30.11.2014 Views

DOKTORSPROMOTIONEN2014

tQKqG2

tQKqG2

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

<strong>DOKTORSPROMOTIONEN2014</strong><br />

FREDAG 24 JANUARI


ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS<br />

Skrifter rörande Uppsala universitet<br />

B. INBJUDNINGAR, 174


Redaktör: Per Ström<br />

Redaktion: Carl Frängsmyr<br />

Layout: Grafisk service<br />

Vinjetter: Tryggve Nevéus<br />

Omslagsbild: Studenter från Nordens universitet tågar genom Drottningholmsparken upp till<br />

slottet och kung Oscar II:s väntande mottagning i samband med det skandinaviska studentmötet<br />

i juni 1875. Xylografi av Carl Larsson i Ny Illustrerad Tidning. Uppsala universitetsbibliotek 7474.<br />

ISSN 0566-3091<br />

ISBN 978-91-554-8829-1<br />

Sättning: Grafisk service, Uppsala universitet<br />

Tryckning: Edita Västra Aros, ett klimatneutralt företag, Västerås, 2014


Promotionsfesten i Uppsala<br />

den 24 januari 2014


Innehåll<br />

Nationsväsendet tiderna igenom – frihet under tvång?<br />

Av Torkel Jansson, med introduktion av Carl Frängsmyr 7<br />

Program 29<br />

Processionsordning 30<br />

Promotionsarrangemang 31<br />

Rektors hälsningsord 33<br />

Universitetets och fakulteternas inbjudan 37<br />

Promotorernas presentationer 39<br />

Teologiska fakulteten, av Oloph Bexell 39<br />

Juridiska fakulteten, av Bertil Wiman 43<br />

Medicinska fakulteten, av Agneta Siegbahn 45<br />

Farmaceutiska fakulteten, av Kjell Wikvall 49<br />

Historisk-filosofiska fakulteten, av Kerstin Rydbeck 51<br />

Språkvetenskapliga fakulteten, av Staffan Nyström 55<br />

Samhällsvetenskapliga fakulteten, av Torsten Svensson 59<br />

Utbildningsvetenskapliga fakulteten, av Ann-Carita Evaldssson 63<br />

Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten, av Joseph Nordgren 67


Kortfattat promotionslexikon 69<br />

Promotionsföreläsningar från och med 1935 71<br />

Promotionsdiplomen 77<br />

Promovendi 24 januari 2014 81<br />

Teologiska fakulteten 83<br />

Juridiska fakulteten 84<br />

Medicinska fakulteten 85<br />

Farmaceutiska fakulteten 88<br />

Historisk-filosofiska fakulteten 89<br />

Språkvetenskapliga fakulteten 90<br />

Samhällsvetenskapliga fakulteten 91<br />

Utbildningsvetenskapliga fakulteten 93<br />

Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten 94<br />

Pristagare 24 januari 2014 97<br />

Tidigare mottagare av aktuella priser och medaljer 104<br />

Plan över Uppsala universitets aula 113


Nationsväsendet tiderna igenom<br />

– frihet under tvång?<br />

Av Torkel Jansson, med introduktion av Carl Frängsmyr<br />

Under 2013 har nationsväsendets 350-årsjubileum uppmärksammats på skilda<br />

sätt. Flera av Uppsalas studentnationer har förvisso en historia som sträcker<br />

sig ytterligare några decennier tillbaka i tiden. Till en början betraktades dessa<br />

studentsammanslutningar med stor misstänksamhet, men under Olof Rudbeck<br />

den äldres rektorat i början av 1660-talet skedde en omsvängning. Genom<br />

ett beslut 1663 blev nationerna legaliserade, dock med förbehållet att deras<br />

verksamhet skulle övervakas av en inspektor, vald bland universitetets professorer.<br />

Inspektorsämbetets historiska utveckling var temat för universitetets<br />

tidigare rektor, professor Stig Strömholms jubileumsföredrag på Norrlands<br />

nation den 6 februari 2013. Talet trycktes i vårpromotionsskriften samma år<br />

[AUU. B 171] under titeln ”Nationerna och inspektoraten – ett 350-årsminne”.<br />

Under KulturNatten i Uppsala den 14 september framträdde professorerna<br />

Torkel Jansson, innehavare av Geijerska lärostolen i historia och tidigare<br />

inspektor för Gästrike-Hälsinge nation, och Lars Burman, överbibliotekarie<br />

och inspektor för Värmlands nation, i Gustavianums Auditorium minus med<br />

reflexioner kring ämnet ”Nationerna – ur historikerns, litteraturvetarens och<br />

retorikerns perspektiv”. Janssons anförande utges nedan i utvidgad och omarbetad<br />

form under titeln ”Nationsväsendet tiderna igenom – frihet under<br />

tvång?” Uppsatsen skildrar nationernas historia ur ett studentperspektiv och<br />

kan således läsas som en pendang till Strömholms nyssnämnda arbete, i vilket<br />

inspektorerna stod i fokus.<br />

7


8<br />

Tidningen Studentbladet skildrade 1846 Uppsalas befolkningsgrupper, däribland<br />

olika studenttyper. Teckningen ovan föreställer en ”Bursch”, det vill säga en politiskt<br />

intresserad men bohemisk student. (Det har påpekats att den piprökande studenten<br />

företer vissa likheter med artikelförfattaren, som på dylikt sätt brukade röka pipa<br />

utanför gamla Historicum i Universitetsparken.)


Nationsväsendet tiderna igenom<br />

– frihet under tvång?<br />

Finns det alls anledning att ägna tankemöda åt de studentnationer som härom<br />

året genom riksdagsbeslut gick i graven som obligatoriska inrättningar? Förståsigpåarna<br />

hade då länge haft åtskilligt att säga, och nu var måttet rågat och<br />

målet nått. Nu hade tvånget avskaffats under parollen ”Frihet och inflytande”,<br />

så nu var väl alla nöjda. Man behöver inte läsa dessa maningsord som fan läser<br />

bibeln för att i dem tolka in att det dessförinnan minsann funnits varken frihet<br />

eller inflytande. Äntligen var man på rätt väg, efter århundraden av irrfärder<br />

i den akademiska världen!<br />

Så tyckte många, och många var skraja, men långt ifrån alla. Själv hörde jag,<br />

när denna cirkus för ett antal år sedan drogs i gång, till de oräddas skara, där<br />

jag då satt som inspektor över Gästrike-Hälsinge nation här i Uppsala. Skulle<br />

vi, och våra tolv systernationer, nu gå under? Det är i vår tid, tyvärr rätt ofta så,<br />

att krisgrupper måste inrättas, och normalt inrättas de ju, när kriser redan har<br />

inträffat. Här i Uppsala inrättades krisgrupper långt innan kår- och nationsobligatoriet<br />

hade avskaffats.<br />

Jag gick aldrig på något sådant möte, ty vad skulle jag väl där ha haft att<br />

säga. Skulle jag ha målat nyss antydde fan på väggen i ett spelat försök att verka<br />

panikslagen (en ”kris” innebär för mig ett mycket allvarligt tillstånd)? Skulle<br />

jag ha svamlat om att nu lämnar nog studenterna oss, så att de äntligen slipper<br />

söka alla de stipendier som varje termin lyses ut till alla dem som sliter med<br />

sina studier och belönas därefter, och att de nu sist och slutligen befrias från<br />

att gå på alla de fester de genom nationerna har råd med (redan på trettiotalet<br />

hette det att man på dem skulle kunna roa sig kungligt ”till biopris”)? Därtill<br />

skulle våra unga i ett skräckscenario slippa köa för en hyfsad bostad i nationernas<br />

bostadsstiftelser, som sedan länge verksamt bidrar till att ge dem eget<br />

tak över huvudet. Vi som bott hos både mer eller mindre nitiska kilowattjägerskor<br />

och i stiftelseägda studentrum känner till den skillnad som ofta föreligger<br />

mellan dessa båda boendeformer.<br />

9


10<br />

Nu, endast ett par år efter nyordningen, lever vi fortfarande i högönsklig<br />

välmåga. Kanske har vi aldrig mått bättre. I varje fall må man undra över orsakerna<br />

till att vi här i staden 2013 firade – inte bara ”markerade”, som det brukar<br />

heta när vi minns landförluster – att 350 år förflutit sedan våra nationer, fem<br />

år före Lunds universitets grundande, gjordes obligatoriska en antagligen kall<br />

januaridag 1663. Firar man ”tvång”, kan man undra. En parallell står, anser jag,<br />

att finna i att färingarna fortfarande, enligt lagen om alltings relativitet, firar<br />

att britterna under andra världskriget besatte ögruppen, så att man där uppe<br />

undslapp tysk ockupation. Här i Uppsala gjorde man också i fjol tvånget till<br />

ett tema under den så kallade kulturnatten (som kanske borde döpas om till<br />

kulturdagen eller kulturdygnet med tanke på dess så tidiga start och så sena final),<br />

då vår nuvarande överbibliotekarie och Värmlands nations inspektor Lars<br />

Burman och jag ombads att tala om 1663 och dess följder. Det ledde till en för<br />

åtminstone oss båda minnesrik växelsång på Gustavianum, Sveriges, och hela<br />

det gamla ostyckade svenska rikets och väldets utan tvivel mest akademiska<br />

byggnad. Jag skall här ur minnet försöka vaska fram något ur detta libretto.<br />

Som fackhistoriker anser jag att historieämnet i sig inte har något egentligt<br />

egenvärde. Min uppfattning är att en ärlig strävan att skapa kvalitativt ny<br />

kunskap skall hjälpa oss att förstå vilka vi i dag är, och varför (och därvid, så<br />

gott vi kan, förklara vad människor måst uppleva under denna resas gång, och<br />

igen: varför). Varför kom nationernas krisgrupper av sig, och varför ser det ut<br />

som före 1 juli 2010? Den bevågne läsaren hälsas välkommen till en resa genom<br />

tiden.<br />

Det behöver inte sägas att nationerna är sammanslutningar. Slutit sig samman<br />

har naturligtvis flockdjuret människan gjort så långt tillbaka i tiden vi<br />

kan spåra henne: i stammar, ätter, klaner, stånd, skrån, klasser, partier. Listan<br />

kan givetvis göras mycket, mycket längre beroende på vad man känner sig nödvändigt<br />

delaktig i. Så också i ”nationer”, som inte är någon alldeles lätt term att<br />

ta ställning till och en gång för alla definiera, i all synnerhet inte när man, som<br />

här, rör sig över tid, då ju ord och uttryck med tiden både ändrar betydelse och<br />

ibland rent av slits ut och måste ersättas med nya.<br />

Vill man leka med ord, vilket kan vara både trevligt, lärorikt och perspektivvidgande,<br />

kan man med rätta hävda att den nu femtonåriga akademiska Bo-


Gustavianum och nuvarande universitetsparken som den såg ut för drygt två århundraden sedan. Akvarell av Johan Gustaf Härstedt,<br />

Uppsala universitetsbibliotek 1808.<br />

lognaprocessen har betydligt fler år än så på nacken. Den kan sägas ha startat<br />

i slutet av 1000-talet med de studentsammanslutningar, nationes, som redan<br />

från första stund började utvecklas i denna stad. Paris var inte mycket senare<br />

ute, där snart fyra multinationella (för att fortsätta att leka med ord) nationer<br />

utvecklades: den galliska, normandiska, pikardiska (av La Picardie, området<br />

runt staden Amiens) och den anglikanska (senare benämnd den germanska),<br />

till vilken också ynglingar (än var ju för århundraden framåt den akademiska<br />

världen befolkad av enbart män) från våra breddgrader hörde, så många de<br />

nu var. Till samma tyska nationsfålla fördes folk härifrån i tidigt 1400-tal, när<br />

bråkstakarna i katolska kyrkan kom samman i Konstanz vid Bodensjön för att<br />

slita tvisterna på högsta nivå i den kyrka som snart skulle utsättas för reforma-<br />

11


Uppsalastudent omkring<br />

1700. Kolorerat kopparstick<br />

av Joseph Friedrich Leopold.<br />

Uppsala universitetsbibliotek<br />

3050.<br />

toriska attacker. Röstade gjorde man också där nationsvis, alldeles som hos oss<br />

i Uppsala i studentkårsvalen ända till och med 1963, det vill säga trehundra<br />

år efter att nationsobligatoriet infördes. Historiker brukar ju tala om att vissa<br />

strukturer är rätt sega, och den sanningen får nog sägas gälla även oss.<br />

Säkert hade man i både Bologna, Paris och Konstanz behov av att träffas<br />

och umgås med kamrater, som väl inte nödvändigtvis kom från samma stad<br />

12


eller socken som man själv, men som man ändå kunde känna något slags rimlig<br />

samhörighet med, inte minst vad gäller språket – säkert var det lättare för en<br />

norrlänning att klura ut vad en plattysktalande hade att säga än vad som viskades<br />

från en trosfrände från Aragonien eller Baskien.<br />

När nu Nordtyskland är nämnt, kan det också sägas att det vid universitetet<br />

i Rostock (grundat 1419, året efter att ”nationalisterna” i Konstanz var klara<br />

med sin papistiska sanering) fort nog växte fram Landsmannschaften. Dessa<br />

för tankarna till våra ”landskap”, som både erinrar om att folk från samma hemtrakter<br />

sökte sig till varandra i Uppsala, Dorpat, Åbo samt sist och slutligen i<br />

Lund, och att man fort nog tog termen i bruk för våra ännu högsta beslutande<br />

organ på de upsaliensiska nationerna, det vill säga landskapen. Tanken svindlar<br />

litet när man betänker att de aldrig livegna svenska böndernas, kustbornas,<br />

sockenstämma ute på Runö i Rigabukten ända in på 1900-talet benämndes<br />

på samma sätt. Det är aldrig historikernas uppgift att sätta betyg på vad som<br />

skett, utan vår roll är att försöka förklara vad som inträffat, men personligen<br />

kan jag tycka att det var en Guds lycka att vi i Sverige och Finland slapp undan<br />

det rätt militant anstrukna, nationalistiska och än i dag köns segregerande<br />

Burschenschaftsväsende som i efterdyningarna av Napoleon krigen med början<br />

i Jena utvecklades på kontinenten.<br />

Det må vara oss sentida nationsmedlemmar av skilda slag och åldrar tilllåtet<br />

att något reflektera över orsakerna till att man även i forna tider slöt sig<br />

samman. Trygghetskänslan av att hålla samman med vänner från hembygden<br />

har jag redan tangerat; den betydde säkert mycket för det allmänna välmåendet<br />

på den akademiska förvisningsort, där ungdomarna under långa perioder<br />

i sträck befann sig. Det fanns inga snabbtåg eller billiga stand by-biljetter på<br />

några flyg, och än mindre någon möjlighet att distansläsa hemma på kammaren<br />

vid laptopen.<br />

Våra nationer är naturligtvis, som så mycket annat, ett resultat av att nöden<br />

praktiskt taget alltid är uppfinningarnas moder. Man var, då som nu, tvungen<br />

att klara av en hel del ting i inte minst den grå vardagen; allt ifrån att låna föreläsningsanteckningar<br />

av varandra (då som nu), få ett handlån, när det knep<br />

(då som nu), och gick man i förtid ur tiden, jordades man av sina landsmän i<br />

nationsgraven, vilket, Gud ske lov, numera hör till de absoluta undantagen.<br />

13


14<br />

Disputationsakt i Gustavianum i början av 1700-talet. Akvarell av Carl Fredrik Piper.<br />

Uppsala universitetsbibliotek 13303.


Där vilar många av dem, qui ante nos in mundo fuere, som före oss fanns här på<br />

jorden, som vi ju fortfarande ibland, i vart fall alltid som slut på promotionsmiddagen<br />

på Uppsala slott, sjunger i ”Gaudeamus igitur, iuvenes dum sumus!”<br />

(i den levnadsglade Folke Hedbloms fyndiga översättning från 1974: ”Låt oss<br />

glädjas här i dag, medan vi är unga!”).<br />

Källorna lämnar oss i stora stycken i sticket vad gäller nationernas historia<br />

före den allmänna uppryckningen av hela det svenska universitetsväsendet<br />

under det tidiga 1600-talet. Gustav Vasas reformation var, som bekant, inget<br />

lyckokast för det med kyrkan så nära förbundna universitetet, och under sent<br />

1500-tal fanns inte så mycket annat av akademisk verksamhet än vad ”Klosterlasse”,<br />

den norske jesuiten Laurids Nielsen (Laurentius Nicolai Norvegus),<br />

understödd av Johan III och Katarina Jagellonica, stod för i Franciskanerklostret<br />

på Riddarholmen i Stockholm. När Gustav II Adolf, som ju inte till fullo<br />

delade denna ”stormfågels” religiösa övertygelse, mötte honom, 83 år gammal,<br />

i landsflykt i Riga 1621, utbrast han: ”Din helvetes gubbe, lever du fortfarande?!”<br />

Det är först efter Uppsala möte 1593 som man till tiden ett par år senare<br />

kan datera Universitas Upsaliensis revirescens, ett återupplivat Uppsala universitet,<br />

som vid dess fyrahundraårsjubileum i rätt hög grad, och med rätta,<br />

uppmärksammades.<br />

Ett återupprättat universitet, som 1624 fick flera hundra så kallade gustavianska<br />

arvegods att leva av (och som vi fortfarande besitter), i en på alla möjliga<br />

sätt expanderande stat betydde givetvis mångfaldigt fler studenter, cives<br />

academici. Och vad vore väl ett universitet värt namnet utan dessa sina akademiska<br />

medborgare, som också glänser mest vid högtid och fest: läsaren må<br />

föreställa sig en promotionsakt, en rektors- eller professorsinstallation i vår<br />

så magnifika aula utan all denna ungdomliga fägring, iförd högtidsdräkt och<br />

bärande kårstandar och nationsfanor. I Finland markerar man betydligt bättre<br />

än hos oss den oupplösliga samhörigheten mellan nationer och universitet,<br />

illustrerat av sättet att benämna studentsammanslutningarna på: exempelvis<br />

Nylands nation vid Helsingfors universitet och Helsingin Yliopiston Satakuntalainen<br />

Osakunta (kanske något för oss att ta efter, för att ständigt påminnas<br />

om den nödvändiga ömsesidigheten).<br />

15


16<br />

En drivande kraft vid tillkomsten av Uppsala universitet 1477 var den i<br />

Trögden födde ärkebiskopen Jacob Ulfsson, som för övrigt studerat vid nyss<br />

nämnda universitet i Rostock. Våra nationers nära anknytning till kyrkan,<br />

dåtidens obestridde huvudman för all bildning och utbildning, märks alldeles<br />

särskilt tydligt i vår stad. Som ingen annanstans är här nationsindelningen<br />

identisk med stiftsindelningen, vilket även syns i den ordning nationerna har<br />

i olika sammanhang – i studentkatalogen (så länge vi terminligen förunnades<br />

en sådan) och processioner. Främst återfinns det ända till 1942 ostyckade ärkestiftet<br />

med Stockholms nation främst, följd av Uplands och Gästrike- Hälsinge.<br />

Nummer fyra i raden intas av Östgöta nation, vars traditionella upptagningsområde<br />

är rikets ”andra” stift, det vill säga Linköpings biskopsdöme, vars geografiska<br />

utbredning medför att ”Ög” än i dag norpar åt sig studenter från näraliggande<br />

delar av både Jönköpings och Kalmar län. Vad gäller sistnämnda<br />

ort och nation må erinras om att Kalmar utgjorde eget stift ända till 1915, då<br />

det förenades med Växjö – utan att kalmariterna i Uppsala gav upp sin självständighet.<br />

Och så vidare i ett slags stiftsanciennitet ända till nummer tretton,<br />

Gotlands nation.<br />

Vad händer så, oberoende av tid, när unga människor kommer samman?<br />

Gud vare lov och tack att det inte blir ett gäng hösäckar, som bara sitter stilla,<br />

hänger med varandra, som det väl skall heta i dag. Det är en gammal sanning,<br />

anser somliga i Georges Clemenceaus efterföljd, att den som inte är socialist<br />

vid tjugo inget hjärta har, och att den som är det efter trettio inget förstånd<br />

