Ladda ner hela numret som pdf - Till Liv

EVANGELISK-LUTHERSK MISSIONSTIDNING NUMMER 9 2009 

Gemenskap och visioner 

Jesus och jag, i den kristna gemenskapen undErvisning 

Leva – ledd av Gud KEnYansKt LivsödE Drama och predikan aKtuELLt ÄmnE 

Sommar i ELM BiLdEr OCh BLÄnKarE Vad är ELM? idEntitEt OCh visiOnEr 

45 Kr

Innehåll 

OMSLAGSBILD: SOFIA KArLSSON 

EVANGELISK-LUTHERSK MISSIONSTIDNING NUMMER 9 2009 

Gemenskap och visioner 

Jesus och jag, i den kristna gemenskapen undervisning 

Leva – ledd av Gud KenYAnsKT LivsÖde Drama och predikan AKTueLLT ÄMne 

Sommar i ELM BiLder OCH BLÄnKAre Vad är ELM? idenTiTeT OCH visiOner 45 Kr 

Sig själva gav de, 

först och främst åt 

Herren och sedan åt 

oss, efter Guds vilja. 

2 KOr. 8:5 

3 I fokus • Identitet, historia och sanning PETEr HENrYSSON 

4 Leva – ledd av Gud GUNNEL GUSTAVSSON 

Att som fl icka växa upp i Kenya kan innebära att bli omskuren, tidigt bortgift och utan 

utbildning. För Susan Kirionki blev det annorlunda. Läs en gripande intervju! 

7 Ord till liv • Älska varandra! HENrIK NILSSON 

8 Sommar i ELM • Bilder från norr till söder 

10 Barn & familj • Lärjungar på sommarlov KrISTINA rUNESON 

rEdaKtörEn har OrdEt 

Guds rike är större 

vÄLKOmna ÅtEr efter Till Livs uppehåll i augusti! 

Mycket har hänt i ELM denna sommar – jag vill 

dela med mig av några tillfällen. 

ELM Syds Sommarmöte inleddes med tältvecka 

med fint väder och predikan om Guds nåd. Själva 

Sommarmötet startade i regn – men trots det rätt 

glada miner från arrangörerna. Många föräldrar 

kom med barn, full regnklädselmundering och 

stort tålamod – man lyssnar, fixar och klär på och 

av, och på igen. Barnen måste ju vara med från 

början! Och solen sken trots allt en del. Vad gör 

vi med den ibland så rannsakande undervisningen 

som gavs? Må den få påverka oss. 

I ELUs medarbetardagar får även tidningsfolket 

delta. Det är stort att få vara med i arbetet i Guds 

rike! Många unga har fått lära känna Jesus som 

sin Herre och Frälsare och vill nu tjäna honom 

och sprida evangeliet. Guds rike växer, även inom 

ELM. Glimtar gavs från PULS-lägret; många som 

kom dit hade helt nyligen gett sig själva åt Herren. 

Något från undervisningen där drabbade mig: 

”Det finns två saker som kan fördärva ditt liv – 

drogerna och bitterheten.” (Fritt citerat.) Tyvärr 

är det så att bitterheten kan få fäste i en kristen 

rörelse och ’bli rot till mycket ont’. Bra att ämnet 

tas upp redan på ungdomsläger. Vi behöver varje 

dag ta på frälsningens hjälm, till skydd mot våra 

tankar och som förlåtelse för synden i våra liv. 

Flera dop har firats i sommar. Himlen är nära 

när såväl ungdomar som nyfödda kläs i Kristi rättfärdighet. 

Det får mig att fundera över vad ELM 

egentligen är. När Guds rike växer kan det inte 

hållas inom vissa ramar och gränser. Tacka för den 

egna kristna gemenskapen och ställ dig och dina 

gåvor till förfogande. Gåvorna har ju getts till oss 

av Kristus, man förnekar sällan en gåva man fått 

av någon – det vore oförskämt mot givaren. 

Även inom andra sammanhang har många 

samlats kring Guds Ord – ibland är det bra att 

påminnas om att Guds rike är större än den del 

man själv finns med i. Detta kan vara ämnen för 

det goda samtalet. 

Eva andErssOn 

11 Själavård • Guds vapenrustning GUSTAV BÖrJESSON 

Frälsningens hjälm är ett skydd mot att vår tro rubbas. Läs sjunde avsnittet! 

12 Vad är ELM? PEr rUNESON & PETTEr KOLLBErG 

Under Sommarmötet ställde tre nyckelpersoner i ELM upp för en intervju. 

Hur tänker de om rörelsens identitet, fria verksamhet och om missionen? 

15 Bibelaktuellt • Gåvor till glädje för andra ErIK J. ANDErSSON 

Ofta förknippar vi Moseböckerna med historiska berättelser om hur Gud handlat med 

sitt folk Israel. Men där fi nns också mycket annat, aktuellt för oss i dag. 

16 Jesus och jag – i den kristna gemenskapen DANIEL rINGDAHL 

Det är lätt att få för sig att man klarar sig bra på egen hand – men vi bär på en längtan 

efter gemenskap. Och det kristna livet kan inte levas oberoende av andra. 

20 Presentation av ELMs styrelse 

22 Enhet i Guds rike och ELM PETTEr KOLLBErG 

En fråga som splittrat folket i ELM är den om kristen enhet och ekumenik – men vi 

behöver lyfta den, för den är viktig i NT. 

24 ELUnytt hösten 2009 JAKOB ANDErSSON 

25 Kort & gott från PULS ArNE ENGSTrÖM 

26 Drama och predikan – går det ihop? THOMAS NILSSON 

Kan drama vara ett sätt att förkunna? Självklart! – eller tveksamt …? 

29 Saxat & utblickar • Insändare inför kyrkovalet 

30 ELMnytt 

31 Annonser & adresser 

7 8 

16 

24 

2 TILL LIV 9 • 2009

i FOKus 

Identitet, historia och sanning 

dEn sOm söKEr sin idEntitEt kan inte bara se inåt. Den 

som vill veta vem hon verkligen är måste ställa frågor 

också om historia och sanning – om något som 

ligger utanför människans egen känsla och vilja. 

Vi människor är beroende av arv- och miljöfaktorer 

som är relaterade till våra föräldrars språk, tankesätt, 

vanor liksom genetiska arv. Det är en fråga 

om historiska fakta som har stor betydelse för vår 

identitet. Vi är beroende utan att vara fullständigt 

bestämda. En viss och verklig frihet finns – om än 

begränsad. Vi är inte kopior av våra föräldrar eller 

syskon. Våra förmågor, intresseval och smak markerar 

en unik identitet som med tiden kan klarna 

för oss och som vi till dels är med och formar. 

Ändå är svaren på de stora frågorna om människan, 

hennes livsmål och mening avgörande. Här 

öppnar Guds uppenbarelse en dörr in mot ljus och 

klarhet som saknar motstycke. Vem vet bättre än 

människans Skapare vem hon är? Människan kan 

inte bli klar över sin identitet utan att förstå sin 

unika relation till Gud – att hon är skapad till att 

likna Gud som ingen annan varelse. 

En rEsPEKt För histOriEn är central för identitetsfrågan 

– det gäller även för en rörelse. Men det är också 

en fråga om sanning. I den konventikelrörelse 

och väckelsetradition denna tidning står, har organisatoriska 

kyrkofrågor som olycksbådande mörka 

moln återkommande tornat upp sig som påtagligt 

hot mot sammanhållning och gemenskap. Den 

framkomliga vägen – som inte alltid använts – har 

varit att låta det praktiska ställningstagandet i viktiga 

men inte salighetsavgörande kyrkofrågor vara 

en sak för den enskilde och inte för missionsföreningen. 

Den ledande principen har varit att ”inte 

tynga en annans samvete i kyrkliga frågor” – som 

det har hetat. När kyrkobildningsfrågor dragits in i 

missionsföreningen har de inte sällan åstadkommit 

splittring och stor skada. Mönstret påminner om en 

naturlag – och förskräcker. Likväl tycks historien 

upprepa sig. Uppmaningen måste därför bli: Låt en 

missionsförening förbli en sådan och inte konverteras 

till en församling 1 – i vart fall inte utan att full 

enighet råder om det bland föreningsmedlemmarna! 

LÅt nu ingEt tvivEL rÅda om att församlingsarbete är 

gott och väl. Men det ska inte blandas samman med 

missionsföreningens verksamhet. Det är naturligtvis 

inte lätt att hålla den rågången tydlig om det inte 

är klart vad som skiljer en missionsförening från 

en församling. En korrekt historieskrivning och en 

god förtrogenhet med traditionen kan vara vägledande 

och till stor hjälp. Men identitetsfrågan kan 

inte helt besvaras utan Guds uppenbarelse. En missionshusrörelse 

som har sitt allt i Jesus Kristus kan 

inte finna sin väg utan Ordet om Kristus. Detsamma 

gäller för en församling eller kyrka som gör anspråk 

på att tillhöra Kristus. Det är en fråga om såväl sanning 

som historia. 2 

dEt Är i En LEvandE och personlig kontakt med andra 

i Kristi kyrka överallt där den finns som missionshusrörelsens 

lekmannaverksamhet – fri och oberoende 

av kyrka och stat – har unika förutsättningar 

att med Guds hjälp bidra till att bevara evangeliet 

rent och klart – även till gagn för den stora kyrkan. 

PEtEr hEnrYssOn, redaktör för Begrunda, Lund 

1. Med församling avses ”organisatorisk kyrklig enhet”. 

2. Avsnittet är inspirerat av Christina Nilssons artikel ”ELM 

Syds förhistoria – en väckelses idéer och allianser” i Begrunda 

2-2008, se även tillliv.se/begrunda/cn208.pdf. 

PETEr HENrYSSON 

begrunda.red@telia.com 

TILL LIV 9 • 2009 3

missiOn i utLandEt 

FOTO: LOUISE CLArKE 

FOTO: COP rICHArD 

FOTO: MArTIN TEVIOTDALE 

Leva – ledd av Gud 

Att som fl icka växa upp i Kenya kan innebära att bli omskuren, tidigt bortgift och att inte få 

någon utbildning. För Susan Kirionki blev det annorlunda. 

dEt var undEr tidEn september 1999 

till juli 2000 som vi var på Ogango i 

Kenya, Susan Kirionki och jag. Susan 

studerade vid Ogango Lutheran 

Deaconess College (OLDC) för att bli 

diakonissa i ELCK, och jag bodde där 

och arbetade med SIDA-projekt, missionsadministration 

m.m. Ofta var jag 

iväg under dagarna, men på kvällarna, 

strax före solnedgången, promenerade 

jag ibland tillsammans med eleverna. 

Det kunde nog hända att vi snackade 

om att ”tänk om någon av er kom 

till Sverige – då skulle ni inte få ugali 

(majsgröt) varje dag”. 

Nu, nio år efter examen, är Susan 

Kirionki i Sverige och jag får besök av 

henne. Hon överlever trots dålig tillgång 

på ugali. Vi sitter på min balkong 

och pratar minnen och om nutid och vi 

funderar på framtiden. Jag ställer några 

frågor till henne, först ber jag henne 

berätta lite om sig själv. 

– Jag Är susan nOLari KiriOnKi, född den 

28 december 1978 hemma i mitt hem 

i Kilgoris. Min far, nu död sen många 

år, var en äldre man när jag föddes. Jag 

är yngst av åtta barn, fem flickor och 

tre pojkar. Min mor var fru nummer 

åtta till far som sammanlagt hade nio 

hustrur. Jag föddes när det regnade och 

därför fick jag namnet Nolari. Kirionki 

är fars namn; det kommer att lämnas om 

under tio dagar i juli fick susan Kirionki 

möta konfirmander, missionsvänner och 

flera f.d. Kenya-missionärer. 

FOTO GUNNEL GUSTAVSSON 

4 TILL LIV 9 • 2009

Ogango – ett center 

för kvinnor i ELCK 

jag gifter mig. Men det är inte självklart 

att jag då bär min mans namn, utan då 

kanske jag bara blir Susan Nolari. 

Att jag inte är gift trots att jag är 31 

år beror på olika händelser under min 

barn- och ungdomstid. I min stam, masai, 

omskärs flickorna vid åtta till nio 

års ålder och sen gifter man bort dem 

vid tolv års ålder till en betydligt äldre 

man. Det hör också till att flickorna 

bara går några veckor i skolan för att 

lära sig skriva sitt namn – sen är man 

fullärd enligt männen. Både min mamma 

och mina systrar är analfabeter. 

Hur blev du kristen? 

– Jag var väldigt liten när min syster 

tog med mig till kyrkan i Olomismis. 

Men sen gifte sig min syster, och då var 

jag för liten att gå de fem kilometrarna 

själv. Det finns många farliga och vilda 

djur så barnen släpps inte ensamma 

förrän det är dags för skola vid sex, 

sju års ålder. Men när jag var gammal 

nog att gå själv, fortsatte jag att gå till 

kyrkan. 1989 gick jag i dopklass. Det 

var en stor dopklass och pastor Ole 

Makau döpte oss. Till dopet kom min 

storasyster, som lett mig till kyrkan – 

men själv slutat gå dit – och hon fick 

bli min fadder. 

FOTO: cop richard 

Varför blev du inte bortgift? 

– När det var dags för mig att börja 

skolan var far gammal och han orkade 

inte riktigt engagera sig i detta. Och de 

som borde tagit över hans roll var inte 

tillräckligt ihärdiga för att få mig bort 

från skolan. Jag fortsatte att gå i skolan 

och när jag gick i tredje klass dog min 

far. Det fanns några masaimän som låtit 

sina barn – oftast pojkarna – studera, 

så det var inte helt nytt och främmande 

för oss med skolgång. Men andra sa att 

”om du går till skolan kan du få en förbannelse 

över dig”. Mamma stöttade 

mig och lät mig gå till skolan. 

