DOKTORSPROMOTIONEN2014

DOKTORSPROMOTIONEN2014 

FREDAG 24 JANUARI

ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS 

Skrifter rörande Uppsala universitet 

B. INBJUDNINGAR, 174

Redaktör: Per Ström 

Redaktion: Carl Frängsmyr 

Layout: Grafisk service 

Vinjetter: Tryggve Nevéus 

Omslagsbild: Studenter från Nordens universitet tågar genom Drottningholmsparken upp till 

slottet och kung Oscar II:s väntande mottagning i samband med det skandinaviska studentmötet 

i juni 1875. Xylografi av Carl Larsson i Ny Illustrerad Tidning. Uppsala universitetsbibliotek 7474. 

ISSN 0566-3091 

ISBN 978-91-554-8829-1 

Sättning: Grafisk service, Uppsala universitet 

Tryckning: Edita Västra Aros, ett klimatneutralt företag, Västerås, 2014

Promotionsfesten i Uppsala 

den 24 januari 2014

Innehåll 

Nationsväsendet tiderna igenom – frihet under tvång 

Av Torkel Jansson, med introduktion av Carl Frängsmyr 7 

Program 29 

Processionsordning 30 

Promotionsarrangemang 31 

Rektors hälsningsord 33 

Universitetets och fakulteternas inbjudan 37 

Promotorernas presentationer 39 

Teologiska fakulteten, av Oloph Bexell 39 

Juridiska fakulteten, av Bertil Wiman 43 

Medicinska fakulteten, av Agneta Siegbahn 45 

Farmaceutiska fakulteten, av Kjell Wikvall 49 

Historisk-filosofiska fakulteten, av Kerstin Rydbeck 51 

Språkvetenskapliga fakulteten, av Staffan Nyström 55 

Samhällsvetenskapliga fakulteten, av Torsten Svensson 59 

Utbildningsvetenskapliga fakulteten, av Ann-Carita Evaldssson 63 

Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten, av Joseph Nordgren 67

Kortfattat promotionslexikon 69 

Promotionsföreläsningar från och med 1935 71 

Promotionsdiplomen 77 

Promovendi 24 januari 2014 81 

Teologiska fakulteten 83 

Juridiska fakulteten 84 

Medicinska fakulteten 85 

Farmaceutiska fakulteten 88 

Historisk-filosofiska fakulteten 89 

Språkvetenskapliga fakulteten 90 

Samhällsvetenskapliga fakulteten 91 

Utbildningsvetenskapliga fakulteten 93 

Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten 94 

Pristagare 24 januari 2014 97 

Tidigare mottagare av aktuella priser och medaljer 104 

Plan över Uppsala universitets aula 113

Nationsväsendet tiderna igenom 

– frihet under tvång 

Av Torkel Jansson, med introduktion av Carl Frängsmyr 

Under 2013 har nationsväsendets 350-årsjubileum uppmärksammats på skilda 

sätt. Flera av Uppsalas studentnationer har förvisso en historia som sträcker 

sig ytterligare några decennier tillbaka i tiden. Till en början betraktades dessa 

studentsammanslutningar med stor misstänksamhet, men under Olof Rudbeck 

den äldres rektorat i början av 1660-talet skedde en omsvängning. Genom 

ett beslut 1663 blev nationerna legaliserade, dock med förbehållet att deras 

verksamhet skulle övervakas av en inspektor, vald bland universitetets professorer. 

Inspektorsämbetets historiska utveckling var temat för universitetets 

tidigare rektor, professor Stig Strömholms jubileumsföredrag på Norrlands 

nation den 6 februari 2013. Talet trycktes i vårpromotionsskriften samma år 

[AUU. B 171] under titeln ”Nationerna och inspektoraten – ett 350-årsminne”. 

Under KulturNatten i Uppsala den 14 september framträdde professorerna 

Torkel Jansson, innehavare av Geijerska lärostolen i historia och tidigare 

inspektor för Gästrike-Hälsinge nation, och Lars Burman, överbibliotekarie 

och inspektor för Värmlands nation, i Gustavianums Auditorium minus med 

reflexioner kring ämnet ”Nationerna – ur historikerns, litteraturvetarens och 

retorikerns perspektiv”. Janssons anförande utges nedan i utvidgad och omarbetad 

form under titeln ”Nationsväsendet tiderna igenom – frihet under 

tvång” Uppsatsen skildrar nationernas historia ur ett studentperspektiv och 

kan således läsas som en pendang till Strömholms nyssnämnda arbete, i vilket 

inspektorerna stod i fokus. 

7

8 

Tidningen Studentbladet skildrade 1846 Uppsalas befolkningsgrupper, däribland 

olika studenttyper. Teckningen ovan föreställer en ”Bursch”, det vill säga en politiskt 

intresserad men bohemisk student. (Det har påpekats att den piprökande studenten 

företer vissa likheter med artikelförfattaren, som på dylikt sätt brukade röka pipa 

utanför gamla Historicum i Universitetsparken.)

Nationsväsendet tiderna igenom 

– frihet under tvång 

Finns det alls anledning att ägna tankemöda åt de studentnationer som härom 

året genom riksdagsbeslut gick i graven som obligatoriska inrättningar Förståsigpåarna 

hade då länge haft åtskilligt att säga, och nu var måttet rågat och 

målet nått. Nu hade tvånget avskaffats under parollen ”Frihet och inflytande”, 

så nu var väl alla nöjda. Man behöver inte läsa dessa maningsord som fan läser 

bibeln för att i dem tolka in att det dessförinnan minsann funnits varken frihet 

eller inflytande. Äntligen var man på rätt väg, efter århundraden av irrfärder 

i den akademiska världen! 

Så tyckte många, och många var skraja, men långt ifrån alla. Själv hörde jag, 

när denna cirkus för ett antal år sedan drogs i gång, till de oräddas skara, där 

jag då satt som inspektor över Gästrike-Hälsinge nation här i Uppsala. Skulle 

vi, och våra tolv systernationer, nu gå under Det är i vår tid, tyvärr rätt ofta så, 

att krisgrupper måste inrättas, och normalt inrättas de ju, när kriser redan har 

inträffat. Här i Uppsala inrättades krisgrupper långt innan kår- och nationsobligatoriet 

hade avskaffats. 

Jag gick aldrig på något sådant möte, ty vad skulle jag väl där ha haft att 

säga. Skulle jag ha målat nyss antydde fan på väggen i ett spelat försök att verka 

panikslagen (en ”kris” innebär för mig ett mycket allvarligt tillstånd) Skulle 

jag ha svamlat om att nu lämnar nog studenterna oss, så att de äntligen slipper 

söka alla de stipendier som varje termin lyses ut till alla dem som sliter med 

sina studier och belönas därefter, och att de nu sist och slutligen befrias från 

att gå på alla de fester de genom nationerna har råd med (redan på trettiotalet 

hette det att man på dem skulle kunna roa sig kungligt ”till biopris”) Därtill 

skulle våra unga i ett skräckscenario slippa köa för en hyfsad bostad i nationernas 

bostadsstiftelser, som sedan länge verksamt bidrar till att ge dem eget 

tak över huvudet. Vi som bott hos både mer eller mindre nitiska kilowattjägerskor 

och i stiftelseägda studentrum känner till den skillnad som ofta föreligger 

mellan dessa båda boendeformer. 

9

10 

Nu, endast ett par år efter nyordningen, lever vi fortfarande i högönsklig 

välmåga. Kanske har vi aldrig mått bättre. I varje fall må man undra över orsakerna 

till att vi här i staden 2013 firade – inte bara ”markerade”, som det brukar 

heta när vi minns landförluster – att 350 år förflutit sedan våra nationer, fem 

år före Lunds universitets grundande, gjordes obligatoriska en antagligen kall 

januaridag 1663. Firar man ”tvång”, kan man undra. En parallell står, anser jag, 

att finna i att färingarna fortfarande, enligt lagen om alltings relativitet, firar 

att britterna under andra världskriget besatte ögruppen, så att man där uppe 

undslapp tysk ockupation. Här i Uppsala gjorde man också i fjol tvånget till 

ett tema under den så kallade kulturnatten (som kanske borde döpas om till 

kulturdagen eller kulturdygnet med tanke på dess så tidiga start och så sena final), 

då vår nuvarande överbibliotekarie och Värmlands nations inspektor Lars 

Burman och jag ombads att tala om 1663 och dess följder. Det ledde till en för 

åtminstone oss båda minnesrik växelsång på Gustavianum, Sveriges, och hela 

det gamla ostyckade svenska rikets och väldets utan tvivel mest akademiska 

byggnad. Jag skall här ur minnet försöka vaska fram något ur detta libretto. 

Som fackhistoriker anser jag att historieämnet i sig inte har något egentligt 

egenvärde. Min uppfattning är att en ärlig strävan att skapa kvalitativt ny 

kunskap skall hjälpa oss att förstå vilka vi i dag är, och varför (och därvid, så 

gott vi kan, förklara vad människor måst uppleva under denna resas gång, och 

igen: varför). Varför kom nationernas krisgrupper av sig, och varför ser det ut 

som före 1 juli 2010 Den bevågne läsaren hälsas välkommen till en resa genom 

tiden. 

Det behöver inte sägas att nationerna är sammanslutningar. Slutit sig samman 

har naturligtvis flockdjuret människan gjort så långt tillbaka i tiden vi 

kan spåra henne: i stammar, ätter, klaner, stånd, skrån, klasser, partier. Listan 

kan givetvis göras mycket, mycket längre beroende på vad man känner sig nödvändigt 

delaktig i. Så också i ”nationer”, som inte är någon alldeles lätt term att 

ta ställning till och en gång för alla definiera, i all synnerhet inte när man, som 

här, rör sig över tid, då ju ord och uttryck med tiden både ändrar betydelse och 

ibland rent av slits ut och måste ersättas med nya. 

Vill man leka med ord, vilket kan vara både trevligt, lärorikt och perspektivvidgande, 

kan man med rätta hävda att den nu femtonåriga akademiska Bo-

Gustavianum och nuvarande universitetsparken som den såg ut för drygt två århundraden sedan. Akvarell av Johan Gustaf Härstedt, 

Uppsala universitetsbibliotek 1808. 

lognaprocessen har betydligt fler år än så på nacken. Den kan sägas ha startat 

i slutet av 1000-talet med de studentsammanslutningar, nationes, som redan 

från första stund började utvecklas i denna stad. Paris var inte mycket senare 

ute, där snart fyra multinationella (för att fortsätta att leka med ord) nationer 

utvecklades: den galliska, normandiska, pikardiska (av La Picardie, området 

runt staden Amiens) och den anglikanska (senare benämnd den germanska), 

till vilken också ynglingar (än var ju för århundraden framåt den akademiska 

världen befolkad av enbart män) från våra breddgrader hörde, så många de 

nu var. Till samma tyska nationsfålla fördes folk härifrån i tidigt 1400-tal, när 

bråkstakarna i katolska kyrkan kom samman i Konstanz vid Bodensjön för att 

slita tvisterna på högsta nivå i den kyrka som snart skulle utsättas för reforma- 

11

Uppsalastudent omkring 

1700. Kolorerat kopparstick 

av Joseph Friedrich Leopold. 

Uppsala universitetsbibliotek 

3050. 

toriska attacker. Röstade gjorde man också där nationsvis, alldeles som hos oss 

i Uppsala i studentkårsvalen ända till och med 1963, det vill säga trehundra 

år efter att nationsobligatoriet infördes. Historiker brukar ju tala om att vissa 

strukturer är rätt sega, och den sanningen får nog sägas gälla även oss. 

Säkert hade man i både Bologna, Paris och Konstanz behov av att träffas 

och umgås med kamrater, som väl inte nödvändigtvis kom från samma stad 

12

eller socken som man själv, men som man ändå kunde känna något slags rimlig 

samhörighet med, inte minst vad gäller språket – säkert var det lättare för en 

norrlänning att klura ut vad en plattysktalande hade att säga än vad som viskades 

från en trosfrände från Aragonien eller Baskien. 

När nu Nordtyskland är nämnt, kan det också sägas att det vid universitetet 

i Rostock (grundat 1419, året efter att ”nationalisterna” i Konstanz var klara 

med sin papistiska sanering) fort nog växte fram Landsmannschaften. Dessa 

för tankarna till våra ”landskap”, som både erinrar om att folk från samma hemtrakter 

sökte sig till varandra i Uppsala, Dorpat, Åbo samt sist och slutligen i 

Lund, och att man fort nog tog termen i bruk för våra ännu högsta beslutande 

organ på de upsaliensiska nationerna, det vill säga landskapen. Tanken svindlar 

litet när man betänker att de aldrig livegna svenska böndernas, kustbornas, 

sockenstämma ute på Runö i Rigabukten ända in på 1900-talet benämndes 

på samma sätt. Det är aldrig historikernas uppgift att sätta betyg på vad som 

skett, utan vår roll är att försöka förklara vad som inträffat, men personligen 

kan jag tycka att det var en Guds lycka att vi i Sverige och Finland slapp undan 

det rätt militant anstrukna, nationalistiska och än i dag köns segregerande 

Burschenschaftsväsende som i efterdyningarna av Napoleon krigen med början 

i Jena utvecklades på kontinenten. 

Det må vara oss sentida nationsmedlemmar av skilda slag och åldrar tilllåtet 

att något reflektera över orsakerna till att man även i forna tider slöt sig 

samman. Trygghetskänslan av att hålla samman med vänner från hembygden 

har jag redan tangerat; den betydde säkert mycket för det allmänna välmåendet 

på den akademiska förvisningsort, där ungdomarna under långa perioder 

i sträck befann sig. Det fanns inga snabbtåg eller billiga stand by-biljetter på 

några flyg, och än mindre någon möjlighet att distansläsa hemma på kammaren 

vid laptopen. 

Våra nationer är naturligtvis, som så mycket annat, ett resultat av att nöden 

praktiskt taget alltid är uppfinningarnas moder. Man var, då som nu, tvungen 

att klara av en hel del ting i inte minst den grå vardagen; allt ifrån att låna föreläsningsanteckningar 

av varandra (då som nu), få ett handlån, när det knep 

(då som nu), och gick man i förtid ur tiden, jordades man av sina landsmän i 

nationsgraven, vilket, Gud ske lov, numera hör till de absoluta undantagen. 

13

14 

Disputationsakt i Gustavianum i början av 1700-talet. Akvarell av Carl Fredrik Piper. 

Uppsala universitetsbibliotek 13303.

Där vilar många av dem, qui ante nos in mundo fuere, som före oss fanns här på 

jorden, som vi ju fortfarande ibland, i vart fall alltid som slut på promotionsmiddagen 

på Uppsala slott, sjunger i ”Gaudeamus igitur, iuvenes dum sumus!” 

(i den levnadsglade Folke Hedbloms fyndiga översättning från 1974: ”Låt oss 

glädjas här i dag, medan vi är unga!”). 

Källorna lämnar oss i stora stycken i sticket vad gäller nationernas historia 

före den allmänna uppryckningen av hela det svenska universitetsväsendet 

under det tidiga 1600-talet. Gustav Vasas reformation var, som bekant, inget 

lyckokast för det med kyrkan så nära förbundna universitetet, och under sent 

1500-tal fanns inte så mycket annat av akademisk verksamhet än vad ”Klosterlasse”, 

den norske jesuiten Laurids Nielsen (Laurentius Nicolai Norvegus), 

understödd av Johan III och Katarina Jagellonica, stod för i Franciskanerklostret 

på Riddarholmen i Stockholm. När Gustav II Adolf, som ju inte till fullo 

delade denna ”stormfågels” religiösa övertygelse, mötte honom, 83 år gammal, 

i landsflykt i Riga 1621, utbrast han: ”Din helvetes gubbe, lever du fortfarande!” 

Det är först efter Uppsala möte 1593 som man till tiden ett par år senare 

kan datera Universitas Upsaliensis revirescens, ett återupplivat Uppsala universitet, 

som vid dess fyrahundraårsjubileum i rätt hög grad, och med rätta, 

uppmärksammades. 

Ett återupprättat universitet, som 1624 fick flera hundra så kallade gustavianska 

arvegods att leva av (och som vi fortfarande besitter), i en på alla möjliga 

sätt expanderande stat betydde givetvis mångfaldigt fler studenter, cives 

academici. Och vad vore väl ett universitet värt namnet utan dessa sina akademiska 

medborgare, som också glänser mest vid högtid och fest: läsaren må 

föreställa sig en promotionsakt, en rektors- eller professorsinstallation i vår 

så magnifika aula utan all denna ungdomliga fägring, iförd högtidsdräkt och 

bärande kårstandar och nationsfanor. I Finland markerar man betydligt bättre 

än hos oss den oupplösliga samhörigheten mellan nationer och universitet, 

illustrerat av sättet att benämna studentsammanslutningarna på: exempelvis 

Nylands nation vid Helsingfors universitet och Helsingin Yliopiston Satakuntalainen 

Osakunta (kanske något för oss att ta efter, för att ständigt påminnas 

om den nödvändiga ömsesidigheten). 

15

16 

En drivande kraft vid tillkomsten av Uppsala universitet 1477 var den i 

Trögden födde ärkebiskopen Jacob Ulfsson, som för övrigt studerat vid nyss 

nämnda universitet i Rostock. Våra nationers nära anknytning till kyrkan, 

dåtidens obestridde huvudman för all bildning och utbildning, märks alldeles 

särskilt tydligt i vår stad. Som ingen annanstans är här nationsindelningen 

identisk med stiftsindelningen, vilket även syns i den ordning nationerna har 

i olika sammanhang – i studentkatalogen (så länge vi terminligen förunnades 

en sådan) och processioner. Främst återfinns det ända till 1942 ostyckade ärkestiftet 

med Stockholms nation främst, följd av Uplands och Gästrike- Hälsinge. 

Nummer fyra i raden intas av Östgöta nation, vars traditionella upptagningsområde 

är rikets ”andra” stift, det vill säga Linköpings biskopsdöme, vars geografiska 

utbredning medför att ”Ög” än i dag norpar åt sig studenter från näraliggande 

delar av både Jönköpings och Kalmar län. Vad gäller sistnämnda 

ort och nation må erinras om att Kalmar utgjorde eget stift ända till 1915, då 

det förenades med Växjö – utan att kalmariterna i Uppsala gav upp sin självständighet. 

Och så vidare i ett slags stiftsanciennitet ända till nummer tretton, 

Gotlands nation. 

Vad händer så, oberoende av tid, när unga människor kommer samman 

Gud vare lov och tack att det inte blir ett gäng hösäckar, som bara sitter stilla, 

hänger med varandra, som det väl skall heta i dag. Det är en gammal sanning, 

anser somliga i Georges Clemenceaus efterföljd, att den som inte är socialist 

vid tjugo inget hjärta har, och att den som är det efter trettio inget förstånd 

äger. Det må vara hur som helst med sanningshalten i detta, men klart är att 

ungdomen i 1600-talets Uppsala hade väldigt stora och varma hjärtan, som 

bankade för vad de brann för. 

