06.01.2015 Views

DOKTORSPROMOTIONEN2014

tQKqG2

tQKqG2

SHOW MORE
SHOW LESS

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Leverage SEO-optimized Flipbooks, powerful backlinks, and multimedia content to professionally showcase your products and significantly increase your reach.

<strong>DOKTORSPROMOTIONEN2014</strong><br />

FREDAG 24 JANUARI


ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS<br />

Skrifter rörande Uppsala universitet<br />

B. INBJUDNINGAR, 174


Redaktör: Per Ström<br />

Redaktion: Carl Frängsmyr<br />

Layout: Grafisk service<br />

Vinjetter: Tryggve Nevéus<br />

Omslagsbild: Studenter från Nordens universitet tågar genom Drottningholmsparken upp till<br />

slottet och kung Oscar II:s väntande mottagning i samband med det skandinaviska studentmötet<br />

i juni 1875. Xylografi av Carl Larsson i Ny Illustrerad Tidning. Uppsala universitetsbibliotek 7474.<br />

ISSN 0566-3091<br />

ISBN 978-91-554-8829-1<br />

Sättning: Grafisk service, Uppsala universitet<br />

Tryckning: Edita Västra Aros, ett klimatneutralt företag, Västerås, 2014


Promotionsfesten i Uppsala<br />

den 24 januari 2014


Innehåll<br />

Nationsväsendet tiderna igenom – frihet under tvång<br />

Av Torkel Jansson, med introduktion av Carl Frängsmyr 7<br />

Program 29<br />

Processionsordning 30<br />

Promotionsarrangemang 31<br />

Rektors hälsningsord 33<br />

Universitetets och fakulteternas inbjudan 37<br />

Promotorernas presentationer 39<br />

Teologiska fakulteten, av Oloph Bexell 39<br />

Juridiska fakulteten, av Bertil Wiman 43<br />

Medicinska fakulteten, av Agneta Siegbahn 45<br />

Farmaceutiska fakulteten, av Kjell Wikvall 49<br />

Historisk-filosofiska fakulteten, av Kerstin Rydbeck 51<br />

Språkvetenskapliga fakulteten, av Staffan Nyström 55<br />

Samhällsvetenskapliga fakulteten, av Torsten Svensson 59<br />

Utbildningsvetenskapliga fakulteten, av Ann-Carita Evaldssson 63<br />

Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten, av Joseph Nordgren 67


Kortfattat promotionslexikon 69<br />

Promotionsföreläsningar från och med 1935 71<br />

Promotionsdiplomen 77<br />

Promovendi 24 januari 2014 81<br />

Teologiska fakulteten 83<br />

Juridiska fakulteten 84<br />

Medicinska fakulteten 85<br />

Farmaceutiska fakulteten 88<br />

Historisk-filosofiska fakulteten 89<br />

Språkvetenskapliga fakulteten 90<br />

Samhällsvetenskapliga fakulteten 91<br />

Utbildningsvetenskapliga fakulteten 93<br />

Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten 94<br />

Pristagare 24 januari 2014 97<br />

Tidigare mottagare av aktuella priser och medaljer 104<br />

Plan över Uppsala universitets aula 113


Nationsväsendet tiderna igenom<br />

– frihet under tvång<br />

Av Torkel Jansson, med introduktion av Carl Frängsmyr<br />

Under 2013 har nationsväsendets 350-årsjubileum uppmärksammats på skilda<br />

sätt. Flera av Uppsalas studentnationer har förvisso en historia som sträcker<br />

sig ytterligare några decennier tillbaka i tiden. Till en början betraktades dessa<br />

studentsammanslutningar med stor misstänksamhet, men under Olof Rudbeck<br />

den äldres rektorat i början av 1660-talet skedde en omsvängning. Genom<br />

ett beslut 1663 blev nationerna legaliserade, dock med förbehållet att deras<br />

verksamhet skulle övervakas av en inspektor, vald bland universitetets professorer.<br />

Inspektorsämbetets historiska utveckling var temat för universitetets<br />

tidigare rektor, professor Stig Strömholms jubileumsföredrag på Norrlands<br />

nation den 6 februari 2013. Talet trycktes i vårpromotionsskriften samma år<br />

[AUU. B 171] under titeln ”Nationerna och inspektoraten – ett 350-årsminne”.<br />

Under KulturNatten i Uppsala den 14 september framträdde professorerna<br />

Torkel Jansson, innehavare av Geijerska lärostolen i historia och tidigare<br />

inspektor för Gästrike-Hälsinge nation, och Lars Burman, överbibliotekarie<br />

och inspektor för Värmlands nation, i Gustavianums Auditorium minus med<br />

reflexioner kring ämnet ”Nationerna – ur historikerns, litteraturvetarens och<br />

retorikerns perspektiv”. Janssons anförande utges nedan i utvidgad och omarbetad<br />

form under titeln ”Nationsväsendet tiderna igenom – frihet under<br />

tvång” Uppsatsen skildrar nationernas historia ur ett studentperspektiv och<br />

kan således läsas som en pendang till Strömholms nyssnämnda arbete, i vilket<br />

inspektorerna stod i fokus.<br />

7


8<br />

Tidningen Studentbladet skildrade 1846 Uppsalas befolkningsgrupper, däribland<br />

olika studenttyper. Teckningen ovan föreställer en ”Bursch”, det vill säga en politiskt<br />

intresserad men bohemisk student. (Det har påpekats att den piprökande studenten<br />

företer vissa likheter med artikelförfattaren, som på dylikt sätt brukade röka pipa<br />

utanför gamla Historicum i Universitetsparken.)


Nationsväsendet tiderna igenom<br />

– frihet under tvång<br />

Finns det alls anledning att ägna tankemöda åt de studentnationer som härom<br />

året genom riksdagsbeslut gick i graven som obligatoriska inrättningar Förståsigpåarna<br />

hade då länge haft åtskilligt att säga, och nu var måttet rågat och<br />

målet nått. Nu hade tvånget avskaffats under parollen ”Frihet och inflytande”,<br />

så nu var väl alla nöjda. Man behöver inte läsa dessa maningsord som fan läser<br />

bibeln för att i dem tolka in att det dessförinnan minsann funnits varken frihet<br />

eller inflytande. Äntligen var man på rätt väg, efter århundraden av irrfärder<br />

i den akademiska världen!<br />

Så tyckte många, och många var skraja, men långt ifrån alla. Själv hörde jag,<br />

när denna cirkus för ett antal år sedan drogs i gång, till de oräddas skara, där<br />

jag då satt som inspektor över Gästrike-Hälsinge nation här i Uppsala. Skulle<br />

vi, och våra tolv systernationer, nu gå under Det är i vår tid, tyvärr rätt ofta så,<br />

att krisgrupper måste inrättas, och normalt inrättas de ju, när kriser redan har<br />

inträffat. Här i Uppsala inrättades krisgrupper långt innan kår- och nationsobligatoriet<br />

hade avskaffats.<br />

Jag gick aldrig på något sådant möte, ty vad skulle jag väl där ha haft att<br />

säga. Skulle jag ha målat nyss antydde fan på väggen i ett spelat försök att verka<br />

panikslagen (en ”kris” innebär för mig ett mycket allvarligt tillstånd) Skulle<br />

jag ha svamlat om att nu lämnar nog studenterna oss, så att de äntligen slipper<br />

söka alla de stipendier som varje termin lyses ut till alla dem som sliter med<br />

sina studier och belönas därefter, och att de nu sist och slutligen befrias från<br />

att gå på alla de fester de genom nationerna har råd med (redan på trettiotalet<br />

hette det att man på dem skulle kunna roa sig kungligt ”till biopris”) Därtill<br />

skulle våra unga i ett skräckscenario slippa köa för en hyfsad bostad i nationernas<br />

bostadsstiftelser, som sedan länge verksamt bidrar till att ge dem eget<br />

tak över huvudet. Vi som bott hos både mer eller mindre nitiska kilowattjägerskor<br />

och i stiftelseägda studentrum känner till den skillnad som ofta föreligger<br />

mellan dessa båda boendeformer.<br />

9


10<br />

Nu, endast ett par år efter nyordningen, lever vi fortfarande i högönsklig<br />

välmåga. Kanske har vi aldrig mått bättre. I varje fall må man undra över orsakerna<br />

till att vi här i staden 2013 firade – inte bara ”markerade”, som det brukar<br />

heta när vi minns landförluster – att 350 år förflutit sedan våra nationer, fem<br />

år före Lunds universitets grundande, gjordes obligatoriska en antagligen kall<br />

januaridag 1663. Firar man ”tvång”, kan man undra. En parallell står, anser jag,<br />

att finna i att färingarna fortfarande, enligt lagen om alltings relativitet, firar<br />

att britterna under andra världskriget besatte ögruppen, så att man där uppe<br />

undslapp tysk ockupation. Här i Uppsala gjorde man också i fjol tvånget till<br />

ett tema under den så kallade kulturnatten (som kanske borde döpas om till<br />

kulturdagen eller kulturdygnet med tanke på dess så tidiga start och så sena final),<br />

då vår nuvarande överbibliotekarie och Värmlands nations inspektor Lars<br />

Burman och jag ombads att tala om 1663 och dess följder. Det ledde till en för<br />

åtminstone oss båda minnesrik växelsång på Gustavianum, Sveriges, och hela<br />

det gamla ostyckade svenska rikets och väldets utan tvivel mest akademiska<br />

byggnad. Jag skall här ur minnet försöka vaska fram något ur detta libretto.<br />

Som fackhistoriker anser jag att historieämnet i sig inte har något egentligt<br />

egenvärde. Min uppfattning är att en ärlig strävan att skapa kvalitativt ny<br />

kunskap skall hjälpa oss att förstå vilka vi i dag är, och varför (och därvid, så<br />

gott vi kan, förklara vad människor måst uppleva under denna resas gång, och<br />

igen: varför). Varför kom nationernas krisgrupper av sig, och varför ser det ut<br />

som före 1 juli 2010 Den bevågne läsaren hälsas välkommen till en resa genom<br />

tiden.<br />

Det behöver inte sägas att nationerna är sammanslutningar. Slutit sig samman<br />

har naturligtvis flockdjuret människan gjort så långt tillbaka i tiden vi<br />

kan spåra henne: i stammar, ätter, klaner, stånd, skrån, klasser, partier. Listan<br />

kan givetvis göras mycket, mycket längre beroende på vad man känner sig nödvändigt<br />

delaktig i. Så också i ”nationer”, som inte är någon alldeles lätt term att<br />

ta ställning till och en gång för alla definiera, i all synnerhet inte när man, som<br />

här, rör sig över tid, då ju ord och uttryck med tiden både ändrar betydelse och<br />

ibland rent av slits ut och måste ersättas med nya.<br />

Vill man leka med ord, vilket kan vara både trevligt, lärorikt och perspektivvidgande,<br />

kan man med rätta hävda att den nu femtonåriga akademiska Bo-


Gustavianum och nuvarande universitetsparken som den såg ut för drygt två århundraden sedan. Akvarell av Johan Gustaf Härstedt,<br />

Uppsala universitetsbibliotek 1808.<br />

lognaprocessen har betydligt fler år än så på nacken. Den kan sägas ha startat<br />

i slutet av 1000-talet med de studentsammanslutningar, nationes, som redan<br />

från första stund började utvecklas i denna stad. Paris var inte mycket senare<br />

ute, där snart fyra multinationella (för att fortsätta att leka med ord) nationer<br />

utvecklades: den galliska, normandiska, pikardiska (av La Picardie, området<br />

runt staden Amiens) och den anglikanska (senare benämnd den germanska),<br />

till vilken också ynglingar (än var ju för århundraden framåt den akademiska<br />

världen befolkad av enbart män) från våra breddgrader hörde, så många de<br />

nu var. Till samma tyska nationsfålla fördes folk härifrån i tidigt 1400-tal, när<br />

bråkstakarna i katolska kyrkan kom samman i Konstanz vid Bodensjön för att<br />

slita tvisterna på högsta nivå i den kyrka som snart skulle utsättas för reforma-<br />

11


Uppsalastudent omkring<br />

1700. Kolorerat kopparstick<br />

av Joseph Friedrich Leopold.<br />

Uppsala universitetsbibliotek<br />

3050.<br />

toriska attacker. Röstade gjorde man också där nationsvis, alldeles som hos oss<br />

i Uppsala i studentkårsvalen ända till och med 1963, det vill säga trehundra<br />

år efter att nationsobligatoriet infördes. Historiker brukar ju tala om att vissa<br />

strukturer är rätt sega, och den sanningen får nog sägas gälla även oss.<br />

Säkert hade man i både Bologna, Paris och Konstanz behov av att träffas<br />

och umgås med kamrater, som väl inte nödvändigtvis kom från samma stad<br />

12


eller socken som man själv, men som man ändå kunde känna något slags rimlig<br />

samhörighet med, inte minst vad gäller språket – säkert var det lättare för en<br />

norrlänning att klura ut vad en plattysktalande hade att säga än vad som viskades<br />

från en trosfrände från Aragonien eller Baskien.<br />

När nu Nordtyskland är nämnt, kan det också sägas att det vid universitetet<br />

i Rostock (grundat 1419, året efter att ”nationalisterna” i Konstanz var klara<br />

med sin papistiska sanering) fort nog växte fram Landsmannschaften. Dessa<br />

för tankarna till våra ”landskap”, som både erinrar om att folk från samma hemtrakter<br />

sökte sig till varandra i Uppsala, Dorpat, Åbo samt sist och slutligen i<br />

Lund, och att man fort nog tog termen i bruk för våra ännu högsta beslutande<br />

organ på de upsaliensiska nationerna, det vill säga landskapen. Tanken svindlar<br />

litet när man betänker att de aldrig livegna svenska böndernas, kustbornas,<br />

sockenstämma ute på Runö i Rigabukten ända in på 1900-talet benämndes<br />

på samma sätt. Det är aldrig historikernas uppgift att sätta betyg på vad som<br />

skett, utan vår roll är att försöka förklara vad som inträffat, men personligen<br />

kan jag tycka att det var en Guds lycka att vi i Sverige och Finland slapp undan<br />

det rätt militant anstrukna, nationalistiska och än i dag köns segregerande<br />

Burschenschaftsväsende som i efterdyningarna av Napoleon krigen med början<br />

i Jena utvecklades på kontinenten.<br />

Det må vara oss sentida nationsmedlemmar av skilda slag och åldrar tilllåtet<br />

att något reflektera över orsakerna till att man även i forna tider slöt sig<br />

samman. Trygghetskänslan av att hålla samman med vänner från hembygden<br />

har jag redan tangerat; den betydde säkert mycket för det allmänna välmåendet<br />

på den akademiska förvisningsort, där ungdomarna under långa perioder<br />

i sträck befann sig. Det fanns inga snabbtåg eller billiga stand by-biljetter på<br />

några flyg, och än mindre någon möjlighet att distansläsa hemma på kammaren<br />

vid laptopen.<br />

Våra nationer är naturligtvis, som så mycket annat, ett resultat av att nöden<br />

praktiskt taget alltid är uppfinningarnas moder. Man var, då som nu, tvungen<br />

att klara av en hel del ting i inte minst den grå vardagen; allt ifrån att låna föreläsningsanteckningar<br />

av varandra (då som nu), få ett handlån, när det knep<br />

(då som nu), och gick man i förtid ur tiden, jordades man av sina landsmän i<br />

nationsgraven, vilket, Gud ske lov, numera hör till de absoluta undantagen.<br />

13


14<br />

Disputationsakt i Gustavianum i början av 1700-talet. Akvarell av Carl Fredrik Piper.<br />

Uppsala universitetsbibliotek 13303.


Där vilar många av dem, qui ante nos in mundo fuere, som före oss fanns här på<br />

jorden, som vi ju fortfarande ibland, i vart fall alltid som slut på promotionsmiddagen<br />

på Uppsala slott, sjunger i ”Gaudeamus igitur, iuvenes dum sumus!”<br />

(i den levnadsglade Folke Hedbloms fyndiga översättning från 1974: ”Låt oss<br />

glädjas här i dag, medan vi är unga!”).<br />

Källorna lämnar oss i stora stycken i sticket vad gäller nationernas historia<br />

före den allmänna uppryckningen av hela det svenska universitetsväsendet<br />

under det tidiga 1600-talet. Gustav Vasas reformation var, som bekant, inget<br />

lyckokast för det med kyrkan så nära förbundna universitetet, och under sent<br />

1500-tal fanns inte så mycket annat av akademisk verksamhet än vad ”Klosterlasse”,<br />

den norske jesuiten Laurids Nielsen (Laurentius Nicolai Norvegus),<br />

understödd av Johan III och Katarina Jagellonica, stod för i Franciskanerklostret<br />

på Riddarholmen i Stockholm. När Gustav II Adolf, som ju inte till fullo<br />

delade denna ”stormfågels” religiösa övertygelse, mötte honom, 83 år gammal,<br />

i landsflykt i Riga 1621, utbrast han: ”Din helvetes gubbe, lever du fortfarande!”<br />

Det är först efter Uppsala möte 1593 som man till tiden ett par år senare<br />

kan datera Universitas Upsaliensis revirescens, ett återupplivat Uppsala universitet,<br />

som vid dess fyrahundraårsjubileum i rätt hög grad, och med rätta,<br />

uppmärksammades.<br />

Ett återupprättat universitet, som 1624 fick flera hundra så kallade gustavianska<br />

arvegods att leva av (och som vi fortfarande besitter), i en på alla möjliga<br />

sätt expanderande stat betydde givetvis mångfaldigt fler studenter, cives<br />

academici. Och vad vore väl ett universitet värt namnet utan dessa sina akademiska<br />

medborgare, som också glänser mest vid högtid och fest: läsaren må<br />

föreställa sig en promotionsakt, en rektors- eller professorsinstallation i vår<br />

så magnifika aula utan all denna ungdomliga fägring, iförd högtidsdräkt och<br />

bärande kårstandar och nationsfanor. I Finland markerar man betydligt bättre<br />

än hos oss den oupplösliga samhörigheten mellan nationer och universitet,<br />

illustrerat av sättet att benämna studentsammanslutningarna på: exempelvis<br />

Nylands nation vid Helsingfors universitet och Helsingin Yliopiston Satakuntalainen<br />

Osakunta (kanske något för oss att ta efter, för att ständigt påminnas<br />

om den nödvändiga ömsesidigheten).<br />

15


16<br />

En drivande kraft vid tillkomsten av Uppsala universitet 1477 var den i<br />

Trögden födde ärkebiskopen Jacob Ulfsson, som för övrigt studerat vid nyss<br />

nämnda universitet i Rostock. Våra nationers nära anknytning till kyrkan,<br />

dåtidens obestridde huvudman för all bildning och utbildning, märks alldeles<br />

särskilt tydligt i vår stad. Som ingen annanstans är här nationsindelningen<br />

identisk med stiftsindelningen, vilket även syns i den ordning nationerna har<br />

i olika sammanhang – i studentkatalogen (så länge vi terminligen förunnades<br />

en sådan) och processioner. Främst återfinns det ända till 1942 ostyckade ärkestiftet<br />

med Stockholms nation främst, följd av Uplands och Gästrike- Hälsinge.<br />

Nummer fyra i raden intas av Östgöta nation, vars traditionella upptagningsområde<br />

är rikets ”andra” stift, det vill säga Linköpings biskopsdöme, vars geografiska<br />

utbredning medför att ”Ög” än i dag norpar åt sig studenter från näraliggande<br />

delar av både Jönköpings och Kalmar län. Vad gäller sistnämnda<br />

ort och nation må erinras om att Kalmar utgjorde eget stift ända till 1915, då<br />

det förenades med Växjö – utan att kalmariterna i Uppsala gav upp sin självständighet.<br />

Och så vidare i ett slags stiftsanciennitet ända till nummer tretton,<br />

Gotlands nation.<br />

Vad händer så, oberoende av tid, när unga människor kommer samman<br />

Gud vare lov och tack att det inte blir ett gäng hösäckar, som bara sitter stilla,<br />

hänger med varandra, som det väl skall heta i dag. Det är en gammal sanning,<br />

anser somliga i Georges Clemenceaus efterföljd, att den som inte är socialist<br />

vid tjugo inget hjärta har, och att den som är det efter trettio inget förstånd<br />

