Förord - malaxedu.fi

Förord
Projektet om förintelsen är ett årligen återkommande projekt vid Gymnasiet i Petalax.
Arbetet innefattar dels en kurs under vecka 8, där vi lär oss mera om denna mörka
period i historien, och dels en resa till Polen, som i år ordnas 18-22.4. Huvudmålet för
vår resa till Polen är ett besök till förintelselägret Auschwitz-Birkenau.
Kursen under vecka 8 bestod av föreläsningar, diskussioner och filmanalyser, men
även av elevernas självständiga arbete. Detta häfte är ett resultat av elevernas egna
arbeten.
I år har Ann-Charlotte Söderman och Kerstin Björkas huvudansvaret för projektet.
Följande elever har deltagit i förintelsekursen 2013:
Ahläng Sofia
Berglund Jon
Bošnjaković Samira
Čavčić Adna
Fogde Sebastian
Holmgren Julia
Kronholm Lena
Lundegård Sofia
Lönnvik Fanny
Lönnvik Matilda
Mušić Amir
Nilsson Sara
Orre Isabelle
Renkonen Sebastian
Strengell Frida
Svenns Emma
Svenns Lina
Utgård Sofie
Åkerman Alexander
Åkerman Paulina
Förintelseprojektets deltagare 2013. På bilden saknas Lina Svenns.

Innehållsförteckning
1. Förintelsen – år för år
2. Antisemitism och raslära
2.1. Antisemitism
2.2. Raslära
3. Nazismen som ideologi
3.1. Symboler
3.2. Nazismens uppkomst
3.3. Den ariska rasen
3.4. Antisemitism och judehat
3.5. Nynazism
4. Hitlers väg till makten
4.1. Första världskriget
4.2. Tiden efter kriget
4.3. Hitler i fängelset
4.4. Den stora depressionen
4.5. Tyskland blir diktatur
5. Hitlers bödlar
5.1. Heinrich Himmler
5.2. Adolf Eichmann
5.3. Joachim von Ribbentrop
5.4. Josef Mengele
5.5. Hermann Göring
6. De kvinnliga nazisterna
6.1. De njöt av att plåga
6.2. Gick samma öde till mötes
6.3. Eva Braun – „Odjurets älskarinna“
7. Nazisternas förintelseläger
7.1. Auschwitz-Birkenau
7.2. Chelmno
7.3. Belzec
7.4. Treblinka
7.5. Majdanek
7.6. Sobibor
8. Politiskt motstånd i Nazityskland
8.1. Ernst Thälmann
8.2. Vita Rosen
8.3. 20-juli-attentatet
9. Nazismens propaganda
9.1. Propaganda före maktövertagandet 1919 - 1933
9.2. Propaganda efter maktövertagandet 1933 – 1945
9.3. Propagandan under kriget 1939 - 1945
9.4. Joseph Goebbels
10. Nürnbergprocessen
10.1. Anklagelser
10.2. Åtalade
10.3. Jakten på förbrytarna som flydde

1. Förintelsen – år för år
År 1918: Tyskland förlorade första världskriget. I och med Versaillesfreden
förlorade Tyskland flera landområden och var också tvungen att betala
krigsskadestånd, som gjorde att Tysklands ekonomi rasade och gjorde det oroligt i
landet. Tyskland skulle också erkänna att de ensamt var skyldiga till att kriget
började. Det här är en bidragande orsak till nazismens början.
År 1920: Tyska arbetarpartiet bytte namn till Nationalsocialistiska tyska
arbetarpartiet (NSDAP), alltså nazisterna, efter att Hitler hade gått med i partiet.
År 1921: Hitler blev partiledare för
NSDAP.
År 1923: Hitler och nazisterna försökte
ta makten genom en kupp,
kallad ”ölkällarkuppen”. Kuppen misslyckades
och Hitler hamnade i fängelse
1924, där han skrev ”Mein Kampf”.
År 1933: Adolf Hitler blev rikskansler och
fick makten i Tyskland, NSDAP blir det
enda tillåtna partiet i Tyskland. Dachau,
som var det första koncentrationslägret
togs i bruk, de flesta fångar var
kommunister och socialdemokrater,
däremot släpptes de flesta fria efter en tid.
De fanns egentligen ingen plan för
förintelsen ännu, utan nazisterna ville bara
att judar skulle bort från landet så
Tyskland skulle bli ett judefritt land. Därför
förföljde man judar och tog bort deras
medborgerliga rättigheter, och med det
försvann deras möjlighet till att försörja sig.
År 1934-1939: Olika lagar som begränsade judarnas rättigheter kommer till. Några
exempel på detta var att judar inte fick vara med i militären, att judiska barn inte fick
gå i tyska skolor och att judar inte fick gifta sig med tyskar.
Dessutom skulle judiska kvinnor lägga till ”Sara” i sitt namn och judiska män ”Israel”
1934 blev Hitler Fürer för det tredje riket, eftersom Paul von Hindenburg, som var
president, dog.
Kristallnatten inträffade i november 1938. Den polsk-tyske juden Herschel Grynszpan
sköt en tysk diplomat vid namn Ernscht vom Rath i Paris, och för detta bestraffades
alla judar. Judiska affärer och synagogor förstördes och ca 30 000 människor
skickades till koncentrationsläger.

Ett spel som en
tysk har tillverkat.
Spelet heter
”Juden raus” som
på svenska
betyder ”Ut med
judarna”.
Spelet menades
att vara ett
”väldigt roligt
spel” för barn och
vuxna.
År 1940: Flera getton bildades och alla judar i Warszawa, Polen förs ihop i ett enda
getto.
I juni börjar Auschwitz att användas.
År 1941: Alla judar måste bära davidsstjärnan, som är en gul stjärna med 6 hörn. I
Polen införde man det här redan år 1939.

Auschwitz II, Birkenau blir ett förintelseläger.
Göring ger i uppdrag åt Heydrich att dra upp riktlinjerna för
”den slutgiltiga lösningen”
År 1942: Tidigt på året håller man en konferens för att
planera verkställandet av ”den slutgiltiga lösningen”. Detta
år var det även första gången som judar transporterades
med tåg till Auschwitz, och dödades i gaskamrar med
ämnet Zyklon B-gas.
Flera förintelseläger öppnas, två av dem var Sobibor och Treblinka.
Treblinka. Sammanlagt mördades här 870 000 människor, de flesta var polska
judar. 29 000 var icke polska judar och 2000 var romer.
År 1943: I Auschwitz-Birkenau görs fyra stycken krematorier med gaskammare
färdiga och tas i bruk.
År 1944: Tyska officerare försökte döda Hitler, genom att lämna en bomb i rummet
där han var, försöket misslyckades och Hitler fick bara några småskador. Efter detta
avrättades många officerare, för att Hitler ville hämnas.
Röda armén befriade Majdanek som var ett förintelseläger.
I Auschwitz slutar man med att döda med Zyklon B i gaskamrarna.
År 1945: Den 27 januari befriades Auschwitz av den Röda armén

Från 1942 mördades mellan 1,2 miljoner till 1,6 miljoner människor i Auschwitz,
främst judar, i gaskammare. Här utfördes också grymma medicinska experiment
på fångarna.
Den 30 april tog sig Röda armén in i Berlin, Hitler tog självmord när soldaterna var ca
500 meter från hans bunker.
Den 20 november började den så kallade Nürnbergprocessen, en rättegång där 24
militära och politiska ledare i nazityskland ställdes inför rätta. Rättegången höll på
ända till 1 oktober 1946.
Nürnbergprocessen 1945-1946