När Lars Geschwind för ett antal år sedan såg på våra forna bröder i Uppsala 

samt deras gelikar i Dorpat och Åbo, gav han sin doktorsavhandling den 

talande titeln Stökiga studenter, vilket lär oss att vi kunde även då – och inte 

bara 1968. Geschwinds studiekamrat Johan Sjöberg, en av våra nuvarande 

universitetsarkivarier, som nagelfor förhållandena här i Uppsala ett par århundraden 

senare, är i sin dissertation inne på samma spår: Makt och vanmakt 

i fadersväldet. Lugnt och stilla har det med andra ord aldrig varit; konflikter 

av skiftande styrka har i alla tider varit de nödvändiga drivfjädrarna för den

processuella utvecklingen (lärde sig många av oss 1968, och hade långt före 

oss våra föregångare bevisat). 

Håller vi oss kvar i 1600-talet, skall vi minnas att handlingen befann sig i vår 

så kallade stormaktstid. Sverige var efter trettioåriga kriget, som ju äntligen 

tagit slut 1648, ett slags dåtida europeiskt USA, en mångkulturell konglomeratstat 

med höga krav på både sina försvagade grannar och den egna multietniska 

befolkningens obrottsliga lojalitet, och då dög det inte med just ”stökiga 

studenter” (i alla fall inte hur stökiga som helst) som, så ofta de såg tillfället, 

tog lagen i egna händer och i kampen mot ”fadersväldet” effektivt utnyttjade 

vad gatans parlament tillät. 

Konflikterna kunde handla om det mesta, och de hade alltid anknytning till 

vad man upplevde som sociala och ekonomiska skevheter i stat och samhälle, 

vilket Uppsalahistorikern Aleksander Loit intressant problematiserat och 

undersökt vad gäller det av svenskarna 1632 grundade universitetet i Dorpat. 

Det skall emellertid genast sägas, att det tveklöst också då förekom övergrepp 

inom de egna grupperna – tänger och andra plågoinstrument användes när 

recentiorerna, noviserna, gulnäbbarna, fuxarna och allt vad de kallades skulle 

skändas vid ankomsten till akademien; lika skamligt då som nu. Om denna så 

kallade depositionsrit skriver akademiintendent Per Ström i 2005 års installationsskrift 

(AUU. B 146). 

Men studenterna satte sig alltså också upp mot vad de upplevde som avarter 

i själva universitetslivet, och det var givetvis i myndigheternas ögon värre, 

och den starka staten förbjöd nationerna i 1655 års universitetsstatuter. Denna 

sorts stat tyckte alldeles avgjort inte om vad som fanns vid sidan av staten, och 

försökte de kuvade undersåtarna, som ännu inte hunnit utnämna sig själva till 

självsäkra medborgare, sätta i gång något av egen kraft, kallades sådana inrättningar 

av dem som makten ägde ”ostatligheter” (nästa gång ett sådant, temporärt 

förbud skulle utfärdas gällde det Helsingfors universitet, som hade flyttats 

till den nya finländska huvudstaden efter Åbo brand på 1820-talet, efter 

februarirevolutionen 1848 nere på kontinenten; tsar Nikolaj I var ingen duva, 

men studenterna där fortsatte givetvis med sina forna sammankomster, även 

om de för en tid fick sätta sitt ljus under ena skäppo). 

17

18 

Det är, som bekant, inte alltid så att förbud och repressioner löser alla problem; 

det kan tvärtom ofta vara effektivare att inlemma de förmenta bråkstakarna 

i det så kallade systemet. Så var det definitivt 1968, när vi som då 

var unga och stökiga gapade och skrek – då tillkom institutionskollegier och 

institutionsstyrelser med studentrepresentation, och allt möjligt annat med 

studenter indragna i verksamheten, som fungerar än i dag till allas båtnad och 

glädje, så ”tokvänstern”, i sin kamp mot detta sentida fadersvälde, var nog inte 

bara tokig, när allt kommer omkring – och så hanterade statsmakterna också 

på 1600-talet situationen, när det krisade bland de utestängda. Den 14 januari 

1663 tilläts (tvangs, skulle väl deras belackare på 2000-talet säga) åter nationerna 

att verka – alltså för nu drygt trehundrafemtio år sedan – men med en av 

universitetet godkänd inspektor i spetsen – en figur som snart nog kom att väljas 

av studenterna, som sedan godtogs av konsistoriet, så att alla var hyfsat och 

funktionellt nöjda och glada (för inblickar i hur inspektoraten kunnat fungera 

tiderna igenom hänvisas till inbjudningsskrift till vårpromotionen förra året, 

i vilken Stig Strömholm, förutvarande rector magnificus, tillika tidigare inspektor 

på Norrlands nation, ger många, och ofta underhållande, exempel på 

hur denna institution fungerat tiderna igenom). 

Hur skall man nyktert se på vad som då sjösattes, alltså ett system som var i 

kraft ända till sista juni 2010, då det, som jag redan nämnt, avskaffades under 

parollen ”Frihet och inflytande” Personligen har jag svårt att se bestämmelsen 

från 1663 som ett ”föreningstvång”, vilket det hela presenterades som härom 

året. Dessutom var det definitivt inte så hos oss här i Uppsala, där vi sedan 

1964 hade Skånelandens nation som ett fullgott nollalternativ (döpt efter det 

magnifika gatuljus som i folkmun kallades så, där i gamla dagar de studenter 

ofta samlades, som kom från områden som hos oss inga naturliga nationer hade, 

och som åter står mitt på Stora torget). Ingen tvangs därefter in i något man inte 

ville tillhöra (till en början var terminsavgiften en tia, men sänktes snabbt till 

hälften, för att 1979 helt försvinna). När vi nu i fjol uppmärksammade allt vad 

som hände 1663, må vi väl i år kunna fira femtioårsjubileet av Skånelandens 

tillkomst. 

År 1964 var det fortfarande universitetets rätt att tillåta nationer att bildas 

– en rätt som året därpå upphävdes i och med de nya statliga universitetsstad-

garna, varför lundensarna aldrig hann med att skaffa sig vad som där nere måhända 

kunde ha blivit en Norrlands nollnation. Nej, bestämmelserna från 1663 

skall snarare, som jag ser det, uppfattas som ett slags icke-territoriellt kommunalväsende 

för generationer som eljest skulle ha varit helt rot- och inflytelselösa 

– tvåhundra år äldre än det ”vanliga” kommunalväsende vi alla (skattetrötta 

cives communes) fortfarande lever under och ibland också ogillar. 1600-talsskapelsen 

innebar ett system man inordnades i, genom vilket man gavs rangen 

av den redan nämnde akademiske medborgaren, civis academicus. 

Det är nu en gång så, att vi människor delas in i olika kategorier (så även i 

dag, men indelningsgrunderna varierar med tiden och rummet). På 1600-talet 

var Sverige ännu inte den enhetsstat med ett för alla enhetligt lagverk vi i dag 

sedan rätt länge lever i. Ända till 1852 gällde för både universitetslärare och 

studenter att de levde under den så kallade akademiska jurisdiktionen; man 

var så att säga en annan person när man var här vid akademien än när man de 

få gångerna var hemma hos mor och far. Än i dag erinras vi om detta, när inspektor 

på terminens sista landskap ”hemförlovar” landskapet, som i gamla 

tider var liktydigt med att ”Nu får ni fara hem, och då gäller vad som där är lag 

och ordning!”. 

Personligen kan jag anse att det är en händelse som ser ut som en Geijersk 

tanke, att två av dem som bråkade mest om att få denna ordning ur världen var 

två personer jag i min forskning har haft stor anledning att knyta an till: Johan 

Gabriel Richert, den mycket jordnäre, liberale västgötske ”bondadvokaten”, 

var den som mest slogs för att få till stånd ett rättsväsende som fortfarande 

består, och mot honom stod den unge, ännu konservative Erik Gustaf Geijer, 

på vars lärostol i historia jag fortfarande med en hårsmån sitter (han, med det 

så berömda ”avfallet” till liberalismen, är med andra ord ett bra exempel på 

att Georges Clemenceaus postulat om människans ”naturliga” ideologiska utveckling 

inte alltid håller). 

1600-talets, och senare perioders, Sverige var ett ståndssamhälle. Våra förfäder 

var, för evigt trodde man, indelade i adel, präster, borgare, bönder. ”Skomakare 

bliv vid din läst!”, ”Stick inte upp!”, och så vidare. Man skulle veta sin 

plats – utom vid akademien. Jag ser praktiskt taget aldrig i nations- och universitetshistoriska 

undersökningar markeringar av att våra dåtida studenter 

19

20 

Erik Gustaf Geijer, 

teckning av Johan Way. 

Uppsala universitetsbibliotek 

4032.

inte var indelade på detta sätt, något som de naturligtvis skulle ha kunnat vara. 

Förvisso fanns, som jag redan nämnt, ojämlikhet och pennalism, av olika slag, 

men inför professorerna var alla (utom de få adelsynglingarna) jämlikar. 

Vi skall inte yvas över att det var på detta vis, då ojämlikheten alltså kunde 

uttryckas på annat sätt, men vi måste samtidigt påminna om detta i ett 

fortsatt resonemang om var de säkert många rötterna till vår variant av dagens 

demokrati kan ligga (vid akademien tillhörde ynglingarna samma nation, 

men blev de sedan riksdagsmän, fick de se sig representera olika stånd, vilket 

mången rimligen i ståndssamhällets slutända kritiskt reflekterade över). Det 

är rätt talande att den adelsnation Gustav III som kronprins och universitetskansler 

införde 1768 blev en ordentlig flopp. Trots att adelsynglingarna inte 

behövde tillhöra några nationer, så gjorde de det i alla fall – de ville väl fortsätta 

att umgås med sina icke blåblodiga vänner hemifrån, kan man tänka; de valde 

tvånget framom friheten – och adelsnationen, Natio nobilium, som trotsade 

den geografiska bestämning som alla andra nationer hade, bojkottade de, och 

1780 gick den för evigt i graven. 

Inte heller de tankar som under inflytande av både rationalismen och upplysningen 

om att dela in studenterna fakultetsvis fick något genomslag, vilket 

emellertid senare blev fallet vid yngre lärosäten (och för en tid i Helsingfors 

efter februarirevolutionen). Om detta sedan har lett till fackidioti eller inte 

kan här inte avgöras men det har i alla händelser inte nationslivet gjort, i vilket 

vi, när vi sjunger ”O gamla klang- och jubeltid” fakultetsvis, påminns om 

att alla ämnen och deras företrädare må få trängas på lika villkor i den krets vi 

uppe på stolsitsarna sluter i sista versen. 

Det har inte alltid varit lätt att vara universitet, om man så får uttrycka sig. 

Krig och örlig, pest och kolera, har av och till ställt till det för den högre utbildningen, 

och stundom har de akademiska medborgarna måst ta saken i egna 

händer. När i början av 1700-talet stora nordiska kriget äntligen gick mot sitt 

slut, ser man tecken på att frivilliga vetenskapliga sammanslutningar, som exempelvis 

det 1710 här i Uppsala grundade Collegium curiosorum (”De vetgirigas 

gille”), 1719 ombildat till Bokvettsgillet, som i sin tur 1728 döptes om 

till vad som än i dag går under namnet Vetenskaps-Societeten, landets äldsta 

vetenskapliga akademi. Studenterna var inte heller passiva vad gäller det som 

21

22 

väl i dag ofta går under beteckningen ”kunskapsproduktion”; nationsdisputationer, 

vilka länge fördes på latin, växte fram som komplement till själva universitetsutbildningen, 

liksom senare talövningar och andra i praktiken mer 

eller mindre obligatoriska inslag. 

Det utvecklades också ett kunskapsutbyte med hemlandskapen, inte minst 

under längre eller kortare resor: ”Vad kan vi göra för hembygden och den för 

oss” Den intresserade hänvisas för denna akademiska autodidaktik till den 

ovan nämnde Lars Burmans studie Vältaliga studenter. Studentnationerna i 

Uppsala som retoriska miljöer (vill man presenta utländska vänner och bekanta 

med denna studentelokvens, kan man införskaffa Burmans engelskspråkiga 

original från 2012: Eloquent Students). Nog är det så, att universitetet i alla tider 

utbildat oss, men nog är det lika sant, att nationerna ständigt bildat, och 

fortsätter att bilda, oss. 

1800-talet – för Sveriges del inlett 1809, kan man väl säga, med förlusten av 

Finland och den följande statsvälvningen – innebar många förändringar, även 

för studenterna, vilket satt sin prägel på den redan nämnda undersökningen 

av Johan Sjöberg, där åtskilliga alternativ till de geografiskt så avgränsade intresseföreningarna 

nationerna möter; tiden var nu mogen för liberalismens på 

”personlighetsprincipen” byggda associationer, som av den till slut till liberalismen 

”avfallne” Erik Gustaf Geijer sågs som den nya tidens ”anryckande hjälptroppar”. 

Tiden efter statsvälvningen kännetecknas också av en sanering i nationsfloran, 

som lett till den indelning som fortfarande gäller. Till skillnad från 

både Helsingfors och Lund har sedan det tidiga 1800-talet nationsstrukturen 

hos oss varit påfallande stabil. En annan påtaglig olikhet mot alla övriga högre 

utbildningsanstalter här i landet är att vi i Uppsala, med nationer från Skånegränsen 

upp till Treriksröset, rekryterar åttio procent av våra studenter från 

avlägsna orter och endast tjugo procent från närområdet, medan det motsatta 

gäller för de övriga, vilket i sanning gör oss till ett riksuniversitet. 

År 1849 dök också, i kölvattnet på den några år äldre Allmänna Sången, 

nykomlingen studentkåren upp; tillkommen i en strävan att ta tillvara de studentgemensamma 

frågorna, som man ansåg nationerna vara för splittrade att 

klara av – nationerna upplevdes i en sammanväxande upsaliensisk studentvärld 

bland annat stå för en allt för snäv ”nationalism”. Studenterna var nu be-

Skalden Johan Nybom och litteraturhistorikern Bernhard Elis Malmström fanns bland dem som fick en uppsträckning 

av rektor under ”Geijerska frukosten”. Litografin av Nybom är utförd av Axel Jacob Salmsom, 

fotografiet av Malmsträm är taget av Henri Osti. Uppsala universitetsbibliotek 7327 respektive 7171. 

tydligt mer ”skandinavistiska” än ”nationella”, och kontakter söktes med grannländerna 

– i vissa fall de forna arvfienderna – i en ungdomlig strävan att åstadkomma 

förändringar, att bygga något nytt. Frågan var politiskt ömtålig, och 

med hänvisning till att Carl XIV Johan just gått ur tiden i mars 1844 gjorde de 

makthavande vad de kunde för att med landssorgsargument stoppa planerna 

på att under våren detta år sända i väg en studentdelegation till Köpenhamn. 

Händelsen har gått till historien som ”Geijerska frukosten”; med följande 

ord skildrad av historikern, statsvetaren och slutligen universitetets rektor 

Wilhelm Erik Svedelius, ”Gubben Sved” gemenligen kallad av de beundrande 

studenterna, särskilt V-dalingarna som han var inspektor över: ”Frukosten 

var icke någon traktering med mat och dryck, trakteringen var af en annan art 

23

24 

och icke välsmaklig, men sammankomsten egde rum på en morgonstund och 

kallades derföre på spe den Geijerska frukosten”. Det handlade med andra ord 

om en regelrätt utskällning. 

Känslorna var i svallning, som förr men också senare. Här i Uppsala avåts 

minsann ”revolutionssexor” efter februarirevolutionen, som minner om liknande 

beteenden efter statsvälvningen vid seklets början. I tidigt 1860-tal, när 

åter en allmän liberal reformiver kan noteras på olika områden och nivåer i stat 

och samhälle, infördes också studentexamen (som från och med 1871 även fick 

avläggas av kvinnor, och som från 1878 till 1905 officiellt gick under den imponerande 

benämningen ”mogenhetsexamen”). Dessförinnan hade man inför 

inträdet vid akademien examinerats på ”Kuggis”, som i vårt fall var identiskt 

med Konsistoriehuset nordväst om domkyrkan. 

De första studentskorna hade det rimligen inte allt för lätt i en värld sedan 

århundraden helt dominerad av män. När jag tecknade konturerna av min egen 

nations historia (”Nationen i Uppsala. Ett litet norrländskt klassamhälle i förändring”, 

i Hall, Bo G., red., Gästrike-Hälsinge Nation 1646–1996. 350 år i vardag 

& fest) upptäckte jag att vår första studentska inte ens fick finnas med i den 

gemensamma studentkatalogen – att hon aldrig visade sig på nationen har jag 

full förståelse för – och det är inte ägnat att förvåna att hon fort nog försvann 

härifrån – till Lund (vilket väl Gud borde ha förbjudit), där hon sist och slutligen 

disputerade i medicin. Det var först efter de till social nivellering syftande 

och könsutjämnande läroverksreformerna vid 1920-talets mitt som kvinnliga 

studerande började bli förhållandevis vanliga i nationslivet. 

Under andra världskrigets alla inkallelser av flickornas manliga studiekamrater 

blev det efter århundraden för första gången varannan damernas i inskrivningsmatriklar 

och nationsliv – där de också efter några år började väljas 

till kuratorer, även om det tog sin tid innan detta blev vanligt. Alla var dock 

inte nöjda. Vaktmästaren på G-H sedan ett halvsekel, ”Herr” Stråle, som under 

1890-talet lärt sig vett och etikett som betjänt vid svenska beskickningen 

i London, kunde 1949, kort före sin pensionering, dra en lättnadens suck, när 

den kvinnliga kandidaten till förste kurator-posten föll igenom på landskapet. 

Han, som var en klassiskt bildad man, talade alltid om nationens uthus som 

Natio minor, och som inför vart landskap i egen hög person besökte samtliga

nationsmedlemmar och delade ut kallelserna till sammankomsterna, var alltså 

sedan ett halvt århundrade van vid ”herrarna”, och inga andra, på kuratorsrummet, 

och han förmanade dem: ”Se upp, så att inte flickorna tar byxorna av er!” 

Argumentet hölle knappast i dag. 

Runt groggbänken ”motionerade landsmännen [i årtionden] med glaset i 

hand”. Detta ”första möte med denna form av akademisk frihet” blev för mången 

en svår prövning, har det, naturligtvis sanningsenligt, framhållits. Man har 

också med sann och äkta värme noterat hur på 1930-talet de allt fler studentskorna 

började förgylla tillvaron på olika sätt. Gaskerna avslutades allt oftare 

med dans, även om många uppfattade de med tiden allt vanligare ”kavajskutten” 

som ”en lägre form av nöje”. Under alla omständigheter hade ”groggarnas 

antal minskat, studentskornas däremot ökats” – i jazzens tecken hade Bacchus 

börjat trängas undan av Venus, som det också uttryckts. Vivant omnes virgines, 

faciles, formosæ! Umgås gör vi också från och med denna tid med våra vännationer 

i grannländerna. 

