Skolverkets lÃ¤gesbedÃ¶mning 2010 Del 1 â Beskrivande data

Rapport 349 

2010 

Skolverkets lägesbedömning 2010 

Del 1 – Beskrivande data 

Förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, 

skola och vuxenutbildning

Skolverkets rapport nr 349 

Skolverkets lägesbedömning 2010 

Del 1 – Beskrivande data 

Förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, 

skola och vuxenutbildning 

Sammanfattning: I denna rapport ges en aktuell, övergripande bild av hur svensk förskoleverksamhet, 

skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning är organiserad. Exempelvis 

visas antal barn/elever och personal i olika verksamhetsformer. Rapporten redogör också 

för kostnaderna för de olika verksamhetsformerna och för vilka resultat som uppnås. 

Rapporten grundar sig på det statistiska material som lämnats till det nationella uppföljningssystemet. 

Summary: This report provides a general description of current pre-school activities, 

school-age childcare, schools and adult education in Sweden, showing for example child/ 

pupil and staff strengths. The report, which also gives expenditure and achieved results 

in the different types of childcare and school, is based on the statistical material supplied 

to the national monitoring system for the sector. 

Ämnesord: Statistik, förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, förskoleklass, grundskola, 

specialskola, särskola, gymnasieskola, vuxenutbildning, kompletterande utbildningar, 

utlandsskolor, barn, elever, personal, lärare, kostnader, betyg, utbildningsresultat.

Tidigare utgåvor i samma serie: 

Rapport nr 8: Beskrivande data om skolverksamheten 1993 





Rapport nr 157: Beskrivande data om barnomsorg och skola 1998 

Rapport nr 173: Beskrivande data om barnomsorg och skola 1999 

Kan ej beställas 







Rapport nr 192: Beskrivande data om barnomsorg och skola 2000 Beställningsnr: 00:571 

Rapport nr 206: Beskrivande data om barnomsorg, skola och vuxenutbildning 2001 Beställningsnr: 01:664 



Rapport nr 248: Beskrivande data om förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, Beställningsnr: 04:851 

skola och vuxenutbildning 2004 











Rapporterna (fr.o.m. 1997 och framåt) finns tillgängliga som Pdf-filer på www.skolverket.se 

Rapporterna från 2000, 2003, 2006 och 2009 finns också tillgängliga på engelska. 

Beställningsadress: 

Fritzes kundservice 

106 47 Stockholm 

Telefon 08-690 95 76 

Telefax 08-690 95 50 

E-postadress: skolverket@fritzes.se 

www.skolverket.se 

Beställningsnr: 10:1187 

ISSN 1103-2421 

ISRN SKOLV-R--349--SE 

Utgiven av Skolverket, 106 20 Stockholm 

Produktion: Ordförrådet AB 

Foto: Michael McLain 

Tryck: Elanders 

Upplaga: 2 400 ex 

2 beskrivande data om förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning, 2010

Förord 

Sedan 1992 har Skolverket publicerat rapporten Beskrivande data. Från och 

med i år utgör Beskrivande data den första delen av Lägesbedömningens två 

del rapporter. De båda delrapporterna ska komplettera varandra och ge en 

samlad bild av situationen och utvecklingen inom förskoleverksamhet, skola 

och vuxen utbildning. Den första delen ger en beskrivning med hjälp av statistik 

medan den andra delen, Bedömningar och slutsatser, återger Skolverkets ställningstaganden 

och synteser. 

Beskrivande data kan beskrivas som Skolverkets ”statistiska årsbok”. Den ger 

en aktuell och övergripande beskrivning av svensk förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, 

skola och vuxenutbildning. Rapporten beskriver organisationen, 

kostnader och resultat i varje verksamhetsform för sig. Skillnader mellan olika 

huvudmän och utbildningsanordnare samt viktiga förändringar jämfört med 

tidigare år redovisas också. Dessutom innehåller rapporten ett avsnitt som beskriver 

hur Sverige klarar sig vid internationella jämförelser. I rapporten ingår 

även ett fördjupningskapitel som i år fokuserar på verksamhet i enskild regi och 

fristående skolor. 

De statistiska uppgifterna är till största delen hämtade från det nationella 

uppföljningssystemet för skolsektorn och bygger på uppgifter som rapporterats 

in av skolhuvudmännen till Statistiska centralbyrån (SCB). 

Mer detaljerad statistik på riks- och kommunnivå finns i Skolverkets 

rapport serier Sveriges officiella statistik och Jämförelsetal. Dessa finns tillgängliga 

på www.skolverket.se/statistik & analys. På Skolverkets webbplats finns även 

databasen SIRIS som bland annat innehåller uppgifter på skolnivå om betyg 

och utbildningsresultat för elever som avslutat grundskolan och gymnasieskolan. 

Databasen för jämförelsetal, som också finns på webbplatsen, innehåller 

statistik på kommunnivå. 

Även Lägesbedömningens andra del, Bedömningar och slutsatser, finns på 

Skolverkets webbplats www.skolverket.se. 

Beskrivande data har utarbetats av en projektgrupp inom enheten för 

utbildningsstatistik på Skolverket. 

Stockholm i november 2010 

Christina Sandström 

Enhetschef 

Åsa Nordström 

Undervisningsråd 

beskrivande data om förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning, 2010 3

Innehåll 

1. Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg............................... 8 

2. Förskoleklassen................................................................... 40 

3. Grundskolan........................................................................ 46 

4. Obligatoriska särskolan......................................................... 68 

5. Specialskolan...................................................................... 74 

6. Gymnasieskolan................................................................... 80 

7. Gymnasiesärskolan............................................................ 108 

8. Kommunal vuxenutbildning (komvux).................................... 114 

9. Vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux)...................... 128 

10. Svenskundervisning för invandrare (sfi)................................ 132 

11. Kompletterande utbildningar................................................ 146 

12. Svensk utbildning i utlandet................................................ 152 

13. Total kostnad för förskole verksamhet, 

skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning........................ 162 

14. Några internationella jämförelser......................................... 166 

15. Fristående huvudmän och elevers skolbyten......................... 180 


Diagram 1 

Verksamhets- och 

skolformer inom skolverkets 

ansvarsområde – antal 

barn/elever samt huvudmän 

15 oktober 2009 

Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg 

Förskoleverksamhet 

466 500 inskrivna barn 

– kommun 

– enskild 

Skolbarnsomsorg 

359 300 inskrivna barn 

– kommun 

– enskild 

Utbildning för barn och ungdom 

Förskoleklass 

100 300 elever 

– kommun 

– enskild 

– fristående 

Grundskola 


– kommun 

– stat (sameskolan) 


Obligatorisk särskola 

12 700 elever 

– kommun 

– landsting 


Specialskola 

500 elever 

– stat 

Gymnasieskola 


– kommun 

– landsting 


Gymnasiesärskola 

9 400 elever 

– kommun 

– landsting 


Utlandsskolor 

1 400 elever 

– enskild 

Vuxenutbildning 

Komvux 

187 300 elever 1) 

– kommun 

– landsting 

Särvux 

4 900 elever 

– kommun 

Sfi 2) 

84 300 elever 1) 

– kommun 

Kompletterande 

utbildningar 

5 400 elever 3) 


1) Avser kalenderåret 2009 

2) Svenskundervisning för invandrare 

3) Avser hösten 2009 



1. 

förskoleverksamhet 

och skolbarnsomsorg

1 Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg 

1. Förskoleverksamhet 

och skolbarnsomsorg 

Kommunerna är enligt skollagen skyldiga att tillhandahålla förskoleverksamhet 

och skolbarnsomsorg för barn i åldrarna 1–12 år i den utsträckning som behövs 

för att föräldrarna ska kunna förvärvsarbeta eller studera eller om barnet har ett 

eget behov av verksamheten. Skyldigheten omfattar även förskoleverksamhet för 

barn vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga för ett syskon. Dessa barn 

ska erbjudas plats i förskola eller pedagogisk omsorg (från 1 juli 2009 ersattes 

begreppet familjedaghem av pedagogisk omsorg) minst tre timmar per dag eller 

15 timmar per vecka. Dessutom har alla barn rätt till avgiftsfri förskola minst 

525 timmar per år från och med höstterminen det år de fyller tre år (s.k. allmän 

förskola). 

Plats i förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg ska enligt skollagen erbjudas 

”utan oskäligt dröjsmål”, det vill säga normalt inom tre till fyra månader efter 

det att vårdnadshavaren anmält behov av plats. Plats ska erbjudas så nära barnets 

hem som möjligt och skälig hänsyn ska tas till föräldrarnas önskemål. 

Kommunerna har ett särskilt ansvar för barn som behöver särskilt stöd i sin 

utveckling. De ska erbjudas plats i förskola eller fritidshem om inte deras behov 

kan tillgodoses på annat sätt. 

Även kvalitetskrav finns preciserade i lagen. De beskriver de förutsättningar 

som ska finnas för att barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet 

ska tillgodoses. Kraven rör barngruppernas sammansättning och storlek, 

lokaler och personal. I lagen sägs också att kommunerna kan lämna bidrag till 

enskild förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg om verksamheten uppfyller 

lagens krav på kvalitet och om avgifterna inte är oskäligt höga. 

Integrering – livslångt lärande 

Barnomsorg i form av förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg har i Sverige 

av tradition haft en dubbel funktion. Den ska dels möjliggöra för föräldrar att 

förena föräldraskap och förvärvsarbete och dels genom en god pedagogisk verksamhet 

bidra till att ge barn goda uppväxtvillkor. Den har en viktig utbildningspolitisk 

betydelse samtidigt som den utgör en central del av svensk social- och 

familjepolitik. 

Avsikten med den ökande integrationen mellan förskola, fritidshem och skola 

är att all pedagogisk verksamhet för barn och unga ska ses som en helhet och 

som en del i ett livslångt lärande. Verksamheterna ska knytas närmare varandra 

så att ett gemensamt synsätt på utveckling och lärande kan växa fram i mötet 

mellan olika pedagogiska traditioner. Förskolan ses som det första steget i utbildningssystemet 

och har sedan 1998 en egen läroplan. 


Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg 1 

Organisation 

Förskoleverksamheten vänder sig till barn som inte går i skolan och bedrivs i 

form av förskola, pedagogisk omsorg och öppen förskola. 

• Förskola är en pedagogisk gruppverksamhet för inskrivna barn vars föräldrar 

förvärvsarbetar, studerar, är föräldralediga eller arbetslösa eller för barn som 

har ett eget behov av verksamheten. Öppettiderna varierar beroende på 

familjernas behov. 

• Pedagogisk omsorg är benämning på förskoleverksamhet och skolbarns omsorg 

som inte bedrivs i form av förskola, fritidshem, öppen förskola eller öppen 

fritidsverksamhet. Pedagogisk omsorg är ett samlingsbegrepp där familjedaghem 

är en av flera varianter på verksamheter inom pedagogisk omsorg. 

Andra varianter kan till exempel vara olika flerfamiljslösningar. 

• Öppen förskola vänder sig till hemmavarande föräldrar och deras barn. 

Tillsammans med personalen ges föräldrarna möjlighet att utveckla en 

pedagogisk gruppverksamhet för barnen. Barnen är inte inskrivna. 

Skolbarnsomsorgen vänder sig till skolbarn i åldern sex till och med tolv års 

ålder. Den bedrivs i form av fritidshem, pedagogisk omsorg och öppen fritidsverksamhet. 

• Fritidshem är en pedagogisk gruppverksamhet under den skolfria delen av 

dagen och året för inskrivna barn vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar 

eller för barn som har ett eget behov av verksamheten. Fritidshemmen är i 

allmänhet integrerade med skolan. 

• Pedagogisk omsorg tar emot även skolbarn (se ovan). 

• Öppen fritidsverksamhet är ett alternativ till fritidshem och pedagogisk 

omsorg främst för barn i åldersgruppen 10–12 år. Barnen är inte inskrivna. 

Figur 1.1 

Verksamhetsformer inom 

förskoleverksamhet och 

skolbarnsomsorg 



Förskola 

Pedagogisk 

omsorg 

Öppen 

förskola 

Fritidshem 

Pedagogisk 

omsorg 

Öppen 

fritidsverksamhet 

Snabb utbyggnad 

Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen har byggts ut mycket snabbt i 

Sverige. I dag motsvarar tillgången på platser för barn 1–5 år och för skolbarn i 

åldrarna 6–9 år i stort sett efterfrågan. De flesta barn i förskoleåldrarna deltar i 

förskoleverksamhet. Det innebär att platsbehovet följer befolkningsutvecklingen 

på ett annat sätt än tidigare. Förändringar i födelsetalen påverkar nu direkt behovet 

av förskoleverksamhet i kommunen eller kommundelen. 



År 2009 var sammantaget 825 800 barn inskrivna i förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg, 

en ökning med 105 700 barn eller 15 procent jämfört med 1999. 

Diagram 1.1 

Antal inskrivna barn i daghem/förskola, 

familjedaghem 

(t.o.m. 2008), pedagogisk 

omsorg (fr.o.m. 2009) 

och fritidshem 31 december 

1975–1997 och 15 oktober 

1998–2009 

Införandet av förskoleklassen 1998 har 

medfört att förskolan tar emot barn i 

åldern 1–5 år, i stäl let för som tidigare 

1–6 år, och att allt fler sexåringar går i 

fritidshem. Uppgifter om förskola och fritidshem 

kan från och med 1998 således 

inte utan vidare jämföras med tidigare 

års uppgifter om daghem/deltidsgrupp 

och fritidshem. 

Antal inskrivna barn 

450 000 

400 000 

350 000 

300 000 

250 000 

200 000 

150 000 

100 000 

50 000 

0 

1975 

1980 

1985 

Daghem/Förskola 

Fritidshem 

Familjedaghem 

1990 1995 2000 

2005 

Pedagogisk 

omsorg 

2009 

År 

Tabell 1.1 

Antal inskrivna barn i olika åldrar och andel (%) in skrivna av 

befolkningen i respektive åldersgrupp 15 oktober 1999–2009 


yngre 

än 1 år 1–3 år 4–5 år 6–9 år 

10–12 år 

el. äldre 

Totalt 

1–3 

år 

Andel (%) inskrivna barn av 

samtliga i respektive ålder 

4–5 

år 

6–9 

år 

10–12 år 



totalt, 1999 53 184 077 184 891 326 815 24 292 720 128 67 88 66 7 

totalt, 2000 54 182 172 175 502 322 175 25 222 705 125 67 88 67 7 

totalt, 2001 83 185 899 166 902 316 129 32 206 701 219 68 89 69 9 

totalt, 2002 29 200 058 169 155 324 667 35 741 729 650 73 92 75 9 

totalt, 2003 25 208 303 175 627 311 289 38 289 733 533 74 96 76 10 

totalt, 2004 34 216 627 177 473 295 226 36 787 726 147 74 97 76 10 

totalt, 2005 30 226 462 180 842 291 385 36 794 735 513 75 97 78 11 

totalt, 2006 12 235 463 187 589 296 412 36 602 756 078 77 97 80 11 

totalt, 2007 11 244 991 196 400 301 432 36 557 779 391 78 98 80 12 

totalt, 2008 8 251419 202 697 310 961 38 334 803 419 78 98 81 13 

totalt 2009 7 258 684 206 418 321 151 39 556 825 816 78 98 81 14 

kommunal 3 210 356 168 108 290 014 35 201 703 682 64 80 73 12 

enskild 4 48 328 38 310 31 137 4 355 122 134 15 18 8 2 

därav förskoleverksamhet 7 258 684 205 777 2 002 . 466 470 78 98 1 . 

kommunal 3 210 356 167 648 1 164 . 379 171 64 80 0 . 

enskild 4 48 328 38 129 838 . 87 299 15 18 0 . 

därav skolbarnsomsorg . . 641 319 149 39 556 359 346 . 0 80 14 

kommunal . . 460 288 850 35 201 324 511 . 0 73 12 

enskild . . 181 30 299 4 355 34 835 . 0 8 2 


Förskola 7 246 269 197 802 2 002 . 446 080 75 94 1 . 

Pedagogisk omsorg 0 12 415 7 975 . . 20 390 4 4 . . 


Fritidshem . . 641 317 719 39 262 357 622 . 0 80 14 

Pedagogisk omsorg . . . 1 430 294 1 724 . . 0 0 



Hösten 2009 fanns det 133 900 arbetsledare och anställda i arbete med barn 

i för skolor och fritidshem samt drygt 4 500 som arbetade inom pedagogisk 

omsorg. Dessutom var 700 anställda i de öppna förskolorna. Omräknat till 

årsarbetare motsvarar detta 83 700 i förskolan, 16 800 i fritidshem och 500 i 

öppen förskola. Årsarbetare i förskola och öppen förskola har ökat de senaste 

fem åren medan fritidshem har haft en motsatt utveckling. 

Tabell 1.2 

Antal årsarbetare i förskola, 

fritidshem och öppen förskola 

samt antal personal i 

familjedaghem (t.o.m. 2008) 

och pedagogisk omsorg 

(fr.o.m. 2009) den 31 

december 1990, 1995 och 

15 oktober 2000–2009 

Årsarbetare 1) i 

Anställda personer 

År förskola fritidshem öppen förskola Familjedaghem Pedagogisk omsorg 

1990 63 731 13 044 . 29 307 . 

1995 66 039 18 268 . 21 288 . 

2000 58 139 19 017 626 10 545 . 

2001 2) 58 689 19 379 595 9 323 . 

2002 63 104 19 107 554 8 493 . 

2003 65 498 18 778 475 7 687 . 

2004 67 328 17 937 430 6 938 . 

2005 72 257 17 409 442 6 481 . 

2006 77 506 17 394 462 6 122 . 

2007 80 396 17 155 481 5 652 . 

2008 82 086 16 878 508 5 124 . 

2009 83 715 17 126 510 . 4 535 

1) 

Uppgiften om årsarbetare avser antal anställda omräknade till heltidstjänsgöring. 

2) 

Vid insamlingen avseende år 2001 har det framkommit att det tidigare år har skett en överskattning av personalen i 

fritidshem i enskild regi. Jämfört med år 2001 var överskattningen år 2000 ca 150 årsarbetare. 

Ojämn könsfördelning 

Könsfördelningen bland de anställda är mycket ojämn. År 2009 var endast 

7 procent av de anställda som arbetar med barn i förskoleverksamhet eller 

skolbarnsomsorg män. Andelen har varit i stort densamma sedan början av 

1980 talet. Högst andel män omräknat till årsarbetare fanns i fritidshemmen, 

20 procent, medan andelen i förskolan var betydligt lägre, 3 procent. I den 

öppna förskolan och inom pedagogisk omsorg fanns endast ett fåtal män. Bland 

arbetsledare med ledningsansvar för verksamheten var andelen män 18 procent. 

Kostnader i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg 

Kommunernas bruttokostnad för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg 

uppgick 2009 till 65,3 miljarder. Förskolan stod för 78 procent av kostnaden, 

fritidshemmet för 18 procent och pedagogisk omsorg för 3 procent. Öppen 

förskola och öppen fritidsverksamhet svarade tillsammans för mindre än en 

procent av den totala kostnaden. 



Tabell 1.3 

Kostnader för förskoleverksamhet 

och skolbarnsomsorg 2005–2009, 

fördelade på verksamheter, anordnare 

och kostnadsslag (löpande priser) 

Kostnad totalt 3) därav 

kostnader för 

verksamhet 

därav kommunal regi Kommunala 

2005 2006 2007 2008 2009 Totalt personal lokaler i enskild regi 4) 



Totalt, mkr 51 167 54 603 58 585 62 520 65 287 . . . . 

Kostnad per inskrivet barn 1,2) , kr 69 100 72 500 75 400 77 900 79 200 79 000 58 200 . 76 400 

därav 

Förskola 

Totalt, mkr 37 566 40 948 44 617 48 217 50 642 42 249 31 097 5 900 7 970 

Kostnad per inskrivet barn 1) , kr 99 100 105 000 109 100 112 500 114 400 117 600 86 600 16 400 95 100 

Pedagogisk omsorg/ 

familjedaghem 

Totalt, mkr 2 798 2 697 2 606 2 496 2 272 1 830 1 577 . 409 

Kostnad per inskrivet barn 1) , kr 80 700 84 300 87 800 93 900 94 800 95 700 82 500 . 84 000 

Fritidshem 

Totalt, mkr 10 401 10 536 10 909 11 332 11 893 10 852 7 745 1 750 1 017 

Kostnad per inskrivet barn 1) , kr 32 400 32 400 32 800 33 200 33 900 34 300 24 400 5 500 29 600 

Öppen förskola, mkr 243 262 274 290 292 . . . . 

Öppen fritidsverksamhet 

för 10–12-åringar, mkr 158 161 180 184 189 . . . . 

1) 

Medeltal av antalet inskrivna barn vid mättillfället det aktuella året och året innan. 

2) 

Denna beräkning omfattar inte kostnader och barn i öppen förskola och öppen fritidsverksamhet. 

3) 

Totalkostnaden avser kostnader för verksamhet i kommunal regi och kommunala bidrag till anordnare i enskild regi. 

4) 

Observera att det är endast kommunens kostnad för den enskilda verksamheten som redovisas. 



förskola 



Förskola 

sammanfattning 

Fler barn i förskolan 

Förskolan är den dominerande formen av förskoleverk samhet. Totalt gick 82 procent 

av alla barn i åldern 1–5 år i befolkningen i förskolan 2009, jämfört med 64 procent 

tio år tidigare. Fördelningen mellan flickor och pojkar är i stort sett jämn. Nästan all 

personal i förskolan har ut bildning för arbete med barn. Personaltätheten har under 

de senaste tio åren varierat mellan 5,3 och 5,7 barn per årsarbetare. 

Förskola är den dominerande formen av förskoleverksamhet. Hösten 2009 var 

446 000 barn inskrivna i förskolan. Totalt gick 82 procent av alla barn i åldern 

1–5 år i befolkningen i förskola, jämfört med 64 procent tio år tidigare. Fördelningen 

mellan flickor och pojkar är i stort sett jämn. 

Tabell 1.4 

Andel (%) inskrivna barn i 

daghem/förskola av befolkningen 

i respektive åldrar 

31 december 1975–1995 

och 15 oktober 2000–2009 

Daghem/förskola 1) 

År 

1–6 år 1–5 år 

1975 10 .. 

1980 21 .. 

1985 32 .. 

1990 40 .. 

1995 49 .. 

2000 .. 66 

2001 .. 68 

2002 .. 72 

2003 .. 75 

2004 .. 76 

2005 .. 77 

2006 .. 79 

2007 .. 80 

2008 .. 81 

2009 .. 82 

flickor .. 82 

pojkar .. 82 

1) 

Uppgifterna för 1975–1995 avser daghem medan 2000–2009 avser förskola. 

Andelen inskrivna barn ökar något i samtliga åldersgrupper. 47 procent av 

1-åringarna går i förskola, 87 respektive 91 procent av 2- och 3-åringarna och 

94 procent av alla 4- och 5-åringar. För tio år sedan fanns omkring 73 procent 

av 4- och 5-åringarna i förskolan. 



Regionala skillnader 

Andelen inskrivna barn 1–5 år var 2009 störst i kommungrupperna 1 större 

städer och ”övriga kommuner med mer än 25 000 invånare”, 84 respektive 83 

procent. Lägst andel, 79 procent, hade kommungrupperna glesbygdskommuner, 

”övriga kommuner med 12 500–25 000 invånare” och ”övriga kommuner 

med mindre än 12 500 invånare”. 

Modersmålsstöd 

Trots att förskolan enligt läroplanen (Lpfö 98) ska bidra till att barn med ett 

annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket 

och sitt modersmål är det ovanligt att barnen får stöd i modersmålet. 

Hösten 2009 hade 18 procent av barnen i förskolan ett annat modersmål än 

svenska. Det motsvarar 78 300 barn. Av dessa barn fick endast 20 procent modersmålsstöd. 

Det är dock en viss ökning jämfört med tidigare år. Andelen barn 

i förskoleåldrarna med ett annat modersmål än svenska som får modersmålsstöd 

i förskolan ökade med några procentenheter varje år under 2000-talet. Andelen 

är dock fortfarande mycket låg jämfört med 1980-talet då omkring 60 procent 

av de ”berättigade” barnen i förskolan fick modersmålsstöd. 

I stort sett alla kommuner har barn med annat modersmål än svenska i förskolan. 

Ändå anordnade bara 96 kommuner modersmålsstöd. 

Tabell 1.5 

Antal barn i förskola med 

annat modersmål än 

svenska samt andel (%) 

därav med modersmålsstöd 

15 oktober 1999–2009 

År 

Antal barn i förskola med annat 

modersmål än svenska 

Andel (%) därav med 

modersmålsstöd 

1999 37 432 13,5 

2000 39 446 12,7 

2001 40 009 12,8 

2002 43 025 13,5 

2003 49 334 13,6 

2004 51 469 13,4 

2005 55 749 14,2 

2006 61 505 15,6 

2007 66 686 16,2 

2008 73 474 17,8 

2009 78 258 19,7 

Gruppstorlekar 

Hösten 2009 var det genomsnittliga antalet barn per grupp 16,8. Mellan 1990 

och början av 2000-talet ökade den genomsnittliga gruppstorleken i förskolan 

från 14,4 barn per grupp till över 17. 

Hösten 2009 hade 55 procent av grupperna 17 barn eller färre. Det är en 

ökning med 5 procentenheter jämfört med för drygt tio år sedan. I 17 pro cent 

av grupperna fanns 21 barn eller fler vilket i stort sett är oförändrat jämfört med 

1998. 

1 

Kommungruppsindelningen är gjord av Sveriges Kommuner och Landsting. För mer information se 

www.skl.se 



Variationerna mellan kommungrupper är förhållandevis små. Den genomsnittliga 

gruppstorleken är minst i glesbygdskommunerna med 15,9 barn och 

störst i kommungruppen pendlingskommuner med 17,5 barn. 

Nästan var tredje grupp (32 procent) i förskolan är en småbarnsgrupp, dvs. 

tar endast emot barn i åldern 0–3 år. Knappt hälften (45 procent) av dessa 

grupper hade 14–16 barn 2009. 14 procent av småbarnsgrupperna hade 17 

barn eller fler. I slutet av 1990-talet gick drygt sex av tio barn i småbarnsgrupper 

med 16 eller fler barn. Då samlades uppgifterna endast in i två gruppstorleksindelningar, 

15 barn eller färre och 16 barn eller fler, vilket gör att uppgifterna 

inte går att jämföra mellan åren. 

Tabell 1.6 

Antal och andel (%) avdelningar 

i förskolan efter antal 

barn i avdelningen 2009 

Antal barn i avdelning Antal avdelningar Andel (%) avdelningar 

–15 barn 9 883 37 

16–17 barn 4 737 18 

18–20 barn 7 272 28 

21–25 barn 3 707 14 

26 eller fler barn 891 3 

Summa 26 490 100 

Tabell 1.7 

Genomsnittliga gruppstorlekar 

i förskola 

1990–2009 

År 

Barn/grupp i förskola 

1990 14,4 

1995 16,7 

1996 16,9 

1997 16,9 

1998 16,5 

1999 . 

2000 . 

2001 1) 17,5 

2002 1) 17,4 

2003 17,2 

2004 17,2 

2005 17,0 

2006 16,7 

2007 16,7 

2008 16,9 

2009 16,8 

.) 

Uppgift om genomsnittlig gruppstorlek saknas. 

1) 

2001 och 2002 års uppgifter bygger på urvalsundersökningar. 

Personal 

Personalen i förskolor är i allmänhet välutbildad. Hösten 2009 hade 96 procent 

av förskolans 83 700 årsarbetare utbildning för arbete med barn. Det är 

en i stort sett oförändrad andel jämfört med 1999. An delen årsarbetare med 

pedagogisk högskoleutbildning (förskollärar-, fritidspeda gog- eller lärarutbildning) 

uppgick till 54 procent. Under den senaste tioårsperioden har andelen 

års arbetare med högskoleutbildning varit mellan 51–54 procent. 

En majoritet av personalen i förskolan är kvinnor. Endast 3 procent är män. 

Förskollärarutbildning är den vanligaste utbildningen både bland kvinnor och 

bland män följt av barnskötarutbildningen. 



Tabell 1.8 

Antal anställda i förskola 

omräknat till årsarbetare, 

fördelade efter utbildning 

och kön 15 oktober 2009 

Årsarbetare 

andel (%) andel (%) andel (%) 

Utbildning 1) antal totalt kvinnor män 

Förskollärare 41 540 49,6 48,2 1,4 

Fritidspedagog 830 1,0 0,9 0,1 

Lärarutbildning 2 676 3,2 3,0 0,2 

Barnskötare 32 591 38,9 37,9 1,1 

Fritidsledarutbildning 167 0,2 0,2 0,0 

Annan utb. för arbete med barn 2 185 2,6 2,5 0,1 

Ingen utb. för arbete med barn 3 728 4,5 4,0 0,5 

Summa 83 715 100 97 3 

1) 

Uppgifter om anställdas utbildning i förskolan rapporteras från kommunen centralt. 

Personaltäthet 

Hösten 2009 gick det 5,3 barn per årsarbetare i förskolan. Antalet har ökat 

något de senaste åren men är fortfarande mindre än för tio år sedan då antalet 

barn per årsarbetare var 5,7. 

Tabell 1.9 

Antal barn per årsarbetare 

i förskola 31 december 

1990, 1995 och 15 oktober 

2000–2009 

År 

Antal barn per årsarbetare 1) i förskola 

1990 4,4 

1995 5,5 

1998 5,7 

2000 5,4 

2001 5,4 

2002 5,3 

2003 5,4 

2004 5,4 

2005 5,2 

2006 5,1 

2007 5,2 

2008 5,3 

2009 5,3 

1) 

Uppgiften om årsarbetare avser antal anställda omräknade till heltidstjänstgöring. 

Enskild verksamhet 

Förskolor i enskild regi blev vanligare under 1990-talet. År 2009 gick 19 procent 

av barnen som var inskrivna i förskolan i en enskild förskola, 4 procentenheter 

mer än 1999. 

Bolagsdrivna förskolor har sedan 2005 gått om föräldrakooperativen som 

den vanligaste enskilda driftsformen. Hösten 2009 gick 43 procent av barnen i 

enskilda förskolor i en bolagsdriven förskola, jämfört med 25 procent i föräldrakooperativ. 

För tio år sedan var motsvarande andelar 21 och 45 procent. 

Andelen inskrivna i enskild verksamhet kan också illustreras genom måttet 

”andelen inskrivna 1–5-åringar av alla 1–5-åringar i befolkningen”. Enligt detta 

mått gick 15 procent av alla 1–5-åringar i en enskild förskola, jämfört med 9 

procent tio år tidigare. 



Tabell 1.10 

Antal inskrivna barn i 

förskola i enskild regi 

samt andel (%) av alla barn 

31 december 1995 och 

15 oktober 2000–2009 

År Antal Andel (%) av alla barn i förskolor 

1995 43 103 12,0 

2000 1) 48 717 15,5 

2001 52 304 16,6 

2002 55 764 16,7 

2003 58 647 16,7 

2004 60 938 16,7 

2005 63 473 16,7 

2006 66 860 16,9 

2007 72 151 17,3 

2008 78 005 18,0 

2009 83 090 18,6 

1) 

Uppgifterna har korrigerats efter publiceringen av Skolverkets rapport nr 196. 

Figur 1.2 

Andel (%) barn inskrivna i 

förskola i enskild regi av 

alla inskrivna barn per 

kommun 15 oktober 2009 

Andel (%) barn 

0 

1–10 

11–20 

21–99 

Enskild verksamhet är vanligast i storstäder och förortskommuner och minst 

vanlig i kommungruppen ”övriga kommuner med färre än 12 500 invånare”. I 

förortskommunerna går 32 procent av barnen i en enskild förskola. Motsvarande 

andel för storstäderna är 25 procent och för gruppen ”övriga kommuner med 

färre än 12 500 invånare” 6 procent. Ett sextiotal kommuner i landet saknade 

helt förskolor i enskild regi 2009. 



Kostnader 

År 2009 var den totala kostnaden för förskolan 50,6 miljarder. I de kommunala 

förskolorna stod personalkostnaden för 74 procent av den totala kostnaden. 

Lokalkostnaderna utgjorde 14 procent. 

Kommunerna finansierar förskolan med statsbidrag, egna medel och föräldraavgifter. 

Den del av bruttokostnaden som bekostas med föräldraavgifter kallas 

avgiftsfinansieringsgraden. År 2009 täckte föräldraavgifterna 8 procent av de 

kommunala kostnaderna i förskolan. Enskilda förskolor finansierar sin verksamhet 

med kommunala bidrag, föräldraavgifter och ibland även med oavlönade 

arbetsinsatser från föräldrar. Den genomsnittliga kommunala ersättningsgraden 

till enskilda förskolor uppgår till cirka 81 procent av kommunernas egna kostnader. 

Eventuella avgiftsintäkter, andra bidrag och intäktskällor inkluderas inte i 

detta mått, vilket försvårar möjligheten att bedöma om de enskilda förskolorna 

får ett skäligt bidrag från kommunen eller inte. Den kommunala ersättningen 

till enskilda förskolor var 95 100 kronor per inskrivet barn under 2009. 





fritidshem 



Fritidshem 


Barngrupperna fortsätter att bli större och personaltätheten minskar 

Gruppstorlekarna i fritidshemmen fortsätter att öka och har aldrig varit så stora som 

nu. I slutet av 1990-talet hade en genomsnittsgrupp omkring 29 barn, nu består 

grupperna av nästan 37 barn. Det har även blivit glesare med personal. Samtidigt har 

andelen årsarbetare med pedagogisk högskoleexamen ökat. 

Antalet barn i fritidshem fortsätter att öka. Hösten 2009 fanns det 357 600 

barn inskrivna, jämfört med 332 200 tio år tidigare vilket är en ökning med 

8 procent. 

Det innebär att andelen barn som går i fritidshem också fortsätter att öka. 

Hösten 2009 var 80 procent av 6–9-åringarna inskrivna. Tio år tidigare var 

andelen 62 procent. 

Utbyggnaden av fritidshem har framför allt gällt 6–9-åringarna. Det är betydligt 

ovanligare att barn i åldern 10–12 år går i fritidshem. Men även andelen 

inskrivna 10–12-åringar ökar. År 2009 var andelen 14 procent, jämfört med 

7 procent tio år tidigare. Det är något vanligare att pojkar än flickor i åldern 

10–12 år är inskrivna i fritidshem medan fördelningen bland 6–9-åringarna i 

stort sett är jämn. 

Tabell 1.11 

Andel (%) inskrivna barn 

i fritidshem av befolkningen 

i respektive åldrar 

31 december 1975–1995 


Fritidshem 

År 

7–9 år 6–9 år 10–12 år 

1975 5 .. 1 

1980 13 .. 3 

1985 22 .. 5 

1990 35 .. 8 

1995 48 .. 6 

2000 .. 64 7 

2001 .. 66 9 

2002 .. 73 9 

2003 .. 74 10 

2004 .. 75 10 

2005 .. 76 11 

2006 .. 78 11 

2007 .. 79 12 

2008 .. 80 13 

2009 .. 80 14 

därav 

flickor 80 13 

pojkar 80 14 




Andelen inskrivna barn 6–9 år var 2009 störst i kommungrupperna förortskommuner 

och storstäder, 88 respektive 84 procent, medan andelen var lägst i 

kommungruppen glesbygdskommuner, 65 procent. 

Gruppstorlekar 

Gruppstorlekarna i fritidshemmen fortsätter att öka. Hösten 2009 gick det i genomsnitt 

36,7 barn per avdelning, en ökning med mer än 7 barn jämfört med 

slutet av 1990-talet. I början av 1990-talet hade en genom snittsgrupp omkring 

18 barn. 

Störst är barngrupperna i kommungruppen förortskommuner, 40,8 barn 

per grupp medan de är minst i glesbygdskommuner, 25,2 barn. Variationerna 

mellan kommunerna är mycket stora. 

Tabell 1.12 

Genomsnittliga gruppstorlekar 

i fritidshem 

1990–2009 

År 

Barn/grupp i fritidshem 

1990 17,8 

1995 23,7 

1996 24,1 

1997 26,2 

1998 29,4 

1999 . 

2000 . 

2001 . 

2002 1) 34,1 

2003 30,1 

2004 31,0 

2005 30,6 

2006 31,7 

2007 33,5 

2008 34,9 

2009 36,7 

.) Uppgift om genomsnittlig gruppstorlek saknas. 

1) 

2002 års uppgifter bygger på urvalsundersökning. 

Personal 

Hösten 2009 hade drygt tre av fyra årsarbetare i fritidshem utbildning för arbete 

med barn. An delen årsarbetare med pedagogisk högskoleutbildning (förskollärar-, 

fritidspeda gog- eller lärarexamen) uppgick till 59 procent. Knappt 18 

procent hade fritidsledarutbildning eller annan utbildning inom pedagogik eller 

social omsorg. Under den senaste tioårsperioden har andelen årsarbetare med 

högskoleutbildning (förskollärar-, fritidspeda gog- eller lärarexamen) i fritidshemmen 

varierat mellan 56 och 63 procent. 

Var femte årsarbetare som arbetar i fritidshem är man och hälften av dem har 

en pedagogisk högskoleexamen. Av kvinnorna i fritidshem är det sex av tio som 

har pedagogisk högskoleutbildning. Vanligast är fritidspedagogsexamen, både 

bland män och bland kvinnor. 



Tabell 1.13 

Antal och andel (%) 

anställda i fritidshem, 

omräknat till årsarbetare, 

fördelade efter utbildning 

och kön 15 oktober 2009 

Årsarbetare 

andel (%) andel (%) andel (%) 

Utbildning 1) antal totalt kvinnor män 

Förskollärarexamen 3 348 19,5 17,7 1,9 

Fritidspedagogexamen 5 132 30,0 23,4 6,6 

Lärarexamen 1 689 9,9 8,3 1,6 

Fritidsledarutbildning 582 3,4 2,1 1,3 

Annan utbildning inom pedagogik 729 4,3 3,0 1,3 

Annan utbildning inom social omsorg 1 673 9,8 8,5 1,2 

Övrigt 3 973 23,2 16,8 6,4 

Summa 17 126 100 80 20 

1) 

Uppgifter om anställdas utbildning i fritidshem hämtas från högskole- och yrkesregistret. 


Mellan 1990 och 2000 mer än fördubblades antalet barn per årsarbetare i fritidshem 

(från 8,3 till 17,5). Personaltätheten har fortsatt att minska och hösten 

2009 gick det 20,9 barn per årsarbetare. 

Kommungrupperna förortskommuner och större städer har i genomsnitt flest 

antal barn i fritidshem per årsarbetare, 22,1 respektive 22,7 barn, medan kommungruppen 

glesbygdkommuner har minst, 17,6. Variationerna mellan kommunerna 

är mycket stora. 

Fritidspedagoger och annan personal i fritidshem är på många håll en resurs i 

skolan. Hösten 2009 hade 40 procent av fritidspedagogerna och 17 procent av 

förskollärarna arbetstid förlagd även i grundskolan och/eller förskoleklass. Det 

är mer än en fördubbling jämfört med för tio år sedan då andelarna var 16 respektive 

8 procent. 

Tabell 1.14 

Antal barn per årsarbetare 

i fritidshem 31 december 

1990, 1995 och 15 oktober 

2000–2009 

År Antal barn per årsarbetare 1) 

1990 8,3 

1995 11,4 

1998 15,5 

2000 17,5 

2001 17,4 

2002 18,4 

2003 18,2 

2004 18,2 

2005 18,6 

2006 18,9 

2007 19,5 

2008 20,5 

2009 20,9 

1) 

Uppgiften om årsarbetare avser antal anställda omräknade till heltidstjänstgöring. 




Fritidshem som bedrivs i enskild regi finns i drygt hälften av landets 290 

kommuner. Hösten 2009 gick 10 procent av fritidshemsbarnen i ett enskilt 

fritidshem vilket är en liten ökning jämfört med för tio år sedan då andelen var 

7 procent. 

Enskild verksamhet är vanligare i storstäder och förortskommuner än i övriga 

kommungrupper. 17 respektive 13 procent av alla inskrivna barn går i enskilt 

drivna fritidshem i storstäder och förortskommuner. Minst vanligt är det i 

varuproducerade kommuner, där är andelen 3 procent. 

Tabell 1.15 

Barn i fritidshem i enskild 

regi 31 december 1995 och 

15 oktober 2000–2009 

År Antal Andel (%) av alla barn i fritidshem 

1995 9 530 4,5 

2000 1) 25 355 7,6 

2001 24 995 7,4 

2002 28 021 8,0 

2003 28 945 8,5 

2004 28 410 8,7 

2005 29 742 9,2 

2006 30 071 9,1 

2007 29 873 8,9 

2008 31 354 9,1 

2009 34 615 9,7 

1) 

Vid insamlingen avseende år 2001 har det framkommit att det tidigare år har skett en överskattning av antalet inskrivna 

barn i fritidshem i enskild regi. Jämfört med år 2001 var överskattningen år 2000 ca 3 900 barn. 

. 

Figur 1.3 

Andel (%) barn inskrivna 

i fritidshem i enskild regi 

av alla inskrivna barn per 

kommun 15 oktober 2009 

Andel (%) barn 

0 

1–10 

11–20 

21–41 



Kostnader 

År 2009 var den totala kostnaden för fritidshem 11,9 miljarder kronor. Kostnaden 

per inskrivet barn 33 900 kronor. Av kostnaden för kommunala fritidshem 

stod personalkostnaden för 71 procent och lokalkostnaderna för 16 procent. 

Kommunerna finansierar fritidshemsverksamheten med statsbidrag, egna 

medel och föräldraavgifter. Den del av bruttokostnaden som bekostas med föräldraavgifter 

kallas avgiftsfinansieringsgraden. År 2009 täckte föräldraavgifterna 

16 procent av de kommunala kostnaderna i fritidshemmen. 



pedagogisk omsorg 



Pedagogisk omsorg 


Familjedaghem vanligaste varianten 

Hösten 2009 fanns drygt 22 000 barn i pedagogisk omsorg. Nästan alla går i familjedaghem. 

Cirka en procent av barnen finns i flerfamiljslösningar och en lika stor andel 

finns i övriga varianter av pedagogisk omsorg. Det vanligaste är att pedagogisk omsorg 

tar emot barn i förskoleåldern. Nio av tio barn är mellan 1 och 5 år. Pedagogisk 

omsorg är ojämnt fördelad över landet. Den är vanligast i glesbygdskommuner. 

Hösten 2009 fanns det cirka 4 350 verksamheter inom pedagogisk omsorg. 

Den vanligaste varianten av pedagogisk omsorg är familjedaghem. Där går 

98 procent av alla barn som finns i pedagogisk omsorg. En annan variant är 

fler familjslösningar, där 1 procent av alla barn finns. En lika stor andel finns i 

övriga varianter av pedagogisk omsorg. 

Tabell 1.16 

Antal och andel (%) inskrivna 

barn i pedagogisk omsorg 

2009 


Andel (%) inskrivna barn 

därav 

därav 

Totalt 1–5 år 6–12 år Totalt 1–5 år 6–12 år 

Familjedaghem 21 736 20 068 1 668 98 98 97 

Flerfamiljslösningar 175 143 32 1 1 2 

Övriga varianter 203 179 24 1 1 1 

Totalt 22 114 20 390 1 724 100 100 100 

Tabell 1.17 

Antal och andel (%) verksamheter 

med pedagogisk 

omsorg 2009 i kommunal 

respektive enskild regi 

Antal verksamheter 

Andel (%) verksamheter 

därav 

därav 

Totalt kommunal enskild Totalt kommunal enskild 

Familjedaghem 4 297 3 532 765 99 99 97 

Flerfamiljslösningar 26 7 19 1 0 2 

Övriga varianter 28 23 5 1 1 1 

Totalt 4 351 3 562 789 100 100 100 

Då familjedaghem är den vanligaste varianten finns det alltså anledning att tro 

att det fortfarande går att göra vissa jämförelser mellan den statistik som tidigare 

har publicerats om familjedaghem och de uppgifter som numera samlas in om 

pedagogisk omsorg. Dessa jämförelser bör dock göras med försiktighet, eftersom 

det således inte är samma uppgifter som jämförs. 

Sedan slutet av 1980-talet och fram till 2008 minskade antalet barn i 

familje daghem successivt. År 1998 fanns det mer än tre gånger så många barn 

i familjedaghem som det gjorde 2008. År 2009 fanns 22 100 barn inskrivna i 

pedagogisk omsorg. Totalt var knappt 4 procent av alla 1–5-åringar och cirka en 

halv procent av alla 6–9-åringar inskrivna i sådana verksamheter. Jämfört med 

antalet inskrivna barn i familjedaghem tidigare år är det en fortsatt minskning. 



Antalet skolbarn i familjedaghem nådde en topp i slutet av 1980-talet och 

har därefter stadigt minskat. År 1999 fanns 16 000 barn i åldern 6–12 år i 

familjedaghem och 2009 fanns det 1 700 skolbarn inom pedagogisk omsorg. 

Fördelningen mellan flickor och pojkar 1–12 år skiljer sig inte nämnvärt åt. 


Den pedagogiska omsorgen var ojämnt fördelad över landet. Verksamhet med 

pedagogisk omsorg var vanligast i kommungruppen glesbygdskommuner. Glesbygdskommunerna 

hade i genomsnitt 7 procent av 1–5-åringarna och 1 procent 

av 6–9-åringarna i pedagogisk omsorg. Det kan jämföras med storstäderna 

där motsvarande andelar var 2 respektive 0 procent. 

Skillnaderna mellan kommunerna var stora. Det fanns 26 kommuner som 

inte hade några 1–5-åringar i pedagogisk omsorg, medan en kommun hade en 

fjärdedel av sina 1–5-åringar i pedagogisk omsorg. 

Modersmål 

I verksamheter inom pedagogisk omsorg hade 6,7 procent av barnen ett annat 

modersmål än svenska och endast 6 procent av de barnen fick modersmålsstöd. 

Trots att hälften av alla kommuner hade barn med annat modersmål än svenska 

i pedagogisk omsorg gavs stöd i modersmålet endast i ett tjugotal kommuner. 

Variationerna mellan kommungrupperna är stora. I storstäderna hade 21 procent 

av 1–5-åringarna i pedagogisk omsorg annat modersmål än svenska medan 

andelen i glesbygdskommuner var 1 procent. 

Personal 

Andelen anställd personal med utbildning för arbete med barn var i pedagogisk 

omsorg 73 procent. Den vanligaste utbildningen var barnskötarutbildning, som 

39 procent hade. 30 procent av personalen hade annan utbildning för arbete 

med barn och drygt 4 procent hade pedagogisk högskoleutbildning. 

Totalt fanns 4 500 anställda i pedagogisk omsorg. Av dem fanns 81 procent 

i verksamheter som drivs i kommunal regi och 19 procent i verksamheter 

som drivs i enskild regi. Det fanns skillnader i personalens utbildning mellan 

kommunal och enskild pedagogisk omsorg. Medan 12 procent av personalen 

i enskild verksamhet hade en pedagogisk högskoleutbildning var motsvarande 

andel i kommunal verksamhet 2 procent. Även andelen barnskötare var högre 

i enskilda verksamheter, 44 jämfört med 38 procent. Ungefär var fjärde saknar 

utbildning för arbete med barn och andelen var ungefär lika stor i enskild och 

kommunal verksamhet. Av all personal i pedagogisk omsorg var 43 män, vilket 

är en procent av alla anställda. 


Personal i pedagogisk omsorg har i princip ensamt ansvar för en barngrupp. För 

pedagogisk omsorg blir därför antalet barn i gruppen ett mått både på gruppstorlek 

och på personaltäthet (mätt som antalet barn per personal). I genomsnitt 

gick det 4,9 barn per personal i pedagogisk omsorg. Antalet barn per personal 

var i genomsnitt något större i de enskilda verksamheterna än i de kommunala, 

5,2 barn jämfört med 4,8. 



Nästan hälften av verksamheterna med pedagogisk omsorg hade barngrupper 

med 5–6 barn och 35 procent hade barngrupper med 1–4 barn. Var femte verksamhet 

hade barngrupper med fler än 7 barn. 


Av alla verksamheter med pedagogisk omsorg drevs 18 procent i enskild regi. 

Av landets 290 kommuner hade 60 pedagogisk omsorg i enskild regi för barn i 

åldrarna 1–5 år och 23 kommuner för barn i åldrarna 6–12 år. Knappt hälften 

av verksamheterna i enskild regi ligger i förortskommuner och var tredje i en 

storstadskommun medan glesbygdskommuner och kommungruppen ”övriga 

kommuner med färre än 12 500 invånare” inte har några verksamheter i enskild 

regi alls. 

Kostnader 

I takt med att allt färre barn är inskrivna i pedagogisk omsorg fortsätter den 

totala kostnaden för pedagogisk omsorg att minska. År 2009 uppgick de totala 

kostnaderna till 2,3 miljarder kronor. Kostnaden per inskrivet barn var 94 800 

kronor. 

Kommunerna finansierar pedagogisk omsorg med statsbidrag, egna medel 

och föräldraavgifter. Den del av bruttokostnaden som bekostas med föräldraavgifter 

kallas avgiftsfinansieringsgraden. År 2009 täckte föräldraavgifterna 

10 procent av de kommunala kostnaderna i pedagogisk omsorg. 



öppna förskolor 



Öppna förskolor 


Välutbildad personal i öppen förskola 

Andelen årsarbetare med pedagogisk högskoleutbildning är hög i den öppna förskolan, 

andelen har legat omkring 80 procent de senaste tio åren. Det är högre än 

i någon annan form av förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg. Sex av tio kommuner 

erbjuder öppen förskola. De regionala skillnaderna är stora. Det är vanligare 

att det finns öppna förskolor i storstadsområdena medan det är betydligt ovanligare i 

glesbygdskommunerna. 

Den öppna förskolan vänder sig till barn som inte är inskrivna i förskolan och 

medföljande föräldrar. Den byggdes ut snabbt under 1980-talet och som mest 

fanns 1 644 verksamheter 1991. Fram till och med 2004 minskade antalet i 

princip varje år. Minskningarna kan inte helt förklaras av att målgruppen för 

öppen förskola minskade när förskolan byggts ut. En stor del har lagts ner av 

besparingsskäl. 2 Mellan 1994 och 2004 försvann nästan 900 verksamheter. 

Under 2005 och 2006 avstannade minskningen. Hösten 2009 fanns det 472 

verksamheter. 

De regionala skillnaderna är stora. Fyra av tio kommuner (118 kommuner) 

saknade helt öppen förskola 2009. Det är vanligt att det finns öppna förskolor i 

storstadsområdena medan det är betydligt ovanligare i glesbygdskommunerna. 

I kommungrupperna storstäder och större städer har alla eller nästan alla kommuner 

öppen förskola. I glesbygdskommunerna har drygt var tredje kommun 

sådan verksamhet. 

Öppettiderna varierar. I vissa kommuner har alla öppna förskolor öppet mer 

än 16 timmar i veckan, medan ingen öppen förskola har öppet så länge i andra 

kommuner. Drygt hälften har öppet mer än 16 timmar/vecka 2009. 

Eftersom barnen inte är inskrivna saknas det uppgifter om hur många barn 

som tas emot i de öppna förskolorna. 

Ungefär var tredje öppen förskola (160 stycken) ingår i dag i en familjecentral. 

Det är något färre jämfört med år 2006 då Skolverket samlade in uppgiften 

för första gången (167 stycken). Med familjecentral menas vanligen en 

verksamhet där öppen förskola, mödra- och barnhälsovård samt förebyggande 

individ- och familjeomsorg (socialtjänst) är samordnade och samlokaliserade. 

Även andra verksamheter kan ingå, som arbetsförmedling, familjerådgivning, 

invandrar-/flyktingenhet eller kulturorganisationer. Familjecentraler syftar 

till att erbjuda ett lättillgängligt stöd till blivande föräldrar och till småbarnsföräldrar 

och deras barn. 

2 

Öppen förskolas utveckling. En studie av perioden 1980–2005. Skolverkets rapport 269. 



Diagram 1.2 

Antal öppna förskolor 

31 december 1980–1997 


Antal öppna förskolor 

2 000 

1 500 

1 000 

500 

0 

1981 

1985 

1990 

1995 

2000 

2005 

År 

2009 

Figur 1.4 

Kommuner med öppen 

förskola fördelade på 

antal verksamheter 2009 


0 

1–2 

3–10 

11–34 



Personal 

Totalt fanns det 723 anställda i den öppna förskolan 2009. Endast 8 av dem var 

män. Omräknat till heltidstjänster fanns det 510 årsarbetare. 

I stort sett har all personal i den öppna förskolan utbildning för arbete med 

barn (99 procent). Andelen årsarbetare med pedagogisk högskoleutbildning är 

hög, 79 procent. Det är högre än i någon annan form av förskoleverksamhet 

eller skolbarnsomsorg. 12 procent av personalen har barnskötarutbildning och 

8 procent har annan utbildning för arbete med barn. Andelen personal med 

pedagogisk högskoleutbildning har legat kring 80 procent under den senaste 

10-årsperioden. 


Av de 472 öppna förskolorna som var verksamma drevs 69 i enskild regi. 

Öppethållande per vecka var olika i enskilda och kommunala verksamheter. 

Endast 35 procent av verksamheterna hade öppet mer än 16 timmar/vecka 

jämfört med 56 procent i de kommunala öppna förskolorna. 

Kostnader 

År 2009 uppgick kostnaderna för öppen förskola till 292 miljoner kronor. 



öppen fritidsverksamhet 



Öppen fritidsverksamhet 


Öppen fritidsverksamhet vanligast i större kommuner 

Det är vanligast att storstadsområdena erbjuder öppen fritidsverksamhet för 

10–12-åringar, medan det är ovanligare i glesbygden. Totalt sett är det endast 

en fjärdedel av landets kommuner som erbjuder öppen fritidsverksamhet till 

10–12- åringar. Hösten 2009 fanns det totalt 640 verksamheter i 69 kommuner. 

Aantalet verksamheter har varierat mellan 405 och 640 de senaste 10 åren. 

Enligt skollagen kan skolbarnsomsorgen för barn i åldern 10–12 år även bedrivas 

i form av öppen fritidsverksamhet. Den är ett alternativ till inskriven verksamhet 

(dvs. fritidshem och pedagogisk omsorg) för barn i denna åldersgrupp. 

En stor del av den öppna fritidsverksamheten lades ner under 1990-talet. Även 

under 2000-talet har antalet verksamheter minskat. Antalet verksamheter har 

varierat under den senaste 10-årsperioden. Som lägst var antalet verksamheter 

1999 med 405 och högst 2009 då det fanns 640 öppna fritidsverksamheter. 

Nästan sju av tio verksamheter fanns i samma organisation som en grund- eller 

särskola. Ungefär 73 procent av verksamheterna hade öppet i mer än 16 timmar 

per vecka. 

Tillgången varierar kraftigt i landet. Skolverkets föräldraenkät, som senast 

gjordes år 2005, visar att efterfrågan på öppen fritidsverksamhet är betydligt 

större än tillgången. 

Hösten 2009 saknades öppen fritidsverksamhet i tre fjärdedelar av kommunerna 

(221 kommuner). I kommungruppen storstäder (Stockholm, Göteborg 

och Malmö) erbjuder alla kommuner öppen fritidsverksamhet och i kommungrupperna 

större städer och förortskommuner erbjuder drygt hälften av kommunerna 

verksamheter. Glesbygdskommuner och pendlingskommuner är de 

kommungrupper som har minst antal verksamheter. Endast 5 respektive 10 

procent av kommunerna i de grupperna erbjuder öppen verksamhet. 



