Hämta inspirtation från alla exempel i Magasin Drivkraft!

soderhamn.se

Hämta inspirtation från alla exempel i Magasin Drivkraft!

Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem

Nyfikna och engagerade sjuor i Bergvik 12 Morgondagens politiker kommer från Vågbro 14

Uf-företag bakom framgångsrik spritförsäljning 21 Djupare samverkan skola–arbetsliv 18

byggprogrammet visar musklerna 26 vernissage med Kungsgårdens förskola 6

Unga entreprenörer

”Vår skola blev cirkus”

Entreprenöriellt lärande

Entreprenörer

utan att ens

tänka på det

Arbetsliv

Livserfarenhet

genom praktik

Möten med verkligheten

Bestående minnen

av afrika

Näringslivet

Vår kommun utvecklas

genom skolan

I lillbergets

Snickarbod

Ett helt nytt tänk för unga

entreprenörer. Sid 7


2 DRIVKRAFT SÖDERHAMN – Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem

Projekt

Drivkraft

2–4 Bakgrund

30 Ett mänskligare samhälle

30 Söderhamn leder utvecklingen

31 Skolan lyfter hela kommunen

De yngsta

entreprenörerna

4 Stentägtens guldbarn

5 Lärorik show på Stentägten

En peda gogisk vändpunkt

6 Kungsgårdens vernissage på Kvarnen

En underbar process i Ljusne

7 Unga entreprenörer med 24 olika språk

9 Cirkus som skola eller skola som cirkus

21 Scenshowen gav lärdomar

De lite större

10 Idrottande femmor som tar ansvar

10 Jobb på flera plan vid Camillas lektioner

11 Ny pedagogik gav blommande elever

12 Nyfikna och engagerade sjuor

12 Utvecklande kultur på stadiga ben

13 Språkundervisningen hittar nya vägar

13 Praktisk matte för lusade barn i Bergvik

14 Morgon dagens politiker kommer från Vågbro

15 Studier i samhälls utveckling

15 Sjundeklassare minns lärorikt projekt

20 Ett annorlunda pepparkaksbak

27 När det udda blir norm och drömmar verklighet

På gymnasiet

24 Livet på en pinne

24 Ambitiösa OP-elever tränade söder hamnare

26 Byggprogrammet visar musklerna

30 Medvind för pionjärer på hög höjd

Möten med

verkligheten

16 Populärt med lärlingsutbildning

16 Viktoria skaffar sig livserfarenhet

18 En guldchans för Charlie

18 Sommarjobb eller starta eget

18 Djupare samverkan skola–arbetsliv

19 Praktikdagar redovisades på mässa

21 Framgångsrik spritförsäljning för UF-företag

22 Afrikanskt bygge gav lärdomar om livet

22 Ökad sammanhållning efter Europaresa

23 Starka elevupplevelser i Sydafrika

32 Genom hela skolan som företagare

Lärarnas lärande

24 Kulturrevolutionen vid CFL

25 Eldsjälar tar ansvar

28 Leif bjuder upp till en tango för tre

28 Entreprenörer – bara pojkar, eller…

29 Förändring utan återvändo

29 Eleverna blir en resurs

Drivkraft

skapar

Söder hamns

nya attityd

– Många av tankarna bakom Drivkraft var liknande de som

ledde fram till vår stora satsning Ungdomslyftet. Det handlar

om att få känna att man duger, bli sedd och att våga ta ansvar

för sitt eget liv. Då växer man och bygger sitt självförtroende.

– Så långt ungdomen – ska vi komma fram gäller också att

våra lärare genom hela skolsystemet måste kliva fram och

bli de bra lärare de egentligen redan är. Det var så Drivkraft

Söderhamn började; projektet för entreprenöriellt lärande.

Det här berättar i dag kommunalrådet Eva

Tjernström i Söderhamn, som tillsammans

med en enig kommunledning står bakom

Drivkraftprojektet.

Lärare och övrig skolpersonal har ställt upp

och nu bubblar det av entreprenöriellt lärande i

nära nog varenda skollokal i kommunen.

Inga fabriker

– Vi kände att vi behövde en annan attityd till

entreprenörskap och till att ta initiativet i sitt

eget liv. Det fanns kommuninvånare som menade

att vi politiker ska jobba för att få hit nya fabriker

och industrier som ersättning för allt som

lagts ned de senaste 20–30 åren. Men det är hög

tid att inse att det aldrig kommer att ske.

– I dag utvecklas andra näringsgrenar. Därför

måste vi ge våra ungdomar verktygen att möta

en ny tid. Det är en överlevnadsfråga, menar Eva

Tjernström.

Goda idéer

När 25 miljoner kronor på tre år vaskades fram

för Ungdomslyftet var det som motvikt till att ropet

på poliser blev allt högre när det blev allt mer

Att hantera

pucklar

bråkigt och oroligt i kommunen. En rad goda

idéer ledde fram till att ungdomarna som tidigare

bråkat med varandra och andra istället kunde

samlas och skapa meningsfull sysselsättning.

– Redan då hade vi i oss att det måste gå att

utveckla företagsamheten hos ungdomarna och

nu bygger vi vidare på detta genom att jobba

entreprenöriellt i skolan; från de minsta genom

hela skolsystemet inklusive högskola och vuxenutbildning

i projektet Drivkraft.

– Hela Söderhamn måste på sikt

gå igenom den förändring som

innebär att vi ska känna att vi kan

och orkar ta kommando över våra

egna liv. Då måste man först känna

att man är en del av samhällsutvecklingen

och det demokratiska

systemet.

– Det intresset väcks inte på ett SSU-möte

när man är femton år, utan det tänket måste

grundläggas redan i förskolan och sedan byggas

på vidare upp till vuxen ålder.

– Då får det i alla fall mig att känna stor framtidstro,

säger Eva Tjernström.<

När projekt Drivkraft skulle dras igång

i Söderhamn våren 2006 blev det Bibbi

Lodmark som fick ta hand om projektledarskapet.

– När jag såg annonsen kände jag att det

skulle vara ett spännande uppdrag utifrån

min lärarerfarenhet, säger Bibbi som då

jobbade som resurspedagog i kommunen.

Ansvarig utgivare Birgit Lodmark, birgit.lodmark@soderhamn.se.

Produktion Ryter kommunikationsbyrå AB, www.ryter.se.

Redaktör och skribent Håkan Svensson. AD Olav Hans-Ols.

Foto Pontus Orre. Tryck ColorPrint Sweden, 2010

www.soderhamn.se

– Förhållningssättet som vi bygger vidare på

i projektet är avgörande för hur kunskaper och

lärande utvecklas, plus att den modell som fanns

för projektgenomförande var tilltalande, förklarar

Bibbi Lodmark.

Förutom alla glada tillrop från elever och

föräldrar är det uppställningen från kommunens

lärare som glatt mest:

Projektledare Bibbi Lodmark.


Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem – DRIVKRAFT SÖDERHAMN 3

Drivkraft

öppnar

för en ny

framtid

Drivkraft Söderhamn startades

2006 som ett samarbetsprojekt

mellan barn- och utbildningsnämnden

och nämnden för

lärande och arbete i Söderhamns

kommun.

Projektets främsta mål är

att barn och ungdomar i våra

för skolor och skolor ska möta

lärande miljöer som uppmuntrar

dem till att utvecklas till

entreprenöriella individer.

I den Vision 2012 som kommunledningen

står enig bakom slås

fast att ”Innovationstänkande och

entreprenörskap ska genomsyra alla

utbildningsnivåer”.

Att bli entreprenör behöver inte

innebära att man ska bli företagare –

entreprenöriellt tänkande behövs

överallt för att både vi själva och

samhället ska kunna utvecklas.

Men entreprenörskapet är inget

nytt ämne, utan det ska in överallt i

undervisningen. Det handlar om att i

skolan träna och utveckla kompetenser

för personligt ledarskap, självkunskap,

lärande och förändringar.

Söderhamns barn och

ungdomar ska

• få odla idéer, drömmar och fantasi

• medvetet göra egna val och ta

ansvar för egna val

• få allt högre grad av delaktighet

och inflytande

• få tid att reflektera

• bli företagare för sitt eget liv

– Vi har jobbat med inspiration, information,

omvärldsspaning, utbildningar och handledning.

– Söderhamns lärare har varit helt otroliga när

det gällt att komma med på våra utbildningssatsningar.

Till den första didaktikkursen hade vi räknat

med 20–30 deltagare. Vi fick 145 sökande…

– Vi har lyckats gå över traditionella gränser

och förstått att vi alla har nytta av varandra. Det

ger yrkesglädje att visa och ta del av varandras

kunskaper och vi har visat att vardagsverksamhet

och utveckling går hand i hand. På olika arenor

har vi synliggjort innovationer och kreativitet,

från förskolan till vuxenutbildning.

– Och Jante har vi begravt för gott!

Reflektion

Vardagen förändras också för lärarna – mer för

en del och kanske lite mindre för andra. Även

om man inte vet om det, har det entreprenöriella

lärandet funnits i många skolsalar redan innan

själva begreppet lanserades.

– Generellt kan dock sägas att de intervjuer

jag gjort med lärare genom hela skolsystemet vittnar

om nytt förhållningssätt, en mer professionell

yrkesroll och om vikten av reflektion som ett verktyg

för att utveckla lärandet. Med reflektion och

dokumentation ”flyger” man över tillvaron och

kikar på vad man egentligen gör; lärdomen blir

bland annat att allt man gör behöver inte vara

perfekt.

Stimulerar till lärande

– Det blir också mer intressant och roligare

dagar när man startar en process tillsammans

med eleverna. Processen ställer andra krav på

lärarnas ledarskap och att man kan samarbeta

inom lärarlaget om en gemensam angelägenhet

– eleverna.

– Träning i personligt ansvar är en av den

moderna pedagogikens främsta uppgifter. Men

om en elevgrupp utelämnas till alltför stort eget

ansvarstagande, utan tillräckligt stöd, finns det

risk för att gruppen undviker en besvärlig men

kanske mer utvecklande väg.

– I en traditionell skola får eleven en fråga och

ger ett svar. Med entreprenöriellt lärande handlar

Kommunalrådet Eva Tjernström hyser stort hopp inför framtiden.

det om att starta tänkandet hos eleverna och

att vara i deras verklighet. Eleverna uppger att

de ser ett större sammanhang och vitsen med

att lära sig olika saker. Skolan styrs visserligen

av läroplanens mål för kunskaper, men innehåll,

arbetssätt och redovisningsformer beslutas i

samråd med eleverna.

Vinnare

Bibbi säger sig också ha goda erfarenheter av

skolans samarbete med näringslivet.

– Men det är inte näringslivets entreprenörskap

vi främst driver, utan ett pedagogiskt entreprenörskap.

Det ska ge problemlösare ut i

samhället, gärna innovatörer som skapar näringar

men framför allt vuxna med självtillit som vet

sina styrkor, som vet vad man har att jobba med

och som kan fortsätta med sin utveckling.

– Framtidens vinnare blir de barn,

ung domar och vuxna som kan ta ett stort

personligt ansvar för sin egen framtid och

som har drivkrafter att överbrygga tillvarons

pucklar, avslutar Bibbi Lodmark.<

Drivkraft Söderhamn omfattar all

utbildning i kommunen från förskola

till vuxenutbildning. Det entreprenöriella

tänkandet och lärandet ska

löpa som en röd tråd genom hela

utbildningssystemet.

Detta innebär ett paradigmskifte

där uppdraget för dagens lärare är

att fostra starka individer som kan ta

för sig. Barn och ungdomar ska vara

aktiva och deltagande och känna att

de har makten över sitt eget lärande

och upptäcka att det som de lärt sig

har en praktisk tillämpbarhet – då

väcks även lusten att lära!

Framtiden – det vill säga våra barn

och ungdomar – är i skolan. Satsningen

genom Drivkraft Söderhamn

ger skolan möjligheter att driva på

och leda utvecklingen genom att träna

barns och ungdomars kompetenser för

det nya samhället. De ska känna framtidstro

och vara väl förberedda på de

förutsättningar och utmaningar som

väntar dem efter skoltidens slut.

Drivkraft Söderhamn finansieras

av bland andra Söderhamns kommun,

Sparbanksstiftelsen Söderhamn,

Ljungbergs utbildningsfond, Företagarna

i Söderhamn, Region Gävleborg

och Skolverket.


4 DRIVKRAFT SÖDERHAMN – Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem

Drivkraft

världens

möjlighet

Krisen är bästa drivkraften för

förnyelse och för viljan att skapa

förändringar i attityder.

Sysselsättningskriser var det gott om

i Söderhamn de sista decennierna på

1900-talet. Ur dessa växte en samsyn

fram som bland annat tog sig form i

kommunens visioner, där de entreprenöriella

frågorna blev centrala när

den nya framtiden skulle beskrivas.

– Det blev Drivkraft Söderhamn och

har gett oss världens möjlighet, säger

Margareta Högberg, chef för barnoch

utbildningsförvaltningen.

Projektet Drivkraft blev startskottet för ett

helt nytt förhållningssätt för i första hand skolan

som i sin tur kan driva på samhällsutvecklingen.

– Vi kunde helt enkelt inte fortsätta på den

invanda vägen med stort beroende av traditionell

basindustri. Den tiden var förbi, det stod klart

om inte annat när fabriker och verkstäder avvecklades

en efter en och lämnade stora skaror

människor utan sysselsättning efter sig.

– De drabbade var medborgare som i många

fall hade endast sju- eller nioårig utbildning som

bakgrund, konstaterar Gunnar Olsson, chef vid

förvaltningen för lärande och arbete.

Nya kompetenser

– I det läget insåg också en enig kommunledning

att hela skolan måste ställas om mot ett nytt samhälle

där man som anställd eller egenföretagare

tar större ansvar för sitt eget liv. För att klara den

nya tiden krävs att man tar initiativ och att man

Margareta Högberg och Gunnar Olsson.

är problemlösare. Därför kan vi inte fortsätta bara

slå in fakta utan förbereda eleverna för de nya

kompetenser som kommer att efterfrågas, fortsätter

Gunnar Olsson:

– När ”Den stora industridöden” slog till för

tjugo år sedan hade 15 % av kommunens ungdomar

fortsatt till högre studier tre år efter gymnasiet.

I dag går varannan vidare, berättar han.

Chef för sitt liv

– Grunden är att ta hand om sitt eget entreprenöriella

tänkande och görande, understryker

Gunnar Olsson.

Det handlar alltså om att bli chef över sitt

eget liv:

– Vi satsar också på träning av entreprenörskap

i olika former, bland annat har vi ett inriktningsmål

att dubblera antalet UF-företag i

gymnasieskolan. Ska vi kunna utveckla samhället

måste vi även få ökat företagande. Utöver

drivkraftsatsningen finns därför också möjligheten

att som vuxen gå vidare inom kommunens

lärande och inkubatorsystem, Business Start

och Business Lab, säger Gunnar Olsson.

Demokratifråga

Margareta Högberg, förvaltningschef för kommunens

barn- och utbildningsförvaltning fortsätter:

– Vårdar vi detta förhållningssätt som vi sedan

fyra år försöker genomsyra vår verksamhet med,

så får vi folk som vill, kan och vågar. Detta är en

demokratifråga i högsta grad, att skapa engagerade

medborgare.

Drivkraft omfattar även samverkan

skola–arbetsliv från de minsta barnen till vuxenstuderande.

Systematiskt får barn och vuxna

möta arbetslivet inom ramen för skolan – möten

som kommer att få enormt stor betydelse för såväl

synen på skolan och utbildning, som för ungdomarnas

syn på arbetslivet.

– Det är detta som ger oss världens möjlighet,

menar Margareta Högberg.<

LÄS MER OM DRIVKRAFT PÅ VÅR WEBBPLATS www.soderhamn.se/drivkraft

Stentägt

Det låg en magisk stämning i luften.

Levande ljus skapade svävande

skuggor; barnens tystnad och stora

ögon vittnade om förväntan och

det var nästan som om de inbjudna

föräldrarna höll andan...

Det var med andra ord en helt magisk

dag vid Stentägtens F–2-skola Eken

när guldbarnen skulle koras.


Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem – DRIVKRAFT SÖDERHAMN 5

Lärorik

show på

Stentägten

Här var det lärarna som föregick med

dåligt exempel.

F–2-barn vid Eken på Stentägten fick till

sin häpnad se sina ”fröknar” spela teater

och gestalta barn som mobbar och elaka

mot varandra.

Därefter samlades lärare och barn och

diskuterade innehållet och då bestämde

man sig för att fortsätta ett redan inlett

värdegrundsarbete med att barnen skulle

bjuda tillbaka med en egen föreställning.

Det blev en strålande revy med trollkonstnärer,

dansande pojkar och flickor, gymnastikgrupp

och en inlevelsefullt dramatiserad

egen händigt skriven saga.

I två omgångar visades alltsammans för

föräldrar, syskon, farmor, morfar – ja, alla som

kunde komma sökte sig till skolans gymnastiksal

för att låta sig imponeras av klassernas

uppfinningsrikedom.

– Barnen har lärt sig att våga kliva fram på

ett nytt sätt. Sedan vet vi att inte alla tar lika stor

plats i gruppen, men de lär sig lika mycket och

här får alla en plats, förklarar förskolläraren Pia

Birgersson vid Eken.

Samplanering underlättar

Barnen hade planerat och hittat på det mesta

själva. Hjälp med rekvisita fick man från Drömverkstan

och även föräldrarna fanns med.

– Det ska vara ett öppet och tillåtande klimat.

Inget är fel, allt är rätt. Men det måste finnas ramar

och som lärare ska vi inte bara stå vid sidan

av, utan lyssna och vara barnens bollplank.

– Genom att vi här vid Stentägten har samplanering,

så kan vi också sätta ihop hela dagen från

fritids och framåt och tänka på miljön, erbjuda

bygg- och pysselrum, olika hörnor och vi kan till

exempel ta det lite lugnare på förmiddagen om vi

vet att det vankas utflykt med fritids på eftermiddagen,

fortsätter Pia.

ens

Så här såg det ut när Ellen Forsgren blev ett guldbarn med hjälp av Maria Frunck.

