Rapport om skolskjutsar - GR Utbildning

www2.grutbildning.se

Rapport om skolskjutsar - GR Utbildning

1

PARTILLE KOMMUN

Barn- och utbildningsförvaltningen

Gymnasieförvaltningen

SKOLSKJUTSAR OCH FRIA

ELEVRESOR I PARTILLE 2002

Förslag till kommunal policy

Partille den 10 april 2002

Kjell Gustafsson


2

SAMMANFATTNING.

Under det senaste året har praxis, vad gäller tolkningen av föreskrifterna för skolskjuts/busskort

respektive fria elevresor, ifrågasatts allt oftare av både handläggare och föräldrar. Nya

typer av situationer har uppstått, där gällande lagar/förordningar och prejudikat inte har gett

tillräcklig ledning. Medvetandet om FN:s deklaration om barnens rättigheter har ökat,

samtidigt som barnens möjligheter att gå i andra skolor än den som ligger närmast hemmet,

befordrats av en politisk majoritet i både Partille och göteborgsregionen.

Syftet med denna utredning är att, så långt möjligt, klargöra vilka barn och ungdomar som har

rätt till fria transporter mellan hem och skola (dvs skolskjutsar, busskort, färdtjänst o dyl) och

vilka villkoren är för att erhålla sådana. Samtidigt skall ett så komplett underlag som möjligt

presenteras, för att ge de förtroendevalda i Partille möjlighet att besluta om vilken policy som

skall gälla beträffande gratis skolskjuts och fria elevresor. Tanken är också, att elever/föräldrar

härigenom skall kunna få tydligare information om vilka regler som gäller och att

handläggarna skall kunna fatta snabbare respektive mer rättvisa och välmotiverade beslut.

För att lägga grunden till ett tydligt och lättförståeligt förslag, har jag gått igenom befintlig

lagstiftning och rättspraxis samt undersökt hur skjutsärenden behandlas i Partille i dag. Jag

har också tagit del av skolskjutsreglementen o dyl från ett antal andra kommuner, huvudsakligen

i göteborgsregionen. Flera utredningar pågår (t ex skollagskommittén och översynen

av färdtjänstlagen), vilkas resultat kan tänkas påverka de närmaste årens skolskjutsrättigheter

respektive skolvägarnas och transportfordonens trafiksäkerhet. Jag har också erhållit många

uppgifter och synpunkter från handläggare och beslutsfattare i Barn- och utbildningsförvaltningen,

gymnasieförvaltningen, Socialkontoret och Tekniska kontoret i Partille.

De lagar och förordningar som gäller på området kan sägas utgöra ett skelett med mycket lite

kött på benen. Detta har lämnat utrymme för kommunerna, att själva bygga på och förstärka

rätten till skolskjuts och fria elevresor, liksom färdtjänst för barn till förskola. Partille har valt

att, sedan 1996, inte göra några sådana tillägg. I brist på mer detaljerade regler (”kött på

benen”) har därför allt fler vårdnadshavare tolkat lagarna, som att deras barn har rätt till

skjuts. Samtidigt som handläggarna fått allt svårare att på ett både rättvist och konsekvent sätt

ge tillstånd respektive avslag.

Jag har därför utarbetat ett förslag till framtida hantering av skolskjuts- och elevresefrågor,

som bygger på att de förtroendevalda politikerna bestämmer sig för vilka mål verksamheten

skall ha samt en antingen generös eller en restriktiv policy. Det restriktiva förslaget bygger på

att kommunens kostnader skall hållas så låga som möjligt, utan att man för den skull bryter

mot nationella lagar och förordningar. Det generösa förslaget bygger på FN:s Barnkonvention:

”Vid alla åtgärder som berör barn, skall barnets bästa komma i första hand”. Med hänsyn

till vilken policy kommunen vill ha, kan därefter de förslag på detaljerade (förhållnings-)

regler, som presenteras, omarbetas och kompletteras.


3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

1. INLEDNING.

1.1 Bakgrundsproblematik

1.2 Syfte och frågeställningar

1.3 Arbetsmetod och -material

2. NATIONELLA STYRDOKUMENT.

2.1 Ansvaret för att barn har trygga skolvägar

2.2 Förskolan

2.3 Grundskolan och särskolan

2.3.1 Grundläggande rättigheter och skyldigheter

2.3.2 Skolskjuts vid val av annan skola

2.3.3 Elever med skiftande adresser

2.3.4 Funktionshinder

2.3.5 Lång färdväg och trafikfarlig väg

2.3.6 Förseningar, förlorade färdbevis o dyl

2.3.7 Skolskjutsentreprenör och trafiksäkerhet

2.4 Gymnasiet

3. NUVARANDE HANDLÄGGNING I PARTILLE.

3.1 Lokala styrdokument

3.1.1 Förskolan

3.1.2 Grundskolan och särskolan

3.1.3 Gymnasiet

3.2 Skolresornas omfattning samt handläggningsrutiner

3.2.1 Förskolan

3.2.2 Grundskolan och särskolan

3.2.3 Gymnasiet

4. PÅGÅENDE UTREDNINGAR OCH ANNAT UTVECKLINGSARBETE.

4.1 1999 års skollagskommitté

4.2 Färdtjänstutredningen

4.3 Vägverkets skolskjutsprojekt

4.4 Glitter i Västra Götaland

5. ANDRA KOMMUNERS ERFARENHETER OCH REGLER.

6. VAD BÖR EN SKOLSKJUTSPOLICY INNEHÅLLA

7. FÖRSLAG TILL MÅL, POLICY OCH FÖRHÅLLNINGSREGLER FÖR

SKOLSKJUTSAR OCH FRIA ELEVRESOR I PARTILLE KOMMUN.


4

1. INLEDNING.

1.1 Bakgrundsproblematik.

Under det senaste året har praxis, vad gäller tolkningen av föreskrifterna för skolskjuts/busskort

respektive fria elevresor, ifrågasatts allt oftare av både handläggare och föräldrar. Nya

typer av situationer har uppstått, där gällande lagar/förordningar och prejudikat inte har gett

tillräcklig ledning. Medvetandet om FN:s deklaration om barnens rättigheter har ökat,

samtidigt som barnens möjligheter att gå i andra skolor, än den som ligger närmast hemmet,

befordrats av en politisk majoritet i både Partille och göteborgsregionen.

De enskilda för- och grundskolorna i Partille har blivit mer självständiga och börjat profilera

sig, som t ex språkskola, musikskola och liknande. Varje skola har därmed också börjat marknadsföra

sig själv utanför sitt vanliga upptagningsområde. Det ökande antal elever, som nappat

på dessa erbjudanden, har därmed också fått längre skolväg och föräldrarna har ansökt om

skolskjuts/busskort. ”När vi fick information om musikprofilklassen förra våren, så sas aldrig

något om en kostnad på c:a 2000 kronor om året, som blir följden för de familjer som inte har

barn som kan gå (min kursivering) till skolan” (Hallberg, 02-01-03).

Det ökande utbudet av friskolor – ofta centralt belägna i Göteborg – samt den från hösten

2002 helt fria möjligheten att söka vilken gymnasieskola man vill, i göteborgsregionen, har

lett till att allt fler gymnasieelever från Partille fått mer än sex kilometer till skolan och

därmed blivit berättigade till fria elevresor. Detta har i sin tur ökat kraven på fria busskort från

de ungdomar som valt att bedriva sina studier på Porthällagymnasiet. Fria elevresor, vilka

med ett mindre tillägg kan bli till helt fria bussresor även på kvällar och helger, har därmed

blivit ett konkurrensmedel mellan regionens kommuner/gymnasier.

I Göteborgs kommun får grundskoleelever fria skolresor med spårvagn respektive buss -

oavsett avståndet till skolan. I de flesta av Partilles grannkommuner får barnen fria skolresor

om de har mer än 2 km (förskoleklass – år 3), 3 km (år 4-6) respektive 4 km (år 7-9) till

skolan. Dessa, mer gynnsamma, regler i grannkommunerna, har fått partilleföräldrar med barn

i dessa skolor, att trycka på handläggarna i Partille för att få samma rättigheter.

Föräldrar som skilt sig, men har gemensam vårdnad av barnen, har upptäckt att barnens skolväg

i regel räknas från den förälder där barnet är mantalsskrivet. Oavsett skolvägens längd

från den andra föräldern, leder inte domstolsutslaget om gemensam vårdnad till, att barnet

självklart får gratis skolskjuts från/till den andra föräldern, p g a lång färdväg eller farlig

skolväg. Ännu mer komplicerat blir handläggandet om den andra föräldern dessutom flyttat

till en annan kommun.

Handläggarna inom Barn- och utbildningsförvaltningen får allt oftare ta ställning till vad som

är ”någon annan särskild omständighet” (Skollagen, 4 kap 7 §) vid handläggningen av

ansökningar om skolskjuts/busskort. Är en pojke som går i klass 9, och vars familj flyttar till

Partille under läsåret, berättigad till skolskjuts för att kunna gå kvar i sin gamla skola i

Stenungsund Skall en flicka som går i klass 2, och har 3 km till närmaste skola, få gratis

skolskjuts när hon bor i ett område som saknar allmänna kommunikationer Skall barn, som

haft fri skolskjuts till en vald skola (ej närmaste), fråntas denna p g a att rektor upptäckt att

beviljandet inte var nödvändigt enligt lagen Skall en elev, med gratis resa till skolan, få ett

nytt färdbevis gratis (eller till reducerat pris) om hon förlorat sitt färdbevis Har en elev rätt

till skolskjuts om han blivit anvisad en annan skola än den närmaste p g a platsbrist Ökar


5

möjligheten till gratis skolskjuts om föräldrarna är arbetslösa – och dessutom funktionshindrade

Kan en elev anses ha en farlig skolväg – och därmed rätt till fri skolskjuts - om

många föräldrar skjutsar sina barn till skolan, att trafiksituationen kring skolan blir kaotisk

Problem som uppstår beträffande skolskjutsarnas tidtabeller, hållplatser, säkerhet samt –

beträffande funktionshindrade barn – förarnas/entreprenörens lämplighet, orsakar irritation

hos föräldrar och kan medföra många telefonsamtal med handläggarna. Vissa barn är mycket

känsliga för byten av förare respektive tider och resrutter och man strävar därför efter att göra

så få förändringar som möjligt under respektive mellan läsåren. Upphandlingslagen (SFS

1992:1528), som innebär att man skall välja den entreprenör som kan utföra skolskjutsarna till

den lägsta totalkostnaden, kan därmed bidra till att svårhanterbara förändringar – vilka

knappast kan kostnadsberäknas – uppstår för enskilda elever.

Som framgår av exemplen ovan, handlar problematiken inte bara om hur lagen skall tolkas. I

många fall handlar den om hur generöst respektive restriktivt Partilles politiker tycker att

lagen skall användas. Kommunen har s a s tolkningsföreträde. Elever/föräldrar har bara rätt att

överklaga kommunens skolskjutsbeslut, om deras ansökan inte behandlats i den ordning som

är föreskriven.

Det är således viktigt att få till stånd både en tydligare tolkning av befintliga lagar och förordningar

och en policy, som talar om på vilken nivå (generös/restriktiv) kommunens politiker

vill att reglerna skall tillämpas.

1.2 Syfte och frågeställningar.

Syftet med denna utredning är, att så långt möjligt klargöra vem som har rätt till fria skolresor

(skolskjutsar, busskort, färdtjänst, etc) och vilka villkoren är för att erhålla sådana. Samtidigt

skall ett så komplett underlag som möjligt presenteras, för att göra det möjligt för de

förtroendevalda i Partille att besluta om vilken policy som skall gälla, beträffande gratis

skolskjuts och fria elevresor. Som en följd härav, bör det också bli betydligt lättare för elever

och föräldrar att få information om vilka regler som gäller samt för handläggarna att fatta

snabba, rättvisa och välmotiverade beslut.

För att uppnå dessa syften, skall svaren sökas på följande frågor:

1. Vilka får gratis skolskjuts/fria elevresor innevarande läsår i Partille och hur

arrangeras dessa resor

2. Vad säger de nationella styrdokumenten om rätten till gratis skolskjuts

respektive fria elevresor

3. Vad säger de lokala styrdokumenten Vilken praxis tillämpas i kommunen

4. Vilka förändringar kan tänkas ske i de nationella styrdokumenten under de

närmaste åren

5. Vilken policy för skolskjutsar och fria elevresor har man i jämförbara

kommuner i göteborgsregionen

6. På vilka områden och i vilka frågor är det önskvärt med en kommunal

skolskjutspolicy

7. Behöver informationen kring gratis skolskjutsar och fria elevresor förbättras

Hur skall detta i så fall ske


6

1.3 Arbetsmetod och -material.

Uppgifter och material, om vilka regler respektive praxis som gäller för skolskjutsar/fria

elevresor i Partille, har i första hand införskaffats med hjälp av Kristina Rüdow och Ulla

Wickström. KR är rektor för särskolan, vars elever utgör majoriteten av de barn vilka får

gratis skolskjuts. KR är även ansvarig beslutsfattare vad gäller skolskjutsärenden för barn som

går i förskoleklass och grundskolan. UW är utredningssekreterare på Barn- och utbildningsförvaltningens

resursenhet och den tjänsteman som handlägger alla skolskjutsärenden samt är

kontaktperson för de entreprenörer som utför skolskjutsarna. Behjälpliga med material för

gymnasiet har Christina Rose, föreståndare för gymnasiesärskolan, varit och för förskoleskjutsar

(färdtjänst) Ulf Bredby och Henrik Rönnqvist på Tekniska kontoret. Även andra

tjänstemän på Barn- och utbildningsförvaltningen, Bygg- och miljökontoret, Gymnasieförvaltningen

och Tekniska kontoret har varit behjälpliga med uppgifter, problemformuleringar

och förslag till förbättringar.