Här må en annan av tiden bestämd säregenhet gällande nationerna nämnas, 

som det dröjde en tid innan man kunde skildra i skrift: de så kallade herrbröllopen, 

som den vetgirige förgäves skall googla efter. Motboks- eller ”Brattsystemet” 

– så kallat efter sin upphovsman, den liberale nykterhetspolitikern 

Ivan Bratt – infört 1917, reglerade ända till 1955, om än ojämlikt, vad var och 

en fick konsumera av starka drycker. Enligt denna filosofi gällde vid utskänkning 

på lokal – alltså inklusive nationerna – att män tilldelades ett avsevärt 

större kvantum än kvinnor, och med logisk konsekvens fann man vid bröllop 

på det finurliga att för kontrollmyndigheten redovisa idel män – förutom bruden! 

Hos ”vaktis” förvarades också ett icke föraktligt antal ”motböcker” tillhörande 

lågkonsumenter, vilket alla restriktioner till trots bidrog till att hålla 

nationerna flytande. 

När nu nationsvaktmästaren, och därmed hans hustru, nämnts, vill jag dra 

en lans för att man borde, medan vi fortfarande lever som minns dem, skriva 

deras både spännande och viktiga historia. Ofta nämns i minnesskrifter och 

andra sammanhang att nationen var ens ”andra hem”, och då vill jag mena att 

föräldrarna i detta hus i högre grad än både inspektorerna och de äldre landsmännen 

var just vaktmästarparen – i vardag och fest, i glädje och sorg (vem 

25

26 

minns inte Svea Nyström och hennes Göte, den trygge gatekeepern i porten 

på Norrlands, i årtionden). De kunde sannerligen, vågar man lugnt säga, stå 

för väldigt mycket av kontinuitet, och det var givetvis viktigt för unga människor 

långt hemifrån att känna den trygghet som låg i detta. 

”Gubben” (Johan) Hagelin som varit i Gästrike-Hälsinge Nations tjänst sedan 

tiden för februarirevolution 1848 (man må undra vad han tyckte om revolutionssexorna 

detta år), och som för de nyvalda kuratorerna framhöll att 

”det är nog jag, som representerar kontinuiteten i nationen”, lämnade 1899, 

alltså efter femtioett år, över sina nycklar till kalmariten (vi delade hus på den 

tiden), den ovan nämnde ”Herr” (Gustaf) Stråle, som behöll dem under ytterligare 

en femtioårsperiod. Under hans tid fick ”herrarna” göra i stort sett vad 

de ville. Under den sista herrmiddag han ansvarade för som vaktmästare, kördes 

det i stora salen runt med en bullrig motorcykel – kaffebrännaren kallad 

– varvid föraren som störtkruka begagnade en skrivmaskinshuv. Herr Stråle 

dagen efter: ”Jag hörde herrarna hade trevligt i går kväll.” Det har också åkts 

skidor utför empiretrapporna på både Norrlands och Östgöta, där Tage Danielsson 

också, som förste kurator, under en gasque anordnade en gondolfärd 

i den vattenfyllda källarvåningen. Vi kunde, som redan sagts, även förr i tiden 

– ”tvånget” till trots. 

Säkert är det fortfarande till viss del så, att studenternas bakgrund bidrar till 

vad de väljer att studera. I gångna tider, och mycket länge, var det så uppenbart, 

att man i inskrivningsmatriklarna nästan kunde se till faderns yrke för att säga 

vad sonens, och småningom dotterns, ämnes- och därmed fakultetsval skulle 

bli. Var man i det material jag gått igenom barn till ”jordbrukare”, läste man 

(ofta efter att ha tagit studenten på Fjellstedtska) teologi och blev präst, eller 

så valde man något ämne inom filosofisk fakultet; där återfinns den norske 

författaren Arne Garborgs ”bondestudent” – en yngling som ständigt fruktar 

att skola och studier samt mötet med andra samhällsskikt och en främmande 

kultur kanske kommer att förvandla honom till en svekfull och hållningslös 

tjänare av det bestående – till klassförrädare. Titulerades däremot fadern 

”lantbrukare”, som uppenbarligen smällde (och kanske ännu smäller) högre 

än ”jordbrukare”, var det betydligt vanligare med juridiska eller medicinska 

studier; det dröjde på Gästrike-Hälsinge Nation ända till 1946 – trehundra

Uppsalastudenterna har genom universitetets och nationsväsendets långa historia alltid förmått 

att förvandla tvång till frihet – så ock under 1840-talet då denna teckning föreställande 

några studenter inflöt i tidningen Studentbladet. 

år – innan en arbetarpojke skrevs in som medicine studerande. I dag talar vi, 

för att slippa använda det ofta laddade klassbegreppet, om vad det betyder att 

studenterna har ”studievan” eller ”icke studievan” bakgrund. 

Pojkarna från storjärnverkets Sandviken är mycket intressanta att följa. När 

väl naturvetarna kan skiljas ut som egen grupp från och med 1950-talets mitt, 

står det genast klart att arbetarsönerna relativt sett dubbelt så ofta som andra 

27

28 

studenter sökt sig till realämnen. Kanske satsade de på ett bättre arbete i industrin 

än det pappa hade – utan att för den skull rikta in sig på den juristutbildning 

med lång och länge oavlönad tingsmeritering som var mer direktörspredestinerande, 

men för vilken karriär det också krävs andra meriter än 

akademiska betyg. 

De bredaste samhällslagren har alltid varit svagast representerade, de smalaste 

starkast. Det har, vad gäller hela Uppsala universitet, sagts att andelen 

studenter ur underklassen var ungefär lika hög vid 1600-talets mitt som trehundra 

år senare. För att i all korthet anlägga ett genusperspektiv på nationernas 

historia har det långt in på 1900-talet varit betydligt vanligare att överklassflickor 

skrivits in som nationsmedlemmar än att arbetarpojkar blivit det, 

trots att könsfördelningen varit så skev till nackdel för studentskorna. 

Sammanfattningsvis: Våra nationer ger, närhelst vi studerar dem utefter en 

tidsaxel, utomordentligt intressanta samt viktiga och nyanserade spegelbilder 

av hur hela storsamhället utvecklats processuellt. Ända in i sent 1900-tal var 

dessa sammanslutningar i sina nötskal de lokalsamhällen som utgjorde deras 

naturliga rekryteringsområden; i dag ser upptagningsfälten helt annorlunda 

ut. Förr var hemlandskapens sociala sammansättning bestämmande för hur 

nationerna skulle gestalta sig, i dag är det till stor del helt andra, säkert lika vetenskapligt 

intressanta saker som attraherar de unga studenterna, när de, oavsett 

vilka nationsval de än gör, ständigt bidrar till att hålla världens vackraste 

smeknamn på en universitetsstad vid liv: den eviga ungdomens stad – där vi 

har varit, och är, mycket bra på att förvandla tvång till frihet.

Program 

(Alla klockslag är precisa) 

11.30 Universitetets aula öppnas. För tillträde krävs biljett. 

11.45 Promotores, promovendi samt övriga deltagare i den akademiska 

processionen samlas på universitetshusets gallerier enligt anvisning 

i processionsordningen. 

12.15 Promotionshögtiden i universitetets aula börjar med intågsprocession. 

Välkomsthälsning av Rector magnifica, professor Eva Åkesson. 

Föreläsning av Juridiska fakultetens promotor, professor Bertil Wiman, över 

ämnet Att dela en tårta – den internationella skatterättens utmaningar. 

Promotion inom samtliga universitetets fakulteter. Under promotionen utförs 

musik komponerad av J.A. Josephson, Stefan Karpe, Lars-Erik Larsson m.fl. 

Musikaliskt mellanspel med sång av operaeleven Sanna Gibbs. 

Prisutdelningar. 

29

Processionens uttåg. 

Publiken ombeds att sedan akten avslutats inte lämna aulan förrän uttågsprocessionen 

i sin helhet passerat. 

Värdar för promotionen: Rector magnifica professor Eva Åkesson och prorektor 

professor Anders Malmberg. 

Promotionsmusiken utförs av Kungl. Akademiska kapellet under ledning av 

director musices professor Stefan Karpe. 

Processionsordning 

Avd 3–5 samt 7 och 8 tar vid processionsuppställningen plats i galleriet ovanför 

vänster trappa 

1. Studenternas övermarskalk 

2. Studenternas fanborg 

3. Ordförandena vid studentkårerna, curator curatorum samt nationernas kuratorer 

(i trappan) 

4. Promotionens övermarskalk och två bitr. övermarskalkar 

5. Promotorerna 

6. Promotionens hedersdoktorer 

7. Pristagare 

8. Promotionens doktorer efter avlagda prov 

Avd 9–25 tar vid processionsuppställningen plats i galleriet ovanför höger 

trappa 

9. Pedellen 

10. Cursorerna 

11. Värdarna för promotionen samt särskilt inbjudna honoratiores 

12. Två bitr. övermarskalkar 

13. Övriga inbjudna gäster 

30

14. Professores emeriti 

15. Teologiska fakultetens lärare 

16. Juridiska fakultetens lärare 

17. Medicinska fakultetens lärare 

18. Farmaceutiska fakultetens lärare 

19. Historisk-filosofiska fakultetens lärare 

20. Språkvetenskapliga fakultetens lärare 

21. Samhällsvetenskapliga fakultetens lärare 

22. Utbildningsvetenskapliga fakultetens lärare 

23. Teknisk-naturvetenskapliga fakultetens lärare 

24. Tidigare promoverade doktorer 

25. Vid Uppsala universitet anställda tjänstemän 

26. Ceremonimästaren 

Vidare deltar ett antal studentmarskalkar. 

Uttåget ur aulan äger rum på sätt som anges i det särskilt utgivna programmet. 

Promotionsarrangemang 

Ceremonimästare Per Ström, promotionsövermarskalk Johan Sjöberg, bitr. promotionsövermarskalkar 

Thomas Fredengren, Carl Frängsmyr, Anna Hamberg 

och Gabriella Almqvist, Uppsalastudenternas övermarskalk Sanna Somby, 

pedell Sten Andersson, cursorer Göran Karlsson och Martin Andersson, pressansvarig 

Anneli Waara, ansvarig för universitetshuset Manuel Alfaro, administration 

Gabriella Almqvist och Jakob Piehl. 

Promotionslatinet har utarbetats av professor Gerd Haverling. 

Blomsterarrangemang: Botaniska trädgården. 

31

Stora domkyrkoklockan ringer kl. 8 promotionsdagen. 

Kanonsaluten, dels kl. 7 från Slottsbacken, dels under promotionsakten, utförs 

av artillerister från Jämtlands fältartilleri under befäl av major Mikael 

Andersson. 

32

Rektors hälsningsord 

Uppsala universitet inleder år 2014, sitt 537:e, med en doktorspromotion som 

slutpunkt för den förflutna höstterminen. Alla promovendi och pristagare hälsas 

med stor värme oavsett väderbetingelser. Redan den första dokumenterade 

promotionen vid det återupprättade lärosätet den 22 januari år 1600 skedde i 

bitande kyla, så skulle dagen vara kall kan också detta ses som tradition. 

Detta år är på flera sätt ett märkesår. Det har nu förflutit två hundra år 

av fred för vårt land. Det var kronprins Carl Johan, universitetets dåvarande 

kansler, som med klok diplomati började lägga grunden för denna långa fred 

genom 1812 års politik och rikets anslutning till koalitionen mot Napoleons 

Frankrike. Som segerrik fältherre anförde han sedan sina styrkor i det avgörande 

och blodiga slaget vid Leipzig i oktober 1813, dokumenterat bland annat 

av den målande löjtnanten Johan Way, senare ritmästare vid Uppsala universitet. 

Genom Freden i Kiel den 14 januari 1814 bekräftades överenskommelsen 

med Ryssland från 1812 om kompensationen för förlusten av Finland genom 

union med Norge. Med konventionen i Moss den 14 augusti om vapenstillestånd 

med norrmännen blev unionen en realitet. Fredsåret 2014 ges en särskild 

prägel i Uppsala med sina Hammarskjöldminnen och Fredens Hus på slottet. 

Universitetet, med sin institution för freds- och konfliktforskning, är självklart 

delaktigt i detta högtidlighållande. 

33

34 

Men 2014 har också hundraårsminnen att uppmärksamma. Det var 1914 

inte självklart att den då hundraåriga freden skulle vara länge till för Sverige. 

Bondetåget den 6 februari överlämnade en petition till kung Gustaf V om 

upprustning av försvarsmakten. Kungens svarstal ledde till den så kallade 

borggårdskrisen och den liberala regeringen Staaffs avgång. I förlängningen 

skulle parlamentarismens genombrott följa. Initiativet till bondetåget kom 

från Uppland och universitetet välkomnade den hemvändande uppländska 

allmogen och bjöd på förtäring i aulan. Ett halvår senare utbröt första världskriget 

på kontinenten. I samma skede återvände en blivande fredspristagare 

till Uppsala efter ett par år som professor i just Leipzig. Nathan Söderblom 

hade i maj utnämnts till ny ärkebiskop och blev därmed även universitetets 

prokansler. Han vigdes till ämbetet den 8 november. Till detta blir således anledning 

att återkomma. 

Till promotionsfesten i januari Fredsåret 2014 välkomnar nu Alma Mater 

upsaliensis sina doctores promovendi. Deras avhandlingar visar universitetets 

bredd och djup. Alla ni promovendi har både haft framgångar och motgångar. 

Det har under flera år gått åt många dagar och säkert även många nätter till ert 

arbete. Det har varit experiment som har misslyckats, skrivkramp, idétorka. 

Ni har även haft underbara stunder med tankar och idéer som flödat fritt, med 

inspiration och glädje. Glädjen och frustrationen, hopp och förtvivlan, bakslag 

och framsteg har följts åt. Motgång och framgång – båda behövs för att vi 

skall komma framåt och kunna bryta ny kunskapsmark. Ni har flyttat fram 

kunskapens gränser. Nu är det er högtidsdag, era insatser som skall firas. Den 

fantastiska resa ni genomfört och de fina prestationer ni alla har lyckats med 

firar universitetet, tillsammans med era nära och kära. 

Promotionsdagens fest är alltså först och främst ägnad de nutidens och 

framtidens forskare som, med godkända prov och efter disputation erhållit 

doktorsexamen och därför är berättigade att, genom den hävdvunna rit som 

ärvts från medeltidens akademiska traditioner och nu vårdats vid Uppsala 

universitet under mer än fyra hundra år, promoveras och föras över parnassen. 

Universitetet hälsar som promovendi även de nio fakulteternas nya hedersdoktorer. 

Vi hyllar er för att ni på olika hedervärda sätt gynnat Uppsala universitet 

med ert engagemang och vetenskapliga arbete med att utveckla utbild-

ning, forskning och innovation. Det sker genom att ni tilldelas den förnämsta 

utmärkelse universitetet genom sina fakulteter kan ge. 

Att denna fest också får kombineras med utdelningen av lärosätets priser 

och belöningar till förtjänta forskare och firas i närvaro av universitetets ärade 

gäster samt många av vetenskapens gynnare och vänner tillsammans med 

promovendernas lärare och närstående gör det till en glädje att kunna hälsa 

välkommen till doktorspromotion vid Uppsala universitet. 

Eva Åkesson 

35

Universitetets och fakulteternas inbjudan 

Till promotionsakten i Uppsala universitets aula fredagen den 24 januari 2014 

får härmed undertecknade, på universitetets och de deltagande fakulteternas 

vägnar, inbjuda: 

Statsrådet och chefen för Utbildningsdepartementet Jan Björklund, ärkebiskopen 

i Uppsala Anders Wejryd, landshövdingen i Uppsala län Peter Egardt, 

universitetskanslern, professor Lars Haikola, rektorn vid Sveriges lantbruksuniversitet, 

professor Lisa Sennerby Forsse, samt universitetets förutvarande 

rektorer, professorerna Martin H:son Holmdahl, Stig Strömholm, Bo Sundqvist 

och Anders Hallberg. 

Vi hälsar även konsistoriets ordförande docent Carola Lemne och inbjuder 

vidare cheferna och företrädarna för de myndigheter, förband, styrelser 

och organ med vilka universitetet samarbetar och upprätthåller kontakter, 

universitetets förutvarande och nuvarande lärare och tjänstemän, i Uppsala 

närvarande jubeldoktorer och doktorer av alla fakulteter, anhöriga till promovendi, 

universitetets studenter samt övriga vetenskapens idkare, vårdare, 

gynnare och vänner. 

Samling för gäster som avser att deltaga i processionen sker kl. 11.45 på galleriet 

utanför fakultetsrummen. I övrigt hänvisas till här bifogat program. 

37

Uppsala i december 2013 

För Uppsala universitet 

Eva Åkesson 

För Teologiska fakulteten 

Mikael Stenmark 

För Medicinska fakulteten 

Stellan Sandler 

För Historisk-filosofiska 

fakulteten 

Jan Lindegren 

För Samhällsvetenskapliga 

fakulteten 

Lars Magnusson 

För Juridiska fakulteten 

Torbjörn Andersson 

För Farmaceutiska fakulteten 

Göran Alderborn 

För Språkvetenskapliga 

fakulteten 

Björn Melander 

För Utbildningsvetenskapliga 

fakulteten 

Elisabet Nihlfors 

För Teknisk-naturvetenskapliga 

fakulteten 

Ulf Danielsson 

38

Promotorernas presentationer 

Teologiska fakulteten 

Doktorspromotionen i januari 2014, till vilken Teologiska fakulteten härmed 

inbjuder, är den etthundratrettiofemte i ordningen efter Uppsala universitets 

återupprättande 1595. Det är fakulteten en stor glädje att därvid promovera 

två välförtjänta forskare till doktorer honoris causa. 

Dietz Lange, född 1933, disputerade i Zürich 1964 på avhandlingen Christlicher 

Glaube und soziale Probleme. Eine Darstellung der Theologie Reinhold 

Niebuhrs. Han har därefter varit knuten till Georg-August-Universität i Göttingen, 

där han var professor 1977–94, från 1980 som innehavare av lärostolen 

i systematisk teologi; han var 1992–94 universitetets prorektor. Langes vetenskapliga 

författarskap är omfattande. Han har bland annat gjort sig känd som 

mycket framstående kännare av Nathan Söderbloms liv och gärning och det 

är detta som i särskild grad motiverar hans hedersdoktorat. Hans insats följer 

där tre huvudspår: han har först för en internationell läsekrets utgivit ett 

brett, tematiskt ordnat urval av Söderbloms brev i original och översättning, 

därefter utger han nu Söderbloms Ausgewählte Werke med ett representativt 

urval av dennes skrifter i tysk översättning från svenska och franska. De tre 

hittills utkomna banden omfattar tillhopa över 1 000 sidor; en fjärde volym 

är under arbete. 