2. Antisemitism och raslära
2.1 Antisemitism
Ordet kommer från grekiskans ´anti´ som betyder mot och ´semit´ som betyder jude.
Ordet användes för första gången av den tyske agitatorn Wilhem Marr för att
benämna de pågående och aktuella judefientliga kampanjerna. Ordet användes snart
för att beteckna fientlighet mot judarna och judendomen.
Antiken:
Cicero
Fientligheten mot judar var inte så utbredd under antiken. Caesar bl.a. gav judarna
tillåtelse att fritt få utöva sin religion och kejsaren Augustus befriade dem från
kejsarkulten. Även de judiska upproren mot romarna 66-73 och 132-135 e.kr som
slutade blodigt ledde det inte till en ökad effekt på judefientlighet i riket. Men det
förekom kritik mot de judiska sederna från flera av de antika författare bl.a. som
Cicero, Tacitus och Juvenalis. Kritiken riktade sig främst mot seder som
omskärelsen, sabbaten och deras matvanor och deras förbud att göra en bild av gud.
I Nya Testamentet och i den äldsta hittade kristna litteraturen förekommer hat mot
judendomen. I det Gamla Testamentet betraktade judarna, som blev de första
kristna, Jesus som den utlovade Messias. Men de flesta av judarna anknöt sig inte till
den nya tron och det uppstod konflikter. Bl.a. ansåg sig de kristna att vara ”Det sanna
Israel” (dvs att de ansåg sig som de rättmätiga arvtagarna till Gamla Testamentet)
istället för judarna. Judarna blev också anklagade för att ha dödat Jesus och
förstörelsen av Jerusalem år 70 e.kr.
År 312 blev kristendomen den officiella religionen i riket, vilket ledde till att man
genom lagstiftning började man skära ner på judarnas rättigheter.
Medeltiden:
I slutet av 300-talet och i början av 400-talet, gick man från antiken till medeltiden och
antisemitismen ökade. Från och med nu fråntogs rätten för judarna att bygga nya
synagogor, inneha statliga ämbeten, att ha kristna slavar och att få gifta sig med en
kristen. Och ganska så snart så började det även komma falska rykten om judarna,
bl.a. att de dödade kristna barn för att använda deras blod till sin påskfest, eller i
samband med den stora pesten (digerdöden) år 1348-1350 att de förgiftade
brunnarna. Med dessa anklagelser och falska bevis ledde det till rättegångar som

sedan ledde till avrättningar eller fördrivning av judarna.
I samband med korstågen under slutet av 1000-talet och 1200-talet, förekom det
många organiserade övergrepp och även massakrer på judar. Det hände även ibland
att påvarna ingrep för att förhindra att judarna utrotades helt. Enligt dem var de
Gamla Testamentets folk och betraktades samtidigt som ”vittnen för den kristna
sanning”.
.
Korstågen under medeltiden
I de muslimska länderna hade judarna begränsande rättigheter men fick ett lagligt
skydd över sig som skydd mot övergrepp. De kallades för dhimmi som betyder
”skyddade”. Även fast de var skyddade förkom det ofta övergrepp, men sällan lika
hemska som i de kristna länderna.
Nya Tiden:
Under den nya tiden förbättrades inte judarnas livsvillkor förrän i slutet av 1700-talet.
Detta berodde på att de kom nya idéer om respekt i bl.a. religiösa frågor som ledde
till en ny inställning till judarnas levnadsätt, men i bl.a. Väst- och Mellaneuropa blev
det snarare tvärtom. Den franska revolutionen 1789 medförde också förbättrade
villkor för judarna i Frankrike och de länder som var beroende av Frankrike efter
Napoleonkrigen. Dessa villkor gick ut på att judarna skulle få fulla medborgerliga
rättigheter. Men under största delen av 1800-talet uppkom det motreaktioner, från
bl.a. medborgare och köpmän som ansåg att sina ekonomiska intressen hotade av
att judarna fick konkurrera fritt.
Under 1800-talet började rasbiologerna dela in människor i raser efter hudfärg och
även i andra kroppsegenskaper. Med denna teori kunde rasbiologerna tala om en
ariska ras som var överlägsen och om en semitisk ras som var underlägsen, det vill
säga judarna.
Då nazisterna kom till makten 1933 inleddes en stor serie med antisemitiska aktioner.
Judiska affärer och företag fick en skärskild märkning och böcker som var skrivna av
judiska författare, brändes offentligt på bål. Och under samma år blev judarna

utestängda från statlig tjänst. Senare, år 1935 i Nϋrnberglagarna, fråntogs judarna
medborgerliga rättigheter och dessutom förbjöds de att få gifta sig med arier. Under
natten mellan den 9-10 november 1938, den s.k. Kristallnatten, förstördes hundratals
synagogor och runt 30 000 judar fördes till koncentrationsläger. Från och med det
gick all judisk egendom till arisk ägo. Diskuterandet av judefrågans slutgiltiga
lösningen skedde i januari 1942 i Wannaseekonferansen. Där bestämdes att alla
judar skulle föras till ett koncentrations- , tvångs- eller till ett förintelseläger. Efter flera
undersökningar har det kommit fram att runt 6 miljoner judar dödades under andra
världskriget.
Här skedde Wannseekonferansen
2.2 Raslära
Allmänt om raslära
Raslära eller rasbiologi är namnet på vetenskapen om människans arv och ärftlighet.
Den växte fram ur flera olika idétraditioner bl.a. inom anatomi och arkeologi.
Rasbiologin utvecklades olika i olika länder men förknippas kanske mest med
nazisterna. Runt år 1900 började man använda rasbiologin som ärftlighetsforskning
om människan, inriktningen var ofta uttalad rashygienisk.

Eugenik
Eugenik är en undergrupp inom raslära och innefattar idén att förädla människan
biologiskt och på så sett förbättra människan. Eugenik kan sedan i sin tur delas in i
två undergrupper, positiv eugenik och negativ eugenik. Den positiva eugeniken syftar
på att man försöker öka antalet ”lämpliga”
föräldrakombinationer. Den negativa eugeniken däremot
syftar på att man på olika sätt, bl.a. sterilisering, försöker
förhindra att barn från olämpliga föräldrar föds.
En av orsakerna till att eugeniken och rasläran uppkom
kan vara det att i Europa har tankar om och rädsla för att
människan håller på att försämras länge funnits. Under
1800- talet ville man att biologer och läkare skulle se över
problemet och hitta en lösning. Francis Galton blev
personen som först började använda termen eugenik.
Galton ville även att eugeniken, ungefär som djur- eller
växtförädlingen, skulle utvecklas till en vetenskap.
Francis Galton
I början av 1900- talet återupptäckte man
Mendels ärftlighetslagar och det allmänna
intresset för eugenik började växa sig väldigt
stort, även det vetenskapliga intresset började
växa. Många som propagerade för dessa
tankegångar var tidiga genetiker bl.a. Herman
Nilsson-Ehle från Sverige och R.A. Fisher från
England. Eftersom eugeniken var så nära
kopplat till politiska och sociala frågor kunde
den inte bli som en vanlig vetenskap. I
speciella institut och föreningar hade tankarna
om eugenik utvecklats och formats men även
ibland fått en civilisationsfrälsande eller en
religiös utstrålning. Beroende på i vilket land
som tankarna fick fäste så utvecklades de åt
olika håll bl.a. i USA så rörde frågorna mest
ras- och immigrationsfrågor. I Tyskland så
flätades eugeniken ihop med rasbiologiska
idéer. Detta ledde till att man under nazitiden
mördade eller tvångssteriliserade judar,
slaver, romer, homosexuella eller andra
personer som inte passade in i det perfekta
nazisamhället.
Herman Nilsson- Ehle
Sverige var under 1900-talet ett av de länder
med störst intresse i ras- och
arvshygiensforskningen. Sveriges dåvarande riksdag inrättade i Uppsala ett institut
för rasbiologi. År 1934 stiftade Sverige en steriliseringslag som sedan skärptes år
1941för att upphävas först 1976.

Svåra etiska problem uppstår i samband med eugenik och eugeniskt tänkande. Den
vanligaste frågan är nog vem som har rätt att säga hur en ”bra” eller ”bättre”
människa ser ut och beter sig. Ett annat stort problem vid förädling av människan är
praktiska svårigheter som bl.a. artens individrikedom och att det tar väldigt många
generationer innan en avgörande förändring i egenskaperna uppstår. Dessutom har
det varit mycket svårt att hitta enbart positiva effekter av genetiska egenskaper. Ej
heller har man biologiskt kunnat påvisa att människans gener försämras, vilket
eugeniken skulle vara ”botemedel” mot. Någon anledning att tro att det existerar finns
inte.
Exempel på händelser som är förenade med den klassiska eugeniken är t.ex. när
föräldrar besluter om abort efter att ha fått fosterdiagnosen. Dessa beslut har
liknande etiska problem som de som förknippas med den klassiska eugeniken men
innehåller inga större beslut om människoartens framtid. Sannolikheten att intresset
för eugenik kommer öka är stor eftersom genteknikens utveckling går framåt och
möjliggör på så sätt snart en mer detaljerad insyn i människans arvsmassa.
3. Nazismen som ideologi
Nazism är en förkortning för nationalsocialism. Nazismen är en högerextrem ideologi
som eftersträvar ”livsrum” för den ariska rasen. Nazismen är emot demokratin och vill
att landet ska styras av en stark ledare. Nazismens historia delas upp i två delar:
Kampfasen, som var då nazisterna kämpade för att få makten, och regimfasen, som
var när nazistpartiet hade fått makten och Hitler styrde landet.

