Sven Wimnell 060408: Budgetpropositionen våren 2006 ... - Wimnells

Socialstyrelsen. Social rapport 2006.
Förord.
Social rapport 2006 är den fjärde i raden av nationella sociala
rapporter som enligt uppdrag överlämnas till regeringen. Syftet är att
ge en aktuell översikt över hur sociala problem och deras riskfaktorer
förändras i befolkningen och i olika grupper samt analysera tänkbara
orsaker till dessa förändringar. Rapporten ska belysa vilka grupper i
samhället som är särskilt missgynnade och som löper risk att få
sociala och/eller ekonomiska problem samt uppskatta omfattningen av
de aktuella problemen. Tonvikten ligger på en redovisning av den
aktuella situationen i Sverige sedd i ett längre tidsperspektiv, med
fokus på återhämtningsperioden efter den ekonomiska krisen i början
av 1990-talet.
Social rapport 2006 har utarbetats av Epidemiologiskt Centrum
vid Socialstyrelsen med Danuta Biterman som projektledare med
bistånd av en projektgrupp bestående av Eva Franzén och Gudrun
Persson. En redaktionskommitté med följande medlemmar har medverkat:
Måns Rosén, ordförande, Magnus Stenbeck, båda vid Epidemiologiskt
Centrum, professor Björn Gustafsson, Institution för
socialt arbete, Göteborgs universitet, professor Joakim Palme,
Institutet för Framtidsstudier samt professor emeritus Bengt
Börjeson, Ersta Sköndal högskola. Författare och övriga medverkande
i rapporten presenteras på nästa uppslag. Rapportens kärna utgörs av
beskrivningar av sysselsättnings- och arbetsmarknadssituationen för
olika befolkningsgrupper och förekomsten av fattigdom. Mot den
bakgrunden behandlas flera uppmärksammade samhällsföreteelser, till
exempel ungdomars problematiska etableringsprocess på arbetsmarknaden,
boendesegregation, sociala konsekvenser av sjukdom, barn och
ungdomars utsatthet samt äldres situation m.m.
Social rapport vänder sig i första hand till politiker på nationell,
kommunal och regional nivå som genom sina beslut på olika sätt kan
påverka befolkningens sociala situation i Sverige. Den riktar sig även
till organisationer och myndigheter som arbetar för att förbättra
männi-skors sociala villkor samt tjänstemän som utformar underlag
till politiska beslut. En annan viktig målgrupp är en intresserad allmänhet.
Rapporten kan dessutom komma till användning inom olika
utbildningar exempelvis inom områden som samhällsvetenskap och
socialtarbete.
Vi hoppas att rapporten ger underlag för samhällsdebatt om den
framtida välfärdspolitiken i Sverige och att den även bidrar till den
diskussion på det socialpolitiska området om fattigdom och social
utestängning som för närvarande förs inom Europeiska unionen.
Kjell Asplund
Generaldirektör
Måns Rosén
Chef vid Epidemiologiskt Centrum