Figur 1.5 

Kommuner med öppen 

fritids verksamhet fördelade 

på antal verksamheter 2009 


0–0 

1–1 

2–4 

5–11 

12–129 


Av de 640 öppna fritidsverksamheter som fanns verksamma drevs 97 i enskild 

regi. Öppethållande per vecka var ungefär lika i de enskilt drivna som i de 

kommunala verksamheterna, 70 respektive 74 procent har öppet mer än 

16 timmar/vecka. 

Kostnader 

År 2009 uppgick kostnaden för öppen fritidsverksamhet riktad till 10–12-åringar 

till 189 miljoner kronor. 



2. 

förskoleklassen

2 Förskoleklassen 

2. Förskoleklassen 


Allt fler elever går i förskoleklass. Läsåret 2009/10 gick för första gången fler än 

100 000 elever i förskoleklass. Det var 95 procent av alla sexåringar som gick i 

förskoleklass och dessa utgjorde 98 procent av alla elever i förskoleklass. Knappt 

9 procent av eleverna gick i en förskoleklass med fristående huvudman. 

Läsåret 2009/10 hade 17 950 elever i förskoleklass ett annat modersmål än 

svenska. Det motsvarar 18 procent av samtliga elever. Av de elever som har annat 

modersmål än svenska fick 44 procent stöd i annat modersmål och 17 procent fick 

stöd i svenska som andraspråk. 

Förskoleklassen är en frivillig skolform inom det offentliga skolväsendet. 

Verksamheten ska betraktas som undervisning i samma mening som övriga 

skolformer. Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) gäller även 

förskoleklassen. Utbildningen i förskoleklass ska stimulera varje barns utveckling 

och lärande samt ligga till grund för fortsatt skolgång. Förskoleklassen är obligatorisk 

för kommunerna genom att alla sexåringar ska erbjudas plats under minst 

525 timmar. För barnen är deltagandet frivilligt. 

Läsåret 2009/10 fanns förskoleklasser i landets samtliga kommuner. Det 

totala antalet inskrivna elever i förskoleklass hösten 2009 var 100 300. Fördelningen 

mellan flickor och pojkar var i stort sett jämn. Andelen sexåringar som 

är inskrivna i förskoleklass har ökat successivt. 

Liksom tidigare år var 98 procent av eleverna i förskoleklassen sexåringar. En 

procent av eleverna var fem år och en procent var sju år. 

Tabell 2.1 

Antal elever i förskoleklass 

15 oktober 1999–2009 

Inskrivna i förskoleklass 

Andel av alla 

Läsår 

Huvudman 

Antal kommuner 

med förskoleklass 

därav 

Totalt 

6-åringar som 

är inskrivna i 

Kön 

Antal 5 år 6 år 7 år förskoleklass 

1999/00 285 112 251 1 534 109 561 1 156 93,1 

2000/01 284 107 505 1 111 105 023 1 371 93,0 

2001/02 285 99 615 1 003 97 424 1 188 93,3 

2002/03 285 93 613 1 003 91 452 1 158 94,3 

2003/04 287 89 514 909 87 418 1 187 94,3 

2004/05 287 89 324 910 87 122 1 292 94,6 

2005/06 285 88 407 853 86 443 1 111 94,7 

2006/07 286 91 900 794 89 968 1 138 95,6 

2007/08 287 93 390 963 91 258 1 169 96,0 

2008/09 290 97 587 1 001 95 185 1 401 95,1 

2009/10 290 100 283 1 001 98 178 1 104 94,6 

därav 

Kommunal 290 91 590 562 90 051 977 86,7 

Enskild 1) 10 71 13 58 0 0,1 

Fristående 2) 164 8 622 426 8 069 127 7,8 

Flickor 48 875 628 47 851 396 94,3 

Pojkar 51 408 373 50 327 708 94,6 

1) 

Här ingår verksamhet vid specialskolor och sameskolor. 

2) 

Fristående skolor inkluderar internationella skolor. 


Förskoleklassen 2 

Tabell 2.2 

Elever med annat 

moders mål än svenska i 

förskole klass 15 oktober 

1999–2009 

Nästan 9 procent av eleverna går i förskoleklass som drivs i enskild regi (dvs. 

verksamhet som drivs på kommunens uppdrag) eller med fristående huvudman. 

Andelen elever i fristående verksamhet skiljer sig mycket mellan kommuner och 

är högst i storstäder och förortskommuner. I mer än var tionde kommun var 

över 13 procent av eleverna inskrivna hos fristående/enskild anordnare, samtidigt 

som 122 kommuner inte hade några elever i sådan verksamhet. 

Över 18 procent av eleverna i förskoleklass hade ett annat modersmål än 

svenska hösten 2009. Emellertid var andelen som fick stöd i modersmål betydligt 

lägre, knappt 8 procent. Över tid har andelen som får stöd i modersmål 

ökat. Av dem som hade annat modersmål än svenska deltog 44 procent i 

modersmål och mer än 17 procent deltog i svenska som andraspråk. 

Läsår 

Huvudman 

Kön 

med annat modersmål 

än svenska 

Antal elever 

därav 

med stöd i 

modersmål 

med stöd i svenska 

som andraspråk 1) 

Totalt antal andel (%) antal andel (%) antal andel (%) 

1999/2000 112 251 11 881 10,6 4 105 3,7 3 149 2,8 

2000/01 107 505 11 892 11,1 4 584 4,3 2 918 2,7 

2001/02 99 615 12 421 12,5 4 657 4,7 3 155 3,2 

2002/03 93 613 11 993 12,8 5 117 5,5 3 391 3,6 

2003/04 89 514 12 722 14,2 5 637 6,3 3 651 4,1 

2004/05 89 324 12 598 14,1 5 664 6,3 3 424 3,8 

2005/06 88 407 12 809 14,5 5 968 6,8 3 318 3,8 

2006/07 91 900 13 703 14,9 6 700 7,3 3 549 3,9 

2007/08 93 390 15 715 16,8 7 141 7,6 3 102 3,3 

2008/09 97 587 15 992 16,4 7 118 7,3 3 061 3,1 

2009/10 100 283 17 950 17,9 7 845 7,8 3 023 3,0 

därav 

Kommunal 91 590 15 911 17,4 6 691 7,3 2 411 2,6 

Enskild 2) 71 69 97,2 35 49,3 . . 

Fristående 3) 8 622 1 970 22,8 1 119 13,0 612 7,1 

Flickor 48 875 8 787 18,0 3 888 8,0 1 415 2,9 

Pojkar 51 408 9 163 17,8 3 957 7,7 1 608 3,1 

1) 

Uppgift om elever som får stöd i svenska som andraspråk samlas inte in för enskild förskoleklass. 

2) 


3) 


Personal 

Läsåret 2009/10 fanns det drygt 6 300 årsarbetare (dvs. anställda omräknat till 

hel tidstjänster) i arbete med elever i förskoleklass. Av alla årsarbetare fanns drygt 

10 procent i för skoleklass hos enskild eller fristående anordnare. 

Personaltätheten uppgår till 6,3 årsarbetare per 100 elever. En jämförelse 

mellan olika typer av huvudmän visar att personaltätheten var lägre i kommunal 

förskoleklass än hos fristående och enskild anordnare. 

Liksom i förskolan, fritidshemmet och grundskolan var majoriteten av den 

anställda personalen kvinnor, 94 procent. 


2 Förskoleklassen 

Tabell 2.3 

Personal i förskoleklass 

omräknat till årsarbetare 

15 oktober 1999–2009 1) 

Hösten 2009 var andelen årsarbetare med peda gogisk högskoleexamen 

knappt 84 procent i förskoleklassen. Hos kommunal anordnare var andelen 

årsarbetare med pedagogisk högskoleexamen 86 procent och hos fristående 

anordnare 67 procent. 

Bland årsarbetarna var 60 procent utbildade förskollärare, 7 procent fritidspedagoger 

och 16 procent lärare. I denna senare andel ingår även dem som 

utöver lärarexamen har förskollärar- eller fritidspedagogexamen. Även de som 

inom ramen för den nya lärarutbildningen har examen med profil mot förskolan, 

förskoleklass, fritidshem eller grundskolans tidigare år ingår här. Sammansättningen 

av den högskoleutbildade personalen skiljer sig mellan anordnarna. I 

kommunal verksamhet var andelen med förskollärarexamen 63 procent medan 

motsvarande andel hos enskild eller fristående skolor var 37 procent. I fristående 

skolor var andelen utbildade lärare (inklusive de som även har förskollärar- eller 

fritidspedagogexamen) större, 27 procent, jämfört med 15 procent i kommunala 

skolor. 

Skillnaderna var också stora mellan de kommunala huvudmännen när det 

gäller personal med pedagogisk högskoleexamen. Andelen med förskollärarexamen 

varierar mellan 0 och 100 procent och andelen med lärarexamen 

varierar mellan 0 och 100 procent. 

Läsår 

Huvudman 

Antal årsarbetare 

därav 

Antal årsarbetare 

per 100 elever 

Med ped. 

högskoleexamen 

Pedagog. 


totalt 

Andel (%) årsarbetare med 

därav 

Totalt Kvinnor 3) Män 3) Totalt 

1999/00 8 969 8 527 442 8,0 6,8 85,6 69,3 6,7 8,3 0,7 

2000/01 8 419 8 012 407 7,8 6,6 83,9 72,2 7,3 4,2 0,7 

2001/02 8 136 7 741 395 8,2 6,8 83,3 71,8 7,0 4,1 0,7 

2002/03 7 526 7 120 406 8,0 6,6 82,4 71,4 6,9 4,0 0,7 

2003/04 7 009 6 658 351 7,8 6,5 82,9 71,5 7,3 4,0 0,6 

2004/05 6 604 6 273 331 7,4 6,2 83,6 70,6 7,7 4,4 0,7 

2005/06 6 304 5 991 313 7,1 6,0 84,2 69,0 7,8 7,3 4) 0,7 

2006/07 6 180 5 841 339 6,7 5,6 83,6 65,7 7,5 10,2 4) 0,8 

2007/08 6 442 6 078 343 6,9 5,7 82,3 62,7 7,4 12,1 4) 0,8 

2008/09 6 327 5 954 373 6,5 5,4 83,0 61,3 7,0 12,8 4) 0,8 

2009/10 6 329 5 970 359 6,3 5,3 83,6 60,4 6,9 16,3 4) 0,7 

Förskollärarexamen 

Fritidspedagogexamen 

Lärarexamen 

Fritidsledarutbildning 

därav 

Kommunal 5 679 5 384 295 6,2 5,3 85,8 63,4 7,1 15,2 0,6 

Enskild 2) 58 55 3 .. 52,0 63,7 43,8 4,3 15,5 1,7 

Fristående 592 531 61 6,9 4,6 66,7 34,6 5,1 26,8 1,1 

1) 

Uppgifterna avser den vecka då 15 oktober infaller. 

2) 


3) 

Uppgifter om årsarbetares fördelning på kön saknas för ca en procent av materialet men viktning har gjorts upp till värdet i totalkolumnen. 

4) 

Här inräknas även årsarbetare som utöver lärarexamen har förskollärar- eller fritidspedagogexamen eller som inom ramen för den nya lärarutbildningen har examen med 

profil mot förskolan, förskoleklass, fritidshem eller grundskolans tidigare år. 


Förskoleklassen 2 

Tabell 2.4 

Kostnader för förskoleklass 

2005–2009, fördelade på 

anordnare och kostnadsslag 

(löpande priser) 

Kostnader 

Den totala kostnaden för förskoleklass uppgick år 2009 till drygt 4,9 miljarder 

kronor. Det motsvarar 3,7 procent av skolväsendets totala kostnader. Verksamheten 

i förskoleklass är ofta både lokal- och personalmässigt integrerad med 

grundskola och fritidshem. Det gör att uppgiftslämnarna ibland tvingats göra 

skattningar och schablonmässiga fördelningar av kostnader för både personal 

och lokaler. Uppgifterna bör därför tolkas med viss försiktighet. 

Kostnaden per elev i förskoleklass var totalt 49 400 kronor. Verksamhet 

med kommunal huvudman svarade för 90 procent av den totala kostnaden. 

Den genomsnittliga kostnaden per elev var där 48 500 kronor. Det motsvarade 

58 procent av vad en elev i kommunal grundskola kostade och 41 procent av 

kostnaden för ett barn i kommunal förskola. Elever i grundskolan och barn i 

förskolan tillbringar fler timmar i dessa verksamheter, vilket förklarar en del av 

kostnadsskillnaden. Problemet med att skilja kostnaderna för förskoleklass från 

andra samverkande verksamheter kan också ligga bakom en del av skillnaden. 

Den största delen av kostnaden, i genomsnitt 65 procent, utgjordes av kostnader 

för personal. Kostnaden för lokaler utgjorde i genomsnitt 20 procent av 

den totala kostnaden. Denna kostnad är sannolikt underskattad på grund av de 

svårigheter att särredovisa kostnader för förskoleklass som nämnts tidigare. 

Kostnaden för elever i fristående förskoleklass var 60 200 kronor per elev 

(enligt skolornas redovisning). Av denna kostnad utgjordes 63 procent av 

kostnad för personal och 23 procent av kostnad för lokaler. Kostnaden för 

förskoleklass i internationella skolor var 108 700 kronor per elev. 

Samtliga huvudmän 1) Kommunal huvudman Fristående förskoleklass 2) 

Kostnad 

totalt mkr 

Kostnad per 

elev 3,4) , kr 

Kostnad 

totalt mkr 

Kostnad per 

elev 3) , kr 

Kostnad 

totalt mkr 

Kostnad per 


2005 Totalt 5) 3 999 45 300 3 696 44 800 304 52 100 

2006 Totalt 5) 4 164 46 500 3 836 46 000 329 52 700 

2007 Totalt 5) 4 404 48 000 4 036 47 400 368 55 000 

2008 Totalt 5) 4 548 48 100 4 148 47 400 401 56 800 

2009 Totalt 5) 4 873 49 400 4 395 48 500 478 60 200 

därav 

Personal 3 187 32 300 2 886 31 800 301 37 900 

Lokaler 988 10 000 881 9 700 108 13 600 

Övrigt 698 7 100 628 7 000 69 8 700 

1) 

I kostnaden ingår även kostnader för internationella skolor och kostnden för nystartade förskoleklasser. 

2) 

I kostnaden för fristående skolor ingår kostnader för internationella skolor fr.o.m. 2006. Kostnader för 2005 är omräknade enligt den nya definitionen. Även kostnader för 

skolor som inte haft verksamhet hela året. 

3) 

Medeltal av antalet elever de två läsår som kalenderåret omfattar. 

4) 

Endast kostnaden för fristående skolor som haft verksamhet hela verksamhetsåret ingår. 

5) 

I kostnaden ingår inte kostnader för enskild verksamhet. 



3. 

grundskolan

3 Grundskolan 

3. Grundskolan 

Enligt skollagen är barn mellan 7 och 16 år som är bosatta i Sverige skol pliktiga. 

Som ett komplement till detta fick föräldrar år 1991 rätt att begära att deras 

barn skulle få börja skolan vid sex års ålder. Denna rätt utvidgades från 1 juli 

1997 så att kommuner är skyldiga att bereda sexåringar plats i grundskolan om 

vårdnadshavarna så önskar. 

Den allmänna skolplikten medför att antalet elever i stort sett följer befolkningsutvecklingen 

för barn i skolåldern. Eftersom barnkullarna minskade 

under flera år på 1980-talet nådde det totala antalet elever i grundskolan läsåret 

1991/92 sin lägsta nivå sedan sextiotalet. Trenden bröts läsåret därpå då elevantalet 

började öka och ökningen fortsatte t.o.m. läsåret 2001/02. Läsåren därefter 

har elevantalet minskat. Läsåret 2009/10 fanns knappt 892 000 elever i grundskolan. 

Elevantalet kommer fortsätta att minska fram till läsåret 2011/12 enligt 

nuvarande prognoser. Därefter kommer elevantalet åter att öka. 

Grundskoleutbildning anordnas vid kommunala skolor, statliga sameskolor, 

fristående skolor, internationella skolor och riksinternatskolor. Enligt skollagen 

får skolplikt fullgöras i en fristående skola om skolan är godkänd för ändamålet. 

Läsåret 2009/10 fanns det 709 fristående skolor på grundskolenivå. I gruppen 

fristående skolor ingår skolor med allmän inriktning, med konfessionell inriktning, 

Waldorfskolor, internationella skolor och riksinternatskolor. Klassificeringen 

i inriktningar görs utifrån författningarna om fristående skolor. Läsåret 

2009/10 fanns 594 fristående skolor med allmän inriktning, 66 skolor med 

konfessionell inriktning respektive 39 skolor med undervisning enligt waldorfsammanfattning 

I grundskolan fortsätter antalet elever att minska. Samtidigt ökar antalet elever i fristående 

skolor. De flesta av grundskolans elever går i kommunala skolor, 89 procent. 

Andelen elever i fristående skolor uppgår till knappt 11 procent. De senaste fem åren 

har antalet elever i fristående skolor ökat med 26 procent. 

Det är vanligast att elever i befolkningsmässigt stora kommuner går i fri stående 

skolor. I 32 kommuner går inte några elever i fristående skola och de flesta kommuner 

har få elever i fristående skolor. 

Allt fler elever i grundskolan är berättigade till modersmålsundervisning. Läsåret 

2009/10 var 19 procent av alla grundskoleelever berättigade till modersmålsundervisning. 

Ungefär hälften av dem fick modersmålsundervisning. 

Våren 2009 var 88,8 procent av niondeklassarna behöriga till gymnasieskolans 

nationella och specialutformade program. Det är den lägsta andelen sedan våren 

1998, då slutbetyg enligt det mål- och kunskapsrelaterade systemet delades ut för 

första gången. Under samma period har meritvärdet ökat och uppgick våren 2009 till 

209,6. Föräldrars utbildningsnivå är den bakgrundsfaktor som påverkar resultaten 

mest. Elever med minst en högskoleutbildad förälder hade ett genomsnittligt meritvärde 

på 231,4. Drygt 95 procent av eleverna med minst en högskoleutbildad förälder 

uppnådde behörighet till gymnasieskolan våren 2009. 


Grundskolan 3 

pedagogik. Dessutom räknas de sju internationella skolorna och de tre riksinternatskolorna 

till fristående skolor sedan hösten 2007. 

Den absoluta majoriteten av grundskolans elever, 89 procent, återfinns i 

kommunala skolor. Samtidigt var antalet elever i skolor med fristående huvudman 

det högsta någonsin och uppgick till knappt 96 000 elever, vilket motsvarar 

11 procent av elevunderlaget. I storstäder gick var femte elev i en fristående 

skola. De senaste fem åren har antalet elever i fristående skolor ökat med 26 

procent. 

Diagram 3.1 

Antal elever i grundskolan 

totalt samt i fristående 

skolor läsåren 1974/75– 

2009/10 samt prognos 

t.o.m. läsåret 2016/17 1) 

Antal elever 

1 200 000 

1 000 000 

800 000 

Antal elever totalt 

600 000 

400 000 

200 000 

0 

1974/75 

1976/77 

1978/79 

1980/81 

1982/83 

1984/85 

1986/87 

1988/89 

1990/91 

1992/93 

Elever i fristående skolor 

1994/95 

1996/97 

1998/99 

2000/01 

2002/03 

2004/05 

2006/07 

2008/09 

Läsår 

2010/11 

2012/13 

2014/15 

2016/17 

Tabell 3.1 


15 oktober 1999–2009 

fördelade efter huvudman 

1) 

I antal elever totalt ingår elever i kommunala skolor, sameskolan samt fristående skolor. I antal elever i fristående skola 

ingår elever i internationella skolor och riksinternat. 

1999/00 2000/01 2001/02 2002/03 2003/04 2004/05 2005/06 2006/07 2007/08 2008/09 2009/10 

Grundskolan 1 034 881 1 051 929 1 059 122 1 057 225 1 046 441 1 023 724 995 457 962 349 935 869 906 189 891 727 

totalt 

därav 

Kommunala 

skolor 999 551 1 008 694 1 006 173 997 037 979 244 952 125 919 174 881 505 849 514 816 606 795 648 

Sameskolor 155 163 153 143 143 148 138 132 150 139 131 

Fristående 

skolor 1) 35 175 43 072 52 796 60 045 67 054 71 451 76 145 80 712 86 205 89 444 95 948 

1) 

Fristående skolor inkluderar internationella skolor samt riksinternatskolor. 

Det totala antalet grundskolor hösten 2009 var 4 660. Under 1990-talet var 

antalet kommunala skolor ganska stabilt med små årliga ökningar eller minskningar. 

De senaste åren har antalet emellertid minskat kontinuerligt. Samtidigt 

har antalet fristående skolor ökat och hösten 2009 fanns totalt 709 stycken. 

Sedan 1974/75 har det totala antalet skolor varierat mellan 4 600 och 5 100 

skolor. 


3 Grundskolan 

Diagram 3.2 

Antal skolor i grundskolan 

totalt samt fristående skolor 

läsåren 1974/75–2009/10 

Antal skolor 

6 000 

5 000 

Antal skolor totalt 

4 000 

3 000 

2 000 

1 000 

0 

1974/75 

1976/77 

1978/79 

1980/81 

Antal fristående skolor 

1982/83 

1984/85 

1986/87 

1988/89 

1990/91 

1992/93 

1994/95 

1996/97 

1998/99 

2000/01 

2002/03 

2004/05 

2006/07 

2008/09 

Läsår 

Tabell 3.2 

Antal skolkommuner, 

rektors områden, skolor och 

elever i grundskolan 

15 oktober 1999–2009 

Samtliga kommuner i landet anordnar grundskoleutbildning. Antalet elever 

varierade stort mellan kommunerna, från 230 till 52 700, vilket avspeglar den 

stora variationen i kommunernas invånarantal. Även ifråga om genomsnittligt 

antal elever per skola var variationen mellan kommunerna stor, från 76 till 410. 

De kommunala skolorna hade genomsnittligt sett betydligt fler elever per skola 

än de fristående, 202 jämfört med 135. 

Läsår 

Huvudman 

Antal skolkommuner 

Antal rektorsområden 

Antal elever per 

Elever bosatta i 

annan kommun 1) 

Antal skolor Kommun Skola Antal Andel (%) 

1999/00 289 3 389 5 048 3 581 205 8 495 0,8 

2000/01 289 3 473 5 090 3 640 207 9 438 0,9 

2001/02 289 3 563 5 075 3 665 209 9 812 0,9 

2002/03 289 3 624 5 109 3 658 207 10 575 1,0 

2003/04 290 3 663 5 041 3 608 208 11 192 1,1 

2004/05 290 3 703 4 963 3 530 206 11 639 1,1 

2005/06 290 3 712 4 908 3 433 203 11 497 1,2 

2006/07 290 3 711 4 872 3 318 198 11 317 1,2 

2007/08 290 3 711 4 826 3 227 194 11 325 1,2 

2008/09 290 3 726 4 755 3 125 191 . . 

2009/10 290 3 674 4 660 3 075 191 . . 

därav 

Kommunala 290 2 967 3 946 2 744 202 11 395 1,3 

Sameskola 4 5 5 33 26 . . 

Fristående 2) 185 704 709 519 135 . . 

1) 

Avser enbart elever i kommunala grundskolor. 

2) 

Fristående skolor inkluderar från och med hösten 2007 internationella skolor samt riksinternatskolor. 

En tredjedel av alla skolor hade årskurs 1–6, en femtedel hade årskurs 1–9 och 

en femtedel hade 1–5. En tredjedel av alla elever gick i en skola med årskurs 

1–9. Skolor med årskurs 1–6 alternativt 1–5 hade en fjärdedel respektive en 

tiondel av alla elever. 


Grundskolan 3 

Tabell 3.3 


15 oktober 1999–2009 

fördelade efter årskurs 

och huvudman 

Både bland kommunala och fristående skolor fanns många ganska små enheter, 

räknat i antal elever. Av de kommunala grundskolorna hade en tredjedel 

av skolorna färre än 100 elever. Av de fristående skolorna hade mer än hälften 

färre än 100 elever. Samtidigt fanns det stora grundskolor. Läsåret 2008/09 

var det 43 grundskolor som hade 700 elever eller fler. Alla dessa utom tre var 

kommunala. 

Det totala antalet elever var läsåret 2009/10 lägst i årskurs 4 med 92 300 

elever och högst i årskurs 9 med 114 700 elever. 

Läsår 

Huvudman 

Kön 

Antal elever 

Samtliga 

Åk 1–9 

Åk 1 Åk 2 Åk 3 Åk 4 Åk 5 Åk 6 Åk 7 Åk 8 Åk 9 

1999/00 122 934 124 670 126 800 119 575 116 446 110 353 107 755 105 758 100 590 1 034 881 

2000/01 118 692 122 621 125 094 126 160 119 766 116 539 109 876 107 828 105 353 1 051 929 

2001/02 113 227 117 510 122 726 124 676 126 352 119 993 116 395 110 265 107 978 1 059 122 

2002/03 105 405 112 503 117 626 122 814 125 075 126 717 119 958 116 934 110 193 1 057 225 

2003/04 98 057 104 767 112 900 117 751 123 057 125 648 126 757 120 481 117 023 1 046 441 

2004/05 93 749 97 464 104 948 112 823 118 069 123 379 125 728 127 036 120 528 1 023 724 

2005/06 92 939 93 102 97 278 104 800 113 089 118 101 123 256 125 943 126 949 995 457 

2006/07 91 436 92 555 93 235 97 775 105 378 113 573 118 456 123 833 126 108 962 349 

2007/08 94 685 91 813 93 223 93 758 98 395 105 951 114 122 119 205 124 717 935 869 

2008/09 95 227 94 164 92 107 93 352 93 923 98 461 105 930 114 058 118 967 906 189 

2009/10 99 678 95 714 94 895 92 268 93 732 94 510 99 239 106 961 114 730 891 727 

flickor (%) 48,9 48,6 48,5 48,8 48,5 48,7 49,0 48,6 48,9 48,7 

pojkar (%) 51,1 51,4 51,5 51,2 51,5 51,3 51,0 51,4 51,1 51,3 

därav 

Kommunala 90 855 87 304 86 807 84 095 85 354 81 808 85 234 92 985 101 206 795 648 

flickor (%) 48,7 48,4 48,5 48,7 48,3 48,5 48,6 48,3 48,6 48,5 

pojkar (%) 51,3 51,6 51,5 51,3 51,7 51,5 51,4 51,7 51,4 51,5 

Sameskola 15 33 24 22 18 19 . . . 131 

flickor (%) 40,0 54,5 37,5 40,9 44,4 36,8 . . . 43,5 

pojkar (%) 60,0 45,5 62,5 59,1 55,6 63,2 . . . 56,5 

Fristående 1) 8 808 8 377 8 064 8 151 8 360 12 683 14 005 13 976 13 524 95 948 

flickor (%) 50,6 50,5 49,6 50,6 50,8 50,1 51,8 50,4 51,2 50,7 

pojkar (%) 49,4 49,5 50,4 49,4 49,2 49,9 48,2 49,6 48,8 49,3 

1) 


Läsåret 2009/10 fanns 62 procent av de fristående skolorna och 67 procent 

av eleverna i sådana skolor i tre län; Stockholms, Västra Götalands och Skåne 

län – alltså i storstadslänen. Fristående skolor fanns dock etablerade i samtliga 

län i landet och i allt fler kommuner. I 185 av landets 290 kommuner fanns 

fri stående skolor. 

Fördelningen mellan könen är jämn, dock är andelen flickor i fristående 

skolor 50,7 procent vilket är något högre än i kommunala skolor där motsvarande 

andel uppgår till 48,7 procent. 


3 Grundskolan 

Tabell 3.4 

Antal skolkommuner, skolor 

och elever i fristående 

skolor den 15 oktober 

1999–2009 

Fristående skolor 

Läsår 

Inriktning 


Antal 

skolor 

Antal 

elever 

Andel (%) av 

samtliga elever 

i grundskolan 

1999/00 131 371 35 175 3,4 

2000/01 138 428 43 072 4,1 

2001/02 146 485 52 796 5,0 

2002/03 159 538 60 045 5,7 

2003/04 166 564 67 444 6,4 

2004/05 171 576 71 451 7,0 

2005/06 173 596 76 145 7,6 

2006/07 178 610 80 712 8,4 

2007/08 180 635 86 205 9,2 

2008/09 183 677 89 444 9,9 

2009/10 185 709 95 948 10,8 

därav 

Allmän 175 594 81 568 9,1 

Konfessionell 41 66 7 871 0,9 

Waldorf 29 39 4 311 0,5 

Internationella skolor 4 7 1 950 0,2 

Riksinternatskolor 3 3 248 0,0 

Tidigare skolstart 

Sexåringar har rätt att börja i grundskolan om föräldrarna så önskar. Hösten 

2009 började 99 700 elever i årskurs 1. Av dessa var drygt 1 300 elever högst 

sex år gamla, vilket utgjorde 1,3 procent av alla elever i årskurs 1. I de flesta 

kommuner var mindre än 1 procent av eleverna i årskurs 1 sex år eller yngre. 

Nio kommuner hade tre procent eller högre andel av eleverna i årskurs 1 som 

var sex år eller yngre. 

I fristående skolor var 5 procent sex år eller yngre i årskurs 1 hösten 2009 

jämfört med 1 procent i kommunala skolor. En minskning av andelen 6-åringar 

har skett över tid. Läsåret 1999/00 var andelen sexåringar i fristående skolor 

14,5 procent, medan motsvarande andel i de kommunala skolorna var 3,6 

procent. 

Det var flickorna som var överrepresenterade bland de elever som började 

grundskolan ett år före den obligatoriska skolstarten. Bland sexåringarna i 

årskurs 1 var 62 procent flickor medan pojkarna endast utgjorde 38 procent. 

Fördelningen kan även beskrivas som att andelen sexåringar bland flickorna i 

årskurs 1 var 2 procent och bland pojkarna 1 procent. 

Språkval 

Moderna språk kan läsas både inom språk val och som elevens val. Enligt grundskoleförordningen 

är varje kommun skyldig att erbjuda språkval i minst två av 

språken franska, spanska och tyska. Kommunen är skyldig att anordna undervisning 

om minst fem elever väljer språket och om eleverna bedöms ha möjlighet 

att fortsätta med språket i gymnasieskolan. Även finska och samiska får erbjudas 

eleverna som språkval. Om eleven och elevens vårdnadshavare så önskar, 

ska eleven som alternativ till moderna språk erbjudas undervisning i modersmål, 

svenska som andra språk, svenska, engelska eller teckenspråk. 


Grundskolan 3 

Tabell 3.5 

Antal elever i årskurs 1 den 

15 oktober 1999–2009 

fördelade efter ålder 

Läsår 

Kön 

Huvudman 

Antal elever 

i årskurs 1 

därav 

6 år eller yngre 7 år eller äldre 

antal andel antal andel 

1999/00 122 934 5 005 4,1 117 929 95,9 

2000/01 118 692 4 730 4,0 113 962 96,0 

2001/02 113 227 4 011 3,5 109 216 96,5 

2002/03 105 405 3 249 3,1 102 156 96,9 

2003/04 98 057 3 058 3,1 94 999 96,9 

2004/05 93 749 2 832 3,0 90 917 97,0 

2005/06 92 939 2 775 3,0 90 164 97,0 

2006/07 91 436 1 893 2,1 89 543 97,9 

2007/08 94 685 1 656 1,7 93 029 98,3 

2008/09 95 227 1 313 1,4 93 914 98,6 

2009/10 99 678 1 321 1,3 98 357 98,7 

därav 

flickor 48 692 820 1,7 47 872 98,3 

pojkar 50 986 501 1,0 50 485 99,0 

Kommunala 90 855 882 1,0 89 973 99,0 

Sameskola 15 2 13,3 13 86,7 

Fristående 8 808 437 5,0 8 371 95,0 

1) 


Bland elever t.o.m. årskurs 5 är språkval ovanligt. Det är i årskurs 6 som språkval 

i allmänhet introduceras. Läsåret 2009/10 var det 77 procent av eleverna 

som hade språkval. I årskurserna 7, 8 och 9 uppgick den andelen till 98 procent. 

Högst andel elever som läste moderna språk inom språkval fanns i årskurs 7. 

I årskurs 7 hade 83 procent av eleverna moderna språk som språkval. För årskurs 

9 var andelen betydligt lägre, endast 66 procent. Liksom tidigare år var val 

av moderna språk vanligare bland flickorna. Skillnaden mellan könen var störst 

i årskurs 9 då andelen flickor som läste moderna språk var 12 procentenheter 

större än andelen pojkar. Det språk som var störst för eleverna i årskurs 9 var 

spanska. Ökningen i spanska de senaste åren har medfört att det är det populäraste 

språket för eleverna i grundskolan. 

I senare årskurser var det en högre andel elever som inom språkval läste alternativ 

till moderna språk. Det var 7 procent i årskurs 6 som valde att läsa ett 

alternativ medan motsvarande andel i årskurs 9 var 31 procent. Bland alternativen 

till moderna språk valde flest elever kombinationen svenska/engelska följt 

av engelska. I årskurs 9 läste 20 procent kombinationen svenska/engelska som 

alternativ. Det var en högre andel pojkar än flickor som läste kombinationen 

svenska/engelska, 24 respektive 16 procent. Alternativet engelska hade valts av 

8 procent av eleverna i årskurs 9. 


3 Grundskolan 

Tabell 3.6 

Elever i årskurs 6, 7, 8 och 9 fördelade 

efter språkval 15 oktober 2009 

Årskurs 6 Årskurs 7 Årskurs 8 Årskurs 9 

Andel elever (%) av Andel elever (%) av Andel elever (%) av Andel elever (%) av 

Samtliga 

Samt- 

Samt- 

Samt- 

Typ av språkval 

Flickor Pojkar liga Flickor Pojkar liga Flickor Pojkar liga Flickor Pojkar 

Moderna språk 70,1 71,4 68,9 82,8 86,1 79,6 74,6 79,5 69,9 66,4 72,6 60,6 

Tyska 13,0 11,5 14,4 21,9 20,3 23,4 20,5 19,4 21,5 18,4 17,3 19,5 

Franska 12,7 14,7 10,7 16,7 19,8 13,6 15,0 18,3 11,8 14,3 18,0 10,7 

Spanska 29,9 30,4 29,4 43,8 45,6 42,0 38,6 41,4 35,9 33,1 36,7 29,7 

Övriga mod.språk 14,5 14,7 14,4 0,5 0,4 0,6 0,6 0,5 0,7 0,6 0,6 0,7 

Alt. till mod. språk 6,7 5,9 7,5 14,8 11,8 17,6 22,9 18,6 27,0 30,6 25,1 35,9 

Modersmål 0,0 0,0 0,0 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,0 0,1 0,0 0,1 

sva 0,3 0,3 0,3 0,6 0,5 0,6 0,6 0,6 0,7 0,7 0,6 0,8 

Svenska 0,4 0,3 0,4 0,8 0,6 1,0 1,2 1,0 1,5 1,6 1,3 1,8 

Engelska 2,2 2,0 2,3 3,8 3,2 4,4 6,0 5,2 6,7 7,8 6,8 8,8 

Teckenspråk 0,0 0,1 0,0 0,1 0,1 0,0 0,1 0,1 0,0 0,1 0,1 0,0 

Svenska/Engelska 3,8 3,2 4,4 9,4 7,3 11,4 15,0 11,6 18,1 20,4 16,3 24,4 

Summa språkval 76,8 77,3 76,4 97,6 97,9 97,2 97,5 98,1 97,0 97,0 97,7 96,5 

Undervisning i modersmål och svenska som andraspråk 

Läsåret 2009/10 rapporterades cirka 173 000 grundskoleelever vara berättigade 

till undervisning i modersmål, vilket motsvarar drygt 19 procent av samtliga 

elever. Sedan läsåret 1999/00 har andelen ökat med drygt 7 procentenheter. 

Andelen av de berättigade som deltog i modersmålsundervisning var 53 procent. 

Liksom tidigare år hade de större kommunerna läsåret 2009/10 betydligt 

större andel elever som var berättigade till modersmålsundervisning än de 

mindre. I de tre stor stadskommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö var i 

genomsnitt 38 procent av eleverna i grundskolan berättigade till modersmålsundervisning 

medan motsvarande andel för övriga kommuner med mindre än 

12 500 invånare var knappt 9 procent. Andelen berättigade var ungefär lika stor 

i fristående och i kommunala skolor, cirka 20 procent. I de fristående skolorna 

deltog också en större andel av de berättigade eleverna i modersmålsundervisningen, 

70 procent jämfört med 51 procent. 

Andelen av alla elever som läsåret 2009/10 deltog i undervisning i svenska 

som andraspråk var 8 procent. Andelen av dem som var berättigade till undervisning 

i modersmål och dessutom deltog i undervisning i svenska som andraspråk 

var 41 procent. 


Grundskolan 3 

Tabell 3.7 

Modersmål och svenska som andraspråk 

(SVA) i grundskolan 1999–2009 

Deltagare i modersmålsundervisning 

Deltagare i SVA 

Antal elever 

be rättigade 

till modersmålsundervisning 

Andel (%) 

berättigade 

av samtliga 

elever 

Andel (%) av 

Andel (%) 

utanför 

timplanebunden 

tid 

Läsår 

Huvudman 

Antal 

samtliga 

elever 

berättigade 

elever 

Antal 

samtliga 

elever 

berättigade 

elever 

1999/00 123 057 11,9 63 986 6,2 52,0 63,5 59 188 5,7 48,1 

2000/01 125 253 11,9 65 322 6,2 52,2 61,2 60 218 5,7 48,1 

2001/02 127 929 12,1 66 006 6,2 51,6 52,8 58 151 5,5 45,5 

2002/03 135 945 12,9 73 572 7,0 54,1 54,2 64 125 6,1 47,2 

2003/04 141 930 13,6 76 811 7,3 54,1 56,7 68 017 6,5 47,9 

2004/05 143 665 14,0 78 699 7,7 54,8 55,4 67 777 6,6 47,2 

2005/06 147 415 14,8 80 561 8,1 54,6 59,6 67 519 6,8 45,8 

2006/07 148 674 15,4 83 042 8,6 55,9 54,5 66 667 6,9 44,8 

2007/08 155 210 16,6 83 482 8,9 53,8 52,0 66 886 7,1 43,1 

2008/09 164 183 18,1 87 748 9,7 53,4 32,7 68 289 7,5 41,6 

2009/10 173 147 19,4 92 308 10,4 53,3 60,2 71 382 8,0 41,2 

därav 

Kommunala 153 898 19,3 78 880 9,9 51,3 61,4 63 885 8,0 41,5 

Sameskola 131 100,0 131 100 100 0,0 0 0,0 0,0 

Fristående 19 118 19,9 13 294 13,9 69,5 53,6 7 497 7,8 39,2 

Flickor 85 061 19,6 47 029 10,8 55,3 60,4 33 969 7,8 39,9 

Pojkar 88 086 19,3 45 279 9,9 51,4 60,0 37 413 8,2 42,5 

Fördelningen av antalet elever på olika modersmål har inte förändrats nämnvärt 

de fyra senaste läsåren. Läsåret 2009/10 fanns störst antal elever, liksom 

åren innan, i arabiska och näst störst antal fanns i bosniska/kroatiska/serbiska. 

Andelen av de berättigade som deltog i modersmåls undervisningen var totalt 

sett 53 procent, men den varierade mellan språken. Fortfarande var deltagandet 

i modersmåls undervisning relativt lågt för de mindre modersmålen, men också 

för finska (41 procent). Högst deltagande, över 60 procent, hade elever med 

albanska, arabiska, persiska och somaliska som modersmål. Variationen i deltagande 

var ännu större när det gäller svenska som andraspråk. Högst deltagande i 

undervisning i svenska som andraspråk hade elever med modersmålet somaliska, 

medan elever med modersmålen engelska och finska hade lägst andel. 


3 Grundskolan 

Tabell 3.8 

De tio största modersmålen i 

grundskolan 15 oktober 2009 

Antal 

elever berättigade 

till modersmålsundervisning 

Andel 

(%) 

berättigade 

av 

samtliga 

elever 

Deltagare i modersmålsundervisning 

Andel (%) av 

Andel (%) 

utanför 

timplanebunden 

tid 

Deltagare i SVA 

Andel (%) av 

samtliga berättigade 

samtliga berättiga- 

Modersmål 

Antal elever 

elever 

Antal elever de elever 

Albanska 6 974 0,8 4 385 0,5 62,9 44,2 3 409 0,4 48,9 

Arabiska 32 134 3,6 21 292 2,4 66,3 58,0 18 042 2,0 56,1 

14 588 1,6 6 995 0,8 48,0 58,7 4 881 0,5 33,5 

Bosniska/ 

Kroatiska/ 

Serbiska 

Engelska 9 939 1,1 4 553 0,5 45,8 57,6 1 807 0,2 18,2 

Finska 8 488 1,0 3 471 0,4 40,9 40,6 1 400 0,2 16,5 

Kurdiska/ 5 995 0,7 3 089 0,3 51,5 58,0 3 248 0,4 54,2 

Nordkurdiska 

Persiska 6 692 0,8 4 040 0,5 60,4 69,9 2 361 0,3 35,3 

Somaliska 8 622 1,0 6 205 0,7 72,0 55,8 6 062 0,7 70,3 

Spanska 10 493 1,2 5 237 0,6 49,9 66,2 3 232 0,4 30,8 

Turkiska 5 899 0,7 3 436 0,4 58,2 69,0 3 083 0,3 52,3 

Övriga språk 62 360 7,0 29 469 3,3 47,3 65,0 23 412 2,6 37,5 

(133 st.) 

Ospecificerade 963 0,1 136 0,0 14,1 61,8 445 0,0 46,2 

språk 

Totalt 173 147 19,4 92 308 10,4 53,3 60,2 71 382 7,5 41,2 

Betyg 

Slutbetyg enligt det mål- och kunskapsrelaterade systemet delades ut för första 

gången våren 1998. Betygen sätts utifrån de mål som eleverna enligt kursplanerna 

ska ha upp nått i slutet av årskurs 9 och med hjälp av de betygs kriterier 

som har fastställts. 

Inför urvalet till gymnasieskolan beräknas elevernas meritvärde. Det beräknas 

som summan av betygsvärdena för de 16 bästa betygen i elevens slutbetyg 

(Godkänt räknas som 10 poäng, Väl Godkänt som 15 poäng och Mycket Väl 

Godkänt som 20 poäng). Det möjliga maxvärdet var 320 poäng. 

Genomsnittligt meritvärde 

Det genomsnittliga meritvärdet ökade årligen mellan 1998 och 2004. Därefter 

låg meritvärdet ganska konstant i några år för att därefter åter öka. Våren 2009 

uppgick meritvärdet till knappt 210. 

Flickorna har liksom tidigare läsår ett betydligt högre genomsnittligt meritvärde 

än pojkarna. Könsskillnaden har varit ungefär lika stor sedan läsåret 

1997/98. Våren 2009 var flickornas genomsnittliga meritvärde 220,6 medan 

pojkarnas var 198,9. 


Grundskolan 3 

Diagram 3.3 


i årskurs 9 läsåren 

1997/98–2008/09 


230 

225 

220 

215 

210 

205 

200 

195 

Flickor 

Totalt 

Pojkar 

190 

185 

99/00 

00/01 

01/02 

02/03 

03/04 

04/05 

05/06 

06/07 

07/08 

Läsår 

08/09 

Elever med utländsk bakgrund är en heterogen grupp. En elev i årskurs 9 med 

utländsk bakgrund kan vara född i Sverige och ha två utländska föräldrar, men 

kan också själv ha invandrat före eller under sin skoltid. Eleverna med utländsk 

bakgrund redovisas i tre undergrupper: elever födda i Sverige med två utlandsfödda 

föräldrar, elever som invandrat före år 2000 (före ordinarie grundskolestart) 

samt elever som invandrat år 2000 eller senare. 

Skillnaden i det genomsnittliga meritvärdet mellan elever med utländsk bakgrund 

som är födda i Sverige och elever som invandrat till Sverige före ordinarie 

skolstart är liten, 200,8 respektive 201,2. Elever som var födda utanför Sverige 

och som har invandrat efter ordinarie skolstart har ett betydligt lägre genomsnittligt 

meritvärde jämfört med de två förra grupperna, 158,0. 

Eleverna i de fristående grundskolorna har högre betyg än eleverna i den 

kommunala skolan. Det genomsnittliga meritvärdet för fristående skolor har 

ökat mellan läsåren 1997/98 och 2008/09 från 224,2 till 228,2 och meritvärdet 

för skolor med kommunal huvudman har ökat från 200,8 till 207,4. 

Diagram 3.4 


för skolor med kommunal 

respektive fristående 

huvudman mellan läsåren 

1997/98–2008/09. 


230 

225 

220 

215 

210 

Fristående 

Totalt 

205 

200 

Kommunala 

195 

190 

185 

97/98 98/99 

99/00 

00/01 

01/02 

02/03 

03/04 

04/05 

05/06 

06/07 

07/08 

08/09 

Läsår 


3 Grundskolan 

Spridningen i genomsnittligt meritvärde var stor mellan kommunerna. Det 

högsta genomsnittliga meritvärdet i en kommun var 254,9 (dvs. i snitt Väl 

Godkänt) och lägst var 177,1 (dvs. i snitt drygt Godkänt). 

Flickor nådde målen i större utsträckning än pojkar i alla ämnen utom i 

ämnet idrott och hälsa. Skillnaderna mellan flickors och pojkars genomsnittliga 

meritvärde varierar mellan kommunerna. I fyra av landets 290 kommuner hade 

pojkarna ett högre genomsnittligt meritvärde än flickorna. 

Resultaten varierar stort mellan elever med låg- och högutbildade föräldrar. 

Elever med föräldrar vars högsta utbildning är grundskola hade ett genomsnittligt 

meritvärde på 159,4. Elever med minst en gymnasieutbildad förälder hade 

ett genomsnittligt meritvärde på 193,9 och elever med minst en högskoleutbildad 

förälder hade ett genomsnittligt meritvärde på 231,4. 

Behörighet till gymnasieskolan 

För att en elev ska vara behörig att söka till gymnasieskolans nationella och specialutformade 

program krävs lägst betyget G (Godkänt) i ämnena svenska/svenska 

som andraspråk, engelska och matematik. För de elever som saknar behörighet 

var det individuella programmet tillgängligt. Andelen behöriga till gymnasieskolan 

minskade från 91,4 procent år 1998 till 89,2 procent år 2001. Därefter har 

andelen behöriga varierat mellan 89,1 och 89,9 procent. Våren 2009 var andelen 

behöriga 88,8 procent, vilket är den lägsta andelen sedan 1998 då slutbetyg 

enligt det mål- och kunskapsrelaterade systemet delades ut för första gången. 

En högre andel flickor (89,9 procent), jämfört med pojkar (87,6 procent) var 

behöriga till gymnasieskolan. 

Av de 18 500 eleverna födda utomlands hade 5 200 invandrat till Sverige 

efter ordinarie skolstart. I denna elevgrupp var det 53 procent som var behöriga 

till gymnasieskolan dvs. de klarade minst betyget Godkänt i engelska, matematik 

och svenska/svenska som andraspråk. I gruppen gick endast två av fem ut 

grundskolan med minst betyget Godkänt i grundskolans alla ämnen. 

Av de elever som inte var behöriga att söka till gymnasieskolans nationella och 

specialutformade program hade en av tre utländsk bakgrund. Detta var, liksom 

tidigare år, en stor överrepresentation. Av samtliga elever med mål- och kunskapsrelaterade 

betyg hade 16 procent utländsk bakgrund. Andelen med utländsk 

bakgrund av dem som inte nådde behörighet var betydligt större, 34 procent. 

Diagram 3.5 

Andelen behöriga till 

gymnasieskolan, kommunal 

och fristående huvudman 

läsåren 1997/98–2008/09 

Andel (%) behöriga till gymnasieskolan 

95 

94 

93 

Fristående 

92 

91 

90 

89 

88 

Totalt 

Kommunala 

87 

86 

85 

97/98 98/99 99/00 00/01 01/02 

02/03 

03/04 

Läsår 

04/05 05/06 06/07 07/08 08/09 


Grundskolan 3 

Andelen elever behöriga till gymnasieskolan var 5,5 procentenheter högre i fristående 

skolor (93,7 procent jämfört med 88,2 procent). En jämförelse tio år 

tillbaka i tiden (läsåret 1998/99) visar att andelen behöriga till gymnasieskolan 

minskat med 2 procentenheter för skolor med kommunala huvudmän men 

ökat med en knapp procentenhet för de fristående. 

Drygt 95 procent av eleverna med minst en högskoleutbildad förälder når 

behörighet till gymnasieskolan. Motsvarande andel för elever vars föräldrars 

högsta utbildningsnivå är gymnasieskola respektive grundskola var 86 respektive 

64 procent. 

Vid en jämförelse mellan de olika ämnen som det krävs lägst Godkänt i för 

behörighet, framgår att det är oförändrad andel elever som når målen i ämnet 

matematik, 92,6 procent våren 2009 jämfört med tidigare läsår. Det är en lägre 

andel i engelska och svenska som andraspråk 94,0 respektive 74,5 procent som 

når målen i respektive ämne. I svenska är det 96,7 procent som når målen. 

Andelen bland flickorna som inte uppnår målen i matematik har ökat från 

4,8 procent 1998 till 7,0 procent 2009. Bland pojkarna har andelen som inte 

uppnår målen varierat mer men även här har en successiv ökning skett. År 1998 

var andelen som inte uppnådde målen 5,8 procent av pojkarna, 2009 hade 

andelen stigit till 7,8 procent. Det har hela tiden varit en högre andel bland 

pojkarna som inte nådde målen i matematik, men flickorna har de senaste åren 

närmat sig pojkarnas andel. 

Att inte nå kunskapsmålen i ett eller flera ämnen 

Sedan våren 2005 har andelen elever som når målen i alla ämnen ökat från 75,5 

procent till 77 procent. Därmed var det 23 procent av de elever som avslutade 

grundskolan som inte nådde kunskapsmålen i ett eller flera ämnen. Motsvarande 

andel 1998 var 20,4 procent. 

Av de elever som avslutade årskurs 9 våren 2009 var det 7,9 procent som 

inte fick betyg i ett ämne, 13,9 procent i två eller fler ämnen och 1,2 procent 

som inte nådde målen i något ämne. En mindre andel flickor, 20,1 procent, än 

pojkar, 25,8 procent, nådde inte kunskapsmålen i ett eller fler ämnen. 

Andel elever som saknade betyg i minst ett ämne sjunker med stigande utbildningsnivå 

för föräldrarna. Elever vars föräldrar hade högskoleutbildning 

hade lägst andel, 13 procent. Bland elever vars föräldrars högsta utbildningsnivå 

är gymnasieskola är den andelen 28 procent och för elever vars föräldrars högsta 

utbildningsnivå är grundskola är den 54 procent. 

Andelen elever som inte nådde målen i ett eller flera ämnen varierade mellan 

kommunerna, från 5 till 46 procent. Bland elever med utländsk bakgrund är 

det 25 procent som saknade betyg i två eller fler ämnen vilket är mycket högre 

jämfört med elever med svensk bakgrund, 9 procent. 

Det finns också skillnader mellan de olika ämnena. I de naturorienterande 

ämnena var det en hög andel elever som inte uppnådde målen, mellan 8 och 11 

procent. I svenska som andraspråk var det drygt 25 procent av eleverna som inte 

nådde målen. I övriga ämnen varierade andelen mellan 3 och 8 procent. Flickor 

nådde målen i större utsträckning än pojkar i alla ämnen utom i ämnet idrott 

och hälsa. 


3 Grundskolan 

Diagram 3.6 

Andel elever som saknar 

betyg i ett ämne, två eller 

flera ämnen eller alla 

ämnen i årskurs 9 läsåren 

1998/99–2008/09 

Andel (%) som saknar betyg 

30 

I ett ämne 

25 

20 

I två eller fler ämnen 

I alla ämnen 

15 

10 

5 

Tabell 3.9 

Slutbetyg i årskurs 9 läsåren 

1999/00–2008/2009 

0 

98/99 

99/00 

00/01 

01/02 

02/03 

03/04 

04/05 

05/06 

06/07 

07/08 

08/09 

Läsår 

Läsår 

Huvudman 

Bakgrund 

Elever som avslutat åk 9 

Elever som avslutat åk 9 som fått eller skulle ha fått betyg enligt 

det mål- och kunskapsrelaterade betygssystemet 

Genomsnittligt 

meritvärde 1) 

Andel (%) elever som 

är behöriga till 

gymnasieskolan 

Andel (%) elever som 

ej nått målen i ett, 

flera eller alla ämnen 

Totalt Flickor Pojkar Totalt Flickor Pojkar Totalt Flickor Pojkar Totalt Flickor Pojkar 

1999/00 99 957 48 759 51 198 202,9 214,6 191,8 89,4 91,3 87,7 24,3 20,1 28,2 

2000/01 104 792 51 052 53 740 202,9 214,6 191,8 89,2 91,0 87,4 25,7 21,6 29,7 

2001/02 107 134 52 342 54 792 204,6 215,6 194,0 89,5 91,0 88,0 25,4 21,6 29,0 

2002/03 109 378 53 830 55 548 205,4 216,0 195,0 89,9 91,0 88,7 25,3 21,9 28,5 

2003/04 116 361 56 686 59 675 206,9 218,1 196,3 89,6 91,1 88,2 24,1 20,7 27,4 

2004/05 119 894 58 539 61 355 206,3 217,3 195,8 89,2 90,7 87,7 24,5 21,2 27,7 

2005/06 126 588 61 922 64 666 206,8 218,3 195,7 89,5 90,7 88,3 24,0 20,6 27,4 

2006/07 125 620 60 879 64 741 207,3 218,8 196,5 89,1 90,4 87,9 23,9 20,7 27,0 

2007/08 123 322 60 179 63 143 209,3 220,6 198,5 88,9 89,9 87,9 23,4 20,3 26,3 

2008/09 119 042 58 175 60 867 209,6 220,6 198,9 88,8 89,9 87,6 23,0 20,1 25,8 

därav 

Kommun 106 116 51 516 54 600 207,4 218,6 196,8 88,2 89,4 87,0 23,8 20,7 26,6 

Fristående 12 926 6 659 6 267 228,2 237,4 218,6 93,7 94,0 93,3 16,5 14,9 18,1 

Elever med 

svensk bakgrund 100 513 49 269 51 244 213,2 224,5 202,3 91,2 92,3 90,1 19,9 17,1 22,7 

Elever med 

utländsk bakgrund 18 529 8 906 9 623 189,4 198,5 180,9 75,5 76,6 74,5 39,7 36,8 42,4 

därav 

Födda i Sverige 10 447 4 996 5 451 200,8 210,4 191,9 84,2 84,9 83,6 32,4 29,3 35,3 

Födda utanför 

Sv, inv. före 2000 2 834 1 386 1 448 201,2 210,6 192,3 84,6 85,0 84,3 30,8 28,6 33,0 

Födda utanför Sv, 

inv. 2000 el. senare 5 248 2 524 2 724 158,0 166,1 150,4 53,0 55,1 51,1 59,2 56,3 61,8 

Föräldrarnas högsta utbildning 2) 

Förgymnasial 

utbildning 6 010 2 894 3 116 159,4 166,8 152,4 64,0 65,3 62,8 54,4 51,0 57,4 

Gymnasial 

utbildning 54 881 26 776 28 105 193,9 205,0 183,2 86,1 87,7 84,5 28,4 24,9 31,9 

Eftergymnasial 

utbildning 56 287 27 607 28 680 231,4 242,6 220,5 95,1 95,7 94,6 13,3 11,3 15,2 

1) 

I resultatredovisningen har meritvärdet beräknats för de elever som fått betyg i minst ett ämne. 

2) 

Uppgifter om föräldrarnas högsta utbildning saknas för 1 864 elever som avslutat åk 9 2008/09. 


Grundskolan 3 

Ämnesprov 

Resultaten på de nationella ämnesproven i svenska/svenska som andraspråk, 

engelska och matematik i årskurs nio är ett annat mått på elevernas prestationer. 