39

Parallellt med detta har Lange publicerat den stora biografin Nathan Söderblom 

und seine Zeit (2012). Boken utgör en grundläggande och väldokumenterad 

analys av såväl Söderbloms utveckling som av hans insats. Någon motsvarande 

framställning finns inte och en svensk översättning är under förberedelse. 

Lange har på ett utomordentligt sätt placerat in Söderblom i hans tids- och 

vetenskapshistoriska sammanhang och gjort hans texter tillgängliga för en internationell 

läsekrets. År 2014 är i sammanhanget ett märkesår, eftersom det 

då är etthundra år sedan Söderblom utnämndes till ärkebiskop och Uppsala 

universitets prokansler. 

Dietz Lange är en i hög grad aktiv och kreativ forskare inom flera teologiska 

discipliner. För de betydande bidrag han givit till Söderblomforskningen vill 

fakulteten nu visa sin uppskattning och hedra honom genom att kalla honom 

till hedersdoktor. 

William Schweiker, född 1952, blev PhD 1985 och är sedan 2000 professor 

i teologisk etik vid The University of Chicago Divinity School at och sedan 

2007 Edward L. Ryerson Distinguished Service Professor där. Han är samtidigt 

direktor för Martin Marty Center for the Advanced Study of Religion 

vid universitetets teologiska fakultet. Genom att kalla Schweiker till Teologiska 

fakultetens hedersdoktor knyts därför ett band inte bara mellan vår fakultet 

och en internationellt banbrytande teologisk etiker, utan även till en 

betydelsefull systerfakultet vid University of Chicago. Schweiker har besökt 

och undervisat vid vår fakultet, senast som gästprofessor hösten 2009. Han 

har även initierat ett samarbete rörande produktion av ny upplaga av Blackwells 

Companion to Religious Ethics, något som passar väl med tros- och livsåskådningsområdets 

nyorientering mot en mer mångreligiös forskningsprofil. 

Schweiker har också initierat ett utbytesprogram mellan Chicago och Uppsala 

för forskarstuderande i etik. Hans lärarinsats, inte minst som handledare, 

kännetecknas av engagerad guidning mot kritisk självständighet. 

Vare sig man sympatiserar med eller ställer sig kritisk till Schweikers idéer 

om teologisk humanism, moralisk realism eller vikten av to respect and enhance 

the integrity of life har dessa en självklar position i den internationella 

40

teologiskt-etiska debatten. Hans vetenskapliga bidrag kommer att förbli föremål 

för analys och debatt under lång tid framöver. 

Det är för fakulteten en stor glädje att kalla William Schweiker till hedersdoktor 

för att på så sätt befästa sina pågående kontakter, och den ser fram emot 

ett fortsatt fruktbringande samarbete. 

Teologiska fakulteten hälsar sina båda nya hedersdoktorer välkomna i sin gemenskap 

och hyllar dem för deras betydelsefulla insatser. Den lyckönskar också 

de nya doktorerna efter avlagda prov och önskar dem glädje och framgång 

i fortsatt verksamhet. 

Oloph Bexell 

Professor i kyrkovetenskap 

Promotor 

41

Juridiska fakulteten 

Juridiska fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran att promovera 

två hedersdoktorer. 

Elisabeth Palm, född 1936, var domare i den europeiska domstolen för de 

mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) i Strasbourg 1988–2003, vilket 

är den längsta tid någon från Sverige har innehaft detta ansvarsfulla uppdrag. 

Åren 1998–2001 var hon domstolens vice ordförande. Under hennes tid i 

Europadomstolen skedde stora och viktiga förändringar, dels av domstolens 

verksamhet, dels i Europakonventionens och Europadomstolens ställning i 

svensk rätt. Elisabeth Palm bidrog på flera sätt positivt till dessa betydelsefulla 

förändringar. Även i övrigt har hennes juridiska karriär varit imponerande; 

bland annat har hon varit expeditionschef, statssekreterare, regeringsråd 

och kammarrättspresident. 

Även efter sin tid i Europadomstolen har Elisabeth Palm fortsatt att engagera 

sig i olika juridiska sammanhang, inte minst för att stärka de mänskliga 

rättigheternas ställning. Åren 2005–08 var hon ledamot av FN:s kommitté 

för de mänskliga rättigheterna. Elisabeth Palms intresse för olika aspekter av 

juridiken sträcker sig långt utöver vad som varit en förutsättning för att hon 

skulle kunna uppfylla sina många olika anställningar och uppdrag. Genom 

juridiskt författarskap har hon gett välkommen spridning åt de insikter hon 

43

gjort i Europadomstolen. Elisabeth Palm är Uppsalajurist och har vid flera 

tillfällen hållit föreläsningar vid fakulteten. 

Elisabeth Palm hedras för sina framstående insatser som främjare av de 

mänskliga rättigheterna. 

Ingemar Persson, född 1954, är sedan 2010 justitieråd i Högsta Domstolen. Han 

har dessförinnan en gedigen erfarenhet av arbete som domare och lagstiftare. 

Efter tjänstgöring som notarie vid Uppsala tingsrätt och som fiskal vid Svea 

hovrätt var han 1985–91 universitetslektor vid Juridiska fakulteten i Uppsala. 

Han arbetade sedan vid Justitiedepartementet för att sedan bli rådman vid 

Enköpings och Uppsala tingsrätt. Därefter blev han 2007 hovrättsråd och vice 

ordförande på avdelning i Svea hovrätt. 

Persson har tillsammans med annan författare gett ut läroboken Fordran och 

skuld, som används inom juristutbildningen, författat ett antal vetenskapliga 

artiklar samt skriver kommentarer i lagsamlingen Karnov. Han har vidare varit 

ordförande, sakkunnig och expert i flera statliga utredningar i ämnet civilrätt. 

Han är flitigt anlitat som skiljeman. Förutom andra undervisningsinsatser 

har Persson under drygt tjugo års tid aktivt medverkat som custos i Nordiska 

rätte gångstävlingen om mänskliga rättigheter. 

Ingemar Persson hedras för sitt långa och trogna samarbete med forskarna 

inom civilrätten och Europarätten vid Juridiska fakulteten, för sina stora insatser 

för utbildningen samt för sina viktiga insatser för kunskapsförmedling 

mellan den rättsvetenskapliga forskningen och den juridiska praktiken vid 

domstolar och myndigheter. 

Juridiska fakulteten hälsar genom mig sina nya hedersdoktorer, uttrycker sin 

respekt för deras viktiga forskningsinsatser och ser fram mot ett fortsatt fruktbart 

samarbete. Fakulteten gratulerar likaså de forskare som promoveras efter 

avlagda prov och önskar dem all lycka och framgång i deras kommande 

verksamhet. 

Bertil Wiman 

Professor i finansrätt 

Promotor 

44

Medicinska fakulteten 

Medicinska fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran att presentera 

tre hedersdoktorer. 

Eric Holland, född 1959, är chef vid Fred Hutchinson Cancer Center i Seattle 

och därjämte professor vid University of Washington, USA. Han disputerade 

1985 vid University of Chicago, genomgick läkarutbildning vid Stanford 

University och fick sin utbildning som neurokirurg vid UCLA. Efter fullgjord 

läkar- och specialistutbildning verkade han som postdoc, först vid Stanford 

hos Nobelpristagaren Paul Berg, därefter vid NIH hos Nobelpristagaren 

Harold Varmus. Under den senare post doc-perioden (1995–98) konstruerade 

Holland ett system för tumörmodellering i möss, som mer eller mindre har 

revolutionerat forskningsfältet och fortfarande används vid många laboratorier 

världen över. Holland själv har använt systemet framför allt för att studera 

mekanismer för uppkomst av hjärntumörer, och då främst använt genen för 

PDGF som modell. Hollands forskning har på ett mycket tydligt sätt belyst 

PDGF:s betydelse för uppkomst av hjärntumörer, något som är av speciellt intresse 

för vår medicinska fakultet, eftersom det var här som PDGF och PDGFreceptorer 

för första gången påvisades i humana gliomceller. 

45

Eric Holland har publicerat ett stort antal arbeten som på ett systematiskt 

sätt bearbetar de molekylära mekanismer som leder till uppkomst av hjärntumörer. 

Hans framstående ställning i det internationella fältet är uppenbar, 

och han har blivit inbjuden till en lång rad internationella konferenser. Han 

har publicerat ett stort antal artiklar i internationellt ledande tidskrifter och 

erhållit ett antal vetenskapliga utmärkelser. 

Under hela sin vetenskapliga karriär har Holland arbetat parallellt som kliniskt 

verksam neurokirurg och tumörbiolog, och han är därmed en förebild för 

yngre forskare som har ambitioner inom translationell medicinsk forskning. 

Holland har varit post doc-handledare till två av fakultetens yngre forskare. 

Han har vid ett flertal tillfällen gästat Uppsala och givit seminarier. 

Andrew Mark James Shapiro, född 1962, är transplantationskirurg och professor 

vid Alberta University, Edmonton, Kanada. 

James Shapiro är verksam vid Alberta University, Edmonton, Kanada. 

Shapiros insatser har varit avgörande för att klinisk ö-transplantation under 

de senaste tio åren utvecklats från en experimentell verksamhet till en etablerad 

klinisk terapi för personer med svårreglerad typ 1 diabetes komplicerad 

av plötsligt påkommande och allvarliga episoder med mycket lågt blodsocker. 

Shapiro och hans medarbetare i Edmonton har ett mångårigt samarbete 

med Uppsala universitet inom både experimentell och klinisk diabetesforskning. 

De frågor som främst karakteriserar samarbetet har fokuserat kring anpassning 

och överlevnad av de transplanterade öarna hos mottagaren. Pågående 

samarbeten syftar till att möjliggöra transplantation av insulinproducerande 

celler från stamceller och studier av och utvecklingen av terapier för 

att förhindra de immunologiska avstötningsreaktioner som uppkommer vid 

transplantation. 

Utnämningen av Doctor Shapiro till hedersdoktor vid Uppsala universitet 

kommer att stärka banden mellan våra lärosäten och fungera som en katalysator 

för utökat samarbete inom även andra centrala områden inom regenerativ 

medicin. 

James Shapiro är en viktig ambassadör för sitt forskningsfält. Han är en flitig 

och mycket uppskattad föredragshållare vid internationella vetenskapliga 

46

kongresser, och har även ägnat stor del av sin verksamhet riktad mot allmänheten 

och patientföreningar. 

Sammanfattningsvis kan James Shapiros mångåriga vetenskapliga verksamhet 

beskrivas som ett tydligt exempel på genuint translationell forskning på 

högsta internationella nivå som redan kommit en stor patientgrupp tillgodo 

där annars ingen behandling kan erbjudas. 

Israel Vlodavsky, född 1944, professor vid Cancer and Vascular Biology 

Research Center i Haifa, Israel, är en internationellt framstående forskare inom 

området cancermetastaser och angiogenes (blodkärlstillväxt). På 1980-talet 

var han en av de första att uppmärksamma cellomgivningens (extracellulär 

matrix) betydelse för cellernas aktivitet vid både friskt och sjukt tillstånd. I 

dag anses tumörens extracellulär matrix och dess mikromiljö vara mycket 

viktig för regleringen och överlevnaden hos cancerceller. Han var också en av 

de första att påvisa betydelsen av heparansulfat i detta sammanhang. En av 

Vlodavskys främsta forskningsframgångar är karakteriseringen av enzymet 

heparanas, det enda enzym som bryter ner heparansulfat och som visade sig 

ha en avgörande betydelse för bland annat cancermetastasbildning, inflammation 

och njurfunktion. Heparanas’ struktur, funktion och kliniska betydelse 

har vidare kartlagts av Vlodavsky. 

Israel Vlodavsky har ett långvarigt samarbete med forskare vid Uppsala universitet 

rörande studiet av de biologiska och patofysiologiska implikationerna 

av heparanas. Samarbetet har resulterat i en rad vetenskapliga publikationer. 

Medicinska fakulteten välkomnar sina hedersdoktorer och ser fram emot fortsatt 

fruktbart samarbete. Fakulteten gratulerar samtidigt de forskare som promoveras 

efter avlagda prov och önskar dem all framgång i deras kommande 

verksamhet. 

Agneta Siegbahn 

Professor i klinisk koagulationsvetenskap 

Promotor 

47

Farmaceutiska fakulteten 

Farmaceutiska fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran att promovera 

en hedersdoktor. 

Anders Hallberg, född 1945, inledde sin akademiska karriär vid Lunds 

universitet. Under ledning av professor Salo Gronowitz påbörjade han sin 

forskarutbildning och disputerade i januari 1980 med avhandlingen Methoxythiophenes 

and Related Systems. Han blev docent 1983, och innehade både 

före och efter detta forskartjänster vid Lunds universitet. År 1986 rekryterade 

Astra/Draco i Lund Anders Hallberg till enheten för läkemedelskemi, och 

1990 erhöll han professuren i läkemedelskemi vid Farmaceutiska fakulteten, 

Uppsala universitet. 

Hallberg har under sin tid vid Farmaceutiska fakulteten byggt upp en omfattande 

och högkvalitativ forskning inom organisk kemi och läkemedels kemi. 

Flertalet av projekten har fokuserats på utveckling av nya läkemedel mot infektionssjukdomar 

såsom HIV, hepatit C och malaria. Han har framgångsrikt 

utvecklat och använt sig av nya och innovativa metoder för syntes av nya potentiella 

läkemedelssubstanser. 

Anders Hallbergs starka ledaregenskaper och hans administrativa skicklighet 

har naturligt lett honom till viktiga positioner vid Uppsala universitet, som 

49

prefekt, forskningsdekanus och vice ordförande i fakultetsnämnden. År 2005 

blev han Farmaceutiska fakultetens dekanus, och året därefter tillträdde han 

ämbetet som rektor för Uppsala universitet. 

Trots alla ledningsuppdrag har Anders Hallberg fortsatt sin innovativa och 

framgångsrika forskning och även varit en aktiv lärare. Inte mindre än ett trettiotal 

forskarstuderande har disputerat under hans ledning. För sina insatser 

tilldelades han 2006 Pedagogiska priset av Farmaceutiska studentkåren vid 

Uppsala universitet. Den höga kvaliteten i forskningsprojekten har resulterat 

i att han under tiden vid fakulteten erhållit omfattande forskningsstöd. 

Anders Hallbergs stora och välrenommerade kompetens inom det organiskkemiska 

området har gjort att han under åren har varit en mycket ofta anlitad 

expert. Han är ledamot av Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala och 

Kungl. Vetenskapsakademien, och han har för sina extraordinära insatser för 

forskning och undervisning tilldelats ett stort antal priser, utmärkelser och 

medaljer. 

Farmaceutiska fakulteten hälsar sin nya hedersdoktor och uttrycker sin stora 

respekt för hans banbrytande forskningsinsatser och ser fram mot ett fortsatt 

samarbete. Slutligen lyckönskar fakulteten sina doctores iuvenes till deras 

framgångsrikt avlagda prov på vetenskaplig skicklighet och mognad och 

önskar dem all framgång och tillfredsställelse i deras kommande verksamhet. 

Kjell Wikvall 

Professor i biokemi 

Promotor 

50

Historisk-filosofiska fakulteten 

Historisk-filosofiska fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran att 

promovera två hedersdoktorer. 

Håkan Liby, född 1950, är landsantikvarie och chef för stiftelsen Upplandsmuseet. 

Han har genom sin forskning kring folklig dräkt satt fokus på befolkningen 

i områden med stor mobilitet, en grupp som tidigare sällan lyfts fram 

inom dräktforskningen. Klädedräkten som bars av denna grupp var, i sin förenklade 

form, starkt präglad av modedräkten, men hade på grund av sin sammansättning 

av plagg och sina material en speciell karaktär. Denna skilde sig 

från den dräkt som bars av allmogen i mer traditionsbundna områden. För 

att beskriva denna skapade Liby uttrycket ”folkligt mode”. Hans definition 

av folkligt mode, som en egen kategori vid sidan av folkdräkt och modedräkt, 

har blivit allmänt accepterad inom forskningsvärlden och utgör ett av de viktigaste 

begreppsmässiga tillskotten inom forskningsfältet under sent 1900-tal. 

Den mer differentierade bild av den folkliga dräktkulturen som Håkan Liby 

bidragit till att skapa utgör en viktig plattform för den forskning kring folkliga 

textilier som bedrivs på svenska universitet i dag. 

Håkan Liby har under hela sin yrkesverksamma tid haft en fot kvar inom 

den akademiska världen. Han har i mycket stor utsträckning, genom kurser 

51

och föreläsningar, inte minst bidragit till Uppsala universitets utveckling inom 

textil vetenskaplig forskning och undervisning. De bildade för många en inkörsport 

till textila studier på högre nivå. Han har på grund av sin stora expertis 

inom folklig dräkt och textil anlitats som föreläsare på de textil vetenskapliga 

kurserna vid Uppsala universitet ända sedan starten på 1980-talet. Han har 

varit en aktiv deltagare vid det högre seminariet i textilvetenskap. Genom sitt 

engagemang och sin förmåga att levandegöra och entusiasmera har han hjälpt 

till att vidga vyerna hos och fostra en ny generation museimän och forskare 

inom det textila fältet. 

Robert Pippin, född 1948, är Evelyn Stefansson Nef Distinguished Service 

Professor vid John U. Nef Committee on Social Thought och Department of 

Philosophy, University of Chicago. Han har skrivit betydande verk om kunskapsteori, 

etik, litteratur, politisk filosofi och film. Robert Pippin har vunnit 

flera priser för sina gärningar som forskare och pedagog. Hans arbete kännetecknas 

av filosofihistorisk bredd och djup och fokuserar på aktuella problem 

inom ett flertal områden inom filosofin, inklusive kunskapsteori, historiefilosofi, 

språkfilosofi samt etik och politisk filosofi. 

Pippin använder sina begreppsliga och historiska insikter för att utreda 

några av vår tids mest omtvistade och allvarliga frågor, exempelvis värderingars 

härkomst och legitimitet, förhållandet mellan kunskap och värden samt 

konstens, vetenskapens och bildningens roll i det moderna samhället. På så 

sätt är hans gärning av stor relevans och stort intresse inte bara för samtliga 

inriktningar vid Filosofiska institutionen, utan även för andra ämnen inom 

Historisk-filosofiska fakulteten såsom ide- och lärdomshistoria, konstvetenskap 

och litteraturvetenskap, liksom även för samhällsvetenskapliga ämnen 

som sociologi och statsvetenskap. 