3.1 Symboler
Nazisterna gillade, och gillar ännu symboler. Deras officiella symbol är hakkorset,
som symboliserar lycka. Hakkorset är ett kors med fyra lika långa armar, och varje
arm är böjd på mitten, nittio grader medurs. Det nazistiska hakkorset stod på sitt ena
hörn, till skillnad från andra hakkors. Hakkorset har även förekommit i andra
sammanhang, bland annat inom hinduismen och det finska flygvapnet.
Örnen var också en vanlig symbol inom nazismen. Den symboliserade ädelhet och
kraft.
Nazismens symbol
Nazitysklands flagga
3.2 Nazismens uppkomst
Det Nationalsocialistiska partiet (Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei) i den
tyska Weimarrepubliken, hade nazismen som ideologi.
Exakt anledning till nazismens framgång är inget man med säkerhet kan fastslå, men
det berodde antagligen delvis på partiets ständiga aktivitet och dess nya idé om
folkgemenskap. Dessutom rådde hyperinflation i landet som följd till det första
världskriget, och nazisterna fiskade röster även genom att utlova en lösning på detta.
3.3 Den ariska rasen
En typisk arier är lång och ljushyad, har ljust hår och en ljus ögonfärg. Den ariska
rasen ansågs av nazisterna vara överlägsen alla andra raser och var därför lämpad
att härska över de andra raserna. Nazisterna ville endast ha ett ariskt folk i sitt land
och ville dessutom ha mer land för arierna att bo på, så kallat ”lebensraum”, eller på
svenska ”livsrum”.
3.4 Antisemitism och judehat
Antisemitism är grekiska och har kommit att betyda ungefär ”judehat”. Nazismen är
starkt antisemitisk, alltså nazisterna var fientliga mot judar och skyllde båda
världskrigen på dem. Antisemitism och att skylla på judar har förekommit ända sedan
Jesu död, som också detta skylldes på judarna. Mindre konflikter och strider med
judar förekom under decennier efter det, men den första, stora antisemitiska
händelsen inträffade först i medeltiden, mellan 300- och 400-talet, då judarna i

omarriket inte längre fick bygga synagogor, arbeta för staten, ha kristna slavar, eller
ens gifta sig med kristna personer. Samtidigt började falska rykten sprida sig om
judarna, som beskylldes för både barnmord och för att ha förgiftat dricksvattnet under
digerdöden i mitten av 1300-talet. Korstågen under 1000- och 1100-talet bidrog även
till många oskyldiga judars död och misär.
Antisemitismen var som starkast under Hitlers tid som regent, eftersom folket ville ha
något att skylla sitt elände på, och Hitler mer än gärna beskyllde judarna, eftersom de
inte var arier. Judarna fick under denna tid genomlida förintelsen, där cirka 6 miljoner
judar massmördades.
3.5 Nynazism
Nynazism är namnet på de politiska grupper som är relaterade till den nazistiska
ideologin, De har mycket gemensamt med den gamla nazismen t.ex. rasism,
främlingsrädsla, homofobi och antisemitism. Förintelseförnekelse är också vanligt. De
påstår att det är en lögn eller åtminstone en överdrift. Användning av nazistiska
symboler är också vanligt, likaså beundran av Adolf Hitler. Det finns även många
nynazister som är mer inspirerade av strasserism som är emot Hitlers strategier.
Nynazister brukar inte använda namnet nynazister, de tycker mer om att använda
nationalsocialist, nationalist eller dylikt.

4. Hitlers väg till makten
4.1 Första världskriget
Första världskriget hjälpte Adolf Hitler att hitta vägen till makten. Han anmälde sig två
dagar efter krigets utbrott som frivillig i den tyska armén. Han var duktig och fick flera
utmärkelser, men han uppnådde ändå ingen högre ställning inom militären. Hans
överordnade tyckte att han inte hade behövliga ledaregenskaper. Hitler blev intagen
på sjukhus två gånger på grund av allvarliga skador från kriget. Då hade Hitler tappat
allt, bostad, vänner och jobb. Han började arbeta som frivillig i ett läger för
krigsfångar och sedan tog han ett jobb som politisk agent för riksvärnet.
4.2 Tiden efter kriget
Efter första världskriget var det väldigt oroligt i Tyskland. Det rådde ekonomisk kris,
hyperinflation och folket var missnöjda med Versaillefredens villkor och därför ökade
stödet för vänster- och högerextremistiska partier. Nationalsocialistiska tyska
arbetarpartiet grundades 1920 och Hitler blev partiledare 1921.
SA
Sturmabteilung grundades av Hitler år
1921. SA var partiets paramilitära
organisation. Det bildades för att
skydda partiets egna möten och störa
andras.
SS
Schutzstaffeln grundades av Hitler
1923. SS agerade som Hitlers
personliga livvakt. Organisationen kom
sedan att växa och då fick de allt fler
uppgifter, till exempel rasforskning och
att bevaka koncentrationsläger.
Ledaren för SS var Heinrich Himmler.

4.3 Hitler i fängelset
Hitler och nazisterna gjorde ett försök att ta över makten i München men
misslyckades. Detta kallades ölkällarkuppen. Hitler fick fem års fängelse på grund av
högförräderi, men blev frikänd efter nio månader. I fängelset skrev Hitler boken ”Mein
Kampf”, som var en del av hans politiska manifest. Medan Hitler satt i fängelset gick
hans parti bakåt på grund av att ekonomin förbättrades.
4.4 Den stora depressionen
Efter att Hitler hade blivit frisläppt försökte han få makten på ett lagligt sätt, men år
1928 fick nazisterna endast 2,6% av rösterna. Den stora depressionen kom till
Europa år 1929 och det ledde till massarbetslöshet i Tyskland. Det gjorde att stödet
ökade avsevärt för nazisterna och de blev riksdagens största parti år 1932. I januari
nästa år blev Hitler rikskansler. Hitler var ändå inte nöjd och ville öka nazisternas
makt och utlyste nyval. Just innan valet brann riksdagshuset. Hitler utnyttjade detta
till max och skyllde på kommunisterna. Det ledde till att nazisterna fick absolut
majoritet i det nya valet med hjälp av de konservativa.
4.5 Tyskland blir diktatur
Genom fullmaktslagen som kom år 1933 blev Nazityskland en diktatur där Hitlers ord
var lag. Ett år efter dog Tysklands president Hindenburg och Hitler blev därmed der
Führer.
Tack vare Hitlers stora popularitet lyckades han hålla makten i Tyskland under
krigsåren. I slutet av kriget tog han dock livet av sig och några dagar efter det
kapitulerade Tyskland.

5. Hitlers bödlar
5.1 Heinrich Himmler
Heinrich Himmler föddes den 7 oktober år 1900,
och begick självmord den 23 maj år 1945. Han var
chef för Schutzstaffeln (SS) mellan 1929 och1945
riksdagsledamot från 1930. Han blev också
statssekreterare för inrikesministeriet år 1936 och
chef för Tysklands polisväsen. Mellan åren 1943
och 1945 var han inrikesminister.
Då Himmler gick med i nazistpartiet år 1925 gick
det väldigt bra för honom. Han avancerade snabbt
och år 1929 blev han chef för SS (Schutzstaffeln),
som under den tiden hade ca 300 medlemmar. År
1933 så hade SS fått uppemot 300 000
medlemmar.
Heinrich Himmler
med Hitler och Göring.
Himmler var också med och inrättade det första
koncentrationslägret i Dachau 1933. Himmler var en
av de ledande personerna då det gällde
massmorden på judarna. Himmlers makt växte och
växte, och han blev en av de tre mäktigaste männen
i Tyskland under det andra världskriget tillsammans
År 1943 blev han inrikesminister, och år 1944 också chef för hemmaarmén efter ett
attentat mot Hitler. År 1945 blev Himmler utesluten från nazistpartiet och fråntagen
alla sina ämbeten, då han hade gett ett förslag om att Tyskland skulle kapitulera. År
1945 begick han självmord efter att han hade hamnat i brittiskt fångenskap.
5.2 Adolf Eichmann
Adolf Eichmann föddes den 19 mars 1906, han hängdes
den 31 maj 1962. Han var en tysk överstelöjtnant
(Obersturmbannführer) och SS-officer.
Han blev antagen till SS 1932, och år 1939 blev han chef
för Rikscentralen för judisk utvandring, som höll ordning
på emigrationen och deportationen av judarna.
Eichmann blev tillfångatagen av amerikanska trupper
1945, men han lyckades dölja sin identitet, och han
rymde år 1946. Han hittades senare av nazistjägaren
Simon Wiesenthal i Sydamerika år 1960, därifrån han
kidnappades och ställdes inför rätta i Israel. Han dömdes
till döden för brott mot mänskligheten och hängdes 1961.
Adolf Eichmann

