DOKTORSPROMOTIONEN2014
tQKqG2
tQKqG2
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>DOKTORSPROMOTIONEN2014</strong><br />
FREDAG 24 JANUARI
ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS<br />
Skrifter rörande Uppsala universitet<br />
B. INBJUDNINGAR, 174
Redaktör: Per Ström<br />
Redaktion: Carl Frängsmyr<br />
Layout: Grafisk service<br />
Vinjetter: Tryggve Nevéus<br />
Omslagsbild: Studenter från Nordens universitet tågar genom Drottningholmsparken upp till<br />
slottet och kung Oscar II:s väntande mottagning i samband med det skandinaviska studentmötet<br />
i juni 1875. Xylografi av Carl Larsson i Ny Illustrerad Tidning. Uppsala universitetsbibliotek 7474.<br />
ISSN 0566-3091<br />
ISBN 978-91-554-8829-1<br />
Sättning: Grafisk service, Uppsala universitet<br />
Tryckning: Edita Västra Aros, ett klimatneutralt företag, Västerås, 2014
Promotionsfesten i Uppsala<br />
den 24 januari 2014
Innehåll<br />
Nationsväsendet tiderna igenom – frihet under tvång?<br />
Av Torkel Jansson, med introduktion av Carl Frängsmyr 7<br />
Program 29<br />
Processionsordning 30<br />
Promotionsarrangemang 31<br />
Rektors hälsningsord 33<br />
Universitetets och fakulteternas inbjudan 37<br />
Promotorernas presentationer 39<br />
Teologiska fakulteten, av Oloph Bexell 39<br />
Juridiska fakulteten, av Bertil Wiman 43<br />
Medicinska fakulteten, av Agneta Siegbahn 45<br />
Farmaceutiska fakulteten, av Kjell Wikvall 49<br />
Historisk-filosofiska fakulteten, av Kerstin Rydbeck 51<br />
Språkvetenskapliga fakulteten, av Staffan Nyström 55<br />
Samhällsvetenskapliga fakulteten, av Torsten Svensson 59<br />
Utbildningsvetenskapliga fakulteten, av Ann-Carita Evaldssson 63<br />
Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten, av Joseph Nordgren 67
Kortfattat promotionslexikon 69<br />
Promotionsföreläsningar från och med 1935 71<br />
Promotionsdiplomen 77<br />
Promovendi 24 januari 2014 81<br />
Teologiska fakulteten 83<br />
Juridiska fakulteten 84<br />
Medicinska fakulteten 85<br />
Farmaceutiska fakulteten 88<br />
Historisk-filosofiska fakulteten 89<br />
Språkvetenskapliga fakulteten 90<br />
Samhällsvetenskapliga fakulteten 91<br />
Utbildningsvetenskapliga fakulteten 93<br />
Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten 94<br />
Pristagare 24 januari 2014 97<br />
Tidigare mottagare av aktuella priser och medaljer 104<br />
Plan över Uppsala universitets aula 113
Nationsväsendet tiderna igenom<br />
– frihet under tvång?<br />
Av Torkel Jansson, med introduktion av Carl Frängsmyr<br />
Under 2013 har nationsväsendets 350-årsjubileum uppmärksammats på skilda<br />
sätt. Flera av Uppsalas studentnationer har förvisso en historia som sträcker<br />
sig ytterligare några decennier tillbaka i tiden. Till en början betraktades dessa<br />
studentsammanslutningar med stor misstänksamhet, men under Olof Rudbeck<br />
den äldres rektorat i början av 1660-talet skedde en omsvängning. Genom<br />
ett beslut 1663 blev nationerna legaliserade, dock med förbehållet att deras<br />
verksamhet skulle övervakas av en inspektor, vald bland universitetets professorer.<br />
Inspektorsämbetets historiska utveckling var temat för universitetets<br />
tidigare rektor, professor Stig Strömholms jubileumsföredrag på Norrlands<br />
nation den 6 februari 2013. Talet trycktes i vårpromotionsskriften samma år<br />
[AUU. B 171] under titeln ”Nationerna och inspektoraten – ett 350-årsminne”.<br />
Under KulturNatten i Uppsala den 14 september framträdde professorerna<br />
Torkel Jansson, innehavare av Geijerska lärostolen i historia och tidigare<br />
inspektor för Gästrike-Hälsinge nation, och Lars Burman, överbibliotekarie<br />
och inspektor för Värmlands nation, i Gustavianums Auditorium minus med<br />
reflexioner kring ämnet ”Nationerna – ur historikerns, litteraturvetarens och<br />
retorikerns perspektiv”. Janssons anförande utges nedan i utvidgad och omarbetad<br />
form under titeln ”Nationsväsendet tiderna igenom – frihet under<br />
tvång?” Uppsatsen skildrar nationernas historia ur ett studentperspektiv och<br />
kan således läsas som en pendang till Strömholms nyssnämnda arbete, i vilket<br />
inspektorerna stod i fokus.<br />
7
8<br />
Tidningen Studentbladet skildrade 1846 Uppsalas befolkningsgrupper, däribland<br />
olika studenttyper. Teckningen ovan föreställer en ”Bursch”, det vill säga en politiskt<br />
intresserad men bohemisk student. (Det har påpekats att den piprökande studenten<br />
företer vissa likheter med artikelförfattaren, som på dylikt sätt brukade röka pipa<br />
utanför gamla Historicum i Universitetsparken.)
Nationsväsendet tiderna igenom<br />
– frihet under tvång?<br />
Finns det alls anledning att ägna tankemöda åt de studentnationer som härom<br />
året genom riksdagsbeslut gick i graven som obligatoriska inrättningar? Förståsigpåarna<br />
hade då länge haft åtskilligt att säga, och nu var måttet rågat och<br />
målet nått. Nu hade tvånget avskaffats under parollen ”Frihet och inflytande”,<br />
så nu var väl alla nöjda. Man behöver inte läsa dessa maningsord som fan läser<br />
bibeln för att i dem tolka in att det dessförinnan minsann funnits varken frihet<br />
eller inflytande. Äntligen var man på rätt väg, efter århundraden av irrfärder<br />
i den akademiska världen!<br />
Så tyckte många, och många var skraja, men långt ifrån alla. Själv hörde jag,<br />
när denna cirkus för ett antal år sedan drogs i gång, till de oräddas skara, där<br />
jag då satt som inspektor över Gästrike-Hälsinge nation här i Uppsala. Skulle<br />
vi, och våra tolv systernationer, nu gå under? Det är i vår tid, tyvärr rätt ofta så,<br />
att krisgrupper måste inrättas, och normalt inrättas de ju, när kriser redan har<br />
inträffat. Här i Uppsala inrättades krisgrupper långt innan kår- och nationsobligatoriet<br />
hade avskaffats.<br />
Jag gick aldrig på något sådant möte, ty vad skulle jag väl där ha haft att<br />
säga. Skulle jag ha målat nyss antydde fan på väggen i ett spelat försök att verka<br />
panikslagen (en ”kris” innebär för mig ett mycket allvarligt tillstånd)? Skulle<br />
jag ha svamlat om att nu lämnar nog studenterna oss, så att de äntligen slipper<br />
söka alla de stipendier som varje termin lyses ut till alla dem som sliter med<br />
sina studier och belönas därefter, och att de nu sist och slutligen befrias från<br />
att gå på alla de fester de genom nationerna har råd med (redan på trettiotalet<br />
hette det att man på dem skulle kunna roa sig kungligt ”till biopris”)? Därtill<br />
skulle våra unga i ett skräckscenario slippa köa för en hyfsad bostad i nationernas<br />
bostadsstiftelser, som sedan länge verksamt bidrar till att ge dem eget<br />
tak över huvudet. Vi som bott hos både mer eller mindre nitiska kilowattjägerskor<br />
och i stiftelseägda studentrum känner till den skillnad som ofta föreligger<br />
mellan dessa båda boendeformer.<br />
9
10<br />
Nu, endast ett par år efter nyordningen, lever vi fortfarande i högönsklig<br />
välmåga. Kanske har vi aldrig mått bättre. I varje fall må man undra över orsakerna<br />
till att vi här i staden 2013 firade – inte bara ”markerade”, som det brukar<br />
heta när vi minns landförluster – att 350 år förflutit sedan våra nationer, fem<br />
år före Lunds universitets grundande, gjordes obligatoriska en antagligen kall<br />
januaridag 1663. Firar man ”tvång”, kan man undra. En parallell står, anser jag,<br />
att finna i att färingarna fortfarande, enligt lagen om alltings relativitet, firar<br />
att britterna under andra världskriget besatte ögruppen, så att man där uppe<br />
undslapp tysk ockupation. Här i Uppsala gjorde man också i fjol tvånget till<br />
ett tema under den så kallade kulturnatten (som kanske borde döpas om till<br />
kulturdagen eller kulturdygnet med tanke på dess så tidiga start och så sena final),<br />
då vår nuvarande överbibliotekarie och Värmlands nations inspektor Lars<br />
Burman och jag ombads att tala om 1663 och dess följder. Det ledde till en för<br />
åtminstone oss båda minnesrik växelsång på Gustavianum, Sveriges, och hela<br />
det gamla ostyckade svenska rikets och väldets utan tvivel mest akademiska<br />
byggnad. Jag skall här ur minnet försöka vaska fram något ur detta libretto.<br />
Som fackhistoriker anser jag att historieämnet i sig inte har något egentligt<br />
egenvärde. Min uppfattning är att en ärlig strävan att skapa kvalitativt ny<br />
kunskap skall hjälpa oss att förstå vilka vi i dag är, och varför (och därvid, så<br />
gott vi kan, förklara vad människor måst uppleva under denna resas gång, och<br />
igen: varför). Varför kom nationernas krisgrupper av sig, och varför ser det ut<br />
som före 1 juli 2010? Den bevågne läsaren hälsas välkommen till en resa genom<br />
tiden.<br />
Det behöver inte sägas att nationerna är sammanslutningar. Slutit sig samman<br />
har naturligtvis flockdjuret människan gjort så långt tillbaka i tiden vi<br />
kan spåra henne: i stammar, ätter, klaner, stånd, skrån, klasser, partier. Listan<br />
kan givetvis göras mycket, mycket längre beroende på vad man känner sig nödvändigt<br />
delaktig i. Så också i ”nationer”, som inte är någon alldeles lätt term att<br />
ta ställning till och en gång för alla definiera, i all synnerhet inte när man, som<br />
här, rör sig över tid, då ju ord och uttryck med tiden både ändrar betydelse och<br />
ibland rent av slits ut och måste ersättas med nya.<br />
Vill man leka med ord, vilket kan vara både trevligt, lärorikt och perspektivvidgande,<br />
kan man med rätta hävda att den nu femtonåriga akademiska Bo-
Gustavianum och nuvarande universitetsparken som den såg ut för drygt två århundraden sedan. Akvarell av Johan Gustaf Härstedt,<br />
Uppsala universitetsbibliotek 1808.<br />
lognaprocessen har betydligt fler år än så på nacken. Den kan sägas ha startat<br />
i slutet av 1000-talet med de studentsammanslutningar, nationes, som redan<br />
från första stund började utvecklas i denna stad. Paris var inte mycket senare<br />
ute, där snart fyra multinationella (för att fortsätta att leka med ord) nationer<br />
utvecklades: den galliska, normandiska, pikardiska (av La Picardie, området<br />
runt staden Amiens) och den anglikanska (senare benämnd den germanska),<br />
till vilken också ynglingar (än var ju för århundraden framåt den akademiska<br />
världen befolkad av enbart män) från våra breddgrader hörde, så många de<br />
nu var. Till samma tyska nationsfålla fördes folk härifrån i tidigt 1400-tal, när<br />
bråkstakarna i katolska kyrkan kom samman i Konstanz vid Bodensjön för att<br />
slita tvisterna på högsta nivå i den kyrka som snart skulle utsättas för reforma-<br />
11
Uppsalastudent omkring<br />
1700. Kolorerat kopparstick<br />
av Joseph Friedrich Leopold.<br />
Uppsala universitetsbibliotek<br />
3050.<br />
toriska attacker. Röstade gjorde man också där nationsvis, alldeles som hos oss<br />
i Uppsala i studentkårsvalen ända till och med 1963, det vill säga trehundra<br />
år efter att nationsobligatoriet infördes. Historiker brukar ju tala om att vissa<br />
strukturer är rätt sega, och den sanningen får nog sägas gälla även oss.<br />
Säkert hade man i både Bologna, Paris och Konstanz behov av att träffas<br />
och umgås med kamrater, som väl inte nödvändigtvis kom från samma stad<br />
12
eller socken som man själv, men som man ändå kunde känna något slags rimlig<br />
samhörighet med, inte minst vad gäller språket – säkert var det lättare för en<br />
norrlänning att klura ut vad en plattysktalande hade att säga än vad som viskades<br />
från en trosfrände från Aragonien eller Baskien.<br />
När nu Nordtyskland är nämnt, kan det också sägas att det vid universitetet<br />
i Rostock (grundat 1419, året efter att ”nationalisterna” i Konstanz var klara<br />
med sin papistiska sanering) fort nog växte fram Landsmannschaften. Dessa<br />
för tankarna till våra ”landskap”, som både erinrar om att folk från samma hemtrakter<br />
sökte sig till varandra i Uppsala, Dorpat, Åbo samt sist och slutligen i<br />
Lund, och att man fort nog tog termen i bruk för våra ännu högsta beslutande<br />
organ på de upsaliensiska nationerna, det vill säga landskapen. Tanken svindlar<br />
litet när man betänker att de aldrig livegna svenska böndernas, kustbornas,<br />
sockenstämma ute på Runö i Rigabukten ända in på 1900-talet benämndes<br />
på samma sätt. Det är aldrig historikernas uppgift att sätta betyg på vad som<br />
skett, utan vår roll är att försöka förklara vad som inträffat, men personligen<br />
kan jag tycka att det var en Guds lycka att vi i Sverige och Finland slapp undan<br />
det rätt militant anstrukna, nationalistiska och än i dag köns segregerande<br />
Burschenschaftsväsende som i efterdyningarna av Napoleon krigen med början<br />
i Jena utvecklades på kontinenten.<br />
Det må vara oss sentida nationsmedlemmar av skilda slag och åldrar tilllåtet<br />
att något reflektera över orsakerna till att man även i forna tider slöt sig<br />
samman. Trygghetskänslan av att hålla samman med vänner från hembygden<br />
har jag redan tangerat; den betydde säkert mycket för det allmänna välmåendet<br />
på den akademiska förvisningsort, där ungdomarna under långa perioder<br />
i sträck befann sig. Det fanns inga snabbtåg eller billiga stand by-biljetter på<br />
några flyg, och än mindre någon möjlighet att distansläsa hemma på kammaren<br />
vid laptopen.<br />
Våra nationer är naturligtvis, som så mycket annat, ett resultat av att nöden<br />
praktiskt taget alltid är uppfinningarnas moder. Man var, då som nu, tvungen<br />
att klara av en hel del ting i inte minst den grå vardagen; allt ifrån att låna föreläsningsanteckningar<br />
av varandra (då som nu), få ett handlån, när det knep<br />
(då som nu), och gick man i förtid ur tiden, jordades man av sina landsmän i<br />
nationsgraven, vilket, Gud ske lov, numera hör till de absoluta undantagen.<br />
13
14<br />
Disputationsakt i Gustavianum i början av 1700-talet. Akvarell av Carl Fredrik Piper.<br />
Uppsala universitetsbibliotek 13303.
