Pilotbönder i SVs energiföretagaren

webbkampanj.com

Pilotbönder i SVs energiföretagaren

Nr 4

Maj 2013

Årg 46 30 kr

viktigt

vittne

Hon överlevde

nazisternas

dödsläger

Studieförbundet

Vuxenskolans

tidning

sv-satsning

Kultur för

alla barn

dokumentärer

Svensk

film håller

världsklass

matskandaler

Nu vill fler

betala för

kvalitet

Pilotbönder i SVs Energiföretagaren

Biogas – en

…och så

Sverige Runt,

cirkelledare,

kryss och

puls

grön succé


Ingång

ledare // innehåll // brev // #4 2013

anders öhberg, ansvarig utgivare

Klarar partierna

demokratin

I

Sverige har det varit en självklarhet att det är

partierna som svarar för att förse det demokratiska

systemet med förtroendevalda. De personer

som valts till olika förtroendeuppdrag har en

djup förankring i partierna och därmed i folkrörelse-Sverige

vilket upplevts som en styrka och en

garant för en god representativitet.

I dag finns det 43 000 personer som har ett politiskt

uppdrag i kommuner, landsting/regioner och

riksdag, varav 38 000 förtroendevalda finns i kommuner.

Totalt delar de 43 000 politikerna på 70 000 uppdrag.

Den absoluta majoriteten av de 43 000 förtroendevalda

är ideellt arbetande fritidspolitiker som valt

att ägna sin fritid åt att svara upp mot demokratin.

anders

tre

bästa

Sverigedemokraterna

minskar i ett par nyligen presenterade

opinionsundersökningar.

Vi håller tummarna för

att det är en långsiktig trend.

anders öhberg

Sedan ganska lång tid sviktar medlemstalet

i partierna. Därmed minskar också

rekryteringsunderlaget för att hitta förtroendevalda.

Beräkningar visar att 2022

räcker inte antalet medlemmar till att

besätta alla förtroendeuppdrag. ”Men då

får vi väl minska antalet uppdrag alternativt

se till att färre tar på sig fler uppdrag”, kanske

någon tänker. I förstone en rationell tanke men vilka

blir de demokratiska konsekvenserna

»Se på studieförbunden

som

en resurs.»

Redan i dag är det skillnad mellan ”genomsnittssvensken”

och ”den genomsnittlige förtroendevalde” så

till vida att den förtroendevalde är äldre, har högre

utbildning och lön, oftare är anställd i offentlig sektor

samt i mindre utsträckning än genomsnittsmedborgaren

är utrikes född. Detta avspeglar i sin tur

partiernas medlemskårer och påverkar naturligtvis

legitimiteten för det politiska systemet.

En positiv trend är att intresset för samhällsfrågor

är i ökande och aldrig har väl vi som medborgare

haft större möjlighet att ta del av ”politisk information”

som i dag och möjligheterna ökar. Tidigare var

partierna, tidningen och public service våra informationskanaler

– oftast envägskommunikation. I dag

kan vi ha direktkontakt med ministrar om vi vill.

Sambandet mellan partiorganisationerna och demokratins

möjlighet att utvecklas är därmed inte lika

självklar. Men problemet kvarstår. Hur rekryteras

morgondagens förtroendevalda

Ett av statens fyra syften för att ge anslag till folkbildningen

är att vi skall ”stödja verksamhet som

bidrar till att stärka och utveckla demokratin”. Detta

är ett brett uppdrag och handlar om mer än partiernas

utveckling, men det handlar också om detta.

Två partier är i dag grundorganisationer i SV och vi

samverkar med ytterligare två. Det ger oss ett ansvar.

anders öhberg

anders.ohberg@sv.se

Impuls

ger också i detta nummer

många exempel på att SV

gör skillnad. Hur duktiga är

vi på att föra berättelsen

vidare

Politikerskolor och föreningskunskap

med mera är exempel på verksamhet

som bedrivs i dag. Men det krävs så

mycket mer.

En uppmaning till partierna är att se

på ”ert” studieförbund

som en resurs

när det gäller att utveckla

verksamhetsformer, modeller

för inflytande, pedagogiskt nydanande

former i ert utåtriktade

arbete och dialogplatser

för viktiga samhällsfrågor

med mera. Skall partierna

klara sitt uppdrag

också

i framtiden

krävs

mycket nytänkande.

SV

kan – och skall

– hjälpa till.«

Kommunanslagen

till folkbildningen har halverats

sedan 1992. Samtidigt

skriker kommunerna efter

hjälp att klara framtiden.

Kan någon förklara

Omslagsfoto klara thron börjesson

ullberg

Impuls ges ut av

Studie förbundet

Vuxenskolan Impuls ges ut och av

kommer Studie förbundet

ut med åtta

nummer Vuxenskolan per år. och

kommer ut med åtta

redaktion

nummer per år.

Telefon

08-587 redaktion 686 00

Telefon

Fax

08-587 686 00

08-87 686 03

Postadress

Fax

Box 08-587 1109686 03

111 81 Stockholm

Postadress

Besöksadress

Box 30083

Franzéngatan 104 25 Stockholm 6

E-post

Besöksadress

impuls@sv.se

Franzéngatan 6

Internet

Stockholm

www.impuls.nu

E-post

Chefredaktör och

impuls@sv.se

ansvarig utgivare

Per Internet Gustafsson

08-587 www.impuls.nu 686 40

per@sv.se

Ansvarig utgivare

Redaktionssekreterare

Anders Öhberg

Mats Nilsson

070-626 38 88

08-587 686 39

anders.ohberg@sv.se

mats@sv.se

Grafisk Redaktionssekreterare

form och layout

Anders Mats Nilsson Gustafson

Editor 08-587 Publishing 686 39 AB

anders@editor.se

mats@sv.se

Layout Grafisk form och layout

Jeanette Anders Gustafson Ericsson

08-587 Editor Publishing 686 37 AB

jeanette@sv.se

anders@editor.se

Annonser

Annonser

Anne-Marie Franzén

Anne-Marie Franzén

Tel/fax

Tel 070-62 62 364

08-542 473 45

annons@sv.se

annons@sv.se

Tryck och repro

Sörmlands

Grafiska AB

Katrineholm

Kundtjänst

Prenumeration

Helår 225 kr

Claudio Briones

08-587 686 46

Pg: 9 11 18-0

Adressändring

Adressändring

Claudio

Claudio

Briones

Briones

08-587

claudio@sv.se

686 46

claudio@sv.se

Vi förbehåller oss rätten att

Vi

publicera

förbehåller

allt material

oss rätten

även

att

i

publicera

elektronisk

allt

form.

material

Redaktionen

även i

elektronisk

ansvarar inte

form.

för insänt,

Redaktionen

ej beställt

material.

ansvarar inte för insänt, ej beställt

Impuls

material.

är medlem i Sveriges

Impuls

Tidskrifter.

är medlem

TS-kontrollerad

i Sveriges

Tidskrifter.

upplaga: 30

TS-kontrollerad

400

upplaga: 30 300

2 impuls nr 4 2013



innehåll

Två nya Sifoundersökningar visar att både de politiker som är ansvariga för

folkbildning i kommunerna och allmänheten är mycket positivt inställda

till folkbildning. Trots detta har de kommunala anslagen till folkbildning i

Sverige halverats på 20 år.

(Folkbildningsförbundet)

brev och sms

Tipsa gärna om vad som

händer i din SV-avdelning!

Och inte minst -

tyck till om Impuls, både

utseende och innehåll.

Sms: 0708-55 30 81,

mejl: impuls@sv.se eller

mats.nilsson@sv.se

4 En av de sista överlevande

förintelsen. Lea Gleitman, 88, är en av få överlevande

som fortfarande kan vittna om det fasansfulla som hände

i koncentrationslägren. Många av hennes släktingar

mördades. Nu berättar hon i skolor vad hon upplevt.

12 Tror på biogas

miljö. 18 lantbrukare i Kalmartrakten tror så mycket

på biogas att de är delägare i mångmiljonprojektet

More Biogas Småland AB.

16 Bättre märkning krävs

mat. Sex av tio konsumenter är villiga att betala mer

för maten om en hög kvalitet kan garanteras. ”Det är i

grunden en märkningsfråga”, säger Marie Söderqvist,

vd på Livsmedelsföretagen.

20 Svensk dokumentärvåg

film. Världen ligger öppen för svensk dokumentärfilm.

Filmer som ”Searching for Sugar Man”, ”Ångrarna”

och ”Bananas!” har berett väg.

26 Modiga barn i Åre

kultur. SV och Åre kommun samarbetar i projektet

”Modiga barn” som ska ge alla kommunens barn mellan

ett och nio år både kultur och hälsa.

32 Cirkel för välbefinnande

cirkelledare. Hållbara människor i ett hållbart samhälle

är mottot för Tori Rubenzon, som leder SV-cirkeln

”Din egen berättelse”.

16

26 32

4

12

sidan 25

»Får man

pussas på

jobbet»

dessutom i detta nummer

9 Tio frågor Karin Andersson 10 Sverige runt

19 Krönika Obotlig optimism // Ana Martinez

24 Puls 30 Reportage // Ett steg till 34 Kryss

35 Noterat 36 Baksidan Snabbare fasta bredband

// Anna-Karin Hatt

Folkbildning har

ingen övre gräns

» Nu har jag avtackat vår

äldsta cirkelledare, 95 år

i september.

Anna-Greta Hammarstad

började som

ledare i en litteraturcirkel

1995 och har hållit på

oavbrutet sedan dess.

Från början var de 17 personer

som vi fick delas

upp i två grupper. De har

läst ett oräkneligt antal

böcker och diskuterat.

Anna-Greta har bjudit in

författare att komma till

gruppen och berätta om

sitt författarskap.

Ett fantastiskt engagemang

som visar

att man aldrig har övre

åldersgräns i folkbildningen.

Karin Hjort, Kalmar

Anna-Greta Hammarstad,

till vänster, håller sin sista

cirkel.

Impuls

rättar

» I Impuls nr 3 tipsade

vi om utställningen ”Hus

- broderade fritt ur minnet”.

Rätta platsen för

utställningen är Kalmar

läns museum där den visas

hela sommaren.

» Studiematerialet vi

nämnde i en notis om

ett samarbete om energi

mellan SV och LRF i

Norrbotten, heter helt

enkelt Energiföretagaren.

nr 4 2013 impuls 3


förintelsen » lea gleitman

4 impuls nr 4 2013


Vittnet

från

helvetet

Lea Gleitman är judinnan som överlevde slavarbete i

koncentrationslägret Bergen-Belsen, dödsmarscherna och

Förintelsen. Hon var 15 när Hitler invaderade Polen och 21

då hon mot alla odds räddades från helvetet på jorden.

Sedan dess har hon vittnat om mänsklighetens grymmaste

ögonblick.

text Ossian Grahn foto Joi Grinde

Lea Gleitmans berättelse berör

eleverna på Bergaskolan i Limhamn.

Lea hör till de sista av nazismens

offer – nu vill hon göra sin röst hörd

nr 4 2013 impuls 5


förintelsen » lea gleitman

lea gleitman

»Under alla år i fångenskap träffade

jag inte en enda nazist som visade

medlidande. Antingen var de sadister

eller som maskiner. Det är den hemska

sanningen.»

Lea Gleitman ingår sedan

över 20 år i informationsgruppen

Förintelsens

ögonvittnen. Skolbarnen

som hon föreläser för sitter

knäpptysta. Det är omöjligt att inte

beröras.

Hon ser mycket pigg och mycket

vaken ut, verkar vara betydligt yngre

än sina år och utstrålar kraft.

Då gruppen startade sitt arbete

var medlemmarna ganska många.

”Överlevande” var ett begrepp. De

kom till grundskolor och gymnasium

och berättade om sina fasansfulla

upplevelser.

I dag är Lea en av ytterst få. De

flesta av hennes olycksbröder och

systrar är borta. När det sista ögonvittnets

röst har tystnat, vem ska då

vittna Lea Gleitman har funderat

mycket på denna fråga och tycker

sig märka en tydlig förändring.

Informationen som under decennierna

efter andra världskriget var

en självklarhet skjuts i bakgrunden.

Processen är smygande, men tydlig.

– Vi är knappt några kvar och

många yngre vet inte vad som hände.

Det bekymrar mig att intresset

har avtagit under de senaste åren,

säger Lea Gleitman.

Vi sitter nedsjunkna i en soffgrupp i

hennes bostad i centrala Malmö. På

väggarna hänger fotografier på barn

och barnbarn. En israelisk flagga.

Hon åker fortfarande till Israel regelbundet

och berättar målande om

våren där, hur blommorna doftar

och hur det känns att komma till

platsen som hon känner så stark

närhet till.

Släkten var stor, i dag finns bara

spillror kvar. Mamma, pappa, syskon,

fastrar, farbröder och kusiner

mördades av nazisterna. Lea, en syster

och en kusin överlevde. Traumat

är närvarande, inte ständigt som tidigare,

men skuggan av död, förlust

och katastrof finns där.

– Det är kluvet. Dels är jag tacksam

över att leva, dels känner jag

Arvid Persson från Bergaskolan

i Limhamn berördes starkt av

Lea Gleitmans berättelse.

skuld över att just jag klarade mig,

säger hon och tillägger:

– När läkarna frågar om vilka

krämpor gamla släktingar haft vet

jag inte vad jag ska svara. De blev

ju inte mycket äldre än 40. De hann

aldrig drabbas av åldersrelaterade

sjukdomar, sådant som jag får nu.