äger. Det må vara hur som helst med sanningshalten i detta, men klart är att<br />

ungdomen i 1600-talets Uppsala hade väldigt stora och varma hjärtan, som<br />

bankade för vad de brann för.<br />

När Lars Geschwind för ett antal år sedan såg på våra forna bröder i Uppsala<br />

samt deras gelikar i Dorpat och Åbo, gav han sin doktorsavhandling den<br />

talande titeln Stökiga studenter, vilket lär oss att vi kunde även då – och inte<br />

bara 1968. Geschwinds studiekamrat Johan Sjöberg, en av våra nuvarande<br />

universitetsarkivarier, som nagelfor förhållandena här i Uppsala ett par århundraden<br />

senare, är i sin dissertation inne på samma spår: Makt och vanmakt<br />

i fadersväldet. Lugnt och stilla har det med andra ord aldrig varit; konflikter<br />

av skiftande styrka har i alla tider varit de nödvändiga drivfjädrarna för den


processuella utvecklingen (lärde sig många av oss 1968, och hade långt före<br />

oss våra föregångare bevisat).<br />

Håller vi oss kvar i 1600-talet, skall vi minnas att handlingen befann sig i vår<br />

så kallade stormaktstid. Sverige var efter trettioåriga kriget, som ju äntligen<br />

tagit slut 1648, ett slags dåtida europeiskt USA, en mångkulturell konglomeratstat<br />

med höga krav på både sina försvagade grannar och den egna multietniska<br />

befolkningens obrottsliga lojalitet, och då dög det inte med just ”stökiga<br />

studenter” (i alla fall inte hur stökiga som helst) som, så ofta de såg tillfället,<br />

tog lagen i egna händer och i kampen mot ”fadersväldet” effektivt utnyttjade<br />

vad gatans parlament tillät.<br />

Konflikterna kunde handla om det mesta, och de hade alltid anknytning till<br />

vad man upplevde som sociala och ekonomiska skevheter i stat och samhälle,<br />

vilket Uppsalahistorikern Aleksander Loit intressant problematiserat och<br />

undersökt vad gäller det av svenskarna 1632 grundade universitetet i Dorpat.<br />

Det skall emellertid genast sägas, att det tveklöst också då förekom övergrepp<br />

inom de egna grupperna – tänger och andra plågoinstrument användes när<br />

recentiorerna, noviserna, gulnäbbarna, fuxarna och allt vad de kallades skulle<br />

skändas vid ankomsten till akademien; lika skamligt då som nu. Om denna så<br />

kallade depositionsrit skriver akademiintendent Per Ström i 2005 års installationsskrift<br />

(AUU. B 146).<br />

Men studenterna satte sig alltså också upp mot vad de upplevde som avarter<br />

i själva universitetslivet, och det var givetvis i myndigheternas ögon värre,<br />

och den starka staten förbjöd nationerna i 1655 års universitetsstatuter. Denna<br />

sorts stat tyckte alldeles avgjort inte om vad som fanns vid sidan av staten, och<br />

försökte de kuvade undersåtarna, som ännu inte hunnit utnämna sig själva till<br />

självsäkra medborgare, sätta i gång något av egen kraft, kallades sådana inrättningar<br />

av dem som makten ägde ”ostatligheter” (nästa gång ett sådant, temporärt<br />

förbud skulle utfärdas gällde det Helsingfors universitet, som hade flyttats<br />

till den nya finländska huvudstaden efter Åbo brand på 1820-talet, efter<br />

februarirevolutionen 1848 nere på kontinenten; tsar Nikolaj I var ingen duva,<br />

men studenterna där fortsatte givetvis med sina forna sammankomster, även<br />

om de för en tid fick sätta sitt ljus under ena skäppo).<br />

17


18<br />

Det är, som bekant, inte alltid så att förbud och repressioner löser alla problem;<br />

det kan tvärtom ofta vara effektivare att inlemma de förmenta bråkstakarna<br />

i det så kallade systemet. Så var det definitivt 1968, när vi som då<br />

var unga och stökiga gapade och skrek – då tillkom institutionskollegier och<br />

institutionsstyrelser med studentrepresentation, och allt möjligt annat med<br />

studenter indragna i verksamheten, som fungerar än i dag till allas båtnad och<br />

glädje, så ”tokvänstern”, i sin kamp mot detta sentida fadersvälde, var nog inte<br />

bara tokig, när allt kommer omkring – och så hanterade statsmakterna också<br />

på 1600-talet situationen, när det krisade bland de utestängda. Den 14 januari<br />

1663 tilläts (tvangs, skulle väl deras belackare på 2000-talet säga) åter nationerna<br />

att verka – alltså för nu drygt trehundrafemtio år sedan – men med en av<br />

universitetet godkänd inspektor i spetsen – en figur som snart nog kom att väljas<br />

av studenterna, som sedan godtogs av konsistoriet, så att alla var hyfsat och<br />

funktionellt nöjda och glada (för inblickar i hur inspektoraten kunnat fungera<br />

tiderna igenom hänvisas till inbjudningsskrift till vårpromotionen förra året,<br />

i vilken Stig Strömholm, förutvarande rector magnificus, tillika tidigare inspektor<br />

på Norrlands nation, ger många, och ofta underhållande, exempel på<br />

hur denna institution fungerat tiderna igenom).<br />

Hur skall man nyktert se på vad som då sjösattes, alltså ett system som var i<br />

kraft ända till sista juni 2010, då det, som jag redan nämnt, avskaffades under<br />

parollen ”Frihet och inflytande” Personligen har jag svårt att se bestämmelsen<br />

från 1663 som ett ”föreningstvång”, vilket det hela presenterades som härom<br />

året. Dessutom var det definitivt inte så hos oss här i Uppsala, där vi sedan<br />

1964 hade Skånelandens nation som ett fullgott nollalternativ (döpt efter det<br />

magnifika gatuljus som i folkmun kallades så, där i gamla dagar de studenter<br />

ofta samlades, som kom från områden som hos oss inga naturliga nationer hade,<br />

och som åter står mitt på Stora torget). Ingen tvangs därefter in i något man inte<br />

ville tillhöra (till en början var terminsavgiften en tia, men sänktes snabbt till<br />

hälften, för att 1979 helt försvinna). När vi nu i fjol uppmärksammade allt vad<br />

som hände 1663, må vi väl i år kunna fira femtioårsjubileet av Skånelandens<br />

tillkomst.<br />

År 1964 var det fortfarande universitetets rätt att tillåta nationer att bildas<br />

– en rätt som året därpå upphävdes i och med de nya statliga universitetsstad-


garna, varför lundensarna aldrig hann med att skaffa sig vad som där nere måhända<br />

kunde ha blivit en Norrlands nollnation. Nej, bestämmelserna från 1663<br />

skall snarare, som jag ser det, uppfattas som ett slags icke-territoriellt kommunalväsende<br />

för generationer som eljest skulle ha varit helt rot- och inflytelselösa<br />

– tvåhundra år äldre än det ”vanliga” kommunalväsende vi alla (skattetrötta<br />

cives communes) fortfarande lever under och ibland också ogillar. 1600-talsskapelsen<br />

innebar ett system man inordnades i, genom vilket man gavs rangen<br />

av den redan nämnde akademiske medborgaren, civis academicus.<br />

Det är nu en gång så, att vi människor delas in i olika kategorier (så även i<br />

dag, men indelningsgrunderna varierar med tiden och rummet). På 1600-talet<br />

var Sverige ännu inte den enhetsstat med ett för alla enhetligt lagverk vi i dag<br />

sedan rätt länge lever i. Ända till 1852 gällde för både universitetslärare och<br />

studenter att de levde under den så kallade akademiska jurisdiktionen; man<br />

var så att säga en annan person när man var här vid akademien än när man de<br />

få gångerna var hemma hos mor och far. Än i dag erinras vi om detta, när inspektor<br />

på terminens sista landskap ”hemförlovar” landskapet, som i gamla<br />

tider var liktydigt med att ”Nu får ni fara hem, och då gäller vad som där är lag<br />

och ordning!”.<br />

Personligen kan jag anse att det är en händelse som ser ut som en Geijersk<br />

tanke, att två av dem som bråkade mest om att få denna ordning ur världen var<br />

två personer jag i min forskning har haft stor anledning att knyta an till: Johan<br />

Gabriel Richert, den mycket jordnäre, liberale västgötske ”bondadvokaten”,<br />

var den som mest slogs för att få till stånd ett rättsväsende som fortfarande<br />

består, och mot honom stod den unge, ännu konservative Erik Gustaf Geijer,<br />

på vars lärostol i historia jag fortfarande med en hårsmån sitter (han, med det<br />

så berömda ”avfallet” till liberalismen, är med andra ord ett bra exempel på<br />

att Georges Clemenceaus postulat om människans ”naturliga” ideologiska utveckling<br />

inte alltid håller).<br />

1600-talets, och senare perioders, Sverige var ett ståndssamhälle. Våra förfäder<br />

var, för evigt trodde man, indelade i adel, präster, borgare, bönder. ”Skomakare<br />

bliv vid din läst!”, ”Stick inte upp!”, och så vidare. Man skulle veta sin<br />

plats – utom vid akademien. Jag ser praktiskt taget aldrig i nations- och universitetshistoriska<br />

undersökningar markeringar av att våra dåtida studenter<br />

19


20<br />

Erik Gustaf Geijer,<br />

teckning av Johan Way.<br />

Uppsala universitetsbibliotek<br />

4032.


inte var indelade på detta sätt, något som de naturligtvis skulle ha kunnat vara.<br />

Förvisso fanns, som jag redan nämnt, ojämlikhet och pennalism, av olika slag,<br />

men inför professorerna var alla (utom de få adelsynglingarna) jämlikar.<br />

Vi skall inte yvas över att det var på detta vis, då ojämlikheten alltså kunde<br />

uttryckas på annat sätt, men vi måste samtidigt påminna om detta i ett<br />

fortsatt resonemang om var de säkert många rötterna till vår variant av dagens<br />

demokrati kan ligga (vid akademien tillhörde ynglingarna samma nation,<br />

men blev de sedan riksdagsmän, fick de se sig representera olika stånd, vilket<br />

mången rimligen i ståndssamhällets slutända kritiskt reflekterade över). Det<br />

är rätt talande att den adelsnation Gustav III som kronprins och universitetskansler<br />

införde 1768 blev en ordentlig flopp. Trots att adelsynglingarna inte<br />

behövde tillhöra några nationer, så gjorde de det i alla fall – de ville väl fortsätta<br />

att umgås med sina icke blåblodiga vänner hemifrån, kan man tänka; de valde<br />

tvånget framom friheten – och adelsnationen, Natio nobilium, som trotsade<br />

den geografiska bestämning som alla andra nationer hade, bojkottade de, och<br />

1780 gick den för evigt i graven.<br />

Inte heller de tankar som under inflytande av både rationalismen och upplysningen<br />

om att dela in studenterna fakultetsvis fick något genomslag, vilket<br />

emellertid senare blev fallet vid yngre lärosäten (och för en tid i Helsingfors<br />

efter februarirevolutionen). Om detta sedan har lett till fackidioti eller inte<br />

kan här inte avgöras men det har i alla händelser inte nationslivet gjort, i vilket<br />

vi, när vi sjunger ”O gamla klang- och jubeltid” fakultetsvis, påminns om<br />

att alla ämnen och deras företrädare må få trängas på lika villkor i den krets vi<br />

uppe på stolsitsarna sluter i sista versen.<br />

Det har inte alltid varit lätt att vara universitet, om man så får uttrycka sig.<br />

Krig och örlig, pest och kolera, har av och till ställt till det för den högre utbildningen,<br />

och stundom har de akademiska medborgarna måst ta saken i egna<br />

händer. När i början av 1700-talet stora nordiska kriget äntligen gick mot sitt<br />

slut, ser man tecken på att frivilliga vetenskapliga sammanslutningar, som exempelvis<br />

det 1710 här i Uppsala grundade Collegium curiosorum (”De vetgirigas<br />

gille”), 1719 ombildat till Bokvettsgillet, som i sin tur 1728 döptes om<br />

till vad som än i dag går under namnet Vetenskaps-Societeten, landets äldsta<br />

vetenskapliga akademi. Studenterna var inte heller passiva vad gäller det som<br />

21


22<br />

väl i dag ofta går under beteckningen ”kunskapsproduktion”; nationsdisputationer,<br />

vilka länge fördes på latin, växte fram som komplement till själva universitetsutbildningen,<br />

liksom senare talövningar och andra i praktiken mer<br />

eller mindre obligatoriska inslag.<br />

Det utvecklades också ett kunskapsutbyte med hemlandskapen, inte minst<br />

under längre eller kortare resor: ”Vad kan vi göra för hembygden och den för<br />

oss” Den intresserade hänvisas för denna akademiska autodidaktik till den<br />

ovan nämnde Lars Burmans studie Vältaliga studenter. Studentnationerna i<br />

Uppsala som retoriska miljöer (vill man presenta utländska vänner och bekanta<br />

med denna studentelokvens, kan man införskaffa Burmans engelskspråkiga<br />

original från 2012: Eloquent Students). Nog är det så, att universitetet i alla tider<br />

utbildat oss, men nog är det lika sant, att nationerna ständigt bildat, och<br />

fortsätter att bilda, oss.<br />

1800-talet – för Sveriges del inlett 1809, kan man väl säga, med förlusten av<br />

Finland och den följande statsvälvningen – innebar många förändringar, även<br />

för studenterna, vilket satt sin prägel på den redan nämnda undersökningen<br />

av Johan Sjöberg, där åtskilliga alternativ till de geografiskt så avgränsade intresseföreningarna<br />

nationerna möter; tiden var nu mogen för liberalismens på<br />

”personlighetsprincipen” byggda associationer, som av den till slut till liberalismen<br />

”avfallne” Erik Gustaf Geijer sågs som den nya tidens ”anryckande hjälptroppar”.<br />

Tiden efter statsvälvningen kännetecknas också av en sanering i nationsfloran,<br />

som lett till den indelning som fortfarande gäller. Till skillnad från<br />

både Helsingfors och Lund har sedan det tidiga 1800-talet nationsstrukturen<br />

hos oss varit påfallande stabil. En annan påtaglig olikhet mot alla övriga högre<br />

utbildningsanstalter här i landet är att vi i Uppsala, med nationer från Skånegränsen<br />

upp till Treriksröset, rekryterar åttio procent av våra studenter från<br />

avlägsna orter och endast tjugo procent från närområdet, medan det motsatta<br />

gäller för de övriga, vilket i sanning gör oss till ett riksuniversitet.<br />

År 1849 dök också, i kölvattnet på den några år äldre Allmänna Sången,<br />

nykomlingen studentkåren upp; tillkommen i en strävan att ta tillvara de studentgemensamma<br />

frågorna, som man ansåg nationerna vara för splittrade att<br />

klara av – nationerna upplevdes i en sammanväxande upsaliensisk studentvärld<br />

bland annat stå för en allt för snäv ”nationalism”. Studenterna var nu be-


Skalden Johan Nybom och litteraturhistorikern Bernhard Elis Malmström fanns bland dem som fick en uppsträckning<br />

av rektor under ”Geijerska frukosten”. Litografin av Nybom är utförd av Axel Jacob Salmsom,<br />

fotografiet av Malmsträm är taget av Henri Osti. Uppsala universitetsbibliotek 7327 respektive 7171.<br />

tydligt mer ”skandinavistiska” än ”nationella”, och kontakter söktes med grannländerna<br />

– i vissa fall de forna arvfienderna – i en ungdomlig strävan att åstadkomma<br />

förändringar, att bygga något nytt. Frågan var politiskt ömtålig, och<br />

med hänvisning till att Carl XIV Johan just gått ur tiden i mars 1844 gjorde de<br />

makthavande vad de kunde för att med landssorgsargument stoppa planerna<br />

på att under våren detta år sända i väg en studentdelegation till Köpenhamn.<br />

Händelsen har gått till historien som ”Geijerska frukosten”; med följande<br />

ord skildrad av historikern, statsvetaren och slutligen universitetets rektor<br />

Wilhelm Erik Svedelius, ”Gubben Sved” gemenligen kallad av de beundrande<br />

studenterna, särskilt V-dalingarna som han var inspektor över: ”Frukosten<br />

var icke någon traktering med mat och dryck, trakteringen var af en annan art<br />

23


24<br />

och icke välsmaklig, men sammankomsten egde rum på en morgonstund och<br />

kallades derföre på spe den Geijerska frukosten”. Det handlade med andra ord<br />

om en regelrätt utskällning.<br />

Känslorna var i svallning, som förr men också senare. Här i Uppsala avåts<br />

minsann ”revolutionssexor” efter februarirevolutionen, som minner om liknande<br />

beteenden efter statsvälvningen vid seklets början. I tidigt 1860-tal, när<br />

åter en allmän liberal reformiver kan noteras på olika områden och nivåer i stat<br />

och samhälle, infördes också studentexamen (som från och med 1871 även fick<br />

avläggas av kvinnor, och som från 1878 till 1905 officiellt gick under den imponerande<br />

benämningen ”mogenhetsexamen”). Dessförinnan hade man inför<br />

inträdet vid akademien examinerats på ”Kuggis”, som i vårt fall var identiskt<br />

med Konsistoriehuset nordväst om domkyrkan.<br />

De första studentskorna hade det rimligen inte allt för lätt i en värld sedan<br />

århundraden helt dominerad av män. När jag tecknade konturerna av min egen<br />

nations historia (”Nationen i Uppsala. Ett litet norrländskt klassamhälle i förändring”,<br />

i Hall, Bo G., red., Gästrike-Hälsinge Nation 1646–1996. 350 år i vardag<br />

& fest) upptäckte jag att vår första studentska inte ens fick finnas med i den<br />

gemensamma studentkatalogen – att hon aldrig visade sig på nationen har jag<br />

full förståelse för – och det är inte ägnat att förvåna att hon fort nog försvann<br />

härifrån – till Lund (vilket väl Gud borde ha förbjudit), där hon sist och slutligen<br />

disputerade i medicin. Det var först efter de till social nivellering syftande<br />

och könsutjämnande läroverksreformerna vid 1920-talets mitt som kvinnliga<br />

studerande började bli förhållandevis vanliga i nationslivet.<br />

Under andra världskrigets alla inkallelser av flickornas manliga studiekamrater<br />

blev det efter århundraden för första gången varannan damernas i inskrivningsmatriklar<br />

och nationsliv – där de också efter några år började väljas<br />

till kuratorer, även om det tog sin tid innan detta blev vanligt. Alla var dock<br />

inte nöjda. Vaktmästaren på G-H sedan ett halvsekel, ”Herr” Stråle, som under<br />

1890-talet lärt sig vett och etikett som betjänt vid svenska beskickningen<br />

i London, kunde 1949, kort före sin pensionering, dra en lättnadens suck, när<br />

den kvinnliga kandidaten till förste kurator-posten föll igenom på landskapet.<br />

Han, som var en klassiskt bildad man, talade alltid om nationens uthus som<br />

Natio minor, och som inför vart landskap i egen hög person besökte samtliga


nationsmedlemmar och delade ut kallelserna till sammankomsterna, var alltså<br />

sedan ett halvt århundrade van vid ”herrarna”, och inga andra, på kuratorsrummet,<br />

och han förmanade dem: ”Se upp, så att inte flickorna tar byxorna av er!”<br />

Argumentet hölle knappast i dag.<br />

Runt groggbänken ”motionerade landsmännen [i årtionden] med glaset i<br />

hand”. Detta ”första möte med denna form av akademisk frihet” blev för mången<br />

en svår prövning, har det, naturligtvis sanningsenligt, framhållits. Man har<br />

också med sann och äkta värme noterat hur på 1930-talet de allt fler studentskorna<br />

började förgylla tillvaron på olika sätt. Gaskerna avslutades allt oftare<br />

med dans, även om många uppfattade de med tiden allt vanligare ”kavajskutten”<br />

som ”en lägre form av nöje”. Under alla omständigheter hade ”groggarnas<br />

antal minskat, studentskornas däremot ökats” – i jazzens tecken hade Bacchus<br />

börjat trängas undan av Venus, som det också uttryckts. Vivant omnes virgines,<br />

faciles, formosæ! Umgås gör vi också från och med denna tid med våra vännationer<br />

i grannländerna.<br />

Här må en annan av tiden bestämd säregenhet gällande nationerna nämnas,<br />

som det dröjde en tid innan man kunde skildra i skrift: de så kallade herrbröllopen,<br />

som den vetgirige förgäves skall googla efter. Motboks- eller ”Brattsystemet”<br />

