Nr 3 Att fÃ¶rmedla litteraturens kraft - Framsidan

Framsidan 

Aktuellt magasin från Regionbibliotek Västra Götaland Nr 3 2008 

Att förmedla... 

litteraturens kraft 

Framsidan 3/2008 1

Ledare 

Lärande och information har varit de två viktigaste 

ledorden för biblioteken de senaste 

åren. Bibliotek för ökad tillväxt eller för lokal 

utveckling är värden som också använts 

för att motivera och legitimera bibliotekens 

verksamhet. Men var finns lust och glädje 

Har biblioteken tappat intresset för sådana 

värden eller har kunderna gjort det Knappast 

troligt, men är det istället så att lust och 

glädje inte förknippas med bibliotek Svårt 

att veta men ett verkar ändå relativt säkert, 

biblioteken markerar allt tydligare sin nyttoinriktning 

särskilt som en del av den lärande 

sektorn. 

Det är uppenbart att argument som lust och 

glädje inte räcker till för att visa att bibliotek 

har betydelse. Istället krävs effekter som ger 

tydligare avkastning på ett eller annat sätt. 

Antingen genom ekonomisk avkastning som 

vid lokalisering av bibliotek som dragplåster 

till köpcentra, eller indirekt avkastning genom 

att människor utbildar sig med stöd av biblioteken 

och sedan, som välutbildade yrkesverksamma, 

ger tillbaka ekonomiska värden 

till samhället. Naturligtvis bidrar biblioteken 

till en rad nyttiga effekter, både för individen 

och för samhället som helhet. Detta är viktigt 

att tala om men det är minst lika viktigt 

att tala om att biblioteken bidrar till lust och 

glädje. Västra Götalandsregionens vision är 

”Det goda livet”. Biblioteken bidrar i högsta 

grad till att förverkliga den visionen. 

En av bibliotekens verkliga kärneffekter är 

läsningen och det är en aktivitet som har betydelse 

på flera sätt. Den har betydelse ur utbildningssynpunkt, 

man läser för att lära sig 

något. Det har också betydelse ur bildningssynpunkt, 

man lär sig något medan man läser. 

Detta är naturligtvis bra och viktigt men det 

finns också en annan effekt, om det nu kan 

uttryckas som effekt, nämligen den lust och 

glädje som läsning kan ge. Min egen litterära 

bildningsgång gick från Kalle Anka och Tvillingdetektiverna 

över Bradbury och Hemingway 

till Hesse och sedan vidare till vad som 

helst. Den genomgående känslan oavsett var 

jag befann mig i kedjan kan sammanfattas 

som lust och glädje men kan också uttryckas 

som spänning, upplevelse och förståelse. Jag 

gissar att många har ungefär samma erfarenheter 

som jag av läsning, en känsla av lust 

och glädje när det man läser känns helt rätt. 

Biblioteken borde bli bättre på att tala om att 

den här viktiga upplevelsen är en tydlig följd 

av bibliotekens verksamhet. 

Biblioteken kan lyfta lust och glädje som 

ytterligare ett starkt motiv för att driva biblioteksverksamhet. 

Biblioteken borde också 

öka aktiviteterna kring lust och glädje i verksamheten. 

Vi borde använda oss av de här 

värdena i vår argumentation och i vår marknadsföring. 

Visst ska vi fortsätta att profilera 

biblioteket som en plats för nyttigheter, för 

lärande och information. Men vi ska också 

profilera biblioteket som en plats för lust och 

glädje, för upplevelse och spänning. I det arbetet 

ska vi ta stöd av såväl ny som beprövad 

teknik, d.v.s. jobba med allt från bokprat och 

litteraturpedagogik till ett interaktivt bibliotek 

2.0 via webben. Det handlar om ett utåtriktat 

förmedlingsarbete som fokuserar på 

upplevelsen och innehållet och inte på bäraren 

som kan vara en bok men också en skiva, 

en ljudfil, en text på nätet eller mötet med en 

författare i biblioteket. 

Upplevelser blir allt viktigare. Var och varannan 

födelsedagspresent är en aktivitet som 

ska ge en upplevelse, helst en verklig kick. 

Upplevelseindustrin växer och omfattar hela 

tiden nya områden och den betyder mer och 

mer i ekonomin. Detta är en utveckling som 

hittills gått helt förbi biblioteken. Det är synd 

när en så stor del av bibliotekens verksamhet 

faktiskt går ut på upplevelser. Förklaringen 

kanske ligger i vår traditionellt starka koppling 

till bildning och utbildning. Läsa gör man 

för att bilda sig, inte för att ha kul. Alltså är 

det inte heller särskilt kul att gå till biblioteket. 

Detta kan vi ändra på. Det finns en stor 

mängd kickar på biblioteket som bara väntar 

på att delas ut. 

Bibliotek är visserligen en del av public servicesektorn 

med ansvar för information och 

utbildningsstöd. Men vi är också en självklar 

del av upplevelseindustrin med stora möjligheter 

att vara glädjespridare och att ge upplevelser. 

Den rollen har alltför mycket hamnat i 

skymundan till förmån för nyttorollerna. Nu 

är det dags att komplettera varumärket och 

släppa loss upplevelserna på biblioteket. 

Bengt Källgren 

t f verksamhetschef Regionbiblioteket/ 

Kultur i Väst 

2 

Framsidan 3/2008

Framsidan 

Framsidan ges ut av 

Regionbibliotek Västra 

Götaland och utkommer 

med 3 nummer per år 

Ansvarig utgivare: 

Bengt Källgren 

Redaktör: 

Fredrik Swedemyr 

Redaktionsgrupp: 

Heidi Carlsson Asplund 

Rebekka Rundberg 

Gunnar Südow 

Layout och bildhantering: 


Adress: 

Regionbibliotek 

Västra Götaland 

Regionens hus 

405 44 Göteborg 

Tel: 031-705 16 80 

Innehåll 

Ledare 2 

Han ger blivande läkare perspektiv 5 

Bibliotek bakom lås och bom 7 

Möten som skapar läslust 9 

Litteraturhuset i Oslo 11 

En nysatsning på litteraturförmedling 16 

Stimulerar till läsning och lärande 17 

Läsning för prestation och tolerans 19 

En resa för att få insikt 20 

Låt ungdomarna komma till tals 21 

Om jag hade ett bibliotek 26 

Webbplats: 

www.bibl.vgregion.se 

Prenumeration och 

adressändring: 

adm.regbibl@vgregion.se 

Omslagsbild: 


Tryck: 

Cela grafiska 

4 


Han ger blivande läkare perspektiv 

Genom läsning av skönlitteratur öppnas nya vägar till förståelse 

Skönlitteraturen borde ha en självklar plats i läkarutbildningen. Åtminstone 

känns det så efter ett samtal med Anders Palm, professor i litteraturvetenskap 

vid Lunds universitet. Han är en entusiastisk företrädare för samverkan 

mellan humaniora och medicin, vad som internationellt kallas Medical 

Humanities. 

Text & foto: Fredrik Swedemyr 

– Det här grundar sig i insikten att medicinvetenskapen 

är en humanistisk naturvetenskap, 

en ”human science”, inte bara ”science”, dvs. 

inte ren biomedicin och bioteknologi, säger 

Anders Palm. 

Medical Humanities syftar till att integrera 

ett brett spektrum av olika humanistiska 

ämnen och förhållningssätt i medicinarutbildningarna. 

Ämnesområdet är sedan länge 

väletablerat i medicinsk forskning och undervisning 

vid flera medicinska fakulteterna 

runtom i världen, främst i USA och England. 

Begreppet kan ses som en paraplybeteckning 

för medicinvetenskapens samspel 

med humanistiska ämnen, som exempelvis 

filosofi, etik, etnologi eller teologi. Och inte 

minst med estetiska ämnesområden som 

konst-, teater-, film- och litteraturvetenskap. 

Förmedlar insikter 

I Sverige finns det sedan tidigare vid vissa 

medicinska fakulteter både forskning och 

undervisning inom Medical Humanities. 

Men det har mest, enligt Anders Palm, handlat 

om punktinsatser eller relativt blygsamma 

inslag i läkarutbildningen. I våras genomförde 

man i Lund den första kursen i Medical 

Humanities, som integrerades i utbildningen 

på samma villkor och med samma resurser 

som de biomedicinska specialkurserna. 

– I skönlitteraturen möter vi naturligtvis – 

för att nu betona det mest uppenbara – läkare 

Anders Palm är professor i litteraturvetenskap 

vid Lunds universitet. Han nyanserar läkarvetenskapen 

med litterära gestaltningar. 

och patienter, sjukdom och sjukhusmiljöer, 

lidande, vård och omvårdnad, allt skildrat 

och gestaltat som individuella upplevelser 

och emotionella erfarenheter. Litteraturen 

är en kunskapsform som förmedlar insikter 

i en annan dimension än biomedicinens 

läroböcketer där den sjuke snarare än 

sjukdomen, den levda, subjektivt närvarande 

kroppen, snarare än den objektifierade och 

medikaliserade kroppen, säger Anders 

Palm. 

– Med min kurs ”Kroppen i humanioraperspektiv” 

ville jag få de blivande läkarna att 

reflektera över läkarrollen och patientmötet 

med utgångspunkt i konst, film och litteratur. 

Centrala begrepp för vårdpersonal, som 

patient, berättelse, tolkning, förståelse, empati 

kunde här belysas och nyanseras med t 

ex litterära gestaltningar, säger han vidare. 

– Tänk sådana exempel som Tjechovs 

läkarnoveller eller Oliver Sacks essäistiska 

fallbeskrivningar, självbiografiska patografier 

sådana som Paulruds Fjärilen i min hjärna, 

läkarporträtt, som i Le Clézios L´Africain, 

sjukhusskildringar, som Jersilds Babels hus 

eller Wijkmarks Stundande natten. Valmöjligheterna 

är närmast obegränsade att med litteraturen 

som estetiskt medium få medicinvetenskapens 

breda spektrum av mänskliga 

upplevelsedimensioner och kliniska verkligheter 

belysta och nyanserade. Världslitteraturen 

står till förfogande för att visa fram 

läkaryrket med all sin komplikation, sin fascination 

och sin frustration, fortsätter Anders 

Palm och framhäver samtidigt att inget 

annat uttrycksmedel har så goda möjligheter 

att förmedla mänskliga erfarenheter som litteraturen. 

Strax innan årets bokmässa var Anders 

Palm en av talarna på ett symposium på bibliotekshögskolan 

i Borås med titeln Litteratur 

som livskunskap. Där ventilerade man bland 

annat olika sätt att förhålla sig till läsning och 

litteratur. Man diskuterade även litteratur i 



någon slags terapeutisk mening under termen 

”litteraturterapi”. Kursen ”Kroppen i 

ett humanioraperspektiv” har, betonar Anders 

Palm, ingen ambition att fungera som 

en väg till begränsat litteraturterapeutiska 

verksamheter. 

– Det handlar inte om litteraturen som 

läkemedel, botemedel – eller ens som tröstare 

och lindrare. Det gäller snarare att skapa 

möjlighet för den blivande läkaren att reflektera 

och ge perspektiv på den egna yrkesrollen. 

Förhoppningsvis för att nå fram till 

en bättre förståelse av mötet mellan patient 

och läkare – och därmed också för en bättre 

självförståelse, säger han. 

