RAPPORT 2008:03

Vart tar smått el-avfall från hushåll vägen 

Studie av plockanalyser samt hushållens 

attityder och agerande 

RAPPORT 2008:03 

ISSN 1103-4092

Förord 

Hushållen ska enligt gällande lagstiftning källsortera sina förbrukade elektriska och elektroniska produkter 

och lämna dessa till ett lämpligt insamlingssystem. Därefter ska avfallet ”förbehandlas”, vilket 

betyder att eventuellt innehåll av miljöskadliga ämnen eller komponenter tas bort. Därefter kan övriga 

delar av produkterna materialåtervinnas eller förbrännas med energiutvinning. 

I Sverige hanteras stora mängder el-avfall på detta miljöriktiga sätt och Sverige anses ha ett av världens 

mest välfungerande system för hantering av el-avfall. År 2007 omhändertogs 159 000 ton elavfall, 

över 17 kg per invånare, vilket är högre än i något annat land. Endast Norge kan uppvisa liknande 

resultat. 

Trots det goda insamlingsresultatet finns farhågor att allt el-avfall inte samlas in, framförallt gäller det 

små produkter, som lätt skulle kunna kastas i soppåsen eller i sopkärlet. Är det vanligt att små elprodukter 

hanteras på det sättet Och i så fall, vad beror det på Saknar hushållen kunskap om hur de 

ska hantera el-avfall Eller bryr de sig inte Eller är insamlingssystemen otillräckligt utbyggda 

För att besvara dessa frågor har Avfall Sverige och El-Kretsen i Sverige AB initierat och finansierat 

denna utredning. Utredningen har utförts av Jörgen Schultz, Linula Konsult, i aktiv samverkan med en 

projektgrupp bestående av Anna-Carin Gripwall och Jessica Christiansen från Avfall Sverige samt Jan- 

Olof Eriksson och Ulrika Eliason från El-Kretsen i Sverige AB. 

Malmö i augusti 2008 

Håkan Rylander 

Ordf. Avfall Sveriges Utvecklingskommitté 

Weine Wiqvist 

VD Avfall Sverige 

1

Sammanfattning 

Sverige anses ha ett av världens mest välfungerande system för hantering av el-avfall. År 2007 omhändertogs 

159 000 ton el-avfall, över 17 kg per invånare, vilket är högre än i något annat land. 

För att utreda hur mycket el-avfall som hamnar på avvägar, har ett stort antal plockanalyser genomförda 

i Sverige de senaste tre åren studerats. Dessa visar att hushållens restavfall i genomsnitt innehåller 

ca 0,6 % el-avfall (medianvärdet 0,4 %). El-avfallet finns i den fraktion, som går till förbränning, 

medan den utsorterade fraktionen av organiskt avfall/matavfall till rötning eller kompostering nästan 

är helt ren. Vidare påträffas en del el-avfall bland de metall- och plastförpackningar, som lämnas för 

återvinning. 

De mest frekvent förekommande el-avfallen i hushållets säck- och kärlavfall är batterier och glödlampor. 

Små belysningsarmaturer, ficklampor, klockor och leksaker är också vanliga. Även små hushållsprodukter 

som handmixer, rakapparat, el-tandborste, hårtork, miniräknare, tangentbord till dator, 

hårddisk, kretskort, radio, CD-spelare förekommer. Mobiltelefoner och kameror är sällsynta, liksom 

kvicksilverinnehållande lysrör och lågenergilampor. 

En väsentlig del av det identifierade el-avfallet i hushållets säck- och kärlavfall utgörs av produkter, 

som inte omfattas av producentansvar för el-produkter, utan kan närmast betecknas som byggavfall; 

kablar, väggströmbytare och vägguttag. 

Utifrån plockanalyserna har en uppskattning gjorts av den totala mängden el-avfall som ”hamnar fel” i 

hushållssoporna och i förpackningsinsamlingen. Knappt 12 000 ton el-avfall per år eller ca 1,3 kg per 

invånare uppskattas hamna fel. Osäkerheten är dock betydande. Denna skattning omfattar allt elavfall 

som påträffats vid plockanalyserna, från viktmässigt ”tunga” datamonitorer till ”lätta” glödlampor. 

Hur stor andel av denna skattning som utgörs av smått el-avfall har inte kunnat avläsas i utredningen. 

Under det senaste året har det debatterats i både massmedia och riksdag om vart alla gamla mobiltelefoner 

tar vägen. Varje år köper svenskarna drygt 3 miljoner mobiltelefoner, men endast ca 1 miljon 

lämnas till återvinning. Vart tar då resten vägen Utredningens intervjuundersökning samt en undersökning 

av TeliaSonera (våren 2008) visar att hushållen i stor utsträckning behåller sina gamla mobiltelefoner. 

Sammanlagt 15 miljoner gamla mobiltelefoner beräknas finnas upplagrade i de svenska 

hemmen. Plockanalyserna visar att ytterst få mobiltelefoner hamnar i soptunnan. Så länge de inte 

kastas i soporna utgör de inte något miljöproblem, men ur resurssynpunkt innehåller mobiltelefoner 

en hög andel återvinningsbara metaller. Genom att återvinna dessa kan uttaget av nya råvaror minskas 

och energi sparas. 

Plockanalyserna visar att glödlampor (jämte småbatterier) är det el-avfall, som oftast hamnar i soptunnan. 

I Sverige säljs varje år 70 - 80 miljoner glödlampor. Samtidigt insamlas och återvinns nära 20 

miljoner lampor, vilket motsvarar ca 25 % av nyförsäljningen. Sverige är därmed världsledande i glödlampsåtervinning. 

2

För denna utredning har en intervjuundersökning genomförts med 1000 personer i åldern 18-84 år i 

syfte att få reda på hur hushållen hanterar sina kasserade el-produkter och vad man anser om dagens 

insamlingssystem. Bland resultaten kan följande slutsatser lyftas fram: 

• Nära 90 % av hushållen anser sig tillräckligt informerade om hur de ska hantera sina små elprodukter 

när de blir avfall. 

• Att vissa batterier och visst el-avfall hamnar i det vanliga sopkärlet istället för att lämnas till 

återvinning, uppges främst bero på bekvämlighet. 

• Flertalet hushåll tycker det är lätt att lämna sitt el-avfall till återvinning. 

• Hushåll, som tycker det är svårt, anger att insamlingssystemet inte är lättillgängligt. 

Utredningen avslutas med ett antal slutsatser och förslag till åtgärder: 

• Folk i allmänhet är miljökunniga och vet i stort vad de ska göra. 

• Unga människor i åldern 20 -30 år tycks behöva mer information. 

- Dagens insamlingssystem är otillräckligt för små el-produkter. Åtgärder bör vidtas för att öka 

insamlingen av små el-produkter: 

- Kompletterande insamlingssystem med bättre tillgänglighet bör etableras för småprodukter 

- Samordning med batteriinsamlingen bör övervägas 

- Insamling av små el-produkter i butik bör övervägas 

- Insamlingsbehållare lämpliga för små el-produkter bör utvecklas 

- Många saknar information om hur glödlampor ska hanteras 

- Insamlingen av lågenergilampor och glödlampor kräver särskild uppmärksamhet 

3

Innehållsförteckning 

1 Inledning................................................................................................................................... 5 

1.1 Konsumtionen av små el-produkter ökar ....................................................................... 5 

1.2 El-avfall ska källsorteras och behandlas separat ............................................................ 6 

1.3 Historisk tillbakablick 1990-2008................................................................................... 6 

1.4 Gällande lagstiftning ........................................................................................................ 8 

2 Dagens system för insamling och återvinning av el-avfall i Sverige .................................. 9 

2.1 System för insamling av el-avfall..................................................................................... 9 

2.2 System för behandling av insamlat el-avfall ................................................................. 10 

3 Insamlade och behandlade mängder el-avfall ..................................................................... 11 

3.1 Statistik 2000 - 2007 ......................................................................................................11 

3.2 Sverige jämfört med andra länder..................................................................................12 

3.3 Hur stor andel av el-avfallet samlas in i Sverige ..........................................................12 

4 Förbrukade små el-produkter på avvägar...........................................................................13 

4.1 Vad säger plockanalyserna ............................................................................................13 

4.2 El-avfall i hushållens säck- och kärlavfall ......................................................................15 

4.3 El-avfall i andra avfallsfraktioner...................................................................................16 

5 Upplagring av små el-produkter i hemmen .........................................................................18 

6 Vad händer med mobiltelefonerna ......................................................................................19 

7 Vad händer med glödlamporna...........................................................................................21 

8 Vad händer med andra små el-produkter ......................................................................... 22 

9 Erfarenheter från Norge ....................................................................................................... 22 

10 Slutsatser och förslag till åtgärder .................................................................................... 23 

10.1 Utveckling och förbättring av insamlingssystem ....................................................... 23 

10.1.1 Dagens insamlingssystem är otillräckligt för små el-produkter........................ 23 

10.1.2 Åtgärder bör vidtas för att öka insamlingen av små el-produkter .................... 24 

10.1.3 Kompletterande insamlingssystem med bättre tillgänglighet bör etableras för 

småprodukter ....................................................................................................................... 24 

10.1.4 Insamlingsbehållare lämpliga för små el-produkter bör utvecklas................... 24 

10.2 Kunskapsuppbyggnad och informationsspridning .................................................... 26 

10.2.1 Allmänhetens kunskap och attityder................................................................... 26 

10.3 Förbättra plockanalyserna med avseende på el-avfall, batterier och lampor........... 27 

Bilaga 1: Exempel på en plockanalys genomförd av en kommun under 2006 ....................... 29 

Bilaga 2. Intervjuundersökning ..................................................................................................30 

4

1 Inledning 

1.1 Konsumtionen av små el-produkter ökar 

Konsumtionen av el-produkter har ökat markant de senaste åren och varje svensk gör sig nu av med 

nära 17 kg förbrukade el-produkter om året. ”El-avfallet” utgör därmed ca 3 % av de totalt 514 kg hushållsavfall 

som genomsnittsvensken genererar. 

Kommunerna och producenterna har i samverkan etablerat ett system för insamling och återvinning 

av hushållens el-avfall. Insamlingssystemet kan beskrivas som ytterst effektivt när det gäller större 

produkter som kylskåp, TV-apparater, mikrovågsugnar, dammsugare och liknande. I stort sett samtliga 

sådana apparater samlas nuförtiden in och behandlas på ett korrekt sätt. 

Frågan är emellertid hur ändamålsenligt dagens system är för insamling av mindre produkter. Det 

finns inget som tyder på att en stor del småprodukter hamnar i naturen, men man kan befara att en 

del av dem slängs i soppåsen istället för att lämnas in separat till återvinning. I vilken utsträckning 

detta förekommer har undersökts i denna utredning. 

Att särskilt fokusera på de små el-produkterna har också ett framtidsinriktat syfte. Konsumtionen av 

små el-produkter förväntas öka kraftigt. Det är därför angeläget att börja planera för ett kompletterande 

insamlingssystem, som kan fånga upp morgondagens alla kasserade små el-produkter. I denna 

utredning avses med smått el-avfall sådana el-produkter, som har en sådan storlek att de med lätthet 

kan stoppas ner i en ordinär soppåse. 

Bakom ökningen av antalet små el-produkter ligger flera, samverkande faktorer: 

1. Miniatyrisering 

Funktioner som förr krävde stort utrymme, kan byggas in i mycket små apparater. Exempel; gårdagens 

stora skivspelare med förstärkare, som vägde 5 - 10 kg har ersatts av små bärbara MP3-spelare på 

några 10-tals gram. 

2. ”Gamla” produkter förses med elektronik 

Elektronik byggs in i traditionellt icke-elektriska produkter. Exempel; klockor, termometrar, tryckmätare, 

lodstockar, måttband, skruvmejslar, tandborstar, leksaker. 

3. Helt nya produkter 

Teknikutvecklingen ger oss en massa nya prylar. Exempel; GPS, stegräknare, nästrimmer, elektroniska 

”stearinljus”, blinkande hundhalsband 

4. Sjunkande priser 

Produkterna blir billigare, varför konsumtionen ökar. Exempel; minidataspel och batteridrivna leksaker 

är nu så billiga att de kan ingå i köpet av en hamburgare. 

5

5. Snabb teknikutveckling 

Årets generation av IT-produkter får fjolårets att framstå som ”föråldrad och oanvändbar”. Konsumenterna 

köper nya produkter och kastar de gamla, fast de fortfarande fungerar. 

1.2 El-avfall ska källsorteras och behandlas separat 

Det finns flera anledningar till att förbrukade el-produkter, såväl stora som små, ska sorteras ut ur 

annat avfall och behandlas separat. 

1. Miljölagstiftningen kräver det (se avsnitt 1.4 nedan). 

2. El-avfall innehåller återvinningsbara material, främst metaller och plaster. Genom att tillvarata 

dessa kan man minska uttaget av nya råvaror och spara energi. 