Föräldrarna

En förälder som följt arbetet är Lena Westberg

som gläds över energin både i lärarlaget och

bland eleverna.

– Man känner sig alltid välkommen hit till

Eken och Stentägten. Man jobbar med utveckling

och förbättringar görs hela tiden. Problem som

dyker upp löses direkt. När det fungerar runt

omkring, blir man trygg i sig själv vilket gäller

både barn och lärare, säger Lena.

Spänning och förväntan gjorde atmosfären

så tät att den skulle ha kunnat skivas på frukostmackorna

när barnen en morgon samlats kring

sina guldregler. Under terminen har de pratat

med varandra, diskuterat olika situationer och

funderat över hur man ska göra, säga och vara i

umgänget med varandra och andra.

Man har skapat en gemensam värdegrund.

Nu var det en vintermorgon dags att samlas

kring de guldregler som utgör värdegrunden och

tillsammans tumma på att detta är vad som gäller

i fortsättningen. Alla skriver på – med guldpenna,

givetvis.

Därefter återstår bara att hårt hålla i en lavasten

och samtidigt önska sig något.

Sedan är man ett guldbarn, minsann.

Allvar

– Jodå, nog har vi märkt av att det här varit på

gång. Det har pratats mycket hemma och vi har

förstått att det är på allvar, förklarar Lotta

Lemberg som är förälder till ett av guldbarnen.

– Barnen är dessutom duktiga att påminna

varandra om reglerna, berättar Dan Bergh,

också han förälder i klassen.

Det är viktigt att barnen själva deltar i arbetet

Lotta Lemberg, förälder till ett av guldbarnen.

guldbarnens guldregler:

• Vi är snälla och lyssnar på varandra.

Alla är lika viktiga

• Om någon säger ”sluta”, så slutar vi

• Vi säger snälla saker och ger uppåtpuffar

• Vi följer regler och är bra förlorare

• Vi talar sanning

• Vi har det lugnt och mysigt

• Vi är rädda om våra saker och tar

inget utan lov

• Vi städar efter oss

• Vi tröstar varandra och om det

behövs hämtar vi fröken

• Alla är med och leker

• Vi är artiga och säger tack när vi

får något

att utforma reglerna. Nu finns det också

på pränt, alla kan se vad som står där och

man har sin tumme där, säger han.

Lotta tillägger att det är särskilt viktigt att

allt är skrivet med barnens egna ord:

– De känner att de blivit tagna på allvar,

menar hon.

Fortplantning

Dan tror också att om barnen får jobba så

här redan i förskolan, så kommer de nog

också att ta för sig mer i vuxen ålder.

– Som förälder är man supernöjd och trygg

med Eken och miljön här. Det känns på de

signaler vi får från skolan, säger Dan och Lotta

tillägger att det märks att elever och personal

mår bra.

– Det händer sedan något med barnen

när de blir större. Jag har också stora barn

och har märkt att det går bra fram till sexan,

sedan händer något på högstadiet. På gymnasiet

lugnar det ned sig och man hittar lättare

sin plats, fortsätter Lotta.

Men nu blir det annat

– Jo, man hoppas att de här nya stämningarna

fortplantar sig genom hela systemet,

säger Dan.<

Bättre kompisar

Barnen själva var också nöjda med sin föreställning.

– Vi dansade, och turades om att använda

Telmas mikrofon som de gjort på Drömverkstaden,

berättar Tyra Persson som deltog i

dansgruppen.

– I början lyssnade vi för lite på varandra i

gruppen. En var väldigt bestämd och några blev

ledsna. Men nu är det bra. Vi har vi lärt oss att

vara kompisar, bestämma lika mycket och vara

snälla, tillägger hon.

Inte bita

Kompisen Erik spelade rollen som pappan i sagodramatiseringen:

– Men först ville jag egentligen göra en vattendjungel,

men det här gick också bra. När vi jobbade

med alltsammans fick man också lära sig

att inte slåss, inte bitas eller dra någon i håret

eller knuffas.

I gympagruppen fanns bland andra Elsa Berg

och där ville man göra en massa olika saker från

början:

– Först ville alla göra något med hopprep.

Men vi pratade ett tag och kom överens om vad vi

skulle göra. Alla blev nöjda till slut och det var bra.

Det kändes bra att vi kom överens, berättar Elsa.


6 DRIVKRAFT SÖDERHAMN – Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem

En peDAgogisk

vändpunkt

– När barnen känner att de har

in flytande, blir de mer intresserade

och suger åt sig det som händer

och sker.

– Men det går inte att säga ja till allt.

Pedagoguppgiften innebär att hitta

läget mellan det auktoritära och

det helt fria.

Maud Nordström

har de senaste 25

åren jobbat som

barnskötare vid

förskolan 1–5 Måsen

i Sandarne, en mil

söder om tätorten

Söderhamn.

För tre år sedan började det hända

saker med pedagogiken:

– Genom ett EU-projekt var vi ett antal

som jobbar med barn som fick läsa boken

”Lyssnandets pedagogik”. Innehållet blev

omvälvande för oss alla som tidigare

jobbat helt traditionella med samlingar

med barnen, och en fröken som planerar

och bestämmer, berättar Maud i dag.

Efter detta blev det annorlunda – budskapet

i boken var att lyssna på barnen

och utgå från deras tankar och intressen.

Avslöjande film

– Strax därefter kom också kursen

entreprenörskapets didaktik och man

började titta på miljöer, lyssna mer på

barnen och observera grupperingar.

Genom att dokumentera träffar och

samlingar på film kunde vi se hur

barnen faktiskt sysslade med allt

möjligt annat när man trodde att de

hängde med i det vi sade.

– Nu är samlingarna i ring på golvet borta.

Istället sitter vi i mindre grupper runt

ett bord och pratar. Barnen blir mer intresserade

och de har börjat ta för sig mer.

Fåglar utan feedback

Nästan alla projekt startar vid matbordet.

Så även ”Fågelprojektet” där barnen vid

ett mellanmål började fundera över vad

fåglarna äter under vintern.

– Fröer, var man strax på det klara med

och fågelfröer inköptes på närmaste affär.

Men vad skulle man göra med dessa Jo,

fåglarna sitter ju på grenar, så ut i skogen

och lägga upp fröer – på just grenarna.

– Det blev inte så mycket feedback från

fåglarna…

Men när barnen sett hur en granne

satt upp ett fågelbord utanför sitt fönster,

klickade det till:

– Så byggdes och sattes det upp ett

fågelbord även hos oss och strax kunde

man med hjälp av en numera vältummad

fågelbok identifiera alla de olika bevingade

små vännerna.

Lärandet finns i allt

Just nu handlar det mycket om ljud när

barnen varit ute och registrerat ljud i form

av teckningar.

– Vi hade också ett staket runt trädgårdslandet

här som var ganska dåligt

och skulle tas bort. Då ville barnen vara

med i jobbet och av det virke som blev

över byggde de ett flygplan!

– Sammantaget kan sägas att de här

tre åren har inneburit att jag som pedagog

fått lära mig att se lärandet i allt;

olika ljud, fåglar på grenen, pinnar i

skogen eller staketspjälor, säger Maud

Nordström.<

Valter visar mamma Jessica Brundin en del av de målningar han gjort på förskolan vid den stora vernissagen på Kvarnen.

Barnen vid Kungsgårdens förskola bjöd på en färgsprakande

och mångsidig vernissage på Kvarnen i Söderhamn där de

visade prov på sin skapande förmåga i många olika uttrycksformer

och tekniker.

Fantasin och kreativiteten hade flödat i ymniga floder, vilket också

inbjudna föräldrar, syskon och andra anhöriga kunde konstatera.

– Vår förskola präglas av en pedagogik där

omsorg, fostran och lärande bildar en helhet i ett

tillåtande klimat, säger Anna-Karin Frunck, Anna

Ölund, Anna Thyr, Ulrika Hedenberg, Johan Hagelin

och Eva Persson vid Kungsgårdens förskola.

Personalen säger att man vill förmedla upptäckarglädje

och lust att lära:

– Vi utgår från barnens intressen här och nu.

Barnens tankar och idéer ska vara en röd tråd i

den dagliga verksamheten. Genom att lyfta fram

barnens idéer och låta dem vara mer delaktiga i

sin vardag blir barnen mer initiativrika, kreativa

och mer motiverade att försöka förverkliga sina

drömmar, säger förskolepersonalen i Kungsgården.

De cirka 40 barnen har tillgång till det mesta

för skapande verksamhet:

– Ja, vi har allt material framme hela tiden.

Det bidrar till kreativiteten eftersom initia -

tiven väcks, förklarar Anna-Karin Frunck.

Vid förskolan för man samtal och diskussioner

med barnen, såväl enskilt som i grupp.

– Barnen utvecklar då sin förmåga att lyssna,

berätta, reflektera och ge uttryck för sina uppfattningar.

Att vara företagsam handlar bland annat

om att kunna redogöra för sig själv och andra vad

man vill, tillägger personalen vid Kungsgårdens

förskola.


Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem – DRIVKRAFT SÖDERHAMN 7

LÄS MER OM DRIVKRAFT PÅ VÅR WEBBPLATS www.soderhamn.se/drivkraft

Unga entreprenörer med 24 olika språk

Kristina Svensson har jobbat inom

barnomsorgen i över 20 år och är nu

förskollärare vid Lillbergets förskola

i Söderhamn. Här har hon dels en barngrupp

på halvtid och jobbar inom ramen

för arbetsträningen med olika projekt

på en kvartstid.

– Projektet Drivkraft och det entreprenöriella

lärandet har gett oss ett helt annat

tänk. Detta gäller förstås även våra barn;

det är barnen och deras intressen som

allt bygger på – plus att vi som jobbar här

har fått ett mer strukturerat synsätt på

vårt yrkeskunnande, säger hon.

Vid Lillbergets förskola arbetar totalt 22

förskollärare, barnskötare och övrig personal.

De har en minst sagt mångkulturell arbets miljö;

barnen och deras föräldrar representerar inte

mindre än 24 olika språk.

– Det finns jättemånga fördelar med detta. Vi

får lära oss om olika kulturer, vad man gör i olika

länder och att man kan ha så olika bakgrunder.

För barnen är det inte konstigt att vi är olika.

– Barnen hjälper också varandra; jobbar man

med deras kulturer ökar vi barnens självtillit.

Detsamma gäller även barnens föräldrar som får

växa tillsammans med sina barn.

Kristina berättar också hur föräldramöten och

familjekvällar blir stimulerande träffar: ett tema

kan vara att alla tar med något från sin kultur.

– Vi tror att arbetssättet leder till förståelse

för hur allt hänger ihop, förklarar hon.

Oavsett om det är plask och lek med

vatten i stora baljor eller rena rama

konstnärsstudion med färggranna tavlor

över högt och lågt handlar det förstås

om att barnen ska ses och bekräftas.

Plus en bra dokumentation, där inte

bara resultatet av lärandet utan hela

processen kan redovisas för eftertanke

och reflektion. Den digitala utvecklingen

har bara på några år skapat helt nya

möjligheter, förklarar förskollärare

Anna-Karin Modin vid Ljusne förskola.

Miljön har förändrats – också i förskolan.

– Nu får barnen själva göra fler val och ta större

ansvar. De lär sig också antagligen mer genom att

bli lyssnade på och synliggjorda, säger förskollärare

Anna-Karin Modin.

I och omkring vattenbaljorna plaskar barnen

och i ett annat rum skapas konst med samma

glöd och iver.

Mitt emellan finns lunchrummet, inrett med

låga möbler i ”barnhöjd” där barnen själva förstås

också hjälper till att duka fram dagens lunch.

Utomhus-Memory.

Kompetenssamverkan

– Genom vår lärande organisation och det entreprenöriella

tänket dokumenteras arbetet och i

arbetsplatsträffar utgår vi från aktuella frågor.

Vi har större arbetslag och mixade personalgrupper.

Resultatet blir att olika kompetenser

utnyttjas mer effektivt och det speglas i barnens

utveckling.

– Barnens lärande har stärkts genom att de har

mer att säga till om, fler möjligheter att påverka

och bli delaktiga i arbetet. Vi bygger också en portfolio

och CD med barnens arbete som en dokumentation

över den individuella utvecklingen. Det

gör dem medvetna och stolta över det man lärt sig.

– Även inom personalgruppen reflekteras på

ett annat sätt i dag än tidigare. Hela det pedagogiska

tänket inom ramen för det entreprenöriella

lärandet är ett lyft hos oss.

– Vi lär varandra, men blir också varse om

vad vi verkligen kan och vad vi åstadkommer.

Yrkesstoltheten kanske också ökar lite grann

när vi kan visa upp vad vi kan och står för det.

Utveckling genom lek

Matematiken är ett område där det nya tänket

syns tydligt.

– Det finns matte i allting, vilket man kanske

inte tänkt på tidigare. Bara att sitta i sandlådan

och göra olika former, tänka ”bakom” och ”framför”

gör det abstrakta konkret; genom att vara

tydlig och uttala orden utvecklas ordförrådet.

Matte i förskolan handlar just om det, säger

Kristina.

– Samtidigt är ju leken en väg till lärande och

till socialt samspel. I vår snickarbod jobbar vi med

både matte och språk samtidigt, tillägger hon.

En underbar process i Ljusne

Nya tider

– För min egen del har mycket förändrats i och

med det entreprenöriella tänket i skolan. Förr såg

planeringen ungefär lika ut över läsåret. Vi startade

med en temavecka kring hösten och sedan

rullade det på ungefär lika som året innan och

innan.

– Vi lärare stakade ut vägen fram till julavslutningen

och började sedan på ny kula efter helgerna.

Förutsägbart, minst sagt.

– Nu försöker vi ta tillvara vad barnen är

intresserade av. Där det förr var en grupp barn

som agerade försöker vi nu se varje individ.

”Barnnivå”

– I dag arbetar vi på ”barnnivå” istället för på

”frökennivå” och det har blivit roligt; mer spännande,

fler upptäckter men också hela tiden

reflektion.

– Det gäller att följa barnen men samtidigt

ska det planeras och styras upp och ibland

tränger vardagen in i verkligheten och även

om man är fulladdad med idéer och ambitioner

kan man ibland önska att vi vore några fler

i personal gruppen.

Galonbyxorna

Förskolan i Ljusne är i alla fall ett föredöme som

organisation och har beviset i form av ett certifieringsdokument

finns inramat på väggen.

– Det är beviset på att vi har en väl fungerande

arbetsmiljö på vår arbetsplats; att vi har tydlig beslutsgång

och att alla vet vart man ska vända sig.

Ute på den takade altanen sitter barnen i grupp;

höst, vinter, vår eller sommar – så mycket som

möjligt vistas man utomhus och gör det i lärande

miljöer där barnen får chans att identifiera sin

roll och plats i tillvaron i samspelet med andra

barn och med vuxna.

Just nu leker man ”Memory” och gör det med

hjälp av vad man hittat i skog och mark. Det kan

vara kottar, stenar, snäckskal eller pinnar som

göms under olikfärgade kåsor. Det gäller att

samla så många föremål som möjligt, efter att

man lyft kåsorna två och två för att kolla vad

som finns därunder och lyckats bilda par.

Leken pågår under stor koncentration

och i ordentlig turordning. På så vis tränar man

sin förmåga att lösa problem, kommunicera,

tänka nytt, planera sitt arbete, ta ansvar och

samarbeta med andra – de egenskaper som

odlas i det entreprenöriella lärandet.<

I en miljö där medarbetare och ledning föregår

med gott exempel blir det också framgång:

– Vi är på väg genom en underbar process

där barnen får möjlighet att göra så mycket mer.

Nu gäller det bara också att få in föräldrarna

innanför galonbyxorna så att säga; d v s att fler

föräldrar vågar och får möjlighet att kliva in till

oss och ännu mer ta del av utvecklingen i

stället för att lämna och hämta barnen i farstun.

– Men vi jobbar också på det, säger

Anna-Karin Modin.


8 DRIVKRAFT SÖDERHAMN – Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem


Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem – DRIVKRAFT SÖDERHAMN 9

Cirkus

som skola

eller skola

som cirkus

Här är det cirkus från början till slut.

Hos Camilla Brolin och hennes F–2a på Norrtull, en

mångkulturell skola i Söderhamn, vimlar det av akrobater,

atleter, djur i olika skepnader, cirkusdirektörer – ja, allt

som hör till en riktig cirkusföreställning.

– Men utan mina medarbetare skulle det inte gå.

Alla har gjort ett fantastiskt jobb, säger Camilla.

Det började med ett kultursamarbete med totalt fyra F–2-

klasser där Camilla och hennes kolleger fick tillfälle att samverka

med Gunilla Häggbom från kommunens musikskola.

– Men när vi väl bestämt oss för att försöka med ett cirkusprojekt

visade det sig att alla barn inte hade riktigt klart för sig

vad en cirkus är. Vi samlade alla barnen och gjorde en mindmap

och när Gunilla till slut trädde på sig handskar på fötterna och

blev en apa var det klart. Cirkus skulle det bli!

Så blev det också.

Barnens idéer

Men inget var planerat i förväg. Barnen fick själva komma med

idéer om innehåll och hur det skulle utföras.

Efter att ha provat på att klättra på varandra, övat kommunikation

för att utveckla språket och till och med tränat mattebegrepp

som under, över, liten och stor var barnen mogna för att se

en film om cirkus:

– Men det väntade vi alltså med, för att inte låsa fast sig i

bilder. När nu barnen själva skulle gestalta cirkus var det viktigt

att de fick göra det utifrån deras bilder och föreställningar.

Allt mynnade slutligen ut i flera föreställningar med presenterande

cirkusdirektör och allt.

Även den scenografi som användes till föreställningarna

hade barnen gjort själva – en av fördelarna med att finnas på en

1–9-skola där det finns resurser exempelvis i form av slöjdsalar.

– Barnen engagerade sig dessutom i cirkustemat så till den

grad att de tillverkade konstverk med cirkusrelaterade bilder

förutom att de också lekte cirkus på Fritids.

– Föräldrarna har också berättat att barnen leker cirkus

också hemma.

Det är alltså barnen som styr processen

– Ja, och som lärare får man försöka få till ett avslut på alltsammans,

liksom att också engagera föräldrarna.