Bättre läkare 

Frågan man ändå inte kan låta bli att ställa 

sig är: Blir man en bättre läkare av att läsa 

Medical Humanities 

– Nej, det finns det naturligtvis inga som 

helst garantier eller bevis för. Det beror 

självfallet på med vilka ideal, vilken förståelseberedskap 

och öppenhet man som kursdeltagare 

har med sig in i mötet med litteraturen 

och i vilken utsträckning man låter sina 

ideal och attityder utvecklas under erfaren 

och sakkunnig pedagogiskt ledning. Genom 

en genomreflekterad och genomplanerad 

undervisning i ämnet kan litteraturen ge den 

blivande läkaren möjligheter att utveckla den 

kunskapsform som jag kallat emokognitionen, 

en emotionellt laddad kognition. I läkarens 

fall är det balansen mellan biomedicinsk 

kunskap och medmänsklig känsloförståelse. 

Förhoppningsvis är det en av vägarna till 

den läkekonst – den human science – som 

borde vara varje läkares yrkesideal och yrkesstolthet: 

Professionell distans och empatisk 

förståelse, säger Anders Palm. 

Kunskap som synliggör människan 

Elisabet Adell är på sin elfte termin 

på läkarprogrammet och gör i 

dag sin praktik på en vårdcentral 

i Malmö. I våras var hon en av 20 

medicinare som valde att bredda 

sin läkarutbildning med Medical 

Humanities. 

– Det är mycket latinsk terminologi, 

sjukdom och bakterier under 

grundutbildningen. Det är inte 

alltid man ser människan. Detta 

känns som en förhoppning om att 

förmänskliga läkarvetenskapen, 

säger hon. 

Många av de studenter som i våras gick kursen 

”Kroppen i humanioraperspektiv” hade 

något slags grundläggande intresse för humaniora. 

Vissa hade innan de valde läkarutbildningen 

funderingar kring ett mer konstnärligt 

vägval i livet. Elisabet Adell när ett 

stort litteraturintresse i botten. Även om hon 

kanske inte har haft några tvivel kring sitt 

yrkesval, så har kursen gett henne anledning 

att reflektera över sin blivande läkarroll. 

– Jag har varit en reflekterande person 

innan. Men jag tycker ändå kursen har gjort 

Elisabet Adell är blivande läkare i Lund och 

tror på litteraturens roll i mötet med patienter. 

FOTO: Erik Adell 

mig mer öppen. Det är inte så att jag tänker 

på PC Jersild varje dag. Det är mer av en 

tyst kunskap, som finns i bakhuvudet, säger 

hon. 

Kursen kan sägas bidra till ett vidgat perspektiv 

och en bättre förståelse för hur patienter 

upplever sin sjukdom. Den kan, som 

litteraturprofessor Anders Palm uttrycker 

det – bidra till en bättre emokognition. Den 

kan också, enligt Elisabet Adell, ha ett värde 

i mötet mellan patient och läkare på ett mer 

praktiskt plan. 

– Jag som läkare får ett annat perspektiv. 

Det låter enkelt, men ibland kan det handla 

om att humaniora är ett bra samtalsämne i 

min relation med patienter. Det är tryggt att 

kunna luta sig mot något annat än bara labbresultat, 

fortsätter hon. 

I relation till sin egen yrkesroll och kanske 

i viss mening i relation till läkarvetenskapen 

i stort, framhäver Elisabet Adell fördelarna 

med en kurs i Medical Humanities. 

– Humaniora i Sverige kan lätt få stämpeln 

att det inte är vetenskap. Men då tycker 

jag man har missat vad det handlar om att 

vara människa. I läkaryrket är man ju i allra 

högsta grad involverad i människors liv och 

inte bara i deras sjukdomar. Ett förmänskligande 

av skolmedicinen som Medical Humanities 

innebär tror jag bara är en fördel 

för läkarkåren. Jag tror till och med att man 

kan bli en bättre läkare genom den här typen 

av kunskap, säger Elisabet Adell. 

6 



Bibliotek bakom lås och bom 

Läsning skapar tankar och ger en möjlighet till reflektion. Jurister och läkare 

får perspektiv på sina yrkesroller och elever på sin vardag. Men hur ser 

fångar på Tidaholmsanstalten på läsningens betydelse Framsidan följde 

med fängelsebibliotekarie Peter Bernhorn in bakom murarna. 

Text: Fredrik Swedemyr 

På golvet står två plåtlådor med böcker. Peter 

har plockat ihop dagens beställningar från 

andra sidan muren, den drygt 8 meter höga 

muren på Tidaholmsanstalten. 

– Det är den mest förbluffande bredden 

på beställningar. Det kan vara allt ifrån böcker 

om dykning till biogas och olika biografier. 

Det är inte bara förströelseböcker, utan även 

mycket facklitteratur. Kurslitteratur står för 

en stor del av fjärrlånen. Även klassiker på 

andra språk har ökat, berättar Peter när han 

lastar in plåtlådorna i baksätet på sin bil. 

Två gånger i veckan kör Peter till anstalten 

strax utanför själva samhället för att bemanna 

det lilla biblioteket. 

Hög säkerhet ställer krav 

Det klickar till i den taggtrådsförsedda gallergrinden 

och vi går in mot den höga muren. 

Kameror följer våra steg och framme vid 

järndörren klickar det till igen och vi kommer 

in på en slags förgård. Bakom tonade 

rutor sitter personalen i centralvakten. De 

övervakar och öppnar. Innanför ytterligare 

en dörr få vi lämna in våra mobiltelefoner i 

små skåp. Min dator och kamera får jag också 

lämna i ett skåp innan vi går in i en sluss 

där våra kläder scannas och vi får passera en 

metalldetektor. Peter lägger plåtlådorna på 

bandet och går utan pip genom detektorbågen. 

Varje anstalt i Sverige är klassad i olika 

säkerhetsnivåer från A-F. Kumla och Hall 

har den hårdaste säkerhetsnivån A. Därefter 

kommer Norrtälje och Tidaholm, som är 

klass B anstalter. 

– Säkerheten är hård och det ställer ju lite 

speciella krav på verksamheten, säger Peter 

och plockar ut ett passerkort ur ett skåp med 

kådlås. 

Efter att ha passerat ytterligare några 

plåt- och gallerdörrar med taggtråd kommer 

vi till slut fram till det lilla biblioteket. En 

soffa, några stolar, ett skrivbord som tjänar 

som informationsdisk, en tidskriftshylla, en 

boksnurra och så klart, bokhyllor. Det är inte 

stort, men rymmer tillräckligt mycket för att 

kunna ge service åt de drygt 200 intagna. 

– Varje avdelning har 20 minuter på biblioteket 

och det brukar komma mellan fem 

och tio personer åt gången. Uppskattningsvis 

är det kanske omkring hälften av de intagna 

som nyttjar biblioteket, berättar Peter 

vidare. 

Enkla redskap 

Biblioteket ligger i den del av anstalten som 

samlar olika aktiviteter som sport, träning 

och utbildning. Fångarna slussas mellan 

aktiviteterna. Kriminalvården genomför 

en riskbedömning för varje intagen. Den 

organiserade brottslighetens grupperingar 

gör att det finns en hotbild mot vissa av de 

intagna. Det rigida säkerhetsarrangemanget 

går bland annat ut på att kunna hantera dessa 

motsättningar. Vissa fångar ska helt enkelt 

aldrig mötas i korridoren, eller i biblioteket 

för den delen. 

Illustration:Foajé 



Peter Bernhorn förmedlar litteratur under 

speciella omständigheter. Böckerna till 

fängelset bär han med sig i två plåtlådor. 

Peter låser upp en dörr och lägger in sina 

saker i ett litet anslutande rum. Plockar fram 

ett kollegieblock och en kortlåda och sätter 

sig bakom skrivbordet ute i biblioteket. Här 

finns ingen dator, ingen internetuppkoppling. 

Här gäller bara penna och papper. Allt 

för att minska risken att de intagna ska kontakta 

någon på utsidan. 

Det finns i dagsläget ingen specifik 

programverksamhet på biblioteket. 

Kriminalvården driver däremot en 

rad olika behandlingsprogram för att 

motverka återfall i brott eller missbruk. I 

de här sammanhangen kan det hända att 

programledarna behöver böcker kring något 

specifikt tema. Naturligtvis är de som studerar 

innanför murarna i behov av kurslitteratur 

och andra böcker. Peter ser egentligen ingen 

skillnad på sin roll som folkbildare under de 

här speciella omständigheterna och på ett 

vanligt bibliotek. 

– Jag försöker förmedla bra kultur. 

Många vill ha tips och jag försöker ge något 

som gagnar dem själva och kanske samhället 

i stort. Men jag vill inte ge några pekpinnar 

heller, säger han. 

Tid för läsning 

Klockan närmar sig 13.00 och den första 

gruppen kommer till biblioteket för att låna 

böcker. Det är en lite mindre grupp på tre. 

Vi kan kalla dem Jens, Anders och Mikael. 

De kommer från en avdelning med självhushållning, 

vilket blanda annat betyder att de 

intagna själva ansvarar för maten. 

– Vi skulle ju tagit med en påse med bullar. 

Vi har bakat jäkligt goda kanelbullar, 

säger Jens och sätter ner en urdrucken kaffekopp 

på bordet. 

Rutiner och aktiviteter är väldigt viktigt 

för de intagna. Litteratur och läsning är naturligtvis 

ett sätt att få tiden att gå. 

– Jag har inte varit så intresserad av litteratur 

tidigare. På utsidan får man planera 

in läsningen. Men här på insidan har man 

mycket tid och tar sig tid att läsa. 19.30 låser 

de in oss och då är det ryggläge som gäller, 

säger Anders. 

Jens och Anders delar ett intresse för bilar 

och motorer. Vid ett tillfälle diskuterade de 

hur mycket ren bensin man får ut av ett fat 

råolja, vilket senare ledde till att de började 

läsa böcker om oljeraffinering. 

– Jag kommer inte ihåg exakt hur mycket 

det handlade om. Men vi kom fram till att 

det var bättre att köra på diesel, säger Jens 

och skrattar. 

Förutom att djupdyka i den specifika 

frågan kring drivmedel, läser de gärna faktaböcker 

om alltifrån navigering till träning. 

Men det finns även utrymme för reseskildringar 

och litteratur som ligger utanför rena 

fakta. Mikael är den i trion som har fastnat 

för deckare. 

– Jag har fastnat för det enkla. Det är så 

långt från verkligheten, men ändå så nära. 

Att läsa hjälper en att fokusera och förebygger 

att man inte hittar på massa dumheter, 

säger han. 

”Läsningen ökar kunskapen 

och man får mer 

självkännedom. Som man 

känner sig själv känner 

man andra och man får 

perspektiv. Det kan säkert 

minska risken att man 

hamnar här igen.” 

Ökad självkännedom 

Att litteraturen och läsningen är ett sätt att få 

tiden att gå, kan ju i det här sammanhanget 

kännas som en självklarhet. Det finns ingen, 

åtminstone från ett biblioteksperspektiv, 

medveten strategi för att läsningen skulle 

vara brottsförebyggande. Men på något plan 

håller Mikael, Jens och Anders med om att 

läsning ändå kan bidra till att skapa reflektion 

och tankar kring varför de en gång hamnade 

här. 

– Det tror jag den gör. Läsningen ökar 

kunskapen och man får mer självkännedom. 

Som man känner sig själv känner man andra 

och man får perspektiv. Det kan säkert 

minska risken att man hamnar här igen, 

säger Jens. 

8 



Möten som skapar läslust 

En klassisk verksamhet med stor betydelse 

Mycket kan sägas om läsning och dess betydelse. Biblioteken har 

naturligtvis en unik roll som förmedlare av litteratur. Ett sedan länge 

etablerat sätt att främja läsning är Boken kommer. Framsidan har mött 

boken-kommerlåntagaren Ulla Lundström, som berättar om sin läsning. 