Ämnesproven, som är obligatoriska, genomfördes första gången vårterminen 

1998. Mellan 1998 och 2002 gällde insamlingen endast ett urval skolor. Från 

och med 2003 samlas samtliga elevers resultat in. 

Följande uppgifter samlas in för varje elev: sammanvägt provresultat i svenska 

och svenska som andraspråk, engelska och matematik men även betyg för respektive 

delprov i engelska, svenska eller svenska som andraspråk. I matematik 

finns inga delprovsbetyg, där samlas istället elevens totala antal G- och VGpoäng 

in. 

Alla elever i årskurs nio deltog inte i varje ämnesprov. Vissa elever deltog endast 

i något delprov. 96 procent av dem som fick betyg i svenska deltog i samtliga 

svenska delprov, medan motsvarande andel för svenska som andraspråk var 

81 procent. Andelen redovisade elever som deltog i samtliga engelskprov var 95 

procent och i matematik 93 procent. Det råder generellt en större överensstämmelse 

mellan måluppfyllelsen i ämnesproven och slutbetygen vad gäller svenska 

och engelska än i matematik. Slutbetygen i matematik visar en betydligt högre 

grad av måluppfyllelse än vad proven gör. 

I ämnet svenska var det 96,7 procent av eleverna som nådde målen, vilket 

innebär att ämnesprovet i svenska var det prov eleverna klarade bäst. Pojkarna 

når inte målen i samma utsträckning som flickorna. Bland pojkarna var det 4,6 

procent som inte nådde målen i svenska, motsvarande för flickorna var 1,9 procent. 

Skillnaden gäller för samtliga delprov i ämnet 

I svenska och svenska som andraspråk används samma prov men bedömningen 

av resultaten för eleverna som läser svenska som andraspråk görs utifrån 

ämnets egna kursplan. Ungefär 6 procent av alla elever, vilket motsvarar 7 338 

elever, läser svenska som andraspråk. Totalt 81,1 procent nådde målen i svenska 

som andraspråk. Detta innebär att det var 18,9 procent som inte nådde målen. 

Variationen mellan delproven är stor; i läsförståelse var det 35,2 procent och i 

delprovet skriftlig förmåga 20,6 procent som inte nådde målen. I delprovet som 

prövar muntlig förmåga var motsvarande andel 10,7 procent. För samtliga delprov 

i svenska som andraspråk fanns könsskillnader där flickorna nådde målen 

i högre utsträckning än pojkarna. Den minsta skillnaden mellan pojkar och 

flickor avseende delproven finner man i muntlig förmåga. 

I ämnesproven i engelska nådde 95,8 procent av eleverna målen. Andelen 

elever som inte nådde målen varierade mellan de olika delproven. Det muntliga 

delprovet hade lägst andel elever som inte når målen, 3,7 procent. Den högsta 

andelen återfanns på det receptiva delprovet där 7,1 procent inte nådde målen. 

För det skriftliga delprovet var motsvarande andel 5,7 procent. Resultaten för 

ämnesproven i engelska har varit relativt stabila sedan 2005 då det sammanvägda 

resultatet samlades in för första gången för samtliga elever i årskurs 9. 

Provresultatet i matematik visade att 87,0 procent av eleverna nådde målen 

på ämnesproven. Jämfört med de andra ämnena är matematik det ämne där 

eleverna har svårast att nå målen. Tidigare läsår har en högre andel flickor inte 

nått målen jämfört med pojkar. Den skillnaden fanns inte kvar 2009. Andel 

elever som inte nått målen har tidigare legat mellan 9 och 16 procent. 


3 Grundskolan 

Tabell 3.10 

Ämnesprovsresultat i årskurs 9 läsåret 2008/09 

Ämne 

Delprov/Prov 

Engelska 

Totalt Flickor Pojkar 

Andel (%) elever Andel (%) elever Andel (%) elever 

Ej nått 

Ej nått 

G VG MVG målen G VG MVG målen G VG MVG 

Sammanvägt provresultat 36 44 16 4 36 44 16 4 36 44 16 4 

Muntlig förmåga (delprov A) 38 39 20 4 36 39 21 4 39 39 19 4 

Receptiv förmåga (delprov B) 35 42 16 7 37 41 14 7 33 43 17 7 

Skrivande förmåga (delprov C) 42 37 16 6 40 39 16 5 44 34 15 7 

Matematik 

Provresultat 1) 48 30 9 13 47 30 10 13 49 30 9 13 

Svenska 


Läsförståelse (delprov A) 39 43 10 8 31 48 15 6 47 37 6 10 

Muntlig förmåga (delprov B) 40 43 15 2 31 47 21 1 49 38 10 3 

Skriftlig förmåga (delprov C) 49 34 11 7 39 41 16 4 58 27 6 9 

Svenska som andraspråk 


Läsförståelse (delprov A) 45 18 2 35 42 21 3 34 47 16 1 36 

Muntlig förmåga (delprov B) 55 28 6 11 51 32 7 11 59 26 5 10 

Skriftlig förmåga (delprov C) 59 18 3 21 57 22 4 17 60 15 2 23 

1) 

I matematik ges inga delprovsbetyg. 

Ej nått 

målen 

Bakgrundsfaktorerna svensk och utländsk bakgrund samt föräldrarnas utbildningsnivå 

påverkar elevernas resultat. När det gäller ämnesprovet i svenska är 

det många elever med utländsk bakgrund som inte gör provet i svenska utan 

istället skriver provet i svenska som andraspråk. Andelen elever med utländsk 

bakgrund som inte nådde målen för ämnesproven i engelska var 8,2 procent, 

motsvarande för elever med svensk bakgrund var 3,5 procent. Av elever med 

svensk bakgrund var det 11,6 procent som inte nådde målen för ämnesproven i 

matematik, motsvarande för elever med utländsk bakgrund var 20,9 procent. 

Föräldrarnas utbildningsnivå är den bakgrundsfaktor som påverkar resultaten 

i störst utsträckning. Bland elever med föräldrar som endast har förgymnasial 

utbildning var det 9,0 procent som inte nådde målen för ämnesprovet i svenska 

medan det bland elever som har minst en förälder med eftergymnasial utbildning 

var 1,5 procent som inte nådde målen. Av de elever vars föräldrar har högst 

förgymnasial utbildning var det 14,6 procent som inte nådde målen i engelska 

och 29,4 procent som inte nådde målen i matematik, motsvarande bland elever 

med någon förälder som har eftergymnasial utbildning var 1,7 procent i engelska 

och 7,2 procent i matematik. 

Övergång till gymnasieskola 

Hösten 2009 gick nästan 99 procent av de elever som lämnade grundskolan 

vårterminen 2009 i gymnasieskolan. Det var i stort sett samma andel som under 

de senaste åren. Om de individuella programmen räknas bort var övergångsfrekvensen 

90 procent. 


Grundskolan 3 

Tabell 3.11 

Sökande- och övergångsfrekvens 

till gymnasieskolan 

hösten 1999–2009 för elever 

som avslutat grundskolan 

årskurs 9 våren samma år 

Det fanns ingen skillnad mellan flickor och pojkar när det gäller sökandeoch 

övergångsfrekvens till gymnasieskolan. Däremot sökte och började elever 

med utländsk bak grund i något mindre utsträckning, vilket bl.a. kan hänga 

samman med att elever med utländsk bakgrund oftare har en ofullständig 

grundskole utbildning. 

År 

Antal saknade betyg 

Behörighet till gymnasiskolan 

Huvudman 

Utländsk bakgrund 

Kön 

Sökande till 

gymnasieskolan från åk 9 

Antal elever i 

gymnasieskolan från åk 9 

Antal 

elever som 

avslutat åk 9 Antal 

Andel (%) av 

elever som 

avslutat åk 9 1) 

Antal 

1999 96 647 94 936 98,2 94 329 97,6 

2000 99 957 96 997 96,8 97 199 97,5 

2001 104 792 102 408 98,0 101 843 97,5 

2002 107 134 104 304 97,6 104 462 97,8 

2003 109 378 107 078 98,2 106 824 97,9 

2004 116 361 114 268 98,5 113 769 98,1 

2005 119 894 116 514 97,5 117 076 97,9 

2006 126 588 124 113 98,2 123 610 97,8 

2007 125 620 121 777 97,1 123 623 98,6 

2008 123 322 121 544 98,8 121 367 98,6 

2009 119 042 117 465 98,9 117 308 98,8 

därav 

Elever som nått målen i alla ämnen 91 118 90 712 99,6 90 687 99,6 

Elever som är behöriga till gymnasieskolan 105 048 104 506 99,6 104 432 99,5 

Andel (%) av 

elever som 

avslutat åk 9 1) 

Elever som ej nått målen i ett ämne 9 395 9 325 99,4 9 301 99,2 

i två eller flera ämnen 16 470 15 827 96,8 15 633 95,6 

i alla ämnen 1 379 990 75,4 1 069 81,4 

Kommunala 106 116 104 776 99,0 104 671 98,9 

Fristående 2) 12 926 12 689 98,6 12 637 98,2 

Flickor 58 175 57 510 99,1 57 378 98,8 

Pojkar 60 867 59 955 98,8 59 930 98,7 

Elever med svensk bakgrund 100 513 99 394 99,2 99 271 99,0 

Elever med utländsk bakgrund 18 529 18 071 97,5 18 037 97,3 

1) 

Beräknas utifrån de elever som har fullständiga och korrekta personnummer i registret över elever som avslutat år 9. 

2) 

Inklusive internationella skolor och riksinternatskolor. 

Lärare 

Antalet tjänstgörande lärare (exkl. korttidsanställda) i grundskolan var 85 800 

personer oktober 2009. Den genomsnittliga tjänstgöringsgraden var 85 procent. 

Det betyder att antalet lärare omräknat till heltidstjänster var knappt 73 300. 

Den andel av årsarbetskraften (dvs. efter omräkning till heltidstjänster) som 

hade pedagogisk högskoleexamen uppgick till 87 procent. Kvinnliga lärare hade 

i större utsträckning än manliga en pedagogisk högskoleexamen. 

I de fristående skolorna var andelen lärare (omräknat till heltidstjänster) med 

pedagogisk högskoleexamen 70 procent. Andelen utbildade lärare var väsentligt 

lägre i fristående skolor än i kommunala skolor där den var 88 procent. Mellan 

kommunerna varierade andelen av årsarbetskraften som hade pedagogisk högskoleexamen 

från omkring 72 till 98 procent. 


3 Grundskolan 

Lärartätheten, beräknad som antal lärare (omräknat till heltidstjänster) per 

100 elever, uppgick hösten 2009 till 8,2. 

Lärartätheten var lägre i fristående skolor (7,6) än i skolor med kommunal 

huvudman (8,3). Tio år tidigare, läsåret 1999/00, var lärartätheten dock högre i 

de fristående skolorna än i de kommunala. Bland kommunerna varierade lärartätheten 

från 7,1 till 11,6 lärare per 100 elever. Lärartätheten var generellt sett 

störst i glesbygdskommuner. 

Personaltätheten dvs. antal pedagogisk personal (årsarbetare) per 100 elever, 

var 8,7 läsåret 2009/10. I detta mått ingår lärare (inkl. förskollärare), fritidspedagoger 

och fritidsledare. Personaltätheten var alltså 0,5 heltidstjänster högre 

än lärartätheten, som var 8,2. Det bör framhållas att det personaltillskott som 

verksamhetsintegrationen ger, med stor säkerhet i första hand avser de lägsta 

årskurserna. 

Diagram 3.7 

Antal lärare (heltidstjänster) 

per 100 elever i grundskolan 

1991/92–2009/10 

Antal lärare (heltidstjänster) per 100 elever 

9,5 

9,0 

8,5 

8,0 

7,5 

7,0 

6,5 

6,0 

5,5 

5,0 

91/92 

94/95 

97/98 

00/01 

03/04 

06/07 

Läsår 

09/10 

Sedan lång tid vet vi att könsfördelningen bland tjänstgörande lärare i grundskolan 

är ojämn, en obalans som ökat över tid. Läsåret 2009/10 var andelen 

kvinnor 76 procent, en procent högre andel än föregående läsåren medan den 

tretton år tidigare – läsåret 1994/95 – var 71 procent. Även bland skolledarna 

var andelen kvinnor hög. Läsåret 2009/10 var andelen kvinnliga skolledare 

67 procent. 

Fr.o.m. läsåret 2003/04 insamlas uppgifter om samtliga studie- och yrkesvägledare. 

Tidigare år insamlades endast uppgifter om studie- och yrkesväg ledare 

som hade undervisning i sin tjänst. Hösten 2009 fanns 870 tjänstgörande 

studie- och yrkesvägledare och 77 procent var kvinnor. Omräknat till heltidstjänster 

fanns 618 studie- och yrkesvägledare i grundskolan hösten 2009. I de 

kommunala skolorna var antalet heltidstjänster 570 och i de fristående skolorna 

fanns 46 heltidstjänster. 

Detta innebär att det fanns 1 heltidstjänst per 500 elever i årskurs 7–9 i de 

kommunala skolorna och 1 heltidstjänst per 1 000 elever i de fristående skolorna. 

Cirka 68 procent av studie- och yrkesvägledarna i kommunala skolor hade 

studie- och yrkesvägledarutbildning och 30 procent hade studie- och yrkesvägledarutbildning 

i de fristående skolorna. 


Grundskolan 3 

Tabell 3.12 

Lärare i grundskolan 15 oktober 1999–2009 1) 

Läsår Antal tjänstgörande lärare 2) 

Pedagogisk 


Genomsnittlig 

tjänstgöringsgrad 

i % 

Antal lärare 

omräknat till 

heltidstjänster 

Antal lärare 

(heltidstjänster) 


Exkl. 

lärare i 

modersmål 

och 

Totalt SVA 

Antal 

pedagog. 

personal 

per 100 

elever 3) 

Huvudman Totalt 

därav 

Kvinnor Män 

Totalt 

därav med 

tillsvidareanställning 

1999/00 Samtliga lärare 87 374 64 355 23 019 90 78 391 65 141 7,6 7,3 7,8 

Andel (%) med ped. utbildn. 85,7 87,9 79,4 . 87,0 95,0 . . 








Andel (%) med ped. högskoleex. 80,1 83,3 71,3 . 81,5 90,1 . . . 












Antal med ped. högsk.examen 72 830 56 794 16 036 87 63 372 59 184 7,1 . . 


Kommun Samtliga lärare 76 652 58 269 18 383 86 65 979 59 381 8,3 7,8 8,8 


Sameskola Samtliga lärare 24 22 2 77 19 12 14,2 7,7 17,5 

Andel (%) med ped. högskoleex. 70,8 77,3 .. . 80,0 91,3 . . . 

Fristående 4) Samtliga lärare 9 332 6 607 2 725 78 7 257 6 179 7,6 7,4 8,0 


1) 


2) 

Lärare, skolledare och SYV med undervisning. 

3) 

Lärare, skolledare och SYV med undervisning samt förskollärare, fritidspedagoger och fritidsledare. 

4) 


Kostnader 

Kostnaden för samtliga skolor på grundskolenivå år 2009 var 77 miljarder kronor, 

inklusive hemkommunens kostnad för skolskjuts och nystartade fristående 

grundskolor. Av den totala kostnaden utgjordes knappt 91 procent av kostnader 

för kommunala grundskolor och 9 procent avsåg kostnader för fristående skolor. 

Kostnaden för riksinternatskolor och internationella skolor ingår i kostnaden 

för fristående skolor. 

Kostnaden för den kommunala grundskolan år 2009 var 67,6 miljarder 

kronor, exklusive hemkommunens kostnad för skolskjuts. Räknat per elev 

motsvarar det 83 700 kronor. 


3 Grundskolan 

För grundskolan har samtliga delkostnader per elev ökat. Kostnaden per elev 

för undervisning beräknas uppgå till 42 700 kronor. En annan post som också 

utgör en stor del av den totala kostnaden för grundskolan är kostnaden för 

lokaler. 

Jämfört med kommunala grundskolor har fristående grundskolor i genomsnitt 

lägre kostnader per elev för undervisning, elevvård, lokaler och övriga kostnader. 

1 Däremot var kostnader per elev för skolmåltider samt läromedel m.m. 

högre. I fristående grundskolor är kostnaden för läromedel, utrustning och skolbibliotek 

per elev 900 kronor högre än i kommunala grundskolor. År 2009 var 

kostnaden för elevvård 750 kronor högre per elev i kommunal grundskola än i 

fristående grundskola. 

Antalet elever i fristående grundskolor 2 var 91 500. År 2009 kostade en elev i 

fristående grundskola i genomsnitt 77 300 kronor. Notera att fristående skolor 

saknar avdragsrätt för mervärdeskatt. 

Sedan 1999 har en elev i fristående grundskola kostat ungefär lika mycket 

som en elev i kommunal grundskola. År 2000 var kostnaden per elev för första 

gången högre i fristående grundskola än i kommunal grundskola. Fristående 

skolor var dyrare fram till 2005. 

Diagram 3.8 

Kostnad per elev i 

kommunal respektive 

fristående grundskola 

1999–2009 (index där 

1999=100, fasta priser) 

Index (1999 = 100) 

200 

180 

160 

140 

120 

Fristående 

100 

Kommunala 

Läsår 

80 

1999 

2000 

2001 

2002 

2003 2004 

2005 

2006 

2007 

2008 

2009 

Sameskolans kostnader uppgick år 2008 till 33,5 miljoner kronor (inkl. skolskjutsar, 

elevresor, reseersättningar och skolhem). Räknat per elev (inkl. elever 

i integrerad undervisning) motsvarade det 128 200 kronor. En av de större 

skillnaderna när det gäller kostnaden för sameskolan jämfört med den kommunala 

grundskolan var att skolskjutsar och elevhem kostade betydligt mer i sameskolan, 

6 400 kronor per elev jämfört med 2 790 kronor per elev i kommunal 

grundskola. 

1 

Alla övriga kostnader som inte ingår i ovanstående kostnadsslag, t.ex. SYV-verksamhet, skolledning, 

administration och kostnad för kompetensutveckling så som kursavgift (exkl. lönekostnader). 

2 

I gruppen fristående grundskolor ingår riksinternatskolor och internationella skolor. I elevantalet ingår inte 

elever i nystartade fristående grundskolor, dvs. skolor som inte har haft verksamhet under hela 2008. 


Grundskolan 3 

Tabell 3.13 

Kostnader för grundskolan 2005–2009, fördelade 

på huvudman och kostnadsslag (löpande priser) 

Kostnad 

totalt mkr 

Samtliga huvudmän 1) Kommunal huvudman 2) Fristående skolor 3) 

Andel 

(%) 

Kostnad per 


Kostnad 

totalt mkr 

Andel 

(%) 

Kostnad per 

elev 4) , kr 

Kostnad 

totalt mkr 

Andel 

(%) 

Kostnad per 


2005 Totalt 73 663 100 72 900 68 632 100 73 000 4 997 100 69 200 

2006 Totalt 74 056 100 75 500 68 459 100 75 600 5 567 100 71 500 

2007 Totalt 75 296 100 79 200 69 184 100 79 500 6 077 100 73 600 

2008 Totalt 77 902 100 83 600 71 013 100 84 000 6 853 100 77 000 

2009 Totalt 77 436 100 85 900 70 146 100 86 500 7 254 100 77 300 

därav 

Undervisning 38 410 50 42 700 34 621 49 42 800 3 779 52 41 300 

Lokaler 14 973 19 16 600 13 501 19 16 700 1 463 20 16 000 

Skolmåltider 4 688 6 5 200 4 164 6 5 200 522 7 5 700 

Läromedel, utrustn., bibliotek 2 870 4 3 200 2 500 4 3 100 368 5 4 000 

Skolskjuts 2 538 3 2 800 2 538 4 2 800 . . . 

Elevvård 1 894 2 2 100 1 762 3 2 200 131 2 1 400 

Övrigt 11 881 15 13 200 11 061 16 13 700 808 11 8 800 

1) 

Kostnaden för riksinternatskolor, internationella skolor samt sameskolan (inkl. sameskolans kostnad för elevhem), ingår i kostnad totalt. 

2) 

Skolkommunernas kostnad för utbildning inklusive hemkommunernas kostnad för skolskjuts. 

3) 

Fristående skolor med kommun- eller statsbidrag. Kostnaden för riksinternatskolor och internationella skolor ingår from 2007 i kostnaden för fristående skolor. Kostnaden 

per elev avser fristående skolor som bedrivit verksamhet under hela verksamhetsåret. I kostnaden totalt ingår även kostnader för skolor som inte haft verksamhet hela 

året (61,8 milj. kr för 2005, 120,8 milj. kr för 2006, 66,9 milj. kr för 2007, 201milj. kr för 2008 samt 184,5 milj. kr). 

4) 


5) 

Kostnaden för fristående skolor som endast haft verksamhet under en del av året ingår ej. 

Fristående grundskolor finansierar sin verksamhet i huvudsak genom bidrag 

från elevernas hemkommuner. Ersättning per elev till fristående grundskolor var 

71 900 kronor år 2009. Dessa bidrag täcker 93 procent av de fristående 

grundskolornas totala kostnader per elev 2009. 



4. 

obligatoriska särskolan

4 Obligatoriska särskolan 

4. Obligatoriska särskolan 


Allt färre elever går i den obligatoriska särskolan. År 2009 gick 12 700 elever i 

särskolan. Det utgör 1,4 procent av alla elever i den obligatoriska skolan. Även den 

andelen minskar. Endast 4 procent av särskolans elever gick i en fristående skola. 

20 procent av eleverna i särskolan är integrerade i grundskolan. I särskolor med 

kommunalhuvudman har nio av tio pedagogisk högskoleexamen (heltidstjänster) och 

i fristående särskolor har knappt hälften av lärarna pedagogisk högskoleexamen. 

Utbildningen i den obligatoriska särskolan syftar till att ge utvecklingsstörda 

barn och ungdomar en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning. 

Utbildningen ska så långt det är möjligt motsvara den som ges i grundskolan 

(Skollagen 6 kap.1§). 

Den obligatoriska särskolan består av grundsärskola och träningsskola. Den 

innebär nio års skolplikt för alla barn och ungdomar mellan 7 och 16 år. Därutöver 

har eleverna rätt till ett tionde, frivilligt skolår för att komplettera utbildningen. 

I grundsärskolan går elever med lindrig utvecklingsstörning. Eleverna 

undervisas i samma ämnen som grundskolans elever. Ämnenas innehåll och 

omfattning anpassas dock till varje elevs förutsättningar. Eleverna i träningsskolan 

har funktionsnedsättning som gör att de inte kan tillgodogöra sig undervisningen 

i grundsärskolan. Styrelsen för särskolan avgör om en elev som tas emot 

i särskolan ska gå i grundsärskolan eller träningsskolan. 

Läsåret 2009/10 var 12 673 elever mottagna i den obligatoriska särskolan. 

Två tredjedelar, 8 600 elever, gick i grundsärskolan och en tredjedel, 4 000 

elever, i träningsskolan. 

Diagram 4.1 

Elevutveckling i den obligatoriska 

särskolan 1992–2009 

Elevantal 

15 000 

12 500 

Obligatorisk särskola, totalt 

10 000 

Grundsärskola 

7 500 

5 000 

2 500 

Träningsskola 

0 

92/93 

94/95 

96/97 

98/99 

00/01 

02/03 

04/05 

06/07 

08/09 

Läsår 


Obligatoriska särskolan 4 

Under perioden 1992/93–2009/10 har antalet elever i den obligatoriska 

sär skolan ökat med 54 procent. Den största ökningen har ägt rum i grund - 

sär skolan där antalet elever har ökat med 63 procent. I träningsskolan ökade 

antalet elever med 37 procent under samma tidsperiod. Antalet elever ökade 

kontinuerligt fram till läsåret 2003/04 för att sedan minska i likhet med elevantalet 

i grundskolan. 

Diagram 4.2 

Andel (%) elever i särskolan 

av samtliga elever i 

grundskolan, särskolan 

och specialskolan 

1992/93–2009/10 

Andel elever (%) 

1,6 


1,4 


1,2 

1,0 

0,8 

0,6 

0,4 

0,2 

0,0 

92/93 

93/94 

94/95 

95/96 

96/97 

97/98 

98/99 

99/00 

00/01 

01/02 

02/03 

03/04 

04/05 

05/06 

06/07 

07/08 

08/09 

09/10 

Läsår 

Andelen elever som går i den obligatoriska särskolan utgör cirka 1,4 procent av 

samtliga elever i den obligatoriska skolan. Denna andel har ökat under en längre 

tid. Läsåret 1992/93 utgjorde eleverna i den obligatoriska särskolan knappt 

en procent av samtliga elever i den obligatoriska skolan. Ökningen av andelen 

elever mottagna i den obligatoriska särskolan har stannat av och minskat något 

sedan de senaste tre läsåren. 

Tabell 4.1 

Antal elever i den obligatoriska 

särskolan den 

15 oktober 1999–2009 

fördelade efter huvudman 

Antal 

skolor 

Antal elever 

i obligatorisk särskola 

därav 




Samtliga 

elever 

1999/00 269 645 8 568 3 901 12 469 

2000/01 273 664 9 386 4 093 13 479 

2001/02 273 712 9 918 4 343 14 261 

2002/03 280 729 10 482 4 279 14 761 

2003/04 278 742 10 672 4 244 14 916 

2004/05 281 755 10 447 4 268 14 715 

2005/06 280 744 10 303 4 091 14 394 

2006/07 282 755 10 143 4 247 14 390 

2007/08 281 722 9 803 4 081 13 884 

2008/09 281 714 9 135 4 126 13 261 

2009/10 285 722 8 640 4 033 12 673 

därav Integrerade 1 706 0 1 706 

Kommuner 285 685 8 359 3 810 12 169 

Landsting 1 1 0 2 2 

Fristående 31 36 279 223 502 

Pojkar . . 5 235 2 501 7 736 

Flickor . . 3 405 1 532 4 937 



Tabell 4.2 

Lärare i den obligatoriska 

särskolan 15 oktober 

1999–2009 1) 

Läsåret 2009/10 fanns en obligatorisk särskola som bedrevs i landstingsregi och 

685 särskolor med kommunal huvudman i 285 kommuner. Det fanns även 36 

fristående skolor i 31 kommuner. 

Av det totala antalet elever i den grundsärskolan var 20 procent integrerade 

i grundskolan, d.v.s. de gick minst halva tiden tillsammans med elever i en 

grundskoleklass. Andelen integrerade elever har varit på ungefär samma nivå 

under de senaste 10 åren. På kommunnivå varierar andelen integrerade elever 

mellan 0 och 100 procent. Könsfördelningen i den obligatoriska särskolan var 

39 procent flickor och 61 procent pojkar, en könsfördelning som i stort sett är 

oförändrad genom åren. 

Läsår 

Pedagogisk 


Huvudman 

Antal tjänstgörande lärare 

Genomsnittlig 


i procent 

Antal lärare omräknat 

till heltidstjänst 

därav med 


Totalt 

Antal lärare 

(heltidstjänst) 


därav 

Totalt Kvinnor Män 

1999/00 Samtliga lärare 3 870 744 3 126 68 2 626 2 132 25 

Andel (%) med ped. högsk.examen 90,0 83,2 91,6 . 92,0 96,2 . 

2000/01 Samtliga lärare 4 198 831 3 367 69 2 884 2 327 25 


2001/02 Samtliga lärare 4 482 3 594 888 67,9 3 044 2 469 25,3 




2003/04 Samtliga lärare 4 827 3 813 1 014 66,3 3 202 2 616 25,8 













Antal med ped. högsk.examen 4 194 3 367 827 63,4 2 659 2 484 . 


Per huvudman 

Kommun (samtliga lärare) 4 662 3 645 1 017 61,6 2 870 2 612 27,3 


Landsting (samtliga lärare) 0 . . . . . . 

Andel (%) med ped. högsk.examen . . . . . . . 

Fristående (samtliga lärare) 283 213 70 54,7 155 147 34,9 


1) 



Obligatoriska särskolan 4 

Lärare 

I oktober 2009 tjänstgjorde 4 900 lärare i den obligatoriska särskolan varav 

4 200 med kommunal huvudman. Drygt var femte lärare var man. Den genomsnittliga 

tjänstgöringsgraden var 61,2 procent och omräknat till heltidstjänster 

var antalet lärare (samtliga huvudmän) 3 000. 

I fristående skolor fanns det 300 tjänstgörande lärare. Den genomsnittliga 

tjänstgöringsgraden var 54,7 procent, jämfört med 61,2 procent för kommunal 

huvudman. Omräknat till heltidstjänster uppgick antalet lärare till 155. 

Totalt bland alla huvudmän fanns det 27 lärare per 100 elever i den obligatoriska 

särskolan. I beräkningen ingår inte integrerade elever. I fristående skolor 

var antalet lärare per 100 elever 35. 

Andelen lärare (heltidstjänster) med pedagogisk högskoleexamen var 87,9 

procent läsåret 2009/10. I fristående särskolor var andelen med pedagogisk 

högskoleexamen lägre än i skolor med kommunal huvudman, 45,8 procent 

jämfört med 90,2 procent. 

Kostnader 

Den totala kostnaden för den obligatoriska särskolan (kommunal huvudman) 

uppgick år 2009 till 4,1 miljarder kronor. 1 Kostnaden per elev uppgick till 

329 500. 2 

Den största kostnadsposten i den obligatoriska särskolan var undervisningskostnaden 

3 som utgjorde 49 procent av den totala kostnaden. Kostnaden för 

undervisning i den obligatoriska särskolan uppgick år 2008 till 171 900 kronor 

per elev. Lokalkostnaden utgjorde 9 procent av den totala kostnaden och var 

34 900 kronor per elev. Läromedels- och utrustningskostnaden samt kostnaden 

för skolmåltider uppgick till 5 900 kronor per elev. Kostnaden för elevvård 

uppgick till 4 600 kronor per elev. 

Kostnaden för skolskjuts utgjorde 10 procent av den totala kostnaden 2009, 

vilket innebär att skolskjutskostnaden är den näst största kostnadsposten för 

obligatorisk särskola, bortsett från utgiftsposten övriga kostnader. Skolskjutskostnaden 

uppgick till 37 500 kronor per elev. Eftersom hemkommunen ansvarar 

för skolskjuts för de elever som bor i kommunen, oavsett var eleverna går 

i skola, har skolskjutskostnaden i måttet per elev dividerats med antalet elever 

i den obligatoriska särskolan folkbokförda i kommunen, dvs. såväl integrerade 

elever som elever som inte är integrerade. I övriga mått har kostnaden dividerats 

med antalet elever i den obligatoriska särskolan som inte är integrerade i 

grundskolan. 

1 

I totalkostnaden ingår inte kommunala ersättningar till landsting och fristående skolor. Dessa kostnader för 

den obligatoriska särskolan år 2009 170 333 tkr. 

2 

Exklusive kostnad för skolskjuts då denna kostnad beräknas på antalet folkbokförda särskoleelever i 

kommunen. 

3 

Undervisningskostnaderna avser främst löner för samtliga timplanebundna aktiviteter såsom undervisning 

och handledning. Löner för lärare under tid för kompetensutveckling liksom lönekostnader för eventuell 

vikarie ingår här. 



Tabell 4.3 

Kostnader för obligatoriska 

särskolan 2004–2009 


Kostnad totalt Andel Kostnad per 

miljoner kr (%) elev, kr 

2004 Totalt 1,2) 3 720 100 265 600 3) 

2005 Totalt 1,2) 3 836 100 276 800 3) 

2006 Totalt 1,2) 3 922 100 282 800 3) 

2007 Totalt 1,2) 4 058 100 304 200 3) 

2008 Totalt 1,2) 4 174 100 320 100 3) 

2009 Totalt 4 147 100 329 500 3) 

därav undervisning 2 028 49 180 100 

lokaler 393 9 34 900 

skolmåltider 67 2 5 900 

läromedel/utrustning/ 66 2 5 900 

skolbibliotek 

skolskjuts/reseersättning 435 10 37 500 4) 

elevvård 52 1 4 600 

övrigt 1 106 27 98 200 

1) 

Kostnader för elever integrerade i grundskolan ingår inte. 

2) 

De kostnader för obligatoriska särskolan som består av kommunala ersättningar till landsting och fristående skolor 

ingår inte här. Dessa kostnader var för den obligatoriska särskolan totalt år 2009 170 333 tkr. 

3) 

I kostnaden per elev divideras det medeltal av antalet elever de två läsår som kalenderåret omfattar. I detta mått, 

till skillnad från den totala kostnaden, ingår inte kostnaden för skolskjuts då denna kostnad divideras med antalet 

folkbokförda särskoleelever i kommunen. 

4) 

Kommunens kostnad för skolskjutsar dividerat med medeltalet av antal folkbokförda särskoleelever i kommunen den 

15 oktober 2008 och 15 oktober 2009. Skolkjutskostnaden per elev ingår alltså inte, som ovan beskrivet, i den totala 

kostnaden per elev. 


5. 

specialskolan

5 Specialskolan 

5. Specialskolan 


De flesta skolpliktiga barn och ungdomar som har en hörselnedsättning eller språkstörning 

får sin utbildning med hjälp av specialundervisning inom grundskolan. 

Uutbildningen vid specialskolan är avsedd för barn och ungdomar som är döva eller 

har en hörselnedsättning och som inte kan gå i grundskolan. Det gick 500 elever 

inom specialskolan läsåret 2009/10. Specialskolan indelas i fem regionskolor och 

tre riksskolor. 1 Regionskolorna, som sammanlagt har 430 elever, vänder sig till 

elever som är döva eller har en hörselnedsättning. Riksskolorna rekryterar elever 

med hörselnedsättningar och en utvecklingsstörning, grava språkstörningar, medfödd 

dövblindhet samt elever med synnedsättningar kombinerade med ytterligare funktionsnedsättningar. 

Riksskolorna har 70 elever. 

Utbildningen i specialskolan ska så långt det är möjligt motsvara den utbildning 

som ges i grundskolan men samtidigt utgå från varje elevs förutsättningar 

(se Skollagen 7 kap. 1 §). För specialskolan gäller i de flesta ämnen samma 

kurs planer som för grundskolan. För ämnena teckenspråk, svenska, engelska, 

moderna språk samt rörelse och drama har särskilda kursplaner utarbetats. 

För elever med en utvecklingsstörning tillämpas särskolans kursplaner. Undervisningen 

i specialskolan är organiserad i tio årskurser. 

Regionskolorna har en tvåspråkig inriktning – teckenspråk och svenska i 

talad och skriven form. De fem regionskolorna är Birgittaskolan i Örebro, 

Kristinaskolan i Härnösand, Manillaskolan i Stockholm, Vänerskolan i 

Vänersborg och Östervångsskolan i Lund. 

De tre riksrekryterande skolorna är Åsbackaskolan i Gnesta som tar emot 

elever som är döva eller har en hörselnedsättning kombinerad med utvecklingsstörning 

eller medfödd dövblindhet, Ekeskolan i Örebro för elever med synnedsättning 

och ytterligare funktionsnedsättning samt Hällsboskolan i Sigtuna 

och Umeå för elever med grava språkstörningar. Ekeskolan och Hällsboskolan 

hade intagningsstopp från 1 juli 2001 respektive 1 juli 2002, men återinrättades 

hösten 2008 som statliga specialskolor. 

Sedan den 1 juli 2008 är Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) 

huvudman och gemensam myndighet för specialskolan. 2 

1 

Specialpedagogiska skolmyndigheten använder begreppet nationella skolor, medan begreppet riksskolor 

används i författningarna. 

2 

Specialpedagogiska skolmyndigheten är bildad genom en sammanslagning av Specialpedagogiska institutet, 

Specialskolemyndigheten och Statens institut för särskilt utbildningsstöd som utgjort en särskild beslutsfunktion 

i Socialstyrelsen. 


Specialskolan 5 

Tabell 5.1 

Antal elever i specialskolan 

15 oktober 1999–2009 

Specialskolan 

Riksskolor 

Totalt 

Regionskolor 

för elever med 

dövhet eller 

hörselnedsättning 

Åsbackaskolan, 

Gnesta 1) 

Ekeskolan, 

Örebro 2) 

Hällsboskolan, 

Sigtuna 3) 

Antal elever Antal elever Antal elever Antal elever Antal elever 

1999/00 808 606 50 32 120 

2000/01 807 599 53 36 119 

2001/02 777 579 59 44 95 

2002/03 757 579 58 34 86 

2003/04 703 545 61 29 68 

2004/05 667 528 61 26 52 

2005/06 603 499 51 18 35 

2006/07 548 472 44 11 21 

2007/08 514 450 44 10 10 

2008/09 516 457 38 9 12 

2009/10 500 430 35 23 12 

1) 

Riksskola för elever med hörselnedsättning kombinerad med utvecklingsstörning eller medfödd dövblindhet. 

2) 

Riksskola för elever med synnedsättning och ytterligare funktionsnedsättning. Specialskolan har haft intagninsstopp 

fr.o.m 2001/02 t.o.m 2007/08 och är åter Specialskola fr.o.m 2008/09. 

3) 

Riksskola för elever med grav språkstörning. Specialskolan har haft intagninsstopp fr.o.m 2002/03 t.o.m 2007/08 och 

är åter Specialskola fr.o.m 2008/09. 

Tabell 5.2 

Antal elever i specialskolan 

15 oktober 2009 fördelade 

efter skola, kön och 

funktionsnedsättning 

Hösten 2009 var 500 elever inskrivna i specialskolan. Läsåret 2009/10 kom 

eleverna från 122 kommuner och över 60 procent av eleverna kom från en 

annan kommun än den som skolan var belägen i. Av det totala antalet elever var 

80 procent bosatta i föräldrahemmet under utbildningen och 20 procent var 

bosatta i olika typer av elevhem i närheten av skolorna. 

Skoltyp 

Skola 

Kön 

Antal elever 

totalt 

med synnedsättning 

med 

dövhet/hörselnedsättning 

Antal elever 

med 

språkstörning 

med ytterligare 

funktionshinder 

Antal elever 

som deltar i 

modersmåls 

undervisning 

Samtliga specialskolor 500 33 446 21 127 13 

därav 

Flickor 215 9 202 4 39 6 

Pojkar 285 24 244 17 88 7 

Regionskolor för elever med 

hörselnedsättning eller dövhet 430 10 411 9 69 13 

därav 

Birgittaskolan, Örebro 135 0 133 2 0 6 

Kristinaskolan, Härnösand 66 6 58 2 18 1 

Manillaskolan, Stockholm 115 0 115 0 34 0 

Vänerskolan, Vänersborg 53 0 48 5 7 0 

Östervångsskolan, Lund 61 4 57 0 10 6 

därav 

Flickor 198 4 193 1 25 6 

Pojkar 232 6 218 8 44 7 

Riksskolor 70 23 35 12 58 0 

därav 

Åsbackaskolan, Gnesta 23 23 0 0 23 0 

Ekeskolan, Örebro 12 0 0 12 0 0 

Hällsboskolan, Sigtuna 35 0 35 0 35 0 

därav 

Flickor 17 5 9 3 14 0 

Pojkar 53 18 26 9 44 0 


5 Specialskolan 

Av de 500 elever som var inskrivna i specialskolan läsåret 2009/10 hade 7 

procent en synnedsättning, 89 procent en hörselnedsättning och 4 procent en 

språkstörning. 127 elever (25 procent) hade ytterligare funktionsnedsättningar. 

3 procent av eleverna deltog i modersmålsundervisning. 

Tabell 5.3 

Lärare i specialskolan 

15 oktober 1999–2009 1) 

Lärare 

Antalet tjänstgörande lärare (exkl. korttidsanställda) i specialskolan var 272 

enligt mätningen i oktober 2009. Den genomsnittliga tjänstgöringsgraden var 

86 procent. Omräknat till heltidstjänster hade specialskolan tillgång till 219 

lärare, vilket blir 44 heltidstjänstgörande lärare per 100 elever. Av alla lärare var 

80 procent kvinnor. 

Den andel av årsarbetskraften (dvs. omräknat till heltidstjänster) som hade 

pedagogisk högskoleutbildning uppgick till 81 procent läsåret 2009/10. Läsåret 

1999/2000 var andelen lärare med pedagogisk högskoleutbildning 79 procent. 

Andelen lärare med specialpedagogisk utbildning, omräknat till heltidstjänster, 

har minskat kraftigt, från 51 procent läsåret 1999/2000 till 32 procent 

läsåret 2009/10. 


till heltidstjänster 

Läsår 

Pedagogisk 


därav 

Genomsnittlig 


därav med 

tillsvidare- 

Antal lärare 




i procent Totalt anställning per 100 elever 

1999/00 Samtliga lärare 351 271 80 88,3 310 243 38,4 











Antal med ped. högsk.examen 205 170 35 86,9 178 173 . 


Antal med spec. ped.högsk.ex. 87 72 15 81,9 71 71 . 

Andel (%) m. spec. ped.högsk.ex. 34,3 35,5 29,4 . 32,5 34,9 . 

1) 



Specialskolan 5 

Kostnader 

Verksamhetsåret 2009 uppgick den totala kostnaden för specialskolan till cirka 

412,5 miljoner kronor. 3 Kostnaden per elev uppgick till 812 100 kronor. 

Undervisningskostnaden var 286 900 kronor per elev 2009 och utgjorde 

35 procent av totalkostnaden. 

Lokaler var den näst största kostnadsposten, förutom kostnadsslaget övriga 

kostnader och utgjorde 16 procent av den totala kostnaden. År 2009 uppgick 

denna kostnad till 128 300 kronor per elev. 

Kostnaden för elevhem utgjorde 12 procent av den totala kostnaden i specialskolan 

och uppgick 2009 till 98 500 kronor per elev. Kostnaden för läromedel 

uppgick till 9 100 kronor per elev. Kostnaden för skolskjuts, som utgjorde 6 

procent av specialskolans kostnader, uppgick till 51 800 kronor per elev. Elevvård 

respektive skolmåltider utgjorde tillsammans 6 procent av den totala kostnaden 

för specialskolan. År 2009 var kostnaden för elevvård 27 390 kronor per 

elev och kostnaden för skolmåltider 24 000 kronor per elev. 

Övriga kostnader, dvs. kostnader för exempelvis administration, skolledning, 

studie- och yrkesvägledning, kompetensutveckling och utvecklingsarbete uppgick 

till 186 100 kronor per elev. 

Tabell 5.4 

Kostnader för 

special skolan 2005–2009 


Samtliga specialskolor 

och resurscenter 

Kostnad totalt 

miljoner kr 

Andel 

(%) 

Kostnad per 

elev 1) , kr 

2005 Totalt 2) 453 . . 

Specialskolan 416 100 654 700 

2006 Totalt 2) 456 . . 


2007 Totalt 2) 470 . . 


2008 Totalt 2) 447 . . 


2009 Totalt 2) 464 . . 


därav 

undervisning 146 35 286 900 

lokaler 65 16 128 300 


läromedel/utrustning/ 

skolbibliotek 5 1 9 100 

skolskjuts/reseersättning 26 6 51 800 

elevvård 14 3 27 390 

elevhem 50 12 98 500 

övrigt 95 23 186 100 

Specialpedagogiska resurscenter 51 . . 

1) 


2) 

Inklusive specialpedagogiska resurscenter. 

3 

Kostnader avseende specialpedagogiskt resurscentrum inklusive lokalkostnader ingår inte i totalkostnaden. 

Kostnaden uppgick 2009 till 51 362 tkr. I kostnaden för specialpedagogiskt resurscentrum ingick tidigare 

även kostnader för Tomtebodaskolans resurscenter. 



6. 

gymnasieskolan

6 Gymnasieskolan 

6. Gymnasieskolan 


De elever som gick ut gymnasieskolan våren 2009 var fler än någonsin och antalet 

nybörjare läsåret 2009/10 var färre än tidigare. Sammantaget står gymnasieskolan 

nu inför en kraftig minskning av antalet elever. Läsåret 2009/10 studerade 394 800 

elever på gymnasieskolan. 

Samtidigt har vi aldrig haft så många gymnasieskolor och ett så stort utbildningsutbud 

som nu. Medan antalet kommunala skolor har legat på ungefär samma nivå de senaste 

tio åren har antalet fristående skolor mer än tredubblats. De fristående skolorna 

har färre elever per skola än de kommunala. Läsåret 2009/10 fanns det 497 kommunala 

skolor, 458 fristående skolor och 21 landstingskommunala skolor. 

De fristående skolorna, speciellt i stora städer, lockar till sig allt fler elever. För tio år 

sedan studerade endast fem procent av eleverna på en fristående skola, mot 22 procent 

idag. Fler och fler elever väljer att läsa i en annan kommun än hemkommunen. 

Pendlarna utgjorde 31 procent av antalet elever läsåret 2009/10, jämfört med 25 

procent läsåret 1999/2000. 

Elevernas genomsnittliga betygsresultat har varit stabila de senaste sju läsåren. 

Läsåret 1996/97 var den genomsnittliga betygspoängen 12,6. Därefter ökade den 

genomsnittliga betygspoängen till 14,0 fram till läsåret 2002/03 och har sedan dess 

varit i stort sett oförändrad. I de flesta kurserna har kvinnor högre betyg än män. 

Vvåren 2009 hade kvinnorna en genomsnittlig betygspoäng på 14,7 mot männens 

13,4. Skillnaderna mellan könen vad gäller betyg har ökat över tid. 

Genomströmningen har inte förändrats märkbart jämfört med tidigare avgångs kullar. 

Våren 2009 hade 68 procent av dem som påbörjat en gymnasieutbildning tre år 

tidigare fått ett slutbetyg. Av dem som börjat fyra år tidigare hade 76 procent fått ett 

slutbetyg. 

Den svenska gymnasieskolan syftar till att ge grundläggande kunskaper för 

yrkes- och samhällsliv samt för vidare studier. Till skillnad från grundskolan 

som är obligatorisk, är gymnasieskolan en avgiftsfri och frivillig skolform. Men 

när eleven väl påbörjat gymnasieskolan innebär det att den accepterar att följa 

de bestämmelser som finns angående närvaro samt att genomföra utbildningen. 

Alla elever som avslutat grundskolan ska erbjudas en gymnasieutbildning av sin 

hemkommun. Rätten att påbörja en gymnasieutbildning gäller tills eleven fyller 

20 år. Gymnasieutbildningar anordnas av kommuner, landsting och fristående 

huvudmän. Den innefattar 17 nationella program, specialutformade (SM) och 

individuella program (IV), International Baccalaureate (IB) samt utbildningar 

vid fristående skolor. 

De fristående skolorna är öppna för alla men olika intagningsregler kan 

förekomma när de sökande är fler än antalet platser. Oavsett inriktningen hos 

den fristående skolan så följer denna i allmänhet läroplanen för de frivilliga 

skolformerna (Lpf 94) samt de nationella kursplanerna. Fristående huvudmän 

kan delas in i fem kategorier. Det finns tre inriktningar: allmän inriktning, 

konfessionell inriktning och Waldorf-skolor, samt två typer av fristående skolor: 


Gymnasieskolan 6 

riksinternatskolor och internationella skolor. De fristående skolornas gymnasieutbildningar 

indelas i bidragshänseende efter de olika nationella programmen. 

Utöver nationella program har kommunerna möjlighet att anordna specialutformade 

program. Dessa program är avsedda att ge en utbildning som inte 

tillgodoses på de nationella programmen, men som är likvärdig med dessa. De 

specialutformade programmen har ofta en anknytning till något av de nationella 

programmen och kan därför, precis som utbildningar vid fristående skolor, indelas 

efter de olika nationella programmen. 

För de elever som inte tagits in på ett nationellt program, specialutformat 

program eller som avbrutit en påbörjad utbildning är kommunerna skyldiga att 

erbjuda utbildning på ett individuellt program. De individuella programmen 

kan vara av olika längd och ha varierat innehåll. Det är den enskilde elevens behov 

och förutsättningar som avgör hur ett individuellt program utformas. Syftet 

med att gå ett individuellt program är först och främst att eleven ska gå över 

till ett nationellt eller specialutformat program. 1 De individuella programmen 

inrymmer även invandrarintroduktion för nyanlända invandrare över 15 år där 

studierna kombineras med undervisning i svenska för invandrare (IVIK). Det 

finns också möjlighet att anordna programinriktat individuellt program (PRIV) 

med anknytning till ett nationellt program. 

De senaste förändringarna inom gymnasieskolan är bland annat införandet 

av spetsutbildningar, avsedda för elever som är högpresterande i teoretiska ämnen. 

Dessa utbildningar ges inom naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga 

och humanistiska ämnen samt inom matematik. Skolorna måste ansöka om 

att få driva denna utbildningsform. Utbildningarna har en högre studietakt än 

vanliga gymnasieutbildningar och möjliggör för eleverna att läsa högskolekurser 

parallellt med gymnasiala studier. Försöksverksamheten påbörjades hösten 2009 

med 10 utbildningar, utökades hösten 2010 till 20 stycken och ska pågå fram 

till 2014. 

En annan försöksverksamhet är gymnasial lärlingsutbildning som har inletts 

för tredje året under hösten 2010 och planeras fortgå till och med våren 2011. 

Utbildningen ska till minst hälften vara förlagd till arbetsplatser. Skolverket 

kan fördela 6 000 platser, och till läsåret 2010/11 har 125 huvudmän, varav 22 

fristående och 2 landstingsägda, ansökt för 274 skolor om 7 755 elevplatser. Av 

dessa har samtliga huvudmän beviljats deltagande i försöksverksamheten, med 

de huvudmän som ansökt om flera än 23 platser har beviljats färre antal platser 

än vad som ansökts för. 

Ny gymnasieskola hösten 2011 

Gymnasieskolan står nu inför förändringar inför hösten 2011. Den nya gymnasieskolan 

har färre studievägar. Den nya programstrukturen innehåller 18 nationella 

program, varav tolv är yrkesprogram och sex högskoleförberedande. Specialutformade 

program tas bort och även fristående skolor ska anordna nationella 

program. Huvudmännen får söka tillstånd om de vill anordna utbildning som 

ligger utanför de fastställda programmen. Behörighetskraven till gymnasieskolan 

skärps från godkänt i tre ämnen till godkänt i åtta ämnen för yrkesprogram och 

godkänt i tolv ämnen för högskoleförberedande program. 

1 

5 kap. 4b § skollagen. 



Det blir större skillnader mellan yrkesprogram och högskoleförberedande 

program. De yrkesinriktade programmen ska göra eleverna mer förberedda 

för yrkeslivet än idag med mer tid för yrkesämnena och större inflytande från 

arbetslivet över utbildningarna via nya programråd. Utöver detta införs lärlingsutbildning, 

som varit en försöksverksamhet sedan läsåret 2008/09. Endast högskoleförberedande 

program ger automatiskt behörighet att läsa vidare. Elever på 

yrkesinriktade program har däremot möjligheten att själva välja en studieplan 

som ger behörighet via valbara kurser och/eller utökad studieplan. Kraven på 

grundläggande behörighet skärps, bland annat genom att eleven måste ha läst 

en fullständig studieplan om 2 500 poäng. Tidigare krav om antalet totala godkända 

poäng och krav på specifika kurser kvarstår, men för yrkesprogram införs 

ett ytterligare krav om godkänt i vissa karaktärsämneskurser. Samtidigt med 

dessa förändringar införs examensmål med en yrkesexamen och en högskoleförberedande 

examen samt ett nytt betygssystem med fler betygssteg. 

Förändringar i elevantal 

Hösten 2009 gick omkring 395 000 elever i gymnasieskolan. Därmed var 

elevantalet det högsta någonsin förra läsåret. Nu minskar istället elevantalet för 

första gången sedan 2000/01, till följd av lägre födelsetal. Majoriteten av eleverna 

som slutar grundskolan fort sätter sina studier det följande läsåret på gymnasieskolan, 

vilket innebär att gymnasieskolans rekryteringsbas främst utgörs av 

dessa elever. De senaste åren har kännetecknats av att stora elevkullar har slutat 

grundskolan. Den elevkull som slutade årskurs 9 våren 2006 var den största 

sedan grundskolan infördes. Sedan dess har kullarna som slutat grundskolan 

minskat, vilket fört med sig en minskad inströmning av elever till gymnasieskolan. 

Det visar sig från och med läsåret 2009/10 alltså även i gymnasieskolans 

totala elevantal. Enligt prognosen kommer antalet elever i gymnasieskolan att 

minska fram till och med år 2016. Om elevernas studiemönster består kommer 

antalet gymnasieelever 2016 att vara omkring 100 000 färre jämfört med idag. 

Nu minskar antalet elever i gymnasieskolan, vilket medför att kommunala 

skolor och landstingskommunala skolor har färre elever. Fristående skolor lockar 

däremot till sig fler elever och elevantalet fortsätter att öka trots minskat elevunderlag. 

Kommunala skolor är dock något fler i antalet och har fler elever per 

skola. De flesta elever går därför i en kommunal skola. Under läsåret 2009/10 

gick 305 400 elever i kommunala skolor, 3 900 i landstingskommunala och 

85 500 i fristående skolor. Sammanlagt gick 77 procent av eleverna i en kommunal 

skola under läsåret 2009/10, att jämföra med för tio år sedan då andelen 




Tabell 6.1 

Antal elever i gymnasieskolan 15 oktober läsåren 

1999/00–2009/10 fördelade efter huvudman 

1999/00 2000/01 2001/02 2002/03 2003/04 2004/05 2005/06 2006/07 2007/08 2008/09 2009/10 

Gymnasieskolan 

totalt 305 579 305 270 311 121 321 643 333 928 347 713 359 415 376 087 390 058 396 336 394 771 

därav 

Kommunala 

skolor 286 629 283 361 287 093 290 467 295 137 301 584 306 679 315 021 318 060 314 724 305 367 

Landstingsskolor 

5 017 4 856 5 163 4 853 4 287 4 599 4 445 4 519 4 258 4 158 3 894 

Fristående 

skolor 1) 13 933 17 053 18 865 26 323 34 504 41 530 48 291 56 547 67 740 77 454 85 510 

1) 

Elever i skolor med fristående huvudman. Inklusive internationella skolor och riksinternatskolor. Kompletterande skolor ingår t.o.m. läsåret 2000/01. 

Diagram 6.1 

Antal elever i gymnasieskolan, 

på linjer, specialkurser 

och program. Läsåren 

1971/72–2017/18 

Antal elever 

400 000 

350 000 

300 000 

Samtliga elever (på linjer och 

specialkurser) 1) Elever på linjer 1) Elever på program 

250 000 

200 000 

150 000 

100 000 

71/72 75/76 

Läsår 

80/81 

85/86 

90/91 

95/96 

00/01 

05/06 

10/11 

15/16 17/18 

1) 

Gymnasieskolans linjer och specialkurser ersattes med program läsåret 1992/93. 

Sökande och intagna 

Sammanlagt sökte 125 600 behöriga elever till gymnasieskolan hösten 2009 och 

147 800 elever gick första årskursen i gymnasieskolan i oktober 2009. Av dessa 

hade knappt 17 000 elever inte sökt till gymnasieskolan hösten 2009. Flertalet 

av de elever som går första årskursen utan att ha gjort en formell ansökan, hade 

börjat läsåret innan och till läsåret 2009/10 bytt program. 

De nationella barn- och fritids-, teknik- och omvårdnadsprogrammen hade 

högst andel intagna på de sökandes förstahandsval (89–91 procent) den första 

juli. Lägst andel förstahandsintagna av de nationella programmen hade energiprogrammet 

(63 procent). Flera intagningsnämnder rapporterar specialutformade 

program och utbildningar vid fristående skolor tillsammans, varför dessa 

inte går att särredovisa. 



