FULLTEXT02

Ann menade dock att många hellre behöll sin författarroll, och de närmade
sig därmed svenskämnets kunskapskrav. Visserligen förklarade de
historiska skeenden och sina historiska personers egna motiv och de allra
flesta byggde realistiska intriger. Men de underbyggde kanske inte sina resonemang
tillräckligt alla gånger. Ett annat problem, som Ann upplevde, var
tidspressen. 1900-talets historiekurs har ett digert centralt innehåll som
måste betas av på några veckor, så eleverna var hela tiden på väg mot nästa
mål.
Ann såg en stor fördel i att eleverna fick möjlighet att visa historisk empati
inom ramen för uppgiften. Detta var en skillnad mot hennes vanliga undervisning.
Hon tyckte också att de i allmänhet lyckades bra. Många kom längre
än vad hon hade räknat med. I början var många fler tveksamma, men när
de kom igång så tyckte de att det var kul, de ville mer, blev nyfikna. De var
seriösa och de lyckades med dagboksskrivandet. Vissa gick in i sina roller
väldigt starkt.
Jag undrade hur det kändes att vissa lät tyskar med nazistsympatier agera
på bloggarna: ”Ja det kändes ju obehagligt. Många andra elever reagerade
säkert. Hur hanterar man det”, svarade Ann. Angrepp på den historiska
personen kändes jobbigt, även om den historiska förståelsen för hur dåtidens
människor kunde tänkas reagera var god. Ann menade att man fick döma
från fall till fall och lita på sin magkänsla.
Är det bra för historieämnet att eleverna får leta fritt efter källor på Internet,
undrade jag. ”Ja, om man har gett dem verktygen, men man kan aldrig
lämna dem fritt”, menade Ann. Hon tyckte också att de klarade av att hantera
Wikipedia.
Ann hade stora förväntningar på elevernas kommentarer på bloggen, vilka
hon ansåg hade en stor pedagogisk potential. Men hon konstaterade att de
hade kunnat vara bättre. Kanske berodde det på tidsbrist: ”Det tar tid att
sätta sig in i olika perspektiv”, menade hon. Samtidigt var det intressant att
så många läste och förhöll sig till varandras texter, tyckte hon.
Ann uppskattade den nya typ av rollspel som bloggen erbjöd. Rollspel
gjorde man ju tidigare i klassrummet, påpekade hon. Man repeterade några
lektioner och sedan spelades det upp i klassen. Men det här kan man göra
när som helst, när det passar. Detta pågår ju som en process som lever vidare.
Hon skulle t.ex. kunna tänka sig att låta hennes nästa 9:a läsa de här
texterna.
Men det allra svåraste tyckte Ann var bedömningen. Hon ansåg att många
elever var historiemedvetna och uppfyllde kursplanens mål, men det var
svårt att bedöma texterna utifrån kunskapskraven: ”Jag satte ju betyg på
uppgiften, men jag var inte helt nöjd, jag försökte”, menade hon. Eleverna
kunde ha skrivit en fantastisk historia, men de redovisade inte underbyggda
faktaexempel. Ann lade märke till att vissa elever hade kunnat resonera mer,
men de verkade inte vilja. Det hade blivit tjatigt och texten hade blivit tråki-
76