SiS i Fokus nr 4/08 (pdf 1,25 MB, nytt fönster) - Statens ...

stat.inst.se

SiS i Fokus nr 4/08 (pdf 1,25 MB, nytt fönster) - Statens ...

SiS

nr

I FOKUS

aktuellt om forskning och behandling

från statens institutionsstyrelse

4 • 2008

>> Återfallsprevention

även för unga

>> Satsning på utbildning

ska förhindra suicid

Framgångsrikt kontrakt

gav fler drogfritt liv


Adress

SiS i Fokus

Box 16363, 103 26 Stockholm

Telefon

08-453 40 00

Telefax

08-453 40 50

Besöksadress

Drottninggatan 29

E-post

sisifokus@stat-inst.se

Webbadress

www.stat-inst.se

Redaktör

Birgitta Hedman-Lindgren

08-453 40 11

birgitta.hedmanlindgren@stat-inst.se

Medarbetare i detta nummer

Jessica Rydén, Diana Reybekiel,

Jakob Granqvist, Cecilia Mellberg,

Ann-Sofi Rosenkvist, Lena Garnold

Ansvarig utgivare

Ewa Persson Göransson

Omslagsbild

Steve Nagy

Grafisk form

Svensk Information

Tryck

Intellecta Tryckindustri, Solna 2008

ISSN

1654-6040

Innehåll nr 4/2008

Fokus på forskning:

TEMA ett kontrakt för livet

Tiden har gått ut för uppskattat projekt 3

Nu hoppas han på mentala kontrakt 6

Nöjda socialsekreterare vill ha fortsättning 7

SiS i Fokus

Statens institutionsstyrelse, SiS, är

den statliga myndighet som ansvarar

för vård av ungdomar på särskilda

ungdomshem och vuxna missbrukare

på LVM-hem.

SiS uppdrag är att vårda med tvång,

något som kräver stor öppenhet och

insyn. Just därför ger vi ut SiS i Fokus.

I den berättar vi om viktig forskning

och behandling, och om vad som

händer på våra institutioner.

missbrukSvård

Återfallsprevention i ny kostym 8

REPORTAGET

Följ med SiS på konferens 10

behandling i fokus

Utbildningssatsning ska minska självmorden 14

Villan kan hjälpa hemlösa 17

nytt om sis 18

läsvärt 19

NY FORSKNING 20

2


fokus på forskning

tema: Ett kontrakt för livet

Lyckat projekt

med kedjeeffekt

Vid årsskiftet går tiden ut för Ett kontrakt för livet. Satsningen som har gett socialtjänsten bidrag till

bra eftervård och som skapat nya samarbetsformer inom LVM-vården. Tvångsvården har blivit en del

i en vårdkedja i stället för en enskild insats som kostar pengar.

››

Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

3


fokus på forskning

tema: Ett kontrakt för livet

Viktigt projekt har raserat reviren

Slutdatumet är nått för Ett kontrakt för livet. Satsningen

som ökat intresset för LVM-vården, och som bidragit till att

många har blivit drogfria. En kraftig subvention har hjälpt

socialtjänsten på traven.

Fakta ett kontrakt för livet

Alla klienter som skrevs in på SiS LVM-hem under projekttiden

fick erbjudande om att ingå i satsningen. En överenskommelse

träffades mellan den intresserade klienten, socialtjänsten

och SiS-institutionen om en planering för såväl

§ 27-vården, som för en 6-månaders eftervård. I utbyte mot

garanterade insatser fick socialtjänsten rabatt på kostnaden

för placeringen hos SiS. I genomsnitt tecknade socialtjänsten

avtal för 63 procent av sina LVM-klienter. Hittills har cirka

1 500 kontrakt undertecknats och 160 miljoner kronor

betalats ut i subventioner. Summan hade kunnat vara högre.

Regeringen avsatte 300 miljoner kronor till satsningen.

Ett kontrakt för livet bidrog till ett ökat intresse för LVMvården.

Under perioden 2004–2007 ökade antalet klienter

med 26 procent. Fler akutplacerade än tidigare blev kvar för

fortsatt vård, och klienterna som gick vidare till § 27-vård

ökade i antal.

Ett resultat av projektet blev att gruppen unga missbrukare

som fick LVM-vård blev större. Detta gällde särskilt unga

kvinnor.

Vid en uppföljning ett halvår efter utskrivning uppgav 67

procent av de tillfrågade klienterna att de antingen inte missbrukat

alls, eller missbrukat en dag/vecka eller mindre under

de föregående sex månaderna. Det här resultatet är betydligt

bättre än det vid en tidigare studie gjord 1999–2000. Då var

motsvarande siffra 43 procent.

”Trots våra små ekonomiska resurser har vi råd att bekosta

ytterligare insatser. Planeringen mellan socialtjänst och

LVM-vården har fungerat bättre med hjälp av Ett kontrakt

för livet som gemensamt instrument”.

Egentligen behöver man inte säga mycket mer. Den tillfrågade

socialsekreterarens svar i en enkätundersökning

fungerar ganska bra som sammanfattning av SiS stora

projekt för missbruksvården, Ett kontrakt för livet. Ett

projekt som tar slut vid årsskiftet.

Fast visst finns det mer att berätta. Som att:

• nästan sju av tio klienter i projektet kraftigt hade minskat

sitt missbruk eller var helt drogfria vid en uppföljning

ett halvår efter avslutat LVM

• betydligt fler unga kvinnor än tidigare har fått tvångsvård

för sitt livshotande missbruk

• över 1300 kontrakt om eftervård har skrivits

Ett kontrakt för livet startade 2005 med syftet att minska

antalet klienter som går ut till fortsatt missbruk, ovärdigt

liv och hemlöshet efter LVM-tiden. Lösningen heter

planering och eftervård. Placerande socialtjänster som i

samverkan med klienter och SiS institutioner tog fram en

bra behandlingsplanering för vården på hemmaplan och

befäste sina åtaganden i ett kontrakt fick en kraftig subvention

på § 27-vården. Den vård i öppnare former som

klienterna ska flytta till så fort som möjligt under LVMtiden.

Subventionen var smörjmedlet. Samarbetet och behandlingsplaneringen

blev resultatet.

I slutrapporten ”Ett kontrakt för livet – utvärdering av en

särskild satsning på missbrukarvården” har utredaren Ali

Hajighasemi vid SiS FoU-enhet studerat konsekvenserna

av projektet. Han har tittat på tidigare uppföljningar, på

hur projektet varit organiserat, på vad det gett för resultat

och på hur vårdprocessen och samarbetet med socialtjänsten

sett ut. Under tiden satsningen pågått har intresset

för LVM-vården ökat kraftigt. Från att ha haft en

genomsnittlig beläggning på 87 procent fylldes institutionerna

för vuxna missbrukare under projekttiden till 100

procent. Trycket blev så stort att SiS ökade platsantalet på

två LVM-hem med sammanlagt nio platser. Den lite tröga

starten byttes efterhand mot ett större engagemang från

socialtjänstens sida, och i slutfasen har sju av tio klienter

haft ett kontrakt om långsiktig vårdplanering.