Evamaria Bjelkenäs bläddrar i listor och 

plockar ihop dagens bokkassar. Hon jobbar 

som socialbibliotekarie på Orust och ansvarar 

för boken-kommer verksamheten sedan 

sju år tillbaka. 

– För mig är det här en mer personlig service. 

Det kan finnas enstaka låntagare som 

man har täta kontakter med vid lånedisken 

också. Men inte på det här sättet, säger Evamaria 

och letar i hyllan efter en bok till en 

konst- och arkitekturintresserad dam. 

– Den här tror jag kan passa henne, fortsätter 

hon och tar en bok om europeisk arkitektur. 

Evamaria registrerar lånen och kollar samtidigt 

så att ingen får samma bok två gånger. 

De böcker hon plockar ihop i varje kasse är 

en blandning av beställningar och, får man 

väl säga, väl underbyggda chansningar. Hon 

radar upp påsarna vid utgången och hämtar 

jackan för dagens körning runt Orust. 

Ett samtal om litteratur 

Hemma i köket sitter Ulla Lundström och 

väntar på sina böcker. Det är fem veckor sedan 

Evamaria ringde på dörren senast. Nu 

är det dags igen. 

– Det här är så värdefullt. Vi har lärt 

känna varandra och kan samtala om böcker. 

Var femte vecka är jag duschad och klar och 

bara väntar på att Evamaria ska komma, säger 

hon och skrattar. 

Varje möte är inte bara en leverans. Även 

om tiden är begränsad, finns det utrymme 

för ett samtal. Ett samtal om livet, dåtid och 

nutid och inte minst, ett samtal om böcker. 

Ulla Lundström har jobbat som bibliotekarie. 

Hon jobbade en tid på Dicksonska folkbiblioteket 

i Göteborg och fortsatte sedan 

på Handelshögskolan. 

– Efter tio år kom det en elev som hade 

varit ute och rest i Europa och sa: Sitter fru 

Lundström här fortfarande med samma vikning 

på skjortan. Då tyckte jag det var dags 

att byta jobb, berättar Ulla. 

Därefter hängde hon handväskan på en 

staty av Amor på socialhögskolans bibliotek, 

där hennes yrkesbana fortsatte innan hon 

slutligen gick över till kommunal förvaltning. 

De sista yrkesåren ägnade hon bland annat 

till att bygga upp Göteborgs kommuns förvaltningsbibliotek. 


– Jag har alltid tyckt det var roligt att gå 

till jobbet. Men jag gick vid 63 år och jag har 

inte saknat det någon gång. 

Stor betydelse 

Litteraturen har minst sagt haft en stor roll 

genom hennes nu 82-åriga liv. Förutom den 

rent yrkesmässiga hanteringen av böcker 

i biblioteksvärlden, har läsningen haft stor 

betydelse. 

– Jag läser allt möjligt. Man hittar alltid 

guldkorn om man bara har ett öppet sinne. 

I många år läste jag facklitteratur. Jag är inne 

i en period med biografier och lyrik. Jag fick 

ett tips om Bob Hansson av ett barnbarn 

och lånade en bok. Nu har jag läst honom 

och vi kan prata om Bob Hansson, hon och 

jag. Det tycker jag är roligt, berättar Ulla, 

bakom en hög med böcker som toppas av 

Lars Noréns självbiografi. 

– När jag var tolv år fick jag ledgångsremautism 

och var mer eller mindre bunden 

till sängen. Det enda jag kunde göra var att 

läsa. Att läsa betyder nästan allt för mig. Det 

är nog så spännande att lägga sig med en 

Evamaria Bjelkenäs möter Ulla Lundström i ett samtal om litteratur. Evamaria förmedlar 

både läsglädje och en stunds samvaro. 

bok. Jag måste alltid ha böcker på gång. Jag 

kunde stå i en sådan där gammal postkö och 

tänka på Fröding och nästan börja läsa högt 

ur mina tankar. Litteraturen är något man 

alltid har med sig, säger Ulla Lundström. 

Boken kommer på nätet 

En möjlig utveckling 

I ett antal kommuner kan äldre 

hålla kontakt med vårdpersonal 

och sina anhöriga via en bildtelefon. 

Tekniken ska underlätta 

vardagen för personer med olika 

typer av kroniska sjukdomar. Det 

finns också en målsättning att 

öka den sociala delaktigheten i 

informationssamhället. Regionbiblioteket 

har intresserat sig för 

tekniken som en möjlig utveckling 

av boken-kommer. 

– Den äldre befolkningen kommer att öka 

dramatiskt i framtiden. Biblioteken måste 

ha en framförhållning om man vill kunna 

ge en god service åt alla. Att kommunicera 

via webbkamera med låntagaren, kan vara 

ett sätt. Bibliotekarien och låntagaren kan se 

varandra medan de talar om läsupplevelsen. 

Man kan öka antalet låntagare men fortfarande 

ha god kvalitet kanske tom bättre än idag, 

säger Heidi Carlsson Asplund, konsulent på 

regionbiblioteket. 

Tekniken heter ACTION (Assisting Carers 

using Telematics Interventions to meet 

Older people’s Needs) och startade som ett 

EU-projekt i slutet av 90-talet. I Sverige har 

Institutionen för vårdvetenskap vid Högskolan 

i Borås varit en drivande kraft i utvecklingen. 

I dagsläget finns ACTION i 22 

svenska kommuner. 

Kommunikationen sker över nätet. 

Det som behövs är en dator med en bredbandsuppkoppling, 

en webbkamera och en 

speciellt utvecklad programvara. Förutom 

program och funktioner som ska underlätta 

vård i hemmet, finns också en möjlighet att 

bilda intressegrupper och spela Alfapet online. 

– Man kan skapa möten med personer 

som har samma intressen. Här kan man tänka 

sig att köra bokcirklar och att man träffas 

för att prata litteratur, säger Lennart Magnusson 

forskare på Högskolan i Borås och 

VD för ACTION Caring. 

I dagsläget finns inget projekt formulerat 

för att applicera ACTION i bibliotekssammanhang. 

Heidi Carlsson-Asplund på Regionbiblioteket 

har så här långt bekantat sig 

med tekniken och dess möjligheter. 

10 


I Sverige har vi ännu inget formellt litteraturhus. Det närmsta vi 

kommer i dagsläget är Kulturhuset i Stockholm, som i vissa fall 

definierar sig som ett litteraturhus. I Nynäshamn finns det en 

plan att bygga ett kring Moa och Harry Martinssons, och Ivar 

Lo-Johanssons författarskap. Men vad är egentligen ett litteraturhus 

och vilken relation har man till biblioteket Framsidan 

har rest till Oslo för ett besök på Europas största litteraturhus. 



Ett hus för litteraturen 

En utmaning eller möjlighet för biblioteken 

Ett hus fullt med olika aktiviteter och med litteraturen i fokus. Litteraturhuset 

i Oslo är ett ställe dit folk med ett intresse för litteratur kan mötas kring 

en skrivarkurs, en föreläsning, musik eller ett glas vin. Men det är inte bara 

ett ställe där man kan uppleva litteraturen. Det är också ett ställe där det 

skrivna ordet tar form. 


Litteraturhuset ligger i en livlig korsning norr 

om Slottsparken. På fjärde våningen står en 

laptop på tomgång på ett lågt soffbord mittemot 

en diskbänk full med koppar och halvfulla 

kaffepaket. 

– Detta är ett ställe där man inte bara kan 

uppleva litteratur, utan även skapa litteratur, 

säger Monica Helvig, driftsansvarig på Litteraturhuset. 

Runt 150 registrerade användare delar på 

ett antal arbetsrum och en skrivsal i Litteraturhusets 

toppvåning. En del sammanslutningar 

som norska författarcentrum abonnerar 

en del av rummen. Andra med det 

skrivna ordet som bas, kan ansöka om att 

få tillträde till denna våning för ett litterärt 

skapande. Det handlar inte enbart om författare 

i någon slags traditionell innebörd. 

Utan det kan vara debattörer eller skribenter 

i en vidare mening, så länge det inte handlar 

om rena studier. 

– En del sitter kanske hemma och skriver 

och vill komma hit en dag i veckan, för att 

ta del av vad som sker i huset och få möta 

andra, fortsätter Monica Helvig. 

Litteraturhuset i Oslo har på kort tid skapat en omfattande och välbesökt verksamhet. Monica 

Helvig är driftsansvarig och ser inte Litteraturhuset som en konkurrent till biblioteket. 

Omfattande program 

Litteraturhuset har sedan starten haft en intensiv 

programverksamhet. I dagsläget trycker 

man ett program i kvartalet. En fjärdedel 

av alla aktiviteter sker i Litteraturhusets egen 

regi. Resten är arrangemang där olika externa 

aktörer hyr in sig. Det kan vara ett panelsamtal 

kring exempelvis rasism signerat Aftenposten 

eller ett seminarium om demokratisk 

kontroll över finansmakten arrangerat av 

Norska Attac eller ett öppet möte om norska 

intressen i en globaliserad värld arrangerat av 

norska utrikesdepartementet. 

– När vi tänker litteratur, tänker vi brett. 

Det är inte bara böcker, utan vi försöker 

hitta ingångar till litteraturen genom kanske 

film och musik. Vi försöker också hitta olika 

teman, så att en författarintervju inte bara 

blir ett samtal om den senaste boken, berättar 

Monica Helvig. 

Böcker och vin 

Hela huset är byggt efter en idé om öppenhet. 

Det ska finnas en öppenhet inför litteraturen 

och det ska ge en känsla av att vara 

öppet för alla. I entrén i det som en gång 

var en lärarhögskola, ligger själva café- och 

restaurangdelen i ena halvan. I den andra 

halvan står böckerna på rad längs väggarna 

12 



i det som är bokhandeln. Att böckerna på 

litteraturhuset är till salu, är en av de saker 

som tydligast skiljer litteraturhuset från ett 

kulturhus eller bibliotek. I kassan sitter butikschef 

Inger Stenersen. Hon är utbildad 

bibliotekarie och har över tio års erfarenhet 

från bibliotek bakom sig. 

– Jag känner att jag kommer mycket 

närmre litteraturen här. På biblioteken kan 

det ibland vara ett visst eftersläp när det gäller 

nyheter. Jag känner också att jag får prata 

mer om böcker här. Här möter jag också 

både läsare och författare. Det jag kan sakna 

lite är samtalet med barn och unga. Skolorna 

kommer inte hit för att köpa böcker. Men vi 

kan alltid försöka hitta nya kanaler för att nå 

denna målgrupp, genom exempelvis föräldrarna, 

säger hon. 

Bokhandeln på litteraturhuset är en del 

av de stora bokhandlarna i landet. Samtidigt 

har man infört en del krav för att utbudet 

ska passa ambitionerna med litteraturhuset. 

Det handlar bland annat om en satsning på 

att ha mycket litteratur på originalspråk och 

att utbudet ska reflektera bredden i verksamheten. 

Det ska finnas utrymme för mer än 

bestsellers och de senaste böckerna. 

Bibliotekssamarbete 

Litteraturhuset drivs av en ideell förening. 

När det invigdes för drygt ett år sedan fanns 

det en del kritik kring att man skulle ta besökare 

från biblioteken. Något Monica Helvig 

tycker rimmar illa med hur det ser ut idag. 

– Vår verksamhet är mer kompletterande. 

En del har velat peka på en konflikt, men 

det finns ingen grund i detta. Vi har ett bra 

samarbete med biblioteken på bland annat 

barn- och ungdomssidan, säger hon. 

