Naturvårdsprogram lågupplöst, 9,93 MB - Ängelholms kommun
Naturvårdsprogram lågupplöst, 9,93 MB - Ängelholms kommun
Naturvårdsprogram lågupplöst, 9,93 MB - Ängelholms kommun
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
finns olika typer av kärr med olika näringsstatus,<br />
som sträcker sig ifrån extremrikkärr till fattigkärr.<br />
Mossar är ofta omgivna av fattigkärr.<br />
I dag finns endast några få våtmarker kvar i jordbrukslandskapet<br />
eftersom det på 1800-talet utfördes<br />
omfattande utdikningar, vilket att våtmarker<br />
i form av kärr och sumpskogar försvann.<br />
Sumpskogarna innehöll trädslag som al, ask och<br />
björk. På torrare partier dominerade ek och bokskogar.<br />
Inga mossar eller myrmarker inom <strong>kommun</strong>en<br />
är idag helt opåverkade av dikning. Det<br />
har dock under de senaste 50 åren blivit en återförsumpning<br />
på grund av att flera diken växt<br />
igen.<br />
De flesta våtmarker finns i de nordöstra delarna<br />
av <strong>kommun</strong>en. Många av dessa våtmarker är<br />
mossar och kärr, d.v.s. myrkomplex, av vilka de<br />
flesta är igenväxta fornsjöar. De största sammanhängande<br />
områdena är Djurholmamossen, Matkroksmossen<br />
och Fåratångsmossen. I dag är de<br />
tre största hoten mot mossarna kvävenedfall,<br />
vilket ändrar näringsbalansen och därmed även<br />
artsammansättningen i området, grundvattenssänkningar<br />
och utvinningen av torv.<br />
De våtmarker som finns kvar i jordbrukslandskapet<br />
utgör viktiga biotoper för ett stort antal organismer.<br />
Märgelgravar står för en stor del av dessa<br />
småbiotoper tillsammans med vattendrag och<br />
dammar. En mängd djur- och växtarter är för sin<br />
existens beroende av märgelgravarna i jordbrukslandskapet.<br />
Vattenlevande insektslarver utgör<br />
föda för djur högre upp i näringskedjan som är<br />
direkt eller indirekt knutna till livet i märgelgraven.<br />
Olika sländ-, mygg-, flug- och skalbaggslarver<br />
blir i sin tur mat till den insektsätande faunan,<br />
även i ett stort område utanför själva vattensamlingen.<br />
Andra arter knutna till dammarna är<br />
sothöna och rörhöna, åkergroda, vanlig groda<br />
och padda samt vattensalamander.<br />
Nyttan av att ha våtmarker och småvatten i naturen<br />
är stor för den biologiska mångfalden. . En<br />
våtmark bidrar dessutom till att vattnet uppehåller<br />
sig längre tid innan det rinner ut i åar och<br />
Skälderviken. Under den tiden hinner material<br />
sedimentera och kväve brytas ner av bakterier.<br />
Detta minskar mängden fosfor och kväve som<br />
transporteras till Skälderviken.<br />
Därför är det positivt att det i Skåne under de<br />
senaste 15 åren anlagts flera mindre dammar och<br />
24<br />
våtmarker. För att anlägga våtmarker finns statliga<br />
bidrag för markägaren att söka via Länsstyrelsen<br />
(Länsstyrelsen i Skåne. Våtmarker).<br />
Kusten<br />
Strandpartiet i den norra delen av <strong>kommun</strong>en består<br />
till stor del av grunda vikar och steniga uddar. Här<br />
finns både säl och ett rikt fågelliv. Inom det norra<br />
kustområdet finns även betesmarker med bl.a. betad<br />
fuktäng och strandhed.<br />
Utmed kusten mellan Vejby och Magnarps hamn<br />
finns <strong>kommun</strong>ens enda heden. Det öppna hedområdet<br />
är cirka 650 m och uppdelat i två partier, en bit<br />
där gräs och trift dominerar och en med övervägande<br />
kråkris, en och ljung. Stora delar av heden hotas<br />
dock av igenväxning då täta bestånd av vresros och<br />
buskar breder ut sig. En framtida skötsel kräver därför<br />
tydliga mål för varje del av heden, vilket borde<br />
inkluderar någon typ av bete och/ eller röjning.<br />
Kuststräckan inom den södra delen av <strong>kommun</strong>en<br />
Magnarps hed. Foto: Karin Valtinat<br />
utmärks av sandiga stränder. Närmast stranden finns<br />
sanddyner bevuxna med karaktäristisk dynvegetation<br />
och i skyddsskogen innanför dessa fossila sanddyner.<br />
Skyddsskogen planterades främst under 1800-talet<br />
för att binda flygsanden som skapade stora problem<br />
in i landet. Dessa skyddsskogar har idag ofta hög<br />
ålder men tillhör inte de mest artrika miljöerna.<br />
Strandskogarna är skyddade i stor utsträckning i<br />
form av riksintresse för naturvård och friluftsliv.<br />
Skyddsskogen består av tall, björk och andra lövträd<br />
samt gran, vilka i dag även börjar ta över allt större<br />
yta strandnära sanddyner samtidigt som dynerna<br />
växer igen utifrån av bl.a. vresros och björk. Två faktorer<br />
som bidragit till igenväxningen av sanddynerna<br />
är ökad näringstillförsel och minskat slitage. Genom<br />
att inte dumpa tång och annat organiskt material