Jag blev omskuren i klass 8 och strax 

efter det är man giftasvuxen. Men jag 

ville fortsätta på gymnasiet. Min mamma 

fortsatte att stödja mig och hon lät 

mig vara skyddad hemma. Jag behövde 

inte gå till floden eller marknaden för 

att inte synas alltför mycket, och därför 

tröttnade mannen som jag var utsedd 

till. Jag avslutade grundskolan och 

hade betyg för att kunna gå vidare till 

gymnasiet. Jag tjatade på mamma att 

jag skulle få börja på en katolsk gymnasiedagskola 

i Kilgoris. Hela första 

terminen var jag hemma och tjatade, 

men sen lovade mamma att sälja några 

kor och betala min skolavgift. Hon be- 

inom evangelisk-lutherska kyrkan i 

Kenya (ELCK) har det länge funnits en särskild 

sektion för arbete med kvinnogrupper. 

Prästfrun Jemimah Oenga och missionär 

Gunhild Andersson var förgrundsgestalter i 

arbetet, samtidigt som kvinnliga missionärer 

från olika missionsorganisationer i ELCK 

ofta var engagerade i grupperna. I slutet av 

1970-talet byggdes ett kurscenter, Ogango, 

med SIDA-medel, via ELM. Under 1980- 

talet stärkte ELM insatserna genom fortsatt 

ekonomiskt bidrag och en rad missionärer 

med kvinnoarbete som huvuduppgift: Greta 

Brorsson, Paula Söderlind, Anki Smetana 

och undertecknad. Vi deltog i kursverksamheten 

på centrat (under Maritha Omogandas 

ledning) och besökte regelbundet kvinnogrupperna 

(i slutet av 1980-talet fanns ca 

140 grupper). 

med tiden hade ett behov av kvinnliga 

församlingsarbetare med särskild utbildning 

vuxit sig allt starkare i kyrkan. 1994 startade 

den första tvååriga utbildningen på Ogango 

med 16 elever. Pastor James Aera utsågs till 

rektor; Anna och Kristian Norrback från Finland 

samt undertecknad fick uppgifter som 

lärare, liksom senare Anki och Dean Apel 

från USA och flera kenyanska pastorer. 

sammanlagt 68 elever har utexaminerats 

från sex kurser på OLDC, och de 

flesta av dem är aktiva i arbete. Senaste 

klassen gick ut juli 2008, därefter upphörde 

verksamheten p.g.a. brist på pengar. En ny 

fyraårig utbildning har förlagts till Matongo 

Lutheran Theological College (MLTC). En 

akademisk uppgradering är något positivt, 

men båda nivåerna behövs i ELCK – arbetare 

på gräsrotsnivå och ledare. 

susan kirionki var elev i den sista kursen 

som jag hade förmånen att undervisa i. 

När hon i våras ringde och berättade att hon 

fått en inbjudan till Finland – programmet 

för masaiflickor stöttas ekonomiskt därifrån 

– och att hon också ville besöka mig, blev 

jag mycket glad. Under de tio dagar i juli vi 

var tillsammans fick hon möta konfirmander, 

missionsvänner och flera f.d. Kenyamissionärer. 

Susan är ett exempel på frukten 

av evangelisationsarbetet i ELCK. Hennes 

levnadsberättelse och kallelsemedvetande 

vittnar om Guds verk, till uppmuntran. Den 

visar hur viktigt det är att undervisa kvinnorna 

i en afrikansk kyrka. Så får hon föra 

evangeliet vidare. 

m i t t h j ä r ta fylls av tacksamhet till Herren! 

Kom ihåg Susan och de andra som gått på 

OLDC i bön! 

Karin G. Ekström 

missionssekreterare för Kenya 

TILL LIV 9 • 2009 5

talade för tre år; sen betalade min bror 

för det sista året och examensavgiften. 

Hur var det att gå i katolsk skola? 

– Det var katolska regler och vi skulle 

fira mässa tidigt på söndagsmorgonen. 

Man fick lära sig att böja knä. Men 

det är inget fel i att böja knä när man 

ber. Jag trivdes på skolan och med att 

studera. Vid examensdags bad jag till 

Gud och lovade honom att om jag fick 

bra resultat så skulle jag tjäna honom i 

kyrkan. Jag fick bra resultat. 

Vid en gudstjänst i början av 1998 

lästes det upp en annonsering från 

ELCKs diakonissutbildning på Ogango 

och jag ansökte; samtidigt ansökte jag 

till en lärarutbildning. Jag bad: ”Visa 

mig Herre din väg och led mig på den.” 

Jag fortsatte att säga till Gud att ”nu 

får du visa vad du vill genom att låta 

breven komma i din ordning – jag tar 

den plats som kommer först”. Så kom 

det besked från OLDC att jag hade fått 

en plats. Jag visste ingenting om arbetet 

som diakonissa eller Ogango och 

jag hade givetvis inte varit så långt hemifrån 

tidigare. 

Vad betydde åren på OLDC? 

– Under studierna på OLDC fick jag 

min kallelse bekräftad. Jag fick en god 

bibelundervisning som också påverkade 

min relation med Gud. Att få 

själavård och att få undervisning i att 

själavårda var viktigt. 

Vad minns du bäst ifrån OLDC? 

– Jag kommer ihåg lektionerna i kyrkohistoria 

som vi hade med pastor Dean 

Apel. Karin G. Ekström undervisade i 

stamspråk på det sättet att hon gav oss 

verser ur Bibeln, bland annat psalmer, 

som vi skulle läsa på vårt eget språk. 

Vi skulle lära dem utantill för då går de 

från huvudet till hjärtat. Och det var 

väldigt bra att vi gjorde det på vårt modersmål, 

för det är lättare att möta vårt 

eget folk på deras eget språk. 

Har du gått några andra kurser …? 

– Ja, jag gick en tvåårig utbildning i 

Nairobi för socialarbetare. Jag fick då 

lära mig de mänskliga rättigheterna 

och fördjupa mig i barns och kvinnors 

rättigheter. Det har varit till god hjälp i 

mitt arbete inom Credo. 

Vad är Credo? 

– Det är kyrkans arbete för att rädda 

flickor från omskärelse och tvångsäktenskap. 

Vi får hjälp från Finland. Vi 

har nu femtio flickor som flytt från sina 

hem för att slippa omskärelse och att 

gifta sig vid tidig ålder. De vet att de är 

en skam för sina familjer, och de är inte 

välkomna tillbaka hem. Vi hjälper dem 

med boende och skolgång. I slutet av 

varje år ordnar vi ett läger med bibelundervisning 

och vägledning. Den svåraste 

delen i mitt fältarbete är att gå 

till flickornas hem och berätta att jag 

vet var flickan är men att hon kommer 

att vara kvar där, för flickor har rätt 

att slippa omskärelse och att giftas 

bort så tidigt. 

Var bor du nu och vad jobbar du med? 

– Jag bor hos min mamma som nu är 

kristen. Hon har accepterat mina val i 

livet och hon stöttar mig i mitt arbete. 

Mamma och jag får fullt hus under 

skolloven – då vi tar hand om sexton 

barn och ungdomar som inte kan ta sig 

till sina hem eller inte har något hem 

att ta sig till. Under loven kommer det 

också barn från ett annat hjälparbete. I 

bästa fall blir det någon liten ersättning 

för att man öppnar sitt hem på detta 

sätt, men det är inte någon regelbunden 

betalning. 

Jag har också bibelstudium för kvinnorna 

i pastoratet. Då använder jag 

materiel vi fick på OLDC för bibelstudium 

om ”kvinnor i Bibeln”. Kvinnorna 

ska samlas kl. 14 på lördagseftermiddagen 

– men kommer ofta inte 

förrän kl. 15! – och gå hem kl. 16. Där 

är de punktliga, för maten ska vara klar 

när männen kommer hem med korna, 

annars får de inte gå på bibelstudiet. 

Sen undervisar jag söndagsskollärarna 

en gång i månaden, och jag är med 

och ordnar seminarier för ungdomar 

när skolan är stängd i april och augusti. 

Men kyrkan saknar resurser för att 

ta hand om ungdomarna i vår kyrka. 

Vad betyder Jesus för dig? 

– Jesus är allt. Jag brukar läsa Joh. 3:16 

på följande sätt: Ty så älskade Gud Susan 

att han utgav sin enfödde Son för 

att Susan som tror på honom inte ska 

gå förlorad utan ha evigt liv. 

Vad tror du att du gör om tio år? 

– Jag hoppas och ber att jag då ska 

kunna vara föreståndare på ett hem 

för flickor som har behövt fly från sina 

hem och sina familjer för att slippa omskärelse. 

gunnEL gustavssOn, Vittsjö 

susan Kirionki vigdes till diakonissa år 2000. susan är 3:e kvinnan från höger i 1:a raden. 

Längst till vänster står Karin g. Ekström och till höger anki apel, född smetana. 

FOTO: KArIN ANDErSSON 

6 TILL LIV 9 • 2009

ORD TILL LIV • 13:E SÖN EFTER TREFALDIGHET 

Älska varandra! 

Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss 

och sänt sin son till försoning för våra synder. Ur 1 Joh. 4:7–10 

SKULPTUr: ANDErS O. JOHANSSON 

KÄrLEK Är Ett av huvudOrdEn i Bibeln. Guds Ord säger 

själv att Gud är kärlek. Vi blir visade detta faktum 

från Bibelns början till dess slut. Kärleken går som en 

röd tråd genom hela Skriften. 

Aposteln Johannes uppmanar oss att älska varandra. 

Hur gör vi det? Det är en uppmaning som vi 

har svårt för att följa, eller hur? Tänk om vi i alla 

lägen kunde älska våra medmänniskor så att vi satte 

deras behov före våra egna. Tänk om vi likt den 

barmhärtige samariten 1 kunde lägga våra egna behov 

och önskningar åt sidan för att ta hand om och 

hjälpa en medmänniska. Hur många människor har 

du och jag mött under sommaren som på ett eller 

annat sätt visat behov av hjälp? Tog vi oss tid till 

ett samtal eller en vänlig uppmuntran, gav vi dem 

en bit mat eller en gåva i form av pengar? De fattiga 

finns egentligen ganska nära oss – och den andliga 

nöden bara väller fram hos människor i alla livssituationer. 

Guds Ord säger: Mina älskade, låt oss 

älska varandra. 

vi BEhövEr ta tiLL Oss dessa ord, inte stöta dem ifrån 

oss. Kärleken är av Gud och om vi inte älskar så har 

vi inte lärt känna Gud – utan då lever vi kvar i våra 

egna gudlösa värderingar och gärningar. 2 

Känns detta tungt och jobbigt, eller kanske rent av 

omöjligt – att fullt ut offra egna behov för att tjäna 

andra? Tänk efter, och läs sedan bibelversen igen. 

dEt Finns Ett EvangELium, Gud ske pris! Här har vi en 

uppenbarelse från kärleken själv, nämligen Gud vår 

Far. Guds kärlek kräver inte något av oss, den är en 

befriande kärlek. Den består i att Gud har älskat oss 

– inte tvärtom! Tänk, han gav sin Son till försoning 

för våra synder. Jesus kunde gå i vårt ställe därför 

att han själv är helig, felfri. Vi kan inte tillföra något 

eller komplettera frälsningsverket, vi får tro och ta 

emot. Jesus har gått före och vi får gå efter. 

Vi har nu något att ge vidare, inte vår egen begränsade 

kärlek utan Guds oöverträffade kärlek. Han 

kom till dig och mig i vår hopplösa situation med sin 

underbara, frälsande kärlek. 3 

har guds andE FÅtt uPPEnBara Kristi kärlek för dig så 

vill du gärna vara med och dela den med andra. Inte 

för att få något tillbaka, för det behövs inte. Gud har 

gett oss allt genom Jesus Kristus. Men du får göra det 

för att ge vidare och sprida det unika kärleksbudskap 

som du äger i din Herre och Frälsare. 

Vill du vara med? Vill du älska dina medmänniskor 

för Jesu skull? Då får du gå i Guds kraft, du 

får gå som en förlåten syndare av bara nåd. Precis 

sådana redskap vill Gud ha, redskap som han kan 

fylla med sin kärlek och förlåtelse. Då har du något 

att berätta för andra – något viktigt och avgörande 

som kan väcka upp sovande själar, som är i akut 

behov av hjälp till att vakna och få omplåstring och 

bli läkta av den enda riktiga kärleken. 

Bön: Tack Gud för din gränslösa kärlek som du har 

uppenbarat genom att offra Jesus för våra synder. 

Hjälp oss att av nåd föra din kärlek vidare till andra 

människor. Amen. 

hEnriK niLssOn, ELM-predikant och rostmästare, Ängelholm 

1. Läs evangelietexten i Luk. 10:23–37. 

2. Enl. Paulus i Gal. 5:16–20. 

3. Se rom. 5:8. 

TILL LIV 9 • 2009 7

I konfirmationslägret på Åhus Missionsgård deltog 25 ungdomar – här håller Alve Svensson en dopgudstjänst 

vid havet där två av dem döptes. Även på gårdarna Strandhem och Breanäs har många ungdomar 

( 23 resp. 30) denna sommar bekräftat sin tro på Jesus – eller påbörjat vandringen med honom. 

Foto: Per-Anders Einarsson 

Många har jagat bollen, i luften och på marken. Här 

på PULS-lägret på Strandhem som samlade ca 300 

ungdomar – med Jesus i fokus. 

Foto: Sofia Karlsson 

Sommar i ELM 

Från norr till söder har det i sommar varit läger och möten av olika slag. 

Här några bilder som kommit in till Till Livs redaktion – vi hoppas de kan 

inspirera till besök en annan sommar. 

Konfaläger på Breanäs. 


Arne Engström, skolpastor i Klippan, 

ordförande i ELM och till tjänst på 

sommarmöten och läger. 

Foto: Per Runesson 

sommarmötet 

foto: Kristina Runeson 

ELM Syds Sommarmöte i Eket i 

juli samlade ett par tusen besökare 

i två dagar, trots en hel del 

regn. Många fällde tålmodigt upp 

sina paraplyer och klädde barnen 

i regnkläder och stövlar. 

Glass är gott 

även då det 

regnar. 

Foto: Sofia Karlsson 

Många barn har kommit till förskolan 

i kyrkans lokaler i San Antoni, 

Peru. Isabel (t.h.) driver den och 

har som medhjälpare volontären 

Elinore Thuresson samt Timoteo. 