– så kallat efter sin upphovsman, den liberale nykterhetspolitikern<br />

Ivan Bratt – infört 1917, reglerade ända till 1955, om än ojämlikt, vad var och<br />

en fick konsumera av starka drycker. Enligt denna filosofi gällde vid utskänkning<br />

på lokal – alltså inklusive nationerna – att män tilldelades ett avsevärt<br />

större kvantum än kvinnor, och med logisk konsekvens fann man vid bröllop<br />

på det finurliga att för kontrollmyndigheten redovisa idel män – förutom bruden!<br />

Hos ”vaktis” förvarades också ett icke föraktligt antal ”motböcker” tillhörande<br />

lågkonsumenter, vilket alla restriktioner till trots bidrog till att hålla<br />

nationerna flytande.<br />

När nu nationsvaktmästaren, och därmed hans hustru, nämnts, vill jag dra<br />

en lans för att man borde, medan vi fortfarande lever som minns dem, skriva<br />

deras både spännande och viktiga historia. Ofta nämns i minnesskrifter och<br />

andra sammanhang att nationen var ens ”andra hem”, och då vill jag mena att<br />

föräldrarna i detta hus i högre grad än både inspektorerna och de äldre landsmännen<br />

var just vaktmästarparen – i vardag och fest, i glädje och sorg (vem<br />

25


26<br />

minns inte Svea Nyström och hennes Göte, den trygge gatekeepern i porten<br />

på Norrlands, i årtionden). De kunde sannerligen, vågar man lugnt säga, stå<br />

för väldigt mycket av kontinuitet, och det var givetvis viktigt för unga människor<br />

långt hemifrån att känna den trygghet som låg i detta.<br />

”Gubben” (Johan) Hagelin som varit i Gästrike-Hälsinge Nations tjänst sedan<br />

tiden för februarirevolution 1848 (man må undra vad han tyckte om revolutionssexorna<br />

detta år), och som för de nyvalda kuratorerna framhöll att<br />

”det är nog jag, som representerar kontinuiteten i nationen”, lämnade 1899,<br />

alltså efter femtioett år, över sina nycklar till kalmariten (vi delade hus på den<br />

tiden), den ovan nämnde ”Herr” (Gustaf) Stråle, som behöll dem under ytterligare<br />

en femtioårsperiod. Under hans tid fick ”herrarna” göra i stort sett vad<br />

de ville. Under den sista herrmiddag han ansvarade för som vaktmästare, kördes<br />

det i stora salen runt med en bullrig motorcykel – kaffebrännaren kallad<br />

– varvid föraren som störtkruka begagnade en skrivmaskinshuv. Herr Stråle<br />

dagen efter: ”Jag hörde herrarna hade trevligt i går kväll.” Det har också åkts<br />

skidor utför empiretrapporna på både Norrlands och Östgöta, där Tage Danielsson<br />

också, som förste kurator, under en gasque anordnade en gondolfärd<br />

i den vattenfyllda källarvåningen. Vi kunde, som redan sagts, även förr i tiden<br />

– ”tvånget” till trots.<br />

Säkert är det fortfarande till viss del så, att studenternas bakgrund bidrar till<br />

vad de väljer att studera. I gångna tider, och mycket länge, var det så uppenbart,<br />

att man i inskrivningsmatriklarna nästan kunde se till faderns yrke för att säga<br />

vad sonens, och småningom dotterns, ämnes- och därmed fakultetsval skulle<br />

bli. Var man i det material jag gått igenom barn till ”jordbrukare”, läste man<br />

(ofta efter att ha tagit studenten på Fjellstedtska) teologi och blev präst, eller<br />

så valde man något ämne inom filosofisk fakultet; där återfinns den norske<br />

författaren Arne Garborgs ”bondestudent” – en yngling som ständigt fruktar<br />

att skola och studier samt mötet med andra samhällsskikt och en främmande<br />

kultur kanske kommer att förvandla honom till en svekfull och hållningslös<br />

tjänare av det bestående – till klassförrädare. Titulerades däremot fadern<br />

”lantbrukare”, som uppenbarligen smällde (och kanske ännu smäller) högre<br />

än ”jordbrukare”, var det betydligt vanligare med juridiska eller medicinska<br />

studier; det dröjde på Gästrike-Hälsinge Nation ända till 1946 – trehundra


Uppsalastudenterna har genom universitetets och nationsväsendets långa historia alltid förmått<br />

att förvandla tvång till frihet – så ock under 1840-talet då denna teckning föreställande<br />

några studenter inflöt i tidningen Studentbladet.<br />

år – innan en arbetarpojke skrevs in som medicine studerande. I dag talar vi,<br />

för att slippa använda det ofta laddade klassbegreppet, om vad det betyder att<br />

studenterna har ”studievan” eller ”icke studievan” bakgrund.<br />

Pojkarna från storjärnverkets Sandviken är mycket intressanta att följa. När<br />

väl naturvetarna kan skiljas ut som egen grupp från och med 1950-talets mitt,<br />

står det genast klart att arbetarsönerna relativt sett dubbelt så ofta som andra<br />

27


28<br />

studenter sökt sig till realämnen. Kanske satsade de på ett bättre arbete i industrin<br />

än det pappa hade – utan att för den skull rikta in sig på den juristutbildning<br />

med lång och länge oavlönad tingsmeritering som var mer direktörspredestinerande,<br />

men för vilken karriär det också krävs andra meriter än<br />

akademiska betyg.<br />

De bredaste samhällslagren har alltid varit svagast representerade, de smalaste<br />

starkast. Det har, vad gäller hela Uppsala universitet, sagts att andelen<br />

studenter ur underklassen var ungefär lika hög vid 1600-talets mitt som trehundra<br />

år senare. För att i all korthet anlägga ett genusperspektiv på nationernas<br />

historia har det långt in på 1900-talet varit betydligt vanligare att överklassflickor<br />

skrivits in som nationsmedlemmar än att arbetarpojkar blivit det,<br />

trots att könsfördelningen varit så skev till nackdel för studentskorna.<br />

Sammanfattningsvis: Våra nationer ger, närhelst vi studerar dem utefter en<br />

tidsaxel, utomordentligt intressanta samt viktiga och nyanserade spegelbilder<br />

av hur hela storsamhället utvecklats processuellt. Ända in i sent 1900-tal var<br />

dessa sammanslutningar i sina nötskal de lokalsamhällen som utgjorde deras<br />

naturliga rekryteringsområden; i dag ser upptagningsfälten helt annorlunda<br />

ut. Förr var hemlandskapens sociala sammansättning bestämmande för hur<br />

nationerna skulle gestalta sig, i dag är det till stor del helt andra, säkert lika vetenskapligt<br />

intressanta saker som attraherar de unga studenterna, när de, oavsett<br />

vilka nationsval de än gör, ständigt bidrar till att hålla världens vackraste<br />

smeknamn på en universitetsstad vid liv: den eviga ungdomens stad – där vi<br />

har varit, och är, mycket bra på att förvandla tvång till frihet.


Program<br />

(Alla klockslag är precisa)<br />

11.30 Universitetets aula öppnas. För tillträde krävs biljett.<br />

11.45 Promotores, promovendi samt övriga deltagare i den akademiska<br />

processionen samlas på universitetshusets gallerier enligt anvisning<br />

i processionsordningen.<br />

12.15 Promotionshögtiden i universitetets aula börjar med intågsprocession.<br />

Välkomsthälsning av Rector magnifica, professor Eva Åkesson.<br />

Föreläsning av Juridiska fakultetens promotor, professor Bertil Wiman, över<br />

ämnet Att dela en tårta – den internationella skatterättens utmaningar.<br />

Promotion inom samtliga universitetets fakulteter. Under promotionen utförs<br />

musik komponerad av J.A. Josephson, Stefan Karpe, Lars-Erik Larsson m.fl.<br />

Musikaliskt mellanspel med sång av operaeleven Sanna Gibbs.<br />

Prisutdelningar.<br />

29


Processionens uttåg.<br />

Publiken ombeds att sedan akten avslutats inte lämna aulan förrän uttågsprocessionen<br />

i sin helhet passerat.<br />

Värdar för promotionen: Rector magnifica professor Eva Åkesson och prorektor<br />

professor Anders Malmberg.<br />

Promotionsmusiken utförs av Kungl. Akademiska kapellet under ledning av<br />

director musices professor Stefan Karpe.<br />

Processionsordning<br />

Avd 3–5 samt 7 och 8 tar vid processionsuppställningen plats i galleriet ovanför<br />

vänster trappa<br />

1. Studenternas övermarskalk<br />

2. Studenternas fanborg<br />

3. Ordförandena vid studentkårerna, curator curatorum samt nationernas kuratorer<br />

(i trappan)<br />

4. Promotionens övermarskalk och två bitr. övermarskalkar<br />

5. Promotorerna<br />

6. Promotionens hedersdoktorer<br />

7. Pristagare<br />

8. Promotionens doktorer efter avlagda prov<br />

Avd 9–25 tar vid processionsuppställningen plats i galleriet ovanför höger<br />

trappa<br />

9. Pedellen<br />

10. Cursorerna<br />

11. Värdarna för promotionen samt särskilt inbjudna honoratiores<br />

12. Två bitr. övermarskalkar<br />

13. Övriga inbjudna gäster<br />

30


14. Professores emeriti<br />

15. Teologiska fakultetens lärare<br />

16. Juridiska fakultetens lärare<br />

17. Medicinska fakultetens lärare<br />

18. Farmaceutiska fakultetens lärare<br />

19. Historisk-filosofiska fakultetens lärare<br />

20. Språkvetenskapliga fakultetens lärare<br />

21. Samhällsvetenskapliga fakultetens lärare<br />

22. Utbildningsvetenskapliga fakultetens lärare<br />

23. Teknisk-naturvetenskapliga fakultetens lärare<br />

24. Tidigare promoverade doktorer<br />

25. Vid Uppsala universitet anställda tjänstemän<br />

26. Ceremonimästaren<br />

Vidare deltar ett antal studentmarskalkar.<br />

Uttåget ur aulan äger rum på sätt som anges i det särskilt utgivna programmet.<br />

Promotionsarrangemang<br />

Ceremonimästare Per Ström, promotionsövermarskalk Johan Sjöberg, bitr. promotionsövermarskalkar<br />

Thomas Fredengren, Carl Frängsmyr, Anna Hamberg<br />

och Gabriella Almqvist, Uppsalastudenternas övermarskalk Sanna Somby,<br />

pedell Sten Andersson, cursorer Göran Karlsson och Martin Andersson, pressansvarig<br />

Anneli Waara, ansvarig för universitetshuset Manuel Alfaro, administration<br />

Gabriella Almqvist och Jakob Piehl.<br />

Promotionslatinet har utarbetats av professor Gerd Haverling.<br />

Blomsterarrangemang: Botaniska trädgården.<br />

31


Stora domkyrkoklockan ringer kl. 8 promotionsdagen.<br />

Kanonsaluten, dels kl. 7 från Slottsbacken, dels under promotionsakten, utförs<br />

av artillerister från Jämtlands fältartilleri under befäl av major Mikael<br />

Andersson.<br />

32


Rektors hälsningsord<br />

Uppsala universitet inleder år 2014, sitt 537:e, med en doktorspromotion som<br />

slutpunkt för den förflutna höstterminen. Alla promovendi och pristagare hälsas<br />

med stor värme oavsett väderbetingelser. Redan den första dokumenterade<br />

promotionen vid det återupprättade lärosätet den 22 januari år 1600 skedde i<br />

bitande kyla, så skulle dagen vara kall kan också detta ses som tradition.<br />

Detta år är på flera sätt ett märkesår. Det har nu förflutit två hundra år<br />

av fred för vårt land. Det var kronprins Carl Johan, universitetets dåvarande<br />

kansler, som med klok diplomati började lägga grunden för denna långa fred<br />

genom 1812 års politik och rikets anslutning till koalitionen mot Napoleons<br />

Frankrike. Som segerrik fältherre anförde han sedan sina styrkor i det avgörande<br />

och blodiga slaget vid Leipzig i oktober 1813, dokumenterat bland annat<br />

av den målande löjtnanten Johan Way, senare ritmästare vid Uppsala universitet.<br />

Genom Freden i Kiel den 14 januari 1814 bekräftades överenskommelsen<br />

med Ryssland från 1812 om kompensationen för förlusten av Finland genom<br />

union med Norge. Med konventionen i Moss den 14 augusti om vapenstillestånd<br />

med norrmännen blev unionen en realitet. Fredsåret 2014 ges en särskild<br />

prägel i Uppsala med sina Hammarskjöldminnen och Fredens Hus på slottet.<br />

Universitetet, med sin institution för freds- och konfliktforskning, är självklart<br />

delaktigt i detta högtidlighållande.<br />

33


34<br />

Men 2014 har också hundraårsminnen att uppmärksamma. Det var 1914<br />

inte självklart att den då hundraåriga freden skulle vara länge till för Sverige.<br />

Bondetåget den 6 februari överlämnade en petition till kung Gustaf V om<br />

upprustning av försvarsmakten. Kungens svarstal ledde till den så kallade<br />

borggårdskrisen och den liberala regeringen Staaffs avgång. I förlängningen<br />

skulle parlamentarismens genombrott följa. Initiativet till bondetåget kom<br />

från Uppland och universitetet välkomnade den hemvändande uppländska<br />

allmogen och bjöd på förtäring i aulan. Ett halvår senare utbröt första världskriget<br />

på kontinenten. I samma skede återvände en blivande fredspristagare<br />

till Uppsala efter ett par år som professor i just Leipzig. Nathan Söderblom<br />

hade i maj utnämnts till ny ärkebiskop och blev därmed även universitetets<br />

prokansler. Han vigdes till ämbetet den 8 november. Till detta blir således anledning<br />

att återkomma.<br />

Till promotionsfesten i januari Fredsåret 2014 välkomnar nu Alma Mater<br />

upsaliensis sina doctores promovendi. Deras avhandlingar visar universitetets<br />

bredd och djup. Alla ni promovendi har både haft framgångar och motgångar.<br />

Det har under flera år gått åt många dagar och säkert även många nätter till ert<br />

arbete. Det har varit experiment som har misslyckats, skrivkramp, idétorka.<br />

Ni har även haft underbara stunder med tankar och idéer som flödat fritt, med<br />

inspiration och glädje. Glädjen och frustrationen, hopp och förtvivlan, bakslag<br />

och framsteg har följts åt. Motgång och framgång – båda behövs för att vi<br />

skall komma framåt och kunna bryta ny kunskapsmark. Ni har flyttat fram<br />

kunskapens gränser. Nu är det er högtidsdag, era insatser som skall firas. Den<br />

fantastiska resa ni genomfört och de fina prestationer ni alla har lyckats med<br />

firar universitetet, tillsammans med era nära och kära.<br />

Promotionsdagens fest är alltså först och främst ägnad de nutidens och<br />

framtidens forskare som, med godkända prov och efter disputation erhållit<br />

doktorsexamen och därför är berättigade att, genom den hävdvunna rit som<br />

ärvts från medeltidens akademiska traditioner och nu vårdats vid Uppsala<br />

universitet under mer än fyra hundra år, promoveras och föras över parnassen.<br />

Universitetet hälsar som promovendi även de nio fakulteternas nya hedersdoktorer.<br />

Vi hyllar er för att ni på olika hedervärda sätt gynnat Uppsala universitet<br />

med ert engagemang och vetenskapliga arbete med att utveckla utbild-


ning, forskning och innovation. Det sker genom att ni tilldelas den förnämsta<br />

utmärkelse universitetet genom sina fakulteter kan ge.<br />

Att denna fest också får kombineras med utdelningen av lärosätets priser<br />

och belöningar till förtjänta forskare och firas i närvaro av universitetets ärade<br />

gäster samt många av vetenskapens gynnare och vänner tillsammans med<br />

promovendernas lärare och närstående gör det till en glädje att kunna hälsa<br />

välkommen till doktorspromotion vid Uppsala universitet.<br />

Eva Åkesson<br />

35


Universitetets och fakulteternas inbjudan<br />

Till promotionsakten i Uppsala universitets aula fredagen den 24 januari 2014<br />

får härmed undertecknade, på universitetets och de deltagande fakulteternas<br />

vägnar, inbjuda:<br />

Statsrådet och chefen för Utbildningsdepartementet Jan Björklund, ärkebiskopen<br />

i Uppsala Anders Wejryd, landshövdingen i Uppsala län Peter Egardt,<br />

universitetskanslern, professor Lars Haikola, rektorn vid Sveriges lantbruksuniversitet,<br />

professor Lisa Sennerby Forsse, samt universitetets förutvarande<br />

rektorer, professorerna Martin H:son Holmdahl, Stig Strömholm, Bo Sundqvist<br />

och Anders Hallberg.<br />

Vi hälsar även konsistoriets ordförande docent Carola Lemne och inbjuder<br />

vidare cheferna och företrädarna för de myndigheter, förband, styrelser<br />

och organ med vilka universitetet samarbetar och upprätthåller kontakter,<br />

universitetets förutvarande och nuvarande lärare och tjänstemän, i Uppsala<br />

närvarande jubeldoktorer och doktorer av alla fakulteter, anhöriga till promovendi,<br />

universitetets studenter samt övriga vetenskapens idkare, vårdare,<br />

gynnare och vänner.<br />

Samling för gäster som avser att deltaga i processionen sker kl. 11.45 på galleriet<br />

utanför fakultetsrummen. I övrigt hänvisas till här bifogat program.<br />

37


Uppsala i december 2013<br />

För Uppsala universitet<br />

Eva Åkesson<br />

För Teologiska fakulteten<br />

Mikael Stenmark<br />

För Medicinska fakulteten<br />

Stellan Sandler<br />

För Historisk-filosofiska<br />

fakulteten<br />

Jan Lindegren<br />

För Samhällsvetenskapliga<br />

fakulteten<br />

Lars Magnusson<br />

För Juridiska fakulteten<br />

Torbjörn Andersson<br />

För Farmaceutiska fakulteten<br />

Göran Alderborn<br />

För Språkvetenskapliga<br />

fakulteten<br />

Björn Melander<br />

För Utbildningsvetenskapliga<br />

fakulteten<br />

Elisabet Nihlfors<br />

För Teknisk-naturvetenskapliga<br />

fakulteten<br />

Ulf Danielsson<br />

38


Promotorernas presentationer<br />

Teologiska fakulteten<br />

Doktorspromotionen i januari 2014, till vilken Teologiska fakulteten härmed<br />

inbjuder, är den etthundratrettiofemte i ordningen efter Uppsala universitets<br />

återupprättande 1595. Det är fakulteten en stor glädje att därvid promovera<br />

två välförtjänta forskare till doktorer honoris causa.<br />

Dietz Lange, född 1933, disputerade i Zürich 1964 på avhandlingen Christlicher<br />

Glaube und soziale Probleme. Eine Darstellung der Theologie Reinhold<br />

Niebuhrs. Han har därefter varit knuten till Georg-August-Universität i Göttingen,<br />

där han var professor 1977–94, från 1980 som innehavare av lärostolen<br />

i systematisk teologi; han var 1992–94 universitetets prorektor. Langes vetenskapliga<br />

författarskap är omfattande. Han har bland annat gjort sig känd som<br />

mycket framstående kännare av Nathan Söderbloms liv och gärning och det<br />

är detta som i särskild grad motiverar hans hedersdoktorat. Hans insats följer<br />

där tre huvudspår: han har först för en internationell läsekrets utgivit ett<br />

brett, tematiskt ordnat urval av Söderbloms brev i original och översättning,<br />

därefter utger han nu Söderbloms Ausgewählte Werke med ett representativt<br />

urval av dennes skrifter i tysk översättning från svenska och franska. De tre<br />

hittills utkomna banden omfattar tillhopa över 1 000 sidor; en fjärde volym<br />