3. El-avfall kan innehålla miljöfarliga eller miljöskadliga ämnen. I tidigare generationer av elprodukter 

användes ibland PCB i kondensatorer, kvicksilver i reläer, bromerade ämnen av typen 

av PBB och PBDE för skydda mot brand osv. Dessa finns inte i nyare produkter. Sverige 

införde tidigt förbud mot vissa farliga ämnen och sedan 2007 råder i hela EU stränga begränsningar 

för användning av miljöfarliga ämnen i el-produkter (se avsnitt 1.3 nedan). Fortfarande 

är det dock tillåtet med små mängder kvicksilver i lysrör och lågenergilampor. 

Batteridrivna el-produkter blir allt vanligare och i en del av dem finns miljöfarliga batterier. 

Flertalet batteridrivna produkter har löstagbara/utbytbara batterier. Uppskattningsvis 10 % av 

engångsbatterierna och de uppladdnings-bara batterierna är miljöfarliga. Om dessa batterier 

inte demonteras innan produkten kastas, sprids miljögifterna till miljön. 

El-produkter kan också ha inbyggda, uppladdningsbara batterier, som är miljöfarliga; dessa 

batterier får inte konsumenten själv demontera utan hela produkten ska lämnas in i separat insamlingssystem 

för el-avfall. Försäljningen av el-produkter med inbyggda, uppladdningsbara 

batterier ökar kraftigt. I de svenska hemmen beräknas det idag finnas totalt ca 3,5 miljoner 

produkter med inbyggda batterier. Enligt El-Kretsen har försäljningen av dessa produkter ökat 

med 50 % mellan 2004 – 2006. 

4. El-produkter kan ha producerats utan farliga ämnen, men detta el-avfall påverkar likväl den 

fortsatta avfallshanteringen negativt om de hamnar i fel avfallsström. Detta kan illustreras i 

följande tre exempel; glödlampor bland glasförpackningar påverkar negativt glasåtervinningen, 

kopparhaltigt el-avfall bland plåtförpackningar försämrar stål- och aluminiumutbytet och 

el-avfall i den brännbara fraktionen försämrar slaggens kvalitet. 

1.3 Historisk tillbakablick 1990-2008 

Vissa el-produkter har varit attraktiva för återvinning redan från allra första stund då de introducerades 

på marknaden för nästan ett sekel sedan, t ex symaskiner, spisar, tvättmaskiner och motorer. Motiven 

var ekonomiska, då man ville komma åt metallerna. 

6

Men först på 1980-90-talen påbörjades en insamling av el-avfall av andra, mer uttalat miljömässiga 

skäl. Man hade då insett vilka allvarliga skador, som vissa ämnen kunde åsamka människor och natur. 

Krav ställdes på att produkter innehållande PCB, freoner och kvicksilver skulle samlas in separat och 

saneras. Teknik utvecklades för att oskadliggöra kvicksilver i lysrör och separat insamling av lysrör 

inleddes. Insamling av småbatterier organiserades. Kommunerna fick 1994 ansvar för att bygga upp 

system, som garanterade att hushållens gamla kylar och frysar blev omhändertagna och deras innehåll 

av freoner destruerades. 

I början av 1990-talet etablerades de första anläggningarna i Sverige (och i världen) för att ta hand om 

förbrukade datorer, TV-apparater, hushållsmaskiner mm. Kunder var vissa miljömedvetna storförbrukare 

(banker, försäkringsbolag, landsting m fl.) samt kommuner, som ville ha en bättre hantering av 

sitt avfall än att bara lägga det på deponi eller att fragmentera det i en metallkvarn. 

Ungefär samtidigt föddes de första tankarna på ett utvidgat producentansvar, dvs. att tillverkarna 

skulle vara ansvariga för att ta hand om sina produkter när de var förbrukade. 

Sverige införde år 2001 producentansvar för el-produkter. Ungefär samtidigt kom liknande lagstiftningar 

i några andra länder (Norge, Nederländerna, Belgien). 

Den svenska förordningen om producentansvar tvingade producenterna enbart att ta tillbaka gamla 

produkter från de kunder, som köpte nya produkter. Däremot, om ett hushåll ville bli av med en gammal 

el-produkt utan att köpa en ny, var kommunen ansvarig (som en följd av kommunens generella 

skyldighet att ta hand om hushållsavfall). Ansvarsfördelningen mellan producenter och kommuner var 

således komplicerad och ytterst svår att hantera i praktiken. 

Skulle producenterna och kommunerna tvingas etablera två parallella insamlings-system Hur skulle 

man då få hushållen att välja rätt system vid varje enskilt tillfälle För såväl producenterna som kommunerna 

handlade det om stora kostnader, då staten samtidigt hade infört hårda krav på hur elavfallet 

skulle hanteras. Allt el-elavfall skulle förbehandlas, vilket innebar att det skulle demonteras 

och att miljöfarliga ämnen skulle tas bort. 

Istället för att etablera två parallella system enades producenterna och kommunerna om ett gemensamt 

system. El-Kretsen 1 och kommunerna, understödda av sin branschförening RVF (nuvarande 

Avfall Sverige), förhandlade sig fram till ett långtgående samarbete. I korthet innebar samarbetet att 

kommunerna åtog sig att samla in hushållens el-avfall och producenterna, genom El-Kretsen, åtog sig 

att transportera bort och förbehandla allt insamlat el-avfall. 

Ungefär vid samma tidpunkt började även EU intressera sig för hanteringen av el-avfall och 2003 beslutade 

EU om ett direktiv om producentansvar för el-produkter. Det skulle införas i varje medlemslands 

nationella lagstiftning senast den 13 augusti 2005. Så skedde i Sverige genom förordningen om 

producentansvar för elektriska och elektroniska produkter (2005:209). Den svenska förordningen från 

1 El-Kretsen i Sverige AB bildades 2001 av ett 20-tal branschföreningar som ett servicebolag med uppgift att fullgöra producenternas 

nya skyldigheter. Idag är dryga tusen producenter anslutna till El-Kretsen. 

7

2001 förändrades och fick en utformning, som när det gäller ansvarsfördelningen mellan producenter 

och kommuner, i stort sammanföll med det frivilliga samarbetsavtal som parterna ingått redan 2001. 

Den nya lagstiftningen påverkade därför endast marginellt den praktiska hanteringen av hushållens elavfall. 

Däremot fick producenterna ett utvidgat kostnadsansvar. Producenterna fick även ansvar för att 

ta hand om hushållens kylskåp och frysar, vilket tidigare låg helt på kommunerna. 

1.4 Gällande lagstiftning 

Hanteringen av el-avfall i Sverige regleras främst genom regler i Avfallsförordningen (2001:1063). 

Dessa regler ger konsumenten en skyldighet att sortera ut el-avfall och hantera det skilt från annat 

avfall. Reglerna ställer också krav på att allt el-avfall förbehandlas av certifierade förbehandlare innan 

det går vidare till återvinning, fragmentering, förbränning, deponering eller annat bortskaffande. 

Bestämmelser om skyldighet för producenter att ta hand om avfall som utgörs av el- produkter finns i 

förordningen (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. Förordningen 

ålägger också kommunerna vissa skyldigheter. Kommunerna ansvarar för, inom ramen för den 

kommunala renhållningsskyldigheten, att hantera det el-avfall från hushåll som inte lämnats till producenternas 

insamlingssystem. 

Genom producentansvarsförordningen har Sverige implementerat det s.k. WEEE-direktivet 

(2002/96/EG). Förordningen anger bland annat vilka produkter, som omfattas av producentansvar. 

Producentansvaret omfattar följande tio produktkategorier. 

Produktkategori 1 - Stora hushållsapparater 

Produktkategori 2 - Små hushållsapparater 

Produktkategori 3 - IT-, telekommunikations- och kontorsutrustning 

Produktkategori 4 - Hemutrustning (TV-, audio- och videoutrustning) 

Produktkategori 5 - Belysningsutrustning 

Produktkategori 6 - Elektriska och elektroniska verktyg 

Produktkategori 7 - Leksaker samt fritids- och sportutrustning 

Produktkategori 8 - Medicinteknisk utrustning 

Produktkategori 9 - Övervaknings- och kontrollutrustning 

Produktkategori 10 - Automater 

Sverige har som enda medlemsstat valt att göra en utvidgning av producentansvaret så att det även 

omfattar vanliga glödlampor och armaturer för hushållsbruk. 

Parallellt med att EU utarbetade ett direktiv om producentansvar, utarbetades det s.k. ROHSdirektivet 

(Restriction of the use of certain Hazardous substances in electrical and electronic equipment). 

Med detta EU-direktiv2 förbjöds eller begränsades användningen av kvicksilver, kadmium, bly, 

sexvärt krom samt flamskyddsmedlen PBB och PBDE i nya el-produkter från den 1 juli 2006. 

2 Infört i svensk lag genom SFS 2005:217 

8

ROHS-direktivet kommer få en stor betydelse för avfallshanteringen. Det innebär att nya el-produkter 

är mycket mindre miljöbelastande och i många avseenden kan jämställas med andra, icke elektriska 

produkter. Direktivet har också en betydelse för den globala miljön. Då den europeiska marknaden är 

så stor har alla större tillverkare i hela världen tvingats ställa om sin produktion. 

2 Dagens system för insamling och återvinning av 

el-avfall i Sverige 

2.1 System för insamling av el-avfall 

Hushållens el-avfall samlas in genom flera kanaler. Kommunerna ansvarar för samtliga insamlingssystem 

som redovisas nedan. 

• Återvinningscentraler (ÅVC) 

Det finns totalt ca 650 ÅVC i landet. Dessa är bemannade mottagningsplatser för mottagning av 

hushållens grov- och trädgårdsavfall, farligt avfall och el-avfall. El-avfall sorteras vanligen i 6 olika 

fraktioner: 

- Kyl/frys 

- Stora hushållsapparater; spis, tvätt- o diskmaskiner, torkskåp/tumlare 

- Små och medelstora apparater; inkluderar det mesta från USB-minnen, leksaker, telefoner 

till datorer, mikrovågsugnar, dammsugare, TV, mm. 

- Raka lysrör (minst 60 cm långa) 

- Lågenergilampor och andra urladdningslampor (inkl. små och böjda lysrör) 

- Glödlampor 

• Grovavfallsinsamling (större föremål som möbler, kyl, frys, vitvaror, TV) Grovavfall, som exempelvis 

skrymmande el-avfall, hämtas fastighetsnära på beställning eller på vissa i förväg bestämda dagar. 

Utformningen varierar från kommun till kommun. 

• Miljöstationer 

Miljöstation är obemannade mindre mottagningsstationer för hushållens farliga avfall. Lysrör, lågenergilampor 

och glödlampor kan oftast lämnas här. 

• Särskild insamling av farligt avfall 

Utformning och omfattning varierar från kommun till kommun. Vissa kommuner delar ut röda 

boxar, i vilka hushållen kan lägga farligt avfall inklusive mindre el-avfall. Boxarna hämtas på beställning 

eller på i förväg bestämda dagar. Andra kommuner använder miljöbilar, särskilda insamlingsfordon, 

som besöker bostadsområden på i förväg bestämda dagar. 

9

• Källsortering i fastigheter 

I allt fler flerfamiljshus kan de boende lämna sitt el-avfall och batterier i ett särskilt inrättat ”miljöhus/miljörum", 

varifrån kommunen eller kommunens entreprenör transporterar avfallet till en 

mottagningsplats i kommunen. 

• Särskild insamling av lampor och små el-produkter 

Några kommuner (däribland Göteborg och Kiruna) har på försök placerat ut särskilda behållare, 

på välbesökta platser, i vilka allmänheten kan lämna lampor, batterier och smått el-avfall. Hittills 

handlar det om ett mindre antal behållare, men dessa har fungerat väl och utnyttjas. 

Kommunens insamling av el-avfall är således till stora delar samordnat med övriga system för insamling 

av hushållens avfall. Detta ger många fördelar. Kommunerna känner väl till de lokala förhållandena 

och kan samordna systemen på ett optimalt sätt. För hushållen är det bekvämt att kunna lämna sitt 

el-avfall på samma ställen som man lämnar andra typer av avfall från hemmen, t ex färg, kemikalier, 

möbler och annat grovavfall, trädgårdsavfall, renoveringsavfall mm. En annan vinst ligger på informationsplanet. 

Det blir lättare att nå ut med en heltäckande information till allmänheten när systemen är 

samordnade. För den enskilde kan det annars vara svårt att få en överblick över dagens källsortering 

med alla dess skilda fraktioner och avlämningsställen. 

2.2 System för behandling av insamlat el-avfall 

El-Kretsen svarar för att det insamlade el-avfallet transporteras till anläggningar där avfallet förbehandlas, 

dvs. de miljöskadliga ämnena tas bort. Hur detta ska gå till regleras genom föreskrifter från 

Naturvårdsverket. 3 

El-Kretsen har inga egna transportfordon eller behandlingsanläggningar. Dessa tjänster handlas därför 

upp i konkurrens, ofta för en två till tre års period. 

Förbehandlingen sker i anläggningar, som är specialiserade på vissa typer av produkter, t ex kyl/frys 

(äldre kylar och frysar innehåller freon som ska destrueras), stora vitvaror (innehåller huvudsakligen 

metaller), små och medelstora produkter (ofta en blandning av plast, metall och glas), lysrör och lågenergilampor 

(innehåller små mängder kvicksilver) samt vanliga glödlampor. Förbehandlingen har 

hittills nästan helt och hållet skett i svenska anläggningar. Undantaget gäller lysrör och lågenergilampor 

som tidvis behandlats i Norge och Danmark. 