I slutrapporten jämförs den eftervård klienterna i Ett

kontrakt för livet fått, med den som en uppföljningsgrupp

under 1999/2000 fick ta del av. Då fick 18 procent missbruksbehandling

inom öppenvård och 28 procent vård på

behandlingshem efter LVM-tiden. Motsvarande siffror för

Ett kontrakt för livet-gruppen var 48 respektive 36 procent.

Något som ligger i linje med det långsiktiga tänkandet

i modellen med överenskommelser.

Ali Hajighasemi menar att Ett kontrakt för livet lett till

flera strukturella förändringar. Samarbetet mellan vårdgivarna

och vårdtagaren har ökat, och SiS och socialtjänsten

har hittat ett nytt sätt att arbeta.

4 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse


Illustration: Diana Reybekiel

Foto: Jakob Granqvisr

Ali Hajighasemi.

– Revirtänkandet som dominerade missbruksvården

före Ett kontrakt för livet har

minskat. Delvis kommer det samarbetet att

finnas kvar, för när vi jobbar under lång tid

med samma procedurer blir de till en kultur,

man säger att arbetet institutionaliseras.

Men hur det blir när subventionen försvinner

återstår att se. Vi vet att nya arbetssätt

behöver lång tid för att bli långvariga, säger

Ali Hajighasemi som forskat mycket om förändringar

i det svenska välfärdssystemet.

Han har sett hur mängden sociala insatser

minskat, inte minst för de grupper som är

svaga men som behöver kostsam vård.

– En missbruksklient kostar flera tusen

per dygn medan barn- och äldreomsorgen

kostar betydligt mindre. För att ha en aktiv

missbruksvård behöver man morötter.

En annan strukturell förändring är att vårdtiden blivit

längre, enligt Ali Hajighasemi. Nu har det inte bara handlat

om sex månader på en LVM- institution, utan även om

minst ett halvårs eftervård på hemmaplan. Han nämner

också klienternas medverkan i processen som ett nytt och

viktigt inslag.

Dessutom har nivån på LVM-vården höjts överlag. Bjuder

man in till samarbete måste man kunna erbjuda en

strukturerad behandling av hög kvalitet som är likvärdig

över landet, och där har Ett kontrakt för livet skyndat på

utvecklingen inom SiS.

I sitt arbete med utvärderingen har Ali Hajighasemi

använt sig av SiS klient- och institutionsadministrativa

system KIA, av bedömnings-och uppföljningsinstrumentet

DOK och av en särskild enkät till socialsekreterarna

för 770 klienter.

Socialsekreterarna fick även ge sin bild av själva projektet.

Nästan 80 procent svarade på frågorna och många

Fler unga kvinnor har fått hjälp

genom Ett kontrakt för livet.

beskrev att bilden av LVM som en tillfällig insats i SiS regi

bytts ut mot den av en del i en längre vårdprocess. En

process där återfall och motgångar kan hanteras i kraft av

den långsiktiga överenskommelsen. Den gemensamma

planeringen har blivit ett första viktigt steg mot att verkligen

diskutera vården tillsammans.

Självklart var det många som även betonade subventionens

betydelse. Den har fungerat som en motivationshöjande

faktor, och har gjort det möjligt för kommunerna

att välja kostnadskrävande insatser.

– Både SiS och socialtjänsten har insett de positiva effekterna

av samarbete. Där har vi något att bygga på. Men

innehållet i vården, mängden och längden kan jag förstå

att vissa kommuner kommer att ha svårt att ha råd med,

säger Ali Hajighasemi.

Birgitta Hedman-Lindgren

›› Ladda ner eller beställ rapporten på www.stat-inst.se

Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

5


fokus på forskning

tema: Ett kontrakt för livet

Foto: Jakob Granqvisr

– LVM blir början

på någonting större

Anders Hågeby, chef på Hornö LVM-hem tycker att

rollerna mellan SiS och socialtjänsten mjukats upp något.

Tvångsvården har blivit en del i en kedja i stället för en

tillfällig avlastning, och nu hoppas han att mentala kontrakt

tar vid.

Anders

Hågeby..

– Kontraktet är en överenskommelse

om att man har någonting

gemensamt. Det skapar ett ömsesidigt

uppdrag kring klienten, och

det är det viktigaste av allt.

Anders Hågeby är institutionschef

på Hornö LVM-hem i Enköping.

Han betonar just samarbetet

som den stora behållningen av Ett

kontrakt för livet. Den strikta uppdelningen

kund–utförare har mjukats

upp något, och subventionen har tvingat fram ett

arbetssätt som gör LVM-tiden till en del i en kedja i stället

för en avgränsad insats. Av naturliga skäl har tvångsvården

tidigare ibland fungerat mer som en avlastning, förklarar

han.

– Jag tror att en normal handläggare i en normal kommun

är så belastad att när det stora steget att skicka någon

på ett LVM är taget så andas man ut. Och hoppas att det

fixar sig. Klienten är väl omhändertagen och man vilar

och fokuserar på annat. Ett bra kontrakt som ger billig och

högkvalitativ vård efter tvångsvården ligger i allas intresse.

På så sätt blir ett LVM en början på någonting större.

Anders Hågeby tror att det ekonomiska incitamentet varit

viktigt som pådrivare. Han berättar att trots subventionen

har personalen på Hornö fått ligga på för att få kontrakten

påskrivna. Vad som händer med samarbetet utan pengarna

som påtryckningsmedel, vet han inte. Förhoppningsvis

finns det mentala kontrakt som gör att sättet att arbeta

lever kvar. Nu har det ju tydligt visat sig att gemensamt

arbete och en lång och välfungerande eftervård lönar sig.

–Vardagen är nog så krass att man kommer att vilja

göra ett bra jobb så länge man orkar och har tid. Vi lär inte

bryta allt vad samarbete heter, men vi har heller inga argument

för varför kommunerna ska skriva på några överenskommelser.

Ett tag kommer nog de positiva effekterna

att leva kvar, men de lär förmodligen falna, säger Anders

Hågeby.

Samarbetet kring klienterna

har ökat genom projektet.

Hans kollega Angela Faleij, chef på Behandlingshemmet

Älvgården i Hedemora, tror också att tuffa ekonomiska

villkor kommer att sätta avtryck i det framtida arbetet.

Fast hon vill samtidigt vara optimist. Älvgården ska

försöka fortsätta jobba i Ett kontrakt för livets anda, även

om projektet är slut. Klienterna har vunnit så mycket på

arbetssättet att det inte går att sluta nu. Samtidigt pressar

verkligheten på.

– Tyvärr vet vi ju att socialtjänsten inte har några pengar.

Man tar LVM senare och senare och klienterna blir svårare

och svårare. Ju sämre de blir ju svårare blir det att få

iväg dem på § 27-placeringar och allt blir en ond cirkel.

Många av ”våra” kommuner har signalerat att de inte har

några pengar och därför kommer att undvika placeringar

så långt som möjligt.

Angela Faleij tycker att Ett kontrakt för livet borde permanentas,

eller i alla fall fortsätta tills något bättre alternativ

tagits fram. Hon har svårt att se hur återgången till

det gamla sättet att arbeta skulle se ut.