8 TILL LIV 9 • 2009

Tältmöten som flyttar från plats 

till plats är en god tradition 

under en ELM-sommar. Sånggruppen 

”Se ovan” sjöng vid 

avslutningsmötet på ELM Syds 

tältvecka i Snärshult i 

norra Skåne. 

Foto: Ros-Marie Westmark 

Foto: Eva Heikki 

På Breanäs Missionsgård hölls även i år 

bibelcamping. Ca 300 deltagare – varav ca 

140 barn! – campade eller bodde på gården 

under en vecka. Dessutom kom flera tillfälliga 

gäster, några kvällar mer än 200. 

Foto: Torsten Arvidsson 

På Missionsgården Fridhem samlades ca 150 deltagare 

till Sommarläger och ca 50 till Sommarbibelskola. Victoria 

Skilling avskiljdes vid en särskild högtid – med fler 

än 200 personer närvarande – för tjänst i Kambodja (för 

LM i Danmark). 

Foto: Torsten Arvidsson 

Anders Sjöberg, präst, 

författare och forskare, 

var huvudtalare på 

Breanäs Bibelcamping. 

Undervisningen utifrån 

Apostlagärningarna var 

inspirerande och fängslande 

– och frigörande! 

Den är möjlig att lyssna 

på via www.breanas.org. 


Semesterveckan på Åhus Missionsgård samlade ca 70 deltagare, 

varav flera familjer från olika delar av södra Sverige. Carl Magnus 

Adrian undervisade utifrån Predikaren och Lars-Åke Nilsson om 

”tid”. Här tävlingar på stranden för alla åldrar. 


Sommarmötets tema var ”I Guds hand” 

– på www.elmsyd.se finns föredragen att 

lyssna på. Barnen vandrade in under banderollen 

”Du omsluter mig på alla sidor …” 

och sjöng, som vanligt medryckande. 

Breanäs Bibelcamping innehöll mycket gemenskap, 

fotboll, grillning, lek, barnpassning och undervisning 

utifrån Bibeln – i en ”salig blandning”. Några gillade 

särskilt vattenrutschbanan på såphala presenningar. 

TILL LIV 9 • 2009 9 

Foto: Torsten Arvidsson

ELm 

På 

BArN & FAMILJ 

Lärjungar på sommarläger 

hur sEr JEsu LÄrJungar ut 2009? 

Jag har mött många ”lärjungar” på 

barnläger och Plus-läger i sommar. 

Strandhems två barnlägerveckor, med 

mottot ”fiskeläger”, samlade ca 90 

barn. De fick i undervisningen möta 

Jesu första lärjungar – lärjungar som 

sinsemellan var mycket olika, men 

som alla platsade och utifrån sina 

förutsättningar fick vara Jesu vittnen. 

det har varit läger på Åhus 

missionsgård ... 

vilket sätt kan vi vara lärjungar 

i dag? Ett par tjejer i nioårsåldern 

på Strandhems barnläger, fortfarande 

våta i håret efter eftermiddagens 

bad, satt vid fikabordet och 

funderade. 

– Vi är det genom att läsa i Bibeln, 

träffa vänner och be, konstaterade 

de. Vi kan ju också berätta för 

andra om Jesus. 

ÄvEn Åhus OCh BrEanÄs missionsgårdar 

har haft barnläger, med 30–55 

barn, båda med temat ”Jesu under”. 

– Det var härligt att få berätta för 

barnen vilken fantastisk Mästare 

vi har, säger Jesper Runeson som 

undervisat på barnläger för första 

gången. 

att vara LÄrJungE till Jesus och att 

bjuda in fler har även genomsyrat 

Plus-lägren (för dem i klass 6–7) i 

Åhus, Breanäs och Strandhem som 

vardera haft 25–30 deltagare. Dessa 

läger präglas ofta av en fin sammanhållning 

och djup gemenskap. 

– En stark upplevelse för flera 

av ungdomarna på Plus-lägret blev 

när de en eftermiddag var ute i 

Åhus och bjöd in till en aftonbön 

på lägret. Samtidigt delade de ut 

lappar med texten om ”fotspår i 

sanden”, berättar Annika Hector 

Madvig som varit sommaranställd 

av ELM Syd tillsammans med Sofie 

Svensson. Tyvärr blev det dåligt 

väder till kvällen så ingen inbjuden 

dök upp, men ungdomarna hade 

konkret fått pröva på att bjuda in 

och samtidigt fått ge flera människor 

en påminnelse om att Gud 

finns omkring oss alla. 

– Kanske har någon genom detta 

fått mod att våga bjuda in sina 

kompisar till ungdomsgruppen eller 

berätta att man varit på ett kristet 

läger, och prata vidare om hur det 

är att vara kristen, reflekterar 

Annika vidare. 

tacka för 

• lägerveckorna 

på gårdarna och 

barnsamlingarna i 

sommar, 

• Annika, Sofia och 

alla andra som 

hjälpt till, 

• alla nya kontakter 

som knutits mellan 

barnen och ungdomarna. 

Be för 

• barnen och 

ungdomarna, att 

de får leva i Jesu 

kärlek och närhet i 

vardagen, 

• din egen kristna 

gemenskap, att den 

är öppen för nya 

som kommer. 

Kristina runEsOn, BVI 

missionsgården strandhem och på ... 

Breanäs missionsgård. 

FOTO: ErLING OLSSON, P-A EINArSSON, KrISTINA rUNESON, CIA IPSEN, ANNIKA HECTOr 

10 TILL LIV 9 • 2009

SJÄLAVÅRD • VAPENRUSTNINGEN, DEL 7 AV 9 

Frälsningens hjälm 

Tag emot frälsningens hjälm. EF. 6:17 

FrÄLsningEns 

hJÄLm – det är Jesus. 

Han är vår frälsning. I 

honom har vi fått allt som 

vi behöver för att bli 

frälsta. Detta ska vi 

nu sätta på oss som 

en hjälm. Liksom 

soldaten sätter på sig 

sin stålhjälm för att 

skydda huvudet mot 

kulor ska vi sätta på oss 

frälsningens hjälm för 

att skydda oss mot sådant 

som kan förvilla 

våra tankar och rubba 

vår tro på Jesus. 

hÄrOmdagEn FiCK Jag i brevlådan färgsprakande reklam 

för böcker och skivor. ”Väck din inre healer”, var titeln 

på en av böckerna, och ovanför titeln stod det: 

”Återskapa förbindelsen till universum med hjälp av 

de nya energifrekvenserna.” En annan handlade om 

”änglar och andliga vägledare”. Om den meddelades 

att den ”ger dig verktygen för att du ska kunna kommunicera 

med dina osynliga hjälpare och få svar på 

dina frågor”. 

När vi får sådant kan vi undra: Vad är detta? Kan 

det finnas sådana makter? Ja, säkert. Men vi ska inte 

inlåta oss med dem, och vi behöver inte frukta för 

dem. Vi har Jesus! Gud ”har frälst oss från mörkrets 

välde och fört oss in i sin älskade Sons rike”. Jesus 

är HERRE över alla makter. ”I honom skapades allt 

i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, 

tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. 

Allt är skapat genom honom och till honom.” 

Så skriver Paulus till församlingen i Kolosse (1:13, 

16f.). Där förekom det att människor dyrkade änglar 

och kosmiska makter. Men, säger aposteln till de 

kristna, ni har fått allt i Kristus, håll fast vid det som 

ni har fått (2:6f.). 

mYCKEt KOmmEr utiFrÅn. Men ibland stiger det upp 

försåtliga tankar i vårt eget inre. Det kan hända när 

vi ger akt på andra i församlingen. Vi ser hur de engagerar 

sig och hur mycket de offrar. Och vi kan försöka 

ta efter dem. Men när vi försöker, märker vi att 

vi inte förmår prestera detsamma som de andra. Vad 

ska vi då tänka? Ska vi då misströsta om oss själva? 

Nej, visst inte! Hjälmen skyddar oss mot sådana tankar. 

Det är inte genom några prestationer vi blir rättfärdiga. 

Det är genom tro på Jesus. Vi får gripa om 

honom, och när vi har honom kan vi mota undan 

alla tankar på prestationer. (Gal. 2:16.) 

vi sKa aLLtsÅ vÄPna Oss med det som vi har fått och 

lärt. Detta gäller särskilt när vi blir utsatta för ”vindkast 

i läran” (Ef. 4:14). 

I den berömda boken ”Inkräktaren” berättar Sheldon 

Vanauken om hur han blev utsatt. När han och 

hans hustru Davy kom till Oxford var de främmande 

för detta med Gud. Till sin förvåning upptäckte 

de att de flesta av deras nya vänner var kristna. Det 

gjorde dem nyfikna. ”Vi måste undersöka detta”, 

sade de till varandra. Och en dag kom Sheldon hem 

med en packe kristna böcker. De flesta var författade 

av C. S. Lewis – deras vänner hade talat så mycket 

om honom. De började läsa, och de tog till sig det 

som de läste. Undan för undan släppte de sina gamla 

invändningar. Och efter en tid av kamp kom de till 

tro, först hon och sedan han. De fortsatte att läsa, 

och de blev intresserad av teologi. Då träffade de på 

tyska teologer som ville befria kristendomen från 

myter. De menade att ”uppståndelsen var myt, likaså 

himmelsfärden, alla mirakel och profetior var myter 

… och med myter menade de lögner eller vacker tankeflykt”. 

Sheldon och Davy blev bestörta. De visste 

vad de hade lärt sig. De reagerade häftigt mot dessa 

”trossabotörer”. 

Så blir det när vi har frälsningens hjälm. Den stöter 

bort villfarelserna på samma sätt som soldatens 

hjälm stöter bort fiendens kulor. 

gustav BörJEssOn, prost, Sätila 

TILL LIV 9 • 2009 11

SAMTAL • IDENTITET OCH VISIONER 

Vad är ELM? 

Hur tänker ELM-styrelsen om rörelsens identitet? 

I samband med ELM Syds Sommarmöte i juli träffade Per runeson och 

Petter Kollberg tre nyckelpersoner och fi ck deras syn på saken. 

Det som förenar 

oss är 

troheten till 

Ordet och att 

Ordet ska nå 

ut till fler. 

EvangELisK LuthErsK missiOn är ett samlingsbegrepp 

för de organisationer som bildades år 

2005 genom sammanslagning och omstrukturering 

av tidigare organisationer inom den 

lågkyrkliga, evangeliska väckelsetraditionen. 

Syftet med omorganisationen var att förenkla 

arbetet och skapa en tydlighet kring olika arbetsuppgifter. 

På flera områden har målen med 

omorganisationen redan uppnåtts, men det 

finns också oklarheter och olika viljor om vad 

ELM ska vara och göra. Hur blir man klar över 

ELMs identitet? 

hitta identiteten 

– En viktig utgångspunkt, säger Gunnar Davidsson, 

är att omorganisationen 2005 rent 

formellt var en förändring inom organisationen, 

men att den i sak bör ses som en nystart. 

Vi måste läsa de inledande paragraferna i våra 

stadgar på nytt, tugga på orden och komma 

överens om vad vi menar med dem. Utifrån 

denna kärna – vår identitet – kan vi sedan växa 

och utvecklas. 

ELM-BV har två huvudlinjer i sin verksamhet, 

missionen samt ett slags samfundsfunktion: 

man kallar predikanter och man utövar tillsyn 

över verksamheten. Kan man fortsätta att ha 

dessa två roller i en och samma organisation? 

De tre styrelseledamöterna tvekar och svarar 

sedan öppet: ”Vi har inget färdigt svar på den 

frågan.” Gunnar analyserar hur vi kan hitta ett 

rimligt svar: 

– Frågan är vad vi måste vara överens om – 

det som är kärnan – och vad som kan vara fritt. 

Vi har olika kulturer i olika delar av vår organisation, 

olika bakgrund, olika sätt att tänka. 

Detta måste vi tänka igenom. 

gunnar davidsson, arne Engström och Per-anders 

Einarsson i folkvimlet på sommarmötet i Eket. 

FOTO: PEr rUNESON 

12 TILL LIV 9 • 2009

ELU 

missionssällskap 

ELM är ett missionssällskap, vad betyder det? 

– Det betyder att vi ska bedriva mission, 

både i Sverige och på andra ställen i världen, 

säger Arne Engström som är ordförande i 

ELM. Formerna för hur vi gör det måste kunna 

förändras allt eftersom förhållandena ändras i 

världen, till exempel tekniskt och politiskt. 

Per-Anders Einarsson framhåller att ordet 

”sällskap” visar att det är ett gemensamt uppdrag: 

– Föreningar, organisationer och enskilda har 

samlats kring detta uppdrag, att bedriva mission. 

Ska vi klara det, så måste vi vara några 

stycken. Det som förenar oss är troheten till 

Ordet och att Ordet ska nå ut till fler. 

Denna intervju genomfördes i samband med 

ELM Syds Sommarmöte. Arne refererar till 

flera föredrag som uppmanade till att inte bara 

vara ordets hörare, utan också dess görare. 

– Vi behöver fylla våra andliga behov – i bibelstudier, 

predikningar och stormöten – men 

det måste också omsättas i handling. Vi har en 

mission, inte minst i vår närmiljö, som jag gärna 

vill uppmuntra till. 

En fri verksamhet 

Den lågkyrkliga väckelserörelsen har alltsedan 

Rosenius dagar betonat värdet av att vara en fri 

verksamhet. Vad betyder det för ELM i dag? 

– Jag tror det är väldigt viktigt att slå vakt 

om det. Då vågar man ta initiativ och vara aktiv. 

Arnes utgångspunkt är klar, men han fortsätter: 

Det som vi måste få in i rörelsen är att 

respektera att det finns olika förutsättningar, 

idéer och tankar. Vi måste lära oss att respektera 

varandras olikheter. 

– Tittar man på kartan ser vi olika lösningar, 

och friheten i detta måste finnas, menar Per- 

Anders. Vi har hela bredden i hur föreningarna 

organiserar sig, och det hoppas jag vi kan fortsätta 

att ha och att lära av varandra. Det som 

förenar oss är missionen. 

Arne stryker under Per-Anders ord: 

– Missionen förenar, och troheten mot Ordet 

och den evangelisk-lutherska bekännelsen. Sedan 

när det gäller organisation är det fritt för 

var och en att vara med i den kyrka han vill. 

