SiStone nr 4/06 (pdf 1,56 MB, nytt fÃ¶nster) - Statens Institutionsstyrelse

4/2006 

Från Bärby till rugby/14 

Särskilt råd stöd vid 

etiska dilemman/10 

Föräldraträning 

räddar familjen/16 

Hon lägger 

relationen 

under luppen/6

SiStone är en tidskrift från 

Statens institutionsstyrelse 

Spännande och krävande höst 

Vilken sommar vi har haft! Ibland upplevs semestern mest som en regnperiod 

då kvicksilvret kryper strax över nollan men i år har det varit 

annorlunda. 

Jag hoppas alla haft tillfälle att ladda sina inre batterier för den höst vi 

har framför oss blir både spännande och mer krävande 

än vanligt. 

SiS fick i somras regeringens uppdrag att utveckla 

hållbara vårdkedjor inom ungdomsvården. Det är en 

riktad satsning i stort format tillsammans med ett antal 

Ewa Persson 

Göransson 

Generaldirektör 

utvalda kommuner. Det är länge sedan vi gavs en sådan 

möjlighet till utveckling på bred front och det är extra 

glädjande att satsningen handlar just om vårdkedjor. 

Samverkan och åter samverkan är vad som behövs för 

att de allra mest utsatta ska bli en del av samhällsgemenskapen. 

Så här i valtider kan man konstatera att det är en uppfattning som har 

brett stöd över hela det politiska fältet. 

En annan av höstens viktiga uppgifter är den regionalisering vi nu går in 

i. Det handlar om en förändring som diskuterats mer än en gång. För 

något år sedan genomfördes en omfattande utredning där vi fick tydliga 

och viktiga förslag från organisationen. 

Nu är vi mogna att ta steget fullt ut. 

En omorganisation får aldrig bli ett självändamål eller reduceras till att 

man bara flyttar runt boxar i en organisationsskiss. 

För mig är målet tydligt. Vi strävar efter en organisation med regioner 

som stärker banden mellan SiS specialistkompetens och kommunernas 

behov. SiS institutioner ska ha ett lokalt stöd och en förankring där alla 

känner sig trygga i att vi löser våra uppgifter. En regional organisation 

innebär ytterligare vitalisering av vår verksamhet. 

Tydliga ramar på myndighetsgemensam nivå kombinerat med regionalt 

ansvar för verksamhetens genomförande ger oss möjlighet att nå målet. 

Den exakta utformningen och ansvarsfördelningen arbetar vi med under 

hösten och den processen bjuder jag in alla till. 

Adress 

SiStone 

Box 16363 

103 26 Stockholm 

Telefon 

08-453 40 00 

Telefax 

08-453 40 50 

E-post 

sistone@stat-inst.se 

Besöksadress 

Drottninggatan 29 

Webbadress 

www.stat-inst.se 

Chefredaktör (tjl) 

Birgitta Hedman-Lindgren 

08-453 40 11 

Vik. redaktör 

Torbjörn Tenfält 

Medarbetare i detta nummer 

Sara Bergqvist Månsson, 

Lena Garnold, Diana Reybekiel, 

Ann-Sofi Rosenkvist, 

Hans Runesson, Jessica 

Rydén 

Ansvarig utgivare 

Ewa Persson Göransson 

Layout 

Lotta Hedeby 

Omslagsbild 

Ann-Sofi Rosenkvist 

Tryck 

Intellecta Tryckindustri, 

Solna 2006 

ISSN 

1400-2876 

[ innehåll ] 

6 Tvång – kränkande och meningsfullt 

8 Ung i vitryskt fängelse 

10 Hjälp med etiken 

13 Det viktiga kamratskapet 

14 Landslaget nästa! 

16 Föräldraträning med verktyg 

20 Mer ansvar, mindre svartsprit 

22 Psykisk ohälsa problem för skolan 

24 Han förbereder regionaliseringen 

26 Åtgärdskedjan skapar samarbete 

SiStone nr 4 2006

Värdigt tvång dämpar ilska 

Tvångsvård räddar liv – men om inte omhändertagandet sker på ett värdigt sätt 

är det risk att klienterna reagerar med trots och ovilja att ta till sig behandlingen. 

Det anser två kvinnor på Ekebylund som SiStone har träffat 

Cecilia hade druckit väldigt mycket 

> alkohol under lång tid. Hon tog sig 

till sin beroendemottagning för att få 

hjälp och somnade på avgiftningen. 

– När jag vaknade hade socialjouren 

varit där och satt en P13 på mig. Det var 

bara att skriva på. Det kändes inte värdigt. 

Sättet ett tvångsomhändertagande går 

till på kan få stor betydelse för hur villig 

man är att ta till sig den efterföljande vården. 

Det konstaterar Cecilia och Gunilla, 

två kvinnor som åkt ut och in på behandlingshem 

i många år. 

Gunilla har sitt åttonde LVM, Cecilia 

sitt tredje. 

För Cecilia var det andra tvångsomhändertagandet, 

för några år sedan, det mest 

traumatiska. 

– De kunde ha väntat tills jag vaknat. 

När det sker på det viset skapar det bara 

trots och motstånd mot allt vad myndigheter 

heter. Även om man någonstans 

inser att det är rätta vägen får det inte ske 

över ens huvud, säger Cecilia. 

Och även om man är i dåligt skick vid 

omhändertagandet så minns man ofta 

efteråt hur det gick till, konstaterar Cecilia. 

– Var det värdigt blir det lättare att 

handskas med fortsättningen. Då känner 

man mindre agg. 

Viktigt med värdighet. Cecilia och Gunilla, med lång erfarenhet av LVM-vård, tycker att socialtjänsten 

borde lyssna mer på deras önskemål. 

Foto: Ann-Sofi Rosenkvist 

Gunilla har liknande erfarenheter. Hon fick 

sitt första LVM 1989 och reagerade starkt 

mot att bli berövad sin frihet. 

– Första gången var jag inte beredd och 

visste inte ens att det fanns något som 

hette LVM. Men som min livssituation 

var och som jag mådde kände jag efteråt 

att det nog var nödvändigt. Jag var ju aldrig 

nykter så jag hade inte kunnat ta mig 

till ett behandlingshem frivilligt, säger 

Gunilla. 

Även om Gunilla medger att tvångsvården 

ibland kan vara enda vägen, kan hon 

aldrig riktigt acceptera att hennes oberoende 

och självbestämmande är inskränkt. 

– Att inte känna frihet är en stor nackdel. 

Det gör att det kan vara svårt att ta 

till sig behandlingen, 


Det tråkiga med socialtjänsten är att när LVM:et är 

slut släpper de kontakten helt. Och jag tar inte själv 

kontakt. 

Men mest bitterhet känner Gunilla över 

att hon i samband med ett tvångsomhändertagande 

inte fick hjälp av socialtjänsten 

att betala hyran. Hon hade bott i sin 

lägenhet i 25 år och alltid varit noga med 

att hålla den i fint skick. I dag har hon 

varit bostadslös i tio år. 

Gunilla har avverkat fem socialsekreterare 

under årens lopp. Den senaste får ganska 

gott betyg: 

– Hon börjar inte med att säga vad hon 

själv tycker, utan lyssnar på vad jag har 

att säga. Det tråkiga med socialtjänsten är 

att när LVM:et är slut släpper de kontakten 

helt. Och jag tar inte själv kontakt, 

säger Gunilla. 

Cecilia har också haft kontakt med 

flera socialsekreterare under åren och hon 

betonar att det är jätteviktigt att socialtjänsten 

kommer ut till behandlingshemmet 

så snart som möjligt efter ett tvångsomhändertagande. 

– Man måste få veta sina rättigheter och 

när man kan få sin första permission. Det 

är mycket praktiska detaljer som behöver 

lösas. Hur ser det ut hemma i bostaden? 

Har man varit nergången en tid behövs 

det att någon ser till den, säger Cecilia. 

Cecilia vill ha hjälp med sin lägenhet som 

hon hoppas kunna byta för att få möjlighet 

att flytta till västkusten där hon har 

sin familj och sina vänner. När hon inte 

får gehör för sina önskemål känner hon 

att hon inte tas på allvar. 

– Det vore ju både billigare och enklare 

att hjälpa mig med det jag behöver. 

Cecilia är förtidspensionär sedan 15 år. 

Hon vet vilken kontrast det blir att 

komma hem till en tom lägenheten och 

önskar att SiS och socialtjänsten kunde 

samarbeta mer för att erbjuda alla klienter 

meningsfull sysselsättning när de kommer 

hem. 

– I mitt läge i dag känner jag mig tryggare 

med LVM än utan. Hade jag inte haft 

LVM skulle jag hela tiden fundera på om 

jag skulle åka hem eller inte. Och hade jag 

åkt hem vet jag att det hade blivit fullt ös 

igen. Jag klarar inte den frivilliga biten, 

säger Cecilia. 

I dag finns Cecilia och Gunilla på LVMhemmet 

Ekebylund i Rosersberg norr om 

Stockholm. De har drygt halva behandlingstiden 

kvar. Båda säger att de känner 

sig sönderbehandlade och är kluvna inför 

den trygghet de känner i institutionsmiljön. 

– När man haft behandling några gånger 

blir det att man kan det. Det är inget 

konstigt att vara här och de behöver inte 

ens visa en runt när man kommer, säger 

Cecilia. 


Fotnot: Gunilla och Cecilia heter egentligen 

något annat. 

LVM kränkande trots samförstånd 

Mötet med socialsekreteraren är avgörande för hur en klient upplever 

LVM-situationen. Tvånget kan både kännas kränkande och meningsfullt. 

Forskaren Eva Johnsson har undersökt 

vilken roll relationen spelar när 

> 

socialsekreterare och klienter träffas inför 

en utredning om tvångsvård. 

– De kan ha väldigt olika typ av relation 

i den här situationen, både i förhållande 

till varandra och till regelverket, säger Eva 

Johnsson, som är universitetslektor vid 

institutionen för vårdvetenskap och socialt 

arbete i Växjö. 

Regelstyrda socialsekreterare utreder och 

ser till att klienten kommer iväg till en 

LVM-institution, men sedan får en 

behandlingsassistent stå för kontakten. 

Socialsekreterare som värnar den personliga 

relationen vill så långt det är möjligt 

vara överens med klienten och fortsätter 

hålla en tät kontakt. 

– Den som intar en mer formalistisk roll 

tänker mer på att det är en åtgärd som 

måste göras, mindre på kontakten efteråt. 

I andra positioner har socialsekreteraren 

en mer uttalad tanke 

att inte lämna klienten, 

säger Eva Johnsson. 

De intervjuer hon 

har gjort med socialsekreterare 

och klienter i 

Kronobergs län visar 

att det är en fördel om Eva Johnsson 

båda parter är överens 

om vilken typ av relation de har. Det gör 

att förväntningarna blir likartade och att 

de talar samma språk. 

Eva Johnsson gör inga värderingar av 

de olika förhållningssätten. 

– Jag kan inte se att det går bättre eller 

sämre ur droghänseende för någon av klienterna. 

Men de säger att de uppskattar 

väldigt mycket att socialsekreteraren bryr 

sig och kommer till LVM-hemmet. 

Om det finns ett samförstånd mellan 

socialsekreterare och klient ökar chansen 

att klienten tycker att tvånget är nödvändigt 

för att han eller hon inte ska skada sig 

själv eller andra. Men det innebär inte 

automatiskt att klienten förlikar sig med 

situationen. Flera av de socialsekreterare 

Eva Johnsson intervjuat pekar på ett 

etiskt dilemma, även om tvånget syftar till 

att bryta ett destruktivt missbruk. 

– De frågar sig om de kränker klienten 

när de går in med tvångsvård, trots att de 

vet att just nu är det här det enda de kan 

göra annars dör han, säger Eva Johnsson. 

De flesta klienter som ingår i Eva Johnssons 

undersökning beskriver tvånget i 

LVM som kränkande. Upplevelsen finns 

framför allt i den praktiska handlingen – 

att mot sin vilja bli placerad på en institution 

– och det blir extra påtagligt för den 

som hämtas av polis. 



Ladda ner avhandlingen. 


Trygg bakom murarna 

Flickorna på fängelset i Petrikov vill inte friges. Sedan de för första gången 

fått ordning på sina trasiga liv tvingas de klara sig själva i det hårda vitryska 

samhället. Utslussning och eftervård är bara en dröm. 

Nadja står vid den nybäddade sängen 

och svarar allvarligt på frågorna > 

om sitt liv. Hon är 13 år och dömd till 

ungdomsfängelse i ett och ett halvt år. I 

praktiken ska hon stanna här i fyra år. 

Hennes brott – att ha stulit runt hundra 

tyska mark av sin mamma. 

Till skillnad från de flesta andra fångarna 

på flickfängelset i Petrikov har Nadja 

ändå en familj som väntar. Kanske kan 

hon klara ett liv när straffet är avtjänat. 