– Socialsekreterarna har gjort ett jättejobb, och det går

inte att backa tillbaka nu. Efter allt slit från både vår och

socialtjänstens sida. Vi måste hela tiden förbättras och utvecklas,

inte gå bakåt. Det vore jättekonstigt, säger hon.

Birgitta Hedman-Lindgren

Foto: Cecilia Mellberg

6 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse


Så tyckte socialtjänsten

Socialsekreterarna till 770 klienter i Ett kontrakt för livet har fått svara på frågor i en särskild

enkät. Dessutom har intervjuer gjorts med både enhetschefer och socialsekreterare. Svarsfrekvensen

i enkäten är hög, 78 procent, och av svaren framgår att nästan nio av tio tycker

att projektet har varit bra eller mycket bra. Här är några synpunkter och iakttagelser:

”Ett kontrakt för livet har gjort

det möjligt att göra en vårdplanering

tillsammans med

klienten och SiS-institutionen.

Det hade inte varit möjligt utan

satsningen. Hoppas verkligen att

den kommer att fortsätta.”

”Det finns en missuppfattning hos staten när

de påstår att kommunen inte gör något, tar

inte så många LVM som de ska och ger inte klienterna

vård för att de inte fått LVM. Innan de

säger det bör de kolla upp vad klienterna har

fått. Vi ger dem frivillig vård. Staten och kommunen

bör gemensamt driva de här frågorna

och resursproblemen. Men det har blivit bättre

efter att Ett kontrakt för livet kom.”

”Den ekonomiska verkligheten i kommunen

gör att Ett kontrakt för livet gör stor skillnad,

eftersom det är lättare att få igenom en LVMansökan

och det ger tyngd i eftervård och planering.

Satsningen borde inte vara tidsbegränsad.

Staten borde ta ansvar för tvångsvården

rent ekonomiskt så att lagstiftningen följs.”

”Det underlättar för handläggaren

att följa LVM-lagstiftningen

eftersom det blir lättare att få

igenom en ansökan om LVM hos

politikerna. Det är positivt med

en sporre att organisera och

planera annan vård. Det har blivit

lättare att ”få fart” på SiS-institutionerna

i deras utredningar osv.”

”Jag tycker att det är lite

bakvänt att ge pengar till LVMvården

eftersom vårt uppdrag

är att arbeta med frivilligheten

så långt det är möjligt. Vi har

otroligt många LVM-utredningar

men söker bara på ett mindre

antal av dessa. Men många av

de andra går ju in i någon form

av frivillig behandling. Ju bättre

vi är på att arbeta med det, ju

mindre pengar får vi. Om vi är

duktiga på att motivera personer

som blivit LVM-anmälda att

ta emot frivillig vård så förlorar

vi ekonomiskt på det.”

”Ett kontrakt för livet blir som

ett extra stöd i att hålla planeringen.

Det är fantastiskt att få

tillbaka pengar, då behöver man

inte oroa sig för att det inte

finns tilläckligt med pengar över

för frivillig vård.”

– Låt oss använda de pengar som finns kvar

SiS generaldirektör tror på en fortsättning

som gör samarbetet ännu

mer etablerat.

– Vi och socialtjänsten har lärt oss en

arbetsmetod som fungerar väldigt

väl. Den hoppas jag att vi ska hålla

fast vid, och från SiS sida kommer vi

att göra allt för att bjuda in till fortsatt

samarbete. Samtidigt vet vi att

i de kärva tider som väntar är det

missbrukare och utsatta som far mest

illa. Farhågan är att de är kommer att

drabbas hårt av besparingarna.

SiS generaldirektör Ewa Persson

Göransson vill gärna tro på det goda

exemplets makt. Subventionen har

Ewa Persson

Göransson.

varit ett nödvändigt

smörjmedel

för att få igång

ett bra samarbete.

Nu finns

en samverkan

som bevisligen

minskar risken

för återfall och

nya placeringar,

och det borde

räcka som vinst

för kommunerna. En permanentad

subvention är inget att sträva efter.

– Men låt oss använda de pengar

som finns kvar och är avsedda för

projektet, säger Ewa Persson Göransson.

Hon syftar på de nästan 140 miljoner

kronor som återstår av de 300

miljoner kronor riksdagen avsatte till

satsningen. Att sluta med subventionerna

nu, när tiderna är så svåra, är

dålig tajming. Bättre då att fortsätta

så länge pengarna räcker och på så

sätt ge SiS och socialtjänsten ännu

längre tid att utveckla en samverkan

som kan stå sig över tid.

Vid SiS i Fokus pressläggning

var det ännu oklart om Ett kontrakt

för livet blir förlängt. Ewa Persson

Göransson är optimistisk.

– Jag tror att det kommer att lösa

sig. Jag har fått sådana signaler.

Birgitta Hedman-Lindgren

Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

7


missbrukSVÅRD

Ny manual och modernare språk

gör metod mer SiS-anpassad

Kurser i Återfallsprevention är ett uppskattat inslag i SiS vård av såväl vuxna

missbrukare som ungdomar. En manual särskilt anpassad för institutionsvård

ska nu få fler att ta till sig metoden och förenkla för dem som redan använder

den.

– Anpassningen av manualen handlar

inte om att metoden inte fungerar

i praktiken, förklarar Anders Willander,

utbildningssekreterare vid SiS

huvudkontor. Det handlar om att utveckla

ett redan fungerande program

så att det passar ännu bättre för våra

klienter.

Strukturen i programmet är bra,

berättar han, men eftersom manualen

ursprungligen utvecklades för

öppenvård, har den nu arbetats om

för att bättre fungera på SiS slutna

avdelningar.

– Hittills har behandlarna ute på

institutionerna själva fått anpassa

materialet så att det blivit relevant

för de personer som de arbetar med.

Nu är tanken att det ska gå smidigare

och enklare att utgå från manualen.

›› Det handlar

om att utveckla

ett redan fungerande

program

så att det passar

ännu bättre för

våra klienter.

Anders Willander

Annat som förbättrats i den nya

utgåvan är språket, som ibland känts

föråldrat och svårbegripligt. Något

Återfallsprevention är en självklarhet

Sedan ett år tillbaka behandlas pojkar

med tungt missbruk med metoden.

Den fungerar som ett bra verktyg,

men en anpassning till ungdomsvården

välkomnas.

Återfallsprevention är ett bra behandlingsverktyg

för missbrukande

tonåringar. Men en manual anpassad

för individuell undervisning av

ungdomar är självklart ett plus, anser

Niklas Olausson, biträdande institutionschef

på ungdomshemmet

Ljungbacken. Här erbjuder man kurser

i Återfallsprevention sedan ett år

tillbaka.

– Både personal och ungdomar säger

att kursen på ett bra sätt knyter

ihop sådant man redan känner igen

och vet att man bör jobba med, berättar

Niklas Olausson. Hur man ska

hantera risksituationer för återfall är

Även ungdomar kan behandlas med Återfallsprevention.

Nu ska metoden anpassas och få ett modernare språk.