ELM är inget kyrkosamfund. 

Gunnar lyfter fram begreppet ”den lilla kyrkan 

i den stora” och betonar den lilla gruppens 

fria gemenskap: 

– Det är i de små grupperna – där man läser, 

delar Ordet med varandra och ber tillsammans 

– som en viktig del av det kristna livet 

finns. Sedan organiseras dessa på lokal, regional 

och nationell nivå för att lösa gemensamma 

frågor. 

ArNE ENGSTrÖM, skolpastor, 

Åstorp. Ordförande i ELM. 

PEr-ANDErS EINArSSON, 

politisk sekreterare, Skepparslöv. 

1:e vice ordförande i ELM. 

GUNNAr DAVIDSSON, 

utvecklingschef, Lund. 

2:e vice ordförande i ELM. 

Fakta om ELm-sfären 

ELm (ELm-Bv) kommer ur Bibeltrogna Vänner (grundat 

1911) som i sin tur kommer ur Evangeliska Fosterlandsstiftelsen 

(grundat 1856). 

Inre 

ELm missionsrådet 

ungdOm har sina rötter i Kristliga Ungdomsförbundet 

i Sydsverige (grundat 1905) 

ELm sYd har sitt ursprung i Nordöstra Skånes 

Missionsföreningar (grundad 1858) och Hässleholms 

Missionsförening (grundad 1860). 

ELm nOrd är en nyligen bildad regionalförening för 

norra Sverige. 

LOKAL 

FÖRENING 

(norr) 

LOKAL 

FÖRENING 

(söder) 

Sammanslutning 

Enskild 

medlem 

Ungdomsgrupp 

nord 

Enskild kristen, du och jag 

TILL LIV 9 2009 13 

• 

Förening

FOTO: PEr rUNESSON 

Vi gläds över 

Bibelns sanning 

och trovärdighet. 

Vår vision 

är att Bibelns 

budskap ska 

förmedlas och 

göras levande 

för människor i 

både Sverige och 

andra länder. 

WWW.ELmBv.sE 

visions- och 

inspirationsdag 

hässleholm 26 sept. 

vÄgEn 

FramÅt 

mer info på s. 31 

Är det kris i ELm? 

Flera av organisationerna inom ELM-sfären 

har ekonomiska problem. Är ELM i kris? 

– Nej, menar Arne, så länge vi håller oss i 

Herrens händer är det ingen kris. Kris blir det 

om vi lämnar dem. 

Per-Anders har dock närmare till ordet kris: 

– Vi har tvingats fokusera på pengar de senaste 

åren, och det känns inte bra. Vi ser att 

det finns fler som vill åka ut som missionärer 

och vi har inte pengar till det. Det kan jag se 

som ett slags kris. 

Gunnar lyfter fram identitetsfrågornas betydelse 

i sammanhanget: 

– Jag tror att mycket handlar om vår identitet 

– vad ELM ska göra och inte göra och 

hur verksamheten ska bedrivas, i Sverige men 

framför allt i utlandet. 

vägen framåt 

Finns det en väg framåt för ELM? 

– Ibland kan man undra om det är lönt att 

kämpa vidare, tillstår Arne. Men så träffar jag 

ungdomar som varit volontärer på missionsfälten, 

och som sedan vill åka ut som missionärer. 

Då känner jag en stor glädje och förväntan. Jag 

tror också att vi måste våga och satsa lite, så 

kommer stödet. 

Gunnar lyfter fram arbetet med att skapa 

förtroende i organisationen: 

– Det finns ett initiativ för att vi ska få en mer 

aktiv dialog med föreningarna. Medlemmarna 

måste ha förtroende för det styrelsen gör, och 

styrelsen måste leva upp till medlemmarnas 

förväntningar. Jag tror också att vi måste utvärdera 

vårt sätt att arbeta, framför allt i utlandsmissionen 

men också i Sverige. 

Men om vi inte lyckas att få denna öppenhet 

och bredd som ni talat om tidigare? 

– Vi har en undervisning i Bibeln om kroppens 

lemmar och vinträdets grenar som tydligt 

talar om olikheter, menar Arne. Gud kan leda 

människor till insikt utifrån sitt Ord. Men det 

är viktigt att vi undervisar om vad som är rätt 

utifrån Guds Ord. 

– Men vi ska akta oss för att utforma nya 

”äldstes stadgar”, inflikar Gunnar. Vi ska inte 

skapa egna lagar och regler som går utöver 

Bibeln. 

Per-Anders sammanfattar: 

– De ideella krafterna vi har i rörelsen är en 

tillgång. Jag vill uppmuntra till att se möjligheter 

att öppna våra hem, att utnyttja den närhet 

vi har till människor vi lever bland, och att se 

att alla – inte bara predikanterna – är våra resurser. 

När jag ser framåt vill jag tänka: Mer 

frimodighet, mindre kontroll! 

PEr runEsOn, Lund 

PEttEr KOLLBErg, Örkelljunga 

14 TILL LIV 9 • 2009

BiBELaKtuELLt 

Gåvor till glädje för andra 

– aktuellt i GT och för oss 

Ofta förknippar vi Moseböckerna med historiska berättelser om hur Gud handlat med 

sitt folk Israel. Men det fi nns också mycket annat där som är aktuellt för oss i dag. 

– andEns gÅvOr? Det är väl i Första Korintierbrevet vi 

läser om dem? 

– Visst är det så, och Paulus skriver om dem i ytterligare 

ett par av sina brev. Men läser vi så snävt glömmer 

vi lätt att Gud ger gåvor och utrustar människor för 

tjänst hela tiden. Han gjorde det på Gamla testamentets 

tid, på Nya testamentets tid och han gör det fortfarande. 

En fantastiskt spännande bibelbok är Andra Mosebok – 

den som kallas Exodus på många språk – och handlar 

om hur Gud befriar sitt folk ur slaveriet in Egypten och 

sedan ger folket sin heliga lag. Det är en bok om Guds 

mäktiga verk, men också en fantastisk bok för den som 

vill läsa om och lära sig om hur Gud förbereder, kallar 

och utrustar människor för olika uppgifter. 

i BörJan av andra mOsEBOK (2:1–10) får den israelitiske 

pojken Mose växa upp vid det egyptiska hovet. Där får 

han en utbildning och träning som långt senare ska göra 

honom lämplig för att leda förhandlingarna med farao 

om folkets befrielse. Senare lever samme Mose många år 

som herde (2:11–25) och får erfarenheter av livet i ödemarken 

som förbereder honom för många år som folkets 

ledare i öknen. Gud ledde och utrustade Mose – till 

tjänst för andra. 

Men Mose fick också av Gud en ’övernaturlig’ gåva. I 

det fjärde kapitlet berättas om hur Gud ger Mose makt 

att göra under i syfte att övertyga egyptierna om att hans 

gudomliga mandat. Mose tvekar inför Guds kallelse, för 

han tycker att han saknar talets gåva. Herren ger också 

den gåvan, och ställer Moses bror Aron vid Moses sida. 

Han skall tala i ditt ställe till folket (24:16). Gud ger inte 

gåvor för att göra enskilda personer stora och stolta, 

utan gåvorna är till tjänst för andra. Många gånger är 

det flera personer som tillsammans har de gåvor som behövs 

i en viss situation. 

Längre fram, efter att den egyptiska regenten slutligen 

låtit israeliterna lämna landet, ser vi fler gåvor i funktion: 

Moses syster Mirjam har 

profetians gåva (15:20) och 

Mose ger Josua uppdraget 

att välja ut stridsmän som 

är lämpade för krig (17:8– 

10). Strax därefter kommer 

Moses svärfar med ett gott 

råd: Mose, delegera ledarskapet. 

Mose lyssnar och väljer ut dugliga dare till att leda olika stora grupper av folket. Rätt person 

lepå 

rätt plats är Guds sätt att verka. 

YttErLigarE Ett FantastisKt exempel på gåvor i funktion 

finner vi i skildringen av tillverkningen av tabernaklet 

med alla dess föremål för gudstjänsten. Herren ger Mose 

detaljerade anvisningar om hur allt ska göras, men det 

är inte Mose som ska sy, snida, gjuta och snickra. Säg 

till alla era konstbegåvade män, som jag har fyllt med 

vishetens ande (28:3). Gud hade utrustat flera israeliter, 

begåvat dem, med handlag för konsthantverk. Säkert 

hade dessa redan övat sina färdigheter. Ledare för dessa 

andefyllda hantverkare blir Besalel och Oholiab (31:1– 

11) och Gud ger dem gåvorna att planera arbetet och att 

undervisa andra (35:30–35). Båda gåvorna är viktiga i 

arbetet med tabernaklet. 

i dEn Kristna FörsamLingEn är gåvorna att planera och undervisa 

också viktiga, liksom de andra gåvorna vi kan 

läsa om i Andra Mosebok. Läs vidare om hur Gud förbereder, 

kallar och utrustar, i Exodus och i andra bibelböcker. 

Fundera över de bibliska exemplen. Du ska se att 

det handlar alltid om att Gud vill använda människor i 

tjänst – en andlig gåva är aldrig en egotripp! Det är gåvor 

givna för att ges, till glädje för andra. 

EriK J. andErssOn, missionär, Peru 

TILL LIV 9 • 2009 15

FOTO: WWW.SXC.HU 

I Kristus Jesus blir också ni uppbyggda 

till en Guds boning genom Anden. 

EF. 2:22 

16 TILL LIV 9 • 2009

Jesus och jag 

– i den kristna gemenskapen 

Om man tar steget och vågar öppna sig i den kristna gemenskap där man fi nns, 

kan den i sin tur öppna sig till att bli långt viktigare än man trott! Det är något stort att 

växa för himlen tillsammans … 

skapad för gemenskap 

Det är lätt att få för sig att man klarar sig bra på egen 

hand – inte minst i dag när det mesta går att sköta 

utan andras inblandning. Den personliga friheten och 

individualiteten är något av det viktigaste vi har. Det 

är viktigt att veta att Gud ser våra olikheter och bejakar 

dem – vi är inte kallade till likriktning – men som 

Guds avbilder är vi skapade att återspegla Gud med 

hela vårt liv, och Gud är en evig kärleksgemenskap 

mellan Fadern, Sonen och den helige Ande. Därför 

bär vi på en fundamental längtan efter gemenskap. 

I dopet fick du och jag den helige Ande och vi blev 

infogade i Guds universella tempelbyggnad med 

Kristus som huvud och hörnsten, och Anden som 

sammanhållande band 1 . Du och jag är alltså en del 

av den Kyrka som innefattar alla kristna i alla tider 

med en Herre – det är Kristus – och en Fader. Vilken 

oerhört rik gåva! Tänk att ha familj över hela jorden. 

En formande gemenskap 

Den stora gemenskapen blir extra tydlig i den mindre, 

i församlingsgemenskapen. Det har varit en 

självklarhet för den kristna kyrkan att dela bönen, 

brödet, bibeln och gemenskapen i en församling, och 

det behovet är inte annorlunda i dag än för 2 000 år 

sedan. Det kristna livet levs inte i ett vakuum utan i 

gemenskap. Även om mycket annat i vår kultur är 

centrerat kring att göra rätt val för att signalera rätt 

personlighet – för visst väljer man åtminstone delvis 

kläder, musik, caféer, bil eller inte bil m.m. utifrån 

hur man vill bli uppfattad? – så finns det ingen uppmaning 

i Bibeln eller i den kristna erfarenheten att 

välja församling efter personlighetstyp. Den kristna 

gemenskapen ges som en gåva – precis som min familj 

är en gåva – och den är inte ett livsstilsval. 

Även om vi ibland tröttnar på våra familjer är det 

aldrig ett alternativ att lämna dem. Att i stället gå i 

närkamp med familjen eller församlingen och ta reda 

på vad det egentligen är som ställer till problem för 

mig är snarare en möjlighet till att växa som människa. 

I den kristna gemenskapen 

avslöjas jag som den syndare 

jag är, och får öva mig i att 

ta emot förlåtelse och barmhärtighet. 

I den kristna 

gemenskapen avslöjas 

andra som 

de syndare de är, 

och jag får öva mig 

i att ge förlåtelse och 

barmhärtighet. Jag 

övas i att bli allt mer 

lik Jesus som överskyler 

våra synder och ger 

förlåtelse. 

Men vad gör man då 

när allting upplevs gå på 

tomgång? Andra har inte 

fått syn på samma kallelse för vår församling som 

jag, och även om de hade fått syn på den är de ändå 

för konservativa för att kunna eller vilja göra något 

åt det! Är det inte dags att lämna för att kunna börja 

TILL LIV 9 • 2009 17

på nytt i en annan gemenskap? Kanske. Det kan finnas 

tillfällen då man bör se sig om i församlingslandskapet, 

men för det allra mesta är rådet: Vänta! Det 

kan i stället vara en kallelse till mognad och fördjupning. 

När jag själv får liknande tankar eller pratar 

med människor om det brukar jag tänka: Hur kommer 

det sig att Gud har valt att visa det här för just 

mig? Kan det vara så att han tillsammans med min 

längtan efter förnyelse också har lagt ner en kallelse? 

Svaret behöver tid för att kunna mogna fram. 

Församlingsgemenskapen är dessutom en viktig 

prövning för mina egna åsikter, för det finns en 

möjlighet – hur osannolikt det än kan verka – att 

jag har fel. I gemenskapen finns äldre och lite visare 

kristna som kan lyssna till mina åsikter och hjälpa 

mig att urskilja Guds röst bland dem. Tillsammans 

kommer vi lite närmare sanningen än vad jag kan 

göra ensam. 

En bärande gemenskap 

Sedan hösten 2005 har jag haft glädjen att tillhöra 

ELM i Kristianstad och med åren har min tacksamhet 

vuxit allt mer och mer. Den gemenskapen är den 

bas från vilken jag får utgå i 

min vardag. Här börjar jag 

varje vecka med gudstjänst 

där jag får hämta kraft i 

Ordet, lovsången, förbönen, 

gemenskapen … Det 

är en oerhörd styrka 

att få vara buren av 

en hel gemenskap där 

vi alla har en plats. 