Hon kom till Malmö i maj 1946, ett

år efter krigsslutet. Omgående började

hon arbeta på Malmö Strumpfabrik,

Strumpan i folkmun. 1950

gifte hon sig med Josef Gleitman

som hade överlevt Auschwitz och

dödsmarschen till Sachsenhausen.

De fick två döttrar.

Lea säger att hon alltid har trivts

i Malmö, men något har förändrats.

Före detta kommunalrådet och stadens

starke man under många år,

Ilmar Reepalu (S), har flera gånger

kritiserats för sin inställning till

Malmös judiska minoritet. Det var

till Malmö som president Obama

skickade sitt speciella sändebud,

Hannah Rosenthal, för att få information

och själv kunna bilda sig en

uppfattning om judarnas ställning i

Sveriges tredje stad.

Därtill kommer situationen med

en delad befolkning. Invandrare

6 impuls nr 4 2013


Lea Gleitman har genom åren fått hundratals

brev av eleverna som tack.

Lea Gleitman lägger en sten på sin bortgångne

makes, Josef Gleitman, gravsten.

Alltid en näsduk till hands. De hemska

minnena plågar och tar på krafterna.

allt beslagtogs. Judarna föstes samman

i ghetton och tvingades bära

davidsstjärnan. Lea minns hur de

tyska soldaterna rullade in i Sosnowiec

på gröna motorcyklar.

– Allt förändrades och det infann

sig en känsla av ständigt närvarande

hot. Vi var rädda, säger hon.

från Mellanöstern och länder som

är i konflikt med Israel för med

sig Israelhat och antisemitism. En

känslig situation. En situation som

ansvariga politiker ofta undviker att

hantera i rädsla för att bränna sig,

att riskera att inta en ståndpunkt

och anklagas för att stödja endera

sidan. Antingen för att vara antisemit

eller för att vara islamofob.

– Jag är rädd för att historien ska

upprepa sig. Inte exakt likadant

men strömningarna finns, säger Lea

Gleitman.

Under hennes barndom och ungdom

i den polska staden Oswiecim var

judehatet en realitet, men samtidigt

ingenting som hade omedelbar bäring

på en ung kvinnas liv. Judarna

och polackerna levde sida vid sida i

ett ömsesidigt beroende – utan överdriven

kärlek, men också utan hat.

Det fanns många synagogor i staden,

men den största och vackraste skulle

tyskarna snart bränna ner.

1932 flyttade familjen till staden

Sosnowiec, då var det bara några år

kvar innan deras älskade hemstad

skulle döpas om och gå till historien

som skådeplats för en av historiens

ofattbara grymheter. När Hitler marscherade

in i Polen 1939 döpte tyskarna

om Oswiecim till Auschwitz.

Samtidigt försvann tryggheten

över en natt för den då 15-åriga Lea

Gleitman. Hennes far hade en affärsrörelse

och handlade med tyger,

Eleverna på Bergaskolan

i Limhamn

lyssnar när Lea

Gleitman berättar

om judarnas situation

i det neutrala

Sverige.

I augusti 1942 samlades alla stadens

judar på en utomhusarena. Under

två dygn sorterade nazisterna ut

de som skulle till dödsläger från

de som skulle bli slavar. En faster

vände sig till Lea Gleitman och hennes

kusiner.

Hon förklarade att de var de enda

som hade en chans att överleva eftersom

de var i rätt ålder för tvångsarbete,

unga och starka men inte

för unga. Kanske fanns det en liten

möjlighet för dem att ta sig igenom

den mardröm alla befann sig i. För

sista gången såg Lea sin mor och

lillasyster som transporterades till

Auschwitz. Själv fördes hon tillsammans

med 200 andra unga flickor

till Gräben-bei-Strygau, ett arbetsläger

i östra Tyskland.

1944 närmade sig slutet för Hitlers

rike. Lea Gleitman och tusentals

andra fångar tvingades ut på det

»

nr 4 2013 impuls 7


förintelsen » lea gleitman

Minnen. Lea Gleitmans mor, Szprina Posner, gasades ihjäl i Auschwitz i augusti 1942.

Fadern Jonasz Posner mördades i december 1941 och ligger i en massgrav i närheten av

Lviv i dagens Ukraina. Fotografierna är från 1918.

lea gleitman

»Det är kluvet. Dels är jag tacksam över att leva,

dels känner jag skuld över att just jag klarade

mig.»

som gått till historien som ”Dödsmarschen”.

Målet var koncentrationslägret

Bergen-Belsen.

– Största delen av vägen fick vi gå

till fots, bara bitvis fick vi åka i boskapsvagnar.

Jag tänker inte beskriva

de fruktansvärda två veckorna

resan varade, berättar Lea Gleitman,

men tillägger senare att allt handlade

om att överleva hungern, kylan,

ropen och slagen från de tyska vakterna.

Fötterna var såriga och människor

dog oavbrutet runt henne.

Lea anlände i december tillsammans

med 500 andra judiska flickor. Varje

morgon fick fångarna en bit bröd

som de delade i två delar för att ha

något till kvällen också. Lunchen

bestod av soppa på vatten och mjöl.

Människor dog som flugor.

– Speciellt de ungerska flickorna

led, de föll ofta ihop döda under morgonuppställningen.

Vi som varit där

längre härdades på något konstigt vis.

Efter två månader som fånge i

Bergen-Belsen trodde Lea Gleitman

att hon skulle misslyckas med sin

företsats att överleva. Det gick helt

enkelt inte under så svåra fysiska

omständigheter. Mer än hälften av

fångarna som kom med Lea hade

redan dött av utmattning, tyfus och

andra sjukdomar.

– Bland det svåraste var att uthärda

lössen som levde på våra magra

kroppar och överförde smittor mellan

oss. Det fanns inga bord, sängar

eller stolar. Därför utvecklade vi

stora liggsår på ryggen och sidorna

när vi sov direkt på golvet.

De unga kvinnorna satt ofta på

golvet och plockade löss från sig

själva och varandra. En sorts tidsfördriv.

– Vi knäckte dem mellan naglarna

precis så som man ser aporna göra

på zoo.

Varje morgon var det uppställning

under två timmar i kylan. Männen

och kvinnorna från SS kom med piskor

i händerna och hundar vid sina

sidor för att räkna fångarna.

– Det hände att någon av oss ramlade

av utmattning. Då var det slut,

piskor och hundar gjorde resten.

Utanför barackerna låg kroppar

staplade på varandra. Lea Gleitman

passerade med en känsla av att det

snart var hennes tur. Hon kände

ingen sorg, hon visste att hennes

släkt i princip var utrotad.

I ett avlångt tvättrum med vaskar

av plåt, utslagna fönster och minusgrader

träffade Lea en flicka som

bar på en handduk och en tvål. Först

trodde hon att det var en hallucination,

sedan förstod hon att flickan

sannolikt arbetade vid de nyanlända

transporterna. Tvålen blev kvar och

Släktingar från sin

moders och faders

sida hänger på

köksväggen hemma

hos Lea Gleitman.

Släktingar som

mördades av nazisterna

i ghetton och

koncentrationslägren.

>> Fakta

Namn Lea

Gleitman.

Ålder 88 år.

Familj Änka, två

döttrar, två barnbarn,

ett barnbarnsbarn.

Bor Malmö.

Intressen Älskar

att läsa. Har simmat

mycket och

dansat israelisk

folkdans.

Lea, 17 år gammal,

1941.

Lea tvättade sig frenetiskt med den

trots kylan.

– Jag skrubbade nästan sönder

huden. Kanske var det inte bara lössen

jag ville bli av med utan också

den mänskliga förnedringen. Jag

ville tvätta bort bitterheten mot

världen som jag kände hade svikit

det judiska folket.

Det har gått närmare 60 år när Lea

Gleitman konstaterar att det kan ha

varit så att tvålbiten räddade hennes

liv. Den gav henne en möjlighet

och motivation att hålla sig ren.

– En tid kunde jag tvätta mig och

hålla lössen borta. Alla kunde inte.

Av de 500 flickor som kom till Bergen-Belsen

samtidigt som jag överlevde

bara ett 50-tal.

Som svar på frågan om hon förlåtit

skakar Lea Gleitman på huvudet.

– Under alla år i fångenskap träffade

jag inte en enda nazist som

visade medlidande. Antingen var de

sadister eller som maskiner. Det är

den hemska sanningen, säger hon.

Mardrömmarna förföljer henne

inte längre. Men nyligen då Lea låg

svårt sjuk drömde hon om sin mamma.

Att mamman var döende.

– Efteråt förstod jag att det var

precis 70 år sedan hon mördades.

Då trodde jag att det var min tur att

dö, men så var det inte, säger Lea

Gleitman.«

8 impuls nr 4 2013


10 frågor

till Karin Andersson

Funktionsnedsättning: ”Den som är

brottsutsatt ska ha rätt till hjälp och stöd.

Det får aldrig bli villkorat.”

text OCH foto mats nilsson

1Vad är syftet med projektet ”Brottsutsatt

och funktionsnedsättning”

– Att öka kunskaperna om våld

och övergrepp mot kvinnor och

män med funktionsnedsättning.

Genom utbildning och samverkan

på både riksnivå och lokal nivå vill

projektet bidra till att brottsutsatta

kvinnor och män med funktionsnedsättning

får ett bättre stöd och

bemötande.

2Det finns många olika funktionsnedsättningar.

Riktar sig projektet till

någon eller några särskilda grupper

– Både ja och nej. Inom projektet

har vi valt att fokusera på kvinnor

och män med neuropsykiatriska

och psykiska funktionsnedsättningar

samt personer med utvecklingsstörning,

vilka enligt forskning

och studier är mest utsatta.

Självklart ska alla få ett bra stöd

och bemötande oavsett funktionsnedsättning.

3Är det vanligt att personer med

funktionsnedsättning utsätts för

brott

– Den kartläggning som Brå

gjorde 2007 visar att det är vanligt

men det är få som talar om det.

Kvinnor och män med funktionsnedsättning

utsätts för våld i lika

hög utsträckning eller högre grad

än befolkningen i övrigt. De utsätts

även för andra brott. De riskerar

att även utsättas för brott i verksamheter

av personal, assistenter,

andra brukare med mera.

4Kan du ge exempel på vilken typ av

brott det kan vara

– Troligtvis alla brottstyper. Rent

generellt vet vi mer om kvinnor än

män. Det saknas statistik eftersom

ingen myndighet samlar in statistik

om funktionsnedsättning i samband

med brott. Det finns enskilda

studier och lite forskning om brott

i nära relation med fokus på kvinnor

men nästan ingenting om män.

5Finns det kunskap om hur stort

mörkertalet är, det vill säga hur

många brott som begås men som

inte anmäls

– Det finns ingen dokumenterad

>> Fakta

Namn

Karin Andersson

Bor Stockholm

Jobbar som

Projektledare

Aktuell med Att

driva projektet

”Brottsutsatt och

funktionsnedsättning”

sådan kunskap. Personligen tror

jag att det är vanligare än man kan

tro.

6Hur är kunskapen om brottsutsatthet

och personer med funktionsnedsättning

hos de rättsliga instanserna

– Ganska låg är min uppfattning.

Det finns undantag på en del ställen.

När det gäller personer med

funktionsnedsättning och deras

behov och tillgängligheten inom

myndigheterna visar Handisams

granskning av myndigheter inom

rättsväsendet att mycket återstår

att göra.

7Hur är kunskapen hos personal

som möter personer med funktionsnedsättningar

– Jag tror att de behöver mer

kunskap om hur de ska hantera

situationen för att veta hur de ska

handla. Här finns mycket att göra

och det handlar om att lära sig se,

lyssna och våga fråga. Frågan är

komplex men oavsett sammanhang

måste den som är brottsutsatt ha

rätt till hjälp och stöd. Det får aldrig

bli villkorat, det är en mänsklig

rättighet.

8Projektet är redan igång på vissa

orter. Hur är erfarenheterna därifrån

– Det är lite olika. Det är fem

orter i gång och alla har startat

vid olika tidpunkter och har olika

ärendemängd.

9Vilken roll spelar SV

– SV har en ganska aktiv roll

på de orter som är igång, och på

riksplanet finns SV representerat

i projektgruppen. I dagsläget arrangerar

de och medverkar på

projektets seminarium och konferenser.

SV har också ansvar för de

studiecirklar som just nu pågår utifrån

ett utkast på ett studiematerial

som testas.

0Hur länge ska projektet pågå

– Till sista februari 2015.«

nr 4 2013 impuls 9


Sverige Runtdet händer i sv

7

e3

0

54

9

Samling kring datorerna på Gotland.

1gotland

Ny teknik ger nya cirklar

Utbyggnaden av fiberkabel

på Gotland har gett

många nya datacirklar

hos SV. Samtidigt erbjuder

bygdegårdarna goda

möjligheter för studiecirklarna.

digitalt. När Impuls hälsar

på i Fardhems bygdegård

på södra Gotland

har Lena Widén en

cirkel i data för nybörjare

med tio deltagare.

– Jag började med

släktforskning 2006, sedan

blev det datacirklar.

Lena Widén.

Sedan ny teknik kom

till bygdegården har vi

cirklarna där. Fiberutbyggnaden

har verkligen

satt fart på dataintresset.

– Alla kan ha sina

egna datorer med sig

och vi kopplar en videoprojektor

till datorn så

att alla kan se vad vi gör.

– När SV började med

datacirklar fick vi projektpengar

för att minska

den digitala klyftan.