8 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse


Fakta återfallsprevention

Återfallsprevention är en manualbaserad kognitiv metod, där man genom bland annat

föreläsningar, diskussioner, hemuppgifter och rollspel går igenom olika aspekter av hur

en person kan undvika att återfalla i drogmissbruk.

Ett centralt inslag i metoden är att man lär sig olika tekniker för att hantera drogsuget,

ett annat att analysera vilka problem som tidigare lett till återfall och hitta

strategier för att lösa dem. Undervisningen sker normalt i grupp, och klienterna får

hemuppgifter mellan varje tillfälle. På så sätt förväntas de integrera en medvetenhet

om missbruksbeteendet och återfallsriskerna i sitt vardagliga liv.

Den manual för Återfallsprevention som används inom SiS är en översättning av den

manual som tagits fram inom ramen för ”Project MATCH”, ett amerikanskt projekt

som inleddes 1989 med syfte att hitta sätt att matcha rätt behandlingsinsats med rätt

individ.

som inte minst ställer till problem när

de intagna inom ungdomsvården ska

ta till sig innehållet (se artikel nedan).

SiS har erbjudit kurser i Återfallsprevention

sedan 2003. Omarbetningen

av manualen ska vara klar i början

av nästa år och kan sägas ingå i en

andra fas av utvecklingen av en evidensbaserad

vård inom SiS, förklarar

Anders Willander.

– Först handlade det om att införa

evidensbaserade behandlingsprogram

inom myndigheten, som exempelvis

ART, MI, PMT och Återfallsprevention.

Nu är vi inne i en period

där vi följer upp implementeringen

och vid behov utvecklar metoderna

så att de bättre matchar SiS institutionsvård.

En förutsättning för att behandlingsprogrammen

ska hålla en hög

kvalitet är också att det finns interna

utbildare som kan utbilda och handleda

de behandlare som ska arbeta

med dem, påpekar Anders Willander.

Just för Återfallsprevention har

det funnits en brist på interna utbildare,

men glädjande nog utbildas i

dagarna sju nya, berättar han.

Jessica Rydén

på Ljungbacken

Illustration: Diana Reybekiel

›› Både personal och

ungdomar säger att kursen

på ett bra sätt knyter ihop

sådant man redan känner

igen och vet att man bör

jobba med.

till exempel något som personalen

jobbat med tidigare och ungdomarna

säkert funderat på, men nu presenteras

ett verktyg där man kan arbeta

med frågan på ett strukturerat sätt.

På Ljungbacken finns en akutavdelning

och en behandlingsavdelning

som tar emot äldre tonårspojkar med

tungt missbruk. Avdelningarna öppnade

som ett led i SiS satsning på

kvalificerad behandling för ungdomar

med missbruksproblem, något

som tidigare varit en bristvara inom

myndigheten. Att införa Återfallsprevention

som en av flera metoder

i behandlingen var självklart, enligt

Niklas Olausson, som själv är certifierad

utbildare.

– Det här en metod som funnits

länge och som har evidens, säger

han. Däremot tycker jag inte att man

bör bedriva undervisning i grupp

som det föreskrivs i manualen. Vi

har provat det, men kommit fram till

att det finns risk för att ungdomarna

börjar snacka droger på ett destruktivt

sätt och i slutändan påverkar

varandra negativt.

I öppenvården är gruppbehandling

en kostnadsfråga, men på SiS

finns det resurser att bedriva individuell

behandling, påpekar Niklas

Olausson. En bärande idé i Återfallsprevention

är dessutom att man ska

utgå från varje enskild individs tankar,

känslor och livssammanhang.

– Det handlar inte om hur ett drogsug

kan upplevas i största allmänhet,

utan man arbetar med hur just den

person man har framför sig upplever

suget och tar avstamp i det, säger

han. Det här uppskattar ungdomarna

som gillar när vi som behandlare har

fokus på dem som unika individer.

Niklas Olausson har ännu inte

sett den nya behandlingsmanualen,

men hoppas att den ska göra det

ännu lättare att arbeta med metoden.

Kursen fungerar bra även idag, men

ibland måste personalen lägga tid på

att själva anpassa delar av materialet

så att innehållet ska bli begripligt för

ungdomarna.

Jessica Rydén

Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

9


SiS höstkonferenser

Kunskap och samverkan från norr

– Jag tror att ni kan hålla med om

att mycket har hänt när det gäller

kunskapsbaserad behandling under de

år SiS har funnits. Vi kommer att göra

allt vi kan för att bjuda upp till fortsatt

samarbete med er i socialtjänsten.

Generaldirektör Ewa Persson Göranssons

välkomstanförande sammanfattar

ganska bra kärnan i de

fyra stora SiS-konferenser som ägde

rum runt om i landet under november

månad.

Kunskap och samarbete. För klienter

och ungdomars skull.

”Vårdkedjor – samverkan som gör

skillnad” var namnet på endagskonferenserna

som hölls i Göteborg,

Umeå, Södertälje och Malmö. Programmen

skiljde sig delvis åt på de

Ewa Persson Göransson.

olika orterna, vilket gjorde det möjligt

att berätta om mycket av SiS verksamhet.

Föreläsningarna om Lövsta

skolhems neuropsykiatriska utredningar,

om Bärby ungdomshems behandling

av unga sexualförbrytare,

om SiS utredning LVM på Hessleby

behandlingshem och om Fortunagårdens

vårdkedja för sina LVM-klienter

var exempel på bredden.

Annat fick alla de hundratals konferensdeltagarna

från landets socialtjänster

ta del av. Som resultaten och

erfarenheterna från MVG-projektet

som nu avslutas. Läs mer om det på

nästa uppslag.

SiS stora bildtävling fanns också

representerad på alla fyra orterna.

Mellan passen i föreläsningssalarna

kunde deltagarna se ett urval av de

målningar, teckningar, fotografier

och collage som ungdomar hos SiS

har skapat. Enväldig domare i bild-

10 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse


till söder

tävlingen har konstnären Ernst Billgren

varit, och det vinnande bidraget

har tillsammans med samtliga övriga

ställts ut på Kulturhuset i Stockholm.

Nu fick en tredjedel av dem alltså åka

på turné, och i vår blir det fler utställningar

på olika platser i Sverige.

I Umeå höll Robert Stenbom, chef

för SiS norra region, i konferensens

avslutning. Han betonade vikten av

samverkan, även i tuffa tider.

– Utan att vara den som ritar fula

gubbar på väggen kan man nog säga

att det väntar ett svårare år framöver.

Åtminstone ekonomiskt. Då är det

ännu viktigare att hitta bra sätt att

samarbeta.

Text: Birgitta Hedman-Lindgren

Foto: Jakob Granqvist

Neuropsykiatriska utredningar

– vad innebär det, var titeln på ett av

seminarierna i Södertälje. Johan Sandriser,

psykolog vid Lövsta skolhem, berättade

för en intresserad publik om ett ambitiöst

utredningsarbete som ibland ger oväntade

svar på varför ungdomar har så svårt att

fungera. Det är till exempel inte ovanligt

att pojkar och flickor med ADHD har

kraftigt förhöjd hörsel. Något som ger

stora koncentrationssvårigheter men

sällan upptäcks i vanliga hälsokontroller.