För det har vi. Nådegåvorna 

är olika, 

men Anden densamma. 

Tjänsterna är olika, men 

Herren densamme. Verksamheterna 

är olika, men Gud är 

densamme, han som verkar i 

allt och överallt. Hos var och en framträder Anden så 

att den blir till nytta. 2 

Många av oss vill gärna lite mer än vad vi klarar 

av, och då är det nåd att få vila i en gemenskap. 

Det är inte meningen att en och samma person ska 

predika, leda möten, vara själasörjare, vara nysatsare, 

vara musiker, vara mat- och fikaansvarig, vara 

tekniker och diakon. Men det är meningen att församlingen 

tillsammans ska tjäna varandra och det 

samhälle de befinner sig i. Här får vi lov att vila i 

att vi kompletterar varandra; vi har fått olika gåvor, 

har olika tjänster att utföra och det är helt i sin ordning. 

Så viktigt det då är att det finns ett ledarskap i 

församlingen som kan se till att alla gåvor kommer 

i funktion, och att alla blir delaktiga så att vi slipper 

en uppdelning mellan gudstjänstbesökare och gudstjänstdeltagare! 

Församlingsgemenskapen är dessutom en stor 

gåva och tröst när vi brottas med vår tro. Alla kristna 

går igenom perioder av torka då bönen, bibelläsningen, 

gudstjänsten, sången, allt!, känns dött och 

torrt. Det som då behövs är uthållighet och någon 

att luta sig tillbaka mot, och här ska församlingen 

vara ett stöd som bär mig. Inte så att jag befrias från 

ansvaret för min gudsrelation, men för att jag ett tag 

behöver vila. 

För att denna bärarfunktion inte bara ska vara 

vackra ord krävs det öppenhet, ärlighet, ödmjukhet 

och mycket kärlek i församlingen – annars kommer 

jag aldrig att våga öppna mig. En del personligt kan 

jag dela i församlingens förbön, men annat bör tas 

upp i en mindre grupp. Här är den mindre bönegruppen 

eller hemgruppen extra viktig. Att få dela min 

längtan, min bön, min tro och mitt liv i en ännu mindre 

gemenskap med ännu större öppenhet är något 

av det viktigaste jag har varit med om. Utan den hade 

jag varit utbränd för länge sedan. 

Jesus och jag i församlingen 

Men den största nåden med församlingsgemenskapen 

är att det är här Gud har bestämt möte med 

mig. I en fullt fungerande församlingsgemenskap 

där även sakramenten förvaltas blir detta ännu 

tydligare, inte minst genom eukaristin, nattvarden, 

där Kristus ger sig helt till oss. Där får vi med Herrens 

trogna i alla tider, och med hela den himmelska 

härskaran prisa Guds namn, och tillbedjande 

sjunga: Helig, helig, helig ... 

I gudstjänsten blir vi betjänade av Gud genom att 

ta emot honom i Ordet, bönen, sakramenten och faktiskt 

även i gemenskapen. För när vi möter våra kristna 

syskon möter vi en människa iklädd Herren Kristus, 

och varje ord, tanke eller handling som vi utför 

mot denna människa utför vi även mot honom. Den 

kristna församlingen är en gemenskap av människor 

som på samma gång är syndare och heliga. Gud har 

gett oss denna gemenskap till vår växt och uppbyggelse 

– och till omvärlden för att den genom oss skall 

finna vägen till frälsning. 

1. Ef. 2:20ff. 

2. 1 Kor. 12:4–7. 

3. Ps. 84:2–6, 11. 

daniEL ringdahL, lärarstuderande, Kristianstad 

18 TILL LIV 9 • 2009

Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot! 

Jag förtärdes av längtan 

till Herrens förgårdar. 

Nu jublar min själ och min kropp 

mot den levande Guden. 

Sparven har funnit ett rede 

och svalan ett bo för sina ungar: 

dina altaren, Herre Sebaot, 

min konung och min Gud. 

Lyckliga de som bor i ditt hus 

och alltid kan sjunga ditt lov. 

Lyckliga de som har sin styrka i dig, 

de som gärna drar upp till templet. 

FRÅN PULS-LÄGRET PÅ STRANDHEM • FOTO: SOFIA KARLSSON 

En dag på dina förgårdar är bättre 

än tusen dagar där hemma. 

Jag står hellre vid tröskeln 

i min Guds hus 

än jag bor i de gudlösas tält. 

PsaLtarEn 84:2–6, 11 

TILL LIV 9 • 2009 19

PRESENTATION • ELMS NYA STYRELSE 

Män med visioner 

I samband med årsmötet i Stockholm fi ck ELM en delvis förnyad styrelse. 

Här presenterar den sig och ledamöterna svarar på frågan: 

vad vill du arbeta för i styrelsen – vad vill du med ELm? 

arne Engström, Åstorp. 

Skolpastor i Klippan. 

Ordförande i ELM. 

– Vill arbeta för att evangeliet om Jesus 

ska predikas på fl er ställen i Sverige och 

över hela jorden. Det är hur vi ska kunna 

utöka och intensifi era evangelisationsarbetet 

inte minst i Sverige. Många männi skor går 

förlorade p.g.a. okunnighet, under tiden 

som vi gräver ner oss i oss själva. 

gunnar davidsson, Lund 

Utvecklingschef på Skånetrafi ken. 

Styrelsens andre vice ordförande; 

ordförande i AU. 

– Jag vill gärna arbeta med att utveckla 

dialogen mellan styrelsen och medlemmarna/föreningarna. 

Per-anders Einarsson 

Skepparslöv utanför Kristianstad. 

Missionsgårdsföreståndare 

i Åhus, politisk tjänsteman. 

Styrelsens mötesordförande; 

ledamot i AU. 

– – Vill gå vidare med evangelium till 

onådda människor och ber bl.a. om 

utökade ekonomiska resurser för 

detta. 

Eskil Engström, Hässleholm 

Programmerare vid Bombardier 

Transportation AB i Hässleholm. 

Ersättare i AU; ledamot i NUM. 

– Jag vill att styrelsen ska jobba mera 

med identitet, strategi och visioner 

för ELM. 

mats giselsson, Eket 

Komminister i rya 

- Reclaim §1 i ELM-BVs stadgar. 

thomas henriksson, 

Utvälinge, Ängelholm 

Fruktodlare och biodlare. 

– Önskar verka för att ELM-BV ska slå 

vakt om § 1 och § 2 i sina stadgar, 

samt värna om att våra predikanter 

och medarbetare ska bevaras 

från att infl ueras av den alltmer 

ljumma kristenheten i 

vårt land. 

20 TILL LIV 9 • 2009

Rune Imberg, Horred 

Forskningschef på Församlingsfakulteten 

i Göteborg. 

– Då Sverige är i en kulturell och samhällelig 

kris och Svenska kyrkan som organisation 

håller på att förskingra sitt andliga 

arv, har ELM en oerhört viktig kallelse 

och uppgift att tydligt inspirera, väcka 

och lyfta fram Bibelns budskap i dess 

bredd, djup och härlighet. 

Lasse Johansson, 

Örkelljunga. Läkare, 

arbetar med rehabilitering. 

Ledamot i personalnämnden. 

– Vill arbeta och be för enheten i 

Kristus, så att vi kan verka som 

Gud vill. 

Gabriel Skilling, Umeå 

Kurator. Ledamot i AU. 

Lennart Olofsson, Vännäsby 

Universitetslärare i strålningsfysik. 

Ersättare i AU. 

– Vill arbeta för att skapa förtroende och 

engagemang så att missionsvännerna vill 

satsa både tid och pengar för att nå ut 

med evangeliet, i Sverige och i missionsländerna. 

Vi måste också stärka vår 

identitet som ett bibeltroget 

missionssällskap. 

– Vi har fått missionsbefallningen och 

vi har en uppstånden Frälsare. Min 

önskan och bön är att Gud vill ha oss med 

i arbetet att sprida det glada budskapet till 

alla folk, inklusive vårt eget. Min personliga 

bön är att Jesus ska bli mitt allt så att jag 

inte längre kan tiga om vad jag sett och 

hört. 

Peter Henrysson, Lund 

(ersättare) 

Advokat. 

– Jag ser det som en stor förmån 

att vara med i ett sammanhang där 

huvuduppgiften är att förmedla evangeliet 

i all dess bredd till nya folkslag och 

generationer. Jesus är verkligen allas 

Herre, Frälsare och Förespråkare – 

den sanningen har anförtrotts oss 

och måste ut! 

Alve Svensson 

Viby, Kristianstad 

Komminister i Asarum. 

Arbetar främst i kommittén för förnyelse 

av språket i Lilla katekesen. 

- Jag vill fortsätta arbetet med att 

försöka ena rörelsen kring 

Herren Kristus så att den är ett 

vittne om honom. Om vi är eniga 

i det väsentliga är det till hjälp 

för missionsarbetet, utomlands 

och i Sverige. 

Tobias Persson, Tyringe 

Ingenjör i järnvägssignalteknik. 

Ansvarar för informationsspridning, 

föredragningslistor, kontakt med 

sångbokskommittén. 

– Vill gärna bidra till att forma morgondagens 

ELM så att vi själva och 

våra ungdomar kan vara stolta 

över det. 

Anton Fjällström, 

Örkelljunga (ersättare) 

Gymnasielärare i matte och idrott, 

men just nu husrenoverare på heltid 

samt idrottslärare på Strandhems bibelskola. 

Styrelsens vice sekreterare; ELMs representant 

i ELUs styrelse. 

– Jag vill först och främst lära mig mer om 

ELMs verksamhet, och så ber jag att Gud 

ska visa mig på vilket sätt jag bäst kan 

ställa mina gåvor till förfogande för 

verksamheten. 

Jens Lunnergård, Sollentuna 

(ersättare) 

Familjeläkare. 

Protokollsskrivare i ELM. 

– Vill arbeta för bibeltro och ett nytt 

missionsfält. 

TILL LIV 9 • 2009 21

aKtuELLt ÄmnE 

Enhet 

i Guds rike 

och ELM 

FOTO: JULIA FrEEMAN-WOOLPErT 

Jag ber att de alla skall vara 

ett, och att såsom du, Fader, 

är i mig och jag i dig, också de 

skall vara i oss, för att 

världen skall tro att du har 

sänt mig. JOh. 17:21 

Är dEt KLOKt att återigen ta upp en fråga som splittrat 

folket i ELM-BV, den om kristen enhet och ekumenik? 

Mer än någonsin behöver vi stå eniga för 

att möta framtidens utmaningar. Kontroversfrågor 

kommer vi alltid att kunna hitta, men det leder inte 

framåt att ta upp alla, ständigt. 

Hur klokt eller oklokt det nu än är, är det nödvändigt. 

Både Jesus och apostlarna talar återkommande 

om enhet och gemenskap mellan alla kristna, och då 

måste också vi göra det. Det Bibeln talar om måste vi 

tala om. 

Frågan om Guds folks synliga enhet har varit aktuell 

från allra första början. Jesus tar förutseende upp 

saken i sitt avskedstal (Joh. 17) och Paulus får hantera 

problem som tidigt dyker upp i de unga församlingarna, 

han ägnar till exempel stora delar av sitt 

första brev till korintierna åt enhetsfrågan. 

guds folk – en brokig skara 

Det har alltid funnits en stor spännvidd bland Guds 

folk. Den första skaran runt Jesus innehöll stadgade 

män och någon mycket ung. Någon var politisk 

extremist och frihetskämpe (s.k. selot) och någon 

samarbetade med romarna (publikaner). Där fanns 

rika tullare och fattiga fiskare. 

Kristendomen spreds snabbt i romarriket och 

många människor kom till tro, framför allt från samhällets 

bottenskikt, slavar till exempel – men också 

några mycket rika och framgångsrika människor. Inte 

minst förmögna kvinnor anslöt sig till församlingarna. 

22 TILL LIV 9 • 2009

Det är likadant i vår tid, den magra tillväxt vi ser 

i vårt land i dag handlar om människor ’från marginalen’. 

Missbrukare som finner Jesus och uppburna 

artister, journalister och kulturpersonligheter. Folk 

från olika håll som sedan ska samsas med medelklassens 

tredjegenerationskristna i en och samma kristenhet. 

Då som nu blir frestelsen att isolera sig i små 

gemenskaper av likasinnade. (Vi kan tänka på de rika 

i Korint som hade eget nattvardsfirande.) Där kan 

konfliktytorna krympas och det kan bli lugnt och till 

och med lite trivsamt. 

Paulus konfronterar vår dragning åt kotteriet, viljan 

att leva med bara en liten del av Guds folk. Paulus 

uppmanar församlingarna, som ju var mycket 

olika och av olika andlig standard, att stötta varandra 

i tider av prövning. När svåra frågor måste 

lösas kallade man till gemensamt kyrkomöte med 

hela bredden representerad där saker löstes tillsammans, 

genom samtal och bön. Uppdraget var och är 

att leva samman med allt Guds folk. 

Tendensen i dag är att vi delar upp oss efter ålder, 

andliga preferenser (liturgi eller karismatik, vad får 

det lov att vara?) eller annat. Kaka söker maka också i 

Guds rike. Mycket lite har förändrats på två tusen år. 

ELM och ekumeniken 

Till det yttre är alla vi som på ett eller annat sätt hör 

till ELM-folket rätt lika. Stabil svensk medelklass, 

ofta fostrade i missionshusets verksamhet sedan 

barnsben, ekonomiskt välmående i det flesta fall (i 

ett globalt perspektiv – i samtliga fall. Ingen hör till 

den miljard på jorden som i dag svälter). Det har inte 

hindrat oss att strida i allehanda frågor och inte 

minst i frågan om hur vi ska se på andra kristna, och 

relatera till dem. 

Vår likhet till trots bär vi på ett brokigt arv. Vår 

rörelse har inte uppstått vid en bestämd tidpunkt, 

genom en mans verk och på en bestämd plats. Vi 

finns här genom väckelser som drog fram genom vårt 

land under en lång tid och genom många människors 

arbete och bön. Olika traditioner och fromhetsriktningar 

har bidragit och bidrar. Vårt arv är rikt. Det 

har varit en kamp att hålla samman genom åren och 

framgången har växlat. Inte minst frågan om förhållandet 

till andra kristna har varit splittrande. 

