04.02.2015 Views

Naturvårdsprogram lågupplöst, 9,93 MB - Ängelholms kommun

Naturvårdsprogram lågupplöst, 9,93 MB - Ängelholms kommun

Naturvårdsprogram lågupplöst, 9,93 MB - Ängelholms kommun

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

finns olika typer av kärr med olika näringsstatus,<br />

som sträcker sig ifrån extremrikkärr till fattigkärr.<br />

Mossar är ofta omgivna av fattigkärr.<br />

I dag finns endast några få våtmarker kvar i jordbrukslandskapet<br />

eftersom det på 1800-talet utfördes<br />

omfattande utdikningar, vilket att våtmarker<br />

i form av kärr och sumpskogar försvann.<br />

Sumpskogarna innehöll trädslag som al, ask och<br />

björk. På torrare partier dominerade ek och bokskogar.<br />

Inga mossar eller myrmarker inom <strong>kommun</strong>en<br />

är idag helt opåverkade av dikning. Det<br />

har dock under de senaste 50 åren blivit en återförsumpning<br />

på grund av att flera diken växt<br />

igen.<br />

De flesta våtmarker finns i de nordöstra delarna<br />

av <strong>kommun</strong>en. Många av dessa våtmarker är<br />

mossar och kärr, d.v.s. myrkomplex, av vilka de<br />

flesta är igenväxta fornsjöar. De största sammanhängande<br />

områdena är Djurholmamossen, Matkroksmossen<br />

och Fåratångsmossen. I dag är de<br />

tre största hoten mot mossarna kvävenedfall,<br />

vilket ändrar näringsbalansen och därmed även<br />

artsammansättningen i området, grundvattenssänkningar<br />

och utvinningen av torv.<br />

De våtmarker som finns kvar i jordbrukslandskapet<br />

utgör viktiga biotoper för ett stort antal organismer.<br />

Märgelgravar står för en stor del av dessa<br />

småbiotoper tillsammans med vattendrag och<br />

dammar. En mängd djur- och växtarter är för sin<br />

existens beroende av märgelgravarna i jordbrukslandskapet.<br />

Vattenlevande insektslarver utgör<br />

föda för djur högre upp i näringskedjan som är<br />

direkt eller indirekt knutna till livet i märgelgraven.<br />

Olika sländ-, mygg-, flug- och skalbaggslarver<br />

blir i sin tur mat till den insektsätande faunan,<br />

även i ett stort område utanför själva vattensamlingen.<br />

Andra arter knutna till dammarna är<br />

sothöna och rörhöna, åkergroda, vanlig groda<br />

och padda samt vattensalamander.<br />

Nyttan av att ha våtmarker och småvatten i naturen<br />

är stor för den biologiska mångfalden. . En<br />

våtmark bidrar dessutom till att vattnet uppehåller<br />

sig längre tid innan det rinner ut i åar och<br />

Skälderviken. Under den tiden hinner material<br />

sedimentera och kväve brytas ner av bakterier.<br />

Detta minskar mängden fosfor och kväve som<br />

transporteras till Skälderviken.<br />

Därför är det positivt att det i Skåne under de<br />

senaste 15 åren anlagts flera mindre dammar och<br />

24<br />

våtmarker. För att anlägga våtmarker finns statliga<br />

bidrag för markägaren att söka via Länsstyrelsen<br />

(Länsstyrelsen i Skåne. Våtmarker).<br />

Kusten<br />

Strandpartiet i den norra delen av <strong>kommun</strong>en består<br />

till stor del av grunda vikar och steniga uddar. Här<br />

finns både säl och ett rikt fågelliv. Inom det norra<br />

kustområdet finns även betesmarker med bl.a. betad<br />

fuktäng och strandhed.<br />

Utmed kusten mellan Vejby och Magnarps hamn<br />

finns <strong>kommun</strong>ens enda heden. Det öppna hedområdet<br />

är cirka 650 m och uppdelat i två partier, en bit<br />

där gräs och trift dominerar och en med övervägande<br />

kråkris, en och ljung. Stora delar av heden hotas<br />

dock av igenväxning då täta bestånd av vresros och<br />

buskar breder ut sig. En framtida skötsel kräver därför<br />

tydliga mål för varje del av heden, vilket borde<br />

inkluderar någon typ av bete och/ eller röjning.<br />

Kuststräckan inom den södra delen av <strong>kommun</strong>en<br />

Magnarps hed. Foto: Karin Valtinat<br />

utmärks av sandiga stränder. Närmast stranden finns<br />

sanddyner bevuxna med karaktäristisk dynvegetation<br />

och i skyddsskogen innanför dessa fossila sanddyner.<br />

Skyddsskogen planterades främst under 1800-talet<br />

för att binda flygsanden som skapade stora problem<br />

in i landet. Dessa skyddsskogar har idag ofta hög<br />

ålder men tillhör inte de mest artrika miljöerna.<br />

Strandskogarna är skyddade i stor utsträckning i<br />

form av riksintresse för naturvård och friluftsliv.<br />

Skyddsskogen består av tall, björk och andra lövträd<br />

samt gran, vilka i dag även börjar ta över allt större<br />

yta strandnära sanddyner samtidigt som dynerna<br />

växer igen utifrån av bl.a. vresros och björk. Två faktorer<br />

som bidragit till igenväxningen av sanddynerna<br />

är ökad näringstillförsel och minskat slitage. Genom<br />

att inte dumpa tång och annat organiskt material

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!