››

Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 11


SiS höstkonferenser

Vetenskaplig tröst när samverkan brister

– Organisationer söker inte samarbete

i onödan. Man vill så långt det

går själv bestämma hur verksamheten

ska organiseras. Det säger jag inte för

att ni ska gå deprimerade härifrån,

utan mer för att ni ska ha en tröst

och förklaring när det tar emot.

SiS forskningsledare Therese Reitan

bjöd åhörarna på en föreläsning med

en lite oväntad utgångspunkt. Ur ett

organisationsteoretiskt perspektiv är

det inte alls konstigt att samverkan

mellan exempelvis SiS och socialtjänsten

ibland är så svår att få till.

Trots att alla oftast är rörande eniga

om hur viktigt samarbetet är.

Samverkan innebär alltid en kostnad.

Inte alltid i pengar, förklarade

Therese Reitan, men i tid och kraft.

Den kan ge vinster, men kostnaden

finns alltid där. Dessutom kräver ett

gott samarbete att partnern får insyn

i det egna sättet att jobba, och även

får ha åsikter om det. Och vem vill

egentligen det?

För att inte tala om risken att den

egna insatsens betydelse blir svår att

urskilja. Ju större samarbete, ju större

blir det gemensamma ansvaret.

– Trots detta sker samverkan. Varför,

undrade Therese Reitan och räknande

själv upp flera orsaker till att

samarbetet faktiskt fungerar ibland:

• Nyttan är större än kostnaden

• Uppgiften är för stor för enskilda

organisationer

• Det finns förtroende mellan parterna

• Ekonomiska incentiv

• Insikten om ömsesidigt beroende

Hopp finns alltså. Tack och lov.

Varför kom ni till

SiS-konferensen?

Helen Charpentier, resultatenhetschef

Södertälje kommun, t h.

– Dels för att vi har haft samarbete

med MVG-samordnare, dels för

att vi är nyfikna på hur vi ska gå

vidare.

Så temat samarbete och vårdkedjor

känns viktigt?

– Jätteviktigt. Vi har själva tänkt

anställa en insatssamordnare och

hoppas få idéer om hur vi kan förbättra

arbetet.

Maritha Fransson, socialsekreterare

Södertälje kommun, t v.

– Jag har haft direktkontakt med

en MVG-samordnare. Han var ett

stort stöd i den placeringen.

Kön styr vården

i socialt arbete

Män/pojkar och kvinnor/flickor behandlas

olika inom SiS. Det har myndigheten

tagit reda på genom att låta

forskare bland annat göra deltagande

observationer på flera institutioner.

Resultatet blev rapporten ”Kön och

behandling inom tvångsvård – en

studie av hur vården organiseras

med avseende på kön”. Forskarna

Leili Laanemets, fil dr i socialt arbete

och universitetslektor vid Malmö

högskola och Arne Kristiansen, fil dr

i socialt arbete och universitetslektor

vid Socialhögskolan vid Lunds universitet

turades om att medverka vid

SiS-konferenserna och berätta om

sina resultat. Nämligen att flickorna

inom SiS anses sköra och i behov av

att bli stärkta som individer och få

tänja på gränserna, medan pojkarna

behandlas kollektivt med fasta regler

in i en traditionell mansroll. På samma

sätt blir könstillhörighet styrande

i vården av LVM-klienter.

– Det här är en undersökning

Leili Laanemets.

av tvångsvården men handlar lika

mycket om öppenvården. De resultat

jag presenterar gäller i stora delar av

det sociala arbetet, slog Leili Laanemets

fast.

›› Forskningsrapporten kan beställas

eller laddas ner på www.stat-inst.se

12 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse


Malin

Åkerström.

”Bordercrossers” fick unga

bort från brott och droger

Visst fanns det motstånd i början. Lite

gnissel i maskineriet var ofrånkomligt.

I dag flyter arbetet bra, men tiden är

ute. Projektet MVG – Motverka våld

och gäng som gett goda resultat tar

slut vid årsskiftet.

Det tvååriga regeringsuppdraget att

satsa på 24 särskilda samordnare

inom ungdomsvården och ge femton

kommuner en kraftig rabatt på

placeringskostnaden har slagit väl

ut. Samordnarna har sett till att SiSinstitutioner

och socialtjänst samarbetat

bättre, att det funnits en bra

planering, att skolan varit med på

tåget och att inte ungdomarna hamnat

mellan några stolar. De medverkande

kommunerna har svarat med

att i de flesta fall kraftigt öka sina

placeringar. Från 2005, då MVG ännu

inte införts, till 2007 ökade de med 46

procent.

Och inte bara placeringarna har

blivit fler. Det har även de positiva

resultaten. En uppföljning sex månader

efter utskrivning visar att hälften

av ungdomarna då lämnat de destruktiva

gängen bakom sig, och att

ännu fler, sju av tio, slutat med alkohol,

droger och brott.

Det här, och mycket mer, fick SiSkonferensernas

deltagare veta om

MVG. I Södertälje kom en publikfråga

om subventionens påverkan på

viljan att placera. Fanns det en risk

att unga togs in hos SiS i onödan?

Jan-Erik Häljebo, projektledare för

MVG, berättade att kontroller i SiS

dokumentationssystem ADAD visat

att satsningen inte lett till onödiga

placeringar. MVG-ungdomarnas problembild

var densamma som för övriga

unga hos SiS.

– Det är något att fundera över.

När vi drog igång MVG dök det alltså

upp ett stort antal ungdomar som

behövde hjälp.

En extern effektstudie av MVG är

färdig våren 2010, men redan i april

nästa år kommer SiS egen slutrapport.

Då är även den processutvärdering

klar som görs av Malin Åkerström,

professor i sociologi vid Lunds universitet.

Hon beskriver samordnarna

som medlare och överbryggare mellan

exempelvis socialtjänsten och familjen

och mellan socialtjänsten och

institutionen, och berättade på en av

konferenserna hur en flicka beskrivit

”sin” samordnare.

Martin Strömbergsson.

– Hon sa att ”Han är riktigt bra.

Han står inte på min sida, han har sin

egen sida.”

Martin Strömbergsson, MVGsamordnare

med erfarenhet från

många ärenden, beskrev sin roll

som en ”bordercrosser” . Visserligen

utan formell makt, men med frågans

makt och med stor möjlighet att vara

flexibel. Han betonade vikten av att

stödja ungdomar och föräldrar och

ge dem en chans att vara med i planeringen.

– Ungdomar har inte mycket att

säga om att de blivit omhändertagna.

Det har de förståelse för. Men de ropar

på delaktighet. Det begreppet är

verkligen ingen klyscha.

Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 13


ehandling

i fokus

Bättre kunskap och rutiner

kan förhindra självmord

– Vi måste lära oss mer och vara mer uppmärksamma,

säger Eva da Silva, psykolog och metodutvecklare på SiS.

Hon är glad över myndighetens satsning på suicidprevention

som inleddes i höst.

Självmordstankar och självmordsförsök väcker starka

känslor. Fullbordade självmord leder till skuldkänslor,

kris och sorg. Till SiS institutioner kommer klienter och

ungdomar som ofta har med sig en historia av självmordsproblematik.