Där vilar många av dem, qui ante nos in mundo fuere, som före oss fanns här på<br />
jorden, som vi ju fortfarande ibland, i vart fall alltid som slut på promotionsmiddagen<br />
på Uppsala slott, sjunger i ”Gaudeamus igitur, iuvenes dum sumus!”<br />
(i den levnadsglade Folke Hedbloms fyndiga översättning från 1974: ”Låt oss<br />
glädjas här i dag, medan vi är unga!”).<br />
Källorna lämnar oss i stora stycken i sticket vad gäller nationernas historia<br />
före den allmänna uppryckningen av hela det svenska universitetsväsendet<br />
under det tidiga 1600-talet. Gustav Vasas reformation var, som bekant, inget<br />
lyckokast för det med kyrkan så nära förbundna universitetet, och under sent<br />
1500-tal fanns inte så mycket annat av akademisk verksamhet än vad ”Klosterlasse”,<br />
den norske jesuiten Laurids Nielsen (Laurentius Nicolai Norvegus),<br />
understödd av Johan III och Katarina Jagellonica, stod för i Franciskanerklostret<br />
på Riddarholmen i Stockholm. När Gustav II Adolf, som ju inte till fullo<br />
delade denna ”stormfågels” religiösa övertygelse, mötte honom, 83 år gammal,<br />
i landsflykt i Riga 1621, utbrast han: ”Din helvetes gubbe, lever du fortfarande?!”<br />
Det är först efter Uppsala möte 1593 som man till tiden ett par år senare<br />
kan datera Universitas Upsaliensis revirescens, ett återupplivat Uppsala universitet,<br />
som vid dess fyrahundraårsjubileum i rätt hög grad, och med rätta,<br />
uppmärksammades.<br />
Ett återupprättat universitet, som 1624 fick flera hundra så kallade gustavianska<br />
arvegods att leva av (och som vi fortfarande besitter), i en på alla möjliga<br />
sätt expanderande stat betydde givetvis mångfaldigt fler studenter, cives<br />
academici. Och vad vore väl ett universitet värt namnet utan dessa sina akademiska<br />
medborgare, som också glänser mest vid högtid och fest: läsaren må<br />
föreställa sig en promotionsakt, en rektors- eller professorsinstallation i vår<br />
så magnifika aula utan all denna ungdomliga fägring, iförd högtidsdräkt och<br />
bärande kårstandar och nationsfanor. I Finland markerar man betydligt bättre<br />
än hos oss den oupplösliga samhörigheten mellan nationer och universitet,<br />
illustrerat av sättet att benämna studentsammanslutningarna på: exempelvis<br />
Nylands nation vid Helsingfors universitet och Helsingin Yliopiston Satakuntalainen<br />
Osakunta (kanske något för oss att ta efter, för att ständigt påminnas<br />
om den nödvändiga ömsesidigheten).<br />
15
16<br />
En drivande kraft vid tillkomsten av Uppsala universitet 1477 var den i<br />
Trögden födde ärkebiskopen Jacob Ulfsson, som för övrigt studerat vid nyss<br />
nämnda universitet i Rostock. Våra nationers nära anknytning till kyrkan,<br />
dåtidens obestridde huvudman för all bildning och utbildning, märks alldeles<br />
särskilt tydligt i vår stad. Som ingen annanstans är här nationsindelningen<br />
identisk med stiftsindelningen, vilket även syns i den ordning nationerna har<br />
i olika sammanhang – i studentkatalogen (så länge vi terminligen förunnades<br />
en sådan) och processioner. Främst återfinns det ända till 1942 ostyckade ärkestiftet<br />
med Stockholms nation främst, följd av Uplands och Gästrike- Hälsinge.<br />
Nummer fyra i raden intas av Östgöta nation, vars traditionella upptagningsområde<br />
är rikets ”andra” stift, det vill säga Linköpings biskopsdöme, vars geografiska<br />
utbredning medför att ”Ög” än i dag norpar åt sig studenter från näraliggande<br />
delar av både Jönköpings och Kalmar län. Vad gäller sistnämnda<br />
ort och nation må erinras om att Kalmar utgjorde eget stift ända till 1915, då<br />
det förenades med Växjö – utan att kalmariterna i Uppsala gav upp sin självständighet.<br />
Och så vidare i ett slags stiftsanciennitet ända till nummer tretton,<br />
Gotlands nation.<br />
Vad händer så, oberoende av tid, när unga människor kommer samman?<br />
Gud vare lov och tack att det inte blir ett gäng hösäckar, som bara sitter stilla,<br />
hänger med varandra, som det väl skall heta i dag. Det är en gammal sanning,<br />
anser somliga i Georges Clemenceaus efterföljd, att den som inte är socialist<br />
vid tjugo inget hjärta har, och att den som är det efter trettio inget förstånd<br />
äger. Det må vara hur som helst med sanningshalten i detta, men klart är att<br />
ungdomen i 1600-talets Uppsala hade väldigt stora och varma hjärtan, som<br />
bankade för vad de brann för.<br />
När Lars Geschwind för ett antal år sedan såg på våra forna bröder i Uppsala<br />
samt deras gelikar i Dorpat och Åbo, gav han sin doktorsavhandling den<br />
talande titeln Stökiga studenter, vilket lär oss att vi kunde även då – och inte<br />
bara 1968. Geschwinds studiekamrat Johan Sjöberg, en av våra nuvarande<br />
universitetsarkivarier, som nagelfor förhållandena här i Uppsala ett par århundraden<br />
senare, är i sin dissertation inne på samma spår: Makt och vanmakt<br />
i fadersväldet. Lugnt och stilla har det med andra ord aldrig varit; konflikter<br />
av skiftande styrka har i alla tider varit de nödvändiga drivfjädrarna för den
processuella utvecklingen (lärde sig många av oss 1968, och hade långt före<br />
oss våra föregångare bevisat).<br />
Håller vi oss kvar i 1600-talet, skall vi minnas att handlingen befann sig i vår<br />
så kallade stormaktstid. Sverige var efter trettioåriga kriget, som ju äntligen<br />
tagit slut 1648, ett slags dåtida europeiskt USA, en mångkulturell konglomeratstat<br />
med höga krav på både sina försvagade grannar och den egna multietniska<br />
befolkningens obrottsliga lojalitet, och då dög det inte med just ”stökiga<br />
studenter” (i alla fall inte hur stökiga som helst) som, så ofta de såg tillfället,<br />
tog lagen i egna händer och i kampen mot ”fadersväldet” effektivt utnyttjade<br />
vad gatans parlament tillät.<br />
Konflikterna kunde handla om det mesta, och de hade alltid anknytning till<br />
vad man upplevde som sociala och ekonomiska skevheter i stat och samhälle,<br />
vilket Uppsalahistorikern Aleksander Loit intressant problematiserat och<br />
undersökt vad gäller det av svenskarna 1632 grundade universitetet i Dorpat.<br />
Det skall emellertid genast sägas, att det tveklöst också då förekom övergrepp<br />
inom de egna grupperna – tänger och andra plågoinstrument användes när<br />
recentiorerna, noviserna, gulnäbbarna, fuxarna och allt vad de kallades skulle<br />
skändas vid ankomsten till akademien; lika skamligt då som nu. Om denna så<br />
kallade depositionsrit skriver akademiintendent Per Ström i 2005 års installationsskrift<br />
(AUU. B 146).<br />
Men studenterna satte sig alltså också upp mot vad de upplevde som avarter<br />
i själva universitetslivet, och det var givetvis i myndigheternas ögon värre,<br />
och den starka staten förbjöd nationerna i 1655 års universitetsstatuter. Denna<br />
sorts stat tyckte alldeles avgjort inte om vad som fanns vid sidan av staten, och<br />
försökte de kuvade undersåtarna, som ännu inte hunnit utnämna sig själva till<br />
självsäkra medborgare, sätta i gång något av egen kraft, kallades sådana inrättningar<br />
av dem som makten ägde ”ostatligheter” (nästa gång ett sådant, temporärt<br />
förbud skulle utfärdas gällde det Helsingfors universitet, som hade flyttats<br />
till den nya finländska huvudstaden efter Åbo brand på 1820-talet, efter<br />
februarirevolutionen 1848 nere på kontinenten; tsar Nikolaj I var ingen duva,<br />
men studenterna där fortsatte givetvis med sina forna sammankomster, även<br />
om de för en tid fick sätta sitt ljus under ena skäppo).<br />
17
18<br />
Det är, som bekant, inte alltid så att förbud och repressioner löser alla problem;<br />
det kan tvärtom ofta vara effektivare att inlemma de förmenta bråkstakarna<br />
i det så kallade systemet. Så var det definitivt 1968, när vi som då<br />
var unga och stökiga gapade och skrek – då tillkom institutionskollegier och<br />
institutionsstyrelser med studentrepresentation, och allt möjligt annat med<br />
studenter indragna i verksamheten, som fungerar än i dag till allas båtnad och<br />
glädje, så ”tokvänstern”, i sin kamp mot detta sentida fadersvälde, var nog inte<br />
bara tokig, när allt kommer omkring – och så hanterade statsmakterna också<br />
på 1600-talet situationen, när det krisade bland de utestängda. Den 14 januari<br />
1663 tilläts (tvangs, skulle väl deras belackare på 2000-talet säga) åter nationerna<br />
att verka – alltså för nu drygt trehundrafemtio år sedan – men med en av<br />
universitetet godkänd inspektor i spetsen – en figur som snart nog kom att väljas<br />
av studenterna, som sedan godtogs av konsistoriet, så att alla var hyfsat och<br />
funktionellt nöjda och glada (för inblickar i hur inspektoraten kunnat fungera<br />
tiderna igenom hänvisas till inbjudningsskrift till vårpromotionen förra året,<br />
i vilken Stig Strömholm, förutvarande rector magnificus, tillika tidigare inspektor<br />
på Norrlands nation, ger många, och ofta underhållande, exempel på<br />
hur denna institution fungerat tiderna igenom).<br />
Hur skall man nyktert se på vad som då sjösattes, alltså ett system som var i<br />
kraft ända till sista juni 2010, då det, som jag redan nämnt, avskaffades under<br />
parollen ”Frihet och inflytande”? Personligen har jag svårt att se bestämmelsen<br />
från 1663 som ett ”föreningstvång”, vilket det hela presenterades som härom<br />
året. Dessutom var det definitivt inte så hos oss här i Uppsala, där vi sedan<br />
1964 hade Skånelandens nation som ett fullgott nollalternativ (döpt efter det<br />
magnifika gatuljus som i folkmun kallades så, där i gamla dagar de studenter<br />
ofta samlades, som kom från områden som hos oss inga naturliga nationer hade,<br />
och som åter står mitt på Stora torget). Ingen tvangs därefter in i något man inte<br />
ville tillhöra (till en början var terminsavgiften en tia, men sänktes snabbt till<br />
hälften, för att 1979 helt försvinna). När vi nu i fjol uppmärksammade allt vad<br />
som hände 1663, må vi väl i år kunna fira femtioårsjubileet av Skånelandens<br />
tillkomst.<br />
År 1964 var det fortfarande universitetets rätt att tillåta nationer att bildas<br />
– en rätt som året därpå upphävdes i och med de nya statliga universitetsstad-
garna, varför lundensarna aldrig hann med att skaffa sig vad som där nere måhända<br />
kunde ha blivit en Norrlands nollnation. Nej, bestämmelserna från 1663<br />
skall snarare, som jag ser det, uppfattas som ett slags icke-territoriellt kommunalväsende<br />
för generationer som eljest skulle ha varit helt rot- och inflytelselösa<br />
– tvåhundra år äldre än det ”vanliga” kommunalväsende vi alla (skattetrötta<br />
cives communes?) fortfarande lever under och ibland också ogillar. 1600-talsskapelsen<br />
innebar ett system man inordnades i, genom vilket man gavs rangen<br />
av den redan nämnde akademiske medborgaren, civis academicus.<br />
Det är nu en gång så, att vi människor delas in i olika kategorier (så även i<br />
dag, men indelningsgrunderna varierar med tiden och rummet). På 1600-talet<br />
var Sverige ännu inte den enhetsstat med ett för alla enhetligt lagverk vi i dag<br />
sedan rätt länge lever i. Ända till 1852 gällde för både universitetslärare och<br />
studenter att de levde under den så kallade akademiska jurisdiktionen; man<br />
var så att säga en annan person när man var här vid akademien än när man de<br />
få gångerna var hemma hos mor och far. Än i dag erinras vi om detta, när inspektor<br />
på terminens sista landskap ”hemförlovar” landskapet, som i gamla<br />
tider var liktydigt med att ”Nu får ni fara hem, och då gäller vad som där är lag<br />
och ordning!”.<br />
Personligen kan jag anse att det är en händelse som ser ut som en Geijersk<br />
tanke, att två av dem som bråkade mest om att få denna ordning ur världen var<br />
två personer jag i min forskning har haft stor anledning att knyta an till: Johan<br />
Gabriel Richert, den mycket jordnäre, liberale västgötske ”bondadvokaten”,<br />
var den som mest slogs för att få till stånd ett rättsväsende som fortfarande<br />
består, och mot honom stod den unge, ännu konservative Erik Gustaf Geijer,<br />
på vars lärostol i historia jag fortfarande med en hårsmån sitter (han, med det<br />
så berömda ”avfallet” till liberalismen, är med andra ord ett bra exempel på<br />
att Georges Clemenceaus postulat om människans ”naturliga” ideologiska utveckling<br />
inte alltid håller).<br />
1600-talets, och senare perioders, Sverige var ett ståndssamhälle. Våra förfäder<br />
var, för evigt trodde man, indelade i adel, präster, borgare, bönder. ”Skomakare<br />
bliv vid din läst!”, ”Stick inte upp!”, och så vidare. Man skulle veta sin<br />
plats – utom vid akademien. Jag ser praktiskt taget aldrig i nations- och universitetshistoriska<br />
undersökningar markeringar av att våra dåtida studenter<br />
19
20<br />
Erik Gustaf Geijer,<br />
teckning av Johan Way.<br />
Uppsala universitetsbibliotek<br />
4032.
inte var indelade på detta sätt, något som de naturligtvis skulle ha kunnat vara.<br />
Förvisso fanns, som jag redan nämnt, ojämlikhet och pennalism, av olika slag,<br />
men inför professorerna var alla (utom de få adelsynglingarna) jämlikar.<br />
Vi skall inte yvas över att det var på detta vis, då ojämlikheten alltså kunde<br />
uttryckas på annat sätt, men vi måste samtidigt påminna om detta i ett<br />
fortsatt resonemang om var de säkert många rötterna till vår variant av dagens<br />
demokrati kan ligga (vid akademien tillhörde ynglingarna samma nation,<br />
men blev de sedan riksdagsmän, fick de se sig representera olika stånd, vilket<br />
mången rimligen i ståndssamhällets slutända kritiskt reflekterade över). Det<br />
är rätt talande att den adelsnation Gustav III som kronprins och universitetskansler<br />
införde 1768 blev en ordentlig flopp. Trots att adelsynglingarna inte<br />
behövde tillhöra några nationer, så gjorde de det i alla fall – de ville väl fortsätta<br />
att umgås med sina icke blåblodiga vänner hemifrån, kan man tänka; de valde<br />
tvånget framom friheten – och adelsnationen, Natio nobilium, som trotsade<br />
den geografiska bestämning som alla andra nationer hade, bojkottade de, och<br />
1780 gick den för evigt i graven.<br />
Inte heller de tankar som under inflytande av både rationalismen och upplysningen<br />
om att dela in studenterna fakultetsvis fick något genomslag, vilket<br />
emellertid senare blev fallet vid yngre lärosäten (och för en tid i Helsingfors<br />
efter februarirevolutionen). Om detta sedan har lett till fackidioti eller inte<br />
kan här inte avgöras men det har i alla händelser inte nationslivet gjort, i vilket<br />
vi, när vi sjunger ”O gamla klang- och jubeltid” fakultetsvis, påminns om<br />
att alla ämnen och deras företrädare må få trängas på lika villkor i den krets vi<br />
uppe på stolsitsarna sluter i sista versen.<br />
Det har inte alltid varit lätt att vara universitet, om man så får uttrycka sig.<br />
Krig och örlig, pest och kolera, har av och till ställt till det för den högre utbildningen,<br />
och stundom har de akademiska medborgarna måst ta saken i egna<br />
händer. När i början av 1700-talet stora nordiska kriget äntligen gick mot sitt<br />
slut, ser man tecken på att frivilliga vetenskapliga sammanslutningar, som exempelvis<br />
det 1710 här i Uppsala grundade Collegium curiosorum (”De vetgirigas<br />
gille”), 1719 ombildat till Bokvettsgillet, som i sin tur 1728 döptes om<br />
till vad som än i dag går under namnet Vetenskaps-Societeten, landets äldsta<br />
vetenskapliga akademi. Studenterna var inte heller passiva vad gäller det som<br />
21
22<br />
väl i dag ofta går under beteckningen ”kunskapsproduktion”; nationsdisputationer,<br />
vilka länge fördes på latin, växte fram som komplement till själva universitetsutbildningen,<br />
liksom senare talövningar och andra i praktiken mer<br />
eller mindre obligatoriska inslag.<br />
Det utvecklades också ett kunskapsutbyte med hemlandskapen, inte minst<br />
under längre eller kortare resor: ”Vad kan vi göra för hembygden och den för<br />
oss?” Den intresserade hänvisas för denna akademiska autodidaktik till den<br />
ovan nämnde Lars Burmans studie Vältaliga studenter. Studentnationerna i<br />
Uppsala som retoriska miljöer (vill man presenta utländska vänner och bekanta<br />
med denna studentelokvens, kan man införskaffa Burmans engelskspråkiga<br />
original från 2012: Eloquent Students). Nog är det så, att universitetet i alla tider<br />
utbildat oss, men nog är det lika sant, att nationerna ständigt bildat, och<br />
fortsätter att bilda, oss.<br />
1800-talet – för Sveriges del inlett 1809, kan man väl säga, med förlusten av<br />
Finland och den följande statsvälvningen – innebar många förändringar, även<br />
för studenterna, vilket satt sin prägel på den redan nämnda undersökningen<br />
av Johan Sjöberg, där åtskilliga alternativ till de geografiskt så avgränsade intresseföreningarna<br />
nationerna möter; tiden var nu mogen för liberalismens på<br />
”personlighetsprincipen” byggda associationer, som av den till slut till liberalismen<br />
”avfallne” Erik Gustaf Geijer sågs som den nya tidens ”anryckande hjälptroppar”.<br />
Tiden efter statsvälvningen kännetecknas också av en sanering i nationsfloran,<br />
som lett till den indelning som fortfarande gäller. Till skillnad från<br />
både Helsingfors och Lund har sedan det tidiga 1800-talet nationsstrukturen<br />
hos oss varit påfallande stabil. En annan påtaglig olikhet mot alla övriga högre<br />
utbildningsanstalter här i landet är att vi i Uppsala, med nationer från Skånegränsen<br />
upp till Treriksröset, rekryterar åttio procent av våra studenter från<br />
avlägsna orter och endast tjugo procent från närområdet, medan det motsatta<br />
gäller för de övriga, vilket i sanning gör oss till ett riksuniversitet.<br />
År 1849 dök också, i kölvattnet på den några år äldre Allmänna Sången,<br />
nykomlingen studentkåren upp; tillkommen i en strävan att ta tillvara de studentgemensamma<br />
frågorna, som man ansåg nationerna vara för splittrade att<br />
klara av – nationerna upplevdes i en sammanväxande upsaliensisk studentvärld<br />
bland annat stå för en allt för snäv ”nationalism”. Studenterna var nu be-
Skalden Johan Nybom och litteraturhistorikern Bernhard Elis Malmström fanns bland dem som fick en uppsträckning<br />
av rektor under ”Geijerska frukosten”. Litografin av Nybom är utförd av Axel Jacob Salmsom,<br />
fotografiet av Malmsträm är taget av Henri Osti. Uppsala universitetsbibliotek 7327 respektive 7171.<br />
tydligt mer ”skandinavistiska” än ”nationella”, och kontakter söktes med grannländerna<br />
– i vissa fall de forna arvfienderna – i en ungdomlig strävan att åstadkomma<br />
förändringar, att bygga något nytt. Frågan var politiskt ömtålig, och<br />
med hänvisning till att Carl XIV Johan just gått ur tiden i mars 1844 gjorde de<br />
makthavande vad de kunde för att med landssorgsargument stoppa planerna<br />
på att under våren detta år sända i väg en studentdelegation till Köpenhamn.<br />
Händelsen har gått till historien som ”Geijerska frukosten”; med följande<br />
ord skildrad av historikern, statsvetaren och slutligen universitetets rektor<br />
Wilhelm Erik Svedelius, ”Gubben Sved” gemenligen kallad av de beundrande<br />
studenterna, särskilt V-dalingarna som han var inspektor över: ”Frukosten<br />
var icke någon traktering med mat och dryck, trakteringen var af en annan art<br />
23
24<br />
och icke välsmaklig, men sammankomsten egde rum på en morgonstund och<br />
kallades derföre på spe den Geijerska frukosten”. Det handlade med andra ord<br />
om en regelrätt utskällning.<br />
Känslorna var i svallning, som förr men också senare. Här i Uppsala avåts<br />
minsann ”revolutionssexor” efter februarirevolutionen, som minner om liknande<br />
beteenden efter statsvälvningen vid seklets början. I tidigt 1860-tal, när<br />
åter en allmän liberal reformiver kan noteras på olika områden och nivåer i stat<br />
och samhälle, infördes också studentexamen (som från och med 1871 även fick<br />
avläggas av kvinnor, och som från 1878 till 1905 officiellt gick under den imponerande<br />
benämningen ”mogenhetsexamen”). Dessförinnan hade man inför<br />
inträdet vid akademien examinerats på ”Kuggis”, som i vårt fall var identiskt<br />
med Konsistoriehuset nordväst om domkyrkan.<br />
De första studentskorna hade det rimligen inte allt för lätt i en värld sedan<br />
århundraden helt dominerad av män. När jag tecknade konturerna av min egen<br />
nations historia (”Nationen i Uppsala. Ett litet norrländskt klassamhälle i förändring”,<br />
i Hall, Bo G., red., Gästrike-Hälsinge Nation 1646–1996. 350 år i vardag<br />