Tabell 6.2 

Behöriga sökande till år 1 läsåren 1999/00–2009/10 

Studieväg 

Antal elever som sökt i 1:a hand 

Antal 

fördelade 

efter förstahandsval 

därav 

intagna 1/7 på 

förstahandsval 1) 

Antal elever i år 1 den 15 oktober 

därav 

intagna på 

förstahandsval 2) 

Totalt Andel (%) Antal Totalt Andel (%) 

Ej sökt 3) 

Gymnasieskolan totalt 1999/00 4) 105 647 86 324 82 117 273 77 190 66 14 512 





Gymnasieskolan totalt 2004/05 124 393 .. .. 139 036 83 098 60 15 336 5) 

Gymnasieskolan totalt 2005/06 128 069 .. .. 142 984 .. .. 17 357 5) 

Gymnasieskolan totalt 2006/07 136 347 .. .. 150 845 .. .. 16 424 




Nationella program 78 895 65 796 83 78 707 59 537 76 3 264 

därav 

Barn- och fritid (BF) 3 074 2 750 89 3 461 2 520 73 238 

Bygg (BP) 5 501 3 814 69 4 489 3 594 80 102 

El (EC) 4 552 3 620 80 4 441 3 409 77 200 

Energi (EN) 1 251 784 63 891 698 78 42 

Estetiska (ES) 5 060 4 333 86 5 257 3 852 73 309 

Fordon (FP) 4 040 3 229 80 4 440 3 277 74 261 

Handels- och adm. (HP) 3 519 3 026 86 3 814 2 785 73 230 

Hantverk (HV) 3 388 2 192 65 2 669 1 954 73 145 

Hotell- och rest. (HR) 3 090 2 733 88 3 598 2 635 73 203 

Industri (IP) 1 671 1 377 82 1 982 1 346 68 90 

Livsmedel (LP) 487 420 86 526 402 76 31 

Medie (MP) 2 677 2 271 85 2 670 1 900 71 128 

Naturbruk (NP) 2 464 2 145 87 2 429 1 934 80 125 

Naturvetenskap (NV) 11 279 9 664 86 11 019 8 749 79 215 

Omvårdnad (OP) 3 041 2 779 91 3 404 2 592 76 237 

Samhällsvetenskap (SP) 17 587 15 007 85 17 388 12 852 74 554 

Teknikprogrammet (TE) 6 214 5 652 91 6 229 5 038 81 154 

Specialutformade pgm. (SM) 6) .. .. .. 13 291 .. .. 394 

Individuella pgm. (IV) 7) 5 572 3 791 68 22 526 4 973 22 11 398 

Int. baccalaureate (IB) 903 778 86 1 004 828 82 135 

Utbildningar vid fristående skolor 8) .. .. .. 32 225 .. .. 1 721 

1) 

Som intagen på förstahandsval räknas den som erbjuds studier på det program man sökt i första hand, oavsett huvudman och skola. 

2) 

Som intagen på förstahandsval räknas den som studerar på det program man sökt i första hand, oavsett huvudman och skola. 

3) 

Antal elever som inte sökt till den studieväg där de fanns i årskurs 1 i oktober 2009. 

4) 

Här redovisas tidigare publicerade uppgifter. Uppgifterna är osäkra eftersom det funnits brister i rapportering och insamling. 

5) 

Reviderade uppgifter jämfört med publikationer före 2008. 

6) 

Från och med läsåret 2002/03 redovisas elever på ”utbildningar vid fristående skolor” separat. Elever vid riksinternatskolor redovisas på respektive nationellt program 

eller IB. De nya koderna för utbildningar vid fristående skolor har i vissa fall inte använts av uppgiftslämnarna. Detta innebär att elever i denna statistik redovisas på 

specialutformat program, trots att de går en ”utbildning vid fristående skola”. 

7) 

Från och med läsåret 2006/07 får också fristående skolor anordna individuella program. I den vänstra tabellen räknas elever som söker till och studerar på fristående 

skolors individuella program till ”Individuella program”. I den högra tabellen redovisas däremot elever som söker och studerar på fristående skolors individuella program till 

”Utbildningar vid fristående skolor”. 

8) 

Sökande till fristående skolor och specialutformade program går inte att särredovisa. 



Av de 147 800 elever som gick i gymnasieskolans första år hösten 2009 kom 

93 procent direkt från grundskolan. Dessa utgjorde nästan samtliga (drygt 

98 procent) av de elever som avslutade grundskolans årskurs 9 våren 2008. 

Antal kommuner, skolor och elever 

Hösten 2009 anordnades gymnasieutbildning i 277 av landets 290 kommuner, 

antingen i kommunal eller i enskild regi (fristående gymnasieskolor). I takt med 

elevökningen har antalet gymnasieskolor ökat, speciellt de senaste åtta åren. Läsåret 

2001/02 var antalet skolor 654, och hösten 2009 uppgick de till 976 stycken. 

Utvecklingen med fler gymnasieskolor jämfört med tidigare läsår fortsatte 

även 2009/10 trots minskat elevunderlag, även om utvecklingstakten har stannat 

av något. Framförallt har de fristående gymnasieskolorna blivit fler. Medan 

antalet kommunala skolor ligger kvar på ungefär samma nivå sedan 2000/01, 

har antalet fristående skolor mer än tredubblats sedan dess. 

Läsåret 2009/10 var de kommunala skolorna 497 till antalet, fristående skolor 

458 och landstingen hade verksamhet i 21 gymnasieskolor. Det genomsnittliga 

elevantalet per skola läsåret 2009/10 var 406, vilket är en minskning från 

förra läsåret då motsvarande antal var 419. Det är betydligt fler elever per skola i 

kommunala skolor (614) än i landstingskommunala skolor (185) och fristående 

skolor (187). 2 

Majoriteten av gymnasieeleverna får sin utbildning i kommunala skolor. 

Hösten 2009 gick drygt 77 procent i kommunala skolor, 22 procent i fristående 

skolor och 1 procent deltog i utbildningar som anordnades av landstingen. Så 

gott som alla elever vid fristående skolor (97 procent) gick en allmän inriktning. 

Övriga elever (3 procent) fördelade sig i stort sett lika mellan skolor med 

konfessionell inriktning, Waldorf-skolor, riksinternatskolor och internationella 

skolor. Det är betydligt vanligare att elever i storstadskommuner går i fristående 

skolor (drygt 45 procent) jämfört med elever i glesbygdskommuner (drygt 2 

procent). Av det totala antalet elever i gymnasieskolan gick en knapp tredjedel 

av eleverna i en skola belägen i en annan kommun än hemkommunen. Närmare 

hälften av eleverna i fristående gymnasieskolor gick i en skola belägen i annan 

kommun jämfört med drygt var fjärde elev i kommunala skolor. 

Av samtliga elever i gymnasieskolan hösten 2009 var 51,7 procent män och 

48,3 procent kvinnor. Knappt 17 procent av eleverna hade utländsk bakgrund. 3 

Könsfördelningen och andelen elever med utländsk bakgrund var i stort sett 

lika i kommunala och fristående skolor. I landstingskommunala skolor var en 

majoritet, av eleverna kvinnor (63 procent). Landstingen anordnar framförallt 

utbildningar i naturbruk, där antalet kvinnor dominerar. 

2 

Utbildningen vid en gymnasieskola är ofta förlagd till flera olika lokaler. På många håll förekommer också 

lokalmässig samverkan med komvux. Detta innebär att måttet skolstorlek för gymnasieskolan har en 

orga nisatorisk innebörd och inte som för grundskolan där måttet speglar hur många elever som undervisas i 

samma skolbyggnad. 

3 

Elever födda utomlands samt elever födda i Sverige med båda föräldrarna födda utomlands. 



Tabell 6.3 

Antal kommuner med 

skolor, antal skolor och 

antal elever, 15 oktober 

1999–2009 

Läsår 

Antal 

skolkommuner 

Antal Antal Antal elever per 

Elever bosatta i 

annan kommun 

Huvudman 

skolor elever Kommun Skola Antal Andel (%) 

1999/00 277 595 305 579 1 103 514 76 447 25,0 

2000/01 277 654 305 270 1 102 467 77 050 25,2 

2001/02 275 654 311 121 1 131 476 79 896 25,7 

2002/03 274 717 321 643 1 174 449 84 881 26,4 

2003/04 275 756 333 928 1 214 442 91 020 27,3 

2004/05 273 763 347 713 1 274 456 96 862 27,9 

2005/06 276 795 359 415 1 302 452 102 108 28,4 

2006/07 275 818 376 087 1 367 459 108 705 28,9 

2007/08 278 889 390 058 1 403 439 115 264 29,6 

2008/09 277 945 396 336 1 431 419 120 555 30,4 

2009/10 277 976 394 771 1 425 404 123 288 31,2 

därav 

Kommun 273 497 305 367 1 119 614 80 103 26,2 

Landsting 20 21 3 894 195 185 3 126 80,3 

Fristående 

skolor 1) 114 458 85 510 750 187 40 059 46,8 

1) 

Elever i skolor med fristående huvudman. Inklusive internationella skolor och riksinternatskolor. 

Utbildningar och studievägar 

Andelen elever på nationella program fortsätter att minska, framförallt till 

förmån för utbildningar vid fristående skolor och specialutformade program. 

Läsåret 1995/96 studerade 91 procent av alla gymnasieelever på ett nationellt 

program. Denna andel minskade till 78 procent läsåret 2002/03 och sedan till 

60 procent läsåret 2009/10. Andelen elever vid fristående skolor ökade under 

samma period från 2 procent läsåret 1995/96, till 8 procent läsåret 2002/03 

och sedan till 22 procent läsåret 2009/10. Allt fler elever väljer också att studera 

på specialutformade program, antalet har ökat från 1 till 11 procent under de 

senaste tretton åren. Andelen elever med individuellt program ökade framförallt 

vid införandet av nya behörighetsregler 4 1998, men har därefter varit 

relativt stabil. Läsåret 2008/09 läste 8 procent av eleverna på det individuella 

programmet. 5 

Diagram 6.2 

Andel elever (%) inom 

nationella program, specialutformade 

program, fristående 

skolor 1) och individuella 

program 15 oktober 1995, 

2002 och 2009 

1) 

I gruppen fristående skolor ingår 

internationella skolor och 

riksinternatskolor. 

Nationella program Specialutformade program 

Fristående skolor 

Individuella program 

1995/96 

2002/03 

2009/10 

0 20 40 60 80 100 Procent 

4 

I samband med att betygen i grundskolan blev målrelaterade 1998 infördes också krav på behörighet för att 

studera på ett nationellt eller specialutformat program: lägst betyget Godkänd i ämnena svenska, engelska 

och matematik. Elever som saknar godkänt betyg i dessa ämnen hänvisas till individuellt program. 

5 

Inklusive elever som studerar på Invandrarintroduktion (IVIK) och Programinriktade individuella program 

(PRIV). 



Tabell 6.4 

Elever på program eller anknytning till program fördelade 

efter typ av studier och årskurs 15 oktober 1999–2009 

Antal elever Typ av gymnasiestudier 

därav 

Special- Individuellt 

Program eller anknytning 

Nationellt ut format program 

till program 1) Totalt år 1 år 2 år 3 2) program 3) pro gram (SM) 3) (IV) 3) 

Fristående 

skola 4) 

Gymnasieskolan totalt 1999/00 305 579 118 565 94 688 92 326 253 175 18 431 20 040 13 933 











därav 

Elever på program/ankn. 1) 357 616 124 044 117 819 115 753 232 196 33 850 7 304 84 266 

därav 

Barn- och fritid (BF) 14 448 4 845 4 609 4 994 11 130 1 486 925 907 

Bygg (BP) 17 485 5 998 6 103 5 384 13 726 1 029 562 2 168 

El (EC) 24 197 8 675 7 942 7 580 13 138 485 108 10 466 

Energi (EN) 4 248 1 628 1 382 1 238 2 513 319 31 1 385 

Estetiska (ES) 22 832 7 914 7 593 7 325 15 439 1 485 390 5 518 

Fordon (FP) 16 885 5 932 5 512 5 441 12 938 518 815 2 614 

Handels- och adm. (HP) 18 434 6 350 5 983 6 101 11 815 1 212 967 4 440 

Hantverk (HV) 11 901 4 676 3 870 3 355 7 463 350 259 3 829 

Hotell- och restaurang (HR) 14 268 4 914 4 647 4 707 11 177 424 612 2 055 

Industri (IP) 10 371 3 378 3 500 3 493 6 198 857 366 2 950 

Livsmedel (LP) 1 869 663 601 605 1 563 55 111 140 

Medie (MP) 16 780 5 651 5 568 5 561 8 495 582 213 7 490 

Naturbruk (NP) 11 359 4 106 3 758 3 495 7 107 254 269 3 729 

Naturvetenskap (NV) 45 371 16 051 14 870 14 450 30 677 6 105 174 8 415 

Omvårdnad (OP) 14 714 5 518 4 806 4 390 9 778 782 673 3 481 

Samhällsvetenskap (SP) 91 835 30 421 30 276 31 156 51 329 16 922 660 22 942 

Teknik (TE) 20 601 7 324 6 799 6 478 17 710 985 169 1 737 

Övriga program 3 836 1 362 1 248 1 226 2 835 . . 1 001 

därav 

Int. Baccalaureate (IB) 3 132 1 107 1 044 981 2 835 . . 297 

Waldorf 5) 704 255 204 245 . . . 704 

Övriga utan anknytning 6) 33 319 22 347 6 427 4 545 . 8 704 24 372 243 

därav 

IV 18 277 13 563 2 958 1 756 . . 18 034 243 

IVIK 7) 6 338 5 357 801 180 . . 6 338 . 

SM utan specifik inriktning 6 822 2 775 1 997 2 050 . 6 822 . . 

SM riksrekryterande 8) 1 882 652 671 559 . 1 882 . . 

1) 

Specialutformade program och fristående skolors gymnasieutbildningar kategoriseras efter anknytning till nationellt program. Programinriktade individuella program (PRIV) 

kategoriseras efter respektive program. 

2) 

I redovisningen för år 3 ingår även elever som går ett fjärde år. Totalt är 2 264 elever registrerade i år 4. 

3) 

Elever med kommunal alternativt landstingskommunal huvudman. 

4) 

Elever med fristående huvudman dvs. fristående skolor, internationella skolor samt riksinternatskolor. Läsåret 2009/10 gick det 221 elever på internationella skolor 

(med anknytning till: 73 NV-elever, 94 SP-elever och 54 IB-elever) och 706 elever på riksinternatskolor (med anknytning till: 149 NV-elever, 371 SP-elever, 186 IB-elever). 

Fristående skolor fick fr.o.m. läsåret 2005/06 anordna individuella program efter särskilt beslut. Från och med läsåret 2006/07 får alla fristående skolor anordna 

individuella program. 

5) 

Elever som går vid en fristående skola med inriktning Waldorf redovisas inte på respektive anknytningsprogram. 

6) 

Utan anknytning till ett nationellt program. 

7) 

Individuellt program kan kombineras med svenskundervisning för invandrare (sfi), så kallad invandrarintroduktion (IVIK). 

8) 

Specialutformade program med riksrekrytering anordnade av kommunal huvudman. 



Oberoende av huvudman eller utbildningsform 6 gick 47 procent av eleverna i 

gymnasieskolan en utbildning med studieinriktning 7 och 45 procent gick en 

utbildning med yrkesinriktning 8 under det senaste läsåret. Övriga elever läste 

IV eller specialutformade program utan anknytning till ett nationellt program. 

I gymnasieskolans första årskurs var andelen elever på studieinriktade och yrkesinriktade 

utbildningar 43 respektive 42 procent. 

Tabell 6.5 

Andelen elever på de nationella 

programmens fastslagna 

inriktningar. Redovisning 

av elever i årskurs 3, läsåret 

2009/10. 1) Andelen (%) 

Nationella program 2) 

med inriktningar 

Barn- och fritidsprogrammet 

Andel (%) av 

elever i år 3 

på resp inrikt. 

fritid 27 

pedagogisk och social 

71 

verksamhet 

Byggprogrammet 

anläggning 8 

husbyggnad 74 

måleri 13 

plåtslageri 4 

Elprogrammet 

automation 15 

datorteknik 17 

elektronik 5 

elteknik 62 

Energiprogrammet 

drift- och underhållsteknik 8 

sjöfartsteknik 2 

VVS- och kylteknik 87 

Estetiska programmet 

bild- och formgivning 28 

dans 10 

musik 42 

teater 13 

Fordonsprogrammet 

flygteknik 3 

karosseri 7 

maskin- och lastbilsteknik 12 

personbilsteknik 37 

transport 37 

Handels- och adm.programmet 

handel och service 81 

turism och resor 17 

Nationella program 2) 

med inriktningar 

Andel (%) av 

elever i år 3 

på resp inrikt. 

Hotell- och rest.programmet 

hotell 12 

restaurang- måltidsservice 82 

Medieprogrammet 

medieproduktion 93 

tryckteknik 1 

Naturbruksprogrammet 3) 

djurvård 17 

hästhållning 9 

jord 10 

miljö- och naturvård 0 

skog 7 

trädgård 3 

Naturvetenskapsprogrammet 

matematik- datavetenskap 12 

miljövetenskap 6 

naturvetenskap 76 

Samhällsvetenskapsprogrammet 

ekonomi 36 

kultur 5 

samhällsvetenskap 43 

språk 7 

Teknikprogrammet 3) 

datorteknik 11 

teknik, miljö och 

2 

samhällsbyggande 

människa och teknik 4 

teknik och företagande 6 

virtuell design 2 

Uppgifterna avser den 15 oktober eller närliggande vardag. 

1) 

I redovisningen för år 3 ingår även elever som går ett fjärde år. Totalt är 2 264 elever registrerade i år 4. 

2) 

Utöver de nationellt fastslagna inriktningarna kan skolan efter anmälan också ordna lokala inriktningar varför summan 

för de nationella inriktningarna inte fullt ut summerar till 100 procent. Fyra av de nationella programmen redovisas ej då 

det ej finns nationella inriktningar (hantverks-, industri-, livsmedels- och omvårdnadsprogrammet). 

3) 

För Naturbruksprogrammet och Teknikprogrammet särredovisas dels av Skolverket föreslagna lokala inriktningar, dels 

lokala inriktningar (nationellt fastslagna inriktningar saknas för dessa program). 

6 

Specialutformade program och fristående skolors gymnasieutbildningar kategoriseras efter anknytning till 

nationellt program. Programinriktade individuella program (PRIV) kategoriseras efter respektive program. 

7 

Till studieinriktade utbildningar räknas program eller utbildning motsvarande följande program: estetisk (ES), 

International Baccalaureate (IB), naturvetenskap (NV), samhällsvetenskap (SP), teknik (TE) och Waldorf (W). 

Grund för indelningen har varit om formellt krav ställs på 15 veckors arbetsplatsförlagd utbildning (APU) eller inte. 

8 

Till yrkesinriktade utbildningar räknas program eller utbildning motsvarande följande program: barn- och 

fritid (BF), bygg (BP), el (EC), energi (EN), fordon (FP), handels- och administration (HP), hantverk (HV), 

hotell- och restaurang (HR), industri (IP), livsmedel (LP), media (MP), naturbruk (NP) och omvårdnad (OP). 

Samtliga dessa utbildningar har som nationellt program krav på 15 veckors arbetsplatsförlagd utbildning (APU). 



Samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga utbildningar är fortfarande de 

största utbildningarna. Läsåret 2009/10 gick 35 procent av gymnasieeleverna 

någon av dessa utbildnin g ar, en andel som varit relativt stabil de senaste fem 

åren. 

Förra läsåret minskade antalet elever i årskurs 1 efter att ha ökat under många 

år. Läsåret 2009/10 fortsätter minskningen med 3 procent färre elever än året 

innan. De enda utbildningar som inte hade en elevminskning var de inom 

hantverk, omvårdnad och energi. Dessa tre utbildningar har växt under en följd 

av år. Utbildningar inom naturvetenskap, naturbruk och livsmedel samt IB och 

Waldorf är till elevantalet i stort oförändrade jämfört med förra året. Bortsett 

från dessa hade alla andra utbildningar färre elever i år 1 än under förra året. 

Minskningen skedde i synnerhet för utbildningar inom media, hotell- och 

restaurang, handels- och administration och bygg. Av dessa har framförallt utbildningar 

inom media tappat elever, andelen nybörjare var 11 procent lägre än 

året innan. 

För 13 av de 17 nationella programmen finns från och med andra årskursen 

ett antal olika nationella inriktningar som eleverna kan välja mellan. Utöver de 

nationellt fastslagna inriktningarna kan också skolan efter anmälan anordna 

lokala inriktningar. 

Könsskillnader i utbildningsval 

Det var liksom tidigare år stora skillnader mellan könen när det gäller valet av 

gymnasieutbildning. Könsfördelningen var som mest ojämn på energi-, el-, 

bygg- och fordonsutbildningar. På dessa utbildningar var andelen män över 90 

procent. Vidare var andelen kvinnor högst på hantverks-, omvårdnads-, livsmedels- 

samt barn- och fritidsutbildningar. På dessa utbildningar var andelen 

kvinnor mellan 73–86 procent. Jämnast var könsfördelning på naturvetenskapliga 

utbildningar där endast 2 procentenheter skiljer könen åt. 

På flera av de utbildningar där könsfördelningen var som mest ojämn har 

dock andelen av det underrepresenterade könet ökat under en längre tid. På 

bygg-, teknik- och fordonsutbildningar, där merparten av eleverna är män, 

har andelen kvinnor ökat under de senaste fem åren. På motsvarande sätt har 

andelen män ökat på omvårdnadsutbildningarna. 



Diagram 6.3 

Andel (%) kvinnor och 

män fördelade efter typ 

av gymnasieutbildning 

15 oktober 2009 

Kvinnor 

Män 

Energi 

El 

Bygg 

Fordon 

Industri 

Teknik 

IV utan specifik inriktning 

IVIK 

SM utan specifik inriktning 

SM riksrekryterande 

Naturvetenskap 

Medie 

Waldorf 

Samhällsvetenskap 

Int. Baccalaureate 

Hotell- och restaurang 

Handels- och adm. 

Estetiska 

Naturbruk 

Barn- och fritid 

Livsmedel 

Omvårdnad 

Hantverk 

0 20 40 60 80 100 

Procent 

Lärare 

I oktober 2009 fanns det 37 400 tjänstgörande lärare (exklusive korttidsanställda) 

i gymnasieskolan, med en genomsnittlig tjänstgöringsgrad på 83 procent. 

Omräknat till heltidstjänster fanns det 31 200 lärare i gymnasieskolan. 

Bland lärarna råder närapå exakt jämn könsfördelning. De flesta lärarna undervisade 

i kommunala skolor, men en allt större andel undervisade i fristående 

skolor (19 procent, omräknat till heltidstjänster). De senaste tio läsåren har 

antalet lärare (heltidstjänster) ökat med 32 procent. 

Av lärarna (omräknat till heltidstjänster) hade 75 procent pedagogisk 

högskole examen, vilket är en minskning med drygt 7 procentenheter sedan 

läsåret 1999/2000. Högst andel lärare med pedagogisk högskoleexamen har de 

kommunala gymnasieskolorna (80 procent) medan fristående skolor har lägst 

andel (56 procent). 

Liksom tidigare år varierade andelen lärare med pedagogisk högskoleexamen 

mellan kommunerna. 9 Andelen lärare med pedagogisk högskoleexamen är 

högst i storstäder och större städer (över 80 procent) och lägst i glesbygdskommunerna 

(72 procent). 

Antalet lärare (omräknat till heltidstjänster) per 100 elever i gymnasieskolan 

var 7,9 hösten 2009. Det antalet var 7,8 läsåret 1999/2000. Lärartätheten 

varierar mycket mellan skolor med olika huvudmän. Lärartätheten var 

lägre i fristående skolor än i kommunala skolor (6,8 i jämförelse med 8,2). I 

landstingskommunala skolor är lärartätheten 11 lärare per 100 elever. Enligt 

Skolverkets senaste lärarprognos 10 är det stor risk att det utbildas för få lärare i 

yrkesämnen medan det däremot finns risk för ett överskott av lärare i allmänna 

ämnen fram till år 2012. 

9 

I statistiken per kommun ingår endast uppgifter för kommunala skolor. Dvs. statistik per kommun för 

landstingskommunala skolor och fristående skolor ingår inte. I kommuner där flertalet lärare ingår i ett kommunalförbund, 

redovisas den genomsnittliga andelen lärare med pedagogisk examen för kommunal förbundet. 

10 

Lärare inom förskola, skola och vuxenutbildning. 2008 års prognos över behov av och tillgång på lärare 

perioden 2008–2022. 



Tabell 6.6 

Lärare i gymnasieskolan den 15 oktober 1999–2009 



Antal lärare 


per 100 

elever 

Läsår 

Pedagogisk utbildning 


därav 

Genomsnittlig 


Med 

tillsvidare- 

Huvudman 


i % Totalt anställning 


Andel (%) med ped.högsk.examen 80,6 82,2 79,1 . 83,2 91,8 . 
















Antal med ped.högsk.examen 27 014 14 320 12 694 86,7 74,1 21 364 . 




Antal med ped.högsk.examen 27 331 14 755 12 576 85,5 23 379 21 625 . 


Per huvudman 2009/10 1) 

Kommun (samtliga lärare) 29 470 14 962 14 508 84,6 24 917 21 549 8,2 


Landsting (samtliga lärare) 574 259 315 77,3 444 386 11,4 


Fristående (samtliga lärare) 7 560 3 746 3 814 76,9 5 814 4 491 6,8 


1) 

Summering av antalet tjänstgörande lärare per huvudman ger en högre siffra än totalsiffran, eftersom samma person kan vara anställd av flera huvudmän. 

Diagram 6.4 

Antal lärare (heltidstjänster) 

per 100 elever i 

gymnasieskolan läsåren 

2000/01–2009/10 

Antal lärare (heltidstjänster) per 100 elever 

15 

12 

Landsting 

9 

6 

Kommun 

Totalt 

Fristående 

3 

0 

00/01 

01/02 

02/03 

03/04 

04/05 

05/06 

06/07 

07/08 

08/09 

09/10 

Läsår 



Studie- och yrkesvägledare 

Antalet studie- och yrkesvägledare har stigit sedan uppgifterna började samlas 

in läsåret 2003/04 11 och uppgick läsåret 2009/10 till knappt 1 000 personer. 

Andel studie- och yrkesvägledare (omräknat till heltidstjänster) med studie- och 

yrkesvägledareutbildning är 74 procent, en andel som varit någorlunda stabil de 

senaste fem åren. Tre av fyra studie- och yrkesvägledare är kvinnor. 

Tillgången till studie- och yrkesvägledare är betydligt lägre i fristående än i 

kommunala gymnasieskolor. I fristående skolor är det 890 elever per studie- och 

yrkesvägledare (omräknat till heltidstjänster) medan motsvarande siffra för kommunala 

skolor är 430. Av samtliga kommungrupper 12 är studie- och yrkesvägledartätheten 

lägst i storstäderna (670 elever per studie- och yrkesvägledare). 

Kostnader 

Den totala kostnaden för gymnasieskolan var 37 miljarder kronor 13 år 2009. 

Huvuddelen av landets gymnasieutbildningar anordnas av kommunala huvudmän. 

År 2009 stod dessa för 79 procent (drygt 28 miljarder kr) av den totala 

kostnaden för gymnasieskolan. 14 Fristående gymnasieskolor kostade sammanlagt 

7 miljarder kronor 15 och utgör därmed 19 procent av den totala kostnaden 

för gymnasieskolan. Landstingskommunala gymnasieutbildningar kostade 

0,6 miljarder kronor, vilket motsvarar 2 procent av den totala kostnaden för 

gym nasieskolan. 

Den genomsnittliga kostnaden per elev för gymnasieskolan uppgick till 

93 800 kronor 16 år 2009. Kostnaden per elev, exklusive skolskjuts respektive 

nystartade och nedlagda fristående skolor samt ersättningar till andra utbildningsanordnare, 

uppgick till 90 400 kronor. 

En elev i kommunal gymnasieskola kostade i genomsnitt 90 900 kronor 17 

2009. Den genomsnittliga kostnaden för gymnasieskolor med fristående 

huvud män var 85 600 kronor per elev. Fristående huvudmän kan delas in i tre 

inriktningar: allmän, konfessionell och Waldorf, samt ytterligare två typer av 

fristående skolor: riksinternat och internationella skolor. År 2009 var kostnaderna 

per elev för fristående huvudmän, med allmän, konfessionell och Waldorf 

inriktning, 85 200, 77 700 respektive 103 000 kr. Kostnaderna för riksinternat 

och internationella skolor uppgick till 120 400 respektive 69 000 kronor per 

elev. Landstingen erbjuder huvudsakligen naturbruksutbildningar, vilka är kostsamma 

att anordna. Den genomsnittliga kostnaden för landstingskommunala 

huvudmän uppgick till 152 400 kronor per elev. 

Skillnaden i kostnad per elev mellan olika huvudmän samt inriktningar, 

riksinternat och internationella skolor för fristående huvudmän, är påtaglig. 

Skillnaden beror till stor del på att de olika huvudmännen anordnar olika 

11 

Från och med läsåret 2003/04 insamlas uppgifter om samtliga studie- och yrkesvägledare i grundskolan och 

gymnasieskolan. Tidigare år insamlades endast uppgifter om studie- och yrkesvägledare som hade undervisning 

i sin tjänst. 

12 

I statistiken per kommun ingår endast uppgifter för kommunala skolor, inte för landstingskommunala eller 

fristående skolor. 

13 

Inklusive kostnad för skolskjuts, nystartade och nedlagda fristående skolor samt ersättningar till andra 

utbildningsanordnare. 

14 

Inklusive kostnad för skolskjuts och ersättningar till andra utbildningsanordnare. 

15 

Inklusive nystartade fristående skolor och nedlagda fristående skolor. 

16 

Exkl. nystartade och nedlagda fristående skolor. 

17 

Exkl. skolskjuts. 



Tabell 6.7 

Kostnader för gymnasieskolan 

2005–2009 fördelade 

på huvudman och kostnadsslag 


gymnasieprogram vars kostnader skiljer sig väsentligt åt samt att elevantalet 

varierar kraftigt. 

Det största kostnadsslaget i gymnasieskolan var undervisning och utgjorde 

drygt 44 procent av den totala kostnaden. Undervisningskostnaden utgörs 

främst av lärarlöner men även kompetensutveckling ingår i undervisningskostnaderna. 

Den genomsnittliga undervisningskostnaden för gymnasieskolan uppgick 

till 41 900 kronor per elev år 2009. För gymnasieskolor med kommunal 

huvudman uppgick undervisningskostnaden till 42 700 kronor per elev. Vid 

gymnasieskolor med fristående huvudman uppgick undervisningskostnaden till 

37 600 kronor per elev. Landstingskommunala huvudmän hade en undervisningskostnad 

som uppgick till 62 200 kronor per elev. 

Lokalkostnaden utgjorde 21 procent av kostnaderna för gymnasieskolan, 

vilket innebär att lokalkostnaden var det näst största kostnadsslaget för gymnasieskolan. 

Lokalkostnaden per elev uppgick till 19 200 kronor. Lokalkostnaden 

för gymnasieskolor med kommunal respektive fristående huvudman uppgick till 

19 100 respektive 18 500 kronor per elev. Lokalkostnaden för landstingskommunala 

huvudmän uppgick till 35 200 kronor per elev. Lokalkostnaden per elev 

är fortfarande hög jämfört med övriga huvudmän. 

Läromedelskostnaden utgjorde 8 procent av den totala kostnaden för gymnasieskolan 

och uppgick till 7 500 kronor per elev 2009. För kommunal huvudman 

var läromedelskostnaden 6 900 kronor per elev. För fristående huvudmän 

uppgick kostnaden för läromedel till 9 100 kronor per elev. Vid gymnasieskolor 

med landstingskommunal huvudman uppgick läromedelskostnaden till 22 500 

kronor per elev. 

Elevvård och skolmåltider utgjorde tillsammans 6 procent av gymnasieskolans 

kostnader och uppgick till 1 610 respektive 4 200 kronor per elev 2009. 

För kommunala huvudmän uppgick kostnaden för elevvård och skolmåltider 

till 1 170 respektive 3 800 kronor per elev. I gymnasieskolor med fristående 

Samtliga huvudmän 1) Kommunal huvudman 2) Landsting Fristående skolor 3) 

Kostnad 

totalt mkr 

Kostnad 

per elev 4) , kr 

Kostnad 

totalt mkr 

Kostnad 


Kostnad 

totalt mkr 

Kostnad 


Kostnad 

totalt mkr 

Kostnad 


2005 Totalt 29 856 84 700 25 646 83 800 581 135 000 3 493 82 600 

2006 Totalt 31 789 86 300 26 949 86 100 622 138 800 4 190 81 700 

2007 Totalt 33 920 88 900 28 292 89 300 571 134 300 4 862 83 400 

2008 Totalt 36 089 92 400 29 446 93 700 590 140 200 5 758 84 000 

2009 Totalt 37 060 93 800 28 190 90 900 591 152 400 6 754 85 600 

därav 

Undervisning 16 463 41 900 13 254 42 700 241 62 200 2 967 37 600 

Lokaler 19 200 7 525 59 267 19 100 136 35 200 1 462 18 500 

Skolmåltider 1 647 4 200 1 193 3 800 33 8 400 421 5 300 

Läromedel m.m. 6) 2 955 7 500 2 151 6 900 87 22 500 716 9 100 

Skolskjuts 1 286 3 200 1 286 3 200 . . . . 

Elevvård 633 1 610 530 1 710 11 2 790 91 1 160 

Övrigt 6 197 15 800 5 017 16 200 83 21 400 1 097 13 900 

1) 

Inklusive kostnad för riksinternatskolor och internationella skolor. Kostnad för kompletterande utbildningar ingår inte. 

2) 

Skolkommunernas kostnad för utbildning samt hemkommunernas kostnad för skolskjuts. 

3) 

Fristående huvudman, ny definition. Här ingår, från och med 2007 års publikation, kostnaden för riksinternat resp. internationella skolor. Kostnaden för 2004 och 2005 är 

omräknade enligt den nya definitionen. Kostnad per elev avser fristående skolor som bedrivit verksamhet under hela verksamhetsåret. I kostnad totalt ingår även kostnader 

för skolor som inte haft verksamhet hela året. 

4) 

Elevantalet är ett medeltal av antalet elever de två läsår som kalenderåret omfattar. 

5) 

Antal heltidsstuderande elever under respektive kalenderår. 

6 

Läromedel, utrustning samt bibliotek. 



huvudmän uppgick kostnaden för elevvård till 1 160 kronor per elev. Kostnaden 

för skolmåltider uppgick till 5 300 kronor per elev. Elevvård uppgick till 2 790 

kronor per elev för landstingskommunala huvudmän. Kostnaden för skolmåltider 

uppgick till 8 400 kronor per elev. 

Resultat 

Det finns flera sätt att redovisa elevernas studieresultat i gymnasieskolan. Ett 

första sätt är att redovisa genomströmningen av elever, med andra ord andelen 

elever som har fått slutbetyg eller motsvarande från gymnasieskolan. 18 Andelen 

elever med slutbetyg för en elevkull ökar med antalet studieår. Därför presenteras 

både den senaste statistiken för genomströmning inom tre år, samt utvecklingen 

över tid genom att följa kullar. Ett andra sätt är att redovisa hur många av 

eleverna med slutbetyg som har grundläggande behörighet till studier på universitet 

och högskola. Dessutom finns ett alternativt sätt att studera såväl andelen 

med slutbetyg som andelen med grundläggande behörighet, genom att redovisa 

andelen av landets 20-åringar som uppnått detta. Ett tredje sätt att belysa studieresultat 

är att redovisa betygspoängen hos eleverna med slutbetyg. 

Slutbetyg från gymnasieskolan 

Genomströmningen av elever åsyftar andelen som har slutbetyg från gymnasieskolan. 

Antalet elever med slutbetyg kan jämföras mot olika baser av personer. 

Ett sätt är att redovisa andelen av landets 20-åringar som har slutbetyg eller 

motsvarande från gymnasieskolan. Detta mått tar hänsyn till elever som inte 

börjat gymnasieskolan. År 2009 hade 72 procent av landets 20-åringar slutbetyg. 

Det betyder att drygt var fjärde 20-åring saknar ett slutbetyg. Andel 

20-åringar som har slutbetyg från gymnasieskolan har varit oförändrad de 

senaste fem åren. 

Andelen 20-åringar med slutbetyg varierar mellan landets kommuner, som 

lägst är andelen 52 procent och som högst 88 procent. Vid en jämförelse mellan 

landets kommuner bör dock beaktas att många 19-åringar som slutfört sin gymnasieutbildning 

flyttar till orter med universitet och högskola, där de folkbokförs 

som 20-åringar. Variationen är exempelvis inte lika stor när kommungrupper 

efter befolkningsmängd jämförs, andelarna varierar mellan 69–76 procent. 

I normalfallet behöver en elev tre år för att slutföra sina gymnasiestudier. 

Elever som byter utbildning, gör studieuppehåll eller startar på individuella 

program (IV) behöver med anledning av detta oftast ett fjärde studieår för att 

slutföra sina studier i gymnasieskolan. Därutöver finns det elever som behöver 

längre tid på sig att slutföra gymnasieutbildningen av andra orsaker. När andelen 

med slutbetyg redovisas, är det därför även relevant att presentera andelen 

elever som har uppnått slutbetyg efter längre studietid än tre år. 

18 

Elever som går Waldorf och International Baccalaureate (IB) får inte slutbetyg. Elever på Waldorf får ett 

intyg över utbildningen, och elever på IB får ett diplom från International Baccalaureate Office. 



Tabell 6.8 

Andelen elever med slutbetyg inom 

3, 4 och 5 år, 1996–2006 1) 

Andel med slutbetyg inom 3 år (%) Andel med slutbetyg inom 4 år (%) Andel med slutbetyg inom 5 år (%) 

Elever som 

Elever som 

Elever som 

Startår 

Alla elever börjat på IV Alla elever börjat på IV Alla elever börjat på IV 

1996 66 1 73 21 74 24 

1997 69 2 76 18 77 21 

1998 65 3 73 17 74 21 

1999 65 4 73 18 74 22 

2000 67 4 74 19 75 24 

2001 68 4 75 20 76 25 

2002 68 4 75 19 76 23 

2003 68 5 75 19 76 24 

2004 68 5 76 21 77 24 

2005 69 6 76 20 . . 

2006 68 4 . . . . 

1) 

antal elever som påbörjade gymnasiet aktuellt år och som avslutat gymnasiet oavset innehåll i utbildningen. 

Ett annat sätt att redovisa slutbetyg är genomströmningen, dvs. andelen elever 

med slutbetyg för olika elevkullar. Genom att studera nybörjarkullars 19 genomströmning 

över tid framgår att majoriteten av eleverna får sitt slutbetyg efter tre 

års gymnasiestudier. Andelen elever med slutbetyg ökar med ytterligare ett och 

två studieår, vilket till stor del förklaras av att andelen elever som börjat sina 

studier på IV i högre utsträckning studerar fyra och fem år innan de får sitt slutbetyg. 

Resultaten som här presenteras gäller antalet studieår, oavsett om eleven 

avslutar studierna på utbildningen de började på eller inte. 

Mellan 65 och 69 procent av eleverna har fått sitt slutbetyg inom tre år, när 

de senaste elva nybörjarkullarna som går att följa i tre år granskas. Efter ytterligare 

ett studieår ökar andelen elever med slutbetyg 7–8 procentenheter, och 

varierar mellan 73 och 76 procent. Efter fem studieår är andelen elever med 

slutbetyg omkring 1 procentenhet högre än inom fyra år, och varierar mellan 

74 och 77 procent. Dessa uppgifter gäller samtliga elever, inklusive IV där elever 

som har studiesvårigheter eller inte är studiemotiverade finns koncentrerade. 

Dessa elever når i mindre utsträckning slutbetyg. För elever som börjat sina studier 

på IV är genomströmningen inom tre år som mest 6 procent. Motsvarande 

andel inom fyra år är mellan 17 och 21 procent, och inom fem år har 21–25 

procent av eleverna som började gymnasiestudierna på IV slutfört sina studier. 

Den senaste statistiken över andelen elever med slutbetyg inom tre år finns 

för elevkullen som började gymnasieskolan läsåret 2006/07. Närmare sju av tio 

(68 procent) i denna elevkull har slutbetyg inom tre år. I antal räknat var det 

87 600 elever som fick slutbetyg våren 2009, av de 128 200 ungdomar som 

hösten 2006 började gymnasieskolan. 

19 

De elever som börjar gymnasieskolan för första gången ett visst läsår, och inte har varit inskrivna i 

gymnasieskolan de senaste sju läsåren. 



Tabell 6.9 

Fullföljd utbildning inom 3, 4 respektive 5 år för nybörjare gymnasieskolans år 1 den 15 oktober 2000–2004 

Huvudman 

Kön 

Bakgrund 

Utbildningens 

innehåll vid studiestart 

Antal 

Nybörjarelever i år 1 den 15 oktober 2000, 2001, 2002, 2003 och 2004 

därav elever som slutfört gymnasieskolan och erhållit 

Totalt 

slutbetyg eller motsvarande inom 3, 4 respektive 5 år 

Totalt 4) 

Antal Antal Inom 3 år Inom 4 år Inom 5 år 

Kvinnor Män Antal Andel (%) Antal Andel (%) Antal Andel (%) 

Nybörjare år 1, okt 2000 

Gymnasieskolan totalt 05/06 1) 99 330 48 554 50 776 67423 67,9 74 575 75,1 75 634 76,1 


Gymnasieskolan totalt 06/07 105 288 51 331 53 957 71 295 67,7 79 142 75,2 80 214 76,2 







därav 

Nationella program 2) 78 913 39 180 39 733 60 283 76,4 64 973 82,3 65 504 83,0 

Specialutformat pgm. (SM) 2) 10 367 5 480 4 887 8 201 79,1 8 819 85,1 8 885 85,7 

Individuella pgm. (IV) 2) 12 816 5 465 7 351 618 4,8 2 624 20,5 3 120 24,3 

Utb. vid fristående skolor 3) 14 883 6 707 8 176 10 894 73,2 11 828 79,5 11 936 80,2 

Int. Baccalaureate (kom.IB) 4) 824 558 266 577 70,0 651 79,0 658 79,9 

Kommun 101 422 49 691 51 731 68 537 67,6 75 833 74,8 76 917 75,8 

Landsting 1 498 992 506 1 142 76,2 1 234 82,4 1 250 83,4 

Fristående 14 883 6 707 8 176 10 894 73,2 11 828 79,5 11 936 80,2 

Kvinnor 57 758 57 758 . 40 864 71,2 44 831 78,1 45 372 79,1 

Män 60 413 . 60 413 39 709 65,7 44 064 72,9 44 731 74,0 

Elever med svensk bakgrund 100 065 48 784 51 281 71 347 71,3 78 297 78,2 79 174 79,1 

Elever med utländsk bakgrund 17 738 8 606 9 132 9 226 52,0 10 598 59,7 10 929 61,6 

Motsvarande slutbetyg 1 166 762 404 824 70,7 918 78,7 926 79,4 

Int. Baccalaureate (samtl.IB) 922 614 308 644 69,8 724 78,5 731 79,3 

Waldorf 244 148 96 180 73,8 194 79,5 195 79,9 

Gymnasieskolan totalt 117 803 57 390 60 413 80 573 68,4 88 895 75,5 90 103 76,5 

därav innehåll 5) 

Barn- och fritid (BF) 4 663 3 449 1 214 3 241 69,5 3 507 75,2 3 544 76,0 

Bygg (BP) 3 573 140 3 433 2 812 78,7 2 963 82,9 2 991 83,7 

El (EC) 6 635 275 6 360 4 561 68,7 5 050 76,1 5 128 77,3 

Energi (EN) 791 20 771 598 75,6 631 79,8 633 80,0 

Estetiska (ES) 7 017 5 080 1 937 5 108 72,8 5 555 79,2 5 604 79,9 

Fordon (FP) 4 257 257 4 000 2 901 68,1 3 099 72,8 3 127 73,5 

Handels- o. adm. (HP) 4 331 2 678 1 653 3 005 69,4 3 218 74,3 3 242 74,9 

Hantverk (HV) 2 078 1 765 313 1 593 76,7 1 703 82,0 1 722 82,9 

Hotell- o. rest. (HR) 5 037 3 199 1 838 3 533 70,1 3 757 74,6 3 791 75,3 

Industri (IP) 2 189 212 1 977 1 509 68,9 1 602 73,2 1 615 73,8 

Livsmedel (LP) 498 373 125 350 70,3 376 75,5 382 76,7 

Medie (MP) 5 068 2 855 2 213 3 542 69,9 3 872 76,4 3 913 77,2 

Naturbruk (NP) 3 257 2 133 1 124 2 457 75,4 2 642 81,1 2 674 82,1 

Naturvetenskap (NV) 14 750 6 904 7 846 12 277 83,2 13 374 90,7 13 459 91,2 

Omvårdnad (OP) 3 380 2 931 449 2 253 66,7 2 433 72,0 2 457 72,7 

Samhällsvetenskap (SP) 28 763 17 498 11 265 22 541 78,4 24 309 84,5 24 485 85,1 

Teknik (TE) 7 010 994 6 016 5 267 75,1 5 779 82,4 5 842 83,3 

Motsvarande slutbetyg 1 166 762 404 824 70,7 918 78,7 926 79,4 

därav 

Int. Baccalaureate (samtl.IB) 922 614 308 644 69,8 724 78,5 731 79,3 

Waldorf 6) 244 148 96 180 73,8 194 79,5 195 79,9 

Övriga utan anknytning 7) 13 340 5 865 7 475 2 201 16,5 4 107 30,8 4 568 34,2 

därav 

IV 9 219 3 788 5 431 211 2,3 1 833 19,9 2 163 23,5 

IVIK 8) 1 578 754 824 9 0,6 134 8,5 241 15,3 

SM utan specifik inriktning 2 143 1 062 1 081 1 665 77,7 1 797 83,9 1 818 84,8 

SM riksrekryterande 9) 400 261 139 316 79,0 343 85,8 346 86,5 

Se kommentarer på nästa sida. 



Tabell 6.9 

Kommentarer 

1) 

I antalet för gymnasieskolan totalt ingår även studievägar som ej kan hänföras till program eller IB exklusive invandrarintroduktion 

(IVIK). 

2) 

Elever i skolor med kommunal alternativt landstingskommunal huvudman. 

3) 

Elever i skolor med fristående huvudman. 

4) 

Elever vid IB med kommunal huvudman. 

5) 

Specialutformade program och fristående skolors gymnasieutbildningar kategoriseras efter anknytning till nationellt 

program. Programinriktade individuella program (PRIV) kategoriseras efter respektive program. 

6) 

Elever som går vid en fristående skola med inriktning Waldorf redovisas inte på respektive anknytningsprogram. 

7) 

Utan anknytning till ett nationellt program. 

8) 

Individuellt program kan kombineras med svenskundervisning för invandrare (sfi), så kallad invandrarintroduktion (IVIK). 

9) 

Specialutformade program med riksrekrytering anordnade av kommunal huvudman. 

Den elevkull som började sina gymnasiestudier läsåret 2004/05 är den senaste 

kull vi har möjlighet att följa under fem läsår. Denna nybörjarkull bestod vid 

starten hösten 2004 av drygt 117 800 elever. Av dessa slutförde 80 600 gymnasieskolan 

inom tre år, vilket motsvarar 68 procent. Inom fyra år hade 76 procent 

av dem erhållit slutbetyg eller motsvarande, och inom fem år var motsvarande 

siffra 77 procent. 

Vid jämförelser mellan huvudmän, är genomströmningen högst för landstingskommunala 

skolor, följt av fristående skolor och lägst för kommunala 

skolor. För elevkullen som började sina gymnasiestudier ett läsår tidigare var 

genomströmningen högre vid fristående än vid landstingskommunala skolor. 

Individuella program, där genomströmningen är lägre, anordnas framförallt av 

kommunala skolor. 20 Eftersom studier vid ett individuellt program har som syfte 

att eleven ska övergå till ett nationellt eller specialutformat program, medför det 

att genomströmningen inom tre år är lägst för elever på individuella program. 

Resultaten visar att genomströmningen är högst för elever på specialutformande 

program, följt av elever på nationella program. Exempelvis har 86 procent av 

eleverna på specialutformande program erhållit slutbetyg inom fem år, och 83 

procent av eleverna på nationella program. Elever på fristående skolor har lägre 

genomströmning än elever på specialutformade och nationella program. Inom 

fem år har 80 procent av eleverna på utbildningar vid fristående skolor slutbetyg. 

Genomströmningen skiljer sig något mellan olika typer av utbildningar. För 

elevkullen som började 2004/05 är det naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga 

utbildningar som har högst genomströmning. Men för den senaste kull 

som vi kan följa i tre år, elevkullen som började 2006/07, är det eleverna på 

byggprogrammet som har högst genomströmning (på tre år). 

När det gäller skillnader mellan män och kvinnor, har kvinnor överlag högre 

genomströmning än män. Detta resultat gäller både för den senaste statistiken 

för slutbetyg inom tre år, det vill säga elevkullen som började hösten 2006, 

och genomströmningen inom tre, fyra och fem år för nybörjare hösten 2004. 

Av dem som påbörjade gymnasiestudierna läsåret 2006/07, har 71 procent av 

kvinnorna och 66 procent av männen slutbetyg inom tre år. Genom att följa 

nybörjare från 2004 kan vi se att kvinnor även efter fyra och fem år har fullföljt 

20 

Fristående skolor fick fr.o.m. läsåret 2005/06 anordna individuella program efter särskilt beslut. Från och 

med läsåret 2006/07 får alla fristående skolor anordna individuella program. Statistik över dessa elevers 

genomströmning finns ännu inte tillgänglig. 



gymnasieutbildningen i högre utsträckning än män. Inom fyra år hade 78 procent 

av kvinnorna och 73 procent av männen erhållit slutbetyg, motsvarande 

siffror efter fem år var 79 respektive 74 procent. 

Andelen elever med slutbetyg är lägre bland elever med utländsk bakgrund 

än bland elever med svensk bakgrund. 21 Av eleverna som påbörjade sina studier 

hösten 2006, hade endast 52 procent av eleverna med utländsk bakgrund 

slutbetyg inom tre år. Motsvarande andel för elever med svensk bakgrund var 

71 procent. Även när nybörjare från 2004 granskas, har elever med utländsk 

bakgrund lägre genomströmning. Inom fem år hade 62 procent av eleverna med 

utländsk bakgrund ett slutbetyg, att jämföra med 79 procent av eleverna med 

svensk bakgrund. Det finns dock en skillnad i genomströmning mellan elever 

födda utomlands och elever födda i Sverige med båda föräldrarna födda utomlands. 

Av eleverna födda utomlands är andelen med slutbetyg 57 procent efter 

5 år, motsvarande andel för elever födda i Sverige med båda föräldrarna födda 

utomlands är 69 procent. 

Resultaten för elever som var nybörjare hösten 2005 visade att lägst andel 

elever med slutbetyg inom fyra år bland landets kommuner återfanns i storstäderna 

(72 procent). Högst var andelen bland elever folkbokförda i varuproducerande 

kommuner, där 78 procent av eleverna hade ett slutbetyg inom 

fyra år. Genomsnittlig genomströmning inom fyra år för samtliga kommuner 


Genomsnittlig betygspoäng 

Läsåret 2008/09 slutförde 97 900 elever gymnasieskolan. Denna siffra avser hur 

många elever som våren 2009 gick ut gymnasieskolan med slutbetyg eller motsvarande, 

oberoende av hur många år de tillbringade i gymnasieskolan. Av dessa 

fick 97 100 elever ett slutbetyg enligt målrelaterad skala. Knappt 900 elever fick 

andra typer av omdömen än slutbetyg, exempelvis från Waldorfskolor. 

Som ett jämförelsemått på betygsresultatet används den genomsnittliga betygspoängen. 

Alla kurser i slutbetyget ingår i beräkningen. 22 Den genomsnittliga 

betygspoängen för samtliga avgångna med slutbetyg från gymnasieskolans program 

2008/09 var 14,1. Det är 0,8 betygspoäng högre än genomsnittet läsåret 

1999/00. Skillnaden i genomsnittlig betygspoäng mellan fristående och kommunala 

gymnasieskolor har minskat under de senaste åren. 

Högst genomsnittlig betygspoäng hade utbildningar med naturvetenskapligt 

(16,1), estetiskt (14,9) och samhällsvetenskapligt (14,8) innehåll. Lägst genomsnittlig 

betygspoäng hade utbildningar med anknytning till fordon (11,8), energi 

(12,2) och el (12,3). Läsåret 2008/09 hade kvinnor i genomsnitt 1,3 högre 

genomsnittligt betygspoäng än män. Männens genomsnittliga betygspoäng 

(13,4) har ökat med 0,7 poäng läsåret 2008/09 jämfört med läsåret 1999/00, 

medan kvinnornas (14,7) har ökat med 0,8 poäng under samma period. Skillnaden 

mellan elever med svensk respektive utländsk bakgrund är i genomsnitt 

0,9 betygspoäng (14,2 jämfört med 13,3). 

21 

Elever födda utomlands samt elever födda i Sverige med båda föräldrarna födda utomlands. 

22 

Kursernas poäng multipliceras med en vikt för betyg (IG=0, G=10, VG=15, MVG=20) samt divideras med 

poängsumman för eleven. 



Tabell 6.10 

Elever som fått slutbetyg från gymnasieskolan, 

deras genomsnittliga betygspoäng samt andelen med 

grundläggande behörighet, läsåren 1999/00–2008/09 

Studieväg 

Huvudman 

Kön 

Bakgrund 

Elever med slutbetyg 

Genomsnittlig betygspoäng 

Andel (%) elever med 

grundläggande behörighet 

Antal Andel (%) Totalt Kvinnor Män Totalt Kvinnor Män 

Gymnasieskolan totalt 1999/00 77 272 100 13,3 13,9 12,7 80,3 84,8 75,7 










därav 

Kommun 78 813 81,2 14,0 14,7 13,4 90,6 92,6 88,6 

Landsting 1 112 1,1 13,7 14,1 12,9 84,5 86,9 80,2 

Fristående skolor 1) 17 139 17,7 14,3 15,2 13,4 89,0 92,9 85,3 

Kvinnor 48 993 50,5 14,7 14,7 . 92,5 92,5 . 

Män 48 071 49,5 13,4 . 13,4 87,9 . 87,9 

Elever med svensk bakgrund 85 386 88,0 14,2 14,9 13,5 91,1 93,3 88,9 

Elever med utländsk bakgrund 11 678 12,0 13,3 13,9 12,7 84,1 87,2 80,8 

Elever på program/ankn. 1) 

därav 

Barn- och fritid (BF) 4 120 4,2 12,9 13,3 11,9 86,1 88,8 78,1 

Bygg (BP) 4 216 4,3 12,6 13,2 12,6 92,8 97,2 92,5 

El (EC) 5 779 6 12,3 13,5 12,2 87,0 87,2 87,0 

Energi (EN) 927 0,1 12,2 13,3 12,2 91,2 91,7 91,1 

Estetiska (ES) 6 277 6,5 14,9 15,2 14,3 91,4 93,3 87,0 

Fordon (FP) 3 867 4 11,8 11,8 11,8 84,7 87,4 84,5 

Handels- o adm.(HP) 4 780 4,9 13,0 13,3 12,2 85,1 87,0 80,8 

Hantverk (HV) 2 549 2,6 14,3 14,6 12,7 91,6 92,9 83,4 

Hotell- o. rest.(HR) 3 833 3,9 12,8 13,2 12,1 85,3 87,7 80,4 

Industri (IP) 2 316 2,4 12,9 14,8 12,6 85,0 96,1 83,4 

Livsmedel (LP) 450 0,5 13,3 13,7 12,3 89,8 92,3 82,1 

Medie (MP) 4 447 4,6 13,4 13,9 12,6 85,7 90,3 78,9 

Naturbruk (NP) 2 880 3 13,8 14,3 12,8 86,9 89,4 81,7 

Naturvetenskap (NV) 13 011 13,4 16,1 16,4 15,8 95,8 96,6 95,1 

Omvårdnad (OP) 3 336 3,4 13,4 13,6 12,4 87,6 88,6 82,8 

Samhällsvet. (SP) 26 458 27,3 14,8 15,3 14,0 92,7 94,6 89,6 

Teknikprogrammet (TE) 5 565 5,7 14,0 15,3 13,7 89,4 95,0 88,1 

Övriga program utan anknytning 

därav 

IV 87 0,1 10,3 10,0 10,5 . . . 