Just övergången mellan anstaltens strikta 

och noga kontrollerade vardag och livet 

utanför är ett av de största bekymren för 

personalen. 

– Det fattas en länk mellan fängelset 

och livet, konstaterar Svetlana Zankevich, 

som är chef för skolundervisningen och 

yrkesutbildningen på Petrikov. 

Livet är hårt i Vitryssland. Landet brottas 

med ekonomiska problem och arbetslösheten 

och missbruket är utbrett. Inte 

minst barnen far illa. 

Flickfängelset Petrikov – eller ”återuppfostringsanstalten” 

som en del i personalen 

hellre uttrycker det – är ett tydligt 

tecken på det. Hit skickas flickor mellan 

11 och 18 år för långa straff, inte sällan 

tre fyra år. Precis som i Nadjas fall kan 

tiden på Petrikov bli betydligt längre. Om 

flickan fyller fjorton år under tiden på 

fängelset, får hon påbörja en tvåårig 

yrkesutbildning i sömnad. Enligt lagen 

måste hon gå klart utbildningen innan 

hon friges, även om straffet är avtjänat. 

Flickorna som kommer hit har sällan 

begått svåra brott, men nästan samtliga 

har en bakgrund med missbruk och frånvarande 

föräldrar. Barnens utsatta situation 

är inte grund för att samhället ska 

gripa in, men när flickorna begått kriminella 

handlingar kan de dömas till fängelse. 

De två kvinnofängelserna i landet tar 

emot flickor från 15 år som begått allvarliga 

eller upprepade brott. Till Petrikov – 

som är en mindre hård anstalt – kommer 

de yngre barnen och de flickor som döms 

Sträng disciplin. Flickfängelset ligger i utkanten av det lilla samhället Petrikov i regionen Gomel. 

Institutionen är den enda i sitt slag i Vitryssland och kan ta emot uppåt 300 barn. 

 

En dag på flickfängelset Petrikov 

7.00 Uppstigning, bäddning, tvättning. 

7.20 Uppställning i ceremonihallen, 

kuratorn räknar flickorna och överlämnar 

till dagpersonalen. Morgongymnastik 

och frukost. 

8.15 Överlämning till lärarna. Skolan 

tar vid. 

13.15 Lunch, kort rast för toalettbesök. 

14.00 Uppställning och överlämning till 

yrkeslärarna. Obligatorisk genomgång 

av dagens betyg i uppförande och studieflit. 

14–18.45 Yrkesutbildning i sömnad. 

Övriga barn deltar i skötsel och städning. 

för första gången. Barnen kanske har stulit 

och skolkat från skolan. En del kommer 

från ett liv i prostitution och nästan 

alla har alkoholproblem, berättar Feodor 

17–17.20 Kaffe. 

18.45. Uppställning, genomgång av 

dagen, betyg, anmärkningar, information 

om kommande dag. Kan innebära 

arbete på kolchosen. Kort rast. 

19.00 Kvällsmat. 

19.30 Kuratorn tar barnen till läxläsning. 

De som arbetar snabbt får skriva 

brev. 

20.30 Tvättning, sänggående. 

21.00 Kuratorn kontrollerar att barnen 

är i säng. 

21.20 Nattvakten tar över ansvaret för 

barnens liv och hälsa. Låser grindarna 

till avdelningen. 

Zhokovetz som är ansvarig för flickornas 

uppfostran. Några flickor har begått 

grova brott, som mord, och har hamnat 

på Petrikov eftersom de är mycket unga. 


Institutionen ligger i utkanten av det 

lilla samhället Petrikov i regionen Gomel i 

sydöstra Vitryssland. Den är den enda i 

sitt slag i landet och kan ta emot uppåt 

300 flickor. Livet innanför murarna är 

långt från den svenska bilden av ungdomsvård, 

och bygger på sträng disciplin. 

Flera gånger om dagen får flickorna ta 

emot personalens betyg. I militäriskt raka 

rader inväntar de orden som leder till 

belöningar och straff. Den som olovandes 

tar ett äpple från trädgården hamnar i 

arresten och den som missköter läxorna 

eller svarar uppstudsigt kan bli fråntagen 

de sällsynta besöken från en förälder. Den 

som skött sig kan å andra sidan få följa 

med till marknaden, se en film på TV eller 

till och med följa med till huvudstaden 

Minsk. Vissa kan få permission. 

På väggen i ceremonihallen sitter det stora 

betygsprotokollet som sammanfattar de 

senaste veckornas och månadernas resultat. 

Även framgångar är viktiga och i korridorerna 

utanför lektionssalarna finns 

bilder på flickor som lyckats bra i livet. I 

ett särskilt museum visar personalen barnens 

fantastiskt vackra handarbeten. 

De hårda kraven är en medveten hållning 

från Petrikovs ledning. 

– Vår viktigaste uppgift är att återuppfostra 

flickorna till goda samhällsmedborgare, 

säger Vasilij Zhokovskij som varit 

chef för Petrikov i många år. Det är inget 

lätt arbete, vi ska ändra barnens syn på 

livet så att de kan leva utan sprit och tjäna 

pengar på ett hederligt sätt, förklarar han. 

För flickorna kan det betyda att de för 

första gången sitter vid dukade bord, att 

de lär sig sköta sin hygien och kommer i 

säng på kvällarna, och att en vuxen bryr 

sig och kanske ger en klapp på kinden. ”I 

början brukar de försöka rymma, men 

sedan vill de inte härifrån”, sammanfattar 

personalen den utveckling många flickor 

går igenom under sin tid på Petrikov. 

Trots att värmesystemet fungerar dåligt, 

maten med västeuropeiska mått är torftig, 

reglerna stränga och murarna höga och 

obevekliga, vill flickorna inte öppna grinden 

och gå tillbaka till sina gamla liv. 

Julia, och många med henne, gråter när 

frigivningen närmar sig. 

– Jag längtar efter min familj, men jag 

vill inte tillbaka till mina gamla vänner. 

De kommer att dra ner mig. Det kommer 

att bli som förut igen. 

Hennes desperation är plågsam både för 

henne själv och för personalen; ordet 

rehabilitering återkommer många gånger 

i samtalet med de anställda. 

– De finns flickor här som inte har 

någonstans att ta vägen, säger Vasilij 

Zhokovskij. Tidigare kanske de togs om 

hand av sina mor- eller farföräldrar, men 

de orkar inte längre. 

Dömd för stöld. Nadja är en av få flickor som har en familj att skriva till och få brev och mat ifrån. 

 

Det görs inte heller någon prövning av 

hur flickorna tas emot i sina gamla hembyar. 

Formellt ska en särskild kommission 

följa upp flickornas situation, med det är 

svårt med både bostäder och arbete och 

risken är stor att flickorna hamnar i 

samma elände som förde dem till Petrikov. 

Vasilij Zhokovskij tror att det finns 

mer effektiva sätt att hjälpa flickorna. 

– Det finns många drömmar och vi har talat 

om behovet av ett rehabiliteringscentrum, 

säger han. Flickorna skulle bland annat 

behöva träning inför frigivningen. Som 

reglerna är nu får de inte hantera pengar 

och kan därmed inte lära sig mer om personligt 

ekonomiskt ansvar. De får inte heller 

någon träning i att lära sig fatta egna 

beslut i livet. 

Visionen är att kunna erbjuda flickorna 

ett boende utanför Petrikov, en sluss, där 

de kan bo första tiden efter frigivningen 

för att i lugn och ro skapa sig en tillvaro. 

– Där skulle jag vilja jobba, säger Tanja 

Falko, en av Petrikovs mest erfarna kuratorer. 

Text och foto: 

Sara Bergqvist Månsson 

Statsskick: 

republik. 

Huvudstad: 

Minsk (1,7 miljoner 

invånare 

1995). 

Invånarantal: 

10,2 miljoner 

(2000). 

Litauen 

[ vitryssland ] 

Minsk 

Ukraina 

Ryssland 

Regionen 

Gomel 

Läs- och skrivkunnighet: 98 %. 

Folkgrupper: ca 78 % vitryssar, 13 % ryssar, 

4 % polacker, 3 % ukrainare, 1 % 

judar, 1 % övriga. 

Språk: vitryska, ryska. 

Religion: 60 % rysk-ortodoxa, 10 % 

romerska katoliker, därutöver medlemmar 

i unierade församlingar (erkänner påvens 

överhöghet men har egen gudstjänstordning 

och kyrkorätt. 

Naturtillgångar: torv, fosfor, mineraler. 

Viktigaste exportvaror: maskiner, transportutrustning, 

syntetfibrer, kemiska gödningsmedel, 

livsmedel. 

Källa: Utrikespolitiska Institutet. 


[ etiska dilemman ] 

Den svåra etiken 

Personal som arbetar med utsatta människor ställs 

ofta inför etiska problem. Omsorgen om klienten, 

ekonomiska hänsyn och vad lagen föreskriver går 

inte alltid hand i hand. Det finns inga självklara 

rätt eller fel. 

Sedan två år tillbaka kan personal verksamma 

inom socialt arbete vända sig till ett särskilt etiksekretariat 

vid Socialstyrelsen för att få vägledning 

i etiska dilemman. Frågorna tas upp till diskussion 

vid det etikråd som finns kopplat till sekretariatet. 

Något facit kommer inte rådet med – uppgiften är 

inte att peka ut vad som är absolut rätt eller fel att 

göra i ett visst fall – utan man lyfter fram olika 

handlingsförslag och konsekvenser. 

För första gången har nu SiS utnyttjat denna 

möjlighet. Frågorna har skickats in av personal vid 

SiS institutioner och behandlades vid ett möte med 

etikrådet i april. Då närvarade också representanter 

för SiS huvudkontor, institutioner och facket. 

– Förhoppningen är att vi ska kunna använda 

underlaget för att diskutera vidare inom SiS, säger 

Margareta Wihlborg vid generaldirektörens stab. 

Inte minst för att det börjar bli dags att se över 

myndighetens etiska riktlinjer, som antogs 2000. 

En sammanfattning av hur man resonerade kring 

SiS frågeställningar presenteras här. Frågor och 

svar kommer även att kunna läsas i sin helhet på 

Socialstyrelsens webbplats www.sos.se. 

Text: Jessica Rydén 

Illustrationer: Diana Reybekiel 

Dyra vanor på institution 

Är det riktigt att vänja ungdomar på institution 

vid en högre levnadsstandard än den 

de har hemma? 

andra ungdomar i 

samma ålder har. 

Nivån på fickpengen 

måste även utgå från 

institutionens normer. 

Bakgrund 

Ungdomar placerade hos SiS får fickpengar, 

dyra kläder och möjlighet att utöva 

dyra fritidsintressen. Många kommer att 

vänja sig vid en levnadsnivå som deras 

familjer inte kan upprätthålla när de 

kommer hem. Det är inte ovanligt att 

socialtjänsten har synpunkter på fickpengens 

storlek och de fritidsintressen 

som erbjuds. 

Institutionspersonalens etiska dilemma 

Är det riktigt att under institutionsvistelsen 

ge ungdomarna en levnadsnivå som 

de inte kommer att kunna upprätthålla 

i hemmiljön? 

Några juridiska aspekter 

Lagstiftningen ger inte någon större vägledning. 

Enligt LVU och LSU är målet 

med vården att den unge ska ges så goda 

förutsättningar som möjligt för ett fortsatt 

bra liv. Eftersom tolkningsutrymmet 

är stort i lagen måste ett ställningstagande 

göras utifrån en professionell lämplighetsbedömning 

bland annat utifrån de ekonomiska 

ramar som institutionen har. 

Etikrådets diskussion 

Ungdomarnas levnadsnivå hemma kan 

inte ligga till grund för levnadsnivån på 

institutionen. Det skulle kunna betyda att 

institutionen anpassar vad den unge får 

efter varje familjs förutsättningar, något 

som i sin tur skulle skapa en orimligt 

orättvis situation på institutionen. 

Fickpengar 

Ungdomar på institution bör få fickpengar 

som ligger i någon sorts nivå med vad 

Dyra fritidsintressen 

Det institutionsplacerade 

ungdomar får 

göra på fritiden måste 

vara värdefullt för 

rehabiliteringen. Det 

kan inte handla om att 

endast ge ungdomarna 

ett dyrt och kul fritidsintresse 

– kanske som 

kompensation för vad 

de inte fått tidigare – 

utan aktiviteten måste 

också bedömas ha 

terapeutiska effekter. 

Konklusion 

Det är viktigt att göra en professionell 

lämplighetsbedömning och den ska grundas 

på vad som ur behandlingssynpunkt 

är bra för ungdomarna och inte på jämförelser 

med hur de har det hemma. Om det 

ur behandlingssynpunkt bedöms som värdefullt 

bör ungdomarna kunna utöva en 

dyr sport eller göra resor som de – om de 

inte varit på institutionen – inte kunnat 

genomföra. • 

10 SiStone nr 4 2006


Olika bedömning 

av vårdbehov 

Hur gör man när SiS personal och socialtjänsten 

har olika uppfattningar om vilken 

vård en ung människa behöver? 