Material om pågående utredningar o dyl samt om andra kommuners regler/policy har tagits

fram med hjälp av respektive huvudmäns hemsidor samt ansvariga tjänstemän på Skolverket,

Svenska Kommunförbundet, Utbildningsdepartementet, Vägverket, m fl.

Däremot har det inte varit aktuellt att ta in uppgifter och synpunkter från föräldrar, angående

hur de uppfattar skolskjutsproblematiken. Några sådana synpunkter har dock kommit med

(avsnitt 1.1, Bakgrundsproblematik) genom brev respektive e-post till berörda tjänstemän.

Problemformuleringar, nulägesbeskrivning, analys och slutsatser har under utredningens gång

diskuterats med de mest berörda tjänstemännen.

Svaren på de i avsnitt 1.2 ställda frågorna presenteras successivt. Fråga 1 besvaras sålunda i

avsnitt 3.2. Övriga frågor besvaras i kapitlen med samma nummer som frågan.

I texten används förkortningarna BUN för Barn- och utbildningsnämnden, BUF för Barn- och

utbildningsförvaltningen, GY för Gymnasienämnden och TK för Tekniska kontoret. Förkortningen

a a står för ”anfört arbete”.

2. NATIONELLA STYRDOKUMENT.

Så här definieras skolskjuts i förordningen om skolskjuts (SFS 1970:340, § 1):

”Med skolskjutsning avses i denna förordning sådan befordran av elev i förskola, grundskola,

gymnasieskola eller motsvarande skola till eller från skolan som anordnas av det allmänna

särskilt för ändamålet och ej är av tillfällig natur”.

Rätt till skolskjuts innebär också, definitionsmässigt, att denna är gratis. Undantaget från

denna regel utgörs av förskolan (1-5 år). I de fall, där det är aktuellt, utförs dessa transporter

av Färdtjänsten. Dessa transporter kan avgiftsbeläggas.

Ansvaret för skolskjutsarna ligger på kommunerna. Eller för att vara mer exakt – på den

kommun där barnet/eleven är mantalsskriven, dvs hemkommunen. Barnens/elevernas resor

mellan bostaden och det (de) ställe (n) där utbildningen äger rum regleras i olika lagar för de

olika skol- och omsorgsformerna. De få elevtransporterna i förskolan (1-5 år) sker med


7

färdtjänst. Elever i förskoleklass, grundskola, särskola, skolbarnsomsorg och gymnasiesärskola

åker med skolskjuts. Elever i gymnasiet har, om de är berättigade, fria elevresor.

2.1 Ansvaret för att barnen har trygga skolvägar.

Ansvaret, för att barn skall kunna ta sig till skolan (gäller samtliga ovan nämnda skolformer)

på ett bra sätt, delas mellan kommunerna och Vägverket.

Kommunerna skall, enligt skollagen (4 kap, 6 §), eftersträva att eleverna placeras så att de får

så kort skolväg som möjligt, då kommunen fördelar eleverna på olika skolor. Om kommunen

inte kan göra detta på ett sådant sätt, att eleverna får en rimlig gångväg till skolan, så måste

man i stället svara för skolskjuts. Det åligger då också kommunen att ordna skolskjuts så att

kraven på trafiksäkerhet tillgodoses (Skolskjutsförordningen, 2 §). Styrelsen för skolväsendet

i kommunen skall, efter samråd med trafiknämnden (eller motsvarande), polismyndigheten

och väghållaren besluta om ”varje skolskjuts` färdväg och de platser där på- eller avstigning

bör ske”. Likaså skall denna styrelse svara för att eleverna undervisas om trafiksäkerhet.

Vägverket är den myndighet, som har att tillse att riksdagens och regeringens beslut om

trygga skolvägar verkställs. I sitt inriktningsdokument (Vägverket, 2001) preciserar de sin

uppgift så här: ”Vägverket skall arbeta utifrån ett hela resan-perspektiv för att göra skolvägar

och skolskjutsar säkra för barn.” ”Alla beslut som rör barn (betr säkerhet och tillgänglighet till

transportsystemet; min anm) skall medverka till att deras fria rörlighet, tillgänglighet, miljö,

hälsa och säkerhet skall sättas främst.”

Grunden för dessa delar i Vägverkets inriktningsdokument, finns i två propositioner från

1997/98. I den transportpolitiska (nr 56) framhåller regeringen att ”barn, tillsammans med

äldre och funktionshindrade, är starkt beroende av transportsystemets egenskaper och effekter

framför allt med avseende på tillgänglighet, säker trafik och god miljö”. I Strategi för att

förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige (nr 182) ”betonas att barnperspektivet

skall utvecklas så att barnets bästa sätts i centrum”. Man kan säga att detta är Vägverkets

tolkning av barnkonventionens artikel 3, konkretiserad till att gälla svenska barns

skolvägar: ”Vid alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa komma i främsta rummet. Barn

ska tillförsäkras det skydd och den omvårdnad som krävs för deras välfärd. De institutioner

och myndigheter som ansvarar för vård av barn ska se till att alla lämpliga åtgärder vidtas för

att skydda barnens säkerhet och hälsa.”

Vägverkets arbete med trygga skolvägar, bygger också på studier av barns uppträdande i

trafiken. Kortfattat säger dessa att ”De flesta barn kan lära sig att gå (min kursivering) till

skolan i enkla trafikmiljöer med få bilar och låga hastigheter vid sex års ålder. Inte förrän vid

12 år klarar de av att cykla i samma trafikmiljö. Fullt utvecklad trafikförmåga har de flesta

barn dock tidigast vid 15 års ålder.” Detta citat är hämtat ur Svenska Kommunförbundets

skrift ”Trygga skolvägar”, en skrift som bl a vänder sig emot att det ökande skjutsandet

försämrar trafiksäkerheten och miljön runt skolorna: ”föräldrarna är oroliga för sina barns

säkerhet, de börjar skjutsa sina barn till skolan, trafiken ökar, skolvägen blir farligare och

ännu fler föräldrar börjar skjutsa sina barn”. Detta får också en allvarlig inverkan på barnens

fysiska hälsa och mentala utveckling, eftersom ”barn som går eller cyklar på egen hand till

skolan utvecklas till socialt självständiga personer med ökad tilltro till sin förmåga att klara

sig på egen hand”. (Sv Kommunförbundet, 2001, sid 3ff.)


8

Kommunförbundet konstaterar samtidigt, att ”Barns skolvägar utgör idag alltså inget större

trafiksäkerhetsproblem”. Underlaget för denna slutsats är Vägverkets analyser av trafikolyckor.

Under andra halvan av 90-talet dog varje år c:a 20 barn mellan 7 och 14 år i trafiken.

Antalet svårt skadade var c:a 200. Båda dessa siffror är lägre än motsvarande under 80- och

början av 90-talet. De allra flesta av dessa olyckor skedde dock på fritiden. Vägverket uppskattar

att bara 10% av dem rörde barn på väg till eller från skolan. Trafiksäkerheten på/vid

skolvägarna ligger således redan på en hög nivå. Denna säkerhet har emellertid uppnåtts ”till

priset av att de (barnen) inte tillåts röra sig fritt i sin närmiljö” (Sv Kommunförbundet 2001,

sid 9).

Trafiksäkerheten motverkas å andra sidan dels av att integrationen av sexåringar i skolan

medfört ett ökat skolskjutsande av barnen till skolan och dels av att skolvalet blivit fritt och

att allt fler friskolor uppstår, vilket medför allt fler och allt längre skolvägar. Kommunförbundet

(2001, sid 12) ser därför anledning att påpeka, att ”kommunen har ett ansvar för

trafiksäkerheten även för de barn som går i friskolor”.

Vägverket bygger sitt arbete på bl a forskningsresultat från Hillman & Adams (1992), som

kommit fram till ”att om barn inte på egen hand kan ta sig till skolan uppstår följande

konsekvenser:

- Det innebär stora resurskostnader.

- Det begränsar vuxnas möjligheter.

- Det bidrar till trafikstockning.

- Det hindrar barnen att rutinmässigt bibehålla sin fysiska kondition.

- Det begränsar möjligheter att utveckla ett oberoende.”

(Vägverkets hemsida www.vv.se 2002-02.21, sid 3.)

Att barnen skall ha korta och trygga skolvägar är således ett högt prioriterat mål i Sverige.

Kommunförbundet anser (2001, sid 8), att skolvägar för barn ”bör därför ingå i kommunernas

Agenda 21-arbete”. Och Trafikansvarsutredningens förslag (SOU 2000:43) ger kommunerna

ett än mer uttalat juridiskt ansvar för att se till att bl a barns skolvägar blir trafiksäkra (a a, sid

9).

2.2 Förskolan.

Barn i åldern 1 – 5 år, som går i förskola, har ingen lagenlig rätt till skolskjuts. Om kommunen

ändå ordnar skolskjuts för dessa barn, t ex i form av samåkning med skolbarn, så kan

kommunen också ta ut en avgift.

Skälet till att förskolebarn, i normalfallet, inte skall ha skolskjuts, är att kontakten mellan

föräldrar och förskola anses vara en förutsättning för att verksamheten skall fungera. Föräldrarna/vårdnadshavaren

skall därför själva lämna och hämta sina barn på förskolan (Vägverket,

2001-10).

Förskolebarn, som har ett sådant handikapp att det inte kan ta sig till förskolan med hjälp av

förälder/vårdnadshavare, har dock rätt till färdtjänst (Lag om färdtjänst). Färdtjänstlagen innehåller

emellertid inte några särbestämmelser när det gäller barn. Där finns således heller ingen

begränsning nedåt i ålder. Ansökan får därför lämnas in och prövas på samma sätt som andra

ansökningar. Detta innebär, att om barnet har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen

hand (med vårdnadshavares hjälp) eller att använda allmänna kommunikationer (a a), och


9

funktionshindret inte är tillfälligt, så kan barnet få rätt till färdtjänst. Om barnet behöver en

ledsagare under resorna, så kan även ledsagaren få ett sådant tillstånd. Färdtjänsten kan

användas för att åka till förskola eller för fritidsändamål. Oavsett målet, så har dock kommunen

rätt att ta ut en avgift. Detta har dock ifrågasatts av vårdnadshavare. Det finns ännu ingen

prejudicerande regeringsrättsdom, men däremot en kammarrättsdom gällande en femårig

flicka i Mörbylånga kommun. Flickans föräldrar överklagade kommunens avslag, avseende

ledsagare, och fick rätt (Bredby, 02-04-04).

Fri skolskjuts till förskolan får, trots detta, fortfarande anses existera enbart om barnet har rätt

till färdtjänst och kommunen beviljar avgiftsfrihet.

2.3 Grundskolan och särskolan.

2.3.1 Grundläggande rättigheter och skyldigheter.

Grundläggande för kommunernas skyldighet att anordna skolskjuts i grundskolan och

särskolan, är hur skolverksamheten anordnas i förhållande till barnens bostad. Kommunerna

skall, både vid planering/byggande och vid fördelning av eleverna på olika skolor, eftersträva

att eleverna får så kort skolväg som möjligt. Kommunerna skall också ”beakta vårdnadshavarens

önskemål om att deras barn skall tas emot vid en viss skola så långt det är möjligt

utan att andra elevers berättigade krav på placering i en skola nära hemmet åsidosätts eller att

betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen”. (Skollagen 4

kap, 6 § samt 6 kap 6 §.)

Hemkommunen är skyldig att ordna kostnadsfri skolskjuts, för elever i grund- respektive

särskolan (dock ej förskoleklass), ”om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd,

trafikförhållandena, funktionshinder hos en elev eller någon annan omständighet”. (D:o, 4 kap

7 § och 6 kap 6 §.) Vare sig skollagen eller skolskjutsförordningen (SFS 1970:340) säger

emellertid något om hur lång skolvägen får vara respektive vad som menas med trafikförhållandena

(”farlig skolväg”).

Skollagen ger ganska stort utrymme för en kommun att ha en egen skolskjutspolicy. Denna

kan innebära att man generöst anordnar skolskjutsar för alla, som bor längre bort än x km från

skolan eller som har särskilda skäl. Eller att man minimerar kostnaderna genom en mycket

restriktiv tillståndsgivning. Den ger också skolelever/vårdnadshavare relativt stora tolkningsmöjligheter.