En del externa aktörer har ett mer regelbundet 

samarbete med Litteraturhuset och 

står återkommande för olika arrangemang i 

programutbudet. Deichmanska biblioteket 

i Oslo är en av dessa. Även om förutsättningarna 

och verksamheternas innehåll är 

olika, finns det i viss mening en gemensam 

strävan. 

– Vi har inga böcker till utlån, utan säljer. 

Men vårt huvudmål är att inspirera till 

läsning, att både direkt och indirekt sprida 

intresset för litteratur. Det kommer även 

biblioteken till del, säger Monica Helvig. 

Fakta Litteraturhuset 

Yta: 35 000 m2 

Antal besök: ca 200 000 (under första året) 

Ligger i en byggnad från 30-talet som tidigare 

var en lärarhögskola. Sex olika scener 

för uppläsningar, debatter eller seminarier. 

Ett barnrum för bland annat sagostunder. 

Café/restaurant och bokhandel. Arbetsplatser 

för skribenter och en författarvåning för 

övernattning. 

Norge 

Oslo 

Drivs av en icke vinstdrivande stiftelse med 

stöd av institutionen Fritt ord, som bland annat 

främjar yttrandefrihet. Får stöd fram till 

2014 och ska därefter stå på egna ben. Den 

huvudsakliga intäkten får man genom att 

hyra ut lokaler för olika arrangemang. Den 

övergripnade målsättningen är att främja litteratur 

och läsning. 

Göteborg 

Danmark 

Malmö 

Grafik: Fredrik Swedemyr 



Två spelare på samma planhalva 

Biblioteket och Litteraturhuset spelar mot samma mål. Vem har bollen 

– Vi biter ihop tänderna och ler samtidigt, säger Liv Sæteren bibliotekschef 

på Deichmanske bibliotek i Oslo. 

Sedan Litteraturhuset öppnade har Deichmanske bibliotek varit en av de 

stående externa arrangörerna. Man har ett gott samarbete. Men samtidigt 

kan konkurrensen om framtida besökare bli hård. 


När Litteraturhuset i Oslo slog upp portarna 

i oktober förra året var det kanske inte glädje 

det första som kantade Liv Sæterens arbetsdagar. 

– Kring 2000 tog vi fram en plan för det 

framtida huvudbiblioteket i Oslo och vi hade 

delat med oss av vårt koncept, som beskrev 

innehållet i det nya Deichmanske bibliotek. 

Vi hade allt det som idag finns på Litteraturhus, 

utom författarvåningen, säger hon. 

– Litteraturhusen på andra ställen i Europa 

har inte så omfattande verksamhet, 

som här i Oslo. De har gått rakt in i det som 

biblioteken bör syssla med. Det blir en stor 

utmaning för oss, fortsätter Liv Sæteren. 

Två litterära arenor 

Institutionen Fritt Ord står bakom litteraturhussatsningen 

och enligt Liv Sæteren är det 

en institution med större ekonomiska resurser 

än det offentligt drivna biblioteket. 

Det nya Deichmanska ska står klart någon 

gång 2014. Även om de ekonomiska 

förutsättningarna är olika, har biblioteket 

redan nu satsat hårt på litteraturförmedling. 

Ambitionen är också att bli ledande på området. 

– Nya Deichmanske bör vara den naturliga 

mötesplatsen för boklansering, där författarna 

sprättar upp sina nya böcker bland 

hyllorna. Det ska också vara den naturliga 

mötesplatsen för diskussion och dra till sig 

varje nobelpristagare, säger hon vidare. 

”Jag tror inte man 

kan få för mycket 

litteraturförmedling. Vi 

kan också komplettera 

varandra. Biblioteket 

har en möjlighet att nå 

grupper som aldrig skulle 

kliva innanför dörrarna 

på Litteraturhuset.” 

Gott samarbete 

Liv Sæteren. 

Samtidigt har Deichmanske bibliotek och 

Litteraturhuset ett bra samarbete. Biblioteket 

står återkommande för en del av arrangemangen. 

På en vägg i trapphuset på 

Litteraturhus hänger också en karta, där alla 

stans biblioteksfilialer är utritade. Kartan är 

en kreativ tolkning av illustratören och barnboksförfattaren 

Lars Friske, vars illustrationer 

även är en del av Deichmanskas grafiska 

profil. Kartan är en symbol för detta samarbete. 

– De som jobbar på Litteraturhuset är 

väldigt seriösa och gör ett bra arbete. Vi lägger 

några av våra arrangemang där och vi 

har ett gott samarbete. Jag tror inte man kan 

få för mycket litteraturförmedling. Vi kan 

också komplettera varandra. Biblioteket har 

en möjlighet att nå grupper som aldrig skulle 

kliva innanför dörrarna på Litteraturhuset, 

säger Liv Sæteren. 

En kan gå längre 

Hon ser också ett stort värde i Litteraturhusets 

möjlighet att skapa debatt kring känsliga 

frågor. 

– Biblioteken är under offentlig styrning. 

Det ligger i sakens natur att det kan vara svårt 

att bjuda in kontroversiella författare eller 

lyfta känsliga ämnen. Det borde inte vara så, 

men det finns ibland en politisk styrning. En 

institution som Litteraturhuset borde kunna 

sätta ljuset på svåra frågor och det kan vara 

ett bra komplement, säger Liv Sæterne. 

14 



Ett ”hang-around” i Oslo 

Gunnar Südow har besökt Litteraturhuset i Oslo. Han imponeras av 

utbudet i bokhandeln och den omfattande programverksamheten. 

Men undrar samtidigt varför det ännu inte finns ett litteraturhus i Sverige. 

Litteraturhuset i Oslo. FOTO: Fredrik Swedemyr 

På en vägg i en av trapphallarna i Litteraturhuset 

i Oslo står namnen och orterna på 

andra Litteraturhus hus runt om i Europa; ja 

t o m utanför – det mest fjärran är i Quebec. 

Det är ett imponerande antal, främst från det 

tyska språkområdet, och det var där det hela 

började med ett hus i Berlin redan på slutet 

av 80-talet, flera tillkom på 90-talet. Idag kan 

man där erbjuda 5 littterära hus, salonger, 

scener till och för litteraturen. 

Men här finns också franska och italienska, 

och Norden är representerat mycket 

väntat av LiteraturHaus Köpenhavn, vars 

verksamhet har varit igång sedan 2005, och 

är lokaliserad i en gammal Metodistkyrka i 

Nörrebro och vars driftige chef nyligen fick 

ett fint pris för sina insatser. 

Förvånande och lite förvirrande är namnet 

Litteraturhus Stockholm där på väggen 

– vad som avses, visar det sig är Kulturhuset 

i Stockholms ökade satsning på litteratur 

och läsning, och där man särskilt lyfter fram 

Internationell Författarscen som ett gott exempel. 

Detta sänder onekligen en tanke och 

ställer frågor Hur ska man egentligen definiera 

Litteraturhus Och varför har de ännu 

inte till fullo etablerats i Sverige 

Det som hörs i Sverige f n är att Nynäshamn 

har ambitioner: Sveriges första Litteraturhus 

på gång… proklamerar man, planerad 

invigning våren 2009, och ska inhysas i 

ett gammalt elverk. Huvudsponsor är kommunen 

och verksamheten skall kretsa kring 

Moa och Harry Martinssons, och Ivar Lo- 

Johanssons författarskap – Gott så. 

Men varför är vi inte redan med – är det 

än en gång i den berömda efterkälken som 

Sverige åker i 

Med en penningstark stiftelse i ryggen 

och ett snabbt agerande skapade man i Oslo 

i den gamla lärarhögskolan Europas största 

Litteraturhus. Det öppnade hösten 2007 och 

har på ett drygt år haft närmare en kvarts 

miljon besökare. 

Och vad är det då som besökare man 

imponeras av Först och främst är det öppethållandet 

och flödet av människor och 

program – och bokhandelns utbud och 

upplägg. 

En blåsig tisdag med snön hängande i 

luften i oktober när vi var där från mitt på 

dagen till sena kväll, en ständig till- och avströmning 

av människor som ökade timme 

för timme. 

Ett café med mat och dryck, även öl och 

vin, som håller öppet till 00.30 eller till 03.30, 

fullsatt efter 18 som ligger mitt emot Norlis 

bokhandelsfilial, i två plan, som bara har 



böcker – vilken lisa för själen. Gå på upptäcktsfärd, 

hitta smala smala titlar från små 

små förlag, mycket på originalspråk parat 

med aktuell utgivning av etablerade författare, 

debutanter eller nominerade pristagare. 

Bokhandelns uppställning, att ha böckerna 

efter land ger nya och fräscha infallsblickar 

på världens litteratur. 

Den här tisdagen när vi kom vid lunchtid 

hade ett stort företag hyrt en av de större 

samlingssalarna för information och samkväm. 

Lite senare på dagen i en annan sal 

i en annan del av huset – där ena väggen är 

en målad porträttsamling av norska litterära 

storheter, och de är många - fortsätter en 

skrivarcirkel sin andra dag under ledning av 

en erfaren författare. 

När mörkret verkligen har lagt sig över 

Oslo, de levande ljusen tänts i caféet, sorlet 

ligger på en angenäm nivå, och klockan närmar 

sig 19 är det så dags att till absolut sista 

plats fylla salen som kallas Nedjma - tar en 

bra bit över 100 personer – för en bokpresentation. 

Författaren och journalisten Peter 

Normann Waage har skrivit en tegelstensstor 

bok som heter, ”Jeg – individets kulturhistorie” 

som handlar om människans upplevelse 

av sig själv och hur den förändrats genom 

historien och skildrats i t e x filosofin och i 

litteraturen. Beledsagare och samtalspartner 

var den i Norge alles närvarande Thomas 

Hylland Eriksen. Det var ett givande samtal 

om ett svårt ämne och efteråt satt Waage och 

signerade de på plats försålda böckerna, så 

att pennan glödde. 

Och precis samtidigt i en annan sal, i en 

annan del av huset satt 100 personer och 

lyssnade till ett panelsamtal mellan journalister 

och politiker som kretsade kring det 

kommande amerikanska presidentvalet. 

Och i en annan del… ja, så verkar det 

hålla på dag ut och dag in i detta hus. Ständigt 

nya programpunkter, ständiga möten 

med Litteraturen som största och minsta 

gemensamma nämnare. 

Vilken tur de har Osloborna som har 

detta som ett riktigt bra ”hang-around”. 

Text: Gunnar Südow 

En nysatsning på litteraturförmedling 

Högskolan i Borås och Institutionen Biblioteks- och informationsvetenskap 

slår ett slag för litteraturen. Under höstterminen 2009 startar en kurs i 

litteraturförmedling på kvartsfart och distans. Kursen är fristående och 

därmed också öppen för redan yrkesverksamma. 


Litteraturförmedlingens ställning har varierat 

på Bibliotekshögskolan i Borås. Fram till 

slutet av 90-talet fanns det en valbar kurs i litteraturförmedling, 

som försvann i samband 

med att utbildningen reviderades och fokus 

hamnade mer på informationsteknologi. 

Men nu är litteraturförmedlingen tillbaka 

och i en utökad tappning. 

– Vi gör en kraftinsats. Den här kursen 

än den tidigare är större och omfattar 15 

högskolepoäng. Vi upplever att det finns en 

efterfrågan och ett behov nu. Som lärare i litteraturrelaterade 

ämnen, ser jag naturligtvis 

positivt på det här, säger kursansvarig Skans 

Kersti Nilsson på Institutionen för Biblioteks- 

och informationsvetenskap. 

Kursen ges på distans och kvartsfart. 