I en klass där hälften av eleverna är födda i något annat land

än Sverige, blir det också tillfälle till kulturutbyte på flera plan.

– Som det här med apor till exempel, här fanns barn som till

och med sett apor i naturen därifrån de kommer. Det gav i sin tur

upphov till andra frågor, som var finns egentligen alla olika djurarter

i världen Fram med världskartan bara, och jobba på…


10 DRIVKRAFT SÖDERHAMN – Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem

Idrottande

femmor som

tar ansvar

Ansvar, planering och att komma

överens.

– Ja, vi går ju i skolan för att lära oss,

lära oss att tänka och inte för att få de

färdiga lösningarna.

– När vi inte kommit överens har vi

fått prata en stund till och till slut

har det blivit bra.

Det säger Kajsa Dahlström och Natalie

Jansson, båda elever hos Camilla Nyström-

Westberg i klass 5 B vid Östra Skolan i

Söderhamn.

Det entreprenöriella tänkandet går igen

också i idrottsämnet, berättar Kajsa och

Natalie:

– Vi känner att vi får ta ansvar, att vi får vara

med och bestämma vad vi ska göra. Camilla

sätter ihop lagen till idrottstim marna, men

sedan är det vi elever som pratar ihop oss

om innehållet utifrån de mål som finns.

Rörelse är viktigt

Det viktiga är att det blir rörelse på lektionerna.

Regler och hur olika uppgifter ska göras

har lägre prioritet.

– Camilla ser dock till att alla gör en

orden tlig uppvärmning först, sedan kör vi

i gång med lekar som ”Fånga flaggan”,

”Killer ball”, handboll eller vad vi nu

bestämmer oss för, säger de båda två.

Men om ni elever inte kommer överens, då

– Det här med ”komma-överens-biten”

kan ju en del ha lite svårare med än andra,

men det gäller att diskutera sig fram till en

lösning där alla nöjda, säger Natalie och

Kajsa menar att det alltid blir bra i slutänden.

Nyttigt lärande

– Det här sättet att jobba i skolan tror jag vi

kan ha nytta av när vi blir större, fortsätter

Natalie som själv funderar på att satsa på

dans som yrke.

– Och då kommer jag att ha nytta av att få

lära mig att leda, säger hon.

Lika positiv är Kajsa:

– Men jag ska bli skådespelerska. För

mig känns det bra att veta att jag kan klara

det här. Det känns bra och är roligt när man

verkligen fixat en uppgift.

Hjälpledare

Camilla menar att också hon blivit duktigare

på att leda – men hon blir mer som en

”hjälpledare” åt sina elever som i olika

konstellationer får turas om att hålla i

idrotts lektionerna och bestämma aktiviteter.

– Det finns alltid några redan i trean som

vågar kliva fram och vill köra lektionerna

själva. Efter ett tag blir det nästan så att jag

inte ens behöver vara närvarande.<

– Det är bättre när man får jobba så här. Mycket bättre än att få sitta och räkna med

uppställningar, förklarar eleverna Natalie Jonsson, Isabelle Eriksson och Kajsa Dahlström.

Kajsa Dahlström och Natalie Jonsson leder

en idrottslektion med sina skolkamrater.

– Det grundläggande

förhållningssättet är inte

bara entreprenörskap hela

tiden. Men man tänker på det

sättet och då blir vardagen

annorlunda.

– Ja, tänker man efter, blir

det entreprenöriellt utan att

man tänker på det.

Så funderar Camilla Nyström-Westberg

när hon ska beskriva hur hon tagit till sig det

entreprenöriella lärandet som grundskollärare

1–7 vid Östra Skolan i Söderhamn. Hennes

vard ag omfattar alla ämnen utom slöjd och

hem- och konsumentkunskap.

– Det blir en del projekt- och temaarbeten

förstås. Det grundläggande förhållningssättet

är emellertid inte bara entreprenörskap hela

tiden, fördelningen är nog ungefär lika mellan

projekt och lärarstyrd undervisning.

– Största förändringen mot tidigare är

att jag nu utgår från barnen och vilka tankar

och önskemål de har.

– I lärarkollektivet tänker vi alla efter så att vi

inte av bara farten lägger fram färdiga lösningar.

I dag blir det mer snack i lärarrummet kring hur

barnen tänker.

– Inlärningen fungerar bättre när eleverna

själva får driva jobbet. De känner att det som

de tänker är viktigt och jag säger inte fel eller

rätt utan de får försöka och sedan kolla resultatet

själva.

Trygghet

– Vi jobbar med vår gemensamma värdegrund på

två plan; övningar i hur man ska vara som kompis

och det kan vara ett ämne vid veckosamtalen


Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem – DRIVKRAFT SÖDERHAMN 11

Ny pedagogik gav

blommande elever

Vad händer när lärarna tar ett stort

kliv bakåt och låter eleverna bli lärare

Det ville lärarna Eiwor Lyrén och

Elin Lundkvist vid Norrtullskolan i

Söderhamn ta reda på.

Deras åttondeklassare fick bilda sex

grupper som vardera fick hand om

engelska lektionerna hos en klass

fyr-femmor – om än med tydliga

ramar för kursplanemål, betygsmål

och tidsplan. Allt enligt grundtanken

”genom att lära andra lär man sig själv”.

– Hela projektet Drivkraft handlar också om

en förändrad lärarroll. Men från början var det

inte lätt att ta ett steg tillbaka och lägga ansvaret

på eleverna. Nu vet vi bättre. Ungdomarna kommer

med många utmärkta lösningar. Det vi gjorde

förutom att sätta ramarna runt uppgiften var att

förse grupperna med bestämda roller som ordförande,

sekreterare, materialansvarig och medlare.

– Ju mer föräldrar, och lärare, ”curlar”

barnen, desto svårare kan det vara att utveckla

det entreprenöriella tänkandet. Så i dag tar

man det lite lugnare; vågar man ta klivet blir

det fantastiska resultat, säger Eiwor Lyrén och

Elin Lundkvist i dag.

I bakgrunden

Åttondeklassare fick nu ta hand om engelskalektionerna

i en fyr-femma några dagar och det

hände verkligen saker. Stora saker.

– Vi fanns i bakgrunden och åttorna använde

oss som redskap för att nå de uppsatta målen.

Uppstod behov av lite hjälp fanns vi till hands,

förklarar Elin vidare.

– Det känns som att vi lärare också uppskattas

mer på det viset. Dolda kunskaper kan tas fram

när de efterfrågas, tillägger hon.

Tävling

Åttorna arbetade i grupper och i en av dessa

fanns Fredrik Engblom:

– Vi gjorde en massa smålekar; vi gjorde tävlingar

av alltsammans där det gällde att samla

poäng. De satt i grupper på två och två, eftersom

de då kan hjälpa varandra. De fick översätta sagor

och göra ordlekar, eller skriva egna sagor. Sedan

bedömde vi alltsammans och delade ut poäng.

– Jag lärde mig lite om att leda en lektion. Det

gick ganska bra, men jag vill nog inte själv bli

lärare själv.

– Men jag tror att det här med att träna ledarskap

kan hjälpa mig till ett högt betyg i idrott

eftersom ett betygskriterium för MVG är att ha

egna lektioner, säger Fredrik.

Lazia Abduola, Sanna Olsson och Ofelia

Norgren samsades i en annan grupp. De valde

att testa sina yngre skolkamrater i olika tempus

genom att ge dem skrivuppgifter och sätta ihop

berättelser.

– De sade i alla fall att de lärde sig mer på det

här viset, och vi kunde också se det när vi gick

igenom materialet, förklarar de tre.

Filmvisning

En av grupperna valde att använda engelskspråkig

film med engelsk textremsa. Bakom detta

stod Lukas Hammarström och Albin Eklund:

– Om inte annat fick man lära sig att arbeta

själv. Jag jobbade till tre natten innan för att få

allt klart inför första lektionen, minns Lukas.

De gjorde också ett korsord som byggde på

innehållet i filmerna.

– Alltsammans gick väldigt bra. De som var

lite högljudda och bråkiga lugnade ner sig när

filmerna kom igång.

– Genom att titta på film kan man hänga med

och snappa upp nya glosor. Förstår man inte precis

alla ord som sägs, förstår man sammanhanget

och kanske får några nya ord, funderar Albin.

Läroplanen

Malin Angermund förklarar att de som ”lärare”

fick utgå från målen i engelska för åk 5.

Sedan funderade de mycket runt hur ”man

lär sig engelska” på olika sätt.

– Vi ville lära de yngre eleverna hur man

använder Glosboken på datorn för vi tycker att

det är ett bra sätt att träna in nya ord och fraser.

Jag fick improvisera lite, men det gick bra och

några av eleverna var verkligen jätteduktiga. Själv

fick jag träna i att lära ut saker och att ta ansvar.

Växer och blommar

– Det handlar om yttre och inre motivation; från

att göra som lärarna säger och sedan göra det på

egna villkor.

– Bland de här åttondeklassarna fanns ungdomar

som annars inte märks så mycket i klassrummet

men som nu visade många fina tankar.

Eller elever som inte lyckats så bra i traditionella

prov men när de nu fick en undervisningsroll

gjorde mycket bra ifrån sig.

– Stoltheten och glädjen kommer när man

genomför något själv och klarar av det. Då växer

man och blommar ut, säger Eiwor Lyrén.<

– men ibland måste vi också skjuta in akuta

åtgärder i den mån det krävs. Inget får falla

mellan stolarna, vi coachar berörda särskilt

vilket är ett naturligt sätt att lösa konflikter.

– Samtidigt inger det trygghet såväl hos

barnen som i lärargruppen.

Att eleverna gillar läget är inte att ta miste

på. Camilla får betyg som bästa lärare av alla

utan omsvep. Att få jobba med uppgifter där

man själva får hitta vägen till lösningen gör

också ämnena roligare, tycker man.

– Hon är bäst, ropar eleverna.

Den goda stämningen märks också när det

är dags för en mattelektion.

I arbetsgrupper får barnen lösa olika uppgifter.

Dessa ges i form av ”lästal”, där man

med matematiska metoder får lösa problem som

hur man mäter upp en liter vatten med hjälp av

ett tre- och ett femlitersmått, eller hur många askar

som döljer sig i en låda med fyra lådor inuti,

med fyra lådor vardera, och med ytterligare fyra

lådor i varje…ja, ni kan föreställa er själva.

– Jo, det är bättre när man får jobba så här.

Mycket bättre än att få sitta och räkna med

uppställningar, förklarar eleverna.

De visar dessutom vid redovisningen att det

entreprenöriella tänket gör att samma uppgift

kan lösas på flera olika sätt och ändå leda fram

till samma resultat.

De mässor lärarna har deltagit i har haft stor

betydelse:

– Kontakter med kolleger ger alltid impulser

till lite nya infallsvinklar, säger Camilla.

– Det har ju blivit lite skillnad i lärarrollen.

Med femton års perspektiv har jag stärkts i

mina tankar. Genom nätverk och utbildningar

har jag fått bekräftelse på det här sättet att

tänka, att man vågar prova. Det är inte farligt

– har det funnits någon spärr tidigare, så

litar man i dag mer på sin profession.

Vågar och växer

Genom att i ett tillåtande klimat släppa loss

barnens kreativitet, ser också de att det inte

är farligt att prova:

– De törs och växer på det viset. Självtilliten

ökar och de blir allt mer modiga att kliva fram.

Visst, jag pushar lite ibland, men utan att ta

över lektionen. Det är ju de som ska räkna eller

prata engelska eller vad det är. Det gäller att

inte servera färdiga lösningar, säger Camilla.<

Elever som lär elever.


12 DRIVKRAFT SÖDERHAMN – Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem

Utvecklande

kultur på

stadiga ben

”En kulturskola för alla” står det i

skolplanen från 2008.

– Tillsammans kan vi nå målen genom

estetiska lärprocesser där vi skapar

med fantasi och kreativitet, säger Anneli

Dahlberg, som delar sin tid i lika delar

dramapedagog och samordnare med

uppdraget att knyta och utveckla kontakter

mellan kulturen och skolan i Söderhamn.

Anneli har jobbat som lärare och rektor, hon

är vidareutbildad i dramapedagogik och specialintresserad

av bild.

– Det entreprenöriella lärandet där skolbarnen

ska ta befälet över sina egna liv menar

jag passar utmärkt ihop med lärprocesser som

rymmer fantasi och kreativitet, säger hon.

Tack vare anslag från Kulturrådet har Anneli

kunnat börja samarbeta med arbetslag vid

Norrtullskolan och Bergviksskolan, vilket

har gett mersmak.

– Dels upplever jag att lärarna fått input av

mig, dels har elevintervjuer visat att en av tre

elever har höjt sina betyg. Elever och lärare

har tillsammans satt upp mål och diskuterat

innehåll. Det som varit möjligt från elevernas

”önske lista” har genomförts, som dramalektioner,

författarbesök och t o m egen cirkus.

– Det är viktigt att eleverna upptäcker ett

tillåtande klimat, att de får använda sin

fantasi, säger Anneli.

– Ett bra argument för drama i skolan kan

vara att vi gärna vill ha sådana vuxna i framtiden

som kan ta för sig, använda hela sin förmåga

och som kan prata för sig. Då brukar också

tveksamma föräldrar ge med sig.

– Då måste också pedagogerna vara tillåtande

mot eleverna och jag har sett hur lärarna

blivit mer glada och stolta efter den resan. Även

som vuxen behöver man bli synlig och bekräftad

och man bör tänka på att även lärarna lär sig;

som att minska på det perfekta och komma

från rädslan över att inte ha kontrollen.

– Många elever, särskilt år 7–9, är ganska

konservativa och vill ha det som det varit. Men

bara de får vara med och säga sitt blir det

roligare. De som vinner på detta är de som har

svårt att visa sig på annat vis. Elever som varit

svaga i att skriva och läsa har stärkts, medan

de som redan innan är duktigast tycker att man

får svårare att visa vad man går för.

Nyfikna och engagerade sjuor

– Men det jag sett är en gladare och mer

öppen stämning. Många elever har sagt att det

är roligare nu, att man fått en bättre relation

till vuxna.

– För mig är det viktigt att vi har mål också

när vi jobbar med kultur i skolan. Redan i årskurs

3 sägs i dag att drama, musik och andra

lärprocesser ska användas. Bara för att vi har

mål i svenska och matte, är det inte meningen

att bara dessa ska räknas, säger Anneli

Dahlberg som vill se elever som står stadigt

på sina egna ben.<

Anneli Dahlberg.

– NO-ämnena som

teknik och fysik hänger

ihop. Det ska vara

mycket praktiskt; först

ska man undersöka och

sedan dra slutsatser.

– Är man målmedveten

som pedagog så är det

här för barnen träning

för livet. Men det krävs

att vi lärare har samsyn

och det har vi i vårt

arbetslag.

Högstadieläraren Lisa Johansson i Bergvik

går runt bland de flitigt arbetande sjundeklassarna

som gör just hypoteser, undersöker

och drar slutsatser.

Nu handlar det om att koppla ihop ett antal

ljuspunkter eller så ska man som några ungdomar

tillverka en ficklampa med hjälp av en

pappersrulle, lite tråd, batteri och en glödlampa.

– Ibland lägger jag mig i, men mestadels

jobbar eleverna självständigt i grupper. Jo, jag

hämtar gärna saker åt dem, men jag löser inte

problemen åt dem. Det är visserligen skillnad

mellan grupperna men alla fixar det ändå i

slutänden.

Mycket kreativitet

– Det kan vara lite olika med måluppfyllelsen,

det hänger samman med inställningen.

Just den här sjuan vill verkligen lära sig, de är

engagerade och nyfikna. Det sorlar i klassrummet

under lektionen, men de är mycket kreativa.

– Entreprenöriellt; ja, men jag har alltid

jobbat så här, säger Lisa.

Olivia Möller i klass 7 B är en Lisas elever

och hon visar stolt upp den ficklampa hon

med enkla medel satt ihop – och den fungerar!

– Man får ju tänka till lite först och sedan

jobba, säger Olivia som tillsammans med ett

par grabbar ur klassen lyckats med uppgiften.

– Vi har anteckningar och skisser på hur vi

gjort, vi har berättat om det och det känns bra

att få visa upp. Själv älskar jag att jobba praktiskt,

säger Olivia.

TV-kock

Hon förklarar att alla i gruppen tar lika stort

ansvar.

– Ja, och när man får lösa problemen själv

så blir man nyfiken på annat. Nu har jag försökt

mig på lite andra el-kopplingar, fortsätter hon

och förklarar att hon egentligen inte tycker om

skolbänken:

– Däremot kollar jag gärna matlagningsprogram

på TV och vill gärna bli TV-kock.

Då skulle jag välja mat för alla som liksom

jag är ägg- och nöt allergiker.

– Kanske skulle man satsa på ett eget fik

med just sådana varor, funderar Olivia vidare

och berättar att alterna tiva yrkesbanor är

jour nalistik eller skådespeleri.


Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem – DRIVKRAFT SÖDERHAMN 13

Praktisk matte

för lusade barn

i Bergvik

Det är självklart för barnen hur man

delar en pizza eller lite godis.

Men division i traditionell form kan

ställa till det.

Lösningen blir att ta det praktiska först

och sedan gå över till mattespråket.

Det har Ann-Britt Rönström och hennes trea

i Bergviksskolan tagit fasta på. Mattelektionerna

blir annorlunda, inte minst tack vare närvarande

matematikutvecklaren Birgitta Fröberg.

– Det är roligt att få jobba varierat och låta

barnen använda olika sinnen. De lär sig på så

många olika sätt, säger Ann-Britt.

– Mitt uppdrag som matematikutvecklare är

att utmana barnens tänkande och diskutera matematik

på ett konkret plan, förklarar Birgitta

Fröberg.

I klassrummet jobbar barnen just nu med geometriska

figurer.

– Vad kallas en sådan här frågar Birgitta och

ritar en trekant på tavlan.

Armar i luften och svaret kommer snabbt.

Lika är det när Birgitta ritar en cirkel, kon eller

cylinder.