är under arbete.<br />

39


Parallellt med detta har Lange publicerat den stora biografin Nathan Söderblom<br />

und seine Zeit (2012). Boken utgör en grundläggande och väldokumenterad<br />

analys av såväl Söderbloms utveckling som av hans insats. Någon motsvarande<br />

framställning finns inte och en svensk översättning är under förberedelse.<br />

Lange har på ett utomordentligt sätt placerat in Söderblom i hans tids- och<br />

vetenskapshistoriska sammanhang och gjort hans texter tillgängliga för en internationell<br />

läsekrets. År 2014 är i sammanhanget ett märkesår, eftersom det<br />

då är etthundra år sedan Söderblom utnämndes till ärkebiskop och Uppsala<br />

universitets prokansler.<br />

Dietz Lange är en i hög grad aktiv och kreativ forskare inom flera teologiska<br />

discipliner. För de betydande bidrag han givit till Söderblomforskningen vill<br />

fakulteten nu visa sin uppskattning och hedra honom genom att kalla honom<br />

till hedersdoktor.<br />

William Schweiker, född 1952, blev PhD 1985 och är sedan 2000 professor<br />

i teologisk etik vid The University of Chicago Divinity School at och sedan<br />

2007 Edward L. Ryerson Distinguished Service Professor där. Han är samtidigt<br />

direktor för Martin Marty Center for the Advanced Study of Religion<br />

vid universitetets teologiska fakultet. Genom att kalla Schweiker till Teologiska<br />

fakultetens hedersdoktor knyts därför ett band inte bara mellan vår fakultet<br />

och en internationellt banbrytande teologisk etiker, utan även till en<br />

betydelsefull systerfakultet vid University of Chicago. Schweiker har besökt<br />

och undervisat vid vår fakultet, senast som gästprofessor hösten 2009. Han<br />

har även initierat ett samarbete rörande produktion av ny upplaga av Blackwells<br />

Companion to Religious Ethics, något som passar väl med tros- och livsåskådningsområdets<br />

nyorientering mot en mer mångreligiös forskningsprofil.<br />

Schweiker har också initierat ett utbytesprogram mellan Chicago och Uppsala<br />

för forskarstuderande i etik. Hans lärarinsats, inte minst som handledare,<br />

kännetecknas av engagerad guidning mot kritisk självständighet.<br />

Vare sig man sympatiserar med eller ställer sig kritisk till Schweikers idéer<br />

om teologisk humanism, moralisk realism eller vikten av to respect and enhance<br />

the integrity of life har dessa en självklar position i den internationella<br />

40


teologiskt-etiska debatten. Hans vetenskapliga bidrag kommer att förbli föremål<br />

för analys och debatt under lång tid framöver.<br />

Det är för fakulteten en stor glädje att kalla William Schweiker till hedersdoktor<br />

för att på så sätt befästa sina pågående kontakter, och den ser fram emot<br />

ett fortsatt fruktbringande samarbete.<br />

Teologiska fakulteten hälsar sina båda nya hedersdoktorer välkomna i sin gemenskap<br />

och hyllar dem för deras betydelsefulla insatser. Den lyckönskar också<br />

de nya doktorerna efter avlagda prov och önskar dem glädje och framgång<br />

i fortsatt verksamhet.<br />

Oloph Bexell<br />

Professor i kyrkovetenskap<br />

Promotor<br />

41


Juridiska fakulteten<br />

Juridiska fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran att promovera<br />

två hedersdoktorer.<br />

Elisabeth Palm, född 1936, var domare i den europeiska domstolen för de<br />

mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) i Strasbourg 1988–2003, vilket<br />

är den längsta tid någon från Sverige har innehaft detta ansvarsfulla uppdrag.<br />

Åren 1998–2001 var hon domstolens vice ordförande. Under hennes tid i<br />

Europadomstolen skedde stora och viktiga förändringar, dels av domstolens<br />

verksamhet, dels i Europakonventionens och Europadomstolens ställning i<br />

svensk rätt. Elisabeth Palm bidrog på flera sätt positivt till dessa betydelsefulla<br />

förändringar. Även i övrigt har hennes juridiska karriär varit imponerande;<br />

bland annat har hon varit expeditionschef, statssekreterare, regeringsråd<br />

och kammarrättspresident.<br />

Även efter sin tid i Europadomstolen har Elisabeth Palm fortsatt att engagera<br />

sig i olika juridiska sammanhang, inte minst för att stärka de mänskliga<br />

rättigheternas ställning. Åren 2005–08 var hon ledamot av FN:s kommitté<br />

för de mänskliga rättigheterna. Elisabeth Palms intresse för olika aspekter av<br />

juridiken sträcker sig långt utöver vad som varit en förutsättning för att hon<br />

skulle kunna uppfylla sina många olika anställningar och uppdrag. Genom<br />

juridiskt författarskap har hon gett välkommen spridning åt de insikter hon<br />

43


gjort i Europadomstolen. Elisabeth Palm är Uppsalajurist och har vid flera<br />

tillfällen hållit föreläsningar vid fakulteten.<br />

Elisabeth Palm hedras för sina framstående insatser som främjare av de<br />

mänskliga rättigheterna.<br />

Ingemar Persson, född 1954, är sedan 2010 justitieråd i Högsta Domstolen. Han<br />

har dessförinnan en gedigen erfarenhet av arbete som domare och lagstiftare.<br />

Efter tjänstgöring som notarie vid Uppsala tingsrätt och som fiskal vid Svea<br />

hovrätt var han 1985–91 universitetslektor vid Juridiska fakulteten i Uppsala.<br />

Han arbetade sedan vid Justitiedepartementet för att sedan bli rådman vid<br />

Enköpings och Uppsala tingsrätt. Därefter blev han 2007 hovrättsråd och vice<br />

ordförande på avdelning i Svea hovrätt.<br />

Persson har tillsammans med annan författare gett ut läroboken Fordran och<br />

skuld, som används inom juristutbildningen, författat ett antal vetenskapliga<br />

artiklar samt skriver kommentarer i lagsamlingen Karnov. Han har vidare varit<br />

ordförande, sakkunnig och expert i flera statliga utredningar i ämnet civilrätt.<br />

Han är flitigt anlitat som skiljeman. Förutom andra undervisningsinsatser<br />

har Persson under drygt tjugo års tid aktivt medverkat som custos i Nordiska<br />

rätte gångstävlingen om mänskliga rättigheter.<br />

Ingemar Persson hedras för sitt långa och trogna samarbete med forskarna<br />

inom civilrätten och Europarätten vid Juridiska fakulteten, för sina stora insatser<br />

för utbildningen samt för sina viktiga insatser för kunskapsförmedling<br />

mellan den rättsvetenskapliga forskningen och den juridiska praktiken vid<br />

domstolar och myndigheter.<br />

Juridiska fakulteten hälsar genom mig sina nya hedersdoktorer, uttrycker sin<br />

respekt för deras viktiga forskningsinsatser och ser fram mot ett fortsatt fruktbart<br />

samarbete. Fakulteten gratulerar likaså de forskare som promoveras efter<br />

avlagda prov och önskar dem all lycka och framgång i deras kommande<br />

verksamhet.<br />

Bertil Wiman<br />

Professor i finansrätt<br />

Promotor<br />

44


Medicinska fakulteten<br />

Medicinska fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran att presentera<br />

tre hedersdoktorer.<br />

Eric Holland, född 1959, är chef vid Fred Hutchinson Cancer Center i Seattle<br />

och därjämte professor vid University of Washington, USA. Han disputerade<br />

1985 vid University of Chicago, genomgick läkarutbildning vid Stanford<br />

University och fick sin utbildning som neurokirurg vid UCLA. Efter fullgjord<br />

läkar- och specialistutbildning verkade han som postdoc, först vid Stanford<br />

hos Nobelpristagaren Paul Berg, därefter vid NIH hos Nobelpristagaren<br />

Harold Varmus. Under den senare post doc-perioden (1995–98) konstruerade<br />

Holland ett system för tumörmodellering i möss, som mer eller mindre har<br />

revolutionerat forskningsfältet och fortfarande används vid många laboratorier<br />

världen över. Holland själv har använt systemet framför allt för att studera<br />

mekanismer för uppkomst av hjärntumörer, och då främst använt genen för<br />

PDGF som modell. Hollands forskning har på ett mycket tydligt sätt belyst<br />

PDGF:s betydelse för uppkomst av hjärntumörer, något som är av speciellt intresse<br />

för vår medicinska fakultet, eftersom det var här som PDGF och PDGFreceptorer<br />

för första gången påvisades i humana gliomceller.<br />

45


Eric Holland har publicerat ett stort antal arbeten som på ett systematiskt<br />

sätt bearbetar de molekylära mekanismer som leder till uppkomst av hjärntumörer.<br />

Hans framstående ställning i det internationella fältet är uppenbar,<br />

och han har blivit inbjuden till en lång rad internationella konferenser. Han<br />

har publicerat ett stort antal artiklar i internationellt ledande tidskrifter och<br />

erhållit ett antal vetenskapliga utmärkelser.<br />

Under hela sin vetenskapliga karriär har Holland arbetat parallellt som kliniskt<br />

verksam neurokirurg och tumörbiolog, och han är därmed en förebild för<br />

yngre forskare som har ambitioner inom translationell medicinsk forskning.<br />

Holland har varit post doc-handledare till två av fakultetens yngre forskare.<br />

Han har vid ett flertal tillfällen gästat Uppsala och givit seminarier.<br />

Andrew Mark James Shapiro, född 1962, är transplantationskirurg och professor<br />

vid Alberta University, Edmonton, Kanada.<br />

James Shapiro är verksam vid Alberta University, Edmonton, Kanada.<br />

Shapiros insatser har varit avgörande för att klinisk ö-transplantation under<br />

de senaste tio åren utvecklats från en experimentell verksamhet till en etablerad<br />

klinisk terapi för personer med svårreglerad typ 1 diabetes komplicerad<br />

av plötsligt påkommande och allvarliga episoder med mycket lågt blodsocker.<br />

Shapiro och hans medarbetare i Edmonton har ett mångårigt samarbete<br />

med Uppsala universitet inom både experimentell och klinisk diabetesforskning.<br />

De frågor som främst karakteriserar samarbetet har fokuserat kring anpassning<br />

och överlevnad av de transplanterade öarna hos mottagaren. Pågående<br />

samarbeten syftar till att möjliggöra transplantation av insulinproducerande<br />

celler från stamceller och studier av och utvecklingen av terapier för<br />

att förhindra de immunologiska avstötningsreaktioner som uppkommer vid<br />

transplantation.<br />

Utnämningen av Doctor Shapiro till hedersdoktor vid Uppsala universitet<br />

kommer att stärka banden mellan våra lärosäten och fungera som en katalysator<br />

för utökat samarbete inom även andra centrala områden inom regenerativ<br />

medicin.<br />

James Shapiro är en viktig ambassadör för sitt forskningsfält. Han är en flitig<br />

och mycket uppskattad föredragshållare vid internationella vetenskapliga<br />

46


kongresser, och har även ägnat stor del av sin verksamhet riktad mot allmänheten<br />

och patientföreningar.<br />

Sammanfattningsvis kan James Shapiros mångåriga vetenskapliga verksamhet<br />

beskrivas som ett tydligt exempel på genuint translationell forskning på<br />

högsta internationella nivå som redan kommit en stor patientgrupp tillgodo<br />

där annars ingen behandling kan erbjudas.<br />

Israel Vlodavsky, född 1944, professor vid Cancer and Vascular Biology<br />

Research Center i Haifa, Israel, är en internationellt framstående forskare inom<br />

området cancermetastaser och angiogenes (blodkärlstillväxt). På 1980-talet<br />

var han en av de första att uppmärksamma cellomgivningens (extracellulär<br />

matrix) betydelse för cellernas aktivitet vid både friskt och sjukt tillstånd. I<br />

dag anses tumörens extracellulär matrix och dess mikromiljö vara mycket<br />

viktig för regleringen och överlevnaden hos cancerceller. Han var också en av<br />

de första att påvisa betydelsen av heparansulfat i detta sammanhang. En av<br />

Vlodavskys främsta forskningsframgångar är karakteriseringen av enzymet<br />

heparanas, det enda enzym som bryter ner heparansulfat och som visade sig<br />

ha en avgörande betydelse för bland annat cancermetastasbildning, inflammation<br />

och njurfunktion. Heparanas’ struktur, funktion och kliniska betydelse<br />

har vidare kartlagts av Vlodavsky.<br />

Israel Vlodavsky har ett långvarigt samarbete med forskare vid Uppsala universitet<br />

rörande studiet av de biologiska och patofysiologiska implikationerna<br />

av heparanas. Samarbetet har resulterat i en rad vetenskapliga publikationer.<br />

Medicinska fakulteten välkomnar sina hedersdoktorer och ser fram emot fortsatt<br />

fruktbart samarbete. Fakulteten gratulerar samtidigt de forskare som promoveras<br />

efter avlagda prov och önskar dem all framgång i deras kommande<br />

verksamhet.<br />

Agneta Siegbahn<br />

Professor i klinisk koagulationsvetenskap<br />

Promotor<br />

47


Farmaceutiska fakulteten<br />

Farmaceutiska fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran att promovera<br />

en hedersdoktor.<br />

Anders Hallberg, född 1945, inledde sin akademiska karriär vid Lunds<br />

universitet. Under ledning av professor Salo Gronowitz påbörjade han sin<br />

forskarutbildning och disputerade i januari 1980 med avhandlingen Methoxythiophenes<br />

and Related Systems. Han blev docent 1983, och innehade både<br />

före och efter detta forskartjänster vid Lunds universitet. År 1986 rekryterade<br />

Astra/Draco i Lund Anders Hallberg till enheten för läkemedelskemi, och<br />

1990 erhöll han professuren i läkemedelskemi vid Farmaceutiska fakulteten,<br />

Uppsala universitet.<br />

Hallberg har under sin tid vid Farmaceutiska fakulteten byggt upp en omfattande<br />

och högkvalitativ forskning inom organisk kemi och läkemedels kemi.<br />

Flertalet av projekten har fokuserats på utveckling av nya läkemedel mot infektionssjukdomar<br />

såsom HIV, hepatit C och malaria. Han har framgångsrikt<br />

utvecklat och använt sig av nya och innovativa metoder för syntes av nya potentiella<br />

läkemedelssubstanser.<br />

Anders Hallbergs starka ledaregenskaper och hans administrativa skicklighet<br />

har naturligt lett honom till viktiga positioner vid Uppsala universitet, som<br />

49


prefekt, forskningsdekanus och vice ordförande i fakultetsnämnden. År 2005<br />

blev han Farmaceutiska fakultetens dekanus, och året därefter tillträdde han<br />

ämbetet som rektor för Uppsala universitet.<br />

Trots alla ledningsuppdrag har Anders Hallberg fortsatt sin innovativa och<br />

framgångsrika forskning och även varit en aktiv lärare. Inte mindre än ett trettiotal<br />

forskarstuderande har disputerat under hans ledning. För sina insatser<br />

tilldelades han 2006 Pedagogiska priset av Farmaceutiska studentkåren vid<br />

Uppsala universitet. Den höga kvaliteten i forskningsprojekten har resulterat<br />

i att han under tiden vid fakulteten erhållit omfattande forskningsstöd.<br />

Anders Hallbergs stora och välrenommerade kompetens inom det organiskkemiska<br />

området har gjort att han under åren har varit en mycket ofta anlitad<br />

expert. Han är ledamot av Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala och<br />

Kungl. Vetenskapsakademien, och han har för sina extraordinära insatser för<br />

forskning och undervisning tilldelats ett stort antal priser, utmärkelser och<br />

medaljer.<br />

Farmaceutiska fakulteten hälsar sin nya hedersdoktor och uttrycker sin stora<br />

respekt för hans banbrytande forskningsinsatser och ser fram mot ett fortsatt<br />

samarbete. Slutligen lyckönskar fakulteten sina doctores iuvenes till deras<br />

framgångsrikt avlagda prov på vetenskaplig skicklighet och mognad och<br />

önskar dem all framgång och tillfredsställelse i deras kommande verksamhet.<br />

Kjell Wikvall<br />

Professor i biokemi<br />

Promotor<br />

50


Historisk-filosofiska fakulteten<br />

Historisk-filosofiska fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran att<br />

promovera två hedersdoktorer.<br />

Håkan Liby, född 1950, är landsantikvarie och chef för stiftelsen Upplandsmuseet.<br />

Han har genom sin forskning kring folklig dräkt satt fokus på befolkningen<br />

i områden med stor mobilitet, en grupp som tidigare sällan lyfts fram<br />

inom dräktforskningen. Klädedräkten som bars av denna grupp var, i sin förenklade<br />

form, starkt präglad av modedräkten, men hade på grund av sin sammansättning<br />

av plagg och sina material en speciell karaktär. Denna skilde sig<br />

från den dräkt som bars av allmogen i mer traditionsbundna områden. För<br />

att beskriva denna skapade Liby uttrycket ”folkligt mode”. Hans definition<br />

av folkligt mode, som en egen kategori vid sidan av folkdräkt och modedräkt,<br />

har blivit allmänt accepterad inom forskningsvärlden och utgör ett av de viktigaste<br />

begreppsmässiga tillskotten inom forskningsfältet under sent 1900-tal.<br />

Den mer differentierade bild av den folkliga dräktkulturen som Håkan Liby<br />

bidragit till att skapa utgör en viktig plattform för den forskning kring folkliga<br />

textilier som bedrivs på svenska universitet i dag.<br />

Håkan Liby har under hela sin yrkesverksamma tid haft en fot kvar inom<br />

den akademiska världen. Han har i mycket stor utsträckning, genom kurser<br />

51


och föreläsningar, inte minst bidragit till Uppsala universitets utveckling inom<br />

textil vetenskaplig forskning och undervisning. De bildade för många en inkörsport<br />

till textila studier på högre nivå. Han har på grund av sin stora expertis<br />

inom folklig dräkt och textil anlitats som föreläsare på de textil vetenskapliga<br />

kurserna vid Uppsala universitet ända sedan starten på 1980-talet. Han har<br />

varit en aktiv deltagare vid det högre seminariet i textilvetenskap. Genom sitt<br />

engagemang och sin förmåga att levandegöra och entusiasmera har han hjälpt<br />

till att vidga vyerna hos och fostra en ny generation museimän och forskare<br />

inom det textila fältet.<br />

Robert Pippin, född 1948, är Evelyn Stefansson Nef Distinguished Service<br />

Professor vid John U. Nef Committee on Social Thought och Department of<br />

Philosophy, University of Chicago. Han har skrivit betydande verk om kunskapsteori,<br />

etik, litteratur, politisk filosofi och film. Robert Pippin har vunnit<br />

flera priser för sina gärningar som forskare och pedagog. Hans arbete kännetecknas<br />

av filosofihistorisk bredd och djup och fokuserar på aktuella problem<br />

inom ett flertal områden inom filosofin, inklusive kunskapsteori, historiefilosofi,<br />

språkfilosofi samt etik och politisk filosofi.<br />

Pippin använder sina begreppsliga och historiska insikter för att utreda<br />

några av vår tids mest omtvistade och allvarliga frågor, exempelvis värderingars<br />

härkomst och legitimitet, förhållandet mellan kunskap och värden samt<br />

konstens, vetenskapens och bildningens roll i det moderna samhället. På så<br />

sätt är hans gärning av stor relevans och stort intresse inte bara för samtliga<br />

inriktningar vid Filosofiska institutionen, utan även för andra ämnen inom<br />

Historisk-filosofiska fakulteten såsom ide- och lärdomshistoria, konstvetenskap<br />

och litteraturvetenskap, liksom även för samhällsvetenskapliga ämnen<br />

som sociologi och statsvetenskap.<br />

I sin forskning har Robert Pippin lyckats att både kasta om vedertagna tolkningar<br />

av viktiga tänkare, i synnerhet Hegel, och visa på hur nya tolkningar bidrar<br />

till svar på aktuella filosofiska frågeställningar idag. Han har bidragit till<br />

att göra filosofin relevant bortom seminarierummet. Genom sin bredd och sitt<br />

djup i forskningen har han varit en viktig inspirationskälla för andra namnkunniga<br />

filo sofer och även bidragit till en förnyelse av filosofiämnet.<br />

52


Historisk-filosofiska fakulteten välkomnar sina nya hedersdoktorer, uttrycker<br />

sin högaktning för deras framstående insatser och ser fram emot fortsatt fruktbart<br />

samarbete. Fakulteten hälsar samtidigt sina doktorer efter avlagda prov<br />

och önskar dem all lycka i deras fortsatta verksamhet.<br />

Kerstin Rydbeck<br />

Professor i biblioteks- och informationsvetenskap<br />

Promotor<br />

53


Språkvetenskapliga fakulteten<br />

Språkvetenskapliga fakulteten har äran och glädjen att promovera två hedersdoktorer.<br />