IVIK . . . . . . . 

SM utan specifik inriktning 1 789 1,8 14,2 14,9 13,5 93,3 95,4 91,2 

SM riksrekryterande 377 0,4 14,7 15,4 13,9 94,7 97,2 91,6 

1) 

Specialutformade program och fristående skolors gymnasieutbildningar kategoriseras efter anknytning till nationellt program. Programinriktade individuella program (PRIV) 

kategoriseras efter respektive program. 



Grundläggande behörighet till universitet och högskolestudier 

För att ha grundläggande behörighet till universitets- och högskolestudier krävs 

ett slutbetyg från ett nationellt eller specialutformat program alternativt från fristående 

skolors utbildningar. 23 Därutöver måste eleven ha lägst betyget Godkänt 

på kurser som omfattar minst 90 procent av de gymnasiepoäng som krävs för 

fullständigt program, det vill säga 2 250 poäng. 

Även antalet elever med grundläggande behörighet till universitet och högskola 

kan jämföras mot olika baser av personer. Ett sätt är att redovisa antalet 

20-åringar med grundläggande behörighet jämfört med antalet 20-åringar i 

Sverige. Måttet tar då hänsyn även till dem som inte påbörjat gymnasieskolan. 

Andelen med grundläggande behörighet för dessa är 64 procent 2009. Kurvorna 

för andelen med slutbetyg från gymnasieskolan och andelen med grundläggande 

behörighet följer varandra. I slutet av 1990-talet minskade såväl andelen med 

slutbetyg som andelen med grundläggande behörighet. Studieresultaten förbättrades 

något runt år 2000, för att sedan minska fram till år 2002. Sedan ökade 

andelarna med slutbetyg och grundläggande behörighet ett par år därefter, och 

har sedan 2002 varit stabila. Utvecklingen över tid för dessa två mått på studieresultat 

är alltså ungefär detsamma. 

Diagram 6.5 

Andel 20-åringar med 

fullföljd gymnasieutbildning 

och med grundläggande 

behörighet till universitet 

och högskola, 1999–2009 

Andel (%) 

80 

75 

70 

Andel 20-åringar med fullföljd gymnasieutbildning 

65 

60 

Andel 20-åringar med grundläggande behörighet till universitet och högskola 

55 

Läsår 

50 

1999 

2000 

2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 

Ett annat sätt är att redovisa andelen elever med grundläggande behörighet av 

dem som nått slutbetyg. Av de 97 100 elever som våren 2009 erhöll ett slutbetyg 

från gymnasieskolan hade 90 procent grundläggande behörighet till 

universitets- och högskolestudier. Den totala andelen elever med behörighet 

har varit stabil under de fem senaste läsåren men minskat något för elever med 

slutbetyg från en fristående huvudman. Läsåret 2005/06 uppmättes för första 

gången en högre andel med grundläggande behörighet från kommunala skolor 

än för fristående skolor. För eleverna som erhöll ett slutbetyg våren 2009 var 

andelen med grundläggande behörighet från kommunala skolor 91 procent 

jämfört med 89 procent för fristående skolor. 

23 

Slutbetyg från individuella programmet kan inte ge grundläggande behörighet. 



Betygsutveckling 

Andelen med grundläggande behörighet, av de 97 900 eleverna med slutbetyg 

våren 2009, var högre bland kvinnor (93 procent) än bland män (88 procent). 

Det var även en högre andel av eleverna med svensk bakgrund (91 procent) som 

hade grundläggande behörighet, jämfört med elever med utländsk bakgrund 

(84 procent). Vad gäller skillnader mellan olika utbildningar var andelen elever 

med grundläggande behörighet högst på naturvetskapliga (96 procent), samhällsvetenskapliga 

(93 procent) och byggutbildningar(93 procent). Lägst andel 

(84 procent) med grundläggande behörighet återfanns på utbildningar inom 

fordon. 

Elevernas betygsresultat har varit stabila de senaste sju läsåren. De första åren 

med det nya betygssystemet kännetecknades däremot av stigande betyg. En 

tänkbar anledning till de första årens betygsökning kan vara en inledande försiktighet 

med att sätta höga betyg. Läsåret 1996/97 var medelvärdet av samtliga 

elevers genomsnittliga betygspoäng 12,6. Därefter steg den genomsnittliga betygspoängen 

successivt fram till läsåret 2002/03. Vi kan konstatera att från och 

med våren 2003 stabiliserar sig betygsnivån och har sedan dess varit 14,0 eller 

14,1. 

Skillnaderna mellan könen vad gäller betyg har ökat, och i de flesta kurserna 

har kvinnor högre betyg än män. Våren 2009 hade männen motsvarande 

91 procent av kvinnornas genomsnittliga betygspoäng. 

Den genomsnittliga betygspoängen skiljer sig åt för elever som har slutbetyg 

från kommunal 24 respektive fristående skola. Betygsgenomsnitten har successivt 

gått upp fram till år 2003 för både kommunala och fristående skolor. Från 2003 

har betygsutvecklingen avstannat för kommunala skolor och ligger runt 14,0. 

Fristående skolor har haft en negativ betygsutveckling efter år 2003, genomsnittet 

har sjunkit från 15,7 år 2002 till 14,3 år 2009. De fristående skolorna 

rekryterar elever med lägre genomsnittligt meritvärde från grundskolan än 

tidigare. Detta beror dels på att de generellt rekryterar fler elever, men också på 

att de numera i högre utsträckning anordnar yrkesförberedande utbildningar. 

Utvecklingen över tid visar att de fristående skolornas elever nu är mer lika 

eleverna i kommunala skolor. 

Antalet elever som erhållit maxpoängen 20,0 ökade fram till år 2006. Från 

läsåret 2005/06 har andelen elever med 20,0 stabiliserats. Läsåret 2008/09 hade 

729 elever högsta möjliga genomsnittliga betygspoäng. Räknat som andel av 

alla elever med slutbetyg hade 0,75 procent högsta betyg på samtliga kursbetyg 

år 2009. Våren 2009 hade 437 elever som gick ut naturvetenskaplig utbildning 

20,0 i genomsnittlig betygspoäng och de utgjorde 3,36 procent av eleverna i 

den utbildningen. 

24 

I kommunala skolor ingår här även landstingskommunala skolor. 



Tabell 6.11 

Betygsutveckling i gymnasieskolan för elever som erhållit slutbetyg 

läsåren 1997–2008. Redovisning av genomsnittlig betygspoäng (GBP), 

kvartiler och medelvärde, samt maxpoäng (20,0). 

Elever 

Slutbetyg respektive vårtermin 

Genomsnittlig Maxpoäng 

betygspoäng (GBP) (20,0) Elever 

därav från naturvetenskaplig utbildning (NV) 

Genomsnittlig 

betygspoäng (GBP) 

Maxpoäng 

(20,0) 

År Antal (N) Q25 Medel Q75 Antal % Antal (NNV) Q25 Medel Q75 Antal % 

1997 1) 74 242 10,8 12,6 14,4 20 0,03 14 773 12,2 14,1 16,1 16 0,11 

1998 1) 78 019 11,0 12,9 14,8 24 0,03 16 885 12,4 14,3 16,3 20 0,12 

1999 1) 75 528 11,4 13,3 15,2 46 0,06 17 271 12,8 14,8 16,8 43 0,25 

2000 1) 77 272 11,3 13,3 15,5 113 0,15 16 483 13,0 14,9 17,1 86 0,52 

2001 1) 71 716 11,7 13,7 15,9 182 0,25 14 736 13,3 15,3 17,4 133 0,90 

2002 1) 72 498 11,8 13,8 16,0 213 0,29 12 873 13,4 15,4 17,6 132 1,03 

2003 2) 75 569 11,9 14,0 16,3 337 0,45 11 671 14,2 16,0 18,2 202 1,73 

2004 2) 79 557 11,9 14,1 16,4 452 0,57 9 968 14,3 16,1 18,2 211 2,12 

2005 3) 83 050 11,9 14,1 16,4 525 0,63 12 420 14,3 16,1 18,3 331 2,67 

2006 3) 84 410 11,9 14,1 16,4 604 0,72 12 323 14,3 16,1 18,3 370 3,00 

2007 3) 89 153 11,8 14,1 16,4 672 0,75 12 794 14,3 16,2 18,4 431 3,37 

2008 3) 92 615 11,8 14,0 16,4 700 0,76 12 869 14,3 16,1 18,3 454 3,53 

2009 3) 97 064 11,9 14,1 16,4 729 0,75 13 011 14,3 16,1 18,3 437 3,36 

1) 

Åren 1997–2002 var naturvetenskap och teknik två inriktningar inom programmet naturvetenskap. I redovsingen ingår endast kommunala skolors nationella program. 

2) 

Fr.o.m år 2003 ingår inte teknik i NV utbildningar. 

3) 

Fr.o.m år 2005 ingår alla typer av naturvetenskaplig utbildning, dvs såväl nationella – som specialutformade program samt fristående skolors NV utbildningar. 

Omfattning 

En elev som har påtagliga studiesvårigheter kan beviljas ett reducerat gymnasieprogram, 

vilket innebär att eleven befrias från undervisning i ett eller flera 

ämnen. 25 Eleven erhåller därmed inte betyg i alla kurser som normalt ingår i 

utbildningen. De senaste åtta åren har andelen elever med ett reducerat program 

minskat, från 10,0 till 2,6 procent. Av eleverna med slutbetyg från de nationella 

programmen våren 2009 hade 2,6 procent gått ett reducerat program. En något 

högre andel av kvinnorna än av männen hade reducerat program våren 2009 

(2,7 procent jämfört med 2,4 procent). Elever med utländsk bakgrund gick 

oftare ett reducerat program än elever med svensk bakgrund, 3,9 jämfört med 

2,4 procent. 

Andelen elever med reducerat program i kommunala gymnasieskolor var 

2,0 procent våren 2009. Framförallt elever på utbildning inom naturbruk läste 

reducerat program, 5,1 procent. Variationen mellan de kommunala huvudmännen 

vad gäller andelen elever som beviljats reducerat program var förhållandevis 

stor. I tre kommuner hade minst var femte elev med slutbetyg vårterminen 

2009 beviljats reducerat program. I 34 kommuner hade inga elever reducerat 

program. 26 Andelen elever med reducerat program var i landstingskommunala 

skolor 5,7 och i fristående skolor 2,8 procent. 

25 

5 kap. 23 § gymnasieförordningen. 

26 

Uppgiften avser var skolan är belägen. 



Tabell 6.12 

Elever som har fått slutbetyg 

från gymnasieskolan. Elever 

med reducerat och utökat 

program 1999/00–2008/09 

I de fall en elev bedöms klara av fler kurser än vad som krävs för ett fullständigt 

gymnasieprogram kan eleven beviljas rätt att läsa fler kurser än vad som 

normalt ingår i studierna (2 500 poäng). Nästan var fjärde elev som fick ett 

slutbetyg våren 2009 hade läst ett utökat program. Denna andel har minskat 

något under de senaste fem åren. 

Studieväg 

Huvudman 

Kön 

Bakgrund 

Elever med slutbetyg 

Elever med 

reducerat program 

Elever med 

utökat program 

Antal Andel (%) Antal Andel (%) Antal Andel (%) 

Gymnasieskolan totalt 1999/00 77 272 100 5 134 6,6 15 418 20,0 










därav 

Kommunala skolor 78 813 81,2 1 927 2,0 16 764 21,3 

Landstingskommunala skolor 1 112 1,1 63 5,7 276 24,8 

Fristående skolor 1) 17 139 17,7 486 2,8 4 837 28,2 

Kvinnor 48 993 50,5 . 2,7 . 21,3 

Män 48 071 49,5 . 2,4 . 23,8 

Elever med svensk bakgrund 85 386 88,0 2 025 2,4 19 062 22,3 

Elever med utländsk bakgrund 11 678 12,0 451 3,9 2 815 24,1 

Elever på program/ankn. 2) 94 734 97,6 2 426 2,6 21 566 22,8 

därav 

Barn- och fritid (BF) 4 117 4,2 85 2,1 691 16,8 

Bygg (BP) 4 205 4,3 75 1,8 1 334 31,7 

El (EC) 5 779 6,0 99 1,7 1 572 27,2 

Energi (EN) 927 1,0 21 2,3 209 22,5 

Estetiska (ES) 6 277 6,5 297 4,7 1 516 24,2 

Fordon (FP) 3 866 4,0 132 3,4 1 218 31,5 

Handels- o adm.(HP) 4 776 4,9 90 1,9 788 16,5 

Hantverk (HV) 2 548 2,6 50 2,0 674 26,5 

Hotell- o. rest.(HR) 3 828 3,9 54 1,4 1 010 26,4 

Industri (IP) 2 311 2,4 103 4,5 990 42,8 

Livsmedel (LP) 450 0,5 13 2,9 137 30,4 

Medie (MP) 4 444 4,6 88 2,0 927 20,9 

Naturbruk (NP) 2 873 3,0 147 5,1 843 29,3 

Naturvetenskap (NV) 13 001 13,4 227 1,7 3 280 25,2 

Omvårdnad (OP) 3 329 3,4 81 2,4 699 21,0 

Samhällsvet. (SP) 26 442 27,2 768 2,9 4 593 17,4 

Teknikprogrammet (TE) 5 561 5,7 96 1,7 1 085 19,5 

Övriga program utan anknytning 2 330 2,5 . . . . 

IV 3) 164 0,2 . . . . 

SM utan specifik inriktning 1 789 1,9 33 1,8 221 12,4 

SM riksrekryterande 377 0,4 17 4,5 90 23,9 

1) 


2) 

Specialutformade program och fristående skolors gymnasieutbildningar kategoriseras efter anknytning till nationellt program. Elever som går IV kan ej ha utökat eller 

reducerat program och ingår därför inte i redovisningsgruppen. Detta medför att antalet och andelen elever med slutbetyg på program/anknytning kan skilja sig jämfört 

med tabell 45 där PRIV elever är inkluderade i antalet med slutbetyg från program/anknytning. 

3) 

Elever som går IV kan ej ha utökat eller reducerat program. Här ingår elever som läser individuellt program (IV), Programinriktade individuella program (PRIV) samt 

individuellt program kombinerat med svenskundervisning för invandrare (sfi). Ingår även elever som läser IV på fristående skola. 



Högst andel elever med utökat program hade läst industriutbildning, 43 

procent. Motsvarande andel på barn – och fritidsutbildning var 17 procent. På 

kommunala skolor hade 21 procent av eleverna ett utökat program. På landstingskommunala 

skolor var andelen elever med utökat program 25 procent och 

i fristående skolor var andelen 28 procent. Män gick oftare ett utökat program 

än kvinnor (24 respektive 21 procent). En något högre andel av eleverna med 

utländsk (24 procent) än med svensk (22 procent) bakgrund gick ett utökat 

program våren 2009. 

Studieavbrott och byte av studieväg 

Genom att följa individer över tid och se om de fortsätter att studera på gymnasieskolan, 

kan studieavbrott och byte av studieväg belysas. Den senaste statistiken 

där det går att följa elever för att se om de fortsätter längre än ett studieår 

avser elever som började läsåret 2008/09. Av samtliga elever som hösten 2008 

gick i gymnasieskolans första årskurs var det drygt 6 procent av eleverna som 

avbröt sina studier eller gjorde ett studieuppehåll från sin gymnasieutbildning 

under eller efter det första studieåret (år 1). Den andelen har varit relativt stabil 

under de senaste fem åren (6–7 procent). Det finns inga stora skillnader mellan 

kvinnor och män när det gäller avbrott eller studieuppehåll efter första året, 

men elever med utländsk bakgrund avbryter eller gör studieuppehåll mer än 

dubbelt så ofta som elever med svensk bakgrund. 

Ungefär var sjunde elev hade under samma period bytt program. En stor del 

av dessa hade börjat sina studier på ett individuellt program (IV). Knappt en 

fjärdedel av eleverna som gick ett individuellt program första året hösten 2008 

återfanns inte i gymnasieskolan ett år senare. Andelen elever som bytt studieväg 

efter år 1 är också betydligt högre på IV än på nationella program (29 jämfört 

med 12 procent). Som tidigare nämnts är syftet med de individuella programmen 

att eleven ska fortsätta sina studier vid ett nationellt eller specialutformat 

program. 

Övergång till universitets- och högskolestudier 

Av de elever som slutförde gymnasieskolan och erhöll slutbetyg eller motsvarande 

våren 2006 hade 41 procent påbörjat högskolestudier inom tre år (senast 

vårterminen 2009). Andelen har minskat de senaste fem läsåren, av eleverna 

som erhöll slutbetyg våren 2002 hade 45 procent påbörjat högskolestudier inom 

tre år. Kvinnor påbörjar i större utsträckning än män en högskoleutbildning. Av 

de elever som slutförde sina gymnasiestudier läsåret 2005/06 hade 47 procent av 

kvinnorna och 35 procent av männen påbörjat en högskoleutbildning inom tre 

år. 

Elever från naturvetenskaps-, samhällsvetenskaps- och teknikutbildningar 

(78 respektive 53 procent) påbörjar högskolestudier inom tre år i betydligt 

större utsträckning än elever från övriga utbildningar. Relativt höga andelar 

noterades för estetiska utbildningar (42 procent), medieutbildningar (32 procent), 

omvårdnadsutbildningar (29 procent) och barn- och fritidsutbildningar 

(25 procent). För elever som avslutat sin utbildning vid en fristående skola var 

andelen som övergick till högre studier inom tre år högre än för kommunala 

och landstingskommunala skolor (46 respektive 17 procent). För elever med 

svensk bakgrund och ett slutbetyg från gymnasieskolan gick 39 procent till 

högskolan inom tre år. Motsvarande andel för elever med utländsk bakgrund var 

50 procent. 



Tabell 6.13 

Övergång tilll högskolan inom tre år för elever som avslutat gymnasieskolan läsåret 1998/99–2005/06 

Elever med slut- eller avgångsbetyg läsåren 1998/99–2005/06 

Avgångsår 

därav elever i högskoleutbildning inom tre år 

Huvudman 

därav antal och andel inom respektive delgrupp av 

Kön 

Bakgrund 

Totalt 

Andel 

elever med svensk bakgrund elever med utländsk bakgrund 

Studieväg 

Antal Totalt % Kvinnor % Män % Kvinnor % Män % 

Gymnasieskolan totalt 1998/99 75 773 32 297 42,6 . . . . . . . . 

Gymnasieskolan totalt 1999/00 77 851 33 153 42,6 16 557 48,3 12 461 36,9 2 347 46,0 1 788 37,5 







därav 

Nationella program 1) 61 969 24 255 39,1 11 844 43,2 8 612 32,0 2 263 55,2 1 536 43,6 

Specialutformat pgm. (SM) 1) 11 451 5 228 45,7 2 697 49,8 1 651 37,2 515 61,2 365 48,5 

Individuella pgm. (IV) 1) 521 11 2,1 4 3,6 1 0,4 4 5,6 2 1,8 

Utb. vid fristående skolor 2) 10 786 4 951 45,9 2 246 51,8 1 907 38,7 398 59,8 400 47,2 

Int. Baccalaureate (kom.IB) 3) 585 363 62,1 182 67,2 80 65,0 63 54,8 38 50,0 

Kommun 73 329 29 654 40,4 14 561 44,8 10 315 33,0 2 839 55,6 1 939 43,6 

Landsting 1 197 203 17,0 166 22,1 29 6,9 6 31,6 2 20,0 

Fristående 10 786 4 951 45,9 2 246 51,8 1 907 38,7 398 59,8 400 47,2 

Kvinnor 43 379 20 216 46,6 16 973 45,2 . . 3 243 56,0 . . 

Män 41 933 14 592 34,8 . . 12 251 33,4 . . 2 341 44,1 

Elever med svensk bakgrund 74 214 29 224 39,4 16 973 45,2 12 251 33,4 . . . . 

Elever med utländsk bakgrund 11 098 5 584 50,3 . . . . 3 243 56,0 2 341 44,1 

Gymnasieskolan totalt 4) 85 312 34 808 40,8 16 973 45,2 12 251 33,4 3 243 56,0 2 341 44,1 

därav innehåll 

Barn- och fritid (BF) 3 553 887 25,0 684 27,8 107 14,5 75 30,0 21 19,6 

Bygg (BP) 3 052 58 1,9 10 10,6 45 1,6 0 . 3 1,6 

El (EC) 5 031 867 17,2 39 28,3 659 15,2 13 52,0 156 28,6 

Energi (EN) 624 44 7,1 4 25,0 35 6,1 0 . 5 13,2 

Estetiska (ES) 5 401 2 269 42,0 1 635 44,1 483 36,9 115 42,1 36 32,4 

Fordon (FP) 3 147 51 1,6 5 2,5 33 1,2 1 7,7 12 4,3 

Handels- o. adm. (HP) 3 548 519 14,6 264 13,6 93 10,6 102 23,3 60 20,9 

Hantverk (HV) 1 656 200 12,1 169 13,2 12 5,9 18 11,8 1 5,9 

Hotell- o. rest. (HR) 3 686 327 8,9 231 10,7 68 5,6 21 13,0 7 4,9 

Industri (IP) 1 579 309 19,6 85 50,3 173 14,0 9 64,3 42 26,6 

Livsmedel (LP) 397 33 8,3 27 9,2 4 6,1 1 3,8 1 10,0 

Medie (MP) 3 994 1 287 32,2 694 33,5 433 28,4 91 48,1 69 32,7 

Naturbruk (NP) 2 527 458 18,1 371 23,5 66 7,4 18 36,0 3 20,0 

Naturvetenskap (NV) 12 323 9 491 77,0 3 682 77,5 4 136 75,7 870 80,8 803 77,7 

Omvårdnad (OP) 2 754 805 29,2 560 28,7 57 19,3 173 38,9 15 22,7 

Samhällsvet. (SP) 23 809 13 247 55,6 7 378 58,6 3 555 47,5 1 552 67,0 762 53,6 

Teknik (TE) 5 017 2 666 53,1 422 61,5 1 939 50,1 45 86,5 260 63,3 

Motsvarande slutbetyg 897 506 56,4 262 61,2 125 54,1 71 50,7 48 49,0 

Int. Baccalaureate (samtl.IB) 638 384 60,2 191 65,6 85 62,0 64 51,6 44 51,2 

Waldorf 259 122 47,1 71 51,8 40 42,6 7 43,8 4 33,3 

Övriga utan anknytning 2 317 784 33,8 451 41,7 228 25,4 68 41,2 37 21,5 

därav 

IV 336 7 2,1 3 3,7 0 . 3 6,3 1 1,5 

IVIK 5 0 0,0 0 . 0 . 0 . 0 . 

SM utan specifik inriktning 1 666 688 41,3 380 45,9 213 33,4 59 56,7 36 36,7 

SM riksrekryterande 310 89 28,7 68 39,1 15 12,3 6 54,5 0 . 

1) 

Elever i skolor med kommunal alternativt landstingskommunal huvudman. 

2) 


3) 

Elever vid IB med kommunal huvudman. 

4) 

Specialutformade program och fristående skolors gymnasieutbildningar kategoriseras efter anknytning till nationellt program. 

Programinriktade individuella program (PRIV) kategoriseras efter respektive program. 



Det finns stora skillnader mellan kommuner när det gäller övergång till 

högskolan. Mellan de olika kommungrupperna varierar övergången till högskolan 

inom tre år mellan 31 procent (glesbygdskommuner) och 49 procent 

(storstäder). I den kommun som har högst övergång till högskolan har 68 procent 

av eleverna påbörjat en högskoleutbildning inom tre år. Motsvarande andel 

för den kommun som har lägst andel är 18 procent. 

Övergång till komvux 

Av de elever som gick i gymnasieskolans tredje årskurs hösten 2007 fortsatte var 

tionde elev, sammanlagt drygt 12 000 elever, till komvux det följande läsåret. 

Av de elever som inte erhållit ett slutbetyg eller motsvarande från gymnasieskolan 

återfanns 14 procent i komvux följande läsår. Motsvarande andel för elever 

med slutbetyg eller motsvarande var 10 procent. Det var betydligt vanligare att 

kvinnor studerade i komvux läsåret efter sista årskursen i gymnasieskolan. Bland 

elever som saknade slutbetyg var andelen som fortsatte i komvux 17 procent för 

kvinnor och 12 procent för män. Motsvarande andelar för de med slutbetyg var 

för kvinnor 12 procent och för män 9 procent. 

Elever med utländsk bakgrund kompletterade sina gymnasiestudier på 

komvux mer än dubbelt så ofta som elever med svensk bakgrund. Andelen 

elever med slutbetyg som övergick till studier på komvux följande läsår var 20 

procent för elever med utländsk bakgrund och 9 procent för elever med svensk 

bakgrund. Motsvarande andel för de som saknade slutbetyg var 24 procent för 

elever med utländsk bakgrund och 11 procent för elever med svensk bakgrund. 

Övergången från gymnasieskolan till komvux uppvisade inte några stora skillnader 

mellan olika huvudmän för gymnasieutbildningen. Det var med andra 

ord ungefär lika vanligt att elever från en fristående gymnasieskola som från en 

kommunal skola fortsatte i komvux. Variationen var däremot stor mellan olika 

typer av utbildningar. Störst övergång till komvux uppmättes för elever som gått 

omvårdnadsutbildningar (15 procent) och lägst för elever som gått byggutbildningar 

(4 procent). Noterbart var att inom landstingens naturbruksutbildning 

hade kvinnor med slutbetyg från gymnasieskolan i betydligt större utsträckning 

än män fortsatt studera på komvux, 14 procent för kvinnor jämfört med 5 procent 

för män. 

Bland elever som fått slutbetyg från gymnasieskolan är övergången till komvux 

störst första året efter gymnasieskolan. De senaste fem åren har andelen 

varit 10–14 procent. Andra året efter gymnasiet påbörjar 6–9 procentenheter 

ytterligare studier i komvux. Sammantaget har nästan var tredje person som 

slutfört gymnasieskolan studerat i komvux någon gång de följande fem åren. 

Kvinnor fortsatte i betydligt högre utsträckning än män i komvux (37 procent 

jämfört med 26 procent). 


7. 

gymnasiesärskolan

7 Gymnasiesärskolan 

7. Gymnasiesärskolan 

Utbildningen i gymnasiesärskolan syftar till att ge utvecklingsstörda ung domar 

en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning. Utbildningen ska så långt 

det är möjligt motsvara den som ges i gymnasieskolan (Skollagen 6 kap.1§). 

Alla elever som har fullgjort sin skolplikt i den obligatoriska särskolan ska 

erbjudas fortsatt fyraårig utbildning i gymnasiesärskolan. Gymnasiesärskolan 

erbjuder utbildning på samma sätt som gymnasieskolan i nationella, specialutformade 

eller individuella program. Styrelsen för särskolan avgör om en elev 

ska erbjudas utbildning på ett nationellt eller specialutformat program eller om 

eleven ska erbjudas yrkesträning eller verksamhetsträning inom ett individuellt 

program. De individuella programmen i gymnasiesärskolan riktar sig främst 

till elever som inte kan följa utbildningen på ett nationellt eller specialutformat 

program. 

Läsåret 2009/10 var antalet elever i gymnasiesärskolan 9 400, vilket innebär 

att antalet elever har ökat med 158 procent sedan läsåret 1992/93 då antalet 

elever var 3 600. 

År 2009/10 deltog 36 procent av gymnasiesärskolans elever i yrkesträning 

eller verksamhetsträning inom ramen för ett individuellt program (IV-program) 

medan 64 procent deltog i ett nationellt eller specialutformat program. Könssammanfattning 

Antalet elever i gymnasiesärskolan fortsätter att öka. Läsåret 2009/10 var 9 400 

elever mottagna i gymnasiesärskolan. Knappt 4 procent av eleverna var integrerade 

i en gymnasieskolklass. Endast en liten andel, 5 procent, av alla elever gick i en 

fri stående gymnasiesärskola. Lärare i kommunala gymnasiesärskolor var mer 

högut bildade än lärare i fristående gymnasiesärskolor. I gymnasiesärskolor med 

kommunal huvudman hade drygt åtta av tio pedagogisk högskoleexamen och 

i gymnasiesärskolor med fristående huvudman hade knappt hälften av lärarna 

pedagogisk högskoleexamen (heltidstjänster). 

Diagram 7.1 

Elevutveckling i gymnasiesärskolan 

1992–2009 

Elevantal 

10 000 

9 000 

8 000 

7 000 

6 000 

5 000 

4 000 

Gymnasiesärskolan, 

totalt 

Yrkesutbildning 

3 000 

2 000 

1 000 

0 

92/93 

93/94 

94/95 

95/96 

96/97 

97/98 

98/99 

99/00 

00/01 

01/02 

02/03 

Yrkesträning + 

Verksamhetsträning (IV-programmet) 

03/04 

04/05 

05/06 

06/07 

07/08 

08/09 

Läsår 

09/10 


Gymnasiesärskolan 7 

Tabell 7.1 

Antal elever i gymnasiesärskolan 

den 15 oktober 

1999–2009 fördelade efter 

huvudman 

fördelningen i gymnasiesärskolan var 42 procent flickor och 58 procent pojkar, 

en fördelning som inte har förändrats över åren. 

Majoriteten av eleverna i gymnasiesärskolan (93 procent) fick sin utbildning i 

skolor med kommunal huvudman. Fem procent av eleverna i gymnasiesärskolan 

gick på en fristående skola. Andelen elever i fristående skolor har varit lika stor 

den senaste tioårsperioden. 

Totalt anordnades gymnasial särskola i 269 skolor i 178 kommuner läsåret 

2009/10 varav 29 skolor hade fristående huvudman och 8 skolor bedrevs i 

landstingsregi. Det genomsnittliga antalet elever per skola var 35. I gymnasiesärskolan 

var 36 procent av eleverna bosatta i annan kommun än den där skolan 

var belägen. Andelen särskoleelever integrerade i en gymnasieskolklass var 

knappt 4 procent. 

Antal elever i gymnasiesärskola 

Läsår 

därav 

Integration 

Huvudman 

Antal skol- 

Yrkesförberedande 

IV-program 

Samtliga 

Kön 

kommuner Antal skolor linjer/program Yrkesträning Verksamhetsträning elever 

1999/00 157 240 2 507 1 484 782 4 773 

2000/01 172 244 2 946 1 343 855 5 144 

2001/02 179 248 3 296 1 398 840 5 534 

2002/03 182 248 3 728 1 521 931 6 180 

2003/04 180 261 4 143 1 587 980 6 710 

2004/05 176 276 4 413 1 712 1 016 7 141 

2005/06 177 266 4 903 1 714 1 168 7 785 

2006/07 177 267 5 196 1 883 1 154 8 233 

2007/08 178 265 5 528 1 952 1 213 8 693 

2008/09 179 271 6 029 2 114 1 196 9 339 

2009/10 178 269 6 021 2 010 1 381 9 412 

därav Integrerade 295 37 20 352 

Kommuner 170 232 5 639 1 836 1 241 8 716 

Landsting 8 8 206 13 6 225 

Fristående 21 29 176 161 134 471 

Pojkar . . 3 514 1 188 804 5 506 

Flickor . . 2 507 822 577 3 906 

Lärare 

Läsåret 2009/10 fanns nästan 2 900 lärare i gymnasiesärskolan, varav 2 600 i 

skolor med kommunal huvudman. Tjänstgöringsgraden var 74 procent och 

omräknat till heltidstjänster var antalet lärare (samtliga huvudmän) 2 100. 

Det fanns 181 tjänstgörande lärare i fristående gymnasiesärskolor. Den 

genomsnittliga tjänstgöringsgraden var 52 procent. Omräknat till heltids - 

tjänster uppgick antalet lärare till 93. 

Samtliga huvudmän inräknade gick det 22,8 lärare per 100 elever. I fristående 

skolor var antalet lärare per 100 elever något lägre än i skolor med 

kommunal huvudman elever, 20,5 jämfört med 23,0 lärare per 100 elever. 

Andelen lärare (heltidstjänster) med pedagogisk högskoleutbildning var 80 

procent. I fristående särskolor var andelen med pedagogisk högskoleexamen lägre 

än i skolor med kommunal huvudman, 48 procent jämfört med 82 procent. 


7 Gymnasiesärskolan 

Tabell 7.2 

Lärare i gymnasiesärskolan 15 oktober 1999–2009 1) 


Läsår 


Pedagogisk 


Genomsnittlig 

därav med Antal lärare 


därav tjänstgöringsgrad 

tillsvidare- 


Huvudman 


i procent Totalt anställning per 100 elever 

1999/00 Samtliga lärare 1 562 569 993 72,4 1 132 929 26,2 













Per huvudman 

Kommun (samtliga lärare) 2 595 1 690 905 74,4 1 931 1 727 23,0 


Landsting (samtliga lärare) 78 43 35 58,3 45 37 20,5 


Fristående (samtliga lärare) 181 108 73 51,6 93 89 20,5 


1) 


Kostnader 

Den totala kostnaden för gymnasiesärskolan (kommunal huvudman) uppgick år 

2009 till 2,4 miljarder kronor. 1 Kostnaden per elev uppgick till 259 700. 2 Den 

största kostnadsposten i gymnasiesärskolan var precis som i obligatorisk särskola 

undervisningskostnaden. Den utgjorde 45 procent av den totala kostnaden. 

Kostnaden för undervisning uppgick till 127 000 kronor per elev. Kostnaden 

för lokaler utgjorde 13 procent av den totala kostnaden, vilket innebar att lokalkostnaden 

var den näst största kostnadsposten för gymnasiesärskolan bortsett 

från övriga kostnader. 

Kostnaden för skolskjuts utgjorde 8 procent av hemkommunens totala kostnad. 

Skolskjutskostnaden uppgick till 22 200 kronor per elev i gymnasiesärskolan 

år 2009. Eftersom hemkommunen ansvarar för skolskjuts för de elever 

som bor i kommunen, oavsett var eleverna går i skola, har skolskjutskostnaden 

i måttet per elev dividerats med antalet gymnasiesärskoleelever folkbokförda 

i kommunen, dvs. såväl integrerade elever som elever som inte är integrerade. 

I övriga mått har kostnaden dividerats med antalet elever i gymnasiesärskolan 

som inte är integrerade i gymnasieskolan. 

1 

I totalkostnaden ingår inte kommunala ersättningar till landsting och fristående skolor samt statsbidrag till 

landsting för riksrekryterande utbildningar. Dessa kostnader för gymnasiesärskolan tillsammans var år 2008 

191 312 tkr, resp. 23 050 tkr. 

2 

Exklusive kostnad för skolskjuts då denna kostnad beräknas på antalet folkbokförda särskoleelever i 

kommunen. 


Gymnasiesärskolan 7 

Tabell 7.3 

Kostnader för gymnasiesärskolan 

2004–2009 


Kostnad totalt 

miljoner kr Andel (%) 

Kostnad per 

elev, kr 

2004 Totalt 1,2) 1 523 100 221 700 3) 

2005 Totalt 1,2) 1 688 100 226 300 3) 

2006 Totalt 1,2) 1 853 100 230 200 3) 

2007 Totalt 1,2) 2 038 100 237 700 3) 

2008 Totalt 1,2) 2 247 100 248 300 3) 

2009 Totalt 2 422 100 259 700 3) 

därav undervisning 1 085 45 127 000 

lokaler 310 13 36 200 



skolbibliotek 

skolskjuts/reseersättning 203 8 22 200 4) 

elevvård 41 2 4 800 

övrigt 648 27 75 800 

1) 

Kostnader för elever integrerade i gymnasieskolan ingår inte. 

2) 

De kostnader för gymnasiesärskolan som består av kommunala ersättningar till landsting och fristående skolor samt 

statsbidrag till landsting för riksrekryterande utbildningar ingår inte här. Dessa kostnader var för gymnasiesärskolan 

225 443 tkr samt 23 657 tkr i statsbidrag till landsting för riksrekryterande utbildningar. 

3) 

I kostnaden per elev divideras det medeltal av antalet elever de två läsår som kalenderåret omfattar. I detta mått, till 

skillnad från den totala kostnaden, ingår inte kostnaden för skolskjuts då denna kostnad divideras med antalet folkbokförda 

särskoleelever i kommunen. 

4) 

Kommunens kostnad för skolskjutsar dividerat med medeltalet av antal folkbokförda särskoleelever i kommunen den 

15 oktober 2008 och 15 oktober 2009. Skolkjutskostnaden per elev ingår alltså inte, som ovan beskrivet, i den totala 

kostnaden per elev. 



8. 

Kommunal vuxenutbildning 

(komvux)

8 Kommunal vuxenutbildning (Komvux) 

8. Kommunal vuxenutbildning 

(komvux) 


För första gången sedan slutet av 1990-talet har antalet elever i kommunal vuxenutbildning 

(komvux) ökat. Läsåret 2008/09 uppgick antalet elever till 172 000. 

Samman taget fanns det 688 000 kursdeltagare i komvux under läsåret, då varje 

elev i genomsnitt deltog i 4 kurser. 

Det blir allt vanligare att eleverna på komvux läser kurser som anordnas av annan 

utbildningsanordnare än kommun och landsting. Läsåret 2008/09 var denna andel 

32 procent jämfört med 21 procent fem år tidigare. 

Från och med läsåret 2003/04 blev det möjligt att läsa icke schemalagda kurser på 

komvux, till exempel distanskurser. Andelen kursdeltagare som deltagit i sådan undervisning 

har kontinuerligt ökat under den senaste femårsperioden, från någon enstaka 

procent till att läsåret 2008/09 omfatta drygt 13 procent. 

Två tredjedelar av eleverna inom komvux var kvinnor. Den andelen har varit i stort 

sett oförändrad om man ser tillbaka på de senaste tio åren. Omkring fyra av tio av 

eleverna var födda utomlands, en andel som stigit under de senaste åren. 

Av de 688 000 kursdeltagare som fanns registrerade vid något tillfälle under 

läsåret 2008/09 fullföljde närmare tre fjärdedelar den kurs de hade påbörjat. 

Denna andel har sjunkit något de senaste åren. Två av tio kursdeltagare avbröt 

den kurs de läste. Män avbröt kursen i något högre utsträckning än kvinnor. 

Kommunal vuxenutbildning (komvux) består av grundläggande vuxenutbildning, 

gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. Grundläggande 

vuxenutbildning är utbildning för vuxna på grundskolenivå och syftar till att ge 

vuxna sådana kunskaper och färdigheter som de behöver för att delta i samhällsoch 

arbetsliv. Den ska också syfta till att möjliggöra fortsatta studier. Varje 

kommunmedborgare har rätt att delta i grundläggande vuxenutbildning från 

och med andra kalenderhalvåret det år personen fyller 20 år om personen saknar 

sådana färdigheter som normalt uppnås i grundskolan. 

Gymnasial vuxenutbildning syftar till att ge vuxna kunskaper och färdigheter 

motsvarande de som ungdomar får i gymnasieskolan. Utbildning får anordnas i 

alla ämnen som finns i gymnasieskolan med undantag av specialidrott. Påbyggnadsutbildning 

syftar till att ge vuxna en sådan utbildning som leder till en ny 

nivå i deras yrke eller till ett nytt yrke. 

Påbyggnadsutbildningar har upphört från 1 september 2009. Inga nya 

påbyggnadsutbildningar får anordnas men pågående utbildningar får fullföljas 

enligt det regelverk som tidigare gällt. Eftergymnasiala utbildningar ska från 

och med 1 juli 2009 anordnas inom Yrkeshögskolan och regelverket för 

yrkes högskoleutbildningar. 

Enligt skollagen är kommunerna skyldiga att informera om och anordna 

grundläggande vuxenutbildning i sådan omfattning att de kommuninvånare 

som har rätt till utbildningen och önskar delta i den får göra det. Kommunerna 


Kommunal vuxenutbildning (Komvux) 8 

ska även sträva efter att anordna gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning 

som svarar mot efterfrågan och behov. 

Utbildningen i komvux anordnas i form av kurser. Kunskapsmålen för 

utbildningen är desamma som för ungdomsutbildningen, men kursernas innehåll, 

omfattning och tyngdpunkter behöver inte vara identiska. Kommuner 

och landsting är huvudmän för komvux. Landstingen anordnar numera endast 

gymnasial vuxen utbildning och påbyggnadsutbildning inom området naturbruk. 

Huvudmännen får anlita andra utbildningsanordnare för genomförande 

av utbildningen. 

Under läsåren 1993/94 till 1996/97 satsade regeringen särskilt på vidareutbildning 

för arbetslösa genom att betala ut ett extra statsbidrag till kommunerna 

för anordnande av vuxenutbildning. Under perioden 1997 till 2002 fortsatte 

stödet till vuxenutbildningen genom en femårig satsning på utbildning för arbetslösa 

och kortutbildade, det s.k. Kunskapslyftet. Kunskapslyftet innebar att 

ett statsbidrag utgick för utbildning motsvarande cirka 100 000 årsstudieplatser. 

Detta ersattes 2003 med ett nytt riktat bidrag för kommunernas utbildning för 

vuxna och folkhögskolor. År 2003 infördes dessutom ett rekryteringsbidrag till 

vuxenstuderande som fungerade som ett alternativ till studiemedel. Under 2007 

och 2008 utgick det inget riktat statligt stöd för utbildning av vuxna. Istället för 

det riktade stödet har det utgått ett reducerat generellt bidrag som lagts in i det 

kommunala utjämningsbidraget. 

Sedan 2009 utgår det ett riktat statsbidrag till kommuner som anordnar 

yrkesinriktad gymnasial vuxenutbildning, en satsning benämnd yrkesvux. Syftet 

med satsningen är att motverka brist på arbetskraft med yrkesutbildning och 

att nå de grupper som saknar gymnasieutbildning eller har en gymnasial yrkesutbildning 

som behöver kompletteras. 

Diagram 8.1 

Antalet elever och 

kurs deltagare i komvux 

läsåren 1993/94–2008/09 

Antal 

2 000 000 

1 500 000 

Kursdeltagare 

1 000 000 

500 000 

Elever 

0 

93/94 

94/95 

95/96 

96/97 

97/98 

98/99 

99/00 

00/01 

01/02 

02/03 

03/04 

04/05 

05/06 

06/07 

07/08 

Läsår 

08/09 

De extra statsbidragen medförde att komvux expanderade mycket kraftigt under 

1990-talet. Antalet elever fördubblades nästan under 1990-talet, medan antalet 

kursdeltagare mer än tredubblades. Läsåret 1998/99 var antalet elever och kursdeltagare 

som högst. Därefter föll antalet elever på komvux kraftigt och låg på 



ungefär samma nivå under läsåren 2003/04–2005/06. Det berodde troligen 

på den förbättrade konjunkturen och ett förminskat direkt statsbidrag i jämförelse 

med Kunskapslyftet. Under 2007 och 2008 utgick ett reducerat generellt 

statsbidrag till kommunerna och efter detta har antalet elever och kursdeltagare 

fallit kraftigt. Läsåret 2007/08 var antalet elever det lägsta som uppmätts sedan 

Skolverket började publicera statistik över komvux (läsåret 1993/94) för att 

under 2008/09 öka något. 

I statistiken över komvux används två begrepp med olika betydelse: elev och 

kursdeltagare. En elev är en fysisk person som läser en eller flera kurser i komvux. 

Av detta följer att en elev kan studera på flera olika nivåer under läsåret. 

I statistiken har dessa elever förts till den nivå där eleven studerar flest timmar. 

Genom detta förfaringssätt undviks en dubbelräkning av eleverna, men det 

innebär samtidigt att antalet elever på varje enskild nivå underskattas något. 

På varje kurs som eleven deltar i räknas den som en kursdeltagare. 

Tabell 8.1 

Antal elever i komvux 

läsåren 1999/00–2008/09 

Läsåret 2008/09 

Läsåret 2008/09 uppgick antalet elever till 172 000, vilket är en ökning med 

1 procent jämfört med läsåret 2007/08. I princip alla, 99,82 procent av 

eleverna, deltog i utbildningar som anordnades av kommuner (inklusive 

köpt utbildning), medan landstingen svarade för resterande del. 

Det var inom påbyggnadsutbildning som antalet elever ökade mest, med 19 

procent. Inom grundläggande och gymnasiala utbildningar ökade antalet med 

mindre än 1 procent vardera. 

Utbildningsnivå 

Huvudman 1999/00 2000/01 2001/02 2002/03 2003/04 2004/05 2005/06 2006/07 2007/08 2008/09 

Grundläggande 

vuxenutbildning 42 273 37 318 41 453 40 010 38 881 40 632 40 901 36 848 31 744 31 973 

Gymnasial 

vuxenutbildning 282 072 271 618 238 683 197 332 182 114 183 781 184 643 166 043 135 676 136 515 

Påbyggnadsutbildning 

7 719 8 270 7 448 6 735 5 856 4 886 2 138 2 189 2 898 3 452 

Komvux 

(samtliga nivåer) 332 064 317 206 287 584 244 077 226 851 229 299 227 682 205 080 170 318 171 940 

därav Kommun 330 828 316 100 286 460 243 235 226 054 228 558 227 314 204 772 170 048 171 628 

Landsting 1 236 1 106 1 124 842 797 741 368 308 270 312 

Av Sveriges 290 kommuner hade 23 inte någon kommunal vuxenutbildning 

under läsåret 2008/09. Utbildningsbehoven tillgodosågs i dessa kommuner 

genom kommunalförbund eller andra kommunala samverkans former. Av 

landets 20 landsting och regioner anordnade 10 kommunal vuxenutbildning. 

I de återstående landstingen har utbildningen helt överförts till kommunerna. 

Det var 323 skolor som anordnade komvux. Flest antal skolor fanns det 

1997/98 (491) men antalet har minskat stadigt sedan dess. Skolorna kan 

antingen vara särskilda komvuxskolor under ledning av en egen rektor eller 

gymnasie- eller grundskolor där komvux är organisatoriskt underställd rektor i 

ungdomsskolan. Ett ökande antal kommuner har under senare år valt att förlägga 

komvuxutbildning till s.k. lärcentra där olika vuxenutbildningsformer 



Tabell 8.2 

Antal kommuner, skolor, 

kursplaner, elever och 

kursdeltagare i komvux 

läsåren 1999/00–2008/09 

samlas inom kommunen och där samverkan sker mellan berörda utbildningsanordnare 

och arbetsliv. 

Andelen nyinskrivna elever i komvux läsåret 2008/09 var 61 procent. Denna 

andel har varit relativt konstant de senaste tio åren. Med nyinskrivna elever 

avses sådana elever som inte bedrev studier inom komvux föregående läsår. 

Läsår 

Huvudman 



Antal 

skolor 

Antal 

kursplaner 

Antal 

elever 

Andel 

nyinskrivna 

elever 1) 

Antal kursdeltagare 

Andel (%) 

kursdeltagare 

hos annan 

anordnare 2) 

Antal 

kurser 

per elev 

Läsåret 1999/00 282 419 4 330 332 064 56,3 1 702 118 21,4 5,1 

Läsåret 2000/01 280 404 4 522 317 206 57,6 1 604 404 23,8 5,1 

Läsåret 2001/02 278 394 5 956 287 584 57,0 1 393 290 24,3 4,8 

Läsåret 2002/03 277 389 4 687 244 077 57,2 1 077 445 21,0 4,4 

Läsåret 2003/04 276 363 4 328 226 851 60,5 973 750 20,6 4,3 

Läsåret 2004/05 274 362 4 009 229 299 60,0 956 153 23,8 4,2 

Läsåret 2005/06 272 338 3 242 227 682 59,5 925 557 26,6 4,1 

Läsåret 2006/07 271 330 2 752 205 080 59,5 824 143 27,4 4,0 

Läsåret 2007/08 269 325 2 504 170 318 57,2 673 671 28,9 4,0 

Läsåret 2008/09 267 323 2 322 171 940 60,6 688 390 32,3 4,0 

därav Kommun 267 313 2 275 171 628 60,6 686 232 32,4 4,0 

Landsting 10 10 99 312 73,4 2 158 . 6,9 

Grundläggande 244 265 233 31 973 61,6 77 369 15,5 2,4 

Gymnasial 266 313 1 871 136 515 60,3 591 079 35,1 4,3 

därav Kommun 266 305 1 860 136 279 60,3 589 699 35,2 4,3 

Landsting 8 8 51 236 73,3 1 380 . 5,8 

Påbyggnads 72 82 218 3 452 64,1 19 942 15,3 5,8 

därav Kommun 70 79 182 3 376 63,9 19 164 16,0 5,7 

Landsting 3 3 48 76 73,7 778 . 10,2 

1) 

Andel av eleverna som ej bedrev komvuxstudier föregående läsår. 

2) 

Andel av kursdeltagarna som deltog i kurs som upphandlats av annan utbildningsanordnare. 

Antalet kurser per elev var 4,0 läsåret 2008/09, dvs. varje elev deltog i genomsnitt 

i 4,0 kurser under året. Sett över en längre tidsperiod har antalet kurser per 

elev sjunkit. Läsåren 1999/00 och 2000/01 var antalet 5,1 kurser per elev. 

Det totala antalet kursdeltagare inom komvux ökade med knappt 15 000 

mellan läsåren 2007/08 och 2008/09. Antalet kursdeltagare inom grundläggande 

utbildning var i stort sett oförändrat medan det inom gymnasial vuxenutbildning 

var en ökning med knappt 12 000 och inom påbyggnadsutbildningar 

en ökning med drygt 2 000. 

Kunskapslyftet medförde en ökning av andelen kursdeltagare som deltog i 

kurser som huvudmannen köpt och som genomfördes av annan utbildningsanordnare 

än kommun och landsting. Under Kunskapslyftets första år, läsåret 

1997/98, deltog 14 procent av kursdeltagarna i kurser som anordnades av andra 

utbildningsanordnare. Läsåret 2003/04 var motsvarande andel 21 procent och 

andelen har därefter ökat kontinuerligt och uppgick läsåret 2008/09 till 32 

procent. 

Av det totala antalet kursdeltagare deltog 3 procent i kurser som anordnades 

på kvällstid, vilket är en liten minskning sett över den senaste femårsperioden 

då andelen har varierat mellan 4 och 5 procent. 



Tabell 8.3 

Komvuxkurser med flest 

kurs deltagare läsåret 

2008/09 

Från och med läsåret 2003/04 blev det möjligt att läsa ej schemalagda kurser, 

till exempel på distans. Andelen kursdeltagare som deltagit i sådan undervisning 

har kontinuerligt ökat den senaste femårsperioden från någon enstaka procent 

till att läsåret 2008/09 omfatta 13 procent. Det är främst inom den gymnasiala 

utbildningen som distanskurser förekom. Där deltog 15 procent i sådana kurser. 

Inom den grundläggande utbildningen deltog 3 procent och inom påbyggnadsutbildningen 

4 procent i sådana kurser. 

Kursdeltagare 


Antal kommuner 


Kurser 

som ger kursen Antal Andel (%) Antal Andel (%) Antal Andel (%) 

Grundläggande vuxenutbildning 244 77 369 100 52 621 68 24 748 32 

därav 

Svenska som andraspråk 228 24 286 31 15 917 66 8 369 35 

Engelska grundl. vux 237 16 594 21 11 683 70 4 911 30 

Orienteringskurs 120 14 191 18 9 532 67 4 659 33 

Matematik 236 11 602 15 8 004 69 3 598 31 

Samhällskunskap 182 5 044 7 3 629 72 1 415 28 

Svenska 210 3 254 4 2 027 62 1 227 38 

Övr. kurser grundläggande vux. . 2 398 3 1 829 76 569 24 

Gymnasial vuxenutbildning 244 77 369 100 52 621 68 24 748 32 

därav 

Orienteringskurs 160 25 353 4 16 225 64 9 128 36 

Datorkunskap 255 20 823 4 14 882 72 5 941 29 

Matematik A 262 19 338 3 12 473 65 6 865 36 

Matematik B 261 19 079 3 11 622 61 7 457 39 

Engelska A 254 16 412 3 10 601 65 5 811 35 

Psykologi A 246 15 872 3 12 705 80 3 167 20 

Arbetsmiljö och säkerhet 226 15 271 3 11 035 72 4 236 28 

Samhällskunskap A 255 15 211 3 9 640 63 5 571 37 

Medicinsk grundkurs 221 13 857 2 12 090 87 1 767 13 

Etik och livsfrågor 221 13 080 2 11 287 86 1 793 14 

Engelska B 248 12 639 2 8 215 65 4 424 35 

Vård- och omsorgsarbete 216 12 589 2 11 032 88 1 557 12 

Människan socialt o. kulturellt 218 12 509 2 10 803 86 1 706 14 

Omvårdnad 218 12 505 2 11 132 89 1 373 11 

Svenska B 257 12 075 2 7 041 58 5 034 42 

Matematik C 253 11 682 2 6 254 54 5 428 47 

Svenska som andraspråk A 216 11 408 2 7 879 69 3 529 31 

Historia A 247 11 376 2 6 277 55 5 099 45 

Övr. kurser gymnasial vux. . 320 000 54 194 541 61 125 459 39 

Påbyggnadsutbildning 72 19 942 100 10 640 53 9 302 47 

därav 

Hälsa, miljö och säkerhet 26 1 170 6 259 22 911 78 

Transportbestämmelser 27 1 152 6 260 23 892 77 

Omsorg 10 1 116 6 1 066 96 50 5 

Hantverk 8 795 4 717 90 78 10 

Flyg 3 773 4 85 11 688 89 

Godstransporter 1 18 657 3 166 25 491 75 

Övr. kurser påbyggnadsutb. . 14 279 72 8 087 57 6 192 43 

Samtliga nivåer 267 688 390 100 448 995 65 239 395 35 



Tabell 8.4 

Antal elever, därav kvinnor, 

män, födda utomlands samt 

elever från annan kommun, 

i komvux läsåren 1999/00– 

2008/09 

Den mest lästa kursen på gymnasienivå var – i likhet med de senaste åren – 

Orienteringskurs med drygt 25 000 kursdeltagare. 4 procent av alla kursdeltagare 

läste denna kurs. Orienteringskurser är lokala kurser som ska medverka 

till väl underbyggda beslut om studie- och yrkesval, ge ökade studietekniska 

färdigheter, utgöra en introduktion till kurser i olika ämnen eller ge möjlighet 

till bedömning av en elevs kunskaper i olika ämnen eller kurser. Orienteringskurser 

anordnades i 160 kommuner. Efter Orienteringskurs hade Datorkunskap 

på gymnasienivå flest kursdeltagare, knappt 21 000. Kursen anordnades i 255 

kommuner. 

Nästan två tredjedelar av eleverna inom komvux var kvinnor. Denna andel 

har varit i stort sett oförändrad om man ser tillbaka på de senaste tio åren. 

Läsåret 2008/09 var fyra av tio elever inom komvux födda utomlands, en 

andel som stigit under de senaste åren. Läsåret 1999/00 var 24 procent av 

eleverna födda utomlands. 

Elevernas medianålder var 27 år läsåret 2008/09 för hela komvux. Högst 

medianålder hade eleverna i grundläggande vuxenutbildning (32 år). Eleverna 

i gymnasial vuxenutbildning hade lägst medianålder (26 år) och eleverna i 

påbyggnadsutbildning hade en medianålder på 30 år. 

Andelen elever som fick sin utbildning i en annan kommun än hemkommunen 

ökade under de senaste åren. Denna andel var 8,5 procent läsåret 

1999/2000 procent men hade läsåret 2008/09 ökat till 14,5 procent. 