På ungdomshem och LVM-hem fortsätter

ibland självmordstankarna och försöken, och vid några

tillfällen händer det även att intagna klienter och ungdomar

tar sina egna liv.

Nu sätter SiS fokus på suicidprevention. Genom föreläsningar,

utbildningar och regionalt specialiserade psykologer

ska kunskapen, beredskapen och rutinerna bli bättre

när det gäller att förhindra självmord.

Eva da Silva är metodutvecklare på SiS. Hon arbetade

tidigare som chefspsykolog på ett stort ungdomshem och

har själv erfarenhet från två intagna pojkars självmord.

Då handlade det om att, utan krisplaner eller förberedande

arbete, stödja personal och övriga ungdomar. Det lärde

henne vikten av att i förväg veta hur man ska agera i svåra

situationer.

– Min erfarenhet är att suicid inte har varit en stor fråga

Fakta självmord eller suicid?

I artiklarna på det här uppslaget används både uttrycket självmord

och uttrycket suicid. Men vilket ska man välja? Vilket

man vill, i alla fall enligt det förslag till nationellt program för

suicidprevention som NASP tagit fram och Socialstyrelsen

publicerat. I programmet står att läsa att båda orden har

för- och nackdelar. Självmord kan för vissa föra tanken till

kriminella handlingar och då känns suicid mer neutralt. I andra

sammanhang kan det mer vetenskapligt kliniska suicid verka

avståndstagande, undvikande och förnekande.

”Det finns en mening med att använda sig av båda uttrycken

och avledningar därav, att växla mellan begreppen som ett

sätt att söka sig fram för att hitta den beteckning som är mest

lämplig i sammanhanget”, skriver NASP.

– Vi måste lära oss

mer och vara mer

uppmärksamma, säger

Eva da Silva.

inom SiS, men jag hoppas att den blir det nu. Vi satsar

ganska rejält på information och utbildning, både om prevention

och om krisarbete. I en kritisk situation stänger

man av mycket och fokuserar bara på vissa saker. Då är

det viktigt att riktlinjerna är konkreta, säger hon.

Ungdomarna och klienterna hos SiS har problem inom

många av livets områden. Destruktivt beteende och arga

hot som ”jag tänker faktiskt ta livet av mig” hör till vardagen.

Risken är stor att orden rinner av utan att alltid göra

särskilt mycket intryck, och Eva da Silva talar om vikten

av att verkligen lyssna.

– I kontakten med ungdomar och klienter behöver vi

lära oss att identifiera tecken på att människor är suicidnära.

Med det menar jag egentligen två saker. Det ena

handlar om faktiska tecken som nästan konkret går att

lista, det andra om att förbereda sig på möjligheten. Det

man inte vet att man letar efter hittar man kanske aldrig.

”Väck inte den björn som sover” är ett uttryck Eva da

Silva tycker passar sällsynt dåligt i de här sammanhangen.

Det är viktigt att våga tala om självmordstankar. De

finns där och behöver bli pratade om. Hon tar de klienter

och ungdomar som skriver svarta dikter om döden som

exempel. Dikterna kan fungera som uppslag för många

samtal. Säg inte bara ”Vad fint du skriver” utan ta dikterna

på allvar och fråga i stället ”Vad ger dig inspiration

att skriva på det här sättet?”, uppmanar hon.

– Undrar jag om en person jag har framför mig funderar

på självmord, ska jag som behandlare kunna fråga det.

Man måste faktiskt lära sig att inte vara så rädd.

Suicidprevention handlar även om mer praktiska åtgärder.

Hur ser ett helt säkert rum på en institution ut

till exempel? Ett rum där en självmordsbenägen person

Foto: Jakob Granqvist

14 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse


Många som skrivs in

har självmordstankar

Självmordstankar och självmordsförsök är en realitet

för de ungdomar och klienter som kommer

till SiS. Det visar inskrivningsintervjuerna i ADAD

och DOK. I förra årets intervjuer uppgav fyra av

tio flickor att de gjort ett eller flera självmordsförsök.

Motsvarade siffra för pojkarna var 14 procent.

Var femte flicka hade haft självmordstankar under

månaden före inskrivningen, medan andelen pojkar

var hälften så stor.

Inom LVM-vården var skillnaden mindre mellan

könen. I inskrivningsintervjuerna i DOK uppgav

en dryg tredjedel av kvinnorna att de försökt

ta sina liv. Ungefär en fjärdedel av männen hade

gjort självmordsförsök.

kan vistas. Här behövs både ny kunskap och spridning av

erfarenheter. Liksom rutiner för överlämningar av viktig

information mellan arbetspass, avdelningar och institutioner,

och mer noggrann övervakning av suicidala personer.

– Det här handlar om basnivå, om att jobba på golvet.

Det handlar om oss allihop, att vi måste lära oss mer och

vara mer uppmärksamma, säger Eva da Silva.

Birgitta Hedman-Lindgren

Utbildning och checklistor ska ge personalen stöd

satsning på utbildning i

SiS suicidprevention består av

flera delar. Under hösten har chefer,

hälso- och sjukvårdspersonal och

psykologer diskuterat ämnet och

lyssnat till föreläsningar som hållits

i samarbete med Nationellt center

för suicidprevention vid Karolinska

institutet och Stockholms läns landstings

centrum för suicidforskning och

prevention av psykisk ohälsa, NASP.

Nästa år planeras utbildning för behandlingspersonal.

SiS kommer att

arbeta i samråd med NASP och även

utbyta erfarenheter med andra huvudmän

som bedriver slutenvård,

liksom med anhörigorganisationen

SPES.

Psykologerna inom SiS har en viktig

roll i arbetet med suicidprevention,

och troligen får några psykologer

i varje region särskild kompetens.

De kan sedan erbjuda sina respektive

institutioner hjälp med handledning

och utbildning.

Tankar finns även på att ta fram

särskilda checklistor för behandlingspersonalen.

Listorna kan fungera

som stöd när det gäller att avgöra

om en person är självmordsbenägen

och ger råd om hur man själv, som

behandlare, ska agera.

– Behandlingspersonalen inom SiS

möter i sitt arbete människor med

oerhört komplicerade livssituationer

och förväntas ha kunskap inom

många områden. Tidigare har vi inte

haft särskilt fokus på självmord men

genom den här satsningen ökar vi vår

kunskap och preventiva beredskap.

Vi kan säkert inte förhindra allt, men

vi måste göra vad vi kan för att förstå

och minimera riskerna, säger Eva Lif

Redestam som är utbildningsansvarig

SiS.

Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 15

››


ehandling

i fokus

Flexibla Villan

”Det kom som en blixt

från en klar himmel”

P

å Lövsta skolhem i Vagnhärad gjorde en flicka två allvarliga

självmordsförsök i våras. Det blev ett chockartat

uppvaknande för många.

– Jag tror att vi har varit lite naiva och inte riktigt förstått

hur illa det kan gå förrän vi landade där själva. Det

som hände i våras kom som en blixt från en klar himmel.