När de miljöskadliga ämnena har tagits bort, kan produkternas innehåll av metaller, plaster och glas 

återvinnas. Lagstiftningen innehåller krav på att en stor del av produkterna ska materialåtervinnas. 

Återvinningsmålen varierar från produkt och är t.ex. 75 % för TV-apparater och 80 % för lysrör. Kraven 

är i många fall långtgående och har endast kunnat nås genom utveckling av nya tekniker. För metaller 

finns sedan lång tid etablerat metallsmältverk, men att förvandla ett gammalt TV-glas till något 

användbart har varit en utmaning, liksom att återanvända gamla plaster i nya produkter. Metallsmält- 

3 Naturvårdsverkets föreskrifter om yrkesmässig förbehandling av avfall, som utgörs av elektriska och elektroniska produkter, 

NFS 2005:10. 

10

ningen sker i stor utsträckning i Sverige, medan återvinningen av andra material ofta sker i andra delar 

av Europa eller i Asien, där efterfrågan på material är större. 

3 Insamlade och behandlade mängder el-avfall 

3.1 Statistik 2000 - 2007 

Mängden omhändertaget el-avfall har ökat successivt sedan år 2001 då producenterna och kommunerna 

gemensam startade en landstäckande insamling. År 2007 hade mängden växt till 159 000 ton, 

dvs. drygt 17 kg per invånare 4 . 

Insamlad och förbehandlad mängd el-avfall i Sverige 

År ton kg/inv 

2000 35 000 3,9 

2001 80 000 9 

2002 100 000 11,2 

2003 104 000 11,6 

2004 112 000 12,4 

2005 126 700 14 

2006 145 000 15,9 

2007 159 000 17,3 

De totala mängderna kan delas upp på olika typer av produkter. Uppdelningen nedan är den som görs 

i EU-direktivet och i den svenska förordningen om producentansvar. Uppgifterna avser år 2007. Små 

el-produkter återfinns i flera av dessa kategorier. 

Produktionskategori ton kg/inv 

1 Stora hushållsapparater 66 700 7,30 

2 Små hushållsapparater 19 900 2,16 

3 IT, telekommunikations- och kontorsutrustning 30 800 3,36 

4 Konsumentelektronik (TV, audio, video) 30 600 3,34 

5 Belysningsutrustning 7 900 0,86 

6 El-verktyg 1 100 0,12 

7 Leksaker, fritids- och sportutrustning 150 0,02 

8 Medicinteknisk utrustning 150 0,02 

Diverse, ej fördelat 1 900 0,20 

Alla 159 400 17,37 

4 Källor för resp. års värden: År 2000 bygger på uppgifter från de då befintliga förbehandlarna samt kommunerna. Åren 2001- 

2005 bygger på uppgifter från El-Kretsen och kommunerna. Åren 2006 – 2007 bygger på uppgifter från El-Kretsen. 

11

3.2 Sverige jämfört med andra länder 

Sverige och Norge är de två länder, som kan uppvisa högst insamlingsresultat per invånare i hela världen; 

en position som förklaras av kombinationen av bra insamlingssystem, miljömedveten befolkning 

och hög konsumtion av el-produkter. 

Under 2007 samlades det in ca 17 kg el-avfall per invånare i dessa två länder. 

Uppgifter för övriga europeiska länder finns endast för 2006 när denna utredning skrivs. Detta år noterade 

ytterligare två europeiska länder mer än 10 kg per invånare, samt fem länder i spannet 5-10 kg 

per invånare. Det kan dock förväntas att insamlingsresultaten i de senare länderna kommer att höjas 

väsentligt under 2007 och 2008, eftersom deras system är relativt nyetablerade. 

En analys av den statistik, som insamlas av WEEE Forum, en sammanslutning av insamlingssystem i 

alla EU-länder samt Norge och Schweiz, visar att Sverige har högst insamlingsresultat inom alla produktkategorier 

utom två; stora vitvaror och kyl/frys 5 . 

3.3 Hur stor andel av el-avfallet samlas in i Sverige 

Tas alla förbrukade el-produkter om hand på rätt sätt i Sverige eller är det så att el-avfall hamnar fel, 

trots att insamlingsresultaten ligger på en hög nivå Frågan är inte enkel att besvara. 

Det skulle vara önskvärt att jämföra mängden insamlat el-avfall med mängden förbrukade elprodukter 

under ett visst år. Det skulle då vara möjligt att beräkna insamlingsgraden och erhålla en 

skattning av vad som fattas. Detta är emellertid inte möjligt eftersom det inte finns någon statistik eller 

uppskattning av förbrukningens storlek. 

För vissa andra avfallsslag såsom förpackningar finns inte heller någon statistik över förbrukningens 

storlek, men för dessa kan man göra relativt goda skattningar genom att utgå från nyförsäljningen. 

Flertalet förpackningar har en kort livstid. Normalt går det inte mer än några månader från det att de 

satts på marknaden tills de blir avfall. Därför kan förbrukningen av förpackningar under ett år antas 

vara lika stor som nyförsäljningen under samma år (eller eventuellt föregående år). 

Ett liknande resonemang kan inte föras för el-produkter. Flertalet el-produkter har en betydligt längre 

livslängd. Exempelvis har glödlampor en livslängd på några år medan belysningsarmaturen i några 

decennier. 

Försök har gjorts att beräkna ”livslängdstabeller” för el-produkter enligt samma principer som tillämpas 

i befolkningsstatistiken. Trots mycket nedlagt arbete har det inte lyckats. Det är normalt mycket 

svårt att få reda på åldern på de produkter som samlas in. Stora och dyra apparater kan vara försedda 

med uppgift om tillverkningsår (alternativt serienummer vilket ibland kan ge tillverkningsåret efter 

kontakt med tillverkaren). Flertalet produkter har dock inte någon sådan märkning. 

5 En möjlig förklaring kan vara att i Sverige bor många familjer i bostäder, där hyresvärden tillhandahåller spis, kyl, frys och 

tvättmaskin och att dessa byts mer sällan. 

12

Ett annat, och växande problem, är att ”historiska” data om produkternas tidigare livslängd inte säger 

så mycket om aktuell eller framtida livslängd. 

Hur lång tid en produkt faktiskt blir använd bestäms allt mindre av dess ”tekniska livslängd”. Det är få 

produkter, som används tills de är fullständigt utslitna och omöjliga att reparera, även om det finns 

sådana som t.ex. lysrör och glödlampor. Många trasiga produkter, som kastas kan tekniskt sett repareras, 

men det görs inte pga. att det är billigare att köpa nytt än att reparera. 

Ofta kastas även fungerande produkter. Innehavaren har kanske inte längre behov av produkten och 

den går inte avsätta på andrahandsmarknaden, eller så önskar han/hon en ny produkt med andra 

egenskaper. Datorer, telefoner, kameror, musikspelare och TV är exempel på produkter, som ofta byts 

ut för att innehavaren vill ha en nyare modell med högre prestanda. 

En del vitvaror byts ut i förtid för att man vill sänka elförbrukningen. Ibland lanserar tillverkarna nya 

produktgenerationer med överlägsna egenskaper som får de tidigare att bli överspelade. Den elektriska 

skrivmaskinen slutade användas när datorn blev var mans egendom. En likartad utveckling ser vi nu 

för kameror, videoapparater, TV med katodstrålerör och många andra produkter. 

Något paradoxalt kan man därför konstatera att en el-produkts faktiska brukstid allt mindre beror på 

produktens egna egenskaper och allt mer på de efterföljande produktgenerationernas egenskaper (inklusive 

deras pris). 

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det inte är möjligt att mäta insamlingssystemens effektivitet 

genom att jämföra insamlingsresultaten med mängden nyförsålda produkter under samma år 

eller under ett föregående år. Det finns ingen statistik över hur många el-produkter, som förbrukas 

varje år, och det är omöjligt att upprätta en sådan statistik. 

Den inledande frågan, huruvida allt el-avfall tas om hand på rätt sätt i Sverige, måste därför besvaras 

på ett mer indirekt sätt. Ett sådant sätt är att undersöka om el-avfall dyker upp på andra platser än i de 

avsedda insamlingssystemen. Detta görs i följande avsnitt. 

4 Förbrukade små el-produkter på avvägar 

4.1 Vad säger plockanalyserna 

Inget tyder på att de svenska hushållen i någon större omfattning kastar sitt el-avfall i naturen. Troligare 

är att en del el-avfall hamnar i den vanliga soptunnan, i alla fall små el-produkter som lätt ryms i 

en soppåse eller kan tryckas ner i en soppåse eller ett sopkärl. I vilken utsträckning det sker kan vi få 

reda på genom att granska plockanalyser. 

Plockanalys är en metod för att få reda på vad som ingår i säck- och kärlavfall från hushåll. Resultaten 

använder kommunernas avfallsplanerare för olika syften som t.ex. utvärdera befintliga källsorteringssystem 

och planera informationsinsatser. Sättet att genomföra plockanalyser på har blivit allt mer 

13

standardiserat det senaste decenniet. Visst standardiseringsarbete har utförts på Europanivå, men 

framförallt genom gemensamma ansträngningar i den svenska avfallsbranschen 6 . 

Starkt förenklat kan metodiken för en plockanalys beskrivas på följande sätt. Först bestäms vilket avfallsslag 

som ska studeras och från vilken typ av bostadsområde det ska hämtas. Avfallet hämtas på 

normalt sätt, men förs till en särskilt iordningsställd sorteringsplats. Där tippas det av på en hård yta, 

blandas om och fördelas sedan jämnt ut i ett ca en meter tjockt lager. Över avfallet läggs ett rutnät, där 

varje ruta är numrerad. Med slumpens hjälp väljs sedan ett antal rutor ut, vars innehåll ska analyseras. 

Allt avfall, som ligger i respektive ruta, lyfts upp på ett särskilt bord, där personalen sorterar innehållet 

i olika typer och väger det. Antalet fraktioner kan uppgå till 20 – 30 stycken beroende på typ av avfall 

och syftet med analysen. Sorteringen görs mycket omsorgsfullt och känsliga vågar används. Arbetet är 

mycket påfrestande och personalen måste av hygieniska skäl bära skyddskläder. Därför begränsas 

varje undersökning till att omfatta 500-1000 kg. En sådan undersökning kan t.ex. bestå av fem delprover, 

rutor, om vardera 100 kg. 

Tillvägagångssättet är avpassat för fraktioner som förekommer i stor omfattning i varje ruta, såsom 

matavfall, tidningar och förpackningar. I och med att de är så vanliga spelar slumpen inte så stor roll. 

Värre är det för avfallsslag som förekommer i liten utsträckning vilket är fallet med el-avfall. I en ruta 

kanske det inte förekommer något el-avfall alls, men i grannrutan finns det en högtalare som väger 10 

kg. Det första delprovet ger 0 % el-avfall och det andra 12,1 %. Exemplet är hämtat från en undersökning 

genomförd i en kommun under 2007. Undersökningen omfattade ytterligare tre delprover, som 

gav 0,4 %, 0,8 %, respektive 0,8 % el-avfall. När alla delproverna slogs samman erhölls slutresultatet 

2,42 %. 

Exemplet visar vilken stor roll slumpen spelar för slutresultatet. Om man hade missat rutan med högtalaren 

och istället råkat välja en ruta med enbart lite glödlampor och leksaker, hade slutresultatet 

blivit 0,5 %. 

Eftersom slumpen spelar så stor roll för de enskilda plockanalysernas resultat, har denna utredning 

eftersträvat att basera denna utredning på så många plockanalyser som möjligt. Stickprovsundersökningar 

från sammanlagt ca 40 kommuner har studerats. I den slutliga databearbetningen ingår undersökningar, 

som är genomförda från hösten 2005 till och med våren 2008. 

Slutligen ska det påpekas att småbatterier har klassificerats på olika sätt i plockanalyserna. I vissa 

utgör de en egen kategori, i andra räknas de in i el-avfallet. Det har inte varit möjligt att korrigera för 

detta. 

Ett exempel på en plockanalys genomförd under 2006 redovisas i bilaga 1. 

6 RVF Utveckling (Nuvarande Avfall Sverige) Rapport 2005:19 ”Manual för plockanalys av hushållsavfall i kärl och säckar”. 

Manualen bygger på mångårigt arbete utfört av NSR och Luleå tekniska universitet. Det faktum att många kommuner dessutom 

anlitat samma konsult, NSR Research, att utföra sina plockanalyser har ytterligare bidragit till att göra analysresultaten jämförbara. 

14

4.2 El-avfall i hushållens säck- och kärlavfall 

Fortfarande samlas huvuddelen av hushållsavfallet in i en fraktion som i denna utredning benämns 

”brännbar, blandad fraktion”. Med blandad avses att även matavfall ingår. För denna fraktion finns ett 

dataunderlag tillgängligt som omfattar 63 undersökningar. 

Spridningen är stor avseende förekomst av el-avfall i plockanalyserna. De sex lägsta resultaten anger 0 

% el-avfall, de sex högsta anger 1,4-2,6 %. Medianvärdet är 0,4 % och medelvärdet (aritmetiska) för 

alla är 0,6 %. 