Vi erbjöd dem som jobbade

ideellt på Kupan,

Röda Korsets lokal i

Hemse, att delta. Verksamheten

ökade och fler

och fler ville delta.

Nu har Lena och hennes

kollegor varje höst och

vår fyra, fem datacirklar

igång i veckan.

Det är inte bara nybörjarcirklar

utan även

cirklar för dem som har

lite mer datakunskap.

Att lära sig bildhantering

är populärt. Det

kan ibland även ingå i

en nybörjarcirkel, beroende

på vad deltagarna

vill. Släktforskning är

också populärt.

– Att vara cirkelledare

på dagtid passar mig

bra, berättar Lena, som

till vardags driver en

gård med mjölkkor.

2

6

9

8q

2varberg

1

Anhörigmässa

sv-samarbete. SV deltog

som enda studieförbund

på Anhörigmässan i Varberg

i april. Cirka 750 personer

besökte mässan.

Arrangör var Anhörigas

riksförbund, som SV har

ett samarbetsavtal med.

SV var på plats på mässsan

för att erbjuda både

kommuner, som enligt lag

ska ha anhörigstöd, och

anhörigföreningar förslag

på verksamhet.


gång

i SV

MAJ

10

FREDAG

2013

grebbestad 6 sept

För fjärde året i rad blir

det folkmusikfestival

med ett rikt kursutbud

på Charlottenlund i

Grebbestad den 6–8

september. SV står för

kurser ibland annat visor,

dans och berättarkonst

och anordnar ett ungdomsläger.

3luleå

Dubbla språk

Minoritetsspråk. Meänkieli

och finska är två

språk det talas en hel del

på äldreboendena i Luleå

kommun.

För att hålla talet och

förståelsen igång hos de

boende arbetar Birgit

Kajava i SVs regi med att

läsa högt ur böcker och

tidningar och ha sångstunder

och samtal på

meänkieli och finska med

de äldre.

Falu gruva. foto: mostphotos

4falun

Dubbla föredrag

Föredrag. Daniels Sven

Olsson har hållit flera föredrag

om trästaden Falun

och skrivit boken om Falu

gruva. Det senaste föredraget

i SVs regi handlade

om ”staden vid Falan”.

5mockfjärd

Jakt på arbetskraft

Arbetsmarknad. Generationsskiftet

slår hårt

mot glesbygds länen i

norra Sverige. Allt färre

bidrar till service inom

skola, vård och omsorg.

Frågan togs upp

vid ett framtidsmöte

i Gagnef

kommun med SV

och Centerpartiet

som arrangörer.

– Invandringen är

mycket viktig, sa Jan

Sundqvist, Arbetsförmedlingen

(bilden).

Drygt 30 procent av de

arbetssökande

somalierna i

Dalarna fick

jobb. 2012

fanns det

många lediga

jobb i Dalarna.

10 impuls nr 4 2013


Redaktör: Mats Nilsson // mats@sv.se // 08-587 686 39

6dalby

40 år med Lundahantverk

Sista lördagen i april var

det dags för en 40-årsjubilerande

utställning –

SV Lundabygdens Hantverksutställning

i Dalby.

hantverk. Förutom

utställning och prova

på-verksamhet i olika

hantverk var det dansuppvisningar,

gitarrunderhållning

av Torbjörn

Christine Persson, ”Körslaget”.

Cahlenstein med elever,

Charlotte Strömstedt,

expert i ”Antikrundan”,

bedömde antika föremål

och Amro Hawari gjorde

barnporträtt gratis.

Flera tv-personligheter

fanns på plats dagen till

ära: Bo Hagström, känd

från programmet ”Solens

mat”, berättade om

både mat och vin, Lovemark

från ”X-factor”

underhöll liksom Christine

Persson, ”Körslaget”.

I Lars-Görans smakhörna

bjöds det på

grillad korv från Tockafarmen

och för de lite

yngre fanns det både

gratis hoppborg och

godisregn. Samt förstås

7boden

Goda råd för att få bandet att utvecklas

Bandmedlemmar med

anknytning till SV Boden

fick 27 april möjlighet att

delta i en workshop på temat

”Ta bandet till nästa

nivå”. I fokus stod marknadsföring,

musikjuridik,

hur man tacklar problem

som kan uppstå i ett

band och framför allt hur

man sätter mål och behåller

siktet på dem.

musik. På plats för att

dela med sig av kunskap

och erfarenhet

var Richard Holmgren,

trummis i metalbandet

Wolf. Han har stor vana

Foto: sandra olsson

kaffeservering, tipsrunda

och lotterier.

SV Lundabygden passade

också på att marknadsföra

sommarens

hantverkskurser. Det

blir bland annat kurser i

pileflätning, smycketillverkning,

konstskola

för barn, korvstoppning

och keramik.

Bo Hagström, från ”Solens mat”, med cirkelledaren i silversmide Kurt Johansson.

Under workshopen utbyttes idéer och erfarenheter. ”Att

prata med banden ger mig mycket”, säger Richard Holmgren.

av att coacha band och

poängterade vikten av

målsättning och förberedelse.

– Det krävs struktur

för att komma vidare,

och det kan låta affärsmässigt.

Men att vara

ute mycket på vägarna

och spela är inte ett

orimligt mål att sträva

mot, säger han.

Deltagarna diskuterade

allt från vilka ursäkter

som håller när någon

inte dyker upp i replokalen

till hur man bevarar

kreativiteten och fattar

beslut i den ”familj” som

ett band ofta blir.

Richard Holmgren

gjorde tidigt valet att

jobba heltid som musiker

och vill skilja på

hobby och yrke.

– Ingenting kommer

serverat. Det är samma

grundrecept för att få

ett band att funka som

för allt annat i livet.

Fanny Lundmark

8hultsfred

Återvinning

Textil. Nåltovning och

återvinning av äldre textilier

stod på programmet

när SV och hantverksföreningen

Stinsen

samarbetade om en

textilkurs.

9uppsala

Rock med Ester

Musik. Rock och pop

präglade Esters festival i

Uppsala i mitten av april.

Flera av banden som

spelar i Esters musikverksamhet

för personer

med funktionsnedsättning

deltog på scen.

Esters musikverksamhet

bedrivs tillsammans

med SV.

Smide. Carl och Susanne

Boppamark har smideskurser

i SVs regi. I sommar

har de öppet i Hökens

smedja i Långhed i

Hälsingland. 0

qvena

Kväll med mode

Tjejkväll. Modevisning

och utställning

lockade ett 50-tal kvinnor

i alla åldrar till Vena

bygdegård i Hultsfreds

kommun när SV, bygdegården

och hembygdsföreningen

tillsammans

anordnade en tjejkväll.

wlinköping

Lättläst mässa

böcker. En bokmässa

för lättläst anordnades i

mitten av april på Stiftoch

landsbiblioteket i

Linköping. Boktips, högläsning

och nedladdning

av talböcker stod på

programmet. Arrangörer

var stadsbiblioteket, SV

och kommunen.

Kulturpris. SV Norrbottens

första kulturpris

delades ut vid den

nya avdelningens första

stämma i Sävast. Mottagare

av kulturpriset

blev författaren Mikael

Niemi.

e

nr 4 2013 impuls 11


miljö » biogas

Skitsatsningen

doftar succé

Under 2007 började fem lantbrukare norr om Kalmar tala

om hur de bäst skulle kunna skapa nya intäkter ur sina

befintliga verksamheter. I dag, sex år senare, står man i

startgroparna till något som redan belönats med pris, och

som gjort 18 lantbrukare till industriägare.

text och foto klara börjesson

Våren har äntligen kommit

till Kalmarregionen

och lukten av grisgödsel

ligger tung över Daniel

Junebergs och Jennie

Sundells gård. Daniel är en av de 18

lantbrukare som är delägare i More

Biogas Småland AB. Det är en biogasanläggning

som ska ta till vara

gödsel från de 18 lantbrukarna men

i framtiden även hushållsavfall från

närområdet.

Det började med fem vetgiriga

jordbrukare som diskuterade nya

möjligheter att utvinna nytt kapital

ur den redan existerande egna

verksamheten. Först pratade man

om att gå samman i mindre biogasanläggningar

förlagda ute på

gårdarna. Men det blev snart uppenbart

att området bjöd på större

potential än så, och fler lantbrukare

anslöt sig.

Samtalen blev till ett EU-projekt

genom Leader Kalmar Öland via

landsbygdsprogrammet, ett projekt

som 2011 tilldelades en Ullbagge på

Landsbygdsgalan som Årets Leader.

på Junegården har Daniel Juneberg,

Pelle Hallén och Per-Göran

12 impuls nr 4 2013


Sigfrids son samlats för att berätta

om arbetet med biogasanläggningen.

De tar skydd bakom grisstallarna

för att höras genom den starka

vårvinden. Det prisade projektet

har nu blivit More Biogas Småland

AB. Biogasanläggningen ska producera

färdig biogas till fordon, och

man kommer bygga en egen tankstation

i anslutning till anläggningen.

Pelle Hallén är projektledare.

Biogas

Per-Göran Sigfridsson,

Pelle Hallén

och Daniel Juneberg

har alla tre varit

med i projektet från

början. Deras bolag

räknar snart med

att kunna ta emot

90 000 ton gödsel

och hushållsavfall

årligen.

>> More Biogas Småland AB

More Biogas Småland AB ägs, utöver de 18 lantbrukarna, av

Läckeby Water AB, Famax AB och Almi invest.

Om två år räknar man med att kunna ta emot 90 000 ton

gödsel och matavfall årligen.

– Macken känns väldigt kul och vi

är lite extra stolta över den. Men för

att kunna göra verklighet av projektet

krävdes att vi hade en köpare till

den gas som ska gå till extern försäljning

också, förklarar han.

Bolaget bildades våren 2011 med

villkoret att anläggningen endast

skulle byggas om man kunde säkra

försäljningen av gas för en lång tid

framöver, och att det fanns säkra

investerare. Efter många och långa

samtal med banker, företag och

ortsbefolkning lyckades man till slut

tillgodose villkoren, och ett bygge

började planeras. Den 24 april i år

kom beskedet från länsstyrelsen att

det sista tillståndet var klart.

Den 3 maj togs första spadtaget,

och om ett år räknar man med att

kunna ta in den första lasten gödsel

för rötning.

Även om projektet nu har blivit

bolag och allt har fallit på plats, har

resan hit varit lång och stundtals

besvärlig. Lennart Svenzén är ytterligare

en av de 18 lantbrukare som är

delägare i bolaget.

– Ingen av oss hade ju gjort något

liknande tidigare, men vi hade alla

mycket erfarenhet från att driva

projekt framåt. I dag är jag och min

gård pilotprojekt för LRFs och SVs

»

nr 4 2013 impuls 13


miljö » biogas

På biogasanläggningens tomma yta till höger kommer rötningstornet att stå, ett 23

meter högt torn med 20 meter i diameter. Det är där som skit ska bli till kapital.

satsning Energiföretagaren, ett

informationsmaterial och arbetsredskap

när man ska börja med en

satsning inom grön näring. Hade det

materialet funnits när vi drog igång

hade det antagligen gått fortare, och

stärkt processen.

En traktor kör förbi ute på åkern

och Daniels tonårsfladdriga hund

flyger iväg över gårdsplanen. Medan

Daniel ser till att hunden inte kommer

ut på vägen berättar Per-Göran

om sin syn på satsningen. Per-Göran

Sigfridsson är precis som Daniel

Junegård svinbonde och har varit

med från början.

För honom är det viktigaste med

anläggningen att han får tillbaka

rötrester som han kan använda som

gödsel på sina marker. I dag är han

tvungen att använda köpt handelsgödsel,

en kostnad som alltså kommer

försvinna.

För att framställa biogas behövs

substrat, det kan som i det här fallet

bestå av gödsel och hushållsavfall.

När substratet anländer till anläggningen

förbehandlas det för att på

bästa sätt kunna rötas. Efter rötningen

har det bildats rötrester och

gas. More Biogas ska endast satsa

på drivmedel vilket gör att de dessutom

måste uppgradera gasen, en

process där koldioxiden avlägsnas

för att den ska fungera som fordonsbränsle.

Men det är alltså främst

rötresterna som lantbrukarna ser

vinsten i. Dessutom luktar resterna

mindre än handelsgödsel, menar

Daniel Juneberg.

– Framöver kommer jag att slippa

att fundera över hur jag förpestar

för alla i grannskapet när jag gödslar

mina marker. Rötresterna har ju förlorat

en del av det som luktar illa.

Just grannskapet har varit viktigt

att få med på resan. Två gånger har

man arrangerat studieresor till andra

biogasanläggningar för intresserade,

för att alla ska vara med i processen.

Och det är något speciellt

med den här bygden menar projektledaren

Pelle Hallén.

– Jag upplever att det finns en

unik stämning här. Jag har lagt ut

krokar på andra ställen om liknande

projekt, men aldrig fått napp. Här är

man vaken och villig att tänka nytt,

säger han.

Daniel Juneberg och Per-Göran

Sigfridsson håller med, stämningen

och sammanhållningen är påtaglig.

Och kanske är det anledningen till

att man hela tiden jobbat framåt,

även när problemen hopat sig.

– Här är vi vana att samarbeta, säger

Daniel. Jag har exempelvis inte

en enda maskin på gården som bara

jag använder. Traktorn där borta ska

jag till exempel precis köra bort till

grannen.«

Trakterna kring biogasanläggningen är mycket lantbrukstäta.