äger. Det må vara hur som helst med sanningshalten i detta, men klart är att<br />

ungdomen i 1600-talets Uppsala hade väldigt stora och varma hjärtan, som<br />

bankade för vad de brann för.<br />

När Lars Geschwind för ett antal år sedan såg på våra forna bröder i Uppsala<br />

samt deras gelikar i Dorpat och Åbo, gav han sin doktorsavhandling den<br />

talande titeln Stökiga studenter, vilket lär oss att vi kunde även då – och inte<br />

bara 1968. Geschwinds studiekamrat Johan Sjöberg, en av våra nuvarande<br />

universitetsarkivarier, som nagelfor förhållandena här i Uppsala ett par århundraden<br />

senare, är i sin dissertation inne på samma spår: Makt och vanmakt<br />

i fadersväldet. Lugnt och stilla har det med andra ord aldrig varit; konflikter<br />

av skiftande styrka har i alla tider varit de nödvändiga drivfjädrarna för den


processuella utvecklingen (lärde sig många av oss 1968, och hade långt före<br />

oss våra föregångare bevisat).<br />

Håller vi oss kvar i 1600-talet, skall vi minnas att handlingen befann sig i vår<br />

så kallade stormaktstid. Sverige var efter trettioåriga kriget, som ju äntligen<br />

tagit slut 1648, ett slags dåtida europeiskt USA, en mångkulturell konglomeratstat<br />

med höga krav på både sina försvagade grannar och den egna multietniska<br />

befolkningens obrottsliga lojalitet, och då dög det inte med just ”stökiga<br />

studenter” (i alla fall inte hur stökiga som helst) som, så ofta de såg tillfället,<br />

tog lagen i egna händer och i kampen mot ”fadersväldet” effektivt utnyttjade<br />

vad gatans parlament tillät.<br />

Konflikterna kunde handla om det mesta, och de hade alltid anknytning till<br />

vad man upplevde som sociala och ekonomiska skevheter i stat och samhälle,<br />

vilket Uppsalahistorikern Aleksander Loit intressant problematiserat och<br />

undersökt vad gäller det av svenskarna 1632 grundade universitetet i Dorpat.<br />

Det skall emellertid genast sägas, att det tveklöst också då förekom övergrepp<br />

inom de egna grupperna – tänger och andra plågoinstrument användes när<br />

recentiorerna, noviserna, gulnäbbarna, fuxarna och allt vad de kallades skulle<br />

skändas vid ankomsten till akademien; lika skamligt då som nu. Om denna så<br />

kallade depositionsrit skriver akademiintendent Per Ström i 2005 års installationsskrift<br />

(AUU. B 146).<br />

Men studenterna satte sig alltså också upp mot vad de upplevde som avarter<br />

i själva universitetslivet, och det var givetvis i myndigheternas ögon värre,<br />

och den starka staten förbjöd nationerna i 1655 års universitetsstatuter. Denna<br />

sorts stat tyckte alldeles avgjort inte om vad som fanns vid sidan av staten, och<br />

försökte de kuvade undersåtarna, som ännu inte hunnit utnämna sig själva till<br />

självsäkra medborgare, sätta i gång något av egen kraft, kallades sådana inrättningar<br />

av dem som makten ägde ”ostatligheter” (nästa gång ett sådant, temporärt<br />

förbud skulle utfärdas gällde det Helsingfors universitet, som hade flyttats<br />

till den nya finländska huvudstaden efter Åbo brand på 1820-talet, efter<br />

februarirevolutionen 1848 nere på kontinenten; tsar Nikolaj I var ingen duva,<br />

men studenterna där fortsatte givetvis med sina forna sammankomster, även<br />

om de för en tid fick sätta sitt ljus under ena skäppo).<br />

17


18<br />

Det är, som bekant, inte alltid så att förbud och repressioner löser alla problem;<br />

det kan tvärtom ofta vara effektivare att inlemma de förmenta bråkstakarna<br />

i det så kallade systemet. Så var det definitivt 1968, när vi som då<br />

var unga och stökiga gapade och skrek – då tillkom institutionskollegier och<br />

institutionsstyrelser med studentrepresentation, och allt möjligt annat med<br />

studenter indragna i verksamheten, som fungerar än i dag till allas båtnad och<br />

glädje, så ”tokvänstern”, i sin kamp mot detta sentida fadersvälde, var nog inte<br />

bara tokig, när allt kommer omkring – och så hanterade statsmakterna också<br />

på 1600-talet situationen, när det krisade bland de utestängda. Den 14 januari<br />

1663 tilläts (tvangs, skulle väl deras belackare på 2000-talet säga) åter nationerna<br />

att verka – alltså för nu drygt trehundrafemtio år sedan – men med en av<br />

universitetet godkänd inspektor i spetsen – en figur som snart nog kom att väljas<br />

av studenterna, som sedan godtogs av konsistoriet, så att alla var hyfsat och<br />

funktionellt nöjda och glada (för inblickar i hur inspektoraten kunnat fungera<br />

tiderna igenom hänvisas till inbjudningsskrift till vårpromotionen förra året,<br />

i vilken Stig Strömholm, förutvarande rector magnificus, tillika tidigare inspektor<br />

på Norrlands nation, ger många, och ofta underhållande, exempel på<br />

hur denna institution fungerat tiderna igenom).<br />

Hur skall man nyktert se på vad som då sjösattes, alltså ett system som var i<br />

kraft ända till sista juni 2010, då det, som jag redan nämnt, avskaffades under<br />

parollen ”Frihet och inflytande”? Personligen har jag svårt att se bestämmelsen<br />

från 1663 som ett ”föreningstvång”, vilket det hela presenterades som härom<br />

året. Dessutom var det definitivt inte så hos oss här i Uppsala, där vi sedan<br />

1964 hade Skånelandens nation som ett fullgott nollalternativ (döpt efter det<br />

magnifika gatuljus som i folkmun kallades så, där i gamla dagar de studenter<br />

ofta samlades, som kom från områden som hos oss inga naturliga nationer hade,<br />

och som åter står mitt på Stora torget). Ingen tvangs därefter in i något man inte<br />

ville tillhöra (till en början var terminsavgiften en tia, men sänktes snabbt till<br />

hälften, för att 1979 helt försvinna). När vi nu i fjol uppmärksammade allt vad<br />

som hände 1663, må vi väl i år kunna fira femtioårsjubileet av Skånelandens<br />

tillkomst.<br />

År 1964 var det fortfarande universitetets rätt att tillåta nationer att bildas<br />

– en rätt som året därpå upphävdes i och med de nya statliga universitetsstad-


garna, varför lundensarna aldrig hann med att skaffa sig vad som där nere måhända<br />

kunde ha blivit en Norrlands nollnation. Nej, bestämmelserna från 1663<br />

skall snarare, som jag ser det, uppfattas som ett slags icke-territoriellt kommunalväsende<br />

för generationer som eljest skulle ha varit helt rot- och inflytelselösa<br />

– tvåhundra år äldre än det ”vanliga” kommunalväsende vi alla (skattetrötta<br />

cives communes?) fortfarande lever under och ibland också ogillar. 1600-talsskapelsen<br />

innebar ett system man inordnades i, genom vilket man gavs rangen<br />

av den redan nämnde akademiske medborgaren, civis academicus.<br />

Det är nu en gång så, att vi människor delas in i olika kategorier (så även i<br />

dag, men indelningsgrunderna varierar med tiden och rummet). På 1600-talet<br />

var Sverige ännu inte den enhetsstat med ett för alla enhetligt lagverk vi i dag<br />

sedan rätt länge lever i. Ända till 1852 gällde för både universitetslärare och<br />

studenter att de levde under den så kallade akademiska jurisdiktionen; man<br />

var så att säga en annan person när man var här vid akademien än när man de<br />

få gångerna var hemma hos mor och far. Än i dag erinras vi om detta, när inspektor<br />

på terminens sista landskap ”hemförlovar” landskapet, som i gamla<br />

tider var liktydigt med att ”Nu får ni fara hem, och då gäller vad som där är lag<br />

och ordning!”.<br />

Personligen kan jag anse att det är en händelse som ser ut som en Geijersk<br />

tanke, att två av dem som bråkade mest om att få denna ordning ur världen var<br />

två personer jag i min forskning har haft stor anledning att knyta an till: Johan<br />

Gabriel Richert, den mycket jordnäre, liberale västgötske ”bondadvokaten”,<br />

var den som mest slogs för att få till stånd ett rättsväsende som fortfarande<br />

består, och mot honom stod den unge, ännu konservative Erik Gustaf Geijer,<br />

på vars lärostol i historia jag fortfarande med en hårsmån sitter (han, med det<br />

så berömda ”avfallet” till liberalismen, är med andra ord ett bra exempel på<br />

att Georges Clemenceaus postulat om människans ”naturliga” ideologiska utveckling<br />

inte alltid håller).<br />

1600-talets, och senare perioders, Sverige var ett ståndssamhälle. Våra förfäder<br />

var, för evigt trodde man, indelade i adel, präster, borgare, bönder. ”Skomakare<br />

bliv vid din läst!”, ”Stick inte upp!”, och så vidare. Man skulle veta sin<br />

plats – utom vid akademien. Jag ser praktiskt taget aldrig i nations- och universitetshistoriska<br />

undersökningar markeringar av att våra dåtida studenter<br />

19


20<br />

Erik Gustaf Geijer,<br />

teckning av Johan Way.<br />

Uppsala universitetsbibliotek<br />

4032.


inte var indelade på detta sätt, något som de naturligtvis skulle ha kunnat vara.<br />

Förvisso fanns, som jag redan nämnt, ojämlikhet och pennalism, av olika slag,<br />

men inför professorerna var alla (utom de få adelsynglingarna) jämlikar.<br />

Vi skall inte yvas över att det var på detta vis, då ojämlikheten alltså kunde<br />

uttryckas på annat sätt, men vi måste samtidigt påminna om detta i ett<br />

fortsatt resonemang om var de säkert många rötterna till vår variant av dagens<br />

demokrati kan ligga (vid akademien tillhörde ynglingarna samma nation,<br />

men blev de sedan riksdagsmän, fick de se sig representera olika stånd, vilket<br />

mången rimligen i ståndssamhällets slutända kritiskt reflekterade över). Det<br />

är rätt talande att den adelsnation Gustav III som kronprins och universitetskansler<br />

införde 1768 blev en ordentlig flopp. Trots att adelsynglingarna inte<br />

behövde tillhöra några nationer, så gjorde de det i alla fall – de ville väl fortsätta<br />

att umgås med sina icke blåblodiga vänner hemifrån, kan man tänka; de valde<br />

tvånget framom friheten – och adelsnationen, Natio nobilium, som trotsade<br />

den geografiska bestämning som alla andra nationer hade, bojkottade de, och<br />

1780 gick den för evigt i graven.<br />

Inte heller de tankar som under inflytande av både rationalismen och upplysningen<br />

om att dela in studenterna fakultetsvis fick något genomslag, vilket<br />

emellertid senare blev fallet vid yngre lärosäten (och för en tid i Helsingfors<br />

efter februarirevolutionen). Om detta sedan har lett till fackidioti eller inte<br />

kan här inte avgöras men det har i alla händelser inte nationslivet gjort, i vilket<br />

vi, när vi sjunger ”O gamla klang- och jubeltid” fakultetsvis, påminns om<br />

att alla ämnen och deras företrädare må få trängas på lika villkor i den krets vi<br />

uppe på stolsitsarna sluter i sista versen.<br />

Det har inte alltid varit lätt att vara universitet, om man så får uttrycka sig.<br />

Krig och örlig, pest och kolera, har av och till ställt till det för den högre utbildningen,<br />

och stundom har de akademiska medborgarna måst ta saken i egna<br />

händer. När i början av 1700-talet stora nordiska kriget äntligen gick mot sitt<br />

slut, ser man tecken på att frivilliga vetenskapliga sammanslutningar, som exempelvis<br />

det 1710 här i Uppsala grundade Collegium curiosorum (”De vetgirigas<br />

gille”), 1719 ombildat till Bokvettsgillet, som i sin tur 1728 döptes om<br />

till vad som än i dag går under namnet Vetenskaps-Societeten, landets äldsta<br />

vetenskapliga akademi. Studenterna var inte heller passiva vad gäller det som<br />

21


22<br />

väl i dag ofta går under beteckningen ”kunskapsproduktion”; nationsdisputationer,<br />

vilka länge fördes på latin, växte fram som komplement till själva universitetsutbildningen,<br />

liksom senare talövningar och andra i praktiken mer<br />

eller mindre obligatoriska inslag.<br />

Det utvecklades också ett kunskapsutbyte med hemlandskapen, inte minst<br />

under längre eller kortare resor: ”Vad kan vi göra för hembygden och den för<br />

oss?” Den intresserade hänvisas för denna akademiska autodidaktik till den<br />

ovan nämnde Lars Burmans studie Vältaliga studenter. Studentnationerna i<br />

Uppsala som retoriska miljöer (vill man presenta utländska vänner och bekanta<br />

med denna studentelokvens, kan man införskaffa Burmans engelskspråkiga<br />

original från 2012: Eloquent Students). Nog är det så, att universitetet i alla tider<br />

utbildat oss, men nog är det lika sant, att nationerna ständigt bildat, och<br />

fortsätter att bilda, oss.<br />

1800-talet – för Sveriges del inlett 1809, kan man väl säga, med förlusten av<br />

Finland och den följande statsvälvningen – innebar många förändringar, även<br />

för studenterna, vilket satt sin prägel på den redan nämnda undersökningen<br />

av Johan Sjöberg, där åtskilliga alternativ till de geografiskt så avgränsade intresseföreningarna<br />

nationerna möter; tiden var nu mogen för liberalismens på<br />

”personlighetsprincipen” byggda associationer, som av den till slut till liberalismen<br />

”avfallne” Erik Gustaf Geijer sågs som den nya tidens ”anryckande hjälptroppar”.<br />

Tiden efter statsvälvningen kännetecknas också av en sanering i nationsfloran,<br />

som lett till den indelning som fortfarande gäller. Till skillnad från<br />

både Helsingfors och Lund har sedan det tidiga 1800-talet nationsstrukturen<br />

hos oss varit påfallande stabil. En annan påtaglig olikhet mot alla övriga högre<br />

utbildningsanstalter här i landet är att vi i Uppsala, med nationer från Skånegränsen<br />

upp till Treriksröset, rekryterar åttio procent av våra studenter från<br />

avlägsna orter och endast tjugo procent från närområdet, medan det motsatta<br />

gäller för de övriga, vilket i sanning gör oss till ett riksuniversitet.<br />

År 1849 dök också, i kölvattnet på den några år äldre Allmänna Sången,<br />

nykomlingen studentkåren upp; tillkommen i en strävan att ta tillvara de studentgemensamma<br />

frågorna, som man ansåg nationerna vara för splittrade att<br />

klara av – nationerna upplevdes i en sammanväxande upsaliensisk studentvärld<br />

bland annat stå för en allt för snäv ”nationalism”. Studenterna var nu be-


Skalden Johan Nybom och litteraturhistorikern Bernhard Elis Malmström fanns bland dem som fick en uppsträckning<br />

av rektor under ”Geijerska frukosten”. Litografin av Nybom är utförd av Axel Jacob Salmsom,<br />

fotografiet av Malmsträm är taget av Henri Osti. Uppsala universitetsbibliotek 7327 respektive 7171.<br />

tydligt mer ”skandinavistiska” än ”nationella”, och kontakter söktes med grannländerna<br />

– i vissa fall de forna arvfienderna – i en ungdomlig strävan att åstadkomma<br />

förändringar, att bygga något nytt. Frågan var politiskt ömtålig, och<br />

med hänvisning till att Carl XIV Johan just gått ur tiden i mars 1844 gjorde de<br />

makthavande vad de kunde för att med landssorgsargument stoppa planerna<br />

på att under våren detta år sända i väg en studentdelegation till Köpenhamn.<br />

Händelsen har gått till historien som ”Geijerska frukosten”; med följande<br />

ord skildrad av historikern, statsvetaren och slutligen universitetets rektor<br />

Wilhelm Erik Svedelius, ”Gubben Sved” gemenligen kallad av de beundrande<br />

studenterna, särskilt V-dalingarna som han var inspektor över: ”Frukosten<br />

var icke någon traktering med mat och dryck, trakteringen var af en annan art<br />

23


24<br />

och icke välsmaklig, men sammankomsten egde rum på en morgonstund och<br />

kallades derföre på spe den Geijerska frukosten”. Det handlade med andra ord<br />

om en regelrätt utskällning.<br />

Känslorna var i svallning, som förr men också senare. Här i Uppsala avåts<br />

minsann ”revolutionssexor” efter februarirevolutionen, som minner om liknande<br />

beteenden efter statsvälvningen vid seklets början. I tidigt 1860-tal, när<br />

åter en allmän liberal reformiver kan noteras på olika områden och nivåer i stat<br />

och samhälle, infördes också studentexamen (som från och med 1871 även fick<br />

avläggas av kvinnor, och som från 1878 till 1905 officiellt gick under den imponerande<br />

benämningen ”mogenhetsexamen”). Dessförinnan hade man inför<br />

inträdet vid akademien examinerats på ”Kuggis”, som i vårt fall var identiskt<br />

med Konsistoriehuset nordväst om domkyrkan.<br />

De första studentskorna hade det rimligen inte allt för lätt i en värld sedan<br />

århundraden helt dominerad av män. När jag tecknade konturerna av min egen<br />

nations historia (”Nationen i Uppsala. Ett litet norrländskt klassamhälle i förändring”,<br />

i Hall, Bo G., red., Gästrike-Hälsinge Nation 1646–1996. 350 år i vardag<br />

& fest) upptäckte jag att vår första studentska inte ens fick finnas med i den<br />

gemensamma studentkatalogen – att hon aldrig visade sig på nationen har jag<br />

full förståelse för – och det är inte ägnat att förvåna att hon fort nog försvann<br />

härifrån – till Lund (vilket väl Gud borde ha förbjudit), där hon sist och slutligen<br />

disputerade i medicin. Det var först efter de till social nivellering syftande<br />

och könsutjämnande läroverksreformerna vid 1920-talets mitt som kvinnliga<br />

studerande började bli förhållandevis vanliga i nationslivet.<br />

Under andra världskrigets alla inkallelser av flickornas manliga studiekamrater<br />

blev det efter århundraden för första gången varannan damernas i inskrivningsmatriklar<br />

och nationsliv – där de också efter några år började väljas<br />

till kuratorer, även om det tog sin tid innan detta blev vanligt. Alla var dock<br />

inte nöjda. Vaktmästaren på G-H sedan ett halvsekel, ”Herr” Stråle, som under<br />

1890-talet lärt sig vett och etikett som betjänt vid svenska beskickningen<br />

i London, kunde 1949, kort före sin pensionering, dra en lättnadens suck, när<br />

den kvinnliga kandidaten till förste kurator-posten föll igenom på landskapet.<br />

Han, som var en klassiskt bildad man, talade alltid om nationens uthus som<br />

Natio minor, och som inför vart landskap i egen hög person besökte samtliga


nationsmedlemmar och delade ut kallelserna till sammankomsterna, var alltså<br />

sedan ett halvt århundrade van vid ”herrarna”, och inga andra, på kuratorsrummet,<br />

och han förmanade dem: ”Se upp, så att inte flickorna tar byxorna av er!”<br />

Argumentet hölle knappast i dag.<br />

Runt groggbänken ”motionerade landsmännen [i årtionden] med glaset i<br />

hand”. Detta ”första möte med denna form av akademisk frihet” blev för mången<br />

en svår prövning, har det, naturligtvis sanningsenligt, framhållits. Man har<br />

också med sann och äkta värme noterat hur på 1930-talet de allt fler studentskorna<br />

började förgylla tillvaron på olika sätt. Gaskerna avslutades allt oftare<br />

med dans, även om många uppfattade de med tiden allt vanligare ”kavajskutten”<br />

som ”en lägre form av nöje”. Under alla omständigheter hade ”groggarnas<br />

antal minskat, studentskornas däremot ökats” – i jazzens tecken hade Bacchus<br />

börjat trängas undan av Venus, som det också uttryckts. Vivant omnes virgines,<br />

faciles, formosæ! Umgås gör vi också från och med denna tid med våra vännationer<br />

i grannländerna.<br />

Här må en annan av tiden bestämd säregenhet gällande nationerna nämnas,<br />

som det dröjde en tid innan man kunde skildra i skrift: de så kallade herrbröllopen,<br />

som den vetgirige förgäves skall googla efter. Motboks- eller ”Brattsystemet”<br />