En anledning till detta är att man samtidigt 

vill skapa en större möjlighet för redan yrkesverksamma 

att gå kursen. Kursen har 

hämtat sin inspiration från Metodutveckling 

i skönlitterärt arbete, MUSA, med teman 

som exempelvis Litteratur och läsning, Litterär 

värdering och Kommunikation och 

förmedling. 

Främjar litteraturförmedlingen 

Kursen avslutas med ett projektarbete kring 

litteraturförmedling. Efter avslutad kurs ska 

deltagarna bland annat kunna lägga upp en 

strategi för läsfrämjande projekt och tillämpa 

kunskaper som främjar god och effektiv litteraturförmedling. 

– Det är viktigt att stimulera kontakten 

mellan besökare och personalen på biblioteket. 

Läsning är viktigt och utvecklande 

för många människor. Därför är det också 

viktigt att kunna prata om litteratur och att 

bibliotekarierna har ett självklart förtroende 

när det gäller det litterära samtalet. Det ska 

vara en naturlig del av verksamheten, säger 

Skans Kersti Nilsson. 

16 



Stimulerar till läsning och lärande 

Ett bra samarbete ger eleverna en möjlighet att växa 

Det talas i vissa sammanhang om biblioteket som ett nav. Ett nav för 

kulturen och den lokala utvecklingen. På Fässbergsgymnasiet i Mölndal 

kan man tala om biblioteket som ett kunskapsnav i skolan. 

Text och foto: Fredrik Swedemyr 

På Fässbergsgymnasiet har man jobbat aktivt 

med att skapa en bra lärandemiljö, som 

inte bara ska stimulera till läsning, utan även 

fungera som en integrerad del av själva undervisningen 

på skolan. En ambition som 

också resulterade i utmärkelsen ”Årets skolbibliotek 

2008”. 

– Det är en gemensam mötesplats till 

elevernas bästa, säger Barbro Holmstrand, 

bibliotekarie på Fässbergsgymnasiets skolbibliotek. 

Många delar 

Det som kallas Studiecentrum är en samverkan 

mellan olika enheter. Förutom själva 

biblioteket med alla dess resurser, finns det 

en läs- och skrivstudio för elever med olika 

typer av läs- och skrivsvårigheter. Där kan 

eleverna bland annat få läroböcker inlästa, 

hjälp med uppsatsskrivande och annat språkstöd. 

Sedan har man Äpplet, som är ett studierum 

bemannat av lärare, där eleverna kan 

få extra hjälp med läxor eller kanske plugga 

inför ett prov. 

– Det är bra att det finns och att man kan 

få stöd när man behöver, säger Johanna Elbert 

som tillsammans med kompisen Alicia 

García sitter vid ett runt bord och jobbar 

med ett arbete om hornhinnetransplantation. 

Zalmai Herman och Barbro Holmstrand är bibliotekarier på Fässbergsgymnasiet. De är en del 

av Studiecentrum, ett ställe för såväl läsning som lärande. 

– Här har vi tillgång till böcker, datorer 

och allt. Det är bra att det finns lärare och 

det är lugnt, säger Alica. 

Till för alla 

Bland annat har eleverna tillgång till lexikon 

på en rad olika språk. Lärarna har olika pass 

och ibland bemannar studenter från Chalmers 

katedern, som mot en viss ersättning 

hjälper eleverna med främst matematik. 

– Det är till för alla. För dem som kämpar 

för att bli godkända och för dem som kämpar 

för MVG. Studiemotivationen är hög, eftersom 

det bygger på frivillighet, säger Ulla 

Leissner som är en av två samordnare för 

Äpplet. 

Verksamheten bygger också på att det ska 

finnas en studiemiljö som främjar elevernas 

olika inlärningsstilar. Vissa kanske behöver 

mjuka stolar, andra hårda, en del behöver 



Johanna Elbert och Alicia García läser Naturvetenskapliga programmet med biomedicinsk inrikting och jobbar med ett arbete om hornhinnetransplantation. 

De uppskattar den hjälp de kan få på Fässbergsgymnasiets Studiecentrum. 

läsa i grupp eller kanske rent av lyssna på en 

text. Det handlar till stor del om att kunna 

möta individuella behov. 

– Detta är ett växthus för elever och lärare. 

Vi försöker få dem att känna sig hemma 

och trygga, säger Ulla Leissner vidare. 

I anslutning till biblioteket finns också ett 

Datortek med 16 datorer, som eleverna får 

använda utanför lektionstid. 

– Grundsyftet är att alla elever ska använda 

datorer i undervisningen. Ofta frågar 

lärarna om alla har tillgång till dator hemma. 

Men det är inte alltid man vågar säga nej. I 

andra fall kanske en elev har många syskon 

hemma eller en dator, men ingen uppkoppling. 

Detta är till för att alla elever ska ha 

samma förutsättningar, säger Susanne Larsson, 

som är värd för Datorteket. 

Del av undervisningen 

Förutom de olika enheterna, är biblioteket i 

sig naturligtvis en resurs för både elever och 

lärare. Lärarna kan beställa klassuppsättningar 

av vissa böcker och biblioteket är också en 

integrerad del av undervisningen. 

– Har en lärare ett speciellt tema i undervisningen, 

ställer vi exempelvis fram en vagn 

med litteratur som på olika sätt anknyter till 

temat, berättar bibliotekarie Zalmai Herman. 

– Vi har god tillgång på medier, böcker, 

tidskrifter och bra databaser. Vi undervisar 

även i källkritik och internetsökning, fortsätter 

han. 

Hjälp på olika spårk 

Zalmai talar också flera olika språk och kan 

hjälpa eleverna på andra språk än svenska. 

– Ibland förklarar jag begrepp som ”plädering”. 

Det kan vara svårt när det kanske 

inte finns några synonymer på andra språk. 

Ibland hjälper jag också till med läxor på 

elevernas modersmål, berättar han vidare. 

Idén med Studiecentrum bygger på ett 

nära samarbete mellan bibliotekarierna och 

lärarna på skolan. 

– Det fungerar bra och vi har ett tight 

samarbete. Det spelar ingen roll vem eleverna 

frågar. Här finns ett öppet klimat. Här 

kan vi erbjuda en mångfald. Eleverna kan få 

lugn och ro, träffa andra kompisar och hjälpa 

varandra, säger Karin Sjöholm, lärare på 

Fässbergsgymnasiet. 

18 



Läsning för prestation och tolerans 

På Fässbergsgymnasiet satsar man utöver det som sker på 

Studiecentrum också extra på läsning. Ingrid Lindell, lektor i Svenska på 

Fässbergsgymnasiet har initierat ett speciellt läsprojekt. Genom projektet 

vill hon visa att läsningen har goda effekter över alla ämnesgränser. 


– Eleverna läser 30 minuter varje dag under 

en månad i årskurs ett och det går rakt över 

ämnena. Det handlar inte bara om svenska. 

Det finns kopplingar mellan läsförståelse och 

matematik. Forskning visar att tränar man 

upp sin läsning stöttar man prestationsförmågan 

i andra ämnen, säger Ingrid Lindell. 

Projektet startade redan för två år sedan i 

pilotform. Förra året var det igång i full skala 

och nu är man alltså inne på sitt tredje år. 

– För både lärare och bibliotekarier är det 

väldigt viktigt att haka på och fortsätta att 

bygga broar för att locka till läsning. Det är 

också viktigt att försöka tänka i nya banor, 

säger hon vidare. 

Att låta eleverna själva välja vilka böcker 

de ska läsa har varit en viktig komponent i 

projektet. 

– Det finns något präktigt i att tala om 

för eleverna vad de ska läsa. Ibland rekommenderar 

lärare eller bibliotekarier böcker 

som kanske mer bekräftar den egna föreställningsvärlden. 

Det är en konst att kunna 

förmedla litteratur på rätt sätt, säger Ingrid 

Lindell. 

Även om det inte har skett någon vetenskaplig 

utvärdering, så kan Ingrid Lindell se 

att det finns positiva effekter kring arbetet. 

– Man kan säga att det är ett stimulanspaket 

som lärarna tar över. Det är i varje fall 

tydligt att många tycker om att läsa. En bieffekt 

är att man har trevligt ihop och det är en 

social vinst, säger Ingrid Lindell. 

En bakgrund till projektet är olika rapporter 

om den minskade läsningen. Samtidigt 

sätter man läsningen i ett större sammanhang 

och pekar på att problemet handlar 

om mer än bara böcker. Det handlar bland 

annat om möjligheten att kunna skaffa sig en 

god utbildning. 

Projektet vilar också på forskning som 

tar upp ojämlikheter mellan kön, etnicitet 

och klass när det gäller läsning. Bland annat 

pekar Lärarförbundet i en rapport på att 

litteraturen och läsningen har betydelse för 

elevers attityder. Här visar det sig också att 

pojkar är betydligt mer intoleranta än flickor, 

exempelvis gentemot andra etniciteter eller 

homosexuella. Genom en riktad satsning på 

läsning kan man bidra till att, inte bara gynna 

elevernas skolprestation i stort, utan även att 

främja jämställdhet och tolerans. 

Elevenkät: Vad betyder läsning för dig 

– Det är en stund 

att slappna av och 

få igång hjärnan. 

Jag blir mer kreativ 

av läsning. Jag 

läser en del skönlitteratur 

på engelska 

för att få igång 

språket. 

Sophie Stöhre 

– Det ger en stund 

att koppla bort allt 

annat runtomkring 

och leva sig in i ett 

annat liv. Jag läser 

gärna något som 

har med samhället 

att göra, gärna 

verklighetsanknutet. 

Petter Pustina 

– Jag brukar läsa 

på bussen, spårvagnen 

eller när 

jag väntar. Det är 

som att klättra in i 

en egen värld. Just 

nu håller jag på 

med High Fidelity. 

Annars är deckare 

alltid kul. 

Philip Forsman 


En resa för att få insikt 

Att norrbottens fjorton bibliotek har satsat på marknadsföring känner 

väl de flesta till vid det här laget. Biblioteken har arbetat fram och 

enats om en gemensam marknadsföringsstrategi och det så kallade 

Maracasprojektet är prisbelönt. Men hur syns det ute på biblioteken Har 

de blivit bättre på att marknadsföra sig 

Text: Annica Fredberg 

Det norrländska landskapet far förbi utanför 

fönstret och regnet smattrar mot rutan. Det 

är mitten på oktober och vi sitter på en buss 

på väg från Luleå till Kalix. Representanter 

från bibliotek i Mölndal, Mellerud, Alingsås, 

Ale och Regionbiblioteket har tagit sig ända 

till Norrbotten för att få en djupare insikt 

för hur det framgångsrika marknadsföringsprojektet, 

även kallat Maracas, har landat ute 

på kommunbiblioteken. Väl framme i Kalix 

träffar vi Irene Wallin, bibliotekschef på Kalix 

kommunbibliotek och Ulla-Greta Johansson, 

bibliotekarie. 

– Det är nog inte något bibliotek i Norrbotten 

som inte tycker att det faktiskt hänt 

något sen vi satte igång, säger Irene. 

– Vi började jobba med ”vem är vi Och 

vilken bild vill vi kommunicera ut” och jag 

tror att det har stärkt oss, säger Ulla-Greta. 

Vi är kaxigare och har ett annat självförtroende. 

Låntagarna i centrum 

Maracasprojektet som pågått sedan 2005 ses 

som en utmärkt modell och det har också 

väckt stort intresse även utanför Norrbottens 

gränser. Kommunbiblioteken har med 

hjälp av Länsbiblioteket enats om ett gemensamt 

varumärke och marknadsförs nu under 

en gemensam logotyp. De fjorton biblioteken 

har fått möjlighet att lära sig mer om 

marknadsföring och tanken är att biblioteken 

ska jobba med det på ett mer genomtänkt 

och strategiskt sätt än tidigare. 