Där tappade vi fotfästet riktigt. Vad skulle vi ha letat efter

och hur skulle vi ha kunnat hindra det som hände, undrar

avdelningsföreståndare Lotta Karlkvist. Hon berättar att

flickavdelningarna på Lövsta håller på att implementera

Dialektisk beteendeterapi, DBT, och därmed arbetar aktivt

med att minska självskadebeteende och även suicidhandlingar.

Men det handlar om ett bredare arbete, med

fokus på en hel behandlingsmetod. Suicidprevention har

inte i sig varit något man diskuterat.

– Jag ser fram emot utbildningssatsningen. Vi kommer

att få lite andra glasögon på oss och jag vet att många efterfrågade

mer kunskap efter situationen i våras. Trots

att vi kom fram till att vi nog gjorde vad vi kunde, säger

Lotta Karlkvist.

Birgitta Hedman-Lindgren

Fakta Läs mer om suicid

På webben finns mycket kunskap om suicid. Nationell prevention

av suicid och psykisk ohälsa vid Karolinska institutet

och Stockholms läns landstings centrum för suicidforskning

och prevention av psykisk ohälsa, NASP, har en hemsida med

viktig information. NASP är statens expertorgan för suicidprevention

och nås via www.ki.se

SPES står för Riksförbundet för Suicidprevention och efterlevandes

stöd. Organisationen vänder sig till alla som känner

sig berörda av suicid och hemsidan innehåller bland annat

fakta, länkar, nyheter och litteraturtips. Adressen är

www.spes.nu

SiS § 27-hem i Örebro anpassar sig efter klienterna. Hit

kan kvinnor komma frivilligt när det krisar, och för Stockholms

hemlösa planeras hemlikt växelboende.

Som en katt bland hermelinerna ligger den, Villan. En

liten 30-talsvilla, med putsade väggar, stor trädgård och

HSB:s rejäla flervåningshus som omgivande grannar.

En inbjudande miljö, och det behövs.

Till SiS § 27-hem Villan i Örebro kommer mycket svårbehandlade

och vårdkrävande kvinnor. Ofta psykiskt

störda, ofta våldsamt utagerande och inte sällan hemlösa.

Deras utgångsläge är tufft:

• Missbruket är så allvarligt att de dömts till LVMvård.

• De har placerats på LVM-hemmet Runnagården som

tar de allra ”tyngsta” kvinnorna.

• Deras problematik gör dem svåra att § 27-placera.

Alltså behandla under öppnare former under den

senare delen av LVM-tiden. Villan, som är ett av SiS

egna § 27-hem, inrättade just för de allra svåraste klienterna,

är enda möjligheten. All personal kommer

ursprungligen från Runnagården och har lång erfarenhet

av att behandla just den här gruppen.

– Många av de här tjejerna nekades tidigare plats när

de var ute och tittade på § 27-hem. Det slog sig på deras

självförtroende och utanförskapet var totalt. Att Villan

öppnade blev en lättnad. Här möts de med värdighet,

och det är fantastiskt.

Ola Lindqvist är en av sju behandlare på Villan. Tillsammans

med resten av personalgruppen försöker han

skapa en trygg, hemlik känsla, med stort utrymme för

varje enskild individ. Miljöterapi, tydlig struktur, Motiverande

samtal (MI), Återfallsprevention och Community

Reinforcement Approach(CRA) ingår i behandlingen,

men ett annat begrepp är minst lika viktigt: Flexibilitet.

Verkligheten ser olika ut för olika kvinnor. Alltså

måste lösningarna också göra det.

En majoritet av kvinnorna som kommer till Villans

fem platser är § 27-placeringar från Runnagården någon

kilometer bort. För en knapp tredjedel är bakgrunden en

annan. De söker sig frivilligt till Villan, och har särskilda

uppgörelser om SoL-placeringar med sin placerande

socialtjänst. För vissa kvinnor finns överenskommelser

16 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse


ger vård efter behov

Genom åren har Runnagården och Villan haft mycket

kontakt med Enheten för hemlösa i Stockholm. Svårt nedgångna

kvinnor, ofta nästan omöjliga att motivera till ett

liv utan droger, får ibland upprepade LVM utan att det

ger resultat. Tanken på ett växelboende, där målet inte behöver

vara drogfrihet utan ett liv i successivt lite större

värdighet, har vuxit fram. Nyligen sa Socialstyrelsen ja till

att satsa en miljon kronor på ”Enheten för hemlösas LVMprojekt.

Klienter som är utsatta för upprepad tvångsvård

utan att insatserna leder till förbättring - hur förbättra insatserna”

där bland annat Runnagården finns med som

en samarbetspartner. Projektet ska inledningsvis göra en

kartläggning av de klienter som fått tre eller fler LVM under

tiden 1 januari 2006 och framåt. Syftet är att se vilka

övriga problem som finns förutom missbruket, och att

försöka beskriva varför vården inte fungerat. Och, när det

har gått bra, vilka framgångsfaktorerna varit.

Eva-Lotta Ardermark är chef för Runnagården och Villan. Båda

kan bli viktiga i Enheten för hemlösas projekt med växelvård.

som innebär att de får komma till Runnagården för avgiftning

om de börjar missbruka igen, och sedan bo på

Villan en tid.

– En kvinna som jag tänker mycket på var otroligt våldsam

på Runnagården och ville bara ta sig ut. Med henne

har vi använt frivilligheten och hon ringer själv nu och

säger att ”Det är nog dags om en månad”, berättar Eva-

Lotta Ardermark som är chef för både Runnagården och

Villan. Hon tror att kvinnornas egen delaktighet har stor

betydelse.

– Det är viktigt att de här kvinnorna känner att de är

sedda och att deras talan betyder något. Då går det att

lyckas. Det gör det inte om man bara bestämmer över

dem.

Foto: Jakob Granqvist

En annan del av projektet är att se över möjligheten till

just växelvård. Att ge hemlösa kvinnor i Stockholm ett

boende på hemmaplan, men även en enkel väg in till avgiftning

och återhämtning när missbruket blir för stort.

Här kan Runnagården, och även Villan, få viktiga roller.

Tanken är att känslan av misslyckande hos kvinnorna ska

minska. Det ska bli mer normalt att klara sig rätt bra under

vissa perioder, men att också behöva komma tillbaka

för stöd och vård. Förhoppningsvis under frivilliga former.

Christina Almelund är sektionschef på Enheten för

hemlösa, och en av initiativtagarna till projektet. Hon betonar

att det ännu inte är klart hur växelboendet kommer

att se ut, men talar även hon om vikten av att acceptera att

det handlar om en svårbehandlad grupp. I nuläget skrivs

de här kvinnorna ofta ut från sina boenden när de missbrukar.

Något som leder till ett liv på gatan och kanske

ännu ett LVM. Tanken är att Enheten för hemlösas projekt

ska leda till bostäder som är riktiga hem, och att vägen till

vård när det krisar inte ska bli lika dramatisk.

– De här kvinnorna far så illa. De ligger utanför tunnelbanan

eller boar in sig i en sovsäck utanför en biograf.