– så kallat efter sin upphovsman, den liberale nykterhetspolitikern<br />

Ivan Bratt – infört 1917, reglerade ända till 1955, om än ojämlikt, vad var och<br />

en fick konsumera av starka drycker. Enligt denna filosofi gällde vid utskänkning<br />

på lokal – alltså inklusive nationerna – att män tilldelades ett avsevärt<br />

större kvantum än kvinnor, och med logisk konsekvens fann man vid bröllop<br />

på det finurliga att för kontrollmyndigheten redovisa idel män – förutom bruden!<br />

Hos ”vaktis” förvarades också ett icke föraktligt antal ”motböcker” tillhörande<br />

lågkonsumenter, vilket alla restriktioner till trots bidrog till att hålla<br />

nationerna flytande.<br />

När nu nationsvaktmästaren, och därmed hans hustru, nämnts, vill jag dra<br />

en lans för att man borde, medan vi fortfarande lever som minns dem, skriva<br />

deras både spännande och viktiga historia. Ofta nämns i minnesskrifter och<br />

andra sammanhang att nationen var ens ”andra hem”, och då vill jag mena att<br />

föräldrarna i detta hus i högre grad än både inspektorerna och de äldre landsmännen<br />

var just vaktmästarparen – i vardag och fest, i glädje och sorg (vem<br />

25


26<br />

minns inte Svea Nyström och hennes Göte, den trygge gatekeepern i porten<br />

på Norrlands, i årtionden?). De kunde sannerligen, vågar man lugnt säga, stå<br />

för väldigt mycket av kontinuitet, och det var givetvis viktigt för unga människor<br />

långt hemifrån att känna den trygghet som låg i detta.<br />

”Gubben” (Johan) Hagelin som varit i Gästrike-Hälsinge Nations tjänst sedan<br />

tiden för februarirevolution 1848 (man må undra vad han tyckte om revolutionssexorna<br />

detta år), och som för de nyvalda kuratorerna framhöll att<br />

”det är nog jag, som representerar kontinuiteten i nationen”, lämnade 1899,<br />

alltså efter femtioett år, över sina nycklar till kalmariten (vi delade hus på den<br />

tiden), den ovan nämnde ”Herr” (Gustaf) Stråle, som behöll dem under ytterligare<br />

en femtioårsperiod. Under hans tid fick ”herrarna” göra i stort sett vad<br />

de ville. Under den sista herrmiddag han ansvarade för som vaktmästare, kördes<br />

det i stora salen runt med en bullrig motorcykel – kaffebrännaren kallad<br />

– varvid föraren som störtkruka begagnade en skrivmaskinshuv. Herr Stråle<br />

dagen efter: ”Jag hörde herrarna hade trevligt i går kväll.” Det har också åkts<br />

skidor utför empiretrapporna på både Norrlands och Östgöta, där Tage Danielsson<br />

också, som förste kurator, under en gasque anordnade en gondolfärd<br />

i den vattenfyllda källarvåningen. Vi kunde, som redan sagts, även förr i tiden<br />

– ”tvånget” till trots.<br />

Säkert är det fortfarande till viss del så, att studenternas bakgrund bidrar till<br />

vad de väljer att studera. I gångna tider, och mycket länge, var det så uppenbart,<br />

att man i inskrivningsmatriklarna nästan kunde se till faderns yrke för att säga<br />

vad sonens, och småningom dotterns, ämnes- och därmed fakultetsval skulle<br />

bli. Var man i det material jag gått igenom barn till ”jordbrukare”, läste man<br />

(ofta efter att ha tagit studenten på Fjellstedtska) teologi och blev präst, eller<br />

så valde man något ämne inom filosofisk fakultet; där återfinns den norske<br />

författaren Arne Garborgs ”bondestudent” – en yngling som ständigt fruktar<br />

att skola och studier samt mötet med andra samhällsskikt och en främmande<br />

kultur kanske kommer att förvandla honom till en svekfull och hållningslös<br />

tjänare av det bestående – till klassförrädare. Titulerades däremot fadern<br />

”lantbrukare”, som uppenbarligen smällde (och kanske ännu smäller) högre<br />

än ”jordbrukare”, var det betydligt vanligare med juridiska eller medicinska<br />

studier; det dröjde på Gästrike-Hälsinge Nation ända till 1946 – trehundra


Uppsalastudenterna har genom universitetets och nationsväsendets långa historia alltid förmått<br />

att förvandla tvång till frihet – så ock under 1840-talet då denna teckning föreställande<br />

några studenter inflöt i tidningen Studentbladet.<br />

år – innan en arbetarpojke skrevs in som medicine studerande. I dag talar vi,<br />

för att slippa använda det ofta laddade klassbegreppet, om vad det betyder att<br />

studenterna har ”studievan” eller ”icke studievan” bakgrund.<br />

Pojkarna från storjärnverkets Sandviken är mycket intressanta att följa. När<br />

väl naturvetarna kan skiljas ut som egen grupp från och med 1950-talets mitt,<br />

står det genast klart att arbetarsönerna relativt sett dubbelt så ofta som andra<br />

27


28<br />

studenter sökt sig till realämnen. Kanske satsade de på ett bättre arbete i industrin<br />

än det pappa hade – utan att för den skull rikta in sig på den juristutbildning<br />

med lång och länge oavlönad tingsmeritering som var mer direktörspredestinerande,<br />

men för vilken karriär det också krävs andra meriter än<br />

akademiska betyg.<br />

De bredaste samhällslagren har alltid varit svagast representerade, de smalaste<br />

starkast. Det har, vad gäller hela Uppsala universitet, sagts att andelen<br />

studenter ur underklassen var ungefär lika hög vid 1600-talets mitt som trehundra<br />

år senare. För att i all korthet anlägga ett genusperspektiv på nationernas<br />

historia har det långt in på 1900-talet varit betydligt vanligare att överklassflickor<br />

skrivits in som nationsmedlemmar än att arbetarpojkar blivit det,<br />

trots att könsfördelningen varit så skev till nackdel för studentskorna.<br />

Sammanfattningsvis: Våra nationer ger, närhelst vi studerar dem utefter en<br />

tidsaxel, utomordentligt intressanta samt viktiga och nyanserade spegelbilder<br />

av hur hela storsamhället utvecklats processuellt. Ända in i sent 1900-tal var<br />

dessa sammanslutningar i sina nötskal de lokalsamhällen som utgjorde deras<br />

naturliga rekryteringsområden; i dag ser upptagningsfälten helt annorlunda<br />

ut. Förr var hemlandskapens sociala sammansättning bestämmande för hur<br />

nationerna skulle gestalta sig, i dag är det till stor del helt andra, säkert lika vetenskapligt<br />

intressanta saker som attraherar de unga studenterna, när de, oavsett<br />

vilka nationsval de än gör, ständigt bidrar till att hålla världens vackraste<br />

smeknamn på en universitetsstad vid liv: den eviga ungdomens stad – där vi<br />

har varit, och är, mycket bra på att förvandla tvång till frihet.


Program<br />

(Alla klockslag är precisa)<br />

11.30 Universitetets aula öppnas. För tillträde krävs biljett.<br />

11.45 Promotores, promovendi samt övriga deltagare i den akademiska<br />

processionen samlas på universitetshusets gallerier enligt anvisning<br />

i processionsordningen.<br />

12.15 Promotionshögtiden i universitetets aula börjar med intågsprocession.<br />

Välkomsthälsning av Rector magnifica, professor Eva Åkesson.<br />

Föreläsning av Juridiska fakultetens promotor, professor Bertil Wiman, över<br />

ämnet Att dela en tårta – den internationella skatterättens utmaningar.<br />

Promotion inom samtliga universitetets fakulteter. Under promotionen utförs<br />

musik komponerad av J.A. Josephson, Stefan Karpe, Lars-Erik Larsson m.fl.<br />

Musikaliskt mellanspel med sång av operaeleven Sanna Gibbs.<br />

Prisutdelningar.<br />

29


Processionens uttåg.<br />

Publiken ombeds att sedan akten avslutats inte lämna aulan förrän uttågsprocessionen<br />

i sin helhet passerat.<br />

Värdar för promotionen: Rector magnifica professor Eva Åkesson och prorektor<br />

professor Anders Malmberg.<br />

Promotionsmusiken utförs av Kungl. Akademiska kapellet under ledning av<br />

director musices professor Stefan Karpe.<br />

Processionsordning<br />

Avd 3–5 samt 7 och 8 tar vid processionsuppställningen plats i galleriet ovanför<br />

vänster trappa<br />

1. Studenternas övermarskalk<br />

2. Studenternas fanborg<br />

3. Ordförandena vid studentkårerna, curator curatorum samt nationernas kuratorer<br />

(i trappan)<br />

4. Promotionens övermarskalk och två bitr. övermarskalkar<br />

5. Promotorerna<br />

6. Promotionens hedersdoktorer<br />

7. Pristagare<br />

8. Promotionens doktorer efter avlagda prov<br />

Avd 9–25 tar vid processionsuppställningen plats i galleriet ovanför höger<br />

trappa<br />

9. Pedellen<br />

10. Cursorerna<br />

11. Värdarna för promotionen samt särskilt inbjudna honoratiores<br />

12. Två bitr. övermarskalkar<br />

13. Övriga inbjudna gäster<br />

30


14. Professores emeriti<br />

15. Teologiska fakultetens lärare<br />

16. Juridiska fakultetens lärare<br />

17. Medicinska fakultetens lärare<br />

18. Farmaceutiska fakultetens lärare<br />

19. Historisk-filosofiska fakultetens lärare<br />

20. Språkvetenskapliga fakultetens lärare<br />

21. Samhällsvetenskapliga fakultetens lärare<br />

22. Utbildningsvetenskapliga fakultetens lärare<br />

23. Teknisk-naturvetenskapliga fakultetens lärare<br />

24. Tidigare promoverade doktorer<br />

25. Vid Uppsala universitet anställda tjänstemän<br />

26. Ceremonimästaren<br />

Vidare deltar ett antal studentmarskalkar.<br />

Uttåget ur aulan äger rum på sätt som anges i det särskilt utgivna programmet.<br />

Promotionsarrangemang<br />

Ceremonimästare Per Ström, promotionsövermarskalk Johan Sjöberg, bitr. promotionsövermarskalkar<br />

Thomas Fredengren, Carl Frängsmyr, Anna Hamberg<br />

och Gabriella Almqvist, Uppsalastudenternas övermarskalk Sanna Somby,<br />

pedell Sten Andersson, cursorer Göran Karlsson och Martin Andersson, pressansvarig<br />

Anneli Waara, ansvarig för universitetshuset Manuel Alfaro, administration<br />

Gabriella Almqvist och Jakob Piehl.<br />

Promotionslatinet har utarbetats av professor Gerd Haverling.<br />

Blomsterarrangemang: Botaniska trädgården.<br />

31


Stora domkyrkoklockan ringer kl. 8 promotionsdagen.<br />

Kanonsaluten, dels kl. 7 från Slottsbacken, dels under promotionsakten, utförs<br />

av artillerister från Jämtlands fältartilleri under befäl av major Mikael<br />

Andersson.<br />

32


Rektors hälsningsord<br />

Uppsala universitet inleder år 2014, sitt 537:e, med en doktorspromotion som<br />

slutpunkt för den förflutna höstterminen. Alla promovendi och pristagare hälsas<br />

med stor värme oavsett väderbetingelser. Redan den första dokumenterade<br />

promotionen vid det återupprättade lärosätet den 22 januari år 1600 skedde i<br />

bitande kyla, så skulle dagen vara kall kan också detta ses som tradition.<br />

Detta år är på flera sätt ett märkesår. Det har nu förflutit två hundra år<br />

av fred för vårt land. Det var kronprins Carl Johan, universitetets dåvarande<br />

kansler, som med klok diplomati började lägga grunden för denna långa fred<br />

genom 1812 års politik och rikets anslutning till koalitionen mot Napoleons<br />

Frankrike. Som segerrik fältherre anförde han sedan sina styrkor i det avgörande<br />

och blodiga slaget vid Leipzig i oktober 1813, dokumenterat bland annat<br />

av den målande löjtnanten Johan Way, senare ritmästare vid Uppsala universitet.<br />

Genom Freden i Kiel den 14 januari 1814 bekräftades överenskommelsen<br />

med Ryssland från 1812 om kompensationen för förlusten av Finland genom<br />

union med Norge. Med konventionen i Moss den 14 augusti om vapenstillestånd<br />

med norrmännen blev unionen en realitet. Fredsåret 2014 ges en särskild<br />

prägel i Uppsala med sina Hammarskjöldminnen och Fredens Hus på slottet.<br />

Universitetet, med sin institution för freds- och konfliktforskning, är självklart<br />

delaktigt i detta högtidlighållande.<br />

33


34<br />

Men 2014 har också hundraårsminnen att uppmärksamma. Det var 1914<br />

inte självklart att den då hundraåriga freden skulle vara länge till för Sverige.<br />

Bondetåget den 6 februari överlämnade en petition till kung Gustaf V om<br />

upprustning av försvarsmakten. Kungens svarstal ledde till den så kallade<br />

borggårdskrisen och den liberala regeringen Staaffs avgång. I förlängningen<br />

skulle parlamentarismens genombrott följa. Initiativet till bondetåget kom<br />

från Uppland och universitetet välkomnade den hemvändande uppländska<br />

allmogen och bjöd på förtäring i aulan. Ett halvår senare utbröt första världskriget<br />

på kontinenten. I samma skede återvände en blivande fredspristagare<br />

till Uppsala efter ett par år som professor i just Leipzig. Nathan Söderblom<br />

hade i maj utnämnts till ny ärkebiskop och blev därmed även universitetets<br />

prokansler. Han vigdes till ämbetet den 8 november. Till detta blir således anledning<br />

att återkomma.<br />

Till promotionsfesten i januari Fredsåret 2014 välkomnar nu Alma Mater<br />

upsaliensis sina doctores promovendi. Deras avhandlingar visar universitetets<br />

bredd och djup. Alla ni promovendi har både haft framgångar och motgångar.<br />

Det har under flera år gått åt många dagar och säkert även många nätter till ert<br />

arbete. Det har varit experiment som har misslyckats, skrivkramp, idétorka.<br />

Ni har även haft underbara stunder med tankar och idéer som flödat fritt, med<br />

inspiration och glädje. Glädjen och frustrationen, hopp och förtvivlan, bakslag<br />

och framsteg har följts åt. Motgång och framgång – båda behövs för att vi<br />

skall komma framåt och kunna bryta ny kunskapsmark. Ni har flyttat fram<br />

kunskapens gränser. Nu är det er högtidsdag, era insatser som skall firas. Den<br />

fantastiska resa ni genomfört och de fina prestationer ni alla har lyckats med<br />

firar universitetet, tillsammans med era nära och kära.<br />

Promotionsdagens fest är alltså först och främst ägnad de nutidens och<br />

framtidens forskare som, med godkända prov och efter disputation erhållit<br />

doktorsexamen och därför är berättigade att, genom den hävdvunna rit som<br />

ärvts från medeltidens akademiska traditioner och nu vårdats vid Uppsala<br />

universitet under mer än fyra hundra år, promoveras och föras över parnassen.<br />

Universitetet hälsar som promovendi även de nio fakulteternas nya hedersdoktorer.<br />

Vi hyllar er för att ni på olika hedervärda sätt gynnat Uppsala universitet<br />

med ert engagemang och vetenskapliga arbete med att utveckla utbild-


ning, forskning och innovation. Det sker genom att ni tilldelas den förnämsta<br />

utmärkelse universitetet genom sina fakulteter kan ge.<br />

Att denna fest också får kombineras med utdelningen av lärosätets priser<br />

och belöningar till förtjänta forskare och firas i närvaro av universitetets ärade<br />

gäster samt många av vetenskapens gynnare och vänner tillsammans med<br />

promovendernas lärare och närstående gör det till en glädje att kunna hälsa<br />

välkommen till doktorspromotion vid Uppsala universitet.<br />

Eva Åkesson<br />

35


Universitetets och fakulteternas inbjudan<br />

Till promotionsakten i Uppsala universitets aula fredagen den 24 januari 2014<br />

får härmed undertecknade, på universitetets och de deltagande fakulteternas<br />

vägnar, inbjuda:<br />

Statsrådet och chefen för Utbildningsdepartementet Jan Björklund, ärkebiskopen<br />

i Uppsala Anders Wejryd, landshövdingen i Uppsala län Peter Egardt,<br />

universitetskanslern, professor Lars Haikola, rektorn vid Sveriges lantbruksuniversitet,<br />

professor Lisa Sennerby Forsse, samt universitetets förutvarande<br />

rektorer, professorerna Martin H:son Holmdahl, Stig Strömholm, Bo Sundqvist<br />

och Anders Hallberg.<br />

Vi hälsar även konsistoriets ordförande docent Carola Lemne och inbjuder<br />

vidare cheferna och företrädarna för de myndigheter, förband, styrelser<br />

och organ med vilka universitetet samarbetar och upprätthåller kontakter,<br />

universitetets förutvarande och nuvarande lärare och tjänstemän, i Uppsala<br />

närvarande jubeldoktorer och doktorer av alla fakulteter, anhöriga till promovendi,<br />

universitetets studenter samt övriga vetenskapens idkare, vårdare,<br />

gynnare och vänner.<br />

Samling för gäster som avser att deltaga i processionen sker kl. 11.45 på galleriet<br />

utanför fakultetsrummen. I övrigt hänvisas till här bifogat program.<br />

37


Uppsala i december 2013<br />

För Uppsala universitet<br />

Eva Åkesson<br />

För Teologiska fakulteten<br />

Mikael Stenmark<br />

För Medicinska fakulteten<br />

Stellan Sandler<br />

För Historisk-filosofiska<br />

fakulteten<br />

Jan Lindegren<br />

För Samhällsvetenskapliga<br />

fakulteten<br />

Lars Magnusson<br />

För Juridiska fakulteten<br />

Torbjörn Andersson<br />

För Farmaceutiska fakulteten<br />

Göran Alderborn<br />

För Språkvetenskapliga<br />

fakulteten<br />

Björn Melander<br />

För Utbildningsvetenskapliga<br />

fakulteten<br />

Elisabet Nihlfors<br />

För Teknisk-naturvetenskapliga<br />

fakulteten<br />

Ulf Danielsson<br />

38


Promotorernas presentationer<br />

Teologiska fakulteten<br />

Doktorspromotionen i januari 2014, till vilken Teologiska fakulteten härmed<br />

inbjuder, är den etthundratrettiofemte i ordningen efter Uppsala universitets<br />

återupprättande 1595. Det är fakulteten en stor glädje att därvid promovera<br />

två välförtjänta forskare till doktorer honoris causa.<br />

Dietz Lange, född 1933, disputerade i Zürich 1964 på avhandlingen Christlicher<br />

Glaube und soziale Probleme. Eine Darstellung der Theologie Reinhold<br />

Niebuhrs. Han har därefter varit knuten till Georg-August-Universität i Göttingen,<br />

där han var professor 1977–94, från 1980 som innehavare av lärostolen<br />

i systematisk teologi; han var 1992–94 universitetets prorektor. Langes vetenskapliga<br />

författarskap är omfattande. Han har bland annat gjort sig känd som<br />

mycket framstående kännare av Nathan Söderbloms liv och gärning och det<br />

är detta som i särskild grad motiverar hans hedersdoktorat. Hans insats följer<br />

där tre huvudspår: han har först för en internationell läsekrets utgivit ett<br />

brett, tematiskt ordnat urval av Söderbloms brev i original och översättning,<br />

därefter utger han nu Söderbloms Ausgewählte Werke med ett representativt<br />

urval av dennes skrifter i tysk översättning från svenska och franska. De tre<br />

hittills utkomna banden omfattar tillhopa över 1 000 sidor; en fjärde volym<br />

