Moderna Läkare nr 2 2009 - Sveriges läkarförbund
Moderna Läkare nr 2 2009 - Sveriges läkarförbund
Moderna Läkare nr 2 2009 - Sveriges läkarförbund
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Ett internationellt perspektiv<br />
OM MAN ENBART håller sig till lagstiftningen<br />
i Sverige så finns inga hinder för<br />
personer som begått grova våldsbrott, som<br />
mord eller våldtäkt, att bli läkare. Rätten<br />
att fritt välja utbildning gäller även svårt<br />
kriminellt belastade. Har man avtjänat<br />
sitt straff skall det begångna brottet inte<br />
ligga den dömde till last och detta oberoende<br />
av förbrytelsens art.<br />
Dessa viktiga rättsprinciper riskerar att<br />
hamna på kollisionskurs med andra viktiga<br />
rättsprinciper om de strikt tillämpas<br />
på yrken inom sjukvård och utbildning.<br />
Inom dessa områden representerar yrkesutövaren<br />
viktiga samhällsfunktioner som<br />
måste ha allmänhetens förtroende.<br />
Europa nekar kriminella bli läkare<br />
Inom sjukvården finns också en patientsäkerhetsaspekt.<br />
Den som söker vård befinner<br />
sig i en utsatt beroendeställning.<br />
Vård tagaren och samhället måste kunna<br />
lita på att vårdgivaren inte kommer att<br />
missbruka sin maktposition utan osjälviskt<br />
agera utifrån patientens bästa. Det är<br />
också anledningen till att många europeiska<br />
och anglosaxiska länder inte accepterar<br />
att kriminellt belastade personer får välja<br />
känsliga yrken som läkare (Ref).<br />
De som begår grova våldsbrott har inte<br />
sällan personlighetsdrag som bristande<br />
impulskontroll, känslokyla och våldsmentalitet.<br />
Personer med sådan problematik<br />
kan ha svårt att klara situationer där man<br />
behöver agera utifrån andras behov eller<br />
inse att man utsätter patienten för allvarlig<br />
fara.<br />
Naturligtvis kan även dömda för grova<br />
våldsbrott ändra sitt beteende, men ett avtjänat<br />
fängelsestraff är ingen automatisk<br />
garanti för att detta har skett.<br />
Det finns alltså delade åsikter om<br />
brotts dömdas lämplighet för läkaryrket<br />
där Sve rige representerar en mycket liberal<br />
inställning. Diskussionen för och emot<br />
denna liberala linje har främst förts utifrån<br />
etiska resonemang, men det finns<br />
studier där man undersökt om läkare som<br />
begått gjort sig skyldiga till övergrepp eller<br />
felbehandlingar av patienter har misskött<br />
sig redan under studietiden.<br />
Problemstudenter blir problemdoktorer<br />
Den kanske mest välgjorda studien publicerades<br />
2005 i New England Journal of<br />
Medicine (NEJM) (1). Författarna undersökte<br />
235 läkare som blivit föremål för disci<br />
plinära åtgärder efter grava överträdel ser<br />
av god läkaretik. Åtgärderna varierade från<br />
varningar, som i USA publiceras i offent liga<br />
register, till indragen legitimation. De 235<br />
varnade läkarna jämfördes med en kontrollgrupp<br />
på 469 icke varna de. Kontrollerna<br />
hade tagit examen sam ma år och vid<br />
samma universitet som de var nade.<br />
På gruppnivå fann man att studenter<br />
som gjort sig skyldiga till ”icke professionellt<br />
beteende” hade mellan 3 och 40<br />
gånger högre risk än kontrollerna att bli<br />
varnade eller bli av med sin legitimation.<br />
I samlingsbegrepp ”icke professionellt<br />
be teende” ingick tretton variabler där<br />
vårdslöshet/försumlighet, missbruk, kriminalitet,<br />
åsidosättande av etiska regler<br />
och normer samt sexuella trakasserier var<br />
vanligast. Sjuttiofyra procent av indexfallen<br />
hade gjort sig skyldiga till en eller<br />
flera av dessa förseelser.<br />
Studien bekräftar andra tidigare undersökningar<br />
att problemdoktorer ofta varit<br />
problemstudenter (2). Det mest kännetecknande<br />
för dessa är ett de bryter mot<br />
etiska regler och normer. Kriminalitet och<br />
missbruksproblem förekommer i kombination<br />
med studieresultat och oförmåga<br />
att förbättra sitt beteende (1).<br />
Tydligt regelverk saknas<br />
De konkreta exempel på icke professionellt<br />
beteende som redovisas i artikeln<br />
känns igen även ur ett svenskt perspektiv<br />
och står i kontrast mot hur uppskattade<br />
och framgångsrika unga läkare agerar (3).<br />
De flesta studierektorer har någon gång<br />
stött på studenter som uppvisar sådana<br />
beteenden men få har möjligheter att vidta<br />
konkreta och effektiva åtgärder för att få<br />
studenten att bättra sig. Det saknas ett<br />
tydligt regelverk för vad ett lärosäte borde<br />
göra och många av överträdelserna är inte<br />
av det slaget att de automatiskt skulle leda<br />
till disciplinära påföljder.<br />
Samtidigt tyder den refererade undersökningen<br />
i NEJM på att någon form av<br />
intervention under studietiden kanske<br />
skulle kunna bespara sjukvården och samhället<br />
stora problem längre fram (4).<br />
Konkret händelse<br />
Fyra korta artiklar i januarinumret av British<br />
Medical Journal (BMJ) som tar upp<br />
vad man kan göra åt studenter som bryter<br />
mot etiska regler och normer är därför av<br />
intresse även för svenska högskolor (5- 9).<br />
Artiklarna utgår från en konkret händelse.<br />
En grupp brittiska studenter åker på<br />
utbyte till ett afrikanskt universitet. Gruppen<br />
har stor frihet att själva välja vad de<br />
vill göra inklusive att utföra procedurer<br />
och operativa ingrepp som de inte skulle<br />
få utföra självständigt i Storbritannien.<br />
En av studenterna i gruppen utnyttjar<br />
detta på ett sätt som de övriga inte anser<br />
etiskt försvarbart. Han utsätter patienter<br />
för uppenbara risker och obehag utan<br />
deras samtycke och försvarar sig med att<br />
detta gynnar hans framtida utbildning.<br />
Man diskuterar saken med honom utan<br />
resultat och tar upp frågan med en lokal<br />
handledare utan att något händer (5). BMJ<br />
har låtit en rektor, en etiker, en företrädare<br />
för brittiska motsvarigheten till Socialstyrelsen<br />
och en klinisk mentor kommentera<br />
fallet i var sin artikel (6-9).<br />
Tyvärr blir läsningen av dessa inlägg en<br />
besvikelse för den som är ute efter konkreta<br />
riktlinjer. Den felande studenten fördöms<br />
och de medstudenter som reagerat hyllas<br />
som goda föredömen på hur man bör reagera.<br />
Myndigheternas och institutionernas<br />
ansvar framhålls men i allmänna ordalag<br />
och utan att tydligt avgränsa vem som har<br />
det primära ansvaret och vad som konkret<br />
kan göras.<br />
10<br />
ML_0902.indd 10 09-03-12 21. 0.23