Sålunda kan en kommun inte avslå en ansökan om skolskjuts p g a att

skolvägen inte är tillräckligt lång eller att den inte kan anses vara trafikfarlig, om ansökan

görs p g a att eleven har speciella skäl. I varje sådant fall måste kommunen göra en individuell

prövning och bedömning med hänsyn till just den enskilde elevens behov av skjuts. Vid

denna prövning bör kommunens skolstyrelse (eller motsvarande) samverka med elev/vårdnadshavare,

väghållare, polismyndighet och andra berörda (Skolverket, 00-09-04 och JO

2000/01, sid 459).

Beslut om skolskjutsar (riktlinjer, policy o dyl), skall fattas av den nämnd som är styrelse för

grundskolan i kommunen. Hur skolskjutsningen i kommunen skall anordnas kan också

bestämmas i skolplanen, vilken kommunfullmäktige fastställer. Beslut i enskilda ärenden kan

delegeras till förvaltningschef, rektor eller annan tjänsteman inom förvaltningen. I de fall då

ansökan om skolskjuts inte bygger på några särskilda skäl, för eleven, utan beslutet ses som

ren verkställighet, kan beslut också fattas av en handläggare. Om vårdnadshavaren hävdar att

barnet har särskilda skäl, respektive om handläggarens beslut överklagas, skall den som har


10

ansvaret enligt nämndens delegationsordning ombesörja en individuell prövning samt fatta

beslut i ärendet. (Skolledarpraktikan, sid 14:5.) Den individuella prövningen skall dokumenteras

noggrant (JO, 2000/01 och Skolverket, 00-09-04).

2.3.2 Skolskjuts vid val av annan skola.

Skyldigheten att anordna skolskjuts gäller inte sådana elever som väljer att gå i annan grundeller

särskola än den som kommunen skulle placerat dem i (Skollagen 4 kap, 7 §, 1:a stycket).

Om kommunen emellertid har beviljat en elevs önskemål att gå i annan skola, så innebär det

att eleven kan få skolskjuts (dvs att kommunen har rätt att bevilja skolskjuts), om lagens krav

är uppfyllda. Exempel på sådana önskemål kan vara att familjen flyttat in i kommunen under

pågående läsår och vill att barnet skall gå kvar i sin tidigare skola (Skolverket 92-01-24). Eller

att ett barn har ett sådant funktionshinder, att kommunens egen särskola inte kan ta emot

barnet. Regeringen har i sin proposition 1992/93:230 understrukit vikten av att ”kommunerna

har en generös syn på frågan om skolskjuts då vårdnadshavaren väljer en annan särskola”.

(Skolskjutshandboken, sid 23.)

Om en kommun tar emot en elev från annan kommun, p g a särskilda skäl - som i exemplen

ovan, så har denna kommun rätt till ersättning för kostnaderna för eleven från elevens hemkommun.

Innan ett sådant beslut fattas, skall dock hemkommunens yttrande ha inhämtats.

Denna elevs behov av skolskjuts prövas i enlighet med samma bestämmelser som gäller för

övriga elever i den mottagande kommunen. Om eleven då har rätt till skolskjuts, skall hemkommunen

stå för dessa skjutskostnader (Skollagen 4 kap 8 § och 6 kap 6a §).

Om vårdnadshavaren väljer att låta sitt barn gå i annan grund- eller särskola inom kommunen,

än den som kommunen annars skulle ha placerat eleven i, har eleven ingen rätt till skolskjuts.

Oavsett om färdvägen är trafikfarlig eller mycket lång (Skolverket 02-03-20). Inte heller om

kommunen marknadsfört sina skolor med olika profiler, för att ge eleverna valmöjlighet,

föreligger någon rätt till skolskjuts p g a avståndet eller trafikfarlig väg. Anledningen till detta

är att kommunen skall kunna lägga upp sina skolskjutslinjer och –tider på ett vettigt sätt

(Skolledarpraktikan, sid 14:3). Däremot är kommunen skyldig att informera vårdnadshavaren

om detta, i god tid innan denne väljer skola.

Samma förhållande gäller vid val av friskola eller annan skola utanför kommunen. Om en

elev, efter önskemål, tas emot i en annan kommuns skola, så har vare sig denna kommun

eller hemkommunen någon skyldighet att anordna skolskjuts (Skollagen 4 kap, 7 §, tredje

stycket). Inte ens om eleven skulle haft rätt till skolskjuts om vårdnadshavaren accepterat den

skola där kommunen placerat eleven. (JO, 2000/01.)

2.3.3 Elever med skiftande adresser.

Normalt sett gäller kommunens skolskjutsskyldighet från det ställe där eleven är folkbokförd.

Detta har ansetts vara fallet även då föräldrarna är skilda men har gemensam vårdnad och

barnet bor varannan vecka hos vardera föräldern. Om barnet varit berättigat till skolskjuts, så

har detta bara gällt från vårdnadshavarens bostad – förutsatt att lagens krav varit uppfyllda.

Flera föräldrar har dock protesterat mot detta och gått till domstol för att få saken prövad.

Kammarrätten i Sundsvall har sålunda i flera fall gett föräldrarna rätt (2000-02-18 och 2001-

12-20), liksom kammarrätten i Stockholm (2001-10-30) och länsrätten i Västerbotten.


11

I domen från 2001-12-20, gällande ett ärende i Lycksele kommun, stöder sig kammarrätten i

Sundsvall på ett yttrande från Skolverket (01-04-09). I detta pekas på, att behovet av skolskjuts

har uppkommit genom nya bosättningsförhållanden, då föräldrarna skilts, och inte

genom att eleven valt en ny skola. Det kan inte anses vara förenligt med skollagen att låta en

elev gå i två olika skolor för att fullgöra sin lagstadgade skyldighet om skolgång. Därför rekommenderar

Skolverket, i de fall där eleven bor på två ställen, att kommunen vid prövning

av elevens rätt till skolskjuts, skall utgå från båda bostäderna.

Enligt förra skolministern, Ingegerd Wärnersson (01-03-13), är emellertid praxis fortfarande,

att kommunerna bara behöver erbjuda skolskjuts från folkbokföringsstället. Eftersom 1999 års

skollagskommitté behandlar denna fråga och förväntas vara klar med sitt ställningstagande i

december 2002, avsåg inte skolministern att ta några initiativ till att ändra rådande praxis.

Enligt utsaga, från en tjänsteman på Skolverket (02-02-27), är dock domen från kammarrätten

i Stockholm (”skolskjuts från båda hemmen”, 2001-10-30) på väg att tas upp i

regeringsrätten för prejudicerande dom redan 2002.

Vissa elever tillbringar en del av dagen – före respektive efter skolan – på fritidshem o dyl.

Detta kan, om kommunen så vill, jämställas med bostaden. Samma krav, för att erhålla

skolskjuts, är då tillämpliga som beträffande skjuts mellan hemmet och skolan. Kommunen

har dock ingen lagstadgad skyldighet att ombesörja skolskjuts mellan skola och t ex fritidshem

eller fritidsklubbar (öppen fritidsverksamhet). (Skolskjutshandboken, sid 31 och Olsson,

02-03-21.)

2.3.4 Funktionshinder.

Om skolskjuts begärs med hänvisning till funktionshinder är beslutsfattandet ganska enkelt.

Om eleven har ett läkarintyg, som tydligt säger att eleven inte själv kan ta sig till skolan, så

har eleven rätt till skolskjuts. Det är således läkaren som gör bedömningen på medicinska

grunder. Detta är fallet oavsett det gäller särskola eller vanlig grundskola.

Detta innebär också att alla elever som har behov av att gå i särskola, praktiskt taget definitionsmässigt

har rätt till skolskjuts. Dock med samma förbehåll som ovan, dvs att vårdnadshavaren

accepterar kommunens placering av eleven eller har anmält önskemål om annan

placering innan placeringen görs.

Om en elev behöver gå i en speciell särskola, eller har ett omfattande behov av särskilt stöd,

som inte finns i kommunen, har kommunen skyldighet att bekosta skolskjuts. Dock bara om

det inte innebär att ”betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för

kommunen” (Skollagen, 8 a §).

Om vårdnadshavaren väljer att placera ett särskolebarn i en fristående skola eller en annan

kommunal skola än den som hemkommunen placerat eleven i, så har denna särskoleelev inte

rätt till skolskjuts. Däremot finns en teoretisk möjlighet, om lagens krav uppfylls (Färdtjänstlagen,

SFS 1997:736), att eleven kan få färdtjänst till och från skolan (Skolledarpraktikan kap

12).

2.3.5 Lång färdväg och trafikfarlig väg.

Hur lång färdvägen får vara, för att skolskjuts skall anses berättigad, finns inte reglerat i lagar

och förordningar. Det är således upp till varje kommun att ha sina egna regler.


12

Vad som är en trafikfarlig väg, kan hänföras till vägens egenskaper, trafiken på vägen

respektive till barnens förutsättningar att klara problemen. En väg kan således anses vara

trafikfarlig, och berättiga till skolskjuts, för en 8-åring men inte för en 15-åring. Faktorer som

är betydelsefulla vid bedömningen är siktförhållandena, vägens bredd, vägens belysning,

förekomsten av hållplatsfickor samt vägrenar och gångbanor, väglag och snöröjning,

trafikbelastning, andelen tung trafik, fordonens hastighet, gångsträcka längs väg, antalet barn

och barnens ålder. (Skolskjutshandboken, sid 26-28.)

Som ovan nämnts, skall skolstyrelsen (barn- och utbildningsnämnden) låta inspektera aktuella

vägavsnitt och samråda med olika myndigheter och intressenter innan vägens trafikfarlighet

fastställes. I de enskilda fallen skall också en individuell prövning göras med hänsyn till varje

enskild elevs behov av skolskjuts den aktuella vägsträckan.

2.3.6 Förseningar, förlorade färdbevis o dyl.

Om en elev kommer för sent till skolskjutsen, så är det föräldrarna som har ansvaret för att

eleven kommer till skolan respektive hem efter skolans slut. Om förseningen beror på att

eleven hindrats av skolan, t ex av att undervisningen inte har avslutats i planerad tid, så är det

kommunens skyldighet att ordna hemtransporten av eleven.

En elev, som beter sig illa på skolskjutsen, kan inte avstängas från skolskjuts som en disciplinär

åtgärd. Om eleven inte kan talas till rätta, åligger det skolledningen att ordna med

alternativ skjuts (Skolledarpraktikan, sid 14:6).

En elev, med rätt till skolskjuts, som förlorar sitt färdbevis, har enligt praxis inte fått nytt

färdbevis gratis. Länsrätten i Göteborg har i ett mål om ersättning för förlorat busskort (2001-

12-10) dock fastslagit att eleven har rätt att, utan att betala någon avgift, få ett nytt sådant.

Eleven ifråga går på högstadiet och har två mil till skolan och har därför beviljats gratis

terminskort på Västtrafiks buss mellan Marstrand och Ytterby, där skolan ligger.

Länsrätten stöder sig i sin dom på Skolverkets chefsjurist, som säger att ”Kommunen kan inte

friskriva sig från ansvaret och lasta över sitt ansvar för kostnadsfri skolskjuts på föräldrarna.

(Eleven) ….. skulle möjligen kunna belastas för det försvunna terminskortet men det faller på

att eleven saknar ekonomiska möjligheter och inte har tillräckligt hög ålder för att kunna

hållas ansvarig.” Länsrätten finner därmed att kommunens beslut att ”ta ut avgift för det

busskort som lämnats som ersättning för det terminskort som blivit stulet och vägra betala

tillbaka denna avgift strider mot 4 kap. 7 § skollagen” och anmodar kommunen att upphäva

beslutet. Kommunen rättade sig också efter beslutet och betalade tillbaka avgiften. Inget

överklagande till kammarrätten gjordes.

2.3.7 Skolskjutsentreprenör och trafiksäkerhet.

Kommunen (skolstyrelsen eller motsvarande) bestämmer själv med vilka färdmedel skolskjutsen

skall ske. Man kan driva verksamheten i egen regi eller upphandla den. Likaså

bestämmer kommunen skolskjutsens färdväg, tider och var av- och påstigning skall ske.

Besluten skall emellertid föregås av samråd med kommunens trafiknämnd (eller motsvarande),

polismyndighet och väghållare. Samråd bör också ske med föräldraföreningar,

skolskjutsentreprenören och representanter för skolskjutsförarna. Samråden skall ske i god tid

innan läsåret börjar. (Skolledarpraktikan, sid 14:7.)


13

Om kommunen väljer att inte driva skolskjutsningen i egen regi, skall lagstiftningen om

upphandling (SFS 1992:1528)följas vid val av skolskjutsentreprenör. Detta innebär att

• Befintliga konkurrensmöjligheter ska utnyttjas

• Upphandlingen ska ske affärsmässigt

• Anbudsgivare och anbud ska behandlas utan ovidkommande hänsyn

(Skolskjutshandboken, sid 36-37.)

Dessa regler gäller oavsett upphandlingens omfattning.