är under arbete.<br />

39


Parallellt med detta har Lange publicerat den stora biografin Nathan Söderblom<br />

und seine Zeit (2012). Boken utgör en grundläggande och väldokumenterad<br />

analys av såväl Söderbloms utveckling som av hans insats. Någon motsvarande<br />

framställning finns inte och en svensk översättning är under förberedelse.<br />

Lange har på ett utomordentligt sätt placerat in Söderblom i hans tids- och<br />

vetenskapshistoriska sammanhang och gjort hans texter tillgängliga för en internationell<br />

läsekrets. År 2014 är i sammanhanget ett märkesår, eftersom det<br />

då är etthundra år sedan Söderblom utnämndes till ärkebiskop och Uppsala<br />

universitets prokansler.<br />

Dietz Lange är en i hög grad aktiv och kreativ forskare inom flera teologiska<br />

discipliner. För de betydande bidrag han givit till Söderblomforskningen vill<br />

fakulteten nu visa sin uppskattning och hedra honom genom att kalla honom<br />

till hedersdoktor.<br />

William Schweiker, född 1952, blev PhD 1985 och är sedan 2000 professor<br />

i teologisk etik vid The University of Chicago Divinity School at och sedan<br />

2007 Edward L. Ryerson Distinguished Service Professor där. Han är samtidigt<br />

direktor för Martin Marty Center for the Advanced Study of Religion<br />

vid universitetets teologiska fakultet. Genom att kalla Schweiker till Teologiska<br />

fakultetens hedersdoktor knyts därför ett band inte bara mellan vår fakultet<br />

och en internationellt banbrytande teologisk etiker, utan även till en<br />

betydelsefull systerfakultet vid University of Chicago. Schweiker har besökt<br />

och undervisat vid vår fakultet, senast som gästprofessor hösten 2009. Han<br />

har även initierat ett samarbete rörande produktion av ny upplaga av Blackwells<br />

Companion to Religious Ethics, något som passar väl med tros- och livsåskådningsområdets<br />

nyorientering mot en mer mångreligiös forskningsprofil.<br />

Schweiker har också initierat ett utbytesprogram mellan Chicago och Uppsala<br />

för forskarstuderande i etik. Hans lärarinsats, inte minst som handledare,<br />

kännetecknas av engagerad guidning mot kritisk självständighet.<br />

Vare sig man sympatiserar med eller ställer sig kritisk till Schweikers idéer<br />

om teologisk humanism, moralisk realism eller vikten av to respect and enhance<br />

the integrity of life har dessa en självklar position i den internationella<br />

40


teologiskt-etiska debatten. Hans vetenskapliga bidrag kommer att förbli föremål<br />

för analys och debatt under lång tid framöver.<br />

Det är för fakulteten en stor glädje att kalla William Schweiker till hedersdoktor<br />

för att på så sätt befästa sina pågående kontakter, och den ser fram emot<br />

ett fortsatt fruktbringande samarbete.<br />

Teologiska fakulteten hälsar sina båda nya hedersdoktorer välkomna i sin gemenskap<br />

och hyllar dem för deras betydelsefulla insatser. Den lyckönskar också<br />

de nya doktorerna efter avlagda prov och önskar dem glädje och framgång<br />

i fortsatt verksamhet.<br />

Oloph Bexell<br />

Professor i kyrkovetenskap<br />

Promotor<br />

41


Juridiska fakulteten<br />

Juridiska fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran att promovera<br />

två hedersdoktorer.<br />

Elisabeth Palm, född 1936, var domare i den europeiska domstolen för de<br />

mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) i Strasbourg 1988–2003, vilket<br />

är den längsta tid någon från Sverige har innehaft detta ansvarsfulla uppdrag.<br />

Åren 1998–2001 var hon domstolens vice ordförande. Under hennes tid i<br />

Europadomstolen skedde stora och viktiga förändringar, dels av domstolens<br />

verksamhet, dels i Europakonventionens och Europadomstolens ställning i<br />

svensk rätt. Elisabeth Palm bidrog på flera sätt positivt till dessa betydelsefulla<br />

förändringar. Även i övrigt har hennes juridiska karriär varit imponerande;<br />

bland annat har hon varit expeditionschef, statssekreterare, regeringsråd<br />

och kammarrättspresident.<br />

Även efter sin tid i Europadomstolen har Elisabeth Palm fortsatt att engagera<br />

sig i olika juridiska sammanhang, inte minst för att stärka de mänskliga<br />

rättigheternas ställning. Åren 2005–08 var hon ledamot av FN:s kommitté<br />

för de mänskliga rättigheterna. Elisabeth Palms intresse för olika aspekter av<br />

juridiken sträcker sig långt utöver vad som varit en förutsättning för att hon<br />

skulle kunna uppfylla sina många olika anställningar och uppdrag. Genom<br />

juridiskt författarskap har hon gett välkommen spridning åt de insikter hon<br />

43


gjort i Europadomstolen. Elisabeth Palm är Uppsalajurist och har vid flera<br />

tillfällen hållit föreläsningar vid fakulteten.<br />

Elisabeth Palm hedras för sina framstående insatser som främjare av de<br />

mänskliga rättigheterna.<br />

Ingemar Persson, född 1954, är sedan 2010 justitieråd i Högsta Domstolen. Han<br />

har dessförinnan en gedigen erfarenhet av arbete som domare och lagstiftare.<br />

Efter tjänstgöring som notarie vid Uppsala tingsrätt och som fiskal vid Svea<br />

hovrätt var han 1985–91 universitetslektor vid Juridiska fakulteten i Uppsala.<br />

Han arbetade sedan vid Justitiedepartementet för att sedan bli rådman vid<br />

Enköpings och Uppsala tingsrätt. Därefter blev han 2007 hovrättsråd och vice<br />

ordförande på avdelning i Svea hovrätt.<br />

Persson har tillsammans med annan författare gett ut läroboken Fordran och<br />

skuld, som används inom juristutbildningen, författat ett antal vetenskapliga<br />

artiklar samt skriver kommentarer i lagsamlingen Karnov. Han har vidare varit<br />

ordförande, sakkunnig och expert i flera statliga utredningar i ämnet civilrätt.<br />

Han är flitigt anlitat som skiljeman. Förutom andra undervisningsinsatser<br />

har Persson under drygt tjugo års tid aktivt medverkat som custos i Nordiska<br />

rätte gångstävlingen om mänskliga rättigheter.<br />

Ingemar Persson hedras för sitt långa och trogna samarbete med forskarna<br />

inom civilrätten och Europarätten vid Juridiska fakulteten, för sina stora insatser<br />

för utbildningen samt för sina viktiga insatser för kunskapsförmedling<br />

mellan den rättsvetenskapliga forskningen och den juridiska praktiken vid<br />

domstolar och myndigheter.<br />

Juridiska fakulteten hälsar genom mig sina nya hedersdoktorer, uttrycker sin<br />

respekt för deras viktiga forskningsinsatser och ser fram mot ett fortsatt fruktbart<br />

samarbete. Fakulteten gratulerar likaså de forskare som promoveras efter<br />

avlagda prov och önskar dem all lycka och framgång i deras kommande<br />

verksamhet.<br />

Bertil Wiman<br />

Professor i finansrätt<br />

Promotor<br />

44


Medicinska fakulteten<br />

Medicinska fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran att presentera<br />

tre hedersdoktorer.<br />

Eric Holland, född 1959, är chef vid Fred Hutchinson Cancer Center i Seattle<br />

och därjämte professor vid University of Washington, USA. Han disputerade<br />

1985 vid University of Chicago, genomgick läkarutbildning vid Stanford<br />

University och fick sin utbildning som neurokirurg vid UCLA. Efter fullgjord<br />

läkar- och specialistutbildning verkade han som postdoc, först vid Stanford<br />

hos Nobelpristagaren Paul Berg, därefter vid NIH hos Nobelpristagaren<br />

Harold Varmus. Under den senare post doc-perioden (1995–98) konstruerade<br />

Holland ett system för tumörmodellering i möss, som mer eller mindre har<br />

revolutionerat forskningsfältet och fortfarande används vid många laboratorier<br />

världen över. Holland själv har använt systemet framför allt för att studera<br />

mekanismer för uppkomst av hjärntumörer, och då främst använt genen för<br />

PDGF som modell. Hollands forskning har på ett mycket tydligt sätt belyst<br />

PDGF:s betydelse för uppkomst av hjärntumörer, något som är av speciellt intresse<br />

för vår medicinska fakultet, eftersom det var här som PDGF och PDGFreceptorer<br />

för första gången påvisades i humana gliomceller.<br />

45


Eric Holland har publicerat ett stort antal arbeten som på ett systematiskt<br />

sätt bearbetar de molekylära mekanismer som leder till uppkomst av hjärntumörer.<br />

Hans framstående ställning i det internationella fältet är uppenbar,<br />

och han har blivit inbjuden till en lång rad internationella konferenser. Han<br />

har publicerat ett stort antal artiklar i internationellt ledande tidskrifter och<br />

erhållit ett antal vetenskapliga utmärkelser.<br />

Under hela sin vetenskapliga karriär har Holland arbetat parallellt som kliniskt<br />

verksam neurokirurg och tumörbiolog, och han är därmed en förebild för<br />

yngre forskare som har ambitioner inom translationell medicinsk forskning.<br />

Holland har varit post doc-handledare till två av fakultetens yngre forskare.<br />

Han har vid ett flertal tillfällen gästat Uppsala och givit seminarier.<br />

Andrew Mark James Shapiro, född 1962, är transplantationskirurg och professor<br />

vid Alberta University, Edmonton, Kanada.<br />

James Shapiro är verksam vid Alberta University, Edmonton, Kanada.<br />

Shapiros insatser har varit avgörande för att klinisk ö-transplantation under<br />

de senaste tio åren utvecklats från en experimentell verksamhet till en etablerad<br />

klinisk terapi för personer med svårreglerad typ 1 diabetes komplicerad<br />

av plötsligt påkommande och allvarliga episoder med mycket lågt blodsocker.<br />

Shapiro och hans medarbetare i Edmonton har ett mångårigt samarbete<br />

med Uppsala universitet inom både experimentell och klinisk diabetesforskning.<br />

De frågor som främst karakteriserar samarbetet har fokuserat kring anpassning<br />

och överlevnad av de transplanterade öarna hos mottagaren. Pågående<br />

samarbeten syftar till att möjliggöra transplantation av insulinproducerande<br />

celler från stamceller och studier av och utvecklingen av terapier för<br />

att förhindra de immunologiska avstötningsreaktioner som uppkommer vid<br />

transplantation.<br />

Utnämningen av Doctor Shapiro till hedersdoktor vid Uppsala universitet<br />

kommer att stärka banden mellan våra lärosäten och fungera som en katalysator<br />

för utökat samarbete inom även andra centrala områden inom regenerativ<br />

medicin.<br />

James Shapiro är en viktig ambassadör för sitt forskningsfält. Han är en flitig<br />

och mycket uppskattad föredragshållare vid internationella vetenskapliga<br />

46


kongresser, och har även ägnat stor del av sin verksamhet riktad mot allmänheten<br />

och patientföreningar.<br />

Sammanfattningsvis kan James Shapiros mångåriga vetenskapliga verksamhet<br />

beskrivas som ett tydligt exempel på genuint translationell forskning på<br />

högsta internationella nivå som redan kommit en stor patientgrupp tillgodo<br />

där annars ingen behandling kan erbjudas.<br />

Israel Vlodavsky, född 1944, professor vid Cancer and Vascular Biology<br />

Research Center i Haifa, Israel, är en internationellt framstående forskare inom<br />

området cancermetastaser och angiogenes (blodkärlstillväxt). På 1980-talet<br />

var han en av de första att uppmärksamma cellomgivningens (extracellulär<br />

matrix) betydelse för cellernas aktivitet vid både friskt och sjukt tillstånd. I<br />

dag anses tumörens extracellulär matrix och dess mikromiljö vara mycket<br />

viktig för regleringen och överlevnaden hos cancerceller. Han var också en av<br />

de första att påvisa betydelsen av heparansulfat i detta sammanhang. En av<br />

Vlodavskys främsta forskningsframgångar är karakteriseringen av enzymet<br />

heparanas, det enda enzym som bryter ner heparansulfat och som visade sig<br />

ha en avgörande betydelse för bland annat cancermetastasbildning, inflammation<br />

och njurfunktion. Heparanas’ struktur, funktion och kliniska betydelse<br />

har vidare kartlagts av Vlodavsky.<br />

Israel Vlodavsky har ett långvarigt samarbete med forskare vid Uppsala universitet<br />

rörande studiet av de biologiska och patofysiologiska implikationerna<br />

av heparanas. Samarbetet har resulterat i en rad vetenskapliga publikationer.<br />

Medicinska fakulteten välkomnar sina hedersdoktorer och ser fram emot fortsatt<br />

fruktbart samarbete. Fakulteten gratulerar samtidigt de forskare som promoveras<br />

efter avlagda prov och önskar dem all framgång i deras kommande<br />

verksamhet.<br />

Agneta Siegbahn<br />

Professor i klinisk koagulationsvetenskap<br />

Promotor<br />

47


Farmaceutiska fakulteten<br />

Farmaceutiska fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran att promovera<br />

en hedersdoktor.<br />

Anders Hallberg, född 1945, inledde sin akademiska karriär vid Lunds<br />

universitet. Under ledning av professor Salo Gronowitz påbörjade han sin<br />

forskarutbildning och disputerade i januari 1980 med avhandlingen Methoxythiophenes<br />

and Related Systems. Han blev docent 1983, och innehade både<br />

före och efter detta forskartjänster vid Lunds universitet. År 1986 rekryterade<br />

Astra/Draco i Lund Anders Hallberg till enheten för läkemedelskemi, och<br />

1990 erhöll han professuren i läkemedelskemi vid Farmaceutiska fakulteten,<br />

Uppsala universitet.<br />

Hallberg har under sin tid vid Farmaceutiska fakulteten byggt upp en omfattande<br />

och högkvalitativ forskning inom organisk kemi och läkemedels kemi.<br />

Flertalet av projekten har fokuserats på utveckling av nya läkemedel mot infektionssjukdomar<br />

såsom HIV, hepatit C och malaria. Han har framgångsrikt<br />

utvecklat och använt sig av nya och innovativa metoder för syntes av nya potentiella<br />

läkemedelssubstanser.<br />

Anders Hallbergs starka ledaregenskaper och hans administrativa skicklighet<br />

har naturligt lett honom till viktiga positioner vid Uppsala universitet, som<br />

49


prefekt, forskningsdekanus och vice ordförande i fakultetsnämnden. År 2005<br />

blev han Farmaceutiska fakultetens dekanus, och året därefter tillträdde han<br />

ämbetet som rektor för Uppsala universitet.<br />

Trots alla ledningsuppdrag har Anders Hallberg fortsatt sin innovativa och<br />

framgångsrika forskning och även varit en aktiv lärare. Inte mindre än ett trettiotal<br />

forskarstuderande har disputerat under hans ledning. För sina insatser<br />

tilldelades han 2006 Pedagogiska priset av Farmaceutiska studentkåren vid<br />

Uppsala universitet. Den höga kvaliteten i forskningsprojekten har resulterat<br />

i att han under tiden vid fakulteten erhållit omfattande forskningsstöd.<br />

Anders Hallbergs stora och välrenommerade kompetens inom det organiskkemiska<br />

området har gjort att han under åren har varit en mycket ofta anlitad<br />

expert. Han är ledamot av Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala och<br />

Kungl. Vetenskapsakademien, och han har för sina extraordinära insatser för<br />

forskning och undervisning tilldelats ett stort antal priser, utmärkelser och<br />

medaljer.<br />

Farmaceutiska fakulteten hälsar sin nya hedersdoktor och uttrycker sin stora<br />

respekt för hans banbrytande forskningsinsatser och ser fram mot ett fortsatt<br />

samarbete. Slutligen lyckönskar fakulteten sina doctores iuvenes till deras<br />

framgångsrikt avlagda prov på vetenskaplig skicklighet och mognad och<br />

önskar dem all framgång och tillfredsställelse i deras kommande verksamhet.<br />

Kjell Wikvall<br />

Professor i biokemi<br />

Promotor<br />

50


Historisk-filosofiska fakulteten<br />

Historisk-filosofiska fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran att<br />

promovera två hedersdoktorer.<br />

Håkan Liby, född 1950, är landsantikvarie och chef för stiftelsen Upplandsmuseet.<br />

Han har genom sin forskning kring folklig dräkt satt fokus på befolkningen<br />

i områden med stor mobilitet, en grupp som tidigare sällan lyfts fram<br />

inom dräktforskningen. Klädedräkten som bars av denna grupp var, i sin förenklade<br />

form, starkt präglad av modedräkten, men hade på grund av sin sammansättning<br />

av plagg och sina material en speciell karaktär. Denna skilde sig<br />

från den dräkt som bars av allmogen i mer traditionsbundna områden. För<br />

att beskriva denna skapade Liby uttrycket ”folkligt mode”. Hans definition<br />

av folkligt mode, som en egen kategori vid sidan av folkdräkt och modedräkt,<br />

har blivit allmänt accepterad inom forskningsvärlden och utgör ett av de viktigaste<br />

begreppsmässiga tillskotten inom forskningsfältet under sent 1900-tal.<br />

Den mer differentierade bild av den folkliga dräktkulturen som Håkan Liby<br />

bidragit till att skapa utgör en viktig plattform för den forskning kring folkliga<br />

textilier som bedrivs på svenska universitet i dag.<br />

Håkan Liby har under hela sin yrkesverksamma tid haft en fot kvar inom<br />

den akademiska världen. Han har i mycket stor utsträckning, genom kurser<br />

51


och föreläsningar, inte minst bidragit till Uppsala universitets utveckling inom<br />

textil vetenskaplig forskning och undervisning. De bildade för många en inkörsport<br />

till textila studier på högre nivå. Han har på grund av sin stora expertis<br />

inom folklig dräkt och textil anlitats som föreläsare på de textil vetenskapliga<br />

kurserna vid Uppsala universitet ända sedan starten på 1980-talet. Han har<br />

varit en aktiv deltagare vid det högre seminariet i textilvetenskap. Genom sitt<br />

engagemang och sin förmåga att levandegöra och entusiasmera har han hjälpt<br />

till att vidga vyerna hos och fostra en ny generation museimän och forskare<br />

inom det textila fältet.<br />

Robert Pippin, född 1948, är Evelyn Stefansson Nef Distinguished Service<br />

Professor vid John U. Nef Committee on Social Thought och Department of<br />

Philosophy, University of Chicago. Han har skrivit betydande verk om kunskapsteori,<br />

etik, litteratur, politisk filosofi och film. Robert Pippin har vunnit<br />

flera priser för sina gärningar som forskare och pedagog. Hans arbete kännetecknas<br />

av filosofihistorisk bredd och djup och fokuserar på aktuella problem<br />

inom ett flertal områden inom filosofin, inklusive kunskapsteori, historiefilosofi,<br />

språkfilosofi samt etik och politisk filosofi.<br />

Pippin använder sina begreppsliga och historiska insikter för att utreda<br />

några av vår tids mest omtvistade och allvarliga frågor, exempelvis värderingars<br />

härkomst och legitimitet, förhållandet mellan kunskap och värden samt<br />

konstens, vetenskapens och bildningens roll i det moderna samhället. På så<br />

sätt är hans gärning av stor relevans och stort intresse inte bara för samtliga<br />

inriktningar vid Filosofiska institutionen, utan även för andra ämnen inom<br />

Historisk-filosofiska fakulteten såsom ide- och lärdomshistoria, konstvetenskap<br />

och litteraturvetenskap, liksom även för samhällsvetenskapliga ämnen<br />

som sociologi och statsvetenskap.<br />

I sin forskning har Robert Pippin lyckats att både kasta om vedertagna tolkningar<br />

av viktiga tänkare, i synnerhet Hegel, och visa på hur nya tolkningar bidrar<br />

till svar på aktuella filosofiska frågeställningar idag. Han har bidragit till<br />

att göra filosofin relevant bortom seminarierummet. Genom sin bredd och sitt<br />

djup i forskningen har han varit en viktig inspirationskälla för andra namnkunniga<br />

filo sofer och även bidragit till en förnyelse av filosofiämnet.<br />

52


Historisk-filosofiska fakulteten välkomnar sina nya hedersdoktorer, uttrycker<br />

sin högaktning för deras framstående insatser och ser fram emot fortsatt fruktbart<br />

samarbete. Fakulteten hälsar samtidigt sina doktorer efter avlagda prov<br />

och önskar dem all lycka i deras fortsatta verksamhet.<br />

Kerstin Rydbeck<br />

Professor i biblioteks- och informationsvetenskap<br />

Promotor<br />

53


Språkvetenskapliga fakulteten<br />

Språkvetenskapliga fakulteten har äran och glädjen att promovera två hedersdoktorer.<br />