Biogas

>> Produktion

Under 2011 producerades 1 473 GWh biogas i Sverige från

sammanlagt 233 rötningsanläggningar. En ökning med 6 procent

från år 2010.

Biogas bildas när organiskt material bryts ner av mikroorganismer

utan tillgång till syre.

Biogas består i huvudsak av metan och koldioxid samt små

mängder svavelväte och vattenånga.

Kina och Indien är pionjärer och har sedan 1800-talet utnyttjat

biogas, då främst vid små anläggningar som gett elektricitet

till lampor och matlagning. I Sverige började vi inte ta till

vara på biogas förrän på 1960-talet.

Internationellt ökade biogasproduktionen 2011 med 18,2

procent jämfört med 2010.

Källor: Energimyndigheten, EuroObserver

14 impuls nr 4 2013


Du kanske inte ser dig själv som bonde

Men du bor på landsbygden och är engagerad i

din skog, ditt företagande och bygdens frågor. Du

tycker det är viktigt med en levande och dynamisk

landsbygd och tycker att förutsättningarna för att

bruka din skog och driva ditt företag behöver bli

bättre. Frågor som äganderätt, svensk livsmedelsproduktion

och möjligheten att leva ett gott liv på

landet ligger dig varmt om hjärtat.

Du kanske inte ser dig själv som bonde. Men du

skulle kunna se dig som medlem i LRF. Så blir vi fler

som gör mer för ett grönare Sverige.

Varmt välkommen!

Lantbrukarnas Riksförbund, 105 33 Stockholm, 0771-573 573, www.lrf.se.

Medlemsservice når du på 020-44 44 33 och medlemsservice@lrf.se


aktuellt » matfusket

»Det är precis som vid dopningskontroller

inom idrotten. Så fort man hittar ett sätt att

kontrollera så hittar fuskarna på något annat.»

Svårt få

myglarna

på gaffeln

Foto: scanpix

16 impuls nr 4 2013


Hästköttskandalen har skadat förtroendet för livsmedelsbranschen.

Var tredje svensk säger att de har

lågt förtroende för hur maten hanteras.

För att komma till rätta med bedrägerierna krävs

systematiska kontroller – och att myndigheterna

håller jämna steg med bedragarna.

– Så fort man hittar ett sätt att kontrollera så hittar

fuskarna på något annat, säger Pontus Elvingsson

vid Livsmedelsverket.

text peter johansson

I

mitten av januari började det irländska livsmedelsverket

nysta upp en internationell

matfuskhärva. Spår av häst-DNA hittades i

hamburgare som såldes av flera livsmedelskedjor.

Köttet kom från tre olika leverantörer.

Inom några veckor hade fler och fler fall

upptäckts i stora delar av Europa. En vecka in i

februari briserade skandalen även i Sverige:

w Hästkött identifierades i Findus djupfrysta

lasagne. Stora mängder av varan återkallades

från butikerna.

w Snart konstaterades att även butikskedjorna

Ica och Coop hade spår av hästkött i

sina lasagner.

w Även konkurrenten Lidl fick dra tillbaka portionsrätter

där nöt bytts ut mot häst.

w Ikea fick stoppa all försäljning av köttbullar

när hästkött hade identifierats även i dem. Producent

var matjätten Dafgårds.

w Veckorna därpå upptäcktes även fall med

halal-märkt kött som innehöll fläsk, älgfärslasagner

som innehöll häst, oxfilé som var fläsk,

och omfattande bedrägerier med felmärkt fisk.

Att en stor mängd livsmedel visade sig ha helt

annat innehåll än det utlovade väckte ilska och

oförståelse bland konsumenterna.

Händelserna gav en tydlig bild av mängden

underleverantörer inom livsmedelsindustrin –

och hur oöver skådlig den är. Alla de företag som

drabbats av felaktiga produkter sade sig själva

ha haft tillräcklig insyn i tillverkningsprocessen

utan menade att felet begått längre bak i ledet,

av någon underleverantör.

– Under de senaste 20 åren har handeln med

animaliska produkter ökat och globaliserats.

Det har inneburit att vi fått fler länkar i kedjan

mellan producent och konsument. Och ibland

finns det svaga länkar i kedjorna, säger Pontus

Elvingsson, statsinspektör vid Livsmedelsverket.

– Många av de här stora företagen låter någon

annan göra jobbet. De fungerar ungefär som

en bilfabrik, monterar de olika delarna i till exempel

en lasagne. Hettar upp den och stoppar

i paket. De ingående råvarorna är halvfabrikat

som man köper av någon annan. Det här gör att

man riskerar sitt goda namn om man inte jobbar »

nr 4 2013 impuls 17


aktuellt » matfusket

systematiskt med uppföljning och

kontroll. Och det har man inte gjort

tillräckligt.

Livsmedelsfusket är ett globalt fenomen.

För att begränsa problemen

utväxlar EU-ländernas kontrollmyndigheter

information. Vinterns händelser

har inneburit en utveckling

av det samarbete som länge funnits

för att stoppa spridningen av hälsofarliga

produkter och utväxla annan

information om säkerhetsproblem.

– Inom EU har vi kunnat varna

andra medlemsländer vid sådana

situationer. All information samlas

i en databas, det finns etablerade

procedurer kring hur det ska rapporteras,

säger Pontus Elvingsson.

Under hästköttsskandalen har

systemet också börjat användas för

att identifiera felaktigt kött.

– I framtiden tror jag att myndigheterna

kommer att tvingas samarbeta

tätare även när det gäller oredliga

livsmedel. Det är intressant att

skydda konsumenternas plånböcker

för rena lurendrejerier.

Den globala livsmedelsbranschen

har under många år försökt förbättra

marginalerna genom att effektivisera

arbetsmetoderna och

sänka kostnaderna. För några år

sedan stoppade EU-parlamentet ett

förslag om att tillåta så kallat köttklister,

en produkt som tillverkas av

blod från ko eller gris och sedan används

för att ”limma” samman olika

bitar av slakteriernas slaggprodukter

till en enhetlig köttbit.

– Det kan vara ett sätt att sälja

sämre styckningsdetaljer. Det ser

ut som en oxfilé, men om det verkligen

är en oxfilé är svårare att veta.

Det är förbjudet i EU, men inte i alla

and ra länder. Ofta är det en prisfråga

vilka produkter som kommer in i

Sverige, säger Pontus Elvingsson.

Samtidigt med den här utvecklingen

förs det i Sverige en debatt om livsmedlens

kvalitet. Egenskaper som

närodlat och ekologiskt blir allt viktigare

konkurrensmedel. Och uppmärksamheten

runt hästköttskandalen

har gjort stort intryck på de

svenska konsumenterna.

I en undersökning som informationsföretaget

Demoskop utfört på

uppdrag av organisationen Livsmedelsföretagen

framgår att avslöjandena

börjat prägla allmänhetens

uppfattning av hela branschen. Var

tredje svensk säger sig ha lågt förtroende

för livsmedelsindustrin.

Livsmedelföretagens

vd Marie

Söderqvist konstaterar

att konsumenterna

är villiga att

betala ett högre pris

för att få högre kvalitet

på maten.

Foto: peter jönsson

– Vi är ändå glada för att två tredjedelar

har högt eller medelhögt

förtroende för oss, säger Livsmedelföretagens

vd Marie Söderqvist.

– Många förstår att det här i grunden

är en märkningsfråga. Ett ökat

fokus på kvalitet skulle leda till en

sundare livsmedelsproduktion.

I undersökningen framgår också att

sex av tio är villiga att betala hög re

matpriser som en garanti för hög re

kvalitet.

– Vi vet inte om konsumenterna

skulle fullfölja de tankarna, men vi

ser att viljan att betala mer är högre

än tidigare, säger Marie Söderqvist.

Pontus Elvingsson är inte säker på

att priserna behöver bli så mycket

högre även om branschen lägger om

sina arbetsmetoder:

– Jag vet inte om företagens förtjänster

av att ha jobbat på ett lite

svart sätt verkligen har kommit

konsumenterna till del. Att göra

sitt jobb och genomföra kontroller

behöver inte innebära några större

kostnader.

Han tror att branschen redan nu

har förbättrat rutinerna.

– Just nu har man av naturliga

skäl fokus på artkontroller.

På Livsmedelsverket börjar man

också jobba på nya sätt.

– Det är precis som vid dopningskontroller

inom idrotten. Så fort

man hittar ett sätt att kontrollera så

hittar fuskarna på något annat. Ytterst

handlar det om att myndigheterna

måste vara duktiga råttfångare.

Och det är man inte om man inte

vässat klorna, och hela tiden anpassar

sina metoder.«

18 impuls nr 4 2013


Krönika…om att aldrig tappa tron på framtiden

Obotlig optimism – som

kommer att bära frukt

Kanske drar jag en absurd parallell

när jag tänker att invånarna

i kvarteret La Palmilla i soliga

Malaga och Sveriges befolkning

har en mycket viktig gemensam

nämnare: Obotlig optimism.

– Misströsta inte! Sommaren är snart

här! utbrister glatt kvinnor, barn och män

i Sverige när det fortfarande snöar i april.

Trots mörker och regn tror alltid Sverige

på sin vackra nyckfulla sol.

Samma sak med grannarna i La Palmilla,

sol har de gott om men den ekonomiska

krisen har drabbat om inte hela kvarteret

så ändå tillräcklig många. Det finns familjer

som inte har råd att ge sina barn näringsriktig

mat varje dag.

– Misströsta inte! Vi rider på krisens våg

och kommer att landa på stranden, säger

initiativgruppen ”Er Banco Güeno” (den

goda banken), en grupp grannar som öppnat

en solidarisk matsal med sann andalusisk,

optimistisk energi.

I ett land i kris är det bättre att någon gör

någonting för de drabbade än att låta sig

lamslås. Den solidariska matsalen drivs

i de övergivna lokaler där ett bankontor

fanns under de ”söta pengarnas tid”, den

spanska bostadsbubblan. Då jagade bankerna

kunder, erbjöd lån och sålde lägenheter

till varenda en som gick förbi.

När bubblan sprack, krisen kom och den

stora arbetslösheten började drabba plåtslagare,

golvläggare, snickare, och andra

flydde bankerna arbetarkvarteren men

inte utan att först beslagta bostäderna från

de som inte kunde betala den fruktade

”hipoteca”, alltså lånet och räntan. Det

går att skönja ett slags poetisk rättvisa i

att en grupp grannar i Palmilla ockuperat

banken Unicajas övergivna lokaler under

mottot: ”Dignidad ante la precariedad”, på

svenska ungefär ”värdighet inför bristen”.

ana

martinez

Ana Martinez är författare och journalist.

Hon har arbetat som programledare i Sveriges

Radio och skrivit åtskilliga krönikor och

kåserier. Krönikör i Impuls sedan 2000.

JA!

w Till mellanmänsklig

vänlighet hela sommaren.

Banken Unicaja anmälde inte ockupationen

och vägrar göra kommentarer i medierna.

Har bankerna skuld- och skamkänslor

trots allt

Att driva en solidarisk matsal kräver

många vänners välvilja. Kodordet för att

samla in varor och pengar för ”Er Banco

Güeno” verkar vara ”fiesta”. Vad annars i

Andalusien

Denna söndag är det en välgörenhetskonsert

med stora artister från hela Spanien

som spelar gratis på Malagas senaste

”off brodway klubb”, ”La Cochera Cabaret”.

I de lokaler där det tidigare fanns en

bilverkstad ligger nu ett slags alternativ

scen, komplett med bar, där sångartister,

ståuppkomiker med flera uppträder. Inträdesbiljetten

för denna konsert är en euro

plus en donation av torra livsmedel.

Jag köper ris, salt, olja, kex, buljongtärningar.

”Ta också tomate frito och saffran,

inte skall väl folk behöva äta dålig paella

för att de äter i en solidarisk matsal”, säger

flickan i den lilla livsmedelsbutiken,

med samma hängivenhet som en personal

shopper i den dyraste modebutiken.

Men alla välkomnar inte ”Er Banco Güenos”

goda initiativ. Det finns de som ser rött

när de läser annonsen om välgörenhetskonserten

i tidningen. Ordet välgörenhet

skaver. Men att annonsera om en konsert

för rättvisare fördelning av livsmedel kanske

skulle förvirra publiken Nu gäller det

att sprida en gnutta hopp och hålla de drabbade

fysiskt och psykologiskt flytande tills

istiden i Spanien går över. Lokalen är fullsatt,

välfyllda matkassar lämnas över av en

publik där olika åldrar och samhällsklasser

möts. Vi blir alla riklig belönade när sångaren

Maite Vende Ca, den moderna flamencons

nya prins, sjunger med sin unika röst,

en röst av salt, honung, jord och hav.

Mer än en välgörenhetskonsert, en konsert

som sprider obotlig optimism. ”Misströsta

inte, bättre tider är snart här”, säger

de solidariska spanjorerna till sina drabbade

landsmän. På samma sätt som det sägs

i Sverige år efter år när det snöar i april:

”Misströsta inte, sommaren är snart här”.

Härlig obotlig optimism som kommer att

bära frukt till slut.«

NEJ!

w Till att uttnyttja sommaren

som ursäkt för fyllebråk.

nr 4 2013 impuls 19


kultur » svensk dokumentärfilm

”Second class”.

”Sluten avdelning”.

”Regretters”.

Oscarvinnare. Malik Bendjellouls ”Searching for Sugar Man” har setts av över en halv miljon biobesökare

i elva länder och vunnit allt som går att vinna. Även Sveriges första och enda Oscar för bästa dokumentärfilm.