– Följderna för vårt bibliotek är bland 

annat att vi har fått tid och möjlighet att tillsammans 

med våra kolleger prata om vad 

som är viktigt i möten med låntagarna, säger 

Irene. Så snart man börjar sätta låntagarna 

i centrum, så är det ganska lätt att fortsätta 

utveckla sin verksamhet. 

En arbetsgrupp träffas för att bestämma 

teman som biblioteken ska jobba med under 

året. 

– Det brukar handla om 3-4 gemensamma 

kampanjer. Då får vi planscher och annat 

marknadsföringsmaterial från Länsbiblioteket 

som vi kan ladda ner från nätet, och som 

vi kan sätta upp i vårt bibliotek, berättar Irene. 

Vi får också utrymme att anpassa kampanjen 

till våra egna förutsättningar. Vi bjuder 

kanske in till en intressant föreläsning, 

har bokprat eller tar oss utanför biblioteket 

och syns på lite oväntade platser. 

Ett nytt tilltal 

Något som både Irene och Ulla-Greta uppskattar 

är det lättsamma tilltal på alla texter 

som används i det gemensamma marknadsföringsmaterialet. 

– Det har gjort att vi själva försöker tänka 

på hur och vad det egentligen är vi vill säga 

när vi skriver texter. Att vi tillexempel har 

lite fyndiga och lockande rubriker på våra arrangemang, 

fyller Irene i. 

– Vi är ju skolade i en kommunal organisation 

och ibland känns det som om vi är 

rädda att verka oseriösa om vi inte använder 

ett torrt och tråkigt språk, säger Ulla-Greta. 

Under projektets gång har även fyra kärnvärden; 

inspirerande, berikande, möten och paus 

utkristalliserats. Tanken är att de ska genomsyra 

biblioteken och vara en hjälp i både det 

dagliga arbetet samtidigt som utveckling av 

olika verksamheter ska ha kärnvärdena som 

bas. 

– Vi försöker använda oss av kärnvärdena 

ganska mycket. Allt ifrån när vi bestämmer 

vilka föreläsare vi ska använda oss av till 

hur biblioteksrummet ska planeras, berättar 

Irene. 

– Jag tror att framgången för projektet 

ligger i att vi alla varit delaktiga. Det är klart 

att vissa bibliotek är mindre engagerade och 

andra är väldigt aktiva men vi är alla skyldiga 

att följa med i utvecklingen och jobba med 

det moderna biblioteket. 

20 


Låt ungdomarna komma till tals 

– Alla i förorten tycker inte om hiphop eller dansar samba. Det är viktigt 

att börja anställa ungdomar från dessa områden för att utveckla hela 

Göteborgs kulturliv. Enda sättet att bryta segregation och utanförskap är 

att låta ungdomarna spontant komma in, säger Merima Muharemovic. 


I november arrangerade Västra Götalandsregionens 

kulturförvaltning Kultur i Väst en 

kommunkonferens för kommunala tjänstemän 

och politiker. Merima Muharemovic var 

en av talarna på konferensen. Att skapa ett 

reellt deltagande för ungdomar är, enligt 

Merima, en viktig faktor för att utveckla kulturen 

i regionen. Det handlar om att släppa in 

ungdomar i sammanhang där besluten fattas 

och att ungdomarna själva får vara med och 

forma vilken kultur man vill ha. Det handlar 

också om att människor, unga, äldre, med 

olika ursprung och tankar, ska få en chans 

att mötas. 

– När man har en festival i förorten kommer 

det många svenskar. Men det är inte att 

jobba långsiktigt. Svenskar och invandrare 

måste jobba ihop och skapa saker som inte 

bara konsumeras lokalt på en eller två dagar. 

Det finns många ungdomar som inte tycker 

om hiphop, som sysslar med feministisk teater, 

poesi, bildkonst eller något annat. Man 

tror det finns motsättningar mellan en slags 

förortskultur och annan kultur, men det är 

inte alltid så. Problemet är att man inte får 

mötas, säger Merima vidare. 

Ändå sedan hon var 16 år har hon varit 

starkt engagerad i olika projekt. Hon har arrangerat 

alltifrån manifestationer till fester. 

Efter gymnasiet började hon på Folkhögskolan 

i Angered, FIA. Där blev hon peppad 

att fortsätta sitt engagemang. 

– Jag anordnade fester med noll i budget. 

Artister ställde upp gratis och jag hade bra 

samarbete med föreningslivet. Det är grymt 

bra människor. Sverige går miste om mycket 

om man inte integrerar dessa människor, berättar 

hon vidare. 

Hon liknar kulturlivet med en stor sandlåda 

full med spännande leksaker. Barnen 

står och stampar runtomkring och vill börja 

leka. 

– Men så står där någon och talar om 

hur man ska leka. Det finns så många regler 

och man ska fylla i blanketter. Men vi måste 

prata om vad vi har innan. Vad har du för 

bakgrund Vad gör dina föräldrar Vilka 

barn har en naturlig ingång till att påverka 

Hur tillgången till kultur ser ut, är mycket en 

klassfråga. 

– Jag tror inte det är så stor skillnad mellan 

ungdomar i förorten och svenska ungdomar 

i glesbygden. Man måste förstå att det 

handlar om barn och ungas rätt till kultur. 

Mycket sker på fritiden, utanför skolan. Gör 

man föreningslivet mer effektivt kan det bli 

lättare att få tillträde till kulturlivet och det 

blir mer jämlikt, säger Merima. 

Idag läser Merima på Kulturverkstan. 

Hon sitter samtidigt med i olika styrelser och 

är aktiv på en rad olika håll. 

– Jag brukar kalla mig heltidsanställd eldsjäl, 

säger hon med ett leende. 

Det övergripande temat för Kultur i Västs 

konferens i november, var kulturens roll i 

samhället. Det talades om kultur som en utvecklingsfaktor 

i både social och ekonomisk 

mening. Det kan finnas delade meningar om 

kulturens roll. Men för Merima är kulturen 

en förenande kraft. 

– Kulturen är en utvecklande faktor. Det 

är bra att kunna skapa tillsammans. Då är 

det annat negativt som försvinner. Det kan 

vara bra i utsatta områden. Att arrangera 

något ihop skapar förväntningar och kan 

vara stärkande. Det finns grymma visioner 

om kulturen. Men något händer på vägen 

och man når inte ändå fram. Man måste 

jobba både på gräsrotsnivå och nationellt 

se över hur resurserna används. Finns det 

resurser för dem som bor, eller är det bara 

för dem som konsumerar Det är viktigt att 

sluta tänka kortsiktigt, att dra igång något 

ungdomsprojekt för att det ser snyggt ut 

i verksamhetsberättelsen. Det offentliga 

kulturlivet är till för alla. Alla politiker och 

tjänstemän har ett ansvar oavsett ideologi, 

säger Merima Muharemovic. 


Folk på REgionbiblioteket 

Under året har Regionbiblioteket genomgått förändringar. Vi är numera 

en del av Kultur i Väst. Förutom de rent organisatoriska förändringarna, så 

har också personalstyrkan förändrats. Här är några av våra medarbetare 

som nu har lämnat Regionbiblioteket för andra uppgifter eller för att möta 

den kommande våren på ålderns höst. 

En entreprenör med fortsatt engagemang 

Lena Skoglund började arbeta i Västra Götalandsregionen 

på samma dag som den bildades 

år 1999. Hon har arbetat tio år som 

förvaltningschef på Regionbiblioteket och 

redan från början hade hon en klar strategi 

och plan för verksamheten. Den första veckan 

minns Lena som rörig och kaotisk. 

– Det allra första jag gjorde var att springa 

runt i olika korridorer i Vänersborg för att 

försöka hitta vår budget. Budgeten från 

Länsbibliotek Bohuslän, Skaraborg samt 

Älvsborg skulle ju bli en gemensam. Denna 

budget var så försvinnande liten, att den till 

en början var svår att hitta i den enorma 

budget som skapats efter att man slagit ihop 

tre län och fyra landsting. Med god hjälp från 

ekonomiavdelningen lyckades vi till slut hitta 

den. Jag lyckades hitta pengar för de tre olika 

länsbiblioteken och skapade en budget. Jag 

minns att jag var väldigt glad att den höll 

det första året. Det var svårt att veta om alla 

budgetposter kommit med, eftersom det var 

så rörigt initialt. 

Men trots stor förvirring så fanns det 

ändå en inspirerande och kreativ nybyggaranda, 

alla var väldigt vänliga och försökte 

hjälpa till. Jag minns det som en härlig tid. 

När Lena äntligen fått sina pengar och 

satt ihop en budget var det bara att köra 

igång med verksamheten. Hon berättar att 

de allra första diskussionerna handlade om 

geografiska placeringar samt innehåll i verksamheten. 

– Jag var tydlig med att vi skulle befinna 

oss på flera olika platser i regionen. Detta 

för att vi skulle ha en känsla för vad som 

hände i biblioteksvärlden lokalt. För mig var 

det viktigt att konsulenterna inte skulle sitta 

tillsammans på ett ställe, utan leva nära den 

biblioteksverksamhet som vi skulle utveckla 

och stärka. Om alla konsulenter sitter på ett 

ställe och alla läser GP eller Borås Tidning 

blir det ofta så att dessa nyheter präglar diskussionerna 

i organisationen. Jag ville att de 

som skulle utveckla biblioteken i regionen 

också skulle ha Bohusläningen och Skaraborgs 

Allehanda eller någon annan lokal 

tidning som frukostlektyr så att de lokala 

frågorna, kulturpolitiska och samhällspolitiska, 

blir en viktig del i biblioteksdebatten. 

Alla professionella organisationer riskerar ju 

att bli introverta och därför tror jag de mår 

bra av så många vardagliga externa impulser 

som möjligt. 

När det gällde innehållet i verksamheten 

så ville Lena inte att Regionbiblioteket skulle 

behålla samma innehållsliga frågor som de 

tre tidigare länsbiblioteken arbetat med. 

– Vi skapade snabbt Kulda, Barnens bibliotek 

och andra utvecklingsprojekt som fick 

nationell bärighet. Vi var så mycket större 

än andra länsbibliotek i landet, och det finns 

ju ingen nationell operatör för folkbiblioteksfrågor 

som kan utveckla digitala bibliotekstjänster. 

Då kan man inte hålla sig inom 

regionens gränser. 

Vi har också alltid försökt att rekrytera 

lite bredare än vad länsbibliotek traditionellt 

brukar göra. Detta har varit viktigt för mig. 

Vi har genom åren rekryterat journalister, 

informatörer och människor med stor ITkompetens 

för att komplettera de kunskaper 

som redan fanns i organisationen. Jag 

tror det är tankar som man borde ha även på 

folkbiblioteken, inte bara hos oss som är ett 

stort länsbibliotek. 

– Länsbiblioteken har ju en mycket viktig 

roll som förändringsaktör inom bibliotekssektorn. 

Man ska stödja och stärka, men 

också ifrågasätta och utveckla. Det är en stor 

roll att bära, eftersom man inte har något 

politiskt mandat att agera från för dem man 

är till för, dvs. de kommunala biblioteken. 

Man får jobba för att skapa förtroende, man 

får jobba med att inspirera men man får sina 

uppdrag från sina kollegor, inte från bibliotekens 

huvudmän. Det gör arbetet väldigt 

svårt och man når sällan de mål man har 

med sin verksamhet. 

22 



När jag frågar Lena om det är något som 

varit särskilt betydelsefullt under åren så säger 

hon att det varit arbetet med att bygga 

upp och skapa en verksamhet från starten, 

från det kaotiska 1999 och fram till nu. 