Många kommuner håller på att ändra sitt system för insamling och behandling av hushållsavfall med 

avsikt att separat samla in hushållens matavfall för rötning eller kompostering. I det insamlade materialet 

ingår relativt få data från denna typ av insamlingssystem. De plockanalyser som redovisar data 

från sådana system visar entydigt att den organiska fraktionen näst intill är helt fri från el-avfall. Endast 

i två prov hittades el-avfall och då i mycket små mängder (i båda fallen ingick glödlampor). Elavfallet 

hamnar istället i restfraktionen, genomsnittvärdet för dessa plockanalyser var 0,9 %. Värdet är 

något högre än de 0,6 %, som tidigare redovisats för kommuner, som inte sorterar ut matavfall. Men 

om den faktiska mängden el-avfall är större, densamma eller något mindre (räknat i kg) än i kommuner 

som inte infört utsortering av organiskt avfall är svårt att säga med säkerhet eftersom alltför få 

observationer ingår i materialet. Värden antyder dock att de hushåll, som sorterar ut organiskt avfall, 

försöker hålla denna fraktion så ren som möjligt. 

I sammanhanget kan det vara intressant att återge resultatet från en region där hushållen sorterar i de 

tre fraktionerna organiskt, brännbart samt övrigt. I den organiska fraktionen hittades 0 %, i den 

brännbara 0,5 % och i övrigt 3,3 %. 

Det hade varit intressant att använda de insamlade plockanalyserna till att få en mer generell kunskap 

om hur olika bakgrundsfaktorer såsom befolkningssammansättning, bebyggelsetyp, informationsinsatser, 

tillgång till avlämningsställen för el-avfall m.m. påverkar utsorteringen av el-avfall. Dessvärre 

medger inte materialet några sådana analyser eftersom nödvändig bakgrundsinformation inte har 

dokumenterats i tillräcklig utsträckning. 

15

Däremot är det möjligt att säga något om vilken typ av el-avfall som påträffats, då detta har dokumenterats 

utförligt i flertalet undersökningar. De mest frekvent förekommande produkterna är batterier 

och glödlampor, därefter följer sladdar, kablar och diverse kontakter. Små belysningsarmaturer, ficklampor, 

klockor och leksaker är också vanliga. Man har också hittat handmixer, rakapparat, eltandborste, 

hårtork, miniräknare, tangentbord till dator, hårddisk, kretskort, radio, CD-spelare och 

liknande produkter. 

Mobiltelefoner och kameror är sällsynta. Däremot hittas oftare andra typer av telefoner. Endast en 

brandvarnare har påträffats. Lysrör och lågenergilampor förekommer, men i ett litet antal. 

En väsentlig del av det identifierade el-avfallet omfattas inte av producentansvar, utan kan närmast 

betecknas som byggavfall (kablar, väggströmbytare och vägguttag) som troligen bytta av bostadsägarna 

själva. 

Utifrån undersökningsresultaten har en skattning gjorts av den totala mängden el-avfall som hamnar i 

hushållsavfallet. Skattningen pekar åt att den felsorterade mängden el-avfall kan ligga i storleksordningen 

12 000 ton per år eller ca 1,3 kg per invånare. Osäkerheten är dock betydande. Plockanalyserna 

förefaller vara mycket noggrant genomförda, men omfattar trots allt bara ca 100 ton. Detta är endast 

0,005 procent av den mängd säck- och kärlavfall, som genereras i Sverige varje år (drygt 2 miljoner 

ton). I sammanhanget är det också viktigt att notera att denna skattning omfattar allt el-avfall som 

påträffats vid plockanalyserna, från viktmässigt ”tunga” datamonitorer till ”lätta” glödlampor. Smått 

el-avfall endast utgör en del av denna mängd. Hur stor andel av denna skattning som utgörs av smått 

el-avfall har inte kunnat avläsas i utredningen. 

4.3 El-avfall i andra avfallsfraktioner 

Det finns några få plockanalyser av jämförligt hushållsavfall från andra än hushåll. En mindre plockanalys 

utförd i Åre 2007 avsåg avfall från företag belägna i tätort, troligen butiker, kontor och restauranger. 

Det jämförliga hushållsavfallet innehöll mycket matavfall, men även andra fraktioner liknande 

de, som förekommer i avfall från hushåll som t.ex. tidningar och förpackningar. Förekomsten av elavfall 

påminde också om det som finns i avfall från hushåll, såväl till mängd (0,6 %) som sammansättning 

(i testprotokollet angavs ”Främst sladdar men också fjärrkontroller, leksaker och trasiga glödlampor”). 

Naturvårdsverket har ett regeringsuppdrag att utreda om nuvarande system för insamling av hushållsavfall 

borde ersättas av ett annat baserat på produkternas materialinnehåll snarare än deras användningsområde. 

För att få dataunderlag genomfördes i Eskilstuna under 2007 en undersökning av bland 

annat innehållet i insamlade förpackningsfraktioner 7 . 

Två små partier plastförpackningar analyserades (endast 90 resp. 75 kg). Det ena avsåg plastförpackningar 

insamlade via återvinningsstationer, vilket innehöll 0,5 kg el-avfall, dvs. 0,6 % (typ av el-avfall 

7 Naturvårdsverket Rapport 5752. 2007. Materialströmmar – ett bättre sätt att samla in hushållsavfall 

16

okänt). Det andra partiet avsåg plastförpackningar insamlade i en fastighetsnära insamling, vilket inte 

innehöll något el-avfall alls. 

Samma typ av analys gjordes även för metallförpackningar, men för något större mängder (246 resp. 

180 kg). Partier av metallförpackningar insamlade via återvinningsstationer innehöll 2,6 % el-avfall 

och metallförpackningar via fastighetsnära insamling 1,3 % el-avfall. 

För metallförpackningar finns ytterligare data från Metallkretsen som lät utreda innehållet i sina mellanlager 

för insamlade metallförpackningar på åtta orter i Sverige under 2007. Totalt undersöktes 900 

kg, vilket visade sig innehålla totalt 2 % el-avfall. Resultatet kommenterades av utredaren på följande 

sätt: 

”Elektronikskrot som t ex glödlampor, kablar, mobiltelefon, mikroskop, termometer, strömbrytare, 

kretskort, klockor, laddare, hörlurar fanns i flera prover. Totalt fanns det 29 glödlampor i proverna. 

Provet från Malmö innehöll en dator vilket utgjorde största delen av provets vikt.” 8 

Dator och julgransbelysning bland insamlade metallförpackningar från Malmö 2007. 

Källa: Metallkretsen/NSR Research. 

Att så stora produkter som datorer hamnar bland metallförpackningarna förefaller dock vara sällsynt. 

Metallkretsen har utformat inkasten på sina insamlingsbehållare på Återvinningsstationerna så att det 

ska vara svårt att lämna annat än små metallburkar; inkastet på de äldre behållarna är ett runt hål 

med diametern 16 cm. På nyare behållare kan spärren mot större föremål vara utformad på ett annat 

sätt. 

Eventuellt förekommande el-avfall bland plast- och metallförpackningarna sorteras ut innan plasten 

respektive metallen återvinns 9 . Det el-avfall som påträffas i sorterings-processen kan sorterarna utan 

8 NSR Research, Sanita Vukicevic. 

17

kostnad lämna till El-Kretsen. Trots detta innebär el-avfallet givetvis en olägenhet och ett merarbete 

för sorterarna. Det bör dock påpekas att el-avfallet utgör en liten del av allt det ovidkommande material 

som påträffas bland plast- och metallförpackningarna. 

Utifrån undersökningsresultaten har en skattning gjorts av den totala mängden el-avfall som hamnar 

bland plast- och metallförpackningarna. Den anger att mängden kan ligga i storleksordningen 150 ton 

respektive 700 ton per år, dvs. mindre än 1 tusen ton per år eller ca 0,1 kg per invånare. Det måste 

dock påpekas att osäkerheten är betydande. Liksom i fallet med el-avfallet i det vanliga säck- och 

kärlavfallet från hushåll bygger skattningen på ett mycket litet urval, endast 0,002 procent av den 

mängd plast- och metallförpackningar som samlas in i Sverige varje år. 

5 Upplagring av små el-produkter i hemmen 

Det finns skäl att anta att det finns många el-produkter i de svenska hushållen som inte används särskilt 

aktivt eller som t.o.m. är trasiga. Gamla datorer, ljud- och bildutrustningar, telefoner, kameror, 

verktyg osv. behålls även om hushållet har köpt nya. Kanske hamnar de i ett förråd eller läggs i en byrålåda. 

Troligtvis förflyttas många äldre produkter till fritidshuset eller överlåts till barn och bekanta. 

Med syfte att utreda hur de svenska hushållen hanterar sina små elektriska och elektroniska produkter 

utfördes under mars 2008 en attitydundersökning som en del av denna utredning. Undersökningen, 

som genomfördes av GfK Sverige AB, omfattade totalt 1000 personer, i ett riksrepresentativt, slumpmässigt 

urval av lika många män som kvinnor i åldrarna 16 – 84 år. Förutom frågor om hantering av 

små el-produkter, ingick frågor om intervjupersonernas kön, ålder, hushållsstorlek, antal barn under 

18 år, typ av bostad, hushållets sammanlagda inkomst samt bostadsort. Resultatet från attitydundersökningen 

redovisas i sin helhet i bilaga 2. 

Bland annat tillfrågades intervjupersonerna om de hade några icke-fungerande små el-produkter i 

hemmet 10 . Undersökningen visar att av samtliga intervjuade personer var det 65 % som hade kasserade 

batterier hemma, 43 % kasserade glödlampor, 41 % kasserade mobiltelefoner, 37 % kasserade 

klockor, 24 % kasserade lågenergilampor och lysrör, 22 % kasserade musikspelare, 21 % kasserade 

leksaker, 15 % kasserade elektriska handverktyg, 11 % kasserade eltandborstar och 18 % andra typer av 

kasserade små el-produkter (se bilaga 1, s. 9). Upplagring visade sig finnas i alla typer av hushåll, men 

är något mer frekvent bland barnfamiljer och bland hushåll som själva beskriver sig som miljöengagerade. 

De intervjuade berättar om en betydande upplagring av kasserade, icke-fungerande produkter i hemmen. 

I verkligheten är upplagringen troligen ännu större än vad som intervjupersonerna uppgav vid 

intervjutillfället. Dels kan det vara svårt för den svarande att snabbt erinra sig alla de produkter som 

9 Även om el-avfallet till stor del utgörs av metaller är det inte lämpligt att smältas ihop med metallförpackningarna. Dagens 

metallförpackningar är gjorda av stål- eller aluminiumplåt, medan el-produkterna ofta innehåller även andra metaller. 

10 Fråga: ”Alla de här uppräknade produkterna är exempel på produkter, som blir el-avfall. Vet du, eller tror du, att du har några 

sådana kasserade produkter, dvs icke-fungerande, hemma i ditt hushåll idag” 

18

denne har i sin ägo, dels kan den svarande sakna kunskap om vilka produkter övriga hushållsmedlemmar 

äger. 

6 Vad händer med mobiltelefonerna 

Svenska folket köper varje år drygt 3 miljoner mobiltelefoner. Vad händer med de som inte längre 

används 

El-Kretsen samlar in relativt få av dessa. Under 2007 samlades uppskattningsvis 300 000 kasserade 

mobiltelefoner in. Ett något större antal förmodas kasseras på reparationsverkstäderna, varifrån de 

sänds direkt till återvinning. Offentlig statistik saknas men branschkunniga nämner att det kanske kan 

röra sig om 500 000- 600 000 mobiltelefoner per år. Tillsammans omfattar detta knappt en miljon 

återvunna mobiler per år. 

Plockanalyserna indikerar att nästan inga mobiltelefoner kastas i soptunnorna. Endast någon enstaka 

har påträffats. 

Var tar resten vägen Mycket tyder på att de finns kvar i hemmen. TeliaSonera genomförde våren 

2008 en undersökning som indikerar att det finns sammanlagt 15 miljoner mobiltelefoner i de svenska 

hemmen som inte används 11 . 

Hur många ”gamla” mobiltelefoner har du hemma 

Invånare i åldern 18 – 80 år 

Antal ”gamla” mobiler hemma 

Ingen 

En 

Två 

Tre 

Fyra 

Fem 

Sex 

Sju eller fler 

Andel av de tillfrågade 

17 procent 

20 procent 

24 procent 

17 procent 

10 procent 

6 procent 

2 procent 

4 procent 

Av de tillfrågade uppger sig 83 % ha minst en gammal mobil hemma, som de inte utnyttjar. 12 

Enligt svaren skulle de tillfrågade personerna i genomsnitt äga 2,35 gamla mobiler per person som de 

inte använder. De intervjuade var i åldern 18 – 80 år. Denna ålders-grupp omfattar 6,8 miljoner invå- 

11 TeliaSonera Trendspanning 2008. Intervjuundersökning omfattade 4000 personer, 18 år och över. Uppläggningen av Telia- 

Soneras undersökning skiljer sig något från den som Avfall Sverige genomförde. TeliaSoneras omfattar alla ”gamla, i bruk 

varande” mobiler, medan Avfall Sverige omfattar endast ”kasserade, icke- fungerande” mobiler. 