Två traditioner i vår historia förtjänar att framhållas 

här, pietismen och herrnhutismen. I fråga om 

synen på enhet och ekumenik har dessa traditioner 

helt olika syn. 

Pietismen – som varit den starkare strömningen 

inom ELM-BV – har betonat enheten inom den egna 

gruppen, att den måste förverkligas framför allt. 

Man har ofta valt att avstå från att relatera till andra 

kristna av oro för att påverkas i negativ riktning. 

Enhetsarbete och ekumenik har inte setts som något 

eftersträvansvärt eller gott. 

Herrnhutismen – som hade större inflytande i södra 

Sverige – betonar att enheten gäller allt Guds folk 

och att den är en nödvändighet för att evangeliet ska 

vinna framgång i världen. Man har varit utåtriktad 

och sett möjligheter att påverka snarare än risker för 

att påverkas. Alltsedan sin tillblivelse i Herrnhut, där 

förföljda ur flera kristna kyrkor fann en fristad, har 

herrnhutiskt präglade kristna sökt allianser och gemenskap 

där de gått att finna. Små skillnader i fråga 

om läran eller praxis har inte hindrat samarbete. Fram 

till helt nyligen har det till exempel funnits missionsföreningar 

som varit anslutna till både BV och EFS. 

Med dessa båda traditioner i bagaget blir frågan 

om kristen enhet svår. I ett renodlat pietistiskt sammanhang 

– som till exempel gammalkyrkligheten 

– blir den lätt; likadant i ett renodlat herrnhutiskt. 

Blandar man, som i ELM-BV, blir det svårt. 

Den ekumeniska rörelsen och ekumenik i dag 

Vad menar vi när vi använder ordet ekumenik? En 

del äldre associerar kanske till den ekumeniska rörelsen 

med Kyrkornas världsråd, då kyrkor och organisationer 

träffades och genom förhandlingar försökte 

närma sig varandra. Denna form av enhetssträvande 

kan i dag betraktas som död. Många år av samtal 

ledde i stort sett ingen vart och de växande kyrkorna 

i tredje världen gick aldrig att få med till förhandlingsborden. 

Den centralorganiserade ekumeniken 

blev ett västvärldsfenomen, huvudsakligen för stora 

liberala samfund. 

Ekumenik handlar om samarbete mellan kristna på 

olika sätt och på olika plan. Allt tar sin utgångspunkt 

i Nya testamentets (NTs) undervisning om att vi som 

Guds folk är ett genom Kristus, trots vår splittring. 

Det som redan är ett faktum har vi sedan att söka uttrycka 

och göra synligt för världen. Andlig enhet är 

inget som vi människor skapar, men det är vår uppgift 

att uttrycka det som redan är ett faktum. 

Enhet ska sökas där den går att finna. Vissa relationer 

mellan kristna är så dåliga att något synligt 

resultat inte kan komma till stånd. Det kan vara en 

situation där fientlighet råder, där en eller båda parter 

uppträder i konflikt med Guds Ord eller där den 

andliga liknöjdheten råder. Det ekumeniska arbetet 

stannar vid en ambition. Men om vi låter oss formas 

av NTs undervisning kommer ambitionen och viljan 

att söka synlig enhet med andra kristna alltid att 

finnas där. Kan vi låta bli att ta den undervisningen 

på allvar? 

Petter Kollberg, läkare, Örkelljunga 

TILL LIV 9 • 2009 23

ELu 

information och nyheter 

från ungdomsorganisationen ELU 

På bilden från vänster: 

Jenny Johansson, Kim Ytterstedt, Jasmine Ytterstedt, markus Engström och Frida Ekström. 

Årets ungdomsledare i ELU 

ELU har fyra nya ungdomsledare i höst och en som fortsätter sin tjänst. 

Här presenterar de sig: 

marKus Engström 

– Jag är från Åsljunga, 20 år gammal och 

jag har velat bli ungdomsledare sedan 

8:an. Det senaste året, som spenderades på 

Strandhems Bibel- och lärjungaskola, har 

jag bara känt mig mer och mer kallad till 

uppgiften. Jag hoppas och ber att Gud ska 

använda mig på Vikbolandet. 

JasminE YttErstEdt 

– Jag är 20 år gammal och kommer från 

Ytterby. Förra året gick jag på Strandhems 

Bibel- och lärjungaskola och då väckte 

Gud en längtan i mig att vara ungdomsledare. 

Så det kommande året kommer att 

tillbringas på Vikbolandet. 

Kim YttErstEdt 

– Jag älskar hardcore, det finns mycket go’ 

lovsång i det. Jesus har gett mig gåvan att 

se människor. Nu ska jag få se och möta 

människor i Ängelholm och Örkelljunga. 

tacka för 

• PULS på Strandhem, 

• nya ungdomsledare, 

• för årets 

konfi rmationsläger. 

Be för 

• nykonfi rmerade ungdomar, 

• höstterminen och de nyanställda, 

• ungdomssekreterarna – om kraft, 

uthållighet och glädje. 

Jag har inga gåvor som att sjunga, spela 

eller undervisa – men jag vill använda de 

gåvor jag fått! 

Frida EKström 

– Jag är från Hässleholm, och jag ska 

jobba som ungdomsledare i Örkelljunga/ 

Ängelholmstrakten. Jag kommer att stötta 

ungdomsgrupper, hjälpa till på Café Engel 

och finnas på skolor som kamratstödjare 

mm. Ser verkligen fram emot att börja 

jobba och se vad Gud vill göra i nordvästra 

Skåne. 

JEnnY JOhanssOn 

– Jag är 22 år och kommer från Eket 

(utanför Örkelljunga). Förra året var jag 

ungdomsledare i nordvästra Skåne, och 

det betydde mycket i mitt liv. Nu kommer 

jag att vara i Ängelholm. Jag ser fram 

emot det och med spänning på vad Gud 

vill göra. 

pg 3 16 86-9 

FOTO: MArKUS ENGSTrÖM 

medarbetare och praktikanter 

ELus ungdOmssEKrEtErarE fortsätter sitt arbete, 

dock med vissa förändringar p.g.a. 

ELUs ekonomiska situation. Benedikte 

Nilsson lånas ut till Strandhems Bibeloch 

lärjungaskola på 65%, Martin 

Svensson och Jakob Andersson jobbar 

vidare, i år utan ungdomsledare, genom 

att föreningarna i Kristianstad respektive 

Lund går in och tillfälligt betalar 

en del av deras tjänster. Arne Engström 

fortsätter som skolpastor på Klippans 

gymnasieskola. 

Erik Hector på Café Engel i Ängelholm 

är pappaledig i höst och därför kommer 

Salome Hector vikariera på hans tjänst. 

– dEt Är aLLtsÅ jag 

som är Salome. 

Senast kommer 

jag från Lund där 

jag pluggar till 

sjukgymnast. Jag 

har varit på caféet 

som ungdomsledare 

och resursare 

under några år 

men kommer nu få förmånen att vara 

där fullt ut, vilket jag ser fram emot med 

spänning och mycket glädje! Be gärna för 

caféet! 

PÅ FiLiPPi i Lund kommer Thomas Imberg 

att vara praktikant/ungdomsledare på 

25%. Han ska plugga i Malmö vid SALT 

(Skandinavisk Akademi för Ledarskap 

och Teologi) där församlingspraktik är en 

del av utbildningen. 

– Jag Är 22 År och 

uppväxt i Afrika 

och Örkelljunga. 

Efter gymnasiet 

har jag bland annat 

hunnit med en 

bibelskola i Oslo 

och att vara ett 

halvår i Kenya. 

Att läsa en bok, 

kicka med en boll eller prata med en annan 

människa – det gillar jag! 

24 TILL LIV 9 • 2009

KOrt 

&GOTT 

Skicka gärna en kort notis om vad som hänt 

i ELM/ELU – till allas kännedom och uppmuntran 

eller kanske som efterföljansvärt 

exempel. Skriv ditt namn under och skicka 

till: Till Liv, ”Kort & gott”, Sandgatan 14B, 

223 50 Lund, eller mejla direkt till 

till.liv.red@telia.com. 

Jesus i fokus. 

FOTO: SOFIA KArLSSON 

Lovsångsteamet 

på PuLs-lägret. 

varje dag med Jesus 

Gud är en Gud som möter oss mitt i vardagen och som är intresserad 

av varje dag i våra liv. Tillsammans med Jesus kan vi få möta vardagen 

på ett nytt och tryggt sätt. Och Jesus vill vara vår puls, varje dag. Denna 

inbjudan gick ut inför årets PULS-läger för ungdomar och unga vuxna. 

sÅ KOm dE. En efter en rullade bilarna in på Strandhem. Det var tid för PULS, 

sommarens höjdpunkt för många ungdomar. Två bussar anlände också 

med förra årets konfirmander från Åhus och Breanäs. De hade redan varit 

samlade till återträff på sina gårdar och på Strandhem fanns de som blivit 

konfirmerade där. Så fylldes det på – och så småningom blev det runt 250 

ungdomar och ytterligare fler än femtio som kom till kvällsmötena. 

Förväntningarna var stora med många skratt och glada återseenden. En 

del träffade nu på nytt de vänner som man tagit de första stegen med på 

Jesus-vägen. Varför kom de? Säkert för att träffa vänner och ledare som 

haft stor betydelse för dem, men inte bara därför – de kom för att få undervisning 

och ytterligare ’konfirmeras’ i sin tro på Jesus. Nytt för året var att 

de som är äldre än 19 var välkomna – många tog chansen att komma och 

det uppskattades även bland de yngre. 

Stillheten och andakten var påtaglig under lektioner och möten, men under 

fritiden släppte man loss med olika aktiviteter. Allvaret och ansvaret för 

varandra fanns mitt i glädjen och kampen på fotbollsplanen. 

Att ungdomarna menar allvar med sin tro tyckte jag särskilt kom fram 

när det varje kväll gavs tillfälle till samtal, förbön och bikt. Kön var en kväll 

så lång att man fick ordna ett biktrum till, och prästerna satt där till kl. 23. 

Man går inte till bikt om man inte menar allvar med att man vill bli kvitt sin 

synd. Jag gläder mig enormt mycket över dessa ungdomar – de är framtiden 

för vår rörelse. Jesus söker dem och många har svarat ja på hans kallelse. 

Låt oss tacka Gud för alla ungdomarna och be för dem! 

arnE Engström 

Jakob andersson 

ber för daniel 

ringdahl. 

morgonmässa, 

ledd av Johannes 

Börjesson. 

Läs mer om PULS på www.puls09.se. 

FOTON: SOFIA KArLSSON 

TILL LIV 9 • 2009 25

Drama och predikan 

Kan drama vara ett sätt att förkunna? Åsikterna går isär. För många är det 

bara en fråga om hur det ska göras, andra är tveksamma till att förkunna på 

annat sätt än genom predikan och sång. Har möjligen dramat använts tidigare 

inom kyrkan? 

Här kan vi 

känna igen 

oss i ambitionen 

att 

nå ut. 

Dramat föddes och utvecklades i det antika Grekland. 

Körer uppträdde vid stora festligheter 

och sjöng om hjältarna i de gamla legenderna. 

Efterhand kom försångare och solosångare att 

allt mer ikläda sig rollerna av dem man sjöng 

om. Det var början för den renodlade teatern 

med skådespelare. Man behöll dock kören till 

att vidareberätta och kommentera handlingen. 

De grekiska dramatikerna är berömda för att 

med ringa medel åstadkomma mycket starka 

dramer. De har visat att rätt använt har dramat 

en förmåga att dels fånga och behålla åhörarnas 

uppmärksamhet och dels föra fram ett budskap 

(som t.ex. i dramat Medea, av Euripides, 

som lyfter fram kvinnornas utsatta situation). 

Efter romarrikets fall kom en tid då folkvandringar 

och krig ströp den kulturella verksamheten 

i Europa. Men dramat överlevde 

i mindre storslagna sammanhang – nämligen i 

kyrkans gudstjänst! Få känner till att kyrkan i 

långa tider använt dramat för att gestalta både 

bibliska episoder och kristen etik. Det började 

under 500-talet med inslag av växelsång i gudstjänsterna 

under påsk- och julhögtiderna. Man 

sjöng en dialog, hämtad från en bibeltext, varvid 

prästerna uppträdde som bibliska personer. 

Med tiden blev dessa korta stycken längre och 

mer genomarbetade och de uppfördes på kyrktrappan 

för den förbipasserande allmänheten. 

Nästa steg blev torget. Här kan vi känna igen oss 

i ambitionen att nå ut och konstatera att kristna 

före oss använt dramat för detta ändamål. 

På 900-talet skrev Roswitha, en tysk nunna 

som var fascinerad av de antika dramerna, 

pjäser med sedelärande kristet innehåll. De 

anses allmänt hålla förvånansvärt god teknisk 

kvalitet. En engelsman, Hilary, författade på 

1100-talet tre dramer som handlar om profeten 

Daniel, Lasarus och helgonet Sankt Nikolas. 

Litteraturvetenskapen menar att det förekommit 

ett stort antal kristna pjäser under 

medeltiden, men endast ett fåtal manuskript 

finns bevarade. 

”Spelet om Envar” 1 heter ett drama från 

1400-talet som handlar om en ung kristens 

kamp med kallelsen till Guds rike. Det står med 

26 TILL LIV 9 • 2009

– går det ihop? 

i nutida klassiker-antologier 2 och kan ingå i 

högskolans litteraturvetenskapskurs. När man 

läser det känner man att avsikten med dramat 

är att publiken ska identifiera sig med huvudpersonen 

och ställas inför kallelsen. 

Fram till 1500-talet var det således framför 

allt inom kyrkan som dramakonsten studerades 

och brukades. I samhället i övrigt förekom 

pantomimteater och gyckelspel, det vill säga 

enkla, folkliga komedier. Först i och med renässansen 

uppkommer mer omfattande dramer 

med profant innehåll. 

Alla kristna gillar inte drama – varför? 