Kommunen är också skyldig att tillgodose kraven på trafiksäkerhet (SFS 1970:340). Detta

innebär att skolväg och hållplatser skall inspekteras och godkännas. Likaså skall kommun-en

se till att de fordon som används, samt förarna, är godkända för skolskjutsändamål. Vilka

regler som gäller i sistnämnda fall, framgår av skolskjutsförordningen (a a) och Vägverkets

föreskrifter (TSVFS 1988:17). Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet i dessa fall, men kommunen

(skolstyrelsen) skall förvissa sig om att giltiga intyg finns.

Vid upphandlingen av skolskjutsar och färdtjänst skall kommunen också beakta miljökrav

samt försäkra sig om att dessa uppnås genom att utvärdera och följa upp de fordon och

transporter som entreprenören använder/åtagit sig (Vägverket, 2001).

2.4 Gymnasiet.

Kommunerna har ingen skyldighet att anordna skolskjuts för gymnasieelever. De har däremot

ansvar för de kostnader som kan uppstå för elever att utnyttja en gymnasieplats i förhållande

till var de bor. Kostnaderna kan gälla resor till och från skolan eller inackordering på skolorten.

I gällande lag (SFS 1991:1110) och förordning (SFS 1991:1120) föreskrivs att hemkommunen

skall ansvara för elevens kostnader för dagliga resor mellan bostaden och skolan, om

färdvägen är minst sex kilometer. Hur färdvägen skall mätas preciseras inte i föreskrifterna. I

Skolskjutshandboken (Sv Kommunförbundet, 1994), utgår man från att det är den kortaste

gång- eller cykelvägen, som gäller. I lagen definieras begreppet elev som den som har rätt till

studiehjälp, enligt studiestödslagen. Kommunens ansvar gäller t o m det år då eleven fyller 20

år. Ansvaret gäller också oavsett eleven får sin utbildning i kommunens eget (egna) gymnasium

(-er), i friskola, i landstingets gymnasieskolor, i riksgymnasium eller någon annan sorts

gymnasium.

Kommunen kan själv bestämma om stödet skall ges kontant, i form av busskort eller på något

annat sätt. Kostnadsansvaret behöver dock inte överstiga 1/30 av basbeloppet för varje hel

kalendermånad, vilket f n innebär 1200 kr/månad. För bruten kalendermånad är kommunen

inte skyldig att ersätta elevens reskostnader. Om kommunen väljer att stödja eleven genom

busskort el dyl, skall ersättningen täcka hela kostnaden. Om det finns alternativa resmöjligheter,

till olika kostnader, har kommunen rätt att bestämma hur resorna skall ske.

I de fall där eleven behöver vara inackorderad på studieorten, gäller att hemkommunen

ersätter kostnaderna för boende, fördyrat uppehälle och resor till och från hemmet. I de fall

där elevens hemresor inte rimligen kan ske på annat sätt än med flyg, skall kommunen ersätta

eleven med ”skäligt belopp” (Skolledarpraktikan, sid 14:11). Kommunen är dock inte skyldig

att ersätta en elevs inackorderingskostnader om eleven går på ett fristående gymnasium.


14

För elever i gymnasiesärskolan gäller samma skolskjutsregler som i särskolan.

3 NUVARANDE HANDLÄGGNING I PARTILLE.

3.1 Lokala styrdokument.

3.1.1 Förskolan.

Som ovan nämnts, har barn i förskoleåldern (1-5 år) ingen rätt till skolskjuts för att komma till

förskolan. Det förekommer däremot att barn, som har färdtjänsttillstånd, använder sig av

färdtjänsten vid transport till förskolan. I färdtjänstlagen anges vilka som har rätt till färdtjänst:

”Tillstånd till färdtjänst ska meddelas för dem som på grund av funktionshinder, som

inte endast är tillfälligt, har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa

med allmänna kommunikationsmedel.” (Lag om färdtjänst, 7 §.) Lagen innehåller dock inga

särbestämmelser för barn, men i Partille kommuns tillämpningsföreskrifter anges att ”funktionshindrade

barn under 12 år har rätt till färdtjänst enbart om synnerliga skäl föreligger

eftersom sådant barn förutsätts åka kollektivt tillsammans med vuxen” (Tekniska kontoret,

02-04-01). När det gäller barn under 12 år beviljas således färdtjänst enbart om man inte kan

åka med den allmänna kollektivtrafiken tillsammans med vuxen (Bredby 02-04-04).

Barn- och utbildningsnämnden (BUN) beslutade dock den 18 april 2001 om följande undantag:

Med hänvisning till socialtjänstlagens 21:a paragraf (SFS 2001:453), beviljades ”skjuts

till de funktionshindrade förskolebarn som inte har rätt till färdtjänst enligt LSS och som är

placerade i specialförskola i annan kommun på grund av att specialverksamhet inte kan

tillhandahållas i kommunen”. Samtidigt föreslog BUN att kommunfullmäktige skulle ändra

reglementet, så att BUN blir den nämnd som i fortsättningen fullgör kommunens uppgifter i

dessa frågor, dvs enligt (den gamla) socialtjänstlagens paragrafer 6g och 21.

Barn, under 12 år, som är berättigade till färdtjänst, betalar ingen egenavgift (BUN dnr

138/2001). Det gör inte heller ledsagaren. Det är dock mycket ovanligt att barn i förskoleåldern

får ett färdbevis för färdtjänst, som också innefattar en ledsagare. Det förutsätts att barn

under 12 år inte åker ensamma, utan har förälder (eller annan vårdnadshavare) med sig.

I de fall där ett förskolebarn med färdtjänsttillstånd tidvis vistas i ett avlastningshem (beslutas

av Socialtjänsten enligt LSS), skulle färdtjänsten/riksfärdtjänsten svara för transporterna. I

Partille kommun beviljas dock inte några färdtjänstresor till avlastningshem/korttidshem, med

motiveringen att ”varje kommunal verksamhet ska stå för sina egna kostnader” (Bredby, 02-

02-04).

Information om färdtjänsten, och hur man ansöker om den, finns i en broschyr som ges ut av

Tekniska kontoret (odaterad respektive 02-04-01). Sistnämnda förvaltning har också hela

ansvaret för färdtjänsten i Partille kommun.

3.1.2 Grundskolan och särskolan.


15

Gällande regler för skolskjutsning, av barn i grund- och särskola i Partille kommun, daterar

sig till 1996. Vid dåvarande skolnämndens möte den 14 mars, beslutades att ge förvaltningen i

uppdrag att genomföra en översyn av reglerna för skolskjuts inför höstterminen 1996. Detta

var ett led i det förslag till besparingar om 7.1 miljoner kronor, som nämnden beslutat om.

(Skolkontoret, 96-05-23.)

Huruvida en sådan översyn gjordes, framgår inte av diarieförda och arkiverade handlingar.

Nämnden beslutade dock, den 9 maj 1996, att skolskjutsar enbart skall utgå till elever med

handikapp och med trafikfarliga vägar (a a). På sitt sammanträde en månad senare (96-06-10,

§ 65) beslutade därefter nämnden

”att fr o m höstterminen 1996 bedriva begränsad skolskjutsverksamhet i Partille kommun.

att skolskjuts kan erhållas för elever med handikapp, för elever med trafikfarliga skolvägar,

där utgångspunkten är trafiknämndens synpunkter samt i enskilda fall där särskilda skäl

föreligger.”

I enlighet med skollagen (4 kap, 7 §) delegerades till handläggarna av skolskjutsfrågor att

avgöra om ansökningar om skolskjuts skulle beviljas respektive avslås med hänsyn till den

andra att-satsen. Skolnämndens beslut (96-06-10) innebar också att dess arbetsutskott skulle

fatta beslut i ärenden där föräldrar inte var nöjda med handläggarnas beslut. Detta förfarande

har senare ändrats, så att förvaltningschefen numera har denna typ av beslut delegerad till sig

(Barn- och utbildningsnämnden, 01-03-14).

Ett antal skrivelser har, sedan beslutet fattades, inkommit till Skolnämnden/Barn- och utbildningsnämnden.

Som en följd av de beslut, som dessa skrivelser lett till, har några vägar i

kommunen klassificerats som riskfyllda skolvägar. I denna klassificering har framför allt

Tekniska kontoret varit behjälpligt (Rönnqvist, 02-02-20). Följande tre platser/vägar kan motivera

skolskjuts, grundat på ”trafikfarlig skolväg”:

1. Hultet, i Öjersjövägens västra del. Barnen måste passera vägen, på en sträcka där den

tillåtna hastigheten är 70 km/tim, för att komma till skolan.

2. Öjersjövägen, mellan infarten till golfbanan och Björkdals väg. Separat gångbana saknas

på en sträcka där den tillåtna hastigheten är 50 km/tim. (Detaljplanearbete för ombyggnad

pågår.)

3. Lexbydalsvägen. Gångbana saknas. (Vägen, som ej är kommunalt väghållningsområde,

har dock ett antal farthinder i form av ”bulor”.)

Huruvida skolskjuts skall beviljas elever, p g a dessa omständigheter, är dock avhängigt det

enskilda barnets förmåga att behärska tillgängliga färdmedel respektive trafiksituationen.

Därför görs individuella prövningar av ansökningar från dessa områden.

Generellt har dock de flesta grundskoleelever t o m år 6, som bor i områden som inte är

kollektivtrafikförsörjda (Lexbydal, Hultet), rätt till skolskjuts.

Någon skriftlig information, om möjligheterna att få skolskjuts, ges inte ut av Barn- och

utbildningsnämnden. Intresserade föräldrar och ungdomar hänvisas i stället till handläggarna

för muntlig information samt ansökningsblanketter.

I en motion till fullmäktige (O Andersson och E Ståhl, 01-01-21) föreslogs, att inför

budgetåret 2002 skapa utrymme i budgeten för terminskort till kollektivtrafiken för elever i


16

grundskolan och gymnasiet. Barn och utbildningsnämnden (BUN) avstyrkte, av kostnadsskäl,

motionen i sitt remissvar (01-05-16, § 47).

Beslutet byggde till stor del på en undersökning, ledd av Tekniska kontoret (redovisad i

remissvar 01-05-23). I denna pekade TK bl a på för- och nackdelar ur folkhälsoperspektiv.

Man färdas säkert, tryggt och mindre stressigt i de kollektiva bussarna. Å andra sidan

exponeras eleverna för större risker då de tar sig till och från busshållplatserna. Dessutom

ökar risken, att ungdomarna rör på sig ännu mindre än vad de gör i dag, med övervikt och

hälsoproblem som följd (Johansson, 01-05-08). Ur kostnadssynpunkt menade dock TK att

”fria busskort” endast skulle medföra en ökning av kommunens nettokostnader med 1 700

000 kronor. Med fria busskort menade man då att inga elever upp t o m år 6 skulle behöva

sådana, att elever i år 7-9 skulle betala en egenavgift om 35% av kostnaden och att

gymnasieelever skulle ha helt avgiftsfria terminskort.

Fullmäktige beslutade dock att överlåta till respektive nämnd att själva besluta om terminskort

inom ordinarie budgetram. BUN beslutade därefter återigen (01-12-12, § 103), med hänsyn

till en beräknad ökning av kostnaderna med c:a 3 miljoner kronor, att inte dela ut sådana

terminskort till elever på grundskolan (BUN dnr 42/2001).

Den senaste trafiknätsanalysen i Partille kommun, gjord av Tekniska kontoret, behandlades av

Barn- och utbildningsnämnden 10 maj 2000. Nämnden är mycket positiv till att fokus i

analysen ligger på den oskyddade trafikanten och att den låga kvaliteten på fotgängarnas

passager av biltrafiknätet beskrivits: ”En stor del av dessa passager avser barnens väg till

skolor och förskolor” (BUF 99-09-27). TK:s förslag är att dessa passager skall hastighetsbegränsas

till 30 km/tim. BUN ser detta som ett steg i rätt riktning, men vill att TK i det

vidare arbetet skall specialbelysa varje enskild förskolas och skolas trafiksituation. BUN avser

också att återkomma med förslag på lämpliga åtgärder för att minska olycksriskerna på dessa

ställen. (BUN 00-05-10.)

Någon uppföljning av trafiksituationen vid ovannämnda passager har sedan dess ej gjorts.

Inga åtgärdsförslag har heller lagts fram.

3.1.3 Gymnasiet.

T o m vårterminen 2002 har Partille inga andra styrdokument än de nationella, vilka

redovisats i avsnitt 2.4.

I sitt remissvar på ovannämnda motion (GY 2001-04-19) ställde sig gymnasienämnden

positiv till införande av ”fria kollektivresor för Partilles gymnasieelever”, men hänsköt

ställningstagandet till att ske inom den ordinarie budgetprocessen. Som en del i verksamhetsplanen

för 2002-2004 (Dnr GY 115/2201) beslutade därefter nämnden (2001-10-18) att ”Alla

elever från Partille på Porthälla gymnasium skall få ett busskort inom Partille oavsett avståndet

till skolan”. Beslutet avses verkställas fr o m höstterminen 2002 (Söderström, 02-03-06).