Användbart rätblock

– Det där är ett rätblock, förklarar en elev till vad

som mest ser ut som en rektangel

Men rätblocket visar sig användbart såväl som

höghus som TV-spelsdosa när barnen sedan arbetar

tredimensionellt med alla figurer. I grupper

jobbar de fram stjärnor och andra kvalificerade

bilder under ivrigt diskuterande och försök.

– De lär av varandra men också vi lärare får

en knuff framåt genom att ha en samtalspartner

i klassrummet. Vi kompletterar varandra, säger

Ann-Britt.

– När barnen jobbat praktiskt med de olika

figurerna kan man sedan föra in mattetermerna.

Det är en slags situationsanpassning samtidigt

som det är färdighetsträning, tillägger hon.

Birgitta intygar att lärarjobbet blivit så mycket

mer stimulerande.

– Som vuxen ska man ge barnen tankeutmaningar

och sedan hjälpa dem i det viktiga strategiarbetet,

säger hon.

Lusade

De här eleverna är också lusade – d v s LUS i betydelsen

läsutvecklingsschema.

– Det handlar om god läsutveckling. Vi har

en stege på 20 punkter för att följa barnens läsutveckling

och en gång per termin sammanställs

resultaten.

– I entreprenöriell anda används olika metoder

för att nå målen. Eleverna väljer böcker själva

och registrerar varje läst bok på en läslinje. När

klassen läst många böcker blir det en liten överraskning.

Det kan vara glass vid 100 lästa böcker

och vid 200 vankas tårta o s v!

– Läsutvecklingsschemat omfattar inte

bara det mekaniska läsandet, utan även läsvanor

och läsförståelse. Biblioteket på skolan är välbesökt.

Där lånar vi böcker minst en gång i veckan

och där anordnas både månadstävlingar och

bokbytardagar, säger Ann-Britt Rönström.<

– När man får lösa problemen själv så blir man nyfiken på annat, säger Olivia Möller. Matematikutvecklaren Birgitta Fröberg.

Språk under -

vis ningen hittar

nya vägar

Så här kan man också lära sig språk –

som några nior vid Bergviksskolan som

tillverkat digitala presentationer med

olika innehåll och på olika språk.

Eleverna får även möjlighet att

studera språk på plats i olika länder

med hjälp av bidrag från kommunen.

De senaste fyra åren har Bergvikseleverna

haft kontakt med en skola

i Spanien och det hoppas man kunna

fortsätta med, samtidigt som kontakter

också öppnats med Frankrike.

Photostories kallas de digitala berättelser

Bergviksungdomarna jobbat med; några på

spanska och andra på franska.

– Men det är jobbigt att höra sin egen röst,

Elever framför en ”Photostory”.

säger Olivia Kastman direkt när hennes presentation

av fransk sommar visas.

– Det blir också många nya ord, förklarar

Cassandra Holm och Helena Hedblom tillägger

att man samtidigt fick lära sig en del om datorer

när presentationerna växte fram.

Lärarna är nöjda med resultaten:

– Eleverna skriver själva sina texter och läser in

dem just för att få höra sig själva. Som språklärare

tycker jag att detta är toppen, säger Ulla Ångman.

– Eget innehåll ger drivkraft, konstaterar kollegan

Kristina Andersson som tillägger att det tagit

en del tid att genomföra:

– Men detta var första gången vi gjorde så här,

och det måste få ta tid.

Målen för undervisningen finns i läroplanen,

men språklärararna är överens om att tillsammans

formulera hur målen ska nås.

Eleverna har bland annat hämtat material från

Internet, som Oliver Thörnberg till sin presentation

på spanska:

– Jag kollade fakta och bilder om EPA-traktorer.

Det blir mer intressant när man får plocka

grejorna själv.

Spanska var också språket för Cassandra Holm

som tycker att övningen lärde henne nya ord:

– Kanske jag inte lärde mig så väldigt mycket,

men det var roligare så här!

Även språklärarna tycker att det är roligare.

– Nu pratar vi mer med varandra, vilket stärker

vår yrkesprofession. Överlag har vi annars alldeles

för lite tid för att reflektera tillsammans.

Språkresa

Så får ungdomarna också möjlighet att med

ekonomisk hjälp från kommunen resa utomlands

för att träna språk.

– Vi har i fyra år haft kontakt med en skola

i södra Spanien och det har gett elever från

Bergvik möjligheter att vistas i Spanien, berättar

Birgitta Palm.

– Det är väldigt lärorikt, bara att få vistas i ett

främmande land, besöka affärer och prata med

folk, tillägger hon.

Franskaläraren Ulla Ångman berättar att

skolan också inom nuvarande Comeniusprojekt,

med inriktning mot samhällskunskap och historia,

ges möjlighet att låta de nio franskaeleverna

i nian besöka en skola i Frankrike.


14 DRIVKRAFT SÖDERHAMN – Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem

Blivande politiker.

För att lära sig hur den

demokratiska processen

fungerar i samhället har

klass 9 B vid Vågbroskolan

genomfört ett projekt kring

politik och styre.

– Tanken var att eleverna

skulle få göra det här på

riktigt och träna i att bygga

upp och framföra argument

för just sin politik, förklarar

läraren Åsa Jääger.

Om Vågbroskolans alla nya partier som

Ungdomskrispartiet, Papperskorgspartiet och

Förnyelsepartiet bär ända fram till valdagen i

september är oklart, men engagemanget och

entusiasmen sprudlar redan hos de unga valarbetarna

i klass 9 B.

– Vi vill få fler att flytta till Söderhamn, både

folk och butiker. Fler ungdomar behövs här, inte

bara pensionärer och som argument ska vi använda

både miljön med skärgården och närheten

(två timmar) till Stockholm, säger partiföre trädarna

i Förnyelsepartiet, Emelie Persson och

Vincent Ekdahl.

– Dessutom har vi ungdomsföreningen Be

Smart, projektet Ungdomslyftet och trivselkvällar

på Berget, tillägger Emelie.

Ungdomskrispartiet med Kicki Rönnqvist och

Emma Persson vill bygga en ekonomisk fond

så att ungdomarna ska få råd att studera på högskolan.

– Alla som vill ska kunna får en bra utbildning,

säger Kicki som funderar på att bli

psykolog.

Frida Lindgren har miljön som största intresse

och hon tycker att hela projektet har lärt

henne hur man samarbetar och likaledes miljöengagerade

Kicki tillägger:

– Vi har också fått lära oss att kompromissa.

I våra debatter har vi sett att det är bättre att

kompromissa och mötas på halva vägen så

kanske fler blir nöjda, menar hon.

Ungdomarna har tränat i att både skriva och

hålla valtal.

– Vi har lärt oss hur man argumenterar och då

gäller det att ha bra fakta att bygga på. Dessutom

ska man låta övertygande när man valtalar,

förklarar Emma.

– En bra väg att skaffa argument är att kolla

på Internet, infogar Vincent.

Självgående elever

På Vågbroskolan är det första gången man gjort

något liknande:

– Förr har det varit traditionella partier och

minival. Men det här blev mer dynamiskt, eftersom

allt kom att ligga så nära eleverna och det

man berörs av lär man sig också bättre.

– Detta är också i entreprenöriell anda

självgående elever och i grupperna har man

inte gått emot varandra utan visat samarbetsvilja,

avslutar Åsa Jääger.


Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem – DRIVKRAFT SÖDERHAMN 15

Studier i

samhällSutveckling

Redan 2005 kom klassläraren Sofie

Linde vid Stentägtskolan i kontakt med

kursen entreprenörskap första gången.

– Vi ville få barnen mer företagsamma

men från att ha trott att det främst

handlar om att starta egna företag vet

jag fem år senare nu hur jag vill jobba

för att skapa självständigt tänkande

individer; ungdomar som kan ha ansvar,

vågar ha drömmar och förstår att om

något ska förändras, så måste jag ta

itu med det själv.

Sofie Linde.

Unga entreprenörer vid namn Tilda Jonsson-Fernquist, William Jacobsson och Linnea Larsson.

Projektet Staden Söderhamn blev ett av

de första entreprenöriella jobben som Sofie och

hennes elever satte igång sedan hon gått ett par

entreprenörskurser i regi av Högskolan i Gävle.

– Elevprojektet sträckte sig från vårterminen

i femman, via höstterminen i sexan fram till höstlovsavslutning

med mässdeltagande på CFL.

Jobbet delades upp och vi tittade på hur Söderhamn

kommit till, utvecklats och fram till hur

samhället ser ut i dag – och framför allt, varför.

Arbetet lades upp med att stämma av alla

idéer och uppslag som eleverna kom med på

temat ”Dåtid-nutid-framtid”.

– De var rena idésprutorna och det resulterade

i videoinspelning, radio, PowerPointpresentation,

bilduppgifter av olika slag och

inte minst ett försök att ta över kommunledningen

i Söderhamn…

– Nu var det inte så dramatiskt, utan eleverna

fick i ett rollspel vara olika partiföreträdare och

genomföra debatter i fullmäktige, berättar Sofie.

Praktikdagar

Ungdomarna fick också vara ute en dag och göra

praktik. De fick förstås själva ordna med praktikplatser.

Redovisningen gjordes i form av en

liten utställning med anknytning till respektive

praktikdag.

Två grupper hade varit på konditorier och den

ena gruppen tillverkade ett tittskåp med interiörer

från sin praktikplats medan den andra satsade

på en receptbok inspirerad av sina erfarenheter.

Med hjälp av Drömverkstaden fick alla 23 eleverna

också göra en tredimensionell figur.

Mycket roligare

– Visst är det så att man som lärare släpper lite

på kontrollen men samtidigt måste jag också ha

högre krav och det blir mer att hålla koll på. Det

blir liksom mer att hålla ihop ramen, serva med

videokameror och annan utrustning.

– Men barnen lär sig, det är grunden i

ansvarstagandet. Det går inte att köra igång en

massa projekt redan i trean, utan då kan man

börja lägga grunden och lära sig att ta ansvar

för sina egna handlingar. I femman och sexan

kan man sedan ha mer konkreta uppgifter.

– Den stora skillnaden för mig är att det här

är mycket roligare, summerar Sofie Linde.

En del i att lära sig ta ansvar är att kunna kommunicera

med andra i en arbetsgrupp. Tre elever

från klass 3 A med Sofie som klasslärare har

samlats för att lösa några uppgifter:

– Vi skulle försöka få till jämvikt med ett

levande ljus som brann i båda ändar. Det gick

inte så bra, konstaterar Linnea Larsson.

– Roligast i skolan är det att skriva, liksom

teknik och matte.

Kompisen Tilda Jonsson-Fernquist studsar

en boll mot golvet:

– Mitt projekt var att mäta hur högt bollen

studsar vid olika höga fall. Det är roligt med

experiment av olika slag, säger hon.

Kommunikation

William Jakobsson intresserar sig mycket för musik.

Helst ska det vara på gitarr och då med Slash.

– Hela klassen håller på med musik, men det

blir nog inte så mycket Slash. De här tekniska

experimenten är också roliga, säger han.

– Det viktiga i sådana här uppgifter är inte

att komma fram till ett resultat. Det primära är

att få barnen att kommunicera med varandra

och att lösa uppgiften gemensamt i gruppen,

förklarar Sofie Linde.<

Sjundeklassare

minns lärorikt

projekt

Drygt ett år senare efter projektet

Staden Söderhamn samlades Sofie

Lindes elever igen för att minnas. De

går nu alla i sjuan, men kommer mycket

väl ihåg det stora projektjobbet med

rollspel som full mäktigeledamöter,

filmen om Söderhamns minnesmärken

och framför allt redovisningen i form

av en mässa som avslutade projektet.

De fem elever som återsågs en eftermiddag

hos f d klassläraren Sofie var Emilia Artemczyk,

Julia Sjöberg, Matilda Myllelä, Frida Åhlund,

Olivia Gustavsson och Julia Hellström.

– Jo, och mässan var väl det allra roligaste

av alltsammans, säger eleverna med lite perspektiv

bakåt.

Men praktikdagen ute på arbetsplatserna

var också lärorik – man fick lära sig hur det går

till i den verklighet som snart väntar. Bland de

jobb som provades fanns både handel och industri

med, liksom utbildning; Frida tillbringade

sin dag på Staffangymnasiets estetprogram som

exempel.

Ungdomarna kände överlag att de blev väl

mottagna på arbetsplatserna.

Elever minns.

Julia Hellström och Matilda fick känna på hur det

är att jobba på dagis, och Emilia praktiserade på

badhuset.

Så var det också dags att prova på som fullmäktigeledamot

i ett rollspel.

Ungdomarna fick representera olika partier

som bland andra Socialdemokraterna, Kristdemokraterna,

Sverigedemokraterna, Pensionärspartiet

och Miljöpartiet.

– Det var mest att protestera hela tiden,

minns Emilia som företrädde Pensionärspartiet.

– Men det var kul att få lära sig hur demokrati

fungerar i praktiken. Ofta när vi försöker få till

något för ungdomarna så heter det ju från politikerna

”det finns inga pengar”. Men nu var det vi

som bestämde, så det blev andra bullar, konstaterar

kamraterna.

Ungdomarna fick också fundera kring

Söder hamn i framtiden. Finns det en framtid i

Söderhamn

– Om man ska kunna bo kvar här som

vuxen är svårt att svara på i dag. Det beror på

så mycket olika; hur det blir med skolan och

förstås hur det blir med jobb.


16 DRIVKRAFT SÖDERHAMN – Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem

Viktoria

skaffar sig

livserfarenhet

När Viktoria Hedberg skulle hitta en lärlingsplats hemma i Söderhamn

började hon med att göra upp en lista över tänkbara ställen.

Med listan i hand gick hon sedan runt till de olika platserna och frågade.

I dag hittar vi henne bakom disken vid

Wayne’s Coffee mitt i staden där hon

stortrivs:

– Jag siktar på att så småningom utbilda

mig till alkohol- och drogterapeut och på

vägen dit gäller det att skaffa sig livserfarenhet,

säger Viktoria.

Livserfarenhet blev det också vid förra

lärlingsplatsen vid hotellet SöderH.

– Där fick jag utbilda mig inom receptionen

och restaurangen och utföra andra

hotellsysslor, exempelvis städning. Eftersom

jag har inriktningen service på min lärlingsutbildning

passade också detta utmärkt.

Det var riktigt intressant och lärorikt, säger

Viktoria under en kafferast.

Allra först satsade Viktoria på att läsa

omvårdnadsprogrammet.

– Det valet ångrade jag efter två dagar.

Det passade inte mig.

Lösningen blev lärlingsprogrammet och

nu är det kaffe tre dagar i veckan för Viktoria.

Det blir också en del obekväm arbetstid:

– Jovisst, och visst kan det vara tufft ibland.

Att vara ute som lärling innebär en stor

omställning från skolarbetet. När jag allra

först kom ut på ett jobb blev det kanske rent

av en liten chock. Men jag har lärt mig att

man måste ta tag och göra saker.

– Efter jul- och nyårsloven var jag lite

seg, men det här är ju ingen lightform av

utbildning, utan det är bara att ta i.

– Det är alltså ingen dans på rosor, utan

lärlingslivet innehåller mycket mer än vad

folk tror, säger Viktoria.<

Populärt med lärlingsutbildning

Att få prova på som lärling ute på

en arbetsplats är för många skolungdomar

en perfekt väg fram till

att bli entreprenörer för sina egna liv.

I Söderhamn finns ett 20-tal gymnasieungdomar

inom Skolverkets

försöksverksamhet med gymnasiell

lärlingsutbildning på olika företag.

De tillbringar tre dagar i veckan på

respektive utbildningsplatser och

de övriga två veckodagarna i

skolbänken.

Staffangymnasiets lärlingsutbildning

vänder sig till ungdomar som vet vilket

yrke de ska välja men som inte hittar rätt

bland de nationella programmen eller som

helt enkelt vill skaffa sig ett yrke genom att

gå den praktiska vägen.

Minst halva utbildningstiden ska göras

på en arbetsplats och resten av tiden är det

skolbänken som gäller.

Utbildningsplan

– För varje elev görs upp en individuell

utbildningsplan. Varje elev inom lärlingsutbildningen

har dessutom en lärare och

en aktiv handledare. Det är givetvis mycket

viktigt att lärlingstiden blir bra; allt måste

stämma, annars blir det inte en bra utbildning.

– Bland det allra viktigaste är att

lärlingen har en självklar plats där ute på

kontorsgolvet, verkstaden, butiken

eller var det nu är, säger Petra Gillebert

som är kommunens projektledare för

lärlingsutbildningen.

Prova gärna fler

Skolverket framhåller också det positiva i

att ungdomarna provar flera utbildningsplatser

under lärlingsutbildningens tre år.

– Vanligen söker eleverna direkt mot

ett yrke eller företag och kan börja en

provperiod. Detta kan sedan övergå till

lärlingsutbildning som en nischning till

det nationella program som passar.

– Det är också vanligt att företagen

anmäler behov inom vissa yrkeskategorier

för att fylla upp bristyrkesområden för

framtiden, förklarar Petra Gillebert.<

Charlie var rätt person för pepab. Se nästa uppslag »


Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem – DRIVKRAFT SÖDERHAMN 17

– Lärlingslivet innehåller mycket mer än vad folk tror, säger Viktoria Hedberg.


18 DRIVKRAFT SÖDERHAMN – Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem

Sommarjobb

eller

starta eget

Sedan några år tillbaka har

gymnasieeleverna i Söderhamn

i skarven mellan andra och

tredje årskursen kunnat få

prova på att vara företagare

under sommarlovet.

Förutom en veckas coachning får

eleverna ett startbidrag på 2 000

kronor som hjälp att komma igång.

– Idén är att kunna utveckla ett

affärskoncept. Intresserade elever

får träffa företagare, revisorer och

speciellt utbildade handledare.

Ett 40-tal sådana sommarlovsentreprenörer

har vi haft hittills

och sommaren 2010 räknar vi

med 20 ytterligare, säger Peter

Holmström, samordnare för

skol- och arbetslivsfrågor i

Söderhamn.