12 Undersökningen visar vissa regionala skillnader. Störst innehav registreras för Västmanlands, Uppsala och Jämtlands län där 

70 – 74 % av de intervjuade uppger sig ha två eller fler gamla mobiler, som de inte använder. Minst innehav registreras i Blekinge, 

Jönköpings, Skåne Värmlands län där 55 – 59 % av de tillfrågade gav samma svar på denna fråga. Orsaken till de regionala 

skillnaderna är okänd. 

19

nare. Beräknat på denna åldersgrupp (dvs. utan barn och ungdomar) skulle det således finnas totalt 15 

miljoner mobiltelefoner i Sverige som inte används. Så länge mobiltelefoner befinner sig i byrålådorna 

utgör de inte något miljöproblem, men ur resurssynpunkt innehåller mobiltelefoner en hög andel återvinningsbara 

metaller. Genom att återvinna dessa kan uttaget av nya råvaror minskas och energi sparas. 

TeliaSonera frågade även efter anledningen till att man sparar gamla mobiltelefoner. 

Varför har du sparat de gamla mobiltelefonerna 

Angivet skäl 

Bra att ha som ”back-up” 

Sparar av nostalgiska skäl 

Ger dem till mina barn att leka med 

Orkar inte slänga dem 

Ingen särskild anledning 

Andel av de tillfrågade 

47 procent 

13 procent 

8 procent 

7 procent 

39 procent 

Att hushållen sparar på sina gamla mobiler är inte unikt för Sverige. Tillverkningsföretagen har försökt 

spåra vad som händer med deras produkter i olika länder och överallt kommit fram till ett resultat, 

som överensstämmer med den bild som tecknats ovan. 

Det har förekommit en hel del tidningsartiklar, nationella och internationella, om vart mobilerna tar 

vägen, men deras faktaunderlag är svårt att kontrollera. Som exempel kan citeras en aktuell artikel om 

situationen i Japan: 

”Men trots växande intresse för både miljö och återvinning har industrin svårt att få in tillräckligt 

med gamla mobiltelefoner. I Japan, med 128 miljoner invånare, används en mobil i 

genomsnitt i två år och åtta månader. Det borde innebära att massor av mobiltelefoner varje 

år blir överflödiga. Ändå återvinns bara 10 – 20 procent av dem. Tydligen föredrar folk 

att stoppa ner gamla mobiler i byrålådan av rädsla för att personuppgifter i dem ska komma 

på avvägar, säger Yoshinori Yajima på industridepartementet i Tokyo. Statistik visar att 

mängden insamlade telefoner i Japan har minskat på senare år.” 13 

Den citerade texten publicerades i nästan alla svenska dagstidningar. Artikelns ingress inspirerade 

kanske de svenska läsarna att fortsätta sin upplagring: 

”Funderar på att slänga din gamla mobil Kan vara dumt. Kanske bättre att först ta vara på 

allt guld, silver koppar och andra metaller i elektroniken – priserna på många av dem stiger 

mot rekordhöjder.” 

Kasserade mobiltelefoner hittar också vägar ut ur i Sverige. På grund av mobiltelefonernas värdefulla 

innehåll av ädelmetaller har flera initiativ till insamlingar skett under 2007 och 2008. Denna insam- 

13 TT, Tidningsartikel 20080524. ”Gamla mobiltelefoner rena guldgruvan” 

20

ling sker inte inom ramen för producentansvar för el-avfall. Uppföljning av de mängder mobiltelefoner 

som lämnar Sverige är därför mycket bristfällig. 

7 Vad händer med glödlamporna 

Totalt säljs 70 – 80 miljoner glödlampor per år i Sverige. I denna siffra ingår alla typer av glödlampor 

som förbrukas av såväl hushåll som andra. Statistik för 2007 visar att nära 20 miljoner glödlampor 

återvanns detta år, vilket motsvarar 25 % av nyförsäljningen. 

Utredningens attitydundersökning (se bilaga 2) visar att nästan vartannat hushåll, 43 %, har ett litet 

lager av trasiga glödlampor därhemma. Denna upplagring sker troligtvis av andra orsaker än för mobiltelefoner. 

Sannolikt väntar hushållen på ett lämpligt tillfälle att lämna dem till rätt insamlingsställe. 

Det är rimligt att anta att nyförsäljning och förbrukning är ungefär lika stor, ca 80 miljoner lampor 

årligen. 

I Sverige startade insamling av glödlampor i större skala först i samband med producentansvaret 

2001. Mängderna var små de första åren, men har successivt ökat och uppgick till 430 ton under 2007. 

Mängden icke återvunna glödlampor kan skattas till ca 60 miljoner under 2007 eller 1300 ton. Fördelat 

jämnt på landets befolkning blir det ca 6 lampor med en sammanlagd vikt på ca 0,15 kg per år och 

invånare. Genomsnittssvensken lämnar ifrån sig 240 kg säck- och kärlavfall per år. Om samtliga 60 

miljoner glödlampor hamnade i detta hushållsavfall skulle det finnas ca 25 glödlampor per ton säckoch 

kärlavfall och dess andel av vikten vara 0,06 %. Således skulle glödlamporna, viktmässigt, utgöra 

max 10 % av det el-avfall, som ligger kvar i restavfallet. 

Plockanalyserna visar att glödlampor tillsammans med batterier är de el-produkter, som oftast kastas i 

soppåsen. Det kan bero på en kombination av flera förhållanden: 

• Glödlampor är en produkt som förekommer i stort antal i varje hem. 

• Glödlampor är små och ryms lätt i den vanliga soppåsen. 

• Soppåsen är ett bekvämare/mer näraliggande alternativ än att uppsöka särskilda insamlingsställen 

för glödlampor. 

• Bristande kunskap och motivation hos hushållen för att sortera ut glödlamporna. 

Hur ställer sig det svenska insamlingsresultatet på 25 % i en internationell jämförelse Det är bättre än 

i andra länder. En organiserad, landstäckande insamling av glödlampor förekommer normalt inte här, 

eftersom det europeiska producentansvaret för el-produkter inte omfattar glödlampor. 

Norge har däremot infört en nationell insamling av glödlampor. Det norska systemet liknar det svenska 

och är också baserat på ett nationellt producentansvar, men det samlar in mindre mängder. 

21

Insamling av glödlampor (2007) 

Antal kg 

Mängd (kg per 1000 invånare) 

Norge 15 

Sverige 47 

Uppgifter om den norska förbrukningen av glödlampor har inte kunnat erhållas, men det är rimligt att 

anta att den är likartad den svenska per capita räknat. Om så är fallet, är den svenska insamlingsgraden 

av glödlampor ca tre gånger så stor som den norska. 

8 Vad händer med andra små el-produkter 

För andra små el-produkter saknas statistiskt underlag i form av jämförbara försäljnings-, förbruknings- 

och återvinningsdata för att beräkningar ska kunna utföras på samma sätt som för mobiltelefoner 

och glödlampor. Avfallsstatistiken baseras alltid på vägningar, dvs. insamlade och behandlade 

mängder avfall anges i vikt. För flertalet produkter upprättas försäljningsstatistiken enbart i försäljningsvärde, 

dvs. i kr. Uppgifter om livslängd, förbrukningstakt eller motsvarande saknas helt varför 

det inte är möjligt att på ett godtagbart sätt koppla samman data om försäljning, förbrukning, insamling 

och återvinning. 

9 Erfarenheter från Norge 

De svenska och norska systemen för insamling av el-avfall liknar varandra på flera sätt. Systemen etablerades 

ungefär samtidigt, år 2001 respektive 2000, och de två länderna är världsledande vad avser 

insamlad mängd el-avfall, båda noterar ca 17 kg per invånare år 2007. 

I Norge kan hushåll lämna sitt el-avfall, inte bara till kommunala insamlingsplatser, utan även till försäljningsställen. 

Vidare har den norska producentsammanslutningen, Elretur, i flera år bedrivit en 

informationskampanj för att få folk att lämna in fler kasserade små el-produkter, och inte kasta dem i 

soporna. Kommuner som önskat delta i kampanjen har haft möjlighet att skriva ett särkilt avtal med 

Elretur, vilket flertalet kommuner har gjort. Elretur har tagit fram texter och bilder som kommunerna 

får använda fritt i sina lokala kampanjer. 14 . 

Avtalet innebär bl.a. att kommunerna får ett ekonomiskt stöd för denna insamling. Stödet har beräknats 

utifrån hur mycket el-avfall, av vissa produkttyper, som Elretur hämtat från respektive kommun. 

Denna ersättningsmodell är möjlig i Norge då allt el-avfall sorteras och vägs från varje enskild kommun. 

14 Information kan hämtas från www.elretur.no 

22

I Sverige är denna ersättningsmodell inte möjlig. Sedan 2006 väger och sorterar El-Kretsen inte innehållet 

i samtliga hämtningar. Istället tar man ut vissa stickprov, som sorteras och vägs ytterst noggrant. 

Förändringen motiverades med att man önskade möjliggöra en mer rationell hantering på behandlingsanläggningarna 

och därmed sänkta behandlingskostnader, men även få bättre kvalitet på 

statistiken. 

Elretur avser att fortsätta bedriva kampanjen för ökad insamling av småprodukter, men överväger att 

reformera modellen för ersättning till kommunerna. Troligen kommer ersättningen i framtiden inte 

vara kopplad till just insamlingen av småprodukter. 

Insamlingen av småprodukter har ökat i Norge, men vilken betydelse informations-kampanjen har 

haft är inte klarlagd. 

Vid en jämförelse av mängden smått el-avfall som förekommer i plockanalyser förefaller det som om 

Norge inte är bättre än Sverige på att samla in smått el-avfall. Norska Elretur har uppskattat att ca 2 kg 

el-avfall per invånare slängs felaktigt i de norska soppåsarna, vilket är något mer än vad som har uppskattas 

finnas i de svenska. 

I avsnitt 7 ovan redovisades att, per invånare räknat, samlas det in fler glödlampor i Sverige än i Norge. 

Samma sak gäller för lysrör och lågenergilampor. I sammanhanget bör det nämnas att de svenska 

insamlingsresultaten för lysrör och lågenergilampor ligger mycket över samtliga andra länders. 

10 Slutsatser och förslag till åtgärder 

10.1 Utveckling och förbättring av insamlingssystem 

10.1.1 Dagens insamlingssystem är otillräckligt för små el-produkter 

Dagens nationella system för insamling av el-avfall kan sägas vara baserat huvudsakligen på kommunernas 

återvinningscentraler, vartill kommunerna har lagt viss kompletterande service. Detta system 

kan anses ha en acceptabel tillgänglighet för stort el-avfall. Allmänheten accepterar att åka bil några 

kilometer eller längre för att lämna kylskåp, spisar och TV-apparater, alternativt utnyttjar man den 

kommunala hämtservicen för grovavfall. 

Däremot är det inte realistiskt att kräva att samtliga hushåll ska vara beredda att bege sig till en återvinningscentral 

för att bli av med smått el-avfall. Om inlämningsplatsen ligger alltför otillgängligt, 

kommer smått el-avfall att fortsätta kastas i andra mer lättillgängliga kärl. Som beskrevs i avsnitt 1 

förväntas en framtida mångdubblad konsumtion av små el-produkter. Om inga åtgärder vidtas kan 

mängden el-avfall i soppåsen öka, inte nödvändigtvis pga. att allmänheten blir slarvigare utan på 

grund av konsumtionsökningen. 

23

10.1.2 Åtgärder bör vidtas för att öka insamlingen av små el-produkter 

Även om det svenska systemet är synnerligen framgångsrikt, finns det anledning att vidta åtgärder för 

att minska mängden el-avfall som hamnar fel. Målet att inget el-avfall ska förekomma vid plockanalyser 

är inte realistiskt att uppnå, men ambitionen är att verka i den riktningen. Det har inte varit möjligt 

att utarbeta en rekommendation om ett kvantitativt mål inom ramen för denna utredning. Ett starkt 

förenklat kvantitativt mål, t.ex. max x kg per invånare och år, kan skymma det faktum att framtida elprodukter 

blir mindre, vilket betyder att fler men lättare produkter återvinns. På sikt är det alltså inte 

relevant att sätta mål som kopplar insamlingsgraden till insamlade mängder, utan snarare till insamlade 

antal. 

10.1.3 Kompletterande insamlingssystem med bättre tillgänglighet bör etableras för småprodukter 

Det är önskvärt att källsorteringen i fastigheter byggs ut. Det är viktigt att sådana lösningar byggs utifrån 

de lokala förutsättningarna i enskilda fastigheter och bostadsområden. Sådana initiativ kan 

komma från fastighetsägare och i viss mån kommuner. 

Det finns potentiellt stora möjligheter att förtäta insamlingssystemet och mångfalt öka tillgängligheten 

för konsumenterna genom att möjlighet ges att återlämna smått el-avfall i butiker. Denna insamling 

kan med fördel samordnas med batteriinsamlingen. Samarbetet mellan El-Kretsen och intresserade 

butiker bör ske på frivillig bas. Butiksinsamlingen bedöms bli särskilt effektiv genom nationella butikskedjors 

deltagande. 

