FÃ¶rdelare 4 - IF Metall

More documents

Recommendations

Info

TEMA: Hållbart arbete Yvonne Spring saknar den Det var bättre förr brukar det heta. Yvonne Spring minns hur det var när hon började på Volvo och den speciella Volvoandan och sammanhållningen bland arbetskamraterna i monteringsfabriken under den tiden. Hösten 1986 fördes ett samtal i lunchrummet på Billhälls. Yvonne Spring hörde en tjej som pratade om att hon sökt jobb på Volvo. Den tjejen tyckte att Yvonne också skulle söka. Hon visste ingenting om Volvo men minns att hon tänkte att där jobbar nog bara stora karlar med stora maskiner. Yvonne var trött på jobbet på Billhälls så hon bestämde sig för att söka. Den 16 februari 1987 började hon sin anställning på Volvo i Torslandafabriken, närmare bestämt på bana 2:4. Tjejen som uppmanade Yvonne att söka fick aldrig anställning på Volvo. Hon var för kort, blev svaret. Positiv energi När Yvonne presenterar sig för mig, som kontaktombud på Puren är det på bred och härlig gôteborska. Jag blir omedelbart på gott humör när jag skakar hennes hand, något annat är omöjligt. Jag möter en kvinna som sprudlar av positiv energi och har ett fantastiskt gott humör. Samtalet är genast igång, och känner att hon är väldigt lätt att prata med. Hon ger intrycket av att vara en person som man lyssnar på. Vi har bestämt att samtalet ska handla om när den sista Volvo 240 rullade av banan i Torslandafabriken. Den 7 maj är det exakt 20 år sedan. Yvonne har massvis med bilder från den tiden. Hon öppnar sin fotobok när vi sätter oss ned och vi stirrar in i ett tidigt nittiotal. Hon pratar med stor entusiasm kring bilderna samtidigt som vi emellanåt pratar om hur det var att jobba här då. Det var inte ovanligt att höga chefer och direktörer besökte fabriken och pratade med de anställda, här träffar Yvonne förre direktören P-G Gyllenhammar. Fin gemenskap – Jag kommer ihåg att mitt första intryck var att det surrade och att pallställen nådde ända upp till taket. Dessutom noterade jag att taggtråden på stängslet utanför lutade inåt och inte utåt. – Men vi hade skitkul, vi var ett bra kompisgäng och hade en fin gemenskap! Vi gjorde även saker ihop på fritiden. Men det var en helt annan mentalitet då, man längtade till jobbet när man var ledig. Jag var ju ovan att jobba med rörliga föremål så det snurrade en hel del när man la sig i sängen på kvällen. På den tiden byggde vi 30 bilar i timmen och 240 var lätt att bygga. Idag är det så många fler detaljer. Arbetsmomenten var tyngre då men det fanns återhämtningstid, idag är det stressigt och monotont. Skifte i ledarskapet Vi pratar en del om skillnaden att jobba på Volvo nu och då. Yvonne får något avlägset i blicken, hon tittar ut genom fönstret och säger efter en stund att monteringen var mer humant upplagd då och att hon upplever en mycket större press idag. – Men jag förstår ju att det finns ett större tryck från omvärlden med och att företaget är mer konkurrensutsatt. Det ”Det var en helt annan mentalitet då, man längtade till jobbet när man var ledig” blev ett skifte i ledarskapet när vi blev Fordägda, mer auktoritärt liksom. Förr kunde vi få matkuponger när vi jobbade över och det kändes som att montörerna uppskattades mer. Nu känns det bara som att bilarna skall ut. Jag hade inte vart kvar om jag inte trivdes, jag har arbetat här i 26 år. Men det är klart att det var ett helt annat klimat då. Idag jobbar Yvonne på Puren, stationen där rutorna limmas. Några av arbetskamraterna från tiden på 2:4 finns fortfarande kvar. På den här avdelningen är hon kontaktombud. När jag frågar henne om hur det kom sig att hon engagerade sig fackligt. Raka rör – Jag säger vad jag tycker och det är viktigt att någon pratar för de som inte kan själva. Arbetskamraterna ville att jag skulle ställa upp och jag har varit kontaktombud i omgångar ända sedan 1993. – Det är raka rör på gott och ont. Jag har alltid sagt vad jag tycker och jag har fått en del skit för det tidigare. Men jag kan ta 4 fördelaren 4, april 2013
gamla fina Volvoandan Den 7 maj är det exakt 20 år sedan den sista 240 rullade av banan. Yvonne Spring minns och berättar gärna hur det var att arbeta under tiden då Volvoandan genomsyrade fabriken. Sista 240 var den bästa. Här visas den sista dörrsidan, hand made by Yvonne Spring. det. Kanske var det därför folk föreslagit mitt namn till Ambassadörerna. Det stämde väl in på mig som person och jag kände att det är så mycket av detta som jag redan gör. Jag kände att jag kan göra bra grejer här. Jag är ju en glad och tjôtig person. Yvonne vill ha tillbaks den gamla ”Volvoandan”. Hon minns tiden då P-G Gyllenhammar kom ner och gick runt i produktionen och pratade med folk. – På den tiden var det vanligt att högre chefer visade sig då och då, det verkar inte finnas tid för det idag. Det är en sådan press och ett hårt klimat idag, men det gäller ju inte bara för oss. fördelaren 4, april 2013 5
Page 1 and 2: Joakim engagerar sig i samhället S
Page 3: Metallare i politiken Förtroendeva
Page 7 and 8: Avtal 2013 Avtal öppnar för delpe

FÃ¶rdelare 4 - IF Metall

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?