& fest) upptäckte jag att vår första studentska inte ens fick finnas med i den<br />
gemensamma studentkatalogen – att hon aldrig visade sig på nationen har jag<br />
full förståelse för – och det är inte ägnat att förvåna att hon fort nog försvann<br />
härifrån – till Lund (vilket väl Gud borde ha förbjudit), där hon sist och slutligen<br />
disputerade i medicin. Det var först efter de till social nivellering syftande<br />
och könsutjämnande läroverksreformerna vid 1920-talets mitt som kvinnliga<br />
studerande började bli förhållandevis vanliga i nationslivet.<br />
Under andra världskrigets alla inkallelser av flickornas manliga studiekamrater<br />
blev det efter århundraden för första gången varannan damernas i inskrivningsmatriklar<br />
och nationsliv – där de också efter några år började väljas<br />
till kuratorer, även om det tog sin tid innan detta blev vanligt. Alla var dock<br />
inte nöjda. Vaktmästaren på G-H sedan ett halvsekel, ”Herr” Stråle, som under<br />
1890-talet lärt sig vett och etikett som betjänt vid svenska beskickningen<br />
i London, kunde 1949, kort före sin pensionering, dra en lättnadens suck, när<br />
den kvinnliga kandidaten till förste kurator-posten föll igenom på landskapet.<br />
Han, som var en klassiskt bildad man, talade alltid om nationens uthus som<br />
Natio minor, och som inför vart landskap i egen hög person besökte samtliga
nationsmedlemmar och delade ut kallelserna till sammankomsterna, var alltså<br />
sedan ett halvt århundrade van vid ”herrarna”, och inga andra, på kuratorsrummet,<br />
och han förmanade dem: ”Se upp, så att inte flickorna tar byxorna av er!”<br />
Argumentet hölle knappast i dag.<br />
Runt groggbänken ”motionerade landsmännen [i årtionden] med glaset i<br />
hand”. Detta ”första möte med denna form av akademisk frihet” blev för mången<br />
en svår prövning, har det, naturligtvis sanningsenligt, framhållits. Man har<br />
också med sann och äkta värme noterat hur på 1930-talet de allt fler studentskorna<br />
började förgylla tillvaron på olika sätt. Gaskerna avslutades allt oftare<br />
med dans, även om många uppfattade de med tiden allt vanligare ”kavajskutten”<br />
som ”en lägre form av nöje”. Under alla omständigheter hade ”groggarnas<br />
antal minskat, studentskornas däremot ökats” – i jazzens tecken hade Bacchus<br />
börjat trängas undan av Venus, som det också uttryckts. Vivant omnes virgines,<br />
faciles, formosæ! Umgås gör vi också från och med denna tid med våra vännationer<br />
i grannländerna.<br />
Här må en annan av tiden bestämd säregenhet gällande nationerna nämnas,<br />
som det dröjde en tid innan man kunde skildra i skrift: de så kallade herrbröllopen,<br />
som den vetgirige förgäves skall googla efter. Motboks- eller ”Brattsystemet”<br />
– så kallat efter sin upphovsman, den liberale nykterhetspolitikern<br />
Ivan Bratt – infört 1917, reglerade ända till 1955, om än ojämlikt, vad var och<br />
en fick konsumera av starka drycker. Enligt denna filosofi gällde vid utskänkning<br />
på lokal – alltså inklusive nationerna – att män tilldelades ett avsevärt<br />
större kvantum än kvinnor, och med logisk konsekvens fann man vid bröllop<br />
på det finurliga att för kontrollmyndigheten redovisa idel män – förutom bruden!<br />
Hos ”vaktis” förvarades också ett icke föraktligt antal ”motböcker” tillhörande<br />
lågkonsumenter, vilket alla restriktioner till trots bidrog till att hålla<br />
nationerna flytande.<br />
När nu nationsvaktmästaren, och därmed hans hustru, nämnts, vill jag dra<br />
en lans för att man borde, medan vi fortfarande lever som minns dem, skriva<br />
deras både spännande och viktiga historia. Ofta nämns i minnesskrifter och<br />
andra sammanhang att nationen var ens ”andra hem”, och då vill jag mena att<br />
föräldrarna i detta hus i högre grad än både inspektorerna och de äldre landsmännen<br />
var just vaktmästarparen – i vardag och fest, i glädje och sorg (vem<br />
25
26<br />
minns inte Svea Nyström och hennes Göte, den trygge gatekeepern i porten<br />
på Norrlands, i årtionden?). De kunde sannerligen, vågar man lugnt säga, stå<br />
för väldigt mycket av kontinuitet, och det var givetvis viktigt för unga människor<br />
långt hemifrån att känna den trygghet som låg i detta.<br />
”Gubben” (Johan) Hagelin som varit i Gästrike-Hälsinge Nations tjänst sedan<br />
tiden för februarirevolution 1848 (man må undra vad han tyckte om revolutionssexorna<br />
detta år), och som för de nyvalda kuratorerna framhöll att<br />
”det är nog jag, som representerar kontinuiteten i nationen”, lämnade 1899,<br />
alltså efter femtioett år, över sina nycklar till kalmariten (vi delade hus på den<br />
tiden), den ovan nämnde ”Herr” (Gustaf) Stråle, som behöll dem under ytterligare<br />
en femtioårsperiod. Under hans tid fick ”herrarna” göra i stort sett vad<br />
de ville. Under den sista herrmiddag han ansvarade för som vaktmästare, kördes<br />
det i stora salen runt med en bullrig motorcykel – kaffebrännaren kallad<br />
– varvid föraren som störtkruka begagnade en skrivmaskinshuv. Herr Stråle<br />
dagen efter: ”Jag hörde herrarna hade trevligt i går kväll.” Det har också åkts<br />
skidor utför empiretrapporna på både Norrlands och Östgöta, där Tage Danielsson<br />
också, som förste kurator, under en gasque anordnade en gondolfärd<br />
i den vattenfyllda källarvåningen. Vi kunde, som redan sagts, även förr i tiden<br />
– ”tvånget” till trots.<br />
Säkert är det fortfarande till viss del så, att studenternas bakgrund bidrar till<br />
vad de väljer att studera. I gångna tider, och mycket länge, var det så uppenbart,<br />
att man i inskrivningsmatriklarna nästan kunde se till faderns yrke för att säga<br />
vad sonens, och småningom dotterns, ämnes- och därmed fakultetsval skulle<br />
bli. Var man i det material jag gått igenom barn till ”jordbrukare”, läste man<br />
(ofta efter att ha tagit studenten på Fjellstedtska) teologi och blev präst, eller<br />
så valde man något ämne inom filosofisk fakultet; där återfinns den norske<br />
författaren Arne Garborgs ”bondestudent” – en yngling som ständigt fruktar<br />
att skola och studier samt mötet med andra samhällsskikt och en främmande<br />
kultur kanske kommer att förvandla honom till en svekfull och hållningslös<br />
tjänare av det bestående – till klassförrädare. Titulerades däremot fadern<br />
”lantbrukare”, som uppenbarligen smällde (och kanske ännu smäller) högre<br />
än ”jordbrukare”, var det betydligt vanligare med juridiska eller medicinska<br />
studier; det dröjde på Gästrike-Hälsinge Nation ända till 1946 – trehundra
Uppsalastudenterna har genom universitetets och nationsväsendets långa historia alltid förmått<br />
att förvandla tvång till frihet – så ock under 1840-talet då denna teckning föreställande<br />
några studenter inflöt i tidningen Studentbladet.<br />
år – innan en arbetarpojke skrevs in som medicine studerande. I dag talar vi,<br />
för att slippa använda det ofta laddade klassbegreppet, om vad det betyder att<br />
studenterna har ”studievan” eller ”icke studievan” bakgrund.<br />
Pojkarna från storjärnverkets Sandviken är mycket intressanta att följa. När<br />
väl naturvetarna kan skiljas ut som egen grupp från och med 1950-talets mitt,<br />
står det genast klart att arbetarsönerna relativt sett dubbelt så ofta som andra<br />
27
28<br />
studenter sökt sig till realämnen. Kanske satsade de på ett bättre arbete i industrin<br />
än det pappa hade – utan att för den skull rikta in sig på den juristutbildning<br />
med lång och länge oavlönad tingsmeritering som var mer direktörspredestinerande,<br />
men för vilken karriär det också krävs andra meriter än<br />
akademiska betyg.<br />
De bredaste samhällslagren har alltid varit svagast representerade, de smalaste<br />
starkast. Det har, vad gäller hela Uppsala universitet, sagts att andelen<br />
studenter ur underklassen var ungefär lika hög vid 1600-talets mitt som trehundra<br />
år senare. För att i all korthet anlägga ett genusperspektiv på nationernas<br />
historia har det långt in på 1900-talet varit betydligt vanligare att överklassflickor<br />
skrivits in som nationsmedlemmar än att arbetarpojkar blivit det,<br />
trots att könsfördelningen varit så skev till nackdel för studentskorna.<br />
Sammanfattningsvis: Våra nationer ger, närhelst vi studerar dem utefter en<br />
tidsaxel, utomordentligt intressanta samt viktiga och nyanserade spegelbilder<br />
av hur hela storsamhället utvecklats processuellt. Ända in i sent 1900-tal var<br />
dessa sammanslutningar i sina nötskal de lokalsamhällen som utgjorde deras<br />
naturliga rekryteringsområden; i dag ser upptagningsfälten helt annorlunda<br />
ut. Förr var hemlandskapens sociala sammansättning bestämmande för hur<br />
nationerna skulle gestalta sig, i dag är det till stor del helt andra, säkert lika vetenskapligt<br />
intressanta saker som attraherar de unga studenterna, när de, oavsett<br />
vilka nationsval de än gör, ständigt bidrar till att hålla världens vackraste<br />
smeknamn på en universitetsstad vid liv: den eviga ungdomens stad – där vi<br />
har varit, och är, mycket bra på att förvandla tvång till frihet.
Program<br />
(Alla klockslag är precisa)<br />
11.30 Universitetets aula öppnas. För tillträde krävs biljett.<br />
11.45 Promotores, promovendi samt övriga deltagare i den akademiska<br />
processionen samlas på universitetshusets gallerier enligt anvisning<br />
i processionsordningen.<br />
12.15 Promotionshögtiden i universitetets aula börjar med intågsprocession.<br />
Välkomsthälsning av Rector magnifica, professor Eva Åkesson.<br />
Föreläsning av Juridiska fakultetens promotor, professor Bertil Wiman, över<br />
ämnet Att dela en tårta – den internationella skatterättens utmaningar.<br />
Promotion inom samtliga universitetets fakulteter. Under promotionen utförs<br />
musik komponerad av J.A. Josephson, Stefan Karpe, Lars-Erik Larsson m.fl.<br />
Musikaliskt mellanspel med sång av operaeleven Sanna Gibbs.<br />
Prisutdelningar.<br />
29
Processionens uttåg.<br />
Publiken ombeds att sedan akten avslutats inte lämna aulan förrän uttågsprocessionen<br />
i sin helhet passerat.<br />
Värdar för promotionen: Rector magnifica professor Eva Åkesson och prorektor<br />
professor Anders Malmberg.<br />
Promotionsmusiken utförs av Kungl. Akademiska kapellet under ledning av<br />
director musices professor Stefan Karpe.<br />
Processionsordning<br />
Avd 3–5 samt 7 och 8 tar vid processionsuppställningen plats i galleriet ovanför<br />
vänster trappa<br />
1. Studenternas övermarskalk<br />
2. Studenternas fanborg<br />
3. Ordförandena vid studentkårerna, curator curatorum samt nationernas kuratorer<br />
(i trappan)<br />
4. Promotionens övermarskalk och två bitr. övermarskalkar<br />
5. Promotorerna<br />
6. Promotionens hedersdoktorer<br />
7. Pristagare<br />
8. Promotionens doktorer efter avlagda prov<br />
Avd 9–25 tar vid processionsuppställningen plats i galleriet ovanför höger<br />
trappa<br />
9. Pedellen<br />
10. Cursorerna<br />
11. Värdarna för promotionen samt särskilt inbjudna honoratiores<br />
12. Två bitr. övermarskalkar<br />
13. Övriga inbjudna gäster<br />
30
14. Professores emeriti<br />
15. Teologiska fakultetens lärare<br />
16. Juridiska fakultetens lärare<br />
17. Medicinska fakultetens lärare<br />
18. Farmaceutiska fakultetens lärare<br />
19. Historisk-filosofiska fakultetens lärare<br />
20. Språkvetenskapliga fakultetens lärare<br />
21. Samhällsvetenskapliga fakultetens lärare<br />
22. Utbildningsvetenskapliga fakultetens lärare<br />
23. Teknisk-naturvetenskapliga fakultetens lärare<br />
24. Tidigare promoverade doktorer<br />
25. Vid Uppsala universitet anställda tjänstemän<br />
26. Ceremonimästaren<br />
Vidare deltar ett antal studentmarskalkar.<br />
Uttåget ur aulan äger rum på sätt som anges i det särskilt utgivna programmet.<br />
Promotionsarrangemang<br />
Ceremonimästare Per Ström, promotionsövermarskalk Johan Sjöberg, bitr. promotionsövermarskalkar<br />
Thomas Fredengren, Carl Frängsmyr, Anna Hamberg<br />
och Gabriella Almqvist, Uppsalastudenternas övermarskalk Sanna Somby,<br />
pedell Sten Andersson, cursorer Göran Karlsson och Martin Andersson, pressansvarig<br />
Anneli Waara, ansvarig för universitetshuset Manuel Alfaro, administration<br />
Gabriella Almqvist och Jakob Piehl.<br />
Promotionslatinet har utarbetats av professor Gerd Haverling.<br />
Blomsterarrangemang: Botaniska trädgården.<br />
31
Stora domkyrkoklockan ringer kl. 8 promotionsdagen.<br />
Kanonsaluten, dels kl. 7 från Slottsbacken, dels under promotionsakten, utförs<br />
av artillerister från Jämtlands fältartilleri under befäl av major Mikael<br />
Andersson.<br />
32
Rektors hälsningsord<br />
Uppsala universitet inleder år 2014, sitt 537:e, med en doktorspromotion som<br />
slutpunkt för den förflutna höstterminen. Alla promovendi och pristagare hälsas<br />
med stor värme oavsett väderbetingelser. Redan den första dokumenterade<br />
promotionen vid det återupprättade lärosätet den 22 januari år 1600 skedde i<br />
bitande kyla, så skulle dagen vara kall kan också detta ses som tradition.<br />
Detta år är på flera sätt ett märkesår. Det har nu förflutit två hundra år<br />
av fred för vårt land. Det var kronprins Carl Johan, universitetets dåvarande<br />
kansler, som med klok diplomati började lägga grunden för denna långa fred<br />
genom 1812 års politik och rikets anslutning till koalitionen mot Napoleons<br />
Frankrike. Som segerrik fältherre anförde han sedan sina styrkor i det avgörande<br />
och blodiga slaget vid Leipzig i oktober 1813, dokumenterat bland annat<br />
av den målande löjtnanten Johan Way, senare ritmästare vid Uppsala universitet.<br />
Genom Freden i Kiel den 14 januari 1814 bekräftades överenskommelsen<br />
med Ryssland från 1812 om kompensationen för förlusten av Finland genom<br />
union med Norge. Med konventionen i Moss den 14 augusti om vapenstillestånd<br />
med norrmännen blev unionen en realitet. Fredsåret 2014 ges en särskild<br />
prägel i Uppsala med sina Hammarskjöldminnen och Fredens Hus på slottet.<br />
Universitetet, med sin institution för freds- och konfliktforskning, är självklart<br />
delaktigt i detta högtidlighållande.<br />
33
34<br />
Men 2014 har också hundraårsminnen att uppmärksamma. Det var 1914<br />
inte självklart att den då hundraåriga freden skulle vara länge till för Sverige.<br />
Bondetåget den 6 februari överlämnade en petition till kung Gustaf V om<br />
upprustning av försvarsmakten. Kungens svarstal ledde till den så kallade<br />
borggårdskrisen och den liberala regeringen Staaffs avgång. I förlängningen<br />
skulle parlamentarismens genombrott följa. Initiativet till bondetåget kom<br />
från Uppland och universitetet välkomnade den hemvändande uppländska<br />
allmogen och bjöd på förtäring i aulan. Ett halvår senare utbröt första världskriget<br />
på kontinenten. I samma skede återvände en blivande fredspristagare<br />
till Uppsala efter ett par år som professor i just Leipzig. Nathan Söderblom<br />
hade i maj utnämnts till ny ärkebiskop och blev därmed även universitetets<br />
prokansler. Han vigdes till ämbetet den 8 november. Till detta blir således anledning<br />
att återkomma.<br />
Till promotionsfesten i januari Fredsåret 2014 välkomnar nu Alma Mater<br />
upsaliensis sina doctores promovendi. Deras avhandlingar visar universitetets<br />
bredd och djup. Alla ni promovendi har både haft framgångar och motgångar.<br />
Det har under flera år gått åt många dagar och säkert även många nätter till ert<br />
arbete. Det har varit experiment som har misslyckats, skrivkramp, idétorka.<br />
Ni har även haft underbara stunder med tankar och idéer som flödat fritt, med<br />
inspiration och glädje. Glädjen och frustrationen, hopp och förtvivlan, bakslag<br />
och framsteg har följts åt. Motgång och framgång – båda behövs för att vi<br />
skall komma framåt och kunna bryta ny kunskapsmark. Ni har flyttat fram<br />
kunskapens gränser. Nu är det er högtidsdag, era insatser som skall firas. Den<br />
fantastiska resa ni genomfört och de fina prestationer ni alla har lyckats med<br />
firar universitetet, tillsammans med era nära och kära.<br />
Promotionsdagens fest är alltså först och främst ägnad de nutidens och<br />
framtidens forskare som, med godkända prov och efter disputation erhållit<br />
doktorsexamen och därför är berättigade att, genom den hävdvunna rit som<br />
ärvts från medeltidens akademiska traditioner och nu vårdats vid Uppsala<br />
universitet under mer än fyra hundra år, promoveras och föras över parnassen.<br />
Universitetet hälsar som promovendi även de nio fakulteternas nya hedersdoktorer.<br />
Vi hyllar er för att ni på olika hedervärda sätt gynnat Uppsala universitet<br />
med ert engagemang och vetenskapliga arbete med att utveckla utbild-
ning, forskning och innovation. Det sker genom att ni tilldelas den förnämsta<br />
utmärkelse universitetet genom sina fakulteter kan ge.<br />
Att denna fest också får kombineras med utdelningen av lärosätets priser<br />
och belöningar till förtjänta forskare och firas i närvaro av universitetets ärade<br />
gäster samt många av vetenskapens gynnare och vänner tillsammans med<br />
promovendernas lärare och närstående gör det till en glädje att kunna hälsa<br />
välkommen till doktorspromotion vid Uppsala universitet.<br />
Eva Åkesson<br />
35
Universitetets och fakulteternas inbjudan<br />
Till promotionsakten i Uppsala universitets aula fredagen den 24 januari 2014<br />
får härmed undertecknade, på universitetets och de deltagande fakulteternas<br />
vägnar, inbjuda:<br />
Statsrådet och chefen för Utbildningsdepartementet Jan Björklund, ärkebiskopen<br />
i Uppsala Anders Wejryd, landshövdingen i Uppsala län Peter Egardt,<br />
universitetskanslern, professor Lars Haikola, rektorn vid Sveriges lantbruksuniversitet,<br />
professor Lisa Sennerby Forsse, samt universitetets förutvarande<br />
rektorer, professorerna Martin H:son Holmdahl, Stig Strömholm, Bo Sundqvist<br />
och Anders Hallberg.<br />
Vi hälsar även konsistoriets ordförande docent Carola Lemne och inbjuder<br />
vidare cheferna och företrädarna för de myndigheter, förband, styrelser<br />
och organ med vilka universitetet samarbetar och upprätthåller kontakter,<br />
universitetets förutvarande och nuvarande lärare och tjänstemän, i Uppsala<br />
närvarande jubeldoktorer och doktorer av alla fakulteter, anhöriga till promovendi,<br />
universitetets studenter samt övriga vetenskapens idkare, vårdare,<br />
gynnare och vänner.<br />
Samling för gäster som avser att deltaga i processionen sker kl. 11.45 på galleriet<br />
utanför fakultetsrummen. I övrigt hänvisas till här bifogat program.<br />
37
Uppsala i december 2013<br />
För Uppsala universitet<br />
Eva Åkesson<br />
För Teologiska fakulteten<br />
Mikael Stenmark<br />
För Medicinska fakulteten<br />
Stellan Sandler<br />
För Historisk-filosofiska<br />
fakulteten<br />
Jan Lindegren<br />
För Samhällsvetenskapliga<br />
fakulteten<br />
Lars Magnusson<br />
För Juridiska fakulteten<br />
Torbjörn Andersson<br />
För Farmaceutiska fakulteten<br />
Göran Alderborn<br />
För Språkvetenskapliga<br />
fakulteten<br />
Björn Melander<br />
För Utbildningsvetenskapliga<br />
fakulteten<br />
Elisabet Nihlfors<br />
För Teknisk-naturvetenskapliga<br />
fakulteten<br />
Ulf Danielsson<br />
38
Promotorernas presentationer<br />
Teologiska fakulteten<br />
Doktorspromotionen i januari 2014, till vilken Teologiska fakulteten härmed<br />
inbjuder, är den etthundratrettiofemte i ordningen efter Uppsala universitets<br />
återupprättande 1595. Det är fakulteten en stor glädje att därvid promovera<br />
två välförtjänta forskare till doktorer honoris causa.<br />
Dietz Lange, född 1933, disputerade i Zürich 1964 på avhandlingen Christlicher<br />
Glaube und soziale Probleme. Eine Darstellung der Theologie Reinhold<br />
Niebuhrs. Han har därefter varit knuten till Georg-August-Universität i Göttingen,<br />
där han var professor 1977–94, från 1980 som innehavare av lärostolen<br />
i systematisk teologi; han var 1992–94 universitetets prorektor. Langes vetenskapliga<br />
författarskap är omfattande. Han har bland annat gjort sig känd som<br />
mycket framstående kännare av Nathan Söderbloms liv och gärning och det<br />
är detta som i särskild grad motiverar hans hedersdoktorat. Hans insats följer<br />
där tre huvudspår: han har först för en internationell läsekrets utgivit ett<br />
brett, tematiskt ordnat urval av Söderbloms brev i original och översättning,<br />
därefter utger han nu Söderbloms Ausgewählte Werke med ett representativt<br />
urval av dennes skrifter i tysk översättning från svenska och franska. De tre<br />