David Denison, född 1950, har i sin forskning inom engelsk språkhistoria visat<br />

imponerande bredd och djup på flera områden, bl.a. grammatik, satslära,<br />

verbstudier och semantik. År 1993 publicerade han sin monografi inom English<br />

Historical Syntax: Verbal Constructions, som följdes av kapitlet ” Syntax” i<br />

den inflytelserika The Cambridge History of the English Language (red. Suzanne<br />

Romaine, 1998) samt av A History of the English Language (2006), redigerad<br />

i samarbete med Richard M. Hogg. En monografi inom ämnet English Word<br />

Classes är under arbete för Cambridge University Press (2015). Professor<br />

Denison har också bidragit med över femtio artiklar eller kapitel till samlingsvolymer<br />

och tidskrifter. Tillsammans med Richard M. Hogg och Bas Aarts<br />

grundade han English Language and Linguistics, en tidskrift som 2007 och<br />

2011 tilldelades det högsta betyget ”A” av European Reference Index for the<br />

Humanities (ERIH).<br />

Utöver sin publikationsverksamhet har professor Denison gjort viktiga insatser<br />

för engelsk historisk korpuslingvistik. Den av honom sammanställda<br />

Corpus of Late Modern English Prose (1994) innehåller 100 000 ord hämta-<br />

55


de från bland annat informella brev 1861–1919. Med sina medarbetare har<br />

han även sammanställt Corpus of Late Eighteenth-Century Prose (2003), som<br />

består av 300 000 ord från lokala engelska brev 1761–90, där vardagsämnen<br />

behandlas. Texterna har transkriberats från manuskript och möjliggjort nya<br />

upptäckter i form av bland annat tidigare datering av vissa utvecklingar i engelskans<br />

historia.<br />

Professor Denison har i samarbete med Nuria Yáñez-Bouza koordinerat ett<br />

internationellt konsortium bestående av fjorton universitet i sju länder (däribland<br />

Sverige) som arbetar på ARCHER (A Representative Corpus of Historical<br />

English Registers), en korpus ursprungligen sammanställd av Douglas Biber<br />

och Edward Finegan på 1990-talet. Denna breda korpus, som täcker brittisk<br />

och amerikansk engelska åren 1600–1999, har under Denisons tid som koordinator<br />

ökat i storlek till 3,3 miljoner ord samtidigt som kvaliteten på de elektroniska<br />

texterna förbättrats avsevärt.<br />

David Denisons forskning präglas av stor språkteoretisk och metodisk medvetenhet.<br />

Hans krav på hög kvalitet i användningen av textkällor och sammanställning<br />

av nya elektroniska resurser har haft stor betydelse för utvecklingen<br />

av den empiriska språkforskningen inom anglistiken.<br />

Kjersti Fløttum, född 1953, är professor i franska vid Universitetet i Bergen,<br />

Norge, och verksam inom text- och genreteori, semantik, pragmatik och<br />

språklig polyfoni, särskilt med inriktning mot akademisk och politisk diskurs.<br />

Hennes arbete kännetecknas av ett konsekvent sammanlänkande av ordens<br />

och yttrandenas semantik och deras användning i diskurs.<br />

Professor Fløttum har en rik vetenskaplig produktion bakom sig. Hon har,<br />

utöver ett stort antal artiklar, bland annat utgivit fyra monografier: La nature<br />

du résumé scolaire. Analyse formelle et informative (1990), ScaPoLine. La théorie<br />

scandinave de la polyphonie linguistique (2004), Academic Voices – Across<br />

Languages and Disciplines (2006) och ON – pronom à facettes (2007) samt<br />

redigerat lika många antologier.<br />

Kjersti Fløttum har lett flera större externfinansierade vetenskapliga projekt,<br />

vilka alla karakteriseras av ett tvärvetenskapligt perspektiv i kombination<br />

56


med en inriktning mot samhällsrelevanta frågor. Här kan nämnas EURLING<br />

– Understanding Linguistic Complexity in Political Discourse: Interdisciplinary<br />

Analyses of Texts on European Integration (2008–12), Different Voices, Different<br />

Stories? Perspectives on Language Use in Climate Change Text and Talk<br />

(2012) samt det pågående LINGCLIM – Linguistic Representations of Climate<br />

Change Discourse and their Individual and Collective Interpretations (2013–15).<br />

Fløttum har innehaft flera viktiga uppdrag såväl nationellt som internationellt.<br />

Hon var 1999–2001 prefekt för Romanska institutionen och 2005–09 vicerektor<br />

för internationella relationer vid Universitetet i Bergen. Hon har eller<br />

har haft framträdande positioner i bedömningskommittéer, styrelser, lärda<br />

sällskap med mera.<br />

Sedan länge har Kjersti Fløttum nära förbindelser med språkforskningen<br />

i Uppsala. Genom sina insatser inom textlingvistik och fackspråksforskning<br />

har hon samarbetat med flera forskare vid Institutionen för nordiska språk,<br />

inte minst inom nätverket Nordtext. Med Uppsalas romanister har hon haft<br />

täta kontakter genom sitt arbete med polyfoni, pronomen och genreteori, och<br />

hon har varit en flitig gäst i Uppsala för deltagande i konferenser, seminarier<br />

och workshoppar.<br />

Språkvetenskapliga fakulteten välkomnar sina nya hedersdoktorer, uttrycker<br />

sin aktning för deras insatser och ser fram emot fortsatt samarbete.<br />

Slutligen lyckönskar fakulteten sina doctores iuvenes till deras framgångsrikt<br />

avlagda prov och önskar dem all framgång och tillfredsställelse i deras kommande<br />

verksamhet.<br />

Staffan Nyström<br />

Professor i nordiska språk med inriktning mot namnforskning<br />

Promotor<br />

57


Samhällsvetenskapliga fakulteten<br />

Samhällsvetenskapliga fakulteten har vid denna promotion glädjen att promovera<br />

tre hedersdoktorer.<br />

Kjell Albin Abrahamson, född 1945, är journalist och författare och har hela<br />

sitt yrkesliv intresserat sig för Central- och Östeuropa. Under åren 1974–76<br />

var han redaktör vid den statliga radion i Polen, och därefter byrådirektör vid<br />

Svenska institutet. Han blev 1983 chef för kulturredaktionen vid Sveriges Radio.<br />

Åren 1987–96 gjorde han sig känd som utrikeskorrespondent med stationeringsorter<br />

som Moskva, Wien och Warszawa. Sedan en lång tid tillbaka är<br />

han en välkänd röst i Sveriges Radios P 1.<br />

Som journalist har Abrahamson i tjugofem års tid rapporterat för Sveriges<br />

Radio om de dramatiska förändringar som dessa delar av Europa genomlevt<br />

före och efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens sammanbrott. Kalla kriget,<br />

kommunismens fall, Sovjetunionens undergång, krigen på Balkan, den<br />

mödosamma vägen mot marknadsekonomi och demokrati och flera av ländernas<br />

inträden i EU har varit föremål för hans analyser och reportage, som<br />

präglats av nyfikenhet, humor, insiktsfullhet och skärpa. Abrahamson är författare<br />

till ett stort antal böcker om Polen, Ukraina, Vitryssland, Tjeckoslovakien<br />

och han har belönats med flera prestigefyllda litteratur- och journa-<br />

59


listpriser. Som få andra svenskar är Abrahamson förknippad med det föränderliga<br />

Europa.<br />

Kjell Albin Abrahamson har genom sitt mångåriga författarskap och sin<br />

journalistik i osedvanligt hög grad bidragit till att kunskaperna och intresset<br />

för Central- och Östeuropa ökat i Sverige.<br />

Irini Moustaki, född 1968, är professor i Social Statistics vid London School of<br />

Economics and Political Science och var prefekt för Statistiska institutionen<br />

från 2010 till 2012. Hon har utvecklat metoder för analys av kategoridata och<br />

data av blandat slag insamlade vid sociala och hälsorelaterade surveyer. Moustaki<br />

är expert på modeller med latenta variabler och strukturekvationsmodeller<br />

som ofta används inom samhällsvetenskapen för att mäta och binda samman<br />

oobserverade storheter, till exempel attityder, hälsostatus, beteende, intelligens.<br />

Hennes metodologiska arbete inkluderar bland annat behandling av<br />

bortfall, analys av longitudinella data, test av anpassning och avancerad skattningsmetodik.<br />

Dessutom har hon gjort metodologiska och tillämpade bidrag<br />

inom jämförande tvärsnittsdatastudier av länder och epidemiologiska studier<br />

av sällsynta sjukdomar.<br />

År 2008 var Moustaki medförfattare till boken Analysis of Multivariate<br />

Social Science Data, som ger en icke-matematisk behandling av avancerade<br />

statistiska tekniker för samhällsvetare. Tre år därefter stod hon som medförfattare<br />

till, och publicerade tredje upplagan av, den nyskapande boken Latent<br />

Variable Models and Factor Analysis. A Unified Approach. Hon är vidare biträdande<br />

redaktör för några av de ledande tidskrifterna inom hennes område som<br />

Psychometrika och Journal of Educational and Behavioural Statistics.<br />

Irini Moustaki och professor Karl Gustav Jöreskog vid Statistiska institutionen,<br />

har haft ett forskningssamarbete sedan mitten av 1990-talet. Detta<br />

kom senare att inkludera professor Fan Yang Wallentin och en av institutionens<br />

doktorander, för vilken Moustaki blev biträdande handledare. Moustaki<br />

har under åren regelbundet besökt institutionen, bland annat i egenskap av fakultetsopponent,<br />

och hon medverkar som representant i ett utbytesprogram<br />

för doktorander mellan de båda institutionerna för statistik vid Uppsala universitet<br />

respektive London School of Economics.<br />

60


Keith V. Thomas, född 1933, intar en alldeles speciell position i forskarvärlden.<br />

Sedan 1955 har hans verkat från Oxford, men hans forskargärning och hans arbete<br />

för akademisk frihet har väckt nyfikenhet och engagemang långt bortom<br />

det egna landets och de traditionella vetenskapstraditionernas gränser. Hans<br />

genombrott som historiker kom med boken Religion and the Decline of Magic<br />

(1971) – en studie i hur nedärvt tankegods kunde överleva och förvandlas till<br />

ny ideologi, i det här fallet en kristen världsåskådning. Hans andra stora arbete,<br />

Man and the Natural World (1983), beskriver hur människor under århundradena<br />

närmast före den moderna tidens genombrott förändrade sina attityder<br />

till djur, växtliv och miljö.<br />

Keith Thomas är en världsberömd forskare, en gudabenådad lärare, och han<br />

har aldrig dragit sig för att kommunicera med en bredare allmänhet. Han har<br />

tagit sin roll som offentlig intellektuell på största allvar och slagit vakt om universitetens<br />

oberoende gentemot stat, marknad och andra externa intressen –<br />

en värdig representant för den akademiska frihetens ideal.<br />

Samhällsvetenskapliga fakulteten välkomnar de nya hedersdoktorerna till sin<br />

forskningsgemenskap och ser fram emot fortsatt fruktbringande samarbete.<br />

Slutligen lyckönskar fakulteten de forskare som promoveras efter avlagda prov<br />

och önskar dem framgång och tillfredsställelse i deras kommande verksamhet.<br />

Torsten Svensson<br />

Professor i statskunskap<br />

Promotor<br />

61


Utbildningsvetenskapliga fakulteten<br />

Utbildningsvetenskapliga fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran<br />

att promovera två nya hedersdoktorer.<br />

David Mitch, född 1951, är professor i ekonomi, vid University of Maryland,<br />

Baltimore, USA. Mitch är en framstående forskare, med ett brett internationellt<br />

nätverk, som allt sedan tidigt 1980-tal har behandlat frågor av central<br />

betydelse för studiet av utbildningens ekonomiska historia. Till de mest uppmärksammade<br />

hör hans bidrag till studiet av humankapital, läs- och skrivkunnighet<br />

samt skolfinansieringens historia, vilka har fått ett oerhört stort<br />

genomslag inom forskningsfältet. Framför allt har David Mitchs analys av förhållandet<br />

mellan läs- och skrivkunnighet och samhällsekonomi uppmärksammats.<br />

Med utgångspunkt i en gedigen historisk studie ställde Mitch spridda<br />

antaganden om läs- och skrivkunnighetens betydelse för den industriella revolutionen<br />

på huvudet.<br />

Mitch analyser av förhållandet mellan statligt och privat i folkundervisningens<br />

historia, och hans analyser av skolfinansiering hör också till de avgörande<br />

bidrag som han lämnat till forskningsfältet. Hans position inom området illustreras<br />

exempelvis av att han valdes till att skriva artikeln om skolfinansiering<br />

i International Handbook on the Economics of Education (2004) och var gäst-<br />

63


edaktör för temanumret om skolval och skolpenningar i Education Economics<br />

(1997). Den sistnämnda insatsen illustrerar också hur Mitch i sitt arbete behandlat<br />

politiskt brännbara frågor, av vilka flera är aktuella i dag.<br />

Mitch har under sin karriär haft goda kontakter med svenska forskningsmiljöer,<br />

inte minst Umeå och Lund, och har under de senaste åren samarbetat<br />

med arbetsgruppen för utbildningens sociala och ekonomiska historia, vid<br />

Uppsala universitet.<br />

Professor Marjorie Harness Goodwin, född 1944, är en världsledande forskare<br />

som på ett banbrytande sätt utvecklat förståelsen för de förkroppsligade<br />

språkliga praktiker genom vilka människor i olika sammanhang konstituerar<br />

sin sociala värld. Under 1980-talet, långt innan interaktionsforskningen blev<br />

etablerad, genomförde M. H. Goodwin (1990) antropologiska fältstudier där<br />

hon visar hur språkliga praktiker som dispyter och skvaller är en del av det<br />

sociala livets organisation bland afro-amerikanska barn i ett bostadsområde<br />

i nordöstra USA.<br />

Goodwins forskning har på ett betydelsefullt sätt förändrat vår förståelse<br />

för barns sociala och språkliga kompetenser och hur barn i olika kulturella<br />

sammanhang på ett kreativt sätt etablerade sin sociala värld i samspel med<br />

andra. Hennes forskning har bidragit med viktiga vetenskapliga insikter när det<br />

gäller synen på och vikten av att närma sig kropp, emotioner och moral som<br />

sociala och kulturella fenomen bortom mentala egenskaper. På senare år har<br />

hon i internationella projekt utforskat de förkroppsligade språkliga praktiker<br />

som konstituerar samspelet mellan barn, syskon och föräldrar i medelklassfamiljer.<br />

Hon visar här hur känslor används för att reglera beteenden i vardagligt<br />

samspel i uppfostringssituationer. Utöver sitt intresse för interaktion<br />

mellan barn och vardagligt familjeliv har hon studerat användning av teknologi<br />

och artefakter som en del av arbetslivets organisation. Goodwin har även<br />

på ett banbrytande sätt bidragit till metodutvecklingen inom interaktionsbaserad<br />

forskning. Framför allt gäller det användning av etnografi och videoinspelning,<br />

och multimodalitet som integrerade delar av sociala praktiker. Hon<br />

är i dag verksam i en internationellt framstående forskningsmiljö, Centre for<br />

Language, Interaction and Culture (CLIC) vid UCLA, USA.<br />

64


Utbildningsvetenskapliga fakulteten välkomnar sina nya hedersdoktorer, uttrycker<br />

sin högaktning för deras framstående insatser och ser fram emot fortsatt<br />

fruktbart samarbete.<br />

Ann-Carita Evaldssson<br />

Professor i pedagogik<br />

Promotor<br />

65


Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten<br />

Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten har vid denna promotion glädjen och<br />

äran att promovera fyra hedersdoktorer.<br />

Dianne Edwards, född 1942, professor vid Cardiff University och president<br />

vid Linnean Society i London, har fokuserat på tidiga växtfossil i sin forskning,<br />

framför allt från Wales i Storbritannien men också från andra delar av världen.<br />

Hon har upptäckt och beskrivit ett stort antal tidiga växter och genom sina<br />

studier kunnat visa att den biologiska mångfalden var betydligt större under<br />

silur och tidig devontid än man tidigare trott. Hennes forskning har kastat nytt<br />

ljus över de evolutionära processer som ägde rum under denna tid då de första<br />

arterna koloniserade land. Edwards har också med fossilens hjälp kunnat visa<br />

att många bränder ägde rum under silurperioden.<br />

Charles S. Fadley, född 1941, är verksam som professor vid University of<br />

California Davis och vid Lawrence Berkeley National Laboratory med inriktning<br />

mot molekylär och kondenserad materiefysik, och han har gjort pionjärinsatser<br />

inom bland annat elektronspektroskopi för atomär struktur och magnetisk<br />

ordning, holografisk atomär avbildning vid ytor, liksom användning av<br />

stående vågor av mjuk röntgenstrålning för studier av begravda gränsskikt.<br />

67


Hans gärning inom synkrotronljusvetenskap har inspirerat forskare runt om<br />

i världen, inte minst i Uppsala. Fadley har också varit ordförande vid de båda<br />

forskningsutvärderingarna ”Kvalitet och förnyelse” som gjorts vid Uppsala universitet<br />

2007 och 2011 (KoF07 och KoF11).<br />

Hans Rosling, född 1948, professor i internationell hälsa vid Karolinska<br />

Institutet, disputerade vid Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet<br />

1986. Han har bland annat arbetat som distriktsläkare i Moçambique och var<br />

en av initiativtagarna till Läkare utan gränsers Sverigesektion. Rosling hedras<br />

bland annat för sitt enträgna folkbildande arbete och sin unika förmåga att entusiasmerande<br />

och insiktsfullt åskådliggöra viktiga fakta om världens tillstånd<br />

och utveckling. Han är en av grundarna till stiftelsen Gapminder som vill bidra<br />

till en god global utveckling genom att göra statistik lättare att använda och<br />

förstå. Deras innovativa animerade statistik har blivit en internationell succé.<br />

Rosling undervisar vid flera universitet om globala variationer i hälsa och har<br />

varit rådgivare åt bland annat Sida och WHO.<br />

Yoshinori Tokura, född 1954, professor vid Tokyo University samt forskningsledare<br />

vid RIKEN är en av världens tio mest citerade fysiker under de senaste<br />

trettio åren. Hans forskning rör ett brett fält inom fysik, kemi och materialforskning,<br />

bland annat kring högtemperatur-supraledarmaterial och starkt<br />

korrelerade elektronsystem med spinntroniska och multiferroiska egenskaper.<br />

Områdena ligger nära den experimentella och teoretiska forskning som<br />

bedrivs vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet.<br />

Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten hälsar sina nya hedersdoktorer, uttrycker<br />

sin respekt för deras viktiga forskningsinsatser och ser fram mot fortsatt<br />

fruktbart samarbete. Fakulteten gratulerar likaså de forskare som promoveras<br />

efter avlagda prov och önskar dem all lycka och framgång i deras kommande<br />

verksamhet.<br />

Joseph Nordgren<br />

Professor i mjukröntgenfysik<br />

Promotor<br />

68


Kortfattat promotionslexikon<br />

Absens betyder frånvarande. Vissa hedersdoktorer har inte möjlighet att deltaga<br />

i promotionsakten men promoveras ändå, i sin frånvaro.<br />

Diplomet, ursprungligen en skriftlig stadfästelse av de rättigheter som tillkom<br />

de promoverade, utdelas numera till samtliga promovendi. Det är alltid<br />

avfattat på latin, hoprullat och försett med sigill, inneslutet i en svarvad trädosa<br />

med ett band i vederbörande fakultets färger.<br />

Doktor efter avlagda prov är den officiella svenska termen för det latinska<br />

doctor iuvenis, plural doctores iuvenes, som också ofta används.<br />

Doktorshatten symboliserar frihet men också makt. Den är svart och veckad.<br />

Teologisk hatt har svart rosett. Vid de övriga fakulteterna har den guldspänne,<br />

innefattande fakultetens symbol. Hatten utdelas vid promotion inom<br />

de så kallade högre fakulteterna, det vill säga de teologiska, juridiska, medicinska<br />

och farmaceutiska.<br />

Hedersdoktoratet eller doktoratet honoris causa är en värdighet, som fakulteterna<br />

utdelar till sådana personer som de särskilt vill hedra och knyta till sin<br />

forskningsgemenskap. Seden har sitt ursprung från 1839, då den förste hedersmagistern,<br />

som det då hette, promoverades i Uppsala.<br />

69


70<br />

Jubeldoktor blir den som för femtio år sedan promoverades vid Uppsala universitet.<br />

De första jubeldoktorerna promoverades inom Medicinska fakulteten<br />

1804. Jubeldoktorerna promoveras vid vårpromotionen.<br />

Katedern kallas i promotionssammanhang parnassen, eftersom den inte<br />

bara är en talarstol utan också symboliserar det grekiska gudaberget. När en<br />

promoverad av promotor förs över parnassen, vill det ge uttryck åt att han/hon<br />

från och med nu ges rättighet att meddela akademisk undervisning.<br />

Lagerkransen. Lagern var Apollons träd. Kransen utdelas av promotorerna<br />

inom de filosofiska fakulteterna. Seden att lagerkröna promovendi förekommer<br />

endast i Sverige och Finland.<br />

Promotor är den som promoverar; han/hon utses av vederbörande fakultet<br />

och skall vara professor samt själv doktor.<br />

Promovendus/a kallas den som skall promoveras, pl. promovendi; promotus/a<br />

benämns den som är promoverad, pl. promoti.<br />

Promotionsspråket är antingen svenska eller latin, vilket promotor själv väljer.<br />

Promotionsvägrare kallas traditionellt den som förklarar sig icke vilja deltaga<br />

i promotionen. Han/hon upptas inte i promotionsskrifterna. Akten är dock<br />

(numera) helt frivillig.<br />

Ringen är av guld och symboliserar trohet mot vetenskapen; de olika fakulteterna<br />

har skilda symboler, som pryder den. Vid ceremonien utdelas den<br />

endast till hedersdoktorerna; doktorer efter avlagda prov får själva avgöra om<br />

de vill skaffa ring eller ej.<br />

Saluten sker enligt följande: För promotor och jubeldoktor dubbelskott, för<br />

hedersdoktorer enkelskott. Sedan doktorer efter avlagda prov inom en fakultet<br />

promoverats, saluteras de sammanlagt med tre skott.