– Jag är mer entreprenör än förvaltare så 

den tiden ser jag tillbaka på som en av de 

intressantaste i mitt yrkesverksamma liv. 

Jag är också stolt över allt det vi lyckats 

åstadkomma på de här tio åren. Jag tycker 

vi har visat vad regional biblioteksverksamhet 

kan vara, då den personellt och verksamhetsmässigt 

är större än de traditionella 

länsbibliotek som ofta innehåller en chef, en 

fjärrlånebibliotekarie, en barnkonsulent och 

en socialkonsulent. Man behöver en viss kritisk 

massa av skilda kompetenser inom en 

organisation för att den ska våga ta sig an 

stora biblioteksfrågor. 

Lena har nyligen gått i pension, 

men är långt ifrån heltidsledig. 

– Jag har olika förtroendeuppdrag. Jag är 

ordförande i Institutionsstyrelsen för Bibliotek 

och Informationsvetenskap på Bibliotekshögskolan 

i Borås. Jag sitter i styrelsen 

för Sveriges Författarfond, samt styrelsen 

för Bok och Bibliotek och Måltidsakademins 

biblioteksstiftelse. Men det här tar ju 

inte upp hela min tid utan jag hoppas träffa 

mina barnbarn lite oftare. Jag ska jag åka mer 

skidor och springa oftare i skogen än vad jag 

tidigare hunnit med. Jag ska också läsa alla 

halvlästa böcker som jag börjat på men aldrig 

hunnit läsa färdigt. Så småningom ska jag 

nog börja studera något jag inte haft tid att 

fördjupa mig i tidigare. Men detta första år 

tänker jag mest roa mig, till exempel vara i 

alperna en hel månad och åka skidor. 

Text : Pernilla Johansson 

Med en tro på att göra skillnad 

Ewa Kollberg har 

arbetat på Regionbiblioteket 

nästan 

lika länge som 

regionen funnits, 

dvs. tio år. Inriktning 

och fokus har 

under alla år varit 

på barn och unga. 

Parallellt har hon 

även arbetat med 

läsfrämjande, både för barn och vuxna. Hennes 

arbete har delvis skett genom nätverk, 

fortbildning och medverkan i många intressanta 

utvecklingsprojekt. 

– Jag är stolt och nöjd med mina 10 år på 

Regionbiblioteket, dels för att jag fått samarbeta 

med många barnbibliotekarier och 

tillsammans med dem fått chansen att flytta 

fram positionerna för barnbiblioteksverksamheten. 

Men också för att det har varit 

otroligt roligt att hela tiden få vara en del i 

ett förnyelsearbete, att i sitt jobb få testa nya 

tankar och idéer om barn och unga. Jag har 

under hela mitt yrkesliv drivits av en stark tro 

att bibliotek och litteratur kan göra skillnad 

för barn och unga. Om man har en stark tro 

på det man gör så funkar det ju ofta bättre. 

När jag frågar Ewa vad som varit särskilt 

betydelsefullt under åren vet jag att det inte 

är någon lätt fråga, men hon nämner ändå 

två projekt. Ett av dem är Alfons, Ellen, 

Kotten och alla de andra – förskolor med 

litteraturprofil. Hon nämner också 2020 

Mars Express – en framtidsspaning på barn 

och ungas bibliotek. Projektet Alfons, Ellen, 

och Kotten syftade till att barnbibliotekarier 

skulle arbeta i nära samarbete med 

förskolor. Speciellt med projektet var att det 

under tre år var 19 kommunbibliotek, som 

på allvar fördjupade sin samverkan med förskolor 

i kommunen för att barnlitteraturen, 

berättande och högläsning skulle få en ännu 

tydligare roll i vardagsarbetet. Projektet intentioner 

lever kvar och har även inspirerat 

andra projekt. 

Projektet 2020 Mars Express arbetade 

med att öppna dörrar och spåna fritt kring 

hur ett bibliotek kan se ut. Oändligt många 

barn och unga var med och berättade om 

hur deras drömbibliotek såg ut. 

– Detta projekt påverkade mig för att jag 

insåg att vi försummat och missat så otroligt 

mycket kring just själva rummet. Men också 

att biblioteken bör utveckla arbetet med att 

ta till vara på barn och ungas idéer och engagemang 

och att också inspireras av andra 

yrkesprofessioner som scenografer, museipedagoger 

etc. 

Ewa berättar att hon under hennes långa 

arbetsliv hela tiden spanat utåt och framåt 

och alltid haft en fullspäckad arbetskalender. 

– Nu spanar jag mer inåt och lever mer 

i nuet, jag tar hand om mig själv och mina 

nära. Men självklart blir det lite spaning 

framåt också – på alla nya möjligheter som 

uppstår med min nya frihet. Jag måste säga 

att känslan av att välja att göra en sak idag 

eller kanske imorgon eller varför inte dagen 

därpå är fantastisk. 




Från den analoga världen till den digitala 

Liselotte Danielsson 

har arbetat på 

Regionbiblioteket 

sedan Västra Götalandsregionen 

bildades. Arbetat 

med inläsningar 

har hon dock gjort 

sedan 1990. Då 

arbetade hon på 

Inläsningstjänst som det då hette. Så småningom 

följde Inläsningstjänst tillsammans 

med taltidningsverksamheten in i Regionbiblioteket 

som senare blev en egen enhet, 

Centrum för tillgänglig information. 

Liselotte började arbeta med inläsningar 

av en ren slump. Hon blev tillfrågad på en 

vävkurs om hon kunde tänka sig att snabbt 

hoppa in och jobba extra på Inläsningstjänst. 

– Till en början arbetade jag med inläsningar 

mot privatpersoner och myndigheter av 

olika slag. Arbetet med privatpersoner försvann 

helt senare. På CTI har jag hela tiden 

arbetat med att läsa in talböcker och producerat 

taltidningar. 

Hon har alltid tyckt att det varit speciellt 

roligt att läsa in lokallitteratur, dels 

för att hon själv har ett starkt intresse för 

hembygdsmiljö men också för att det 

finns ett stort intresse hos målgruppen. 

– Jag känner mig glad och nöjd med all lokallitteratur 

jag läst in. Jag har faktiskt läst 

in 100 titlar och fått mycket positiv respons, 

vilket känns väldigt roligt. 

Liselotte tycker också det varit intressant 

att arbeta med taltidningarna. 

– Framförallt har det varit spännande att 

få vara med under denna tid då det hänt så 

mycket. Vi har gått från den analoga tekniken 

till den digitala. Från början läste vi in 

verksamhet och marknadsföring. Taltidningsarbetet 

har funnits med som en röd 

tråd i många av dem tidigare jobb han haft. 

– Jag var Kultur- och bibliotekschef i 

Kungsbacka och då började vi med försöksverksamhet 

av taltidningar i radioform. 

Jag arbetade som kultursekreterare på Bohuslandstinget 

och hade ansvar för den taltidning 

som då hette Västkustbandet och 

senare som chef för sjukhusbiblioteken i 

Göteborg ansvarade jag för den del av taltidningen 

som vände sig till göteborgarna. 

Dessa samlade erfarenheter av taltidningsproduktion 

ledde senare till ett arbete på 

Regionbiblioteket. 

Det senaste uppdraget att arbeta som 

marknadsförare för CTI tycker han varit 

särskilt roligt. Han gillar att sälja om produkten 

är den rätta. I sitt marknadsföringstalböcker 

på rullband, sedan på kassett och 

numera på CD. Även om jag ibland skulle 

vilja bromsa tekniken så går det ju inte, det 

är bara att följa med. Mycket är smidigare 

nu men enligt tekniker har det blivit sämre 

ljudkvalité genom åren. De gamla rullbanden 

gav faktiskt bäst ljud. 

Liselott har inte tagit helt ledigt fastän hon 

nu är pensionär. Hon har många bollar i luften. 

– Just nu arbetar jag extra på CTI en dag 

i veckan, jag sitter med styrelsen i Svenska 

turistföreningen, i Boråskretsen. Jag är med i 

en läsecirkel. Jag har barn och barnbarn som 

jag träffar en hel del, och vi har ett sommarhus 

i Halland där vi spenderar mycket tid. Så 

det är fullt upp. När jag jobbade tänkte jag 

att det skulle bli tid över till vävning när jag 

var pensionär, men väven står än så länge 

orörd och tittar på mig. 


Som en rad av projekt 

Ingemar Jonson har 

varit anställd nästan 

9 år på Regionbiblioteket. 

Det är 

bara två månader 

som saknas. Under 

dessa nio år på CTI 

har han hunnit resa 

22 000 mil, till och 

i jobbet och mest 

som kund hos västtrafik. 

Ingemar har arbetat 

på Centrum för tillgänglig information, 

den enhet där man producerar taltidningen 

Tal i Väst. 

– Från starten arbetade jag som redaktör 

med bevakning av Göteborg och Bohuslän 

och de två sista åren delvis med uppsökande 

arbete har han under två år besökt regionens 

samtliga kommuner minst en gång. Han har 

besökt informationsavdelningar, bibliotek, 

ledningsgrupper för omsorg och äldrevård 

samt PRO-avdelningar och marknadsfört 

CTI. 

Ingemar känner sig nöjd med sitt arbetsliv 

som varit varierat och spännande. 

– Jag ser mitt yrkesliv som en rad av projekt. 

Mitt arbete på Regionbiblioteket är det 

fjortonde fasta jobb jag haft. 

– Sammanfattningsvis har jag haft väldigt 

roligt! Det har varit glädjande att gå till jobbet 

nästan varje dag. Nu framöver kommer 

jag ha tid till att renovera huset, vi kommer 

förhoppningsvis att resa en del och ägna lite 

tid till föreningsverksamhet. 


24 



Från en region till en annan 

Annelie Börjesson 

har varit 

bibliotekskonsulent 

på Regionbiblioteket 

i 8 

år. Hon slutade 

tidigare i år för 

att gå vidare i 

arbetslivet. Arbetsuppgifterna 

har varit varierade. 

– De första åren arbetade jag halvtid på 

Byggnadsvård Nääs, där bemannade jag biblioteket 

och var med på olika aktiviteter som 

till exempel byggnadsvårdsdagar. I början 

arbetade jag också med fjärrlån. Jag har även 

jobbat med Kulda och som konsulent med 

inriktning mot mediafrågor. De sista åren 

arbetade jag med gruppen unga vuxna. Jag 

hann också med att vara redaktör för Framsteget 

och Framsidan. 

Annelie tycker att arbetet med unga vuxna 

har varit roligt och givande. Hon arrangerade 

till exempel en kurs om unga vuxna för 

bibliotekarier som arbetar med målgruppen 

ute på biblioteken. 

– Det var en väldigt givande kurs, dels för 

att det var bra föreläsare, men också för att 

det var en kurs som fick ta lite längre tid. Här 

fanns möjlighet att skapa en struktur och ett 

antal steg som deltagarna skulle gå igenom 

under ett års tid. Det faktum att kursen hade 

flera kurstillfällen och att det var samma 

grupp som deltog gav ett mervärde tycker 

jag. Utvärderingarna visade också att det var 

en väldigt uppskattad och lyckad utbildning, 

vilket betyder mycket så klart. 

Annelie arbetar fortfarande som bibliotekskonsulent, 

men nu för Regionbibliotek 

Skåne. 

– Just nu arbetar jag med ett projekt 

kring mediaplanering av skönlitteratur. Jag 

har också arbetat med ett delprojekt inom 

ett EU-projekt som heter Biblioteksutveckling 

– kompetensbehov. Delprojektet kallar 

vi för ”Rummet” och vi har genomfört en 

förstudie med fokus på de platser där biblioteken 

möter olika delar av samhället, både i 

de egna lokalerna men också på Internet och 

till exempel i samarbetet med andra organisationer. 