Bakgrund 

Conny är en tonårskille som har beteendestörningar, 

är utagerande och misstänks 

även ha en psykiatrisk problematik. Han 

har placerats på en låst SiS-institution och 

har enligt socialtjänsten ett omfattande 

vårdbehov under lång tid. 

Efter en vecka meddelar socialsekreteraren 

att hon anser att Conny istället bör 

vara placerad i ett familjehem, men för 

tillfället finns inget hem att erbjuda. 

Detta är början på en lång process där 

Conny fortlöpande förhandlar om en ny 

placering med sin socialsekreterare och 

där han allt eftersom tiden går mår allt 

sämre. Han är ständigt inblandad i konflikter 

på avdelningen. Han börjar också 

skada sig själv och säger att han vill dö. 

Vid ett tillfälle tar institutionspersonalen 

Conny till barn- och ungdomspsykiatrin, 

eftersom institutionens psykolog och 

konsultläkare bedömer att han behöver 

akut psykiatrisk vård. Efter två dagar 

skickas han dock till en öppen behandlingsavdelning 

inom SiS, eftersom BUP, 

Conny själv och socialsekreteraren är 

överens om att Conny ska vårdas på en 

sådan. 

Där fungerar Conny sämre; han är utagerande, 

försöker rymma och går till 

handgripligheter mot personalen. Han 

placeras åter på en låsbar avdelning, får 

svårare ångest och kräver personalresurser 

dygnet runt. Institutionen skriver till 

socialnämnden och pekar på Connys 

komplexa vårdbehov och på att han 

behöver skydd för att inte skada sig själv. 

Socialsekreteraren föreslår att Conny 

placeras på ett öppet behandlingshem i 

kommunal regi. Trots beskedet blir 

Conny sämre. Efter diskussion med BUP 

får han komma till en öppen vårdavdelning 

som har förstärkts med personal från 

institutionen. En dag senare avviker 

Conny. Socialsekreteraren skriver ut 

honom från SiS-institutionen och gör en 

LVU-placering i hemmet. Personal från 

institutionen har stött på Conny på stan 

och han berättar att han placerats hos en 

släkting och att allt fungerar bra. 


Institutionspersonalens dilemma är att de 

inte delar socialtjänstens bedömning av 

vilken vård Conny behöver och anser att 

han far illa av att vänta så länge på en ny 

placering. SiS personal upplevde att de 

balanserade mellan att som professionella 

behandlare säga sin mening om Connys 

behov och därmed riskera att hamna på 

socialtjänstens ”svarta lista”, och att 

bortse från sin egen bedömning och stödja 

socialtjänstens uppfattning. 


Förvaltningslagen slår fast att varje myndighet 

ansvarar för verksamheten inom 

sitt behörighetsområde, men att de också 

ska samverka med andra myndigheter. 

LVU säger att den omhändertagande 

nämnden har det övergripande ansvaret 

för vården av den unge och beslutar var 

han eller hon ska vara placerad under 

vårdtiden. I Socialstyrelsens allmänna råd 

1997:15 understryks att nämnden vid 

omplaceringar ska beakta risken för den 

>> 

SiStone nr 4 2006 11


unge om kontinuiteten i vården bryts. För 

unga som ska vårdas på särskilt ungdomshem 

är det SiS som anvisar plats i ett 

sådant och har ansvar för vården där. SiS 

har även ett särskilt uppföljningsansvar 

för vården. 


Det är inte ovanligt att personal vid institutioner 

och i öppenvård gör olika 

bedömningar av klienter. Institutionspersonalen 

anser att de vet mycket om klienten, 

eftersom de träffar denna dygnet 

runt. Personal inom öppnare verksamheter 

har kanske sett andra beteenden hos 

klienten som de mött i helt andra miljöer. 

Det är angeläget att man enas om hur 

vårdbehovet ser ut för att kunna erbjuda 

den behandling som bäst gagnar klienten. 

Man kan behöva göra eftergifter för att 

inte skada klienten. 

Att institutionspersonalen i en skrivelse 

till socialnämnden talar om vad de anser 

att Conny behöver för vård är ett bra sätt 

att informera. Har personalen en professionell 

uppfattning är det etiskt försvarbart 

att argumentera för den övertygelsen även 

om man på kort sikt gör sig obekväm. På 

lång sikt vinner man respekt. 

Så länge klienten är på institutionen 

bestämmer den om vården och man behöver 

inte rätta sig efter ordinationen från 

en läkare på BUP. I vårdsammanhang är 

det inte ovanligt med olika uppfattningar 

och det borde finnas rutiner för hur dessa 

ska lösas, en slags förhandlingsordning 

som också skulle kunna vara en läroprocess 

för alla parter. 

Att processen tog lång tid måste bedömas 

som förödande för Conny. Kanske 

skulle institutionspersonalen tidigare ha 

insett att det är socialtjänsten som avgör 

var Conny ska placeras och bidragit till 

att processen inte drog ut på tiden. 

Konklusion 

Det är viktigt att institutionspersonalen 

gör ett kvalificerat arbete baserat på kunskap 

och beprövad erfarenhet. Dessutom 

bör de ha goda relationer till socialtjänsten 

för att gemensamt kunna bedöma den 

unges behov av insatser. 

Det är inte ovanligt att olika aktörer 

bedömer vårdbehovet hos klienten olika 

utifrån sitt perspektiv och i bästa fall kan 

man diskutera vad som är bäst för klienten. 

Att denna process drog ut på tiden 

var till nackdel för Conny. Institutionspersonalen 

borde kanske i ett tidigare 

skede ha informerat socialnämnden om 

sin professionella bedömning av Connys 

vårdbehov. Om socialtjänsten ändå höll 

fast vid sin bedömning skulle institutionspersonalen 

för att inte förlänga processen 

kunna gå med på ett – ur deras synvinkel 

– sämre alternativ för Conny. 

Socialtjänsten har ansvar för att välja 

det alternativ som bedöms bäst för klienten 

och måste argumentera för detta. De 

ska stå på sig mot nämndens ekonomiska 

bevekelsegrunder, om man anser att institutionsvård 

är det bästa alternativet. • 

Vem äger en utredning? 

Vad gör man när en klient säger nej till att 

socialtjänsten får ta del av en utredning? 

Bakgrund 

I socialtjänstens vårdplan för LVM-klienten 

Kalle finns ett önskemål om att Kalle 

ska genomgå en psykologutredning. Efter 

en månads motivationsarbete får LVMhemmets 

personal Kalle att gå med på att 

utredas. Institutionens psykolog genomför 

utredningen. Kalle får veta resultatet, 

men när utredningen ska lämnas till socialtjänsten 

vägrar han att gå med på det. 


Bör institutionen lämna över utredningen 

trots att Kalle inte vill det? 


Medgivanden som ges av patienter vid 

vårdinstitutioner måste ske av fri vilja. 

Patienten måste ha innebörden av bifallet 

klart för sig, och medgivandet måste ges i 

en så tydlig form att det för en prövningsmyndighet 

inte kan råda någon tvekan 

om vad det innebär. 

Ett medgivande kan alltid återtas med 

direkt rättsligt bindande verkan för myndigheten 

om det inte finns klara författningsregler 

som motsäger detta. 

Regeln i LVM att SiS fortlöpande ska 

hålla socialnämnden underrättad om hur 

vården framskrider bryter sekretessen. 

När institutionen lämnar uppgifter om en 

vårdtagare ska den dock beakta den 

enskildes självbestämmande och integritet 

så långt som möjligt. Om utredningen inte 

är motiverad av vården på institutionen är 

det därför tveksamt om 26 § i sekretesslagen 

är tillämplig mot den enskildes, det 

vill säga Kalles, uttryckliga motstånd. 

Av sekretesslagen framgår att sekretess 

inte hindrar att en uppgift lämnas ut om 

det är nödvändigt för att den myndighet 

som lämnar ut uppgiften ska kunna fullgöra 

sin verksamhet. Institutionen har 

dock inte någon författningsgrundad 

utredningsskyldighet gentemot socialnämnden. 

Utredningen genomfördes som 

ett fritt åtagande från institutionens sida 

och av det skälet torde inte detta lagrum 

vara tillämpligt i det här fallet. 


Förstod Kalle att det var socialnämnden 

som beställde och tog emot utredningen? 

Den utfördes av en psykolog vid institutionen 

och det är möjligt att Kalle trodde 

att materialet skulle stanna inom institutionen. 

Innan psykologen påbörjar sin 

utredning bör därför Kalle informeras om 

att utredningen kommer att överlämnas 

till socialnämnden. Kalle har då möjlighet 

att säga nej till att utredas eller kan välja 

att inte medverka i utredningen. Även om 

Kalle lämnar sitt medgivande till att 

utredningen får lämnas vidare till socialtjänsten 

har han sin fulla rätt att ändra sig 

och det ska då respekteras. Socialnämnden 

har dock rätt att pröva beslutet 

genom att överklaga till Kammarrätten. 

Konklusion 

Det är viktigt att klienten informeras om 

vad en utredning ska användas till och 

vilka som ska ta del av den innan den 

påbörjas. När Kalle säger nej till att utredningen 

överlämnas till socialnämnden har 

han stöd av sekretessreglerna. • 


Goda relationer viktigt 

för lyckad behandling 

Relationer till kompisar är avgörande för ungdomars utveckling. Men de behöver 

hjälp att lära sig hantera nära kontakter. 

Att veta hur man skapar och behåller 

> relationer är lika viktigt för barn och 

unga som att lära sig matematik och 

svenska. 

– Den som inte har någon att dela fritiden 

med mår inte bra, säger forskaren 

Maud Ihrskog. 

Ungdomarna på SiS institutioner har 

sämre utgångsläge än de flesta av sina 

jämnåriga. Många kommer från trasiga 

familjer och har umgåtts i kretsar där 

drogmissbruk och kriminalitet är vanligt. 

– De flesta av de här ungdomarna har 

dåliga kompisrelationer och har sällan 

känt sig bekräftade och älskade. Ofta kan 

de inte fixa sina relationer själva och då 

måste de få hjälp – på samma sätt som de 

får hjälp när de ska lära sig läsa eller 

räkna, säger Maud Ihrskog. 

I juni lade Maud Ihrskog fram sin doktorsavhandling 

med titeln ”Kompisar och 

kamrater – barns och ungas villkor för 

relationsskapande i vardagen” vid Växjö 

universitet. 

Hon har undersökt vilken betydelse det har 

att ha kompisar för den som försöker 

hitta sin identitet och börja socialisera sig 

med andra. Studien är gjord på barn och 

unga i vanlig skolmiljö, men Maud Ihrskog 

konstaterar att många av slutsatserna 

är generella och även gäller för ungdomarna 

på SiS institutioner. 

För att lyckas knyta nya och mer sunda 

kontakter efter tiden på behandlingshemmet 

behöver SiS-ungdomarna mycket 

stöd, konstaterar Maud Ihrskog. Det blir 

inte lättare av att det ofta är de tidiga kontakterna 

i livet som starkast präglar en 

persons tankar och beteende. 

Skolan är kanske den viktigaste platsen 

för barns och ungdomars relationsskapande. 

Därför måste lärare och annan skolpersonal 

vara medvetna om att det pågår 

betydelsefullt arbete även utanför klassrummet. 

Maud Ihrskog är kritisk mot att skolan medvetet 

splittrar klasserna för att det ska bildas 

nya kamratrelationer 

– Ofta upplever de unga det som en signal 

från de vuxna att kompisrelationer 

inte är viktiga. De lär visserligen känna 

nya kamrater, men de upplever sällan att 

de lyckas skapa nya nära relationer. 

Maud Ihrskog är från början fritidspedagog 

och har arbetat med att utbilda 

lärare sedan mitten av 1970-talet. För sin 

avhandling har hon bland annat följt en 

grupp barn från de var 12 år fram tills de 

fyllde 15. Genom intervjuer, samtal och 

brevväxling har hon granskat och dokumenterat 

barnens relationsskapande. 

Miljöer som till exempel SiS särskilda 

ungdomshem fungerar i många avseenden 

på samma sätt som vanliga skolor, menar 

Maud Ihrskog. Gruppen är betydelsefull – 

det är i den ungdomar söker bekräftelse 

och får ett test på om han eller hon duger 

eller inte. 

Eftersom personaltätheten är hög på 

ungdomshemmen har lärare och behandlingspersonal 

goda förutsättningar för att 

ge var och en av ungdomarna ordentlig 

Viktiga vänner. Bra kompisrelationer 

är viktiga. Många ungdomar 

på SiS institutioner vet inte 

hur man skapar och behåller 

relationer. 

Foto: Eva Wernlid 

undervisning i hur man skapar och upprätthåller 

relationer. Men att lära ut relationsskapande 

kräver kunskap och därför 

borde alla som jobbar på institutionerna 

få utbildning i hur de ska gå till väga, 

anser Maud Ihrskog. 

