Potential för biologisk fosforavskiljning vid Torekovs ... - Svenskt Vatten

Bio-P-drift
Anox bassäng
Även i en anox bassäng sker en liknande process som i en aerob bassäng. Detta innebär att
vissa PAO kan använda sig av båda syre och nitrat som elektronacceptor (Tykesson, 2005).
PAO som använder sig av nitrat kallas denitrifierande PAO (DPAO) eftersom de samtidigt
reducerar nitrat (Monclús et al., 2010). Att gynna DPAO har tre stora fördelar; dels att
behovet av kolkälla minskar då DPAO använder PHA både för att ta upp fosfor och för att
reducera nitrat till kvävgas, dels att mindre syre krävs i den aeroba bassängen då mindre
fosforupptag sker där och dels att mindre mängd slam bildas då färre organismer utför fosforoch
kväveavskiljningen (Kuba et al., 1997). I studien gjord av Monclús et al. (2010) vid en
pilotanläggning för bio-P fann man att DPAO stod för 18 % respektive 33 % av den totala
denitrifikationen, efter drift under 75 respektive 100 dagar.
2.1.3 Den övergripande processen
Effekten av att utsätta PAO för alternerande anaeroba och aeroba förhållanden blir ett
nettoupptag av fosfor då mer fosfor tas upp av PAO än vad som släpps (Brdjanovic et al.,
1998), se Figur 2.3. Fosforavskiljningen sker i och med att fosfor förs ut ur systemet via
överskottsslammet (Aspegren, 1995).
Figur 2.3. Koncentrationen av olika ämnen i bulkvätska respektive PAO-celler vid anaeroba
respektive aeroba förhållanden. Publicerad med vänlig tillåtelse av Dr. Adam Muszynski,
Division of Biology, Faculty of Environmental Engineering, Warsaw University of
Technology, Polen.
9