I sin forskning har Robert Pippin lyckats att både kasta om vedertagna tolkningar 

av viktiga tänkare, i synnerhet Hegel, och visa på hur nya tolkningar bidrar 

till svar på aktuella filosofiska frågeställningar idag. Han har bidragit till 

att göra filosofin relevant bortom seminarierummet. Genom sin bredd och sitt 

djup i forskningen har han varit en viktig inspirationskälla för andra namnkunniga 

filo sofer och även bidragit till en förnyelse av filosofiämnet. 

52

Historisk-filosofiska fakulteten välkomnar sina nya hedersdoktorer, uttrycker 

sin högaktning för deras framstående insatser och ser fram emot fortsatt fruktbart 

samarbete. Fakulteten hälsar samtidigt sina doktorer efter avlagda prov 

och önskar dem all lycka i deras fortsatta verksamhet. 

Kerstin Rydbeck 

Professor i biblioteks- och informationsvetenskap 

Promotor 

53

Språkvetenskapliga fakulteten 

Språkvetenskapliga fakulteten har äran och glädjen att promovera två hedersdoktorer. 

David Denison, född 1950, har i sin forskning inom engelsk språkhistoria visat 

imponerande bredd och djup på flera områden, bl.a. grammatik, satslära, 

verbstudier och semantik. År 1993 publicerade han sin monografi inom English 

Historical Syntax: Verbal Constructions, som följdes av kapitlet ” Syntax” i 

den inflytelserika The Cambridge History of the English Language (red. Suzanne 

Romaine, 1998) samt av A History of the English Language (2006), redigerad 

i samarbete med Richard M. Hogg. En monografi inom ämnet English Word 

Classes är under arbete för Cambridge University Press (2015). Professor 

Denison har också bidragit med över femtio artiklar eller kapitel till samlingsvolymer 

och tidskrifter. Tillsammans med Richard M. Hogg och Bas Aarts 

grundade han English Language and Linguistics, en tidskrift som 2007 och 

2011 tilldelades det högsta betyget ”A” av European Reference Index for the 

Humanities (ERIH). 

Utöver sin publikationsverksamhet har professor Denison gjort viktiga insatser 

för engelsk historisk korpuslingvistik. Den av honom sammanställda 

Corpus of Late Modern English Prose (1994) innehåller 100 000 ord hämta- 

55

de från bland annat informella brev 1861–1919. Med sina medarbetare har 

han även sammanställt Corpus of Late Eighteenth-Century Prose (2003), som 

består av 300 000 ord från lokala engelska brev 1761–90, där vardagsämnen 

behandlas. Texterna har transkriberats från manuskript och möjliggjort nya 

upptäckter i form av bland annat tidigare datering av vissa utvecklingar i engelskans 

historia. 

Professor Denison har i samarbete med Nuria Yáñez-Bouza koordinerat ett 

internationellt konsortium bestående av fjorton universitet i sju länder (däribland 

Sverige) som arbetar på ARCHER (A Representative Corpus of Historical 

English Registers), en korpus ursprungligen sammanställd av Douglas Biber 

och Edward Finegan på 1990-talet. Denna breda korpus, som täcker brittisk 

och amerikansk engelska åren 1600–1999, har under Denisons tid som koordinator 

ökat i storlek till 3,3 miljoner ord samtidigt som kvaliteten på de elektroniska 

texterna förbättrats avsevärt. 

David Denisons forskning präglas av stor språkteoretisk och metodisk medvetenhet. 

Hans krav på hög kvalitet i användningen av textkällor och sammanställning 

av nya elektroniska resurser har haft stor betydelse för utvecklingen 

av den empiriska språkforskningen inom anglistiken. 

Kjersti Fløttum, född 1953, är professor i franska vid Universitetet i Bergen, 

Norge, och verksam inom text- och genreteori, semantik, pragmatik och 

språklig polyfoni, särskilt med inriktning mot akademisk och politisk diskurs. 

Hennes arbete kännetecknas av ett konsekvent sammanlänkande av ordens 

och yttrandenas semantik och deras användning i diskurs. 

Professor Fløttum har en rik vetenskaplig produktion bakom sig. Hon har, 

utöver ett stort antal artiklar, bland annat utgivit fyra monografier: La nature 

du résumé scolaire. Analyse formelle et informative (1990), ScaPoLine. La théorie 

scandinave de la polyphonie linguistique (2004), Academic Voices – Across 

Languages and Disciplines (2006) och ON – pronom à facettes (2007) samt 

redigerat lika många antologier. 

Kjersti Fløttum har lett flera större externfinansierade vetenskapliga projekt, 

vilka alla karakteriseras av ett tvärvetenskapligt perspektiv i kombination 

56

med en inriktning mot samhällsrelevanta frågor. Här kan nämnas EURLING 

– Understanding Linguistic Complexity in Political Discourse: Interdisciplinary 

Analyses of Texts on European Integration (2008–12), Different Voices, Different 

Stories Perspectives on Language Use in Climate Change Text and Talk 

(2012) samt det pågående LINGCLIM – Linguistic Representations of Climate 

Change Discourse and their Individual and Collective Interpretations (2013–15). 

Fløttum har innehaft flera viktiga uppdrag såväl nationellt som internationellt. 

Hon var 1999–2001 prefekt för Romanska institutionen och 2005–09 vicerektor 

för internationella relationer vid Universitetet i Bergen. Hon har eller 

har haft framträdande positioner i bedömningskommittéer, styrelser, lärda 

sällskap med mera. 

Sedan länge har Kjersti Fløttum nära förbindelser med språkforskningen 

i Uppsala. Genom sina insatser inom textlingvistik och fackspråksforskning 

har hon samarbetat med flera forskare vid Institutionen för nordiska språk, 

inte minst inom nätverket Nordtext. Med Uppsalas romanister har hon haft 

täta kontakter genom sitt arbete med polyfoni, pronomen och genreteori, och 

hon har varit en flitig gäst i Uppsala för deltagande i konferenser, seminarier 

och workshoppar. 

Språkvetenskapliga fakulteten välkomnar sina nya hedersdoktorer, uttrycker 

sin aktning för deras insatser och ser fram emot fortsatt samarbete. 

Slutligen lyckönskar fakulteten sina doctores iuvenes till deras framgångsrikt 

avlagda prov och önskar dem all framgång och tillfredsställelse i deras kommande 

verksamhet. 

Staffan Nyström 

Professor i nordiska språk med inriktning mot namnforskning 

Promotor 

57

Samhällsvetenskapliga fakulteten 

Samhällsvetenskapliga fakulteten har vid denna promotion glädjen att promovera 

tre hedersdoktorer. 

Kjell Albin Abrahamson, född 1945, är journalist och författare och har hela 

sitt yrkesliv intresserat sig för Central- och Östeuropa. Under åren 1974–76 

var han redaktör vid den statliga radion i Polen, och därefter byrådirektör vid 

Svenska institutet. Han blev 1983 chef för kulturredaktionen vid Sveriges Radio. 

Åren 1987–96 gjorde han sig känd som utrikeskorrespondent med stationeringsorter 

som Moskva, Wien och Warszawa. Sedan en lång tid tillbaka är 

han en välkänd röst i Sveriges Radios P 1. 

Som journalist har Abrahamson i tjugofem års tid rapporterat för Sveriges 

Radio om de dramatiska förändringar som dessa delar av Europa genomlevt 

före och efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens sammanbrott. Kalla kriget, 

kommunismens fall, Sovjetunionens undergång, krigen på Balkan, den 

mödosamma vägen mot marknadsekonomi och demokrati och flera av ländernas 

inträden i EU har varit föremål för hans analyser och reportage, som 

präglats av nyfikenhet, humor, insiktsfullhet och skärpa. Abrahamson är författare 

till ett stort antal böcker om Polen, Ukraina, Vitryssland, Tjeckoslovakien 

och han har belönats med flera prestigefyllda litteratur- och journa- 

59

listpriser. Som få andra svenskar är Abrahamson förknippad med det föränderliga 

Europa. 

Kjell Albin Abrahamson har genom sitt mångåriga författarskap och sin 

journalistik i osedvanligt hög grad bidragit till att kunskaperna och intresset 

för Central- och Östeuropa ökat i Sverige. 

Irini Moustaki, född 1968, är professor i Social Statistics vid London School of 

Economics and Political Science och var prefekt för Statistiska institutionen 

från 2010 till 2012. Hon har utvecklat metoder för analys av kategoridata och 

data av blandat slag insamlade vid sociala och hälsorelaterade surveyer. Moustaki 

är expert på modeller med latenta variabler och strukturekvationsmodeller 

som ofta används inom samhällsvetenskapen för att mäta och binda samman 

oobserverade storheter, till exempel attityder, hälsostatus, beteende, intelligens. 

Hennes metodologiska arbete inkluderar bland annat behandling av 

bortfall, analys av longitudinella data, test av anpassning och avancerad skattningsmetodik. 

Dessutom har hon gjort metodologiska och tillämpade bidrag 

inom jämförande tvärsnittsdatastudier av länder och epidemiologiska studier 

av sällsynta sjukdomar. 

År 2008 var Moustaki medförfattare till boken Analysis of Multivariate 

Social Science Data, som ger en icke-matematisk behandling av avancerade 

statistiska tekniker för samhällsvetare. Tre år därefter stod hon som medförfattare 

till, och publicerade tredje upplagan av, den nyskapande boken Latent 

Variable Models and Factor Analysis. A Unified Approach. Hon är vidare biträdande 

redaktör för några av de ledande tidskrifterna inom hennes område som 

Psychometrika och Journal of Educational and Behavioural Statistics. 

Irini Moustaki och professor Karl Gustav Jöreskog vid Statistiska institutionen, 

har haft ett forskningssamarbete sedan mitten av 1990-talet. Detta 

kom senare att inkludera professor Fan Yang Wallentin och en av institutionens 

doktorander, för vilken Moustaki blev biträdande handledare. Moustaki 

har under åren regelbundet besökt institutionen, bland annat i egenskap av fakultetsopponent, 

och hon medverkar som representant i ett utbytesprogram 

för doktorander mellan de båda institutionerna för statistik vid Uppsala universitet 

respektive London School of Economics. 

60

Keith V. Thomas, född 1933, intar en alldeles speciell position i forskarvärlden. 

Sedan 1955 har hans verkat från Oxford, men hans forskargärning och hans arbete 

för akademisk frihet har väckt nyfikenhet och engagemang långt bortom 

det egna landets och de traditionella vetenskapstraditionernas gränser. Hans 

genombrott som historiker kom med boken Religion and the Decline of Magic 

(1971) – en studie i hur nedärvt tankegods kunde överleva och förvandlas till 

ny ideologi, i det här fallet en kristen världsåskådning. Hans andra stora arbete, 

Man and the Natural World (1983), beskriver hur människor under århundradena 

närmast före den moderna tidens genombrott förändrade sina attityder 

till djur, växtliv och miljö. 

Keith Thomas är en världsberömd forskare, en gudabenådad lärare, och han 

har aldrig dragit sig för att kommunicera med en bredare allmänhet. Han har 

tagit sin roll som offentlig intellektuell på största allvar och slagit vakt om universitetens 

oberoende gentemot stat, marknad och andra externa intressen – 

en värdig representant för den akademiska frihetens ideal. 

Samhällsvetenskapliga fakulteten välkomnar de nya hedersdoktorerna till sin 

forskningsgemenskap och ser fram emot fortsatt fruktbringande samarbete. 

Slutligen lyckönskar fakulteten de forskare som promoveras efter avlagda prov 

och önskar dem framgång och tillfredsställelse i deras kommande verksamhet. 

Torsten Svensson 

Professor i statskunskap 

Promotor 

61

Utbildningsvetenskapliga fakulteten 

Utbildningsvetenskapliga fakulteten har vid denna promotion glädjen och äran 

att promovera två nya hedersdoktorer. 

David Mitch, född 1951, är professor i ekonomi, vid University of Maryland, 

Baltimore, USA. Mitch är en framstående forskare, med ett brett internationellt 

nätverk, som allt sedan tidigt 1980-tal har behandlat frågor av central 

betydelse för studiet av utbildningens ekonomiska historia. Till de mest uppmärksammade 

hör hans bidrag till studiet av humankapital, läs- och skrivkunnighet 

samt skolfinansieringens historia, vilka har fått ett oerhört stort 

genomslag inom forskningsfältet. Framför allt har David Mitchs analys av förhållandet 

mellan läs- och skrivkunnighet och samhällsekonomi uppmärksammats. 

Med utgångspunkt i en gedigen historisk studie ställde Mitch spridda 

antaganden om läs- och skrivkunnighetens betydelse för den industriella revolutionen 

på huvudet. 

Mitch analyser av förhållandet mellan statligt och privat i folkundervisningens 

historia, och hans analyser av skolfinansiering hör också till de avgörande 

bidrag som han lämnat till forskningsfältet. Hans position inom området illustreras 

exempelvis av att han valdes till att skriva artikeln om skolfinansiering 

i International Handbook on the Economics of Education (2004) och var gäst- 

63

edaktör för temanumret om skolval och skolpenningar i Education Economics 

(1997). Den sistnämnda insatsen illustrerar också hur Mitch i sitt arbete behandlat 

politiskt brännbara frågor, av vilka flera är aktuella i dag. 

Mitch har under sin karriär haft goda kontakter med svenska forskningsmiljöer, 

inte minst Umeå och Lund, och har under de senaste åren samarbetat 

med arbetsgruppen för utbildningens sociala och ekonomiska historia, vid 

Uppsala universitet. 

Professor Marjorie Harness Goodwin, född 1944, är en världsledande forskare 

som på ett banbrytande sätt utvecklat förståelsen för de förkroppsligade 

språkliga praktiker genom vilka människor i olika sammanhang konstituerar 

sin sociala värld. Under 1980-talet, långt innan interaktionsforskningen blev 

etablerad, genomförde M. H. Goodwin (1990) antropologiska fältstudier där 

hon visar hur språkliga praktiker som dispyter och skvaller är en del av det 

sociala livets organisation bland afro-amerikanska barn i ett bostadsområde 

i nordöstra USA. 

Goodwins forskning har på ett betydelsefullt sätt förändrat vår förståelse 

för barns sociala och språkliga kompetenser och hur barn i olika kulturella 

sammanhang på ett kreativt sätt etablerade sin sociala värld i samspel med 

andra. Hennes forskning har bidragit med viktiga vetenskapliga insikter när det 

gäller synen på och vikten av att närma sig kropp, emotioner och moral som 

sociala och kulturella fenomen bortom mentala egenskaper. På senare år har 

hon i internationella projekt utforskat de förkroppsligade språkliga praktiker 

som konstituerar samspelet mellan barn, syskon och föräldrar i medelklassfamiljer. 

Hon visar här hur känslor används för att reglera beteenden i vardagligt 

samspel i uppfostringssituationer. Utöver sitt intresse för interaktion 

mellan barn och vardagligt familjeliv har hon studerat användning av teknologi 

och artefakter som en del av arbetslivets organisation. Goodwin har även 

på ett banbrytande sätt bidragit till metodutvecklingen inom interaktionsbaserad 

forskning. Framför allt gäller det användning av etnografi och videoinspelning, 

och multimodalitet som integrerade delar av sociala praktiker. Hon 

är i dag verksam i en internationellt framstående forskningsmiljö, Centre for 

Language, Interaction and Culture (CLIC) vid UCLA, USA. 

64

Utbildningsvetenskapliga fakulteten välkomnar sina nya hedersdoktorer, uttrycker 

sin högaktning för deras framstående insatser och ser fram emot fortsatt 

fruktbart samarbete. 

Ann-Carita Evaldssson 

Professor i pedagogik 

Promotor 

65

Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten 

Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten har vid denna promotion glädjen och 

äran att promovera fyra hedersdoktorer. 

Dianne Edwards, född 1942, professor vid Cardiff University och president 

vid Linnean Society i London, har fokuserat på tidiga växtfossil i sin forskning, 

framför allt från Wales i Storbritannien men också från andra delar av världen. 

Hon har upptäckt och beskrivit ett stort antal tidiga växter och genom sina 

studier kunnat visa att den biologiska mångfalden var betydligt större under 

silur och tidig devontid än man tidigare trott. Hennes forskning har kastat nytt 

ljus över de evolutionära processer som ägde rum under denna tid då de första 

arterna koloniserade land. Edwards har också med fossilens hjälp kunnat visa 

att många bränder ägde rum under silurperioden. 

Charles S. Fadley, född 1941, är verksam som professor vid University of 

California Davis och vid Lawrence Berkeley National Laboratory med inriktning 

mot molekylär och kondenserad materiefysik, och han har gjort pionjärinsatser 

inom bland annat elektronspektroskopi för atomär struktur och magnetisk 

ordning, holografisk atomär avbildning vid ytor, liksom användning av 

stående vågor av mjuk röntgenstrålning för studier av begravda gränsskikt. 

67

Hans gärning inom synkrotronljusvetenskap har inspirerat forskare runt om 

i världen, inte minst i Uppsala. Fadley har också varit ordförande vid de båda 

forskningsutvärderingarna ”Kvalitet och förnyelse” som gjorts vid Uppsala universitet 

2007 och 2011 (KoF07 och KoF11). 

Hans Rosling, född 1948, professor i internationell hälsa vid Karolinska 

Institutet, disputerade vid Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet 

1986. Han har bland annat arbetat som distriktsläkare i Moçambique och var 

en av initiativtagarna till Läkare utan gränsers Sverigesektion. Rosling hedras 

bland annat för sitt enträgna folkbildande arbete och sin unika förmåga att entusiasmerande 

och insiktsfullt åskådliggöra viktiga fakta om världens tillstånd 

och utveckling. Han är en av grundarna till stiftelsen Gapminder som vill bidra 

till en god global utveckling genom att göra statistik lättare att använda och 

förstå. Deras innovativa animerade statistik har blivit en internationell succé. 

Rosling undervisar vid flera universitet om globala variationer i hälsa och har 

varit rådgivare åt bland annat Sida och WHO. 

Yoshinori Tokura, född 1954, professor vid Tokyo University samt forskningsledare 

vid RIKEN är en av världens tio mest citerade fysiker under de senaste 

trettio åren. Hans forskning rör ett brett fält inom fysik, kemi och materialforskning, 

bland annat kring högtemperatur-supraledarmaterial och starkt 

korrelerade elektronsystem med spinntroniska och multiferroiska egenskaper. 

Områdena ligger nära den experimentella och teoretiska forskning som 

bedrivs vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet. 

Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten hälsar sina nya hedersdoktorer, uttrycker 

sin respekt för deras viktiga forskningsinsatser och ser fram mot fortsatt 

fruktbart samarbete. Fakulteten gratulerar likaså de forskare som promoveras 

efter avlagda prov och önskar dem all lycka och framgång i deras kommande 

verksamhet. 

Joseph Nordgren 

Professor i mjukröntgenfysik 

Promotor 

68

Kortfattat promotionslexikon 

Absens betyder frånvarande. Vissa hedersdoktorer har inte möjlighet att deltaga 

i promotionsakten men promoveras ändå, i sin frånvaro. 