5.3 Joachim von Ribbentrop
Joachim von Ribbentrop var en tysk politiker (nazist),
diplomat och köpman. Han föddes 30 april 1893 och
hängdes den 16 oktober 1946.
Ribbentrop deltog i det första världskriget som officer.
Ribbentrop träffade Hitler första gången år 1930, och
efter att Ribbentrop hade hyllat Hitler och gett pengar till
det nazistiska partiet blev han partimedlem år 1932. År
1933 blev han Hitlers utrikespolitiska rådgivare.
Ribbentrop hjälpte till med att få till stånd ett samarbete
med Japan och Italien, detta ledde till bildandet av
antikominternpakten.
Ribbentrop blev utrikesminister år 1938. Han var också
delaktig i Molotov-Ribbentrop-pakten som gjordes med
Sovjetunionen. Allt eftersom avtog Ribbentrops
inflytande. Då Hitler sedan begick självmord så föreslog
han inte Ribbentrop som varken det nya
statsöverhuvudet eller som utrikesminister, Ribbentrop
blev mycket upprörd över detta.
Joachim von Ribbentrop
Ribbentrop blev dömd till döden, han var den första som hängdes eftersom Göring
hade begått självmord.
5.4 Josef Mengele
Mengele föddes 16 mars 1911 och dog i slutet av 1970-
talet. Han var en tysk läkare och SS-officer. Han har blivit
kallad för ”dödsängeln” och ”den vita ängeln”.
Han utförde pseudovetenskapliga experiment på barn,
dvärgar och tvillingar. Experimenten vad ofta dödliga.
Exempel på experiment han gjorde var vivisektion och
ögon experiment för att kunna byta ögonfärg. Han
opererade ofta utan bedövning, och de barn som
överlevde experimenten tvingades leva med sina skador
resten av livet. Han hade även specialiserat sig på
rashygien.
Han tog värvning i SS, men skickades senare till
koncentrationslägret i Auschwitz efter en skottskada. Efter
att SS lämnade Auschwitz så arbetade Mengele på flera
olika läger en kortare tid.
Mengele flydde till Argentina 1949 och bosatte sig i
Josef Mengele
Buenos Aires. Efter att Adolf Eichmann kidnappades
1960 så flydde Mengele till Paraguay. Orsaken till varför
han efter en tid drunknade i havet tror man var att han fick en hjärtattack.

5.5 Hermann Göring
Göring föddes 12 januari 1893, och dog 15 oktober 1946.
Han var politiker och militär. Han tjänstgjorde under
första världskriget och blev en av de mest framgångsrika
jaktflygarna och chef för Richthofeneskadern.
Göring var en av dem som var med i det misslyckade
kuppförsöket i München. Där blev han skadad och blev
för en tid morfinberoende och flydde till utlandet. 1927
återvände han till Tyskland och inledde en karriär innom
politiken. 1928 blev han en av de första
nationalsocialistiska riksdagsledamöterna. 4 år senare
blev han riksdagspresident. I samband med Hitlers
regeringsbildning 1933 blev Göring minister och
rikskommissarie för det civila flygväsendet. Han fick efter
några år många olika uppdrag, till exempel blev han
andre man i Hitlers rike och regeringschef i den
preussiska delstatsregeringen.
När en mer utmanande utrikespolitisk kurs med
Hermann Göring
frontställning mot västmakterna blev gällande på 1930-
talet, började Görings inflytande minska. Efter segern över Frankrike 1940, tog han
den nya högsta militära rangen som riksmarskalk. Men det märktes att hans mer och
mer trängdes ut från militära och politiska avgöranden. Vid krigsslutet tappade Göring
till stor del sin ställning som Hitlers korade efterträdare. Han dömdes efter kriget till
döden, men begår självmord innan domen verkställdes.
5.6 Andra bödlar
Tre andra män som även kan kallas Hitlers bödlar så var Albert Speer, Karl Dönitz
och Baldur von Schirach.
Albert Speer gick med i nazistpartiet 1931. Han var en tysk arkitekt och politiker, han
fick till exempel rita och uppföra riksdagskansliet i Berlin och planerade
ombyggnaden av Berlins centrum.
Karl Dönitz var en tyst sjömilitär, han var chef för det tyska ubåtsvapnet. Han var en
tid även Nazitysklands rikspresident. Han dömdes efter andra världskriget till 10 års
fängelse som huvudkrigsförbrytare.
Baldur von Schirach var en nazistisk politiker. Han blev medlem i NSDAP i ung ålder
efter att ha träffat Hitler personligen. Han var en riksungdomsledare och blev senare
ledare för Hitlerjugend. Efter kriget blev han dömd till 20 års fängelse som
krigsförbrytare.

6. De kvinnliga nazisterna
Hitlers skapande av ”det tredje riket” krävde en hel del resurser, där av en hel del
män, men det var inte bara männen som kunde vara brutala innanför
koncentrationslägrens stängsel. Ett ökänt namn bland de kvinnliga fångvakterna var
Irma Grese, som med många andra från SS-döskalleförbandet valt att frivilligt utbilda
sig till fångvaktare för att sedan kunna plåga fångarna i de olika
koncentrationslägren.
Fångvaktarna var brutala och kalla, det var något som
fångarna kunde konstatera.
6.1 De njöt av att plåga
Bland de många fångvakter som fanns i lägren runtomkring i Tyskland var ca 3700
av dem kvinnor. Var och en av kvinnorna har gjort sig värdiga till sina slutgiltiga straff
för all sin brutalitet. Vi har valt att nämna några av de personer som väckt störst
reaktion.
Irma Grese
Irma Grese föddes 7 oktober 1923. Hon utbildade sig till
fångvaktare vid Ravensbrück, hon hade stor framgång i
sin karriär och befodrades snart till chefsövervakare året
efter. Hon ansvarade över 30 000 kvinnliga fångar. Irma
blev sexuellt tillfredställd av att piska andra kvinnor och
blev dömd för brott mot mänskligheten efter andra
världskriget efter att fångar vittnat hennes mordiska sinne.

Dorothea Binz föddes år 1920 och växte upp i bland
medelklassen. Som 15-åring började hon jobba som piga, men
valde snart att ansluta sig till SS och blev år 1939 skickad till
Ravensbrück för utbildning till fångvaktare. Binz var fruktad av
fångarna vid lägret, det sägs att hon kunde slå och piska ihjäl
fångar som lyfte blicken mot henne. Hon var som många andra
tyska fångvakter en iskall människa och tjänade sitt straff när
hon hängdes år 1947.
Dorothea Binz
Juana Bormann föddes år 1893 och valde att ansluta sig till
SS för ekonomiskt syfte. Trots hennes efternamn var hon inte
släkt med Martin Bormann, Hitlers privata sekreterare. År 1938
blev hon fångvaktare vid koncentrationslägret i Lichtenburg. År
1942 blir hon kallad för arbete till Auschwitz. Hon var känd för
sin grymhet och hade öknamnet ” kvinnan med hundarna”,
eftersom hon inte tvekade att släppa lös hundarna för att slita
fångarna i stycke.
Juana Bormann
Maria Mandel föddes 1912 i München. Hon tog tjänstgöring vid
Ravensbrück år 1939, men tre år senare blir hon befodrad till
chefövervakare och sändes att tjäna vid Auschwitz. Där blev hon
snart befodrad till en av lägerledarna under kommendanten
Höss. Hon använde sin piska dagligen till att slå fångar. Hon
avrättade många människor och sände ca 500 000 fångar till en
säker död i gaskamrarna. Efter krigets slut flydde hon till
Österrike, men greps samma år av de allierade soldaterna och
ställde år 1947 inför rätta. Hon avrättades genom hängning året
efter.
Maria Mandel
Hermine Braunsteiner föddes år 1919 i Österrike och
blev år 1939 utbildad till övervakare under Maria Mandel i
koncentrationslägret Ravensbrück. Hon flyttades snart till
lägret Majdanek, där hon misshandlade fångar till dötts.
Hon förtjänade sitt öknamn ”den stampande märren” då
hon stampat och sparkat ihjäl kvinnor och barn med sina
stålbeklädda stövlar. År 1948 blev hon arresterad och
blev dömd för misshandel och tortyr. Hennes straff blev
fjuttiga 3 år. 1950 blev hon frisläppt och flyttade 1958
flyttde hon med sin make till Kanada för att sedan resa till
Hermine Braunsteiner
USA. Femton år senare kommer hennes förflutna ikapp
henne och hon blir anhållen och dömd till livstids fängelse. Doch släpptes hon fri
1996 på grund av hälsoskäl, men avled tre år senare.