Mycket handlar om tid. Både när det gäller 

att skapa relationer, hålla liv i dem och 

försöka reparera dem när de kraschar. 

– Om det går så illa kan det vara nödvändigt 

att lära sig bygga upp en relation 

från grunden. 

Det är också viktigt att förstå att havererade 

relationer inte behöver vara ett 

misslyckande. För ungdomarna hos SiS är 

det ofta nödvändigt att bryta med det 

gamla umgänget för att få en ordentlig 

möjlighet att gå vidare i livet. 




Snabb resa. Efter bara några veckors rugbyträning fick Haidar ett erbjudande från juniorlandslaget. I höst går han en match mot Danmark. 

På väg mot landslaget 

aidar lägger armarna om sin lagkamrats 

lår och lyfter honom rakt upp i H 

luften. När motståndarna gör inkast är 

bollen ett lätt byte. 

– Jag är stark, därför har jag den här 

uppgiften, säger Haidar. 

Det är träning på en gräsplan vid Fyrishov 

och Uppsala Rugby Football Club 

har fått förstärkning från Bärby ungdomshem. 

Haidar tog chansen när en av 

behandlingsassistenterna, som också är 

aktiv i klubben, undrade om han ville 

prova. Efter en månad med rugbygänget 

kan inte Haidar tänka sig en bättre fritidssysselsättning. 

– Det är skönt att vara här, man får ur 

sig sin ilska, säger Haidar. 

Tidigare i sitt liv har han flera gånger blivit 

fälld för grov misshandel och rån, men 

rugbyklubben hade ändå inga betänkligheter 

mot att ta emot honom. 

– All idrott ska ha ett socialt ansvar. Det 

är ingen idé att klaga på att tonåringar 

inte gör något om man inte ser till att de 

har någonstans att ta vägen, säger klubbens 

ordförande Richard Hopkins. 

Han har hört att Haidar är oerhört 

stark. 

– I rugby finns plats för alla kroppsformer. 

Både de som spelar piano och de som 

flyttar pianon, säger Richard Hopkins. 

Haidar tränas för att bli Pelare – en position 

där det krävs naturlig styrka för att 

lyfta och skydda sina lagkamrater. Han 

står också i första ledet i ”ställklungan” 

när lagen radar upp sig mot varandra och 

stångas – ungefär som vid en tekning i 

ishockey. 

Haidar har bara tränat rugby några 

veckor men redan nu har juniorlandslagets 

ledning fått upp ögonen för hans 

talang. Senare i höst väntar en landskamp 

mot Danmark. 

– Haidar svävade som på moln när han 

hörde att han blivit uttagen, säger 

behandlingsassistenten Stergios Tsampazis, 

som följt med till träningspasset. 

Han konstaterar att grupptryck ofta har 

en positiv inverkan när killarna från Bärby 

kommer i kontakt med en idrottsklubb, 

men att det kan vara ett negativt inslag på 

ungdomshemmet om killarna pratar ihop 

sig och täcker upp för varandra. 

– Genom rugbyn får Haidar en chans 

att gå vidare i livet. Han kommer att ta 

med sig många bra erfarenheter härifrån, 

säger Stergios Tsampazis. 

Efter tio månaders behandling på Bärby 

har Haidar sökt sig till hotell- och restaurangprogrammet 

på en gymnasieskola i 

södra Sverige. Han letar efter en ny rugbyklubb 

och vill komma bort från gänget 

han umgicks med innan han kom till 

Bärby. 

– Den här chansen tänker jag inte 

missa. Jag vill ha något meningsfullt att 

göra, säger Haidar. 

Text: Torbjörn Tenfält 

Foto: Ann-Sofi Rosenkvist 

Fotnot: Haidar heter i verkligheten något annat. 


Läs mer om rugby. 


[ föräldraträning ] 

I Stockholm erbjuds föräldrar med stökiga barn särskild föräldraträning 

i grupp. Två av tre barn blir hjälpta och föräldrarna uppskattar att träffa 

andra i samma situation. Nu följer SiS efter och utbildar föräldrar till 

institutionsplacerade ungdomar. Först ut är Brättegården, där ett nytt 

familjeteam ska laga trasiga band mellan tonårstjejer och deras föräldrar. 

Föräldraträning helar 

trasiga relationer 

Brättegårdens nya familjeteam ger föräldrarna konkreta verktyg för hur de ska 

agera. Föräldrarna skriver kontrakt med sitt barn om vilka regler som gäller och 

hur man ska uppträda mot varandra. 

Ett fruktansvärt bra verktyg som 

> öppnar möjligheter för barn och föräldrar 

att umgås på ett nytt sätt. Så sammanfattar 

familjeterapeut Alf Sedvall vid 

Brättegården sina första upplevelser av att 

arbeta med föräldraträning. Personligen 

är han övertygad om att det är livsviktigt 

att ha med föräldrarna i behandlingen: 

– Förutom att föräldrar alltid är föräldrar, 

så ökar det möjligheten för oss att få 

en helhetsbild av ungdomarnas situation 

och se hur vi kan hjälpa dem. Om föräldrarna 

får bättre kläm på sitt eget beteende 

minskar dessutom risken för att de dumpar 

sin egen problematik på barnet. 

Alf Sedvall utgör tillsammans med två 

andra behandlare det nya familjeteam 

som bildades på Brättegården i höstas. Att 

involvera föräldrarna är inget nytt påfund 

inom SiS ungdomsvård, men föräldraträningsprogrammet 

har inslag som inte prövats 

tidigare, förklarar han: 

– Vi för inte bara samtal med föräldrarna 

och lyssnar, utan vi ger dem konkreta 

16 SiStone nr 4 2006 

verktyg för hur de ska agera. Dessutom 

finns vi med i hemmet under eftervården 

och följer upp hur samspelet med barnet 

fungerar. 

Föräldraträningen ingår som en del i 

den så kallade MultifunC-modellen (se 

fotnot). Modellen vänder sig till ungdomar 

med allvarliga beteendeproblem – på 

Vi för inte bara samtal 

med föräldrarna och 

lyssnar, utan vi ger dem 

konkreta verktyg för hur 

de ska agera. 

Brättegården tjejer som ofta skolkar, 

umgås i fel gäng och kan vara våldsamma 

eller skada sig själva. Hittills har familjeteamet 

arbetat med tre föräldrar, som 

man träffat varannan vecka. Utbildningen 

innehåller exempelvis teori om kommunikation 

och inlärningspsykologi, rollspel 

och konkreta uppgifter att ta med sig 

hem. Därutöver skriver föräldrarna ett 

kontrakt med sitt barn om vilka regler 

som gäller hemma och om hur man ska 

uppträda mot varandra. 

– Förutsägbarhet är extra viktigt för 

ungdomarna som vårdas inom SiS, säger 

Alf Sedvall, eftersom de ofta haft en 

otrygg tillvaro. 

Kontraktet kan gälla hur man ska sköta 

skolan, när man ska komma hem till middag 

och lägga sig om kvällarna. Men det 

kan även röra trevliga saker som inplanerad 

tid för umgänge genom biobesök eller 

fika. Den som sköter sig kan vänta belöningar, 

bryts kontraktet får det konsekvenser. 

SiS föräldraträningsprogram är utarbetat 

inom Kometprogrammet i Stockholm (se 

artikel på sidan 19), som utgått från ett 

program för föräldrar till yngre hemmaboende 

barn, och försökt anpassa det till 

>>


Illustration: Diana Reybekiel 



>> 

föräldrar till ungdomar på institution. 

Något som inte är helt enkelt, konstaterar 

Alf Sedvall. Föräldrar är inte lika viktiga 

för en tonåring som för en fyraåring och 

har inte heller har samma inflytande. 

Dessutom ingår trots mot föräldrar i en 

normal frigörelseprocess. Ett viktigt 

inslag i föräldraträningen är att föräldrar 

och barn ska avsätta tid för samvaro, men 

vad ska den samvaron bestå av, undrar 

Alf Sedvall: 

– Det är inte svårt att få ett litet barn att 

ställa upp på en lekstund även om hon 

eller han är arg på mamma, men hur får 

man en tonåring att vilja umgås med sina 

föräldrar? 

Tonåringar har dessutom ofta hunnit 

utveckla betydligt allvarligare problem än 

en trotsig sjuåring, och relationen till föräldrarna 

är inte sällan skadad på djupet 

hos tvångsomhändertagna ungdomar. 

– Det är väldigt mycket ”anti och nej” 

mellan de föräldrar och ungdomar som 

jag möter, säger Alf 

Sedvall, och det kan 

vara svårt för föräldrarna 

att hitta positiva 

saker att säga. Ofta är 

de så förbannade att 

de har svårt att lämna 

ett strafftänkande, 

Alf Sedvall 

även när tonårsdottern 

kommer med ett förslag som är okej. 

Huvuduppgiften för familjeteamet är därför 

att kartlägga destruktiva mönster i samspelet 

mellan barn och föräldrar och hitta 

sätt att återupprätta relationen. Föräldrarna 

måste vara tålmodiga och kunna 

hantera avvisanden, ett moment som man 

tränar. De måste också kunna ”följa barnets 

initiativ”, det vill säga tacka ja till 

bowling även efter att dottern kommit 

med en mängd andra förslag som är helt 

otänkbara. Andra sätt att bemöta föräldrarna 

är att vädja till vuxenheten, som Alf 

Sedvall uttrycker det, förklara att man 

som förälder ibland får svälja en del och 

inte själv uppträda som ett barn – vilket är 

mänskligt. 

Att jobba med föräldrar till ungdomar 

på institution medför också särskilda förutsättningar. 

– Vår grundtanke är att flickorna som 

vårdas här ska flytta hem efter institutionsvistelsen, 

men i praktiken kommer 

det inte alltid att fungera, säger han. 

Många föräldrar kan själva behöva extra 

stöd och förutom att utbilda föräldrarna 

letar vi redan från början efter andra 

vuxna som kan vara med och stötta familjen 

när barnet lämnar institutionen. 

Jessica Rydén 

Fotnot: MultifunC står för Multifunktionell 

behandling på institution och i närmiljö. MultifunC 

är uppbyggd av insatser som i forskning 

visat sig vara de effektivaste för ungdomar med 

allvarliga beteendeproblem. 


Läs mer om MultifunC. 

Träningen skapar trygghet 

En tryggare föräldraroll och nya sätt att bete sig. Det har Thomas fått av 

föräldraträningen i Brättegårdens regi. 

Framgångsrikt. Kometprogrammet är sammansatt utifrån evidensbaserade amerikanska föräldraträningsprogram. 

Forskning visar att två tredjedelar blivit hjälpta av träningen. Foto: Lena Garnold 

– Föräldraträningen har gjort mig 

> tryggare i min föräldraroll, säger 

Thomas, pappa till Camilla som vårdats 

vid Brättegården. Camilla har ju lärt sig 

nya sätt att bete sig och då måste jag 

också lära mig ett nytt bemötande och ha 

regler som överensstämmer med institutionens. 

Thomas är en av tre föräldrar som 

under våren prövat föräldraträning i Brättegårdens 

regi. Han tycker att programmet 

överbryggar glappet mellan institution 

och hemmiljö och har givit honom 

flera användbara tips. Tips han nu omsätter 

i bemötande av både dottern och sina 

övriga barn. 

– Man fastnar lätt i beteenden och då är 

det bra att få hjälp med hur man kan göra 

annorlunda. Det handlar ofta om småsaker, 

som att jag inte fortsätter att plocka 

disk när barnen kommer och vill prata, 

utan istället sätter mig ner och verkligen 

lyssnar. 

I dag är också Thomas bättre på att 

bekräfta Camilla och kan undvika konflikter 

genom att förbereda henne på 

beslut som att rummet ska vara städat ett 

visst klockslag. Att det man kommit över- 



ens om finns nedtecknat på papper via ett 

kontrakt anser han är bra, eftersom hans 

erfarenhet är att ungdomar annars lätt 

hittar kryphål i beslut. 

Föräldraträningen har dock inte löst 

alla knutar i relationen. Thomas hade 

gärna träffat sin dotter mer, men för 

henne kommer kompisarna i första hand. 

Det har heller inte fungerat att Camilla 

flyttar hem. Förklaringen, enligt Thomas, 

är att de aldrig bott tillsammans någon 

längre tid och fått erfarenhet av en fungerande 

vardag. Att en tjej i 16-årsåldern vill 

flytta hemifrån tycker han heller inte är så 

konstigt – det är del i en normal frigörelseprocess. 

Och föräldraträningen har man 

nytta av i vilket fall, säger han: 

– Är man en intresserad förälder som 

vill ha kontakt med sitt barn är det alltid 

bra. Förut struntade Camilla i vad jag sa, 

men i dag är vår relation mycket bättre 

och jag ser en stor förändring i hennes sätt 

att vara. Nu argumenterar hon istället för 

att bli rosenrasande om vi inte är överens. 


Fotnot: Camilla är ett fingerat namn. 