Diplomet, ursprungligen en skriftlig stadfästelse av de rättigheter som tillkom 

de promoverade, utdelas numera till samtliga promovendi. Det är alltid 

avfattat på latin, hoprullat och försett med sigill, inneslutet i en svarvad trädosa 

med ett band i vederbörande fakultets färger. 

Doktor efter avlagda prov är den officiella svenska termen för det latinska 

doctor iuvenis, plural doctores iuvenes, som också ofta används. 

Doktorshatten symboliserar frihet men också makt. Den är svart och veckad. 

Teologisk hatt har svart rosett. Vid de övriga fakulteterna har den guldspänne, 

innefattande fakultetens symbol. Hatten utdelas vid promotion inom 

de så kallade högre fakulteterna, det vill säga de teologiska, juridiska, medicinska 

och farmaceutiska. 

Hedersdoktoratet eller doktoratet honoris causa är en värdighet, som fakulteterna 

utdelar till sådana personer som de särskilt vill hedra och knyta till sin 

forskningsgemenskap. Seden har sitt ursprung från 1839, då den förste hedersmagistern, 

som det då hette, promoverades i Uppsala. 

69

70 

Jubeldoktor blir den som för femtio år sedan promoverades vid Uppsala universitet. 

De första jubeldoktorerna promoverades inom Medicinska fakulteten 

1804. Jubeldoktorerna promoveras vid vårpromotionen. 

Katedern kallas i promotionssammanhang parnassen, eftersom den inte 

bara är en talarstol utan också symboliserar det grekiska gudaberget. När en 

promoverad av promotor förs över parnassen, vill det ge uttryck åt att han/hon 

från och med nu ges rättighet att meddela akademisk undervisning. 

Lagerkransen. Lagern var Apollons träd. Kransen utdelas av promotorerna 

inom de filosofiska fakulteterna. Seden att lagerkröna promovendi förekommer 

endast i Sverige och Finland. 

Promotor är den som promoverar; han/hon utses av vederbörande fakultet 

och skall vara professor samt själv doktor. 

Promovendus/a kallas den som skall promoveras, pl. promovendi; promotus/a 

benämns den som är promoverad, pl. promoti. 

Promotionsspråket är antingen svenska eller latin, vilket promotor själv väljer. 

Promotionsvägrare kallas traditionellt den som förklarar sig icke vilja deltaga 

i promotionen. Han/hon upptas inte i promotionsskrifterna. Akten är dock 

(numera) helt frivillig. 

Ringen är av guld och symboliserar trohet mot vetenskapen; de olika fakulteterna 

har skilda symboler, som pryder den. Vid ceremonien utdelas den 

endast till hedersdoktorerna; doktorer efter avlagda prov får själva avgöra om 

de vill skaffa ring eller ej. 

Saluten sker enligt följande: För promotor och jubeldoktor dubbelskott, för 

hedersdoktorer enkelskott. Sedan doktorer efter avlagda prov inom en fakultet 

promoverats, saluteras de sammanlagt med tre skott.

Promotionsföreläsningar från och med 1935 

1935 Vilhelm Lundstedt (jur) Skuldregeln i skadeståndsrätten 

1936 Emanuel Linderholm (teol) Gnosticism och urkristendom i den nutida 

forskningen 

1937 Johan Melander (fil) Homonymiens betydelse för ordförrådet, med 

några exempel från Frankrikes språk 

1938 Fredrik Berg (med) Några socialhygienska synpunkter på ögonsjukdomarna 

1939 Johan Nordström (fil) Vältaligheten i stormaktstidens Uppsala 

1940 Björn Collinder (fil) Språken som föremål för värdeomdömen 

1941 Gunnar Rudberg (fil) En antik karaktär 

1942 Anders Karitz (fil) Sanning, makt och världsfred 

1943 Gunnar Westin (teol) Uppsala möte och Uppsala universitet 

1944 Gösta Thörnell (fil) Ord som förbliva 

1945 Nils von Hofsten (rektor) Uppsala universitets återupprättande 

1593–1595 

1946 Natan Lindqvist (fil) Skiftande språkdrag i Fredmans epistlar 

1947 E. Louis Backman (med) Livsfientliga ämnen i läkekonstens tjänst 

1948 Erik Lindahl (jur) Penningvärdets förändringar 

1949 Bodvar Liljegren (fil) Några resultat av nyare Miltonforskning 

71

72 

1950 Erik Lönnroth (fil) Gustaf III och krigsutbrottet 1788 

1951 Henrik Munktell (jur) Rättsliga symboler 

1952 Bernhard Jacobowsky (med) Struktur, funktion, moral 

1953 Ivan Engnell (teol) Höga visan 

1954 Gudmund Björck (fil) Sagan och sångaren 

1955 Olle Hulthén (med) Medicinska framsteg och följderna för samhället 

1956 Tord Palander (sam) Penningvärdet och socialvetenskaperna 

1957 Sven Hörstadius (mat-nat) Linné, djuren och människan 

1958 Konrad Marc-Wogau (hum) Filosofin i Sovjetryssland 

1959 Victor Svanberg (hum) Penningens romantik 

1960 Hjalmar Lindroth (teol) Gratiae veritas naturae – devisen i Uppsala 

universitets sigill i idéhistorisk belysning 

1961 Carl Arvid Hessler (sam) Dagens socialdemokrati och morgondagens 

kyrka 

1962 Folke Knutsson (med) Om Röntgens upptäckt och röntgendiagnostikens 

upptakt i Uppsala 

1963 Ingemar Hedenius (hum) Om vedergällning 

1964 Bo Vahlquist (med) Barnläkekonst förr och nu – några reflexioner med 

anledning av Rosén von Rosenstein-jubileet 

1965 Arne Furumark (hum) Sophokles och Demostenes 

1966 Per Olof Ekelöf (jur) Semantik och juridik 

1967 Kai Siegbahn (mat-nat) Om krafternas spel och ursprung 

1968 Sven A. Nilsson (hum) De gustavianska arvegodsen 

1969 Lennart Carleson (mat-nat) Om den matematiska sanningens natur 

1970 Gunnar Arpi (sam) Lokalisering av akademisk utbildning 

1971 Göran Schill (farm) Den analytiska kemin i samhällets tjänst 

1972 Wilhelm Rodhe (mat-nat) Kretslopp och balans i biosfären 

1973 Geo Widengren (teol) Studiet av religionshistoria i en religionsvetenskaplig 

fakultet 

1974 Stig Strömholm (jur) Vad är sakens natur 

1975 Martin H:son Holmdahl (med) Smärtlindring eller kirurgiska ingrepp 

1976 Leif Lewin (sam) Två myter om den fackliga demokratin 

1977-1 Hans Ramberg (mat-nat) Vår dynamiske jordklode

1977-2 Torvard C. Laurent (med) Modern läkekonst är baserad på grundforskning 

1978 Bertil Almgren (hum) Till den akademiska festdräktens förhistoria 

1979 Nils Elvander (sam) Skandinavisk arbetarrörelse och ”ekonomisk demokrati” 

1980 Henry Danielsson (farm) Biomedicinsk forskning och forskningspolitik 

i Sverige 

1981 Lennart Philipson (mat-nat) En revolution inom biologin 

1982 Torgny Håstad (jur) Traditionens betydelse 

1983 Carl Göran Andræ (hum) Siare och Nationalmonument (Historikern 

Erik Gustaf Geijer 1783–1847) 

1984 Carl F. Hallencreutz (teol) Adam av Bremen, Rimbert och Uppsalatemplet 

1985 Kerstin Lindahl-Kiessling (mat-nat) Om djur, människor och den starkares 

rätt 

1986 Björn-Erik Roos (med) Om sömn och sömnrubbningar 

1987 Finn Sandberg (farm) Farmakognosi i u-land 

1988 Karl-Georg Ahlström (sam) Högskolan och lärarutbildningen 

1989 Martin H:son Holmdahl (rektor) Forskning, utbildning och sjukvårdspolitik 

1990 Lars Hartman (teol) Privatbrevet som blev en bibelbok 

1991 Lars-Gunnar Larsson (hum) ”Ta och prata om ringfingret”. Om 

begränsningar i den jämförande språkforskningens möjlighet 

1992 Ragnar Holte (teol) Skall samhällets etiska grund vara kristen 

1993 John O. Norrman (mat-nat) Naturgeografin inom vetenskap, skola och 

samhälle 

1994 Erik Wallin (sam) Socrates, Leonardo – och undervisningen i den högre 

skolan 

1995 Lars-Olof Sundelöf (farm) På tröskel till tid som flyr 

1996 Carl Hemström (jur) De ideella föreningarnas rättsliga ställning 

1997 Yngve Olsson (med) Människans hjärna – det sårbara organet med de 

stora möjligheterna 

1998 Kurt Johannesson (hum) Om den akademiska föreläsningen 

73

74 

1999 Lena Marcusson (jur) Demokratins idéer och den akademiska friheten. 

En rättslig utgångspunkt 

2000-1 Leif Lewin (sam) Om konsten att skylla ifrån sig 

2000-2 Kurt Nordström (tekn-nat) Den biologiska revolutionen 

2001-1 Hans Lithell (med) Hälsa och sjukdom vid hög ålder 

2001-2 Anders Hultgård (teol) ”Gudars skymning” – Ragnarök i ett religionshistoriskt 

perspektiv 

2002-1 Peter Wallensteen (sam) Kriget, freden och Förenta Nationerna 

2002-2 Maarit Jänterä-Jareborg (jur) Familjerättslig mångfald i dagens Sverige 

2003-1 Merja Kytö (språk) Talet och skriften – olika språk 

2003-2 Karin Johannisson (hist-fil) Om kreativitet och genialitet 

2004-1 Ulf Lindahl (med) Behöver vi kolhydrater 

2004-2 Gunilla Lindmark (med) Kvinnors status och rättigheter i ett hälsoperspektiv 

2005-1 Marie-Christine Skuncke (språk) Frihet, jämlikhet, offentlighet – 

demokratikampen i 1700-talets Sverige 

2005-2 Lilli Alanen (hist-fil) Om självkunskapens möjlighet 

2006-1 Erik Kjellberg (hist-fil) Uppsala universitet och 1600-talets europeiska 

konsert 

2006-2 Ingrid Nylander (farm) Varför dricker vi alkohol Om belöning och 

beroende 

2007-1 Gernot Müller (språk) Språkets makt och vanmakt 

2007-2 Sven-Erik Brodd (teol) Den mångdimensionella lärdomen – Linnéminnet 

ur ett universitetsperspektiv 

2008-1 Leif Lewin (sam) Blir man snällare av att samarbeta 

2008-2 Lars Burman (hist-fil) Metaforernas makt – exemplet ”Tosca” 

2009-1 Maria Ågren (hist-fil) ”Alt tyks som stå i fara för oss” – problem och 

möjligheter för svenska kvinnor i 1700-talets samhälle 

2009-2 Lars Wallentin (med) Friskare hjärta – om forskning för livet 

2010-1 Claes von Hofsten (sam) Tänkandets gryning 

2010-2 Peter Engström (tekn-nat) Biologi och biologism – i går, i dag och 

i morgon 

2011-1 Per Artursson (farm) Forskning om läkemedel för bättre mediciner

2011-2 Fred Nyberg (farm) Tvärvetenskap och gränsytor i beroendeforskning 

2012-1 Ulla Riis (utb) Har universitetslärare glädje av pedagogik 

2012-2 Olga Botner (tekn-nat) Universums gäckande kurirer 

2013-1 Kjell Öberg (med) Målstyrd cancerbehandling – utopi eller verklighet 

2013-2 Hans Siegbahn (tekn-nat) Vetenskaplig intuition – förnuft och magkänsla 

75

Promotionsdiplomen 

Diplomen är, som ovan nämnts, alltid avfattade på latin. 

På de följande sidorna återges tre olika exempel på diplomtexter för olika 

doktorskategorier och olika fakulteter. Det första exemplet är en bild på ett 

originaldiplom, de två följande är – för informationens skull – diplomtexter 

översatta till svenska respektive till engelska. Dessa illustrationer ger läsaren 

en uppfattning om diplomtexterna men är alltså inte i övrigt rättvisande avbildningar 

av diplomen. 

77

78 

1. Jubeldoktor inom Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten

2. Hedersdoktor inom Teologiska fakulteten – diplomet översatt till svenska 

79

80 

3. Doctor iuvenis inom Medicinska fakulteten – diplomet översatt till engelska

Promovendi 24 januari 2014 

Nedanstående förteckning upptar samtliga promovendi vid doktorspromotionen 

den 24 januari 2014, i den ordning de promoveras. 

Avh. = disputationsavhandling. Det måste framhållas, att avhandlingstitlarna 

här återges i enlighet med de uppgifter som i anmälan har givits av promovendi 

själva. Författaren kan således ha gjort smärre ändringar – särskilt i 

slutskedet – som inte kommit till redaktionens kännedom. För fullt korrekta 

bibliografiska upplysningar i sammanhanget hänvisas därför till Universitetsbiblioteket, 

Uppsala. 

Det bör slutligen observeras, att förteckningen endast upptar de nya doktorer 

som anmält sig till deltagande i promotionen. Övriga, så kallade promotionsvägrare, 

förtecknas inte här. Det bör också nämnas, att bland promovendi 

finns sådana personer som disputerat för ett eller flera år sedan men som av 

olika skäl inte haft möjlighet att promoveras förrän nu. Av allt detta följer, att 

listorna inte kan användas som pålitligt underlag för statistiska beräkningar 

rörande antalet doktorsexamina etc. vid Uppsala universitet. 

81

Teologiska fakulteten 

Promotor: 

Professor Oloph Bexell 

Hedersdoktorer: 

Dietz Lange, professor, Tyskland 

William Schweiker, professor, USA 

Doktorer efter avlagda prov: 

Petra Carlsson, sthlm, systematisk teologi 

Avh: Theology beyond Representation. Foucault, Deleuze and the Phantasms 

of Theological Thinking 

Ulf Carmesund, vg, missionsvetenskap 

Avh: Refugees or Returnees. European Jews, Palestinian Arabs and the 

Swedish Theological Institute in Jerusalem around 1948 

Jan Eckerdal, systematisk teologi med livsåskådningsforskning 

Avh: Folkkyrkans kropp. Einar Billings ecklesiologi i postsekulär belysning 

Gull Törnegren, etik 

Avh: Utmaningen från andra berättelser. En studie om moraliskt omdöme, 

utvidgat tänkande och kritiskt reflekterande berättelser i dialogbaserad 

feministisk etik 

83

Juridiska fakulteten 

Promotor: 

Professor Bertil Wiman 


Elisabeth Palm, domare, Göteborg 

Ingemar Persson, justitieråd, Uppsala 


Martin Berglund, smål, finansrätt 

Avh: Avräkningsmetoden. En skatterättslig studie om undvikande av internationell 

dubbelbeskattning 

Victoria Enkvist, konstitutionell rätt 

Avh: Religionsfrihetens rättsliga ramar 

Jane Stoll, smål, civilrätt 

Avh: Surrogacy Arrangements and Legal Parenthood – Swedish Law in a 

Com parative Context 

Anna Wetter, Europarätt 

Avh: Making EU Legislation in the Area of Criminal Law. A Swedish 

Perspective 

84

Medicinska fakulteten 

Promotor: 

Professor Agneta Siegbahn 


Eric Holland, professor, USA 

Andrew Mark James Shapiro, professor, Kanada 

Israel Vlodavsky, professor, Israel 


Hans Blomberg, v-d, medicinsk vetenskap 

Avh: Influence of the Education and Training of Prehospital Medical Crews 

on Measures of Performance and Patient Outcomes 

Torsten Danfors, neurovetenskap 

Avh: 11 C Molecular Imaging in Focal Epilepsy 

Karin Elfving, medicinsk vetenskap 

Avh: Epidemiological and Bacteriological Aspects of Spotted Fever 

Rickettsioses in Humans, Vectors, and Mammals in Sweden 

Malin Gingnell, vg, medicinsk vetenskap 

Avh: Ovarian Steroid Hormones, Emotion Processing and Mood 

Johan Glad, medicinsk vetenskap 

Avh: Assessment in Evidence-Based Practice. Psychometric Properties, 

Clinical Utility, and Professional Co-operation from Different Perspectives 

of the Home Observation for Measurement of the Environment in Sweden 

Karin Gustafsson, smål, medicinsk cellbiologi 

Avh: Consequences of Shb Deficiency on Hematopoietic Cell Function 

85

Helena Hallström, ortopedi 

Avh: Coffee Consumption in Relation to Osteoporosis and Fractures. 

Observational Studies in Men and Women 

Maria Hammond, kalm, medicinsk vetenskap 

Avh: DNA-Mediated Detection and Profiling of Protein Complexes 

Linda Jüris, psykiatri 

Avh: Hyperacusis. Clinical Studies and Effect of Cognitive Behaviour 

Therapy 

Elenor Kaminsky, hälso- och sjukvårdsforskning 

Avh: Telephone Nursing. Stakeholder Views and Understandings from a 

Paediatric and a Gender Perspective 

Mårten Lindén, ög, medicinsk vetenskap 

Avh: Proteomic Analysis of Urinary Bladder Cancer. Aiming for Novel 

Biomarkers 

Mia Olsson, värml, molekylär genetik 

Avh: Uncovering a Novel Pathway for Autoinflammation – With a Little 

Help from a Wrinkled Friend 

Patrik Persson, v-d, medicinsk vetenskap 

Avh: Aspects of Regulation of GFR and Tubular Function in the Diabetic 

Kidney. Roles of Adenosine, Nitric Oxide, and Oxidative Stress 

Agneta Rosling, neurovetenskap, barn och ungdomspsykiatri 

Avh: Eating Disorders – Aspects of Treatment and Outcome 

Håkan Rudström, upl, kärlkirurgi 

Avh: Iatrogenic Vascular Injuries 

86

Linda Sandin, smål, medicinsk vetenskap 

Avh: Immunomodulatory Therapy of Solid Tumors – With a Focus on 

Monoclonal Antibodies 

John Sedin, fysiologi 

Avh: Prevention of Postoperative Duodenal Ileus by COX-2 Inhibition 

Improves Duodenal Function in Anaesthetised Rats 

David Smekal, värml, medicinsk vetenskap 

Avh: Safety with Mechanical Chest Compressions in CPR. Clinical Studies 

with the LUCAS Device 

Anna Sommansson, fysiologi 

Avh: Regulation of Duodenal Mucosal Barrier Function and Motility. 