Ilse Koch även känd som ” Buchenwalds häxa” föddes 1906.
Började sin karriär som fångvaktare år 1936 i Sachsenhausen.
Där fann hon sin partner Karl Koch och de flyttade till
koncentrationslägret Buchenwald. Där piskade hon fångarna
och valde ut passande fångar med snygga tatueringar till
seanser där de tvingades våldta varandra. Sedan tog hon
huden och gjorde lampskärmar av dem. År 1945 avrättas
hennes make efter att han anklagats för bedrägeri, men Ilse
frigavs. Sex år senare får Ilse livstids fängelse, men begår
självmord år 1967.
Ilse Koch
Ewa Paradies föddes år 1920 och gick i utbildning till övervakare
vid Stutthof år 1944. Hon var bokstavligt talat iskall när hon
tvingade kvinnofångar klä av sig nakna i vinterns kyla och kastade
på vatten över fångarna för att sedan låta dem frysa till döds.
Efter att ha lämnat över sista transporten av fångar, flydde hon till
sin hemort Lauenberg. Dock blev hon gripen av röda armén
samma år och hängdes utanför Danzig år 1946.
Ruth Closius
6.2 Gick samma öde till mötes
Ewa Paradies
Ruth Closius föddes samma år som Ewa Paradies och
var en av de få som erkände sina brott. Hon var en brutal
människa och sände tusentals kvinnor och barn till
gaskamrarna. Hon hann ha en karriär som fångvaktare vid
koncentrationslägren Ravensbrück och Uckermark.
Hennes överordnade imponerades av hennes effektivitet.
Hon avtjänade sitt straff år 1948 genom att bli hängd.
Efter andra världskriget intogs de inblandade till rättegångar, varav många
avrättades. En hel del hängdes, bland annat Ruth Closius och Irma Grese. Andra
valde att undgå avrättningen och istället begå självmord.

6.3 Eva Braun – ”Odjurets Älskarinna”
Eva Braun hade en karriär inom filmatisering och var en borgerlig kvinna. Hon var
precis som vilken vanlig, tysk kvinna på den tiden, bortsett från en sak, hon älskade
ett odjur. Eva träffade Adolf Hitler första gången år 1929 vid en fotografering, hon såg
Hitler som en trevlig man och tre år senare blev de ett par. Braun var redo att offra
allt för Hitler och den 29 april 1945 gifte hon sig med honom. Men äktenskapet
varade inte länge. Nästa dag vandrade Röda armén mot Hitlerbunken och där av
valde Eva att ta livet av sig tillsammans med sin make.
”Skönheten och odjuret”

7. Nazisternas förintelseläger
Förintelselägrena kallade även dödsläger. De hade bara ett ända syfte och det var
att genomföra massmord på Europas judar. Massmorden började 1941, när
Nazityskland ockuperade Sovjetunionen. Avrättningen tog lång tid pga. att man
måste gräva massgravar så de hittade på en effektivare metod och det var att mörda
judarna med gas.
Det fanns fyra förintelseläger, -Chelmo, Belzec, Sobibor och Treblinka. Det fanns
också två kombinerande koncentrationsläger och förintelseläger, Auschwitz-Birkenau
och Majdanek. Auschwitz-Birkenau var den största nazityska lägret. Det var centrum
för utrotning av Europas judar.
7.1 Auschwitz-Birkenau (1940-1945)
Auschwitz är den mest omtalade av nazisternas koncentrations – och förintelseläger.
Det är det största och mest brutala. Auschwitz och de närliggande lägren hade olika
funktioner.
Auschwitz I
Auschwitz I var byggd för politiska fångar. De flesta var polska fångare, senare
sändes fångar från andra europeiska länder och Sovjetunionen dit. 1942 skapas
gaskammare som användes som experiment på mindre grupper. De första försöken
att gasa ihjäl människor med Zyklon B gjordes här och offren var sovjetiska fångar.
Auschwitz II
Den byggdes i slutet av 1941 i den polska byn Brezezinka (Birkenau på tyska) och
den fungerade som förintelseläger. Den hade fyra gaskammare och krematorier. De
flesta fångar var judar som kom från de tyskkontrollerade länderna. 1943 inrättades
en speciell lägerdel för romer. Ca 23 000 romer förflyttades dit.
Auschwitz III
Kallades Monowitz eller Auschwitz III. Var ett arbetsläger som utrustade de andra
tyska industrier med tvångarbete. Arbetet var väldigt hårt och många fångar dog efter
en kort tid.
7.2 Chelmno (1941-1945)
Chelmno togs i bruk den 8 december 1941, och det var ett förintelseläger i Polen. Det
var det första nazityska lägret där massavrättningen gjordes med gas och första plats
där tyska nazisterna gjorde massmord på judar. Chelmno tanvändes främst till att
avrätta judar ifrån staden Lodz getto. 320 000 dödades totalt i Chelmno.
Första offren var polska judar från Lodz och ca 5 000 romer. Deportation påbörjades
från gettot i Lodz i mitten av januari 1942. I slutet av året hade ca 86 000 judar
mördats. Det var också judar från Tyskland, Österrike, Tjeckoslovakien och
Luxemburg. Judar kom fram med tåg till järnvägstationen och sen trasporterades de

på lastbilar till lägret. De samlades på slottets gårdsplan och där sa man åt dem att
de skulle ”duscha” innan de åkte till arbetslägret. I grupperna fanns ca 50-70
personer- män, kvinnor och barn. De fördes in i byggnaden där de fick klä av sig och
lämna allt tillbehör. Sen tvingades de med slag och sparkar att gå nedför en ramp
som ledde till ett stängt lastutrymme i en lastbil. När den fylldes låste de dörren och
startade lastbilen. Avgaserna leddes med hjälp av en slang in i lastutrymmet. Efter 10
minuter har alla kvävts till döds. Kropparna var förda till skogsområde och blivit
kastade i massgravar. 1944 byggdes krematorier och kroppar brändes istället.
Den 17 januari 1945 lämnade tyskarna lägret. Mellan 1947 och 1950 åtalades två
medlemmar av Chelmno lägerpersonal, Walter Piller och Hermann Gielow.
7.3 Belzec (1942)
Belzec var ett förintelseläger, som låg i Lublindistriktet i sydöstra Polen. Nazisterna
började bygga Belzec i november 1941 i avsikt att utrota judarna i
generalguvernementet Polen. Omkring 600 000 människor mördades i Belzec.
Belzec bemannades av en lägerkommendant, ca 20-30 SS-män och många
ukrainska vakter. Den 17 mars 1942 började Belzec officiellt att fungera som
förintelseläger. Därefter under de följande veckorna mördades 80 000 judar i lägret.
Tusentals judar blev sända från Krakow till Belzec. Judar trasporterades med
godståg till Belzec. Resor var långa och omöjligt att stå ut med så många dog under
transporten.
Belzec hade de samma procedur som i Chelmno. Men här genomfördes det hela på
60-90 minuter. Efter avrättningen slängdes kropparna i massgravar. 1942 stoppades
deportationerna till Belzec, de flesta judarna i generalguvernementet hade då
mördats.
Alla judar dödades inte genast när de kom. De yngre och fysisk starka männen togs
ut för att arbeta. De delades in i olika grupper med olika arbete. En grupp av judar
rengjorde godsvagnarna och bar bort de människor som inte har överlevt resan. En
annan grupp sorterade offrens tillhörighet. En annan fraktade bort kroppar från
gaskamrarna och grävde ner dem i massgravar. Ytterligare en grupp tog bort
guldplomber ur de döda offrens tänder. Alla judar som arbetade behandlades mycket
brutalt. Om inte det behövdes mera arbetskraft blev de mördade. På våren 1943
grävdes gravarna i Belzec upp för att bränna upp kroppar, med avsikt att förstöra
bevisen för massmördandet. Efter stängdes lägret och sista fångarna blev sända till
förintelselägret Sobibor.
7.4 Treblinka (1942-1943)
Treblinka var ett förintelseläger i Polen. Lägret byggdes upp sommaren 1942 med
syftet att utrota judarna. 875 000 människor mördades i Treblinka. Av dessa var ca
845 000 polska judar, ca 30 000 judar från bl.a. Slovakien, Grekland, Bulgarien och
Jugoslavien samt omkring 2 000 romer. Lägret var uppdelat i tre olika delar. En del
var bostadsområde för lägerpersonalen. Det fanns också speciella baracker för judar
som användes som tvångsarbetskraft i lägret. En del var mottagningsområde för
fångarna och en del var avrättningsplats. Där fanns en tegelbyggnad med tre
gaskammare. I rummet bredvid fanns en dieselmotor som producerade koloxid som
sedan gick genom rör till gaskamrarnas tak där den släpptes ut genom anordningar
som liknade duschar. I Treblinka fanns också ett ’’sjukhus’’. Dit fördes de fångar som
var svaga och som inte själv kunde gå till gaskammaren, med förespegling att de