3.2 Skolskjutsarnas omfattning samt handläggningsrutiner.


17

3.2.1 Förskolan

Färdtjänsten i Partille sköts idag av Tekniska kontoret. De beviljar färdtjänsttillstånd för barn

under 12 år om ”synnerliga skäl” finns (Bredby, 02-02-25). De barn som har färdtjänst idag,

är oftast de som har grava fysiska eller autistiska funktionshinder. De får färdtjänsttillstånd för

fritidsresor. I Partille finns idag 17 barn under 12 år, vilka har rätt till färdtjänst. 13 av dessa

har tillstånd till ledsagare. Vid nyansökningar och omprövningar dras dock detta tillstånd

tillbaka. Medresenär får därför betala enligt kollektivtrafiktaxan + 50% (Tekniska kontoret,

2002-01-07).

TK utövar ingen kontroll av hur dessa barn använder sina tillstånd, dvs om de åker till

förskola, hälsar på lekkamrater eller någonting annat. En genomgång av tillståndsbevisen ger

emellertid vid handen att det f n finns tre färdtjänstberättigade barn i förskoleåldern.

Utförandet av färdtjänsten, för dessa barn, svarar sedan 1 april 2002 Västtrafik AB för.

Västtrafik har fått kommunens uppdrag att bedriva beställningscentral och att upphandla

transporterna. Fram t o m 31 mars svarade Taxi Göteborg för resor med vanliga taxifordon

och Göteborgs Buss AB för resor med specialfordon.

I enlighet med BUN:s beslut den 18 april 2001, skjutsas ett förskolebarn till specialförskolan

Snäckan, för döva/svårt hörselskadade barn i Göteborg, under vt 2002. Partille har ingen

sådan specialförskola. Denna förskola ligger i direkt anslutning till Kannebäcksskolan i

Västra Frölunda, en skola för döva och hörselskadade elever. Därmed kan samordning av

skolskjuts ske för specialförskola och specialskola i detta fall. Dessa skjutsar utförs i dag av

Göteborgs Buss AB.

Kvalitetssäkringen av transporterna, inkl kontroll av förarens lämplighet och fordonens

utrustning, svarar utföraren/entreprenören för. Tekniska kontoret respektive Barn- och

utbildningsförvaltningen gör således inga egna inspektioner/kontroller. Kommunen har

därmed inga egna rutiner för att kontrollera att färdtjänstavtalen följs.

3.2.2 Grundskolan och särskolan

Antalet grund- och särskoleelever, samt elever i förskoleklass, som i Partille under läsåret

2001/2002 dagligen har skolskjuts, är drygt ett hundratal. Antalet skolskjutsresor är något

högre, då vissa av dessa elever också har badresor respektive resor till skolbarnsomsorg.

Kommunens totala kostnader för dessa resor uppgick 2001 till ungefär 3.2 miljoner kronor,

varav skolskjutsarna för särskolans barn svarade för 2.2 mkr.

De flesta av särskolans skolskjutsar utförs i egen regi, dvs med egna bussar och förare. Särskolans

rektor är också den person i kommunen som i praktiken fattar beslut om alla skolskjutsar

- med två undantag: ärenden som verkar självklara, med hänsyn till skollagen och

skolskjutsförordningen, beslutas av den handläggande utredningssekreteraren på BUN:s

resursenhet; överklaganden, vilka går för beslut till förvaltningschefen.

Nedan görs en uppställning av omfång och karaktär på de olika skolskjutsarna/elevresorna

samt vilken typ av transport som gäller:


18

A1. 5 funktionshindrade – döva eller hörselskadade - barn körs, från olika adresser i Partille,

till skolan för döva och hörselskadade, Kannebäck i Västra Frölunda. Tre av dessa elever har

erhållit busskort för resa hem från skolan, medan övriga hämtas med taxi. Samordning av

turerna sker med det förskolebarn som går på Snäckans förskola.

A2. Extra tur till Kannebäck, för att hämta 1-2 barn senare på eftermiddagen 5 dagar i veckan,

eftersom familjen har behov av skolbarnsomsorg utöver skoltid.

B. 4 elever med tal- och språksvårigheter hämtas på olika adresser för skjuts till språkklassen i

Öjersjö Brunn. Hemkörningen sker på eftermiddagen vid två olika tidpunkter, beroende på att

eleverna har olika långa skoldagar.

C. 6 särskoleelever med autism, samt 3-4 personal, körs på ”badtur” en gång i veckan från

Öjersjö Storegård till Björndammen och tillbaka.

D. 1 särskoleelev med permobil hämtas omväxlande hos sin far och sin mor, på olika adresser

i Partille, för skjuts till särskolan i Öjersjö Storegård.

E. 1 särskoleelev skjutsas till Gamlestadsskolan i Göteborg.

F. 1 särskoleelev, som bor hos en förälder i Partille, skjutsas varannan vecka till och från den

andra föräldern i Fiskebäck, Göteborg.

G. 1 särskoleelev i Öjersjö Brunn skjutsas två dagar i veckan till/från den andra föräldern i

Mölndal.

Samtliga ovanstående turer genomförs av Göteborgs Buss AB, i enlighet med ett avtal som

löper fram t o m 2003-07-31. Avtalet innehåller omfattande krav på förarnas kompetens och

poängterar det stora behovet av kontinuitet och likartade rutiner: ”Lång erfarenhet av körningar

av elever i behov av särskilt stöd, och för några av delanbuden begåvningshandikappade

elever och kunskap om handikappet Autism, är en nödvändig förutsättning, liksom

flexibilitet och smidighet i kontakterna med såväl elever som föräldrar.” (BUN, 2001-06-13.)

H. 9 elever som hämtas på olika adresser i Partille och körs till särskolorna i Öjersjö Brunn

respektive Storegård. Dessa körningar är anpassade till barnens tider respektive olika behov

att åka ensamma eller med endast ett mindre antal elever i samma bil. Turen är mycket

komplicerad med särskoleelever som även har autism. Ett av barnen har ett medicinskt

handikapp, som kräver plats bredvid föraren för att denne ska kunna ha barnet under uppsikt

och kunna vidtaga erforderliga medicinska åtgärder.7 av dessa barn körs enligt ett avtal med

Taxi Göteborg. P g a att de har ett extremt stort behov av kontinuitet, innefattar avtalet att

turen skall köras av en namngiven person. Avtalet är tillkommet som en konsekvens av att ett

antal föräldrar vägrade acceptera ovannämnda avtal med Göteborgs Buss AB. Sistnämnda

ansågs av föräldrarna förorsaka alltför kraftiga förändringar i barnens rutiner. Även detta avtal

löper ut 2003-07-31 (BUN, 2001-10-04). De 7 barnen åker emellertid, vid utflykter och

badturer, med särskolans egen minibuss. (Inför framtida skolskjutsupphandling är det därför

nödvändigt att försöka precisera vilken kontinuitet som krävs beträffande entreprenör och

förare samt vilka möjligheter som finns att upprätthålla denna.)

De två övriga barnen i denna grupp körs av Göteborgs Buss AB.


19

I.1 elev, i behov av särskild undervisning (autism), har skolskjuts till och från Skogome skola

i Göteborg. Detta beror på att eleven flyttat in till Partille under vårterminen 2002, men beviljats

tillstånd att gå kvar på sin tidigare skola terminen ut. Denna tur körs av Taxi Göteborg.

J. 2 elever från Vallhamra rektorsområde får busskort för skolresor till Porthälla gymnasium

för deltagande i det gemensamma (BUN och Gymnasienämnden) projektet PUFF.

K. Till Öjersjö Brunn och Storegård får 5 elever busskort av medicinska respektive särskilda

skäl.

L. 3 elever får busskort för att ta sig till Skulltorp, där de går i förberedelseklass för

nyinflyttade invandrare.

M. 1 elev i Lexby rektorsområde har busskort av medicinska skäl. 3 elever får busskort från

olika adresser i Partille till Lilla Kyrkskolan, där de går av sociala skäl.

N. Under ht 01 fick 6 elever busskort från sina hem till Furulund, där de börjat i speciell

musikklass. Dessa tillstånd drogs in fr o m vt 02, då det inte fanns täckning i styrdokumenten

för att bevilja sådana. (Härigenom uppmärksammades att BUN ej informerat föräldrarna i

tillräckligt hög grad, inför valet av profilskolor till år 6, beträffande möjligheten (eller snarare

omöjligheten) att få skolskjuts.

O. 6 barn med autism får busskort för att gå i A-gruppen på Vallhamraskolan.

J – O. Dessa 20 elever har busskort.

P. 14 elever får skolskjuts med buss, där föraren två dagar/vecka även kör internposten till

samtliga skolor i Partille. Dessa barn går i Kyrkskolan, A-gruppen i Vallhamra respektive har

trafikfarlig skolväg (Lexbydal och Öjersjö golfbana).Avtalet är med Linjebuss Sverige AB

och löper fram till 2003-07-31. (BUN, 2000-05-25.)

I början av 90-talet ingicks ett muntligt avtal mellan Härryda och Partille om utväxling av

särskoleelever. Härryda har en särskola som tar emot barn med multihandikapp, vilket kräver

mer plats för rullstolar, hygienutrymmen, etc. I Öjersjö Brunn-Storegård tar man emot de lite

duktigare träningsskolebarnen. 6 elever åker därför varje dag från sina hem i Partille till

särskolan i Härryda. 12 elever kommer i stället från Härryda till Öjersjö. Transporterna sker

med Landvetters Buss (med vilket skolan i Härryda har ett avtal).

3.2.3 Gymnasiet.

På gymnasiet följs sexkilometersgränsen vid utfärdandet av busskort. Antalet elever från

Partille som har mer än sex kilometers avstånd till Porthällagymnasiet är mycket litet. De allra

flesta elever som erhåller fria elevresor, i form av busskort, går således på fristående gymnasier

respektive kommunala gymnasier inom göteborgsregionen.

Därtill kommer att skolsköterskan, med läkarintyg som underlag, beslutar om skolskjuts/fria

färdbevis för elever som varaktigt eller tillfälligt har medicinska skäl.

Alla elever på gymnasiesärskolan bedöms ha medicinska skäl till fria elevresor eller

skolskjuts, oavsett om de går på Porthällagymnasiet eller annat gymnasium. De har rätt att


20

fritt välja vilken gymnasiesärskola de vill gå på. Läsåret 01-02 fanns 29 gymnasiesärskoleelever

inom Partille gymnasieförvaltning. Dessa fördelade sig på följande skolor och

transportmedel

• 8 st på Porthälla gymnasiums Specialprogram. Samtliga har terminskort eller månadskort

på Västtrafik. (Månadskort tilldelas dem som fyllt 18 år.)

• 6 st på Fässbergsgymnasiet i Mölndal. 5 st har fria taxiresor med Taxi Göteborg och 1 har

månadskort på Västtrafik.

• 4 st på Slottsberget, Hökegården. Verksamhetsträning för gravt handikappade. Fria

taxiresor med Färdtjänsten, Göteborgs stad.

• 4 st på Slottsberget, Munkebäck. Yrkesträning. 3 st har fria taxiresor med Färdtjänsten,

Göteborgs stad och 1 har terminskort på Västtrafik.

• 2 st på Nationella Programmet, Slottsberget, Lindholmen. Båda har terminskort på

Västtrafik.

• 1 st på Frölunda Ekebäck har terminskort på Västtrafik.

• 2 st på gymnasiesärskolan i Landvetter. De har fria taxiresor med Färdtjänsten, Göteborgs

stad.

• 1 st är inackorderad i Bollnäs. Kommunen betalar för inackorderingen samt för resor med

tåg mellan Partille och Bollnäs.

• 1 elev har praktikplats i Partille och reser dit med taxi.

4 PÅGÅENDE UTREDNINGAR OCH ANNAT UTVECKLINGSARBETE.

4.1 1999 års skollagskommitté.

En parlamentarisk kommitté tillsattes 1999 med uppgiften att se över skollagen: ”Kommittén

skall föreslå hur skollagen kan moderniseras genom att förenklas och förtydligas samt bättre

anpassas till ett målstyrt skolväsende och till den ansvarsfördelning som råder mellan stat och

kommun”. (Sv Kommunförbundet, 2002-02-27.)

I direktiven sägs inget specifikt om skolskjutsar, men flera av de områden som skall beaktas

handlar om stöd till barn och barnens säkerhet. (Utb dep, 1999:15.)

Kommittén skulle ha varit färdig med sitt arbete den 1 maj 2001, men har fått sitt uppdrag

förlängt till den 16 december 2002 (Utb dep, 2002:9). Anledningen är att dess förslag skall

samordnas med den utredning om gymnasiet, som pågår fram till 30 april 2002. Kontakter

med både utbildningsdepartementet (02-02-27) och Svenska kommunförbundet (Fernstedt-

Landskog, 02-02-27) har tagits för att få inblick i ”vad som är på gång”. Ingen vill dock säga

något innan utredningen är klar.

4.2 Färdtjänstutredningen.

Tillsammans med ett antal andra myndigheter, fick Vägverket 1998 i uppdrag att utvärdera

handikappolitiken inom transportområdet (regeringsuppdrag K98/2302/4). Uppdraget

utvidgades senare (rskr 1999/2000:85) till att redovisa tillståndet och utvecklingen inom färdtjänsten

för perioden januari 1998 – 30 september 2000 samt att ge förslag till förändringar.