The Impact of Melatonin 

Gabriella Stålberg, psykiatri 

Avh: Vulnerability and Social Functioning in Schizophrenia 

Gustaf Tegler, kirurgi 

Avh: Abdominal Aortic Aneurysm. Molecular Imaging Studies of Pathophysiology 

Christian Wentzel, sthlm, medicinsk genetik 

Avh: Molecular and Clinical Characterization of Syndromes Associated 

with Intellectual Disability 

87

Farmaceutiska fakulteten 

Promotor: 

Professor Kjell Wikvall 

Hedersdoktor: 

Anders Hallberg, professor, Uppsala 


Marcus Björnsson, farmakokinetik och läkemedelsterapi 

Avh: Pharmacometric Models in Anesthesia and Analgesia 

Alfhild Grönbladh, smål, farmaceutisk vetenskap 

Avh: Growth Hormone and Anabolic Androgenic Steroids. Effects on 

Neurochemistry and Cognition 

Ann-Sofie Persson, norrl, farmaceutisk vetenskap 

Avh: Flow and Compression of Granulated Powders: The Accuracy of 

Discrete Element Simulations and Assessment of Tablet Microstructure 

Helena Thörn, värml, biofarmaci 

Avh: First-pass Intestinal Metabolism of Drugs. Experiences from in vitro, 

in vivo and Simulation Studies 

88

Historisk-filosofiska fakulteten 

Promotor: 

Professor Kerstin Rydbeck 


Håkan Liby, landsantikvarie, Uppsala 

Robert Pippin, professor, USA 


Rikard Ekholm, s-n, estetik 

Avh: Identical, But Still Different. On Artistic Appropriation in Visual Art 

Elinor Hållén, g-h, teoretisk filosofi 

Avh: A Different Kind of Ignorance. Self-Deception as Flight from Self- 

Knowledge 

89

Språkvetenskapliga fakulteten 

Promotor: 

Professor Staffan Nyström 


David Denison, professor, Storbritannien 

Kjersti Fløttum, professor, Norge 


Camilla Amft, smål, tyska 

Avh: Das präteritale Konzept im Frühneuhochdeutschen. Zur Distribution 

von Präteritum und präteritalem Perfekt in Flugschriften des 16. Jahrhunderts 

Moa Ekbom, g-h, latin 

Avh: The Sortes Vergilianae. A Philological Study 

Ewa Jonsson, norrl, engelska 

Avh: Conversational Writing. A Multidimensional Study of Synchronous 

and Supersynchronous Computer-Mediated Communication 

Ying Wang, g-h, engelska 

Avh: Delexical Verb + Noun Collocations in Swedish and Chinese Learner 

English 

Torbjörn Westerlund, smål, lingvistik 

Avh: Finite Verbs in Ngarla (Pama-Nyungan, Ngayarta) 

90

Samhällsvetenskapliga fakulteten 

Promotor: 

Professor Torsten Svensson 


Kjell Albin Abrahamson, journalist, Löderup 

Irini Moustaki, professor, Storbritannien 

Keith V. Thomas, professor, Storbritannien 


Adrian Adermon, nationalekonomi 

Avh: Essays on the Transmission of Human Capital and the Impact of 

Technological Change 

Narin Khalida Akrawi, data- och systemvetenskap 

Avh: Bridging the Gap between Learning and Teaching by Using 

Knowledge-Based Systems 

Monica Buhrman, smål, psykologi 

Avh: Guided Internet-Based Cognitive Behaviour Therapy for Chronic Pain 

Susanne Ek Spector, nationalekonomi 

Avh: Essays on Unemployment Insurance Design 

Oscar Erixson, upl, nationalekonomi 

Avh: Economic Decisions and Social Norms in Life and Death Situations 

Per Helldahl, statskunskap 

Avh: The Challenge from Nationalism. Problems of Community in 

D e mo c r a c y 

91

Heléne Lundqvist, nationalekonomi 

Avh: Empirical Essays in Political and Public Economics 

Robert Lundström, företagsekonomi 

Avh: Comparing Procurement Methods in Road Construction Projects – 

Influence on Uncertainty, Interaction, and Knowledge 

Mattias Nordin, norrl, nationalekonomi 

Avh: Information, Voting Behavior, and Electoral Accountability 

Dariusz Osowski, företagsekonomi 

Avh: From Illusiveness to Genuineness. Routines, Trading Zones, Tools, and 

Emotions in Sales Work 

Christine Persson Osowski, kostvetenskap 

Avh: The Swedish School Meal as a Public Meal. Collective Thinking, 

Actions, and Meal Patterns 

Anna-Mari Simunaniemi, kostvetenskap 

Avh: Consuming and Communicating Fruit and Vegetables – A Nation- 

Wide Food Survey and Analysis of Blogs among Swedish Adults 

Ulrika Vikman, nationalekonomi 

Avh: Benefits or Work Social Programs and Labor Supply 

Johanna Värlander, ekonomisk historia 

Avh: A Genealogy of Governing Economic Behaviour: Small-Scale Credit 

in Malawi 1930–2010 

92

Utbildningsvetenskapliga fakulteten 

Promotor: 

Professor Ann-Carita Evaldsson 


Marjorie Harness Goodwin, professor, USA 

David Mitch, professor, USA 

93

Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten 

Promotor: 

Professor Joseph Nordgren 


Dianne Edwards, professor, Storbritannien 

Charles S. Fadley, professor, USA 

Hans Rosling, professor, Uppsala 

Yoshinori Tokura, professor, Japan 


Ali Al-Adili, kärnfysik 

Avh: Measurements of the 234 U(n,f) Reaction with a Frisch-Grid Ionization 

Chamber up to E n 

=5 MeV 

Johan Bladh, v-d, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära 

Avh: Hydropower Generator and Power System Interaction 

Fredrik Bülow, v-d, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära 

Avh: A Generator Perspective on Vertical Axis Wind Turbines 

Anna Eriksson, smål, kemi med inriktning mot fysikalisk kemi 

Avh: Enrichment and Separation of Phosphorylated Peptides on Titanium 

Dioxide Surfaces. Applied and Fundamental Studies 

Sandra Feldt, kemi med inriktning mot fysikalisk kemi 

Avh: Alternative Redox Couples for Dye-Sensitized Solar Cells 

Peter Forsberg, s-n, teknisk fysik med inriktning mot tribomaterial 

Avh: Combustion Valve Wear: A Tribological Study of Combustion Valve 

Sealing Interfaces 

94

Milan Gavrilovic, datoriserad bildbehandling 

Avh: Spectral Image Processing with Applications in Biotechnology and 

Pathology 

Anders Goude, v-d, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära 

Avh: Fluid Mechanics of Vertical Axis Turbines. Simulations and Model 

Development 

Johan Gråsjö, kalm, teknisk fysik med inriktning mot nanoteknologi och 

funktionella material 

Avh: Molecular Arrangement, Electronic Structure, and Transport Properties 

in Surfactant Gel- and Related Systems Studied by Soft X-ray and 

Dielectric Spectroscopy 

Fredrik Gustavsson, smål, teknisk fysik med inriktning mot tribomaterial 

Avh: Triboactive Component Coatings. Tribological Testing and Microanalysis 

of Low-Friction Tribofilms 

Natalia Kupferschmidt, nanoteknologi 

Avh: Toxicological and Immunomodulatory Properties of Mesoporous Silica 

Particles. Applications in Life Sciences 

Henrik Löfås, v-d, fysik med inriktning mot atom- molekyl- och kondenserade 

materiens fysik 

Avh: Computational Studies of Electron Transport in Nanoscale Devices 

David Malmström, värml, analytisk kemi 

Avh: Interfacing Complementary Separation Techniques with Mass 

Spectro metry Utilizing Electrophoresis, Nanoparticles, and Functionalized 

Magnetic Beads 

95

Maria Norman, meteorologi 

Avh: Air-Sea Fluxes of CO 2 

. Analysis Methods and Impact on Carbon 

Budget 

Maja Olvegård, smål, fysik med inriktning mot elementar partikelfysik 

Avh: Emittance and Energy Diagnostics for Electron Beams with Large 

Momentum Spread 

Andrea Palaia, smål, fysik med inriktning mot elementar partikelfysik 

Avh: Beam Momentum Changes due to Discharges in High-gradient 

Accelerator Structures 

Marcus Sjödin, smål, analytisk kemi 

Avh: Advances for Biomarker Discovery in Neuroproteomics using Mass 

Spectrometry – From Method Development to Clinical Application 

Silvia Stefanova, datavetenskap med inriktning mot databasteknik 

Avh: Scalable Preservation, Reconstruction, and Querying of Databases in 

terms of Semantic Web Representations 

Tanja Strand, biologi med inriktning mot populationsbiologi 

Avh: European Black Grouse – MHC Genetic Diversity and Population 

Structure 

Mattias Wallin, upl, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära 

Avh: Measurement and Modelling of Unbalanced Magnetic Pull in Hydropower 

Generators 

Katarina Yuen, smål, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära 

Avh: System Perspectives on Hydro-Kinetic Energy Conversion 

96

Pristagare 24 januari 2014 

Samtliga priser och medaljer avser år 2013 

Björkénska priset 

Björkénska priset är ett av Uppsala universitets största vetenskapliga pris för 

framstående forskning. Priset utdelades första gången 1902 på adjunkten John 

Björkéns dödsdag den 16 december i enlighet med testamentets stipulationer 

där också anges att räntan årligen skall utdelas ”som belöning för framstående 

vetenskaplig forskning eller sådana på vetenskaplig grund vilande arbeten – 

vare sig upptäckter, uppfinningar eller fruktbärande förbättringar – som hedra 

svensk forskning eller kunna bidraga till fosterlandets materiella förkovran”. 

Priset utdelas omväxlande inom fyra olika grenar: 1) botanik, zoologi och landskapsplanering, 

2) kemi, mineralogi, metallurgi samt geologi, 3) fysik, mekanik 

och ingenjörsvetenskap samt 4) den medicinska vetenskapens teoretiska grenar. 

Vart tredje år delas priset ut i den fjärde, medicinska, kategorin. Övriga år 

belönas insatser inom de tre förstnämnda grupperna i turordning. Årets pris 

avser fysik, mekanik och ingenjörsvetenskap. 

Björkénska priset delas mellan två forskare: Olle Eriksson, professor vid Institutionen 

för fysik och astronomi, och Erik Hagersten, professor vid Institutionen 

för informationsteknologi. 

Olle Eriksson får priset för sin internationellt framgångsrika forskning inom 

teoretisk materialfysik baserad på grundläggande kvantmekanik och för sitt 

ledarskap i dess tillämpningar i nya material med stor potential. De dynamiska 

aspekterna av magnetiska material är något som intresserar många forskargrupper 

runt om i världen. Man kan se varje magnetiskt material som en samling 

av atom-stora magneter som linjerar sig i bestämda riktningar. Varför de 

97

ordnar sig på detta sätt har man god förståelse av, men vad som händer när de 

tvingas ur jämvikt, till exempel för att läggas längs en annan riktning, är i stort 

sett ett oskrivet blad. Olle Eriksson är en ledande forskare inom detta område. 

Han ingår också i flera samarbeten inom tillämpad forskning, bland annat 

inom material- och energiområdet. 

Erik Hagersten belönas för sitt framstående bidrag inom området datorarkitektur, 

med fokus på hög prestanda och industriell relevans. För att förbättra 

prestanda och spara energi kommer framtidens processorchips att innehålla 

många parallella processorer. De viktigaste måtten på programvara kommer 

att bli utförda beräkningar per programmeringstimme och watt snarare än 

CPU-cykler per sekund. Programmen måste börja skrivas på en abstraktionsnivå 

som ligger närmare tillämpningen än datorplattformen och för det behövs 

kraftfulla automatiska programmeringsverktyg. Erik Hagersten leder 

forskning inom detta område och är också involverad i forskningscentret UP- 

MARC, som tar fram nya metoder för programmering av parallella processer 

så att utvecklingen av programvara blir effektiv och resultatet blir driftsäkert. 

Rudbeckmedaljen 

Uppsala universitets Rudbeckmedalj utdelades för första gången 2003. Medaljen 

instiftades av universitetet den 17 september 2002 med anledning av 

300-årsminnet av Olof Rudbeck den äldres död. Den utdelas ”för utomordentligt 

framstående insatser inom vetenskapen och förlänas i första hand för 

sådana förtjänster eller resultat vunna vid Uppsala universitet”. 

Rudbeckmedaljen har tilldelats fyra förtjänta forskare: 

Eva Brittebo, professor i farmaceutisk toxikologi vid Institutionen för farmaceutisk 

biovetenskap, har på ett förtjänstfullt sätt bidragit till att stärka den 

läkemedelstoxikologiska forskningen vid Uppsala universitet, ett kunskapsområde 

av central betydelse vid utveckling av säkra och effektiva läkemedel. 

Hennes forskning är inriktad på metabolismens betydelse för läkemedels och 

98

andra substansers organspecifika toxicitet. Hon har också varit en drivande 

kraft i arbetet med kvalitetsutveckling av forskarutbildningen, inom Farmaceutiska 

fakulteten och som rektorsråd för forskarutbildning vid Uppsala universitet. 

Bertil Holmlund, professor i nationalekonomi vid Nationalekonomiska institutionen, 

har under sin forskargärning framför allt studerat frågor inom forskningsfältet 

arbetsmarknadsekonomi och hans främsta bidrag avser olika aspekter 

på arbetslöshetsförsäkringen. Holmlund har i hög grad publicerat sina 

forskningsresultat internationellt och hans avtryck inom sitt fält är omfattande. 

Holmlunds forskning kännetecknas av hög samhällsrelevans, något som 

också avspeglas i det faktum att han under sin forskarbana mycket aktivt har 

samverkat med det omgivande samhället. Dels som en flitig deltagare i den 

ekonomisk-politiska diskussionen, såväl nationellt som på europeisk nivå, dels 

genom bidrag till statliga utredningar och som expert i olika myndigheters vetenskapliga 

råd. 

Joseph Nordgren, professor i mjukröntgenfysik vid Institutionen för fysik och 

astronomi. tilldelas Rudbeckmedaljen för vetenskapligt ledarskap och utvecklingen 

av internationellt banbrytande metoder att med resonant inelastisk 

röntgenspridning analysera atomer, molekyler och material. Nordgren har tidigare 

varit vicerektor vid vetenskapsområdet för teknik och naturvetenskap 

och ordförande i Nobelkommittén för fysik. 

Kjell Öberg, professor emeritus i onkologisk endokrinologi vid Institutionen 

för medicinska vetenskaper, har under många år lett en världsledande forskargrupp 

kring studier av neuroendokrina tumörer. Den framgångsrika forskningen 

har inneburit att patienter kommit från hela världen till Uppsala för avancerad 

diagnostik och behandling av sina tumörer och i detta sammanhang har 

han rönt stor uppskattning från sina patienter. Vidare har Kjell Öberg innehaft 

omfattande administrativa uppdrag inom den medicinska fakulteten både som 

prefekt och dekanus. 

99

Linnémedaljen 

Uppsala universitets Linnémedalj instiftades den 23 maj 2006 och utdelades 

första gången på Carl von Linnés 300-årsdag den 23 maj 2007. Den förlänas 

i guld ”för, i första hand, utomordentligt framstående vetenskaplig gärning, 

särskilt inom de linneanska vetenskapsområdena eller Linnéminnet närliggande 

fält”. 

Linnémedaljen har tilldelats en förtjänt forskare: 

Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar vid Institutionen för medicinska 

vetenskaper, har på ett mycket framgångsrikt visat hur olika djurburna, 

främst fågelburna, smittämnen sprids i naturen och kan orsaka livshotande 

infektioner hos människa med pandemisk spridning. En ytterligare bidragande 

faktor till det globala problemet med livshotande infektioner är utvecklingen 

antibiotikaresistens till följd av överanvändning av antibiotika, något som hans 

forskargrupp också intresserat sig för. Björn Olsen är även en karismatisk samhällskommunikatör 

och röst för Uppsala universitet i dessa frågor. 

Ulla och Stig Holmquists vetenskapliga pris i organisk kemi 

Ulla och Stig Holmquists vetenskapliga pris i organisk kemi delas årligen ut 

till en forskare med huvudsakligen nationell verksamhetsbakgrund inom ämnet 

organisk kemi och som gjort banbrytande forskningsinsatser inom detta 

område. Priset tilldelas professor Licheng Sun vid Kungl. Tekniska Högskolan, 

Stockholm. 

Licheng Sun, professor vid avdelningen för organisk kemi, KTH. tilldelas priset 

för sin framstående forskning inom området artificiell fotosyntes, ett högaktuellt 

område inom energiforskningen. Med sin kreativitet och djupa kunskap 

i organisk kemi, katalys och fotokemi har han med stor framgång lyckats 

utveckla bättre och effektivare artificiella fotosyntetiska metoder. Dessa 

metoder, som bland annat kan tillåta produktion av syrgas från vatten med 

100

imponerande hög verkningsgrad, förväntas få en stor praktisk betydelse. Licheng 

Sun har fått ett stort internationellt erkännande och är en av landets 

främsta kemister. 

Geijerska priset 

Geijerska priset utdelas vart tredje år till forskare vid Uppsala universitet som 

under den mellanliggande perioden disputerat på en avhandling ”över något 

till svenska historien hörande ämne” som bedöms särskilt framstående. Prisdomare 

är representanter för såväl lärare som studenter. 

Geijerska priset delas mellan två forskare: 

Stina Bohman, fil. dr, för avhandlingen Omsorg om livet. Spädbarnsdödlighetens 

förändring i Ådalen under 1800-talet, AUU, Studia historica upsaliensia 

239 (2010). 

Marie Ulväng, fil. dr, för avhandlingen Klädekonomi och klädkultur. Böndernas 

kläder i Härjedalen under 1800-talet (2012). 

Oscarspriset 

Den 5 september 1877, den första av de tre dagar som universitetet högtidlighöll 

sin 400-årsfest, undertecknade Oscar II ett gåvobrev där han skänkte 

universitetet 40 000 kronor. Han ville därmed uttrycka sina känslor för vad 

universitetet uträttat för den fosterländska vetenskapsodlingen. Avkastningen 

skulle gå till ett pris för yngre vetenskapsidkare vid Uppsala universitet, till 

någon som inger de bästa förhoppningar om fortsatt vetenskaplig författarverksamhet 

vid universitetet. Priset utdelades första gången 1879 och tillföll 

då universitetshistorikern Claes Annerstedt. 

101

Oscarspriset år 2013 delas mellan filosofie doktorn, docent Linda Wedlin, 

universitetslektor vid Företagsekonomiska institutionen, och filosofie doktorn 

Philipp Rümmer, forskare vid Institutionen för informationsteknologi. 

Linda Wedlin får priset för sin innovativa och banbrytande forskning inom ämnet 

företagsekonomi kring frågan om universitetsrankningar och dess globala 

betydelse i en tid då universitetens utveckling, autonomi och ställning hett 

diskuteras. 

Philipp Rümmer får priset för sin forskning inom datavetenskap. Han har på 

kort tid etablerat sig som en fristående forskare med internationellt genomslag. 