[ fakta ] 

Parent Training, föräldraträning, är ett 

samlingsnamn för de terapimetoder som 

utvecklats vid Oregon Social Learning 

Center i USA med början under 1960- och 

70-talen. Programmen bygger på inlärningspsykologi 

och kognitiv beteendeterapi. 

Föräldraträning har främst använts för 

små barn (3–12 år), men det finns forskning 

som tyder på att behandlingseffekterna 

kan bli lika goda för tonåringar. 

I Sverige är föräldraträning ett relativt 

nytt fenomen. Kometprogrammet ges via 

Preventionscentrum i Stockholms stad 

och är sammansatt utifrån evidensbaserade 

amerikanska föräldraträningsprogram. 

Resultaten är lika goda som dem inom 

internationell forskning, det vill säga 

ungefär två tredjedelar upplever att de blivit 

hjälpta av föräldraträningen. Man 

erbjuder föräldraträning i grupp och även 

individuellt till föräldrar som behöver utökat 

stöd. Det finns också ett utbildningsprogram 

för lärare. I höst startar man grupper 

för tonårsföräldrar. Förutom i 

Stockholm finns nu Kometprogrammet 

i ytterligare elva kommuner. 

Föräldraträningsprogram inom SiS 

bedrivs inom ramen för behandlingsmodellen 

MultifunC, som finns vid ungdomshemmen 

Brättegården och Margaretelund, 

men det förs diskussioner om att 

införa föräldraträning på bredare front. 

Stöd till föräldrar 

genväg i ungdomsvård 

Ungefär tusen föräldrar har deltagit i Kometprogrammet 

i Stockholms stad. Ett effektivt sätt 

att hjälpa utagerande barn, enligt forskning. 

– Forskning visar att föräldraträning 

> är det ojämförligt effektivaste sättet 

att hjälpa utagerande och aggressiva barn, 

säger psykolog Fredrik Livheim. Evidensbaserade 

föräldraträningsprogram borde 

därför finnas i varje kommun. Ett enda 

barn som blir missbrukare och 

kriminell kostar samhället 

kring 22 miljoner kronor över 

en femtonårsperiod. För de 

pengarna skulle vi kunna 

utbilda ungefär 13 000 familjer 

och spara på både samhällets 

resurser och mänskligt 

lidande. 

Fredrik Livheim arbetar 

med utbildning och utvärdering inom det 

så kallade Kometprogrammet i Stockholms 

stad. Programmet syftar till att förbättra 

relationen mellan barn och föräldrar, 

få bukt med bråk- och trotsbeteende 

och – inte minst – förhindra att individer 

hamnar snett i framtiden. 

– Som bekant löper barn med problembeteende 

betydligt större risk att misslyckas 

med skolan, stötas ut ur kamratgruppen 

och börja med droger och kriminalitet, 

säger Fredrik Livheim. Genom föräldraträning 

minskar man risken för det och 

tar fasta på skyddsfaktorer som kan hjälpa 

ett barn i rätt riktning. 

Sedan Kometprogrammet startade har 

ungefär 1 000 föräldrar deltagit i de föräldracirklar 

som nu arrangeras i samtliga 

stadsdelar. Cirklarna leds av specialutbildade 

gruppledare, som lyssnar, ger beröm 

och erbjuder verktyg för hur föräldrar 

kan hantera olika situationer. Dessutom 

hjälper föräldrarna i gruppen varandra att 

hitta lösningar. 

– Många har låg tilltro till sin förmåga 

som förälder och upplever ett stort stöd i 

att träffa andra i samma situation, säger 

Fredrik Livheim. 

Det viktigaste arbetet sker dock på hemmaplan 

mellan träffarna, då föräldrarna 

har i uppgift att pröva olika strategier i 

samspelet med sitt barn. Uppgifterna bygger 

på klassisk inlärningspsykologi och 

går ut på att förstärka positiva beteenden. 

Önskvärda beteenden – att barnet gör 

läxan, lägger sig i tid eller sköter sig vid 

matbordet – ger uppmärksamhet och 

Många har låg tilltro till sin 

förmåga som förälder och 

upplever ett stort stöd i att träffa 

andra i samma situation. 

belöningar. Dessa 

måste inte vara några 

kostsamma eller 

märkvärdiga saker, 

förklarar Fredrik Livheim, 

utan kan vara 

att mamma läser en 

extra saga vid nattningen, 

att man får ett Fredrik Livheim 

bad med levande ljus 

eller får följa med pappa till lekparken. 

Negativa beteenden – att barnet skriker 

och bråkar – ska hellre negligeras än leda 

till bestraffningar, enligt Fredrik Livheim: 

– Barn tenderar att upprepa det som ger 

uppmärksamhet och ett vanligt fel är att 

föräldrar uppmärksammar barnet först 

när det gör något dumt eller otillåtet. 

Innan en förälder försöker styra sitt barns 

beteende är det nödvändigt att man byggt 

upp ett förtroende. Därför handlar en stor 

del om föräldraträningen om att föräldrarna 

ska ägna mer tid åt sitt barn och bli 

bättre på att kommunicera vilka förväntningar 

man har på barnet. 



Läs mer om Kometprogrammet. 


Gemensam kamp 

mot olaglig sprit 

Tuffare tag mot restauranger som säljer olaglig alkohol 

har gett resultat. Och nu försöker myndigheterna lära 

krögarna att ta ett större ansvar. 

Hälften av de krogar som tillståndsenheten 

i Malmö granskade > 

blev av med serveringstillståndet. 

– På ett ställe hittade vi femtio flaskor 

sprit som krögaren köpt olagligt i Tyskland, 

säger Annika Landfors, utredningssekreterare 

på tillståndsenheten i Malmö 

stad. 

Olovlig spritimport är framför allt ett 

problem i södra Sverige, där närheten till i 

första hand Danmark och Tyskland blivit 

en lockelse för oseriösa krögare. En snabb 

resa över Öresund eller ner till tyska gränsen 

öppnar möjligheter till betydande 

svarta förtjänster. 

Malmö stad har en tid haft ett nära samarbete 

med flera myndigheter med syfte att 

få bukt med den olagliga alkoholförsäljningen 

på stadens krogar. När tillståndsenheten 

besökte restauranger och 

barer följde polisen med för att beslagta 

all olaglig alkohol och skatteverket för att 

granska den ekonomiska redovisningen. 

Återkallat serveringstillstånd är ett hårt 

slag för en krogägare som får vänta minst 

tre år innan han kan sälja alkohol igen. 

– Tillslagen fick stor uppmärksamhet i 

media och vi hoppas att det leder till att 

krögarna i fortsättningen drar sig för att 

handla med olaglig sprit, säger Annika 

Landfors. 

Någon uppföljning av kampanjen har 

tillståndsenheten inte gjort, men Annika 

Landfors är övertygad om att den har gett 

effekt. 

Framgång kan få efterföljare i andra 

delar av landet. Folkhälsoinstitutet, som 

Vi hoppas att krögarna i fortsättningen drar sig för 

att handla med olaglig sprit. 

också varit knutet till kampanjen i 

Malmö, utvecklar liknande arbetssätt 

som ska spridas till andra delar av landet. 

I Halland driver länsstyrelsen projektet 

Ansvarsfull alkoholservering tillsammans 

med tre kommuner i norra länsdelen: Falkenberg, 

Kungsbacka och Varberg. Målet 

är att minska antalet våldsbrott som beror 

på för stor alkoholkonsumtion på krogen. 

För att nå dit försöker kommunerna 

utbilda krögarna och deras personal. 

– Vi försöker undvika ”sätta dit-attityder”. 

Det blir mycket lättare om man 

istället tar hjälp av varandra, säger projektledaren 

Emma Tigerdal på länsstyrelsens 

sociala enhet. 

Tätare samverkan mellan kommunerna, 

polisen och krogägarna är en annan ambition. 

– Krögarna får veta vilka poliser som 

jobbar på kvällen och polisen får tips om 

vilka bråkstakar som är ute på stan. Ju 

fler som har en bild av hur det ser ut desto 

bättre. 

En av de krogar som är med i projektet 

är Harry´s Bar i Varberg. Krögaren Magnus 

Palmqvist nappade direkt när Emma 

Tigerdal ringde och frågade om han ville 

vara med. 

– I vanliga fall kan det vara svårt att 

samarbeta mellan krogar. Vi är ju alla lite 

konkurrenter, men det här är ett sätt att 

tänka som ligger i linje med hur vi jobbar. 

Vi försöker få alla bitar att fungera. säger 

Magnus Palmqvist. 

Det som kommer att ge störst effekt är 

när krogarna kan enas om att sänka gränsen 

för hur onyktra gästerna får vara 

innan de över huvud taget släpps in på 

krogen. Uppslutningen kring projektet är 

god i Varberg och Magnus Palmqvist tror 

att kollegorna kan vara överens någon 

gång senare i höst. 

– Toleransnivån ute hos vakterna är jätteviktig. 

Men ska det bli någon effekt 

räcker det inte med att bara ett ställe sänker. 

Vi måste få med alla krogar i kommunen, 

Han sticker inte under stol med att kro- 


Svartsprit på krogen. Tillslag på krogar, indraget serveringstillstånd och utbildning av krögare. Alla medel är tillåtna i kampen mot den olagliga spritimporten. 

Foto: Paul Marshall 

garnas möjligheter att sälja öl, vin och 

sprit till viss del ökar om inte gästerna 

redan har hällt i sig alkohol under en förfest 

hemma i bostaden. Men skärpta krav 

vid ingången ska följas upp med andra 

krav inne vid bardisken. Gäster som fått i 

sig för mycket får inte köpa mer. 

– Gränsen för när någon inte borde dricka 

mer kan vara svår att dra, men det är en 

uppgift vi måste ta på allvar. 

Den långsiktiga vinsten med strängare 

reglering av alkoholförtäringen är att det 

blir en mer städad publik, konstaterar 

Magnus Palmqvist. 

– Är miljön lugnare kan vi få fler gäster 

som annars inte skulle komma hit. Det 

blir också en mycket bättre arbetsmiljö 

för oss som jobbar på krogen. 


Lätt för ungdomar köpa svartsprit 

>> Var tredje tonåring köpte förra året 

alkohol som förts in från utlandet och 

sedan sålts vidare olagligt. 

En undersökning som statliga Alkoholkommittén 

låtit Temo göra visar att 

54 procent av ungdomarna i åldern 16 

till 19 år tycker att det är lätt att köpa 

alkohol som olagligt tagits in i Sverige. 

Bara 17 procent tycker att det är svårt, 

medan 15 procent uppger att det varken 

är lätt eller svårt. 

– Ofta räcker det med ett enkelt telefonsamtal 

eller ett sms för en snabb leverans 

av öl eller sprit till en fest, säger 

Håkan Wrede, kanslichef på Alkoholkommittén. 

Av de ungdomar som köpt olaglig 

alkohol från utlandet under det senaste 

året uppger fyra av tio att de har köpt 

den i en lägenhet, ett garage eller i någon 

annan privat lokal. Lika många har 

ringt till någon som levererar och en av 

tio har handlat alkoholen i en jourbutik 

eller kiosk. • 


[ aktuellt ] 

Skolan klarar inte 

tackla psykisk ohälsa 

Skolan har inte lyckats möta det ökade antalet ungdomar som lider av psykiska 

besvär. När problemen ökar i stort ökar de ännu mer för de tonåringar som finns 

inom ungdomsvården. 

>> Antalet ungdomar som vårdas på 

sjukhus för depression och ångest ökar 

kraftigt. Flickorna är åtta gånger fler i dag 

jämfört med för 20 år sedan, konstaterar 

docent Sven Bremberg vid Statens folkhälsoinstitut 

i den statliga utredning han i 

förra veckan lämnade över till statsrådet 

Lena Hallengren. En viktig förklaring ser 

han i att skolan inte lyckats möta utvecklingen 

med större psykisk ohälsa bland 

ungdomarna. 

– Skolan ska inte bara hålla på med 

matte, den ska utveckla hela människan 

på ett brett sätt, säger Sven Bremberg. 

Fler skolelever med psykiska problem innebär 

att de statliga ungdomshemmen hela 

tiden får en ökad rekryteringsbas. 

– I förlängningen hamnar många av de 

här ungdomarna hos Statens institutionsstyrelse, 

säger Sven Bremberg som betonar 

att han har studerat ungdomsgruppen 

i sin helhet och inte tittat närmare på just 

de ungdomar SiS har hand om. Men från 

tidigare studier vet han att om problem 

tilltar i hela befolkningen ökar de ännu 

snabbare i socialt utsatta grupper. Som 

exempel på riskfaktorer nämner han lågutbildade 

föräldrar, otrygga boendemiljöer 

och närhet till kriminalitet. 

– Varje faktor ger ett extra risktillskott 

på 20–40 procent. Har man tillräckligt 

många riskfaktorer blir det starka synergieffekter 

och ökningen av de psykiska 

problemen följer då ingen matematisk 

skala. 