– Det ska vara lätt och okomplicerat

och kanske ett alternativ

till att söka ett sommarjobb. Visst,

det finns de som inte lyckats fullt

ut och funnit sig själva ha fått

jobba i fyra veckor utan lön. Å

andra sidan finns även success

stories; flera sommarlovsentreprenörer

har tjänat riktigt bra

med pengar, fortsätter han och

tillägger:

– Men även detta är ett koncept

som hela tiden utvecklas. I den

entreprenöriella idén ingår ju

detta processtänkande – även

vi får skriva om när vi fått nya

erfarenheter. Det ligger i sakens

natur att vi ska befinna oss i

ständig förändring.<

Det här är Charlies framtid.

En guldchans för

Charlie Melin är en av

de drygt 20 lärlingar som

just nu finns ute på jobb

för att skapa sin egen

framtid i Söderhamn.

Arbetsplatsen de tre

lär lings dagarna varje

vecka är hos Pepab

Produk tionspartner AB i

Söder hamn. Så småningom

ska Charlie vara fullärd

laserstansoperatör.

Efter grundskolan blev det hockeygymnasium

men den tänkta proffskarriären

i Nordamerika lades på is (!) och Charlie

startade om med industriprogrammet istället.

– Jag hade varit inne på det här med industrin

redan i nian, så steget var inte så långt.

Det verkade vara ett intressant och roligt

område så när jag väl lagt skridskorna på

hyllan var det ett självklart val.

När han fått reda på att Pepab sökte en

lärling anmälde han sig omedelbart. Efter

sållning var det bara Charlie kvar:

– Bland annat skulle man skriva ett

personligt brev och berätta varför man var

intresserad av platsen. Men jag höll nog

tillbaka i brevet och satsade mer på att få

göra en personlig presentation senare.

– Så blev det också, berättar Charlie.

Hård Konkurrens

Chefen Stig-Olof Elmelind berättar om varför

man ville hitta en lärling:

– Vi vet att laserstansoperatörer kommer

att behövas. Förresten, det kommer att bli

stor konkurrens kring arbetskraften om

några år så det gäller att vara ute i tid. Visst

kan mycket ersättas med maskiner, men

det måste ändå alltid finnas en operatör.

– Just för de här laserstansarna finns

heller inte någon utbildningslinje i den här

regionen.

I de regelrätta anställningsintervjuer

som genomfördes tittade man inte bara på

yrkeskunnande:

– För oss gällde det att hitta en lärling

som vi räknar med att kunna anställa efter

lärlingstiden. Då gäller det att inte bara klara

det arbetsmässiga, utan man ska även passa

in i arbetsgruppen. Men efter den sex veckor

långa provperioden var det helt klart att Charlie

var rätt person, säger Stig-Olof Elmelind.

– För mig var detta en guldchans,

konstaterar Charlie Melin.<

Djupare

samverkan

skola –

arbetsliv

Inom Drivkraft Söderhamn

skapas en ny modell för sam verkan

mellan skolan och arbetslivet.

En arbetsgrupp med rektorer,

företagare, studievägledare och

representanter för Region

Gävleborg har tagit fram förslag

som också presenterats för

kommunstyrelsen. Olika typer

av praktik och ”prova-på-jobb”

ska kunna erbjudas.


Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem – DRIVKRAFT SÖDERHAMN 19

Charlie

– Vi har försökt hitta en röd tråd från förskola

genom hela skolsystemet, inklusive vuxenutbildningen

och jobbat med olika utvecklingsprojekt

av vilka det största är arbetsplatsförlagt

lärande för grundskolan, eller ”prao” som

det tidigare hette, förklarar Peter Holmström,

som är kommunens samordnare för skol- och

arbetslivsfrågor.

Utbildar handledare

Nu ska företagare och pedagoger utbildas för

att bli duktiga handledare, lära sig hur det är

att jobba med elever och vilka krav som ställs

på handledaren. Cirka 250 elever ska ut på

arbetsplatserna nästa läsår och cirka 80–90

arbetsplatser/företag/verksamheter behövs

till detta.

– Eleverna får skriva sin CV och ett ansökningsbrev

och efter samtal med studievägledaren

får eleven önska praktikplats. Precis som

i verkligheten får man sedan vända sig till

arbetsförmedlingen eller leta platser själva.

Peter Holmström samordnar skola och arbetsliv.

Peter Holmström tror att den här modellen

ska falla väl ut:

– Det mest tydligt positiva tecknet är att yrkesvägledarna

får kontakt tidigare, ibland redan i

årskurs 7 och får elever att börja prata om gymnasieval.

Ungdomarna förstår att studentlivet

är kopplat till framtiden; oavsett om det är som

företagare, anställd eller med fortsatta studier.

– Lärdomen är att det jag gör i dag, påverkar

hur det blir i morgon.

Testa ett yrke

En annan utvecklingslinje inom ramen för

entreprenöriellt lärande är att eleverna under

en dag får testa ett yrke.

– Tanken är att man redan i årskurs 7 ska

få känna hur en arbetsplats fungerar. Eleverna

får i sjuan en ”yrkesbok” där man noterar fem

olika yrken som man vill undersöka under år

7 till 9. Allt är ännu inte klart i detalj, men jag

tror att detta kan bli en intressant utvecklingslinje,

avslutar Peter Holmström.<

LÄS MER OM DRIVKRAFT PÅ VÅR WEBBPLATS www.soderhamn.se/drivkraft

Praktik DAgar

redovisades på mässa

Praktiken som åttondeklassarna

gjorde i höstas ledde bland annat

fram till en mässa vid Verkstäderna,

där ungdomarna byggde egna

montrar som betygsattes av en

speciell jury.

– En bra praktik med bra handledning

kan hjälpa ungdomarna

inför gymnasievalet, de får mer

riktmedel inför valet av sin framtida

yrkeskarriär, menar studie- och

yrkesvägledare Pär Arvidsson.

Ungdomarna har själva fått välja

praktikplats men alla fick inte igenom sitt

förstahandsval.

– Jag minns inte vad jag valde, men jag

tror det var något inom omsorgen. Nu fick

jag plats på förskoleklassen vid Stenbergaskolan

i Ljusne och fick göra ungefär det

som en ”fröken” gör.

– Efter det här kanske det blir en förskollärarutbildning,

om jag inte blir frisör,

säger Tove Myllymäki som ställde ut och

redovisade sina praktikerfarenheter i en av

montrarna på Verkstäderna.

Handledarrollen

– Inför praktiken fick eleverna gå igenom

de frågor som skulle ställas på arbetsplatsen.

Det var bland annat praktiska saker

som luncher, arbetstider, fack och liknande.

Det var dessutom öppet för egna

iakttagelser och reflektioner, förklarar

Åsa Jääger, handledare för eleverna från

Vågbroskolan.

– De har varit ute en halvdag i veckan

och det har varit nya frågor varje vecka.

Det är alltså jätteambitiösa elever. Men det

har varit lite olika hur företagen tagit emot

ungdomarna och hur samarbetet mellan

Tove Myllymäki vid sin monter.

handledare på skolan och arbetsplatserna

har fungerat:

– En del elever har haft problem att

kunna jobba med sina frågor och våra

elever har inte tagits på allvar på alla

arbetsplatser, säger Åsa Jääger.

Beröm

En annan av praktikanterna är Mårten

Jonsson som varit på Hotell SöderH, men

allra först i butik:

– Jo, men jag ville byta och kom då till

hotellet. Jag har plockat brickor till disken,

stått i receptionen och dukat i matsalen.

Det gick väldigt bra och jag fick faktiskt

beröm för att jag var så trevlig och hade lätt

för att prata med folk, säger han i sin monter

där han presenterar sin praktikplats.

– Det är lite rörigt, men roligt, här på

mässan. Grejor till montern har jag fått

från hotellet, visar han.

Hög kvalitet

I den mässjury som bedömde alla montrar

ingick Jonat Qvist, som var projektledare

för den allra första mässan, så han borde

ju veta:

– Kvaliteten är hög, även om upplägget

på mässan är annorlunda i år utan underhållning

som vi hade tidigare. Men det är

bra montrar, som lockar till besök och

som innehåller mycket information. Blandningen

mellan text och bilder är också bra

rakt över, säger han i en första kommentar.

– Själv brinner jag för entreprenörskap

och kommer att söka utbildning inom det

området. Sedan blir det nog studier i juridik

och ekonomi, säger han.

– Och mässor, ja, det gillar jag att

gå på – även utan att vara med i utställningsjuryn.


20 DRIVKRAFT SÖDERHAMN – Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem

Ett annorlunda pepparkaksbak

Platsen är ett klassrum på

Stenbergaskolan i Ljusne.

Det är strax före jul och det

doftar pepparkaksbak i nästan

hela huset. Men där finns inga

vanliga pepparkakor. Istället

har sjuorna tillverkat och ställt

ut bland annat en bil, ett larmat

(!) kassaskrin, en väderkvarn och

till och med Söderhamns utsiktsstolthet

Oscarsborg – allt i

pepparkaksdeg!

Lärare är Ylva Bjelkesäter och

ämnet är teknik. Om det annorlunda

julbaket säger hon:

– Det var väl mer än slump att det

blev just pepparkaksdeg, men det

visar ju att vi kan samarbeta mellan

teknik och hemkunskap, SO och även

andra ämnesområden.

– Teknik är ett eget ämne en timme

i veckan. Det går också lätt att få in

andra ämnen i tekniken, säger Ylva

som själv också är doktorand i just

– teknik.

– Det kommer att krävas många

teknikutbildade entreprenörer i

framtiden och KTH välkomnar förstås

både tjejer och killar.

Sjuorna i Ljusne har fått forma

pepparkaksdegen i grupper och har

själva valt vad man ska göra.

Karin Olsson och Filip Eriksson

visar upp en tärning som doftar

pepparkaksdeg. Stor är den också.

– Från början hade vi bara tänkt göra

en låda. Men det blev en tärning till

slut, visar de efter att ”lådan” också

försetts med prickar.

Det är dock med största försiktighet

man kastar den.

Vindkraft

Jessica Lehtonen och Fanny Karlsson

visar stolt upp sin väderkvarn:

– Det är ju lite aktuellt eftersom

det pratas mycket om vindkraft i dag.

Väderkvarnen drivs ju på samma vis,

förklarar flickorna.

Söderhamns kända landmärke

Oscarsborg på Östra berget lockade

trion Sofie Persson, Frida Nordin och

Sanna Svanholm:

– Jag hade först bara tänkt mig ett

torn, berättar Frida.

– Arbetet i gruppen har gått bra.

Lite tjafs har det varit, men det blev

ju bra till slut, berättar de.

En stöldsäkert kassaskrin går

också att bygga i pepparkaksdeg,

det visar Josef Landin och Anton

Englund. Så fort någon försöker

stjäla innehållet så börjar den tjuta!

Indianflickan Pocahontas

inspirerade Beatrice Lindberg

och Lina Lundh till en indianhydda,

och en tidskriftssamlare byggdes

av Filip Myhrman och Johan Sjödin.

– Vi tänkte först på en hockeyklubba

bland annat, men så fick vi

se sådana här tidskriftsamlare och

bestämde oss, berättar de.

Verken visades också upp i ett

skyltfönster i Ljusnes blomsteraffär

där de fick stå till dess att det var

dags för julgransplundring. Att få visa

upp alla alster är viktigt, avrundar

Ylva Bjelkesäter:

– Även barn behöver arenor för att

redovisa sina resultat. Det blir mer

än bara ett betyg, med en monter där

folk kommer och tittar. Arbetet med

uppgiften får då ytterligare mål,

säger hon.<

Gå och öppna dörren / Kanske finns därute / ett träd eller en skog / en trädgård /

Elever i alla åldrar ansvarade för scenshowen på Norrtullskolan.


Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem – DRIVKRAFT SÖDERHAMN 21

Kreativt pepparkaksbak.

eller en förtrollad stad … (ur Dörren av Miroslav Holub)

Sätt ihop en scenshow själv – men inte bara det, utan svara också för

arbetet från idé fram till premiär inklusive allt runt om.

Det var utgångspunkten för Scen Norrtull, där ett par av arbetslagen

från hela F–9-skolan engagerades och där elever i alla åldrar fick ta

ansvar för att processa hela paketet och sedan bjuda på underhållning.

Efter ett idogt arbete blev det en succé med stormande applåder och

mersmak på livet både på och bakom scenen.

Scenshowen

gav lärdomar

Från början fanns det två grundtankar

till projektet, enligt resurspedagogen Göran

Hånell vid Norrtullskolan:

– Vi är en ganska ny F–9-skola och vi

ville jobba fram gemenskap över åldersgränserna,

plus att vi ville visa eleverna

vad man verkligen kan åstadkomma genom

att utveckla kompetenser med nya och

kanske okonventionella metoder.

Sedan man väl bestämt sig för att nå

målen via en show, kallad Scen Norrtull,

bjöds två av skolans arbetslag in att delta.

Varje elev fick själva säga vilken grupp man

var intresserad av:

• Artistgrupp

• Teknikgrupp för att sköta allt med

ljud, ljus och lokaler m m

• Profilgrupp för marknadsföring som

affischer och biljetter.

• Fikagrupp som bakar och sköter

serveringen.

På ett par månader fick man sedan till en

föreställning där elever i olika åldrar svarade

för allt både på, framför och bakom scenen.

– Allt blev kul, summerar Anna Hellström

från 9 A, som spelade elbas på scenen.

– Inte bara själva spelandet, utan till

exempel lära sig att koppla förstärkare och

instrument ”på riktigt”, istället för att bara

läsa om det i en bok.

Malika Tuganova och Olivia Bäckström från

klass 1 A hörde till de yngsta på scenen:

– Vi valde att dansa disco. Vi fick hjälp

med träningen med kläder av tjejer i sjuan

och tränade dag efter dag, både hemma och

i skolan, minns Olivia.

– Det blev ju lite olikt mot att sitta i klassrummet

och hålla på med räkning. Det är kul

att få göra lite olika saker, säger hon.

Malika intygar att hon kommer att fortsätta

med dans:

– Jo, jag ska uppträda igen, säger hon

och får medhåll av Olivia när hon förklarar

hur stolt hon var efteråt över att ha klarat

alltsammans.

Stolt var också Iclam Amkhadov från 4–5

B som också dansade inför en tydligen överförtjust

publik:

– Vi var två som satsade på streetdance

och vi fick inte bara applåder, utan folk kom

upp på scenen! Jag vet också att fler ungdomar

nu vill dansa på fritiden efter det

här, berättar Iclam.

Lärdomar

Åse Björk, 8 B, valde att jobba i profilgruppen

och det blev ett tillfälle till lärdom

för framtiden:

– Vi hade tagit fram förslag till affischer,

men sedan ändrades det i sista stund utan

att vi riktigt fick vara med. Varje grupp hade

ju en lärarcoach från början och kanske

coacherna skulle ha varit lite mer aktiva

Oskar Nilsson, 9 A, tillbringade mycket tid

i teknikgruppen:

– Vi var ett ganska stort gäng från början

men många försvann ganska tidigt. Vi som

blev kvar fick göra hela jobbet själva, och

vi var väl två kvar till slut vid själva föreställningen.

Till en annan gång kanske det måste

styras upp lite mer.

– Men allt som allt var det intressant att

få bygga scenbakgrund, med ljus och ljud.

Allt fungerade till slut och hela projektet visar

att man kan lära sig olika saker genom olika

typer av undervisning.

– Vi har ju också fått lära en massa om

våra skolkamrater och inte minst om oss

själva, vad man verkligen kan klara av,

säger han.

Okända kvalitéer

Göran Hånell förklarade att både showen

och processen dit varit lärorik också för

honom som vuxen.

– Ungarna kan vara på ett visst sätt i

den ”vanliga” skolmiljön; får de visa sig i

ett annat sammanhang så kommer det fram

andra kvalitéer som inte var kända innan.

– De flesta av eleverna ha lärt sig mycket på

det här, men vi tänker fortfarande lite

för smalt. Nu ska vi reflektera och se hur

er farenheterna ska användas i framtiden,

summerar Göran.


22 DRIVKRAFT SÖDERHAMN – Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem

Framgångsrik

spritförsäljning

för UF-företag

Läraren Jörgen Andersson vid Staffanskolans byggprogram tillbringade

några veckor under höstterminen i Sydafrika tillsammans med två av sina

tredjeårselever, Joakim Östberg och Anton Forsberg.

De hjälpte till med byggutbildning i en lokal skola i provinsen

KwaZulu-Natal inom ett projekt som drivs av Internationellt centrum

för lokal demokrati, en gren av svenska biståndsorganet SIDA.

– UF-företagandet är ett nationellt utbildningskoncept

där eleverna får prov på att köra ett

eget företag från start till avveckling. Söderhamns

kommun har som inriktningsmål att

fördubbla antalet UF-elever från de 22 som

fanns läsåret 2006–2007 till nu. Vi är i dag 87,

men slutmålet är 100 UF-företag, berättar

Ingrid Nyström som är UF-samordnare.

”Kill it-UF” är ett av de framgångsrika

företagen, som drivs av Frida Brändström,

Anna Eriksson, Sara Persson, Anjelica

Håkans och Elin Borgkvist.

Tjejerna har alltså langat sprit – men var

lugn – det rör sig om handsprit i förpackningar

som de själva tagit fram och etiketterat.

– Jo, det visade sig för krångligt att själv

tillverka spriten med alla de licenser och annat

som krävs. Därför hittade vi en lokal leverantör

av handspriten som vi sedan paketerar och

marknadsför, säger tjejerna.

Smart marknadsföring

Namnet ”Kill It” kommer sig av att spriten

effektivt tar död på bakterier. Ett av flickornas

marknadsföringsgrepp har varit att med hjälp

av en tops-pinne plocka upp bakterier från

bland annat tangentbord och nycklar för att visa

var smutsen finns och hur man tar bort den.

– Själv har jag alltid levt med företagande

som finns i familjen. Det är ju så fruktansvärt

roligt! Tänk nu att kunna få utveckla en egen

produkt och jobba med människor och försäljning,

drömmer Frida.

Anna är däremot lite mer tveksam till

företagandet:

– Det är inte riktigt min grej, men det är bra

att få lära sig lösa olika uppgifter på vägen

som vi har gjort, säger hon.