Läsår 


Huvudman 

Kön 

Bakgrund 

Elever totalt 

därav 

Kvinnor Män Födda utomlands 

Bosatta i 

annan kommun 

Antal 

Andel 

(%) Antal Andel (%) Antal Andel (%) Antal Andel (%) Antal Andel (%) 

Samtliga nivåer 1999/00 332 064 100,0 217 553 65,5 114 511 34,5 79 518 23,9 28 083 8,5 










Grundläggande 31 973 18,6 20 697 64,7 11 276 35,3 28 083 87,8 3 087 9,7 

Gymnasial 136 515 79,4 89 143 65,3 47 372 34,7 40 706 29,8 19 743 14,5 

därav Kommun 136 279 79,3 89 002 65,3 47 277 34,7 40 690 29,9 19 543 14,3 

Landsting 236 0,1 141 59,7 95 40,3 16 6,8 200 84,7 

Påbyggnads 3 452 2,0 1 910 55,3 1 542 44,7 873 25,3 2 103 60,9 

därav Kommun 3 376 2,0 1 863 55,2 1 513 44,8 864 25,6 2 047 60,6 

Landsting 76 0,0 47 61,8 29 38,2 9 11,8 56 73,7 



Tabell 8.5 

Lärare i komvux 15 oktober 

2000–2009 1) 

Lärare 

Antalet tjänstgörande lärare (exkl. korttidsanställda) i komvux uppgick i oktober 

2009 till 4 900 personer. 63 procent av de tjänstgörande lärarna var kvinnor 

och 9 procent var födda utomlands. Omräknat till heltidstjänster fanns det 

3 200 lärare i komvux. Jämfört med föregående läsår har antalet tjänstgörande 

lärare ökat med 2 procent, medan antalet lärare omräknat till heltidstjänster var 

oförändrat. Den genomsnittliga tjänstgöringsgraden uppgick till 66 procent. 

Lärartätheten, uttryckt som antal lärare (heltidstjänster) per 100 heltidsstuderande, 

för läsåret 2009/10 var 4,6. 1 



Antal lärare 

(heltidstj.) 

per 100 

heltidsstuderande 

2) 

1 

Fr.o.m. läsåret 2009/10 beräknas antalet heltidsstuderande utifrån verksamhetspoäng istället för undervisningstimmar. 

Genomsnittlig 

tjänst 

därav med 


Läsår 

Pedagogisk högskoleexamen 

Huvudman 

Totalt 

därav 

Kvinnor Män 

göringsgrad 

i procent Totalt 


Samtliga lärare 2000/01 11 146 6 439 4 707 64,2 7 155 5 359 5,4 




















Per huvudman 2009/10 

Kommun/Landsting 3 333 2 166 1 167 64,9 2 164 1 912 .. 


Annan 651 336 315 51,6 336 287 .. 


Uppgift saknas 1 076 657 419 64,3 692 609 .. 


1) 


2) 

Fr.o.m. läsåret 2009/10 beräknas antalet heltidsstuderande med hjälp av antalet verksamhetspoäng istället för antalet redovisade elevtimmar. Värden bakåt i tiden har 

korrigerats. 



Andelen lärare (heltidstjänster) med pedagogisk högskoleexamen uppgick läsåret 

2009/10 till 78 procent, vilket är ungefär samma andel som de fem närmast 

föregående åren. Bland de tillsvidareanställda lärarna var det 82 procent som 

hade en pedagogisk högskoleexamen. 

Från och med läsåret 2005/06 redovisas vissa uppgifter om studie- och yrkesvägledare 

(SYV) i komvux. Läsåret 2009/10 fanns totalt 326 studie- och yrkesvägledare 

(omräknat till heltidstjänster), en minskning med 34 heltidstjänster 

jämfört med läsåret 2005/06. SYV-tätheten, uttryckt som antal studie- och 

yrkesvägledare (heltidstjänster) per 100 heltidsstuderande, var 0,47 under läsåret 

2009/10. 2 

Kostnader 

Från och med publiceringen av 2008 års kostnadsstatistik har Skolverket gått 

över till att beräkna antalet heltidsstuderande i komvux enligt verksamhetspoäng. 

Tidigare har beräkningen grundats på undervisningstimmar, vilket gör 

att 2008 års uppgifter inte är helt jämförbar med tidigare års uppgifter. För 

kalenderåren 2005–2007 finns dock vissa parallella uppgifter baserade på både 

verksamhetspoäng och undervisningstimmar. Med anledning av detta jämförs 

uppgifterna som längst tillbaka till kalenderåret 2005. 

Den totala kostnaden för komvux år 2009 var 3 711 miljoner kronor. Drygt 

en femtedel av den totala kostnaden 2009 bestod av kostnader för upphandlad 

utbildning dvs. utbildning som köpts in av externa anordnare som studieförbund, 

folkhögskolor och privata anordnare. 

Räknat per heltidsstuderande var kostnaden för den utbildning som samtliga 

huvudmän anordnat eller upphandlat 44 000 kronor per heltidsstuderande 

2009. Motsvarande kostnad för grundläggande vuxenutbildning samt för 

gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning var 43 400 respektive 

44 400 kronor. 

Kostnaden per heltidsstuderande med kommun eller landsting som 

utbildningsanord nare (exklusive upphandlad utbildning) uppgick till 48 500 

kronor. För grundläggande vuxenutbildning samt gymnasial vuxenutbildning 

och påbyggnadsutbildning var motsvarande kostnad 45 000 respektive 49 600 

kronor. 

Vid landstingen, som erbjuder gymnasial vuxenutbildning inom det kostnadskrävande 

området naturbruk, kostade utbildningen i genomsnitt 143 300 

kronor per heltidsstuderande. Landstingens undervisningskostnader var cirka 

30 procent av deras totala kostnad och kommunernas undervisningskostnad var 

nästan hälften av deras totala kostnad. Kostnaderna för läromedel, utrustning 

m.m. var drygt fyra gånger så hög för landstingen som för kommunerna. 

2 

Fr.o.m. läsåret 2009/10 beräknas antalet heltidsstuderande utifrån verksamhetspoäng istället för undervisningstimmar. 



Tabell 8.6 

Kostnader för komvux 2005–2009 fördelade på 

huvudman och kostnadsslag (löpande priser) 

Kostnad 

totalt, 

mkr 

Samtliga huvudmän Kommunal huvudman Landsting 

Andel 

(%) 

Kostnad 

per heltidsstud. 

kr 

Kostnad 

totalt, 

mkr 

Andel 

(%) 

Kostnad 


1) 

kr 

Kostnad 

totalt, 

mkr 

Andel 

(%) 

Kostnad 


2) 

kr 

Samtliga nivåer 2005 4 435 100 39 300 4 408 100 39 100 27 100 119 800 





därav av kommunen anordnad utbildning 3) 

Totalt 2 837 100 48 500 2 823 100 48 400 14 100 143 300 

därav undervisning 1 397 49 23 900 1 393 49 23 900 4 30 27 800 

lokaler 480 17 8 200 476 17 8 200 4 27 37 900 

läromedel/utr./bibl. 133 5 2 300 130 5 2 200 3 20 24 400 

elevvård 15 1 300 15 1 300 - 4 4 000 

övrigt 812 29 13 900 809 29 13 900 3 19 31 900 

Grundläggande vuxenutbildning 

Totalt 734 100 43 400 734 100 43 400 . . . 


Totalt 615 100 45 000 615 100 45 000 . . . 

därav undervisning 327 53 23 900 327 53 23 900 . . . 

lokaler och invent. 108 18 7 900 108 18 7 900 . . . 

läromedel/utr./bibl 21 3 1 600 21 3 1 600 . . . 

elevvård 5 1 400 5 1 400 . . . 

övrigt 154 25 11 300 154 25 11 300 . . . 

Gymnasial vuxen- och påbyggnadsutbildning 

Totalt 2 970 100 44 400 2 960 100 44 000 10 100 125 900 


Totalt 2 222 100 49 600 2 208 100 49 400 14 100 143 300 

därav undervisning 1 070 48 23 900 1 066 48 23 800 4 30 27 800 

lokaler och invent. 371 17 8 300 368 17 8 200 4 27 37 900 

läromedel/utr./bibl. 111 5 2 500 109 5 2 400 3 20 24 400 

elevvård 11 0 200 10 0 200 – 4 4 000 

övrigt 658 30 14 700 655 30 14 700 3 19 31 900 

1) 

Elever har räknats om till heltidsstuderande under året utifrån antal verksamhetspoäng på de kurser de deltagit i där 800 verksamhetspoäng betraktas som heltidsstudier. 

2) 

Elever har räknats om till heltidsstuderande under året utifrån antal elevveckor på de kurser de deltagit i. 

3) 

Exklusive upphandlad utbildning. 

Resultat 

Av de 688 400 kursdeltagare som fanns registrerade vid något tillfälle under 

läsåret 2008/09 fullföljde 73 procent den kurs de hade påbörjat under läsåret. 

Denna andel har sjunkit något de senaste åren, från en andel på 77 procent 

1998/99. 20 procent avbröt kursen. Män avbröt i högre grad (23 procent) än 

kvinnor (19 procent). Kursdeltagare födda utomlands avbröt i något högre grad 

(21 procent) än kursdeltagare födda i Sverige (20 procent). Den högsta andelen 

kursdeltagare som avbrutit en kurs redovisas inom den grundläggande vuxenutbildningen, 

där 27 procent avbrutit kurs. Inom gymnasial vuxenutbildning 

var andelen 20 procent och inom påbyggnadsutbildningen 14 procent. Utöver 

de som fullföljt eller avbrutit sina kurser finns en andel av de studerande, 

7 procent, som fortsätter sina kurser nästa läsår. 



Tabell 8.7 

Antal kursdeltagare som slutfört respektive avbrutit 

kurs i komvux läsåren 1999/00–2008/09 

Läsår 


Kön 

Huvudman 


därav 

Slutfört kurs Avbrutit kurs Fortsätter nästa läsår 

Antal Andel (%) Antal Andel (%) Antal Andel (%) 

Samtliga nivåer 1999/00 1 702 118 1 298 128 76,3 281 482 16,5 122 508 7,2 



Samtliga nivåer 2002/03 1 077 445 816 111 75,7 202 151 18,8 59 183 5,5 

Samtliga nivåer 2003/04 973 750 726 390 74,6 192 927 19,8 54 433 5,6 






därav 

Grundläggande vuxenutbildning 77 369 49 693 64,2 20 626 26,7 7 050 9,1 

Gymnasial vuxenutbildning 591 079 435 881 73,7 116 235 19,7 38 963 6,6 

Påbyggnadsutbildning 19 942 13 653 68,5 2 700 13,5 3 589 18,0 

därav 

Kvinnor 448 995 334 626 74,5 85 376 19,0 28 993 6,5 

Män 239 395 164 601 68,8 54 185 22,6 20 609 8,6 

Födda i Sverige 405 739 295 905 72,9 80 394 19,8 29 440 7,3 

Födda utomlands 282 651 203 322 71,9 59 167 20,9 20 162 7,1 

Kommun 686 232 497 388 72,5 139 417 20,3 49 427 7,2 

Landsting 2 158 1 839 85,2 144 6,7 175 8,1 

Antalet kursdeltagare som slutförde kurser inom gymnasial vuxenutbildning var 

knappt 435 900. Av dessa deltog 367 500 i kurser där betyg ska sättas. 

Läsåret 2008/09 var den genomsnittliga betygsfördelningen Icke godkänt 

12 procent, Godkänt 37 procent, Väl godkänt 31 procent och Mycket väl godkänt 

20 procent. Under åtskilliga läsår har andelen kursdeltagare med betyget 

Väl godkänt minskat kontinuerligt. Andelen med betyget Godkänt har stigit 

något de senaste åren medan betyget Icke Godkänt legat på i princip oförändrad 

nivå. Andelen med betyget Mycket väl godkänt ökade kraftigt mellan läsåren 

1994/95 och 2002/03 men har under de fem senaste läsåren minskat successivt. 



Diagram 8.2 

Procentuell fördelning av 

betygen i gymnasial vuxenutbildning 

under läsåren 

1995/96–2008/09 

Andel (%) kursdeltagare 

45 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

G 

VG 

MVG 

IG 

5 

0 

95/96 

97/98 

99/00 

01/02 

03/04 

05/06 

07/08 

Läsår 

Andelen kursdeltagare med betyget Mycket väl godkänt var betydligt lägre än 

genomsnittet i kurserna Social omsorg (9 procent), Matematik B (10 procent) 

och Matematik C (11 procent). Högst andel med betyget Mycket väl godkänt 

hade kursdeltagare i Datorkunskap (23 procent). Liksom i grundskolan och 

påbyggnadsutbildningen hade kvinnor inom gymnasial vuxenutbildning i 

genomsnitt högre betyg än män. Kursdeltagare födda i Sverige hade högre 

betyg än de som var födda utomlands. 



Tabell 8.8 

Betygsfördelning för kursdeltagare som slutfört kurs inom 

gymnasial vuxen utbildning läsåren 1999/00–2008/09 

Läsår 

Kurs 

Kön 

Bakgrund 

Huvudman 

Antal 

kursdeltagare 

som slutfört 

kurs 


med målrelaterade 

betyg 1) 

Därav med betyget 

Icke godkänd 

(IG) Godkänd (G) Väl godkänd (VG) 

Mycket väl 

godkänd (MVG) 

Antal 

Andel 

(%) Antal 

Andel 

(%) Antal 

Andel 

(%) Antal 

Andel 

(%) 

Gymnasial vux 1999/00 1 167 108 961 679 69 205 7,2 321 471 33,4 374 294 38,9 196 709 20,5 

Gymnasial vux 2000/01 1 084 914 873 124 58 310 6,7 285 278 32,7 333 949 38,2 195 587 22,4 

Gymnasial vux 2001/02 934 510 769 970 52 533 6,8 249 000 32,3 286 255 37,2 182 182 23,7 

Gymnasial vux 2002/03 705 146 578 387 45 348 7,8 183 996 31,8 207 898 35,9 141 145 24,4 

Gymnasial vux 2003/04 623 158 515 020 47 759 9,3 165 198 32,1 177 993 34,6 124 070 24,1 

Gymnasial vux 2004/05 606 329 501 212 52 640 10,5 162 979 32,5 166 615 33,2 118 978 23,7 

Gymnasial vux 2005/06 597 835 489 309 57 442 11,7 161 350 33,0 156 895 32,1 113 622 23,2 

Gymnasial vux 2006/07 539 795 448 277 51 076 11,4 153 974 34,3 142 300 31,7 100 927 22,5 

Gymnasial vux 2007/08 434 919 365 517 42 328 11,6 133 217 36,4 113 021 30,9 76 951 21,1 

Gymnasial vux 2008/09 435 881 367 539 43 973 12,0 135 197 36,8 113 908 31,0 74 461 20,3 

därav 

Orienteringskurs 2) 20 597 0 0 . 0 . 0 . 0 . 

Datorkunskap 15 278 13 166 1 654 12,6 4 576 34,8 3 948 30,0 2 988 22,7 

Matematik A 12 177 10 990 2 343 21,3 4 072 37,1 2 882 26,2 1 693 15,4 

Matematik B 11 477 10 389 2 815 27,1 4 354 41,9 2 203 21,2 1 017 9,8 

Engelska A 10 673 9 887 1 706 17,3 3 329 33,7 2 904 29,4 1 948 19,7 

Psykologi A 12 558 11 158 1 317 11,8 4 654 41,7 3 300 29,6 1 887 16,9 

Arbetsmiljö och säkerhet 12 276 10 870 547 5,0 5 059 46,5 3 467 31,9 1 797 16,5 

Samhällskunskap A 10 292 9 035 1 634 18,1 3 129 34,6 2 574 28,5 1 698 18,8 

Omvårdnad 11 206 9 941 1 055 10,6 4 446 44,7 2 881 29,0 1 559 15,7 

Medicinsk grundkurs 10 683 9 468 645 6,8 4 023 42,5 3 021 31,9 1 779 18,8 

Etik och livsfrågor 8 366 7 841 1 194 15,2 2 369 30,2 2 684 34,2 1 594 20,3 

Svenska B 10 330 9 178 737 8,0 4 075 44,4 2 897 31,6 1 469 16,0 

Vård- och omsorgsarbete 10 197 9 084 569 6,3 3 802 41,9 3 023 33,3 1 690 18,6 

Engelska B 10 031 8 880 543 6,1 3 780 42,6 2 879 32,4 1 678 18,9 

Människan socialt o. kulturellt 7 534 6 658 1 286 19,3 1 893 28,4 2 108 31,7 1 371 20,6 

Matematik C 7 466 6 888 1 597 23,2 2 934 42,6 1 591 23,1 766 11,1 

Social omsorg 8 067 7 324 1 163 15,9 3 189 43,5 2 289 31,3 683 9,3 

Historia A 7 694 6 684 1 309 19,6 2 129 31,9 1 892 28,3 1 354 20,3 

Övr. kurser gymnasial vux. 238 979 210 098 21 859 10,4 73 384 34,9 67 365 32,1 47 490 22,6 

därav 

Kvinnor 292 352 248 778 26 857 10,8 89 975 36,2 78 606 31,6 53 340 21,4 

Män 143 529 118 761 17 116 14,4 45 222 38,1 35 302 29,7 21 121 17,8 

Födda i Sverige 279 858 235 382 26 786 11,4 76 897 32,7 75 444 32,1 56 255 23,9 

Födda utomlands 156 023 132 157 17 187 13,0 58 300 44,1 38 464 29,1 18 206 13,8 

Kommun 434 713 366 802 43 933 12,0 134 856 36,8 113 666 31,0 74 347 20,3 

Landsting 1 168 737 40 5,4 341 46,3 242 32,8 114 15,5 

1) 

För kursdeltagare med datum för avslutad kurs inom läsåret 2006/07 (exklusive orienteringskurser där betyg ej ska ges) saknar 11,7 procent uppgift om betyg. 

2) 

På orienteringskurser ska enligt förordning inte sättas betyg. 



9. 

Vuxenutbildning för 

utvecklingsstörda (särvux)

9 Vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) 

9. Vuxenutbildning för 

utvecklingsstörda (särvux) 


I särvux gick 4 900 elever hösten 2009. Det genomsnittliga antalet undervisningstimmar 

(60 minuter) per elev och vecka var 3,0. En grupp bestod i genomsnitt av 3 

elever. Medianåldern i särvux är 35 år. Omräknat till heltidstjänster var det 279 lärare 

som undervisade på särvux. Elva procent saknade pedagogisk högskoleexamen. 

Särvux, vuxenutbildning för utvecklingsstörda, syftar till att ge kunskaper och 

färdigheter motsvarande de som ges i den obligatoriska särskolan (grundsärskolan 

respektive träningsskolan) och på nationella eller specialutformade program 

i gymnasiesärskolan. Särvux har egna kursplaner och timplaner. Skolformen 

vänder sig till vuxna utvecklingsstörda som vill komplettera sin utbildning. 

Utbildningen bedrivs i form av fristående kurser och eleverna kan välja att 

studera en enda kurs eller olika kombinationer av kurser. 

Timplanerna i särvux anger endast riktvärden. En elev kan behöva mer eller 

mindre tid för att nå ett utbildningsmål och har alltid rätt att fullfölja kursen. 

Förutsättningen är dock att eleven bedöms ha förmåga att nå ett bestämt utbildningsmål. 

I likhet med vad som gäller för särskolan fördes huvudmannaskapet för 

särvux över från landstingen till kommunerna under 1990-talets första hälft. 

Utbildning anordnades hösten 2009 i totalt 215 kommuner. För eleverna i 

17 av dessa kommuner samordnades undervisningen i 6 gymnasieförbund. 

Särvuxeleverna var bosatta i 250 kommuner. Drygt 6 procent av eleverna var 

bosatta (folkbokförda) i en annan kommun än den där skolan var belägen. 

Hösten 2009 fanns det totalt 4 868 elever i särvux. Sedan läsåret 1995/96 

har antalet elever som läser på särvux ökat med 34 procent. Det är eleverna som 

läser på gymnasial nivå som har ökat mest i antal. 

Diagram 9.1 

Elevutveckling 1995–2009 

Antal elever 

5 500 

5 000 

4 500 

4 000 

3 500 

Särvux 

3 000 

2 500 

2 000 

1 500 

1 000 

500 

0 

Träningsskolenivå 

95/96 

96/97 

97/98 

98/99 

Grundsärskolenivå 

99/00 

00/01 

01/02 

02/03 

Gymnasiesärskolenivå 

03/04 

04/05 

05/06 

06/07 

07/08 

08/09 

09/10 

Läsår 


Vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) 9 

Tabell 9.1 

Elever i särvux 15 oktober 

1999–2009 fördelade 

efter studienivå 

Det genomsnittliga antalet undervisningstimmar (60 minuter) per elev och 

vecka var 3,0 läsåret 2009/10. Motsvarande uppgift per studienivå var för 

grundsärskolenivån 2,8, för träningsskolenivån 2,3 och för gymnasiesärskolenivån 

3,5 elevtimmar. De sex senaste läsåren har antalet undervisningstimmar 

legat på en relativt stabil nivå. 

Den genomsnittliga gruppstorleken inklusive individuell undervisning har 

under den senaste tioårsperioden ökat från 2,3 till 3,0 elever. De senaste fyra 

åren har den genomsnittliga gruppstorleken legat mellan 3,0 och 3,1 elever. 

Medianåldern i särvux var 35 år och andelen utlandsfödda elever var drygt 

10 procent. 

Läsår 

Studienivå 

Totalt 

antal Andel (%) 

Kvinnor 

Antal (%) 

Elever 

Män 

Antal (%) 

därav 

Födda i 

Sverige 

Antal (%) 

Födda 

utomlands 

Antal (%) 

Antal 

elever per 

grupp 1) 

Antal elevtimmar 

per elev under 

mätveckan 

1999/2000 4 178 100 2 043 (49) 2 135 (51) 3 903 (93) 275 (7) 2,3 2,3 

2000/2001 4 335 100 2 078 (48) 2 257 (52) 4 023 (93) 312 (7) 2,5 2,4 

2001/2002 4 436 100 2 152 (49) 2 284 (51) 4 112 (93) 324 (7) 2,5 2,5 

2002/2003 4 541 100 2 185 (48) 2 356 (52) 4 172 (92) 369 (8) 2,6 2,6 

2003/2004 4 713 100 2 309 (49) 2 404 (51) 4 309 (91) 404 (9) 2,7 2,7 

2004/2005 4 794 100 2 336 (49) 2 458 (51) 4 371 (91) 423 (9) 2,8 2,7 

2005/2006 4 954 100 2 450 (49) 2 504 (51) 4 509 (91) 445 (9) 2,9 2,8 

2006/2007 4 941 100 2 430 (49) 2 511 (51) 4 489 (91) 452 (9) 3,0 2,8 

2007/2008 4 990 100 2 430 (49) 2 559 (51) 4 493 (90) 496 (10) 3,1 2,9 

2008/2009 4 907 105 2 369 (48) 2 538 (52) 4 393 (90) 514 (10) 3,1 2,8 

2009/2010 2) 4 868 105 2361 (49) 2507 (51) 4 350 (89) 518 (11) 3,0 3,0 

därav 

Grundsärskolenivå 2 264 47 1 126 (50) 1 138 (50) 2 011 (89) 253 (9) . 2,8 

Träningsskolenivå 1 468 30 646 (44) 822 (56) 1 335 (91) 133 (9) . 2,3 

Gymnasiesärskolenivå 1 421 28 739 (52) 682 (48) 1 261 (89) 160 (9) . 3,5 

1) 

Uppgift om utbildningsnivå samlas inte in per undervisningsgrupp. Antal elever per grupp redovisas därför inte på utbildningsnivå utan som medelvärdet av samtliga undervisingsgruppers 

storlek. 

2) 

Antalet elever per studienivå summerar till mer än det totala antalet elever då en elev kan läsa kurser på fler än en nivå. 

Lärare 

Antalet tjänstgörande lärare (exkl. korttidsanställda) var 455 i oktober 2009. 

Den genomsnittliga tjänstgöringsgraden var 61 procent. Omräknat till heltidstjänster 

var antalet lärare 279. Nästan 11 procent av årsarbetskraften saknade 

pedagogisk utbildning. 

Lärartätheten, beräknad som antal lärare omräknat till heltidstjänster per 100 

elever, var 5,4 2009 och har legat på en relativt stabil nivå under 2000-talet. 

Lärartätheten i särvux kan inte jämföras med lärartätheten inom andra skolformer. 

Särvuxeleverna undervisas i mindre grupper och dessutom får de betydligt 

färre undervisningstimmar per vecka än eleverna i andra skolformer. 


9 Vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) 

Tabell 9.2 

Lärare i särvux 15 oktober 1999–2009 



därav Genomsnittlig 


därav med Antal lärare 

Läsår 




i % Totalt 















därav 

Antal med ped.högskoleexamen 386 310 76 64,6 250 231 . 

Andel (%) med ped. högskoleexamen 84,8 84,5 86,4 . 89,4 93,3 . 

Kostnader 

Den totala kostnaden för särvux var 205 miljoner kronor år 2009. Räknat per 

elev var den totala kostnaden 39 400 kronor 2009. Under visningskostnaden 

utgjorde 64 procent av den totala kostnaden eller 132 miljoner kronor. Undervisningskostnaden 

per elev var 25 400 kronor. Förutom kostnadsposten övriga 

kostnader var lokaler och inventarier den näst största kostnadsposten och 

utgjorde 13 procent av de totala kostnaderna. 

Tabell 9.3 

Kostnader för särvux 

2005–2009 (löpande priser) 

Kommunal huvudman 

Kostnad totalt miljoner kr Andel (%) Kostnad per elev 1) kr 

Totalt 2005 158 100 32 600 

Totalt 2006 168 100 34 200 

Totalt 2007 199 100 39900 

Totalt 2008 194 100 38 200 

Totalt 2009 205 100 39 400 

därav 

undervisning 132 64 25 400 

lokaler och invent. 26 13 5 000 


skolbibliotek 

elevvård 1 0 220 

övrigt 40 20 7 600 

1) 



10. 

svenskundervisning 

för invandrare (SFI)

10 Svenskundervisning för invandrare (sfi) 

10. Svenskundervisning 

för invandrare (sfi) 


Sedan slutet av 1990-talet har antalet elever i sfi ökat och uppgick läsåret 2008/09 

till 84 300 elever. Av det totala antalet elever var drygt fyra av tio nybörjare, dvs. 

elever som hade sin första kursstart i sfi under läsåret. Varje elev i sfi deltog i 

genomsnitt i 1,3 kurser. 

Nästan två tredjedelar av eleverna som började i sfi läsåret 2006/07 hade avslutat 

någon kurs med minst godkänt resultat två år senare. Drygt en fjärdedel av eleverna 

hade avbrutit studierna och en av tio antogs fortsätta utbildningen. Störst andel 

elever som fick godkänt på någon kurs fanns bland elever som hade påbörjat 

utbildningen på den högsta studievägskursen (3D). 

Elever som påbörjade sina studier på de lägre kurserna hade i genomsnitt fler undervisningstimmar 

än de som började på de högre kurserna. De elever som började sin 

utbildning på den lägsta studievägskursen (1A) och som fått godkänt på den högsta 

studievägskursen (3D) hade i genomsnitt 668 timmar. De som gjorde entré på den 

högsta studiekursen direkt hade i genomsnitt 135 timmars undervisning. 

Arabiska var det absolut största modersmålet bland eleverna i sfi. En fjärdedel av 

eleverna hade detta språk som modersmål. Sammanlagt var över 140 språk representerade 

bland eleverna. Majoriteten av eleverna var 25–39 år gamla. Knappt var 

femte elev var under 25 år och var fjärde elev var äldre än 39 år. Det var fler kvinnor 

än män som läste i sfi. 

Svenskundervisning för invandrare (sfi) är en kvalificerad språkutbildning 

som syftar till att ge vuxna invandrare grundläggande kunskaper i det svenska 

språket. En elev med ett annat modersmål än svenska ska inom sfi få lära sig 

och utveckla ett funktionellt andraspråk. Utbildningen ska ge språkliga redskap 

för kommunikation och aktivt deltagande i vardags-, samhälls- och arbetsliv. 

Sfi syftar också till att ge vuxna invandrare som saknar grundläggande läs- och 

skrivfärdigheter möjlighet att förvärva sådana färdigheter. En elev som inte är 

läs- och skrivkunnig eller har ett annat skriftsystem än det latinska alfabetet ska 

få läs- och skrivundervisning inom ramen för sfi. 

Utbildningen riktar sig till personer som har olika erfarenheter, livssituation, 

kunskaper och studiemål. Den planeras och utformas tillsammans med 

eleven och anpassas till elevens intressen, erfarenheter, allsidiga kunskaper och 

långsiktiga mål. Utbildningen kan, med utgångspunkt från individens behov, 

kombineras med förvärvsarbete eller andra aktiviteter, t.ex. arbetslivsorientering, 

validering, 1 praktik eller annan utbildning. Därför utformas den så flexibelt när 

det gäller tid, plats, innehåll och arbetsformer att det är möjligt för eleven att 

delta i undervisningen. 

1 

”Validering är en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering, dokumentation och 

ett erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats”. 

Valideringsdelegationen (2008). Valideringsdelegationens slutrapport – Mot en nationell struktur. 


Svenskundervisning för invandrare (sfi) 10 

Utbildningen består av tre olika studievägar, Sfi 1, Sfi 2 och Sfi 3, som riktar 

sig till personer med olika bakgrund, förutsättningar och mål. Sfi 1 utgörs av kurserna 

A och B, Sfi 2 av kurserna B och C samt Sfi 3 av kurserna C och D. De fyra 

kurserna tydliggör framåtskridandet inom utbildningen. Sfi 1 vänder sig i första 

hand till personer med mycket kort studiebakgrund och Sfi 3 till dem som är 

vana att studera. Trots att en elev kan avsluta sfi efter respektive kurs eller studieväg 

är intentionen att alla elever ska ges möjlighet att studera till och med kurs D. 

Två av kurserna finns i mer än en studieväg. Beroende på studieväg kan var 

och en av dessa två kurser, kurs B och kurs C, vara antingen nybörjarkurs eller 

fortsättningskurs. Oavsett om kursen är nybörjarkurs eller fortsättningskurs är 

kursmålen desamma, men kursen får helt olika utformning beroende på elevens 

studievana, utbildningsbakgrund och kunskaper i svenska vid kursstarten samt 

vald studieväg. Kurserna är relaterade till den gemensamma europeiska referensramen 

för språk; lärande, undervisning och bedömning. 

Sfi är en skolform där eleverna kan påbörja och avsluta utbildningen när som 

helst under året. Undervisning för en elev med rätt till sfi ska finnas att tillgå så 

snart som möjligt. Om det inte finns särskilda skäl ska undervisningen kunna 

påbörjas inom tre månader. Undervisningen bör bedrivas kontinuerligt under 

hela året, endast med uppehåll för semester. 

Varje kommun är skyldig att se till att sfi erbjuds de personer som saknar de 

grundläggande kunskaper i det svenska språket som utbildningen avser att ge. 

Detta gäller från och med andra halvåret det år de fyller sexton år. För ungdomar 

i åldrarna 16–19 år kan sfi kombineras med studier på ett individuellt 

program i gymnasieskolan. 

Kommunerna är huvudmän för sfi och bestämmer hur utbildningen ska 

organiseras. Detta gäller t.ex. undervisningsintensitet och val av utbildningsanordnare. 

Sfi anordnas av flertalet kommuner i anslutning till komvux. I en 

del kommuner anlitas studieförbund, folkhögskolor eller privata anordnare för 

genomförandet av sfi. Några kommuner har bildat kommunalförbund som 

anordnar sfi. 

Läsåret 2008/09 

Antalet elever i sfi har ökat varje läsår sedan läsåret 1999/00. Läsåret 2008/09 

deltog drygt 84 000 elever i sfi vilket var 14 procent fler än föregående läsår och 

det högsta antalet elever som har uppmätts någonsin. Av eleverna var 36 000 

nybörjare i sfi, dvs. elever som hade sin första kursstart i sfi under läsåret. Övriga 

48 000 elever började sfi ett eller flera läsår tidigare. Antalet nybörjare i sfi var 

det högsta antalet sedan läsåret 1993/94 då antalet var 36 700. 

Sfi var t.o.m. läsåret 2001/02 organiserad som en enda kurs. Sedan studievägssystemet 

infördes läsåret 2002/03 kan en elev läsa flera kurser under ett 

läsår. En elev är en fysisk person som läser en eller flera kurser i sfi. Av detta 

följer att en elev kan studera på flera olika kurser under en mätperiod. På varje 

kurs som eleven deltar i räknas den som en kursdeltagare. Därför finns det från 

och med läsåret 2002/03 fler kursdeltagare än elever. 

Antalet kursdeltagare uppgick läsåret 2008/09 till drygt 111 000 vilket är en 

ökning med drygt 13 procent sedan föregående läsår. Antalet kursdeltagare har 

ökat kontinuerligt varje läsår sedan studievägssystemet infördes 2002/03 och 

ökningen under denna tidsperiod uppgår till 94 procent. Antalet kurser per elev 

var 1,3 läsåret 2008/09, dvs. varje elev deltog i genomsnitt i 1,3 kurser under 

läsåret. Antalet kurser per elev har varit oförändrat över tid. 



Diagram 10.1 

Antal elever, nybörjare och 

kursdeltagare i sfi läsåren 

1993/94–2008/09 

Antal 

120 000 

100 000 

Kursdeltagare 1) 

80 000 

60 000 

Elever 

40 000 

20 000 

Nybörjare 

0 

93/94 

94/95 

95/96 

96/97 

97/98 

98/99 

99/00 

00/01 

1) 

Sfi var t.o.m. läsåret 2001/02 organiserad som en enda kurs. Sedan studievägssystemet infördes läsåret 2002/03 kan 

en elev läsa flera kurser under ett läsår och därmed är antalet kursdeltagare större än antalet elever. 

01/02 

02/03 

03/04 

04/05 

05/06 

06/07 

07/08 

Läsår 

08/09 

I 257 kommuner fanns elever i sfi läsåret 2008/09. Sfi är en liten verksamhet i 

många kommuner. I 51 kommuner var elevantalet under 50, i 8 kommuner var 

elevantalet lägre än 25. Bara 139 kommuner eller kommunalförbund hade fler 

än 100 elever 2008/09. 

Kommunerna kan bedriva sfi i egen regi eller uppdra åt andra anordnare 

att anordna utbildningen. Läsåret 2008/09 läste majoriteten av eleverna sfi i 

kommunal regi, 70 procent. En mycket liten andel av eleverna läste sfi som var 

anordnad av en folkhögskola, 0,5 procent, eller studieförbund, drygt 2 procent. 

Närmare 30 procent av eleverna läste sfi som var anordnad av annan extern 

anordnare. Sett i ett femårsperspektiv har andelen elever som läser sfi anordnad 

av annan anordnare ökat och andelen som läser sfi anordnad av studieförbund 

minskat. 

Elevernas bakgrund 

Det är fler kvinnor än män i sfi. Av det totala antalet elever läsåret 2008/09 var 

57 procent kvinnor. Andelen kvinnor har ökat sedan mitten av 90-talet. Läsåret 

1993/94 var andelen 50 procent. 

En jämförelse med de fem senaste läsåren visar att elevernas åldersfördelning 

är mycket stabil samt att kvinnornas och männens åldersfördelning är snarlik. 

Läsåret 2008/09 var en majoritet av eleverna (58 procent) 25–39 år gamla. 

Knappt var femte elev var yngre än 25 år och var fjärde elev var äldre än 39 år. 

De enda uppgifter som finns om sfi-elevernas utbildningsbakgrund är antalet 

utbildningsår i hemlandet, vilket är ett grovt mått på tidigare utbildning. Ungefär 

61 procent av eleverna hade minst en tioårig utbildning sedan tidigare, 15 

procent hade en 7–9-årig utbildning, 11 procent hade en 4–6-årig utbildning 

och 13 procent hade en utbildning som var tre år eller kortare. Kvinnorna hade 

i genomsnitt kortare utbildning än männen. Sett över den senaste femårsperioden 

var andelen med en minst tioårig utbildning oförändrad medan andelen 

med en utbildning som var 3 år eller kortare ökade med 3 procentenheter. 



Det absolut största modersmålet bland eleverna på sfi var arabiska. En fjärdedel 

av eleverna, 21 000, hade arabiska som modersmål. Därefter var somaliska 

(5 100 elever), thailändska (5 000 elever) och polska (4 700 elever) de vanligaste 

modersmålen. Nästan två tredjedelar av eleverna hade något av de 10 största 

språken som modersmål. Bland de resterande eleverna var över 130 språk representerade. 

Många av dessa språk talades bara av enstaka elever. 69 språk talades 

av färre än 50 elever och nio språk talades bara av en elev vardera. 

Tabell 10.1 

Elever i sfi läsåret 2008/09 

efter kön, ålder, utbildningsbakgrund, 

modersmål, 

födelseland, andel i läs- och 

skrivinlärning, andel i praktik 

och anordnare 

1) 

Tabellen visar de 10 största modersmålen 

(födelseländerna) läsår 

2008/09 och hur andelen av dessa 

språk (födelseländer) har förändrats 

med åren. Det innebär att det kan ha 

varit andra språk (födelseländer) som 

var de 10 största under läsåren innan 

läsår 2008/09. 

Ålder 

Utbildningsbakgrund 

Modersmål 

Födelseland 

Läs- och skrivinlärning 

Praktik 

Anordnare Totalt Kvinnor Män 

Samtliga elever 84 333 47 741 36 592 

därav i åldern (%) 

16–19 år 2 2 2 

20–24 år 15 16 14 

25–39 år 58 57 60 

40–54 år 22 22 21 

55 år– 3 3 3 

därav med utbildning (%) 

i högst 3 år 13 15 11 

i 4–6 år 11 12 9 

i 7–9 år 15 15 15 

i 10–12 år 28 27 29 

i 13 år eller mer 33 31 36 

därav med modersmål (10 största) 1) 

Arabiska 25 21 31 

Somaliska 6 6 6 

Thailändska 6 10 1 

Polska 6 6 5 

Spanska 5 5 5 

Engelska 4 3 5 

Kurdiska/Nordkurdiska 4 4 4 

Persiska 3 3 3 

Bosniska/Kroatiska/Serbiska 3 3 3 

Turkiska 3 3 3 

Övriga 37 38 35 

därav med födelseland (10 största) 1) 

Irak 24 20 29 

Somalia 6 6 6 

Thailand 6 10 1 

Polen 6 6 5 

Turkiet 3 3 3 

Iran 3 3 3 

Kina 2 3 2 

Afghanistan 2 2 2 

Eritrea 2 2 2 

Serbien 2 2 2 

Övriga 44 43 45 

därav andel i läs- och skrivinlärning (%) 24 26 22 

därav andel i praktik (%) 9 8 10 

därav anordnare (%) 

Kommun 70 71 68 

Folkhögskola 0 1 0 

Studieförbund 2 2 2 

Annan 28 26 30 



De språk som ökade mest bland de 10 största modersmålen mellan läsåren 

2007/08 och 2008/09 var engelska (+22 procent) följt av somaliska (+17 

procent) och thailändska (+15 procent). Sett över den senaste femårsperioden 

ökade andelen elever med modersmålen arabiska, polska och somaliska med 7, 

2 respektive 2 procentenheter. Andelen elever med något av de övriga 10 största 

modersmålen minskade något under samma tidsperiod. 

Andelen kvinnor varierade också mellan de 10 största modersmålen. 31 

procent av männen hade arabiska som modersmål jämfört med 21 procent av 

kvinnorna. Det näst största modersmålet bland männen var somaliska med 

6 procent. Det näst största modersmålet bland kvinnorna var thailändska med 

10 procent medan bara 0,5 procent av männen hade det modersmålet. 

Bland eleverna var Irak det vanligaste födelselandet. 20 procent av kvinnorna 

hade Irak som sitt födelseland, följt av Thailand, Polen och Somalia. Det vanligaste 

födelselandet bland män var också Irak med 29 procent, följt av Somalia 

och Polen. Utvecklingen över de fem senaste läsåren är att andelen elever från 

Irak, Polen, Serbien och Somalia har ökat medan andelen elever från Iran och 

Turkiet har minskat. 

En fjärdedel av eleverna deltog i läs- och skrivinlärning inom ramen för sfi 

läsåret 2008/09. Sett i ett femårsperspektiv ökade andelen elever som deltog i 

läs- och skrivinlärning mycket mellan läsåren 2005/06 och 2006/07. Att andelen 

ökade så mycket mellan dessa läsår kan troligtvis förklaras av att läs- och 

skrivinlärningen sedan 2007 ska ske inom ramen för sfi istället för inom den 

grundläggande vuxenutbildningen. När läs- och skrivinlärningen skedde inom 

den grundläggande vuxenutbildningen fanns det indikationer på att denna 

uppgift inte rapporterades i full utsträckning. 

Kommunen ska i samarbete med Arbetsförmedlingen verka för att eleven ges 

möjlighet att öva det svenska språket i arbetslivet och att sfi kan kombineras 

med bl.a. praktik. Andelen av eleverna som har haft någon praktik uppgick till 

9 procent läsåret 2008/09. Generellt sett har kvinnornas deltagande i praktik 

varit lägre än männens. Uppgifterna om praktik bör dock användas med försiktighet. 

Det finns tydliga indikationer på att omfattningen av praktik är underskattad. 

Många kommuner anser att uppgifter om praktik är svårrapporterade 

eftersom praktiken många gånger administreras via en annan förvaltning än 

utbildningsförvaltningen, t.ex. socialförvaltningen. 



Diagram 10.2 

Elevers fördelning över olika 

utbildningsanordnare läsåren 

2000/01–2008/09 

Procent 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

Kommun 

40 

30 

Annan 

20 

10 

0 

Folkhögskola 

2000/01 2001/02 2002/03 

2003/04 

2004/05 

2005/06 

2006/07 

Studieförbund 

Läsår 

2007/08 2008/09 

Kursdeltagare i sfi 

Läsåret 2008/09 uppgick antalet kursdeltagare till 111 400. Av kursdeltagarna 

läste 14 procent på studieväg 1, 42 procent på studieväg 2 och 44 procent på 

studieväg 3. 2 Under de senaste fem läsåren har kursdeltagarnas fördelning över 

de sex olika studievägskurserna varit tämligen stabil. 

Tabell 10.2 

Kursdeltagare inskrivna 

läsåren 2004/05–2008/09 

per studievägskurs 

samt läsåret 2008/09 per 

studievägskurs efter kön 

Totalt 

därav andel (%) på studievägskurs 

Kön 

antal 1A 1B 2B 2C 3C 3D 

Samtliga kursdeltagare 

läsåret 2004/05 63 511 8,1 5,9 23,0 16,3 23,8 22,9 


läsåret 2005/06 66 897 8,0 5,6 24,3 16,6 22,9 22,6 


läsåret 2006/07 86 438 8,6 5,8 26,0 16,7 22,2 20,7 


läsåret 2007/08 98 154 8,7 6,3 25,9 17,2 21,4 20,5 

Samtliga kursdeltagare 111 385 7,7 6,4 24,6 17,0 22,7 21,6 

läsåret 2008/09 

därav 

Kvinnor 63 755 8,9 6,8 23,6 16,7 21,4 22,6 

Män 47 630 6,2 5,8 26,0 17,3 24,5 20,2 

Kommentar: i tabellen ingår inte kursdeltagare som läst enligt gamla kursplanen. 

Det var fler kvinnor än män som läste i sfi, 57 jämfört med 43 procent. 

Kvinnorna var i majoritet på samtliga kurser. Högst andel kvinnor återfanns på 

kurs 1A där andelen kvinnor uppgick till 66 procent. På kurs 1B och 3D var 

motsvarande andel omkring 60 procent. Jämnast var fördelningen på 3C där 

54 procent var kvinnor. 

2 

Läs mer om studievägarna i inledningen av kapitlet. 



En majoritet av kursdeltagarna (59 procent) var 25–39 år gamla. 4 procent 

var 16–19 år, 13 procent var 20–24 år, 21 procent var 40–54 år och 3 procent 

var 55 år eller äldre. Fördelningen på de sex studievägskurserna var likartad för 

åldersgrupperna 20–24 år och 25–39 år. Dessa åldersgrupper karakteriseras av 

en lägre andel kursdeltagare på studieväg 1 och en högre andel kursdeltagare på 

studieväg 3 jämfört med övriga åldersgrupper. Den äldsta åldersgruppen, 

55 år eller äldre, kännetecknas av den högsta andelen kursdeltagare på studieväg 

1 och då främst kurs A samt den lägsta andelen på studieväg 3 jämfört med 

övriga åldersgrupper. 

Ungefär 13 procent av alla kursdeltagare läsåret 2008/09 hade utbildning 

från hemlandet som var 3 år eller kortare, 11 procent hade en utbildning som 

var 4–6 år, 15 procent hade en utbildning som var 7–9 år, 28 procent hade en 

utbildning som var 10–12 år och 33 procent hade en utbildning som var 13 år 

eller längre. 

Studieväg 1 vänder sig i första hand till personer med mycket kort studiebakgrund 

och studieväg 3 till dem som är vana att studera. Studieväg 2 vänder sig 

till personer som sinsemellan kan vara mycket olika. Det kan t.ex. handla om 

personer som är högutbildade men som av olika skäl behöver studera i en långsammare 

takt. För kursdeltagare med högst 3-årig utbildning från hemlandet 

var det vanligast att läsa på studieväg 1. Kursdeltagare med en tidigare utbildning 

på 4–12 år läste oftast på studieväg 2. Det var även mycket vanligt att 

kursdeltagare med en tidigare utbildning på 4–6 år läste på studieväg 1. Att läsa 

på studieväg 1 var mycket ovanligt för kursdeltagare med en tidigare utbildning 

på minst 13 år. Vanligast för denna grupp var att läsa på studieväg 3. 

De flesta kursdeltagare, 70 procent, läste kurser som var anordnade av kommunal 

huvudman. Mindre än 0,5 procent av alla kursdeltagare läste sfi hos en 

folkhögskola och 2 procent hos ett studieförbund. Resterande 27 procent av 

kursdeltagarna läste hos annan anordnare. Fördelningen av kursdeltagarna på 

de tre studie vägarna varierar mellan de olika anordnarna. Den genomsnittliga 

fördelningen domineras av kursdeltagare som läser sfi anordnad av kommunen. 

Fördelningen av kursdeltagare är likartad för sfi anordnad av kommunen och 

av annan anordnare. Folkhögskolor hade en mycket högre andel kursdeltagare 

som läste på studieväg 1 och en mycket lägre andel som läste på studieväg 3 än 

genomsnittet. Drygt två tredjedelar av alla kursdeltagare som läste sfi anordnad 

av ett studieförbund läste på studieväg 3. 

Läsåret 2008/09 deltog nästan en fjärdedel av alla kursdeltagare i läs- och 

skrivinlärning. Störst var andelen på studieväg 1 som är avsedd för kortutbildade 

där närmare hälften deltog i läs- och skrivinlärning. På studieväg 2 

deltog omkring en tredjedel och på studieväg 3 deltog mindre än 10 procent av 

alla kursdeltagare i läs- och skrivinlärning. 

Av samtliga kursdeltagare läsåret 2008/09 deltog 9 procent i praktik. 

Del tagandet i praktik var relativt jämt fördelat över studievägskurserna. 



Tabell 10.3 

Lärare i sfi 15 oktober 

1999–2009 1) 

Lärare 

Antalet tjänstgörande lärare (exkl. korttidsanställda) i sfi uppgick till 2 600 personer 

i oktober 2009. 83 procent av de tjänstgörande lärarna var kvinnor och 

16 procent var födda utomlands. Omräknat till heltidstjänster fanns det 2 100 

lärare i sfi. Det innebär att den genomsnittliga tjänstgöringsgraden uppgick till 

79 procent. 

Lärartätheten (antalet lärare omräknat till heltidstjänster per 100 elever) uppgick 

till 4,1 lärartjänster per 100 elever. Sedan läsåret 2000/01 har antalet elever 

mer än fördubblats medan antalet lärare (omräknat till heltidstjänster) har ökat 

med 84 procent. Detta innebär att lärartätheten under samma tidsperiod har 

minskat från 5,5 till 4,1 lärartjänster per 100 elever. 

72 procent av lärarna (omräknat till heltidstjänster) hade en pedagogisk 

högskoleexamen läsåret 2009/10. Bland de tillsvidareanställda lärarna hade 

78 procent en pedagogisk högskoleexamen. Andelen lärare som hade en 

pedagogisk högskoleexamen var liksom tidigare år betydligt lägre i utbildningar 

som upphandlats av kommunerna än utbildningar i kommunernas egen regi, 

60 respektive 76 procent. 

Läsår 

Pedagogisk högskoleexamen 

Utbildningsanordnare 


därav 


Genomsnittlig 


i % 



därav med 


Totalt 

Antal lärare 



1999/00 Samtliga lärare 1 456 1 228 228 77,6 1 130 862 5,3 




















2009/10 Samtliga lärare 2) 2 617 2 178 439 78,8 2 062 1 455 4,1 



Per utbildningsanordnare 

Kommun (samtliga lärare) 2 025 1 705 320 77,6 1 572 1 100 4,6 

Andel (%) med ped. högsk.examen 75,6 76,3 71,6 . 76,0 83,9 

Annan (samtliga lärare) 650 527 123 75,4 490 355 3,0 

Andel (%) med ped. högsk.examen 59,5 62,6 46,3 . 59,5 59,6 

1) 


2) 

Summering på anordnare ger en högre siffra än totalsiffran, eftersom samma person kan vara anställd av flera anordnare. 



Kostnader 

Kursplanen för sfi gör det möjligt för deltagarna att kombinera eller integrera 

kurser inom sfi med studier i grundläggande eller gymnasial vuxenutbildning, 

praktik, förvärvsarbete eller annan sysselsättning. Antalet heltidsstuderande 

beräknas sedan 2004 genom att ta hänsyn till såväl undervisningstid som tid i 

praktik. 

Kommunernas kostnader för sfi uppgick 2009 till 1 700 miljoner kronor. 

Kostnaden per elev, omräknat till heltidsstuderande, var 35 200 kronor. Sett 

över en femårsperiod har kostnaden per heltidsstuderande ökat med 7 procent 

(fasta priser). 

Tabell 10.4 

Total kostnad och kostnad 

per heltidsstuderande för sfi 

2005–2009 (löpande priser) 

Total Antal Kostnad per 

År kostnad (tkr) heltidsstuderande heltidsstuderande (kr) 

2005 897 250 27 334 32 800 

2006 1 023 167 33 334 30 700 

2007 1 241 170 40 554 30 600 

2008 1 549 58 42 736 36 300 

2009 1 705 573 48 431 35 200 

Resultat för kursdeltagare läsåret 2008/09 

Av de 111 400 kursdeltagarna som studerade läsåret 2008/09 slutförde 38 procent 

kursen, 30 procent avbröt kursen och 32 procent antas fortsätta kursen 

nästa läsår. Fördelningen varierar mellan de fem redovisade läsåren men utan 

tydlig trend. Läsåret 2008/09 var det emellertid en mindre andel som avslutade 

en kurs än under de fem tidigare åren och en större andel som avbröt en kurs. 

Bortsett från studievägskurs 1A avslutade en större andel av kvinnorna än 

männen kursen. Bland de kvinnliga kursdeltagarna slutförde 40 procent kursen, 

28 procent avbröt kursen och 32 procent antas fortsätta kursen nästa läsår. 

Bland de manliga kursdeltagarna slutförde en mindre andel kursen och en större 

andel avbröt kursen jämfört med kvinnorna. 

Absolut högst andel som slutfört kursen återfanns på studievägskurs 3D, 

50 procent. På studievägskurs 3D återfanns också den lägsta andelen som avbrutit 

kursen, 23 procent. Högst andel som avbrutit kurs fanns på studievägskurs 

3C och högst andel som antas fortsätta kursen fanns på studievägskurs 1B. 



Tabell 10.5 

Kursdeltagare läsåren 

2004/05–2008/09 som 

slutfört, avbrutit eller 

fortsätter kursen 

Antal 

kursdeltagare 

därav 

Slutfört kurs Avbrutit kurs Fortsätter kurs 

Kurs 

Kön 

Antal 

Andel 

(%) Antal 

Andel 

(%) Antal 

Andel 

(%) 

Samtliga läsåret 2004/05 63 511 27 583 43 17 876 28 18 052 28 




Samtliga läsåret 2008/09 111 385 42 226 37,9 33 141 29,8 36 018 32,3 

därav 

Kvinnor 63 755 25 723 40,3 17 647 27,7 20 385 32,0 

Män 47 630 16 503 34,6 15 494 32,5 15 633 32,8 

Kurs 1A 8 608 3 168 36,8 2 275 26,4 3 165 36,8 

därav 

Kvinnor 5 658 2 035 36,0 1 520 26,9 2 103 37,2 

Män 2 950 1 133 38,4 755 25,6 1 062 36,0 

Kurs 1B 7 083 1 756 24,8 2 339 33,0 2 988 42,2 

därav 

Kvinnor 4 322 1 082 25,0 1 379 31,9 1 861 43,1 

Män 2 761 674 24,4 960 34,8 1 127 40,8 

Kurs 2B 27 407 9 793 35,7 8 568 31,3 9 046 33,0 

därav 

Kvinnor 15 038 5 628 37,4 4 445 29,6 4 965 33,0 

Män 12 369 4 165 33,7 4 123 33,3 4 081 33,0 

Kurs 2C 18 908 6 379 33,7 5 473 28,9 7 056 37,3 

därav 

Kvinnor 10 671 3 779 35,4 3 004 28,2 3 888 36,4 

Män 8 237 2 600 31,6 2 469 30,0 3 168 38,5 

Kurs 3C 25 324 9 141 36,1 9 016 35,6 7 167 28,3 

därav 

Kvinnor 13 636 5 620 41,2 4 263 31,3 3 753 27,5 

Män 11 688 3 521 30,1 4 753 40,7 3 414 29,2 

Kurs 3D 24 055 11 989 49,8 5 470 22,7 6 596 27,4 

därav 

Kvinnor 14 430 7 579 52,5 3 036 21,0 3 815 26,4 

Män 9 625 4 410 45,8 2 434 25,3 2 781 28,9 

Nybörjare läsåret 2006/07 och deras 

resultat till och med läsåret 2008/09 

Eftersom eleverna börjar studierna på sin egen språkliga nivå och varje kurs 

kan vara den avslutande, kan studietiden i sfi variera kraftigt från en elev till en 

annan. För att bedöma resultaten i sfi följs därför en grupp elever under relativt 

lång tid. I den senaste nybörjargruppen (33 100 nybörjare läsåret 2006/07) som 

kan följas i två läsår efter startåret gjorde 19 procent entré i sfi på studieväg 1, 

44 procent började på studieväg 2 och 37 procent på studieväg 3. 

Bland nybörjarna läsåret 2006/07 hade 63 procent fått godkänt på någon 

kurs t.o.m. läsåret 2008/09. 27 procent hade gjort avbrott eller studieuppehåll 

och 10 procent antas fortsätta utbildningen efter läsår 2008/09. Detta gäller 

oavsett studieväg och på vilken studievägskurs de hade börjat utbildningen på. 

Kvinnor fick i högre utsträckning än män godkänt på någon kurs, 67 jämfört 

med 58 procent. Kvinnorna var också mindre benägna att avbryta utbildningen, 

24 jämfört med 31 procent. Lägst andel som fått godkänt på någon kurs fanns 

hos elever som hade börjat utbildningen på studievägskurs 1B (54 procent) och 



störst var andelen bland dem som hade börjat sin utbildning på studievägskurs 

3D (80 procent). 