hittills utkomna banden omfattar tillhopa över 1 000 sidor; en fjärde volym<br />
är under arbete.<br />
39
Parallellt med detta har Lange publicerat den stora biografin Nathan Söderblom<br />
und seine Zeit (2012). Boken utgör en grundläggande och väldokumenterad<br />
analys av såväl Söderbloms utveckling som av hans insats. Någon motsvarande<br />
framställning finns inte och en svensk översättning är under förberedelse.<br />
Lange har på ett utomordentligt sätt placerat in Söderblom i hans tids- och<br />
vetenskapshistoriska sammanhang och gjort hans texter tillgängliga för en internationell<br />
läsekrets. År 2014 är i sammanhanget ett märkesår, eftersom det<br />
då är etthundra år sedan Söderblom utnämndes till ärkebiskop och Uppsala<br />
universitets prokansler.<br />
Dietz Lange är en i hög grad aktiv och kreativ forskare inom flera teologiska<br />
discipliner. För de betydande bidrag han givit till Söderblomforskningen vill<br />
fakulteten nu visa sin uppskattning och hedra honom genom att kalla honom<br />
till hedersdoktor.<br />
William Schweiker, född 1952, blev PhD 1985 och är sedan 2000 professor<br />
i teologisk etik vid The University of Chicago Divinity School at och sedan<br />
2007 Edward L. Ryerson Distinguished Service Professor där. Han är samtidigt<br />
direktor för Martin Marty Center for the Advanced Study of Religion<br />
vid universitetets teologiska fakultet. Genom att kalla Schweiker till Teologiska<br />
fakultetens hedersdoktor knyts därför ett band inte bara mellan vår fakultet<br />
och en internationellt banbrytande teologisk etiker, utan även till en<br />
betydelsefull systerfakultet vid University of Chicago. Schweiker har besökt<br />
och undervisat vid vår fakultet, senast som gästprofessor hösten 2009. Han<br />
har även initierat ett samarbete rörande produktion av ny upplaga av Blackwells<br />
Companion to Religious Ethics, något som passar väl med tros- och livsåskådningsområdets<br />
nyorientering mot en mer mångreligiös forskningsprofil.<br />
Schweiker har också initierat ett utbytesprogram mellan Chicago och Uppsala<br />
för forskarstuderande i etik. Hans lärarinsats, inte minst som handledare,<br />
kännetecknas av engagerad guidning mot kritisk självständighet.<br />
Vare sig man sympatiserar med eller ställer sig kritisk till Schweikers idéer<br />
om teologisk humanism, moralisk realism eller vikten av to respect and enhance<br />
the integrity of life har dessa en självklar position i den internationella<br />
40
teologiskt-etiska debatten. Hans vetenskapliga bidrag kommer att förbli föremål<br />
för analys och debatt under lång tid framöver.<br />
Det är för fakulteten en stor glädje att kalla William Schweiker till hedersdoktor<br />
för att på så sätt befästa sina pågående kontakter, och den ser fram emot<br />
ett fortsatt fruktbringande samarbete.<br />
Teologiska fakulteten hälsar sina båda nya hedersdoktorer välkomna i sin gemenskap<br />
och hyllar dem för deras betydelsefulla insatser. Den lyckönskar också<br />
de nya doktorerna efter avlagda prov och önskar dem glädje och framgång<br />
i fortsatt verksamhet.<br />
Oloph Bexell<br />
Professor i kyrkovetenskap<br />
Promotor<br />
41
Juridiska fakulteten<br />
Juridiska fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran att promovera<br />
två hedersdoktorer.<br />
Elisabeth Palm, född 1936, var domare i den europeiska domstolen för de<br />
mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) i Strasbourg 1988–2003, vilket<br />
är den längsta tid någon från Sverige har innehaft detta ansvarsfulla uppdrag.<br />
Åren 1998–2001 var hon domstolens vice ordförande. Under hennes tid i<br />
Europadomstolen skedde stora och viktiga förändringar, dels av domstolens<br />
verksamhet, dels i Europakonventionens och Europadomstolens ställning i<br />
svensk rätt. Elisabeth Palm bidrog på flera sätt positivt till dessa betydelsefulla<br />
förändringar. Även i övrigt har hennes juridiska karriär varit imponerande;<br />
bland annat har hon varit expeditionschef, statssekreterare, regeringsråd<br />
och kammarrättspresident.<br />
Även efter sin tid i Europadomstolen har Elisabeth Palm fortsatt att engagera<br />
sig i olika juridiska sammanhang, inte minst för att stärka de mänskliga<br />
rättigheternas ställning. Åren 2005–08 var hon ledamot av FN:s kommitté<br />
för de mänskliga rättigheterna. Elisabeth Palms intresse för olika aspekter av<br />
juridiken sträcker sig långt utöver vad som varit en förutsättning för att hon<br />
skulle kunna uppfylla sina många olika anställningar och uppdrag. Genom<br />
juridiskt författarskap har hon gett välkommen spridning åt de insikter hon<br />
43
gjort i Europadomstolen. Elisabeth Palm är Uppsalajurist och har vid flera<br />
tillfällen hållit föreläsningar vid fakulteten.<br />
Elisabeth Palm hedras för sina framstående insatser som främjare av de<br />
mänskliga rättigheterna.<br />
Ingemar Persson, född 1954, är sedan 2010 justitieråd i Högsta Domstolen. Han<br />
har dessförinnan en gedigen erfarenhet av arbete som domare och lagstiftare.<br />
Efter tjänstgöring som notarie vid Uppsala tingsrätt och som fiskal vid Svea<br />
hovrätt var han 1985–91 universitetslektor vid Juridiska fakulteten i Uppsala.<br />
Han arbetade sedan vid Justitiedepartementet för att sedan bli rådman vid<br />
Enköpings och Uppsala tingsrätt. Därefter blev han 2007 hovrättsråd och vice<br />
ordförande på avdelning i Svea hovrätt.<br />
Persson har tillsammans med annan författare gett ut läroboken Fordran och<br />
skuld, som används inom juristutbildningen, författat ett antal vetenskapliga<br />
artiklar samt skriver kommentarer i lagsamlingen Karnov. Han har vidare varit<br />
ordförande, sakkunnig och expert i flera statliga utredningar i ämnet civilrätt.<br />
Han är flitigt anlitat som skiljeman. Förutom andra undervisningsinsatser<br />
har Persson under drygt tjugo års tid aktivt medverkat som custos i Nordiska<br />
rätte gångstävlingen om mänskliga rättigheter.<br />
Ingemar Persson hedras för sitt långa och trogna samarbete med forskarna<br />
inom civilrätten och Europarätten vid Juridiska fakulteten, för sina stora insatser<br />
för utbildningen samt för sina viktiga insatser för kunskapsförmedling<br />
mellan den rättsvetenskapliga forskningen och den juridiska praktiken vid<br />
domstolar och myndigheter.<br />
Juridiska fakulteten hälsar genom mig sina nya hedersdoktorer, uttrycker sin<br />
respekt för deras viktiga forskningsinsatser och ser fram mot ett fortsatt fruktbart<br />
samarbete. Fakulteten gratulerar likaså de forskare som promoveras efter<br />
avlagda prov och önskar dem all lycka och framgång i deras kommande<br />
verksamhet.<br />
Bertil Wiman<br />
Professor i finansrätt<br />
Promotor<br />
44
Medicinska fakulteten<br />
Medicinska fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran att presentera<br />
tre hedersdoktorer.<br />
Eric Holland, född 1959, är chef vid Fred Hutchinson Cancer Center i Seattle<br />
och därjämte professor vid University of Washington, USA. Han disputerade<br />
1985 vid University of Chicago, genomgick läkarutbildning vid Stanford<br />
University och fick sin utbildning som neurokirurg vid UCLA. Efter fullgjord<br />
läkar- och specialistutbildning verkade han som postdoc, först vid Stanford<br />
hos Nobelpristagaren Paul Berg, därefter vid NIH hos Nobelpristagaren<br />
Harold Varmus. Under den senare post doc-perioden (1995–98) konstruerade<br />
Holland ett system för tumörmodellering i möss, som mer eller mindre har<br />
revolutionerat forskningsfältet och fortfarande används vid många laboratorier<br />
världen över. Holland själv har använt systemet framför allt för att studera<br />
mekanismer för uppkomst av hjärntumörer, och då främst använt genen för<br />
PDGF som modell. Hollands forskning har på ett mycket tydligt sätt belyst<br />
PDGF:s betydelse för uppkomst av hjärntumörer, något som är av speciellt intresse<br />
för vår medicinska fakultet, eftersom det var här som PDGF och PDGFreceptorer<br />
för första gången påvisades i humana gliomceller.<br />
45
Eric Holland har publicerat ett stort antal arbeten som på ett systematiskt<br />
sätt bearbetar de molekylära mekanismer som leder till uppkomst av hjärntumörer.<br />
Hans framstående ställning i det internationella fältet är uppenbar,<br />
och han har blivit inbjuden till en lång rad internationella konferenser. Han<br />
har publicerat ett stort antal artiklar i internationellt ledande tidskrifter och<br />
erhållit ett antal vetenskapliga utmärkelser.<br />
Under hela sin vetenskapliga karriär har Holland arbetat parallellt som kliniskt<br />
verksam neurokirurg och tumörbiolog, och han är därmed en förebild för<br />
yngre forskare som har ambitioner inom translationell medicinsk forskning.<br />
Holland har varit post doc-handledare till två av fakultetens yngre forskare.<br />
Han har vid ett flertal tillfällen gästat Uppsala och givit seminarier.<br />
Andrew Mark James Shapiro, född 1962, är transplantationskirurg och professor<br />
vid Alberta University, Edmonton, Kanada.<br />
James Shapiro är verksam vid Alberta University, Edmonton, Kanada.<br />
Shapiros insatser har varit avgörande för att klinisk ö-transplantation under<br />
de senaste tio åren utvecklats från en experimentell verksamhet till en etablerad<br />
klinisk terapi för personer med svårreglerad typ 1 diabetes komplicerad<br />
av plötsligt påkommande och allvarliga episoder med mycket lågt blodsocker.<br />
Shapiro och hans medarbetare i Edmonton har ett mångårigt samarbete<br />
med Uppsala universitet inom både experimentell och klinisk diabetesforskning.<br />
De frågor som främst karakteriserar samarbetet har fokuserat kring anpassning<br />
och överlevnad av de transplanterade öarna hos mottagaren. Pågående<br />
samarbeten syftar till att möjliggöra transplantation av insulinproducerande<br />
celler från stamceller och studier av och utvecklingen av terapier för<br />
att förhindra de immunologiska avstötningsreaktioner som uppkommer vid<br />
transplantation.<br />
Utnämningen av Doctor Shapiro till hedersdoktor vid Uppsala universitet<br />
kommer att stärka banden mellan våra lärosäten och fungera som en katalysator<br />
för utökat samarbete inom även andra centrala områden inom regenerativ<br />
medicin.<br />
James Shapiro är en viktig ambassadör för sitt forskningsfält. Han är en flitig<br />
och mycket uppskattad föredragshållare vid internationella vetenskapliga<br />
46
kongresser, och har även ägnat stor del av sin verksamhet riktad mot allmänheten<br />
och patientföreningar.<br />
Sammanfattningsvis kan James Shapiros mångåriga vetenskapliga verksamhet<br />
beskrivas som ett tydligt exempel på genuint translationell forskning på<br />
högsta internationella nivå som redan kommit en stor patientgrupp tillgodo<br />
där annars ingen behandling kan erbjudas.<br />
Israel Vlodavsky, född 1944, professor vid Cancer and Vascular Biology<br />
Research Center i Haifa, Israel, är en internationellt framstående forskare inom<br />
området cancermetastaser och angiogenes (blodkärlstillväxt). På 1980-talet<br />
var han en av de första att uppmärksamma cellomgivningens (extracellulär<br />
matrix) betydelse för cellernas aktivitet vid både friskt och sjukt tillstånd. I<br />
dag anses tumörens extracellulär matrix och dess mikromiljö vara mycket<br />
viktig för regleringen och överlevnaden hos cancerceller. Han var också en av<br />
de första att påvisa betydelsen av heparansulfat i detta sammanhang. En av<br />
Vlodavskys främsta forskningsframgångar är karakteriseringen av enzymet<br />
heparanas, det enda enzym som bryter ner heparansulfat och som visade sig<br />
ha en avgörande betydelse för bland annat cancermetastasbildning, inflammation<br />
och njurfunktion. Heparanas’ struktur, funktion och kliniska betydelse<br />
har vidare kartlagts av Vlodavsky.<br />
Israel Vlodavsky har ett långvarigt samarbete med forskare vid Uppsala universitet<br />
rörande studiet av de biologiska och patofysiologiska implikationerna<br />
av heparanas. Samarbetet har resulterat i en rad vetenskapliga publikationer.<br />
Medicinska fakulteten välkomnar sina hedersdoktorer och ser fram emot fortsatt<br />
fruktbart samarbete. Fakulteten gratulerar samtidigt de forskare som promoveras<br />
efter avlagda prov och önskar dem all framgång i deras kommande<br />
verksamhet.<br />
Agneta Siegbahn<br />
Professor i klinisk koagulationsvetenskap<br />
Promotor<br />
47
Farmaceutiska fakulteten<br />
Farmaceutiska fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran att promovera<br />
en hedersdoktor.<br />
Anders Hallberg, född 1945, inledde sin akademiska karriär vid Lunds<br />
universitet. Under ledning av professor Salo Gronowitz påbörjade han sin<br />
forskarutbildning och disputerade i januari 1980 med avhandlingen Methoxythiophenes<br />
and Related Systems. Han blev docent 1983, och innehade både<br />
före och efter detta forskartjänster vid Lunds universitet. År 1986 rekryterade<br />
Astra/Draco i Lund Anders Hallberg till enheten för läkemedelskemi, och<br />
1990 erhöll han professuren i läkemedelskemi vid Farmaceutiska fakulteten,<br />
Uppsala universitet.<br />
Hallberg har under sin tid vid Farmaceutiska fakulteten byggt upp en omfattande<br />
och högkvalitativ forskning inom organisk kemi och läkemedels kemi.<br />
Flertalet av projekten har fokuserats på utveckling av nya läkemedel mot infektionssjukdomar<br />
såsom HIV, hepatit C och malaria. Han har framgångsrikt<br />
utvecklat och använt sig av nya och innovativa metoder för syntes av nya potentiella<br />
läkemedelssubstanser.<br />
Anders Hallbergs starka ledaregenskaper och hans administrativa skicklighet<br />
har naturligt lett honom till viktiga positioner vid Uppsala universitet, som<br />
49
prefekt, forskningsdekanus och vice ordförande i fakultetsnämnden. År 2005<br />
blev han Farmaceutiska fakultetens dekanus, och året därefter tillträdde han<br />
ämbetet som rektor för Uppsala universitet.<br />
Trots alla ledningsuppdrag har Anders Hallberg fortsatt sin innovativa och<br />
framgångsrika forskning och även varit en aktiv lärare. Inte mindre än ett trettiotal<br />
forskarstuderande har disputerat under hans ledning. För sina insatser<br />
tilldelades han 2006 Pedagogiska priset av Farmaceutiska studentkåren vid<br />
Uppsala universitet. Den höga kvaliteten i forskningsprojekten har resulterat<br />
i att han under tiden vid fakulteten erhållit omfattande forskningsstöd.<br />
Anders Hallbergs stora och välrenommerade kompetens inom det organiskkemiska<br />
området har gjort att han under åren har varit en mycket ofta anlitad<br />
expert. Han är ledamot av Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala och<br />
Kungl. Vetenskapsakademien, och han har för sina extraordinära insatser för<br />
forskning och undervisning tilldelats ett stort antal priser, utmärkelser och<br />
medaljer.<br />
Farmaceutiska fakulteten hälsar sin nya hedersdoktor och uttrycker sin stora<br />
respekt för hans banbrytande forskningsinsatser och ser fram mot ett fortsatt<br />
samarbete. Slutligen lyckönskar fakulteten sina doctores iuvenes till deras<br />
framgångsrikt avlagda prov på vetenskaplig skicklighet och mognad och<br />
önskar dem all framgång och tillfredsställelse i deras kommande verksamhet.<br />
Kjell Wikvall<br />
Professor i biokemi<br />
Promotor<br />
50
Historisk-filosofiska fakulteten<br />
Historisk-filosofiska fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran att<br />
promovera två hedersdoktorer.<br />
Håkan Liby, född 1950, är landsantikvarie och chef för stiftelsen Upplandsmuseet.<br />
Han har genom sin forskning kring folklig dräkt satt fokus på befolkningen<br />
i områden med stor mobilitet, en grupp som tidigare sällan lyfts fram<br />
inom dräktforskningen. Klädedräkten som bars av denna grupp var, i sin förenklade<br />
form, starkt präglad av modedräkten, men hade på grund av sin sammansättning<br />
av plagg och sina material en speciell karaktär. Denna skilde sig<br />
från den dräkt som bars av allmogen i mer traditionsbundna områden. För<br />
att beskriva denna skapade Liby uttrycket ”folkligt mode”. Hans definition<br />
av folkligt mode, som en egen kategori vid sidan av folkdräkt och modedräkt,<br />
har blivit allmänt accepterad inom forskningsvärlden och utgör ett av de viktigaste<br />
begreppsmässiga tillskotten inom forskningsfältet under sent 1900-tal.<br />
Den mer differentierade bild av den folkliga dräktkulturen som Håkan Liby<br />
bidragit till att skapa utgör en viktig plattform för den forskning kring folkliga<br />
textilier som bedrivs på svenska universitet i dag.<br />
Håkan Liby har under hela sin yrkesverksamma tid haft en fot kvar inom<br />
den akademiska världen. Han har i mycket stor utsträckning, genom kurser<br />
51
och föreläsningar, inte minst bidragit till Uppsala universitets utveckling inom<br />
textil vetenskaplig forskning och undervisning. De bildade för många en inkörsport<br />
till textila studier på högre nivå. Han har på grund av sin stora expertis<br />
inom folklig dräkt och textil anlitats som föreläsare på de textil vetenskapliga<br />
kurserna vid Uppsala universitet ända sedan starten på 1980-talet. Han har<br />
varit en aktiv deltagare vid det högre seminariet i textilvetenskap. Genom sitt<br />
engagemang och sin förmåga att levandegöra och entusiasmera har han hjälpt<br />
till att vidga vyerna hos och fostra en ny generation museimän och forskare<br />
inom det textila fältet.<br />
Robert Pippin, född 1948, är Evelyn Stefansson Nef Distinguished Service<br />
Professor vid John U. Nef Committee on Social Thought och Department of<br />
Philosophy, University of Chicago. Han har skrivit betydande verk om kunskapsteori,<br />
etik, litteratur, politisk filosofi och film. Robert Pippin har vunnit<br />
flera priser för sina gärningar som forskare och pedagog. Hans arbete kännetecknas<br />
av filosofihistorisk bredd och djup och fokuserar på aktuella problem<br />
inom ett flertal områden inom filosofin, inklusive kunskapsteori, historiefilosofi,<br />
språkfilosofi samt etik och politisk filosofi.<br />
Pippin använder sina begreppsliga och historiska insikter för att utreda<br />
några av vår tids mest omtvistade och allvarliga frågor, exempelvis värderingars<br />
härkomst och legitimitet, förhållandet mellan kunskap och värden samt<br />
konstens, vetenskapens och bildningens roll i det moderna samhället. På så<br />
sätt är hans gärning av stor relevans och stort intresse inte bara för samtliga<br />
inriktningar vid Filosofiska institutionen, utan även för andra ämnen inom<br />
Historisk-filosofiska fakulteten såsom ide- och lärdomshistoria, konstvetenskap<br />
och litteraturvetenskap, liksom även för samhällsvetenskapliga ämnen<br />
som sociologi och statsvetenskap.<br />
I sin forskning har Robert Pippin lyckats att både kasta om vedertagna tolkningar<br />
av viktiga tänkare, i synnerhet Hegel, och visa på hur nya tolkningar bidrar<br />
till svar på aktuella filosofiska frågeställningar idag. Han har bidragit till<br />
att göra filosofin relevant bortom seminarierummet. Genom sin bredd och sitt<br />
djup i forskningen har han varit en viktig inspirationskälla för andra namnkunniga<br />
filo sofer och även bidragit till en förnyelse av filosofiämnet.<br />
52
Historisk-filosofiska fakulteten välkomnar sina nya hedersdoktorer, uttrycker<br />
sin högaktning för deras framstående insatser och ser fram emot fortsatt fruktbart<br />
samarbete. Fakulteten hälsar samtidigt sina doktorer efter avlagda prov<br />
och önskar dem all lycka i deras fortsatta verksamhet.<br />
Kerstin Rydbeck<br />
Professor i biblioteks- och informationsvetenskap<br />
Promotor<br />
53
Språkvetenskapliga fakulteten<br />
Språkvetenskapliga fakulteten har äran och glädjen att promovera två hedersdoktorer.<br />
David Denison, född 1950, har i sin forskning inom engelsk språkhistoria visat<br />
imponerande bredd och djup på flera områden, bl.a. grammatik, satslära,<br />
verbstudier och semantik. År 1993 publicerade han sin monografi inom English<br />
Historical Syntax: Verbal Constructions, som följdes av kapitlet ” Syntax” i<br />
den inflytelserika The Cambridge History of the English Language (red. Suzanne<br />
Romaine, 1998) samt av A History of the English Language (2006), redigerad<br />
i samarbete med Richard M. Hogg. En monografi inom ämnet English Word<br />
Classes är under arbete för Cambridge University Press (2015). Professor<br />
Denison har också bidragit med över femtio artiklar eller kapitel till samlingsvolymer<br />
och tidskrifter. Tillsammans med Richard M. Hogg och Bas Aarts<br />