David Denison, född 1950, har i sin forskning inom engelsk språkhistoria visat<br />

imponerande bredd och djup på flera områden, bl.a. grammatik, satslära,<br />

verbstudier och semantik. År 1993 publicerade han sin monografi inom English<br />

Historical Syntax: Verbal Constructions, som följdes av kapitlet ” Syntax” i<br />

den inflytelserika The Cambridge History of the English Language (red. Suzanne<br />

Romaine, 1998) samt av A History of the English Language (2006), redigerad<br />

i samarbete med Richard M. Hogg. En monografi inom ämnet English Word<br />

Classes är under arbete för Cambridge University Press (2015). Professor<br />

Denison har också bidragit med över femtio artiklar eller kapitel till samlingsvolymer<br />

och tidskrifter. Tillsammans med Richard M. Hogg och Bas Aarts<br />

grundade han English Language and Linguistics, en tidskrift som 2007 och<br />

2011 tilldelades det högsta betyget ”A” av European Reference Index for the<br />

Humanities (ERIH).<br />

Utöver sin publikationsverksamhet har professor Denison gjort viktiga insatser<br />

för engelsk historisk korpuslingvistik. Den av honom sammanställda<br />

Corpus of Late Modern English Prose (1994) innehåller 100 000 ord hämta-<br />

55


de från bland annat informella brev 1861–1919. Med sina medarbetare har<br />

han även sammanställt Corpus of Late Eighteenth-Century Prose (2003), som<br />

består av 300 000 ord från lokala engelska brev 1761–90, där vardagsämnen<br />

behandlas. Texterna har transkriberats från manuskript och möjliggjort nya<br />

upptäckter i form av bland annat tidigare datering av vissa utvecklingar i engelskans<br />

historia.<br />

Professor Denison har i samarbete med Nuria Yáñez-Bouza koordinerat ett<br />

internationellt konsortium bestående av fjorton universitet i sju länder (däribland<br />

Sverige) som arbetar på ARCHER (A Representative Corpus of Historical<br />

English Registers), en korpus ursprungligen sammanställd av Douglas Biber<br />

och Edward Finegan på 1990-talet. Denna breda korpus, som täcker brittisk<br />

och amerikansk engelska åren 1600–1999, har under Denisons tid som koordinator<br />

ökat i storlek till 3,3 miljoner ord samtidigt som kvaliteten på de elektroniska<br />

texterna förbättrats avsevärt.<br />

David Denisons forskning präglas av stor språkteoretisk och metodisk medvetenhet.<br />

Hans krav på hög kvalitet i användningen av textkällor och sammanställning<br />

av nya elektroniska resurser har haft stor betydelse för utvecklingen<br />

av den empiriska språkforskningen inom anglistiken.<br />

Kjersti Fløttum, född 1953, är professor i franska vid Universitetet i Bergen,<br />

Norge, och verksam inom text- och genreteori, semantik, pragmatik och<br />

språklig polyfoni, särskilt med inriktning mot akademisk och politisk diskurs.<br />

Hennes arbete kännetecknas av ett konsekvent sammanlänkande av ordens<br />

och yttrandenas semantik och deras användning i diskurs.<br />

Professor Fløttum har en rik vetenskaplig produktion bakom sig. Hon har,<br />

utöver ett stort antal artiklar, bland annat utgivit fyra monografier: La nature<br />

du résumé scolaire. Analyse formelle et informative (1990), ScaPoLine. La théorie<br />

scandinave de la polyphonie linguistique (2004), Academic Voices – Across<br />

Languages and Disciplines (2006) och ON – pronom à facettes (2007) samt<br />

redigerat lika många antologier.<br />

Kjersti Fløttum har lett flera större externfinansierade vetenskapliga projekt,<br />

vilka alla karakteriseras av ett tvärvetenskapligt perspektiv i kombination<br />

56


med en inriktning mot samhällsrelevanta frågor. Här kan nämnas EURLING<br />

– Understanding Linguistic Complexity in Political Discourse: Interdisciplinary<br />

Analyses of Texts on European Integration (2008–12), Different Voices, Different<br />

Stories Perspectives on Language Use in Climate Change Text and Talk<br />

(2012) samt det pågående LINGCLIM – Linguistic Representations of Climate<br />

Change Discourse and their Individual and Collective Interpretations (2013–15).<br />

Fløttum har innehaft flera viktiga uppdrag såväl nationellt som internationellt.<br />

Hon var 1999–2001 prefekt för Romanska institutionen och 2005–09 vicerektor<br />

för internationella relationer vid Universitetet i Bergen. Hon har eller<br />

har haft framträdande positioner i bedömningskommittéer, styrelser, lärda<br />

sällskap med mera.<br />

Sedan länge har Kjersti Fløttum nära förbindelser med språkforskningen<br />

i Uppsala. Genom sina insatser inom textlingvistik och fackspråksforskning<br />

har hon samarbetat med flera forskare vid Institutionen för nordiska språk,<br />

inte minst inom nätverket Nordtext. Med Uppsalas romanister har hon haft<br />

täta kontakter genom sitt arbete med polyfoni, pronomen och genreteori, och<br />

hon har varit en flitig gäst i Uppsala för deltagande i konferenser, seminarier<br />

och workshoppar.<br />

Språkvetenskapliga fakulteten välkomnar sina nya hedersdoktorer, uttrycker<br />

sin aktning för deras insatser och ser fram emot fortsatt samarbete.<br />

Slutligen lyckönskar fakulteten sina doctores iuvenes till deras framgångsrikt<br />

avlagda prov och önskar dem all framgång och tillfredsställelse i deras kommande<br />

verksamhet.<br />

Staffan Nyström<br />

Professor i nordiska språk med inriktning mot namnforskning<br />

Promotor<br />

57


Samhällsvetenskapliga fakulteten<br />

Samhällsvetenskapliga fakulteten har vid denna promotion glädjen att promovera<br />

tre hedersdoktorer.<br />

Kjell Albin Abrahamson, född 1945, är journalist och författare och har hela<br />

sitt yrkesliv intresserat sig för Central- och Östeuropa. Under åren 1974–76<br />

var han redaktör vid den statliga radion i Polen, och därefter byrådirektör vid<br />

Svenska institutet. Han blev 1983 chef för kulturredaktionen vid Sveriges Radio.<br />

Åren 1987–96 gjorde han sig känd som utrikeskorrespondent med stationeringsorter<br />

som Moskva, Wien och Warszawa. Sedan en lång tid tillbaka är<br />

han en välkänd röst i Sveriges Radios P 1.<br />

Som journalist har Abrahamson i tjugofem års tid rapporterat för Sveriges<br />

Radio om de dramatiska förändringar som dessa delar av Europa genomlevt<br />

före och efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens sammanbrott. Kalla kriget,<br />

kommunismens fall, Sovjetunionens undergång, krigen på Balkan, den<br />

mödosamma vägen mot marknadsekonomi och demokrati och flera av ländernas<br />

inträden i EU har varit föremål för hans analyser och reportage, som<br />

präglats av nyfikenhet, humor, insiktsfullhet och skärpa. Abrahamson är författare<br />

till ett stort antal böcker om Polen, Ukraina, Vitryssland, Tjeckoslovakien<br />

och han har belönats med flera prestigefyllda litteratur- och journa-<br />

59


listpriser. Som få andra svenskar är Abrahamson förknippad med det föränderliga<br />

Europa.<br />

Kjell Albin Abrahamson har genom sitt mångåriga författarskap och sin<br />

journalistik i osedvanligt hög grad bidragit till att kunskaperna och intresset<br />

för Central- och Östeuropa ökat i Sverige.<br />

Irini Moustaki, född 1968, är professor i Social Statistics vid London School of<br />

Economics and Political Science och var prefekt för Statistiska institutionen<br />

från 2010 till 2012. Hon har utvecklat metoder för analys av kategoridata och<br />

data av blandat slag insamlade vid sociala och hälsorelaterade surveyer. Moustaki<br />

är expert på modeller med latenta variabler och strukturekvationsmodeller<br />

som ofta används inom samhällsvetenskapen för att mäta och binda samman<br />

oobserverade storheter, till exempel attityder, hälsostatus, beteende, intelligens.<br />

Hennes metodologiska arbete inkluderar bland annat behandling av<br />

bortfall, analys av longitudinella data, test av anpassning och avancerad skattningsmetodik.<br />

Dessutom har hon gjort metodologiska och tillämpade bidrag<br />

inom jämförande tvärsnittsdatastudier av länder och epidemiologiska studier<br />

av sällsynta sjukdomar.<br />

År 2008 var Moustaki medförfattare till boken Analysis of Multivariate<br />

Social Science Data, som ger en icke-matematisk behandling av avancerade<br />

statistiska tekniker för samhällsvetare. Tre år därefter stod hon som medförfattare<br />

till, och publicerade tredje upplagan av, den nyskapande boken Latent<br />

Variable Models and Factor Analysis. A Unified Approach. Hon är vidare biträdande<br />

redaktör för några av de ledande tidskrifterna inom hennes område som<br />

Psychometrika och Journal of Educational and Behavioural Statistics.<br />

Irini Moustaki och professor Karl Gustav Jöreskog vid Statistiska institutionen,<br />

har haft ett forskningssamarbete sedan mitten av 1990-talet. Detta<br />

kom senare att inkludera professor Fan Yang Wallentin och en av institutionens<br />

doktorander, för vilken Moustaki blev biträdande handledare. Moustaki<br />

har under åren regelbundet besökt institutionen, bland annat i egenskap av fakultetsopponent,<br />

och hon medverkar som representant i ett utbytesprogram<br />

för doktorander mellan de båda institutionerna för statistik vid Uppsala universitet<br />

respektive London School of Economics.<br />

60


Keith V. Thomas, född 1933, intar en alldeles speciell position i forskarvärlden.<br />

Sedan 1955 har hans verkat från Oxford, men hans forskargärning och hans arbete<br />

för akademisk frihet har väckt nyfikenhet och engagemang långt bortom<br />

det egna landets och de traditionella vetenskapstraditionernas gränser. Hans<br />

genombrott som historiker kom med boken Religion and the Decline of Magic<br />

(1971) – en studie i hur nedärvt tankegods kunde överleva och förvandlas till<br />

ny ideologi, i det här fallet en kristen världsåskådning. Hans andra stora arbete,<br />

Man and the Natural World (1983), beskriver hur människor under århundradena<br />

närmast före den moderna tidens genombrott förändrade sina attityder<br />

till djur, växtliv och miljö.<br />

Keith Thomas är en världsberömd forskare, en gudabenådad lärare, och han<br />

har aldrig dragit sig för att kommunicera med en bredare allmänhet. Han har<br />

tagit sin roll som offentlig intellektuell på största allvar och slagit vakt om universitetens<br />

oberoende gentemot stat, marknad och andra externa intressen –<br />

en värdig representant för den akademiska frihetens ideal.<br />

Samhällsvetenskapliga fakulteten välkomnar de nya hedersdoktorerna till sin<br />

forskningsgemenskap och ser fram emot fortsatt fruktbringande samarbete.<br />

Slutligen lyckönskar fakulteten de forskare som promoveras efter avlagda prov<br />

och önskar dem framgång och tillfredsställelse i deras kommande verksamhet.<br />

Torsten Svensson<br />

Professor i statskunskap<br />

Promotor<br />

61


Utbildningsvetenskapliga fakulteten<br />

Utbildningsvetenskapliga fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran<br />

att promovera två nya hedersdoktorer.<br />

David Mitch, född 1951, är professor i ekonomi, vid University of Maryland,<br />

Baltimore, USA. Mitch är en framstående forskare, med ett brett internationellt<br />

nätverk, som allt sedan tidigt 1980-tal har behandlat frågor av central<br />

betydelse för studiet av utbildningens ekonomiska historia. Till de mest uppmärksammade<br />

hör hans bidrag till studiet av humankapital, läs- och skrivkunnighet<br />

samt skolfinansieringens historia, vilka har fått ett oerhört stort<br />

genomslag inom forskningsfältet. Framför allt har David Mitchs analys av förhållandet<br />

mellan läs- och skrivkunnighet och samhällsekonomi uppmärksammats.<br />

Med utgångspunkt i en gedigen historisk studie ställde Mitch spridda<br />

antaganden om läs- och skrivkunnighetens betydelse för den industriella revolutionen<br />

på huvudet.<br />

Mitch analyser av förhållandet mellan statligt och privat i folkundervisningens<br />

historia, och hans analyser av skolfinansiering hör också till de avgörande<br />

bidrag som han lämnat till forskningsfältet. Hans position inom området illustreras<br />

exempelvis av att han valdes till att skriva artikeln om skolfinansiering<br />

i International Handbook on the Economics of Education (2004) och var gäst-<br />

63


edaktör för temanumret om skolval och skolpenningar i Education Economics<br />

(1997). Den sistnämnda insatsen illustrerar också hur Mitch i sitt arbete behandlat<br />

politiskt brännbara frågor, av vilka flera är aktuella i dag.<br />

Mitch har under sin karriär haft goda kontakter med svenska forskningsmiljöer,<br />

inte minst Umeå och Lund, och har under de senaste åren samarbetat<br />

med arbetsgruppen för utbildningens sociala och ekonomiska historia, vid<br />

Uppsala universitet.<br />

Professor Marjorie Harness Goodwin, född 1944, är en världsledande forskare<br />

som på ett banbrytande sätt utvecklat förståelsen för de förkroppsligade<br />

språkliga praktiker genom vilka människor i olika sammanhang konstituerar<br />

sin sociala värld. Under 1980-talet, långt innan interaktionsforskningen blev<br />

etablerad, genomförde M. H. Goodwin (1990) antropologiska fältstudier där<br />

hon visar hur språkliga praktiker som dispyter och skvaller är en del av det<br />

sociala livets organisation bland afro-amerikanska barn i ett bostadsområde<br />

i nordöstra USA.<br />

Goodwins forskning har på ett betydelsefullt sätt förändrat vår förståelse<br />

för barns sociala och språkliga kompetenser och hur barn i olika kulturella<br />

sammanhang på ett kreativt sätt etablerade sin sociala värld i samspel med<br />

andra. Hennes forskning har bidragit med viktiga vetenskapliga insikter när det<br />

gäller synen på och vikten av att närma sig kropp, emotioner och moral som<br />

sociala och kulturella fenomen bortom mentala egenskaper. På senare år har<br />

hon i internationella projekt utforskat de förkroppsligade språkliga praktiker<br />

som konstituerar samspelet mellan barn, syskon och föräldrar i medelklassfamiljer.<br />

Hon visar här hur känslor används för att reglera beteenden i vardagligt<br />

samspel i uppfostringssituationer. Utöver sitt intresse för interaktion<br />

mellan barn och vardagligt familjeliv har hon studerat användning av teknologi<br />

och artefakter som en del av arbetslivets organisation. Goodwin har även<br />

på ett banbrytande sätt bidragit till metodutvecklingen inom interaktionsbaserad<br />

forskning. Framför allt gäller det användning av etnografi och videoinspelning,<br />

och multimodalitet som integrerade delar av sociala praktiker. Hon<br />

är i dag verksam i en internationellt framstående forskningsmiljö, Centre for<br />

Language, Interaction and Culture (CLIC) vid UCLA, USA.<br />

64


Utbildningsvetenskapliga fakulteten välkomnar sina nya hedersdoktorer, uttrycker<br />

sin högaktning för deras framstående insatser och ser fram emot fortsatt<br />

fruktbart samarbete.<br />

Ann-Carita Evaldssson<br />

Professor i pedagogik<br />

Promotor<br />

65


Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten<br />

Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten har vid denna promotion glädjen och<br />

äran att promovera fyra hedersdoktorer.<br />

Dianne Edwards, född 1942, professor vid Cardiff University och president<br />

vid Linnean Society i London, har fokuserat på tidiga växtfossil i sin forskning,<br />

framför allt från Wales i Storbritannien men också från andra delar av världen.<br />

Hon har upptäckt och beskrivit ett stort antal tidiga växter och genom sina<br />

studier kunnat visa att den biologiska mångfalden var betydligt större under<br />

silur och tidig devontid än man tidigare trott. Hennes forskning har kastat nytt<br />

ljus över de evolutionära processer som ägde rum under denna tid då de första<br />

arterna koloniserade land. Edwards har också med fossilens hjälp kunnat visa<br />

att många bränder ägde rum under silurperioden.<br />

Charles S. Fadley, född 1941, är verksam som professor vid University of<br />

California Davis och vid Lawrence Berkeley National Laboratory med inriktning<br />

mot molekylär och kondenserad materiefysik, och han har gjort pionjärinsatser<br />

inom bland annat elektronspektroskopi för atomär struktur och magnetisk<br />

ordning, holografisk atomär avbildning vid ytor, liksom användning av<br />

stående vågor av mjuk röntgenstrålning för studier av begravda gränsskikt.<br />

67


Hans gärning inom synkrotronljusvetenskap har inspirerat forskare runt om<br />

i världen, inte minst i Uppsala. Fadley har också varit ordförande vid de båda<br />

forskningsutvärderingarna ”Kvalitet och förnyelse” som gjorts vid Uppsala universitet<br />

2007 och 2011 (KoF07 och KoF11).<br />

Hans Rosling, född 1948, professor i internationell hälsa vid Karolinska<br />

Institutet, disputerade vid Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet<br />

1986. Han har bland annat arbetat som distriktsläkare i Moçambique och var<br />

en av initiativtagarna till Läkare utan gränsers Sverigesektion. Rosling hedras<br />

bland annat för sitt enträgna folkbildande arbete och sin unika förmåga att entusiasmerande<br />

och insiktsfullt åskådliggöra viktiga fakta om världens tillstånd<br />

och utveckling. Han är en av grundarna till stiftelsen Gapminder som vill bidra<br />

till en god global utveckling genom att göra statistik lättare att använda och<br />

förstå. Deras innovativa animerade statistik har blivit en internationell succé.<br />

Rosling undervisar vid flera universitet om globala variationer i hälsa och har<br />

varit rådgivare åt bland annat Sida och WHO.<br />

Yoshinori Tokura, född 1954, professor vid Tokyo University samt forskningsledare<br />

vid RIKEN är en av världens tio mest citerade fysiker under de senaste<br />

trettio åren. Hans forskning rör ett brett fält inom fysik, kemi och materialforskning,<br />

bland annat kring högtemperatur-supraledarmaterial och starkt<br />

korrelerade elektronsystem med spinntroniska och multiferroiska egenskaper.<br />

Områdena ligger nära den experimentella och teoretiska forskning som<br />

bedrivs vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet.<br />

Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten hälsar sina nya hedersdoktorer, uttrycker<br />

sin respekt för deras viktiga forskningsinsatser och ser fram mot fortsatt<br />

fruktbart samarbete. Fakulteten gratulerar likaså de forskare som promoveras<br />

efter avlagda prov och önskar dem all lycka och framgång i deras kommande<br />

verksamhet.<br />

Joseph Nordgren<br />

Professor i mjukröntgenfysik<br />

Promotor<br />

68


Kortfattat promotionslexikon<br />

Absens betyder frånvarande. Vissa hedersdoktorer har inte möjlighet att deltaga<br />

i promotionsakten men promoveras ändå, i sin frånvaro.<br />

Diplomet, ursprungligen en skriftlig stadfästelse av de rättigheter som tillkom<br />

de promoverade, utdelas numera till samtliga promovendi. Det är alltid<br />

avfattat på latin, hoprullat och försett med sigill, inneslutet i en svarvad trädosa<br />

med ett band i vederbörande fakultets färger.<br />

Doktor efter avlagda prov är den officiella svenska termen för det latinska<br />

doctor iuvenis, plural doctores iuvenes, som också ofta används.<br />

Doktorshatten symboliserar frihet men också makt. Den är svart och veckad.<br />

Teologisk hatt har svart rosett. Vid de övriga fakulteterna har den guldspänne,<br />

innefattande fakultetens symbol. Hatten utdelas vid promotion inom<br />

de så kallade högre fakulteterna, det vill säga de teologiska, juridiska, medicinska<br />

och farmaceutiska.<br />

Hedersdoktoratet eller doktoratet honoris causa är en värdighet, som fakulteterna<br />

utdelar till sådana personer som de särskilt vill hedra och knyta till sin<br />

forskningsgemenskap. Seden har sitt ursprung från 1839, då den förste hedersmagistern,<br />

som det då hette, promoverades i Uppsala.<br />

69


70<br />

Jubeldoktor blir den som för femtio år sedan promoverades vid Uppsala universitet.<br />

De första jubeldoktorerna promoverades inom Medicinska fakulteten<br />

1804. Jubeldoktorerna promoveras vid vårpromotionen.<br />

Katedern kallas i promotionssammanhang parnassen, eftersom den inte<br />

bara är en talarstol utan också symboliserar det grekiska gudaberget. När en<br />

promoverad av promotor förs över parnassen, vill det ge uttryck åt att han/hon<br />

från och med nu ges rättighet att meddela akademisk undervisning.<br />

Lagerkransen. Lagern var Apollons träd. Kransen utdelas av promotorerna<br />

inom de filosofiska fakulteterna. Seden att lagerkröna promovendi förekommer<br />

endast i Sverige och Finland.<br />

Promotor är den som promoverar; han/hon utses av vederbörande fakultet<br />

och skall vara professor samt själv doktor.<br />

Promovendus/a kallas den som skall promoveras, pl. promovendi; promotus/a<br />

benämns den som är promoverad, pl. promoti.<br />

Promotionsspråket är antingen svenska eller latin, vilket promotor själv väljer.<br />

Promotionsvägrare kallas traditionellt den som förklarar sig icke vilja deltaga<br />

i promotionen. Han/hon upptas inte i promotionsskrifterna. Akten är dock<br />

(numera) helt frivillig.<br />

Ringen är av guld och symboliserar trohet mot vetenskapen; de olika fakulteterna<br />

har skilda symboler, som pryder den. Vid ceremonien utdelas den<br />

endast till hedersdoktorerna; doktorer efter avlagda prov får själva avgöra om<br />

de vill skaffa ring eller ej.<br />

Saluten sker enligt följande: För promotor och jubeldoktor dubbelskott, för<br />

hedersdoktorer enkelskott. Sedan doktorer efter avlagda prov inom en fakultet<br />

promoverats, saluteras de sammanlagt med tre skott.


