"Blinda Kalle" I Stigtomta

Måndagen den 14.2.83
"Blinda
•
Kalle" I Stigtomta
Det är i dessa dagar inte så många Stigtomtabor
som känner till bygdespelmannen Karl Eriksson,
"Blinda Kalle" som han i dagligt tal kallades.
Han föddes i Halla år 1838 och var redan från sin
födsel synskadad för att så småningom bli helt
blind. Att ha ett handikapp i dag är svårt, men måste
ha varit ännu svårare den tid Blinda Kalle växte
upp, då över huvud taget ingen socialvård fanns att
tillgå.
SN
Han kom så småningom till
Stigtomta där han fick bo i ett
rum vid Klockarbol, fattigstugan
som det då kallades. I och
med att han flyttade till Klockarbol
fick han hjälpa till i Stigtomta
kyrka med tjänster som
han med sin blindhet kunde utföra,
som orgeltrampare och
klockringare.
Det var inte denna syssla
som gjorde honom känd i bygden,
utan som bygdespelman.
Hur han lärde sig spela fiol vet
man ej, troligtvis var han så att
säga självlärd.
Blinda Kalle vandrade trots
att han var blind ofta omkring i
bygden bl a gick han ofta till
Nölsta bro som är belägen ca
tre och en halv km på vägen
från Stigtomta till Århammar.
Där låg en stor sten i mitten
av strömfåran, denna sten blev
bortsprängd när den nya vägsträckningen
gjordes under
1920-talet och den nya bron kom
till. Blinda Kalle tyckte sig i sin
fantasi höra "Näcken" sittande
på denna sten och spela fiol under
ljusa vår- och försommarkvällar
och han påstod sig ha
lärt sig spela en del låtar av honom.
Det var vattnet han hörde
forsa fram i stenkistan under
bron som blev som musik för
honom, där han satt och lyssnade
på åbrinken. Om han sedan
omsatte det han trodde sig höra
till musik är en annan fråga.
Blinda Kalle gick ibland till
Bondeby till August och Johanna
Pettersson. Som familjen på
Bondeby var mycket musikalisk,
så blev det efter en kopp
kaffe fart på fiolerna och andra
musikinstrument som fanns på
gården. Var det bröllop, 50-årsfest
eller andra fester i bygden
spelade Blinda Kalle ofta. Han
hade också elever som han lärde
spela fiol, flera av dessa blev
så småningom framstående på
folk- och bygdemusikens område.
För att nämna några Arvid
Gogman, Fritz Karlsson, Anders
Fogelström, Knut Karlsson
och Emil Andersson mfl.
Av hans elever finnes väl knappast
någon som lever. Lönen
för detta var ej så stor, han fick
kanske en 10- eller 25-öring och
ibland något ur en medhavd
flaska.
Det sägs att han var noga i
sin gärning som lärare. När det
inte utföll som han önskade,
blev tillsägelsen "ni ska spela
rent pojkar, å håll takten".
1 regel fick hans elever börja
med Skomakarlåten, vars text
lyder:
"Skomakarn, skolåda,
lästknippa
å pinnsyln sölhandsken och
tummeringen
å gå till flickorna i
månesken."
Blinda Kalle hade en fiol som
han kallade för "Noslösen".
Det berättas att han var och
spelade på någon tillställning
och fått litet innanför västen.
Som han ej kunde se hur han
bar sig åt så råkade han slå fiolen
mot en dörrpost så hårt att
en bit av snäckan gick av,
därav namnet.
Han ville trots sitt handikapp
och små omständigheter vara
litet fin och förnäm av sig. Om
någon frågade var han bodde
och vad han sysslade med blev
svaret "jag bor i en kammare
invid kyrkan, jag är fiolist och
orgeltrampare och ringer storklockan,
naturligtvis.
Han ville inte erkänna att det
var i fattigstugan han bodde.
Tack vare framlidna folkskolläraren
Gustaf Wetter och
spelmannen Anders Fogelström
(den sistnämnde elev hos
Blinda Kalle) har ett 60-tal av
hans polskor, valser, mazurkoi
och polketter nertecknats ock
arkiverats.
Han blev under sina sista levnadsår
även psykiskt störd,
Karl Eriksson dog år 1911, 73 åi
gammal, ett människoöde gict
till historien men hans låtar le
ver kvar och spelas ännu i vårs
bygder.
Till slut några textrader ui
en av hans valser.
Lycklig den flicka en spelman
får, orkar hon dansa
nog spelar väl han.
ERIC ANDERSSOI

"Blinda Kalles" elev!
Tisdagen den 22.2.83
SN
Läste ni om "Blinda
Kalle" i Stigtomta här
på Stjärnsidan för en
dryg vecka sedan Bygdespelmannen,
som
trots sin blindhet också
lärde många andra att
hantera stråken.
I artikeln nämndes
några av hans forna elever.
Arvid Gogman,
Fritz Karlsson, Anders
Fogelström, Knut Karlsson,
Emil Andersson
mfl.
"Av hans elever finns
väl knappast någon som
lever", stod det. Men
där fick vi bakläxa.
Knut Karlsson lever i högönsklig
välmåga och han kan
med fullt fog använda de kända
orden om att "ryktet om min
död är betydligt överdrivet".
Knut Karlsson fyller 90 den 21
maj. Då skall det bli extra
starkt kaffe, lovar han.
Knut bor numera på Sjukhemmet
vid Nyköpings lasarett
och där har han träffat en alldeles
ny spelkompis. Birgitta
Wikstedt heter hon och visserligen
är hon betydligt yngre än
Knut men de har ändå funnit
varandra i fiolspeleriet.
Birgitta är socioterapeut på
avdelningen men hon är också
med i Oxelö Gille och spelar
fiol. Så när andan faller på så
stämmer hon och Knut sina fioler
och spelar en låt. Det kan bli
en gotländsk brudmarsch men
det kan också bli Långbacka-
Jons polska. Av ingen mindre
än Blinda Kalle i Stigtomta.
Knut Karlsson och Birgitta Wikstedt, socioterapeut pä Sjukhemmet i Nyköping, river av "Läng
backa-Jons polska" — av Blinda Kalle.
Knut berättar att han är född
vid Östergården i Bergshammar.
När han som liten
grabb strax efter sekelskiftet
skulle lära sig spela fiol av
Blinda Kalle så hade han ganska
lång väg till lektionerna.
Först gick han från Bergshammar
genom skogen till
Larslund. Där tog han tåget till
Stigtomta. Biljetten kostade 25
öre.
Annars har Knut i många år
varit lantbrukare. Bl a arrenderade
han Nysäter i Helgona
socken i 21 år.
När han sedan flyttade in till
Nyköping var han i 14 år anställd
som gårdskarl hos Friberg
& Still. Då bodde han i den
lilla röda stugan vid Brunnsgatan.
Nu bor han på Sjukhemmet
och ser fram emot 90-årsdagen
i maj och extra starkt kaffe.
Och så lite fiolmusik förstås.
PER KLANG