Av de elever som började läsa sfi på studievägskurs 1A (avsedd för kortutbildade) 

fick knappt en tredjedel godkänt på kurs 1A som högsta godkända 

studievägskurs. Knappt en av tio av nybörjarna på 1A avslutade inom två år 

kurs 3D med godkänt resultat. Ju högre studievägskurs eleverna började på 

desto större andel som avslutade kurs 3D med godkänt resultat. 

Tabell 10.6 

Studieresultat t.o.m. läsåret 

2008/09 för elever som påbörjat 

sin utbildning läsåret 

2006/07, elever prioriterade 

efter högsta godkända 

kurs 1) 

Avslutat någon kurs 

Avbrott/ studieuppehåll 

Fortsätter utbildningen 

Elever, nybörjare 

2006/07 oavsett entré 

Kurs 

1A 

därav entré på studievägskurs 

Totalt Kvinnor Män Totalt Totalt Totalt Totalt Totalt Totalt 

Samtliga elever 33 140 17 522 15 618 5 082 1 301 12 782 1 873 10 399 1 703 

Avslutat någon kurs med 

minst godkänt resultat (%) 

63 67 58 65 54 63 59 61 80 

därav 

Kurs 1A 4 4 4 28 

Kurs 1B 2 2 2 10 20 

Kurs 2B 11 10 12 8 9 24 

Kurs 2C 8 8 9 7 10 15 22 

Kurs 3C 8 8 7 3 4 4 3 18 

Kurs 3D 29 34 24 9 11 21 35 43 80 

Avbrott/ studie uppehåll (%) 27 24 31 23 30 27 29 31 15 

Fortsätter ut bild ningen (%) 10 9 10 12 17 9 11 8 5 

1) 

En elev i sfi kan ha fått godkänt resultat i flera kurser och i flera studievägar. Därför har eleverna prioriterats så 

att endast den högsta godkända studievägskursen redovisas. På detta sätt räknas eleverna endast en gång men 

prioriteringen får till följd att antalet elever som fått godkänt resultat i de lägre kurserna underskattas i tabellerna. 

Kurs 

1B 

Kurs 

2B 

Kurs 

2C 

Kurs 

3C 

Kurs 

3D 

Tabell 10.7 

Studieresultat läsåret 

2008/09 för elever som 

påbörjat sin utbildning 

2006/07 efter kön och 

utbildningsbakgrund 

Elevernas resultat och bakgrund 

Studieresultat inom sfi varierar tydligt mellan olika åldersgrupper. Yngre elever 

fick godkänt i någon kurs i högre grad än äldre. Bland nybörjarna som var 

16–19 år gamla fick 66 procent godkänt på någon kurs jämfört med 48 procent 

av dem som var 55 år eller äldre. Den yngsta gruppen hade också den största 

andelen som fått godkänt på kurs 3D (34 procent) jämfört med övriga åldersgrupper. 

Inom den äldsta gruppen fick endast 16 procent godkänt på kurs 3D. 

Nybörjare 2006/07 

därav andel (%) som 

Kön 

Slutfört kurs därav som högsta kurs Avbrutit Fortsätter 

Utbildnings bakgrund 

Totalt 1A 1B 2B 2C 3C 3D kurs kurs 

Samtliga elever 33 140 63 4 2 11 8 8 29 27 10 

därav kön 

Kvinnor 17 522 67 4 2 10 8 8 34 24 9 

Män 15 618 58 4 2 12 9 7 24 31 10 

därav med utbildning 

i 0–3 år 4 097 65 13 5 9 8 3 27 24 12 

i 4–6 år 3 256 59 15 8 13 9 3 11 29 12 

i 7–9 år 4 739 59 4 3 17 13 5 17 30 11 

i 10–12 år 9 531 63 2 1 13 10 8 29 28 9 

i 13 år eller mer 11 517 65 1 0 7 5 12 40 27 8 



Sambandet mellan den tidigare utbildningens längd och resultat i sfi är starkt. 

De flesta nybörjare med en utbildning på upp till sex år började på kurs 1A 

eller 2B. För dem med en tidigare utbildning på 7–12 år var det vanligast att 

börja på kurs 2B och för de högutbildade med en minst 13-årig utbildning 

från hemlandet var det vanligast att börja på 3C. Bland de nybörjare som hade 

en upp till nioårig utbildning sedan tidigare avslutade 61 procent någon kurs 

med godkänt resultat jämfört med 64 procent av dem som har en minst tioårig 

utbildning. Av dem som hade en tidigare utbildning på högst 9 år avslutade 19 

procent kurs 3D med godkänt resultat jämfört med 30 procent av dem med 

10–12 år lång utbildning. 40 procent av dem med en minst 13-årig utbildning 

avslutade kurs 3D med godkänt resultat. 

Studieresultatet varierar också mellan olika språkgrupper. Den överlägset 

största språkgruppen bland nybörjarna läsåret 2006/07 var arabiska (21 procent), 

följt av polska (7 procent). Bland de tio största modersmålsgrupperna 

var det elever med ryska som modersmål som i störst utsträckning (74 procent) 

avslutade någon kurs med godkänt resultat, följt av bosniska/kroatiska/serbiska 

(70 procent) och persiska (67 procent). Språkgrupperna polska och engelska 

hade lägst andel elever som klarade någon kurs med godkänt resultat (53 respektive 

48 procent). 

De språkgrupper som hade högst andel som avslutade kurs 3D med godkänt 

resultat var ryska (49 procent), bosniska/kroatiska/serbiska (39 procent) 

och persiska (38 procent). Lägst andel elever som avslutade kurs 3D med godkänt 

resultat fanns inom språkgrupperna thailändska, kurdiska/nordkurdiska 

och somaliska (22, 19 respektive 16 procent). Eleverna som hade thailändska, 

somaliska och kurdiska/nordkurdiska som modersmål började i högre utsträckning 

läsa sfi på kurs 1A (ca 30 procent) och 2B (ca 40 procent) än elever som 

hade ryska, bosniska/kroatiska/serbiska eller persiska som modersmål. Elever 

med dessa modersmål började i mycket högre utsträckning läsa sfi på studieväg 

2 eller studieväg 3. T.ex. började 53 procent av eleverna med ryska som modersmål 

på studieväg 3. 

Tid i sfi 

Riktvärdet för undervisningens omfattning i tid inom sfi är 525 timmar. Riktvärdet 

får överskridas eller underskridas beroende på hur mycket undervisning 

eleverna behöver för att uppnå de kunskapsmål som anges i kursplanen. De 

elever som påbörjat sin utbildning under läsåret 2006/07 och avslutat någon 

kurs med godkänt resultat till och med läsåret 2008/09 deltog i genomsnitt i 

451 undervisningstimmar. Kvinnorna hade i genomsnitt några fler timmar än 

männen. Antalet undervisningstimmar varierade kraftigt beroende på vilken 

studievägskurs eleven började på och vilken kurs eleven avslutade som högst. 

Elever som började på studievägskurs 1A och avslutade kurs 3D med godkänt 

resultat hade i genomsnitt 668 timmar. Elever som började på 3C och avslutade 

3D med godkänt resultat hade i genomsnitt 419 timmar. 

Den genomsnittliga tiden mellan elevens start- och slutdatum i sfi för elever 

som avslutade någon kurs med godkänt resultat uppgick till 57 veckor. Detta 

antal varierade dock kraftigt. Elever som började på studievägskurs 1A och 

avslutade kurs 3D med godkänt resultat hade i genomsnitt 83 veckor mellan 

start- och slutdatum. Elever som började på 3C och avslutade 3D med godkänt 



resultat hade i genomsnitt 54 veckor mellan start- och slutdatum. Kortast 

tid mellan start- och slutdatum för elever som avslutade någon kurs med 

godkänt resultat hade män som började på kurs 3D och avslutade denna kurs 

(17 veckor). 

Tiden mellan elevens start- och slutdatum för utbildningen måste tolkas med 

försiktighet och ska inte förväxlas med effektiv inskrivningstid eftersom tid för 

studieuppehåll och avbrott inte exkluderats ur beräkningen. Därför kan det 

inte heller räknas fram ett värde som förhåller sig till riktvärdet på 15 timmars 

undervisning per vecka. 


11. 

Kompletterande utbildningar

11 Kompletterande utbildningar 

11. Kompletterande utbildningar 


Hösten 2009 fanns det 232 kompletterande utbildningar. I dessa studerade 5 400 

elever. Det är fler kvinnor än män som studerar i kompletterande utbildningar. 

År 2009 var den genomsnittliga andelen kvinnor 68 procent. 

De kompletterande utbildningarna har många och ganska olikartade inriktningar. 

Flest studerande hade utbildningar med inriktning mot hantverk. 

En kompletterande utbildning är en utbildning som utgör ett komplement 

till gymnasieskolan eller motsvarande utbildningar. Antagningskraven är lägst 

genomgången gymnasieskola, gymnasiesärskola eller motsvarande utbildning 

eller viss yrkeserfarenhet. En kompletterande utbildning kan inte anses vara 

jämförbar med en högskoleutbildning enligt högskolelagen. 1 Exempel på 

kompletterande utbildningar är konstutbildningar, hantverksutbildningar, dansutbildningar, 

utbildningar inom design och mode, ekonomi, teknik och hälsa. 

En kompletterande utbildning kan anordnas av en enskild eller fysisk person. 

Kompletterande utbildningar kan berättiga de studerande till studiestöd om 

utbildningen är värdefull ur nationell synpunkt t.ex. ökar tillgången på värdefull 

yrkesskicklighet som det finns ett nationellt intresse av. Utbildningar kan få 

statsbidrag om de bedöms särskilt värdefulla från nationell synpunkt t.ex. bidrar 

till att bevara det svenska kulturarvet. Skolverket beslutar om statlig tillsyn och 

statsbidrag. Skolverket beslutar även för vilka utbildningar de studerande kan få 

studiestöd enligt studiestödsförordningen. 

Förutsättningar för att statligt stöd ska utgå är att utbildningen är utformad i 

överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Utbildningen 

ska vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund eller på beprövad erfarenhet. 

Utbildningen ska ha en viss omfattning, en plan över utbildningens innehåll 

och mål, godtagbara inträdesvillkor och urvalsgrunder, kompetenta lärare och 

handledare samt en ansvarig person som leder utbildningen. De studerande ska 

få betyg eller intyg efter utbildningens slut. Endast skäliga elevavgifter får tas ut. 

För att en utbildning ska kunna förklaras berättiga de studerande till studiestöd 

och för att få statsbidrag ska huvudmannen även ha en styrelse eller ledningsgrupp 

för utbildningen, godtagbara kursplaner samt en plan för kompetensutveckling 

och hur uppföljning och utvärdering av verksamheten ska ske. 

1 

Förordningen (2000:521) om statligt stöd till kompletterande utbildningar. 


Kompletterande utbildningar 11 

Tabell 11.1 

Antal skolor, utbildningar 

samt studerande vid 

de kompletterande 

utbildningarna hösten 

2001–2009 med fördelning 

på olika slag av statligt stöd 

Statligt stöd 

Antal 

skolor 

Antal 

utbildningar 

Antal studerande 


Hösten 2001 Totalt 95 207 6 747 4 043 2 704 

Hösten 2002 Totalt 92 213 7 103 3 592 3 511 

Hösten 2003 Totalt 1) 99 267 5 882 3 739 2 143 

Hösten 2004 Totalt 98 217 5 696 3 920 1 776 

Hösten 2005 Totalt 90 203 5 310 3 613 1 697 

Hösten 2006 Totalt 99 218 5 631 3 882 1 749 

Hösten 2007 Totalt 101 230 5 358 3 591 1 767 

Hösten 2008 Totalt 102 240 5 175 3 423 1 752 

Hösten 2009 Totalt 99 232 5 386 3 727 1 659 

därav med 

Tillsyn 29 44 1 235 1 090 145 

Tillsyn och studiestöd 35 67 1 563 920 643 

Tillsyn, studiestöd 

46 93 2 014 1 317 697 

och statsbidrag 

Tillsyn och statsbidrag 6 28 574 400 174 

1) 

2003 gjordes en översyn av det statliga stödet till kompletterande utbildningar vilket innebar att många utbildningar 

gjordes om helt eller delvis. Under 2003 pågick därför utbildningar enligt gamla kursplaner samtidigt som nya 

utbildningar påbörjades. Detta innebär att vissa utbildningar är dubbelräknade. 

År 2001 var första gången statistik om studerande insamlades för samtliga 

kompletterande utbildningar och med fördelning på olika slag av statligt stöd. 

Tidigare år har insamlingen endast omfattat viss del av de kompletterande 

utbildningarna. Dessa värden är inte jämförbara med de här redovisade 

upp gifterna. 

Inför 2003 gjorde Skolverket en omfattande översyn av det statliga stödet 

till kompletterande utbildningar. Översynen innebar att många huvudmän 

gjorde om sina utbildningar helt eller delvis. Under 2003 pågick därför utbildningar 

som påbörjats under tidigare år, enligt gamla kursplaner samtidigt som 

nya utbildningar påbörjades. Samma utbildning betraktades då ofta som två 

utbildningar. 

Hösten 2009 fanns 232 kompletterande utbildningar. Antalet studerande 

uppgick under samma tid till knappt 5 400. Andelen kvinnor i kompletterande 

utbildningar var 69 procent hösten 2009. En stor majoritet av de studerande var 

under 30 år, 72 procent. Medelåldern var 28 år. 

Många inriktningar på utbildningarna 

De kompletterande utbildningarna har olika inriktningar. Längden på utbildningarna 

varierar också från kortare kurser till 3-åriga utbildningar. Utbildningarna 

följer inte heller alltid den gängse terminsindelningen. En följd av detta är 

att såväl antal utbildningar som antal studerande varierar över året. 



Tabell 11.2 

Antal utbildningar och 

studerande fördelade efter 

utbildningarnas inriktning 

hösten 2009 

Utbildningens 

inriktning 

Antal 

utbildningar 

Antal 

studerande 

Andel (%) 

kvinnor 

Medelålder 

Totalt 232 5 386 69 28 

därav 

Dans, teater, musik 36 833 70 23 

Design, mode 19 298 91 24 

Djurvård 7 175 93 31 

Ekonomi, konsumentekonomi, 

kommunikation, media 26 560 46 25 

Flyg 12 256 9 28 

Hantverk 61 1 058 79 37 

Hudvård, hårvård, 

hälsa, friskvård, miljö 25 1 029 90 30 

Konst 43 1 031 65 25 

Teknik 3 146 5 28 

De kompletterande utbildningarna har många och ganska olikartade inriktningar. 

Av de nio inriktningarna fördelade sig de studerande relativt jämnt på de fem 

största inriktningarna med mellan 10 och 20 procent vardera av de studerande. 

Störst antal studerande hade utbildningar med inriktning mot hantverk respektive 

hudvård, hårvård, hälsa, friskvård eller miljö och konst medan utbildningar 

inom djurvård, teknik och flyg endast hade mellan tre och fem procent vardera 

av de studerande. 

Lärare 

Nedan presenterade uppgifter om lärare respektive kostnader avser endast utbildningar 

som omfattades av studiestöd och/eller statsbidrag. Inga uppgifter 

samlas in avseende utbildningar som endast har statligt stöd i form av tillsyn. 

Att de kompletterande utbildningarna har olika inriktningar avspeglas också 

i sammansättningen av lärare. Många av lärarna har specialkompetens och 

arbetar bara ett begränsat antal timmar vid respektive utbildning. Tjänstgörande 

lärare vid de utbildningar som omfattades av studiestöd och/eller statsbidrag var 

hösten 2009 totalt 1 030 personer, motsvarande 431 heltidstjänster. Knappt 

16 procent av lärarna, omräknat till heltidstjänster, hade en pedagogisk högskoleexamen. 

Hälften av lärarna var kvinnor. 


Kompletterande utbildningar 11 

Tabell 11.3 

Lärare 15 oktober 2001–2009. Kompletterande 

utbildningar med studiestöd och/eller statsbidrag 

Läsår 

Utbildningar 

2001/02 Utbildningar med 

statsbidrag/studiestöd 








därav 

Andel (%) 

med ped. 


Antal lärare 

omräknat till heltidstjänster 

därav 


Andel (%) 

med tillsv. 

anställning Totalt 

med ped. 


290 161 129 26 51 145 36 91 

med tillsv. 

anställning 

929 438 491 24 26 363 85 143 

938 436 502 23 27 365 81 139 

961 463 498 25 28 368 90 147 


statsbidrag/studiestöd 880 424 456 20 28 345 70 132 








statsbidrag/studiestöd 1 030 485 545 14 16 431 68 237 

därav 

studiestöd 1) 595 303 292 15 19 248 42 144 

statsbidrag 2) 479 201 278 14 14 183 27 93 

1) 

Hit räknas de kompletterande utbildningar som står under statlig tillsyn samt berättigar till studiestöd men inte statsbidrag. 

2) 

Hit räknas de kompletterande utbildningar som står under statlig tillsyn, berättigar till studiestöd och erhåller statsbidrag. Ett fåtal av dessa utbildningar berättigar inte till 

studiestöd. 

Kostnader 

Den totala kostnaden för utbildningar som berättigar till studiestöd och/eller 

statsbidrag uppgick 2009 till 340 miljoner kronor. Den största kostnadsposten 

var undervisning som utgjorde 43 procent av de totala kostnaderna, medan 

lokaler/inventarier svarade för 24 procent, läromedel för 8 procent, elevvård för 

knappt 0,4 procent och övrigt för 24 procent av kostnaderna. 

Kostnaden per årselevplats uppgick till 100 700 kronor. Sett över en femårsperiod 

har kostnaden per årselevplats minskat med 4 procent i fasta priser. 



Tabell 11.4 

Huvudmannens kostnader 2005–2009 (löpande priser). 

Utbildningar med studiestöd och/eller statsbidrag 

Utbildningar med 

studiestöd och/eller statsbidrag 

Totalkostnad 

Undervisning 

Lokaler och 

inventarier 

därav 

Läromedel, 

utrustning 

och skolbibliotek 

Elevvård Övrigt 

2005 Kostnader totalt, tkr 302 848 125 716 75 289 23 834 1 558 76 451 

Kostnader per årselevplats 1) , kr 98 100 40 700 24 400 7 700 500 24 800 









därav kompletterande utbildningar som 

berättigar till studiestöd 2) 

därav 

Kostnader totalt, tkr 111 106 45 486 29 008 12 418 294 23 899 


kompletterande utbildningar med 

statsbidrag 3) 

Kostnader totalt, tkr 229 193 101 459 53 399 16 408 935 56 993 


1) 

Med årselevplats avses en elevplats i heltidsutbildning. 

2) 

Hit räknas de kompletterande utbildningar som står under statlig tillsyn samt berättigar till studiestöd men inte statsbidrag. 

3) 

Hit räknas de kompletterande utbildningar som står under statlig tillsyn, berättigar till studiestöd och erhåller statsbidrag. Ett fåtal av dessa utbildningar berättigar inte till 

studiestöd. 


12. 

Svensk utbildning i utlandet

12 Svensk utbildning i utlandet 

12. Svensk utbildning i utlandet 

Behöriga till den reguljära utbildningen vid svensk utlandsskola, och därmed 

statsbidragsberättigande för den som anordnar utbildningen, är elever som uppfyller 

de krav som anges i Förordning om statsbidrag till utbildning av utlandssvenska 

barn och ungdomar (SFS 1994:519 senast ändrad 2004:713). Som krav 

gäller i huvudsak att minst en vårdnadshavare ska tjänstgöra vid ett svenskt föresammanfattning 

Reguljär undervisning vid svenska utlandsskolor bedrivs i 16 länder. De flesta 

skolorna, 17 stycken, finns i Europa. Afrika har 3 skolor, Asien 2 och Sydamerika 1. 

Drygt 1 400 elever studerade i reguljär utbildning (förskoleklass, grund- och gymnasieskola) 

vid svenska utlandsskolor. Under en tioårsperiod har antalet ökat med 13 

procent. Grundskolans elever har under perioden minskat med en dryg femtedel och 

gymnasieskolans elever har mer än fördubblats. 

Andelen av grundskoleeleverna som uppfyllde villkoren för att få ingå i underlaget för 

statsbidrag (”är behöriga”) var 61 procent hösten 2009. Från 1999/00 har andelen 

sjunkit med 25 procentenheter. Andelen elever som uppfyller villkoren för statsbidrag 

för gymnasieundervisning har under de senaste 10 åren minskat från knappt 70 procent 

till en dryg tiondel. 

Det genomsnittliga meritvärdet och den genomsnittliga betygspoängen i slutbetygen 

vid svenska utlandsskolor var fortsatt betydligt högre än vid grund- och gymnasieskolor 

i Sverige. Färre än en tiondel av eleverna uppnådde inte målen i ett eller flera 

ämnen. 

Hösten 2009 tjänstgjorde 283 lärare vid de svenska utlandsskolorna. Mer parten av 

lärarna, nästan tre fjärdedelar, var kvinnor. Andelen lärare med pedagogisk utbildning 

har ökat från 75 till 85 procent från läsåret 1999/00. 

Syftet med svensk utbildning i utlandet är att underlätta för svenskar med barn 

i skolåldern att under en begränsad period acceptera tjänstgöring förlagd till 

utlandet. Att det finns tillgång till skolformer med undervisning som motsvarar 

den svenska skolans är viktigt ur detta perspektiv. Därför är detta också det 

grundläggande skälet till varför staten har beslutat att stödja utbildning av utlandssvenska 

barn. Förutsättningen är dock att vårdnadshavarens tjänstgöring i 

utlandet ska tjäna svenska intressen. 

Svensk statsunderstödd utbildning finns för närvarande i följande former 

• svensk utlandsskola, dvs. reguljär utbildning på grundskoleoch 

gymnasienivå 

• distansundervisning för ungdomar i årskurs 7–9 och gymnasieungdomar 

• kompletterande svensk undervisning 

• undervisning vid så kallad svensk sektion i utländsk skola eller internationell 

skola, en utökad form av kompletterande svensk undervisning 

• Europaskolor 


Svensk utbildning i utlandet 12 

tag eller en internationell organisation eller vara sysselsatt med kulturell verksamhet 

som familjens försörjning är beroende av. Icke behöriga barn tas emot i 

mån av plats, men skolan har inte rätt till statsbidrag för dem. 

Behöriga och därmed statsbidragsberättigade är också norska grundskoleelever 

som undervisas vid svenska utlandsskolor. Ett samarbetsavtal är upprättat 

mellan Sverige och Norge där man enats om att ta emot varandras elever i sina 

respektive utlandsskolor. Detta avtal omfattar inte gymnasieskolan. Även med 

Finland finns ett samarbetsavtal. Tillämpningen av detta skiljer sig något från 

hur samarbetet med Norge genomförs, exempelvis rekvirerar utlandsskolorna 

statsbidrag för finska elever direkt från finska staten. 

Behörighetskraven för elever som vill delta i distansundervisning är i stort 

desamma som för den reguljära undervisningen. Kravet för att vara behörig 

till kompletterande svensk undervisning är dock endast att minst en vårdnadshavare 

är svensk medborgare samt att svenskan är ett levande språk i hemmet. 

Svenska utlandsskolor 

De svenska utlandsskolorna kan delas in i tre grupper. Skolor som kommit 

till på initiativ av ett eller flera företag och som huvudsakligen ordnar undervisning 

för barn till företagens tjänstemän, missionsskolor och den stora gruppen 

”övriga” skolor med barn från olika kategorier. Huvudman för en skola är 

oftast en svensk skolförening på orten. Svenska utlandsskolor återfanns läsåret 

2009/10 i 16 länder. Samtliga utlandsskolor bedrev grundskoleundervisning. 

Sex av de 23 utlandsskolorna erbjuder även gymnasieundervisning och vid 

19 av utlandsskolorna bedrivs undervisning i förskoleklass. Antalet utlandsskolor 

är flest i Europa (17), Afrika har 3 skolor, Asien har 2 och Sydamerika 

1 utlandsskola. 

Diagram 12.1 

Svenska utlandsskolor 

läsåret 2009/10 



Tabell 12.1 

Utbildning vid svenska utlandsskolor, 

15 oktober, 1999–2009 

Läsåret 2000/01 utökades verksamheten vid svenska utlandsskolor med förskole 

klass. Uppgifter om verksamheten redovisas från och med läsåret 2002/03 

då antalet förskoleklasselever var 102. Antalet elever i förskoleklass ökade läsåret 

2009/10 till 161. 

Antalet grundskoleelever vid svenska utlandsskolor var 834 läsåret 2009/10. 

Över en tioårsperiod, sedan läsåret 1999/00, har elevantalet minskat med cirka 

en femtedel. Av det totala antalet elever gick merparten, 691 elever, i någon av 

årskurserna 1–6 medan 143 elever gick i årskurserna 7–9. Från läsåret 1999/00 

har andelen statsbidragsberättigade grundskoleelever minskat med 25 procentenheter. 

Andelen 6-åringar i årskurs 1 var 27 procent. I den kommunala grundskolan 

i Sverige var 1 procent sex år eller yngre och motsvarande andel för de fristående 

grundskolorna i Sverige var knappt 5 procent. 

Vid flertalet svenska utlandsskolor, 18 av 23, deltog elever från andra länder 

än Sverige i undervisning på grundskolenivå. En dryg fjärdedel av grundskoleeleverna, 

216, kom från annat land än Sverige under läsåret. Av de utländska 

eleverna kom de flesta, 77 elever, från Norge, 47 från Finland och sammanlagt 

92 från övriga länder. 

Av de 418 elever som deltog i gymnasieutbildning fanns 363 elever i Europa 

varav 104 i Fuengirola, 85 i Bryssel, 95 i London, 32 i Madrid och 47 i Paris. 

Återstående 55 elever fanns i Nairobi, Kenya. Av gymnasieeleverna var det 

endast 13 procent (56 svenska elever) som uppfyllde kraven för behörighet och 

därmed var statsbidragsberättigade. Från läsåret 1999/00 har andelen stats 


Totalt 

Grundskolan 1) 


Gymnasieskolan 

Handledning 

vid distans 

undervisning 


svensk 

undervisning 3) 

Läsår 

Antal 

länder 

Antal 

skolor 

Totalt 

därav 

behöriga 2) Totalt 

därav 

behöriga 

1999/00 22 31 . 1 031 891 166 113 65 380 

2000/01 22 31 . 1 057 921 190 114 80 358 

2001/02 24 33 . 1 107 952 219 127 104 316 

2002/03 21 31 102 4) 1 038 790 243 87 74 338 

2003/04 20 32 104 5) 896 690 240 92 56 305 

2004/05 20 30 78 6) 819 676 274 95 60 333 

2005/06 17 26 83 7) 816 673 290 87 57 324 

2006/07 18 25 89 8) 792 613 375 87 34 305 

2007/08 17 24 117 9) 842 534 426 59 45 297 

2008/09 17 24 128 10) 876 574 423 57 33 312 

2009/10 16 23 161 11) 834 509 418 56 24 326 

1) 

Både behöriga och obehöriga elever som deltar i reguljär grundskoleutbildning i utlandet. 

2) 

Elever från Sverige som uppfyller kraven för behörighet samt elever från Norge som enligt samarbetsavtal ska erbjudas undervisning. 

3) 

Uppgifterna avser enbart kompletterande svensk undervisning som bedrivs i svenska utlandsskolor. 

4) 

73 av eleverna i förskoleklass läsåret 2002/03 var behöriga. 

5) 


6) 


7) 


8) 


9) 


10) 


11) 




bidragsberättigade elever minskat med drygt hälften. Av övriga icke statsbidragsberättigade 

var 318 svenska, 31 norska, 9 finska och 4 hade annan nationalitet. 

Tabell 12.2 

Antal elever i reguljär 

utbildning vid svenska 

utlandsskolor 15 oktober 

1999–2009 

Läsår 


Nivå 

Europa Asien Afrika Sydamerika Samtliga 

1999/00 928 108 136 25 1 197 

2000/01 1 003 105 118 21 1 247 

2001/02 1 066 101 120 39 1 326 

2002/03 1 140 95 117 31 1 383 

2003/04 1 031 75 109 25 1 240 

2003/04 1 031 75 109 25 1 240 

2004/05 999 70 89 13 1 171 

2005/06 988 93 97 11 1 189 

2006/07 1 077 73 93 13 1 256 

2007/08 1 184 90 88 23 1 385 

2008/09 1 205 93 117 12 1 427 

2009/00 1 215 59 125 14 1 413 

därav med undervisning i 

förskoleklass 132 14 14 1 161 

flickor 58 7 6 0 71 

pojkar 74 7 8 1 90 

grundskolan 720 45 56 13 834 

flickor 365 18 28 8 419 

pojkar 355 27 28 5 415 

åk 1–6 583 45 50 13 691 

åk 7–9 137 0 6 0 143 

gymnasieskolan 363 0 55 0 418 

flickor 250 0 35 0 285 

pojkar 113 0 20 0 133 

med inriktning mot 

Naturvetenskapsprogrammet 88 . 22 . 110 

Samhällsvetenskapsprogrammet 243 . 33 . 276 

Övrig inriktning 1) 32 . 0 . 32 

1) 

Elever som går på IB (International Baccalaureate) samt elever som läser enligt norsk alternativt finsk läroplan. 

Gymnasieutbildningen bestod läsåret 2009/10 endast av studieförberedande 

program. Två tredjedelar av eleverna hade valt en utbildning med samhällsvetenskaplig 

inriktning, en knapp fjärdedel naturvetenskaplig inriktning och 

knappt 8 procent av eleverna hade valt antingen International Baccalaureate 

eller studier enligt finsk alternativt norsk läroplan. 

Distansundervisning 

Utöver den reguljära grund- och gymnasieutbildningen erbjuds också annan utbildning 

för utlandssvenska barn och ungdomar i form av distansundervisning 

och kompletterande svensk undervisning. Distansundervisning kallades tidigare 

korrespondensundervisning. Utbildningsformen är avsedd för ungdomar som 

skulle ha varit elever i någon av grundskolans årskurser 7–9 eller på gymnasieskolan, 

men som bor på en ort där svensk undervisning på de nivåerna inte bedrivs. 

En elev som är behörig till distansundervisning har rätt till studiematerial 

utan kostnad och handledning om det finns en svensk utlandsskola på orten. 



Totalt 24 elever deltog läsåret 2009/10 i distansundervisning med handledning 

vid 13 svenska utlandsskolor. Ytterligare 63 elever deltog i distansundervisning 

utan att få handledning från personal vid svensk utlandsskola. Läsåret 

1999/00 deltog 65 elever i distansundervisning med handledning vid svenska 

utlandsskolor. 

Kompletterande svensk undervisning 

Kompletterande svensk undervisning är avsedd för barn och ungdomar som deltar 

i utländsk utbildning och som vill upprätthålla och utveckla sina kunskaper i 

svenska och om Sverige. Den omfattar normalt några timmar i veckan och följer 

oftast den rekommenderade kursplan som Skolverket utarbetat. Kompletterande 

svensk undervisning anordnas av flertalet svenska utlandsskolor, men kan också 

anordnas av annan huvudman vanligtvis en svensk skolförening. 

Totalt deltog läsåret 2009/10 4 000 elever (inklusive elever i utländsk skola, 

se nedan) i kompletterande svensk undervisning. Av dem undervisades 326 vid 

15 av de 23 svenska utlandsskolorna. Utlandsskolorna i Paris och Peking hade 

flest antal elever, 54 respektive 47. Majoriteten av eleverna undervisades alltså 

genom andra huvudmäns försorg. 

Utländsk skola 

En internationell skola, Lycée International i Saint Germain-en-Laye utanför 

Paris, får statsbidrag för att bedriva en utökad form av kompletterande svensk 

undervisning. Skolan är en statlig fransk grund- och gymnasieskola som har en 

svensk sektion där 137 elever (samt 27 obehöriga) undervisades 6–8 timmar 

i veckan läsåret 2009/10. Den utökade svenska undervisningen vid American 

School of Warszaw fortsatte sin verksamhet läsåret 2009/10 med 25 behöriga 

och 1 obehörig elev liksom den svenska skolföreningen i Hanoi med 16 behöriga 

och 1 obehörig elev. 

Europaskolor 

Läsåret 2009/10 fanns det drygt 22 000 barn/elever från medlemsländerna, 

fr.o.m. 1995 även från Sverige, som gick i Europaskolor. Dessa fanns i Bryssel 

och Mol i Belgien, Culham i England, Varese i Italien, Luxemburg, Bergen 

i Nederländerna, Alicante i Spanien, Frankfurt, Karlsruhe och München i 

Tyskland. Sverige har byggt upp svenska sektioner i Bryssel och Luxemburg. 

Eleverna går från ungefär fyra års ålder, två år, i förskolan (71 svenska elever 

läsåret 2009/10), därefter från sex års ålder i primärstadiet under fem läsår 

(222 svenska elever läsåret 2009/10) och slutligen i sekundärstadiet under sju 

läsår (215 svenska elever läsåret 2009/10). Där avslutas studierna med ”europeisk 

studentexamen” 1 ) som ger behörighet till EU-ländernas universitet och 

hög skolor. Undervisningen följer speciella läroplaner, kurs- och timplaner. 

Europa skolornas verksamhet redovisas här endast på detta sätt (elevdata m.m. 

ingår inte i tabellerna 12.1–12.6). Mer information om verksamheten finns på 

Europa skolornas webbsida www.eursc.eu 

1 

Baccalauréat Européen, dvs. en motsvarighet till IB = International Baccalaureate 



Lärare 

Hösten 2009 tjänstgjorde 283 lärare (varav 27 förskollärare) vid de svenska utlandsskolorna. 

Av dessa arbetade 224 vid skolor i Europa. Nästan tre fjärdedelar 

av lärarna vid de svenska utlandsskolorna hade en tjänstgöring som omfattade 

minst 40 procent av heltidstjänst. 

Liksom vid skolorna i Sverige är de flesta lärarna kvinnor. 72 procent av 

lärarna var kvinnor. Andelen lärare med pedagogisk utbildning var 85 procent 

Den andelen har ökat under den senaste 10-årsperioden. Läsåret 1999/00 hade 

endast 75 procent av lärarna i svenska utlandsskolor pedagogisk utbildning. 

Tabell 12.3 

Lärare vid svenska 

utlandsskolor 15 oktober 

1999–2009 

Läsår 



Kvinnor Män Totalt 

1999/2000 Lärare totalt 220 69 289 

Andel (%) med ped. utbildning 75 74 75 

2000/01 Lärare totalt 229 66 295 


2001/02 Lärare totalt 228 84 312 


2002/03 Lärare totalt 234 76 310 


2003/04 Lärare totalt 217 82 299 


2004/05 Lärare totalt 194 73 267 


2005/06 Lärare totalt 195 78 273 


2006/07 Lärare totalt 204 75 279 


2007/08 Lärare totalt 215 77 292 


2008/09 Lärare totalt 207 70 277 


2009/2010 Lärare totalt 204 79 283 

Antal med ped. utbildning 174 67 241 


Vid mättillfället (vecka 42) uppgick den fastställda undervisningstiden för samtliga 

undervisningsformer till 3 700 lärarveckotimmar. Andelen lärarveckotimmar 

fördelade sig mellan förskoleklass, grundskola och gymnasieskola ungefär 

som föregående år med 13, 61 respektive 21 procent. Det genomsnittliga antalet 

lärarveckotimmar per elev i grundskolan var 2,8 och i gymnasieskolan 1,9. 

Kostnader 

Kostnaden totalt för de svenska utlandsskolorna läsåret 2008/09 var 155 miljoner 

kronor. En betydande del av skolornas kostnader finansierades liksom 

tidigare med statsbidrag. År 2008/09 uppgick dessa statsbidrag till 69 miljoner 

kronor och inkluderade statsbidrag för kompletterande svensk undervisning i 

sin helhet (inklusive statsbidrag till distansinstituten). 



Tabell 12.4 

Kostnader för svenska utlandsskolor läsåren 

2004/05–2008/09 för delade på utbildningsnivå 


Kostnad per elev 1) (kronor) i genomsnitt för 

Samtliga skolor 

Kostnad totalt, 

Grundskolan 

Handledning 

vid distans 


svensk 

Kostnader 

kronor 

åk F-6 2) åk 7–9 Gymnasieskolan undervisning undervisning 

2004/05 151 959 000 110 300 158 600 140 800 71 100 4 700 

2005/06 159 440 604 113 800 166 500 141 200 86 600 5 300 

2006/07 151 725 417 .. 165 400 99 200 43 100 4 400 

2007/08 156 040 680 120 600 124 500 87 500 79 600 5 500 

2008/09 154 634 304 .. 139 900 90 400 45 700 5 700 

1) 

Antal elever den 15 oktober 2004–2008. 

2) 

Förskoleklassens kostnader ingår i redovisningen av grundskolans kostnader. 

Kostnaden för verksamheten vid de svenska utlandsskolorna varierar skolorna 

emellan. Läsåret 2008/09 var kostnaden per elev högst i skolor med 21–30 

elever. En elev kostade i genomsnitt 123 900 kronor i dessa skolor. 

Genomsnittskostnaden per elev i årskurs F–6 varierar mycket mellan 

skolorna, från 45 500 till 308 600 kronor. För elever i årskurs 7–9 var genomsnittskostnaden 

139 900 kronor per elev. Den genomsnittliga kostnaden för 

en gymnasieelev läsåret 2008/09 var 90 400 kronor. Kostnaderna för elever i 

grundskolans årskurs 7–9 och elever i gymnasieskolan varierade mycket mellan 

olika skolor. Den högsta kostnaden för elever i åk 7–9 var 167 400 och för 

elever i gymnasieskolan 151 000 kr. 

För de övriga verksamheterna, handledning vid distansundervisning och 

kompletterande svensk undervisning som bedrevs vid de svenska utlandsskolorna, 

var genomsnittskostnaden 45 700 respektive 5 700 kronor per elev. 

Kompletterande svensk undervisning omfattar endast ett par undervisningstimmar 

per elev och vecka. 

Resultat i grundskolan 

Läsåret 2008/09 fick 46 elever vid sju svenska utlandsskolor slutbetyg från 

grundskolan. 4 av eleverna, 9 procent, hade inte nått målen i ett eller flera 

ämnen. Andelen som inte nått målen i ett eller flera ämnen i den svenska 

grundskolan 2008/09 var 23 procent. 

Det genomsnittliga meritvärdet för samtliga elever var 267,2 läsåret 2008/09. 

Pojkarnas meritvärde var 272 och flickornas var 263. Genomsnittligt meritvärde 

för flickor respektive pojkar i den svenska grundskolan läsåret 2008/09 var 

220,6 resp. 198,9. 



Tabell 12.5 

Slutbetyg i år 9 för elever vid 

svenska utlandsskolor läsåren 

1998/99–2008/09 

Grundskolan 

Elever som 

avslutat åk 9 

Totalt 

antal 

därav 

med 

slutbetyg 

Genomsnittligt 

meritvärde 

Andel (%) 

elever som 

är behöriga 

till gymnasieskolan 

Totalt 

Elever som ej nått målen av de som fått eller 

skulle ha fått mål- och kunskapsrelaterade slutbetyg 

I ett ämne 

I två eller 

flera ämnen 

I alla ämnen 

Antal Andel (%) Antal Andel (%) Antal Andel (%) Antal Andel (%) 

1998/99 48 48 237 98 7 15 5 10 2 4 0 0 

1999/00 39 39 237 92 7 18 2 5 5 13 0 0 

2000/01 52 52 256 92 4 8 2 4 2 4 0 0 

2001/02 46 46 250 96 13 28 8 17 5 11 0 0 

2002/03 58 58 235 95 14 24 6 10 8 14 0 0 

2003/04 56 56 237 96 13 23 8 14 5 9 0 0 

2004/05 44 44 247 98 6 14 4 9 2 5 0 0 

2005/06 52 52 241 98 7 14 3 6 4 8 0 0 

2006/07 43 43 259 93 8 19 3 7 5 12 0 0 

2007/08 45 45 267 98 3 7 .. . .. . .. . 

2008/09 46 46 267 100 4 8,7 .. .. .. .. .. .. 

därav 

flickor 24 24 263 100 2 8,3 .. .. .. .. .. .. 

pojkar 22 22 272 100 2 9,1 .. .. .. .. .. .. 

Alla elever uppnådde läsåret 2008/09 minst betyget godkänt i ämnena svenska, 

engelska och matematik. 34 elever fick slutbetyg i moderna språk inom ramen 

för språkval. De flesta av dessa elever, 20 stycken, fick slutbetyg i franska och 13 

i spanska. En elev fick slutbetyg i tyska. Dessutom fick ett antal elever slutbetyg 

i spanska som moderna språk inom ramen för elevens val. 

Resultat i gymnasieskolan 

Totalt 36 elever avslutade sina studier och fick avgångsbetyg från de sex utlandsskolor 

som bedrev gymnasieutbildning 2008/09. Av dessa elever avgick 17 från 

samhällsvetenskapsprogrammet (SP) och 12 från naturvetenskapsprogrammet 

(NV). 7 elever fick slutbetyg från specialutformat program (SM), där alla elever 

hade anknytning till SP. Bland samtliga elever som gick ut gymnasieskolan 

hade 3 elever beviljats reducerat och 11 utökat program. Antalet elever som var 

behöriga till högskolestudier var 34 (94 procent). 

Genomsnittlig betygspoäng för de elever som gick ut gymnasieskolan vid 

utlandsskolorna läsåret 2008/09 var 15,7. Motsvarande betygspoäng för 

svenska gymnasieelever var 14,1. 



Tabell 12.6 

Elever med slutbetyg från gymnasieskolans 

program läsåren 1998/99–2008/09 

Studieväg 

Kön 

Gymnasieskolan totalt 

Antal elever som 

fått slutbetyg 

Genomsnittlig 

betygspoäng 

Antal elever med 

grundläggande behörighet 

till universitets- och 

högskolestudier 

Antal elever med 

reducerat 

program 

1998/99 44 14,7 37 12 17 

1999/00 47 15,7 41 8 20 

2000/01 30 15,8 28 4 11 

2001/02 54 15,8 52 7 23 

2002/03 42 15,7 37 4 23 

2003/04 43 15,7 37 4 21 

2004/05 47 15,5 47 9 19 

2005/06 47 15,3 46 5 18 

2006/07 72 15,6 70 9 29 

2007/08 67 15,7 63 5 25 

2008/09 36 15,7 34 3 11 

därav 

kvinnor 15 15,6 14 1 4 

män 21 15,7 20 2 7 

Nationella program 29 15,4 27 2 10 

därav 

Naturvetenskapsprogram (NV) 12 16,2 12 0 5 

Samhällsvetenskapsprogram (SP) 17 14,9 15 2 5 

Specialutformade program (SM) 7 16,8 7 1 1 

utökat 

program 


13. 

Total kostnad för förskoleverksamhet, 

skolbarnsomsorg, 

skola och vuxenutbildning

13 Total kostnad för förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning 

13. Total kostnad för förskoleverksamhet, 

skolbarnsomsorg, 



Under verksamhetsåret 2009 uppgick den totala kostnaden för förskoleverksamhet, 

skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning till 198,1 miljarder kronor. Av denna 

kostnad bestod två tredjedelar av kostnader för skolväsendet och en tredjedel av 

kostnader för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Drygt 84 procent av den 

totala kostnaden utgjordes av kostnader för verksamhet med kommunal huvudman. 

Under verksamhetsåret 2009 uppgick den totala kostnaden för förskoleverksamhet, 

skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning till 198,1 miljarder kronor. Av 

den totala kostnaden utgjordes 67 procent (132,8 miljarder kr) av kostnader för 

skolväsendet och 33 procent (65,3 miljarder kr) av kostnader för förskoleverksamhet 

och skolbarnsomsorg. 

Av de totala kostnaderna för skolväsendet år 2009 var 111,8 miljarder kronor 

kostnader för verksamhet med kommunal huvudman. Det innebär att drygt 

84 procent av den totala kostnaden för skolväsendet utgjordes av kommunernas 

kostnader. Den resterande kostnaden på 21 miljarder kronor var kostnader 

för verksamhet med fristående, statlig eller landstingskommunal huvudman. 

En stor del av de övriga huvudmännens kostnader finansierades emellertid av 

kommunerna. 

Förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning utgjorde 

en väsentlig del av den kommunala sektorns verksamhet. Kostnaderna för dessa 

verksamheter motsvarade knappt 41 procent av kostnaden för den kommunala 

sektorn som uppgick till 486 miljarder kronor 2009. 1 Av kommunernas totala 

kostnader svarade förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för 13 procent 

medan skolans andel uppgick till 27 procent. I dessa kostnader ingick även 

ersättningar till andra anordnare och huvudmän. 

Av förskoleverksamhetens och skolbarnsomsorgens totala kostnader står förskolan 

för den största delen (77,5 procent) med 50,6 miljarder kronor år 2009. 

Kostnaderna för fritidshemmen var 11,9 miljarder kronor (18 procent) och för 

pedagogisk omsorg 2,3 miljarder kronor (3,5 procent). De öppna verksamheterna, 

dvs. öppen förskola och öppen fritidsverksamhet, utgjorde endast 1 procent 

av kostnaden för förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen. Dessa verksamheter 

kostade 0,5 miljarder kronor. 

1 

Kostnaden avser kommunernas egentliga, dvs. skattefinansierade, verksamhet. 


Total kostnad för förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning 13 

Skolväsendet består av elva skolformer, varav grundskolan är den största. 

Läsåret 2009/10 fanns 1 419 600 elever i förskoleklass, grund-, sär- och 

gym nasieskolor samt särvux och kompletterande utbildningar. I komvux och 

sfi fanns 271 500 elever läsåret 2008/09. 

Tabell 13.1 

Kostnader (miljoner kronor) 

för förskoleverksamhet, 

skolbarnsomsorg, skola och 

vuxenutbildning 2005–2009 


2005 2006 2007 2008 2009 

Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg 

Totalt samtliga huvudmän 1) 51 167 54 603 58 585 62 519 65 287 

därav förskola 37 566 40 948 44 617 48 217 50 642 

pedagogisk omsorg 2) 2 798 2 697 2 606 2 496 2 271 

fritidshem 10 401 10 536 10 909 11 332 11 893 

öppen förskola 243 262 274 290 292 

öppen fritidsverksamhet 158 161 180 184 189 

Skolväsendet 

Totalt samtliga huvudmän 119 593 122 433 126 185 131 577 132 784 

därav förskoleklass 3 999 4 165 4 404 4 550 4 873 

grundskola (inkl. sameskolan) 73 663 74 056 75 296 77 902 77 436 

särskola 5 829 6 152 6 481 6 798 6 988 

specialskolan 453 456 470 447 464 

gymnasieskola 29 856 31 789 33 920 36 089 37 060 

komvux 4 435 4 289 3 836 3 699 3 711 

särvux 158 168 199 194 206 

sfi 897 1 023 1 241 1 550 1 706 

kompletterande utbildningar 303 334 339 348 340 

Skolväsendet per huvudman och skolform 

Kommunal huvudman 109 095 110 513 110 835 112 106 111 749 

därav förskoleklass 3 696 3 836 4 036 4 148 4 395 

grundskola 68 632 68 459 69 184 68 545 67 609 

särskola 5 524 5 775 4 058 5 774 5 932 

gymnasieskola 25 781 26 977 28 292 28 207 28 191 

komvux 3) 4 408 4 275 3 825 3 689 3 711 

särvux 158 168 199 193 205 

sfi 897 1 023 1 241 1 550 1 706 

Landsting som huvudman 684 715 660 677 683 

därav särskola 4) 74 79 78 77 78 

gymnasieskola 582 622 571 590 591 

komvux 27 14 11 10 14 

Statlig huvudman 487 486 505 431 446 

därav sameskola 34 30 35 33 33 

specialskola 453 456 470 398 413 

Enskild huvudman 9 328 10 719 11 953 13 460 14 983 

därav förskoleklass 5) 304 329 368 401 478 

grundskola 4 997 5 567 6 077 6 652 7 070 

särskola 6) 231 300 307 301 341 

gymnasieskola 7) 3 493 4 190 4 862 5 758 6 754 

kompletterande utbildningar 8) 303 334 339 348 340 

1) 

Kostnaden avser verksamhet i kommunal regi samt kommunala ersättningar till enskilda anordnare. 

2) 

Från 1 juli 2009 ersattes begreppet familjedaghem av pedagogisk omsorg. 

3) 

I uppgiften ingår även kostnader hos externa utbildninganordnare. 

4) 

Uppgiften avser statsbidrag och ersättning från kommuner. 

5) 

Kostnaden avser verksamhet i fristående förskoleklass och internationella skolor. 

6) 

Kostnaden avser kommunala ersättningar till fristående särskolor. 

7) 

Kostnaden avser skolor berättigade till kommun- eller statsbidrag. Kostnaden för kompletterande skolor 

med statsbidrag ingår inte. 

8) 

Kostnad för kompletterande utbildningar som erhåller statsbidrag och/eller är berättigade till studiestöd. 

Kostnad för skolor som inte haft verksamhet under hela verksamhetsåren ingår. 


13 Total kostnad för förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning 

År 2009 kostade grundskolan 77 miljarder kronor, vilket motsvarar 58 procent 

av den totala kostnaden för skolväsendet. Gymnasieskolan stod för 28 

procent (37 miljarder kr), komvux för 3 procent (3,7 miljarder kr), särsko lan för 

5 procent (7 miljarder kr) och svenskundervisning för invandrare (sfi) för 1 procent 

(1,7 miljarder kr). Särvux, specialskolan samt kompletterande utbildningar 

utgjorde tillsammans knappt 1 procent (1 miljard kr). 2 För skole klassen kostade 

4,9 miljarder kronor, vilket motsvarar 4 procent av den totala kostnaden för 

skol väsendet. 

Diagram 13.1 

Den totala kostnaden för 

förskoleverksamhet och 

skolbarnsomsorg respektive 


fördelade på olika verksamhetsformer 

2009 



Totalt 65,3 miljarder kr 

Öppen verksamhet, 1% 

Pedagogisk 

omsorg, 

3,5% 

Fritidshem, 18% 

Skolväsendet 

Totalt 132,8 miljarder kr 

Förskoleklass 4% 

Övrig verksamhet 1% 

Svenska för invandrare 1% 

Komvux 3% 

Gymnasieskola 28% 

Förskola, 77,5% 

Särskola 5% Grundskola 58% 

2 

I Diagram 13.1 redovisas särvux, specialskolan, sameskola och kompletterande utbildningar som övrig 

verksamhet. 


14. 

några internationella jämförelser

14 Några internationella jämförelser 

14. Några internationella 

jämförelser 


På samma sätt som i övriga OECD-länder finns i stort sett alla barn i åldern 5–14 år 

i Sverige i utbildning. Utbildningsdeltagandet bland 15–19-åringar och 20–29-åringar 

har ökat kraftigt i Sverige sedan 1995. Sammantaget är andelen med gymnasial 

utbildning eller högre på mycket god internationell nivå i Sverige. I åldersgruppen 

25–34-åringar är andelen med utbildning på högskolenivå 41 procent, vilket är högre 

än OECD-genomsnittet. 

Sverige har tidigare utmärkt sig internationellt för att ha ett lågt antal elever per 

lärare. Fortfarande är antalet elever per lärare förhållandevis lågt på grundskolenivå 

medan Sverige har fler elever per lärare jämfört med genomsnittet i OECD på 

gymnasial nivå. Det hänger delvis ihop med att vi har en särskild skolform, komvux, 

för vuxenutbildning på den nivån. 

Kunskapsresultat kan jämföras mellan länder genom internationella kunskapsmätningar. 

Sverige har bland annat deltagit i undersökningar om läsförmåga, matematik, 

naturvetenskap och samhällsfrågor. Det framgår att svenska elever i årskurs 8 presterar 

under OECD-genomsnittet i matematik och att det skett en negativ utveckling 

sedan 1995. I medborgar- och samhällsfrågor ligger de svenska elevernas kunskaper 

över både det internationella och europeiska genomsnittet, men inte i topp. 

Sverige deltar i internationellt samarbete inom EU, OECD (Organisation for 

Economic Cooperation and Development) och IEA (International Association 

for the Evaluation of Educational Achievement) för att åstadkomma internationella 

jämförelser inom utbildningsområdet med hjälp av statistik. 

Ett omfattande utvecklingsarbete har bedrivits för att förbättra den statistiska 

kvaliteten, men fortfarande finns en hel del fallgropar på grund av definitionsmässiga 

och andra statistiska jämförelseproblem. De stora olikheterna mellan 

ländernas utbildningssystem är kanske den största utmaningen när det gäller att 

tolka och förstå internationella jämförelser – som alltså måste göras med försiktighet 

och omsorg. 

Till grund för jämförelser finns en internationell utbildningsklassificering, 

ISCED97 (International Standard for the Classification of Education), som 

FN’s organ för utbildnings- och kulturfrågor, UNESCO, svarar för. Grunden 

för klassificeringen är framför allt utbildningsinnehåll och utbildningens längd. 

Isced 1 motsvarar till exempel vår grundskolas årskurser 1–6, men där ingår 

även årskurser 1–6 i särskolan och specialskolan. Isced 2 motsvarar grundskolans 

årskurser 7–9, särskolans årskurser 7–10 samt grundläggande kommunal 

vuxenutbildning. Isced 3 motsvarar utbildningsnivån ’gymnasieskola’ hos oss. 

Även gymnasial vuxenutbildning och gymnasiesärskola är utbildning på isced 

3-nivån. I den internationella statistiken jämförs nivåer och inte olika skolformer. 

Det beror på att utbildningssystemen i så hög grad skiljer sig åt, t.ex. i 


Några internationella jämförelser 14 

vilken utsträckning det finns olika skolformer för olika elevgrupper eller om de 

allra flesta elever på samma utbildningsnivå går i samma skolform. 

Utbildningsdeltagande 

I Sverige, precis som i övriga EU- och OECD-länder, finns i stort sett alla barn 

i åldern 5–14 år i utbildning. Bland 3–4-åringarna varierar andelen som deltar 

i förskoleverksamhet mer mellan länder. Den internationella definitionen 

på utbildning på isced 0-nivån, dvs. förskola hos oss, är att verksamheten är 

en organiserad gruppverksamhet, pedagogiskt inriktad för att utveckla barnen 

socialt och emotionellt. Verksamheten ska också ha pedagogisk personal med 

utbildning på högskolenivå. 

Tabell 14.1 

Andel (%) i utbildning i olika 

åldersgrupper år 2008 

4 år och 

yngre som 

andel av 

3–4-åringar 

5–14- 

åringar 

15–19- 

åringar 

20–29- 

åringar 

30–39- 

åringar 

40-åringar 

och äldre 

Danmark 95 98 84 37 8 1 

Finland 48 95 87 43 15 4 

Japan 86 101 . . . . 

Korea 31 95 89 28 2 1 

Nederländerna 51 100 90 29 3 1 

Norge 94 99 87 29 7 2 

OECD 71 99 82 25 6 2 

Storbritannien 95 101 73 17 6 2 

Sverige 90 99 86 33 13 3 

Tyskland 102 99 89 28 3 0 

USA 47 99 81 23 6 1 

Efter 19-årsåldern minskar utbildningsdeltagandet i Sverige dramatiskt. Övergången 

till högskolestudier är utdragen och sker inte direkt efter gymnasieskolan 

utan under flera år. I Sverige börjar eleverna vid en högre ålder på högskoleutbildning 

än i övriga OECD-länder. Däremot deltar en betydligt större andel av 

20-åringar och äldre i Sverige i utbildning på gymnasienivå – dvs. i komvux. 

Utbildningsdeltagandet bland 15–19-åringar och 20–29-åringar har 

ökat kraftigt i Sverige sedan 1995. Mest har andelen i utbildning bland 

20–29-åringar ökat, från 22 procent år 1995 till 33 procent år 2008. De enda 

länderna som har högre andel 20–29-åringar i utbildning är Finland, Danmark 

och Island. OECD-länderna har i genomsnitt ökat andelen i utbildning 

för både 15–19-åringar och 20–29-åringar. Länder med få 15–19-åringar och 

20–29-åringar i utbildning är Luxemburg, Mexiko och Turkiet. 