Vägverket lade i oktober 2001 fram en preliminär slutrapport (2001-10). Några beslut, med

anledning av denna, har ännu ej fattats, men remissinstanserna har avgivit sina yttranden

(Näringsdepartementet, 02-02-27).


21

I sin utvärdering drar Vägverket slutsatsen, att den nya färdtjänstlagen 1997 ”troligen medfört

försämrade resmöjligheter för ett antal funktionshindrade”. Den största förändringen har

upplevts av gruppen yngre och aktiva färdtjänstberättigade. Förändringarna består i att det

blivit svårare att få färdtjänst, att kostnaderna blivit högre, att kraven på samåkning ökat och

att möjligheterna blivit sämre beträffande rätten att ha ledsagare med sig respektive att ta med

medresenär. Utvärderingen visar också att det är barn med funktionshinder, och barn till

föräldrar med funktionshinder, som kommit särskilt i kläm. Den visar dessutom att ”ett flertal

kommuner har bestämmelser som i hög grad inskränker funktionshindrade barns rätt till

färdtjänst, att färdtjänst inte beviljas till barn eller endast beviljas om ’särskilda’ eller

’synnerliga’ skäl föreligger”. (Vägverket, 2001-10, sid 21-22.)

Ett av syftena med den nya lagen var, att öka samordningen mellan kollektivtrafik och

färdtjänst. Vägverket tror att detta syfte i viss mån uppnåtts. Samtidigt konstaterar man, att

färdtjänst, skolskjuts och kollektivtrafik fortfarande i de flesta kommuner är uppdelade på

olika förvaltningar och att samverkan mellan dessa går trögt (a a sid 22).

1997 års färdtjänstlag innebär också att socialpolitiska hänsyn inte längre tas. Den sökandes

ekonomiska och sociala förhållanden beaktas inte. Inte heller det sökande hushållets bristande

tillgång på bil eller utbudet av ordinarie kollektivtrafik i området. Detta innebär, att en sökande

av färdtjänst med hjälp av socialtjänstlagen får vända sig till kommunens socialkontor, om

inte de medicinska grunderna är tillräckliga för att ensamma berättiga till färdtjänst. (A a sid

24.)

Mot denna bakgrund föreslår utredningen vissa ändringar i färdtjänstlagen. När det gäller

barns rättigheter till färdtjänst, vill man ha en liknande paragraf, som den i socialtjänstlagen:

”När åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnens bästa kräver. Med barn

avses varje människa under 18 år.” Man vill också ha en motsvarighet till 7 § i denna lag,

vilken säger att insatser inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet och att för utförande av

uppgifter ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet och att kvaliteten i

verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras.(A a sid 26-27.)

Samtliga remissinstanser tillstyrker dessa förslag (Näringsdepartementet, sid 5-10).

Slutligen föreslår Vägverket att det skall inrättas en statlig myndighet, med uppgift att utöva

tillsyn över färdtjänsten. Dess viktigaste uppgift skall vara, ”att stödja tillämpning och

handläggning så att denna sker med god kvalitet”. (Vägverket, 2001-10, sid 31.)

Vägverkets utredning uppfattas av verket självt som ett diskussionsunderlag, vilket tillsammans

med remissvaren bör ligga till grund för fortsatt utredning. I detta instämmer Sv

Kommunförbundet (01-05-18), som vill ha ”en utredning som kan se över hur olika

stödformer för transporter ska samverka så personer med funktionshinder får fullgod hjälp,

och att de olika myndigheternas ansvar kartläggs”.

Förslaget att inrätta en statlig tillsynsmyndighet avfärdas dock av Kommunförbundet, med

motiveringen att ”det inte är klarlagt om en myndighet främjar en positiv utveckling bättre än

arbete på frivillig väg” (01-05-18). De flesta remissinstanserna, inkl alla handikapporganisationerna,

tillstyrker dock inrättandet av en sådan tillsynsmyndighet (Näringsdepartementet, sid

12-13).


22

4.3 Vägverkets skolskjutsprojekt.

I januari 2002 startade Vägverket ett projekt med namnet ”Barns resor med särskild inriktning

på skolskjuts med buss och taxi” (02-01-31). Projektets mål är att ta fram mera kunskap om

hur barn rör sig i vägtransportsystemet och hur de transporteras med buss och taxi till skolan.

Delprojekten skall vara klara och redovisas successivt mellan 15 april och 30 november 2002.

De frågor Vägverket ställer, är följande

• Minskar rörelsefriheten för barn och, i så fall, varför

• Minskar den egentliga skolskjutstrafiken och integreras mer och mer i

linjetrafiken

• Blir barnens skolvägar allt längre allt eftersom skolor läggs ner och/eller

storskolor införs

• Gör barnens fria val av skola och program att skolresorna blir längre

• Hur sker resorna till skolan och hur upplevs dessa av nyttjarna

• Hur säkra är de transporter som sker Hur trygga känner sig barn och

föräldrar när barnen åker till skolan

• Hur olika är skolskjuts mellan olika kommuner

Projektet kommer att redovisas i form av en tillståndsbeskrivning av barns resor, informationsskrifter

till barn/föräldrar och skolor samt förändringar i skolskjutsförordningen.

4.4 Glitter i Västra Götaland.

Svenska Kommunförbundet håller f n (2002-02-12) på med en enkätundersökning, där de

inventerar kommunernas arbete med skolskjuts. Syftet är att få en samlad bild av skolskjutsverksamheten

i landets kommuner. En sådan anses behövas för att kunna bevaka kommunernas

intressen vid de förändringar som är på gång. Med det sistnämnda avses dels skollagskommitténs

kommande förslag till förändringar, dels ovannämnda översyn av skolskjutsförordningen

inom Vägverket.

I Västra Götaland arbetar Västtrafik AB, med bidrag från Vinnova och Vägverket, med

utvecklingsprojektet Glitter. Detta syftar till att ”praktiskt testa hur trafiken på landsbygden

kan göras attraktivare och effektivare genom samplanering av olika trafikformer” (Västtrafik

02-03-25). Projektet omfattar utveckling av trafiklösningar, samordning av linjetrafik,

skolskjuts och anropsstyrd trafik och utveckling av tekniskt stöd för trafiken. Ett delprojekt,

med anropsstyrd trafik, startade den 16 mars 2002 i landsbygdsområdena i Götene och Vara.

Man avser studera hur en samordning av ett antal olika typer av resor, bl a färdtjänst, skall

kunna öka resmöjligheterna samtidigt som kostnadseffektiviteten förbättras. Försöket skall

utvärderas i början av 2003. (Västtrafik, 2001-11-08.) Ovannämnda enkätundersökning ingår

som en del i Glitter.

Västtrafik AB undersöker också (2002-01-24) intresset i göteborgsområdet för enhetliga

rutiner kring ersättning av förlorade terminskort.

5. ANDRA KOMMUNERS ERFARENHETER OCH REGLER.


23

De flesta kommunerna i göteborgsregionen har någon typ av politiskt beslutade bestämmelser,

reglementen, riktlinjer eller regler för skolskjutsning. Detta framgår vid ett studium av

kommunernas hemsidor på internet.

Längst har Göteborgs kommun gått, genom att besluta om fria terminskort för alla elever i

både grund- och gymnasieskolan.

De allra flesta kommunerna har regler beträffande avståndet mellan elevernas bostad och

skolan. Ofta har man, som t ex Härryda, Kungsbacka och Kungälv, tre zoner. För elever i

förskoleklass – år 3 beviljas skolskjuts om de har minst 2 km till skolan, för år 4 – 5/6 om de

har minst 3 km och för år 5/6 – 9 om de har 4 km. I Kungälv och Orust markerar man särskilt

att elever inom ett och samma bostadsområde skall behandlas lika, även om några har lite

kortare, eller längre, väg än gränsvärdet. Därtill kommer regler för avståndet mellan hem och

av/påstigningsplats respektive hur långa väntetider som är acceptabla före respektive efter

skolan.

Beträffande trafikfarlig väg anger några kommuner, t ex Ale och Lerum, vilka vägar som

Skolstyrelsen (motsvarande) bedömt som riskfyllda och som ger rätt till skolskjuts, medan de

flesta avstår från att specifisera.

Funktionshinder ger alltid rätt till skolskjuts om läkarintyg finns. Några kommuner, t ex

Skellefteå och Varberg, ger sådan tillåtelse även vid tillfälliga funktionshinder, medan andra

sätter en gräns vid minst sex månader eller liknande.

Om elever väljer annan skola än den som kommunen anvisar, så beviljas i allmänhet inte

skolskjuts. Kungälv beviljar dock detta, om inte kostnaden blir högre än vad den hade blivit

om eleven gått i den anvisade skolan. Även Ale beviljar i sådana fall busskort. I Lerum

planerar man, enligt Barn- och ungdomsnämndens ordförande (GP, jan 02), att införa ”fri

transport till valfri skola”. Ett förslag till förändring av skolskjutsreglerna, förväntas där

läggas fram före sommaren 2002.

Skolskjuts till annan adress än hemmet (där eleven är mantalsskriven) medges i t ex

Kungsbacka, Kungälv, Orust och Skellefteå, då föräldrarna är skilda och har gemensam

vårdnad. Förutsättningen är dock att båda bor i kommunen och att skolskjuts redan finns på

sträckan. I Kungälv och Varberg beviljar man även skolskjuts till och från fritidshem/-

dagbarnvårdare, om barnet har skolskjuts till skolan. I Kungsbacka tillämpas detta för elever

med omsorgsplacering i familjefritidshem. Härryda och Kristinehamn markerar däremot

tydligt att barn i skolbarnsomsorg inte har rätt till skolskjuts. Ale medger rätt till skolskjuts

vid byte av skola, om hem och skola är överens om att detta är det bästa för eleven. I Varberg

har särskoleelev, som är placerad på korttidshem, rätt att räkna detta som sin hemadress i

skolskjutshänseende.

Flera kommuner tillåter att ej skolskjutsberättigade elever får åka med i mån av plats. I

Kungsbacka behöver man inte betala något för detta, medan man i Kungälv får betala en

avgift som motsvarar 75% av kostnaden för Västtrafiks månadskort. I Lerum kan en elev, som

inte är skolskjutsberättigad men har 3-4 km till skolan, ansöka om resebidrag för de fem

vintermånaderna. Bidraget uppgår till 75% av Västtrafiks periodkort.


24

I undantagsfall, då avståndet till påstigningsplatsen blir för långt, kan självskjuts (av förälder

eller annan) beviljas, enligt särskild taxa. Detta görs i Ale, Alingsås och Hörby bl a. I Alingsås

kommun gäller detta även då ett barn p g a t ex allergibesvär inte kan åka vanlig skolskjuts.

Då en skolskjutsberättigad elev förlorat sitt terminskort, ersätts detta utan kostnad för

eleverna i förskole – år 3 av Västtrafik. För äldre elever skiljer sig emellertid ersättningsnivån

mellan kommunerna. I Kungsbacka får alla övriga elever stå för hela kostnaden själva. I

Kungälv får eleverna själva betala 80% av kostnaden för ersättningskortet, minus 10% för

varje månad av läsåret som gått. I Orust får eleverna i år 4 – 9 betala en självrisk på 200

kronor för ersättningskortet.

Ingen kommun tycks dock ha en mera noggrant utformad policy, baserad på skolans värdegrund

och med tydligt utformade mål.

6. VAD BÖR EN SKOLSKJUTSPOLICY INNEHÅLLA

Skollagen och lagen om fria elevresor är de dokument som anger grunderna för vilka barn och

ungdomar 1 – 20 år, som har rätt till fri skolskjuts/elevresa. Tillsammans med skolskjutsförordningen,

lagen om färdtjänst, trafiksäkerhetsverkets föreskrifter och andra styrdokument,

ges här en ganska minimalistisk grund för kommunernas skyldighet att anordna skolskjutsar

och fria elevresor. Kommunerna har således stora möjligheter att själva bestämma omfattning

och kvalitet på denna verksamhet. Av detta skäl skall nedan två olika alternativ till policy

utformas.

Alternativ 1. Generös policy. Detta alternativ utgår från FN:s Barnkonvention, artikel 3: ”Vid

alla åtgärder som berör barn, …, skall barnets bästa komma i första hand.”

Alternativ 2. Restriktiv policy. Detta alternativ utgår från att kommunens kostnader för

skolresor/elevresor, på kort sikt, skall vara så låga som möjligt, samtidigt som nationella lagar

och förordningar följs.

Att konsekvent beräkna hur verksamheten skall bedrivas för att till alla delar ge lägsta möjliga

kostnad, låter sig inte göras. Det finns heller inget tak för hur höga kostnaderna kan bli om

man skall satsa på bästa möjliga kvalitet ur barnens synpunkt. Båda rubrikerna får därför ses

som riktningsgivande. Förslagen under respektive rubrik kan sedan ställas emot varandra.