Promotionsföreläsningar från och med 1935<br />

1935 Vilhelm Lundstedt (jur) Skuldregeln i skadeståndsrätten<br />

1936 Emanuel Linderholm (teol) Gnosticism och urkristendom i den nutida<br />

forskningen<br />

1937 Johan Melander (fil) Homonymiens betydelse för ordförrådet, med<br />

några exempel från Frankrikes språk<br />

1938 Fredrik Berg (med) Några socialhygienska synpunkter på ögonsjukdomarna<br />

1939 Johan Nordström (fil) Vältaligheten i stormaktstidens Uppsala<br />

1940 Björn Collinder (fil) Språken som föremål för värdeomdömen<br />

1941 Gunnar Rudberg (fil) En antik karaktär<br />

1942 Anders Karitz (fil) Sanning, makt och världsfred<br />

1943 Gunnar Westin (teol) Uppsala möte och Uppsala universitet<br />

1944 Gösta Thörnell (fil) Ord som förbliva<br />

1945 Nils von Hofsten (rektor) Uppsala universitets återupprättande<br />

1593–1595<br />

1946 Natan Lindqvist (fil) Skiftande språkdrag i Fredmans epistlar<br />

1947 E. Louis Backman (med) Livsfientliga ämnen i läkekonstens tjänst<br />

1948 Erik Lindahl (jur) Penningvärdets förändringar<br />

1949 Bodvar Liljegren (fil) Några resultat av nyare Miltonforskning<br />

71


72<br />

1950 Erik Lönnroth (fil) Gustaf III och krigsutbrottet 1788<br />

1951 Henrik Munktell (jur) Rättsliga symboler<br />

1952 Bernhard Jacobowsky (med) Struktur, funktion, moral<br />

1953 Ivan Engnell (teol) Höga visan<br />

1954 Gudmund Björck (fil) Sagan och sångaren<br />

1955 Olle Hulthén (med) Medicinska framsteg och följderna för samhället<br />

1956 Tord Palander (sam) Penningvärdet och socialvetenskaperna<br />

1957 Sven Hörstadius (mat-nat) Linné, djuren och människan<br />

1958 Konrad Marc-Wogau (hum) Filosofin i Sovjetryssland<br />

1959 Victor Svanberg (hum) Penningens romantik<br />

1960 Hjalmar Lindroth (teol) Gratiae veritas naturae – devisen i Uppsala<br />

universitets sigill i idéhistorisk belysning<br />

1961 Carl Arvid Hessler (sam) Dagens socialdemokrati och morgondagens<br />

kyrka<br />

1962 Folke Knutsson (med) Om Röntgens upptäckt och röntgendiagnostikens<br />

upptakt i Uppsala<br />

1963 Ingemar Hedenius (hum) Om vedergällning<br />

1964 Bo Vahlquist (med) Barnläkekonst förr och nu – några reflexioner med<br />

anledning av Rosén von Rosenstein-jubileet<br />

1965 Arne Furumark (hum) Sophokles och Demostenes<br />

1966 Per Olof Ekelöf (jur) Semantik och juridik<br />

1967 Kai Siegbahn (mat-nat) Om krafternas spel och ursprung<br />

1968 Sven A. Nilsson (hum) De gustavianska arvegodsen<br />

1969 Lennart Carleson (mat-nat) Om den matematiska sanningens natur<br />

1970 Gunnar Arpi (sam) Lokalisering av akademisk utbildning<br />

1971 Göran Schill (farm) Den analytiska kemin i samhällets tjänst<br />

1972 Wilhelm Rodhe (mat-nat) Kretslopp och balans i biosfären<br />

1973 Geo Widengren (teol) Studiet av religionshistoria i en religionsvetenskaplig<br />

fakultet<br />

1974 Stig Strömholm (jur) Vad är sakens natur?<br />

1975 Martin H:son Holmdahl (med) Smärtlindring eller kirurgiska ingrepp<br />

1976 Leif Lewin (sam) Två myter om den fackliga demokratin<br />

1977-1 Hans Ramberg (mat-nat) Vår dynamiske jordklode


1977-2 Torvard C. Laurent (med) Modern läkekonst är baserad på grundforskning<br />

1978 Bertil Almgren (hum) Till den akademiska festdräktens förhistoria<br />

1979 Nils Elvander (sam) Skandinavisk arbetarrörelse och ”ekonomisk demokrati”<br />

1980 Henry Danielsson (farm) Biomedicinsk forskning och forskningspolitik<br />

i Sverige<br />

1981 Lennart Philipson (mat-nat) En revolution inom biologin<br />

1982 Torgny Håstad (jur) Traditionens betydelse<br />

1983 Carl Göran Andræ (hum) Siare och Nationalmonument (Historikern<br />

Erik Gustaf Geijer 1783–1847)<br />

1984 Carl F. Hallencreutz (teol) Adam av Bremen, Rimbert och Uppsalatemplet<br />

1985 Kerstin Lindahl-Kiessling (mat-nat) Om djur, människor och den starkares<br />

rätt<br />

1986 Björn-Erik Roos (med) Om sömn och sömnrubbningar<br />

1987 Finn Sandberg (farm) Farmakognosi i u-land<br />

1988 Karl-Georg Ahlström (sam) Högskolan och lärarutbildningen<br />

1989 Martin H:son Holmdahl (rektor) Forskning, utbildning och sjukvårdspolitik<br />

1990 Lars Hartman (teol) Privatbrevet som blev en bibelbok<br />

1991 Lars-Gunnar Larsson (hum) ”Ta och prata om ringfingret”. Om<br />

begränsningar i den jämförande språkforskningens möjlighet<br />

1992 Ragnar Holte (teol) Skall samhällets etiska grund vara kristen?<br />

1993 John O. Norrman (mat-nat) Naturgeografin inom vetenskap, skola och<br />

samhälle<br />

1994 Erik Wallin (sam) Socrates, Leonardo – och undervisningen i den högre<br />

skolan<br />

1995 Lars-Olof Sundelöf (farm) På tröskel till tid som flyr<br />

1996 Carl Hemström (jur) De ideella föreningarnas rättsliga ställning<br />

1997 Yngve Olsson (med) Människans hjärna – det sårbara organet med de<br />

stora möjligheterna<br />

1998 Kurt Johannesson (hum) Om den akademiska föreläsningen<br />

73


74<br />

1999 Lena Marcusson (jur) Demokratins idéer och den akademiska friheten.<br />

En rättslig utgångspunkt<br />

2000-1 Leif Lewin (sam) Om konsten att skylla ifrån sig<br />

2000-2 Kurt Nordström (tekn-nat) Den biologiska revolutionen<br />

2001-1 Hans Lithell (med) Hälsa och sjukdom vid hög ålder<br />

2001-2 Anders Hultgård (teol) ”Gudars skymning” – Ragnarök i ett religionshistoriskt<br />

perspektiv<br />

2002-1 Peter Wallensteen (sam) Kriget, freden och Förenta Nationerna<br />

2002-2 Maarit Jänterä-Jareborg (jur) Familjerättslig mångfald i dagens Sverige<br />

2003-1 Merja Kytö (språk) Talet och skriften – olika språk?<br />

2003-2 Karin Johannisson (hist-fil) Om kreativitet och genialitet<br />

2004-1 Ulf Lindahl (med) Behöver vi kolhydrater?<br />

2004-2 Gunilla Lindmark (med) Kvinnors status och rättigheter i ett hälsoperspektiv<br />

2005-1 Marie-Christine Skuncke (språk) Frihet, jämlikhet, offentlighet –<br />

demokratikampen i 1700-talets Sverige<br />

2005-2 Lilli Alanen (hist-fil) Om självkunskapens möjlighet<br />

2006-1 Erik Kjellberg (hist-fil) Uppsala universitet och 1600-talets europeiska<br />

konsert<br />

2006-2 Ingrid Nylander (farm) Varför dricker vi alkohol? Om belöning och<br />

beroende<br />

2007-1 Gernot Müller (språk) Språkets makt och vanmakt<br />

2007-2 Sven-Erik Brodd (teol) Den mångdimensionella lärdomen – Linnéminnet<br />

ur ett universitetsperspektiv<br />

2008-1 Leif Lewin (sam) Blir man snällare av att samarbeta?<br />

2008-2 Lars Burman (hist-fil) Metaforernas makt – exemplet ”Tosca”<br />

2009-1 Maria Ågren (hist-fil) ”Alt tyks som stå i fara för oss” – problem och<br />

möjligheter för svenska kvinnor i 1700-talets samhälle<br />

2009-2 Lars Wallentin (med) Friskare hjärta – om forskning för livet<br />

2010-1 Claes von Hofsten (sam) Tänkandets gryning<br />

2010-2 Peter Engström (tekn-nat) Biologi och biologism – i går, i dag och<br />

i morgon<br />

2011-1 Per Artursson (farm) Forskning om läkemedel för bättre mediciner


2011-2 Fred Nyberg (farm) Tvärvetenskap och gränsytor i beroendeforskning<br />

2012-1 Ulla Riis (utb) Har universitetslärare glädje av pedagogik?<br />

2012-2 Olga Botner (tekn-nat) Universums gäckande kurirer<br />

2013-1 Kjell Öberg (med) Målstyrd cancerbehandling – utopi eller verklighet?<br />

2013-2 Hans Siegbahn (tekn-nat) Vetenskaplig intuition – förnuft och magkänsla<br />

75


Promotionsdiplomen<br />

Diplomen är, som ovan nämnts, alltid avfattade på latin.<br />

På de följande sidorna återges tre olika exempel på diplomtexter för olika<br />

doktorskategorier och olika fakulteter. Det första exemplet är en bild på ett<br />

originaldiplom, de två följande är – för informationens skull – diplomtexter<br />

översatta till svenska respektive till engelska. Dessa illustrationer ger läsaren<br />

en uppfattning om diplomtexterna men är alltså inte i övrigt rättvisande avbildningar<br />

av diplomen.<br />

77


78<br />

1. Jubeldoktor inom Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten


2. Hedersdoktor inom Teologiska fakulteten – diplomet översatt till svenska<br />

79


80<br />

3. Doctor iuvenis inom Medicinska fakulteten – diplomet översatt till engelska


Promovendi 24 januari 2014<br />

Nedanstående förteckning upptar samtliga promovendi vid doktorspromotionen<br />

den 24 januari 2014, i den ordning de promoveras.<br />

Avh. = disputationsavhandling. Det måste framhållas, att avhandlingstitlarna<br />

här återges i enlighet med de uppgifter som i anmälan har givits av promovendi<br />

själva. Författaren kan således ha gjort smärre ändringar – särskilt i<br />

slutskedet – som inte kommit till redaktionens kännedom. För fullt korrekta<br />

bibliografiska upplysningar i sammanhanget hänvisas därför till Universitetsbiblioteket,<br />

Uppsala.<br />

Det bör slutligen observeras, att förteckningen endast upptar de nya doktorer<br />

som anmält sig till deltagande i promotionen. Övriga, så kallade promotionsvägrare,<br />

förtecknas inte här. Det bör också nämnas, att bland promovendi<br />

finns sådana personer som disputerat för ett eller flera år sedan men som av<br />

olika skäl inte haft möjlighet att promoveras förrän nu. Av allt detta följer, att<br />

listorna inte kan användas som pålitligt underlag för statistiska beräkningar<br />

rörande antalet doktorsexamina etc. vid Uppsala universitet.<br />

81


Teologiska fakulteten<br />

Promotor:<br />

Professor Oloph Bexell<br />

Hedersdoktorer:<br />

Dietz Lange, professor, Tyskland<br />

William Schweiker, professor, USA<br />

Doktorer efter avlagda prov:<br />

Petra Carlsson, sthlm, systematisk teologi<br />

Avh: Theology beyond Representation. Foucault, Deleuze and the Phantasms<br />

of Theological Thinking<br />

Ulf Carmesund, vg, missionsvetenskap<br />

Avh: Refugees or Returnees. European Jews, Palestinian Arabs and the<br />

Swedish Theological Institute in Jerusalem around 1948<br />

Jan Eckerdal, systematisk teologi med livsåskådningsforskning<br />

Avh: Folkkyrkans kropp. Einar Billings ecklesiologi i postsekulär belysning<br />

Gull Törnegren, etik<br />

Avh: Utmaningen från andra berättelser. En studie om moraliskt omdöme,<br />

utvidgat tänkande och kritiskt reflekterande berättelser i dialogbaserad<br />

feministisk etik<br />

83


Juridiska fakulteten<br />

Promotor:<br />

Professor Bertil Wiman<br />

Hedersdoktorer:<br />

Elisabeth Palm, domare, Göteborg<br />

Ingemar Persson, justitieråd, Uppsala<br />

Doktorer efter avlagda prov:<br />

Martin Berglund, smål, finansrätt<br />

Avh: Avräkningsmetoden. En skatterättslig studie om undvikande av internationell<br />

dubbelbeskattning<br />

Victoria Enkvist, konstitutionell rätt<br />

Avh: Religionsfrihetens rättsliga ramar<br />

Jane Stoll, smål, civilrätt<br />

Avh: Surrogacy Arrangements and Legal Parenthood – Swedish Law in a<br />

Com parative Context<br />

Anna Wetter, Europarätt<br />

Avh: Making EU Legislation in the Area of Criminal Law. A Swedish<br />

Perspective<br />

84


Medicinska fakulteten<br />

Promotor:<br />

Professor Agneta Siegbahn<br />

Hedersdoktorer:<br />

Eric Holland, professor, USA<br />

Andrew Mark James Shapiro, professor, Kanada<br />

Israel Vlodavsky, professor, Israel<br />

Doktorer efter avlagda prov:<br />

Hans Blomberg, v-d, medicinsk vetenskap<br />

Avh: Influence of the Education and Training of Prehospital Medical Crews<br />

on Measures of Performance and Patient Outcomes<br />

Torsten Danfors, neurovetenskap<br />

Avh: 11 C Molecular Imaging in Focal Epilepsy<br />

Karin Elfving, medicinsk vetenskap<br />

Avh: Epidemiological and Bacteriological Aspects of Spotted Fever<br />

Rickettsioses in Humans, Vectors, and Mammals in Sweden<br />

Malin Gingnell, vg, medicinsk vetenskap<br />

Avh: Ovarian Steroid Hormones, Emotion Processing and Mood<br />

Johan Glad, medicinsk vetenskap<br />

Avh: Assessment in Evidence-Based Practice. Psychometric Properties,<br />

Clinical Utility, and Professional Co-operation from Different Perspectives<br />

of the Home Observation for Measurement of the Environment in Sweden<br />

Karin Gustafsson, smål, medicinsk cellbiologi<br />

Avh: Consequences of Shb Deficiency on Hematopoietic Cell Function<br />

85


Helena Hallström, ortopedi<br />

Avh: Coffee Consumption in Relation to Osteoporosis and Fractures.<br />

Observational Studies in Men and Women<br />

Maria Hammond, kalm, medicinsk vetenskap<br />

Avh: DNA-Mediated Detection and Profiling of Protein Complexes<br />

Linda Jüris, psykiatri<br />

Avh: Hyperacusis. Clinical Studies and Effect of Cognitive Behaviour<br />

Therapy<br />

Elenor Kaminsky, hälso- och sjukvårdsforskning<br />

Avh: Telephone Nursing. Stakeholder Views and Understandings from a<br />

Paediatric and a Gender Perspective<br />

Mårten Lindén, ög, medicinsk vetenskap<br />

Avh: Proteomic Analysis of Urinary Bladder Cancer. Aiming for Novel<br />

Biomarkers<br />

Mia Olsson, värml, molekylär genetik<br />

Avh: Uncovering a Novel Pathway for Autoinflammation – With a Little<br />

Help from a Wrinkled Friend<br />

Patrik Persson, v-d, medicinsk vetenskap<br />

Avh: Aspects of Regulation of GFR and Tubular Function in the Diabetic<br />

Kidney. Roles of Adenosine, Nitric Oxide, and Oxidative Stress<br />

Agneta Rosling, neurovetenskap, barn och ungdomspsykiatri<br />

Avh: Eating Disorders – Aspects of Treatment and Outcome<br />

Håkan Rudström, upl, kärlkirurgi<br />

Avh: Iatrogenic Vascular Injuries<br />

86


Linda Sandin, smål, medicinsk vetenskap<br />

Avh: Immunomodulatory Therapy of Solid Tumors – With a Focus on<br />

Monoclonal Antibodies<br />

John Sedin, fysiologi<br />

Avh: Prevention of Postoperative Duodenal Ileus by COX-2 Inhibition<br />

Improves Duodenal Function in Anaesthetised Rats<br />

David Smekal, värml, medicinsk vetenskap<br />

Avh: Safety with Mechanical Chest Compressions in CPR. Clinical Studies<br />

with the LUCAS Device<br />

Anna Sommansson, fysiologi<br />

Avh: Regulation of Duodenal Mucosal Barrier Function and Motility.<br />

The Impact of Melatonin<br />

Gabriella Stålberg, psykiatri<br />

Avh: Vulnerability and Social Functioning in Schizophrenia<br />

Gustaf Tegler, kirurgi<br />

Avh: Abdominal Aortic Aneurysm. Molecular Imaging Studies of Pathophysiology<br />

Christian Wentzel, sthlm, medicinsk genetik<br />

Avh: Molecular and Clinical Characterization of Syndromes Associated<br />

with Intellectual Disability<br />

87


Farmaceutiska fakulteten<br />

Promotor:<br />

Professor Kjell Wikvall<br />

Hedersdoktor:<br />

Anders Hallberg, professor, Uppsala<br />

Doktorer efter avlagda prov:<br />

Marcus Björnsson, farmakokinetik och läkemedelsterapi<br />

Avh: Pharmacometric Models in Anesthesia and Analgesia<br />

Alfhild Grönbladh, smål, farmaceutisk vetenskap<br />

Avh: Growth Hormone and Anabolic Androgenic Steroids. Effects on<br />

Neurochemistry and Cognition<br />

Ann-Sofie Persson, norrl, farmaceutisk vetenskap<br />

Avh: Flow and Compression of Granulated Powders: The Accuracy of<br />

Discrete Element Simulations and Assessment of Tablet Microstructure<br />

Helena Thörn, värml, biofarmaci<br />

Avh: First-pass Intestinal Metabolism of Drugs. Experiences from in vitro,<br />

in vivo and Simulation Studies<br />

88


Historisk-filosofiska fakulteten<br />

Promotor:<br />

Professor Kerstin Rydbeck<br />

Hedersdoktorer:<br />

Håkan Liby, landsantikvarie, Uppsala<br />

Robert Pippin, professor, USA<br />

Doktorer efter avlagda prov:<br />

Rikard Ekholm, s-n, estetik<br />

Avh: Identical, But Still Different. On Artistic Appropriation in Visual Art<br />