grundade han English Language and Linguistics, en tidskrift som 2007 och<br />
2011 tilldelades det högsta betyget ”A” av European Reference Index for the<br />
Humanities (ERIH).<br />
Utöver sin publikationsverksamhet har professor Denison gjort viktiga insatser<br />
för engelsk historisk korpuslingvistik. Den av honom sammanställda<br />
Corpus of Late Modern English Prose (1994) innehåller 100 000 ord hämta-<br />
55
de från bland annat informella brev 1861–1919. Med sina medarbetare har<br />
han även sammanställt Corpus of Late Eighteenth-Century Prose (2003), som<br />
består av 300 000 ord från lokala engelska brev 1761–90, där vardagsämnen<br />
behandlas. Texterna har transkriberats från manuskript och möjliggjort nya<br />
upptäckter i form av bland annat tidigare datering av vissa utvecklingar i engelskans<br />
historia.<br />
Professor Denison har i samarbete med Nuria Yáñez-Bouza koordinerat ett<br />
internationellt konsortium bestående av fjorton universitet i sju länder (däribland<br />
Sverige) som arbetar på ARCHER (A Representative Corpus of Historical<br />
English Registers), en korpus ursprungligen sammanställd av Douglas Biber<br />
och Edward Finegan på 1990-talet. Denna breda korpus, som täcker brittisk<br />
och amerikansk engelska åren 1600–1999, har under Denisons tid som koordinator<br />
ökat i storlek till 3,3 miljoner ord samtidigt som kvaliteten på de elektroniska<br />
texterna förbättrats avsevärt.<br />
David Denisons forskning präglas av stor språkteoretisk och metodisk medvetenhet.<br />
Hans krav på hög kvalitet i användningen av textkällor och sammanställning<br />
av nya elektroniska resurser har haft stor betydelse för utvecklingen<br />
av den empiriska språkforskningen inom anglistiken.<br />
Kjersti Fløttum, född 1953, är professor i franska vid Universitetet i Bergen,<br />
Norge, och verksam inom text- och genreteori, semantik, pragmatik och<br />
språklig polyfoni, särskilt med inriktning mot akademisk och politisk diskurs.<br />
Hennes arbete kännetecknas av ett konsekvent sammanlänkande av ordens<br />
och yttrandenas semantik och deras användning i diskurs.<br />
Professor Fløttum har en rik vetenskaplig produktion bakom sig. Hon har,<br />
utöver ett stort antal artiklar, bland annat utgivit fyra monografier: La nature<br />
du résumé scolaire. Analyse formelle et informative (1990), ScaPoLine. La théorie<br />
scandinave de la polyphonie linguistique (2004), Academic Voices – Across<br />
Languages and Disciplines (2006) och ON – pronom à facettes (2007) samt<br />
redigerat lika många antologier.<br />
Kjersti Fløttum har lett flera större externfinansierade vetenskapliga projekt,<br />
vilka alla karakteriseras av ett tvärvetenskapligt perspektiv i kombination<br />
56
med en inriktning mot samhällsrelevanta frågor. Här kan nämnas EURLING<br />
– Understanding Linguistic Complexity in Political Discourse: Interdisciplinary<br />
Analyses of Texts on European Integration (2008–12), Different Voices, Different<br />
Stories? Perspectives on Language Use in Climate Change Text and Talk<br />
(2012) samt det pågående LINGCLIM – Linguistic Representations of Climate<br />
Change Discourse and their Individual and Collective Interpretations (2013–15).<br />
Fløttum har innehaft flera viktiga uppdrag såväl nationellt som internationellt.<br />
Hon var 1999–2001 prefekt för Romanska institutionen och 2005–09 vicerektor<br />
för internationella relationer vid Universitetet i Bergen. Hon har eller<br />
har haft framträdande positioner i bedömningskommittéer, styrelser, lärda<br />
sällskap med mera.<br />
Sedan länge har Kjersti Fløttum nära förbindelser med språkforskningen<br />
i Uppsala. Genom sina insatser inom textlingvistik och fackspråksforskning<br />
har hon samarbetat med flera forskare vid Institutionen för nordiska språk,<br />
inte minst inom nätverket Nordtext. Med Uppsalas romanister har hon haft<br />
täta kontakter genom sitt arbete med polyfoni, pronomen och genreteori, och<br />
hon har varit en flitig gäst i Uppsala för deltagande i konferenser, seminarier<br />
och workshoppar.<br />
Språkvetenskapliga fakulteten välkomnar sina nya hedersdoktorer, uttrycker<br />
sin aktning för deras insatser och ser fram emot fortsatt samarbete.<br />
Slutligen lyckönskar fakulteten sina doctores iuvenes till deras framgångsrikt<br />
avlagda prov och önskar dem all framgång och tillfredsställelse i deras kommande<br />
verksamhet.<br />
Staffan Nyström<br />
Professor i nordiska språk med inriktning mot namnforskning<br />
Promotor<br />
57
Samhällsvetenskapliga fakulteten<br />
Samhällsvetenskapliga fakulteten har vid denna promotion glädjen att promovera<br />
tre hedersdoktorer.<br />
Kjell Albin Abrahamson, född 1945, är journalist och författare och har hela<br />
sitt yrkesliv intresserat sig för Central- och Östeuropa. Under åren 1974–76<br />
var han redaktör vid den statliga radion i Polen, och därefter byrådirektör vid<br />
Svenska institutet. Han blev 1983 chef för kulturredaktionen vid Sveriges Radio.<br />
Åren 1987–96 gjorde han sig känd som utrikeskorrespondent med stationeringsorter<br />
som Moskva, Wien och Warszawa. Sedan en lång tid tillbaka är<br />
han en välkänd röst i Sveriges Radios P 1.<br />
Som journalist har Abrahamson i tjugofem års tid rapporterat för Sveriges<br />
Radio om de dramatiska förändringar som dessa delar av Europa genomlevt<br />
före och efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens sammanbrott. Kalla kriget,<br />
kommunismens fall, Sovjetunionens undergång, krigen på Balkan, den<br />
mödosamma vägen mot marknadsekonomi och demokrati och flera av ländernas<br />
inträden i EU har varit föremål för hans analyser och reportage, som<br />
präglats av nyfikenhet, humor, insiktsfullhet och skärpa. Abrahamson är författare<br />
till ett stort antal böcker om Polen, Ukraina, Vitryssland, Tjeckoslovakien<br />
och han har belönats med flera prestigefyllda litteratur- och journa-<br />
59
listpriser. Som få andra svenskar är Abrahamson förknippad med det föränderliga<br />
Europa.<br />
Kjell Albin Abrahamson har genom sitt mångåriga författarskap och sin<br />
journalistik i osedvanligt hög grad bidragit till att kunskaperna och intresset<br />
för Central- och Östeuropa ökat i Sverige.<br />
Irini Moustaki, född 1968, är professor i Social Statistics vid London School of<br />
Economics and Political Science och var prefekt för Statistiska institutionen<br />
från 2010 till 2012. Hon har utvecklat metoder för analys av kategoridata och<br />
data av blandat slag insamlade vid sociala och hälsorelaterade surveyer. Moustaki<br />
är expert på modeller med latenta variabler och strukturekvationsmodeller<br />
som ofta används inom samhällsvetenskapen för att mäta och binda samman<br />
oobserverade storheter, till exempel attityder, hälsostatus, beteende, intelligens.<br />
Hennes metodologiska arbete inkluderar bland annat behandling av<br />
bortfall, analys av longitudinella data, test av anpassning och avancerad skattningsmetodik.<br />
Dessutom har hon gjort metodologiska och tillämpade bidrag<br />
inom jämförande tvärsnittsdatastudier av länder och epidemiologiska studier<br />
av sällsynta sjukdomar.<br />
År 2008 var Moustaki medförfattare till boken Analysis of Multivariate<br />
Social Science Data, som ger en icke-matematisk behandling av avancerade<br />
statistiska tekniker för samhällsvetare. Tre år därefter stod hon som medförfattare<br />
till, och publicerade tredje upplagan av, den nyskapande boken Latent<br />
Variable Models and Factor Analysis. A Unified Approach. Hon är vidare biträdande<br />
redaktör för några av de ledande tidskrifterna inom hennes område som<br />
Psychometrika och Journal of Educational and Behavioural Statistics.<br />
Irini Moustaki och professor Karl Gustav Jöreskog vid Statistiska institutionen,<br />
har haft ett forskningssamarbete sedan mitten av 1990-talet. Detta<br />
kom senare att inkludera professor Fan Yang Wallentin och en av institutionens<br />
doktorander, för vilken Moustaki blev biträdande handledare. Moustaki<br />
har under åren regelbundet besökt institutionen, bland annat i egenskap av fakultetsopponent,<br />
och hon medverkar som representant i ett utbytesprogram<br />
för doktorander mellan de båda institutionerna för statistik vid Uppsala universitet<br />
respektive London School of Economics.<br />
60
Keith V. Thomas, född 1933, intar en alldeles speciell position i forskarvärlden.<br />
Sedan 1955 har hans verkat från Oxford, men hans forskargärning och hans arbete<br />
för akademisk frihet har väckt nyfikenhet och engagemang långt bortom<br />
det egna landets och de traditionella vetenskapstraditionernas gränser. Hans<br />
genombrott som historiker kom med boken Religion and the Decline of Magic<br />
(1971) – en studie i hur nedärvt tankegods kunde överleva och förvandlas till<br />
ny ideologi, i det här fallet en kristen världsåskådning. Hans andra stora arbete,<br />
Man and the Natural World (1983), beskriver hur människor under århundradena<br />
närmast före den moderna tidens genombrott förändrade sina attityder<br />
till djur, växtliv och miljö.<br />
Keith Thomas är en världsberömd forskare, en gudabenådad lärare, och han<br />
har aldrig dragit sig för att kommunicera med en bredare allmänhet. Han har<br />
tagit sin roll som offentlig intellektuell på största allvar och slagit vakt om universitetens<br />
oberoende gentemot stat, marknad och andra externa intressen –<br />
en värdig representant för den akademiska frihetens ideal.<br />
Samhällsvetenskapliga fakulteten välkomnar de nya hedersdoktorerna till sin<br />
forskningsgemenskap och ser fram emot fortsatt fruktbringande samarbete.<br />
Slutligen lyckönskar fakulteten de forskare som promoveras efter avlagda prov<br />
och önskar dem framgång och tillfredsställelse i deras kommande verksamhet.<br />
Torsten Svensson<br />
Professor i statskunskap<br />
Promotor<br />
61
Utbildningsvetenskapliga fakulteten<br />
Utbildningsvetenskapliga fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran<br />
att promovera två nya hedersdoktorer.<br />
David Mitch, född 1951, är professor i ekonomi, vid University of Maryland,<br />
Baltimore, USA. Mitch är en framstående forskare, med ett brett internationellt<br />
nätverk, som allt sedan tidigt 1980-tal har behandlat frågor av central<br />
betydelse för studiet av utbildningens ekonomiska historia. Till de mest uppmärksammade<br />
hör hans bidrag till studiet av humankapital, läs- och skrivkunnighet<br />
samt skolfinansieringens historia, vilka har fått ett oerhört stort<br />
genomslag inom forskningsfältet. Framför allt har David Mitchs analys av förhållandet<br />
mellan läs- och skrivkunnighet och samhällsekonomi uppmärksammats.<br />
Med utgångspunkt i en gedigen historisk studie ställde Mitch spridda<br />
antaganden om läs- och skrivkunnighetens betydelse för den industriella revolutionen<br />
på huvudet.<br />
Mitch analyser av förhållandet mellan statligt och privat i folkundervisningens<br />
historia, och hans analyser av skolfinansiering hör också till de avgörande<br />
bidrag som han lämnat till forskningsfältet. Hans position inom området illustreras<br />
exempelvis av att han valdes till att skriva artikeln om skolfinansiering<br />
i International Handbook on the Economics of Education (2004) och var gäst-<br />
63
edaktör för temanumret om skolval och skolpenningar i Education Economics<br />
(1997). Den sistnämnda insatsen illustrerar också hur Mitch i sitt arbete behandlat<br />
politiskt brännbara frågor, av vilka flera är aktuella i dag.<br />
Mitch har under sin karriär haft goda kontakter med svenska forskningsmiljöer,<br />
inte minst Umeå och Lund, och har under de senaste åren samarbetat<br />
med arbetsgruppen för utbildningens sociala och ekonomiska historia, vid<br />
Uppsala universitet.<br />
Professor Marjorie Harness Goodwin, född 1944, är en världsledande forskare<br />
som på ett banbrytande sätt utvecklat förståelsen för de förkroppsligade<br />
språkliga praktiker genom vilka människor i olika sammanhang konstituerar<br />
sin sociala värld. Under 1980-talet, långt innan interaktionsforskningen blev<br />
etablerad, genomförde M. H. Goodwin (1990) antropologiska fältstudier där<br />
hon visar hur språkliga praktiker som dispyter och skvaller är en del av det<br />
sociala livets organisation bland afro-amerikanska barn i ett bostadsområde<br />
i nordöstra USA.<br />
Goodwins forskning har på ett betydelsefullt sätt förändrat vår förståelse<br />
för barns sociala och språkliga kompetenser och hur barn i olika kulturella<br />
sammanhang på ett kreativt sätt etablerade sin sociala värld i samspel med<br />
andra. Hennes forskning har bidragit med viktiga vetenskapliga insikter när det<br />
gäller synen på och vikten av att närma sig kropp, emotioner och moral som<br />
sociala och kulturella fenomen bortom mentala egenskaper. På senare år har<br />
hon i internationella projekt utforskat de förkroppsligade språkliga praktiker<br />
som konstituerar samspelet mellan barn, syskon och föräldrar i medelklassfamiljer.<br />
Hon visar här hur känslor används för att reglera beteenden i vardagligt<br />
samspel i uppfostringssituationer. Utöver sitt intresse för interaktion<br />
mellan barn och vardagligt familjeliv har hon studerat användning av teknologi<br />
och artefakter som en del av arbetslivets organisation. Goodwin har även<br />
på ett banbrytande sätt bidragit till metodutvecklingen inom interaktionsbaserad<br />
forskning. Framför allt gäller det användning av etnografi och videoinspelning,<br />
och multimodalitet som integrerade delar av sociala praktiker. Hon<br />
är i dag verksam i en internationellt framstående forskningsmiljö, Centre for<br />
Language, Interaction and Culture (CLIC) vid UCLA, USA.<br />
64
Utbildningsvetenskapliga fakulteten välkomnar sina nya hedersdoktorer, uttrycker<br />
sin högaktning för deras framstående insatser och ser fram emot fortsatt<br />
fruktbart samarbete.<br />
Ann-Carita Evaldssson<br />
Professor i pedagogik<br />
Promotor<br />
65
Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten<br />
Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten har vid denna promotion glädjen och<br />
äran att promovera fyra hedersdoktorer.<br />
Dianne Edwards, född 1942, professor vid Cardiff University och president<br />
vid Linnean Society i London, har fokuserat på tidiga växtfossil i sin forskning,<br />
framför allt från Wales i Storbritannien men också från andra delar av världen.<br />
Hon har upptäckt och beskrivit ett stort antal tidiga växter och genom sina<br />
studier kunnat visa att den biologiska mångfalden var betydligt större under<br />
silur och tidig devontid än man tidigare trott. Hennes forskning har kastat nytt<br />
ljus över de evolutionära processer som ägde rum under denna tid då de första<br />
arterna koloniserade land. Edwards har också med fossilens hjälp kunnat visa<br />
att många bränder ägde rum under silurperioden.<br />
Charles S. Fadley, född 1941, är verksam som professor vid University of<br />
California Davis och vid Lawrence Berkeley National Laboratory med inriktning<br />
mot molekylär och kondenserad materiefysik, och han har gjort pionjärinsatser<br />
inom bland annat elektronspektroskopi för atomär struktur och magnetisk<br />
ordning, holografisk atomär avbildning vid ytor, liksom användning av<br />
stående vågor av mjuk röntgenstrålning för studier av begravda gränsskikt.<br />
67
Hans gärning inom synkrotronljusvetenskap har inspirerat forskare runt om<br />
i världen, inte minst i Uppsala. Fadley har också varit ordförande vid de båda<br />
forskningsutvärderingarna ”Kvalitet och förnyelse” som gjorts vid Uppsala universitet<br />
2007 och 2011 (KoF07 och KoF11).<br />
Hans Rosling, född 1948, professor i internationell hälsa vid Karolinska<br />
Institutet, disputerade vid Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet<br />
1986. Han har bland annat arbetat som distriktsläkare i Moçambique och var<br />
en av initiativtagarna till Läkare utan gränsers Sverigesektion. Rosling hedras<br />
bland annat för sitt enträgna folkbildande arbete och sin unika förmåga att entusiasmerande<br />
och insiktsfullt åskådliggöra viktiga fakta om världens tillstånd<br />
och utveckling. Han är en av grundarna till stiftelsen Gapminder som vill bidra<br />
till en god global utveckling genom att göra statistik lättare att använda och<br />
förstå. Deras innovativa animerade statistik har blivit en internationell succé.<br />
Rosling undervisar vid flera universitet om globala variationer i hälsa och har<br />
varit rådgivare åt bland annat Sida och WHO.<br />
Yoshinori Tokura, född 1954, professor vid Tokyo University samt forskningsledare<br />
vid RIKEN är en av världens tio mest citerade fysiker under de senaste<br />
trettio åren. Hans forskning rör ett brett fält inom fysik, kemi och materialforskning,<br />
bland annat kring högtemperatur-supraledarmaterial och starkt<br />
korrelerade elektronsystem med spinntroniska och multiferroiska egenskaper.<br />
Områdena ligger nära den experimentella och teoretiska forskning som<br />
bedrivs vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet.<br />
Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten hälsar sina nya hedersdoktorer, uttrycker<br />
sin respekt för deras viktiga forskningsinsatser och ser fram mot fortsatt<br />
fruktbart samarbete. Fakulteten gratulerar likaså de forskare som promoveras<br />
efter avlagda prov och önskar dem all lycka och framgång i deras kommande<br />
verksamhet.<br />
Joseph Nordgren<br />
Professor i mjukröntgenfysik<br />
Promotor<br />
68
Kortfattat promotionslexikon<br />
Absens betyder frånvarande. Vissa hedersdoktorer har inte möjlighet att deltaga<br />
i promotionsakten men promoveras ändå, i sin frånvaro.<br />
Diplomet, ursprungligen en skriftlig stadfästelse av de rättigheter som tillkom<br />
de promoverade, utdelas numera till samtliga promovendi. Det är alltid<br />
avfattat på latin, hoprullat och försett med sigill, inneslutet i en svarvad trädosa<br />
med ett band i vederbörande fakultets färger.<br />
Doktor efter avlagda prov är den officiella svenska termen för det latinska<br />
doctor iuvenis, plural doctores iuvenes, som också ofta används.<br />
Doktorshatten symboliserar frihet men också makt. Den är svart och veckad.<br />
Teologisk hatt har svart rosett. Vid de övriga fakulteterna har den guldspänne,<br />
innefattande fakultetens symbol. Hatten utdelas vid promotion inom<br />
de så kallade högre fakulteterna, det vill säga de teologiska, juridiska, medicinska<br />
och farmaceutiska.<br />
Hedersdoktoratet eller doktoratet honoris causa är en värdighet, som fakulteterna<br />
utdelar till sådana personer som de särskilt vill hedra och knyta till sin<br />
forskningsgemenskap. Seden har sitt ursprung från 1839, då den förste hedersmagistern,<br />
som det då hette, promoverades i Uppsala.<br />
69
70<br />
Jubeldoktor blir den som för femtio år sedan promoverades vid Uppsala universitet.<br />
De första jubeldoktorerna promoverades inom Medicinska fakulteten<br />
1804. Jubeldoktorerna promoveras vid vårpromotionen.<br />
Katedern kallas i promotionssammanhang parnassen, eftersom den inte<br />
bara är en talarstol utan också symboliserar det grekiska gudaberget. När en<br />
promoverad av promotor förs över parnassen, vill det ge uttryck åt att han/hon<br />
från och med nu ges rättighet att meddela akademisk undervisning.<br />
Lagerkransen. Lagern var Apollons träd. Kransen utdelas av promotorerna<br />
inom de filosofiska fakulteterna. Seden att lagerkröna promovendi förekommer<br />
endast i Sverige och Finland.<br />
Promotor är den som promoverar; han/hon utses av vederbörande fakultet<br />
och skall vara professor samt själv doktor.<br />
Promovendus/a kallas den som skall promoveras, pl. promovendi; promotus/a<br />
benämns den som är promoverad, pl. promoti.<br />
Promotionsspråket är antingen svenska eller latin, vilket promotor själv väljer.<br />
Promotionsvägrare kallas traditionellt den som förklarar sig icke vilja deltaga<br />
i promotionen. Han/hon upptas inte i promotionsskrifterna. Akten är dock<br />
(numera) helt frivillig.<br />
Ringen är av guld och symboliserar trohet mot vetenskapen; de olika fakulteterna<br />
har skilda symboler, som pryder den. Vid ceremonien utdelas den<br />
endast till hedersdoktorerna; doktorer efter avlagda prov får själva avgöra om<br />
de vill skaffa ring eller ej.<br />
Saluten sker enligt följande: För promotor och jubeldoktor dubbelskott, för<br />
hedersdoktorer enkelskott. Sedan doktorer efter avlagda prov inom en fakultet<br />
promoverats, saluteras de sammanlagt med tre skott.