Diskussionen av dem bör också kunna resultera i ytterligare andra alternativ. Genom att ställa

två (kostnads-)nivåer av verksamhet emot varandra, bör det bli lättare för var och en, mot

bakgrund av ideologi och partiprogram, att resonera sig fram till sin egen ståndpunkt beträffande

skolskjutspolicy.

En avgörande faktor, för behovet av skolskjuts och fria elevresor, är hur skolorna lokaliseras i

förhållande till var barn och ungdomar bor. Det är förenat med stora kostnader att bygga nya

skolor, liksom det kan vara kostsamt att ha tomma skollokaler stående i områden där barnkullarna

minskar.

Man kan välja att strikt placera alla barn i den skola som ligger närmast bostaden, så långt

skolans lokaler tillåter. Eller så ger man eleverna frihet att välja den skola de vill – både inom

och utanför kommunen. För att underlätta – eller motverka – det fria valet, kan man sedan ge


25

generösa bidrag till skolresor eller begränsa rätten till skolskjuts till de elever, som valt den

skola kommunen föreslagit.

För att få barn och ungdomar att röra på sig så mycket som möjligt ute i friska luften, kan man

begränsa rätten till skolskjuts och/eller göra skolvägarna så säkra och trafikfria som möjligt.

Behovet av skolskjutsar, med avseende på skolvägen, blir då i stor utsträckning avhängigt

skolvägarnas kvalitet och trafiksäkerhet.

Barns- och ungdomars ansökningar om skolskjuts kan bedömas enbart med hänsyn till vad

som är absolut tvingande för kommunen att ta hänsyn till, enligt lagar, förordningar och

prejudikat. Eller så ger man fri skolskjuts till alla som inte anser sig kunna ta sig till skolan

utan någon sorts hjälp respektive utan att kostnaderna blir för höga för den enskilde.

För att upprätthålla hög säkerhet i samband med transporten till och från skolan, satsar

kommunen på att ha egen expertis och göra egna inspektioner av skolvägar och transportmedel.

Eller så överlåter kommunen hela säkerhetsarbetet på skolskjutsentreprenören.

Incitament till samverkan med kringliggande kommuner och entreprenörer respektive samråd

med berörda ungdomar och föräldrar bör också ingå i kommunens policy.

Policyn kan utformas i ett sammanhållet dokument, med både övergripande mål och noggranna

regler för vem som har rätt till skolskjuts respektive hur skolskjutsarna skall utföras.

Eller så skiljer man dessa delar åt. Det är viktigt att informationen om kommunens skolskjutspolicy

och regler är så tydlig och lättillgänglig, att både vårdnadshavarna/barnen och

kommunens handläggare kan vara överens om vad den innebär.

Av reglerna skall klart framgå vem/vilka som har ansvar för beslut om skolskjutsar, vart

ansökan skall riktas, vem som handlägger ärendena samt hur överklagande av beslut går till.

7. FÖRSLAG TILL MÅL, POLICY OCH FÖRHÅLLNINGSREGLER FÖR

SKOLSKJUTSAR OCH FRIA ELEVRESOR I PARTILLE KOMMUN.

Grundläggande för anordnandet av skolskjutsar i Partille kommun är följande lagstiftning:

Skollagen: Partille kommun är skyldig att sörja för att det för eleverna i grundskolan och

särskolan (inkl gymnasiesärskolan) anordnas kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med

hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, funktionshinder hos en elev eller någon

annan omständighet. (SFS 1985:1100, 4 kap 7 § och 6 kap 6 §.)

Lag om elevresor: För elever på gymnasiet skall kommunen ansvara för elevens kostnader

för dagliga resor mellan bostaden och skolan, då färdvägen är minst sex kilometer. (SFS

1991:1110, 2 §.)

Färdtjänstlagen: För barn i förskolan, skall kommunen ge tillstånd till färdtjänst till dem

som på grund av funktionshinder, vilket är varaktigt, har väsentliga svårigheter att förflytta sig

på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationsmedel. (SFS 1997:36, 7 §.)

Skolskjutsförordningen: Med skolskjutsning avses sådan befordran av elev i förskola,

grundskola, särskola, gymnasieskola och gymnasiesärskola, till eller från skolan, som ordnas

av kommunen särskilt för ändamålet och inte är av tillfällig natur samt på ett sådant sätt att

trafiksäkerheten tillgodoses. (SFS 1970:340, 1-2 §§.)


26

Mål för skolskjutspolicyn i Partille.

I enlighet med FN:s barnkonvention, skall barnets bästa komma i främsta rummet vid alla

åtgärder i Partille kommun som berör barn.

Skolorna i Partille skall vara så lokaliserade och anlagda, i förhållande till bostäderna, att alla

barn och ungdomar skall ha rimliga gång- och cykelavstånd.

Skolvägarna skall ha sådan kvalitet och trafiksäkerhet, att alla barn utan funktionshinder, från

6 år och uppåt, skall kunna ta sig till och från skolan själva, till fots eller med hjälp av cykel.

Skolskjutspolicyn skall befordra barns och ungdomars behov av att röra på sig, få frisk luft

och att lära sig behärska trafiken.

Skolresa med färdtjänst, skall ordnas avgiftsfritt till förskola för barn 1 – 5 år, i den mån de

har behov av detta.

Skolskjuts skall ordnas för de barn som går i särskola respektive har sådana funktionshinder,

att de inte själva kan ta sig till skolan. Skolskjuts skall också ordnas för barn som har särskilda

skäl, vilka kan styrkas.

Beslut i skolskjutsfrågor skall föregås av samråd med berörda parter.

Information om skolskjutsar och fria elevresor skall lämnas till elever och vårdnadshavare i

god tid före val av skolformer och skolor.

Policy.

För att tydligöra, att en policy är beroende av vilka ideologiska och partipolitiska hänsyn man

vill skall styra verksamheten, ges här två olika förslag till policy. Beslutet om policy kan sedan

bestå i att man väljer antingen det ena eller det andra; att man väljer en blandning mellan

de två alternativen; eller att man väljer helt eller delvis nya alternativ.

Generös policy Utgår från FN:s barnkon- Restriktiv policy Utgår från att kommu-

vention: Vid alla åtgärder som berör barn, skall

barnets bästa komma i första hand.

Skolväg.

nens kostnader skall vara så låga som möjligt,

samtidigt som nationella lagar och förordningar

följs.

Alla skolvägar för barn 6-12 år skall ha särskild

gång- och cykelbana samt övergångsställen

med farthinder där hastigheten är begränsad

till 30 km/tim. Skolvägar som inte

uppfyller dessa krav skall betraktas som trafikfarliga

och ge rätt till skolskjuts.

Inga särskilda av- och påstigningsplatser an-

ordnas.

Alla förskolor och skolor med barn upp till 12

år, skall ha särskilda av- och påstigningsplatser

för skolskjutsar respektive för barn som

skjutsas i bil av sina föräldrar. Dessa platser

skall vara väl skilda från skolans område res-

D:o, men bara för barn 6-9 år.


27

pektive förbundna med detta område på ett

trafiksäkert sätt.

Tillsynen av skolvägar respektive att ingångna

skolskjutsavtal följs utförs av anställda inom

de tre förvaltningarna och rapporteras till

de tre nämnderna.

Nya förskolor byggs i nya bostadsområden, så

att avstånden mellan förskola och hem blir så

korta som möjligt. Gamla förskolelokaler säljs

eller överlåtes till andra verksamheter.

D:o utförs av entreprenörena respektive då klagomål

från elev eller vårdnadshavare inkommer.

Existerande förskolelokaler behålles även när

elevunderlaget i omgivningen sviktar. Föräldrarna

i nya bostadsområden får skjutsa sina barn till

befintliga förskolor.

Färdtjänst till förskola.

Förskolebarn, som av vårdnadshavare bedöms

behöva färdtjänst till förskolan, skall i tveksamma

fall få färdtjänstlagen tolkad till sin förmån.

Barn, som behöver gå i sådan specialförskola

som ej finns i Partille, har rätt till skolskjuts

till sådan förskola inom regionen. Denna rätt

gäller även om ingen samordning kan ske med

andra former av skolskjuts.

Barn, 1 - 5 år, som har rätt till färdtjänst och

behöver ledsagare, får medtaga ledsagaren på

resa till och från skolan utan kostnad för denne.

Förskolebarn med rätt till färdtjänst och vistelse

i avlastningshem, har rätt till skolskjuts även till

och från avlastningshemmet, oavsett var detta

ligger.

D:o, få sin ansökan avslagen.

D:o. Denna rätt gäller enbart om samordning

kan ske med andra former av skolskjuts.

D:o, får medtaga ledsagaren mot avgift enligt

färdtjänsttaxan.

D:o, har ej rätt till skolskjuts till och från avlastningshemmet.

Fritt val av skola.

Eleverna tillåts fritt välja skola

D:o, men elever 6 - 15 år får själva stå för reskostnaderna

då de väljer annan skola än den

kommunen anvisat.

Avstånd till skola.

Barn i åldern 6-9 år skall få skolskjuts om de

har mer än 2 km till skolan; i åldern 10-12 år

om de har mer än 3 km och i åldern 13-15 år

om de har mer än 4 km till skolan.

Inga barn och ungdomar i åldern 6 - 15 år har så

långt till sin skola i Partille, att de av avståndsskäl

behöver ha skolskjuts.

Gemensam vårdnad.

D:o, betecknas den bostad där eleven är folkbokförd,

som elevens hem. Behovet av skol-

skjuts bedöms endast med utgångspunkt från

denna bostad.

Då en elevs föräldrar skilt sig, bor på skilda

ställen men har gemensam vårdnad, skall bådas

bostäder betecknas som elevens hem och

ge rätt till skolskjuts om skollagens övriga krav

är uppfyllda.


28

Skolbarnsomsorg.

Skolskjuts beviljas inte för deltagande i skol-

barnsomsorg.

Skolbarnsomsorg i olika former, 6 - 12 år, jämställs

med elevens hem och ger också rätt till

skolskjuts, om eleven har rätt till sådan mellan

hem och skola.

Särskola.

Alla elever, som går på särskola, har rätt till

skolskjuts oavsett vilken skola i regionen de

väljer.

Barn- och utbildningsnämnden bedriver skolskjutsverksamhet

till/från kommunens egen

särskola i egen regi; dvs med egna transportmedel

och förare.

Elever i åldern 6 - 15 år, och som går på särskola,

får själva stå för reskostnaderna då de

väljer annan särskola än den som kommunen

anvisat. Från denna regel undantas elever som

behöver gå på sådan specialsärskola som

kommunen inte har.

Skolskjutsverksamheten på särskolan, liksom

all annan skolskjutsverksamhet, upphandlas

i enlighet med upphandlingslagen.

Brist på kollektiv trafikförbindelse.

Barn, i åldern 6 - 12 år, som bor i områden utan

kollektivtrafikförsörjning, har rätt till skolskjuts.

Inga barn har rätt till skolskjuts enbart p g a avstånd

och brist på kollektivtrafik.

Tillfälligt funktionshinder.

Elever har rätt till skolskjuts p g a tillfälligt funktionshinder

fr o m första dagen, under förutsättning

att läkarintyg styrker behovet.

Elever har ej rätt till skolskjuts p g a tillfälliga

funktionshinder. Funktionshindret skall bestå,

eller av läkare förväntas bestå, minst sex månader

för att skolskjuts skall beviljas.

Fria elevresor på gymnasiet.

Alla gymnasieelever i Partille får fria färdbevis

(busskort) med Västtrafik, oavsett vid vilket

gymnasium i göteborgsregionen de studerar

och oavsett avståndet mellan skolan och bostaden.

Gymnasieelever, som bor i Partille, får fria resor

till gymnasier inom göteborgsregionen, om de

har mer än 6 km till skolan.

Förlust av färdbevis.

Elev som förlorar sitt färdbevis skall, mot erläggande

av expeditionsavgift, från skolan erhålla

nytt färdbevis utan kostnad, för den del av läsåret/terminen

som återstår. Ansökan skall inlämnas

skriftligt med motivering samt kopia av

polisanmälan. Om eleven på nytt förlorar sitt

färdbevis - samma termin - skall eleven själv

stå för hela kostnaden av ett nytt.

Elev som förlorar sitt färdbevis får av skolan köpa

ett nytt sådant, för den tid som är kvar, till

självkostnadspris.

Förhållningsregler.


29

• Ansvariga för skolskjutspolicyn i Partille är Barn- och utbildningsnämnden, Gymnasienämnden

och Kommunstyrelsen. Utförare är Barn- och utbildningsförvaltningen, Gymnasieförvaltningen

och Tekniska kontoret. (Dessa refereras i fortsättningen till som de tre

nämnderna respektive förvaltningarna.) Nämnderna kan delegera besluten till respektive

förvaltningschef.

• Fr o m år 2003 övertar Barn- och utbildningsnämnden ansvaret för förskolebarnens

färdtjänstresor till förskolan från Kommunstyrelsen.