Promotionsföreläsningar från och med 1935<br />

1935 Vilhelm Lundstedt (jur) Skuldregeln i skadeståndsrätten<br />

1936 Emanuel Linderholm (teol) Gnosticism och urkristendom i den nutida<br />

forskningen<br />

1937 Johan Melander (fil) Homonymiens betydelse för ordförrådet, med<br />

några exempel från Frankrikes språk<br />

1938 Fredrik Berg (med) Några socialhygienska synpunkter på ögonsjukdomarna<br />

1939 Johan Nordström (fil) Vältaligheten i stormaktstidens Uppsala<br />

1940 Björn Collinder (fil) Språken som föremål för värdeomdömen<br />

1941 Gunnar Rudberg (fil) En antik karaktär<br />

1942 Anders Karitz (fil) Sanning, makt och världsfred<br />

1943 Gunnar Westin (teol) Uppsala möte och Uppsala universitet<br />

1944 Gösta Thörnell (fil) Ord som förbliva<br />

1945 Nils von Hofsten (rektor) Uppsala universitets återupprättande<br />

1593–1595<br />

1946 Natan Lindqvist (fil) Skiftande språkdrag i Fredmans epistlar<br />

1947 E. Louis Backman (med) Livsfientliga ämnen i läkekonstens tjänst<br />

1948 Erik Lindahl (jur) Penningvärdets förändringar<br />

1949 Bodvar Liljegren (fil) Några resultat av nyare Miltonforskning<br />

71


72<br />

1950 Erik Lönnroth (fil) Gustaf III och krigsutbrottet 1788<br />

1951 Henrik Munktell (jur) Rättsliga symboler<br />

1952 Bernhard Jacobowsky (med) Struktur, funktion, moral<br />

1953 Ivan Engnell (teol) Höga visan<br />

1954 Gudmund Björck (fil) Sagan och sångaren<br />

1955 Olle Hulthén (med) Medicinska framsteg och följderna för samhället<br />

1956 Tord Palander (sam) Penningvärdet och socialvetenskaperna<br />

1957 Sven Hörstadius (mat-nat) Linné, djuren och människan<br />

1958 Konrad Marc-Wogau (hum) Filosofin i Sovjetryssland<br />

1959 Victor Svanberg (hum) Penningens romantik<br />

1960 Hjalmar Lindroth (teol) Gratiae veritas naturae – devisen i Uppsala<br />

universitets sigill i idéhistorisk belysning<br />

1961 Carl Arvid Hessler (sam) Dagens socialdemokrati och morgondagens<br />

kyrka<br />

1962 Folke Knutsson (med) Om Röntgens upptäckt och röntgendiagnostikens<br />

upptakt i Uppsala<br />

1963 Ingemar Hedenius (hum) Om vedergällning<br />

1964 Bo Vahlquist (med) Barnläkekonst förr och nu – några reflexioner med<br />

anledning av Rosén von Rosenstein-jubileet<br />

1965 Arne Furumark (hum) Sophokles och Demostenes<br />

1966 Per Olof Ekelöf (jur) Semantik och juridik<br />

1967 Kai Siegbahn (mat-nat) Om krafternas spel och ursprung<br />

1968 Sven A. Nilsson (hum) De gustavianska arvegodsen<br />

1969 Lennart Carleson (mat-nat) Om den matematiska sanningens natur<br />

1970 Gunnar Arpi (sam) Lokalisering av akademisk utbildning<br />

1971 Göran Schill (farm) Den analytiska kemin i samhällets tjänst<br />

1972 Wilhelm Rodhe (mat-nat) Kretslopp och balans i biosfären<br />

1973 Geo Widengren (teol) Studiet av religionshistoria i en religionsvetenskaplig<br />

fakultet<br />

1974 Stig Strömholm (jur) Vad är sakens natur<br />

1975 Martin H:son Holmdahl (med) Smärtlindring eller kirurgiska ingrepp<br />

1976 Leif Lewin (sam) Två myter om den fackliga demokratin<br />

1977-1 Hans Ramberg (mat-nat) Vår dynamiske jordklode


1977-2 Torvard C. Laurent (med) Modern läkekonst är baserad på grundforskning<br />

1978 Bertil Almgren (hum) Till den akademiska festdräktens förhistoria<br />

1979 Nils Elvander (sam) Skandinavisk arbetarrörelse och ”ekonomisk demokrati”<br />

1980 Henry Danielsson (farm) Biomedicinsk forskning och forskningspolitik<br />

i Sverige<br />

1981 Lennart Philipson (mat-nat) En revolution inom biologin<br />

1982 Torgny Håstad (jur) Traditionens betydelse<br />

1983 Carl Göran Andræ (hum) Siare och Nationalmonument (Historikern<br />

Erik Gustaf Geijer 1783–1847)<br />

1984 Carl F. Hallencreutz (teol) Adam av Bremen, Rimbert och Uppsalatemplet<br />

1985 Kerstin Lindahl-Kiessling (mat-nat) Om djur, människor och den starkares<br />

rätt<br />

1986 Björn-Erik Roos (med) Om sömn och sömnrubbningar<br />

1987 Finn Sandberg (farm) Farmakognosi i u-land<br />

1988 Karl-Georg Ahlström (sam) Högskolan och lärarutbildningen<br />

1989 Martin H:son Holmdahl (rektor) Forskning, utbildning och sjukvårdspolitik<br />

1990 Lars Hartman (teol) Privatbrevet som blev en bibelbok<br />

1991 Lars-Gunnar Larsson (hum) ”Ta och prata om ringfingret”. Om<br />

begränsningar i den jämförande språkforskningens möjlighet<br />

1992 Ragnar Holte (teol) Skall samhällets etiska grund vara kristen<br />

1993 John O. Norrman (mat-nat) Naturgeografin inom vetenskap, skola och<br />

samhälle<br />

1994 Erik Wallin (sam) Socrates, Leonardo – och undervisningen i den högre<br />

skolan<br />

1995 Lars-Olof Sundelöf (farm) På tröskel till tid som flyr<br />

1996 Carl Hemström (jur) De ideella föreningarnas rättsliga ställning<br />

1997 Yngve Olsson (med) Människans hjärna – det sårbara organet med de<br />

stora möjligheterna<br />

1998 Kurt Johannesson (hum) Om den akademiska föreläsningen<br />

73


74<br />

1999 Lena Marcusson (jur) Demokratins idéer och den akademiska friheten.<br />

En rättslig utgångspunkt<br />

2000-1 Leif Lewin (sam) Om konsten att skylla ifrån sig<br />

2000-2 Kurt Nordström (tekn-nat) Den biologiska revolutionen<br />

2001-1 Hans Lithell (med) Hälsa och sjukdom vid hög ålder<br />

2001-2 Anders Hultgård (teol) ”Gudars skymning” – Ragnarök i ett religionshistoriskt<br />

perspektiv<br />

2002-1 Peter Wallensteen (sam) Kriget, freden och Förenta Nationerna<br />

2002-2 Maarit Jänterä-Jareborg (jur) Familjerättslig mångfald i dagens Sverige<br />

2003-1 Merja Kytö (språk) Talet och skriften – olika språk<br />

2003-2 Karin Johannisson (hist-fil) Om kreativitet och genialitet<br />

2004-1 Ulf Lindahl (med) Behöver vi kolhydrater<br />

2004-2 Gunilla Lindmark (med) Kvinnors status och rättigheter i ett hälsoperspektiv<br />

2005-1 Marie-Christine Skuncke (språk) Frihet, jämlikhet, offentlighet –<br />

demokratikampen i 1700-talets Sverige<br />

2005-2 Lilli Alanen (hist-fil) Om självkunskapens möjlighet<br />

2006-1 Erik Kjellberg (hist-fil) Uppsala universitet och 1600-talets europeiska<br />

konsert<br />

2006-2 Ingrid Nylander (farm) Varför dricker vi alkohol Om belöning och<br />

beroende<br />

2007-1 Gernot Müller (språk) Språkets makt och vanmakt<br />

2007-2 Sven-Erik Brodd (teol) Den mångdimensionella lärdomen – Linnéminnet<br />

ur ett universitetsperspektiv<br />

2008-1 Leif Lewin (sam) Blir man snällare av att samarbeta<br />

2008-2 Lars Burman (hist-fil) Metaforernas makt – exemplet ”Tosca”<br />

2009-1 Maria Ågren (hist-fil) ”Alt tyks som stå i fara för oss” – problem och<br />

möjligheter för svenska kvinnor i 1700-talets samhälle<br />

2009-2 Lars Wallentin (med) Friskare hjärta – om forskning för livet<br />

2010-1 Claes von Hofsten (sam) Tänkandets gryning<br />

2010-2 Peter Engström (tekn-nat) Biologi och biologism – i går, i dag och<br />

i morgon<br />

2011-1 Per Artursson (farm) Forskning om läkemedel för bättre mediciner


2011-2 Fred Nyberg (farm) Tvärvetenskap och gränsytor i beroendeforskning<br />

2012-1 Ulla Riis (utb) Har universitetslärare glädje av pedagogik<br />

2012-2 Olga Botner (tekn-nat) Universums gäckande kurirer<br />

2013-1 Kjell Öberg (med) Målstyrd cancerbehandling – utopi eller verklighet<br />

2013-2 Hans Siegbahn (tekn-nat) Vetenskaplig intuition – förnuft och magkänsla<br />

75


Promotionsdiplomen<br />

Diplomen är, som ovan nämnts, alltid avfattade på latin.<br />

På de följande sidorna återges tre olika exempel på diplomtexter för olika<br />

doktorskategorier och olika fakulteter. Det första exemplet är en bild på ett<br />

originaldiplom, de två följande är – för informationens skull – diplomtexter<br />

översatta till svenska respektive till engelska. Dessa illustrationer ger läsaren<br />

en uppfattning om diplomtexterna men är alltså inte i övrigt rättvisande avbildningar<br />

av diplomen.<br />

77


78<br />

1. Jubeldoktor inom Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten


2. Hedersdoktor inom Teologiska fakulteten – diplomet översatt till svenska<br />

79


80<br />

3. Doctor iuvenis inom Medicinska fakulteten – diplomet översatt till engelska


Promovendi 24 januari 2014<br />

Nedanstående förteckning upptar samtliga promovendi vid doktorspromotionen<br />

den 24 januari 2014, i den ordning de promoveras.<br />

Avh. = disputationsavhandling. Det måste framhållas, att avhandlingstitlarna<br />

här återges i enlighet med de uppgifter som i anmälan har givits av promovendi<br />

själva. Författaren kan således ha gjort smärre ändringar – särskilt i<br />

slutskedet – som inte kommit till redaktionens kännedom. För fullt korrekta<br />

bibliografiska upplysningar i sammanhanget hänvisas därför till Universitetsbiblioteket,<br />

Uppsala.<br />

Det bör slutligen observeras, att förteckningen endast upptar de nya doktorer<br />

som anmält sig till deltagande i promotionen. Övriga, så kallade promotionsvägrare,<br />

förtecknas inte här. Det bör också nämnas, att bland promovendi<br />

finns sådana personer som disputerat för ett eller flera år sedan men som av<br />

olika skäl inte haft möjlighet att promoveras förrän nu. Av allt detta följer, att<br />

listorna inte kan användas som pålitligt underlag för statistiska beräkningar<br />

rörande antalet doktorsexamina etc. vid Uppsala universitet.<br />

81


Teologiska fakulteten<br />

Promotor:<br />

Professor Oloph Bexell<br />

Hedersdoktorer:<br />

Dietz Lange, professor, Tyskland<br />

William Schweiker, professor, USA<br />

Doktorer efter avlagda prov:<br />

Petra Carlsson, sthlm, systematisk teologi<br />

Avh: Theology beyond Representation. Foucault, Deleuze and the Phantasms<br />

of Theological Thinking<br />

Ulf Carmesund, vg, missionsvetenskap<br />

Avh: Refugees or Returnees. European Jews, Palestinian Arabs and the<br />

Swedish Theological Institute in Jerusalem around 1948<br />

Jan Eckerdal, systematisk teologi med livsåskådningsforskning<br />

Avh: Folkkyrkans kropp. Einar Billings ecklesiologi i postsekulär belysning<br />

Gull Törnegren, etik<br />

Avh: Utmaningen från andra berättelser. En studie om moraliskt omdöme,<br />

utvidgat tänkande och kritiskt reflekterande berättelser i dialogbaserad<br />

feministisk etik<br />

83


Juridiska fakulteten<br />

Promotor:<br />

Professor Bertil Wiman<br />

Hedersdoktorer:<br />

Elisabeth Palm, domare, Göteborg<br />

Ingemar Persson, justitieråd, Uppsala<br />

Doktorer efter avlagda prov:<br />

Martin Berglund, smål, finansrätt<br />

Avh: Avräkningsmetoden. En skatterättslig studie om undvikande av internationell<br />

dubbelbeskattning<br />

Victoria Enkvist, konstitutionell rätt<br />

Avh: Religionsfrihetens rättsliga ramar<br />

Jane Stoll, smål, civilrätt<br />

Avh: Surrogacy Arrangements and Legal Parenthood – Swedish Law in a<br />

Com parative Context<br />

Anna Wetter, Europarätt<br />

Avh: Making EU Legislation in the Area of Criminal Law. A Swedish<br />

Perspective<br />

84


Medicinska fakulteten<br />

Promotor:<br />

Professor Agneta Siegbahn<br />

Hedersdoktorer:<br />

Eric Holland, professor, USA<br />

Andrew Mark James Shapiro, professor, Kanada<br />

Israel Vlodavsky, professor, Israel<br />

Doktorer efter avlagda prov:<br />

Hans Blomberg, v-d, medicinsk vetenskap<br />

Avh: Influence of the Education and Training of Prehospital Medical Crews<br />

on Measures of Performance and Patient Outcomes<br />

Torsten Danfors, neurovetenskap<br />

Avh: 11 C Molecular Imaging in Focal Epilepsy<br />

Karin Elfving, medicinsk vetenskap<br />

Avh: Epidemiological and Bacteriological Aspects of Spotted Fever<br />

Rickettsioses in Humans, Vectors, and Mammals in Sweden<br />

Malin Gingnell, vg, medicinsk vetenskap<br />

Avh: Ovarian Steroid Hormones, Emotion Processing and Mood<br />

Johan Glad, medicinsk vetenskap<br />

Avh: Assessment in Evidence-Based Practice. Psychometric Properties,<br />

Clinical Utility, and Professional Co-operation from Different Perspectives<br />

of the Home Observation for Measurement of the Environment in Sweden<br />

Karin Gustafsson, smål, medicinsk cellbiologi<br />

Avh: Consequences of Shb Deficiency on Hematopoietic Cell Function<br />

85


Helena Hallström, ortopedi<br />

Avh: Coffee Consumption in Relation to Osteoporosis and Fractures.<br />

Observational Studies in Men and Women<br />

Maria Hammond, kalm, medicinsk vetenskap<br />

Avh: DNA-Mediated Detection and Profiling of Protein Complexes<br />

Linda Jüris, psykiatri<br />

Avh: Hyperacusis. Clinical Studies and Effect of Cognitive Behaviour<br />

Therapy<br />

Elenor Kaminsky, hälso- och sjukvårdsforskning<br />

Avh: Telephone Nursing. Stakeholder Views and Understandings from a<br />

Paediatric and a Gender Perspective<br />

Mårten Lindén, ög, medicinsk vetenskap<br />

Avh: Proteomic Analysis of Urinary Bladder Cancer. Aiming for Novel<br />

Biomarkers<br />

Mia Olsson, värml, molekylär genetik<br />

Avh: Uncovering a Novel Pathway for Autoinflammation – With a Little<br />

Help from a Wrinkled Friend<br />

Patrik Persson, v-d, medicinsk vetenskap<br />

Avh: Aspects of Regulation of GFR and Tubular Function in the Diabetic<br />

Kidney. Roles of Adenosine, Nitric Oxide, and Oxidative Stress<br />

Agneta Rosling, neurovetenskap, barn och ungdomspsykiatri<br />

Avh: Eating Disorders – Aspects of Treatment and Outcome<br />

Håkan Rudström, upl, kärlkirurgi<br />

Avh: Iatrogenic Vascular Injuries<br />

86


Linda Sandin, smål, medicinsk vetenskap<br />

Avh: Immunomodulatory Therapy of Solid Tumors – With a Focus on<br />

Monoclonal Antibodies<br />

John Sedin, fysiologi<br />

Avh: Prevention of Postoperative Duodenal Ileus by COX-2 Inhibition<br />

Improves Duodenal Function in Anaesthetised Rats<br />

David Smekal, värml, medicinsk vetenskap<br />

Avh: Safety with Mechanical Chest Compressions in CPR. Clinical Studies<br />

with the LUCAS Device<br />

Anna Sommansson, fysiologi<br />

Avh: Regulation of Duodenal Mucosal Barrier Function and Motility.<br />

The Impact of Melatonin<br />

Gabriella Stålberg, psykiatri<br />

Avh: Vulnerability and Social Functioning in Schizophrenia<br />

Gustaf Tegler, kirurgi<br />

Avh: Abdominal Aortic Aneurysm. Molecular Imaging Studies of Pathophysiology<br />

Christian Wentzel, sthlm, medicinsk genetik<br />

Avh: Molecular and Clinical Characterization of Syndromes Associated<br />

with Intellectual Disability<br />

87


Farmaceutiska fakulteten<br />

Promotor:<br />

Professor Kjell Wikvall<br />

Hedersdoktor:<br />

Anders Hallberg, professor, Uppsala<br />

Doktorer efter avlagda prov:<br />

Marcus Björnsson, farmakokinetik och läkemedelsterapi<br />

Avh: Pharmacometric Models in Anesthesia and Analgesia<br />

Alfhild Grönbladh, smål, farmaceutisk vetenskap<br />

Avh: Growth Hormone and Anabolic Androgenic Steroids. Effects on<br />

Neurochemistry and Cognition<br />

Ann-Sofie Persson, norrl, farmaceutisk vetenskap<br />

Avh: Flow and Compression of Granulated Powders: The Accuracy of<br />

Discrete Element Simulations and Assessment of Tablet Microstructure<br />

Helena Thörn, värml, biofarmaci<br />

Avh: First-pass Intestinal Metabolism of Drugs. Experiences from in vitro,<br />

in vivo and Simulation Studies<br />

88


Historisk-filosofiska fakulteten<br />

Promotor:<br />

Professor Kerstin Rydbeck<br />

Hedersdoktorer:<br />

Håkan Liby, landsantikvarie, Uppsala<br />

Robert Pippin, professor, USA<br />

Doktorer efter avlagda prov:<br />

Rikard Ekholm, s-n, estetik<br />

Avh: Identical, But Still Different. On Artistic Appropriation in Visual Art<br />