Till vänster exempel på andra svenska dokumentärfilmer.

Foto stora bilden: Hal Wilson/SFI

Efter decennier av undanskymd tillvaro som spelfilmernas bleka kusin från

landet har den svenska dokumentärfilmen definitivt lämnat skuggorna.

Efter ”Palmes” omvälvande biosuccé och ”Searching for Sugar Mans” Oscar

finns det inget återvändo. Svenska dokumentärfilmer håller världsklass.

text Eyal Sharon Krafft foto thron ullberg

Den 24 februari i år höll

världen andan. Och givetvis

även malmöiten Malik

Bendjelloul vars dokumentärfilm

”Searching

for Sugar Man” har setts av över

en halv miljon biobesökare i elva

länder och vunnit allt som går att

vinna. Bland annat vann den Guldbagge

för Bästa dokumentärfilm,

den internationella dokumentärföreningens

pris för bästa dokumentär

och dubbelvinst på världens

största dokumentärfilmsfestival

IDFA i Amsterdam.

Det enda priset som saknades var

det mest åtråvärda.

Just denna kväll blev lyckan fulländad.

En Oscar. Sveriges första och

hittills enda Oscar för bästa dokumentärfilm.

Plötsligt blev det uppenbart för

alla att svensk dokumentärfilm håller

världsklass.

Hur kommer det sig att ett så litet

land kan ta världen med storm

Och: Kan det hända igen Och

igen

För att kunna besvara dessa

frågor behöver vi ta en tur bland

branschfolk vars livsluft består av

dokumentärfilm.

Vi börjar med Maud Nycander.

Från början stillbildsfotograf. Men

när behovet att berätta en historia

pockade på kändes detta medium

Svensk dokumentärfilm lämnar skuggorna

Välkommen i

»

20 impuls nr 4 2013


Svenskt dokumentärfilm går en ljus

framtid till mötes. Det menar Svenska

Filminstitutets Cecilia Lidin, filmkritikern

Nils Petter Sundgren och filmregissören

Marcus Lindeen.

rampljuset

nr

4 2013 impuls 21


kultur » svensk dokumentärfilm

för statiskt. Spelfilm var inte heller

något alternativ.

– Spelfilm är oerhört svårt att

göra. Blir de inte riktigt bra, känns

de för mig ofta meningslösa. Men

dokumentärfilm är nästan alltid

intressanta, även de ”halvtaskiga”

som inte når hela vägen fram har för

mig ett värde, eftersom det ligger en

verklig historia bakom, säger hon.

Alltså var dokumentärfilmen det

givna valet. Och det blev allt annat

än halvtaskiga filmer. ”Nunnan”

förärades med en Guldbagge 2008

för Bästa dokumentärfilm. Även

”Sluten avdelning” blev hyllad av

den växande skaran svenskar som

söker fördjupning bortom massmedias

ytliga rapportering.

”Palme” (2012), som hon regisserade

tillsammans med Kristina

Lindström, visades på bio. Bara det

ovanligt eftersom dokumentärfilm

reflexmässigt bedöms som icke

kommersiell – gjord av och för entusiaster.

”Palme” sågs på 80 biografer runt

om i landet, från Piteå till Tomelilla.

Av 240 000 besökare.

w En sensation, ett genombrott för

svensk dokumentärfilm. Eller hur

– Ja, det kan man säga. Det är

omvälvande, och visar att folk är

beredda att betala för att se dokumentärfilm

i stället för på Bond. Det

känns speciellt kul att vi har nått en

publik ute på landsbygden, säger

Maud Nycander.

Ett fåtal månader senare blev Sveriges

första Oscar ett faktum; världen

har fått upp ögonen för svenska

dokumentärfilmer. Antagligen har

även svenska dokumentärfilmare

stigit i graderna.

Det är nödvändigt för den framtida

tillkomsten av sensationellt bra

filmer. Ty det unika med Sverige

Svenska Filminstituets

utlandsavdelning

har stor del i

att svensk dokumentärfilm

lanseras

utomlands.

Från vänster:

Mötesrum på filminstitutet

med besökare.

Marcus Lindeen

jobbar med manusstrukturen

till ett

projekt med hjälp av

post-it lappar.

Vid dataskärmen

pågår ljudläggningen.

maud

nycander

»Folk är

beredda

att betala

för att se

dokumentärfilm

i

stället för

på Bond.

Det känns

speciellt

kul att vi

har nått en

publik ute

på landsbygden.»

är dokumentärfilmarnas vitt skilda

ingångar. Långt ifrån alla är filmare,

utan de kan vara journalister, skådespelare,

teaterregissörer, fotografer

(som Maud), eller vem som helst

som är besjälad av berättandet. Det

ger spännande utgångspunkter och

banbrytande sätt att skildra en historia

på. Givetvis korsbefruktar de

varandra och utvecklar berättandet,

framhåller Maud Nycander.

En sådan korsbefruktande person

med bakgrund utanför filmvärlden

är den tidigare journalisten och programledaren

Marcus Lindeen. Hans

debut med dokumentärfilmen ”Ångrarna”,

om två män som ångrar sina

könsbyten, vann både Prix Europa,

Kristallen och Guldbagge för bästa

dokumentärfilm 2011.

– Det är faktiskt så himla roligt

att försöka forma historier så att en

publik reagerar, och sen förstå hur

man kan kontrollera det, säger han.

För två år sedan fick han upp vittringen

för att världen var nyfiken

på svensk dokumentärfilm. Det blev

ett påtagligt intresse när han visade

”Ångrarna” på filmfestivalen Silverdocs

i Washington. Det blev också

flera långa reportage om ”den skandinaviska

dokumentärvågen”.

Sålunda är han inte överrumplad

över den tilltagande internationella

uppmärksamheten.

– Det har under flera år kommit

ganska starka svenska dokumentärer

som det gått väldigt bra för på

den internationella festivalscenen.

Pudelns kärna är varför. En delförklaring

är Sveriges Televisions

satsning på dokumentärfilm, hävdar

han. Dokumentären har fått en

särställning i tablån senaste åren.

Kvalitetsdokumentärer i långfilmsformat

(Dox) och kulturdokumentärer

(K Special) som bara sänder

program med hög kvalitet ”skapar

ett klimat som sätter ribban högt på

vad som är en bra nivå”.

Men det finns flera skäl.

– Dels att det kanske slumpat sig

så att vi haft ett gäng väldigt bra

dokumentärfilmare som fått möjlighet

att göra projekt som de tror på.

Dels är det så klart att en sån sak

som Svenska Filminstitutets (SFI)

utlandsavdelning spelar in. Med sitt

kunnande och sitt nätverk ser de till

att svenska dokumentärer sprids på

internationella festivaler.

Han fortsätter:

– Vi har kanske blivit skickligare

på att förstå vilka teman som slår

internationellt. Det blir väl också ett

slags bonuseffekt. När fler svenska

filmer kommer utomlands, så åker

fler svenska regissörer i väg och

knyter internationella kontakter och

ser andras arbeten. Då förstår man

ju också bättre vilken typ av film

som är gångbar internationellt. Så

att man som regissör tidigt tänker

på hur man ska kunna kommunicera

ämnet för en internationell publik.

Jag är inte säker på att folk tänkte så

i samma utsträckning för 20 år sen.

Det är Fredrik Gertten benägen att

hålla med om.

Han är dokumentärfilmsveteranen

som har regisserat och produ-

22 impuls nr 4 2013


filmsdokumentärer och 26 kortfilmsdokumentärer.

Vilka berättelser som fungerar är

svårt att förutse, framhåller hon.

– Det finns flera områden där vi

har utmärkt oss – från deckare till

jämställdhet. Världen är nyfiken på

det svenska miraklet. Men historien

måste vara bra.

cerat ett 20-tal dokumentärer. Med

sin omtalade ”Bananas!” var han

bland de första svenskarna som fått

världen att dra efter andan. Filmen

handlar om en grupp nicaraguanska

fruktarbetare och deras rättsliga

strid med fruktjätten Dole (2009)

och har fått ett världsomspännande

genomslag. Kampen med fruktjätten

som ville stoppa filmen – som

beskrivs i efterföljaren ”Big Boys

Gone Bananas!” – var bitter och

långdragen.

Till slut drog han det längsta

strået.

– Jag är tillräckligt uthållig och

envis. Det måste man vara som dokumentärfilmare,

säger han.

Bortsett från att båda har rörliga

bilder så är skillnaden mellan spelfilm

och dokumentärdito enorm.

Bland det mest avgörande är pengar.

Jämfört med den välgödda spelfilmen

går dokumentären ständigt på

svältföda. Det är en svår utmaning.

Men de fåtal ihärdiga som överlever

kan lyckas stort, framhåller Fredrik

Gertten.

– Numera kan alla göra film, det

är bara att köpa en kamera. För att

försörja sig på det måste man lära

sig att presentera sina ämnen internationellt.

Klimatet i Sverige lämnar mycket

i övrigt att önska, menar han. Speciellt

i jämförelse med europeiska

länder som Danmark, Norge och

Österrike där de statliga anslagen är

avgjort större.

– Därför går det inte att försörja

sig på svenska berättelser. Därför

måste vi ut i världen och kommunicera

med den breda publiken. Det

är vi duktiga på. Antagligen för att

vi har traditionen att kommunicera

på bred front så att alla ska kunna

ta till sig. I den bemärkelsen är SVT

och Svenska Filminstitutet viktiga

med sin satsning på dokumentärfilm.

Men stödet är alldeles för lågt

och SVT har betalat lika mycket för

filmerna i 20 år, säger han.

Filmkritikern Nils Petter Sundgren

har följt svensk film i över ett halvsekel.

– Svensk dokumentärfilm går uppenbarligen

väldigt bra. Det är den

grenen svensk film är bäst på. Inte

för att det satsas mest pengar på.

Snarare passion och engagemang.

Jag skulle önska mer pengar till dokumentärfilm,

säger han.

En som sitter på statens plånbok

är Cecilia Lidin, SFI:s enda konsulent

med ansvar för dokumentärfilm.

Intresset för anslagen är stort.

I fjol fick hon 350 ansökningar och

gav produktionsstöd till elva lång-

Regissör Marcus

Lindeen redigerar

ljud och läser in

repliker för ett ljudmanus

till en pjäs

på Dramaten. Jens

Nielsen bredvid går

sista året på StDH:s

radiolinje och gör

praktik i projektet.

Cecilia Lidin.

Nils-Petter

Sundgren.

Finansieringen har också betydelse,

medger hon.

– Pengar är a och o. Man kan inte

ha en fortsatt utveckling på den nivån

utan mer pengar. Och det har

vi fått. Jag har fått mer än jag hade

vågat drömma om – 30 miljoner

kronor per år.

Frågan är om dessa pengar räcker

för att hålla den svenska framgångsmaskinen

i gång. Marcus Lindeen

är föga övertygad.

– Finansieringen är fortfarande

ett problem. Även om det har tillförts

en del mer pengar är situationen

för den enskilde filmaren

väldigt knepig. Jag arbetade heltid

i över två år med ”Ångrarna”, men

fick kanske fyra månadslöner allt

som allt. Så det är klart att något är

knasigt i systemet.

– Danmark har fortfarande betydligt

mer pengar till dokumentärfilm.

Så de danska dokumentärfilmarna

har en mycket bättre ekonomisk situation.

De har dessutom två dokumentärfilmskonsulenter

på Danska

Filminstitutet, Sverige har bara en.

Det är en stor skillnad.

Ändå ser han ljust på framtiden för

svensk dokumentärfilm.

– Jag tror den har möjlighet att

vara fantastisk. Om man vågar satsa.

Det tycks Fredrik Gertten instämma

i:

– Det intressanta med Maliks Oscarsframgång

är att den är så inspirerande.

Den säger oss att vi kan nå

långt. Att vi kan ha stora drömmar.

Det är oerhört kul, säger han.

Uppenbarligen är Malik Bendjelloul

inte ensam. Vilken svensk kommer

att föräras med Oscar nästa

gång står skrivet i stjärnorna. Det

kan bli veteraner som Maud Nycander

och Fredrik Gertten, stjärnskott

som Marcus Lindeen och Marta

Dauliute eller lika gärna någon annan.

Runt om i Sverige, kanske nära

dig, finns det filmare som är lika

engagerande, lika begåvade och lika

besjälade av dokumentärfilm som

Malik Bendjelloul. Därför bör både

vi och världen fortsätta att hålla andan

för svensk dokumentärfilm.«

nr 4 2013 impuls 23


Pulsimpuls debatt- och insändarsidor

Redaktör: Mats Nilsson // 08-587 686 39

Skriv till: impuls@sv.se eller

Impuls, Box 30083, 104 25 Stockholm

Redaktionen förbehåller sig rätten att korta i artiklar

Ta makten över digitalkamerans

alla knappar

fotografering har blivit fantastiskt tack vare digitalkameran. det är bara

att knäppa! men för den som vill något mer med sin hobby, finns ett problem:

att förstå sig på alla knappar… gunnar bemert erbjuder en nyttig cirkel.

Någonting har hänt med fotografin!

Den har blivit digital.

Och det ändrade allting. Med

hjälp av teknologi och teknik

har alla funktioner blivit helt

automatiserade. Köp en digitalkamera,

vilken som helst,

stor eller liten.

Förinställ allting på A, som

i automatisk, och bara knäpp,

det kan bli en perfekt bild, välexponerad

och i fokus. I princip

behöver du inte veta någonting

om teknik, exponering

och allt annat som är en del av

skapandet av en bild, utan bara

sikta och fota.