10.1.4 Insamlingsbehållare lämpliga för små el-produkter bör utvecklas 

10.1.4.1 Förbättringsåtgärder på återvinningscentraler 

Idag lämnar vanligtvis allmänheten smått el-avfall i stora trådburar med grova nätmaskor på kommunernas 

återvinningscentraler. Dessa trådburar föreslås kompletteras med insamlingskärl som är mindre 

och täckta. Det bedöms minska risken för att de avlämnade produkterna inspekteras och stjäls av 

efterföljande besökare. På så sätt kan allmänhetens förtroende för systemet öka. Detta är särskilt viktigt 

för insamlingen av kasserade mobiltelefoner eftersom lagrad information inte får vara åtkomlig. 

Särskilda mottagningsbehållare, som uppfyller dessa krav bör utvecklas. 

10.1.4.2 Insamling av lågenergilampor och glödlampor kräver särskild uppmärksamhet 

Kompletterande insamlingssystem med bättre tillgänglighet bör övervägas för såväl glödlampor som 

lågenergilampor. Glödlampan är en produkt som väntas ge mindre belastning i avfallsledet i framtiden. 

Dels innehåller de nya glödlamporna inget bly från och med 1 juli 2007, dels ersätts glödlampor i 

viss utsträckning av lågenergilampor. Trots detta är det befogat att etablera mer tillgängliga insamlingssystem 

för glödlampor på grund av den stora mängd glödlampor som finns i samhället. 

Lågenergilamporna är betydligt färre till antalet på grund av dess långa livslängd. Det är viktigt att de 

samlas in i en egen fraktion eftersom de innehåller kvicksilver, vilket ska hanteras separat. Hittills har 

plockanalyserna visat att få lågenergilampor slängs i hushållens säck- och kärlavfall, men det finns en 

24

isk att antalet felslängda lågenergilampor ökar i takt med att konsumtionen ökar, om inte ett mer 

lättillgängligt insamlingssystem etableras. 

10.1.4.3 Kommunernas pågående utvecklingsarbete 

Kommuner har genomfört flera försök med nya typer insamlingsbehållare för glödlampor, lågenergilampor 

samt småbatterier. Tekniska Verken i Kiruna bedriver sedan tre år ett program för att reducera 

mängden kvicksilverhaltiga batterier, elektronik samt bly från glödlampor i det brännbara avfallet. 

Programmet omfattar informationsåtgärder, utplacering av insamlingsbehållare mm. En insamlingsbehållare, 

som kallas ”Holken”, har utvecklats för glödlampor, lågenergilampor samt småbatterier. 

Holk för insamling av batterier och lampor i Kiruna 

En annan behållare för smått el-avfall, lampor och batterier har utvecklats i Göteborg genom ett samarbete 

mellan Kretsloppskontoret i Göteborgs stad, Chalmers och Renova. Praktiska försök i samarbete 

med Coop pågår med utplacering i några av deras större butiker pågår. Erfarenheterna från Kiruna, 

Göteborg och andra kommuner bör tas tillvara vid utveckling av ett landstäckande system för insamling 

av småprodukter och nya insamlingsbehållare. 

25

”Samlaren” används på försök i Coop-butiker i Göteborg för att samla in batterier, lampor och smått 

el-avfall. 

10.2 Kunskapsuppbyggnad och informationsspridning 

10.2.1 Allmänhetens kunskap och attityder 

Svenskar är i allmänhet miljökunniga och vet i stort vad de ska göra med sitt el-avfall. Intervjuundersökningen 

ger bilden av en intresserad, miljömedveten och välinformerad allmänhet. Budskapet ”lämna 

in ditt el-avfall” tycks ha gått hem hos flertalet befolkningsgrupper. 

Däremot tycks unga människor i åldern 20-30 år behöva mer information. Denna befolkningsgrupp 

tycks ha lite sämre kunskap och vara lite sämre på att lämna el-avfall. Men av undersökningen kan inte 

utläsas om det beror på att de är mindre miljöengagerade än äldre. Man kan spekulera i om de ungdomar 

som nyss flyttat hemifrån saknar kunskap om vart man lämnar sitt el-avfall i närheten av den 

nya bostaden. När det gäller ungdomar måste man också ta hänsyn till att de i stor utsträckning saknar 

tillgång till bil, varför de, i likhet med nyanlända invandrare, är en av de befolkningsgrupper som har 

svårast att utnyttja dagens insamlingssystem. En förutsättning för att öka andelen insamlat el-avfall 

26

från denna grupp är att informationssatsningen sker parallellt med en satsning på ett mer lättillgängligt 

insamlingssystem. 

10.3 Förbättra plockanalyserna med avseende på el-avfall, batterier 

och lampor 

En mall för redovisning av el-avfall i plockanalyserna bör utarbetas. Plockanalyserna är ett av de få 

tillgängliga verktyg, som finns för att utvärdera hur pass effektiv insamlingen av el-avfall är. För att 

öka dess användbarhet, föreslås att Avfall Sverige och El-Kretsen gemensamt utarbetar en rekommendation 

till kommunerna om hur el-avfall, batterier och lampor bör redovisas. 

27

Bilaga 1: Exempel på en plockanalys genomförd av 

en kommun under 2006 

Totalt analyserades 1540 kg avfall från flerfamiljshus. Allt el-avfall som påträffades identifierades, 

vägdes och dokumenterades. Andel el-avfall i provet: 0,19 %. 

Foto Ylva Grill. SÖRAB 

Ett detaljerat protokoll upprättades där varje el-avfall förtecknades. 

Typ Antal Delvikt 

(g) 

Tot vikt 

(g) 

Andel 

(%) 

Elektronik 2 st strömadapter 

3 st vägg-eluttag 

2 st kontakter; 1 usb-kontakt 

4 st hörlurar/öronsnäckor 

1 st kassettbandspelare typ Walkman 

2 st miniräknare 

1 st eltandborste 

1 st arbandsur 

2 st ficklampor 

7 st leksaker 2 426 

Elkabel 1 längre elsladd + ngr småsnuttar 150 

Lysrör 4 st socklar + 1 st glimtändare 43 

Glödlampor 18 st varav 12 st hela 330 2 949 0,19 

Batterier 17 st AA + 8 st AAA 473 473 0,03 

Källa: Plockanalys Upplands Väsby/SÖRAB, September 2006. 

29

Bilaga 2. Intervjuundersökning 

30

Copyright © GfK Sverige AB, Lund 2008 

Innehållet är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt 1960:729 

och får inte utan GfK Sverige AB:s medgivande reproduceras 

eller spridas i någon form, lagras i elektroniska media, visas på 

bildskärm eller upptas på band, vare sig det är fråga om hela 

materialet eller delar därav. 

Beställare: 

Anna-Carin Gripwall 

Upplägg och rapport: Katharina Norborg 

Genomförande: 1-10/3 2008 

Hanteringen av smått el-avfall 

Rapport framtagen 

för Avfall Sverige 

080024/25/juni 2008 

Framtagen av: GfK Sverige AB 

Din kontakt: GfK Custom Research, Katharina Norborg 

Direktnummer: +46 46 18 16 19, Fax: +46 46 18 16 09/8 24 29 50, 

E-post: katharina.norborg@gfk.com

Rapport framtagen för Avfall Sverige 

Innehållsförteckning 

1. Bakgrund och Syfte ............................................................................................................................. 3 

2. Genomförande .................................................................................................................................... 3 

3. Sammanfattning.................................................................................................................................. 5 

3.1 Egna reflektioner på resultatet ....................................................................................................... 6 

4. Resultat .............................................................................................................................................. 7 

4.1 Bakgrundsdata ............................................................................................................................... 7 

4.2 Kännedom om smått el-avfall ......................................................................................................... 8 

4.3 Kasserat el-avfall i hemmet idag..................................................................................................... 9 

4.4 Vad brukar du göra med kasserat el-avfall ...................................................................................10 

4.5 Hushållets småbatterier.................................................................................................................20 

4.6 Hushållets el-avfall ........................................................................................................................22 

4.7 Hantering av hushållets smått el-avfall ..........................................................................................24 

4.8 Inlämning av smått el-avfall ..........................................................................................................25 

4.9 Inställning till inlämning av smått el-avfall .....................................................................................26 

4.10 Informerad ..................................................................................................................................28 

4.11 Engagemang i miljöfrågor .............................................................................................................29 

Bakgrundsdata ............................................................................................................................Sida 1-5 

Resultat ....................................................................................................................................Sida 6-25 

Bilaga: 1. Frågeformulär 

080024/25 © GfK Sverige AB, 2008 2 (29)


1. Bakgrund och Syfte 

Det saknas en samlad bild av vilka vägar smått el-avfall tar och var det hamnar. Flera plockanalyser har 

genomförts, men inga slutsatser har dragits om det mindre el-avfallet förekommer i det osorterade avfallet 

och i så fall vilka typer av el-avfall som det rör sig om eller hur stora mängder det är. Vad man vet är att fler 

små el-produkter sätts på marknaden än vad som kommer tillbaka som el-avfall. 

Frågan man ställer sig hos Avfall Sverige är hur hög andel av smått el-avfall som når kommunernas 

insamlingsverksamhet, som hamnar i det osorterade avfallet, lagras hos konsumenten eller tar andra vägar. 

Syftet med denna studie är att få en nulägesbeskrivning av flödet av hushållens mindre el-avfall samt 

hushållens attityd till att lämna avfallet till kommunernas insamlingssystem. 

2. Genomförande 

• Netto 1 000 intervjuer via telefon har genomförts med ett riksrepresentativt, slumpmässigt urval av män 

och kvinnor i åldern 16-84 år. 

• Ett frågeformulär, vilket i huvudsak tagits fram av Avfall Sverige, användes vid intervjun. 

• Intervjuerna genomfördes under perioden 1-10 mars, 2008. 



Tabell över felmarginaler (95 %-nivå) 

Procentuellt tal 

som erhållits 

som resultat: 

URVALSSTORLEK ELLER DEL AV URVALET 

30 50 75 100 150 200 250 300 400 500 600 800 1000 2000 3000 5000 

% % % % % % % % % % % % % % % % 

2 eller 98 ± 5,1 ± 4,0 ± 3,2 ± 2,8 ± 2,3 ± 2,0 ± 1,8 ± 1,6 ± 1,4 ± 1,3 ± 1,1 ± 0,98 ± 0,9 ± 0,61 ± 0,51 ± 0,4 

3 eller 97 ± 6,2 ± 4,9 ± 3,9 ± 3,4 ± 2,8 ± 2,4 ± 2,2 ± 2,0 ± 1,7 ± 1,5 ± 1,4 ± 1,2 ± 1,1 ± 0,75 ± 0,62 ± 0,49 

4 eller 96 ± 7,2 ± 5,6 ± 4,5 ± 3,9 ± 3,2 ± 2,8 ± 2,5 ± 2,3 ± 2,0 ± 1,8 ± 1,6 ± 1,4 ± 1,3 ± 0,86 ± 0,71 ± 0,56 

5 eller 95 ± 8,0 ± 6,2 ± 5,0 ± 4,4 ± 3,6 ± 3,1 ± 2,7 ± 2,5 ± 2,2 ± 2,0 ± 1,8 ± 1,5 ± 1,4 1 ± 0,96 ± 0,79 ± 0,62 

6 eller 94 ± 8,7 ± 6,8 ± 5,5 ± 4,8 ± 3,9 ± 3,4 ± 3,0 ± 2,8 ± 2,4 ± 2,1 ± 2,0 ± 1,7 ± 1,5 ± 1,0 ± 0,87 ± 0,68 

8 eller 92 ± 9,9 ± 7,7 ± 6,2 ± 5,4 ± 4,4 ± 3,8 ± 3,4 ± 3,1 ± 2,7 ± 2,4 ± 2,2 ± 1,9 ± 1,7 ± 1,2 ± 0,99 ± 0,77 

10 eller 90 ± 11,0 ± 8,5 ± 6,9 ± 6,0 ± 4,9 3 ± 4,3 ± 3,8 ± 3,5 ± 3,0 ± 2,7 ± 2,5 ± 2,1 ± 1,9 ± 1,3 ± 1,1 ± 0,85 

12 eller 88 ± 11,9 ± 9,2 ± 7,5 ± 6,5 ± 5,3 ± 4,6 ± 4,1 ± 3,8 ± 3,3 ± 2,9 ± 2,7 ± 2,3 ± 2,1 ± 1,4 ± 1,2 ± 0,92 

15 eller 85 ± 13,0 ± 10,1 ± 8,2 ± 7,1 ± 5,9 ± 5,1 ± 4,5 ± 4,1 ± 3,6 ± 3,2 ± 2,9 ± 2,5 ± 2,3 ± 1,6 ± 1,3 ± 1,0 2 

20 eller 80 ± 14,6 ± 11,4 ± 9,2 ± 8,0 ± 6,6 ± 5,7 ± 5,0 ± 4,6 ± 4,0 ± 3,6 ± 3,3 ± 2,8 ± 2,5 ± 1,8 ± 1,4 ± 1,1 

25 eller 75 ± 15,8 ± 12,3 ± 10,0 ± 8,7 ± 7,1 ± 6,1 ± 5,5 ± 5,0 ± 4,3 ± 3,9 ± 3,6 ± 3,0 ± 2,8 ± 1,9 ± 1,6 ± 1,2 

30 eller 70 ± 16,7 ± 13,0 ± 10,5 ± 9,2 ± 7,5 ± 6,5 ± 5,8 ± 5,3 ± 4,6 ± 4,1 ± 3,8 ± 3,2 ± 2,9 ± 2,0 ± 1,7 ± 1,3 

35 eller 65 ± 17,4 ± 13,5 ± 11,0 ± 9,5 ± 7,8 ± 6,8 ± 6,0 ± 5,5 ± 4,8 ± 4,3 ± 3,9 ± 3,3 ± 3,1 ± 2,1 ± 1,7 ± 1,4 

40 eller 60 ± 17,9 ± 13,9 ± 11,3 ± 9,8 ± 8,0 ± 7,0 ± 6,2 ± 5,7 ± 4,9 ± 4,4 ± 4,0 ± 3,4 ± 3,1 ± 2,2 ± 1,8 ± 1,4 

45 eller 55 ± 18,2 ± 14,1 ± 11,4 ± 9,9 ± 8,1 ± 7,0 ± 6,2 ± 5,8 ± 5,0 ± 4,5 ± 4,1 ± 3,5 ± 3,2 ± 2,2 ± 1,8 ± 1,4 

50 eller 50 ± 18,3 ± 14,2 ± 11,5 ± 10,0 ± 8,2 ± 7,1 ± 6,3 ± 5,8 ± 5,0 ± 4,5 ± 4,1 ± 3,5 ± 3,2 ± 2,2 ± 1,8 ± 1,4 

Exempel 1: 

Om 5 % av urvalet på 1 000 personer har köpt produkten är 

det rätta resultatet ±1,4 % (med 95 % säkerhet), dvs. 