Promotionsföreläsningar från och med 1935<br />
1935 Vilhelm Lundstedt (jur) Skuldregeln i skadeståndsrätten<br />
1936 Emanuel Linderholm (teol) Gnosticism och urkristendom i den nutida<br />
forskningen<br />
1937 Johan Melander (fil) Homonymiens betydelse för ordförrådet, med<br />
några exempel från Frankrikes språk<br />
1938 Fredrik Berg (med) Några socialhygienska synpunkter på ögonsjukdomarna<br />
1939 Johan Nordström (fil) Vältaligheten i stormaktstidens Uppsala<br />
1940 Björn Collinder (fil) Språken som föremål för värdeomdömen<br />
1941 Gunnar Rudberg (fil) En antik karaktär<br />
1942 Anders Karitz (fil) Sanning, makt och världsfred<br />
1943 Gunnar Westin (teol) Uppsala möte och Uppsala universitet<br />
1944 Gösta Thörnell (fil) Ord som förbliva<br />
1945 Nils von Hofsten (rektor) Uppsala universitets återupprättande<br />
1593–1595<br />
1946 Natan Lindqvist (fil) Skiftande språkdrag i Fredmans epistlar<br />
1947 E. Louis Backman (med) Livsfientliga ämnen i läkekonstens tjänst<br />
1948 Erik Lindahl (jur) Penningvärdets förändringar<br />
1949 Bodvar Liljegren (fil) Några resultat av nyare Miltonforskning<br />
71
72<br />
1950 Erik Lönnroth (fil) Gustaf III och krigsutbrottet 1788<br />
1951 Henrik Munktell (jur) Rättsliga symboler<br />
1952 Bernhard Jacobowsky (med) Struktur, funktion, moral<br />
1953 Ivan Engnell (teol) Höga visan<br />
1954 Gudmund Björck (fil) Sagan och sångaren<br />
1955 Olle Hulthén (med) Medicinska framsteg och följderna för samhället<br />
1956 Tord Palander (sam) Penningvärdet och socialvetenskaperna<br />
1957 Sven Hörstadius (mat-nat) Linné, djuren och människan<br />
1958 Konrad Marc-Wogau (hum) Filosofin i Sovjetryssland<br />
1959 Victor Svanberg (hum) Penningens romantik<br />
1960 Hjalmar Lindroth (teol) Gratiae veritas naturae – devisen i Uppsala<br />
universitets sigill i idéhistorisk belysning<br />
1961 Carl Arvid Hessler (sam) Dagens socialdemokrati och morgondagens<br />
kyrka<br />
1962 Folke Knutsson (med) Om Röntgens upptäckt och röntgendiagnostikens<br />
upptakt i Uppsala<br />
1963 Ingemar Hedenius (hum) Om vedergällning<br />
1964 Bo Vahlquist (med) Barnläkekonst förr och nu – några reflexioner med<br />
anledning av Rosén von Rosenstein-jubileet<br />
1965 Arne Furumark (hum) Sophokles och Demostenes<br />
1966 Per Olof Ekelöf (jur) Semantik och juridik<br />
1967 Kai Siegbahn (mat-nat) Om krafternas spel och ursprung<br />
1968 Sven A. Nilsson (hum) De gustavianska arvegodsen<br />
1969 Lennart Carleson (mat-nat) Om den matematiska sanningens natur<br />
1970 Gunnar Arpi (sam) Lokalisering av akademisk utbildning<br />
1971 Göran Schill (farm) Den analytiska kemin i samhällets tjänst<br />
1972 Wilhelm Rodhe (mat-nat) Kretslopp och balans i biosfären<br />
1973 Geo Widengren (teol) Studiet av religionshistoria i en religionsvetenskaplig<br />
fakultet<br />
1974 Stig Strömholm (jur) Vad är sakens natur?<br />
1975 Martin H:son Holmdahl (med) Smärtlindring eller kirurgiska ingrepp<br />
1976 Leif Lewin (sam) Två myter om den fackliga demokratin<br />
1977-1 Hans Ramberg (mat-nat) Vår dynamiske jordklode
1977-2 Torvard C. Laurent (med) Modern läkekonst är baserad på grundforskning<br />
1978 Bertil Almgren (hum) Till den akademiska festdräktens förhistoria<br />
1979 Nils Elvander (sam) Skandinavisk arbetarrörelse och ”ekonomisk demokrati”<br />
1980 Henry Danielsson (farm) Biomedicinsk forskning och forskningspolitik<br />
i Sverige<br />
1981 Lennart Philipson (mat-nat) En revolution inom biologin<br />
1982 Torgny Håstad (jur) Traditionens betydelse<br />
1983 Carl Göran Andræ (hum) Siare och Nationalmonument (Historikern<br />
Erik Gustaf Geijer 1783–1847)<br />
1984 Carl F. Hallencreutz (teol) Adam av Bremen, Rimbert och Uppsalatemplet<br />
1985 Kerstin Lindahl-Kiessling (mat-nat) Om djur, människor och den starkares<br />
rätt<br />
1986 Björn-Erik Roos (med) Om sömn och sömnrubbningar<br />
1987 Finn Sandberg (farm) Farmakognosi i u-land<br />
1988 Karl-Georg Ahlström (sam) Högskolan och lärarutbildningen<br />
1989 Martin H:son Holmdahl (rektor) Forskning, utbildning och sjukvårdspolitik<br />
1990 Lars Hartman (teol) Privatbrevet som blev en bibelbok<br />
1991 Lars-Gunnar Larsson (hum) ”Ta och prata om ringfingret”. Om<br />
begränsningar i den jämförande språkforskningens möjlighet<br />
1992 Ragnar Holte (teol) Skall samhällets etiska grund vara kristen?<br />
1993 John O. Norrman (mat-nat) Naturgeografin inom vetenskap, skola och<br />
samhälle<br />
1994 Erik Wallin (sam) Socrates, Leonardo – och undervisningen i den högre<br />
skolan<br />
1995 Lars-Olof Sundelöf (farm) På tröskel till tid som flyr<br />
1996 Carl Hemström (jur) De ideella föreningarnas rättsliga ställning<br />
1997 Yngve Olsson (med) Människans hjärna – det sårbara organet med de<br />
stora möjligheterna<br />
1998 Kurt Johannesson (hum) Om den akademiska föreläsningen<br />
73
74<br />
1999 Lena Marcusson (jur) Demokratins idéer och den akademiska friheten.<br />
En rättslig utgångspunkt<br />
2000-1 Leif Lewin (sam) Om konsten att skylla ifrån sig<br />
2000-2 Kurt Nordström (tekn-nat) Den biologiska revolutionen<br />
2001-1 Hans Lithell (med) Hälsa och sjukdom vid hög ålder<br />
2001-2 Anders Hultgård (teol) ”Gudars skymning” – Ragnarök i ett religionshistoriskt<br />
perspektiv<br />
2002-1 Peter Wallensteen (sam) Kriget, freden och Förenta Nationerna<br />
2002-2 Maarit Jänterä-Jareborg (jur) Familjerättslig mångfald i dagens Sverige<br />
2003-1 Merja Kytö (språk) Talet och skriften – olika språk?<br />
2003-2 Karin Johannisson (hist-fil) Om kreativitet och genialitet<br />
2004-1 Ulf Lindahl (med) Behöver vi kolhydrater?<br />
2004-2 Gunilla Lindmark (med) Kvinnors status och rättigheter i ett hälsoperspektiv<br />
2005-1 Marie-Christine Skuncke (språk) Frihet, jämlikhet, offentlighet –<br />
demokratikampen i 1700-talets Sverige<br />
2005-2 Lilli Alanen (hist-fil) Om självkunskapens möjlighet<br />
2006-1 Erik Kjellberg (hist-fil) Uppsala universitet och 1600-talets europeiska<br />
konsert<br />
2006-2 Ingrid Nylander (farm) Varför dricker vi alkohol? Om belöning och<br />
beroende<br />
2007-1 Gernot Müller (språk) Språkets makt och vanmakt<br />
2007-2 Sven-Erik Brodd (teol) Den mångdimensionella lärdomen – Linnéminnet<br />
ur ett universitetsperspektiv<br />
2008-1 Leif Lewin (sam) Blir man snällare av att samarbeta?<br />
2008-2 Lars Burman (hist-fil) Metaforernas makt – exemplet ”Tosca”<br />
2009-1 Maria Ågren (hist-fil) ”Alt tyks som stå i fara för oss” – problem och<br />
möjligheter för svenska kvinnor i 1700-talets samhälle<br />
2009-2 Lars Wallentin (med) Friskare hjärta – om forskning för livet<br />
2010-1 Claes von Hofsten (sam) Tänkandets gryning<br />
2010-2 Peter Engström (tekn-nat) Biologi och biologism – i går, i dag och<br />
i morgon<br />
2011-1 Per Artursson (farm) Forskning om läkemedel för bättre mediciner
2011-2 Fred Nyberg (farm) Tvärvetenskap och gränsytor i beroendeforskning<br />
2012-1 Ulla Riis (utb) Har universitetslärare glädje av pedagogik?<br />
2012-2 Olga Botner (tekn-nat) Universums gäckande kurirer<br />
2013-1 Kjell Öberg (med) Målstyrd cancerbehandling – utopi eller verklighet?<br />
2013-2 Hans Siegbahn (tekn-nat) Vetenskaplig intuition – förnuft och magkänsla<br />
75
Promotionsdiplomen<br />
Diplomen är, som ovan nämnts, alltid avfattade på latin.<br />
På de följande sidorna återges tre olika exempel på diplomtexter för olika<br />
doktorskategorier och olika fakulteter. Det första exemplet är en bild på ett<br />
originaldiplom, de två följande är – för informationens skull – diplomtexter<br />
översatta till svenska respektive till engelska. Dessa illustrationer ger läsaren<br />
en uppfattning om diplomtexterna men är alltså inte i övrigt rättvisande avbildningar<br />
av diplomen.<br />
77
78<br />
1. Jubeldoktor inom Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten
2. Hedersdoktor inom Teologiska fakulteten – diplomet översatt till svenska<br />
79
80<br />
3. Doctor iuvenis inom Medicinska fakulteten – diplomet översatt till engelska
Promovendi 24 januari 2014<br />
Nedanstående förteckning upptar samtliga promovendi vid doktorspromotionen<br />
den 24 januari 2014, i den ordning de promoveras.<br />
Avh. = disputationsavhandling. Det måste framhållas, att avhandlingstitlarna<br />
här återges i enlighet med de uppgifter som i anmälan har givits av promovendi<br />
själva. Författaren kan således ha gjort smärre ändringar – särskilt i<br />
slutskedet – som inte kommit till redaktionens kännedom. För fullt korrekta<br />
bibliografiska upplysningar i sammanhanget hänvisas därför till Universitetsbiblioteket,<br />
Uppsala.<br />
Det bör slutligen observeras, att förteckningen endast upptar de nya doktorer<br />
som anmält sig till deltagande i promotionen. Övriga, så kallade promotionsvägrare,<br />
förtecknas inte här. Det bör också nämnas, att bland promovendi<br />
finns sådana personer som disputerat för ett eller flera år sedan men som av<br />
olika skäl inte haft möjlighet att promoveras förrän nu. Av allt detta följer, att<br />
listorna inte kan användas som pålitligt underlag för statistiska beräkningar<br />
rörande antalet doktorsexamina etc. vid Uppsala universitet.<br />
81
Teologiska fakulteten<br />
Promotor:<br />
Professor Oloph Bexell<br />
Hedersdoktorer:<br />
Dietz Lange, professor, Tyskland<br />
William Schweiker, professor, USA<br />
Doktorer efter avlagda prov:<br />
Petra Carlsson, sthlm, systematisk teologi<br />
Avh: Theology beyond Representation. Foucault, Deleuze and the Phantasms<br />
of Theological Thinking<br />
Ulf Carmesund, vg, missionsvetenskap<br />
Avh: Refugees or Returnees. European Jews, Palestinian Arabs and the<br />
Swedish Theological Institute in Jerusalem around 1948<br />
Jan Eckerdal, systematisk teologi med livsåskådningsforskning<br />
Avh: Folkkyrkans kropp. Einar Billings ecklesiologi i postsekulär belysning<br />
Gull Törnegren, etik<br />
Avh: Utmaningen från andra berättelser. En studie om moraliskt omdöme,<br />
utvidgat tänkande och kritiskt reflekterande berättelser i dialogbaserad<br />
feministisk etik<br />
83
Juridiska fakulteten<br />
Promotor:<br />
Professor Bertil Wiman<br />
Hedersdoktorer:<br />
Elisabeth Palm, domare, Göteborg<br />
Ingemar Persson, justitieråd, Uppsala<br />
Doktorer efter avlagda prov:<br />
Martin Berglund, smål, finansrätt<br />
Avh: Avräkningsmetoden. En skatterättslig studie om undvikande av internationell<br />
dubbelbeskattning<br />
Victoria Enkvist, konstitutionell rätt<br />
Avh: Religionsfrihetens rättsliga ramar<br />
Jane Stoll, smål, civilrätt<br />
Avh: Surrogacy Arrangements and Legal Parenthood – Swedish Law in a<br />
Com parative Context<br />
Anna Wetter, Europarätt<br />
Avh: Making EU Legislation in the Area of Criminal Law. A Swedish<br />
Perspective<br />
84
Medicinska fakulteten<br />
Promotor:<br />
Professor Agneta Siegbahn<br />
Hedersdoktorer:<br />
Eric Holland, professor, USA<br />
Andrew Mark James Shapiro, professor, Kanada<br />
Israel Vlodavsky, professor, Israel<br />
Doktorer efter avlagda prov:<br />
Hans Blomberg, v-d, medicinsk vetenskap<br />
Avh: Influence of the Education and Training of Prehospital Medical Crews<br />
on Measures of Performance and Patient Outcomes<br />
Torsten Danfors, neurovetenskap<br />
Avh: 11 C Molecular Imaging in Focal Epilepsy<br />
Karin Elfving, medicinsk vetenskap<br />
Avh: Epidemiological and Bacteriological Aspects of Spotted Fever<br />
Rickettsioses in Humans, Vectors, and Mammals in Sweden<br />
Malin Gingnell, vg, medicinsk vetenskap<br />
Avh: Ovarian Steroid Hormones, Emotion Processing and Mood<br />
Johan Glad, medicinsk vetenskap<br />
Avh: Assessment in Evidence-Based Practice. Psychometric Properties,<br />
Clinical Utility, and Professional Co-operation from Different Perspectives<br />
of the Home Observation for Measurement of the Environment in Sweden<br />
Karin Gustafsson, smål, medicinsk cellbiologi<br />
Avh: Consequences of Shb Deficiency on Hematopoietic Cell Function<br />
85
Helena Hallström, ortopedi<br />
Avh: Coffee Consumption in Relation to Osteoporosis and Fractures.<br />
Observational Studies in Men and Women<br />
Maria Hammond, kalm, medicinsk vetenskap<br />
Avh: DNA-Mediated Detection and Profiling of Protein Complexes<br />
Linda Jüris, psykiatri<br />
Avh: Hyperacusis. Clinical Studies and Effect of Cognitive Behaviour<br />
Therapy<br />
Elenor Kaminsky, hälso- och sjukvårdsforskning<br />
Avh: Telephone Nursing. Stakeholder Views and Understandings from a<br />
Paediatric and a Gender Perspective<br />
Mårten Lindén, ög, medicinsk vetenskap<br />
Avh: Proteomic Analysis of Urinary Bladder Cancer. Aiming for Novel<br />
Biomarkers<br />
Mia Olsson, värml, molekylär genetik<br />
Avh: Uncovering a Novel Pathway for Autoinflammation – With a Little<br />
Help from a Wrinkled Friend<br />
Patrik Persson, v-d, medicinsk vetenskap<br />
Avh: Aspects of Regulation of GFR and Tubular Function in the Diabetic<br />
Kidney. Roles of Adenosine, Nitric Oxide, and Oxidative Stress<br />
Agneta Rosling, neurovetenskap, barn och ungdomspsykiatri<br />
Avh: Eating Disorders – Aspects of Treatment and Outcome<br />
Håkan Rudström, upl, kärlkirurgi<br />
Avh: Iatrogenic Vascular Injuries<br />
86
Linda Sandin, smål, medicinsk vetenskap<br />
Avh: Immunomodulatory Therapy of Solid Tumors – With a Focus on<br />
Monoclonal Antibodies<br />
John Sedin, fysiologi<br />
Avh: Prevention of Postoperative Duodenal Ileus by COX-2 Inhibition<br />
Improves Duodenal Function in Anaesthetised Rats<br />
David Smekal, värml, medicinsk vetenskap<br />
Avh: Safety with Mechanical Chest Compressions in CPR. Clinical Studies<br />
with the LUCAS Device<br />
Anna Sommansson, fysiologi<br />
Avh: Regulation of Duodenal Mucosal Barrier Function and Motility.<br />
The Impact of Melatonin<br />
Gabriella Stålberg, psykiatri<br />
Avh: Vulnerability and Social Functioning in Schizophrenia<br />
Gustaf Tegler, kirurgi<br />
Avh: Abdominal Aortic Aneurysm. Molecular Imaging Studies of Pathophysiology<br />
Christian Wentzel, sthlm, medicinsk genetik<br />
Avh: Molecular and Clinical Characterization of Syndromes Associated<br />
with Intellectual Disability<br />
87
Farmaceutiska fakulteten<br />
Promotor:<br />
Professor Kjell Wikvall<br />
Hedersdoktor:<br />
Anders Hallberg, professor, Uppsala<br />
Doktorer efter avlagda prov:<br />
Marcus Björnsson, farmakokinetik och läkemedelsterapi<br />
Avh: Pharmacometric Models in Anesthesia and Analgesia<br />
Alfhild Grönbladh, smål, farmaceutisk vetenskap<br />
Avh: Growth Hormone and Anabolic Androgenic Steroids. Effects on<br />
Neurochemistry and Cognition<br />
Ann-Sofie Persson, norrl, farmaceutisk vetenskap<br />
Avh: Flow and Compression of Granulated Powders: The Accuracy of<br />
Discrete Element Simulations and Assessment of Tablet Microstructure<br />
Helena Thörn, värml, biofarmaci<br />
Avh: First-pass Intestinal Metabolism of Drugs. Experiences from in vitro,<br />
in vivo and Simulation Studies<br />
88
Historisk-filosofiska fakulteten<br />
Promotor:<br />
Professor Kerstin Rydbeck<br />
Hedersdoktorer:<br />
Håkan Liby, landsantikvarie, Uppsala<br />
Robert Pippin, professor, USA<br />
Doktorer efter avlagda prov:<br />
Rikard Ekholm, s-n, estetik<br />
Avh: Identical, But Still Different. On Artistic Appropriation in Visual Art<br />
Elinor Hållén, g-h, teoretisk filosofi<br />
Avh: A Different Kind of Ignorance. Self-Deception as Flight from Self-<br />
Knowledge<br />
89
Språkvetenskapliga fakulteten<br />
Promotor:<br />
Professor Staffan Nyström<br />
Hedersdoktorer:<br />
David Denison, professor, Storbritannien<br />
Kjersti Fløttum, professor, Norge<br />
Doktorer efter avlagda prov:<br />
Camilla Amft, smål, tyska<br />
Avh: Das präteritale Konzept im Frühneuhochdeutschen. Zur Distribution<br />
von Präteritum und präteritalem Perfekt in Flugschriften des 16. Jahrhunderts<br />
Moa Ekbom, g-h, latin<br />
Avh: The Sortes Vergilianae. A Philological Study<br />
Ewa Jonsson, norrl, engelska<br />
Avh: Conversational Writing. A Multidimensional Study of Synchronous<br />
and Supersynchronous Computer-Mediated Communication<br />
Ying Wang, g-h, engelska<br />
Avh: Delexical Verb + Noun Collocations in Swedish and Chinese Learner<br />
English<br />
Torbjörn Westerlund, smål, lingvistik<br />