Elinor Hållén, g-h, teoretisk filosofi<br />

Avh: A Different Kind of Ignorance. Self-Deception as Flight from Self-<br />

Knowledge<br />

89


Språkvetenskapliga fakulteten<br />

Promotor:<br />

Professor Staffan Nyström<br />

Hedersdoktorer:<br />

David Denison, professor, Storbritannien<br />

Kjersti Fløttum, professor, Norge<br />

Doktorer efter avlagda prov:<br />

Camilla Amft, smål, tyska<br />

Avh: Das präteritale Konzept im Frühneuhochdeutschen. Zur Distribution<br />

von Präteritum und präteritalem Perfekt in Flugschriften des 16. Jahrhunderts<br />

Moa Ekbom, g-h, latin<br />

Avh: The Sortes Vergilianae. A Philological Study<br />

Ewa Jonsson, norrl, engelska<br />

Avh: Conversational Writing. A Multidimensional Study of Synchronous<br />

and Supersynchronous Computer-Mediated Communication<br />

Ying Wang, g-h, engelska<br />

Avh: Delexical Verb + Noun Collocations in Swedish and Chinese Learner<br />

English<br />

Torbjörn Westerlund, smål, lingvistik<br />

Avh: Finite Verbs in Ngarla (Pama-Nyungan, Ngayarta)<br />

90


Samhällsvetenskapliga fakulteten<br />

Promotor:<br />

Professor Torsten Svensson<br />

Hedersdoktorer:<br />

Kjell Albin Abrahamson, journalist, Löderup<br />

Irini Moustaki, professor, Storbritannien<br />

Keith V. Thomas, professor, Storbritannien<br />

Doktorer efter avlagda prov:<br />

Adrian Adermon, nationalekonomi<br />

Avh: Essays on the Transmission of Human Capital and the Impact of<br />

Technological Change<br />

Narin Khalida Akrawi, data- och systemvetenskap<br />

Avh: Bridging the Gap between Learning and Teaching by Using<br />

Knowledge-Based Systems<br />

Monica Buhrman, smål, psykologi<br />

Avh: Guided Internet-Based Cognitive Behaviour Therapy for Chronic Pain<br />

Susanne Ek Spector, nationalekonomi<br />

Avh: Essays on Unemployment Insurance Design<br />

Oscar Erixson, upl, nationalekonomi<br />

Avh: Economic Decisions and Social Norms in Life and Death Situations<br />

Per Helldahl, statskunskap<br />

Avh: The Challenge from Nationalism. Problems of Community in<br />

D e mo c r a c y<br />

91


Heléne Lundqvist, nationalekonomi<br />

Avh: Empirical Essays in Political and Public Economics<br />

Robert Lundström, företagsekonomi<br />

Avh: Comparing Procurement Methods in Road Construction Projects –<br />

Influence on Uncertainty, Interaction, and Knowledge<br />

Mattias Nordin, norrl, nationalekonomi<br />

Avh: Information, Voting Behavior, and Electoral Accountability<br />

Dariusz Osowski, företagsekonomi<br />

Avh: From Illusiveness to Genuineness. Routines, Trading Zones, Tools, and<br />

Emotions in Sales Work<br />

Christine Persson Osowski, kostvetenskap<br />

Avh: The Swedish School Meal as a Public Meal. Collective Thinking,<br />

Actions, and Meal Patterns<br />

Anna-Mari Simunaniemi, kostvetenskap<br />

Avh: Consuming and Communicating Fruit and Vegetables – A Nation-<br />

Wide Food Survey and Analysis of Blogs among Swedish Adults<br />

Ulrika Vikman, nationalekonomi<br />

Avh: Benefits or Work Social Programs and Labor Supply<br />

Johanna Värlander, ekonomisk historia<br />

Avh: A Genealogy of Governing Economic Behaviour: Small-Scale Credit<br />

in Malawi 1930–2010<br />

92


Utbildningsvetenskapliga fakulteten<br />

Promotor:<br />

Professor Ann-Carita Evaldsson<br />

Hedersdoktorer:<br />

Marjorie Harness Goodwin, professor, USA<br />

David Mitch, professor, USA<br />

93


Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten<br />

Promotor:<br />

Professor Joseph Nordgren<br />

Hedersdoktorer:<br />

Dianne Edwards, professor, Storbritannien<br />

Charles S. Fadley, professor, USA<br />

Hans Rosling, professor, Uppsala<br />

Yoshinori Tokura, professor, Japan<br />

Doktorer efter avlagda prov:<br />

Ali Al-Adili, kärnfysik<br />

Avh: Measurements of the 234 U(n,f) Reaction with a Frisch-Grid Ionization<br />

Chamber up to E n<br />

=5 MeV<br />

Johan Bladh, v-d, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära<br />

Avh: Hydropower Generator and Power System Interaction<br />

Fredrik Bülow, v-d, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära<br />

Avh: A Generator Perspective on Vertical Axis Wind Turbines<br />

Anna Eriksson, smål, kemi med inriktning mot fysikalisk kemi<br />

Avh: Enrichment and Separation of Phosphorylated Peptides on Titanium<br />

Dioxide Surfaces. Applied and Fundamental Studies<br />

Sandra Feldt, kemi med inriktning mot fysikalisk kemi<br />

Avh: Alternative Redox Couples for Dye-Sensitized Solar Cells<br />

Peter Forsberg, s-n, teknisk fysik med inriktning mot tribomaterial<br />

Avh: Combustion Valve Wear: A Tribological Study of Combustion Valve<br />

Sealing Interfaces<br />

94


Milan Gavrilovic, datoriserad bildbehandling<br />

Avh: Spectral Image Processing with Applications in Biotechnology and<br />

Pathology<br />

Anders Goude, v-d, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära<br />

Avh: Fluid Mechanics of Vertical Axis Turbines. Simulations and Model<br />

Development<br />

Johan Gråsjö, kalm, teknisk fysik med inriktning mot nanoteknologi och<br />

funktionella material<br />

Avh: Molecular Arrangement, Electronic Structure, and Transport Properties<br />

in Surfactant Gel- and Related Systems Studied by Soft X-ray and<br />

Dielectric Spectroscopy<br />

Fredrik Gustavsson, smål, teknisk fysik med inriktning mot tribomaterial<br />

Avh: Triboactive Component Coatings. Tribological Testing and Microanalysis<br />

of Low-Friction Tribofilms<br />

Natalia Kupferschmidt, nanoteknologi<br />

Avh: Toxicological and Immunomodulatory Properties of Mesoporous Silica<br />

Particles. Applications in Life Sciences<br />

Henrik Löfås, v-d, fysik med inriktning mot atom- molekyl- och kondenserade<br />

materiens fysik<br />

Avh: Computational Studies of Electron Transport in Nanoscale Devices<br />

David Malmström, värml, analytisk kemi<br />

Avh: Interfacing Complementary Separation Techniques with Mass<br />

Spectro metry Utilizing Electrophoresis, Nanoparticles, and Functionalized<br />

Magnetic Beads<br />

95


Maria Norman, meteorologi<br />

Avh: Air-Sea Fluxes of CO 2<br />

. Analysis Methods and Impact on Carbon<br />

Budget<br />

Maja Olvegård, smål, fysik med inriktning mot elementar partikelfysik<br />

Avh: Emittance and Energy Diagnostics for Electron Beams with Large<br />

Momentum Spread<br />

Andrea Palaia, smål, fysik med inriktning mot elementar partikelfysik<br />

Avh: Beam Momentum Changes due to Discharges in High-gradient<br />

Accelerator Structures<br />

Marcus Sjödin, smål, analytisk kemi<br />

Avh: Advances for Biomarker Discovery in Neuroproteomics using Mass<br />

Spectrometry – From Method Development to Clinical Application<br />

Silvia Stefanova, datavetenskap med inriktning mot databasteknik<br />

Avh: Scalable Preservation, Reconstruction, and Querying of Databases in<br />

terms of Semantic Web Representations<br />

Tanja Strand, biologi med inriktning mot populationsbiologi<br />

Avh: European Black Grouse – MHC Genetic Diversity and Population<br />

Structure<br />

Mattias Wallin, upl, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära<br />

Avh: Measurement and Modelling of Unbalanced Magnetic Pull in Hydropower<br />

Generators<br />

Katarina Yuen, smål, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära<br />

Avh: System Perspectives on Hydro-Kinetic Energy Conversion<br />

96


Pristagare 24 januari 2014<br />

Samtliga priser och medaljer avser år 2013<br />

Björkénska priset<br />

Björkénska priset är ett av Uppsala universitets största vetenskapliga pris för<br />

framstående forskning. Priset utdelades första gången 1902 på adjunkten John<br />

Björkéns dödsdag den 16 december i enlighet med testamentets stipulationer<br />

där också anges att räntan årligen skall utdelas ”som belöning för framstående<br />

vetenskaplig forskning eller sådana på vetenskaplig grund vilande arbeten –<br />

vare sig upptäckter, uppfinningar eller fruktbärande förbättringar – som hedra<br />

svensk forskning eller kunna bidraga till fosterlandets materiella förkovran”.<br />

Priset utdelas omväxlande inom fyra olika grenar: 1) botanik, zoologi och landskapsplanering,<br />

2) kemi, mineralogi, metallurgi samt geologi, 3) fysik, mekanik<br />

och ingenjörsvetenskap samt 4) den medicinska vetenskapens teoretiska grenar.<br />

Vart tredje år delas priset ut i den fjärde, medicinska, kategorin. Övriga år<br />

belönas insatser inom de tre förstnämnda grupperna i turordning. Årets pris<br />

avser fysik, mekanik och ingenjörsvetenskap.<br />

Björkénska priset delas mellan två forskare: Olle Eriksson, professor vid Institutionen<br />

för fysik och astronomi, och Erik Hagersten, professor vid Institutionen<br />

för informationsteknologi.<br />

Olle Eriksson får priset för sin internationellt framgångsrika forskning inom<br />

teoretisk materialfysik baserad på grundläggande kvantmekanik och för sitt<br />

ledarskap i dess tillämpningar i nya material med stor potential. De dynamiska<br />

aspekterna av magnetiska material är något som intresserar många forskargrupper<br />

runt om i världen. Man kan se varje magnetiskt material som en samling<br />

av atom-stora magneter som linjerar sig i bestämda riktningar. Varför de<br />

97


ordnar sig på detta sätt har man god förståelse av, men vad som händer när de<br />

tvingas ur jämvikt, till exempel för att läggas längs en annan riktning, är i stort<br />

sett ett oskrivet blad. Olle Eriksson är en ledande forskare inom detta område.<br />

Han ingår också i flera samarbeten inom tillämpad forskning, bland annat<br />

inom material- och energiområdet.<br />

Erik Hagersten belönas för sitt framstående bidrag inom området datorarkitektur,<br />

med fokus på hög prestanda och industriell relevans. För att förbättra<br />

prestanda och spara energi kommer framtidens processorchips att innehålla<br />

många parallella processorer. De viktigaste måtten på programvara kommer<br />

att bli utförda beräkningar per programmeringstimme och watt snarare än<br />

CPU-cykler per sekund. Programmen måste börja skrivas på en abstraktionsnivå<br />

som ligger närmare tillämpningen än datorplattformen och för det behövs<br />

kraftfulla automatiska programmeringsverktyg. Erik Hagersten leder<br />

forskning inom detta område och är också involverad i forskningscentret UP-<br />

MARC, som tar fram nya metoder för programmering av parallella processer<br />

så att utvecklingen av programvara blir effektiv och resultatet blir driftsäkert.<br />

Rudbeckmedaljen<br />

Uppsala universitets Rudbeckmedalj utdelades för första gången 2003. Medaljen<br />

instiftades av universitetet den 17 september 2002 med anledning av<br />

300-årsminnet av Olof Rudbeck den äldres död. Den utdelas ”för utomordentligt<br />

framstående insatser inom vetenskapen och förlänas i första hand för<br />

sådana förtjänster eller resultat vunna vid Uppsala universitet”.<br />

Rudbeckmedaljen har tilldelats fyra förtjänta forskare:<br />

Eva Brittebo, professor i farmaceutisk toxikologi vid Institutionen för farmaceutisk<br />

biovetenskap, har på ett förtjänstfullt sätt bidragit till att stärka den<br />

läkemedelstoxikologiska forskningen vid Uppsala universitet, ett kunskapsområde<br />

av central betydelse vid utveckling av säkra och effektiva läkemedel.<br />

Hennes forskning är inriktad på metabolismens betydelse för läkemedels och<br />

98


andra substansers organspecifika toxicitet. Hon har också varit en drivande<br />

kraft i arbetet med kvalitetsutveckling av forskarutbildningen, inom Farmaceutiska<br />

fakulteten och som rektorsråd för forskarutbildning vid Uppsala universitet.<br />

Bertil Holmlund, professor i nationalekonomi vid Nationalekonomiska institutionen,<br />

har under sin forskargärning framför allt studerat frågor inom forskningsfältet<br />

arbetsmarknadsekonomi och hans främsta bidrag avser olika aspekter<br />

på arbetslöshetsförsäkringen. Holmlund har i hög grad publicerat sina<br />

forskningsresultat internationellt och hans avtryck inom sitt fält är omfattande.<br />

Holmlunds forskning kännetecknas av hög samhällsrelevans, något som<br />

också avspeglas i det faktum att han under sin forskarbana mycket aktivt har<br />

samverkat med det omgivande samhället. Dels som en flitig deltagare i den<br />

ekonomisk-politiska diskussionen, såväl nationellt som på europeisk nivå, dels<br />

genom bidrag till statliga utredningar och som expert i olika myndigheters vetenskapliga<br />

råd.<br />

Joseph Nordgren, professor i mjukröntgenfysik vid Institutionen för fysik och<br />

astronomi. tilldelas Rudbeckmedaljen för vetenskapligt ledarskap och utvecklingen<br />

av internationellt banbrytande metoder att med resonant inelastisk<br />

röntgenspridning analysera atomer, molekyler och material. Nordgren har tidigare<br />

varit vicerektor vid vetenskapsområdet för teknik och naturvetenskap<br />

och ordförande i Nobelkommittén för fysik.<br />

Kjell Öberg, professor emeritus i onkologisk endokrinologi vid Institutionen<br />

för medicinska vetenskaper, har under många år lett en världsledande forskargrupp<br />

kring studier av neuroendokrina tumörer. Den framgångsrika forskningen<br />

har inneburit att patienter kommit från hela världen till Uppsala för avancerad<br />

diagnostik och behandling av sina tumörer och i detta sammanhang har<br />

han rönt stor uppskattning från sina patienter. Vidare har Kjell Öberg innehaft<br />

omfattande administrativa uppdrag inom den medicinska fakulteten både som<br />

prefekt och dekanus.<br />

99


Linnémedaljen<br />

Uppsala universitets Linnémedalj instiftades den 23 maj 2006 och utdelades<br />

första gången på Carl von Linnés 300-årsdag den 23 maj 2007. Den förlänas<br />

i guld ”för, i första hand, utomordentligt framstående vetenskaplig gärning,<br />

särskilt inom de linneanska vetenskapsområdena eller Linnéminnet närliggande<br />

fält”.<br />

Linnémedaljen har tilldelats en förtjänt forskare:<br />

Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar vid Institutionen för medicinska<br />

vetenskaper, har på ett mycket framgångsrikt visat hur olika djurburna,<br />

främst fågelburna, smittämnen sprids i naturen och kan orsaka livshotande<br />

infektioner hos människa med pandemisk spridning. En ytterligare bidragande<br />

faktor till det globala problemet med livshotande infektioner är utvecklingen<br />

antibiotikaresistens till följd av överanvändning av antibiotika, något som hans<br />

forskargrupp också intresserat sig för. Björn Olsen är även en karismatisk samhällskommunikatör<br />

och röst för Uppsala universitet i dessa frågor.<br />

Ulla och Stig Holmquists vetenskapliga pris i organisk kemi<br />

Ulla och Stig Holmquists vetenskapliga pris i organisk kemi delas årligen ut<br />

till en forskare med huvudsakligen nationell verksamhetsbakgrund inom ämnet<br />

organisk kemi och som gjort banbrytande forskningsinsatser inom detta<br />

område. Priset tilldelas professor Licheng Sun vid Kungl. Tekniska Högskolan,<br />

Stockholm.<br />

Licheng Sun, professor vid avdelningen för organisk kemi, KTH. tilldelas priset<br />

för sin framstående forskning inom området artificiell fotosyntes, ett högaktuellt<br />

område inom energiforskningen. Med sin kreativitet och djupa kunskap<br />

i organisk kemi, katalys och fotokemi har han med stor framgång lyckats<br />

utveckla bättre och effektivare artificiella fotosyntetiska metoder. Dessa<br />

metoder, som bland annat kan tillåta produktion av syrgas från vatten med<br />

100


imponerande hög verkningsgrad, förväntas få en stor praktisk betydelse. Licheng<br />

Sun har fått ett stort internationellt erkännande och är en av landets<br />

främsta kemister.<br />

Geijerska priset<br />

Geijerska priset utdelas vart tredje år till forskare vid Uppsala universitet som<br />

under den mellanliggande perioden disputerat på en avhandling ”över något<br />

till svenska historien hörande ämne” som bedöms särskilt framstående. Prisdomare<br />

är representanter för såväl lärare som studenter.<br />

Geijerska priset delas mellan två forskare:<br />

Stina Bohman, fil. dr, för avhandlingen Omsorg om livet. Spädbarnsdödlighetens<br />

förändring i Ådalen under 1800-talet, AUU, Studia historica upsaliensia<br />

239 (2010).<br />

Marie Ulväng, fil. dr, för avhandlingen Klädekonomi och klädkultur. Böndernas<br />

kläder i Härjedalen under 1800-talet (2012).<br />

Oscarspriset<br />

Den 5 september 1877, den första av de tre dagar som universitetet högtidlighöll<br />

sin 400-årsfest, undertecknade Oscar II ett gåvobrev där han skänkte<br />

universitetet 40 000 kronor. Han ville därmed uttrycka sina känslor för vad<br />

universitetet uträttat för den fosterländska vetenskapsodlingen. Avkastningen<br />

skulle gå till ett pris för yngre vetenskapsidkare vid Uppsala universitet, till<br />

någon som inger de bästa förhoppningar om fortsatt vetenskaplig författarverksamhet<br />

vid universitetet. Priset utdelades första gången 1879 och tillföll<br />

då universitetshistorikern Claes Annerstedt.<br />

101


Oscarspriset år 2013 delas mellan filosofie doktorn, docent Linda Wedlin,<br />

universitetslektor vid Företagsekonomiska institutionen, och filosofie doktorn<br />

Philipp Rümmer, forskare vid Institutionen för informationsteknologi.<br />

Linda Wedlin får priset för sin innovativa och banbrytande forskning inom ämnet<br />

företagsekonomi kring frågan om universitetsrankningar och dess globala<br />

betydelse i en tid då universitetens utveckling, autonomi och ställning hett<br />

diskuteras.<br />

Philipp Rümmer får priset för sin forskning inom datavetenskap. Han har på<br />

kort tid etablerat sig som en fristående forskare med internationellt genomslag.<br />

Rümmer arbetar med grundläggande frågeställningar om datorprograms<br />

korrekthet och hans forskning har stor betydelse för utveckling av effektiva<br />

programvaror för de datorkomponenter som i dag finns integrerade i många<br />

olika system.<br />

Martin H:son Holmdahl-stipendiet<br />

Martin H:son Holmdahl-stipendiet för främjande av mänskliga fri- och rättigheter<br />

instiftades av universitetet 2003 som en hyllning till dess förutvarande<br />

rektor på hans åttioårsdag. Stipendiet ”skall tilldelas en anställd inom universitetet,<br />

en grupp av sådana anställda, en student, eller en grupp av studenter,<br />

som har gjort insatser för att främja mänskliga fri- och rättigheter. Mottagaren<br />

av stipendiet skall ha studerat och/eller arbetat för att främja mänskliga frioch<br />

rättigheter eller aktivt bekämpat brott mot FN:s deklaration om mänskliga<br />

rättigheter, varhelst i världen dessa brott inträffat”.<br />

Martin H:son Holmdahl-stipendiet för 2013 tillfaller med. dr Jill Trenholm.<br />