Skolan har sällan tillräcklig kompetens för 

att bryta utvecklingen, men förklaringen 

till att den psykiska ohälsan ökar hittar 

Sven Bremberg också i att antalet arbetstillfällen 

för ungdomar har minskat kraftigt. 

Andelen förvärvsarbetande 16–24- 

åringar minskade från 700 000 till 

400 000 mellan 1989 och 1994. Jobben 

har inte kommit tillbaka. 

I Sverige blir situationen för ungdomar 

extra besvärlig då kopplingen mellan 

utbildningssystemet och arbetslivet är 

svag, samtidigt som arbetsmarknaden är 

hårt reglerad. 

En annan förklaring till de tilltagande 

psykiska problemen är den ökade individualiseringen 

i samhället, konstaterar 

Ungas vardag undersöks 

Nu ska kommunerna få bättre kunskap om 

hur deras ungdomar mår, vad de tycker om 

demokrati och hur de ser på sin framtid. 

Ungdomsstyrelsen har utvecklat en enkät 

som ett 30-tal kommuner ska använda för 

att få bättre underlag för beslut om olika 

satsningar. Ungdomars levnadsvillkor är 

ofta okända för både politiker och tjänstemän, 

trots att kommunerna fått ett ökat 

ansvar för att veta mer om de ungas vardag. 

– Det är ofta stora skillnader mellan hur 

tjejer och killar med olika bakgrund har 

det, och de kan må sämre och vara mindre 

trygga i vissa områden än i andra, säger 

Magnus Björkström, utredare på ungdomsstyrelsen. 

Enkäten rymmer flera frågor om hälsa, 

fritid, skola och jobb, men kommunerna 

får också chansen att lära sig mer om hur 

ungdomarna ser på möjligheten till inflytande 

och demokrati. 

– Efter en undersökning kan politikerna 

fatta beslut som på ett verkligt sätt kan 

påverka ungas villkor, säger Magnus 

Björkström. 

De kommuner som deltar i undersökningen 

är Bollnäs, Dals-Ed, Degerfors, 

Eslöv, Fagersta, Falkenberg, Gislaved, 

Gällivare, Hudiksvall, Härnösand, Jokkmokk, 

Karlskoga, Kiruna, Ljungby, Ljusdal, 

Ludvika, Mora, Motala, Skellefteå, 

Sundsvall, Säter, Tierp, Töreboda, 

Vänersborg, Växjö, Åmål och Östersund. 

• 

Sven Bremberg. Ungdomar ställs inför en 

rad valmöjligheter och måste fatta många 

beslut som påverkar deras framtid. 

– Förmågan att hantera den öppenhet 

tillvaron erbjuder verkar inte ha utvecklats 

i samma takt som möjligheterna har 

tillkommit. 

En person som har fått träna sig på att lösa 

problem och att överblicka olika alternativ 

klarar situationen bättre. Skolan har 

som en av sina viktigaste uppgifter att 

utveckla sådana kompetenser hos eleverna, 

anser Sven Bremberg. 

– En bra skola med tydliga mål och 

återkoppling från lärarna är väldigt effektiv. 

Den kan hjälpa ungdomar i allmänhet 

att få en bättre psykisk hälsa, och den 

skulle också bidra till att få ner antalet 

rekryter till SiS verksamhet. 



Ladda ner rapporten. 

Skolan måste 

rapportera skolk 

>> Från och med höstterminen måste 

skolorna informera föräldrar och andra 

vårdnadshavare så fort en elev som 

är under 18 år uteblir från undervisningen 

utan giltig anledning. 

Obligatorisk information om skolk är 

en del i regeringens ambition att alla elever 

ska klara kunskapsmålen, och att ungdomar 

i riskzonen ska hindras från att 

hoppa av skolan. 

Det är rektorns ansvar att se till att 

vårdnadshavarna kontaktas och skolan 

måste ha rutiner för hur det ska gå till. • 

> Tips till redaktionen? 

Kontakta oss! 08-453 40 11 



[ aktuellt ] 

Nya skydd stoppar 

tillfällighetstjuvar 

Våldsbrotten blir fler – men stölderna minskar. Elektroniska 

skydd trolig förklaring till kraftig nedgång i antalet stulna 

bilar. 

>> Missbrukare och ungdomar 

står för nästan alla bilstölder 

som anmäls till polisen. 

Missbrukarna stjäl bilar 

för att ta sig från en punkt till 

en annan, ungdomar för att ha 

kul. På fackspråk kallas de tillfällighetstjuvar. 

När Brottsförebyggande rådet, 

Brå, nu sammanställt brottsstatistiken 

för första halvåret 

2006 är den kraftiga nedgången 

i antalet bilstölder den 

största överraskningen. 

– Vi har svårt att förklara 

minskningen med 14 procent 

jämfört med första halvåret 

2005. Man får gå tillbaka 

många år till den plötsliga 

nedgången i antalet häststölder 

för att se något liknande, 

säger Henrik Santesson, utredare 

på Brå och expert på bilbrottslighet. 

Den troligaste förklaringen 

är ändå de elektroniska stöldskydd 

som sedan några år tillbaka 

finns på alla nya bilar. 

– Missbrukarna har sällan 

varken tillräckliga kunskaper 

Dansterapi kan vara en framgångsrik 

metod för att nå barn 

och ungdomar med problem. 

Det visar ett forskningsprojekt i 

Karlstad. 

Både hyperaktiva pojkar och 

deprimerade tonårsflickor mår 

bättre av dans. Forskare vid 

Danshögskolan och Karlstads 

universitet har tillsammans 

med barn- och ungdomspsykiatrin 

prövat dansterapi som 

alternativ till traditionella 

eller tålamod för att knäcka så 

avancerade stöldskydd, säger 

Henrik Santesson. 

Under första halvåret i år 

anmäldes nästan 579 000 

brott, vilket är en minskning 

med två procent jämfört med 

samma period förra året. 

Medan stöldbrotten minskar 

fortsätter de anmälda 

våldsbrotten att öka. Misshandelsbrotten 

har ökat varje år 

sedan början av 1980-talet. De 

sex första månaderna i år tog 

polisen emot 36 200 anmälningar 

om misshandel – en 

ökning med sex procent jämfört 

med första halvåret i fjol. 

Den största ökningen gäller 

misshandel utomhus. 

behandlingsformer. 

– Pojkarna med ADHD blev 

lugnare. Deras föräldrar och 

lärare rapporterade att de klarade 

skolarbetet bättre. En 

pojke kunde tidigare bara sitta 

med i klassrummet i tio minuter 

och efter dansterapin klarade 

han en hel lektion, säger 

Erna Grönlund, professor vid 

Danshögskolan i Stockholm. 

Även tonårsflickorna reagerade 

positivt på dansterapin. 

Dans visade sig vara ett bra 

Antalet anmälda sexualbrott 

minskade med två procent, 

men för våldtäkter var utvecklingen 

den motsatta. Att siffran 

för anmälda våldtäkter 

steg beror enligt Brå till stor 

del på den nya sexualbrottslag 

som trädde i kraft den 1 april 

förra året. Lagändringen innebar 

bland annat att en del gärningar 

som tidigare rubricerades 

som sexuellt utnyttjande 

nu bedöms som våldtäkt. 

– När det gäller vålds- och 

sexualbrott kan inte uppgifterna 

om antalet anmälda brott 

ensamma ge en säker bild av 

den faktiska utvecklingen. 

Nivåerna påverkas av samhällets 

syn på brotten och av hur 

rättsväsendet hanterar dem, 

säger Erik Grevholm, chef för 

Brottsförebyggande rådets 

enhet för forskning och utveckling. 

Bostadsinbrotten minskade från 

7 480 till 6 930, en nedgång 

med sju procent, men utvecklingen 

skiljer sig väldigt mycket 

i olika delar av Sverige. 

Medan antalet bostadsinbrott 

i Kalmar län sjönk med 46 

procent ökade de med mellan 

3 och 13 procent i Blekinge 

län, Stockholms län, Västra 

Götaland och Västmanlands 

län. 



Läs mer om statistiken. 

Dans hjälp för stökiga barn 

sätt att få igång de deprimerade 

flickornas energi och livsglädje. 

– Det kan vara svårt att 

använda samtalsterapi för 

tysta tonåringar som varken 

vill eller vågar prata om det 

som bekymrar dem, konstaterar 

Erna Grönlund. 

Forskningsprojektet har 

genomförts under fyra år på 

BUP-kliniken i Karlstad. De 

pojkar som deltog var 5–7 år 

och flickorna 13–17 år. • 

Färre fick stöd 

för boende 

>> Antalet vuxna missbrukare 

med bistånd för boende 

minskade med fem procent 

från 2004 till 2005. Den och 

andra statistiska uppgifter 

finns att läsa i Socialstyrelsens 

redovisning av socialtjänstens 

insatser under 

2005 för vuxna med missbruksproblem. 

Statistiken innehåller 

också fakta om tvångsvård 

med stöd av LVM. • 


Ladda ner rapporten. 

Chefsläkare får 

beslagta mobilen 

>> Psykiatrin får rätt att 

hindra sina patienter från 

att använda mobiltelefon. 

Chefsöverläkare ska också 

kunna kontrollera försändelser 

som patienten vill 

skicka. 

Beslut om inskränkning 

eller övervakning får bara 

fattas om det är nödvändigt 

med hänsyn till vården eller 

rehabilitering av patienten, 

eller för att undvika att 

någon annan person drabbas. 

Ändringarna i lagen om 

psykiatrisk tvångsvård 

(LPT) och lagen om rättspsykiatrisk 

vård (LRV) 

trädde i kraft den 1 juli 

i år. • 

Skolor får 

egen polis 

>> Alla elever, föräldrar och 

lärare ska i fortsättningen 

veta vilken polis de kan 

vända sig till om de behöver 

hjälp. Regeringen har 

bestämt att varje skola ska 

ha en egen kontaktpolis. 

Rikspolisstyrelsen får i 

uppdrag att utveckla samarbetet 

med skolorna, som ett 

steg för att göra närmiljön 

tryggare. Bättre kontakter 

mellan skolan och polisen 

passar väl in i regeringens 

tankar med närpolisreformen, 

konstaterar justitieminister 

Thomas Bodström. • 


[ aktuellt ] 

Relationer 

på konferens 

>> För första gången anordnar 

SiS i höst en konferens 

som är riktad direkt till 

behandlingsassistenter. 

Temat är relationer och 300 

deltagare får den 28–29 

november chans att diskutera 

och lyssna på föredrag. 

Konferensen hålls i 

Nynäshamn och bland föredragshållarna 

märks Barbro 

Lennéer-Axelson, universitetslektor 

vid institutionen 

för socialt arbete i Göteborg. 

Till konferensen kommer 

också Masoud Kamali, professor 

i socialt arbete vid 

Uppsala universitet. Inbjudan 

till konferensen kommer 

i september • 

Ljungaskog 

firar hundra 

>> För hundra år sedan 

byggdes det gamla skolhem i 

Örkelljunga som numera är 

behandlingshem. Ljungaskog 

och Solgården firar 

hundraårsdagen den 20 september 

med öppet hus för 

föräldrar och andra som vill 

ta chansen att titta närmare 

på verksamheten. 

– Vi vill passa på att visa 

vad vi gör, säger biträdande 

institutionschefen Swerker 

Lindeberg. 

Inför högtidsdagen har 

institutionen också bjudit in 

gamla elever. • 

Johansson 

utreder vanvård 

>> Göran Johansson har 

fått regeringens uppdrag att 

utreda vanvård och övergrepp 

inom den sociala barnavården. 

Han har tidigare 

bland annat lett utredningen 

om vräkning och hemlöshet 

bland barnfamiljer. 

Göran Johansson ska 

redovisa sitt uppdrag till 

folkhälso- och socialtjänstminister 

Morgan Johansson 

senast den 1 juni 2008. 

Göran Johansson har tidigare 

suttit i SiS styrelse och 

utrett SiS organisation. • 

Regionchefer får nyckelroll 

i kontakter med omvärlden 

Ulf Wetterberg har fått uppdraget att förbereda genomförandet 

av en regionalisering av SiS. 

>> Ulf Wetterberg är väl förtrogen 

med SiS. I början av 

1990-talet var han en av förhandlarna 

när landstingens 

institutioner samlades under 

en ny hatt. Han företrädde 

Landstingsförbundet och det 

missnöje som fanns med de 

ekonomiska förutsättningarna 

för vården. 

– Vi var överraskade men 

glada att staten var beredd att 

ta över institutionerna. 

Efter många års arbete med 

sjukvårdsfrågor och regional 

utveckling utsågs Ulf Wetterberg 

2003 till förbundets VD 

och var en av arkitekterna 

bakom sammanläggningen 

med Kommunförbundet. 

Sedan han lämnade VDjobbet 

i slutet av 2004 har Ulf 

Wetterberg utvärderat skatteutjämningssystemet 

på uppdrag 

av finansdepartementet. 