Avh: Finite Verbs in Ngarla (Pama-Nyungan, Ngayarta)<br />
90
Samhällsvetenskapliga fakulteten<br />
Promotor:<br />
Professor Torsten Svensson<br />
Hedersdoktorer:<br />
Kjell Albin Abrahamson, journalist, Löderup<br />
Irini Moustaki, professor, Storbritannien<br />
Keith V. Thomas, professor, Storbritannien<br />
Doktorer efter avlagda prov:<br />
Adrian Adermon, nationalekonomi<br />
Avh: Essays on the Transmission of Human Capital and the Impact of<br />
Technological Change<br />
Narin Khalida Akrawi, data- och systemvetenskap<br />
Avh: Bridging the Gap between Learning and Teaching by Using<br />
Knowledge-Based Systems<br />
Monica Buhrman, smål, psykologi<br />
Avh: Guided Internet-Based Cognitive Behaviour Therapy for Chronic Pain<br />
Susanne Ek Spector, nationalekonomi<br />
Avh: Essays on Unemployment Insurance Design<br />
Oscar Erixson, upl, nationalekonomi<br />
Avh: Economic Decisions and Social Norms in Life and Death Situations<br />
Per Helldahl, statskunskap<br />
Avh: The Challenge from Nationalism. Problems of Community in<br />
D e mo c r a c y<br />
91
Heléne Lundqvist, nationalekonomi<br />
Avh: Empirical Essays in Political and Public Economics<br />
Robert Lundström, företagsekonomi<br />
Avh: Comparing Procurement Methods in Road Construction Projects –<br />
Influence on Uncertainty, Interaction, and Knowledge<br />
Mattias Nordin, norrl, nationalekonomi<br />
Avh: Information, Voting Behavior, and Electoral Accountability<br />
Dariusz Osowski, företagsekonomi<br />
Avh: From Illusiveness to Genuineness. Routines, Trading Zones, Tools, and<br />
Emotions in Sales Work<br />
Christine Persson Osowski, kostvetenskap<br />
Avh: The Swedish School Meal as a Public Meal. Collective Thinking,<br />
Actions, and Meal Patterns<br />
Anna-Mari Simunaniemi, kostvetenskap<br />
Avh: Consuming and Communicating Fruit and Vegetables – A Nation-<br />
Wide Food Survey and Analysis of Blogs among Swedish Adults<br />
Ulrika Vikman, nationalekonomi<br />
Avh: Benefits or Work? Social Programs and Labor Supply<br />
Johanna Värlander, ekonomisk historia<br />
Avh: A Genealogy of Governing Economic Behaviour: Small-Scale Credit<br />
in Malawi 1930–2010<br />
92
Utbildningsvetenskapliga fakulteten<br />
Promotor:<br />
Professor Ann-Carita Evaldsson<br />
Hedersdoktorer:<br />
Marjorie Harness Goodwin, professor, USA<br />
David Mitch, professor, USA<br />
93
Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten<br />
Promotor:<br />
Professor Joseph Nordgren<br />
Hedersdoktorer:<br />
Dianne Edwards, professor, Storbritannien<br />
Charles S. Fadley, professor, USA<br />
Hans Rosling, professor, Uppsala<br />
Yoshinori Tokura, professor, Japan<br />
Doktorer efter avlagda prov:<br />
Ali Al-Adili, kärnfysik<br />
Avh: Measurements of the 234 U(n,f) Reaction with a Frisch-Grid Ionization<br />
Chamber up to E n<br />
=5 MeV<br />
Johan Bladh, v-d, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära<br />
Avh: Hydropower Generator and Power System Interaction<br />
Fredrik Bülow, v-d, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära<br />
Avh: A Generator Perspective on Vertical Axis Wind Turbines<br />
Anna Eriksson, smål, kemi med inriktning mot fysikalisk kemi<br />
Avh: Enrichment and Separation of Phosphorylated Peptides on Titanium<br />
Dioxide Surfaces. Applied and Fundamental Studies<br />
Sandra Feldt, kemi med inriktning mot fysikalisk kemi<br />
Avh: Alternative Redox Couples for Dye-Sensitized Solar Cells<br />
Peter Forsberg, s-n, teknisk fysik med inriktning mot tribomaterial<br />
Avh: Combustion Valve Wear: A Tribological Study of Combustion Valve<br />
Sealing Interfaces<br />
94
Milan Gavrilovic, datoriserad bildbehandling<br />
Avh: Spectral Image Processing with Applications in Biotechnology and<br />
Pathology<br />
Anders Goude, v-d, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära<br />
Avh: Fluid Mechanics of Vertical Axis Turbines. Simulations and Model<br />
Development<br />
Johan Gråsjö, kalm, teknisk fysik med inriktning mot nanoteknologi och<br />
funktionella material<br />
Avh: Molecular Arrangement, Electronic Structure, and Transport Properties<br />
in Surfactant Gel- and Related Systems Studied by Soft X-ray and<br />
Dielectric Spectroscopy<br />
Fredrik Gustavsson, smål, teknisk fysik med inriktning mot tribomaterial<br />
Avh: Triboactive Component Coatings. Tribological Testing and Microanalysis<br />
of Low-Friction Tribofilms<br />
Natalia Kupferschmidt, nanoteknologi<br />
Avh: Toxicological and Immunomodulatory Properties of Mesoporous Silica<br />
Particles. Applications in Life Sciences<br />
Henrik Löfås, v-d, fysik med inriktning mot atom- molekyl- och kondenserade<br />
materiens fysik<br />
Avh: Computational Studies of Electron Transport in Nanoscale Devices<br />
David Malmström, värml, analytisk kemi<br />
Avh: Interfacing Complementary Separation Techniques with Mass<br />
Spectro metry Utilizing Electrophoresis, Nanoparticles, and Functionalized<br />
Magnetic Beads<br />
95
Maria Norman, meteorologi<br />
Avh: Air-Sea Fluxes of CO 2<br />
. Analysis Methods and Impact on Carbon<br />
Budget<br />
Maja Olvegård, smål, fysik med inriktning mot elementar partikelfysik<br />
Avh: Emittance and Energy Diagnostics for Electron Beams with Large<br />
Momentum Spread<br />
Andrea Palaia, smål, fysik med inriktning mot elementar partikelfysik<br />
Avh: Beam Momentum Changes due to Discharges in High-gradient<br />
Accelerator Structures<br />
Marcus Sjödin, smål, analytisk kemi<br />
Avh: Advances for Biomarker Discovery in Neuroproteomics using Mass<br />
Spectrometry – From Method Development to Clinical Application<br />
Silvia Stefanova, datavetenskap med inriktning mot databasteknik<br />
Avh: Scalable Preservation, Reconstruction, and Querying of Databases in<br />
terms of Semantic Web Representations<br />
Tanja Strand, biologi med inriktning mot populationsbiologi<br />
Avh: European Black Grouse – MHC Genetic Diversity and Population<br />
Structure<br />
Mattias Wallin, upl, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära<br />
Avh: Measurement and Modelling of Unbalanced Magnetic Pull in Hydropower<br />
Generators<br />
Katarina Yuen, smål, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära<br />
Avh: System Perspectives on Hydro-Kinetic Energy Conversion<br />
96
Pristagare 24 januari 2014<br />
Samtliga priser och medaljer avser år 2013<br />
Björkénska priset<br />
Björkénska priset är ett av Uppsala universitets största vetenskapliga pris för<br />
framstående forskning. Priset utdelades första gången 1902 på adjunkten John<br />
Björkéns dödsdag den 16 december i enlighet med testamentets stipulationer<br />
där också anges att räntan årligen skall utdelas ”som belöning för framstående<br />
vetenskaplig forskning eller sådana på vetenskaplig grund vilande arbeten –<br />
vare sig upptäckter, uppfinningar eller fruktbärande förbättringar – som hedra<br />
svensk forskning eller kunna bidraga till fosterlandets materiella förkovran”.<br />
Priset utdelas omväxlande inom fyra olika grenar: 1) botanik, zoologi och landskapsplanering,<br />
2) kemi, mineralogi, metallurgi samt geologi, 3) fysik, mekanik<br />
och ingenjörsvetenskap samt 4) den medicinska vetenskapens teoretiska grenar.<br />
Vart tredje år delas priset ut i den fjärde, medicinska, kategorin. Övriga år<br />
belönas insatser inom de tre förstnämnda grupperna i turordning. Årets pris<br />
avser fysik, mekanik och ingenjörsvetenskap.<br />
Björkénska priset delas mellan två forskare: Olle Eriksson, professor vid Institutionen<br />
för fysik och astronomi, och Erik Hagersten, professor vid Institutionen<br />
för informationsteknologi.<br />
Olle Eriksson får priset för sin internationellt framgångsrika forskning inom<br />
teoretisk materialfysik baserad på grundläggande kvantmekanik och för sitt<br />
ledarskap i dess tillämpningar i nya material med stor potential. De dynamiska<br />
aspekterna av magnetiska material är något som intresserar många forskargrupper<br />
runt om i världen. Man kan se varje magnetiskt material som en samling<br />
av atom-stora magneter som linjerar sig i bestämda riktningar. Varför de<br />
97
ordnar sig på detta sätt har man god förståelse av, men vad som händer när de<br />
tvingas ur jämvikt, till exempel för att läggas längs en annan riktning, är i stort<br />
sett ett oskrivet blad. Olle Eriksson är en ledande forskare inom detta område.<br />
Han ingår också i flera samarbeten inom tillämpad forskning, bland annat<br />
inom material- och energiområdet.<br />
Erik Hagersten belönas för sitt framstående bidrag inom området datorarkitektur,<br />
med fokus på hög prestanda och industriell relevans. För att förbättra<br />
prestanda och spara energi kommer framtidens processorchips att innehålla<br />
många parallella processorer. De viktigaste måtten på programvara kommer<br />
att bli utförda beräkningar per programmeringstimme och watt snarare än<br />
CPU-cykler per sekund. Programmen måste börja skrivas på en abstraktionsnivå<br />
som ligger närmare tillämpningen än datorplattformen och för det behövs<br />
kraftfulla automatiska programmeringsverktyg. Erik Hagersten leder<br />
forskning inom detta område och är också involverad i forskningscentret UP-<br />
MARC, som tar fram nya metoder för programmering av parallella processer<br />
så att utvecklingen av programvara blir effektiv och resultatet blir driftsäkert.<br />
Rudbeckmedaljen<br />
Uppsala universitets Rudbeckmedalj utdelades för första gången 2003. Medaljen<br />
instiftades av universitetet den 17 september 2002 med anledning av<br />
300-årsminnet av Olof Rudbeck den äldres död. Den utdelas ”för utomordentligt<br />
framstående insatser inom vetenskapen och förlänas i första hand för<br />
sådana förtjänster eller resultat vunna vid Uppsala universitet”.<br />
Rudbeckmedaljen har tilldelats fyra förtjänta forskare:<br />
Eva Brittebo, professor i farmaceutisk toxikologi vid Institutionen för farmaceutisk<br />
biovetenskap, har på ett förtjänstfullt sätt bidragit till att stärka den<br />
läkemedelstoxikologiska forskningen vid Uppsala universitet, ett kunskapsområde<br />
av central betydelse vid utveckling av säkra och effektiva läkemedel.<br />
Hennes forskning är inriktad på metabolismens betydelse för läkemedels och<br />
98
andra substansers organspecifika toxicitet. Hon har också varit en drivande<br />
kraft i arbetet med kvalitetsutveckling av forskarutbildningen, inom Farmaceutiska<br />
fakulteten och som rektorsråd för forskarutbildning vid Uppsala universitet.<br />
Bertil Holmlund, professor i nationalekonomi vid Nationalekonomiska institutionen,<br />
har under sin forskargärning framför allt studerat frågor inom forskningsfältet<br />
arbetsmarknadsekonomi och hans främsta bidrag avser olika aspekter<br />
på arbetslöshetsförsäkringen. Holmlund har i hög grad publicerat sina<br />
forskningsresultat internationellt och hans avtryck inom sitt fält är omfattande.<br />
Holmlunds forskning kännetecknas av hög samhällsrelevans, något som<br />
också avspeglas i det faktum att han under sin forskarbana mycket aktivt har<br />
samverkat med det omgivande samhället. Dels som en flitig deltagare i den<br />
ekonomisk-politiska diskussionen, såväl nationellt som på europeisk nivå, dels<br />
genom bidrag till statliga utredningar och som expert i olika myndigheters vetenskapliga<br />
råd.<br />
Joseph Nordgren, professor i mjukröntgenfysik vid Institutionen för fysik och<br />
astronomi. tilldelas Rudbeckmedaljen för vetenskapligt ledarskap och utvecklingen<br />
av internationellt banbrytande metoder att med resonant inelastisk<br />
röntgenspridning analysera atomer, molekyler och material. Nordgren har tidigare<br />
varit vicerektor vid vetenskapsområdet för teknik och naturvetenskap<br />
och ordförande i Nobelkommittén för fysik.<br />
Kjell Öberg, professor emeritus i onkologisk endokrinologi vid Institutionen<br />
för medicinska vetenskaper, har under många år lett en världsledande forskargrupp<br />
kring studier av neuroendokrina tumörer. Den framgångsrika forskningen<br />
har inneburit att patienter kommit från hela världen till Uppsala för avancerad<br />
diagnostik och behandling av sina tumörer och i detta sammanhang har<br />
han rönt stor uppskattning från sina patienter. Vidare har Kjell Öberg innehaft<br />
omfattande administrativa uppdrag inom den medicinska fakulteten både som<br />
prefekt och dekanus.<br />
99
Linnémedaljen<br />
Uppsala universitets Linnémedalj instiftades den 23 maj 2006 och utdelades<br />
första gången på Carl von Linnés 300-årsdag den 23 maj 2007. Den förlänas<br />
i guld ”för, i första hand, utomordentligt framstående vetenskaplig gärning,<br />
särskilt inom de linneanska vetenskapsområdena eller Linnéminnet närliggande<br />
fält”.<br />
Linnémedaljen har tilldelats en förtjänt forskare:<br />
Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar vid Institutionen för medicinska<br />
vetenskaper, har på ett mycket framgångsrikt visat hur olika djurburna,<br />
främst fågelburna, smittämnen sprids i naturen och kan orsaka livshotande<br />
infektioner hos människa med pandemisk spridning. En ytterligare bidragande<br />
faktor till det globala problemet med livshotande infektioner är utvecklingen<br />
antibiotikaresistens till följd av överanvändning av antibiotika, något som hans<br />
forskargrupp också intresserat sig för. Björn Olsen är även en karismatisk samhällskommunikatör<br />
och röst för Uppsala universitet i dessa frågor.<br />
Ulla och Stig Holmquists vetenskapliga pris i organisk kemi<br />
Ulla och Stig Holmquists vetenskapliga pris i organisk kemi delas årligen ut<br />
till en forskare med huvudsakligen nationell verksamhetsbakgrund inom ämnet<br />
organisk kemi och som gjort banbrytande forskningsinsatser inom detta<br />
område. Priset tilldelas professor Licheng Sun vid Kungl. Tekniska Högskolan,<br />
Stockholm.<br />
Licheng Sun, professor vid avdelningen för organisk kemi, KTH. tilldelas priset<br />
för sin framstående forskning inom området artificiell fotosyntes, ett högaktuellt<br />
område inom energiforskningen. Med sin kreativitet och djupa kunskap<br />
i organisk kemi, katalys och fotokemi har han med stor framgång lyckats<br />
utveckla bättre och effektivare artificiella fotosyntetiska metoder. Dessa<br />
metoder, som bland annat kan tillåta produktion av syrgas från vatten med<br />
100
imponerande hög verkningsgrad, förväntas få en stor praktisk betydelse. Licheng<br />
Sun har fått ett stort internationellt erkännande och är en av landets<br />
främsta kemister.<br />
Geijerska priset<br />
Geijerska priset utdelas vart tredje år till forskare vid Uppsala universitet som<br />
under den mellanliggande perioden disputerat på en avhandling ”över något<br />
till svenska historien hörande ämne” som bedöms särskilt framstående. Prisdomare<br />
är representanter för såväl lärare som studenter.<br />
Geijerska priset delas mellan två forskare:<br />
Stina Bohman, fil. dr, för avhandlingen Omsorg om livet. Spädbarnsdödlighetens<br />
förändring i Ådalen under 1800-talet, AUU, Studia historica upsaliensia<br />
239 (2010).<br />
Marie Ulväng, fil. dr, för avhandlingen Klädekonomi och klädkultur. Böndernas<br />
kläder i Härjedalen under 1800-talet (2012).<br />
Oscarspriset<br />
Den 5 september 1877, den första av de tre dagar som universitetet högtidlighöll<br />
sin 400-årsfest, undertecknade Oscar II ett gåvobrev där han skänkte<br />
universitetet 40 000 kronor. Han ville därmed uttrycka sina känslor för vad<br />
universitetet uträttat för den fosterländska vetenskapsodlingen. Avkastningen<br />
skulle gå till ett pris för yngre vetenskapsidkare vid Uppsala universitet, till<br />
någon som inger de bästa förhoppningar om fortsatt vetenskaplig författarverksamhet<br />
vid universitetet. Priset utdelades första gången 1879 och tillföll<br />
då universitetshistorikern Claes Annerstedt.<br />
101
Oscarspriset år 2013 delas mellan filosofie doktorn, docent Linda Wedlin,<br />
universitetslektor vid Företagsekonomiska institutionen, och filosofie doktorn<br />
Philipp Rümmer, forskare vid Institutionen för informationsteknologi.<br />
Linda Wedlin får priset för sin innovativa och banbrytande forskning inom ämnet<br />