Porträttfotogerafering ingår i SV-cirkeln i Köping.

Men en del nöjer sig inte enbart

med det automatiska fotograferandet,

utan vill få ut lite mer

av sina bilder. Fotografen vill

ta kontroll över skapandet av

bilden, och det är här det börjar

bli lite komplicerat. Den digitala

kameran är full av knappar

att trycka på. Till exempel

har den nya Nikon D4 36

knappar och reglage spridda

runt kamerakroppen, många

med multifunktion. Och det är

just det som börjar bli knepigt.

Man måste veta vilken knapp

man trycker på och vad just

den knappen har för funktion.

Kameran har blivit en liten

dator med många olika programvaror

som styr alla funktionerna

och mycket mer.

Normalt är instruktionsboken

en dålig översättning från

den engelska eller japanska

versionen, tjock som en telefonkatalog

och i många fall helt

obegriplig för gemene man.

Vitt ägg mot vit bakgrund – svårt.

SV i Köping erbjuder nu två

studiecirklar, Introduktion till

digitalfotografering med systemkamera

samt, på allmän

begäran från cirkeldeltagarna,

Fortsättningskurs för digitalfotografi

med systemkamera. För

att delta måste de ha tillgång

till en digital systemkamera

samt ett stativ. Studiecirklarna

startade hösten 2012, och kurs

fyra har just börjat.

Studiecirkeln består av fem

sammankomster, varje sammankomst

med ett eget ämne

som exponering, komposition,

färger i bilden och så vidare.

Cirkeldeltagarna får en utmanande

arbetsuppgift som

direkt relaterar till vad de just

lärt sig. De har två veckor på

sig att utföra uppdraget.

Vid nästföljande cirkelträff

inleder vi med att anonymt

analysera, recensera och berömma

deltagarnas tagna bilder.

Det gäller att själv använda

kameran, och lära sig ändra

och ställa in de olika knapparna

och dess funktioner. Att lära

sig genom egna misstag, och

göra om tills det blir bra.

En av arbetsuppgifterna är

att fotografera av ett väl belyst

vitt ägg mot en vit bakgrund,

och få exponeringen och ljussättningen

helt perfekt. Svårt

tycker alla, men samtidigt

mycket lärorikt.

Studiecirkel fyra är porträttfotografering.

Här arbetar

cirkeldeltagarna med professionell

studiobelysning, och lär

sig hur man ljussätter ansiktet

med mjuka skuggor och högdagrar,

motljus och komposition.

Igen med principen lär

genom att göra. De har sedan

två veckor på sig att fotografera

sina egna modeller och

familjemedlemmar.

Efter genomförda cirkelstudier

och utmanande fotografiska

arbetsuppgifter kan de nu

ta kontroll över bilden. De har

lärt sig att använda de olika

knapparna och inställningarna

för att ta just den bilden som

de själva vill ha och inte vad

den automatiska programvaran

bestämmer.

Gunnar Bemert

Cirkelledare,

före detta

yrkesfotograf

samt ordförande

i Köpings Gunnar

Fotoklubb Bemert.

24 impuls nr 4 2012


Här är det både

Representanter från verkstadsklubbarna i Stockholm

träffades i april på Jakobsbergs gård i Bredäng

för att diskutera och umgås.

snack och verkstad

Verkstadsklubbarna i Stockholm fyller snart 40 år!

Den första verkstadsklubben startade på

Liljeholmsgården, med cirkelledare från SV.

Nu finns det 17 verkstadsklubbar för arbetstagare på

dagliga verksamheter i Stockholms kommun.

I april träffades representanter för klubbarna för att

diskutera gemensamma frågor.

Text Mats Nilsson Foto Jannike Taube

Ett 50-tal representanter från

de olika verkstadsklubbarna

har haft möte på Jakobsbergs

gård i Bredäng.

Varje verkstadsklubb har

arbetat med de olika frågorna i förväg.

Mötesdeltagarna kom väl förberedda

till träffen med representanter

från de andra klubbarna.

Alla fick välja vilka frågor de ville

diskutera. På ”stormötet” diskuterades

frågorna i mindre grupper. Åtta

cirkelledare från SV Stockholm var

också med.

– Det är en bra demokratisk träning

att ha möten i ordnade former

där alla kan komma till tals, säger

Eva Hasselblad, verksamhetsutvecklare

på enheten personer med

funktionsnedsättning i SV Stockholm.

– Det är viktigt att visa att det går

att påverka och att ha inflytande,

fortsätter Eva Hasselblad, som var

med på mötet i Bredäng.

Vad är viktigt och roligt på arbetsplatsen

Det var en av de frågor som

diskuterades. Vid redovisningen

efter lunch kom det fram synpunkter

om hur viktigt det är med en bra

arbetsmiljö och att känna trygghet

på jobbet.

Även vikten av att ha en bra chef

och att kunna prata med sina arbetskamrater

ansågs vara viktigt för

att trivas på jobbet.

En annan fråga som diskuterades

var användandet av svåra ord och

vad det borde heta istället.

Ordet brukare var inte populärt,

bättre är arbetstagare på den dagliga

verksamheten och hyresgäst för de

som hyr lägenhet i en gruppbostad.

Ordet demokrati kan bytas ut

mot alla är med och bestämmer och

ordet tillgänglighet mot att kunna

komma fram.

Att personalen på gruppbostäder

ibland kallas för vårdare är inte bra,

ansåg de flesta. Boendestödjare skulle

vara ett bättre ord.

Får man pussas och kramas på jobbet

Det var en av de saker som

diskuterades när frågan om kärlek

på jobbet togs upp. Här fanns det

många åsikter om allt från hur man

hittar någon att vara tillsammans

med och hur man dejtar.

Nästa års möte ska arrangeras

av Västerbroplans verkstadsklubb.

Den tar över efter årets arrangör

klubb Äpplet från Äppelgårdens

dagliga verksamhet.«

nr 4 2013 impuls 25


kultur » barn

Kultur är hälsa. Det är grunden för projektet ”Modiga

barn” i Åre, där alla kommunens barn mellan ett och

nio år får delta i kulturaktiviteter i skolor och förskola.

Det hela genomförs i samarbete mellan SV och Åre

kommun.

Text Ingela Hofsten Foto Simon Sjörén

Samarbete mellan SV och Åre kommun

Kulturstund i

26 impuls nr 4 2013


Jonathan, Christian, Kevin och Freja

i speltagen med Mia Kempff.

Pam pam, pam-pam-pam.

Pam pam, pam-pam-pam.

Fotbollsrytmen ljuder genom

hela Hamre förskola

när 15 barn mellan två och

sex år säger den, samtidigt som de

slår på olika slags rytminstrument.

Det är onsdagsmorgon i Duved

och Musiklådan, det vill säga Mia

Kempff och hennes stora trälåda

med musikinstrument är på sitt

tredje besök här på avdelning Loftet.

Efter en namnsång och några

försök att klappa rytmer ihop har

Mia tagit av locket på lådan och låtit

barnen packa upp den. Nu är golvet

fyllt med instrument; trummor och

tamburiner, träblock, tomma konservburkar,

trianglar, plaströr som

man kan blåsa i och bjällror.

Och så det finaste och attraktivaste

av dem alla; en amadinda, det vill

säga ett slags xylofon, men av trä

och i pentatonisk skala. Den får barnen

själva sätta ihop del för del, och

sedan turas om att spela på. Nu hörs

dess mjuka och klara klang tillsammans

med alla de andra instrumenten

och barnens röster; pam pam,

pam-pam-pam.

Eller, ska sanningen fram är det

väl inte alla som kan hålla sig till

bara den rytmen hela tiden. Nej

då och då måste det ut mer ur små

fötter, händer och munnar i den

uppenbart stora lyckan i att få musicera.

Senare samma förmiddag i Järpen,

ett annat samhälle i Åre, skakar

sig fyra tredjeklassare ut på ett

dansgolv. Strax efter glider fyra av

deras klasskamrater ut på samma

golv, tätt följda av ytterligare fyra,

som fått i uppgift att tassa ut på

golvet. Lektionen som klassen från

Racklöfska skolan och deras två lärare

är med om är den tredje av fem

i skapande dans med dans- och cirkuspedagogen

Sara Oja.

Musiklådan och danslektionen är

båda delar av projektet ”Modiga

barn”, som SV driver, i samarbete

med Åre kommun och med finansiering

från Arvsfonden. Det är ett

tvåårigt projekt som går ut på att

samtliga barn mellan ett och nio år

i hela kommunen får fem besök var

av kulturpedagoger som jobbar med

musik, dans, cirkus, drama och berättande.

Varje klass/förskoleavdelning

har själv fått välja vilken sorts

aktivitet de vill möta.

Bakgrunden till projektet är den

förskolan »

nr 4 2013 impuls 27


kultur » barn

clara kempff, sv

»Tanken är dels att ge möjlighet till kultur och

eget skapande, dels att personalen ska få verktyg

att jobba med det.»

tes som Åres kultur- och fritidschef

Berit Lindh drivit i många år, med

stöd av såväl politiker som tjänstemän

i kommunen: Om de anställda

får möta och själva utöva kultur mår

de bättre och gör därmed ett bättre

jobb.

I en kommun där idrott och friluftsliv

står i centrum måste man

också visa den uppväxande generationen

att kultur finns, anser Berit

Lindh. Impuls träffar henne på hennes

kontor, i samma byggnad som

biblioteket i Järpen.

– Jag ser det som ett av våra viktigaste

uppdrag. Här kan man inte

sticka iväg på teatern om man har

lust en kväll, eller höra musik när

som helst. Om barnen ska komma

iväg måste de ha ”rätt” föräldrar, tid,

kanske möjlighet att åka långt och

så vidare. Så vi måste ge dem möjligheten

att hitta kulturen.

Och inte bara som åskådare och

lyssnare, påpekar hon, utan också

genom att själva delta.

– Mitt mål är att kultur ska ses

som lika viktigt som idrott och friluftsliv.

Men där är vi inte än, och

det är inte säkert att jag får uppleva

det. Man ska ju komma ihåg att hela

skidrörelsen är vårt levebröd, vårt

guldägg här i Åre.

”Modiga barn” är bara ett av

många kultur- och fritidsprojekt

som Åre kommun driver tillsammans

med SV. Ett heter ”Kultur är

hälsa”, ett annat ”Skapande hälsa”

(skapande aktiviteter för äldre), ett

tredje ”Lugna gatan” (en glesbygdsanpassning

av Fryshusets integrations

och utbildningsprojekt). För

att nämna några.

Clara Kempff, projektledare på SV i

Järpen är entusiastisk då hon pratar

om ”Modiga barn”.

– Tanken är dels att ge möjlighet

till kultur och eget skapande, dels

Alla barn vill vara

med och sätta ihop

amadindan.

att personalen ska få verktyg att

jobba med det, säger hon.

Hon poängterar att ”Modiga

barn” handlar om att barnen själva

ska utöva musiken, dansen och så

vidare, och göra det tillsammans,

utan krav på prestation.

Kulturchef Berit Lindh ser samarbetet

med SV som självklart.

– Så gör vi jämt. Vi samverkar

också med referensgruppen för äldrekultur

och på fritidssidan samarbetar

vi med både församlingarna

och polisen. Det är en överlevnadsgrej

för en liten kommun.

– Vi gör saker ihop med andra

Efter varje musiklådepass tar Mia

Kempff ett snack med personalen

på respektive förskola. Här Anne-

Kari Kringberg, barnskötare.

28 impuls nr 4 2013


studieförbund också, men i och

med att SV har ett kontor här i

Järpen har vi utvecklat ett större

samarbete. Samtidigt tycks det vara

ovanligt med den här sortens verk-

Meningen är att

personalen ska vara

med i musikleken.

Här Karin Olin.

samhetssamarbeten mellan kommuner

och studieförbund och så

här stora kultursatsningar, har hon

märkt då hon pratat med kolleger

från andra kommuner.

– En del tycker vi är tokiga och

tycker att det ligger utanför vårt

uppdrag, andra blir nyfikna.

Timmen på Hamre förskola lider mot

sitt slut. Dags för avslutningssång

och hoppackning av lådan. Därefter

sätter sig Mia Kempff tillsammans

med barnskötaren Anne-Kari Klingberg

och går igenom hur det hela

fungerat. Det visar sig att medan

Anne-Kari tyckt det varit väl stojigt

anser Mia att barnen varit ovanligt

fokuserade, men föreslår ändå att

hon ska prova med att köra halvgrupp

nästa gång.

Mia tipsar också om hur Anne-

Kari och hennes kolleger kan jobba

med lådan på egen hand. För Mia

kommer bara hit två gånger till.

Därefter är det meningen att personalen

själv ska fortsätta att jobba

med musik tillsammans med barnen,

och själva lådan med instrument

ska turnera mellan Hamre och

några andra förskolor.

”Modiga barn” är nämligen inte

ett tillfälligt jippo. Tanken är att

kultur ska kunna integreras i den

ordinarie verksamheten genom att

förskole- och skolpersonal ska fortsätta

på den inslagna vägen. Därför

har de alla fått en fortbildningsdag

och därför ingår sådana här samtal

i det hela.

Planen är också att kulturpedagogerna

i en senare fas med jämna

mellanrum ska kunna åka runt för

att inspirera och fortbilda personalen

att fortsätta på den inslagna vägen.

Genom att de olika förskolorna

och skolorna valt olika ämnen för

sina ”Modiga barn”-veckor kan de

också lära ut saker till varandra, är

förhoppningen.

