Nummer 1 - IF Metall

Foto: Marie Ullnert Foto: Melker Dahlstrand
RAPPORT FRÅN RIKSDAGEN
En effektiv förmedling
Även 2013 blir ett tufft år för
Sverige. Arbetslösheten är
åtta procent och fortsätter
uppåt. Antal långtidsarbetslösa
har nästan tredubblats
under de senaste sex åren.
Ungdomsarbetslösheten
har bitit sig fast kring 25 procent. Med den
bistra verkligheten kan det verka självklart att
alla tänkbara resurser används för att möta
arbetslösheten.
Arbetsförmedlingen (AF) ska vara en aktiv
part för att hjälpa arbetslösa tillbaka till
ett arbete men under 2012 har AF bara i
Göteborgsområdet återbetalat 180 miljoner
kronor till statskassan. AF självt uppger att
120 miljoner kronor av dessa hade kunnat
användas till arbetsmarknadsutbildningar.
Nationellt har AF de senaste fem åren sänt
tillbaka över 18 miljarder kronor till staten.
120 miljoner kronor hade räckt till 750 utbildningsplatser
under ett år i Göteborgsområdet.
Många företagare vittnar om att den
kompetens de efterfrågar saknas på arbetsmarknaden.
Med 750 ytterligare utbildningsplatser
hade många arbetsgivare kunna få
tillgång till arbetskraft med rätt kompetens
som de så väl behöver för att kunna växa.
Regeringen styr AF via regleringsbrev. När AF
har kännedom om vilka de lokala förutsättningarna
är blir det ofattbart att tilldelade
medel inte kan användas i jobbskapande
åtgärder fullt ut.
Jag kommer att debattera med arbetsmarknadsministern
om varför resurserna inte
används på effektivaste sätt. Varför regeringen
plockar tillbaka miljarder från arbetsförmedlingen,
miljarder som kan användas
så mycket bättre.
Mattias Jonsson
Riksdagsledamot för Socialdemokraterna
Medlem i IF Metall Göteborg
SAMVERKAN PÅ SKF
64 800 utbildningstimmar
När orderingången inom industrin
viker skriker näringslivet efter kortarbetstidsavtal.
På SKF i Göteborg
tar parterna ett gemensamt ansvar
för både företaget och de anställda.
Samsyn och långsiktighet är nycklarna
när SKF skapar lösningar för konjunktursvägningarna.
På SKF har teknikutvecklingen
varit snabb under senare år
och arbetet sker numera i en gruppbaserad
organisation. Detta innebär
bland annat att upplärningstiden för
nyanställda har ökat.
– Kraven på våra anställda har ökat
när arbetsgrupperna själva ska ansvara
för produktionen och kvaliteten i hela
produktionsflöden. Kombinationen av
längre upplärningstider och att det är
svårt att finna rätt kompetens på arbetsmarknaden
gör att det blir allt viktigare
att försöka behålla befintlig personal,
betonar Fredrik Sundberg, personalman
på SKF.
Under nedgången i början på 90-talet
tvingades SKF till nedskärningar som
ledde till uppsägningar. När konjunkturen
vände uppåt erbjöd SKF återanställning
men då hade flera av dem börjat
studera mot andra branscher eller fått
arbete på andra företag. Såväl SKF som
Verkstadsklubben såg behov att hitta
flexibilitetslösningar med bättre hållbarhet.
– Det var då vi började fundera på
hur vi långsiktigt skulle kunna hitta
en modell för att behålla och utveckla
våra medlemmar, berättar Tore Hjert IF
Metallklubben på SKF.
Samverkansforum skapades och
diskussioner inleddes att finna en modell
där skiftlagen kunde behållas intakta
både i upp- och nedgång.
– Redan i början på 1990-talet började
vi fundera på hur vi långsiktigt
skulle kunna hitta en modell för att
behålla och utveckla våra medlemmar,
säger Tore Hjert IF Metallklubben
på SKF.
Flexibla arbetstider diskuterades med
scheman som innehöll både plus- och
minustid. Företaget och Verkstadsklubben
träffade ett avtal och modellen sattes
i sjön i mitten av 1990-talet. De arbetstidsscheman
som finns idag innebär
att produktionens öppethållande kan
variera mellan 112 till 156 timmar per
vecka.
Flexibiliteten innebär att vi bättre
kan hantera svängningarna i efterfrågan
på våra produkter, menar Fredrik
Sundberg.
16 | MEDLEMSMAGASIN 1/2013 FÖR IF METALL GÖTEBORG