Den utredningen är även i 

fortsättningen hans huvudsakliga 

sysselsättning, men under 

hösten kommer han att ägna 

mycket tid åt SiS. 

Fortfarande är inte alla 

detaljer klara i uppdraget för 

SiS, men huvudspåret är 

En ny högskoleutbildning i psykiatri 

blir en chans till kompetensutveckling 

för SiS personal 

som arbetar med psykiskt störda 

lagöverträdare. 

utlagt: Det 

behövs en 

ny regional 

nivå 

mellan 

generaldirektören 

och insti- 

Ulf Wetterberg tutions- 

cheferna. 

– Styrningen av verksamheten 

måste bli mer effektiv. 

Ledningsspannet är för stort 

när generaldirektören har 

40–50 chefer direkt under sig, 

säger Ulf Wetterberg. 

Hur många regioner det blir och 

var regioncheferna ska sitta 

hör till de frågor som utredaren 

ska besvara under hösten. 

En av chefernas huvuduppgifter 

blir att utveckla kontakterna 

med socialtjänsten och psykiatrin. 

– Regioncheferna kan bli 

inkörsporten för SiS kontakter 

med omvärlden och de får en 

nyckelroll i kontakterna med 

socialtjänst och psykiatri. För 

att klara sina uppgifter i framtiden 

behöver myndigheten hitta 

ett gemensamt synsätt med 

socialtjänsten och psykiatrin. 

Redan i höst är det möjligt att 

läsa kortare kurser i bland 

annat psykopatologi, beroendelära, 

kriminologi och samhällskunskap. 

SiS har preliminärt fått 30 

platser på den distansutbildning 

som erbjuds på försök vid 

Mittuniversitetet, Malmö högskola 

och Högskolan Väst. 

Då testkurserna genomförs 

som uppdragsutbildning finns 

inget krav på högskolekompetens. 

Vilka som får gå utbildningen 

avgörs av respektive 

chef. 

Göran Leijon, institutionschef 

på LVM-hemmet Rebecka, 

välkomnar försöket. 

– Utbildning är aldrig fel, 

det är alltid bra att vässa på 

det, säger han. 

Under våren 2007 ska en 

En förutsättning för utredningsuppdraget 

är att omorganisationen 

ska ske inom 

befintliga budgetramar. 

– Lägger jag fram förslag till 

förändringar måste jag också 

tala om hur de ska finansieras. 

Då kommer vi automatiskt in 

på resten av myndigheten, 

säger Ulf Wetterberg. 

I sitt arbete har Ulf Wetterberg 

stöd av en projektgrupp 

som förutom honom själv 

består av generaldirektörens 

rådgivare Margareta Wihlborg 

och Ann-Kristin Vesterlund, 

verksjurist på huvudkontoret. 

Under hösten kommer han att 

träffa de flesta av institutionscheferna. 

En avrapportering är 

planerad till mitten av hösten. 

– Vi vill inte arbeta fram ett 

färdigt förslag och sedan upptäcka 

att det är en lösning som 

generaldirektören inte vill ha. 

Då är det bättre att stämma av 

under vägen, säger Ulf Wetterberg. 


Satsning på grundutbildning i psykiatri 

utvärdering göras och det 

finns förhoppningar om att en 

80-poängs grundutbildning i 

socialpsykiatrisk behandlingspedagogik 

ska kunna införas 

som reguljärutbildning. 

Arbetet med att ta fram en 

ny högskoleutbildning för personer 

som arbetar med psykiskt 

störda lagöverträdare 

inom bland annat SiS, kriminalvården 

och rättspsykiatrin, 

finansieras med pengar från 

Nationell psykiatrisamordning. 

• 


[ aktuellt ] 

[ hört om namn ] 

Renforsens behandlingshem 

har fått ny chef. Annika 

Boierth heter hon och arbetar 

fram till mitten av november 

på vård- och omsorgsföretaget 

Attendo Care i Umeå. Där är 

hon verksamhetschef för ett 

demensboende, ett sjukhem 

och ett hemtjänstdistrikt. 

– Det ska bli mycket spännande 

att få börja jobba med 

ett nytt klientel, säger Annika 

Boierth. 

Hon har ett förflutet som 

sjuksköterska och har varit 

chef inom både privat och 

kommunal verksamhet. 

Helena 

Andersson är 

fram till årsskiftet 

utredare 

på huvudkontorets 

planeringsoch 

uppföljningsenhet. 

Hon ersätter 

Helena Andersson 

Mia Körlof som har friår. 

Helena Andersson kommer 

närmast från ett vikariat på 

Stockholms tingsrätt, och 

arbetade före dess på Brottsförebyggande 

rådet med ett 

projekt om polisens bekämpning 

av grov narkotikabrottslighet. 

Helena Andersson är jurist, 

men har också kört taxi i tio 

år. 

Öppna avdelningen på Hornö 

LVM-hem kan snart flytta in i 

den nya fastighet som byggts 

där den gamla mögelangripna 

huvudbyggnaden tidigare låg. 

– Det ska bli underbart. De 

gamla lokalerna var inte 

anpassade för behandlingsarbete, 

säger avdelningens föreståndare 

Marianne Sandberg. 

Institutionens administration 

finns redan i det nya huset 

som invigs i mitten av september. 

Då blir det Öppet hus och 

SiS generaldirektör Ewa Persson 

Göransson kommer på 

besök för att klippa bandet. 

Peter Helenius har sedan i 

somras ett vikariat på huvudkontorets 

placeringsenhet. 

Han är 

tjänstledig 

från sitt vanliga 

arbete på 

Bärby ungdomshem, 

där han arbetat 

i tre år, 

Peter Helenius 

bland annat 

som biträdande avdelningsföreståndare. 

– När man placerar underlättar 

det mycket att ha jobbat 

ute på en avdelning. Man vet 

vilka komplikationer som kan 

uppstå och hur tankarna går 

när det till exempel gäller 

säkerhet. 

Peter Helenius har en jur 

kand och har även erfarenhet 

från socialtjänsten, genom 

jobb som ungdomshandläggare 

i stadsdelen Gottsunda i 

Uppsala. 

Susanna Åhgren har arbetat 

med tillsynsfrågor på Skolverket 

sedan slutet av 1990-talet. 

Nu finns hon sedan ett par 

veckor tillbaka på SiS och 

delar sin tid mellan juridikstaben 

och tillsynsstaben. Hon är 

jurist och lockades av att de 

nya arbetsuppgifterna 

är 

så konkreta. 

– Grunden i 

det jag jobbar 

med är att se 

till att barns 

och ungdomars 

rättighe- 

Susanna Åhgren 

ter tas tillvara, säger Susanna 

Åhgren. 

Dikten ”Livets väg” gav Peter 

på Råby ungdomshem ett 

hedersomnämnande i SiS skrivartävling. 

Senare i höst kommer 

en bok med samtliga 

bidrag, men redan nu går de 

att läsa på SiS hemsida. Peters 

dikt börjar så här: 

När du inte ser vägen för 

mörkret, 

så är ljuset din bäste vän. 

När du står stilla i livet och 

inte kan se din framtid, 

så är en medmänniska din 

bäste vän, 

som kan hjälpa dig att se 

framåt. 

[ på gång ] 

september 

12 Anknytningsprocessens roll 

för utveckling av psykiska störningar. 

Konferens i Stockholm 

som presenterar aktuell forskning 

samt metoder för att stödja och 

bistå personer med svårigheter 

att utveckla stabilitet och empati. 

27–29 Möte på hög nivå – på jakt 

efter den kraft som utvecklar. 

Föreningen Sveriges socialchefer 

anordnar årets studiedagar i Åre. 

Programmet omfattar både storföreläsningar 

och ett antal seminarier 

som speglas socialtjänstens 

olika områden. 

SiS generaldirektör Ewa Persson 

Göransson talar på ett seminarium 

med rubriken Vårdkedjor 

som inte brister. Hon berättar om 

SiS samverkan med socialtjänsten 

för att skapa hållbara vårdkedjor. 

OKTOBER 

4 Självskadebeteende i unga år. 

Kunskapsforum i Göteborg 

arrangerar detta seminarium som 

syftar till att belysa olika frågeställningar 

kring självskadebeteende 

i unga år, särskilt flickor 

som skär sig. Föreläsare är psykolog 

Olle Sundh. 

12–13 Läkemedelsassisterad 

rehabilitering vid opiatberoende. 

Nationella nätverket för läkemedelsassisterad 

rehabilitering vid 

opiatberoende arrangerar denna 

årliga konferens i samband med 

Ulleråkers Metadonprograms 40- 

årsjubileum. Deltar gör bland 

annat Björn Fries och Morgan 

Johansson. 

23 Normbrytande beteende i 

barndomen. Socialstyrelsen/IMS 

och samarbetspartners arrangerar 

denna heldagskonferens i 

Uppsala med Anna-Karin Andershed, 

forskare vid Örebro universitet. 

26 Samlat grepp kring psykisk 

ohälsa. Konferens i Borås som 

utgår från erfarenheter från de 

fem projekt inom området psykisk 

ohälsa som startats upp i 

Södra Älvsborg med hjälp av 

medel från den Nationella psykiatrisamordningen, 

de så kallade 

Miltonpengarna. 

NOVEMBER 

14 Om könsperspektiv på socialt 

arbete med ungdomar. Seminarium 

som arrangeras av FoU i Väst 

i samarbete med Stiftelsen Allmänna 

Barnhuset. 

22 Evidensbaserad praktik – flera 

kunskapskällor. Konferens i Linköping.Temat 

för konferensen är 

den evidensbaserade praktikens 

tre grundantaganden: empirisk 

evidens om olika insatsers effekter, 

de professionellas expertis 

och klienters och brukares värderingar. 

Professor Brian Sheldon från 

Storbritannien föreläser om hinder 

och svårigheter med att tilllämpa 

evidensbaserad praktik. 

Eftermiddagen ägnas åt seminarier 

där man, utifrån verksamhetsområden, 

kan ta del av aktuell 

forskning och praktik 

presenteras. Arrangör är Institutet 

för utveckling av metoder i 

socialt arbete, IMS. 

23 Hemlöshet – många ansikten, 

mångas ansvar. Konferens i Norrköping.Vilka 

personer är hemlösa 

i Sverige idag? Är hemlöshet 

”bara” ett socialt problem, ett 

bostadsproblem eller både och? 

Hur kan man i praktiken arbeta 

framgångsrikt mot hemlöshet? 

Dessa är några av de frågor som 

Socialstyrelsen tillsammans med 

länsstyrelserna i Västra Götaland, 

Norrbotten, Skåne, Östergötland 

och Gävleborg vill belysa under 

fem konferenser om hemlöshet 

som anordnas på olika orter 

under hösten 2006. 

DECEMBER 

6 Aktuell forskning inom missbruks-/beroendeområdet. 

Regional 

konferens i Göteborg med 

aktuell forskning inom missbruks-/beroendeområdet. 


Fler tips i Kalendariet. 


Möten ökar kunskapen 

och utvecklar samarbetet 

Nya insikter om varandra underlättar arbetet mot droger. För länkarna 

i Åtgärdskedjan kan mötet vid konferensbordet också bli starten för mer 

samarbete på fältet. 

I norra Örebro län har de olika aktörerna 

i missbrukarvården gjort > 

gemensam sak. Några gånger om året 

träffas socialtjänsten, psykiatrin, polisen, 

kriminalvården och SiS för att utbyta 

erfarenheter och hitta sätt att angripa problemen 

tillsammans. 

– Vi lär känna varandra och varandras 

verksamheter. Det är oerhört nyttigt, 

säger Harriet Lundefors Oscarsson, institutionschef 

på Rällsögården. 

Även ungdomshemmet Granhult ingår i 

gruppen som försöker utveckla samarbetet 

och hitta sätt att hålla kvar kunskaper 

och kontakter när medarbetare slutar. 

– Var och en får också kännedom om 

forskningsrön som vi alla har nytta av, 

men som lätt stannar hos någon av oss, 

säger Harriet Lundefors Oscarsson. 

Socialtjänsten har en nyckelroll i samarbetet 

kring missbrukare, även om det för 

IFO-chefer i små kommuner ofta kan vara 

svårt att få tid att ägna sig tillräckligt 

mycket åt alla verksamhetsområden. 

Ärenden kring barn och ungdom och försörjningsstödet 

tar den mesta tiden och 

uppmärksamheten. 

– Men vi har en ganska bra kontroll på 

vilka som missbrukar. Antalet ökar inte 

nämnvärt, även om det ibland flyttar 

någon ny till kommunen, säger Eija Kilpala, 

chef för individ- och familjeomsorgen 

i Lindesberg. 

Ingen missbrukare i kommunen har omhändertagits 

med stöd av LVM de senaste 

åren, men socialtjänsten har flera gånger 

haft kontakt med SiS för behandling av 

ungdomar med drogproblem. Den osäkerhet 

Eija Kilpala tidigare ibland har känt 

inför vården på SiS institutioner är inte 

längre något som hämmar kontakterna. 