– Det skulle vara kul med ett eget företag,

att få bygga upp allt från grunden. En massa

extratimmar blir det, som vi märkt under

det här projektet, men det är ju så roligt,

förklarar Sara.

Angelica är inne på samma linje:

– Om man kommer på något bra så. Det är

jättebra att alla får chansen att prova på.

Får nytta

UF-handledaren och handelsläraren Mats

Wiklund tror att flickorna kommer att få nytta

av sina företagarerfarenheter i livet.

– Jag har varit egen företagare och vet att

UF består av många moment under ett år.

Som handledare ska jag finnas till hands för

att stötta och peppa. Här vid Staffangymnasiet

har vi integrerat UF med andra kurser vilket

skapat stor bredd.

– Det är fantastiskt hur alla elever tagit sitt

ansvar i projektet och när de nu går vidare i

livet och kanske väljer en annan väg så kanske

man tröttnar på jobbet När det då dyker upp

en produkt eller affärsidé så har man alla

dessa erfarenheter med sig, menar Mats.<

Afrikanskt bygge

gav lärdomar

om livet

Allt började med att företrädare för

Söderhamns kommun och Staffanskolan

besökte provinsen. Detta resulterade i projektpengar

till behovsanpassad byggutbildning.

– Sedan kom sydafrikanerna till oss under

en vecka då vi tillsammans planerade vad

vi skulle göra där nere. Planerna var att vi i

undervisningssyfte skulle bygga en smedja efter

modell av den som byggts under hösten vid

Drömverkstaden i Söderhamn, berättar Jörgen.

Nu blev det inte riktigt så.

– Nej, det klickade med transporter och

material. Så det blev ingen smedja, utan vi

byggde ett s k murarkors istället, berättar

eleverna Joakim och Anton.

Ett murarkors innebär att fyra väggar

byggs upp i korsform där byggeleverna sedan

kan träna olika tekniker. Men det handlade

inte enbart om själva byggandet, utan också

om demokrati och inflytande:

– Vårt uppdrag var att utbilda ett antal

in struk törer som sedan ska jobba med

eleverna där.

Vi introducerade också svenska fackens

lärlingskort.

För att öka intresset för språkstudier

bland Staffangymnasiets elever

finns möjligheten att göra en resa ut

i Europa – ett unikt projekt i Sverige.

Resan pågår under en vecka och

eleverna får hela resan med mat och

logi betald av kommunen som satsat 7,5

miljoner kronor på tre år till projektet.

Lärare från skolan följer med under

resan som dock planeras helt och hållet

av ungdomarna själva.

– Vi valde från början att eleverna på entreprenöriellt

vis själva ska äga frågan. Annars

vore det ju lätt att bara gå till en resebyrå och

beställa 300 resor per år, säger Ingrid Nyström,

som är projektledare för Europaresan.

– Ungdomarna får lära sig att samverka från

början. Planering, genomförande och utvärdering

får de ta ansvar för; även om de flesta

aldrig rest iväg på egen hand utan att mamma

eller pappa ordnat med allt innan, menar hon.

Detta bekräftas av Sanna Rosenqvist och

– Det var inget fel på intresset för att jobba och

lära sig nytt, ingen låg på latsidan utan man

var ytterst ihärdiga. Däremot var det si och så

med demokratin på arbetsplatserna där det

var lite godtyckligt vem som skulle få jobba

varje dag. Det verkade som att arbetsgivarna

helst ville ha outbildad arbetskraft, eftersom

de kunde betalas med lägre löner, konstaterar

ungdomarna.

Oro

De tre svenskarna kände också ibland oro

över säkerheten.

– Särskilt på helgerna, när den billiga spriten

gjorde att stämningsläget blev lite högre.

Veckorna i Sydafrika gav också lärdomar

för livet:

– Mycket av det vi upplevde var som att se

på en film. Nu förstår man hur bortskämda vi

är egentligen, säger Anton.

– Där var ungdomar som fick gå en mil

enkel väg till skolan. Men de knallade på

och sjöng under tiden; jämför med det gnäll

som kan bli här hemma bara om skolbussen

är försenad, tillägger Joakim.

Nadia Persson från HP 3 som besökt Prag som

”Europaresenärer”.

– Det var krångel mest hela vägen, som

med biljetterna vilka vi fick först dagen innan

Anton kan mycket väl tänka sig att återvända.

– Jag skulle gärna ta praktikjobb inom

byggbranschen där. Det är ju inte som gå

som snickare här hemma i Söderhamn, säger

han och även Joakim bekräftar att reslusten

ha väckts.

Vilka andra lärdomar har de med sig från

Afrikaäventyret

– Har man inte fått lära sig annat så har

vi lärt oss att ha tålamod, säger Anton och

Joakim.

Men svensk musik fick de i alla fall höra:

– Ja, ungdomarna där spelade Basshunter

och Agnes för fullt. När vi talade om att

det är svenska artister trodde man oss inte.

Amerikanskt, tyskt eller engelskt gissade de

på – men knappast Sverige, som man knappt

vet vad det är.

Takläggning

Under 2010 ska en ny omgång elever

från byggprogrammet resa till samma ställe.

En finansiär ska ordnas så att ett tak ska

kunna byggas över den arbetsstation som

nu finns på plats.<

Ökad sammanhållning efter Europaresa

Sanna Rosenqvist och Sanna

Persson besökte Prag.

avresan. Om inte annat lärde vi oss att inte lita

på någon researrangör. Kanske vi ska öppna

resebyrå själva…

Lyckades komma överens

Med lite entreprenöriellt tänk klarade ungdomarna

ändå av hela projektet med framgång.

Men alla elever var inte lika intresserade

av att hjälpa till med planeringen:

– Vi var väl inte fler än fyra–fem kvar på

slutet som fick ha koll på det mesta. Alla var

först med på idén, men sedan var det inte lika

intressant. Ska man kanske låta de som inte

är intresserade hela vägen få stanna hemma

istället resonerar Nadia och Sanna.

– Men sammanhållningen har ökat i

klassen efter detta. Det var ju lite förvånande

att vi allesammans lyckades komma överens.

– Prag var också ett bra ställe att åka till för

att få se något utöver det vanliga, fortsätter de

två eleverna som båda kan tänka sig att flytta;

Nadia gärna utomlands, medan Sanna lutar

lite mer åt Stockholm där hon har släktingar.


Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem – DRIVKRAFT SÖDERHAMN 23

Byggeleverna Joakim Östberg och Anton Forsberg tillsammans med sin lärare Jörgen Andersson.

Starka elevupplevelser i Sydafrika

– Att få uppleva någonting sådant här

är ju en chans för livet. Det blev dessutom

ännu bättre än jag hoppats med intressanta

möten, många nya kompisar och

minnen för livet.

få söka och den chansen ville jag inte sumpa.

Det blev en lång väntan över sommarlovet men

första dagen i trean fick vi ja-beskedet. Vi bara

sprang runt och hoppade av glädje, minns

Johanna Mosell, samhälle 3.

– Man har blivit en annan människa efter detta,

tillägger Malin.

Vårdläraren Birgitta Sarstedt-Jonsson som

också var med, berättar att 60 % av människorna

i regionen är sjuka i AIDS.

Det säger Frida Rönnbäck som är en av de

elever från Staffangymnasiet som varit på en

programöverskridande resa till Sydafrika.

Temat för resan var ”Ungdomars attityder till

viktiga livsfrågor”.

– Vi menade att ungdomarna skulle få träffas

och jämföra varandras kulturer, säger Catharina

Norgren, svensklärare som tidigare varit i området

på besök SIDAs arrangemang och som

deltog även denna gång.

En grupp samhälls-, natur- och omvårdnadselever

fick chansen att tillsammans med ett par

lärare resa till Ugu-provinsen som sedan tidigare

har samarbete med Söderhamns kommun.

– Jag hade hört så mycket om Catharinas resa

sedan tidigare och drömde om att få göra något

sådant. Sista dagen i tvåan fick vi en lapp om att

HIV och AIDS

I Sydafrika fick ungdomarna bo på ett campus

där det bedrivs yrkesutbildningar. De fick

också besöka människor i byar tillsammans

med ett hospiceteam:

– Det var en stark upplevelse. Det vore något för

alla svenska ungdomar att få se hur man faktiskt

har det i dag, år 2010, säger Catharina Norgren.

Malin Mickelsson, NV 3, tyckte också att detta

verkade som en jättechans:

– Vi besökte bland andra HIV- och AIDSsjuka

sydafrikaner; det är ju viktigt för oss som

läser naturlinjen att ta in kunskap om dessa områden.

Vi var med när det lokala hospice teamet

delade ut vitamintillskott, pratade med de sjukas

familjer och diskuterade användandet av

bromsmediciner.

Alla kan göra något

Vid en av skolorna som söderhamnsungdomarna

besökte var de faktiskt de första vita någonsin.

– Man har tittat på faddergalor och reportage

från fattiga byar. Nu stod man där själv. Det var

obeskrivligt. Nu funderar jag på att göra en insats

som volontärarbetare, berättar Anton Erixon, OP 3.

– Ja, man får upp ögonen och ser att ”lilla jag”

kan göra något, tillägger Malin.

Johanna Mosell, samhälle 3, siktar på sjukgymnastutbildning

men tror nog också att det

blir något volontärarbete så småningom.

– Och det är resan som gjort allt detta,

konstaterar Malin.

Skolledningen i Söderhamn siktar på att

fortsätta utbytet med provinsen där man nu

fått riktigt bra kontakter.

– Det var en stark upplevelse, säger

eleverna efter resan till Sydafrika.

– Det är fascinerande att se människorna

som trots allt elände möter med glädje och

positiv framtidstro, summerar läraren

Birgitta Sarstedt-Jonsson.


24 DRIVKRAFT SÖDERHAMN – Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem

Livet på

en pinne

Den digitala tekniken

används i dag i hela

skolsystemet, om än

i olika omfattning.

Vid CFL i Söderhamn

bedrivs bland annat utbildning

av invandrare och i Svenska för

invandrare har så kallad e-portfolio

på ett USB-minne slagit igenom – något

av varje elevs CV i en ”kom-ihåg-sticka”,

”minnes pinne” eller vad ni vill.

Saber Ahmed från Somalia läser Sfi, Svenska

för invandrare:

– Här har jag lagt in vad jag kan göra, vad jag

gjort tidigare och en kort presentation av mig själv.

Den kan jag ha med mig vid besök på arbetsförmedlingen,

eller maila över till en arbetsgivare där

jag vill försöka få ett jobb, förklarar han och visar

sitt USB-minne.

Livet på en pinne…

– Genom att beskriva sig själv med också informella

kunskaper och kompetenser som konstnärliga

förmågor, kreativitet visar man att man duger.

Tänk också bara på den drivkraft som måste finnas

hos en person som tagit sig hit, förklarar sfi-läraren

Christer Sköld.

Ljud och bild

Kollegan Lotta Lindekrans tillägger att ”minnesstickan”

används till att jobba, samla, spara och

reflektera på och att innehållet förstås varierar från

person till person.

– Det blir som en portfolio. Stickan innehåller

mål och kursplaner och där kan innehavaren hela

tiden kika och se ”vad ska jag uppnå i nästa steg”.

Det går även att lägga in digitala presentationer

med rörlig bild och ljud.

Att föra in det entreprenöriella lärandet

i undervisningen vid CFL betraktar verksamhetschef

Cecilia Torstensson närmast

som en kulturrevolution och som sådan

är den heller inte helt problemfri:

– Det är en process att få med alla i tänket.

De eftertänksamma måste också respekteras

och ibland kan det vara bra att stanna

bandet några ögonblick, menar Cecilia.

Cecilia Torstensson är verksamhetschef för

vårdutbildningen vid Centrum för flexibelt lärande,

CFL, i Söderhamn. Här utbildas såväl vuxna studerande

som eleverna från omvårdnadsprogrammet i

kommunens gymnasieskola.

– Min roll är att stötta våra lärare med idéer och

tillsammans med dessa driva utvecklingen framåt.

Det entreprenöriella lärandet kom som något av

en aha-upplevelse:

Bättre struktur

– Så blev det när vi tillsammans gått kursen

”Så tänds eldsjälar” – en aha-upplevelse så till vida

att det här tänket jobbade vi med i ganska stor

utsträckning redan tidigare. Men nu fick vi en

bättre struktur på jobbet och det blev en nytändning

i arbetslaget, förklarar Cecilia.

– Det handlar mindre om att skapa ett UFföretag

och mer om ett nytt förhållningssätt. Vi

– En presentation på 30 sekunder som kan

mailas till en tänkbar arbetsgivare är samtidigt

en för beredelse för kommande utmaningar.

Egna berättelser

Sfi-läraren Natalja Brolin förklarar att det handlar

om att lämna sin begränsade värld.

– På den här stickan kan man ha flera mappar;

till exempel en skrivverkstad med egna texter, och

en annan plats för reflektioner.

– Genom att beskriva vad man gör undan för

undan en dag som kanske en busschaufför eller

som en sjuksköterska, lär man sig inte bara olika

ord och textbyggnad, utan också strukturen i samhället

och hur det ser ut och fungerar i Sverige,

förklarar Natalja Brolin.

Fysiklärare

– Här kan jag nu lätt kontrollera min egen text,

visar Najwa Esmail från Irak som jobbade som

fysiklärare i sitt hemland.

Här ska hon först lära sig svenska språket för

att sedan kunna jobba som lärare igen.

Ett framtida jobb är också vad som hägrar för

hennes kurskamrater.

– Jo, det är klart. Det vi drömmer om är att

kunna hitta ett jobb, intygar Liban Hussein Mohammed

och Saber Ahmed, båda från Somalia.

Då blir det verkligen ”livet på en pinne”.<

Kulturrevolutionen vid CFL

Cecilia Torstensson.

E-portfolio på gång.

ska ge våra studerande redskap för deras framtida

yrkesroller, de ska alla ut och arbeta med människor

i olika roller och det bästa vi kan göra är att

i en entreprenöriell andra bygga deras självkänsla

och självförtroende.

Inom ramen

Cecilia har själv sin bakgrund inom vård och

omsorg, bland annat som vårdavdelningschef

på sjukhus:

– Det är ungefär femton år sedan, och då var

det svårare att försöka tänka och verka annorlunda.

Som avdelningschef var jag uppbokad av rutiner,

regler och anvisningar av olika slag.

– Jodå, sådana finns också i dag men nu mer

som en ram i form av Skolverkets mål för undervisningen

tillsammans med önskemålen från vårdens

arbetsgivare. Innanför den ramen går det att hitta

nya vägar som alla ser olika ut, fortsätter hon.

Går vidare

– Jag vill ge mina lärare friheten att staka ut nya

färdriktningar genom att ständigt fråga sig själva

varför de gör si eller så och vad de vill med sitt

arbete. Detta fortplantas sedan till deras elever,

som är de som ska ut och möta människor.

Eleverna blir förhoppningsvis som ett resultat

av våra ansträngningar mer analytiska, kreativa,

idérika och någonstans i framtiden kan rollerna

ändras så att man inte sitter fast i de gamla

rutinerna och kulturerna.

– Ytterst handlar det om att reflektera och

fråga sig vad som är viktigast i varje moment; ska

vi tvätta mattorna just i dag eller ska vi sitta och

prata lite med patienterna

– Vi på CFL har i alla fall bestämt att kulturrevolutionen

ska fortsätta och processen drivs

vidare tillsammans med mina vårdlärare,

säger Cecilia Torstensson.<

Mer information om CFL hittar du på www.cfl.soderhamn.se

Längst bak lärarna Birgitta Sarstedt och Monica Ottosson

och framför dem eleverna Matilda Rosén, Lina Nilsson,

Sanna Fernqvist och Olivia Bergman.

Ett av företagen i Söderhamn vände sig till

kommunens omvårdnadsprogram på CFL när

man ville ”få fart” på personalen.

– Man ville helt enkelt hjälpa sina anställda

att komma igång med lite friskvård och fyra

av våra elever gjorde detta till ett projektarbete,

berättar lärarna Monica Ottosson och Birgitta

Sarstedt.

Eleverna tog själva hand om det mesta direkt:

– Vid ett möte med företaget kollade vi först

vad de ville ha ut av projektet. Sedan startade

vi planeringen, kollade lokaler och hur vi

skulle jobba, berättar Sanna Fernqvist som

är en i elevkvartetten bakom.

Olivia Bergman kände redan från början

att det var rätt för henne att agera ledare.

– Jag har också fått en förfrågan om att leda

en grupp i spinning vid Söderhamnsgympan,

berättar hon som egentligen gillar fotboll allra

mest och siktar förutom att få resa på utbildning

till sjukgymnast eller tränare.

Positiva

Omkring 20 anställda vid företaget anmälde

intresse att vara med från början och knappt

hälften av dessa kom till slut att delta i

övningarna.

Sanna tillägger dock att de som verkligen

Ambitiösa OP-elever


Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem – DRIVKRAFT SÖDERHAMN

25

Gymnasielärarna Aisha Amin, Anna Rådström, Helena Hägg och Ola Wikman.

Eldsjälar tar ansvar

kom var mycket positiva och två av dessa

missade inte ett enda tillfälle.

– De gav verkligen 100 procent, säger Lina

Nilsson som tillsammans med Matilda Rosén

kompletterar elevgruppen bakom projektet.

– När det gäller ledarskap både vågade och

kunde vi det i teorin innan, men hade liksom

inte fått möjlighet att praktisera det förrän nu,

tillägger Lina.

Stigande självkänsla

Matilda menar att självförtroendet stärkts

genom projektarbetet:

– Nu känner jag mig mer optimistisk inför

framtiden och vill gärna resa runt och jobba.

Självkänslan är i stigande, intygar hon.

Lina är också sugen på att resa, och vill

gärna jobba utomlands:

– Först ska jag skaffa mig erfarenheter inom

vårdsektorn här hemma och sedan gärna jobba

internationellt. Efter gymnasiet ska jag försöka

få en plats vid omvårdnadsförvaltningens

traineeprogram här i Söderhamn, säger hon.

Ambitiösa

OP-läraren Monica Ottosson och projekthandledaren

Birgitta Sarstedt är nöjda med resultatet.