företagsekonomi kring frågan om universitetsrankningar och dess globala<br />
betydelse i en tid då universitetens utveckling, autonomi och ställning hett<br />
diskuteras.<br />
Philipp Rümmer får priset för sin forskning inom datavetenskap. Han har på<br />
kort tid etablerat sig som en fristående forskare med internationellt genomslag.<br />
Rümmer arbetar med grundläggande frågeställningar om datorprograms<br />
korrekthet och hans forskning har stor betydelse för utveckling av effektiva<br />
programvaror för de datorkomponenter som i dag finns integrerade i många<br />
olika system.<br />
Martin H:son Holmdahl-stipendiet<br />
Martin H:son Holmdahl-stipendiet för främjande av mänskliga fri- och rättigheter<br />
instiftades av universitetet 2003 som en hyllning till dess förutvarande<br />
rektor på hans åttioårsdag. Stipendiet ”skall tilldelas en anställd inom universitetet,<br />
en grupp av sådana anställda, en student, eller en grupp av studenter,<br />
som har gjort insatser för att främja mänskliga fri- och rättigheter. Mottagaren<br />
av stipendiet skall ha studerat och/eller arbetat för att främja mänskliga frioch<br />
rättigheter eller aktivt bekämpat brott mot FN:s deklaration om mänskliga<br />
rättigheter, varhelst i världen dessa brott inträffat”.<br />
Martin H:son Holmdahl-stipendiet för 2013 tillfaller med. dr Jill Trenholm.<br />
Jill Trenholm doktorerade i september 2013 på en avhandling om våldtäkt i<br />
krigssituationer. Hennes studie bygger på ett ingående fältarbete i östra Kongo.<br />
Avhandlingen har stor betydelse för organisationer som arbetar mot sådana<br />
102
övergrepp och för kvinnors rättigheter, och Trenholm har personligen aktivt<br />
bidragit till att föra ut denna kunskap.<br />
Jill Trenholm är sjuksköterska med en betydande tvärvetenskaplig bredd.<br />
Förutom internationell hälsa har hon studerat genusfrågor, fredsstudier, antropologisk<br />
metod och diskursanalys. Hon har genom sina insatser demonstrerat<br />
ett långvarigt, djupt engagemang för mänskliga rättigheter med särskilt fokus<br />
på de medicinska dimensionerna.<br />
103
Tidigare mottagare av aktuella priser<br />
och medaljer<br />
Björkénska priset<br />
1902: Tycho Tullberg<br />
1903: Olof Hammarsten<br />
1904: Alfred Törnebohm<br />
1905: Knut Ångström<br />
1906: Allvar Gullstrand<br />
1907: Arvid Högbom<br />
1908: Gustaf Gröndal<br />
1909: August Hammar<br />
1910: Ivar Fredholm<br />
1911: Gottfrid A. Adlerz och<br />
Herman Nilsson-Ehle<br />
1912: Sven Gustaf Hedin<br />
1913: Henrik Munthe och<br />
The Svedberg<br />
1914: Carl Wilhelm Oseen<br />
1915: Carl Thore Mörner<br />
1916: Svante Murbeck<br />
1917: Gerard De Geer<br />
1918: Alfred Pettersson<br />
1919: Carl Wilhelm Oseen och<br />
Manne Siegbahn<br />
1920: Oscar Juel<br />
1921: Ivar Broman<br />
1922: Ernhold Hede och Sven Odén<br />
1923: Manne Siegbahn och<br />
The Svedberg<br />
1924: John Forssman och<br />
Gustaf Göthlin<br />
1925: Elias Melin och Erik Stensiö<br />
1926: The Svedberg<br />
1927: Torsten Thunberg<br />
1928: Carl Wilhelm Oseen<br />
1929: Erik Stensiö<br />
1930: Göran Liljestrand och<br />
Carl Næslund<br />
1931: Bror Holmberg<br />
1932: Erik Hulthén<br />
1933: Carl Kling<br />
1934: Nils Holmgren<br />
1935: Arne Westgren och<br />
Gregori Aminoff<br />
1936: Hugo Theorell<br />
1937: Erik Bäcklin och Oskar Klein<br />
1938: Sven Ekman<br />
1939: Erik Widmark<br />
1940: Arvid Hedvall och Arne Tiselius<br />
1941: Torsten Carleman och<br />
Bengt Edlén<br />
1942: Einar Hammarsten<br />
1943: Rudolf Florin och<br />
Gunnar Säve-Söderbergh<br />
1944: Gunnar Hägg<br />
1945: Torbjörn Caspersson<br />
1946: Hannes Alfvén och Nils Ryde<br />
1947: Nils Svedelius<br />
1948: Ragnar Granit<br />
104
1949: Ole Lamm och<br />
Harry von Eckerman<br />
1950: Priset ej utdelat.<br />
1951: Jörgen Lehmann<br />
1952: Erik Jarvik och John Runnström<br />
1953: Arne Fredga<br />
1954: Arne Engström<br />
1955: Hilding Köhler och Kai Siegbahn<br />
1956: Erik Hultén<br />
1957: Torsten Teorell<br />
1958: Erik Norin<br />
1959: Gudmund Borelius<br />
1960: Gunnar Blixt<br />
1961: Heinrich Skuja<br />
1962: Einar Stenhagen<br />
1963: Börje Uvnäs<br />
1964: Ivar Waller<br />
1965: Bertil Kullenberg<br />
1966: Sune Bergström<br />
1967: Lars Gunnar Sillén<br />
1968: Bengt Edlén<br />
1969: Ernst Bárány<br />
1970: Per Eric Lindahl<br />
1971: Stig Claesson<br />
1972: Peter Reichard<br />
1973: Per-Olov Löwdin och<br />
Olof Rydbeck<br />
1974: Nils Fries och Sven Hörstadius<br />
1975: Albert Levan<br />
1976: Jerker Porath<br />
1977: Kai Siegbahn<br />
1978: Eva och Georg Klein<br />
1979: Bengt Kihlman och Anders Rapp<br />
1980: Hans Ramberg och Eric Welin<br />
1981: Arvid Carlsson<br />
1982: Sven A.E. Johansson<br />
1983: Tore Hultin och Peter Perlmann<br />
1984: John Sjöquist och Lars Terenius<br />
1985: Stellan Hjertén<br />
1986: Ingemar Lundström<br />
1987: Viktor Mutt<br />
1988: Hans G. Boman<br />
1989: Mats Hillert och<br />
Richard A. Reyment<br />
1990: Torvard C. Laurent<br />
1991: Ingmar Bergström<br />
1992: Carl-Ivar Brändén och<br />
Tage Eriksson<br />
1993: Lore Zech<br />
1994: Jan Backman och<br />
Håkan Wennerström<br />
1995: Arne Johansson och<br />
Erik B. Karlsson<br />
1996: Karl-Erik Hagbarth<br />
1997: Malte Andersson<br />
1998: Jan Bergström och<br />
Gunnar von Heijne<br />
1999: Lennart Philipson och<br />
Jan Pontén<br />
2000: Sven Kullander<br />
2001: Birgitta Bergman<br />
2002: Bengt Westermark<br />
2003: Jan-Erling Bäckvall<br />
2004: Börje Johansson och Peter Stoica<br />
2005: Lars Olson<br />
105
2006: Karna Lidmar Bergström och<br />
Thomas Nyström<br />
2007: Svante Björck och<br />
Astrid Gräslund<br />
2008: Kurt Nordström<br />
2009: Tord Ekelöf och Mats Leijon<br />
2010: Måns Ehrenberg<br />
2011: Ulf Landegren<br />
2012: Anders Lindroth och<br />
Bengt Mannervik<br />
Rudbeckmedaljen<br />
2002: Gunnar Eriksson,<br />
Carl-Axel Gemzell och<br />
Jerker Olof Porath<br />
2003: Hans Bennich, Stellan Hjertén<br />
och Thure Stenström<br />
2004: Karl Gustav Jöreskog och<br />
Ulf Lindahl<br />
2005: Birgitta Odén och Lore Zech<br />
2006: Karin Johannisson,<br />
Lennart Philipson och<br />
Surendra K. Saxena<br />
2007: John Sjöquist och<br />
Bengt Westermark<br />
2009: Lars Wallentin<br />
2010: Carl-Henrik Heldin,<br />
Maarit Jänterä-Jareborg och<br />
Jan Olof Rosenqvist<br />
2011: Janos Hajdu, Ulf Pettersson och<br />
Peter Wallensteen<br />
2012: Anders Bäckström,<br />
Anders Hallberg och<br />
Svante Janson<br />
106
Linnémedaljen i guld<br />
2007 (vid Linnéfesten): Hans Majestät Konungen<br />
Kofi Annan, David Attenborough, Christian von Bar, Noam Chomsky, Gaalen<br />
Erickson, Jane Goodall, Walter Kasper, Michel Mayor, Elinor Ostrom, Lisbet<br />
Rausing, Douglas Roberts, Bengt Samuelsson, James Watson, Robert A. Weinberg;<br />
Anders Björck, Tore Frängsmyr, Carl-Olof Jacobson;<br />
Linnean Society of London<br />
2007: Allan Ellenius<br />
2009: Staffan Ulfstrand<br />
2010: Sigurd Fries<br />
2012: Per Ahlberg<br />
Ulla och Stig Holmquists vetenskapliga pris i organisk kemi<br />
2004: Anders Hallberg<br />
2005: Jan-Erling Bäckvall<br />
2006: Christina Moberg<br />
2007: Torbjörn Frejd<br />
2008: Bengt Långström<br />
2009: Björn Åkermark<br />
2010: Olov Sterner<br />
2011: Peter Somfai<br />
2012: Per Ahlberg<br />
107
Geijerska priset<br />
1857: Utdelades ej*<br />
1860: Clas Theodor Odhner<br />
1863: Alfred Gustaf Ahlqvist och<br />
Magnus Roth<br />
1866: Hans Hildebrand och<br />
Nils von Steyern<br />
1869: Claes Annerstedt<br />
1872: Oscar Alin<br />
1875: Rudolf Tengberg<br />
1877: Simon J. Boëthius<br />
1881: Fredrik Westling<br />
1884: Johan Fredrik Nyström<br />
1887: Gustaf Forsgrén<br />
1890: Karl Henrik Karlsson och<br />
John Nordwall<br />
1893: Ludvig Stavenow<br />
1896: Sam Clason<br />
1899: Nils Edén<br />
1902: Karl Nordlund<br />
1905: Torvald Höjer<br />
1910: Helge Almquist<br />
1912: Gustaf Jacobson och<br />
Sven Tunberg<br />
1915: Bertil Boëthius<br />
1918: Gottfrid Carlsson och<br />
Nils Herlitz<br />
1921: Nils Ahnlund<br />
1926: Georg Landberg<br />
1929: Edvard Thermænius<br />
1932: Utdelades ej<br />
1935: Birger Fahlborg<br />
1938: Sten Engström,<br />
Torvald T:son Höjer och<br />
Allan Jansson<br />
1941: Arne Wåhlstrand<br />
1944: Sven Ulric Palme<br />
1947: Gunnar Gerdner och<br />
Karl-Gustaf Hildebrand<br />
1950: Utdelades ej<br />
1953: Gösta Hasselberg<br />
1956: Ingrid Hammarström<br />
1959: Lars Gustafsson<br />
1962: Carl Göran Andræ och<br />
Nils Runeby<br />
1965: Stellan Dahlgren<br />
1968: Göran B. Nilsson och<br />
Sune Åkerman<br />
1971: Hans Landberg<br />
1974: Hans Norman<br />
1977: Aleksander Loit<br />
1980: Ingrid Eriksson och John Rogers<br />
1983: Ragnar Björk<br />
1986: Jörgen Hermansson<br />
1989: Anders Florén och Mats Morell<br />
1992: Lars Petterson och<br />
Lena Sommestad<br />
1995: Elisabeth Elgán och Klas Nyberg<br />
Fotnot: Priset skulle första gången ha utdelats 1857 men ingen befanns värdig att<br />
motta det.<br />
108
1998: Peter Reinholdsson och<br />
Göran Salmonsson<br />
2001: Pernilla Jonsson och<br />
Martin Linde<br />
2004: Jenny Andersson och<br />
Hanna Hodacs<br />
2007: Carl Henrik Carlsson och<br />
Magnus Eklund<br />
2010: Stefan Lundblad och<br />
Erik Magnusson<br />
Oscarspriset*<br />
1879: Claes Annerstedt<br />
1880: Oscar Alin och<br />
F.A. Gustaf Bergman<br />
1881: Magnus Blix<br />
1882: Hjalmar Theel<br />
1883: Frans Kjellman<br />
1884: Axel N. Lundström och<br />
Adolf Noreen<br />
1885: Henrik Schück och<br />
Oskar Widman<br />
1886: Karl Piehl och Gerhard Holm<br />
1887: Erik Olof Burman och<br />
Alexander Berger<br />
1888: Olof August Danielsson och<br />
Axel Wirén<br />
1889: Hugo Blomberg<br />
1890: Axel N. Lundström och<br />
Henrik Schück<br />
1891: Svante Arrhenius<br />
1892: Per Persson<br />
1893: Adolf Bladin och<br />
Karl Ferdinand Johansson<br />
1894: Alexander Berger och<br />
Fredrik Tamm<br />
1895: Carl Wahlund<br />
1896: Karl Bohlin och Oscar Levertin<br />
1897: Henrik Munthe och<br />
K.B. Wiklund<br />
1898: Evald Lidén och Erik Stave<br />
1899: Elis Wadstein<br />
Fotnot: Priset benämndes tidigare Årsräntan av Oscar II:s jubelfestdonation. Uppgifter<br />
om pristagare till och med 1951 finns i universitetets tryckta redogörelser och<br />
kataloger. Från och med 2001 utdelas föregående års pris under vinterpromotionen<br />
och sedan dess står det i respektive inbjudningsskrift vilka som vunnit priset och<br />
varför. Uppgifter om pristagare 1951–99 har av universitetsarkivarien Johan Sjöberg<br />
framtagits dels ur huvudböcker och kassaverifikationer i Räntkammararkivet, Uppsala<br />
universitets arkiv, dels ur stipendieliggare, diarieförda handlingar och protokoll<br />
i Kansliarkivet, Uppsala universitets arkiv.<br />
109
1900: Oscar Juel och<br />
Vilhelm Lundström<br />
1901: Tore Almén och Erik Björkman<br />
1902: Frans von Schèele och<br />
Carl Wiman<br />
1903: Otto von Friesen och<br />
Fredrik Zachrisson<br />
1904: Tore Torbiörnsson<br />
1905: Ragnar Friberger och<br />
Hugo von Zeipel<br />
1906: Elsa Eschelsson och<br />
Bengt Hesselman<br />
1907: Gustaf Göthlin och<br />
Axel Hägerström<br />
1908: Erik Staaff och The Svedberg<br />
1909: Sidney Alrutz<br />
1910: Einar Löfstedt<br />
1911: Håkan Sjögren och<br />
Hugo von Zeipel<br />
1912: Gustaf Aulén och Martin Lamm<br />
1913: Herman Lundborg<br />
1914: Johan Mortensen och<br />
Percy Quensel<br />
1915: August Hahr och<br />
Carl Skottsberg<br />
1916: Johannes Lindblom och<br />
Nils von Hofsten<br />
1917: Gunnar Rudberg och<br />
Knut Westman<br />
1918: Gunnar Rexius<br />
1919: Emanuel Linderholm och<br />
Sven Odén<br />
1920: Gustaf Thörnell och Nils Zeilon<br />
1921: Nils Åberg<br />
1922: Bertil Lindblad<br />
1923: Torsten Carleman och<br />
Jarl Charpentier<br />
1924: Erik Noréen och Nils Zeilon<br />
1925: Hugo Osvald och Einar Tegen<br />
1926: H.S. Nyberg och Ivar Waller<br />
1927: Henrik Cornell och<br />
Knut Lundmark<br />
1928: John Holmberg<br />
1929: Ivar Waller<br />
1930: Hilding Köhler och<br />
Hugo Odeberg<br />
1931: Herbert Tingsten<br />
1932: Carl Schalén och<br />
Johannes Wallenberg<br />
1933: Gunnar Dahlberg<br />
1934: John Axel Nannfeldt och<br />
Gunnar Westin<br />
1935: Einar Gjerstad<br />
1936: Jan-Eric Almquist och<br />
Georg Landberg<br />
1937: Sven Blomgren och<br />
Douglas Melin<br />
1938: Erik Hallén och Ivar Modéer<br />
1939: Birger Bohlin<br />
1940: Bengt Edlén och Valter Jansson<br />
1941: Filip Hjulström och<br />
Gösta Säflund<br />
1942: Torvald Höjer och<br />
Gösta Jägersten<br />
1943: Åke Wallenquist<br />
110
1944: Dag Norberg och<br />
Einar Stenhagen<br />
1945: Nils Fries och Ruben Josefson<br />
1946: Torsten Krokström och<br />
Åke Åkerström<br />
1947: Ingemar Hedenius och<br />
Nils Törnblom<br />
1948: Arne Furumark och<br />
Nils Hylander<br />
1949: Gunnar Hoppe och<br />
Olof Mellander<br />
1950: Olle Snellman och<br />
Olof Zetterholm<br />
1951: Lennart Carlesson<br />
1952: Sven Ulric Palme<br />
1953: Arne Frantzell och<br />
Sven Göransson<br />
1954: Lennart Breitholz och<br />
Markus Båth<br />
1955: Sören Halldén<br />
1956: Svante Bergström och<br />
Helmer Ringgren<br />
1957: Józef Trypucko<br />
1958: Per Gustaf Hamberg<br />
1959: Bengt Kihlman och<br />
Karl Johan Öbrink<br />
1960: Rudolf Zeitler<br />
1961: Erik Anners och Bertil Gärtner<br />
1962: Karl-Erik Fichtelius och<br />
Bo Malmström<br />
1963: Gunnar Boklund och<br />
Bo Hellman<br />
1964: Sture Brunnsåker och<br />
Frithiof Rundgren<br />
1965: Torvard C. Laurent och<br />
Marianne Rasmuson<br />
1966: Utdelades ej<br />
1967: Utdelades ej<br />
1968: Anders Bill och Lennart Åqvist<br />
1969: Karl Gustav Jöreskog och<br />
Bengt Rosén<br />
1970: Lars Erik Ahlsson och<br />
Thure Stenström<br />
1971: Leif Lewin<br />
1972: Bror Strandberg<br />
1973: Anders Jeffner och Tore Sigeman<br />
1974: Birger Bergh och Torgny Unestam<br />
1975: Tore Frängsmyr och<br />
Lars-Gustav Lundin<br />
1976: Nils Jareborg och Olof Vingsbo<br />
1977: Sten Eklund och Jarl Hemberg<br />
1978: Bengt Landgren och Leif Tibell<br />
1979: Alf Claesson och<br />
Lennart Lundqvist<br />
1980: Anders Hultgård och<br />
Christer Wahlberg<br />
1981: Arne Andersson och Peter Stilbs<br />
1982: Ted Ebendal och<br />
Jan Fredrik Kindstrand<br />
1983: Mehari Gebre-Medhin och<br />
Nils Mårtensson.<br />
1984: Carl-Henrik Heldin och<br />
Kenneth Söderhäll<br />
1985: Sture Bergström och<br />
Bengt Långström<br />
111
1986: Berit Hagekull och Kaj Århem<br />
1987: Uli Hacksell och Kent Larsson<br />
1988: Henrik Egnéll och<br />
Kersti Hesmansson<br />
1989: Christer Betsholtz och<br />
Mats Morell<br />
1990: Jonas Nycander och<br />
Johan Svedjedal<br />
1991: Bert Lehrberg och<br />
Ruud Weijermars<br />
1992: Cristina Grenholm och<br />
Peter Lindblad<br />
1993: Mats Karlsson och<br />
Lars Sundström<br />
1994: Stefan Brink och Anders Nilsson<br />
1995: Pehr G. Andersson och<br />
Mats Ekström<br />
1996: Claes Ahlund och Håkan Melhus<br />
1997: Ian Cameron och Kurt Otto<br />
1998: Peter Juslin och<br />
Mikael Stenmark<br />
1999: Hans Ellegren och Maria Ågren<br />
2000: Igor Abrikosov och<br />
Torbjörn Andersson<br />
2001: Mats Eriksson och<br />
Maria Strömme<br />
2002: Mats Larhed och<br />
Christian Sundberg<br />
2003: Petter Asp och Tobias Ekholm<br />
2004: Eva Mörk och Anna Qvarnström<br />
2005: Leelo Keevallik och Neil Price<br />
2006: Petra Jönsson och<br />
Anders Tengholm<br />
2007: Eleonor Alhager och<br />
Wendelin Reich<br />
2008: Mikael Alm och<br />
Mathias Hallberg<br />
2009: Oleg Kochukhov och<br />
Petri Laukka<br />
2010: Anna-Karin Olsson och<br />
Fredrik Palm<br />
2011: Karin Brocki och<br />
Albert Mihranyan<br />
2012: David Håkansson och<br />
Joel Samuelsson<br />
Martin H:son Holmdahl-stipendiet<br />
2003: Sofia och Martin Uggla<br />
2004: Utrikespolitiska föreningen<br />
2005: Hans Filipsson<br />
2006: Aida Aragão-Lagergren<br />
2007: Anna Jonsson Cornell<br />
2008: Edil Baisalov<br />
2009: Paul Levine och<br />
Stéphane Bruchfeld<br />
2010: Hanin Shakrah<br />
2011: Leena Huss<br />
2012: Gun Heimer och<br />
Gunilla Lindmark<br />
112