22.01.2015 Views

Virologisymposiet 2011 Medicinhistoriska artiklar ... - Infektion.net

Virologisymposiet 2011 Medicinhistoriska artiklar ... - Infektion.net

Virologisymposiet 2011 Medicinhistoriska artiklar ... - Infektion.net

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Johan Westin<br />

Efter åratals forskning har man lyckats<br />

kartlägga virusets livscykel och genom. Hittills<br />

är två proteashämmare (PI) godkända för<br />

behandling av HCV – Boceprevir och Telaprevir.<br />

Den i första hand rekommenderade<br />

behandlingen vid genotyp 1-infektion, är en<br />

HCV-proteashämmare i kombination med<br />

pegIFN och ribavirin. För de andra genotyperna<br />

gäller de gamla rekommendationerna.<br />

Telaprevir tycks ha en större antiviral<br />

potens, och fler patienter uppfyller kriterier<br />

för en kortare total behandlingstid. Boceprevir<br />

är ett alternativ för patienter med<br />

svår hudsjukdom, och/eller utbredda eksem.<br />

– Det finns ingen studie som jämför de<br />

båda, så utan att stå på någon evidens rekommenderar<br />

vi ändå Telaprevir i första hand,<br />

sa Johan.<br />

Han påpekade också att det är ganska dyrt<br />

med trippelbehandling – cirka 3 000 kronor<br />

om dagen för en 12 veckor lång behandling<br />

med Telaprevir. Biverkningar är klåda – ofta<br />

analklåda – och utslag i ungefär 50% av<br />

fallen. Mediantiden för debuten för dessa<br />

problem är en månad, men de kan även<br />

uppträda senare. Gastrointestinala symptom<br />

som illamående och kräkningar kan också<br />

förekomma, samt anemi.<br />

Trippelbehandling<br />

krävande att genomföra<br />

Anemi dominerar som biverkan av Boceprevir<br />

– c:a 43–49% av patienterna drabbas.<br />

– Men det är inte en ovanlig biverkan vid<br />

standardbehandling heller, påpekade Johan.<br />

Det är stor risk för viral resistens, så man<br />

måste tänka på vissa saker.<br />

– Dosreducera aldrig proteashämmare! Om<br />

man sätter ut PI, kan man fortsätta med IFN<br />

+ RBV, men om dessa båda måste sättas ut –<br />

sätt då ut all behandling, uppmanade Johan.<br />

För att minimera risken för resistens, måste<br />

man noga ge akt på de stoppregler som finns,<br />

fortsatte han.<br />

– Vid behandlingsavbrott pga. uteblivet<br />

svar – spara då prov för eventuell senare<br />

resistensbestämning inför en eventuell ny<br />

behandling!<br />

Det som är nytt med behandling med PI<br />

är att vi kommer att få nya biverkningar,<br />

nya stoppregler och en ökad resistensrisk.<br />

Nästa generation läkemedel mot HCV – där<br />

godkännande kan förväntas under 2013 –<br />

uppvisar mycket goda resultat med lägre<br />

biverkningsprofil och lägre tablettbörda. Det<br />

finns alltså skäl till att avvakta behandling<br />

hos patienter med genotyp 1-infektion utan<br />

uttalad fibros.<br />

– Trippelbehandling är bra, men den är<br />

mer krävande att genomföra. Vänta därför<br />

om det är möjligt. Och kom ihåg att vissa<br />

patienter svarar bra på standardbehandling,<br />

sammanfattade Johan.<br />

Ebola, Marburgvirus och Kongofeber<br />

Viral hemorragisk feber och arbetet vid<br />

högisoleringskliniken vid Linköping var<br />

nästa ämne. Jens Raffelsberger berättade<br />

om hur man handlade det misstänkta fall<br />

av Lassafeber som kliniken fick ta emot i<br />

mars <strong>2011</strong>.<br />

Jens Raffelsberger<br />