– Eleverna har kommit väldigt långt och har

fått omsätta sina teorier i praktiskt arbete

vilket är ett stort steg. Nu ska erfarenheterna

också dokumenteras och resultera i ett skrivet

projekt under våren.

– Just de här eleverna har så många

kompetenser och de är mycket ambitiösa,

säger lärarna.<

tränade söder hamnare

Kom inte för sent till lektioner

och samlingar.

Ha rätt böcker med.

Kom också ihåg något att skriva med.

Lämna in uppgifter i tid.

Så ser många elevers bild av ”eget ansvar”

ut. Men i det entreprenöriella lärande ökas

ansvarsområdet. Man lär sig att lyssna på sig

själv och jobba utifrån sina egna förutsättningar,

att ta befäl över sitt eget liv och utveckling.

Då krävs förstås också lite annat tänk från

läraren. Bland annat genom utbildningen

”Så tänds eldsjälar” har pedagoger från

Söderhamns kommun fått en av många

kontakter med det entreprenöriella lärandet

och nog har de hittat eldsjälar i sina klassrum:

– Det finns en eldsjäl i varje elev och att lyfta

fram den är en utmaning i sig själv, säger Aisha

Amin, vårdlärare vid CFL.

Tillsammans med Staffangymnasiets

Helena Hägg, medieprogrammet, och Anna

Rådström, samhällsprogrammet, funderar

hon och kollegan Ola Wikman kring vad det

entreprenöriella lärandet innebär efter kursen

”Så tänds eldsjälar”.

Drömmar och ansvar

– Eleverna ska vara delaktiga i undervisningen.

Deras drömmar och intressen ska vara med och

styra. ”Eldsjälskursen” hjälper oss som lärare

att få tydliga riktlinjer och mallar för att strukturera

arbetet, fortsätter Aisha.

– Men det är samma styrdokument och

samma kursplaner och samma läroplaner

som tidigare. Skillnaden är att numera jobbar

vi utifrån elevernas kompetenser som självkänsla,

självförtroende, ansvarstagande som

exempel och sedan lyfter vi in kursmålen och

arbetar utifrån dessa.

Lämna katedern

– För att sedan kunna möta behoven ute i samhället

måste eleverna vara väl förberedda och

då måste skolan vara beredd att lämna katederundervisningen

för att klara den målsättningen,

säger också Aisha och Ola håller med:

– Det handlar om att lära sig samarbeta.

Som lärare ska vi inte bara lyssna utan agera

aktivt utifrån elevens kompetens.

– Men det är inte alltid det blir så. Har man

jobbat i många år kan jag förstå att det kan vara

tyngre att tänka om, men det är tragiskt när

nya, utexaminerade lärare cementerar det gamla

tänket, säger Ola.

Anna Rådström är också inne på samma linje:

– Om vi släpper kontrollen och tänker på det

viset, kan vi hoppas att eleverna lär sig lite mer.

Men vi måste också få mer tid att prata om organisationen

runt eleven. Dessutom måste också våra

chefer visa att de tycker att det här är viktigt.

Helena Hägg menar att man i mycket egentligen

jobbat så här redan tidigare:

– Men nu får vi ord på det vi redan gjort, vilket

skapar ännu större tydlighet. På medieprogrammet

har vi arbetat entreprenöriellt under

många år i olika former av projekt, även ämnesövergripande.

Våra karaktärsämnen tangerar ju

varandra så det är lätt för oss att samarbeta,

säger hon och Anna nickar instämmande.

Aisha menar att lärarna nu ser nya möjligheter

hur olika kurser kan samarbeta. Det blir

ännu fler möjligheter till ämnesintegrering.

– Det är eleven som ska vara det centrala

och man märker när en eldsjäl tänts: det lyser i

ögonen, och han eller hon tar ansvar och initiativ

för sina studier.

Destruktiva strategier

Men om man inte ser någon tändning

– Spännvidden är stor, från dem som

inget säger till de utagerande som busar,

bråkar och skolkar. Men vi får inte förankra

en sådan destruktiv strategi, säger Ola Wikman

och tillägger:

– Jag har alltid försökt att inte låta konsekvenserna

komma fram, utan man har ”curlat”

vidare med dessa elever. Jag har alltid vikit

och flyttat deadline. Men när man har gjort

detta fyrtionio gånger för att ”vara snäll”

inser man till slut att kanske man ska låta det

få bli konsekvenser.

Tillåt misslyckanden

– Ja, varför ska jag sköta om att dela ut pennor

De är vuxna människor. Uppgifterna måste också

vara klara när vi bestämt att de ska vara det.

Eleverna ska få chansen att ordna allting själva,

som lärare blir i alla fall jag mer som en handledare

men det gäller att ha ett sammansvetsat

arbetslag.

– Man måste också tillåtas att misslyckas,

bara man försöker. Det entreprenöriella tänket

innebär att man ska prova sig fram. Visar det

sig att det blev fel får man gå tillbaka, skruva på

någon ratt och försöka igen, avslutar Helena.


26 DRIVKRAFT SÖDERHAMN – Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem

Björn-Olof Hylén är mentor för byggeleverna vid nya smedjan intill Drömverkstan.

Byggprogrammet visar

Drivkraft ger inte minst gymnasiets

byggprogram chansen att visa de projekt

som man genomför från förskolan till

vuxenutbildningen i kommunen.

– I en massa år har vi gjort mängder av

projekt – men ingen har fått reda på det.

Genom Drivkraft kommer också vi att

märkas, säger läraren Björn-Olof Hylén.

Vid Drömverkstan finns numera en nybyggd

smedja i gammal stil – tack vare kommunens

byggelever.

– Vi hade länge önskat oss en smedja, säger

Drömverkstans projektsamordnare Hans Tjernström

som också svarat för ritningar, projektering

och handledning av bygget.

Våren 2009 kom det igång och i höstas fick

industriprogrammet bygga den dubbelhärd som

är hjärtat i den 40 kvm stora smedjan.

Elprogrammet har dragit all el och lärlingar

inom plåtteknik har fått prova på att göra ett falsat

plåttak förutom stuprör enligt gammalt snitt.

– För oss har det varit naturligt att göra små

projekt de senaste 20 åren. Det har blivit en

massa saker på skolor, dagis och andra platser.

Det roliga nu är att vi får visa oss för en bredare

publik, till och med nya lärlingsutbildningen

som också varit med.

– I entreprenöriell anda når vi bättre samarbetsklimat

på det här viset, menar Björn-Olof

Hylén som understryker att det blir lärorikt på

flera plan när eleverna får ta helhetsansvar för

ett projekt.

Som en egen firma

– Just nu har vi varenda elev från byggprogrammets

andra och tredje årskurser ute i sysselsättning.

Vi jobbar med projekt som gynnar eleverna,

kommunen och därmed hela samhället.


Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem – DRIVKRAFT SÖDERHAMN 27

När det udda blir

norm och drömmar

verklighet

Här får entreprenörerna

den plats de behöver.

Vid Drömverkstan i

Söderhamn hittar

kom munens ungdomar

verksamhet med mening

och här får även den mest

tystlåtna och tillbakadragna

blomma ut.

Hans Tjernström är Drömverkstans

projektsamordnare

och Johanna Holmberg dess projektledare.

Verksamheten fick de

igång för ett par år sedan men hade

då ruvat på idén under lång tid.

Kommunstyrelsens uppdrag är

tydligt: ”Skapa meningsfull verksamhet

för skolungdomar”.

I Drömverkstan får man bygga,

rita, måla, smida, snickra, stöpa

ljus eller bara vara – fantasin är

gränslös och uppfinningsrikedomen

fyller universum.

Tre ben

– Vi har tre ben att stå på; det är

inbjudna skolor på dagtid, öppen

verksamhet på kvällstid och vår

galleriverksamhet.

– Skolklasserna på dagtid öppnar

för kvällsaktiviteterna. Många som

kommer då säger ”aha, har ni öppet

på kvällar också – då kommer jag”.

– Ungdomar som kommer hit visar

oanad idérikedom och kreativitet. Här

blir de trygga i mötet med likasinnade.

En del har kanske tidigare känt

sig som lite ”udda” men här blir det

udda norm, eller rent av status,

säger Hans och Johanna.

Hans Tjernström och Johanna Holmberg.

Båda berättar om en förtvivlad pappa som

hörde av sig om dottern som ville fotografera,

måla och rita. I skolan pratade hon knappt, i

den mån hon alls gick dit.

– Vi tog emot henne förstås och hon fick vara

här lite före andra om kvällarna. Pappan var med

de första veckorna, men snart stannade hon hela

kvällarna på egen hand och jobbade. I dag går

hon estetiska programmet och gissa om hon i dag

fyller hela rummet. Hon hittade trygghet och med

den i botten kan hon nu leva ut hela sin kreativitet,

förklarar Johanna:

– För henne och många andra ungdomar har

Drömverkstan blivit livsavgörande eftersom deras

liv fått en ny inriktning.

– Det kommer för alltid att påverka deras

framtid, tillägger Johanna.

Växer

Drömverkstaden kommer att växa.

En ny smedja har vuxit upp på tomten och

nu planeras för att bygga till en våning:

– Eftersom det här är Drömverkstan, har vi

redan en av ”våra” tjejer som snickrar på en

modell, berättar Hans.

I framtidsplanerna finns bland annat även

distansutbildning till någon konstskola eller

en eftergymnasial yrkesutbildning.<

musklerna

– Det är också viktigt att eleverna får jobba

med något som kommer till nytta och inte bara

smälla upp en vägg som sedan ska rivas.

– Allt har gått bra utan större komplikationer.

Vi gjorde ritningar först, sedan listade vi

allt som behövdes för jobbet, hämtade grejorna

och satte igång, berättar Martin Torkkeli från

elprogrammet.

– Det har varit lite som att ha en egen firma

och planera alltsammans.

Kommer bra överens

Från byggprogrammet kommer Andreas Olsson

och Bahzad Palani.

– Båda är självgående men vi har en rullande

dialog om hur allt ska lösas där de oftast

kommer med förslagen till lösningar, säger

Hans Tjernström.

– Jo, vi kommer bra överens och det känns

bra att kunna visa bygget och säga ”det här

har jag gjort”, förklarar Andreas.

– Genom att jobba så här lär man sig också

mer, säger Bahzad.

Vid bygget har också trion Tobias Karlsson,

Niklas Goude och Dennis Ahl medverkat,

liksom handledaren Magnus Blom. Lokala

företag och organisationer har sponsrat

bygget av smedjan.<

Drömmar blir verklighet på Drömverkstan.


28 DRIVKRAFT SÖDERHAMN – Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem

Leif bjuder

upp till en

tango för

tre

Leif Strandberg – psykolog, författare och

organisationsutvecklare – har det senaste

året undervisat och handlett pedagoger

inom ramen för Drivkraftprojektet.

Han kommer från Piteå, men är numera

bosatt i Söderhamn även om han verkar

över hela landet.

– Söderhamn är centralt och bra med

goda kommunikationer, konstaterar han.

Det handlar också om kommunikationer

när han föreläser för våra lärare, men då är det

kommunikation på andra plan.

– Lärandet är oavsett ämne en social aktivitet,

en kommunikation mellan människor, säger Leif.

Enligt Leif har lärandet fyra dimensioner: en

social, en verktygs-, en rumslig och en kreativ

dimension.

– Våra individuella kompetenser kommer av

olika former av interaktioner med andra människor

och mitt inre tänk har föregåtts av yttre tänkande

tillsammans med andra. När vi sedan löser

problem, minns, tänker eller gör våra jobb använder

vi oss alltid av hjälpmedel, verktyg. Som att

utan fingerräkning blir det ingen huvudräkning.

Den rumsliga dimensionen handlar om att

alla aktiviteter äger rum i specifika situationer,

sammanhang – rum. ”Var är du” är därför

en viktig pedagogisk fråga.

– Aktiviteter som leder till lärande och utveckling

är kreativa i så måtto att de överskrider givna

gränser. Som människa inte bara nyttjar vi relationer,

vi kan också omskapa dem. Det finns en

stor utvecklingspotential i människors kreativa

deltagande i förändringsarbete.

Entreprenörer

– Bara pojkar,

eller …

Förskolelärare från hela kommunen medverkar i genusnätverket.

Utvecklingssamtalet

Bland frågor som pedagogerna behöver ha stöd

och hjälp med kan finnas barnens språkutveckling

eller hur en ny förskola ska projekteras eftersom

rummet är viktigt för lärandet.

– Genom att skolan i dag har större krav på

sig att ge feedback till eleverna, så ställs nya krav

på utvecklingssamtalet, förklarar Leif och bjuder

upp till tango för tre: eleven själv, läraren och

barnets föräldrar. När alla dessa tre gör sitt jobb

blir det bra.

– Det som försummats mest hittills är elevens

röst. Vi vuxna har haft idéer om hur man ska

undervisa medan eleven med sina frågor och sitt

deltagande i sitt eget lärande inte fått chansen

att höras.

– Men allt bygger på att vi då och då träffas för

en tango för tre med jämbördiga parter. Utvecklingssamtalen

får exempelvis inte uppfattas som

myndighetens diktat mot mig som förälder. Skolorna

måste tänka sig för så att man inte bjuder

in med armbågen. Tanken är ju att vi ska hjälpas

åt för barnens bästa, säger Leif Strandberg.<

Leif Strandberg.

– Entreprenörsbegreppet är väldigt starkt kopplat

till grabbarna.

– Men det handlar också om att pedagogerna måste

göras medvetna om hur man lyfter de tysta, försiktiga

tjejerna – och killarna, säger Karin Öst och Anette Sjöholm

som för in genustänket i det entreprenöriella lärandet.

Inom ramen för det entreprenöriella lärandet

har man samlat förskollärare från hela kommunen

till genusnätverksträffar.

– Under terminen har vi arbetat med målformuleringar

till skolornas arbetsplaner, enligt

önskemål från lärarna, förklarar Anette

Sjöholm.

– Behovet har vi redan sett, dels genom att

studera kvalitetsredovisningarna där det tydligt

framgår att många inte arbetar med genusfrågorna,

dels genom att konstatera att målformuleringarna

i arbetsplanerna är bristfälliga, tillägger

hon.

I genusnätverksträffarna har diskuterats

tidigare målformuleringar från andra planer

med de deltagande lärarna. Det handlar om att

alla barn ska bemötas så att de ges samma möjligheter

oavsett kön. Barnen ska få syssla med

det de är intresserade av, utan könstänkande.

– Förskolepersonalen är verkligen intresserad

av att öka medvetenheten, säger Karin och Anette.

– Men det krävs att man funderar och reflekterar

i arbetslagen och verkligen tar reda på vad

som finns i planerna. I våra träffar har vi

representanter från olika arbetslag med som

för resonemangen vidare ut till sina kolleger

på skolorna.

Uppföljning

– Det här räcker ändå inte. Det krävs aktiv

uppföljning; att tänka genus kommer inte av

sig själv. Man måste som lärare ha medvetna

värderingar och för detta tror vi att det krävs

genusutbildning.

I en lärande organisation jobbar man

kontinuerligt med förhållningssätt ur olika

perspektiv. Karin och Anette är övertygade om

att resultatet blir att man som lärare ser situationen

på ett nytt sätt:

– Det gäller att ge utrymme och låta de

tysta tjejerna och killarna synas och höras,

säger Anette Sjöholm och Karin Öst.


Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem – DRIVKRAFT SÖDERHAMN 29

Nyckeln till lärande. Viktigast av allt är kontakten mellan lärare och elev – den

pedagogiska relationen. Det ska finnas ett engagemang och en positiv förväntan på eleven.

Då blir det kraft i inlärningsprocessen och elevernas lust att lära och prestera väcks.

Den sociala återkopplingen formar elevens hjärna.(Professor Martin Ingvar, hjärnforskare)

Eleverna blir en resurs

– I dag har vi lärt oss att se barnen

som en resurs, inte som något tomt

som ska fyllas med innehåll…

Det är en bärande tanke i det entreprenöriella

lärandet, som formuleras på det viset av Esbjörn

Lindgren, en av Norrtullskolans rektorer.

Tillsammans med några rektorskolleger blev

det en pratstund kring förändringsarbetet i

skolan.

Alla är överens om framgångarna med det

entreprenöriella lärandet.

– Min roll som ledare ser jag som att kunna

göra saker möjliga, att stödja, uppmuntra, locka

och sy ihop, förklarar Eva-Britt Hartikainen,

rektor för Sandarne skola och förskolor.

– Vi kopplar det entreprenöriella lärandet till

våra styrdokument och där kan vi få kraft. Sedan

är det förstås lite olika hur arbetslagen tar tag i

detta, men pedagogernas lärande utvecklas också

hela tiden, tillägger hon.

Släppa kontrollen

Många gånger handlar det om att våga släppa

kontrollen som lärare – men Åsa Unger, rektor

vid Norrtullskolan, understryker att detta ligger

i linje med verksamhetsidén på Norrtull.

– Så nu gäller det bara att hålla i och fortsätta

lyfta goda exempel, hitta arenor och utveckla

detta vidare, säger rektorerna gemensamt.

Esbjörn fortsätter med fördelarna med att vara

en F–9-skola:

– Här finns möjligheter för eleverna att träna

ledarskap genom att jobba med de yngre barnen;

det är ett utvecklingsområde. Att vi dessutom är

en mångkulturell skola innebär att vi har ännu

mer att göra i entreprenöriell anda. Det finns

fortfarande många trådar att dra i, säger han.

Aldrig färdigt

– Nej, vi får aldrig tycka att det är färdigt, inflikar

Carin Mellqvist, rektor vid Norrtull och Lillbergets

förskola, och erinrar om att det också är viktigt

att se och uppmärksamma personalen och ge

bekräftelse också där.

Den nya pedagogiken har gett framtidstro

inte bara hos personalen utan framför allt hos

eleverna.

– Vi hade en del spjutspetsar redan sedan tidigare,

men nu kommer allt fler av våra lärare i kapp.

– Det har inneburit att flera av våra elever har

större tro på framtiden i dag jämfört med tidigare.

Ungdomarna känner att de kan stå på egna ben.

I klassrummet är de duktiga att hitta på egna

grejor, säger Åsa Unger.