skulle få vård. Inne i sjukhuset väntade lägervaktar som dödade dem. Lägret
bemannades av en kommendant, 20-30 tyska SS-män och en ukrainsk vaktstyrka
med ca 100 man. De flesta ukrainska vakterna var krigsfångar som anmält sig till
frivillig tjänstgöring. Deras uppgift var att hindra att någon rymmer därifrån. Där fanns
också en tvångarbetsstyrka som hade olika uppgifter: rengöra godsvagnarna,
förbereda avrättningarna, sortera offrens tillhörigheter. Ca 50 judiska kvinnor
arbetade i köket och i tvätteriet. De dödades efter en kort tid och ersattes av nya. I
mars 1943 kom order till Treblinka att alla bevis skall tas bort. De judiska fångarna
fick gräva upp massgravar och bränna upp kroppar. I april 1943 bildades en
motståndsgrupp bland tvångsarbetarna. Planen var att de skulle stjäla vapen från
lägervaktarnas förråd för att kunna fly och ansluta sig till den polska
motståndsrörelsen. Planen sattes i gång den 2 augusti men misslyckades. Av 750
fångar som skulle fly undkom bara 70, de övriga avrättades. Treblinka stängdes i juli
1943. Platsen där lägret har varit blev till en lantgård som gavs till en ukrainsk familj.
1964-1965 åtalades tio personer som arbetade som lägerpersonal i Treblinka. 1970
åtalades Franz Stangl, som har varit kommendant i Treblinka. Han lyckades fly vid
krigsslutet och levde i Brasilien. Han hittades och utlämnades till Tyskland. Han fick
livstids fängelse.
7.5 Majdanek (1941-1944)
Majdanek upprättades utanför staden Lublin i det tyskockuperande Polen och var
ursprungligen ett koncentrationsläger. Tyskarna planerade att göra Majdanek till ett
jättestort slavarbetsläger. De
skulle bygga baracker för
250000 fångar och stora
rustningsindustrier runtomkring,
där fångarna skulle arbeta.
Dessa planer blev aldrig
verklighet. Lägret blev mycket
mindre än vad det var tänkt
med några mindre gaskammare
och plats för omkring 50000
fångar samtidigt. År 1941
sändes 2 000 sovjetiska
krigsfångar och 2 000 judiska
män till Majdanek. De skulle
bygga upp lägret och under
tiden fick de bo utomhus.
Många av dem dog i kölden.
Fångarna som skickades till
Majdanek kom från hela det tyskkontrollerade Europa. Totalt fanns det över 50 olika
nationaliteter i lägret. En stor del av dem var judar. I Majdanek var dödssiffran mycket
hög. Många misshandlades till döds av SS-vakterna, en stor del dog av
svält,sjukdomar och utmattning. Tiotusentals fångar sköts också i organiserade
massavrättningar. Majdanek fungerade som både koncentrationsläger och
förintelseläger. De flesta som avrättades i lägrets gaskammare var judar. De fångar
som inte kunde arbeta sorterades ut för att avrättas, men eftersom gaskamrarna i
Majdanek var små hade de inte kapacitet för massavrättningar. En del av de fångar
som inte inte var arbetsdugliga skickades därför till andra förintelseläger. Det fanns

inga säkra uppgifter om antalet fångar som passerade Majdanek men det rörde sig
om flera tusen , upp till en halv miljon. Det finns heller inga säkra uppgifter om hur
många som dog där men enligt uppskattningar som har gjorts av olika historiker var
det mellan 100 000 och över 350 000, varav 60 000 till 120 000 var judar. När
sovjetiska armèn närmade sig våren 1944 började tyskarna undanröja Majdanek och
fångarna blev förflyttade till Auschwitz-Birkenau och andra läger. Tyskarna brände
alla dokument men hann bara eliminera en del av byggnaderna. Sovjetiska trupper
befriade Majdanek den 24 juli 1944. Då fanns bara några hundra fångar kvar i lägret.
Direkt efter befrielsen tillsattes en polsk-sovjetisk kommission för utredning av de
brott som nazisterna hade begått i Majdanek. Av Majdaneks lägerpersonal på
omkring 1 300 personer blev bara 100 åtalade efter att kriget var slut. Ett fåtal
dömdes till döden och de övriga fick fängelsestraff. Redan i november 1944
bestämde kommissionen att lägret skulle bevaras som ett minnesmärke över
nazismens offer.
7.6 Sobibor (1942 – 1943)
Sobibor var ett förintelseläger i Polen, i närheten av en by med samma namn. Lägret
grundades våren 1942 och och avvecklades i slutet av 1943. Sobibor bemannades
av en kommendant som hade ungefär 30 SS-män och ett hundratal ukrainska
lägervakter till sin hjälp. Ukrainska lägervakter var tidigare krigsfångar.
Lägret var uppdelat i en administrationsdel, en mottagningsdel och ett
avrättningsområde. När judarna anlände i godståg fick de veta att de har kommit till
ett genomgångsläger, där de skulle få duscha före de transporterades vidare till ett
arbetsläger. De fick klä av sig och lämna ifrån sig det som de hade med sig, vartefter
de tvingades in i gaskamrarna. Varje gaskammare rymde omkring 150 personer.
Kammaren fylldes med koloxid och efter 20-30 minuter var alla döda. Hela
proceduren från ankomst till att kropparna hade kremerats tog två-tre timmar. När en
transport var avslutad anlände nästa. Under hösten 1942 upphörde transporterna
tillfälligt, på grund av att järnvägen till lägret måste repareras, och tyskarna utnyttjade
uppehållet och byggde fler gaskammare.
Totalt mördades omkring 250 000 judar i Sobibor. De kom från Polen, Tyskland
,Holland, Österrike, Frankrike,Tjeckoslovakien och också från getton i bland annat
Vilna och Minsk. I lägret fanns en grupp på omkring 1 000 judar som användes som
arbetskraft. De tvingades förbereda offren inför avrättningarna, ta hand om alla döda
kroppar och göra rent i gaskamrarna efter varje avrättning. De betjänade också
lägervakterna som bland annat skomakare, skräddare och kökspersonal. De flesta av
de judiska arbetarna fördes till gaskamrarna efter några månader och ersattes av
nya.
Det gjordes flera flyktförsök från Sobibor. Några få lyckades, men varje gång
avrättade lägerledningen många av de kvarvarande fångarna som hämnd. Leon
Feldhendler, en judisk fånge organiserade ett underjordisk grupp, som började
förbereda ett uppror och en massflykt sommaren 1943. I september anlände en
grupp sovjet-judiska krigsfångar till lägret och deras ledare, löjtnant Aleksandr
Pechersky, tog över ledningen för motståndsgruppen. Deras plan var att döda SSmännen,
ta deras vapen och med hjälp av dem få ut så många fångar som möjligt ur
lägret. Upproret ägde rum den 14 oktober 1943. Motståndsgruppen dödade 11 SS-

män och flera ukrainska vakter. Ungefär 300 fångar lyckades ta sig ut ur lägret, men
de flesta av dem fångades senare in och dödades. Bara 50 av dem överlevde
krigsslutet. Alla de fångar som inte tog sig ut ur lägret under upproret blev avrättade.
I juli 1943 hade SS-chefen Heinrich Himmler givit order om att Sobibor skulle göras
om från förintelseläger till koncentrationsläger. Efter fångupproret i oktober ändrades
planerna och hela lägret avvecklades och förstördes. Området omvandlades till en
lantgård, som överläts till en ukrainsk lägervakt. Åren 1965-1966 åtalades elva SSmän
som tjänstgjort i Sobibor. En av dem dömdes till livstids fängelse, fem dömdes
till mellan tre och åtta års fängelse, fyra frikändes och en begick självmord.
Rekonstruktion över hur lägret Sobibor såg ut.