• Med skolväg avses den kortaste användbara gång- eller cykelvägen från hemmet till

förskolan/skolan

• Med skolskjuts avses alla resor som en elev gör mellan hemmet och den plats där

utbildningen är förlagd respektive mellan olika utbildningsplatser

• Alla vägar inom kommunen, vilka används som skolväg och kan betecknas som farliga

för barn ned till 6 år – oavsett individuella funktionshinder – skall åtgärdas så att barnen är

trygga. Bedömningen görs av de tre förvaltningarna i samverkan med väghållare,

polismyndighet och berörda föräldrar

• Barn, som går i förskola, och har en sådan funktionsstörning att vårdnadshavaren inte

utan särskilda anordningar kan transportera barnet till och från förskolan, har rätt att få

skjuts till skolan

• Alla som anger funktionshinder som skäl till att de behöver ha färdtjänst till förskola,

skolskjuts eller fria elevresor och kan uppvisa läkarintyg, där detta framgår, skall beviljas

fri skjuts

• Upphandlingen av färdtjänst för förskolebarn och skolskjutsar samt färdbevis för fria

elevresor samordnas, så långt möjligt, mellan berörda förvaltningar. Skriftliga avtal skall

finnas för samtliga skolskjutsar som ej utförs i egen regi. I avtalen skall framgå hur

entreprenören avser följa skolskjutsförordningen, Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter om

skolskjutsar och övriga tillämpliga föreskrifter från Vägverket

• Barn- och utbildningsförvaltningen bestämmer skolskjutsarnas färdväg, tider och var avoch

påstigning skall ske. I god tid före beslutet skall samråd ske med Tekniska kontoret,

väghållaren, polismyndigheten, föräldraföreningar, skolskjutsentreprenören och

representanter för skolskjutsförarna

• Barn- och utbildningsförvaltningen upprättar regler angående barnens förhållningssätt vid

färd med skolbuss eller –taxi. Det är skolpersonalens, förarnas och föräldrarnas ansvar att

se till att barnen förstår och följer reglerna

• Skolan skall vid läsårsstarten undervisa alla elever, med rätt till skolskjuts, i trafikvett och

vilka regler som gäller i samband med skolskjuts

• Samordning mellan förskola, särskola, grundskola och gymnasiesärskola skall ske,

genom att grundskolans skolskjutsar också utnyttjas för de övriga skolenheterna i de fall

där detta är möjligt

• Tillsyn/inspektion av skolvägar respektive att skolskjutsar utförs i enlighet med ingångna

avtal, genomförs regelbundet varje år i samverkan mellan Barn- och utbildningsförvaltningen,

Gymnasieförvaltningen och Tekniska kontoret

• Alla avslag på ansökan om skolskjuts – oavsett dessa är muntliga eller skriftliga – får

överklagas och skall då prövas individuellt för den sökande eleven. Vid denna prövning

skall kommunen samverka med vårdnadshavare/elev och andra berörda, t ex väghållare,

polismyndighet, annan förvaltning, etc. Prövningen och bedömningen skall noggrant

dokumenteras.

KÄLLOR OCH REFERENSER.


30

I den mån inget kommunnamn anges, gäller uppgifterna förvaltningar, nämnder, etc i Partille

kommun.

Andersson, O och E Ståhl (01-01-21). Motion om terminskort i kollektivtrafiken för elever i

grundskolan och gymnasiet.

Ale, Alingsås, Kungsbacka, Kungälv, Orust och Varbergs kommuner. Skolskjutsbestämmelser.

Respektive kommuns hemsida på Internet,1 mars 2002.

Barn- och utbildningsförvaltningen (99-09-27). Synpunkter på ”Trafiknätsanalys för Partille

Kommun”. Remissvar. BUN 343/99.

Barn- och ungdomsnämnden, Lerum (95-08-30). Skolskjutsbestämmelser.

Barn- och utbildningsnämnden (00-05-10). Sammanträdesprotokoll. § 44.

D:o (00-05-25). Avtal om skolskjutsar med Linjebuss Sverige AB. Dnr BUN 315/2000-623.

D:o (01-03-14). Delegationsordning.

D:o (01-05-16). Sammanträdesprotokoll. § 47.

D:o (01-06-12). Avtal om skolskjutsar med Göteborg Buss AB. Dnr BUN 179/2001-623.

D:o (01-10-04). Avtal om skolskjutsar med Taxi Göteborg. Dnr BUN 179/2001-623.

D:o (01-11-26). Tjänsteskrivelse. Terminskort till kollektivtrafiken för elever i grundskolan.

Dnr BUN 42/2001.

D:o (01-12-12). Sammanträdesprotokoll. § 103.

Bredby, Ulf (02-02-25). E-post från Tekniska kontoret angående färdtjänst för förskolebarn.

Bredby, Ulf (02-04-04). Brev angående tillämpningen av färdtjänstlagen i Partille kommun.

FN. Mänskliga rättigheter. Konventionen om barns rättigheter. UD informerar 1996:2.

Gymnasienämnden (01-04-19). Sammanträdesprotokoll. Dnr GY 29/2001.

D:o (01-09-20). Delegationsförteckning.

D:o (01-10-08). Verksamhetsplan 2002-2004.

D:o (01-10-18). Sammanträdesprotokoll. Dnr GY 115/2001.

Hörby kommun. Principer och regler för rätt till skolskjuts. Barn- och utbildningsförvaltningen,

02-04-02.

Hallberg, Erland (02-01-03). E-post angående busskort till Bengt Andersson, rektor i Furu-


31

Lund. Barn- och utbildningsförvaltningen.

JO (2000/01). Anmälan angående individuell prövning av varje elevs rätt till skolskjuts.

Dnr 4295-1998.

Johansson (01-05-08). Skrivelse från Folkhälsorådet, Gert Johansson, till Tekniska kontoret i

Partille.

Kammarrätten i Stockholm (01-10-30). Dom angående rätt till skolskjuts för elev till föräldrar

med gemensam vårdnad, i Sigtuna. Avd 5, mål nr 4331-2000.

Kammarrätten i Sundsvall (00-02-18). Dom angående rätt till skolskjuts för elev till

Föräldrar med gemensam vårdnad. Mål nr 3451-1999.

Karlstads kommun. Utredning om ansvarsfördelning av färdtjänsten i Karlstads kommun.

2001-01-29.

D:o (01-12-20). Dom i laglighetsprövning enligt kap 10 i kommunallagen, avseende rätt till

skolskjuts enligt 4 kap 7 § skollagen.

Kommunfullmäktige (01-08-30). Sammanträdesprotokoll. § 99.

Kristinehamns kommun. Förtydligande av skolskjutsregler. Barn- och utbildningsnämnden,

§ 37.

Lagen om färdtjänst. SFS 1997:736 med ändringar t o m SFS 2002:37.

Länsrätten i Göteborg (01-12-10). Dom i mål om ersättning för förlorat busskort, i Kungälvs

Kommun. Mål nr 3739-01.

Länsrätten i Västerbottens län (00-08-31). Dom i mål om skolskjuts för elev som bor växelvis

hos båda föräldrarna, i Robertsfors kommun.

Näringsdepartementet (02-02-27). Remissvar på Vägverkets preliminära slutrapport över

Färdtjänstens tillstånd …. . N 2000/8680/TP.

Olsson, Erik (02-03-21). Skolverket. E-post angående skolskjuts mellan skola och skolbarns-

Omsorg.

Partille kommun (juni 1999). Trafiknätsanalys. Remissutgåva.

Rönnqvist, Henrik (01-06-08). Tekniska kontoret. E-post angående trafiksäker miljö till Ulla

Wickström.

D:o (02-02-20). Tekniska kontoret. E-post angående trafikfarliga skolvägar i Partille.

SFS 1991:1110. Lag om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor. Med ändring

1993:801.

SFS 1991:1120. Förordning om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor.


32

SFS 1992:1528. Lagen om offentlig upphandling, med ändringar t o m 1999:309.

SFS 2001:453. Socialtjänstlagen.

Skellefteå kommun. Regler för skolskjutsar. 2002-01-01.

Skolförvaltningen (97-10-20). Tjänsteskrivelse: Angående överklagande av beslut om skolskjuts.

Ulla Wickström.

Skolkontoret (96-06-05). Informationsblad från skoldirektören: Ang skolskjutsar fr o m höstterminen

1996.

D:o (96-05-23). Skrivelse till skolnämnden från skoldirektören: Skolskjutsar fr o m höstterminen

1996.

Skollagen (SFS 1985:1100). Med ändringar 1997:1212, 1998:352, 353, 1829 och 1999:180

och 321.

Skolledarpraktika (2001/2002). Norstedts. Kapitel 12 och 14. Skolskjuts, skolresor, inackordering.

Skolnämnden (96-06-10). Sammanträdesprotokoll. § 65.

Skolnämndens arbetsutskott (96-08-29). Sammanträdesprotokoll. § 72 A.

D:o (96-11-07). D:o. § 2 B.

D:o (96-12-05). D:o. § 14 B.

Skolskjutsförordningen (SFS 1970:340). Med ändringar 1975:880, 1986:36, 1988:68,

1989:943, 1991:1361 och 1604, 1992:1291, 1996:291 samt 1998:784 och

1277.

Skolverket (92-01-24). Beslut i tillsynsärende. Anmälan av T mot Strömsunds kommun angående

kostnadsfri skolskjuts för P.

D:o (99-09-10). Beslut angående rätt till skolskjuts, Strömstads kommun. Dnr 99:2502.

D:o (00-09-04). Beslut i tillsynsärende i Skinnskattebergs kommun. Dnr 2000:1568.

D:o (02-02-27). Telefonsamtal angående Skolverkets tillsyn beträffande rätt till skolskjuts för

barn till föräldrar med gemensam vårdnad.

D:o (02-03-20). Beslut i tillsynsärende i Landskrona kommun. Dnr 51-2001:3453.

Svenska Kommunförbundet (1994). Skolskjutshandboken.

D:o (2001). Trygga skolvägar.


33

D:o (01-15-18). Remissyttrande över Vägverket 2001-10.

D:o (02-02-12). Inventering av arbete med kommunernas arbete med skolskjuts. Enkätformulär

och följebrev.

D:o (02-02-27). Hemsidan på Internet, www.svekom.se. Utredningar och projekt.

Söderström, Nils (02-03-06). Samtal med gymnasiets förvaltningschef om fria elevresor.

TSVFS 1988:17. Trafiksäkerhetsverkets (numera Vägverket) föreskrifter om skolskjutsning.

Med ändring 1988:21.

Tekniska kontoret (odaterad a). Färdtjänstregler 2000.

D:o (odaterad b). Särskild kollektivtrafik – färdtjänst.

D:o (01-05-23). Remissvar till kommunstyrelsen på motionen ”Skapa utrymme inför budgetåret

2002 för terminskort till kollektivtrafiken för elever i grundskolan och gymnasiet.

D:o (02-01-07). Egenavgifter. Särskild kollektivtrafik – färdtjänst.

D:o (02-04-01). Resor med särskild kollektivtrafik – färdtjänst.

Thomas, Samir Louis (97-10-15). Brev till skolnämnden: Överklagande av beslut att ej bevilja

skolskjuts. Dnr Sk 173/97.

Tihane, Arne (02-01-22). E-post angående busskort till Kristina Rüdow. Dnr BUN 20/2002-

623.

Uddevalla kommun. Utredning om skolskjutsar. Barn och utbildning 2001.

Utbildningsdepartementet (99-02-25). Översyn av skollagen m m. Direktiv 1999:15.

D:o (02-01-31). Tilläggsdirektiv till 1999 års skollagskommitté (U 1999:01). Direktiv 2002:9.

D:o (02-02-27). Telefonsamtal med tjänsteman angående skollagskommitténs arbete.

Vägverket (2001 a). Barn och närsamhälle.

D:o (2001 b). Förslag på miljö- och säkerhetskrav vid upphandling av fordon och transporttjänster.

D:o (2001-10). Preliminär slutrapport över färdtjänstens tillstånd och utveckling samt behov

av tillsynsmyndighet (regeringsuppdrag K 98/2302/4 samt rskr 1999/2000:85.

D:o (02-01-31). Projektets barns resor med särskild inriktning på skolskjuts med buss och

taxi. Projektbeskrivning.

D:o (02-02-21). Hemsida på Internet, www.vv.se. Barn och närsamhälle. Fakta och översikt.


34

Wärnersson, Ingegerd (99-12-08). Skriftligt svar till Tuve Skånberg om ”Rätten till skolskjuts

för särskolebarn”. Riksdagen nr 1999/2000:282.

D:o (01-03-13). Skriftligt svar till Yvonne Andersson om ”Skolskjuts vid gemensam vårdnad”.

Riksdagen, fråga 2000/01:827.

Västtrafik AB (01-11-08). Utvecklingsprojektet Glitter testar utökad trafik och nya bokningsrutiner.

PM.

D:o (02-01-24). Skrivelse till kontaktperson i kommunerna angående ”Ersättning av förlorade

terminskort”.

D:o (02-03-25). Samplanering av skolskjuts och övrig trafik i projektet Glitter. Internt

arbetsmaterial, erhållet av Anders Hermansson, Sv Kommunförbundet.

More magazines by this user
Similar magazines