Rümmer arbetar med grundläggande frågeställningar om datorprograms 

korrekthet och hans forskning har stor betydelse för utveckling av effektiva 

programvaror för de datorkomponenter som i dag finns integrerade i många 

olika system. 

Martin H:son Holmdahl-stipendiet 

Martin H:son Holmdahl-stipendiet för främjande av mänskliga frioch rättigheter 

instiftades av universitetet 2003 som en hyllning till dess förutvarande 

rektor på hans åttioårsdag. Stipendiet ”skall tilldelas en anställd inom universitetet, 

en grupp av sådana anställda, en student, eller en grupp av studenter, 

som har gjort insatser för att främja mänskliga frioch rättigheter. Mottagaren 

av stipendiet skall ha studerat och/eller arbetat för att främja mänskliga frioch 

rättigheter eller aktivt bekämpat brott mot FN:s deklaration om mänskliga 

rättigheter, varhelst i världen dessa brott inträffat”. 

Martin H:son Holmdahl-stipendiet för 2013 tillfaller med. dr Jill Trenholm. 

Jill Trenholm doktorerade i september 2013 på en avhandling om våldtäkt i 

krigssituationer. Hennes studie bygger på ett ingående fältarbete i östra Kongo. 

Avhandlingen har stor betydelse för organisationer som arbetar mot sådana 

102

övergrepp och för kvinnors rättigheter, och Trenholm har personligen aktivt 

bidragit till att föra ut denna kunskap. 

Jill Trenholm är sjuksköterska med en betydande tvärvetenskaplig bredd. 

Förutom internationell hälsa har hon studerat genusfrågor, fredsstudier, antropologisk 

metod och diskursanalys. Hon har genom sina insatser demonstrerat 

ett långvarigt, djupt engagemang för mänskliga rättigheter med särskilt fokus 

på de medicinska dimensionerna. 

103

Tidigare mottagare av aktuella priser 

och medaljer 

Björkénska priset 

1902: Tycho Tullberg 

1903: Olof Hammarsten 

1904: Alfred Törnebohm 

1905: Knut Ångström 

1906: Allvar Gullstrand 

1907: Arvid Högbom 

1908: Gustaf Gröndal 

1909: August Hammar 

1910: Ivar Fredholm 

1911: Gottfrid A. Adlerz och 

Herman Nilsson-Ehle 

1912: Sven Gustaf Hedin 

1913: Henrik Munthe och 

The Svedberg 

1914: Carl Wilhelm Oseen 

1915: Carl Thore Mörner 

1916: Svante Murbeck 

1917: Gerard De Geer 

1918: Alfred Pettersson 

1919: Carl Wilhelm Oseen och 

Manne Siegbahn 

1920: Oscar Juel 

1921: Ivar Broman 

1922: Ernhold Hede och Sven Odén 

1923: Manne Siegbahn och 

The Svedberg 

1924: John Forssman och 

Gustaf Göthlin 

1925: Elias Melin och Erik Stensiö 

1926: The Svedberg 

1927: Torsten Thunberg 

1928: Carl Wilhelm Oseen 

1929: Erik Stensiö 

1930: Göran Liljestrand och 

Carl Næslund 

1931: Bror Holmberg 

1932: Erik Hulthén 

1933: Carl Kling 

1934: Nils Holmgren 

1935: Arne Westgren och 

Gregori Aminoff 

1936: Hugo Theorell 

1937: Erik Bäcklin och Oskar Klein 

1938: Sven Ekman 

1939: Erik Widmark 

1940: Arvid Hedvall och Arne Tiselius 

1941: Torsten Carleman och 

Bengt Edlén 

1942: Einar Hammarsten 

1943: Rudolf Florin och 

Gunnar Säve-Söderbergh 

1944: Gunnar Hägg 

1945: Torbjörn Caspersson 

1946: Hannes Alfvén och Nils Ryde 

1947: Nils Svedelius 

1948: Ragnar Granit 

104

1949: Ole Lamm och 

Harry von Eckerman 

1950: Priset ej utdelat. 

1951: Jörgen Lehmann 

1952: Erik Jarvik och John Runnström 

1953: Arne Fredga 

1954: Arne Engström 

1955: Hilding Köhler och Kai Siegbahn 

1956: Erik Hultén 

1957: Torsten Teorell 

1958: Erik Norin 

1959: Gudmund Borelius 

1960: Gunnar Blixt 

1961: Heinrich Skuja 

1962: Einar Stenhagen 

1963: Börje Uvnäs 

1964: Ivar Waller 

1965: Bertil Kullenberg 

1966: Sune Bergström 

1967: Lars Gunnar Sillén 

1968: Bengt Edlén 

1969: Ernst Bárány 

1970: Per Eric Lindahl 

1971: Stig Claesson 

1972: Peter Reichard 

1973: Per-Olov Löwdin och 

Olof Rydbeck 

1974: Nils Fries och Sven Hörstadius 

1975: Albert Levan 

1976: Jerker Porath 

1977: Kai Siegbahn 

1978: Eva och Georg Klein 

1979: Bengt Kihlman och Anders Rapp 

1980: Hans Ramberg och Eric Welin 

1981: Arvid Carlsson 

1982: Sven A.E. Johansson 

1983: Tore Hultin och Peter Perlmann 

1984: John Sjöquist och Lars Terenius 

1985: Stellan Hjertén 

1986: Ingemar Lundström 

1987: Viktor Mutt 

1988: Hans G. Boman 

1989: Mats Hillert och 

Richard A. Reyment 

1990: Torvard C. Laurent 

1991: Ingmar Bergström 

1992: Carl-Ivar Brändén och 

Tage Eriksson 

1993: Lore Zech 

1994: Jan Backman och 

Håkan Wennerström 

1995: Arne Johansson och 

Erik B. Karlsson 

1996: Karl-Erik Hagbarth 

1997: Malte Andersson 

1998: Jan Bergström och 

Gunnar von Heijne 

1999: Lennart Philipson och 

Jan Pontén 

2000: Sven Kullander 

2001: Birgitta Bergman 

2002: Bengt Westermark 

2003: Jan-Erling Bäckvall 

2004: Börje Johansson och Peter Stoica 

2005: Lars Olson 

105

2006: Karna Lidmar Bergström och 

Thomas Nyström 

2007: Svante Björck och 

Astrid Gräslund 

2008: Kurt Nordström 

2009: Tord Ekelöf och Mats Leijon 

2010: Måns Ehrenberg 

2011: Ulf Landegren 

2012: Anders Lindroth och 

Bengt Mannervik 

Rudbeckmedaljen 

2002: Gunnar Eriksson, 

Carl-Axel Gemzell och 

Jerker Olof Porath 

2003: Hans Bennich, Stellan Hjertén 

och Thure Stenström 

2004: Karl Gustav Jöreskog och 

Ulf Lindahl 

2005: Birgitta Odén och Lore Zech 

2006: Karin Johannisson, 

Lennart Philipson och 

Surendra K. Saxena 

2007: John Sjöquist och 

Bengt Westermark 

2009: Lars Wallentin 

2010: Carl-Henrik Heldin, 

Maarit Jänterä-Jareborg och 

Jan Olof Rosenqvist 

2011: Janos Hajdu, Ulf Pettersson och 

Peter Wallensteen 

2012: Anders Bäckström, 

Anders Hallberg och 

Svante Janson 

106

Linnémedaljen i guld 

2007 (vid Linnéfesten): Hans Majestät Konungen 

Kofi Annan, David Attenborough, Christian von Bar, Noam Chomsky, Gaalen 

Erickson, Jane Goodall, Walter Kasper, Michel Mayor, Elinor Ostrom, Lisbet 

Rausing, Douglas Roberts, Bengt Samuelsson, James Watson, Robert A. Weinberg; 

Anders Björck, Tore Frängsmyr, Carl-Olof Jacobson; 

Linnean Society of London 

2007: Allan Ellenius 

2009: Staffan Ulfstrand 

2010: Sigurd Fries 

2012: Per Ahlberg 

Ulla och Stig Holmquists vetenskapliga pris i organisk kemi 

2004: Anders Hallberg 

2005: Jan-Erling Bäckvall 

2006: Christina Moberg 

2007: Torbjörn Frejd 

2008: Bengt Långström 

2009: Björn Åkermark 

2010: Olov Sterner 

2011: Peter Somfai 

2012: Per Ahlberg 

107

Geijerska priset 

1857: Utdelades ej* 

1860: Clas Theodor Odhner 

1863: Alfred Gustaf Ahlqvist och 

Magnus Roth 

1866: Hans Hildebrand och 

Nils von Steyern 

1869: Claes Annerstedt 

1872: Oscar Alin 

1875: Rudolf Tengberg 

1877: Simon J. Boëthius 

1881: Fredrik Westling 

1884: Johan Fredrik Nyström 

1887: Gustaf Forsgrén 

1890: Karl Henrik Karlsson och 

John Nordwall 

1893: Ludvig Stavenow 

1896: Sam Clason 

1899: Nils Edén 

1902: Karl Nordlund 

1905: Torvald Höjer 

1910: Helge Almquist 

1912: Gustaf Jacobson och 

Sven Tunberg 

1915: Bertil Boëthius 

1918: Gottfrid Carlsson och 

Nils Herlitz 

1921: Nils Ahnlund 

1926: Georg Landberg 

1929: Edvard Thermænius 

1932: Utdelades ej 

1935: Birger Fahlborg 

1938: Sten Engström, 

Torvald T:son Höjer och 

Allan Jansson 

1941: Arne Wåhlstrand 

1944: Sven Ulric Palme 

1947: Gunnar Gerdner och 

Karl-Gustaf Hildebrand 


1953: Gösta Hasselberg 

1956: Ingrid Hammarström 

1959: Lars Gustafsson 

1962: Carl Göran Andræ och 

Nils Runeby 

1965: Stellan Dahlgren 

1968: Göran B. Nilsson och 

Sune Åkerman 

1971: Hans Landberg 

1974: Hans Norman 

1977: Aleksander Loit 

1980: Ingrid Eriksson och John Rogers 

1983: Ragnar Björk 

1986: Jörgen Hermansson 

1989: Anders Florén och Mats Morell 

1992: Lars Petterson och 

Lena Sommestad 

1995: Elisabeth Elgán och Klas Nyberg 

Fotnot: Priset skulle första gången ha utdelats 1857 men ingen befanns värdig att 

motta det. 

108

1998: Peter Reinholdsson och 

Göran Salmonsson 

2001: Pernilla Jonsson och 

Martin Linde 

2004: Jenny Andersson och 

Hanna Hodacs 

2007: Carl Henrik Carlsson och 

Magnus Eklund 

2010: Stefan Lundblad och 

Erik Magnusson 

Oscarspriset* 

1879: Claes Annerstedt 

1880: Oscar Alin och 

F.A. Gustaf Bergman 

1881: Magnus Blix 

1882: Hjalmar Theel 

1883: Frans Kjellman 

1884: Axel N. Lundström och 

Adolf Noreen 

1885: Henrik Schück och 

Oskar Widman 

1886: Karl Piehl och Gerhard Holm 

1887: Erik Olof Burman och 

Alexander Berger 

1888: Olof August Danielsson och 

Axel Wirén 

1889: Hugo Blomberg 

1890: Axel N. Lundström och 

Henrik Schück 

1891: Svante Arrhenius 

1892: Per Persson 

1893: Adolf Bladin och 

Karl Ferdinand Johansson 

1894: Alexander Berger och 

Fredrik Tamm 

1895: Carl Wahlund 

1896: Karl Bohlin och Oscar Levertin 

1897: Henrik Munthe och 

K.B. Wiklund 

1898: Evald Lidén och Erik Stave 

1899: Elis Wadstein 

Fotnot: Priset benämndes tidigare Årsräntan av Oscar II:s jubelfestdonation. Uppgifter 

om pristagare till och med 1951 finns i universitetets tryckta redogörelser och 

kataloger. Från och med 2001 utdelas föregående års pris under vinterpromotionen 

och sedan dess står det i respektive inbjudningsskrift vilka som vunnit priset och 

varför. Uppgifter om pristagare 1951–99 har av universitetsarkivarien Johan Sjöberg 

framtagits dels ur huvudböcker och kassaverifikationer i Räntkammararkivet, Uppsala 

universitets arkiv, dels ur stipendieliggare, diarieförda handlingar och protokoll 

i Kansliarkivet, Uppsala universitets arkiv. 

109

1900: Oscar Juel och 

Vilhelm Lundström 

1901: Tore Almén och Erik Björkman 

1902: Frans von Schèele och 

Carl Wiman 

1903: Otto von Friesen och 

Fredrik Zachrisson 

1904: Tore Torbiörnsson 

1905: Ragnar Friberger och 

Hugo von Zeipel 

1906: Elsa Eschelsson och 

Bengt Hesselman 

1907: Gustaf Göthlin och 

Axel Hägerström 

1908: Erik Staaff och The Svedberg 

1909: Sidney Alrutz 

1910: Einar Löfstedt 

1911: Håkan Sjögren och 

Hugo von Zeipel 

1912: Gustaf Aulén och Martin Lamm 

1913: Herman Lundborg 

1914: Johan Mortensen och 

Percy Quensel 

1915: August Hahr och 

Carl Skottsberg 

1916: Johannes Lindblom och 

Nils von Hofsten 

1917: Gunnar Rudberg och 

Knut Westman 

1918: Gunnar Rexius 

1919: Emanuel Linderholm och 

Sven Odén 

1920: Gustaf Thörnell och Nils Zeilon 

1921: Nils Åberg 

1922: Bertil Lindblad 

1923: Torsten Carleman och 

Jarl Charpentier 

1924: Erik Noréen och Nils Zeilon 

1925: Hugo Osvald och Einar Tegen 

1926: H.S. Nyberg och Ivar Waller 

1927: Henrik Cornell och 

Knut Lundmark 

1928: John Holmberg 

1929: Ivar Waller 

1930: Hilding Köhler och 

Hugo Odeberg 

1931: Herbert Tingsten 

1932: Carl Schalén och 

Johannes Wallenberg 

1933: Gunnar Dahlberg 

1934: John Axel Nannfeldt och 

Gunnar Westin 

1935: Einar Gjerstad 

1936: Jan-Eric Almquist och 

Georg Landberg 

1937: Sven Blomgren och 

Douglas Melin 

1938: Erik Hallén och Ivar Modéer 

1939: Birger Bohlin 

1940: Bengt Edlén och Valter Jansson 

1941: Filip Hjulström och 

Gösta Säflund 

1942: Torvald Höjer och 

Gösta Jägersten 

1943: Åke Wallenquist 

110

1944: Dag Norberg och 

Einar Stenhagen 

1945: Nils Fries och Ruben Josefson 

1946: Torsten Krokström och 

Åke Åkerström 

1947: Ingemar Hedenius och 

Nils Törnblom 

1948: Arne Furumark och 

Nils Hylander 

1949: Gunnar Hoppe och 

Olof Mellander 

1950: Olle Snellman och 

Olof Zetterholm 

1951: Lennart Carlesson 

1952: Sven Ulric Palme 

1953: Arne Frantzell och 

Sven Göransson 

1954: Lennart Breitholz och 

Markus Båth 

1955: Sören Halldén 

1956: Svante Bergström och 

Helmer Ringgren 

1957: Józef Trypucko 

1958: Per Gustaf Hamberg 

1959: Bengt Kihlman och 

Karl Johan Öbrink 

1960: Rudolf Zeitler 

1961: Erik Anners och Bertil Gärtner 

1962: Karl-Erik Fichtelius och 

Bo Malmström 

1963: Gunnar Boklund och 

Bo Hellman 

1964: Sture Brunnsåker och 

Frithiof Rundgren 

1965: Torvard C. Laurent och 

Marianne Rasmuson 



1968: Anders Bill och Lennart Åqvist 

1969: Karl Gustav Jöreskog och 

Bengt Rosén 

1970: Lars Erik Ahlsson och 

Thure Stenström 

1971: Leif Lewin 

1972: Bror Strandberg 

1973: Anders Jeffner och Tore Sigeman 

1974: Birger Bergh och Torgny Unestam 

1975: Tore Frängsmyr och 

Lars-Gustav Lundin 

1976: Nils Jareborg och Olof Vingsbo 

1977: Sten Eklund och Jarl Hemberg 

1978: Bengt Landgren och Leif Tibell 

1979: Alf Claesson och 

Lennart Lundqvist 

1980: Anders Hultgård och 

Christer Wahlberg 

1981: Arne Andersson och Peter Stilbs 

1982: Ted Ebendal och 

Jan Fredrik Kindstrand 

1983: Mehari Gebre-Medhin och 

Nils Mårtensson. 

1984: Carl-Henrik Heldin och 

Kenneth Söderhäll 

1985: Sture Bergström och 

Bengt Långström 

111

1986: Berit Hagekull och Kaj Århem 

1987: Uli Hacksell och Kent Larsson 

1988: Henrik Egnéll och 

Kersti Hesmansson 

1989: Christer Betsholtz och 

Mats Morell 

1990: Jonas Nycander och 

Johan Svedjedal 

1991: Bert Lehrberg och 

Ruud Weijermars 

1992: Cristina Grenholm och 

Peter Lindblad 

1993: Mats Karlsson och 

Lars Sundström 

1994: Stefan Brink och Anders Nilsson 

1995: Pehr G. Andersson och 

Mats Ekström 

1996: Claes Ahlund och Håkan Melhus 

1997: Ian Cameron och Kurt Otto 

1998: Peter Juslin och 

Mikael Stenmark 

1999: Hans Ellegren och Maria Ågren 

2000: Igor Abrikosov och 

Torbjörn Andersson 

2001: Mats Eriksson och 

Maria Strömme 

2002: Mats Larhed och 

Christian Sundberg 

2003: Petter Asp och Tobias Ekholm 

2004: Eva Mörk och Anna Qvarnström 

2005: Leelo Keevallik och Neil Price 

2006: Petra Jönsson och 

Anders Tengholm 

2007: Eleonor Alhager och 

Wendelin Reich 

2008: Mikael Alm och 

Mathias Hallberg 

2009: Oleg Kochukhov och 

Petri Laukka 

2010: Anna-Karin Olsson och 

Fredrik Palm 

2011: Karin Brocki och 

Albert Mihranyan 

2012: David Håkansson och 

Joel Samuelsson 

Martin H:son Holmdahl-stipendiet 

2003: Sofia och Martin Uggla 

2004: Utrikespolitiska föreningen 

2005: Hans Filipsson 

2006: Aida Aragão-Lagergren 

2007: Anna Jonsson Cornell 

2008: Edil Baisalov 

2009: Paul Levine och 

Stéphane Bruchfeld 

2010: Hanin Shakrah 

2011: Leena Huss 

2012: Gun Heimer och 

Gunilla Lindmark 

112

DOKTORSPROMOTIONEN2014

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?