8. Politiskt motstånd i Nazityskland.
Efter Versaillesfreden 1918 var den tyska staten och dess folk i kaos. Det nazistiska
partiet, med sina populistiska lutningar blev starkt på grund av detta, och av samma
anledningar fick de kommunistiska partierna också stöd.
Dessa två ideologier är dock hittillsvarande oförenliga, och detta ledde till ökande
fysiskt våld härstammande av ideologiska skäl. Nazisterna och kommunisterna
försökte båda få det överväldigande allmänna stödet i Tyskland, och i riksdagsvalet
1932 hade NSDAP 37.3% av rösterna, och det kommunistiska partiet och
socialdemokratiska partiet tillsammans 35.9%. Det politiska klimatet förvärrades, och
i mars 1933 skedde två synnerligen viktiga händelser.
Dessa två händelser var, för det första, etableringen av koncentrationslägret Dachau,
vilket Heinrich Himmler beskrev som ”det första koncentrationslägret för politiska
fångar”, och för det andra fullmaktslagen som gick igenom dagen efter Dachaus
öppning, och som gav Hitler autokratiska krafter.
En röd triangel var den symbol
de politiska motståndarna i
koncentrationslägren tvingades
bära, enligt nazisternas
kategoriseringssystem.
Nazisterna skyllde Tysklands förlust i det första världskriget på kommunisterna och
judarna. Dessa folkgrupper ansågs dessutom också ofta av nazisterna som en enda
grupp, vilket ses tydligt från nazistiska konspirationsteorier som uttalar sig om "judeobolsjevism",
och konceptet av att alla hittillsvarande kommunistiska revolutionärer
varit judar. På grund av dessa fakta såg nazisterna båda dessa grupper som
motståndare. I det decennium som följde skulle ödet för kommunister, socialister, och
andra vänsterideologiska personer visa sig vara grymt, och blodfyllt.
De personer som kategoriserats som politiska motståndare var dock ej alla ”goda”
personer. I denna kategori finns också personer som Otto Strasser, trogen
nazimedlem, som dock ej höll med Hitler i vissa ämnen. Otto skapade Schwarze
Front, en grupp som ämnade ta över makten av nazistpartiet. Detta lyckades dock ej,
och Otto levde resten av sitt liv i exil.

8.1 Ernst Thälmann
En av de mer prominenta kommunisterna i
1920- och 1930-talets Tyskland var Ernst
Thälmann, som blev utvald till partiledare för
Tysklands Kommunistiska Parti i 1925, efter
fem års medlemskap.
Thälmann blev arresterad av Gestapo efter
Tysklands riksdagsbyggnads brand 1933, och
spenderade därefter elva år i fångenskap, tills
han slutligen blev skjuten i Buchenwald 1944.
Möjligtvis skedde detta efter Hitlers order.
Thälmann blev, till stor del på grund av den
kamp han deltog i in till döden, hedrad efter
sin död i Östtyskland, och fick en grav i Berlin.
Ernst Thälmann år 1932
8.2 Vita Rosen
Vita Rosen var en pacifistisk
motståndsrörelse bestående av
elever i Münchens universitet, och
deras lärare i filosofi och
musikvetenskap, Kurt Huber.
Deras motstånd, på grund av dess
pacifistiska grund, bestod av grafittioch
flygbladskampanjer. Denna
kampanj utfördes mellan juni 1942
och februari 1943.
Urval av medlemmar i Vita Rosen, München
1942. Från vänster: Hans Scholl, Sophie
Scholl, Christoph Probst.
De sex mest prominenta
medlemmarna i denna rörelse blev
likviderade, bland dessa syskonen
Scholl, och Christoph Probst.
Medlemmarna av den Vita Rosen blev tilldelade en minnessten av granit i München,
och de ansågs av många vara ikoner för det aktiva motståndet under nazitiden efter
sin död.

8.3 20-juli-attentatet
Efter avsättningen av Italiens
fascistiska ledare, Benito
Mussolini 1943, fick de
individer som önskade
likvidera Hitler nytt hopp.
En grupp bestående av högt
uppsatta män i den tyska
armén planerade avsluta
Hitlers liv genom att placera
bomber i Varglyan, den plats
där Hitler spenderade en
majoritet av sin tid under
kriget.
Adolf Hitler förevisar för Benito Mussolini förödelsen
orsakad av Stauffenbergs mordattentat.
Attentatet kan också hänvisas
till som en militärkupp, på
grund av det faktum att
många av de inblandade
hade höga militära positioner.
Planen gick ut på att en man, vid namn Claus von Stauffenberg, skulle söka sig in i
Varglyan medbärandes en portfölj innehållande explosiva medel. Detta lyckades,
dock överlevde Hitler med endast mindre skador.
Runt 7000 personer blev arresterade på grund av detta attentat, varav ej alla var
inblandade.
Amerikanska trupper
efter Dachaus frigörelse,
1945.

9. Nazismens propaganda
En definition på propaganda är att det är ett organiserat sätt att påverka allmänna
tankar och åsikter genom alla sorters media. Nazisterna var väldigt duktiga på detta
under ledning av Joseph Goebbels. Med hjälp av hans talfärdigheter höll han och
Hitler befolkningens humör och positiva attityd uppe.
9.1 Propaganda före maktövertagandet 1919-1933
Nazisterna använde propagandan väldigt flitigt. Det hela började med att Hitler hade
lagt märke till propagandans betydelse under första världskriget då de brittiska och
amerikanska soldaterna var mycket mera motiverade till att slåss än vad de tyska
soldaterna var. Hitler har skrivit ner sina idéer och tips om hur propagandan skulle
förmedlas till folkmassorna i sitt manifest ”Mein Kampf”. Där står det bland annat att
”Propagandan måste hållas på en sådan intellektuell nivå att även den minst
intellektuella personen i publiken förstår”, ” Rikta in sig på allmänheten”, ” Väcka
fantasin hos publiken genom att vädja till deras känslor”.
Största delen av nazisternas tid i oppositionen var deras propaganda begränsad.
Eftersom de hade begränsad tillgång till media så tvingades de förlita sig till sina
duktiga talare. Hitler startade sina propagandaidéer genom nazisttidningen ”
Völkischer Beobachter”. Men i april 1930 utsåg Hitler Joseph Goebbels till
nazistpartiets propagandachef. Goebbels visade snart sina färdigheter, en av de
första framgångarna var nazisternas demonstrationer för att få bort den amerikanska
anti-krigs filmen ” All quiet on the Western front”.
Nazisterna ville att SA-männen
skulle vara av den ariska
rasen, stolta över sitt land och
sitt parti, fysiskt starka och
blicka mot framtiden.
9.2 Propaganda efter maktövertagandet 1933-1945
Före kriget hade nazisterna många olika teman för sin propaganda. Deras mål var
bl.a. att skapa yttre fiender (dvs. länder som var med och bestämde Versaillesfreden)

och inre fiender (judar, romer, homosexuella, kommunister, handikappade osv).
Judarna var speciellt utsatta av nazisterna, Judarna blev bl.a. utpekade som
parasiter i det tyska samhället. I den nazistiska propagandatidningen ”Der Stürmer”
sades det till och med att judarna kidnappade tyska barn. Det judiska samhället blev
attackerat mhja affischer, filmer, tecknade filmer m.m. Ett annat populärt propaganda
”ämne” var den perfekta ariska familjen, där det ofta var en familj bestående av en
man, en kvinna och ett eller flera barn.
En del av det nazistiska propaganda programmet var ”Operation Himmler”, där det
skulle se ut som om Polen var aggressivt emot Tyskland. Detta för att Tyskland
skulle ha en orsak att invadera Polen. En del av nazisternas hjärntvätt var ju partiets
ungdomsorganisation ”Hitler Jugend”, för pojkarna och den motsvarande ”Bund
Deutscher Mädel” för flickorna. Ungdomsverksamheten blev obligatorisk 1936.
9.3 Propagandan under kriget 1939-
1945
Propagandan under kriget gick även ut på att
peka ut judarna och påstå att det var
judarnas fel att kriget började. Efter
Stalingrad 1942 teg tyskarna inte längre om
sina förluster. Då började Goebbels skrämma
medborgarna med vad som skulle hända ifall
Sovjetunionen tog makten, desto sämre det
gick för Tyskland desto värre framställdes
fienden. En av de främsta källorna för
propaganda var ”Wehrmachtbericht” som var
en daglig radiosändning som beskrev den
militäriska situationen vid alla fronter. Det var
också mycket propaganda som ville framföra
meddelandet ”Hitler befriaren” och affischer
som ville få fram meddelandet ”Följa sin
ledare”. Det måste ha fungerat eftersom
tyskarna stred till slutet. Ett problem i detta
sammanhang var att eftersom det var så
mycket propaganda höjdes förväntningarna
på seger. När nazisterna inte vann så
behövdes det förklaringar till varför
förväntningarna inte uppfylldes.
Här beskylls judarna för kriget och
för att kriget håller på så länge.