Planen är alltså att ”Modiga barn”

ska leva vidare även sedan den tvååriga

projekttiden är avslutad.

För SVs del är det nya med ”Modiga

barn” att det vänder sig till de allra

yngsta medborgarna.

– Det innebär att vi verkligen tar

del som samhällsaktörer. Det är ju

helt i linje med direktiven från Folkbildningsrådet.

Ska man grundlägga

delaktighet ska det börjas i tid, säger

projektledaren Clara Kempff och

ler.«

Åres kultur- och fritidschef

Berit Lindh (till vänster) och

Clara Kempff, projektledare

på SV i Järpen.

nr 4 2013 impuls 29


folkrörelser » lokalt engagemang

Tankar

från

roten

skapar bra förändringar

När alla får vara med och säga sin åsikt skapas

verkligt engagemang, och förändringar

kan genomföras. Delaktighet och konkreta

handlingar är huvudingredienserna i Rolf

Lindahls och SVs metod Ett steg till.

Text och foto Maria Lindberg

När förändringsarbetet

kommer inifrån en organisation

eller förening,

i stället för utifrån och

uppifrån, är det lättare

att acceptera förändringarna. När

medlemmarna själva driver och

skapar förändringar i stället för att

en styrelse eller konsult pekar med

hela handen, det är då det genuina

engagemanget föds. Detta insåg Rolf

Lindahl på SV för flera år sedan.

– Vi upptäckte att det gamla sättet

att arbeta i SV handlade om att driva

kampanjer där man berättade för

organisationer och föreningar vad

de skulle göra. Men vi ville vända

på det och i stället låta föreningen

jobba efter sina egna behov, inte efter

vad vi tyckte.

Det handlar om att medlemmarna i

föreningen på ett strukturerat sätt

leds in i förändringsprocessen och

tillsammans kommer fram till vad

som behöver göras, vad man vill förändra,

vilka mål man vill uppnå, vad

som är rimligt att genomföra och

hur det ska göras.

Det kan till exempel handla om

att öka antalet medlemmar, införa

samarbete med andra föreningar

eller starta en ny aktivitet. Arbetssättet

innefattar grupparbete, redovisningar

och samtal som resulterar

i en handlingsplan som sedan följs.

Här har Rolf hittat ett sätt att arbeta

med förändringar i organisationer

med djupt rotade traditioner.

LRF, som är en en av SVs grundarorganisationer,

har många lokalavdelningar,

som ofta brottas med

frågor om hur man ska kunna öka

engagemanget i bygden, locka fler

rolf lindahl

Rolf Lindahl går runt

till varje grupp och

samlar in lapparna

där de sammanställt

sina idéer.

»När idéerna och planeringen kommer

från medlemmarna själva skapas

ett bredare engagemang och då

kan föreningen eller organisationen

ta ett steg till.»

unga och föryngra organisationen.

Därför genomförde Rolf Lindahl en

utbildning på Stora Segerstad och

Värnamo naturbruksgymnasium för

representanter inom LRF, som vill

lära sig att leda förändringsarbete

ute i sina lokalavdelningar enligt

den metod som SV utvecklat.

– Det här skapar handling och

engagemang i organisationer som

LRF. Den här metoden är en bra

bas att stå på och jag vet att det gör

nytta, säger Nicklas Bengtsson som

jobbar på LRF i Jönköping.

Hans kollega Maria Orosz-Haraldsson

håller med.

– Jag tror det finns ett stort behov

av den här typen av arbete, vi måste

få med yngre medlemmar och hitta

nya eldsjälar.

Genom att utbilda anställda på

LRF, kan de själva leda den här

typen av förändringsarbete ute i

lokalavdelningarna och organisationen

kan utvecklas på gräsrotsnivå.

Det blir ett sätt för en stor organisa-

30 impuls nr 4 2013


Maria Orosz-Haraldsson,

LRF Jönköping.

Nicklas Bengtsson,

LRF Jönköping.

tion som LRF att komma tillbaka till

det lokala engagemanget, där varje

medlems röst inte bara hörs utan är

nödvändig.

I utbildningen ingår rollspel där

de som ska leda förändringarna

inom LRF låtsas vara medlemmar i

en av lokalavdelningarna:

Förändring

>> De har tagit steget

Exempel på organisationer som genomgått Ett steg till:

w LRF, regionalt Jämtland, Halland, och tre utbildarutbildningar

i landet

w Centerpartiet, utbildarutbildning för regionalt anställda

w Miljöpartiet i Östersunds och Krokoms kommungrupper

samt landstingsgrupp

w Folkpartiet regionalt i Västra Götaland

w Sveriges Pensionärsförbund nationellt, regionalt och lokalt

w Landstingsalliansen i Jämtlands län

w Alliansen i Östersunds kommun

w Majoriteten i Krokoms kommun

w Strömsunds kommunstyrelse

w Kalix Folkhögskola

w Föreningen Balans

w Gymnasieföreningen Förbundet Unga forskare

w Svenska studiecentralen i Vasa och i Helsingfors

w SV Uppsala län

w SV Jämtlands län

– För att kunna leda förändringar

måste de känna på hur det är att

vara den vars verksamhet förändras,

konstaterar Rolf.

Dagen inleds med att deltagarna delas

upp i mindre grupper.

– På så sätt kan alla komma till

tals, även de som tycker det är jobbigt

att tala inför en stor folksamling.

Nu kan de säga vad de tycker i

den lilla gruppen, och sedan framför

en gruppmedlem allas synpunkter

inför de andra deltagarna.

Först handlar det om att spalta

upp vad föreningen är mest känd

för och vad som är mest angeläget

att göra i föreningen just nu. Detta

är en bra uppvärmning, men under

dagens gång kommer man också att

återkomma till det mest angelägna

för att ha en tydlig riktning i sitt arbete.

Allt skrivs upp på stora papper

från ett blädderblock och redovisas

inför övriga.

– Då får alla en god överblick över

hur arbetet utvecklas.

Sedan får grupperna diskutera vad

föreningen är bra på och vad man

kan förbättra. Vidare gäller det att

tänka framåt – hur vill vi att föreningen

ser ut om tre år och vad är

det då som gör att nya personer väljer

att gå med i vår förening

– Det är väldigt bra att lära sig hur

man driver en grupp och en process

framåt. Jag som mötesledare behöver

inte sitta på alla svaren, dessa

ska deltagarna själva finna, konstaterar

Cathrine Jansson, till vardags

LRF-anställd men för dagen i rollen

som lokalt engagerad medlem.

Hela processen avslutas med en

handlingsplan, och det är nog detta

som kanske främst skiljer Rolfs metod

från många andra.

– Många deltagare har varit med

om liknande processer tidigare som

kanske inte gett så mycket i slutänden,

ingenting har i realiteten hänt.

Men detta ger en realistisk handlingsplan

att jobba med.

I handlingsplanen sammanställer

man de åtgärder och idéer man vill

genomföra, hur högt prioriterade de

är, hur de ska förverkligas, vem som

är ansvarig och inom vilken tidsram.

– Sedan har vi ett uppföljningsmöte

efter exempelvis ett halvår, då

vi bockar av vad som är gjort, inte

gjort, vad som kan strykas och vad

som ska läggas till.

Det här sättet att arbeta gör att

folkrörelser som LRF kan genomföra

förändringar och utvecklas i

den riktning de vill, i stället för att

stanna kvar i gamla mönster.

– När idéerna och planeringen

kommer från medlemmarna själva

skapas ett bredare engagemang och

då kan föreningen eller organisationen

ta ett steg till, säger Rolf Lindahl.«

nr 4 2013 impuls 31


cirkelledare » tori rubenzon

Tid att tänka, tid att känna. Tori Rubenzon jobbar för

hållbara människor i ett hållbart samhälle. I hennes

cirkel ”Din egen berättelse” använder deltagarna sina

erfarenheter konstruktivt för att stärka sin medvetenhet

och motverka psykisk ohälsa.

text och foto Fanny Lundmark

Toris mål med sin cirkel:

Tori Rubenzons sju skrivarstadier.

Hållbara

människor

Vi hittar livshanteringsstrategier

genom berättandet.

Så fort man skriver ned

vad man tänker blir man

tydligare mot sig själv och

mot andra, säger Tori Rubenzon.

Hon har alltid sökt kunskap och

i hennes bokhylla vinner facklitteraturen

över de skönlitterära böckerna.

– Och jag älskar teve! Jag ser

många olika typer av program och

lär mig oerhört mycket. Dr Phil och

Oprah har jag följt sedan start och

det är bildning, säger hon.

Bildningsintresset var också anledningen

till att hon började arbeta

för Studieförbundet Vuxenskolan

från början. Det är nu drygt 15 år

sedan och sedan dess har hon lett

cirklar i bland annat personlig utveckling

och psykologi och haft musikprojekt

med högstadieungdomar.

– Det är tack vare den fantastiska

personalen här som jag kan fortsätta

att utföra mitt arbete med glädje

och stolthet, säger Tori Rubenzon.

Exklusivt

>> Tori Rubenzon

Namn Tori Rubenzon.

Ålder 58 år.

Bor Luleå.

Gör KBT-terapeut, föreläsare, författare, ambassadör för regeringsprojektet

”Hjärnkoll” (nationell kampanj för ökad öppenhet

kring psykisk ohälsa med målet att alla ska ha samma

rättigheter och möjligheter oavsett psykiskt funktionssätt) och

cirkelledare för ”Din egen berättelse”.

Intressen Bildning. Att skriva. Spelar och sjunger, reser gärna

för att se andra kulturer.

Familj Tre söner och chihuahuan Cecar. Två extrabarn från Irak

och Afghanistan.

Dröm Sitta på Kreta och skriva fler böcker.

Hon är utbildad kognitiv beteendeterapeut

och beskriver ”Din egen

berättelse” som ett alternativ till

psykiatrin och psykofarmaka. Cirkeln

möjliggörs genom ett samarbete

med Värkstaden, som arbetar

med efterbyggande vård. Tori

Rubenzon ser det som ett bra exempel

på hur folkbildning kan bidra

till psykiskt välbefinnande.

– Kursen fyller ett psykologiskt

behov och fungerar som medicin.

Alla deltagare har individuella behov.

Vissa har något speciellt på

hjärtat, andra vill skriva en bok om

sitt liv för att kunna hjälpa andra.

Det är en berikande variation, säger

hon.

Som ledare är det därför essentiellt

att lägga en god ambitionsnivå.

– Det viktigaste är att alla gör det

32 impuls nr 4 2013


tori rubenzon

»I Sverige finns ingen

tradition av att vi är

psykologiska varelser.

Vi har ett fysiskt

synsätt där motion är

lösningen på allt och

där den psykologiska

förståelsen i princip är

obefintlig. Därför har vi

en ökad ohälsa.»

projekten kan fortsätta med fler

deltagare.

Hon ser flera problem med det

svenska samhället: att tempot är för

högt, att människor inte tillåts vara

breda och allsidiga utan stoppas in

i fack och att arbete kommer före

relationer.

– I Sverige finns ingen tradition

av att vi är psykologiska varelser. Vi

har ett fysiskt synsätt där motion är

lösningen på allt och där den psykologiska

förståelsen i princip är obefintlig.

Därför har vi en ökad ohälsa.

Människor kraschar på grund av

livsomständigheter och det finns en

stor ensamhet eftersom vårt kulturella

fokus ligger på jobb och karriär.

de gör för sin egen skull, det finns

inga måsten eller borden och det är

för att förhindra prestationsspöken.

Cirkelns anda är att vi inte ska mäta

någonting.

Tid till reflektion och erfarenhetsutbyte

är två av ledorden när de

två grupperna träffas i lokalen med

utsikt över Luleås södra hamn. Tori

Rubenzons upplägg är att inspirera

genom att mixa litterära exempel

med individuell coachning och

”Jag tycker om att

vara i framkant

och lyfta värderingar

som kan

förändra saker till

det bättre”, säger

KBT-terapeuten

Tori Rubenzon som

beskriver sig själv

som visionär och

humanist.

samtidigt betona lusten och behovet

av att skriva. När det blir dags

för sista träffen får var och en, om

de vill, berätta om någon del de

skrivit.

– Jag har sagt att ”nu ska jag

skrämma er” och så har jag pratat

om poetry slam och att livsberättelser

lika väl kan framföras på

scen. Eller varför inte en antologi

Jag lägger fram det som en möjlighet

och inte som ett hot, säger Tori

Rubenzon som hoppas av skrivar-

Som cirkelledare upplever hon att

det är viktigt att kunna justera och

anpassa verksamheten så att folk

inte går under i livspusslet. En kurs

som pågår i flera veckor kanske kan

komprimeras till en helg.

– Vi måste hinna tänka, känna,

vara, landa. Det borde vara en

mänsklig rättighet att få förståelse

för psykologi. Vad är matte och

svenska värt om vi inte kan leva som

människor frågar sig Tori

Rubenzon som menar att det är

svårt att vara människa i dagens

samhälle.

Det är en av anledningarna till att

hon förespråkar kortare arbetsdagar.

– Med fyra timmars arbetsdag

skulle ingen behöva vara utan jobb.

Alla orkar en sådan koncentrerad

arbetstid och vi skulle kunna dra ner

på byråkratin på ett hållbart sätt.