I mars får vi reda på om vi får några 

pengar till nästa steg i projektet. Ett annat 

kul projekt jag jobbar med är filmvisning på 

bibliotek. Vi vill vidga bibliotekens roll, speciellt 

på mindre orter, så att de blir lite mer 

av kulturhus nu när många biografer läggs 

ner. Principen är att de bibliotek som är intresserade 

eller redan håller på med filmvisning 

är välkomna att delta i projektet. 

Annelie avslutar med att säga att hon under 

alla år trivts väldigt bra på Regionbibliotek 

Västra Götaland. 

– Jag har haft roligt både i mitt arbete och 

med mina arbetskamrater. Men det har jag 

också på min nya arbetsplats, Regionbibliotek 

Skåne. 


Bär med sig erfarenheten 

Pernilla Augustsson 

arbetade 

nästan exakt 2 

år på Regionbiblioteket. 

Hon 

var anställd som 

journalist på 

CTI (Centrum 

för tillgänglig information) 

Hon 

började i april 

2005 och slutade 

i maj 2007. 

Hon arbetade ganska brett och inom de 

flesta arbetsområden som finns på CTI. 

– Jag gjorde olika typer av inläsningar - allt 

från att läsa in Regionmagasinet till att läsa in 

kommunprotokoll, jag var ute och gjorde reportage 

och jag arbetade med taltidningarna. 

Jag jobbade även utanför CTI´s verksamhet 

och skrev reportage för Framsidan. 

När jag frågar Pernilla vad som var speciellt 

med Regionbiblioteket och CTI så betonar 

hon den goda stämningen på arbetsplatsen. 

– Regionbiblioteket var en trevlig arbetsplats 

med bra och härliga arbetskamrater. 

Det fanns en värme och omtanke som jag 

idag kan sakna. 

Pernilla arbetar fortfarande inom Västra 

Götalandsregionen, men nu inom sjukvården. 

Hon är informatör på Södra Älvsborgs 

sjukhus och arbetar både med den externa 

och interna informationen. 

– Jag sitter bland annat med i olika projektgrupper 

och bevakar informationsfrågorna. 

Det händer mycket på sjukhuset nu. 

Kraftigt minskade intäkter gör att vi måste 

förändra och utveckla vården för framtiden. 

Därför behövs det mycket information inom 

vår organisation, men också ut externt till 

media och allmänhet. Det är många bitar att 

ta tag i och ett utvecklande och spännande 

jobb. Den arbetserfarenhet jag bär med mig 

sedan tidigare har jag väldigt stor nytta av i 

informatörsyrket. 



Om jag hade ett bibliotek... 

I det här numret av Framsidan är det Lena Skoglund, fd. chef för Regionbibliotek 

Västra Götaland som beskriver sitt drömbibliotek. 

Vems vision skulle du vilja ta del av Ge oss tips! 

I mitt drömbibliotek säger personalen glatt 

hej och ler mot mig när jag kommer in, precis 

som kassörskan på Konsum eller Ica. De har 

inte gömt sig bakom en konstig disk utan 

finns tillgängliga för mig ute i biblioteket. Eftersom 

självbetjäningssystem införts på mitt 

drömbibliotek har personalen befriats från 

en massa triviala arbetsuppgifter och finns 

där för min skull, inte böckernas. 

En plats för kulturtanten 

Den största delen av biblioteket har gjorts 

om till en läslustavdelning för oss kulturtanter. 

Vi var ju inte någon prioriterad grupp 

under 1900-talet som präglades av en så stark 

ambition att nå dem som aldrig kom till biblioteket 

att man inte tog notis om alla oss 

litteratur- och kulturintresserade damer som 

utgör bibliotekens kärntrupp. Som kommer 

i god tid till alla författarträffar, förväntansfulla 

och väl pålästa. Som ställer oss i kö för 

de nya romanerna och som lånar hem böcker 

till man och barn, gamla föräldrar, släktingar 

och barnbarn. Biblioteket är ju den kulturinstitution 

som når nästan alla, men som i sin 

iver att nå dem som inte är intresserade av 

litteratur och läsning,(vilket är helt legitimt, 

annars hade vi kulturtanter inte betalat en 

massa skattepengar till fotbollsarenor och ishockeyrinkar) 

glömt att förfina sina metoder 

för den mycket stora grupp som är de trogna 

besökarna. Äntligen har kulturtanten fått en 

egen plats på mitt drömbibliotek. I läslustbiblioteket 

doftar det av nybakat bröd och 

nymalet kaffe. Här kan man möta sin väninna 

för en morgonfika och framåt lunchtid få en 

ekologiskt odlad, kalorisnål men näringsrik 

sallad till lunch. På mitt drömbibliotek kan 

jag stanna hela dagen om jag vill. Här händer 

alltid intressanta saker. Här kan jag vara 

med på en läsecirkel, lära mig hantera senaste 

mobiltelefontekniken, uppdatera min kunskaper 

i informationssökning eller vara med 

på en operaföreställning från Metropolitan 

på storbild i filmstudion. När kravet på att utlåningsstatistik 

inte längre behövde levereras 

till Kulturrådet och självbetjäningssystemet 

infördes, startade mitt drömbibliotek sin stora 

omgestaltning av lokalerna. Som gjorde att 

det har blivit den mest spännande och inspirerande 

mötesplatsen i min stad. Vi 40-talister 

vill ju inte sitta hemma som pensionärer 

utan kräver mer rock and roll än dragspel 

och kaffe. På mitt drömbibliotek kan man 

t ex också få sig ett glas vin till maten. Men 

inte före kl. 12. 

Glada skratt 

Från barnavdelningen hör jag babyskratt när 

man rim och ramsar med de allra yngsta. I 

ett ljudisolerat rum, längst in i biblioteket har 

man placerat dagstidningar och släktforskningsplatser, 

för de lättirriterade herrar som 

tidigare härskade i biblioteket. De kan nu 

också få låna hörsnäckor att sätta över öronen 

som utestänger allt ljud. Det konstiga är 

att många av dem nu tar med sig sina dagstidningar 

från Småland eller Turkiet och sätter 

sig i det öppna biblioteket. Kom de månne 

till biblioteket för att få en stunds gemenskap 

med andra under sin tidningsläsning, men en 

gemenskap som helt var på deras villkor Nu 

när man kan hänvisa dem till det ljudisolerade 

rummet har de slutat att klaga över att 

barn skrattar och hörs i biblioteket! Och att 

vi kulturtanter har så högljutt trevligt i vårt 

läslustrum. 

Helgöppet 

Vid datorerna som finns utplacerade runt om 

i mitt bibliotek sitter studerande i alla åldrar. 

En läser ekonomi på distans på ett amerikanskt 

universitet medan en annan tragglar 

med en språkkurs i kinesiska. De har naturligtvis 

passerkort till mitt bibliotek så att de 

26 


har möjlighet att kunna använda datorer och 

allt studiematerial de behöver även sena kvällar 

och nattetid. 

Mitt bibliotek är öppet på helgerna. Det är 

ju då folk har möjlighet att gå till biblioteket. 

Vid helgerna har man inte så starkt fokus på 

oss pensionärer utan riktar sin verksamhet 

till dem som arbetar eller går i skolan och 

inte hinner till biblioteket under veckan dvs. 

barnfamiljer, barn och unga. Nu finns ett alternativ 

i min stad till helgnöjet att släpa runt 

kinkiga och uttråkade barn på shoppingcentrum 

och varuhus. Nu kan hela familjen gå 

på biblioteket där de mindre bjuds på en sagostund, 

teaterföreställning eller musikstund 

medan de större visar upp – på bibliotekets 

scen- den musikal de skrivit och repeterat 

på kulturskolan. Scenen har tjejerna i Afganska 

föreningen använt som catwalk när 

de visat upp sitt senaste mode. Pappan kan 

surfa runt på nätet och mamman får kanske 

en lugn stund i läslustrummet med ett glas 

vin och Veckans affärer. 

På mitt drömbibliotek finns inte bara bibliotekarier 

utan också kultur-och litteraturpedagoger, 

IKT-tekniker, lärare och andra 

professioner som med sina olika kompetenser 

ser till att biblioteket har blivit en fantastisk 

plats för många olika konstformer 

och kulturyttringar. Det har helt enkelt blivit 

en plats som ger både mig, mina barn och 

barnbarn ett bättre liv. Och det är ju så det 

ska vara för det ”Det goda livet” har ju våra 

politiker i Västra Götaland lovat oss alla som 

har lyckan att få bo just här i denna fantastiska 

del av världen! 

Lena Skoglund 

En framtidsspaning i Mölndal 

Informationstekniken kan interagera bättre med själva rummet och 

locka fler till biblioteket. På stadsbiblioteket i Mölndal har en interaktionsdesigner 

från Chalmers presenterat nya möjligheter. 


På en storbildsskärm vid barn- och ungdomsavdelningen 

tar händer en surrealistisk 

form kring ett boktips från Boktips.net. Interaktionsdesignern 

Markus Hamburger håller 

på med sitt examensarbete på Mölndals 

stadsbibliotek. 

– Det är en framtidsspaning där man når 

ut med biblioteket i rummet och kan visualisera 

bibliotekskatalogen, berättar han. 

Genom så kallade RSS-flöden hämtar ett 

program in exempelvis boktips från nätet. 

Själva informationen eller texten kan sedan 

bli föremål för en kreativ lek i färg och form. 

Med hjälp av TV-spelskontroller kan man 

också bläddra runt bland bokomslag. 

En tanke är att man som användare mer 

ska interagera med tekniken, att den ska bli 

mer reflektiv, vilket ger en möjlighet till eftertanke. 

– Det är en slags slow-technology, som 

får barn att tänka efter vad de sysslar med. 

Från början kanske de inte vet vad det är. 

Men jag ser att de snabbt lär sig att bemästra 

tekniken. Det finns forskning som visar att 

barn lär sig, inte bara av att läsa, utan även 

reflektivt. Här är TV-spel ett exempel. Det 

finns andra sätt att ta in kreativiteten och det 

är det jag har gjort här, säger Markus Hamburger 

vidare. 

Han talar också om möjligheten att göra 

själva sökningen i bibliotekskatalogen mer 

kreativ. I dag är böckerna taggade på ett sätt 

som gör att man exempelvis inte kan söka på 

vilken känsla en bok ger. 

– En idé är att låta barnen själva tagga upp 

böcker efter känslor och presentera detta visuellt, 

mer som ett TV-spel. En känsla kan 

motsvara en kloss och på så sätt kan man 

bygga torn av klossar som visar vilka känslor 

en viss bok förknippas med, berättar Markus 

Hamburger. 

Själva examensarbetet började som en del 

av MarsExpress 2020. Markus Hamburger 

är nu inne i sin slutfas. Det han presenterar 

på biblioteket är ingen färdig lösning. Det är 

närmast en slags installation som pekar ut 

en möjlig riktning för framtidens bibliotek. 

Idagsläget finns det idéer om att fortsätta 

med arbetet i någon projektform och kanske 

utveckla en barn-OPAC enligt samma 

filosofi. 


God Jul 

och 

Gott Nytt År 

önskar 

Regionbiblioteket 

För information om våra kurser, utbildningar och aktiviteter, se 

vårt kalendarium som uppdateras kontinuerligt på 

www.bibl.vgregion.se. Klicka på kalendarium.

Nr 3 Att fÃ¶rmedla litteraturens kraft - Framsidan

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template ?