Att låta arbetslag få presentera goda exempel

har också bidragit till att det blir mindre ledare

och medarbetare och istället mer kollegialt,

tror Carin Mellqvist och Åsa Unger hänger på:

En Förändring utan återvändo

Pär Vilhelmsson och Bengt Söderhäll.

Kunskapen har hela tiden funnits där.

Nu har den också plockats fram.

– Vi lärare har tidigare inte haft som

tradition att dokumentera, artikulera och

kommunicera våra landvinningar. Men

nu kan lärarna ta mer plats och visa sina

förmågor, vilket kommer eleverna till del.

Pär Vilhelmsson och Bengt Söderhäll från

Högskolan i Gävle har svarat för didaktikkurser

inom Drivkraftprojektet. Deras hypotes när

kurserna utvecklades var att alla yrkesverksamma

i olika skolformer har förmågor och kunskap

som ännu inte provats och kommunicerats.

– Vi har fått fram en massa dold kunskap

hos kommunens lärare. Alla kan mer än de

Carin Mellqvist, Åsa Unger, Eva-Britt Hartikainen, Gertrud Öjbrandt

och Esbjörn Lindgren är rektorer vid Norrtullskolan i Söderhamn.

får utlopp för i det dagliga arbetet, säger båda.

– Detta dolda kunnande har av olika anledningar,

som exempel brist på medveten kompetensutveckling,

inte utvecklats bland annat

beroende på att vi lärare inte haft traditionen

att dokumentera, artikulera och kommunicera

våra landvinningar i syfte att bli ännu skickligare.

– Ska man utveckla talanger hos elever så

måste det först göras på lärare, skolledare, politiker

med flera. Men det tar lite tid innan det gamla

expertsystemet ersatts av en annan bild av skolan

och hur den ska se ut. Här ligger nu Söderhamn

med sitt unika Drivkraftprojekt i frontlinjen och

kan bli en förebild för hela Sverige, säger Bengt

Söderhäll och Pär Vilhelmsson.

– Som lärare blir man då mer nyfiken och sedan

rullar det på. Det här tas upp i våra medarbetarsamtal

och har fört utvecklingen framåt också där.

Samtidigt finns det de som är lite mer

eftertänksamma

– En, del är snabbare att ta till sig ett nytt

tänkande medan andra vill tänka efter lite till.

Det är därför viktigt att som ledare ha tåla mod,

att föra samtal och så småningom kommer

också de mer eftertänksamma med, säger Carin

Mellqvist.

– De här måste också få finnas, annars kan det

bara rusa iväg. Det centrala är att ingen får känna

sig utanför; ja, man kan rusa iväg som ledare också,

ibland. Men många gånger kan man använda

småpratet för att väcka tankar, säger hon.<

– Det finns en lokal kunskap i förändrings arbete

i Söderhamn. Flygflottiljen har försvunnit,

stora industrier har avvecklats och man har

en stor flyktingmottagning. Detta har ställt nya

krav på samhället, förklarar Bengt Söderhäll

och fortsätter:

– Då krävs finurlighet, innovationskraft

och frågvishet; lägg därtill otålighet och vi har

de kvaliteter som omfattas av beskrivningen

”entreprenöriellt”.

Söderhamn går alltså som en avvecklingsbygd

direkt till ledningen och tar täten nationellt där

regering och riksdag vill införa den entreprenöriella

verksamheten i hela skolan:

– I Söderhamn har man, förvisso framtvingade

av omständigheterna, redan sett möjligheterna.

Detta har nu också lärare och övriga skolorganisationen

tagit till sig, säger också Bengt.

Drivkraft gör att fler barn får sin rätt tillgodosedd

med trygg skolgång, för att ge dem

ett bättre liv.

– Det handlar om rätten till kunskap och att

leva i en social miljö. Om vi något lite bidragit

till detta har vi gjort rätt för oss.

– Som vi ser det har lärarna, enskilt och i

arbetslag, tagit mer plats och med större medvetenhet

och glädje än tidigare synliggjort sina

förmågor vilket kommer att bli till glädje för

kommunens elever.

– När detta nu väl är i rullning och ungdomarna

har släppts fram, finns ingen återvändo, förklarar

didaktiklärarna från Högskolan i Gävle.


30 DRIVKRAFT SÖDERHAMN – Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem

Söderhamn leder utvecklingen

Elever med en övertygelse om att vindkraft är en väg för framtiden.

Medvind för

pionjärer

på hög höjd

Att vara höjdrädd är inte precis någon merit om man

ska jobba med vindkraft.

Rakt upp 100–150 meter i luften, för att sedan fira sig

ned 45 meter längs ett propellerblad med ett rep som

liv försäkring. Fram med silikontuben i bakfickan,

reparera felet och klättra hela vägen tillbaka.

Det är vardagen för en service- och underhållstekniker

i vindkraftssvängen.

Hösten 2011 kommer de första 20 sådana yrkesmän att lämna

skolbänken vid CFL Söderhamn. Deras lärare är Harry Tunong,

tidigare lärare vid gymnasiets elprogram och en riktig entreprenör

som gjort det mesta: industrijobb, korsat de sju haven, jobbat på

oljeborrplattform, kört sopor och mycket mera.

Att den här utbildningen tar form i Söderhamn är ingen tillfällighet.

Här skapas ett vindkraftcentrum utanför kusten med byggstart om

tre år.

– Det blir en jätteinvestering ungefär lika stor som Öresundsbron,

förklarar Harry.

Pionjärer

Projektet i Söderhamn är ett av de första i Europa som erbjuder riktad

utbildning för vindkrafttekniker. Det sker i samverkan med högskolan

på Gotland och även Nordex, Samkraft och Vattenfall är inblandade i

kursplaneringen.

Intresserade från hela Sverige erbjöds att söka. I höstas antogs

20 elever och ytterligare 20 börjar hösten 2010.

– Klättring har alltid intresserat mig. Jag blev utan jobb i somras och

passade på att söka när jag såg annonsen, berättar Patrik Bäckström,

en av kursdeltagarna.

Thomas Bolinder jobbade på Arlanda med avisning av flygplan när

han hittade vindkraftkursen.

– Jag sökte och fick tjänstledigt. Det här verkar ju spännande med

höjder och intressant inte minst därför att det är ett helt nytt yrke.

Klimatbakgrund

– Med tanke på de klimatförändringar vi upplever är vindkraften en

väg för framtiden, säger Peter Ludvigsson som jobbade 13 år på

Ericsson innan Söderhamnsfabriken avvecklades.

– Sedan dess har jag kört lite lastbil och i våras läste jag in de

gymnasieämnen som fattades, berättar han och ser en ny karriär

på högsta nivå.

– Just att vi är den enda utbildningen

som har offshore med, vilket gör den extra

intressant, tillägger han.

Företagen kring Söderhamn har tagit emot

utbildningssatsningen positivt och sponsrat

med material.

– Överhuvudtaget har det varit positivt och

det gäller inte minst kursdeltagarna som

hittills faktiskt läst in 150 gymnasiepoäng

på ett par månader, och en högskolekurs

på Gotland, säger

Harry Tunong.<

Drivkraft Söderhamn är ett

av kommunens större utvecklingsprojekt

just nu.

Det kommer även att ingå

som en del i ett omfattande

EU-projekt tillsammans med

ytterligare EU-länder, vilket

kommer att leda fram till bl a

en europeisk mässa kring

entreprenöriellt lärande

i Söderhamn år 2012.

För att stödja och hjälpa till att få

igång olika projekt har Söderhamns

kommun ett eget projektkontor. Där

kan personalen på uppdragsbasis

hjälpa till med att förbättra, effektivisera

och stödja olika projektarbeten

inom kommunen.

– Mitt jobb är att hålla i alla möten

och se till det görs redovisningar och

att målen uppfylls, säger Christelle

Bourquin som är internationell koordinator

vid Projektkontoret.

Visar världen

Drivkraft är verkligen ett stort utvecklingsarbete.

Projektkontoret har

hjälpt till att hitta ytterligare finansiering

för att ta Drivkraft till nästa

lärandenivå genom ett EU-projekt,

säger Christelle Bourquin.

– Grunden finns i de resultat som

Ett mänskligare samhälle

Söderhamn befinner sig i

en brytningstid i ett försök

att gå vidare från historien

som bruks- och industriort

och att orientera sig mot det

kunskapssamhälle där innovationer,

entreprenörskap

och kreativitet ses som några

av lösenorden inför framtidens

utmaningar.

Förhoppningsvis ska detta

på sikt skapa ett mänskligare

samhälle.

Mot den bakgrunden har projektet

Drivkraft startats med avstamp

i kommunens Vision 2012, där man

säger att innovationstänkande och

entreprenörskap ska genomsyra alla

utbildningsnivåer.

– Satsningen i Söderhamn är unik

i så måtto att det är första gången

LA (nämnden för lärande och arbete)

och BUN (barn- och utbildningsnämnden)

samverkar.

– Den utgör även en till omfattningen

seriös satsning eftersom stora

resurser skapats för att stödja pedagogernas

utvecklingsarbete i den här

riktningen, säger Lotta Svensson som

i egenskap av följeforskare kontinuerligt

gjort egna undersökningar, intervjuer

och enkäter bland projektets

lärare och elever.

– Att vara följeforskare innebär

nära samarbete med och återkoppling

till projektledning och styrgrupp,

förklarar hon.

– Ett av de första stegen var att

Christelle Bourquin.

Lotta Svensson.

sätta skolans ord på vad begreppet

entreprenörskap egentligen innebär.

I början fanns en hel del skepsis

bland lärarna, men de blev färre allt

eftersom man deltog i utbildning och

mässor.

Mellan kurstillfällena fick lärarna

olika uppgifter, som till exempel att

”låt ungarna styra och ställa och se

vad som händer”.

– Vinden vände och allt fler lärare

sade ”äntligen ska vi få göra det här

lärare, elever, övriga skolmedarbetare

och politiker i Söderhamn redan presterat.

Detta kan nu visa vägen inte

bara för andra kommuner i Sverige,

utan också ut i hela den europeiska

skolvärlden.

– Söderhamns kommun är projektägare

för det större projektet, där

huvudpartner är Högskolan i Gävle,

Västviru län i Estland, University of

Portsmouth i England samt Italien

och Tjeckien. Som avslutning ska vi

år 2012 ordna en europeisk utbildningsmässa

för lärare i hela Europa

här i Söderhamn, förklarar Christelle

vidare.

Seminarium i Bryssel

Ett första styrgruppsmöte för det

större Europaprojektet har redan

klarats av i Söderhamn.

För framtiden finns planer

på projekt som involverar en

större del av samhället, skolan

och näringslivet.

Ett stort steg på vägen ut i Europa

togs när Drivkraft presenterades vid

ett spjutspetsseminarium i Bryssel:

– Vi beskrev vår process genom

goda exempel med fokus på

vårt förhållningssätt i det entreprenöriella

lärandet, säger Christelle

Bourquin.<

nu som jag velat så länge”. Inte minst

stödet från kommunledningen gjorde

att man började förstå att det var

”på riktigt”.

Spännande arbetsplats

Genomförandet av själva projektet

har också präglats av entreprenöriellt

tänkande – inte bara projektidén.

– Det handlar om lärande med

inbyggd självkritik.

– Men skolan är verkligen en

otroligt spännande arbetsplats. Det

är nästan bara i skolan som männ i-

skor från alla håll och kanter möts.

Det är den mest intressanta smältdegel

vi har i samhället, menar

Lotta Svensson.

Nu börjar det också hända saker:

Ett mänskligare samhälle

– Genom Drivkrafts vision att skapa

fler delaktiga samhällsmedborgare

kan vi kanske hoppas på ett mänskligare

samhälle i framtiden. Den stora

visionen är ju att vara medskapare

till sitt eget liv.

Men vad innebär detta

– Det återstår förstås att se. Vad

händer när folk får bestämma själva

Det vet vi inte, men vi måste tro att

det blir bra.

– Ska vi lyckas ställa om från

industrisamhället, från att an passa

sig och göra som man blir tillsagd

till att i stället få in kreativitet,

så måste vi fortsätta fostra våra

ung domar i den här riktningen,

säger Lotta Svensson.


Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem – DRIVKRAFT SÖDERHAMN 31

– I Söderhamn vet vi att samverkan kan förflytta berg, säger Sören Valdhav, Företagarna.

– Vi ser en ny attityd inom skolvärlden,

men också inom kommunen

i övrigt. En ny ”Söderhamnsanda”

där alla förvaltningar och politiker

deltar, där man upptäckt att

samverkan kan förflytta berg.

– Samhället förändras och där är ju

skolan själva grundstommen. Därför

kan det bara vara positivt när skola

och näringsliv kan agera tillsammans,

säger Sören Valdhav i ledningen

för organisationen Företagarna i

Söderhamn.

Han konstaterar att skolan är nummer

ett när det gäller att driva på samhällsutvecklingen.

– Fler, bättre och mer attraktiva ut bildningar

fungerar som ”dragare” åt kommunen.

Så är det också i Söderhamn,

säger Sören Valdhav.

– Företagarna ställde som organisation

tidigt upp för tankarna, visionerna och

idéerna bakom projektet Drivkraft. Vi vill

ju att ungdomen ska få en bra uppväxt i vår

kommun, att få chanserna och kunna få se

möjligheterna.

Ny struktur

– Man formas ju redan i förskoleåldern så

det krävs att hela samhället är med och skapar

samverkan och delaktighet på alla plan.

Det har det varit dåligt med tidigare, i stället

har det funnits klyftor som förhindrat kommunikation.

Nu ser vi en ny struktur och

därmed ett nytt klimat, menar Sören Valdhav.

Han säger sig sett hur den tidigare toppstyrningen

ersatts med öppen kommunikation

i samhället där skolan i dag öppnar sig

mot omvärlden och frågar ”Vad kan vi

hjälpa er med”

– Mest imponerad är jag av att lärarna

ställer upp, vilket märkts inte minst vid de

mässor som arrangerats och där elever i fria

former fått redovisa erfarenheter från kontakter

med företagandet.

Där skolan tidigare varit något av en

isolerad ö i samhället, har nu broar byggts

i alla riktningar, vilket gläder Sören Valdhav:

– Vi har också sett hur lärarkåren intresserat

deltagit i olika kurser och utbildningssatsningarna.

Detta fortplantas sedan till

eleverna som får möjligheter att tänka mer

själva. Man måste få göra sina misstag,

eftersom det är ett effektivt sätt att lära sig

– det gör man inte av den facitkultur som

var förhärskande när jag satt på skolbänken

en gång i världen.

Tar ansvar

Han blev ändå företagare själv vid 29 års

ålder:

– Det fungerade för mig, men Drivkraftprojektet

ska inte i första hand riktas in på

att skapa nya företagare. Oavsett om man ska

jobba som anställd inom privat verksamhet

eller offentlig förvaltning efter skolan, eller för

den delen som egenföretagare, så har det entreprenöriella

tänket från början skapat flickor

och pojkar som tar ansvar för sitt uppdrag –

oavsett i vilka former det ska utföras.


Fotografen framför kameran – en ovanlig syn.

Foto Lotte Fernvall

Genom hela skolan

som företagare

Entreprenöriellt tänkande kan förstås också leda fram till starten

av ett eget företag. Här är en ung och framåt entreprenör som

vid nyss fyllda 18 redan har hunnit utveckla sina

entreprenöriella talanger i inte mindre än tio år.

Pontus Orre var inte mer än åtta år när han startade

blomsterhandel tillsammans med granntjejen:

– Vi hade hittat ett skogsställe där det växte mycket

blommor, så vi grävde helt enkelt upp dessa och sedan

gick vi runt på bostadsområdet och bjöd ut växter. Själva

affärandet skötte vi hemifrån verandan och det gick riktigt

bra, berättar Pontus som nu hunnit genom gymnasieskolans

medieprogram.

Viktig julklapp

Han lämnade nämligen snart blomsterbranschen och

ställde in siktet högre – mot de eviga rymderna:

– Med hjälp av en väderstation började jag göra observationer

kring temperatur, luftfuktighet och allt möjligt

annat. Tanken var att skriva upp temperaturen

kontinuerligt och visa upp på ett stort ark i mitt fönster

som vette åt en trafikerad gata.

– Det blev ingen jättesuccé, om jag säger så.

I stället blev det andra sikten, nämligen siktet på den

kamera han hett önskat sig i julklapp. Nu visste Pontus

att han träffat rätt och i dag håller han på att etablera

sig som fotograf. Det är till exempel Pontus som plåtat

bilderna till det här magasinet om Drivkraft. Vad kan

väl vara mer passande till det än en tvättäkta ung

entreprenör som startade eget redan i skolbänken

och som inte kan tänka sig en annan framtid än

bakom kameran.

– Tillsammans med en kompis startade jag en skoltidning

och en nättidning i sexan, men i dag blir det

mest fotografering för olika medieföretag.

Investerar

– Jag har redan tjänat ihop så pass mycket att jag kunnat

investera i ny fotoutrustning i omgångar, men från början

var det sparpengar som fick hjälpa mig på traven.

Där får man tacka sina föräldrar, liksom för det faktum

att det är smart att starta en egen verksamhet när man

fortfarande bor kvar hemma. Man behöver inte känna

pressen att hela tiden skaffa uppdrag och kunder.

– Många vuxna är nog mer försiktiga och ängsliga

inför tanken att starta eget; man vet inte hur och vad

man ska göra. Men de flesta har ju en dator och det finns

enkla och bra bokföringsprogram som man snabbt lär

sig. Själv har jag aldrig haft särskilt höga betyg i matte,

men jag klarar mig genom att tillåta mig själv att försöka

och göra misstag. Det är ju bara att ta nya tag.

Vill frilansa

– Foto ska jag fortsätta med som yrkeskarriär, men jag

vill inte ha en anställning som fotograf när jag slutat i

skolan. Som det känns nu vill jag fortsätta som frilansande

egenföretagare med ambitioner och utveckling som

drivkraft; det handlar mer om att göra ett bra jobb än att

tjäna pengar, säger Pontus Orre.<

Paul Brändströms fond – för unga entreprenörer

Söderhamns fabriks- och hantverksförening

More magazines by this user
Similar magazines