Tabell 14.2 

Andel (%) i utbildning i 

åldersgrupperna 15–19 år 

respektive 20–29 år 1995, 

2000, 2006–2008 



1995 2000 2006 2007 2008 1995 2000 2006 2007 2008 

Danmark 79 80 83 83 84 30 35 38 38 37 

Finland 81 85 88 88 87 28 38 43 43 43 

Korea 75 79 86 87 89 15 24 28 28 28 

Nederländerna 89 87 89 89 90 21 22 27 28 29 

Norge 83 86 86 87 87 25 28 30 30 29 

OECD 74 77 81 82 82 18 22 25 25 25 

Storbritannien 1) 72 75 70 71 73 18 24 17 17 17 

Sverige 82 86 88 87 86 22 33 36 35 33 

Tyskland 88 88 89 88 89 20 24 28 29 28 

USA 72 73 78 80 81 19 20 23 23 23 

1) 

Tidsseriebrott från och med 2006 pga metodförändringar. 

Lärare 

Antalet elever per lärare har tidigare varit internationellt sett lågt i Sverige. 

Sverige utmärker sig inte genom särskilt få elever per lärare längre. Antalet är 

fortfarande förhållandevis lågt på den utbildningsnivå som motsvarar grundskolans 

första årskurser, isced 1. På gymnasienivån har Sverige fler elever per 

lärare jämfört med genomsnittet i OECD. I Danmark och Norge är antalet 

elever per lärare något lägre än i Sverige. I Finland är däremot antalet elever per 

lärare fler än i Sverige i grundskolans årskurser 1–6 och i gymnasieskolan. 

Diagram 14.1 

Antal elever per lärare på 

grundskoleoch gymnasienivå 

år 2008 

1 

Grundskolenivån rapporteras som en 

helhet i Danmark. Data för gymnasieskolan 

finns ej tillgängligt. 

2 

Grundskolans år 7–9 och gymnasieskolan 

rapporteras som en helhet i 

Nederländerna. 

3 

Statistiken avser endast offentligt 

finansierade skolor i Norge. 

4 

Inkluderar bara allmänna program i 

gymnasieskolan i Storbritannien. 

5 

Antalet elever per lärare uppdelat 

på isced 1 respektive 2, dvs. 

grundskolans år 1–6 respektive 7–9, 

är uppskattat. 

Danmark 1) 

Finland 

Japan 

Korea 

Nederländerna 2) 

Norge 3) 

OECD 

Storbritannien 4) 

Sverige 5) 

Tyskland 

USA 

Grundskolenivå år 1–6 


Gymnasienivå 

0 5 10 15 20 25 30 

Antal elever per lärare 

I många länder – men inte i Sverige – är antalet elever per lärare betydligt högre 

under de första skolåren än på gymnasienivån. Att elevantalet i förhållande till 

lärarantalet i Sverige är jämförelsevis högre på gymnasienivån hänger delvis 

ihop med att vi har en särskild skolform, komvux, för vuxenutbildning på den 

nivån. I många andra länder finns ingen särskild gymnasial vuxenutbildning, 

utan vuxna – i den mån gymnasial utbildning är tillgänglig – deltar i ordinarie 

gymnasieutbildning. Komvux är ur personaltäthets- och kostnadssynpunkt 

effektivare än ungdomsgymnasiet, bland annat för att undervisningstimmarna i 

regel är färre och kravet på självstudier högre. 



Kostnader 

Den sammanlagda utbildningskostnaden beror både på behovet av utbildning, 

dvs. på storleken på barn- och ungdomskullarna och på satsningar på vuxna, 

på utbildningsdeltagandet och på hur mycket som satsas på varje elev eller student. 

Utbildningskostnadens andel av bruttonationalprodukten, BNP, beror lika 

mycket på storleken på BNP som på utbildningskostnaden. Måttet ger en bild 

av hur mycket av de samlade resurserna som länderna använder för utbildning. 

Diagram 14.2 

Kostnad för grundskoleoch 

gymnasienivåerna 

som andel av BNP åren 

1995, 2000 och 2007 

1 

Några utbildningsnivåer är inkluderade 

i andra nivåer. 

2 

Endast kostnader från offentlig 

verksamhet. 

Danmark 1) 

Finland 

Japan 1) 

Korea 

Nederländerna 

Norge 2) 

OECD 

Storbritannien 

Sverige 

1995 

Tyskland 

2000 

USA 

2007 

0 1 2 3 4 5 

Procent av BNP 

Utbildning på grundskoleoch gymnasienivå finansieras i huvudsak av offentliga 

medel i alla länder. På högskolenivån är privat finansiering vanlig i många 

länder. 

I Sverige ökade andelen av BNP till utbildning på grundskoleoch gymnasienivåerna 

mellan åren 1995 och 2000, för att därefter sjunka till 1995 års nivå 

mellan åren 2000 och 2007. I Danmark, Nederländerna, Storbrittanien och 

USA ökade andelen av BNP till utbildning mellan åren 1995 och 2007, medan 

de sjönk i Finland, Japan, Norge och Tyskland. I Sverige kan ökningen mellan 

åren 1995 och 2000 bland annat förklaras av satsningen på kunskapslyftet som 

ännu inte hade inletts 1995. 



Diagram 14.3 

Kostnad per elev 

på grundskoleoch 

gymnasienivåerna år 2007 

1 

Grundskolans år 7–9 och gymnasienivån 

samt eftergymnasial utbildning 

som ej räknas som högskoleutbildning 

rapporteras som en helhet i 

Sstorbritannien. 

Danmark 

Finland 

Japan 

Korea 


Norge 

OECD 

Storbritannien 1) 

Sverige 

Tyskland 

USA 



Gymnasienivå 

0 2 000 4 000 6 000 8 000 10 000 12 000 14 000 

Kostnad per elev i US dollar, konverterat med hjälp av PPP för BNP 

Kostnaden per elev på den utbildningsnivå som motsvarar de första sex årskurserna 

av vår grundskola är högst i Luxemburg bland OECD-länderna. Jämfört 

med OECD-genomsnittet har Sverige en högre kostnad för grundskolan. 

På gymnasienivå är Sveriges kostnader också något högre än genomsnittet. 

För att internationella kostnadsjämförelser ska vara möjliga måste kostnaderna 

i nationell valuta göras jämförbara. Här används ’PPP’ (Purchasing Power 

Parity = Köpkraftspariteter), dvs. kostnaderna enligt landets valuta divideras 

med respektive valutas ’köpkraft’. 

Resultat 

Studieresultat i form av t.ex. betyg finns inte så att de går att jämföra mellan 

länder. Alla länder har sina egna utbildningssystem och betygssystem. Internationella 

kunskapsmätningar har genomförts då och då sedan mitten av 

1960-talet och Sverige har deltagit i många av dem. I det följande redogörs 

i korthet för fyra internationella kunskapsmätningar som det finns resultat 

redovisade för Sveriges del: PISA – en internationell studie av läsförmåga, 

matematik- och naturvetenskapskunnande hos 15-åringar, PIRLS – en studie av 

läsförmåga hos elever i årskurs 4, TIMSS – kunskaper i matematik och naturvetenskapliga 

ämnen i årskurs 8 och ICCS – en studie av 14- och 15-åringars 

kunskaper om och attityder till medborgar- och samhällsfrågor. 

PISA 2006 – naturvetenskap, matematik och läsförståelse 

I PISA 2006, där naturvetenskap var i fokus, deltog cirka 400 000 femtonåriga 

elever i 57 olika länder. De representerar ungefär 20 miljoner femtonåringar. I 

Sverige deltog cirka 4 600 elever från knappt 200 skolor. I studien undersöktes 

elevernas förmåga att förstå, tolka och reflektera i naturvetenskap, läsförståelse 

och matematik. Resultaten presenterades i december 2007. 

Svenska femtonåringar presterar signifikant bättre än OECD-genomsnittet i 

läsförståelse. I naturvetenskap och matematik presterar svenska femtonåringar i 

nivå med OECD-genomsnittet. 

Fem länder, Finland, Sydkorea, Kanada och Nya Zeeland, samt icke OECDlandet 

Hongkong-Kina, presterar signifikant bättre än Sverige inom samtliga 

tre kunskapsområden. Ytterligare nio länder, Nederländerna, Australien, Japan, 



Schweiz och Belgien samt icke OECD-länderna Taiwan, Liechtenstein, Estland 

och Macao-Kina, presterar signifikant bättre än Sverige i både matematik och 

naturvetenskap. 

Det är noterbart att de länder som presterar bäst antingen är asiatiska (Sydkorea 

och Hongkong-Kina) eller anglosaxiska (Kanada och Nya Zeeland) med 

Finland som det stora undantaget. Finland och Kanada är goda exempel på att 

det är fullt möjligt för länder att kombinera höga genomsnittliga resultat med 

en hög grad av likvärdighet. Finland framstår här som i en klass för sig. 

I absoluta mått går det inte att påvisa några statistiskt signifikanta förändringar 

för Sverige i den genomsnittliga resultatbilden inom något av de tre 

kunskapsområdena jämfört med tidigare PISA-undersökningar. 

I relativa mått däremot kan det sägas att det nu är fler OECD-länder som 

presterar på en signifikant högre nivå jämfört med Sverige inom både naturvetenskap 

och matematik. Dessutom är Sveriges medelvärde inom dessa två 

kunskapsområden inte längre signifikant högre än OECD-genomsnittet, något 

som var fallet i både PISA 2000 och PISA 2003. 

Likvärdigheten i det svenska skolsystemet är fortfarande god ur ett internationellt 

perspektiv. Speciellt är skolsegregationen och effekterna därav mindre 

i Sverige jämfört med i de flesta andra OECD-länder. Däremot finns tydliga 

signaler om att skillnaden i resultat mellan skolor, mätt som mellanskolvariationen, 

har ökat under hela 2000-talet, om än från en mycket låg nivå. 

I naturvetenskap är pojkar generellt bättre än flickor i områdena fysikaliska 

system och jorden och rymden medan flickorna är bättre i området om naturvetenskap. 

I läsförståelse är flickor fortfarande mycket bättre än pojkar. I matematik 

finns inga signifikanta skillnader mellan pojkar och flickor. 

I PISA 2009 är huvudämnet läsförståelse och Sverige deltar som ett av cirka 

67 länder. Undersökningen har genomförts under perioden 9 mars till 17 april 

2009. I studien ingår cirka 5 100 15-åringar fördelade på 190 skolor. En nyhet 

är att läsförståelsen inte bara mäts genom ett papper-och-penna-prov utan att 

ett urval av elever också genomför ett elektroniskt läsförståelseprov (ERA). 

Resultaten från undersökningen kommer att publiceras på Skolverkets webbplats 

i december 2010. 

PIRLS 2006 – läsförståelse 

PIRLS är en stor internationell studie av läsförståelse hos elever i årskurs 4. Den 

genomförs i samarbete med IEA (International Association for the Evaluation 

of Educational Achievement). Den första studien genomfördes 2001. Studien 

undersöker inte enbart läsförståelse utan också läsvanor och attityder till läsning, 

vilken typ av texter som läses och i vilket sammanhang läsning sker. Studien 

omfattar inte enbart elever utan även rektorer, lärare och föräldrar har svarat 

på enkäter. Datainsamlingen till den andra PIRLS studien genomfördes våren 

2006, då knappt 150 skolor deltog med drygt 4 000 elever. Resultaten presenterades 

i november 2007. 

Svenska elever i årskurs 4 lyckas mycket väl med sin läsning i ett internationellt 

perspektiv. Bara sex länder/regioner når ett signifikant bättre resultat än 

det som uppmätts i Sverige. Det är Ryssland, Hongkong, Alberta i Kanada, 

Singapore, British Columbia i Kanada och Luxemburg. År 2001 låg emellertid 

Sverige överst bland de länder som deltog då. Mellan 2001 och 2006 har en 

signifikant tillbakagång skett. En analys av de svenska resultaten i olika interna 



tionella undersökningar från 1971, 1991 och 2001 indikerar att en nedåtgående 

trend påbörjades redan före 1991 men den blir mer accentuerad efter 1991. 

Den negativa trenden överensstämmer även med resultaten från den nationella 

utvärderingen av svenska och svenska som andraspråk 2003. Undersökningen 

visade att elevernas läsförmåga var sämre än vid de tidigare utvärderingarna 

1992 och 1995. 

Arbetet med Pirls 2011 pågår och ett fälttest har genomförts under våren 

2010. Huvudstudien kommer att genomföras under våren 2011. Det nya med 

undersökningen är att den denna gång samkörs med TIMSS 2011 och förhoppningen 

är att resulateten ska kunna samanalyseras. Samkörningen innebär 

att det kommer att vara samma skolor och samma elever som genomför båda 

ämnesproven i åk 4 och som utöver detta besvarar en gemensam enkät för båda 

ämnena. Även rektorer, lärare och föräldrar besvarar vardera en gemensam enkät 

för båda ämnesområdena. 

TIMSS 2007 – matematik och naturvetenskapliga ämnen 

En av de undersökningar som IEA (International Association for the Evaluation 

of Educational Achievement) driver är TIMSS (Trends in International 

Mathematics and Science Study). I TIMSS 2007 deltog 59 länder. Sverige var 

med i både den del av undersökningen som gäller årskurs 4 och den som gäller 

årskurs 8. Undersökningen bygger på ett upplägg där information samlas in om 

avsedd (intended), genomförd (implemented) och uppnådd (attained) kursplan 

genom enkäter till rektorer, lärare och elever samt kunskapsprov. Sverige 

har tidigare deltagit i TIMSS 1995 och 2003, båda gångerna endast i den del 

av undersökningen som avser årskurs 8. Resultaten från TIMSS presenteras i 

internationella rapporter tillsammans med en encyklopedi som beskriver de 

olika ländernas skolsystem. På IEA’s hemsida kan alla rapporter och databasen 

från undersökningen hämtas: www.iea.nl. 

Svenska elever i årskurs 8 presterar under EU/OECD-genomsnittet i matematik. 

Den negativa utveckling som kunde påvisas mellan 1995 och 2003 har 

fortsatt, om än i något långsammare takt. Sedan 1995 har andelen elever som 

inte når upp till den mest grundläggande kunskapsnivån mer än fördubblats. 

Samtidigt har andelen elever som presterar på den mest avancerade nivån minskat 

ännu mer. Svenska elever är relativt bättre på statistik och sannolikhet samt 

till viss del även på taluppfattning och aritmetik. Däremot är svenska elever 

sämre i framför allt algebra men också i geometri. I naturvetenskap presterar de 

svenska eleverna i nivå med EU/OECD-genomsnittet. Nedgången mellan 2003 

och 2007 är större än i matematik och resultaten tyder inte på att nedgången 

från 1995 skulle vara på väg att bromsas upp. Sedan 1995 har andelen elever 

som inte når upp till den mest elementära kunskapsnivån tredubblats samtidigt 

som andelen elever som presterar på den mest avancerade nivån minskat i motsvarande 

omfattning. Svenska elever är bättre i biologi och något sämre i kemi 

men profilen är mera jämn i naturvetenskap jämfört med i matematik. I årskurs 

8 finns inga skillnader i genomsnittligt resultat mellan pojkar och flickor varken 

i matematik eller naturvetenskap. Däremot gäller för båda ämnena att pojkarnas 

resultat har sjunkit mer än flickornas sedan 2003. 



Eftersom det är första gången Sverige deltar i TIMSS med elever i årskurs 4 

kan inga jämförelser över tid göras. Resultaten visar att svenska elever presterar 

under genomsnittet för EU/OECD-länderna i matematik. De är relativt bra på 

att sammanställa och tolka data, men sämre i taluppfattning och aritmetik samt 

geometri. I naturvetenskap presterar svenska elever på samma nivå som EU/ 

OECD-genomsnittet. Svenska elever är relativt bättre i geovetenskap och till 

viss del även biologi, men relativt sämre inom området fysik och kemi. I årskurs 

4 presterar pojkar i genomsnitt något bättre än flickor i matematik. I naturvetenskap 

finns däremot inga skillnader mellan pojkar och flickor. 

Enligt de enkäter som lärarna och rektorerna svarat på ägnas förhållandevis 

lite undervisningstid åt matematik i Sverige jämfört med snittet för EU/OECDländerna, 

framför allt i årskurs 4. Svensk matematikundervisning bygger också 

mer på läroböcker och mer lektionstid ägnas åt självständigt arbete utan lärarens 

handledning jämfört med EU/OECD-genomsnittet. 

Arbetet med TIMSS 2011 pågår och ett fälttest har genomförts under våren 

2010. Huvudstudien kommer att genomföras under våren 2011. Det nya med 

undersökningen är att den denna gång samkörs med PIRLS 2011 och förhoppningen 

är att resultaten ska kunna samanalyseras. Samkörningen innebär att det 

kommer att vara samma elever som genomför båda ämnesproven i årskurs 4 och 

som utöver detta besvarar en gemensam enkät för båda ämnena. Även rektorer, 

lärare och föräldrar besvarar vardera en gemensam enkät för ämnesområdena. 

Sverige deltog även i TIMSS Advanced 2008, som genomfördes med elever 

i gymnasieskolans sista år som läste avancerad matematik och fysik. Det var 

den andra gången denna undersökning genomfördes på gymnasienivå, förra 

gången var 1995. Resultatet presenterades i december 2009. I ett internationellt 

perspektiv presterar Sverige svaga resultat i matematik och genomsnittliga 

resultat i fysik. Båda resultaten har försämrats kraftigt sedan 1995 för Sveriges 

del. De kraftigt försämrade resultaten är inte jämt fördelade mellan hög- och 

lågpresterande elever utan det är de lågpresterande som försämrat sina resultat 

mest, nästan dubbelt så mycket som de högpresterande. Detta innebär att skillnaderna 

mellan grupperna har ökat. I matematik är det nu närmare 71 procent 

av eleverna som inte når upp till en medelgod nivå, 1995 var det 36 procent. 

I fysik är det 38 procent som inte når denna nivå vilket kan jämföras med 8 

procent 1995. En försämring har även skett bland de som presterar på den mest 

avancerade nivån. För matematikens del har nu andelen som når den mest avancerade 

nivån minskat från sex till en procent mellan 1995 och 2008. I fysiken 

har andelen minskat från 25 procent till sju procent under samma tidsperiod. I 

Skolverkets rapport ges en del tänkbara förklaringar till resultatnedgången i de 

båda ämnena: sämre förkunskaper från grundskolan, lektionstiden är i teorin i 

stort sett oförändrad men i praktiken går allt mer tid åt till att repetera tidigare 

kurser, undervisningen har individualiserats, fysiken har ”avmatematiserats”, 

stort tolkningsutrymme i kursplaner och betygskriterier m.m. 

ICCS 2009 – medborgar- och samhällsfrågor 

ICCS 2009 är en internationell studie om medborgar- och samhällsfrågor i 

skolan. Syftet med ICCS (International Civic and Citizenship Education Study) 

är att undersöka hur unga människor i olika länder förbereds för att axla sin roll 

som medborgare. Ungefär 170 skolor deltog i ICCS huvudstudie våren 2009. 



I varje skola gjordes ett urval av två klasser, en från årskurs 8 och en från årskurs 

9. Totalt deltog cirka 7 000 svenska elever i de båda årskurserna. Varje elev 

besvarade kunskapsfrågor om samhället, demokratin och att vara medborgare. 

Eleverna besvarade också enkätfrågor om attityder, värderingar och engagemang 

rörande medborgar- och samhällsfrågor. Enkäter riktades också till elevernas 

lärare och rektorer för att få en beskrivning av t.ex. hur undervisningen bedrivs, 

hur klimatet i skolorna är och hur skolorna styrs. Svaren ger en bild av förutsättningarna 

för verksamheten och kan hjälpa till att ge en bättre förståelse för 

resultaten. 

De svenska elevernas kunskaper ligger över både det internationella och 

europeiska genomsnittet, men inte i topp. Fyra länder – däribland Finland 

och Danmark – får bättre resultat på kunskapsprovet. Skillnaderna i resultat 

mellan elever är större i Sverige än genomsnittet för de europeiska länder som 

deltar i studien. Internationellt sett är de svenska elevernas intresse för politik 

och samhällsfrågor lågt. En tredjedel är ganska eller mycket intresserade av 

politiska frågor, medan en fjärdedel är helt ointresserade. Däremot vill många 

elever påverka sin vardag i skolan. Svenska 14-åringar visar en stark uppslutning 

kring grundläggande demokratiska värden som yttrandefrihet och att fritt välja 

sina ledare. I internationell jämförelse finns också ett starkt stöd för lika rättigheter 

för olika grupper i samhället. Svenska elever utmärker sig särskilt genom 

att värdera jämställdhet högt. När eleverna värderar diskussionsklimatet i sina 

klassrum och relationerna mellan elever och lärare ger majoriteten en ganska 

positiv bild. Det finns dock problem, särskilt när det gäller diskussionsklimatet. 

Många elever anser att läraren aldrig eller sällan belyser politiska frågor och 

samhällsfrågor från olika håll när de förklarar dem under lektionerna. Studien 

visar på en viss ökning av det upplevda elevinflytandet över tid. 

Utbildningsnivåer 

Ett annat sätt att studera resultat av utbildningssatsningar är att jämföra 

befolkningens utbildningsnivå i olika åldersgrupper. 

Diagram 14.4 

Utexaminerade från 

gymnasieskolan i relation 

till befolkningen i samma 

ålder år 2008 

Danmark 

Finland 

Japan 

Korea 

Norge 

OECD 


Sverige 

Tyskland 

USA 

0 20 40 60 80 100 

Totalt Män 

Kvinnor 

Procent 



I Sverige var andelen elever som genomfört en gymnasieutbildning 76 procent 

år 2008. I Tyskland går nästan samtliga elever i en årskull igenom gymnasieskolan. 

I Sverige ingår både yrkesinriktade och högskoleförberedande program i 

gymnasieskolan, vilket inte är fallet i alla länder. Det svenska systemet innehåller 

få återvändsgränder, vilket kanske belyses bäst av redovisningar som inkluderar 

effekter av fortsatta studier åren efter den normala gymnasieåldern, då fler 

hunnit fullborda sina ordinarie gymnasie studier eller kompletterat dessa via 

komvux. 

Diagram 14.5 

Andelen 25–64-åringar 

respektive 25–34-åringar 

med utbildning på gymnasienivå 

eller högre år 2008 1) 

1) 

Exkl. ISCED 3C kort program. 

Danmark 

Finland 

Korea 


Norge 

OECD 


25–64 år 

25–34 år 

Sverige 

Tyskland 

USA 

0 20 40 60 80 100 

Procent 

I OECD-länderna är andelen med gymnasial utbildning generellt högre bland 

25–34-åringarna än i de äldre åldersgrupperna. I Sverige är andelen med gymnasial 

utbildning eller högre på mycket god internationell nivå. Gymnasieskolan 

har sedan länge varit relativt väl utbyggd och de goda möjligheterna till vuxenutbildning 

har gjort det möjligt att utbilda sig även efter den vanliga gymnasieskolåldern. 

I Sverige är andelen 25–34-åringar med utbildning på högskolenivå 41 procent. 

Det är högre än OECD genomsnittet men lägre än andelarna i Danmark 

och Norge. 

Diagram 14.6 

Andel i åldern 25–34 år med 

högskoleutbildning år 2008 

1 

I Sverige: 

isced 5A = kandidat- och magisterexamen, 

yrkesexamen om minst 120 poäng 

isced 5B = Högskoleexamen 80 poäng 

yrkesexamen mindre än 120 poäng 

isced 6 = Forskarutbildning 

Danmark 

Finland 

Japan 

Korea 


Norge 

OECD 


Sverige 1) 

Tyskland 

USA 

Isced 5B 

Isced 5A, 6 

0 10 20 30 40 50 60 

Procent 



Sysselsättningsgraden i åldersgruppen 25–64 år var enligt OECD 80 procent 

bland kvinnor och 86 procent bland män i Sverige år 2008. Genomsnittliga 

sysselsättningsgraden för OECD-länderna var för motsvarande åldersgrupp 

65 procent för kvinnor och 83 procent för män. Kvinnornas sysselsättningsgrad 

är som synes betydligt högre i Sverige än övriga OECD-länder. 

Sysselsättningsgraden varierar med utbildningsnivå. För personer i åldersgruppen 

25–64 år med lägre utbildning än gymnasienivå var sysselsättningsgraden 

66 procent i Sverige år 2008, medan den var 83 procent för personer 

med utbildning motsvarande gymnasienivå samt 89 procent för personer med 

högre utbildning. För lågutbildade är sysselsättningsgraden högre i Sverige än i 

många andra länder. 

Diagram 14.7 

Andel 25–64-åringar i arbete 

enligt utbildningsnivå år 

2008 

Danmark 

Finland 

Japan 

Korea 


Norge 

OECD 


Sverige 

Tyskland 

USA 

Lägre än 

gymnasienivå 

Gymnasienivå 

Högre utb. 

0 20 40 60 80 100 120 

Procent 

Inkomsteffekter 

Utbildningens inkomsteffekter och löneskillnader mellan män och kvinnor har 

studerats internationellt. Ju högre utbildning desto högre lön i det kommande 

arbetslivet bidrar till att öka motivationen att genomgå utbildning. 

Högre utbildning för med sig högre inkomster. Män med hög utbildning har 

högre lön än kvinnor med hög utbildning i Sverige. Detta är inte fallet i t.ex. 

Storbrittanien, Nederländerna, Korea och Japan där kvinnor med hög utbildning 

har högre lön än männen. Kvinnor med låg utbildning har högre lön än 

män med låg utbildning i bl.a. Danmark, Finland och Storbritannien. 



Diagram 14.8 

Relativa inkomster för befolkningen 

(25–64 år) med 

arbetsinkomster (2008 

eller senast tillgängligt 

år). Index=100 motsvaras 

av arbetsinkomsten för 

befolkning med utbildning 

på gymnasienivå. 

Danmark 1) 

Finland 1) 

Japan 

Under gymnasienivå (män) 

Under gymnasienivå (kvinnor) 

Högskolenivå (män) 

Högskolenivå (kvinnor) 

1 

Avser år 2007 

2 

Avser år 2006 

Korea 2) 

Nederländerna 1) 

Norge 1) 


Sverige 

Tyskland 

USA 

0 40 80 120 160 200 

Index 

Källor: Education at a Glance 2010, OECD 

pisa 2006 – 15-åringars förmåga att förstå, tolka och reflektera – naturvetenskap, matematik, och läsförståelse. 

Skolverket 2007 

pirls 2006 – Läsförmågan hos elever i årskurs 4 – i Sverige och i världen. Skolverket 2007 

timss 2007. Svenska grundskoleelevers kunskaper i matematik och naturvetenskap i ett internationellt perspektiv. 

Skolverket 2008 

iccs 2009 – Morgondagens medborgare. Skolverket 2010 



15. 

Fristående huvudmän 

och elevers skolbyten

15 Fristående huvudmän och elevers skolbyten 

15. Fristående huvudmän 

och elevers skolbyten 


Många barn och elever går i dag i enskild verksamhet eller fristående skolor. Det 

gäller framför allt i och kring storstäderna. Det är över lag små skillnader mellan olika 

grupper av elever, när det gäller i vilken omfattning de går i fristående eller kommunal 

skola. Bakgrundsfaktorerna svensk/utländsk bakgrund och kön har liten betydelse vid 

valet av skola. Föräldrarnas utbildningsnivå spelar dock en viss roll. Utbildningsnivån 

hos elevernas föräldrar är något högre i fristående skolor än i kommunala skolor. 

Av alla byten i grundskolan sker de flesta mellan skolor med samma huvudman. En 

förklaring till det är att skolor har olika årskursindelningar och att elever därför måste 

byta skola. I samband med ett sådant nödvändigt byte kan det bli aktuellt att även 

byta huvudman. Det är inför årskurs 6 som flest grundskoleelever byter till fristående 

skola. 

Elever som avslutar årskurs 9 i en fristående grundskola fortsätter oftare än andra 

elever i en fristående gymnasieskola. Industriutbildningen är den utbildning hos 

fristående huvudmän som har högst andel elever från fristående grundskolor. 

Under gymnasietiden är det vanligare att elever i en fristående skola byter till en skola 

med kommunal huvudman än vice versa. Andelen som byter från en fristående till en 

kommunal gymnasieskola är alltså högre än andelen som byter från en kommunal 

till en fristående. 

Utvecklingen i hela skolväsendet 

I dag går många barn och elever i enskild verksamhet eller fristående skolor. 

Dessa verksamheter blir allt fler. Det gäller i alla verksamhetsformer, såväl 

förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola som vuxenutbildning. 

Diagram 15.1 

Andel (%) barn/elever 

i enskild/fristående 

verksamhet, av alla 

barn/elever i verksamheten 

hösten 2009 

Förskola 

Pedagogisk omsorg 

Fritidshem 


Grundskola 

Obligatorisk särskola 

Gymnasieskola 

Gymnasiesärskola 

Komvux 1) 

SFI 1) 

0 5 10 15 20 25 30 35 

1) 

Avser kursdeltagare hos externa anordnare läsåret 2008/09. 

Procent 


Fristående huvudmän och elevers skolbyten 15 

Enskild verksamhet och fristående skolor 

Parallellt med det offentliga skolväsendet i Sverige finns det fristående skolor. Kännetecknande 

för dessa skolor är att de har en annan huvudman (ägare) än kommun eller 

landsting. För att bedriva en fristående skola måste ägaren ha tillstånd av Skolinspektionen. 

Alla fristående skolor är riksrekryterande och finansieras genom kommunala bidrag 

från elevernas hemkommuner. Fristående skolor får inte ta ut elevavgifter. 

Alla utbildningar som anordnas av andra än kommun eller landsting räknas inte som 

fristående skolor. Exempelvis är vuxenutbildningar som kommunen upphandlar av 

externa utbildningsanordnare inte fristående skolor, eftersom kommunen fortfarande är 

huvudman för verksamheten. 

Förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg kan bedrivas som enskild verksamhet. 

Eexempelvis kan enskilda förskolor drivas som föräldra- eller personalkooperativ eller vara 

bolagsdrivna. För att bedriva en enskild verksamhet måste huvudmannen ha godkännande 

från den kommun där verksamheten är belägen. Det är kommunen som har tillsynsansvar 

för den enskilda verksamheten. 

I förskolan var 19 procent av barnen inskrivna i en enskild förskola hösten 

2009. Jämfört med andra verksamhetsformer har förskolan länge haft en stor 

andel barn i enskild verksamhet. Ökningstakten var som störst på 1990-talet. 

Andelen ökar fortfarande men numera i långsammare takt. Det är inte lika 

vanligt att gå i ett enskilt fritidshem. Hösten 2009 gick knappt 10 procent av 

fritidshemsbarnen i ett enskilt fritidshem. 

Cirka 11 procent av grundskolans elever gick i fristående skolor läsåret 

2009/10. I början av 1990-talet var den andelen cirka 1 procent och har sedan 

dess ökat stadigt varje år. En relativt liten andel av den obligatoriska särskolans 

elever går en i en fristående särskola, cirka 4 procent. Den andelen har ökat 

långsamt. 

Knappt 22 procent av alla elever i gymnasieskolan fick sin utbildning i fristående 

gymnasieskolor 2009. Gymnasieskolan är den skolform där ökningen 

av fristående skolor har varit störst. Ökningen verkar inte heller ha mattats av. 

I dag finns det nästan lika många fristående gymnasieskolor, 458 stycken, som 

kommunala, 497 stycken. 

Diagram 15.2 

Andel (%) barn/elever i enskilda 

förskolor, fristående 

grundskolor och gymnasieskolor 

av samtliga barn/ 

elever i förskolan, grundskolan 

och gymnasie skolan 

1993/94–2009/10 

Procent 

25 

20 

15 

Förskola 

Gymnasieskola 

10 

5 

Grundskola 

0 

93/94 

94/95 

95/96 

96/97 

97/98 

98/99 

99/00 

00/01 

01/02 

02/03 

03/04 

04/05 

05/06 

06/07 

07/08 

08/09 

09/10 

Läsår 



För kommunal vuxenutbildning och SFI (svenskundervisning för invandrare) 

kan kommunerna upphandla utbildningsplatser av andra utbildningsanordnare, 

t.ex. studieförbund, folkhögskolor och privata utbildningsföretag. Kalenderåret 

2009 var det en tredjedel av kursdeltagarna i komvux respektive SFI som gick 

en kurs som anordnades av en annan anordnare. 

Stor geografisk variation 

Enskild verksamhet och fristående skolor finns i många, men inte alla kommuner. 

I drygt 80 procent av Sveriges kommuner finns enskilt drivna förskolor. 

Fristående grundskolor finns i drygt 60 procent av kommunerna och fristående 

gymnasieskolor i 40 procent av kommunerna. Fristående särskolor finns endast i 

11 procent av kommunerna. 

Andelen elever i enskild verksamhet och fristående skolor varierar mycket 

mellan kommunerna. Gemensamt för alla verksamhetsformer är att enskild 

verksamhet och fristående skolor är vanligast i och omkring storstäderna. Det är 

i dessa områden som verksamhet med fristående huvudman förekommer mest 

och därför är också andelen barn och elever i dessa verksamheter störst där. 

Tabell 15.1 

Antal och andel (%) 

kommuner med verksamhetsformen 

respektive 

enskild/fristående 

verksamhet hösten 2009 

Antal kommuner med 

Andel (%) av samtliga 

kommuner med 

Verksamhetsform verksamhet 

fristående/ 

enskilda 

verksamheter verksamhet 

fristående/ 

enskilda 

verksamheter 

Förskola 290 234 100 81 

Pedagogisk omsorg 264 60 91 21 

Fritidshem 290 182 100 63 

Förskoleklass 290 164 100 57 

Grundskola 290 185 100 64 

Obligatorisk särskola 285 31 98 11 

Gymnasieskola 277 114 96 39 

Gymnasiesärskola 178 21 61 7 

Komvux 1) 265 114 91 39 

SFI 1) 257 23 89 8 

1) 

Avser kursdeltagare med externa anordnare läsåret 2008/09. 

Elevernas skolbyten i grundskolan 

Hösten 2009 gick 892 000 elever i grundskolans årskurs 1–9. De flesta gick i en 

grundskola i sin hemkommun. Många elever går i samma skola från första klass 

och genom hela grundskolan. Men eftersom skolor har olika årskursindelningar 

blir det ibland nödvändigt för eleverna att byta skola. En tredjedel av alla elever 

gick i en skola med årskurs 1–9. I samband med ett nödvändigt byte av skola, 

kan det bli aktuellt att byta huvudman. 

Det var ungefär 637 000 elever 1 som fortsatte i samma skola hösten 2009 

som de gick i läsåret innan. Ungefär 113 000 elever bytte skola men inte 

1 

Individdata är inte insamlade för elever i sameskolor eller i fristående skolor med konfessionell inriktning, 

vilket innebär att dessa elevgrupper ej ingår i sammanställningen av elevflöden i grundskolan. 



huvud man. 2 Knappt 20 000 elever bytte till en skola med en annan huvudman 

än skolan de gick i året innan. Av dem som bytte huvudman, bytte tre av fyra 

elever från kommunal till fristående huvudman. Majoriteten av eleverna som 

bytte skola alternativt huvudman bytte inom samma kommun som de var folkbokförda 

i eller gick i skola sedan tidigare. Det var bara en liten andel som bytte 

till en annan kommun. 

Byten av skola och huvudman sker i alla årskurser. Det är vanligast att byta 

huvudman i de högre årskurserna och flertalet byten sker inför årskurs 6 eller 7. 

De flesta byten som görs från kommunal till fristående skola, görs till årskurs 6. 

Byten från fristående till kommunal skola görs däremot oftast till årskurs 7. 

Tabell 15.2 

Andel (%) grundskoleelever 

som har bytt grundskola inför 

hösten 2009 per årskurs 

Bytt skola 

Inför årskurs inom samma typ av huvduman till fristående till kommunal 

2 6 4 7 

3 7 4 6 

4 11 10 12 

5 7 7 7 

6 22 38 14 

7 38 23 28 

8 5 9 16 

9 4 5 9 

Totalt 100 100 100 

Antal elever 113 000 14 000 5 000 

Övergången från grundskolan till gymnasieskolan 

När eleverna väljer inför sina gymnasiestudier har de att välja mellan 17 

nationella program, specialutformade utbildningar samt fristående skolors utbildningar. 

3 Det tillgängliga utbudet och möjligheterna att söka till en skola 

som är belägen utanför hemkommunen har ökat de senaste åren. De ökade 

valmöjligheterna beror dels på ett större utbud av specialutformade program hos 

kommunala skolor och expansionen av fristående skolor, dels på ändrade regler 

vad gäller elevers sökmöjligheter och antagning till kommunala gymnasieskolor 

utanför hemkommunen. 4 

I Skolverkets attitydundersökning 2009 ställdes en fråga om hur viktigt 

programmet/utbildningen respektive skolan var för gymnasievalet. Drygt två av 

tre svarade att programmet/utbildningen var mycket viktigt och drygt en av tre 

att skolan var mycket viktig. 5 Även om frågan inte direkt handlar om skolans 

huvudmannaskap, visar undersökningen att skolan som sådan kan ligga till 

grund för elevens val. 

2 

I framställningen av byte av huvudman ingår byten av skola från fristående huvudman till skola med kommunal 

huvudman och vice versa. Byte av skola med kommunal respektive fristående huvudman till skola 

med annan kommunal respektive fristående huvudman ingår i byte av skola, utan att byta huvudman. 

3 

Gymnasieskolans utbud kommer att förändras från och med hösten 2011 i och med införandet av ”GY2011”. 

4 

Från och med 2006 gäller så kallat ”frisök” till gymnasieskolan vilket innebär att eleverna har rätt att söka 

till alla kommunala utbildningar utanför hemkommunen. Kommunala huvudmän tar dock i första hand 

emot elever som är folkbokförda i kommunen, elever som bor i kommuner där den nationella inriktningen 

inte finns, och elever som bor i kommuner som utbildningskommunen har samverkansavtal med. Fristående 

gymnasieskolor är riksrekryterande. 

5 

Skolverket (2010) Attityder till skolan 2009, Skolverkets rapport nr 344. 



Frågan om en elev i högre grad söker sig till en fristående gymnasieskola om 

hon eller han har gått i en fristående grundskola är alltså inte enkel att besvara, 

då många faktorer kan ligga bakom elevens beslut. Det kan vara skolan, huvudmannen, 

programmet/utbildningen, geografiskt läge och kommunikationer 

samt andra faktorer som avgör elevens gymnasieval. 

Från fristående grundskola till fristående gymnasieskola 

Läsåret 2009/10 började omkring 117 000 elever gymnasieskolans första år 

direkt efter årskurs 9. Av dessa kom 89 procent från en kommunal grundskola 

och 11 procent från en fristående grundskola. 

De elever som hade avslutat en fristående grundskola återfanns i högre grad 

på en fristående gymnasieskola, jämfört med elever som hade gått i en kommunal 

grundskola. Av eleverna från kommunala grundskolor studerade 21 procent 

på en fristående gymnasieskola nästkommande läsår, medan så många som 37 

procent av eleverna från fristående grundskolor studerade på en fristående gymnasieskola 

följande läsår. 6 Majoriteten av eleverna från både kommunala och fristående 

grundskolor fortsätter alltså sina studier på en kommunal gymnasieskola. 

Ungefär var fjärde elev, som gjorde en direktövergång till gymnasieskolans 

årskurs 1, fick sin utbildning hos en fristående huvudman. Det är på medie-, 

el- och hantverksutbildningar som högst andel elever går sin utbildning i en 

fristående skola. 7 

Tabell 15.3 

Andel (%) gymnasieelever 

som går sin utbildning hos 

fristående huvudman per 

program/utbildning. 1 Nybörjare 

i gymnasieskolan 

hösten 2009 som har gjort 

en direktövergång från 

grundskolan till gymnasieskolans 

årskurs 1 

Nybörjarelever i 


Elever från fristående 

grundskolor 

Elever från kommunala 

grundskolor 

Gymnasieskolan totalt 23 37 21 

därav per utbildningsinnehåll 2 

Barn- och fritid (BF) 7 17 7 

Bygg (BP) 13 17 13 

El (EC) 45 60 44 

Energi (EN) 37 53 36 

Estetiska (ES) 26 37 25 

Fordon (FP) 16 24 16 

Handels- o. adm. (HP) 28 47 27 

Hantverk (HV) 38 38 38 

Hotell- o. rest. (HR) 17 25 17 

Industri (IP) 31 68 29 

Livsmedel (LP) 10 19 9 

Medie (MP) 49 63 47 

Naturbruk (NP) 36 53 34 

Naturvetenskap (NV) 19 36 16 

Omvårdnad (OP) 28 37 27 

Samhällsvetenskap (SP) 26 41 23 

Teknik (TE) 10 15 9 

Int. Baccalaureate (samtl.ib) 6 15 0 

1 

I tabellen redovisas ej andelarna för Waldorf, individuella program, individuella program med invandrarintroduktion, 

Sspecialutformade program utan specifik inriktning samt riksrekryterande specialutformade program. 

2 

Antalet elever varierar stort mellan de olika utbildningarna och antalet elever från fristående grundskolor är mycket färre 

än antalet elever från kommunala grundskolor. 

6 

Eleverna som avslutat grundskolan våren 2009 hos en fristående huvudman och går årskurs 1 i en 

fri stående gymnasieskola hösten därpå är 4 660 stycken, vilket endast motsvarar fyra procent av den 

undersökta populationen om 117 014. 

7 

Förutom Waldorfutbildningar som endast anordnas av fristående huvudmän. 



Industriutbildningen är den gymnasieutbildning hos fristående huvudmän 

som har högst andel elever från fristående grundskolor. Av dem som har gått 

i en fristående grundskola och går industriutbildningen, går 68 procent hos 

en fristående huvudman. Näst efter industriutbildningen är det i handel och 

administration, naturvetenskaplig och naturbruksutbildningar som eleverna 

från fristående grundskolor i högre grad går sin gymnasieutbildning hos en 

fristående huvudman. 

Tabell 15.4 


som bytt huvudman från 

läsåret 2006/07 till läsåret 

2007/08 (endast nybörjare 

i gymnasieskolan hösten 

2006) 1 

Byten av huvudman i gymnasieskolan 

Under gymnasietiden sker flest byten av huvudman mellan det första och det 

andra året. 8 Det är vanligare att gymnasieelever från fristående skolor byter till en 

kommunal skola än vice versa. Mellan det första och det andra året har 7 procent 

av eleverna på en fristående skola bytt huvudman, jämfört med 2 procent på en 

kommunal skola. 9 Detta gäller elever som började gymnasieskolan hösten 2006. 

Även mellan det andra och det tredje läsåret 10 är det en högre andel elever 

från fristående skolor än kommunala skolor som byter huvudman, 3 procent 

mot 1 procent. Andelen avbrott eller studieuppehåll är ungefär samma för 

kommunala och fristående huvudmän, runt 3 procent. 

Bland de elever som var inskrivna hos en kommunal huvudman under det 

första läsåret är det vanligast att elever på byggprogrammet också stannar kvar 

Elever med kommunal huvudman läsåret 2006/07 Elever med fristående huvudman läsåret 2006/07 

därav, andel (%) läsåret 2007/08 därav, andel (%) läsåret 2007/08 

Ej bytt 

typ av 

huvudman 

Bytt till 

fristående 

huvudman 

Avbrott/ 

Studieuppehåll 

Total 

Ej bytt 

typ av 

huvudman 

Bytt till 

kommunal 

huvudman 

Avbrott/ 


Gymnasieskolan totalt 96 2 2 100 91 7 2 100 

därav per utbildningsinnehåll 

Barn- och fritid (BF) 97 2 1 100 92 6 2 100 

Bygg (BP) 99 1 1 100 94 4 2 100 

El (EC) 97 2 1 100 90 9 1 100 

Energi (EN) 98 2 1 100 91 8 1 100 

Estetiska (ES) 96 3 1 100 91 6 2 100 

Fordon (FP) 97 2 1 100 90 7 3 100 

Handels- o. adm. (HP) 96 3 1 100 91 8 1 100 

Hantverk (HV) 97 2 1 100 91 6 2 100 

Hotell- o. rest. (HR) 96 2 2 100 93 6 1 100 

Industri (IP) 97 1 1 100 93 6 1 100 

Livsmedel (LP) 97 2 1 100 100 100 

Medie (MP) 97 2 1 100 89 9 2 100 

Naturbruk (NP) 97 2 1 100 90 9 1 100 

Naturvetenskap (NV) 96 2 2 100 92 5 3 100 

Omvårdnad (OP) 97 1 2 100 93 6 1 100 

Samhällsvetenskap (SP) 94 3 2 100 91 7 3 100 

Teknik (TE) 97 2 1 100 89 9 2 100 

Int. Baccalaureate (samtl.ib) 88 4 8 100 62 3 35 100 

1 

I tabellen redovisas ej andelarna för Waldorf, individuella program, individuella program med invandrarintroduktion, Specialutformade program utan specifik inriktning samt 

riksrekryterande specialutformade program. 

Total 

8 

Det som här mäts är byte av huvudman, vilket innebär att om en skola har ombildats från kommunal till 

fristående huvudman eller vice versa så räknas även det som att eleven har bytt huvudman. 

9 

I redovisningen finns inte elever som går individuellt program medräknade. Syftet med det individuella 

programmet är att förbereda eleven inför att börja en annan utbildning varför det kan vara svårt att jämföra 

IV-elever med elever från övriga utbildningar. 

10 

Här mäter vi antalet år i gymnasieskolan och inte vilken årskurs eleven befinner sig i. 



hos den kommunala huvudmannen nästföljande läsår, 99 procent. Även för 

fristående utbildningar ligger byggelever högt bland dem som väljer att vara 

kvar hos fristående huvudman nästa läsår, 94 procent. 

Figur 15.1 

Utbildningskarta för 

gymnasieutbildning i 

storstäderna stockholm, 

Ggöteborg och Malmö, 

läsåret 2009/10 jämfört 

med läsåret 2007/08 

Fristående gymnasieskolor lockar allt fler i storstäderna 

De fristående huvudmännen lockar allt fler gymnasieelever och förändringen de 

två senaste åren är stor i de tre storstäderna. I figur 15.1 redovisas antalet elever 

som kommer från andra kommuner än storstäderna 11 för att gå sin gymnasieutbildning 

i någon av dessa städer. Figuren åskådliggör även antalet elever som 

lämnar storstäderna för att gå sin gymnasieutbildning i en annan kommun. 

Kommunala gymnasieskolor i storstäder ”tappade” 2 300 elever mellan åren 

2007 och 2009, vilket motsvarar en minskning på 6 procent på två år. Samtidigt 

ökade fristående skolor i storstäder med 7 400 elever, vilket motsvarar en 

ökning på 29 procent. Elevströmmen har ökat både via en omfördelning inom 

storstäderna från kommunala till fristående skolor, och via en ökad inpendling 

till storstädernas fristående skolor från andra kommuner. Till antalet är ökningen 

ungefär lika stor för dessa två elevströmmar. 

Hösten 2009 stod de fristående skolorna i de tre storstäderna för 45 procent 

av gymnasieutbildningen. I Stockholm hade, för första gången, fristående skolor 

fler elever än kommunala skolor. En viktig förklaring till detta är inpendling till 

fristående skolor från andra kommuner. Hösten 2009 kom 14 600 elever till fristående 

skolor belägna i storstäderna från omgivande kommuner. Detta motsvarar 

nästan hälften av elevantalet i de fristående skolorna. Antalet gymnasieskolor 

i de tre storstäderna var 178 stycken läsåret 2009/10, vilket var 22 fler jämfört 

med läsåret innan. Två kommunala skolor har upphört och 24 nya fristående 

skolor har startats. 

Inflöde av elever till storstäder 1 

Kommunala huvudmän (lila) 

2009/10: 8 935 elever 

vs 2007/08: +238 elever 

Fristående huvumän (grått) 

2009/10: 14 596 elever 

vs 2007/08: +3 568 elever 

Elever utbildade i storstäder 

2009/10: 39 055 elever 

vs 2007/08: -2 329 elever 

2009/10: 32 282 elever 

vs 2007/08: +7 372 elever 

2009/10: 30 120 elever 

vs 2007/08: -2 567 elever 

2009/10: 17 686 elever 

vs 2007/08: +3 804 elever 

Boende i storstäder 

2009/10: 54 463 elever folkbokförda i storstäder – vs 2007/08: +965 elever 

Utflöde av elever 2 

2009/10: 4 737 elever 

vs 2007/08: + 150 

kommunal huvudman 

2009/10: 1 920 elever 

vs 2007/08: -422 elever 

fristående huvudman 

1 

Elever som bor utanför de tre kommuner men utbildas i dessa. 

2 

Elever som bor i de tre kommunerna men utbildas utanför dessa. 

11 

Uppgifterna är inledningsvis framtagna för respektive storstad (Stockholm, Göteborg och Malmö), och 

därefter summerade. Om en elev är folkbokförd i Stockholm och går i en gymnasieskola i Göteborg 

beskrivs och räknas den därmed som ett elevflöde från storstad och som ett elevflöde in till storstad. 



Tabell 15.5 

Antal elever samt fördelning 

av elevers härkomst och 

föräldrars utbildningsnivå 

för grundskolan och 

gymnasieskolan 2009/10 

Bakgrundsfaktorer har liten betydelse 

Det är över lag små skillnader mellan olika grupper av elever när det gäller i 

vilken omfattning de finns i fristående eller i kommunal skola. Bakgrundsfaktorerna 

kön, svensk och utländsk bakgrund samt föräldrarnas utbildningsnivå 

har i de flesta fall en relativt liten betydelse. 

Antal Andel (%) 

Totalt 

Född i Sverige 

med minst en 

svenskfödd förälder 

Född i Sverige 

med två utlandsfödda 

föräldrar 

Född 

utomlands 

Förgymnasial 

utbildning 

Gymnasial 

utbildning 

Eftergymnasial 

utbildnining 

Grundskolan 884 000 82 10 8 5 44 51 

därav 

kommunal 796 000 83 10 8 5 45 50 

fristående 88 000 80 13 7 3 32 65 

Gymnasieskolan 395 000 83 8 9 6 46 46 

därav 

kommunal 309 000 83 7 11 6 47 45 

fristående 86 000 85 9 6 5 45 49 

Föräldrarnas utbildningsnivå 

Föräldrar till grundskoleelever i fristående skolor har något högre utbildning 

än föräldrar till elever i kommunala skolor. Hälften av eleverna i kommunala 

grundskolor har minst en förälder med eftergymnasial utbildning och i fristående 

grundskolor är andelen 65 procent. 

När det gäller övergången från grundskola till gymnasieskola återfinns eleverna 

från en fristående grundskola i högre grad i en fristående gymnasieskola utan 

större variation med avseende på föräldrarnas utbildningsnivå. 

I gymnasieskolan har föräldrarnas utbildningsnivå liten betydelse för i vilken 

utsträckning eleverna går hos kommunal eller fristående huvudman. 

Tabell 15.6 

Andel (%) grundskoleelever 

bland dem som har bytt 

skola eller huvudman mellan 

hösten 2008 och hösten 

2009 med avseende på 

föräldrars utbildningsnivå, 

härkomst och kön 

Bytt skola 

inom samma typ 

Bakgrund 

av huvduman till fristående till kommunal 

Förgymnasial utbildning 90 7 3 100 

Gymnasial utbildning 88 9 3 100 

Eftergymnasial utbildnining 82 13 4 100 

Svensk bakgrund 1 85 11 4 100 

83 12 5 100 

Född i Sverige med två 

utlandsfödda föräldrar 

samtliga som 

har bytt 

Född utomlands 87 9 3 100 

Flickor 85 11 4 100 

Pojkar 86 10 4 100 

Totalt 85 11 4 100 

1 

Med svensk bakgrund menas född i Sverige med minst en svenskfödd förälder. 




Två av fem elever i grundskolan respektive gymnasieskolan har utländsk 

bakgrund. I fristående grundskolor är andelen elever med utländsk bakgrund 

något högre än i kommunala grundskolor. I gymnasieskolan gäller det 

om vända, dvs. andelen med utländsk bakgrund är något lägre i fristående 

gymnasieskolor än i kommunala gymnasieskolor. 

Eleverna i grundskolan byter skola eller huvudman i samma utsträckning, 

oavsett om de har svensk eller utländsk bakgrund. Detsamma gäller i gymnasieskolan. 

Övergången till fristående gymnasieskolor är i stort sett likadan för 

elever oberoende av om eleven, eller elevens föräldrar, är född i Sverige eller 

utomlands. 

Tabell 15.7 


som går sin utbildning hos 

fristående huvudman per 

kön, utländsk bakgrund, 

föräldrarnas utbildningsnivå. 

Nybörjare i gymnasieskolan 

hösten 2009 som har gjort 

en direktövergång från 

grundskolan till gymnasieskolans 

årskurs 1. 

Nybörjarelever i 


Elever från 

fristående 

grundskolor 

Elever från 

kommunala 

grundskolor 

Gymnasieskolan totalt 23 37 21 

Kön 

Man 23 38 21 

Kvinna 23 36 22 


Född i Sverige 23 37 22 

Född i Sverige med 

25 39 22 

föräldrar födda utomlands 

Född utomlands 19 35 17 

Föräldrarnas högsta utbildningsnivå 

Förgymnasial 20 39 18 

Gymnasial 22 36 21 

Eftergymnasial 24 37 22 

Könsskillnader 

Det är marginella skillnader mellan flickor och pojkar, när det gäller andelen 

som finns i verksamhet med fristående huvudman. Det är i de flesta verksamhetsformer 

en ytterst liten övervikt av flickor i enskild verksamhet och fristående 

skolor. 

Även vid övergången från grundskola till gymnasieskola är skillnaderna mellan 

könen små när det gäller val av huvudman. Både pojkar och flickor återfinns 

i högre grad i en fristående gymnasieskola om de har slutat grundskolan hos 

en fristående huvudman. 21 procent av pojkarna som avslutade en kommunal 

grundskola fortsatte sina studier hösten därpå hos en fristående gymnasieskola. 

Bland pojkarna från fristående grundskolor var det 38 procent som gjorde 

samma sak. Motsvarande siffror för flickor är 22 respektive 36 procent. 

Både i grundskolan och i gymnasieskolan byter flickor och pojkar huvudman 

i lika stor utsträckning. 



Tabell 15.8 

Andel (%) gymnasieelever som bytt huvudman från läsåret 2006/07 till 

läsåret 2007/08 (endast nybörjare i gymnasieskolan hösten 2006) 1 

Föräldrarnas högsta utbildningsnivå 

Elever med kommunal huvudman läsåret 2006/07 Elever med fristående huvudman läsåret 2006/07 

därav, andel (%) läsåret 2007/08 därav, andel (%) läsåret 2007/08 

Ej bytt 

typ av 

huvudman 

Bytt till 

fristående 

huvudman 

Avbrott/ 


Total 

Ej bytt 

typ av 

huvudman 

Bytt till 

kommunal 

huvudman 

Avbrott/ 


Förgymnasial 91 3 7 100 84 7 10 100 

Gymnasial 97 2 1 100 90 8 1 100 

Eftergymnasial 96 3 2 100 92 6 2 100 


Född i Sverige 96 2 2 100 91 7 2 100 

Född i Sverige med 

96 3 1 100 91 7 2 100 

föräldrar födda utomlands 

Född utomlands 95 2 3 100 89 7 4 100 

Kön 

Man 96 2 1 100 91 7 2 100 

Kvinna 96 2 2 100 91 7 2 100 

1 

Exklusive individuellt program. 

Total

Skolverkets lÃ¤gesbedÃ¶mning 2010 Del 1 â Beskrivande data

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?

Skolverkets lÃ¤gesbedÃ¶mning 2010 Del 1 â Beskrivande data