Jag har stött på en del kristna har som varit 

skeptiska till att använda drama. Kanske beror 

denna skepsis på två faktorer: Teatrarna fick ett 

dåligt rykte. Det berättas att när Shakespeare 

spelade sina pjäser på ”The Globe” i London 

flockades allehanda människor, också en hel del 

”löst folk”. Teatern blev en samlingsplats även 

för dem som i folkvimlet ville köpa och sälja 

allehanda köttsliga förlustelser. När kringresande 

teatersällskap drog fram skedde samma kommers 

i deras skugga. 

Den andra faktorn har med innehållet i dramerna 

att göra. Sedan upplysningstiden har 

teatern varit ett ställe där författare kunnat föra 

fram radikala åsikter. Den självständiga människan 

har dominerat scenen. Gud, kristendomen 

och god moral har häcklats. Ateism och 

till och med nihilism 3 har tyvärr varit många 

moderna dramers sensmoral. Långt ifrån allas, 

det måste tilläggas, men mångas. 

Ingen av dessa faktorer förtar dock, anser 

jag, möjligheten att använda drama på ett värdigt, 

kristet sätt. Vi kan faktiskt se hur Gud ger 

en del av sina profeter instruktioner att använda 

dramat som pedagogisk metod. 

Gud – en dramatiker! 

Gud instruerade ibland sina profeter att med 

symboler och symbolhandlingar åskådliggöra 

vad som skulle ske; alltså att inte endast med 

ord berätta om det. 

• Jeremia ska ta en lerkruka och slå sönder 

den inför sina åhörare. Han får instruktioner 

att tillverka ett ok, binda det på sina axlar och 

sedan ta av det och skicka det till kungarna i 

grannländerna. Han befalls att själv gå och 

iaktta krukmakarens arbete, vilket för honom 

ska vara en illustration av Guds tålamod. (Läs 

kap. 18, 19, 27!) 

• Gud säger till Hesekiel att rita upp en stad, 

bygga belägringstorn mot den, vallar, murbräckor 

och trupper, och sedan lägga sig bredvid 

den i 390 plus 40 dagar. Detta för att visa 

att Jerusalem hotas av belägring. Samme profet 

Gud ger en 

del av sina 

profeter 

instruktioner 

att 

använda 

dramat 

som pedagogisk 

metod. 

TILL LIV 9 • 2009 27

En detalj 

blev talande 

för 

mig: de 

utslagnas 

ansiktsuttryck. 

ska varna folket för en kommande landsflykt 

genom att göra hål i sin husvägg, lyfta ut sitt 

bohag och bära iväg det (kap. 4 och 13). 

• Hosea gifter sig med en prostituerad kvinna 

för att åskådliggöra Guds trohet mot sitt 

otrogna folk. Detta överraskar givetvis profeten, 

hans omgivning och oss som läsare. De 

andra profeterna har utfört symbolhandlingar 

i ”enmans-dramer”, men Hosea och hans hustru 

förs ett steg längre och blir en slags skådespelare 

i ett underligt och i tid mycket utdraget 

”reality-drama”. Vad vill Gud åstadkomma? 

Hans syfte är inte att underhålla eller åstadkomma 

en märklig situation – Gud vill ge oss 

ett oemotsägligt exempel. 

Vi ser att förkunnelse kan gestaltas på mer 

än ett sätt. Således: Gud, den store pedagogen, 

uppmanar sina språkrör att vid vissa tillfällen 

(inte varje gång) illustrera, visa, åskådliggöra – 

det vill säga dramatisera Ordet. 

Egna försök och lärdomar 

Ställd inför uppgiften att leda en samling ungdomar 

i gatumission valde jag att dramatisera 

Jesu liknelse om det stora gästabudet. Den brokiga 

publiken fick se bjudningen gå ut, avisas 

av de bjudna och sedan gå vidare till fattiga 

och utslagna som tog emot den. En detalj blev 

talande för mig: de utslagnas ansiktsuttryck. 

Hopplöshet övergick – via förvåning – i glädje 

och tacksamhet. Ansiktena predikade om 

inbjudningens verklighet! Att dramatisera en 

bibeltext kan öppna våra ögon för nya infallsvinklar, 

stryka under på ett lite annorlunda sätt. 

En annan gång var min och en kamrats ambition 

att undervisa ungdomar i evangeliskluthersk 

frälsningslära. Efter att ha lämnat tanken 

på teoretisk undervisning valde vi att göra 

en pjäs om den unge Luthers kamp och befrielse 

under samtal med sin lärofader. En smutsig arbetsoverall 

symboliserade den gamla människan; 

stålull mot huden den plågsamma inåtvändheten. 

Befrielsen kom då blicken lyftes till 

något som en annan, Jesus, redan gjort färdigt. 

Jag hoppas och tror att ungdomarna förstod poängerna, 

men jag är helt säker på att de lyssnade. 

Efter dramat följde diskussion och förklaringar. 

En utmaning 

Jag har en positiv syn på dramats möjligheter i 

kristen förkunnelse. Bibeln ger oss exempel och 

kyrkan har använt tekniken. Men jag har inga 

färdiga mallar … Här behöver vi Guds Andes 

ledning och goda samtal med varandra. Kanske 

används drama alldeles för sällan. Drama kan 

göra bibeltexter och kristna sanningar levande, 

inte bara vid julfester utan också vid påsk och 

Mikaeli, inte bara i söndagsskolan utan också 

på ungdomsläger och i församlingen. Inte för 

att underhålla och skapa stämning, utan för att 

med allvar och nyfikenhet tränga in i Guds Ord. 

Thomas Nilsson, gymnasielärare och taxiförare, Åhus 

1. Envar, dvs. var och en. 

2. Antologi, en bok som innehåller flera berättelser. 

3. Från latinets nihil: ingenting. Filosofisk ståndpunkt som 

menar att existensen inte betyder något, och att ingen 

moral existerar. 

Länktips: Det finns 1300 kristna dramer listade på 

http://www.drama4church.com/, ett sökverktyg för 

Windowsdatorer. 

28 TILL LIV 9 • 2009

saXat 

&UTBLICKAr 

Jag tror att de vanekristna i de olika kyrkorna faktiskt inte 

kan föreställa sig hur det är att växa upp och leva helt utanför 

deras umgänge och sedan, ändå, bli varse vår 

Herre och vad han har gjort för oss. 

PEr JOhanssOn, dagEn 

Tipsa gärna om 

läsvärda artiklar. 

Mejla till.liv.red@ 

telia.com 

eller skicka till 

Till Liv, Sandg. 14B, 

223 50 Lund. 

rösta i kyrkovalet 

den 20 september! 

Svenska kyrkan 

har en oerhört stor 

kontaktyta och stora 

möjligheter att 

sprida evangeliet. 

Genom din röst 

kan du nu bidra till 

att kyrkan i större 

utsträckning än nu 

på alla plan leds 

av människor, som 

har Guds Ord som 

sitt rättesnöre. När 

det gäller de rikstäckande 

partierna, 

eller med ett annat 

ord ”nomineringsgrupperna”, 

både 

de rent kyrkliga 

och de övriga, så 

fi nns deras program 

på Svenska 

kyrkans hemsida 

(www.svenskakyrkan.se). 

Uppmana 

också släkt och 

vänner att rösta! 

Bed för valet och 

för Svenska kyrkan! 

Gud välsigne dig! 

hEnrY andErssOn, 

präst, Umeå 

utanförskap 

i dagEn (31/7) ställde Per Johansson 

(fil. dr. i humanekologi, konsult och 

författare) i en artikel frågan: ”Vad 

händer i dag när en människa, som 

befinner sig utanför alla kyrkobildningar, 

verkligen börjar tro att Gud 

är på riktigt?” PJ skriver: ”Jag har 

inte bevistat en gudstjänst på tjugo 

år. Jag döptes en gång ... mina barn 

är varken döpta eller konfirmerade 

... Jag tillhör inte någon synlig 

kyrka eller församling. ... Under 

samma tid har jag sett till att skapa 

tillfällen att fördjupa mig i katolsk, 

ortodox och luthersk teologi, i 

mystik, kyrkohistoria och idéhistoria, 

i buddhism, veda och muslimsk 

mystik, i hermetism och ockultism 

och i förhållandet mellan vetenskap 

och tro, samt i fundamentala frågor 

om verklighetens natur i filosofi och 

vetenskap. Jag har studerat Bibeln 

på originalspråken, hebreiska och 

grekiska. Jag har sökande studerat 

tusentals böcker och artiklar. Och 

jag har diskuterat med alla sorters 

människor. Vad är en människa? 

Vad är världen? Varför är allt som 

det är?” 

Ett liv med familj, ett arbete med 

svårt sjuka och döende och med 

undervisning för studenter, m.m., 

har gett PJ ”... insikten att den 

djupaste sanningen om människan 

och världen finns i den kristna tron. 

Detta låter för de flesta jag känner 

bokstavligen otroligt. Men det beror 

mycket på, att flertalet av dem 

som kallar sig kristna bräker med 

fel röst, eller så föga anar djupet i 

sin egen tro, att de lyckas trivialisera 

det allra djupaste mysterium till 

att handla om allt utom sanningen, 

en sanning vars utläggning varken 

består av textfixerad bibeltro eller 

av välvillig modekristendom med 

rosa, gröna eller röda förtecken. 

När jag nu ser mig om i den, vad 

finner jag? En katolsk kyrka djupt 

kluven i sin självmotstridiga historia; 

ortodoxa kyrkor som avgränsar sig i 

etniska enklaver, eller grälar om vem 

som är mest traditionell; en svensk 

kyrka som för länge sedan totalt 

lämnat de kristna fundamenten, 

med ett fåtal föraktade undantag; 

lutherska ’frikyrkor’ som inte erkänner 

varandra för att de ser lite olika 

på dunkla bekännelsefrågor; andra 

frikyrkor och protestantiska sekter 

som väsnas en hel del, men som ofta 

saknar verklig traditionsanknytning 

och teologiskt djup, när de inte för 

människor helt vilse. 

I nästan alla dessa sammanhang 

vet jag att det finns människor med 

djup insikt och stora kunskaper. 

Men vart ska en sedan länge – till 

det yttre – utanförstående egentligen 

söka sig? ... jag tror att de vanekristna 

i de olika kyrkorna faktiskt 

inte kan föreställa sig hur det är att 

växa upp och leva helt utanför deras 

umgänge och sedan, ändå, bli varse 

vår Herre och vad han har gjort för 

oss. Och jag tror att de har väldigt 

svårt att, tillräckligt djupt, kommunicera 

med människor som skulle 

kunna hamna i min sits. ... ” 

missionshusgemenskap 

niCOLaJ WiBE tar i Liv troen (6/09) 

upp missionshusgemenskapen och 

skriver att en styrka med den är att 

vi ”tillsammans riktar vår uppmärksamhet 

mot Gud. Honom söker vi 

tillsammans, och genom det kan vi 

vara till stöd och hjälp för varandra. 

En annan styrka med gemenskapen 

är att den finns där. Bara finns 

där. Missionshusgemenskapen är 

ofta kolossalt stabil, då i stort sett 

samma personer kommer varje gång. 

/Men/ … gemenskapens styrka finns 

nämligen också där som den visar 

sin svaghet. 

Gud. Det är kring honom vi samlas. 

Men det kan finnas så mycket 

i mitt liv som hindrar mig från att 

höra vad Gud egentligen har att 

säga mig. … Och här är det som 

missionshusgemenskapen kan ha 

brister. Vi är inte så bra på att vara 

människor tillsammans. Verkliga 

och uppriktiga människor. Inte så 

att vi hela tiden går omkring som 

skådespelare, men det finns helt 

enkelt en del av våra liv som vi lämnar 

hemma.” NW ger exempel på 

att vi lätt delar upp våra liv mellan 

’kristenliv’ och ’vardagsliv’, även om 

den uppdelningen inte finns i NTs 

undervisning om församlingen – och 

han fortsätter: 

”För många av oss är det en konst 

att vara sig själv. Vi vågar vara det 

på ganska få ställen, framförallt 

hemma bak stängda dörrar. Det 

kan inte vara en målsättning att ta 

med allt från sitt privatliv in i missionshuset. 

Men om vi kunde vara 

mer verkligt engagerade i varandra 

skulle det vara lättare att vara sig 

själv.” NW tar som exempel en 

kvinna som berättade vilken smärta 

det var för henne när hon insåg att 

ingen märkte att hon en dag kom till 

missionshuset fylld av en stor sorg. 

”Det kan vara svårt att upptäcka en 

omsorgsfull Gud om man är tillsammans 

med människor som inte visar 

omsorg. Avsaknaden av en mänsklig 

omsorg kan skärma av Guds omsorg. 

Därför ska vi inte bara komma 

till missionshuset för att möta Gud, 

utan också komma för att ge vidare 

Guds omsorg.” (övers. fr. danskan) 

rEd. 

TILL LIV 9 • 2009 29

ELm 

NYTT&INFO 

information 

och nyheter från 

organisationerna 

ELM-BV, ELU 

och ELM Nord/Syd 

samt från 

missionsgårdarna. 

FOTO:P-A EINArSSON 

nytt från Bv-Förlag 

dEn FJÄrdE BOKEn i Rosenius-serien är under produktion. 

Här behandlar Rosenius lagens olika roller som spegel, 

regel och tygel, och leder läsaren fram till omvändelsens 

klimax. Han betonar vikten av att ”dö bort från lagen” 

för att kunna bli rättfärdig, dvs. att i desperation över sin 

totala oförmåga kasta sig i Frälsarens armar – den ende 

som lyckats uppfylla lagen – den ende som kan benåda 

och göra den ogudaktige rättfärdig. Eftersom denna rättfärdighet 

är så hårt knuten till Kristus och hans verk växlar 

den inte med mina bättre eller sämre dagar! 

Boken ”Rättfärdig i Jesus” av Carl Olof Rosenius 

kommer att finnas på bokhandelsdiskarna omkring den 

1 november, i god tid före julruschen. Enklast beställer 

du från BV-Förlags nyöppnade, uppfräschade webbshop 

på adressen www.bvforlag.se. 

JEns LunnErgÅrd 

det är roligt att sjunga i kör! 

nu drar KörErna igÅng efter sommaren, för både gamla och nya sångare. Alla 

är välkomna! 