Elinor Hållén, g-h, teoretisk filosofi<br />

Avh: A Different Kind of Ignorance. Self-Deception as Flight from Self-<br />

Knowledge<br />

89


Språkvetenskapliga fakulteten<br />

Promotor:<br />

Professor Staffan Nyström<br />

Hedersdoktorer:<br />

David Denison, professor, Storbritannien<br />

Kjersti Fløttum, professor, Norge<br />

Doktorer efter avlagda prov:<br />

Camilla Amft, smål, tyska<br />

Avh: Das präteritale Konzept im Frühneuhochdeutschen. Zur Distribution<br />

von Präteritum und präteritalem Perfekt in Flugschriften des 16. Jahrhunderts<br />

Moa Ekbom, g-h, latin<br />

Avh: The Sortes Vergilianae. A Philological Study<br />

Ewa Jonsson, norrl, engelska<br />

Avh: Conversational Writing. A Multidimensional Study of Synchronous<br />

and Supersynchronous Computer-Mediated Communication<br />

Ying Wang, g-h, engelska<br />

Avh: Delexical Verb + Noun Collocations in Swedish and Chinese Learner<br />

English<br />

Torbjörn Westerlund, smål, lingvistik<br />

Avh: Finite Verbs in Ngarla (Pama-Nyungan, Ngayarta)<br />

90


Samhällsvetenskapliga fakulteten<br />

Promotor:<br />

Professor Torsten Svensson<br />

Hedersdoktorer:<br />

Kjell Albin Abrahamson, journalist, Löderup<br />

Irini Moustaki, professor, Storbritannien<br />

Keith V. Thomas, professor, Storbritannien<br />

Doktorer efter avlagda prov:<br />

Adrian Adermon, nationalekonomi<br />

Avh: Essays on the Transmission of Human Capital and the Impact of<br />

Technological Change<br />

Narin Khalida Akrawi, data- och systemvetenskap<br />

Avh: Bridging the Gap between Learning and Teaching by Using<br />

Knowledge-Based Systems<br />

Monica Buhrman, smål, psykologi<br />

Avh: Guided Internet-Based Cognitive Behaviour Therapy for Chronic Pain<br />

Susanne Ek Spector, nationalekonomi<br />

Avh: Essays on Unemployment Insurance Design<br />

Oscar Erixson, upl, nationalekonomi<br />

Avh: Economic Decisions and Social Norms in Life and Death Situations<br />

Per Helldahl, statskunskap<br />

Avh: The Challenge from Nationalism. Problems of Community in<br />

D e mo c r a c y<br />

91


Heléne Lundqvist, nationalekonomi<br />

Avh: Empirical Essays in Political and Public Economics<br />

Robert Lundström, företagsekonomi<br />

Avh: Comparing Procurement Methods in Road Construction Projects –<br />

Influence on Uncertainty, Interaction, and Knowledge<br />

Mattias Nordin, norrl, nationalekonomi<br />

Avh: Information, Voting Behavior, and Electoral Accountability<br />

Dariusz Osowski, företagsekonomi<br />

Avh: From Illusiveness to Genuineness. Routines, Trading Zones, Tools, and<br />

Emotions in Sales Work<br />

Christine Persson Osowski, kostvetenskap<br />

Avh: The Swedish School Meal as a Public Meal. Collective Thinking,<br />

Actions, and Meal Patterns<br />

Anna-Mari Simunaniemi, kostvetenskap<br />

Avh: Consuming and Communicating Fruit and Vegetables – A Nation-<br />

Wide Food Survey and Analysis of Blogs among Swedish Adults<br />

Ulrika Vikman, nationalekonomi<br />

Avh: Benefits or Work? Social Programs and Labor Supply<br />

Johanna Värlander, ekonomisk historia<br />

Avh: A Genealogy of Governing Economic Behaviour: Small-Scale Credit<br />

in Malawi 1930–2010<br />

92


Utbildningsvetenskapliga fakulteten<br />

Promotor:<br />

Professor Ann-Carita Evaldsson<br />

Hedersdoktorer:<br />

Marjorie Harness Goodwin, professor, USA<br />

David Mitch, professor, USA<br />

93


Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten<br />

Promotor:<br />

Professor Joseph Nordgren<br />

Hedersdoktorer:<br />

Dianne Edwards, professor, Storbritannien<br />

Charles S. Fadley, professor, USA<br />

Hans Rosling, professor, Uppsala<br />

Yoshinori Tokura, professor, Japan<br />

Doktorer efter avlagda prov:<br />

Ali Al-Adili, kärnfysik<br />

Avh: Measurements of the 234 U(n,f) Reaction with a Frisch-Grid Ionization<br />

Chamber up to E n<br />

=5 MeV<br />

Johan Bladh, v-d, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära<br />

Avh: Hydropower Generator and Power System Interaction<br />

Fredrik Bülow, v-d, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära<br />

Avh: A Generator Perspective on Vertical Axis Wind Turbines<br />

Anna Eriksson, smål, kemi med inriktning mot fysikalisk kemi<br />

Avh: Enrichment and Separation of Phosphorylated Peptides on Titanium<br />

Dioxide Surfaces. Applied and Fundamental Studies<br />

Sandra Feldt, kemi med inriktning mot fysikalisk kemi<br />

Avh: Alternative Redox Couples for Dye-Sensitized Solar Cells<br />

Peter Forsberg, s-n, teknisk fysik med inriktning mot tribomaterial<br />

Avh: Combustion Valve Wear: A Tribological Study of Combustion Valve<br />

Sealing Interfaces<br />

94


Milan Gavrilovic, datoriserad bildbehandling<br />

Avh: Spectral Image Processing with Applications in Biotechnology and<br />

Pathology<br />

Anders Goude, v-d, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära<br />

Avh: Fluid Mechanics of Vertical Axis Turbines. Simulations and Model<br />

Development<br />

Johan Gråsjö, kalm, teknisk fysik med inriktning mot nanoteknologi och<br />

funktionella material<br />

Avh: Molecular Arrangement, Electronic Structure, and Transport Properties<br />

in Surfactant Gel- and Related Systems Studied by Soft X-ray and<br />

Dielectric Spectroscopy<br />

Fredrik Gustavsson, smål, teknisk fysik med inriktning mot tribomaterial<br />

Avh: Triboactive Component Coatings. Tribological Testing and Microanalysis<br />

of Low-Friction Tribofilms<br />

Natalia Kupferschmidt, nanoteknologi<br />

Avh: Toxicological and Immunomodulatory Properties of Mesoporous Silica<br />

Particles. Applications in Life Sciences<br />

Henrik Löfås, v-d, fysik med inriktning mot atom- molekyl- och kondenserade<br />

materiens fysik<br />

Avh: Computational Studies of Electron Transport in Nanoscale Devices<br />

David Malmström, värml, analytisk kemi<br />

Avh: Interfacing Complementary Separation Techniques with Mass<br />

Spectro metry Utilizing Electrophoresis, Nanoparticles, and Functionalized<br />

Magnetic Beads<br />

95


Maria Norman, meteorologi<br />

Avh: Air-Sea Fluxes of CO 2<br />

. Analysis Methods and Impact on Carbon<br />

Budget<br />

Maja Olvegård, smål, fysik med inriktning mot elementar partikelfysik<br />

Avh: Emittance and Energy Diagnostics for Electron Beams with Large<br />

Momentum Spread<br />

Andrea Palaia, smål, fysik med inriktning mot elementar partikelfysik<br />

Avh: Beam Momentum Changes due to Discharges in High-gradient<br />

Accelerator Structures<br />

Marcus Sjödin, smål, analytisk kemi<br />

Avh: Advances for Biomarker Discovery in Neuroproteomics using Mass<br />

Spectrometry – From Method Development to Clinical Application<br />

Silvia Stefanova, datavetenskap med inriktning mot databasteknik<br />

Avh: Scalable Preservation, Reconstruction, and Querying of Databases in<br />

terms of Semantic Web Representations<br />

Tanja Strand, biologi med inriktning mot populationsbiologi<br />

Avh: European Black Grouse – MHC Genetic Diversity and Population<br />

Structure<br />

Mattias Wallin, upl, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära<br />

Avh: Measurement and Modelling of Unbalanced Magnetic Pull in Hydropower<br />

Generators<br />

Katarina Yuen, smål, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära<br />

Avh: System Perspectives on Hydro-Kinetic Energy Conversion<br />

96


Pristagare 24 januari 2014<br />

Samtliga priser och medaljer avser år 2013<br />

Björkénska priset<br />

Björkénska priset är ett av Uppsala universitets största vetenskapliga pris för<br />

framstående forskning. Priset utdelades första gången 1902 på adjunkten John<br />

Björkéns dödsdag den 16 december i enlighet med testamentets stipulationer<br />

där också anges att räntan årligen skall utdelas ”som belöning för framstående<br />

vetenskaplig forskning eller sådana på vetenskaplig grund vilande arbeten –<br />

vare sig upptäckter, uppfinningar eller fruktbärande förbättringar – som hedra<br />

svensk forskning eller kunna bidraga till fosterlandets materiella förkovran”.<br />

Priset utdelas omväxlande inom fyra olika grenar: 1) botanik, zoologi och landskapsplanering,<br />

2) kemi, mineralogi, metallurgi samt geologi, 3) fysik, mekanik<br />

och ingenjörsvetenskap samt 4) den medicinska vetenskapens teoretiska grenar.<br />

Vart tredje år delas priset ut i den fjärde, medicinska, kategorin. Övriga år<br />

belönas insatser inom de tre förstnämnda grupperna i turordning. Årets pris<br />

avser fysik, mekanik och ingenjörsvetenskap.<br />

Björkénska priset delas mellan två forskare: Olle Eriksson, professor vid Institutionen<br />

för fysik och astronomi, och Erik Hagersten, professor vid Institutionen<br />

för informationsteknologi.<br />

Olle Eriksson får priset för sin internationellt framgångsrika forskning inom<br />

teoretisk materialfysik baserad på grundläggande kvantmekanik och för sitt<br />

ledarskap i dess tillämpningar i nya material med stor potential. De dynamiska<br />

aspekterna av magnetiska material är något som intresserar många forskargrupper<br />

runt om i världen. Man kan se varje magnetiskt material som en samling<br />

av atom-stora magneter som linjerar sig i bestämda riktningar. Varför de<br />

97


ordnar sig på detta sätt har man god förståelse av, men vad som händer när de<br />

tvingas ur jämvikt, till exempel för att läggas längs en annan riktning, är i stort<br />

sett ett oskrivet blad. Olle Eriksson är en ledande forskare inom detta område.<br />

Han ingår också i flera samarbeten inom tillämpad forskning, bland annat<br />

inom material- och energiområdet.<br />

Erik Hagersten belönas för sitt framstående bidrag inom området datorarkitektur,<br />

med fokus på hög prestanda och industriell relevans. För att förbättra<br />

prestanda och spara energi kommer framtidens processorchips att innehålla<br />

många parallella processorer. De viktigaste måtten på programvara kommer<br />

att bli utförda beräkningar per programmeringstimme och watt snarare än<br />

CPU-cykler per sekund. Programmen måste börja skrivas på en abstraktionsnivå<br />

som ligger närmare tillämpningen än datorplattformen och för det behövs<br />

kraftfulla automatiska programmeringsverktyg. Erik Hagersten leder<br />

forskning inom detta område och är också involverad i forskningscentret UP-<br />

MARC, som tar fram nya metoder för programmering av parallella processer<br />

så att utvecklingen av programvara blir effektiv och resultatet blir driftsäkert.<br />

Rudbeckmedaljen<br />

Uppsala universitets Rudbeckmedalj utdelades för första gången 2003. Medaljen<br />

instiftades av universitetet den 17 september 2002 med anledning av<br />

300-årsminnet av Olof Rudbeck den äldres död. Den utdelas ”för utomordentligt<br />

framstående insatser inom vetenskapen och förlänas i första hand för<br />

sådana förtjänster eller resultat vunna vid Uppsala universitet”.<br />

Rudbeckmedaljen har tilldelats fyra förtjänta forskare:<br />

Eva Brittebo, professor i farmaceutisk toxikologi vid Institutionen för farmaceutisk<br />

biovetenskap, har på ett förtjänstfullt sätt bidragit till att stärka den<br />

läkemedelstoxikologiska forskningen vid Uppsala universitet, ett kunskapsområde<br />

av central betydelse vid utveckling av säkra och effektiva läkemedel.<br />

Hennes forskning är inriktad på metabolismens betydelse för läkemedels och<br />

98


andra substansers organspecifika toxicitet. Hon har också varit en drivande<br />

kraft i arbetet med kvalitetsutveckling av forskarutbildningen, inom Farmaceutiska<br />

fakulteten och som rektorsråd för forskarutbildning vid Uppsala universitet.<br />

Bertil Holmlund, professor i nationalekonomi vid Nationalekonomiska institutionen,<br />

har under sin forskargärning framför allt studerat frågor inom forskningsfältet<br />

arbetsmarknadsekonomi och hans främsta bidrag avser olika aspekter<br />

på arbetslöshetsförsäkringen. Holmlund har i hög grad publicerat sina<br />

forskningsresultat internationellt och hans avtryck inom sitt fält är omfattande.<br />

Holmlunds forskning kännetecknas av hög samhällsrelevans, något som<br />

också avspeglas i det faktum att han under sin forskarbana mycket aktivt har<br />

samverkat med det omgivande samhället. Dels som en flitig deltagare i den<br />

ekonomisk-politiska diskussionen, såväl nationellt som på europeisk nivå, dels<br />

genom bidrag till statliga utredningar och som expert i olika myndigheters vetenskapliga<br />

råd.<br />

Joseph Nordgren, professor i mjukröntgenfysik vid Institutionen för fysik och<br />

astronomi. tilldelas Rudbeckmedaljen för vetenskapligt ledarskap och utvecklingen<br />

av internationellt banbrytande metoder att med resonant inelastisk<br />

röntgenspridning analysera atomer, molekyler och material. Nordgren har tidigare<br />

varit vicerektor vid vetenskapsområdet för teknik och naturvetenskap<br />

och ordförande i Nobelkommittén för fysik.<br />

Kjell Öberg, professor emeritus i onkologisk endokrinologi vid Institutionen<br />

för medicinska vetenskaper, har under många år lett en världsledande forskargrupp<br />

kring studier av neuroendokrina tumörer. Den framgångsrika forskningen<br />

har inneburit att patienter kommit från hela världen till Uppsala för avancerad<br />

diagnostik och behandling av sina tumörer och i detta sammanhang har<br />

han rönt stor uppskattning från sina patienter. Vidare har Kjell Öberg innehaft<br />

omfattande administrativa uppdrag inom den medicinska fakulteten både som<br />

prefekt och dekanus.<br />

99


Linnémedaljen<br />

Uppsala universitets Linnémedalj instiftades den 23 maj 2006 och utdelades<br />

första gången på Carl von Linnés 300-årsdag den 23 maj 2007. Den förlänas<br />

i guld ”för, i första hand, utomordentligt framstående vetenskaplig gärning,<br />

särskilt inom de linneanska vetenskapsområdena eller Linnéminnet närliggande<br />

fält”.<br />

Linnémedaljen har tilldelats en förtjänt forskare:<br />

Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar vid Institutionen för medicinska<br />

vetenskaper, har på ett mycket framgångsrikt visat hur olika djurburna,<br />

främst fågelburna, smittämnen sprids i naturen och kan orsaka livshotande<br />

infektioner hos människa med pandemisk spridning. En ytterligare bidragande<br />

faktor till det globala problemet med livshotande infektioner är utvecklingen<br />

antibiotikaresistens till följd av överanvändning av antibiotika, något som hans<br />

forskargrupp också intresserat sig för. Björn Olsen är även en karismatisk samhällskommunikatör<br />

och röst för Uppsala universitet i dessa frågor.<br />

Ulla och Stig Holmquists vetenskapliga pris i organisk kemi<br />

Ulla och Stig Holmquists vetenskapliga pris i organisk kemi delas årligen ut<br />

till en forskare med huvudsakligen nationell verksamhetsbakgrund inom ämnet<br />

organisk kemi och som gjort banbrytande forskningsinsatser inom detta<br />

område. Priset tilldelas professor Licheng Sun vid Kungl. Tekniska Högskolan,<br />

Stockholm.<br />

Licheng Sun, professor vid avdelningen för organisk kemi, KTH. tilldelas priset<br />

för sin framstående forskning inom området artificiell fotosyntes, ett högaktuellt<br />

område inom energiforskningen. Med sin kreativitet och djupa kunskap<br />

i organisk kemi, katalys och fotokemi har han med stor framgång lyckats<br />

utveckla bättre och effektivare artificiella fotosyntetiska metoder. Dessa<br />

metoder, som bland annat kan tillåta produktion av syrgas från vatten med<br />

100


imponerande hög verkningsgrad, förväntas få en stor praktisk betydelse. Licheng<br />

Sun har fått ett stort internationellt erkännande och är en av landets<br />

främsta kemister.<br />

Geijerska priset<br />

Geijerska priset utdelas vart tredje år till forskare vid Uppsala universitet som<br />

under den mellanliggande perioden disputerat på en avhandling ”över något<br />

till svenska historien hörande ämne” som bedöms särskilt framstående. Prisdomare<br />

är representanter för såväl lärare som studenter.<br />

Geijerska priset delas mellan två forskare:<br />

Stina Bohman, fil. dr, för avhandlingen Omsorg om livet. Spädbarnsdödlighetens<br />

förändring i Ådalen under 1800-talet, AUU, Studia historica upsaliensia<br />

239 (2010).<br />

Marie Ulväng, fil. dr, för avhandlingen Klädekonomi och klädkultur. Böndernas<br />

kläder i Härjedalen under 1800-talet (2012).<br />

Oscarspriset<br />

Den 5 september 1877, den första av de tre dagar som universitetet högtidlighöll<br />

sin 400-årsfest, undertecknade Oscar II ett gåvobrev där han skänkte<br />

universitetet 40 000 kronor. Han ville därmed uttrycka sina känslor för vad<br />

universitetet uträttat för den fosterländska vetenskapsodlingen. Avkastningen<br />

skulle gå till ett pris för yngre vetenskapsidkare vid Uppsala universitet, till<br />

någon som inger de bästa förhoppningar om fortsatt vetenskaplig författarverksamhet<br />

vid universitetet. Priset utdelades första gången 1879 och tillföll<br />

då universitetshistorikern Claes Annerstedt.<br />

101


Oscarspriset år 2013 delas mellan filosofie doktorn, docent Linda Wedlin,<br />

universitetslektor vid Företagsekonomiska institutionen, och filosofie doktorn<br />

Philipp Rümmer, forskare vid Institutionen för informationsteknologi.<br />

Linda Wedlin får priset för sin innovativa och banbrytande forskning inom ämnet<br />

företagsekonomi kring frågan om universitetsrankningar och dess globala<br />

betydelse i en tid då universitetens utveckling, autonomi och ställning hett<br />

diskuteras.<br />

Philipp Rümmer får priset för sin forskning inom datavetenskap. Han har på<br />

kort tid etablerat sig som en fristående forskare med internationellt genomslag.<br />

Rümmer arbetar med grundläggande frågeställningar om datorprograms<br />

korrekthet och hans forskning har stor betydelse för utveckling av effektiva<br />

programvaror för de datorkomponenter som i dag finns integrerade i många<br />

olika system.<br />

Martin H:son Holmdahl-stipendiet<br />

Martin H:son Holmdahl-stipendiet för främjande av mänskliga fri- och rättigheter<br />

instiftades av universitetet 2003 som en hyllning till dess förutvarande<br />

rektor på hans åttioårsdag. Stipendiet ”skall tilldelas en anställd inom universitetet,<br />

en grupp av sådana anställda, en student, eller en grupp av studenter,<br />

som har gjort insatser för att främja mänskliga fri- och rättigheter. Mottagaren<br />

av stipendiet skall ha studerat och/eller arbetat för att främja mänskliga frioch<br />

rättigheter eller aktivt bekämpat brott mot FN:s deklaration om mänskliga<br />

rättigheter, varhelst i världen dessa brott inträffat”.<br />

Martin H:son Holmdahl-stipendiet för 2013 tillfaller med. dr Jill Trenholm.<br />