Innan dess gav Jens en genomgång av de<br />

olika sjukdomarna. Först beskrev han Ebola,<br />

som finns i fem varianter.<br />

– Mest dödlig är Ebola Zaire, vars första<br />

registrerade utbrott kom 1976. Totalt har<br />

vi sett tio utbrott, med en omfattning av<br />

30–400 fall. Mortaliteten har legat på mellan<br />

57% och 88%.<br />

På andra plats kommer Sudan-varianten<br />

som har en mortalitet på ungefär 50% i<br />

fyra kända epidemier – tre i Sudan och ett<br />

i Uganda. Samtliga fem varianter av virus<br />

är RNA-virus.<br />

– De kommer in i kroppen via makrofager.<br />

Överföringen sker via samtliga kroppsvätskor.<br />

Observera att i urin kan virus påvisas upp<br />

till 3–9 veckor efter att patienten tillfrisknat<br />

– och i sädesvätska upp till tre månader!<br />

Marburgvirus upptäcktes i Marburg och<br />

Belgrad år 1967. Det hade kommit dit via<br />

apor som importerats från Uganda.<br />

– Dödligheten i Europa var 23%, att<br />

jämföra med 80–90% i Afrika. Skillnaden<br />

kan nog förklaras med kvaliteten på intensivvården,<br />

trodde Jens.<br />

Kongofeber (CCHF) sprids via fästingbett<br />

och ger blödningar som börjar 3–4 dagar<br />

efter sjukdomens utbrott. Blödningarna<br />

konstateras hos c:a 70% av dem som drabbas.<br />

Här ligger mortaliteten på 7,5–50% för<br />

personer som vårdas på sjukhus för CCHF.<br />

Döden inträffar efter 9–10 dagars sjukdom.<br />

Sjukdomen finns först beskriven i ett<br />

utbrott på Krim-halvön 1944, och 1956 dök<br />

den upp i Kongo – akronymen CCHF står<br />

uttydd för Crimean Congo Haemorragic<br />

Fever. Idag sker utbrott med 5–10 fall per år<br />

i Bulgarien, Kosovo och Albanien. I Turkiet<br />

konstaterar man cirka 600 fall per år.<br />

Falskt alarm<br />

Lassavirus tillhör familjen arenavirus, som<br />

infekterar råttor och även kan sprida sig<br />

till människa. Det upptäcktes i Nigeria<br />

1969 och är endemiskt i västra Afrika med<br />

300 000–500 000 fall per år.<br />

Överföringen sker via råttans exkrementer<br />

som kan smitta via kontaminerad mat,<br />

inandning av kontaminerat damm – eller<br />

genom att man fångar, tillagar och äter råtta.<br />

– Råtta är en viktig proteinkälla i Afrika,<br />

påminde Jens.<br />

Inkubationstiden är 5–21 dagar, och 80%<br />

utvecklar endast mild sjukdom. Ett typiskt<br />

tecken på Lassafeber är en temporär eller<br />

permanent hörselnedsättning hos patienten.<br />

Det misstänkta svenska fallet av Lassa<br />

var en person som vårdat en patient i Sierra<br />

Leone. Patienten avled, och Lassa konstaterades<br />

därefter. Drygt en vecka senare insjuknade<br />

vårdaren i diarré och fick feber. Man<br />

misstänkte Lassavirus, och därför överfördes<br />

denne till Linköping – i en kuvös i en flygambulans!<br />

– Samtliga prov vi tog visade sig dock<br />

vara negativa, men vi fullföljde behandlingen<br />

ändå. Senare visade det sig att man<br />

i de prover vi skickat till Tropikinstitutet i<br />

Hamburg inte heller kunde påvisa några<br />

antikroppar, summerade Jens.<br />

Genotyp D1 och D5 ger oftare HCC<br />

Den kliniska betydelsen av hepatit B-virus<br />

genotyp stod i fokus för Helene Norders<br />

föredrag.<br />

– Genotypen spelar roll vid utveckling av<br />

pre-core mutant, som innebär smittrisk trots<br />

<br />

INFEKTIONSLÄKAREN 1 • 12<br />

5

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!