ELMus erbjuder körer för alla åldrar: Prim Öst och Prim Väst för barn i 

klass F–6; Tripla, en tonårskör för klass 7–9; Canticum, en ungdomskör för 

alla från gymnasieåldern och uppåt samt Sjung på nytt-kören, en kör för alla 

vuxna som tycker om att sjunga. Mer information om körerna finns i Till 

Livs annonsbilaga och på webbplatsen (se nedan). 

Canticum har i sommar gjort en tre veckor lång USA-resa. Kören sjöng 

nästan dagligen i olika kyrkor och många reste långt för att få höra dem. Det 

blev en härlig och välsignad resa! Kören tackar alla som på olika sätt stöttat 

inför och under resan. 

ELMus kom ut med en ny CD i sommar. Gruppen Kors & Tvers album 

”Du har fångat mitt hjärta” är en bra och varierande skiva, med allt från 

klassiker som ”Ängsliga hjärta” till helt nyskrivna sånger. Beställ skivan på 

BV-förlag. 

Jag vill uppmana alla föreningar att använda ELMus körer. Det är viktigt 

att öva och ha en god gemenskap i kören, men det är särskilt roligt och 

inspirerande att öva till något – körerna är ju till för att sjunga ut evangeliet. 

Fundera över hur ni kan använda och stötta ELMus körer i er förening. 

Många kan vittna om att körerna haft stor betydelse i barn- och tonåren, för 

tron och för att få kristna vänner. Be för körerna och ledarna, och ge gärna 

en gåva till ELMus via ELM Syds plusgiro 381687-3. Läs mer om ELMus 

under elmsyd.se. 

Herren är min starkhet och min lovsång, han blev mig till frälsning. Ps.118:14 

tacka för 

• kvinnoarbetet i Kenya och för alla 

missionärsinsatser som gjorts i det, 

• för Susan Kirionki och Guds omsorg, 

• ELM, ELU, ELM Syd/Nord och din egen 

kristna gemenskap, och be om vishet 

och ledning i olika vägval. 

• Fredrik Hectors arbetsinsatser för ELM i 

Sverige och utlandet, 

• barnverksamheten och dess ledare, 

• ELUs medarbetare och för PULS, 

• sommarens alla läger och möten. 

Canticum sjunger på sommarmötet. 

rOs-mariE WEstmarK, ordförande i ELMus 

Be för 

• Elin, Mattias och Joel Lindström 

samt för volontären rebecca, 

• missionsarbetet i Peru och familjen Erik 

Andersson; led och bär dem, 

• Victoria Skilling och arbetet i Kambodja, 

• ELMs styrelse, särskilt för Arne E. och 

ledamöterna i AU, ekonomin i hela ELM, 

• medarbetare i missionsadministrationen, 

• ELMus, alla körer och dess ledare, 

• om Jesu Kristi sinne och kärlek till 

varandra. 

Finnes: arbetsuppgifter 

sökes: medhjälpare 

vi söKEr dig som på ideell basis vill hjälpa oss i ELMstyrelsen 

med ett informationsblad som är tänkt att 

skickas ut till ELM-föreningarna 6–8 ggr per år. Vi behöver 

hjälp med dels redaktörskap och dels layout/redigering. 

Du bör ha god datorvana och får gärna vara 

kreativ och rik på egna initiativ. Ett visst intresse för vårt 

arbete i riksorganisationen ELM behövs förstås också. 

Låter det intressant? Kontakta då undertecknad! 

tOBias PErssOn, tobias.persson@elmbv.se 

missionsnytt 

ELin OCh mattias Lindström invigdes lördagen den 22 

augusti vid en missionshögtid i Markaryd för tjänst i 

Peru. Genom förkunnelse, undervisning, vittnesbörd och 

sång belystes Guds förunderliga gärningar – till frälsning 

och mission. Makarna Lindströms kallelse bekräftades 

genom bön och välsignelse. Mer än 200 personer deltog 

och de bejakade uppdraget genom att ge 45 000 kr till 

ELMs missionsarbete. 

Ett 80-tal församlade deltog dagen därpå i förbön för 

de nya missionärerna i samband med högmässan i Kvillebäckens 

församling på Hisingen, Göteborg, familjen 

Lindströms hemförsamling. Arne Engström predikade 

och undertecknad informerade om missionsarbetet i 

Peru. Kollekten till ELM inbringade drygt 3 300 kr. 

Den 2 september reste familjen Lindström till Peru. 

Rebecca Lindström, syster till Mattias, följde med för att 

under hösten som volontär bistå med barnpassning. (Se 

intervjun i Till Liv nr 7–8.) 

Fredrik Hector, Örkelljunga, har sedan januari 2008 

på deltid arbetat som ungdomsmissionssekreterare för 

ELM. På egen begäran lämnade han sin tjänst den 1 september. 

Fredrik befinner sig under hösten i Etiopien och 

slutför där sina teologiska studier. 

Tack, Fredrik, för dina insatser – Guds ledning och 

välsignelse tillönskas dig! 

rOLand gustaFssOn, missionsdirektor 

30 TILL LIV 9 • 2009

Bönedag för ELM 

Visions- och inspirationsdag 

VÄGEN FRAMÅT 

Lutherska Missionshuset i Hässleholm 

lördagen den 26 sept 2009 kl 10–16. 

Välkommen du som behöver inspireras – och du som vill dela visioner! 

Undervisning och samtal om vägen framåt. Teori blandas med praktik. 

Två huvudspår: 

• Vision för ELM (Arr: ELM) 

• Gudstjänsten – en helhet: Mötesledarskap och musik (Arr: ELM Syd) 

Medverkande bl.a. 

Lena Boberg, ansvarig för organisationsutveckling, Svenska Missionsrådet 

Kenth Carlsson, kanslichef, SvK i Hässleholm (f.d. studentsekr. i Credo) 

Mattias Engström, pianist och psykolog 

Mer information och anmälan på 

www.elmbv.se – www.elmsyd.se – www.elungdom.se, och via direktutskick 

till föreningarna, samt via Bengt Engström, tel 044-705 54 och 

Samuel Svensson, tel/sms 0733-32 82 84. 

OBS! Dagen följs upp med en Bönedag för ELM på Åhus Missionsgård 

den 31 oktober! 

31 oktober på Åhus Missionsgård 

Vänta stora ting av Herren! Våga stora ting för Herren! 

För alla som känner en längtan efter att be och söka Guds vilja för ELM. 

Lasse Johansson, Karin Andersson, Ola Golderyd och Gunnel Jönsson ger 

vittnesbörd om bönens betydelse och leder oss i bön. 

Vi önskar stort utrymme för frihet i tillbedjan, förbön och lovsång samt 

Guds Andes ledning när vi lyfter upp verksamheten i ELM i bön. 

Alla åldrar och kategorier av människor är välkomna – men framför allt du 

som vill få ny inspiration till bön! 

Dagen börjar kl. 10 och avslutas med lovsångskväll fram till ca kl. 21. 

Möjlighet till övernattning i Åhus och fortsättning på förmiddagsgudstjänst 

i ELF-kapellet i Kristianstad på söndagen. 

Anmälan senast 20/10 till info@ahusmissionsgard.se eller 044-24 75 55. 

Pris: 110 kr. 

Höstmöte 

Åhus Missionsgård 

18 oktober kl. 13.30 

Säker placering 

Inledning/välkomsthälsning 

Sång 

Säker placering – medan vi väntar, 

1 Tess 1:6–10. Eskil Hofverberg 

Barnundervisning 

Kollekt till ELM Syd 

Uppehåll, kaffeservering 

Säker placering – hos Jesus 

Kristus, Ef. 1:3–14. 

Marcus Waldemarson 

Sång 

Avslutning: Johan Pettersson 

ELUs Vintermöte! 

Ty där din skatt är ... 

6 februari 2010 

Lunds Stadshall 

Glöm inte att förnya din 

prenumeration på Till Liv och 

att meddela adressändring 

när du flyttar! 

Till Livs Jultidning 2009 

Till Livs decembernummer – årets jultidning – är på gång. Beställ den till din församling eller för utdelning 

bland grannar och vänner. Tidningen kommer att innehålla andakter över adventstiden, julhelgen och 

årsskiftet samt artiklar och intervjuer om: pengar, prylar, givande och livsstil • ett hem öppet för fosterbarn 

• möte med Franciskus • julfirande i missionsländerna • att Gud vill vårt bästa. 

Du som är prenumerant på Till Liv får som vanligt tidningen i din brevlåda runt första advent. Du som vill 

beställa fler nummer av årets jultidning – använd talongen i annonsbilagan och beställ senast 4 oktober. 

Pris 50 kr/st, mängdrabatt enligt talongen. 

ELM-BV 

www.elmbv.se pg 5 58 43-7, bg 476-1144 

Smala Gränd 5, 111 39 Stockholm 

Tel 08-559 23 104, fax 08-22 59 22 

Ordförande Arne Engström 

Tel 042-678 30 

E-post ordf@elmbv.se 

Missionsdirektor 

Roland Gustafsson (även Eritrea och Peru) 

Tel 08-559 23 142, 076-165 15 59 

Fax 0435-522 05 

E-post roland.gustafsson@elmbv.se 

Administrativ chef Jakob Birgersson 

Tel 08-559 23 164, 076-161 65 59 

E-post jakob.birgersson@elmbv.se 

Kassör Ingegerd Johansson 

Tel 08-559 23 109 

E-post ingegerd.johansson@elmbv.se 

Missionssekreterare 

Jens Aage Nielsen (Etiopien) 

Tel 08-559 23 156 

E-post jens-aage.nielsen@elmbv.se 

Karin G. Ekström (Kenya) 

Tel 08-559 23 157, 070-241 82 30 

E-post karin.g.ekstrom@elmbv.se 

ELM Nord 

Ordförande Carlåke Söderlind 

ELM Syd 

www.elmsyd.se pg 38 16 87-3, bg 917-4418 

Ordförande Anders Månsson Tel 0431-290 56 

E-post anders.mansson@elmsyd.se 

Expedition: ELM Syd c/o Erling Hansson, 

Esplanaden 3F, 280 40 Skånes Fagerhult 

Tel. 0433-34063 

E-post erling.hansson@lm.lrf.se 

ELU 

www.elungdom.se pg 3 16 86-9, bg 305-0960 

Ordförande Daniel Ringdahl Tel 0768-985 551 

E-post ordforande@elungdom.se 

BV-Förlag 

www.bv-forlag.se pg 87 81 74-2, bg 503-3147 

Smålandsvägen 48, 286 35 Örkelljunga 

Tel 0435-521 77, fax 0435-522 05 

E-post info@bv-forlag.se 

Kristen bokhandel i Helsingborg 

Tel 042-14 57 22. Bollbrogatan 8 

Till Liv 

www.tillliv.se pg 607 98 93-1, bg 5316-4000 

Ägare och utgivare ELM-BV 

Ansvarig utgivare Nils-Göran Nilsson 

Redaktör för Till Liv 

Eva Andersson, tel 046-39 93 65 

Till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund 

E-post till.liv.red@telia.com 

Redaktionsråd för Till Liv 

Rebecka Engström, Anders Göth, 

Lars-Åke Nilsson, Daniel Ringdahl 

Redaktör för Begrunda 

Peter Henrysson, tel. 046-211 84 61 

E-post begrunda.red@telia.com 

Grafisk form Johanna Gustavsson 

Expedition & annonser 

Till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund 

Tel 046-39 93 60, fax 046-39 93 61 

E-post till.liv.design@telia.com 

Annonser insändes senast: 

10:e jan, mars, maj, aug, okt, nov. 

Kostnad för privata/kommersiella annonser: 

10:50 kronor/spaltmillimeter, min pris 125 kr 

(ELM/ELU-föreningar: 5:50 kr/mm) 

Prenumeration Till Liv, 11 nr/år 

Ny pren. 350 kr; ord. 450 kr; student 250 kr 

Prenumeration Begrunda, 2 nr/år 

Bilaga i Till Liv 70 kr/år för Till Liv-pren. 

Endast Begrunda 90 kr, lösnummer 45 kr 

Prenumeration pg 607 98 94-9 

Annika Lind, tel 0435-543 47 

Göingegatan 1 A, 286 32 Örkelljunga 

E-post prenumeration.tillliv@hotmail.com 

Taltidning Annika Lind, tel 0435-543 47 

Tryck Norra Skåne Offset Hässleholm 

13:e årgången ISSN 1402-1838 

TILL LIV 9 • 2009 31

Bilagor medföljer. 

POsttidning 

Bvid obeställbarhet återsänds tidningen till 

Annika Lind, Göingegatan 1 A, 286 32 Örkelljunga 

Ett hem för ditt hjärta 

Herren är min tillflykt och min borg, 

min Gud som jag förtröstar på. 

PsaLtarEn 91:2 

risKEn Finns att du inte tänkt så mycket på att 

göra rum för din själ. Vi ordnar med vackra hem 

för våra kroppar, men själarna blir hänvisade till 

ett skjul på sluttningen där nattvinden kyler och 

regnet blöter ner. Är det underligt att världen är 

så full av kalla hjärtan? 

Det behöver inte vara på det sättet. Vi behöver 

inte leva därute. Det är inte Guds avsikt att ditt 

hjärta ska flytta omkring som en beduin. Gud 

vill att du ska komma in från kylan och leva 

tillsammans med honom. Under hans tak finns 

det plats. Vid hans bord är det dukat. I hans vardagsrum 

är en fåtölj reserverad för dig. Han vill 

att du ska flytta in hos honom. Och varför vill 

han ha dig i sitt hem? 

Bara för att han är din Far. 

ur ALLA DAGAR NÄRA av maX LuCadO, LiBris FörLag 2005 

FOTO: DAVID SCHAUEr 

nÄsta nummEr utKOmmEr Ca 1 OKtOBEr 

Jesus och jag – bland mina medmänniskor? undErvisning 

Skuld och skam aKtuELLt ÄmnE 

Bibelns inspiration BiBELnYCKELn 

Bilaga medföljer. 

Tre tjänarinnor rEPOrtagE

Ladda ner hela numret som pdf - Till Liv

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?