– Tack vare att vi träffas regelbundet 

har jag fått en annan bild av hur SiS jobbar 

och förståelse för deras metoder. 

Även Magnus Luhr, närpolischef i Lindesberg, 

Ljusnarsberg och Nora, pekar på 

Många länkar. Åtgärdskedjan i Örebro län består av representanter för SiS, socialtjänsten, psykiatrin, 

polisen, kriminalvårdens frivård och företrädare för forskning. 

det stora värdet av erfarenhetsutbytet. 

Han har fått nya insikter om verksamheter 

han inte visste så mycket om – insikter 

som han sedan kan förmedla vidare till 

sina underchefer. 

– Jag hade i min enfald trott att det bara 

vistades en massa äldre alkoholister på SiS 

institutioner, men inser att behandlingen 

har ändrat karaktär. 

När polisen åker till Rällsögården, mellan 

Lindesberg och Kopparberg, är det 

oftast för att hjälpa till att hitta klienter 

som avvikit efter permissioner. Men det 

händer också att de kallas dit för att 

avstyra bråk. Mest kontakt har polisen 

med socialtjänsten, medan kontakter med 

psykiatrin är ganska ovanliga. 

– De är mer slutna och kan ibland vara 

svåra att samarbeta med. Psykiatrin har 

någon form av 

gudomlig sekretess, men jag har fått 

större förståelse för deras situation, särskilt 

när det gäller ungdomar, säger Magnus 

Luhr. 

Ett uttalat målet med Åtgärdskedjan är 

att diskutera gemensamma problem och 

bredda bilden genom att bjuda in bra 

föreläsare. Men Magnus Luhr ser också 

en fortsättning som handlar mer om konkret 

arbete. 

– Jag tror man kan jobba mycket mer 

sida vid sida på fältet. Men särskilt socialtjänsten 

och psykiatrin dignar under arbete 

och har knappast tid. Vi måste få till 

något konkret som minskar deras arbetsbörda 

i en annan ända, säger Magnus 

Luhr. 

Alexandra Jarczewska, kurator vid 

Beroendecentrums länsmottagning, har 

haft nytta av att få inblick i den förebyggande 

delen av missbrukarvården. 

– Inom psykiatrin sysslar vi ju mer med 

utredning och behandling, säger hon. 

Hon välkomnar varje tillfälle till ideologiska 

diskussioner om vård och behandling 

– Det finns så mycket förutfattade 


meningar. Är man öppen och beredd att 

lyssna på andra är inte det här något problem, 

men om man låser in sig av ideologiska 

skäl är det inte bra. Man behöver 

inte vara överens om allt, men vi måste 

acceptera och respektera varandras hållning, 

säger Alexandra Jarczewska. 

Hon tycker precis som Magnus Luhr att 

diskussionerna i Åtgärdskedjan skapar 

förutsättningar för mer konkret samarbete. 

– Det är viktigt att kunskaper hålls 

levande och att vi utnyttjar dem dagligen i 

vårt arbete. 

Alexandra Jarczewskas kontakter med 

SiS inskränker sig till de gånger hennes 

patienter hamnar på en institution. Hon 

brukar besöka sina patienter och tror att 

det finns goda möjligheter för psykiatrin 

och SiS att samarbeta mer och utbyta 

erfarenheter i utredningsarbetet. 

Eva Lindhé, frivårdsinspektör på kriminalvården 

i Örebro län, pekar på en konkret 

fördel med träffarna i Åtgärdskedjan: Den 

kontraktsvård som frivården kan erbjuda 

som alternativ till fängelsestraff bygger i 

regel på att kommunerna finansierar en 

del av behandlingen. Ofta handlar det om 

en eller två månader på behandlingshem 

och någon form av eftervård. Det kan 

vara svårt att få ekonomiskt pressade 

kommuner att underteckna en så kallad 

ansvarsförbindelse, men träffas man öga 

mot öga minskar motståndet. 

– Åtgärdskedjan har gjort det lättare att 

få förståelse för att kontraktsvården är 

bra. Flera klienter som i dag vistas på 

Rällsögården får en del av sin behandling 

just genom ett sådant kontrakt mellan frivård 

och kommun, säger Eva Lindhé. 


[ fakta ] 

Forum för samarbete och diskussion om 

alkohol- och narkotikamissbruk i norra 

Örebro län. Deltagare: SiS, socialtjänsten 

(Hällefors, Lindesberg, Ljusnarsberg och 

Nora), psykiatrin, polisen, kriminalvårdens 

frivård och företrädare för forskning. 

Åtgärdskedjan utbyter erfarenheter och 

sprider kunskap om bland annat 

förebyggande arbete, avgiftning och 

behandling. 

Deltagarna hjälper varandra med 

omvärldsbevakning. De försöker också ta 

fram praktikplatser för socionomstuderande 

från Örebro universitet. 

Kraftig ökning av 

platser för tvångsvård 

Antalet platser för psykiatrisk tvångsvård ökar kraftigt 

i flera landsting. Utbyggnaden riskerar att sluka 

resurser från öppenvården. 

För något år sedan varnade Sveriges 

> Kommuner och Landsting, SKL, för 

att längre vårdtider inom rättspsykiatrin 

skulle leda till brist på platser inom 

tvångsvården. Nu slår förbundet i stället 

larm om att platserna är på väg att bli för 

många. 

– Det finns en risk för överkapacitet och 

då kan det få konsekvenser för den övriga 

psykiatrin, säger Lars Fredriksson, som 

jobbar med psykiatrifrågor på SKL och 

har sammanställt landstingens planer på 

nya platser för tvångsvård. 

Vårdplatserna med högst säkerhet 

kommer inom ett par år att ha ökat med 

mer än det dubbla, från dagens 69 till 

179. Inom den näst högsta säkerhetsklassen 

ökar antalet platser från 345 till 710. 

– Landstingen måste bli bättre på att 

samordna sina behov av platser med 

högst och näst högst säkerhetsklass, säger 

Lars Fredriksson. 

En förklaring till den kraftiga expansionen 

är att många landsting hoppas kunna 

sälja vårdplatser till andra landsting. I 

andra fall handlar det om att platserna 

blivit fler när gamla lokaler ersätts av nya. 

Läser du någon annans tidning? 

Vill du ha en egen kostnadsfri prenumeration på SiStone? 

Skicka eller faxa kupongen till oss: 

SiStone, Box 163 63, 103 26 Stockholm. Fax 08-453 40 50. 

Ja, jag vill ha en egen SiStone! 

Stockholms läns landsting bygger en ny 

rättspsykiatrisk klinik vid Karolinska universitetssjukhuset 

i Huddinge. I övrigt 

finns inte behov av fler platser för patienter 

som dömts till psykiatrisk vård, uppger 

landstingsrådet Birgitta Sevefjord (v). 

– Vad vi behöver är en kraftig utbyggnad 

av vårdplatser som kan fylla gapet 

mellan slutenvård och öppenvård. Vi 

måste hindra att det går så långt att 

patienter behöver tvångsvård, säger Birgitta 

Sevefjord. 

En annan grupp som landstinget i 

Stockholm prioriterar är patienter med 

dubbeldiagnos, det vill säga personer som 

både är missbrukare och har en psykiatrisk 

diagnos. 

– Det är inom de här områdena vi 

använder de pengar vi kan få från staten 

via den nationella psykiatrisamordnaren, 

säger Birgitta Sevefjord. 


> Tips till redaktionen? 

Kontakta oss! 08-453 40 11 


Skicka också en förteckning över de 

forskningsrapporter som SiS givit ut. 

Namn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

Utdelningsadress . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

Min arbetsplats (frivillig uppgift) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 


Posttidning B 

Vid adressändring, skicka den nya 

och den gamla adressen till: 

Statens institutionsstyrelse, SiS 

Box 163 63 

103 26 Stockholm 

[ brev till sistone ] 

Från Ändebol till Djulö 

I början av juli gav sig några av pojkarna 

och personal på Håkanstorps ungdomshem 

ut på en spännande kanotfärd. Här 

är deras berättelse. 

Det hela började med att några elever 

från behandlingsavdelningen ville göra 

något under sommaren. En av eleverna 

kom med förslaget att paddla och göra 

en övernattning. Efter en vecka beslutade 

vi att göra en paddelsemester under 

ett dygn. Vi beslutade att vi skulle resa 

lördagen den 1 juli och komma tillbaka 

söndagen den 2 juli. 

Vi hade cirka en och en halv vecka på 

oss att förbereda äventyret. Eleverna 

fick planera varifrån vi skulle åka och 

vad vi skulle ha med oss. Eleverna fick 

också ha koll på vad för mat och utrustning 

vi skulle ha med oss. Under en 

grupptid pratade vi om vad man bör 

tänka på när man är på sjön och det blev 

bra diskussioner. Vi kom fram till att vi 

skulle åka från Ändebol till Djulö och 

det är fyra mil. 

Lördagen den 1 juli – nu gällde det! När 

vi kom fram till Kanotcenter och skulle 

öppna dörren började larmet gå. Vi tittade 

på varandra och frågade oss själva 

om det var sant och hur skulle denna 

dag sluta. Efter en stund kom två stycken 

personal från Kanotcenter springande 

mot oss och frågade hur vi kommit 

in. Vi sa att vi hade knackat på dörren 

och gått in, varefter larmet gick. Personalen 

gick runt och tittade och kom 

sedan fram till oss och sa att de hade 

glömt att låsa dörren. 

När vi kom fram till Ändebol klockan 

14 började äventyret. Vi paddlade fram 

till Forssa där vi tänkte övernatta och då 

var klockan 19. Då hade vi paddlat i fem 

timmar med en halvtimmes rast. 

När vi hade satt oss på bryggan för att 

titta ut över sjön frågade en av eleverna: 

– Ska vi inte fortsätta en bit till? 

Efter en stunds diskuterande kom vi 

fram till att vi skulle fortsätta till nästa 

sovplats som heter Bokvarn. Vi packade 

ner våra grejer i kanoten igen och fortsatte 

vidare dit. När vi kom fram var 

klockan 21.30 och vi satte upp tältet och 

börjad grilla kycklingfiléer. Efter måltiden 

ägnade vi oss åt en stunds fiskande. 

Vid midnatt var det läggdags. 

Dagen därpå vaknade vi strax efter klockan 

sju, med träningsvärk i hela kroppen. 

Efter frukosten paddlade vi vidare mot 

slutmålet Djulö. När vi gav oss iväg var 

klockan nio på morgonen och vi nådde 

Djulö vid halv ett på dagen. Det första vi 

gjorde där var att köpa varsin glass och 

dricka. Vi diskuterade vår färd och kom 

fram till att vi hade paddlat i tio och en 

halv timme med en halvtimmes rast 

under färden. 

Sammanfattat var eleverna nöjda med 

resan, men tyckte att det var för många 

timmars paddling. I övrigt tyckte de att 

det var en lyckad aktivitet. De skulle 

enligt egen utsago göra om samma resa 

igen senare under sommaren. • 

[ nya rapporter ] 

Årsrapport DOK 05 

Personer inskrivna vid LVM-institutioner 

under 2005. 

Data för sammanlagt 987 klienter redovisas i 

rapporten. Andelen tvångsinskrivna var under 

förra året 81 procent. 

Statistiken visar att gruppen tillhör samhällets 

mest utsatta. Bara varannan har egen 

bostad, två av tre lever ensamma. Av dem 

som bor tillsammans med någon bor nästan 

hälften med någon som missbrukar. 15 procent 

av dem som intervjuats i DOK-systemet 

har varit placerade i fosterhem. 

Årsrapport ADAD 05 

Ungdomar som skrevs in på särskilda ungdomshem 

under 2005. 

Totalt 1 082 ungdomar skrevs under förra 

året in på något av de särskilda ungdomshemmen. 

Av de 679 som svarat på frågor i ADADintervjuer 

var 36 procent flickor. Hälften av 

de intervjuade ungdomarna har svensk bakgrund, 

d.v.s. båda föräldrarna är födda i 

Sverige. Drygt hälften har tidigare varit placerade 

på en behandlingsinstitution och 

många av ungdomarna har föräldrar som är 

skilda. 

För 70 procent av ungdomarna var placeringen 

hos SiS akut. 

SiS statistik år 2005 

Detta är fjärde utgåvan av den årliga statistiken 

från SiS. Avsikten med att varje år sammanställa 

olika statistiska data är att förmedla 

en övergripande bild av verksamheten 

vid SiS institutioner samt att göra statistiken 

mer tillgänglig. 

Statistiken redovisar SiS verksamhet det 

gångna året, det vill säga år 2005 och innehåller 

alltså inte jämförelser över tid. 


Ladda ner rapporterna. 


Under SiStone-länken på startsidan hittar du alla webbtips 

i den här tidningen.

SiStone nr 4/06 (pdf 1,56 MB, nytt fÃ¶nster) - Statens Institutionsstyrelse

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template ?