Riskhantering vid skydd mot olyckor

man ha olika uppfattningar om. En slutsats kan dock vara att det är
viktigt att hålla isär vanliga olyckor och katastrofer. För ytterligare
diskussion av riskvärdering i samband med katastrofer, se till exempel
Zeckhauser (1996).
Egen risk och andras
För att komma fram till vad samhället, i form av av riksdag och regering,
Vägverk etc, är villigt att betala räcker det inte med att mäta
individernas betalningsvilja när det gäller att minska den egna risken.
Man kan säga att samhälllets betalningsvilja för en viss riskändring
motsvarar individens egen betalningsvilja för denna riskändring
plus andras betalningsvilja för samma riskändring. Cropper &
Sussman (1988) konstaterade att gifta personer vid samma riskreduktion
och samma inkomst hade en högre betalningsvilja än ogifta.
De angav 25 % som ett rimligt tillägg till individens värdering för
att få samhällets, när det gällde gifta par. De flesta som tar upp problemet
i litteraturen nöjer sig dock med att påpeka dess förekomst
och att de individuella värdena som har härletts därför kan anses ligga
något i underkant, när det gäller att skatta samhällets betalningsvillighet.
Statistiska liv eller återstående livstid
Om man ”räddar livet” på en tonåring möjliggöres i genomsnitt cirka
65 års ytterligare liv, medan motsvarande för en 65-åring innebär
kanske 15–20 fler levnadsår. Det har därför stor betydelse om man
använder statistiska liv eller statistiska levnadsår som relevant storhet.
Utgår man från statistiska liv kanske kommunen skall satsa på
en gångtunnel utanför ålderdomshemmet medan den istället skulle
byggas vid daghemmet, om man räknat per levnadsår.
Tar man bara hänsyn till sannolikheten att dö ligger hjärt-kärlsjukdomar
på första plats när det gäller dödsorsaker i USA. Mäter
man förlorade levnadsår sjunker placeringen till nummer tolv medan
perinatala 28 sjukdomar, som med sannolikheten att dö har placering
nummer elva, får första platsen, om man mäter med förlorad
återstående livstid (Viscusi, Hakes & Cirkarlin, 1997).
Antag att en gångtunnel utanför ålderdomshemmet ”räddar” ett
liv och motsvarande investering vid dagis har samma effekt. Är
byggnadskostnaderna lika och inga andra effekter skiljer sig åt är
dessa investeringar likvärda, om den relevanta storheten är ”statistiska
liv”. Mycket talar dock emot att liv med mycket kort återstående
förväntad varaktighet skall ha samma vikt som liv som ”räddas” i
mycket tidig ålder. Starka argument – både av teoretisk och empirisk
natur – talar dock för att framtida levnadsår bör diskonteras (”räk-
28. perinatal, tiden före och veckan efter födelsen.
247