3,6-6,4 % av den totala populationen har köpt produkten. 

Exempel 2: 

Om vi innan undersökningen förutsätter en marknadsandel 

på ca 15 % och att vi vill undersöka andelen med en 

precision på ±1 %, behöver vi genomföra undersökningen 

med en urvalsstorlek på 5 000 personer. 

Exempel 3: 

Urvalsstorleken är 1 000 personer. Om det var 150 personer 

i åldern 15-19 år och 10 % av dem sade att de regelbundet 

köper produkt X, är den korrekta procentsiffran (med 95 % 

säkerhet) 10 % ± 4,9 %, dvs. 5,1-14,9 %. 



3. Sammanfattning 

Batterier, lampor och mobiltelefoner är de produkter man i högst grad förknippar med smått el-avfall efter det 

att de är förbrukade. 

Kasserade batterier, glödlampor, mobiltelefoner och klockor är de produkter man i högst grad svarar att man 

har hemma i hushållet idag. 

Svenska folket är bättre på att lämna in batterier än annat smått el-avfall. 

Olika förbrukade el-artiklar lämnas in på olika ställen. T.ex. lämnar över 40 % sina uttjänta batterier i en 

batteriholk. 10 % av alla förbrukade glödlampor och 6 % av alla förbrukade klockor slutar däremot sina dagar 

i det vanliga sopkärlet och 19 % lagrar sina förbrukade mobiltelefoner hemma. 15 % vet inte heller var de ska 

lämna sina trasiga klockor. 

87 % av svenska folket kastar aldrig sina förbrukade batterier i det vanliga sopkärlet. 

81 % av svenska folket kastar aldrig övrigt förbrukat smått el-avfall i det vanliga sopkärlet. 

Anledningen till att vissa oftast, ibland eller sällan slänger batterier eller annat smått el-avfall i sopkärlet är på 

grund av att det är bekvämt eller av okunskap. 

57 % av svenska folket lämnar in allt smått el-avfall på en miljöstation medan ytterligare 35% lämnar in det 

mesta. En lika hög andel respondenter tycker att det är mycket lätt respektive ganska lätt att lämna smått elavfall. 

De som inte tycker att det är lätt svarar att avståndet är för långt, att det är för få platser att lämna avfallet på 

eller att det är svårt att ta sig dit utan bil. 

8 av 10 svenskar har lämnat in smått el-avfall minst en gång under de senaste 6 månaderna. 

28 % av svenska folket anser sig vara mycket väl informerade om hur hanteringen ska ske av smått el-avfall. 

15 % av svenska folket svarar att de är mycket engagerade i miljöfrågor rent allmänt. 



3.1 Egna reflektioner på resultatet 

Svenska folket överlag är mycket medvetna om hur hanteringen av smått el-avfall ska gå till och en stor del av 

oss lämnar in övervägande delen av vårt avfall på en miljöstation, återvinningscentral eller annat ställe. 

Målet måste ju dock vara att få en ännu högre andel att känna sig informerad och engagerad och att de facto 

lämna in sitt avfall på rätt ställe. 

Det är anmärkningsvärt att det är en så hög andel bland respondenterna i de yngre åldrarna och bland 

respondenterna med barn inte lämnar in t ex batterier och annat smått el-avfall på ”rätt ställe”. Det är också 

bland dessa respondenter som vi har stora grupper som inte känner att det har tillräckligt med informationen 

om hur hanteringen av smått el-avfall ska gå till. 

En utmaning ligger i att fylla den informationslucka som finns icke minst i de yngsta åldrarna – nästa 

generation som växer upp… 

Lund, 31 mars 2008 

GfK Sverige AB 

Katharina Norborg 



4. Resultat 

4.1 Bakgrundsdata 

Miljöfrågor 

Relativa frekvenser (%) 

Engagerad Ej 

TOTAL 

engagerad 

Bas: 1000 776 224 

Kön 

Man 50 49 53 

Kvinna 50 51 47 

Ålder 

-29 år 20 20 23 

30-49 år 35 34 37 

50-64 år 25 27 20 

65- år 19 19 19 

Personer i hushållet 

1 person 22 22 21 

2 personer 35 36 33 



5 personer eller fler 10 10 12 

Barn under 18 år 

Inga barn 64 66 60 

1 barn 14 14 16 

2 barn 16 15 20 

3 barn eller fler 6 6 4 

Typ av bostad 

Hyreslägenhet (även studentrum/inneboende) 24 24 25 

Lägenhet med äganderätt 14 15 11 

Hyrd eller inneboende i villa/radhus/kedjehus/ 

jordbruksfastighet 

3 3 4 

Egen villa/radhus/kedjehus/jordbruksfastighet 59 58 61 

Annan typ av bostad 1 1 - 

Hushållets sammanlagda årsinkomst 

-285 000 kr 25 24 27 

285 001-550 000 kr 33 34 30 

550 001- kr 20 19 21 

Vet ej/vill ej svara 23 23 22 

GfK-region 

Götaland 34 33 38 

Svealand 22 21 24 

Norrland 9 9 8 

Stockholm 20 21 17 

Göteborg 9 9 7 

Malmö 5 5 4 



4.2 Kännedom om smått el-avfall 

1. Ett antal olika produkter som används i hushållet räknas som smått el-avfall då de är förbrukade. 

Vilka sådana produkter, som blir el-avfall, känner du till 

Relativa frekvenser (%) Bas: 1000 

Batterier 

Lampor (ex. glödlampor, lågenergilampor) 

Mobiltelefoner 

Radioapparater 

Rakapparater 

Leksaker (elektriska och batteridrivna) 

Eltandborste 

Hårfön 

Elektriska handverktyg 

Klockor 

Sladdar 

Mp3-splare 

Fjärrkontroll 

CD-spelare 

Kamera 

Handdator 

Miniräknare 

USB-minne 

I-pod 

Övrigt smått el-avfall 

Annat 

58 

49 

26 

18 

16 

12 

12 

12 

11 

10 

9 

7 

7 

6 

6 

6 

3 

1 

1 

20 

39 

0 20 40 60 80 100 

Batterier, lampor och mobiltelefoner är de produkter i hushållet som man i högst grad känner till som blir 

smått el-avfall. 

Under ”annat avfall” är stort el-avfall som t ex kaffebryggare, TV apparater, vitvaror och datorer. 



4.3 Kasserat el-avfall i hemmet idag 

2. Vet du, eller tror du, att du har några sådana kasserade produkter, dvs. 

icke-fungerande, hemma i ditt hushåll idag 


Batterier (ej bilbatterier) 

35 

65 

Glödlampor 

56 

43 

Lågenergilampor och lysrör 

75 

24 

Mobiltelefoner 

59 

41 

Leksaker (elektriska/batteridrivna) 

Musikspelare 

(ex. CD-spelare, mp3-spelare) 

77 

77 

21 

22 

Eltandborste 

88 

11 

Klockor 

62 

37 

Elektriska handverktyg 

83 

15 

Övrigt smått el-avfall 

79 

18 

100 80 60 40 20 

0 20 40 60 80 100 

Nej Ja 

I högst grad tror man att man har kasserede batterier hemma följt av glödlampor, mobiltelefoner och klockor. 

Bland dem som har batterier hemma är det en högre andel bland hushållen med barn och bland IP i åldern 

30-49 år. 

Bland dem som har glödlampor hemma är det en högre andel bland hushållen med barn och bland IP i åldern 

under 49 år. 

Bland dem som har mobiltelefoner hemma är det en högre andel bland hushållen med barn och bland IP i 

åldern under 49 år och bland IP med hushållsinkomster över 285 000 kr. 

Överlag har en högre andel hushåll, som är engagerade i miljöfrågor rent allmänt, kasserade produkter 

hemma i hushållet jämfört med övriga. 



4.4 Vad brukar du göra med kasserat el-avfall 

100 

3. Vad brukar du göra med/var brukar du lämna BATTERIER 


80 

60 

42 

40 

20 

12 

22 

20 

0 

1 

3 

Retur 

handeln/ 

affär 

0 

Apotek 

2 2 

Hämtas/ 

ställs ut 

på gatan 

Vanliga 

sopkärlet 

5 

Miljöstation 

Återvinningscentral 

Återvinningsstation 

Återbruket 

Batteriholk 

Soputrymme 

i 

fastigheten 

1 0 

Lagrar 

hemma 

Har aldrig 

lämnat/gjort 

mig av med 

6 

Annat 

2 

Vet ej 

42 % av samtliga, som har kasserade batterier hemma, brukar lämna dem i en batteriholk. 

Drygt 20 % av samtliga lämnar förbrukade batterier på en återvinningscentral eller återvinningsstation. 

2 % av samtliga lägger sina förbrukade batterier i det vanliga sopkärlet. 



3. Vad brukar du göra med/var brukar du lämna GLÖDLAMPOR 


100 

80 

60 

40 

31 

20 

0 

12 

21 

1 0 1 0 1 

Miljöstation 



Återbruket 

Batteriholk 

Retur 

handeln/ 

affär 

Hämtas/ 

ställs ut 

på gatan 

10 

12 

Lämnat 

för åter 

användning 

Vanliga Soputrymme 

Avloppet 

sopkärlet 

i 

fastigheten 

0 1 

Lagrar 

hemma 

3 

Har aldrig 

lämnat/ 

gjort mig 

av med 

5 

Annat 

8 

Vet ej 

31 % av samtliga, som har kasserade glödlampor hemma, brukar lämna dem på en återvinningscentral, 

21 % brukar lämna dem på en återvinningsstation. 

10 % av samtliga lägger sina förbrukade glödlampor i det vanliga sopkärlet. 



100 

3. Vad brukar du göra med/var brukar du lämna 

LÅGENERGILAMPOR OCH LYSRÖR 


80 

60 

40 

39 

25 

20 

0 

13 

1 2 2 1 

Retur 

handeln/ 

affär 

Hämtas/ 

ställs ut 

på gatan 

Vanliga 

sopkärlet 

8 

Miljöstation 



Återbruket 

Soputrymme 

i 

fastigheten 

1 

Lagrar 

hemma 

3 

Har aldrig 

lämnat/gjort 

mig av med 

7 6 

Annat 

Vet ej 

39 % av samtliga, som har kasserade lågenergilampor och lysrör hemma, brukar lämna dem på en återvinningscentral, 


1 % av samtliga lägger dem i det vanliga sopkärlet. 



3. Vad brukar du göra med/var brukar du lämna MOBILTELEFONER 

100 


80 

60 

40 

25 

20 

10 

14 

19 

10 9 9 

0 

1 1 2 2 1 

Miljöstation 



Återbruket 

Batteriholk 

Retur 

handeln/ 

affär 

Vanliga 

sopkärlet 

4 

Lämnat för 

återanvändning 

Soputrymme 

i 

fastigheten 

Lagrar 

hemma 

Har aldrig 

lämnat/gjort 

mig av med 

Annat 

Vet ej 

25 % av samtliga, som har kasserade mobiltelefoner hemma, brukar lämna dem på en återvinningscentral, 


19 % av samtliga lagrar sina förbrukade mobiltelefoner hemma medan 4 % av samtliga lägger dem i det 

vanliga sopkärlet. 

10 % har ännu ej gjort sig av med sin mobiltelefon. 



100 


LEKSAKER (ELEKTRISKA OCH BATTERIDRIVNA) 


80 

60 

40 

34 

20 

0 

11 

15 

1 2 1 2 

Miljöstation 



Återbruket 

Batteriholk 

Retur 

handeln/ 

affär 

0 

Hämtas/ 

ställs ut 

på gatan 

6 5 

Vanliga 

sopkärlet 

Lämnat 

för åter 

användning 

Soputrymme 

i 

fastigheten 

9 

Lagrar 

hemma 

4 

Har aldrig 

lämnat/ 

gjort mig 

av med 

6 

Annat 

9 

Vet ej 

34 % av samtliga, som har kasserade leksaker hemma, brukar lämna dem på en återvinningscentral, 


6 % av samtliga lägger dem i det vanliga sopkärlet och 9 % lagrar dem hemma. 