Jill Trenholm doktorerade i september 2013 på en avhandling om våldtäkt i<br />

krigssituationer. Hennes studie bygger på ett ingående fältarbete i östra Kongo.<br />

Avhandlingen har stor betydelse för organisationer som arbetar mot sådana<br />

102


övergrepp och för kvinnors rättigheter, och Trenholm har personligen aktivt<br />

bidragit till att föra ut denna kunskap.<br />

Jill Trenholm är sjuksköterska med en betydande tvärvetenskaplig bredd.<br />

Förutom internationell hälsa har hon studerat genusfrågor, fredsstudier, antropologisk<br />

metod och diskursanalys. Hon har genom sina insatser demonstrerat<br />

ett långvarigt, djupt engagemang för mänskliga rättigheter med särskilt fokus<br />

på de medicinska dimensionerna.<br />

103


Tidigare mottagare av aktuella priser<br />

och medaljer<br />

Björkénska priset<br />

1902: Tycho Tullberg<br />

1903: Olof Hammarsten<br />

1904: Alfred Törnebohm<br />

1905: Knut Ångström<br />

1906: Allvar Gullstrand<br />

1907: Arvid Högbom<br />

1908: Gustaf Gröndal<br />

1909: August Hammar<br />

1910: Ivar Fredholm<br />

1911: Gottfrid A. Adlerz och<br />

Herman Nilsson-Ehle<br />

1912: Sven Gustaf Hedin<br />

1913: Henrik Munthe och<br />

The Svedberg<br />

1914: Carl Wilhelm Oseen<br />

1915: Carl Thore Mörner<br />

1916: Svante Murbeck<br />

1917: Gerard De Geer<br />

1918: Alfred Pettersson<br />

1919: Carl Wilhelm Oseen och<br />

Manne Siegbahn<br />

1920: Oscar Juel<br />

1921: Ivar Broman<br />

1922: Ernhold Hede och Sven Odén<br />

1923: Manne Siegbahn och<br />

The Svedberg<br />

1924: John Forssman och<br />

Gustaf Göthlin<br />

1925: Elias Melin och Erik Stensiö<br />

1926: The Svedberg<br />

1927: Torsten Thunberg<br />

1928: Carl Wilhelm Oseen<br />

1929: Erik Stensiö<br />

1930: Göran Liljestrand och<br />

Carl Næslund<br />

1931: Bror Holmberg<br />

1932: Erik Hulthén<br />

1933: Carl Kling<br />

1934: Nils Holmgren<br />

1935: Arne Westgren och<br />

Gregori Aminoff<br />

1936: Hugo Theorell<br />

1937: Erik Bäcklin och Oskar Klein<br />

1938: Sven Ekman<br />

1939: Erik Widmark<br />

1940: Arvid Hedvall och Arne Tiselius<br />

1941: Torsten Carleman och<br />

Bengt Edlén<br />

1942: Einar Hammarsten<br />

1943: Rudolf Florin och<br />

Gunnar Säve-Söderbergh<br />

1944: Gunnar Hägg<br />

1945: Torbjörn Caspersson<br />

1946: Hannes Alfvén och Nils Ryde<br />

1947: Nils Svedelius<br />

1948: Ragnar Granit<br />

104


1949: Ole Lamm och<br />

Harry von Eckerman<br />

1950: Priset ej utdelat.<br />

1951: Jörgen Lehmann<br />

1952: Erik Jarvik och John Runnström<br />

1953: Arne Fredga<br />

1954: Arne Engström<br />

1955: Hilding Köhler och Kai Siegbahn<br />

1956: Erik Hultén<br />

1957: Torsten Teorell<br />

1958: Erik Norin<br />

1959: Gudmund Borelius<br />

1960: Gunnar Blixt<br />

1961: Heinrich Skuja<br />

1962: Einar Stenhagen<br />

1963: Börje Uvnäs<br />

1964: Ivar Waller<br />

1965: Bertil Kullenberg<br />

1966: Sune Bergström<br />

1967: Lars Gunnar Sillén<br />

1968: Bengt Edlén<br />

1969: Ernst Bárány<br />

1970: Per Eric Lindahl<br />

1971: Stig Claesson<br />

1972: Peter Reichard<br />

1973: Per-Olov Löwdin och<br />

Olof Rydbeck<br />

1974: Nils Fries och Sven Hörstadius<br />

1975: Albert Levan<br />

1976: Jerker Porath<br />

1977: Kai Siegbahn<br />

1978: Eva och Georg Klein<br />

1979: Bengt Kihlman och Anders Rapp<br />

1980: Hans Ramberg och Eric Welin<br />

1981: Arvid Carlsson<br />

1982: Sven A.E. Johansson<br />

1983: Tore Hultin och Peter Perlmann<br />

1984: John Sjöquist och Lars Terenius<br />

1985: Stellan Hjertén<br />

1986: Ingemar Lundström<br />

1987: Viktor Mutt<br />

1988: Hans G. Boman<br />

1989: Mats Hillert och<br />

Richard A. Reyment<br />

1990: Torvard C. Laurent<br />

1991: Ingmar Bergström<br />

1992: Carl-Ivar Brändén och<br />

Tage Eriksson<br />

1993: Lore Zech<br />

1994: Jan Backman och<br />

Håkan Wennerström<br />

1995: Arne Johansson och<br />

Erik B. Karlsson<br />

1996: Karl-Erik Hagbarth<br />

1997: Malte Andersson<br />

1998: Jan Bergström och<br />

Gunnar von Heijne<br />

1999: Lennart Philipson och<br />

Jan Pontén<br />

2000: Sven Kullander<br />

2001: Birgitta Bergman<br />

2002: Bengt Westermark<br />

2003: Jan-Erling Bäckvall<br />

2004: Börje Johansson och Peter Stoica<br />

2005: Lars Olson<br />

105


2006: Karna Lidmar Bergström och<br />

Thomas Nyström<br />

2007: Svante Björck och<br />

Astrid Gräslund<br />

2008: Kurt Nordström<br />

2009: Tord Ekelöf och Mats Leijon<br />

2010: Måns Ehrenberg<br />

2011: Ulf Landegren<br />

2012: Anders Lindroth och<br />

Bengt Mannervik<br />

Rudbeckmedaljen<br />

2002: Gunnar Eriksson,<br />

Carl-Axel Gemzell och<br />

Jerker Olof Porath<br />

2003: Hans Bennich, Stellan Hjertén<br />

och Thure Stenström<br />

2004: Karl Gustav Jöreskog och<br />

Ulf Lindahl<br />

2005: Birgitta Odén och Lore Zech<br />

2006: Karin Johannisson,<br />

Lennart Philipson och<br />

Surendra K. Saxena<br />

2007: John Sjöquist och<br />

Bengt Westermark<br />

2009: Lars Wallentin<br />

2010: Carl-Henrik Heldin,<br />

Maarit Jänterä-Jareborg och<br />

Jan Olof Rosenqvist<br />

2011: Janos Hajdu, Ulf Pettersson och<br />

Peter Wallensteen<br />

2012: Anders Bäckström,<br />

Anders Hallberg och<br />

Svante Janson<br />

106


Linnémedaljen i guld<br />

2007 (vid Linnéfesten): Hans Majestät Konungen<br />

Kofi Annan, David Attenborough, Christian von Bar, Noam Chomsky, Gaalen<br />

Erickson, Jane Goodall, Walter Kasper, Michel Mayor, Elinor Ostrom, Lisbet<br />

Rausing, Douglas Roberts, Bengt Samuelsson, James Watson, Robert A. Weinberg;<br />

Anders Björck, Tore Frängsmyr, Carl-Olof Jacobson;<br />

Linnean Society of London<br />

2007: Allan Ellenius<br />

2009: Staffan Ulfstrand<br />

2010: Sigurd Fries<br />

2012: Per Ahlberg<br />

Ulla och Stig Holmquists vetenskapliga pris i organisk kemi<br />

2004: Anders Hallberg<br />

2005: Jan-Erling Bäckvall<br />

2006: Christina Moberg<br />

2007: Torbjörn Frejd<br />

2008: Bengt Långström<br />

2009: Björn Åkermark<br />

2010: Olov Sterner<br />

2011: Peter Somfai<br />

2012: Per Ahlberg<br />

107


Geijerska priset<br />

1857: Utdelades ej*<br />

1860: Clas Theodor Odhner<br />

1863: Alfred Gustaf Ahlqvist och<br />

Magnus Roth<br />

1866: Hans Hildebrand och<br />

Nils von Steyern<br />

1869: Claes Annerstedt<br />

1872: Oscar Alin<br />

1875: Rudolf Tengberg<br />

1877: Simon J. Boëthius<br />

1881: Fredrik Westling<br />

1884: Johan Fredrik Nyström<br />

1887: Gustaf Forsgrén<br />

1890: Karl Henrik Karlsson och<br />

John Nordwall<br />

1893: Ludvig Stavenow<br />

1896: Sam Clason<br />

1899: Nils Edén<br />

1902: Karl Nordlund<br />

1905: Torvald Höjer<br />

1910: Helge Almquist<br />

1912: Gustaf Jacobson och<br />

Sven Tunberg<br />

1915: Bertil Boëthius<br />

1918: Gottfrid Carlsson och<br />

Nils Herlitz<br />

1921: Nils Ahnlund<br />

1926: Georg Landberg<br />

1929: Edvard Thermænius<br />

1932: Utdelades ej<br />

1935: Birger Fahlborg<br />

1938: Sten Engström,<br />

Torvald T:son Höjer och<br />

Allan Jansson<br />

1941: Arne Wåhlstrand<br />

1944: Sven Ulric Palme<br />

1947: Gunnar Gerdner och<br />

Karl-Gustaf Hildebrand<br />

1950: Utdelades ej<br />

1953: Gösta Hasselberg<br />

1956: Ingrid Hammarström<br />

1959: Lars Gustafsson<br />

1962: Carl Göran Andræ och<br />

Nils Runeby<br />

1965: Stellan Dahlgren<br />

1968: Göran B. Nilsson och<br />

Sune Åkerman<br />

1971: Hans Landberg<br />

1974: Hans Norman<br />

1977: Aleksander Loit<br />

1980: Ingrid Eriksson och John Rogers<br />

1983: Ragnar Björk<br />

1986: Jörgen Hermansson<br />

1989: Anders Florén och Mats Morell<br />

1992: Lars Petterson och<br />

Lena Sommestad<br />

1995: Elisabeth Elgán och Klas Nyberg<br />

Fotnot: Priset skulle första gången ha utdelats 1857 men ingen befanns värdig att<br />

motta det.<br />

108


1998: Peter Reinholdsson och<br />

Göran Salmonsson<br />

2001: Pernilla Jonsson och<br />

Martin Linde<br />

2004: Jenny Andersson och<br />

Hanna Hodacs<br />

2007: Carl Henrik Carlsson och<br />

Magnus Eklund<br />

2010: Stefan Lundblad och<br />

Erik Magnusson<br />

Oscarspriset*<br />

1879: Claes Annerstedt<br />

1880: Oscar Alin och<br />

F.A. Gustaf Bergman<br />

1881: Magnus Blix<br />

1882: Hjalmar Theel<br />

1883: Frans Kjellman<br />

1884: Axel N. Lundström och<br />

Adolf Noreen<br />

1885: Henrik Schück och<br />

Oskar Widman<br />

1886: Karl Piehl och Gerhard Holm<br />

1887: Erik Olof Burman och<br />

Alexander Berger<br />

1888: Olof August Danielsson och<br />

Axel Wirén<br />

1889: Hugo Blomberg<br />

1890: Axel N. Lundström och<br />

Henrik Schück<br />

1891: Svante Arrhenius<br />

1892: Per Persson<br />

1893: Adolf Bladin och<br />

Karl Ferdinand Johansson<br />

1894: Alexander Berger och<br />

Fredrik Tamm<br />

1895: Carl Wahlund<br />

1896: Karl Bohlin och Oscar Levertin<br />

1897: Henrik Munthe och<br />

K.B. Wiklund<br />

1898: Evald Lidén och Erik Stave<br />

1899: Elis Wadstein<br />

Fotnot: Priset benämndes tidigare Årsräntan av Oscar II:s jubelfestdonation. Uppgifter<br />

om pristagare till och med 1951 finns i universitetets tryckta redogörelser och<br />

kataloger. Från och med 2001 utdelas föregående års pris under vinterpromotionen<br />

och sedan dess står det i respektive inbjudningsskrift vilka som vunnit priset och<br />

varför. Uppgifter om pristagare 1951–99 har av universitetsarkivarien Johan Sjöberg<br />

framtagits dels ur huvudböcker och kassaverifikationer i Räntkammararkivet, Uppsala<br />

universitets arkiv, dels ur stipendieliggare, diarieförda handlingar och protokoll<br />

i Kansliarkivet, Uppsala universitets arkiv.<br />

109


1900: Oscar Juel och<br />

Vilhelm Lundström<br />

1901: Tore Almén och Erik Björkman<br />

1902: Frans von Schèele och<br />

Carl Wiman<br />

1903: Otto von Friesen och<br />

Fredrik Zachrisson<br />

1904: Tore Torbiörnsson<br />

1905: Ragnar Friberger och<br />

Hugo von Zeipel<br />

1906: Elsa Eschelsson och<br />

Bengt Hesselman<br />

1907: Gustaf Göthlin och<br />

Axel Hägerström<br />

1908: Erik Staaff och The Svedberg<br />

1909: Sidney Alrutz<br />

1910: Einar Löfstedt<br />

1911: Håkan Sjögren och<br />

Hugo von Zeipel<br />

1912: Gustaf Aulén och Martin Lamm<br />

1913: Herman Lundborg<br />

1914: Johan Mortensen och<br />

Percy Quensel<br />

1915: August Hahr och<br />

Carl Skottsberg<br />

1916: Johannes Lindblom och<br />

Nils von Hofsten<br />

1917: Gunnar Rudberg och<br />

Knut Westman<br />

1918: Gunnar Rexius<br />

1919: Emanuel Linderholm och<br />

Sven Odén<br />

1920: Gustaf Thörnell och Nils Zeilon<br />

1921: Nils Åberg<br />

1922: Bertil Lindblad<br />

1923: Torsten Carleman och<br />

Jarl Charpentier<br />

1924: Erik Noréen och Nils Zeilon<br />

1925: Hugo Osvald och Einar Tegen<br />

1926: H.S. Nyberg och Ivar Waller<br />

1927: Henrik Cornell och<br />

Knut Lundmark<br />

1928: John Holmberg<br />

1929: Ivar Waller<br />

1930: Hilding Köhler och<br />

Hugo Odeberg<br />

1931: Herbert Tingsten<br />

1932: Carl Schalén och<br />

Johannes Wallenberg<br />

1933: Gunnar Dahlberg<br />

1934: John Axel Nannfeldt och<br />

Gunnar Westin<br />

1935: Einar Gjerstad<br />

1936: Jan-Eric Almquist och<br />

Georg Landberg<br />

1937: Sven Blomgren och<br />

Douglas Melin<br />

1938: Erik Hallén och Ivar Modéer<br />

1939: Birger Bohlin<br />

1940: Bengt Edlén och Valter Jansson<br />

1941: Filip Hjulström och<br />

Gösta Säflund<br />

1942: Torvald Höjer och<br />

Gösta Jägersten<br />

1943: Åke Wallenquist<br />

110


1944: Dag Norberg och<br />

Einar Stenhagen<br />

1945: Nils Fries och Ruben Josefson<br />

1946: Torsten Krokström och<br />

Åke Åkerström<br />

1947: Ingemar Hedenius och<br />

Nils Törnblom<br />

1948: Arne Furumark och<br />

Nils Hylander<br />

1949: Gunnar Hoppe och<br />

Olof Mellander<br />

1950: Olle Snellman och<br />

Olof Zetterholm<br />

1951: Lennart Carlesson<br />

1952: Sven Ulric Palme<br />

1953: Arne Frantzell och<br />

Sven Göransson<br />

1954: Lennart Breitholz och<br />

Markus Båth<br />

1955: Sören Halldén<br />

1956: Svante Bergström och<br />

Helmer Ringgren<br />

1957: Józef Trypucko<br />

1958: Per Gustaf Hamberg<br />

1959: Bengt Kihlman och<br />

Karl Johan Öbrink<br />

1960: Rudolf Zeitler<br />

1961: Erik Anners och Bertil Gärtner<br />

1962: Karl-Erik Fichtelius och<br />

Bo Malmström<br />

1963: Gunnar Boklund och<br />

Bo Hellman<br />

1964: Sture Brunnsåker och<br />

Frithiof Rundgren<br />

1965: Torvard C. Laurent och<br />

Marianne Rasmuson<br />

1966: Utdelades ej<br />

1967: Utdelades ej<br />

1968: Anders Bill och Lennart Åqvist<br />

1969: Karl Gustav Jöreskog och<br />

Bengt Rosén<br />

1970: Lars Erik Ahlsson och<br />

Thure Stenström<br />

1971: Leif Lewin<br />

1972: Bror Strandberg<br />

1973: Anders Jeffner och Tore Sigeman<br />

1974: Birger Bergh och Torgny Unestam<br />

1975: Tore Frängsmyr och<br />

Lars-Gustav Lundin<br />

1976: Nils Jareborg och Olof Vingsbo<br />

1977: Sten Eklund och Jarl Hemberg<br />

1978: Bengt Landgren och Leif Tibell<br />

1979: Alf Claesson och<br />

Lennart Lundqvist<br />

1980: Anders Hultgård och<br />

Christer Wahlberg<br />

1981: Arne Andersson och Peter Stilbs<br />

1982: Ted Ebendal och<br />

Jan Fredrik Kindstrand<br />

1983: Mehari Gebre-Medhin och<br />

Nils Mårtensson.<br />

1984: Carl-Henrik Heldin och<br />

Kenneth Söderhäll<br />

1985: Sture Bergström och<br />

Bengt Långström<br />

111


1986: Berit Hagekull och Kaj Århem<br />

1987: Uli Hacksell och Kent Larsson<br />

1988: Henrik Egnéll och<br />

Kersti Hesmansson<br />

1989: Christer Betsholtz och<br />

Mats Morell<br />

1990: Jonas Nycander och<br />

Johan Svedjedal<br />

1991: Bert Lehrberg och<br />

Ruud Weijermars<br />

1992: Cristina Grenholm och<br />

Peter Lindblad<br />

1993: Mats Karlsson och<br />

Lars Sundström<br />

1994: Stefan Brink och Anders Nilsson<br />

1995: Pehr G. Andersson och<br />

Mats Ekström<br />

1996: Claes Ahlund och Håkan Melhus<br />

1997: Ian Cameron och Kurt Otto<br />

1998: Peter Juslin och<br />

Mikael Stenmark<br />

1999: Hans Ellegren och Maria Ågren<br />

2000: Igor Abrikosov och<br />

Torbjörn Andersson<br />

2001: Mats Eriksson och<br />

Maria Strömme<br />

2002: Mats Larhed och<br />

Christian Sundberg<br />

2003: Petter Asp och Tobias Ekholm<br />

2004: Eva Mörk och Anna Qvarnström<br />

2005: Leelo Keevallik och Neil Price<br />

2006: Petra Jönsson och<br />

Anders Tengholm<br />

2007: Eleonor Alhager och<br />

Wendelin Reich<br />

2008: Mikael Alm och<br />

Mathias Hallberg<br />

2009: Oleg Kochukhov och<br />

Petri Laukka<br />

2010: Anna-Karin Olsson och<br />

Fredrik Palm<br />

2011: Karin Brocki och<br />

Albert Mihranyan<br />

2012: David Håkansson och<br />

Joel Samuelsson<br />

Martin H:son Holmdahl-stipendiet<br />

2003: Sofia och Martin Uggla<br />

2004: Utrikespolitiska föreningen<br />

2005: Hans Filipsson<br />

2006: Aida Aragão-Lagergren<br />

2007: Anna Jonsson Cornell<br />

2008: Edil Baisalov<br />

2009: Paul Levine och<br />

Stéphane Bruchfeld<br />

2010: Hanin Shakrah<br />

2011: Leena Huss<br />

2012: Gun Heimer och<br />

Gunilla Lindmark<br />

112

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!