Jill Trenholm doktorerade i september 2013 på en avhandling om våldtäkt i<br />

krigssituationer. Hennes studie bygger på ett ingående fältarbete i östra Kongo.<br />

Avhandlingen har stor betydelse för organisationer som arbetar mot sådana<br />

102


övergrepp och för kvinnors rättigheter, och Trenholm har personligen aktivt<br />

bidragit till att föra ut denna kunskap.<br />

Jill Trenholm är sjuksköterska med en betydande tvärvetenskaplig bredd.<br />

Förutom internationell hälsa har hon studerat genusfrågor, fredsstudier, antropologisk<br />

metod och diskursanalys. Hon har genom sina insatser demonstrerat<br />

ett långvarigt, djupt engagemang för mänskliga rättigheter med särskilt fokus<br />

på de medicinska dimensionerna.<br />

103


Tidigare mottagare av aktuella priser<br />

och medaljer<br />

Björkénska priset<br />

1902: Tycho Tullberg<br />

1903: Olof Hammarsten<br />

1904: Alfred Törnebohm<br />

1905: Knut Ångström<br />

1906: Allvar Gullstrand<br />

1907: Arvid Högbom<br />

1908: Gustaf Gröndal<br />

1909: August Hammar<br />

1910: Ivar Fredholm<br />

1911: Gottfrid A. Adlerz och<br />

Herman Nilsson-Ehle<br />

1912: Sven Gustaf Hedin<br />

1913: Henrik Munthe och<br />

The Svedberg<br />

1914: Carl Wilhelm Oseen<br />

1915: Carl Thore Mörner<br />

1916: Svante Murbeck<br />

1917: Gerard De Geer<br />

1918: Alfred Pettersson<br />

1919: Carl Wilhelm Oseen och<br />

Manne Siegbahn<br />

1920: Oscar Juel<br />

1921: Ivar Broman<br />

1922: Ernhold Hede och Sven Odén<br />

1923: Manne Siegbahn och<br />

The Svedberg<br />

1924: John Forssman och<br />

Gustaf Göthlin<br />

1925: Elias Melin och Erik Stensiö<br />

1926: The Svedberg<br />

1927: Torsten Thunberg<br />

1928: Carl Wilhelm Oseen<br />

1929: Erik Stensiö<br />

1930: Göran Liljestrand och<br />

Carl Næslund<br />

1931: Bror Holmberg<br />

1932: Erik Hulthén<br />

1933: Carl Kling<br />

1934: Nils Holmgren<br />

1935: Arne Westgren och<br />

Gregori Aminoff<br />

1936: Hugo Theorell<br />

1937: Erik Bäcklin och Oskar Klein<br />

1938: Sven Ekman<br />

1939: Erik Widmark<br />

1940: Arvid Hedvall och Arne Tiselius<br />

1941: Torsten Carleman och<br />

Bengt Edlén<br />

1942: Einar Hammarsten<br />

1943: Rudolf Florin och<br />

Gunnar Säve-Söderbergh<br />

1944: Gunnar Hägg<br />

1945: Torbjörn Caspersson<br />

1946: Hannes Alfvén och Nils Ryde<br />

1947: Nils Svedelius<br />

1948: Ragnar Granit<br />

104


1949: Ole Lamm och<br />

Harry von Eckerman<br />

1950: Priset ej utdelat.<br />

1951: Jörgen Lehmann<br />

1952: Erik Jarvik och John Runnström<br />

1953: Arne Fredga<br />

1954: Arne Engström<br />

1955: Hilding Köhler och Kai Siegbahn<br />

1956: Erik Hultén<br />

1957: Torsten Teorell<br />

1958: Erik Norin<br />

1959: Gudmund Borelius<br />

1960: Gunnar Blixt<br />

1961: Heinrich Skuja<br />

1962: Einar Stenhagen<br />

1963: Börje Uvnäs<br />

1964: Ivar Waller<br />

1965: Bertil Kullenberg<br />

1966: Sune Bergström<br />

1967: Lars Gunnar Sillén<br />

1968: Bengt Edlén<br />

1969: Ernst Bárány<br />

1970: Per Eric Lindahl<br />

1971: Stig Claesson<br />

1972: Peter Reichard<br />

1973: Per-Olov Löwdin och<br />

Olof Rydbeck<br />

1974: Nils Fries och Sven Hörstadius<br />

1975: Albert Levan<br />

1976: Jerker Porath<br />

1977: Kai Siegbahn<br />

1978: Eva och Georg Klein<br />

1979: Bengt Kihlman och Anders Rapp<br />

1980: Hans Ramberg och Eric Welin<br />

1981: Arvid Carlsson<br />

1982: Sven A.E. Johansson<br />

1983: Tore Hultin och Peter Perlmann<br />

1984: John Sjöquist och Lars Terenius<br />

1985: Stellan Hjertén<br />

1986: Ingemar Lundström<br />

1987: Viktor Mutt<br />

1988: Hans G. Boman<br />

1989: Mats Hillert och<br />

Richard A. Reyment<br />

1990: Torvard C. Laurent<br />

1991: Ingmar Bergström<br />

1992: Carl-Ivar Brändén och<br />

Tage Eriksson<br />

1993: Lore Zech<br />

1994: Jan Backman och<br />

Håkan Wennerström<br />

1995: Arne Johansson och<br />

Erik B. Karlsson<br />

1996: Karl-Erik Hagbarth<br />

1997: Malte Andersson<br />

1998: Jan Bergström och<br />

Gunnar von Heijne<br />

1999: Lennart Philipson och<br />

Jan Pontén<br />

2000: Sven Kullander<br />

2001: Birgitta Bergman<br />

2002: Bengt Westermark<br />

2003: Jan-Erling Bäckvall<br />

2004: Börje Johansson och Peter Stoica<br />

2005: Lars Olson<br />

105


2006: Karna Lidmar Bergström och<br />

Thomas Nyström<br />

2007: Svante Björck och<br />

Astrid Gräslund<br />

2008: Kurt Nordström<br />

2009: Tord Ekelöf och Mats Leijon<br />

2010: Måns Ehrenberg<br />

2011: Ulf Landegren<br />

2012: Anders Lindroth och<br />

Bengt Mannervik<br />

Rudbeckmedaljen<br />

2002: Gunnar Eriksson,<br />

Carl-Axel Gemzell och<br />

Jerker Olof Porath<br />

2003: Hans Bennich, Stellan Hjertén<br />

och Thure Stenström<br />

2004: Karl Gustav Jöreskog och<br />

Ulf Lindahl<br />

2005: Birgitta Odén och Lore Zech<br />

2006: Karin Johannisson,<br />

Lennart Philipson och<br />

Surendra K. Saxena<br />

2007: John Sjöquist och<br />

Bengt Westermark<br />

2009: Lars Wallentin<br />

2010: Carl-Henrik Heldin,<br />

Maarit Jänterä-Jareborg och<br />

Jan Olof Rosenqvist<br />

2011: Janos Hajdu, Ulf Pettersson och<br />

Peter Wallensteen<br />

2012: Anders Bäckström,<br />

Anders Hallberg och<br />

Svante Janson<br />

106


Linnémedaljen i guld<br />

2007 (vid Linnéfesten): Hans Majestät Konungen<br />

Kofi Annan, David Attenborough, Christian von Bar, Noam Chomsky, Gaalen<br />

Erickson, Jane Goodall, Walter Kasper, Michel Mayor, Elinor Ostrom, Lisbet<br />

Rausing, Douglas Roberts, Bengt Samuelsson, James Watson, Robert A. Weinberg;<br />

Anders Björck, Tore Frängsmyr, Carl-Olof Jacobson;<br />

Linnean Society of London<br />

2007: Allan Ellenius<br />

2009: Staffan Ulfstrand<br />

2010: Sigurd Fries<br />

2012: Per Ahlberg<br />

Ulla och Stig Holmquists vetenskapliga pris i organisk kemi<br />

2004: Anders Hallberg<br />

2005: Jan-Erling Bäckvall<br />

2006: Christina Moberg<br />

2007: Torbjörn Frejd<br />

2008: Bengt Långström<br />

2009: Björn Åkermark<br />

2010: Olov Sterner<br />

2011: Peter Somfai<br />

2012: Per Ahlberg<br />

107


Geijerska priset<br />

1857: Utdelades ej*<br />

1860: Clas Theodor Odhner<br />

1863: Alfred Gustaf Ahlqvist och<br />

Magnus Roth<br />

1866: Hans Hildebrand och<br />

Nils von Steyern<br />

1869: Claes Annerstedt<br />

1872: Oscar Alin<br />

1875: Rudolf Tengberg<br />

1877: Simon J. Boëthius<br />

1881: Fredrik Westling<br />

1884: Johan Fredrik Nyström<br />

1887: Gustaf Forsgrén<br />

1890: Karl Henrik Karlsson och<br />

John Nordwall<br />

1893: Ludvig Stavenow<br />

1896: Sam Clason<br />

1899: Nils Edén<br />

1902: Karl Nordlund<br />

1905: Torvald Höjer<br />

1910: Helge Almquist<br />

1912: Gustaf Jacobson och<br />

Sven Tunberg<br />

1915: Bertil Boëthius<br />

1918: Gottfrid Carlsson och<br />

Nils Herlitz<br />

1921: Nils Ahnlund<br />

1926: Georg Landberg<br />

1929: Edvard Thermænius<br />

1932: Utdelades ej<br />

1935: Birger Fahlborg<br />

1938: Sten Engström,<br />

Torvald T:son Höjer och<br />

Allan Jansson<br />

1941: Arne Wåhlstrand<br />

1944: Sven Ulric Palme<br />

1947: Gunnar Gerdner och<br />

Karl-Gustaf Hildebrand<br />

1950: Utdelades ej<br />

1953: Gösta Hasselberg<br />

1956: Ingrid Hammarström<br />

1959: Lars Gustafsson<br />

1962: Carl Göran Andræ och<br />

Nils Runeby<br />

1965: Stellan Dahlgren<br />

1968: Göran B. Nilsson och<br />

Sune Åkerman<br />

1971: Hans Landberg<br />

1974: Hans Norman<br />

1977: Aleksander Loit<br />

1980: Ingrid Eriksson och John Rogers<br />

1983: Ragnar Björk<br />

1986: Jörgen Hermansson<br />

1989: Anders Florén och Mats Morell<br />

1992: Lars Petterson och<br />

Lena Sommestad<br />

1995: Elisabeth Elgán och Klas Nyberg<br />

Fotnot: Priset skulle första gången ha utdelats 1857 men ingen befanns värdig att<br />

motta det.<br />

108


1998: Peter Reinholdsson och<br />

Göran Salmonsson<br />

2001: Pernilla Jonsson och<br />

Martin Linde<br />

2004: Jenny Andersson och<br />

Hanna Hodacs<br />

2007: Carl Henrik Carlsson och<br />

Magnus Eklund<br />

2010: Stefan Lundblad och<br />

Erik Magnusson<br />

Oscarspriset*<br />

1879: Claes Annerstedt<br />

1880: Oscar Alin och<br />

F.A. Gustaf Bergman<br />

1881: Magnus Blix<br />

1882: Hjalmar Theel<br />

1883: Frans Kjellman<br />

1884: Axel N. Lundström och<br />

Adolf Noreen<br />

1885: Henrik Schück och<br />

Oskar Widman<br />

1886: Karl Piehl och Gerhard Holm<br />

1887: Erik Olof Burman och<br />

Alexander Berger<br />

1888: Olof August Danielsson och<br />

Axel Wirén<br />

1889: Hugo Blomberg<br />

1890: Axel N. Lundström och<br />

Henrik Schück<br />

1891: Svante Arrhenius<br />

1892: Per Persson<br />

1893: Adolf Bladin och<br />

Karl Ferdinand Johansson<br />

1894: Alexander Berger och<br />

Fredrik Tamm<br />

1895: Carl Wahlund<br />

1896: Karl Bohlin och Oscar Levertin<br />

1897: Henrik Munthe och<br />

K.B. Wiklund<br />

1898: Evald Lidén och Erik Stave<br />

1899: Elis Wadstein<br />

Fotnot: Priset benämndes tidigare Årsräntan av Oscar II:s jubelfestdonation. Uppgifter<br />

om pristagare till och med 1951 finns i universitetets tryckta redogörelser och<br />

kataloger. Från och med 2001 utdelas föregående års pris under vinterpromotionen<br />

och sedan dess står det i respektive inbjudningsskrift vilka som vunnit priset och<br />

varför. Uppgifter om pristagare 1951–99 har av universitetsarkivarien Johan Sjöberg<br />

framtagits dels ur huvudböcker och kassaverifikationer i Räntkammararkivet, Uppsala<br />

universitets arkiv, dels ur stipendieliggare, diarieförda handlingar och protokoll<br />

i Kansliarkivet, Uppsala universitets arkiv.<br />

109


1900: Oscar Juel och<br />

Vilhelm Lundström<br />

1901: Tore Almén och Erik Björkman<br />

1902: Frans von Schèele och<br />

Carl Wiman<br />

1903: Otto von Friesen och<br />

Fredrik Zachrisson<br />

1904: Tore Torbiörnsson<br />

1905: Ragnar Friberger och<br />

Hugo von Zeipel<br />

1906: Elsa Eschelsson och<br />

Bengt Hesselman<br />

1907: Gustaf Göthlin och<br />

Axel Hägerström<br />

1908: Erik Staaff och The Svedberg<br />

1909: Sidney Alrutz<br />

1910: Einar Löfstedt<br />

1911: Håkan Sjögren och<br />

Hugo von Zeipel<br />

1912: Gustaf Aulén och Martin Lamm<br />

1913: Herman Lundborg<br />

1914: Johan Mortensen och<br />

Percy Quensel<br />

1915: August Hahr och<br />

Carl Skottsberg<br />

1916: Johannes Lindblom och<br />

Nils von Hofsten<br />

1917: Gunnar Rudberg och<br />

Knut Westman<br />

1918: Gunnar Rexius<br />

1919: Emanuel Linderholm och<br />

Sven Odén<br />

1920: Gustaf Thörnell och Nils Zeilon<br />

1921: Nils Åberg<br />

1922: Bertil Lindblad<br />

1923: Torsten Carleman och<br />

Jarl Charpentier<br />

1924: Erik Noréen och Nils Zeilon<br />

1925: Hugo Osvald och Einar Tegen<br />

1926: H.S. Nyberg och Ivar Waller<br />

1927: Henrik Cornell och<br />

Knut Lundmark<br />

1928: John Holmberg<br />

1929: Ivar Waller<br />

1930: Hilding Köhler och<br />

Hugo Odeberg<br />

1931: Herbert Tingsten<br />

1932: Carl Schalén och<br />

Johannes Wallenberg<br />

1933: Gunnar Dahlberg<br />

1934: John Axel Nannfeldt och<br />

Gunnar Westin<br />

1935: Einar Gjerstad<br />

1936: Jan-Eric Almquist och<br />

Georg Landberg<br />

1937: Sven Blomgren och<br />

Douglas Melin<br />

1938: Erik Hallén och Ivar Modéer<br />

1939: Birger Bohlin<br />

1940: Bengt Edlén och Valter Jansson<br />

1941: Filip Hjulström och<br />

Gösta Säflund<br />

1942: Torvald Höjer och<br />

Gösta Jägersten<br />

1943: Åke Wallenquist<br />

110


1944: Dag Norberg och<br />

Einar Stenhagen<br />

1945: Nils Fries och Ruben Josefson<br />

1946: Torsten Krokström och<br />

Åke Åkerström<br />

1947: Ingemar Hedenius och<br />

Nils Törnblom<br />

1948: Arne Furumark och<br />

Nils Hylander<br />

1949: Gunnar Hoppe och<br />

Olof Mellander<br />

1950: Olle Snellman och<br />

Olof Zetterholm<br />

1951: Lennart Carlesson<br />

1952: Sven Ulric Palme<br />

1953: Arne Frantzell och<br />

Sven Göransson<br />

1954: Lennart Breitholz och<br />

Markus Båth<br />

1955: Sören Halldén<br />

1956: Svante Bergström och<br />

Helmer Ringgren<br />

1957: Józef Trypucko<br />

1958: Per Gustaf Hamberg<br />

1959: Bengt Kihlman och<br />

Karl Johan Öbrink<br />

1960: Rudolf Zeitler<br />

1961: Erik Anners och Bertil Gärtner<br />

1962: Karl-Erik Fichtelius och<br />

Bo Malmström<br />

1963: Gunnar Boklund och<br />

Bo Hellman<br />

1964: Sture Brunnsåker och<br />

Frithiof Rundgren<br />

1965: Torvard C. Laurent och<br />

Marianne Rasmuson<br />

1966: Utdelades ej<br />

1967: Utdelades ej<br />

1968: Anders Bill och Lennart Åqvist<br />

1969: Karl Gustav Jöreskog och<br />

Bengt Rosén<br />

1970: Lars Erik Ahlsson och<br />

Thure Stenström<br />

1971: Leif Lewin<br />

1972: Bror Strandberg<br />

1973: Anders Jeffner och Tore Sigeman<br />

1974: Birger Bergh och Torgny Unestam<br />

1975: Tore Frängsmyr och<br />

Lars-Gustav Lundin<br />

1976: Nils Jareborg och Olof Vingsbo<br />

1977: Sten Eklund och Jarl Hemberg<br />

1978: Bengt Landgren och Leif Tibell<br />

1979: Alf Claesson och<br />

Lennart Lundqvist<br />

1980: Anders Hultgård och<br />

Christer Wahlberg<br />

1981: Arne Andersson och Peter Stilbs<br />

1982: Ted Ebendal och<br />

Jan Fredrik Kindstrand<br />

1983: Mehari Gebre-Medhin och<br />

Nils Mårtensson.<br />

1984: Carl-Henrik Heldin och<br />

Kenneth Söderhäll<br />

1985: Sture Bergström och<br />

Bengt Långström<br />

111


1986: Berit Hagekull och Kaj Århem<br />

1987: Uli Hacksell och Kent Larsson<br />

1988: Henrik Egnéll och<br />

Kersti Hesmansson<br />

1989: Christer Betsholtz och<br />

Mats Morell<br />

1990: Jonas Nycander och<br />

Johan Svedjedal<br />

1991: Bert Lehrberg och<br />

Ruud Weijermars<br />

1992: Cristina Grenholm och<br />

Peter Lindblad<br />

1993: Mats Karlsson och<br />

Lars Sundström<br />

1994: Stefan Brink och Anders Nilsson<br />

1995: Pehr G. Andersson och<br />

Mats Ekström<br />

1996: Claes Ahlund och Håkan Melhus<br />

1997: Ian Cameron och Kurt Otto<br />

1998: Peter Juslin och<br />

Mikael Stenmark<br />

1999: Hans Ellegren och Maria Ågren<br />

2000: Igor Abrikosov och<br />

Torbjörn Andersson<br />

2001: Mats Eriksson och<br />

Maria Strömme<br />

2002: Mats Larhed och<br />

Christian Sundberg<br />

2003: Petter Asp och Tobias Ekholm<br />

2004: Eva Mörk och Anna Qvarnström<br />

2005: Leelo Keevallik och Neil Price<br />

2006: Petra Jönsson och<br />

Anders Tengholm<br />

2007: Eleonor Alhager och<br />

Wendelin Reich<br />

2008: Mikael Alm och<br />

Mathias Hallberg<br />

2009: Oleg Kochukhov och<br />

Petri Laukka<br />

2010: Anna-Karin Olsson och<br />

Fredrik Palm<br />

2011: Karin Brocki och<br />

Albert Mihranyan<br />

2012: David Håkansson och<br />

Joel Samuelsson<br />

Martin H:son Holmdahl-stipendiet<br />

2003: Sofia och Martin Uggla<br />

2004: Utrikespolitiska föreningen<br />

2005: Hans Filipsson<br />

2006: Aida Aragão-Lagergren<br />

2007: Anna Jonsson Cornell<br />

2008: Edil Baisalov<br />

2009: Paul Levine och<br />

Stéphane Bruchfeld<br />

2010: Hanin Shakrah<br />

2011: Leena Huss<br />

2012: Gun Heimer och<br />

Gunilla Lindmark<br />

112

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!