Folk hinner göra bra arbetsinsatser,

ha relationer, göra ärenden, laga bra

mat, motionera, arbeta ideellt. Och

kanske gå en studiecirkel!«

nr 4 2013 impuls 33


kulturkrysset

BÖR

KUNNA

RÄKNA

FEM

LÅT

MED

R

JA I

KREML

VANN

R I

SAGO-

FLICKA

KAN

LOCKA

KUNDER

HAN

AVLAR

STEKLAR

STICKA

SOM

SLÄPA

CIRKEL

LEDA

TILL

HAR HAN

TÄVLAT I

FÖDDES

HAN I

FÖR

KAMERA-

MÄRKE

KAN PAR

FLYTTA

MJÖLK-

DJUR

RYMMER

FAKTA

FINNS

DEN

KORTA

DAGEN

FILMISK

LEONE

HAJAR

YL

BOT-

GÖRING

KAN

ROA PÅ

SCEN

LÄSES I

GER MER

PRÖJS

TRYTA

MARIA

LANG-

ORT

DRACK

VODKA-

SUGEN

RYSS

BRUS-

TABLETT

KULA

KAN MAN

FÅ FÖR

MÖDAN

BOR

INDIER I

ÄR

BEBIS

PLITADE

LIGGER

CLEVE-

LAND I

MASSA

VÄDER-

BITET

I Å

KAN

BILDA

BERG

GLORIAN

KLAR-

SIGNAL

MILITÄR

ELEV

HASSE I

RUTAN

VIND-

LJUD

A OCH E

UNDER-

RÄTTA

TESKED

RUSAR

UNDER-

SÖKER

RYMDEN

SIKTAR

FLERA

I TREA

POEM

GAMMAL

KOLA

IRLAND

DÄR

KORAR

SKA MAN

EJ FÖR

MYCKET

RADIUM

HELGE-

DOM I

FOKIS

ERITREA

ÄR

KRAFT-

FULLT

BRUTAL

ANGER

SUMMA

HJORT-

DJUR I

NORR

SLÅR

SPELARE

LARS

VON

BAKOM

REGIN

KAN TA

KLÄDD

I LUVA

OKTO-

BERMAN

JEPPE

JAPAN

TV-

MÄRKE

ROTAR

MUSI-

KALISK

STARR

FÖLL

VATTEN

© Bulls

Vinn bok om Sveriges landskap

Nu är det dags för ett nytt kryss. Lösningen vill vi ha senast den 15 juni.

Adressen är Impuls, Box 30083, 104 25 Stockholm. Märk kuvertet med ”Kulturkryss nr 4/13”.

Tre lyckliga vinnare får varsitt exemplar av ”Landskapen i våra hjärtan” av Margareta Elg.

VINNARE I KULTURKRYSSET NR 2/2013

Ebba Asplund, Eskilstuna, Inga och Lars Rydh, Sexdrega, och Kerstin Andersson Eurenius,

Göteborg

Namn

Adress

Postadress

DROG HÄST-

HANS PARADROLL

PÅHITT

ETT SPELS-

I BLAND ANDRA

KÄND REGISSÖR

UPP-

SKÄMT BOLAG

"NÄR LAMMEN I SOM HAN SPELAR I I FÖRDE

TYSTNAR"

EN FÄRSK FILM

MUGG

ABBA-

SÄTTA

S A R A H BENNYS D A S S DIT

GRUPP

JESSICA

CIRKA

PARKER

NATT-

N O T A B E L C A

MÄRKLIG

PLAGG

SÖRM-

LÄNDSK

RÖRDA

ORT

T A G N A F L E N

POJKE

DOM-

H D SMYCKE

TJUR-

STOL

KOL- N O S R I N G

DAMM

P O E S I FIENDER

ÄR

FÖR- O E N S E

LEGAD

FRIA

GENRE

SÅDAN

FÖR

RISTAR

TORS

DIKTARE N O B U N D N A MED

MAKA

NÅL

SÄGS

GJORT

DET OSA

OST Y S T A T H E T T

SLIPAD

SVENSKT NAMN

FNISS

SON TILL

LÄR

PÅ DEN NORDISKA

HAR

V H I JAKOB

L E V I TJUV

GUD HAN SPELAR

T A

PRIMATER

SKRIKIGA

TÄNKER

LÄRT

BARR-

SOM

I FILMEN "THOR"

KORTA KRONOR

SIG

VÄXT

LADE

SPADE

LYFTER

K O R K S K O V E L A T L E T

MAN

KAN

TUNGT

PÅ TAL


TÄPPER

SLÅS I

CELLU-

TILL

HANDLAR

ÄR SOM

D Å R S K A P N E S C A U

BOLAG

LOSA-

ORÄTT

VANVETT

VON

ASTAT

GÅ AV

KON-

DRIV-

KRAFT

E L OCH AN

V A N K A TANTER

C A S H TROLLA

KAN

I HEM

FÖR-

KLIBB-

F E

I SAGA

DRÖJDA

TRÄDET

KÄKDEL

HINNER

FRANSK

SYNAR

LIKNAR

N A S A SNABB

I F A T T FLOD

RYMDEN

LIKNAR C H E R

STRUTS FÅNGAS

FISK I

TRATT

STRÅLA

PUNG-

DAGENS FLER-

HAR

P E R E N N L E BJÖRN

DUBBEL ÅRIG

FORD-

NAGEL K O A L A

MODELL

KORAR

REDSKAP

MOR-

D O N BERG M Ä S T E R K O C K A R

PÅ TV

EN

DEN

FÄSTER

LÅNG

EN D R A S U T Å N A N K A R E

VATTEN

FLÖDAR

I

BOTTNEN

I HAVS-

Lösning till Kulturkrysset nr 2/2013.

© Bu ls

34 impuls nr 4 2013


sv och omvärlden » noterat

Ny podcast om folkbildning

Fem avsnitt med reportage, gäster och panel

Folkbildningsförbundet står

bakom Folkbildningspodden

som från och med den 3 april vrider

och vänder på folkbildning

och allt som hör till.

podcast. Podcasten vänder sig

till folk som redan är intresserade

av folkbildning och kanske

jobbar med det, eller bara är nyfikna.

I de hittills fem planerade

avsnitten kommer några av de

ämnen som avhandlas att vara

nyttan av folkbildningen och

allmänhetens syn på den, folkbildningens

tillgänglighet för

personer med psykisk och fysisk

funktionsnedsättning och

folkbildning i sociala medier.

Även folkhälsa kommer att

diskuteras av programledaren

Thor Rutgersson och panelen

som består av representanter

från SV, ABF, NBV och Folkuniversitetet.

Återkommande inslag

är förinspelade reportage

och en gäst.

– Podden görs inte i första

hand för att marknadsföra studieförbunden

utan för att lyfta

folkbildningen, säger Julia

Charleson som sätter SVs prägel

på podcastpanelen. Hon

arbetar med ”Människor i

behov av särskilt stöd” på SV

Halland.

w Vad hoppas du att den som lyssnar

känner

– Att folkbildning är viktigt

och intressant för samhällsmedborgarna.

Folkbildningspodden går att

höra på www.studieforbunden.

se och på iTunes.

Fanny Lundmark

Julia Charleson, SV Halland, sitter med i podcastpanelen.


Foto: Emelie Andersson

Rösta om SVs

framtid – med hjälp

av påverkanstorg

SVs förbundsstämma hålls i Västerås 15–16 juni.

Beslut ska fattas, precis som tidigare men formen

blir annorlunda.

Nu är det påverkanstorg som gäller!

Rekordmånga deltog på SVs nationella musikkonferens i Malmö i april.

SV satsar ännu mer på musik

I mitten av april möttes för femte gången

SVs musikhandläggare på en nationell musikkonferens,

den här gången i Malmö.

musik. Det var rekord i antalet deltagare:

53 musikhandläggare diskuterade musikoch

folkbildningsfrågor.

SVs verksamhetschef Linus Olofsson

redogjorde för en färsk musikutredning

och resultatet från den. Det blir en fortsatt

satsning på musikverksamhet för SV

med tydligare kvalitetsinriktning, profilering

och en utökad musiksupport via

The Tube Team. Teamet kommer att ledas

av Bertil Laneby, musikansvarig i SV.

Funktionsnedsatta, unga i utsatta situationer

och tjejer är exempel på målgrupper

som SV särskilt ska satsa på.

– Skönt att SV officiellt och med belägg

från forskning och resultat från

musikverksamheten satt ner foten. Ett

kvitto på att vi har jobbat rätt, säger

Bertil Laneby.«

förbundsstämma. Påverkanstorg är en metod

som utvecklats av Svenska Scoutförbundet och

som har använts med framgång av flera organisationer

och folkrörelser.

Delaktigheten ökar och fler idéer ska komma

fram.

De frågor som förbundsstämman ska rösta om

anslås på olika stationer på påverkanstorget, som

i praktiken blir i anslutning till stämmolokalen

eller där det finns plats. Alla som deltar på stämman

ska kunna vandra mellan de olika stationerna

och ges möjlighet att själva komma med

förslag.

Ett beslutsunderlag tas fram från varje station.

SVs framtida inriktning blir en av huvudfrågorna

vid årets förbundsstämma.

Som vid tidigare förbundsstämmor kommer

Sokratespriset, SVs pris till en person som gjort

framstående folkbildarinsatser, och pris till årets

folkbildare, att delas ut.«

nr 4 2013 impuls 35


Posttidning B-Economique

Returadress:

Impuls, Box 30083, 104 25 stockholm

Anna-Karin Hatt: Så många

som möjligt ska kunna dra

nytta av digitaliseringens

möjligheter.

Redan första dagen som nyutnämnd

it-minister bestämde jag

mig för att sätta igång arbetet

med att ta fram Sveriges första

horisontella it-politiska strategi,

en strategi som senare kom att döpas till

”It – människans tjänst, en digital agenda

för Sverige”. Ett år senare, hösten 2011,

fattade hela regeringen beslut om den och

kort därefter ställde sig riksdagen bakom

det nya it-politiska målet, att Sverige ska

vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens

möjligheter.

Fram tills vi fick den digitala agendan

hade it-politiska strategier varit stöpta i

samma gamla stuprörsform som vi haft

sedan Axel Oxenstiernas dagar. Och

ibland fungerar de stuprören ganska väl,

liksom de sektorsstrategier vi haft och

har, om bredband, eHälsa och e-förvaltning.

Men den riktigt stora nyttan med it

kommer ju när vi använder den för att korsa

förvaltningsgränserna. När vi använder

it för att överbrygga klyftor och gränser.

Det är när it används så att olika system

kan kommunicera med varandra, som den

verkligt stora nyttan växer fram.

Syftet med den digitala agendan är att sätta

nyttan och användandet i fokus. För de allra

flesta av oss bryr sig inte så mycket om

själva tekniken i sig. Den ska bara fungera.

Och gör den inte det, och mobiltäckningen

brister eller bredbandsuppkopplingen inte

räcker till, blir vi med rätta riktigt frustrerade.

Ska vi kunna dra full nytta av it måste

Sverige ha bredband i världsklass. Och

jämfört med många andra har Sverige

anna-karin hatt

»Den fjärde generationens

mobilnät byggs ut snabbt,

och ökningstakten är allra

snabbast på landsbygden.»

kommit ganska långt. Men samtidigt återstår

mycket att göra. Både staden och landet

behöver få snabbare fasta bredband där

hemma och på jobbet. Och oavsett var vi

bor eller rör oss behöver de mobila näten

byggas ut så att de täcker och räcker när

allt fler av oss nu vill använda den mobila

tekniken allt mer.

Och nu händer mycket för att det ska bli så.

I dag kan 53 procent av alla svenskar, om de

vill, skaffa ett bredband som har hastighet

ända upp till 100 mb/sekund. Och den siffran

ska vi se till så att den fortsätter växa

så snabbt den bara kan. Samtidigt byggs nu

den fjärde generationens mobilnät ut väldigt

snabbt, och just nu är ökningstakten

allra snabbast på landsbygden. Att det sker

beror på att vi ställer tuffa krav på operatörerna

och att de därför gör stora investeringar,

men det beror också på att Centerpartiet

och alliansregeringen nu satsar en

hel bredbandsmiljard för att bygga bredband

på landsbygden och på att allt fler av

oss kunder nu efterfrågar mer bredband.

Sverige är idag ett väldigt it-moget land där

nio av tio använder internet. Det är absolut

världsklass. Men den sista tiondelen, de

som ännu inte använder internet måste

också få chansen att bli digitalt delaktiga.

Var och en som vill ska kunna ta del av

alla de möjligheter som den nya tekniken

innebär, och ska kunna vara delaktiga i

det digitala samhället.

Just därför gläds jag över alla de initiativ

som tas runt om i landet – inom Digidel,

av våra bibliotek, av våra studieförbund

och av alla eldsjälar som engagerar

och utbildar dem som vill bli digitalt delaktiga.

Tack för allt det arbete ni lägger ner!

Regeringen och jag vill gärna lära oss mer

av er. Och just därför har vi bett Linnéuniversitetet

i Växjö att titta på hur ni och andra

frivilliga initiativ arbetar för att öka den

digitala delaktigheten. Vi vill se vilka metoder

som funkar bäst, så att vi kan se hur

vi behöver arbeta framöver för att ge ännu

fler chansen att ta sina första digitala steg.

Vårt gemensamma mål är att Sverige

ska vara bäst i världen på att dra nytta av

digitaliseringens möjligheter. Ska vi lyckas

med det måste så många som möjligt få

chansen att vara med. Med målmedvetna

och gemensamma ansträngningar är jag

helt övertygad om att vi kan nå dit.«

Anna-Karin Hatt är it- och energiminister (c)

More magazines by this user
Similar magazines