100 


MUSIKSPELARE (CD-SPELARE, MP3-SPELARE) 


80 

60 

40 

31 

20 

12 

16 

8 

11 

7 6 

8 

0 

1 1 1 0 

Miljöstation 



Återbruket 

Retur 

handeln/ 

affär 

Hämtas/ 

ställs ut 

på gatan 

2 

Vanliga 

sopkärlet 

Lämnat för 


Soputrymme 

i 

fastigheten 

Lagrar 

hemma 

Har aldrig 

lämnat/gjort 

mig av med 

Annat 

Vet ej 

31 % av samtliga, som har kasserade musikspelare hemma, brukar lämna dem på en återvinningscentral, 


11 % lagrar sina förbrukade musikspelare hemma medan 2 % av samtliga lägger dem i det vanliga sopkärlet. 



3. Vad brukar du göra med/var brukar du lämna ELTANDBORSTE 


100 

80 

60 

40 

40 

20 

0 

11 

15 

2 1 1 1 1 

Miljöstation 



Batteriholk 

Retur 

handeln/ 

affär 

Apotek 

Hämtas/ 

ställs ut 

på gatan 

4 4 

Lämnat 

för åter 

användning 


i 

sopkärlet 

fastigheten 

1 

Avloppet 

11 

Lagrar 

hemma 

9 

Har aldrig 

lämnat/ 

gjort mig 

av med 

5 6 

Annat 

Vet ej 

40 % av samtliga, som har kasserade eltandborster hemma, brukar lämna dem på en återvinningscentral, 


11 % av samtliga lagrar dem hemma medan 4 % lägger dem i det vanliga sopkärlet. 



3. Vad brukar du göra med/var brukar du lämna KLOCKOR 


100 

80 

60 

40 

20 

0 

7 

21 

10 

0 1 1 0 1 1 

Miljöstation 



Återbruket 

Batteriholk 

Retur 

handeln/ 

affär 

Apotek 

Lämnat 

för åter 

användning 

Hämtas/ 

ställs ut 

på gatan 

6 6 

Vanliga 

sopkärlet 

Soputrymme 

i 

fastigheten 

0 

Avloppet 

22 

11 

Lagrar Har aldrig 

hemma lämnat/ 

gjort mig 

av med 

5 

Annat 

15 

Vet ej 

21 % av samtliga, som har kasserade klockor hemma, brukar lämna dem på en återvinningscentral, 


22 % av samtliga har förbrukade klockor hemma medan 6 % av samtliga lägger dem i det vanliga 

sopkärlet. 

11 % av samtliga har aldrig gjort sig av med en förbrukad klocka medan 15 % svarar att de inte vet vad 

de ska göra med den. 



100 


ELEKTRISKA HANDVERKTYG 


80 

60 

40 

34 

20 

20 

0 

11 

0 1 0 1 2 

Miljöstation 



Återbruket 

Hämtas/ 

ställs ut 

på gatan 

Vanliga 

sopkärlet 

Lämnat för 


Soputrymme 

i 

fastigheten 

8 

Lagrar 

hemma 

5 6 

Har aldrig 

lämnat/gjort 

mig av med 

Annat 

10 

Vet ej 

34 % av samtliga, som har kasserade elektriska handverktyg hemma, brukar lämna dem på en 

återvinningscentral, 20 % brukar lämna dem på en återvinningsstation. 

1 % av samtliga lägger kasserade elektriska handverktyg i det vanliga sopkärlet. 10 % svarar att det inte vet 

var de ska lämna elektriska handverktyg. 



100 


ÖVRIGT SMÅTT ELAVFALL 


80 

60 

44 

40 

20 

0 

10 

20 

1 1 2 

Batteriholk 

Retur 

handeln/ 

affär 

0 

Hämtas/ 

ställs ut 

på gatan 

4 3 

Miljöstation 



Återbruket 


i 

sopkärlet 

fastigheten 

1 

Avloppet 

5 

2 1 

Lagrar Har aldrig 

hemma lämnat/gjort 

mig av med 

Annat 

12 

Vet ej 

44 % av samtliga, som har kasserade övrigt smått el-avfall hemma, brukar lämna dem på en 

återvinningscentral, 20 % brukar lämna dem på en återvinningsstation. 

4 % av samtliga lägger det i det vanliga sopkärlet. 



4.5 Hushållets småbatterier 

4. När du ska göra dig av med hushållets småbatterier, hur ofta kastar du 

det då i det vanliga sopkärlet 


TOTAL 

13 9 87 

0 20 40 60 80 100 

Ofta Ibland Sällan Aldrig 

Övervägande delen av svenska folket kastar aldrig sina förbrukade batterier i det vanliga sopkärlet. 

13 % av svenskarna folkets batterier hamnar dock då och då i det vanliga sopkärlet. 

1 % av samtliga lägger dem alltid där och ytterligare 3 % gör det ibland. 

Bland dem som sällan, ibland eller ofta kastar sina batterier i sopkärlet finner vi en högre andel bland 

respondenterna i åldern under 29 år och bland dem som inte är miljöengagerade eller som inte känner sig så 

väl informerade om hur smått el-avfall ska hanteras. 



5. Varför slänger du småbatterierna i det vanliga sopkärlet 


100 

80 

60 

52 

40 

32 

20 

17 

15 

15 

9 

0 

Det är 

bekvämt 

Det är 

nära 

Av 

okunskap 

Spelar ändå 

inge roll/ 

ingen nytta 

Annan 

anledning 

Vet ej 

Motiveringen till varför man ibland eller alltid slänger sina förbrukade batterier i sopkärlet är därför att det är 

bekvämt, av okunskap eller av misstag. 



4.6 Hushållets el-avfall 

6. När du ska göra dig av med hushållets el-avfall, hur ofta kastar du 

det då i det vanliga sopkärlet 


TOTAL 

1 5 13 81 

0 20 40 60 80 100 

Oftast Ibland Sällan Aldrig 

En stor del av svenska folket kastar aldrig hushållets förbrukade el-avfall i det vanliga sopkärlet. 

Knappt 1 av 5 svenskar slänger det dock då och då i sopkärlet. 1 % av samtliga gör det alltid och ytterligare 

5 % gör det ibland. 

Bland dem som aldrig slänger förbrukat el-avfall i sopkärlet finner vi en högre andel bland respondenter utan 

barn i hushållet och bland respondenter i åldern 50-69 år. 

Bland dem som sällan, ibland eller ofta kastar förbrukat el-avfall i sopkärlet finner vi en högre andel bland 

respondenterna med barn, bland IP i yngre åldrar samt bland dem som inte är miljöengagerade eller som inte 

känner sig så väl informerade om hur smått el-avfall ska hanteras. 



7. Varför slänger du hushållets el-avfall i det vanliga sopkärlet 


100 

80 

60 

46 

40 

25 

31 

20 

15 

15 

6 

0 

Det är 

bekvämt 

Det är 

nära 

Av 

okunskap 

Spelar ändå 

inge roll/ 

ingen nytta 

Annan 

anledning 

Vet ej 

Motiveringen till varför man ibland eller alltid slänger förbrukat el-avfall i sopkärlet är därför att det är 

bekvämt, av okunskap eller därför att det är nära. 

Under ”annan anledning” är det en hög andel som svarar att det sker av misstag. 



4.7 Hantering av hushållets smått el-avfall 

8. Vilket av följande påstående besrkiver bäst din hantering av smått 

el-avfall från hushållet 


TOTAL 

57 35 6 2 1 

0 20 40 60 80 100 

Lämnar in allt 

(på en miljöstation) 

Lämnar in 

det mesta 

Lämnar in 

en del 

Lämnar inte 

in något 

Vet ej 

Mer än halva svenska folket lämnar in allt smått el-avfall på en miljöstation. Ytterligare 35 % av samtliga 

svarar att de lämnar in det mesta. 

2 % av samtliga lämnar dock inte in något och ytterligare 6 % lämnar bara in en del av avfallet. 

Bland dem som lämnar in allt finner vi en högre andel bland IP i åldern över 50 år och bland 

hushållen utan barn. 

I signifikant lägre grad finner vi IP under 29 år, hushåll med barn och hushåll i Stockholm. 



4.8 Inlämning av smått el-avfall 

9. Ungefär hur många gånger har du lämnat in smått el-avfall under de 

senaste 6 månaderna 


TOTAL 

18 24 23 14 7 9 3 2 

0 20 40 60 80 100 

0 gång 1 gång 2 gånger 3 gånger 4-5 gånger 6-10 gånger 11-20 gånger 20+ gånger 

Ungefär halva svenska folket har lämnat in smått el-avfall en eller två gånger under det senaste halvåret. 

5 % av svenskarna har lämnat in smått el-avfall mer än 11 gånger på ett halvt år. 

Knappt en av fem har inte lämnat in något smått el-avfall alls. 

Bland dem som inte lämnat in något smått el-avfall alls finner vi en högre andel bland IP under 29 år. 

Bland dem som lämnat in en gång finner vi en högre andel bland IP som bor i Norrland. 



4.9 Inställning till inlämning av smått el-avfall 

10. Vilket av följande påståenden beskriver bäst hur du tycker att det är att 

lämna smått el-avfall 


M 

TOTAL 

41 39 10 7 11 

1,9 

0 20 40 60 80 100 

Det är mycket 

lätt (1) 

Det är ganska 

lätt (2) 

Det är varken 

lätt eller svårt (3) 

Det är ganska 

svårt (4) 

Det är mycket 

svårt (5) 

Vet ej 

En majoritet av samtliga tycker att det är mycket eller ganska lätt att lämna in smått el-avfall. 

Bland dem som tycker att det är mycket lätt finner vi en högre andel bland IP i åldern 50-69 år och bland 

hushåll utan barn. 



11. Kan du beskriva vad som gör att du tycker att det är svårt 

Bas: 86 

• För långt avstånd 34 % 

• Tillgängligheten, finns på för få platser 15 % 

• Svårt att ta sig fram utan bil 14 % 

• Krångligt att ta sig dit 12 % 

• Vet inte vart man ska vända sig 11 % 

• Dålig information om vad som ska vart 10 % 

• Öppettiderna 6 % 

• Borde hämtas med soporna 5 % 

Den främsta anledningen till varför man tycker att det är svårt är att avståndet till var man kan lämna 

el-avfallet är för långt följt av att antalet platser är för få och att det är svårt att ta sig dit utan bil. 

Med reservation för en låg bas ser vi att bland dem som svarat ”vet inte var jag ska vända mig” är det en 

högre andel bland respondenterna under 29 år. 



4.10 Informerad 

12. Vilket av följande påståenden beskriver bäst hur informerad du tycker 

att du är när det gäller hur hushållet ska hantera smått el-avfall 


TOTAL 

28 59 9 3 1 

0 20 40 60 80 100 

Mycket väl 

informerad 

Tillräckligt 

informerad 

Otillräckligt 

informerad 

Inte alls 

informerad 

Vet ej 

Knappt 9 av 10 svenska känner sig mycket väl eller tillräckligt informerad om hur hanteringen av smått 

el-avfall ska gå till. 

Bland dem som känner sig mycket väl informerad finner vi en högre andel bland IP över 50 år. 

Bland dem som inte känner sig informerad om detta finner vi en högre andel bland IP under 29 år. 



4.11 Engagemang i miljöfrågor 

13. Vilket av flöjande påståenden beskriver bäst ditt engagemang i 

miljöfrågor rent allmänt 


TOTAL 

15 62 19 3 

0 20 40 60 80 100 

Mycket 

engagerad 

Ganska 

engagerad 

Inte särskilt 

engagerad 

Inte alls 

engagerad 

15 % av svenska folket känner ett mycket stort engagemang rent allmänt i miljöfrågor, ytterligare 62 % ett 

ganska stort engagemang. 

Illavarslande är det dock att se att bland dem som svarat att de inte alls är engagerade i miljöfrågor 

finner vi en högre andel i åldersintervallet upp till 29 år, dvs. nästa uppväxande generation! 

I övrigt syns inga signifikanta skillnader mot bakgrund av ålder, kön, barn i hushållet etc. 


Rapporter från Avfall sverige 2008 

2008:01 Vägledning för upphandling av avfallsbehandlingstjänster 

2008:02 Den svenska biogaspotentialen från inhemska råvaror 

2008:03 Vart tar smått el-avfall från hushåll vägen Studie av plockanalyser 

samt hushållens attityder och agerande

Avfall Sverige Utveckling 2008:03 

ISSN 1103-4092 

©Avfall Sverige AB 

Adress 

Telefon 

Fax 

E-post 

Hemsida 

Prostgatan 2, 211 25 Malmö 

040-35 66 00 

040-35 66 26 

info@avfallsverige.se 

www.avfallsverige.se

RAPPORT 2008:03 - Avfall Sverige

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

RAPPORT 2008:03 - Avfall Sverige

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?