Den perfekta tyska, ariska
familjen: Stolt över sitt land,
mannen som beskyddar sin familj.
9.4 Joseph Goebbels (1897-1945)
Joseph Goebbels föddes den 29 oktober 1897 i
Rheydt. Goebbels kom som de flesta av de
högre nazistledarna från en av samhällets lägre
klasser. Hans pappa arbetade som förman vid
en textilfabrik och hans mamma var dotter till en
smed. Goebbels fick inte komma med i den
tyska armén i första världskriget pga att han var
kortväxt och haltade svårt, kanske pga en
benmärgsinflammation vid fyra års ålder. Man
vet inte säkert varför han haltade, han påstod
senare att det var en gammal krigsskada.
Goebbels var en toppelev och tog studenten
1917 med bästa betyg. Han kunde studera
vidare pga att han fick ett stipendium, 1921 blev
han doktor i filosofi vid universitetet. Han hann
studera flera ämnen men han ville inte satsa på
sin akademiska karriär utan ville bli författare.
Tidningen ”Berliner Tageblatt” ignorerade hans
inskickade artiklar och ingen ville ge honom något jobb. Efter första världskriget
växlade han mellan flera olika ideologier. Eftersom han miste sitt arbete på en bank

så började han hata kapitalism och snart efter det blev han en antisemit.
År 1924 gick han med i nazistpartiet. Till en början var han sekreterare till en av
nazisternas högsta ledare, Gregor Strasser. År 1927 grundade han den nazistiska
tidningen ”Der Angriff”. 1928 blev Goebbels en av de 11 riksdagsledamöterna i det
nazistiska partiet. 1930 utnämndes Goebbels till partiets propagandachef utav Hitler.
Efter att Hitler fick makten 1933 blev Goebbels ”Riksminister för folkupplysning och
propaganda”. Goebbels tyckte att det var onödigt, för han ansåg att folk visste vad
han sysslade med i alla fall, men Hitler insisterade. Goebbels tog kontroll över radio,
press, film och litteratur. Kristallnatten den 9 november 1938 var Goebbels idé.
Goebbels döpte alla sina 6 barn till namn på H för att hedra Führern. Även Goebbels
familj användes som propaganda som den ”ariska och perfekta familjen”. 18 februari
1943 var höjdpunkten i hans karriär, då höll han talet benämnt ”Vill ni ha det totala
kriget”. Goebbels visade Führern obegränsad lojalitet ända till slutet. Dagen efter att
Hitler tog livet av sig så tog han livet av sig själv och hela sin familj.
10. Nürnbergsprocessen
Efter andra världskriget inleddes en rättegång i staden Nürnberg i Tyskland mot
nazistiska krigsförbrytare den 20 november 1945. Rättegången pågick fram till den 1
oktober 1946 och hölls av de segrande länderna. Åklagarna och domarna kom från
Storbritannien, USA, Frankrike och Sovjetunionen.
Fotografi från Nürnbergsprocessen
10.1 Anklagelser
Av det nazistiska Tysklands politiska och militära ledare anklagades endast 22
stycken för något av dessa brott.
1. Planerande av anfallskrig - Tyskland och de anklagade hade planerat att starta
krig.
2. Brott mot freden - Tyskland och de anklagade hade startat krig och därmed brutit
flera internationella avtal.
3. Krigsförbrytelser - brott mot lagar och seder i krig.

4. Brott mot mänskligheten - De anklagade hade begått brott mot mänskligheten,
bland annat genom nazisternas massmord på judarna
10.2 Åtalade
De åtalade hävdade att de var oskyldiga och att de bara följde order, men trots detta
blev endast tre personer frikända. De största namnen bland de anklagade var
Hermann Göring, f. 1893, och Rudolf Hess, f. 1894. Hess dömdes till livstids fängelse
medan man beslöt att avrätta Göring. Drygt två timmar före avrättningen begick dock
Göring självmord.
Hermann Göring var en tysk politiker och en av de mest framgångsrika ledarna inom
Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet. Mellan åren 1932 och 1945 var han även
den tyska riksdagens talman.
Namn Befattning Dom
Hermann Göring Riksmarskalk, överbefälhavare Dödsdom
för Luftwaffe
Rudolf Hess Hitlers ställföreträdare; Livstids fängelse
internerad i England sedan 1941
Joachim von Utrikesminister 1938-1945 Dödsdom
Ribbentrop
Konstantin von Diplomat, utrikesminister 15 års fängelse
Neurath
1932–1938, riksprotektor i
Böhmen-Mähren1939–1943
Wilhelm Frick Riksinrikesminister, Dödsdom
Ordinarie riksprotektor i
Böhmen-Mähren 1943-35
Ernst Chef för RSHA, högste Dödsdom
Kaltenbrunner överlevande företrädare för SS
Arthur Seyss-Inquart Rikskommissarie i Neder- Dödsdom
länderna 1940-1945
Alfred Rosenberg NSDAPs chefsideolog, Dödsdom
riksminister för de ockuperade
områdena i öster
Hans Frank Generalguvernör i Polen Dödsdom

Walter Funk Riksbankchef 1939-1945 Livstids fängelse
Albert Speer Rustningsminister, 20 års fängelse
chef för organisationen Todt
Fritz Sauckel Arbetsledare, general- Dödsdom
befullmäktigad för arbetskraftsmobiliseringen
1942-1945
Baldur von Riksungdomsledare, 20 års fängelse
Schirach
chef för Hitlerjugend
Robert Ley Arbetsledare, chef för Begick självmord innan
Deutsche Arbeitsfront
rättegången
Julius Streicher Gauleiter i Franken, Dödsdom
chefredaktör för Der Stürmer
Wilhelm Keitel Generalfältmarskalk, Dödsdom
chef för OKW
Karl Dönitz Storamiral, chef för 10 års fängelse
Kriegsmarine, 1943-1945
Hitlers efterträdare
Erich Raeder Storamiral, chef för Livstids fängelse
Kriegsmarine 1935–1943
Alfred Jodl Generalstabschef, chef för Dödsdom
OKW:s operativa avdelning
Franz von Papen Diplomat, ambassadör i Frikänd
Turkiet
Hjalmar Schacht Riksbankschef 1933–1939, Frikänd
ekonomiminister 1934–1937
Hans Fritzsche Byråchef på Goebbels Frikänd
propagandaministerium,
radiotalare
10.3 Jakten på förbrytarna som flydde
När domen för de nazistiska krigsförbrytarna kom, tog två olika organisationer fart.
Den ena organisationen arbetade för att hjälpa nazisterna att fly och den andra
arbetade för att lyckas hitta nazisterna och väcka åtal.
Den första organisationen hette Odessa, förkortning för Organization der ehemaligen

SS-angehörigen. Den grundades troligen 1947. De jobbade för att hjälpa nazistiska
krigsförbrytare att fly till Latinamerika eller Mellanöstern där de kunde hitta en fristad.
Karta av en flykttunnel
För att komma igång tog Odessa pengar från landets välstånd. Mycket av det var
förvärvat genom plundring av nationer och förmögenheter från människorna
nazisterna mördade.
Några kända personer som troligen fick hjälp att fly av Odessa var bland andra Josef
Mengele, Adolf Eichmann, Klaus Barbie, Eduard Roschmann och Erich Priebke. Den
huvudsakliga flyktvägen Odessa upptäckte var från den lilla bayerska staden
Memmingen till Innsbruck i Österrike. Därifrån var det möjligt att ta sig in i Italien över
Brennerpasset.
Den andra organisationen heter ännu idag Mossad och finns i Israel. Mossad är en
säkerhetstjänst. Mossad uppkom 1951 och inriktades på spionage och
underrättelsetjänst i andra länder. Deras mest kända operation genomfördes år
1960. Adolf Eichmann hade tidigare lyckats fly från Budapest, men tillfångatogs av
Mossad i Argentina och ställdes inför rätta i Jerusalem.

Gymnasiet i Petalax
Mamrevägen 13
66240 Petalax
Finland
Phone: +358-(0)6-3471630
Fax: +358-(0)6-3471635
e-mail: gymnasiet.petalax@malax.fi
home page: www.malaxedu.fi/gymnasiet