Ofta väldigt berusade eller påtända. Det finns ingen värdighet

över det, så det här kan vara ett försök till en förbättring,

säger Christina Almelund.

Lena från Uppsala som haft fyra LVM och varit nära att

dö av sitt missbruk flera gånger, har sin uppfattning klar.

Visserligen stack hon från Villan under sin senaste § 27-

placering och bor nu på Runnagården under en period,

men snart ska hon tillbaka.

– Jag tänker vara SoL-placerad efter mitt LVM. Jag har

aldrig trivts så bra som på Villan någonstans. Det är jättemysigt

och man känner sig som hemma.

Lena heter i verkligheten någonting annat

Birgitta Hedman-Lindgren

Fotnot. Enheten för hemlösas projekt omfattar både män och

kvinnor. Hos SiS är det Hornö LVM-hem i Enköping som är samarbetspartner

när det gäller manliga klienter.

Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 17


nytt om sis

Älvan utreder – Tålvan behandlar

Både utredning och behandling. Det

kan pojkar med neuropsykiatriska

funktionshinder nu få på samma ungdomshem.

Lövsta skolhem har öppnat Tålvan.

En behandlingsavdelning för pojkar

med såväl neuropsykiatriska

funktionshinder som psykosociala

problem och/eller kriminalitet och

missbruk. Sedan tidigare finns Älvan,

som gör fördjupade utredningar

och behandlingsplaneringar för pojkar

i åldern 14–20 år med den sortens

problem.

Efterfrågan från socialtjänsten är

en viktig anledning till att Tålvan

öppnat. Det berättar avdelningens

Ny ledare för

forskning om unga

har fått en ny forskningsledare

SiS för ungdomsvården. Caroline

Björck är legitimerad psykolog och har

de senaste tio åren ägnat sig åt forskning,

utbildning och kvalitetssäkring

inom ätstörningsvården i Stockholm,

där hon bland annat utvecklat och

implementerat ett särskilt datoriserat

kvalitetssäkringsverktyg. Caroline

Björck kommer närmast från en tjänst

som enhetschef för Kunskapscentrum

för ätstörningar, en FoU-verksamhet

inom Stockholms läns landsting. Hon

börjar hos SiS i januari.

Tove Pettersson, som är Caroline

Björcks företrädare på tjänsten, återgår

till sin tidigare arbetsplats Kriminologiska

institutionen vid Stockholms

universitet.

föreståndare Mattias Rosenqvist. Pojkarna

som kommer till den låsbara

akut- och utredningsavdelningen Älvan

får en grundlig neuropsykiatrisk

utredning som ofta avslöjar brister

och behov som inte tidigare varit kända.

När det sedan gäller att hitta en

fortsatt behandling blir det svårare.

– Det finns väldigt få kvalificerade

platser för killar i den här åldern

med trippelproblematik. De

äldre är inte så lätta att placera i familjehem,

och få behandlingsavdelningar

riktar in sig på neuropsykiatriska

problem, förklarar Mattias

Rosenqvist.

Men nu finns alltså Tålvan. Med

fyra öppna platser, hög personaltäthet

och inriktning på att ge pojkarna

utvecklingsdirektör Nils Åkes-

är en av experterna i ut-

SiSson

redningen om översyn av missbruksoch

beroendevården. Det beslutades

för en tid sedan. Utredningen leds av

regeringens särskilde utredare Gerhard

Larsson, och har som uppgift

social träning, ADL-träning och träning

i att hantera funktionshindren,

ska avdelningen bli en väg ut i livet.

Bland annat att genom att se till att

skolgången fungerar. Tålvan har

kontakt med Nyköpings gymnasium

där en pojke redan börjat och en annan

kommer att få plats i en särskild

aspergergrupp. Behandlingstiden på

avdelningen ska vara minst ett halvår,

men helst ett år eller ett och ett

halvt, och eftervårdskontrakt är en

självklarhet.

– Vi ska förbereda de här killarna

så mycket det går så att steget ut inte

ska bli så stort. Sedan är det självklart

viktigt att socialtjänsten är delaktig

och med på tåget. Ju mer den förstår

problematiken och bygger upp ett

bra koncept som väntar, ju bättre.

Fyra platser är inte mycket, och

inte oväntat är de redan belagda.

Mattias Rosenqvist är övertygad om

att han skulle blir nerringd om han

släppte sökandet fritt, men regeln är

att alla Tålvans pojkar ska vara utredda

på Älvan.

– Vi tror på idén med en vårdkedja,

säger han.

Birgitta Hedman-Lindgren

SiS direktör ser över vården

Tips till redaktionen? ›› Kontakta oss!

Tel 08-453 40 11 e-post sisifokus@stat-inst.se

Foto: Lena Garnold

att göra en översyn av de lagar som

reglerar missbruksvården och föreslå

förändringar. Utredningen kommer

bland annat att se över de olika huvudmännens

roller.

Uppdraget ska redovisas i november

2010.

18 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse


läsvärt

rapporter från sis

›› Ett kontrakt för livet.

Utvärdering av en särskild

satsning på missbrukarvården

Av Ali Hajighasemi

Ett kontrakt för livet, en särskild

satsning inom missbrukarvården åren

2004–2008 syftade till att förbättra

vården för missbrukare och att åstadkomma

varaktiga förändringar i klientens

missbrukssituation. Därutöver var

syftet att förbättra samarbetet mellan

klienten, socialtjänsten och SiS.

Denna rapport som innehåller en

utvärdering av satsningen omfattar

drygt 1100 klienter som kommunerna

tecknat vårdöverenskommelse för och

som följts upp 6 månader efter LVM.

Både genom en uppföljningsintervju

med klienten och genom en särskild

enkät till den placerande socialtjänsten.

›› Ungas delaktighet.

Exemplet institutionsvård

Av Titti Mattsson

Barn och ungdomar på institution är en

ytterst utsatt grupp där delaktighetskraven

kan vara särskilt svåra att förverkliga.

Forskningsrapporten beskriver

och problematiserar lagstiftningskraven

för ungas delaktighet i beslut som rör

deras placering på ett hem för vård eller

boende. Vad innebär delaktighet, hur

ska lagens regler förstås och hur kan

lagstiftningen förverkligas i praktiken är

frågor som behandlas i rapporten.

›› Beställ eller ladda ner rapporterna

från www.stat-inst.se

Dags att söka medel till

forskning inom ungdomsoch

missbruksvård.

›› Ansök senast den

2 mars 2009

›› Mer information finns på

www.stat-inst.se

Spännande om flickor,

musik och tankar

NY bok

ur är det egentligen, om vi tittar bakom pa-

och regelverk, att vara en ung ”Hragrafer tjej

som bor på ett LVU-hem år 2008? Om tjejerna får berätta med

sina egna ord. Med den egna rösten. Med de egna bilderna”.

Frågan kommer från Lars Ulfvensjö, behandlare som arbetar

med musik-terapiinriktad verksamhet på Runnagårdens LVM-hem och på

särskilda ungdomshemmet Bergsmansgården. I boken (med tillhörande CD)

Vägsjälar är det flickorna på Bergsmansgården som står i centrum. Boken låter

oss delta i musikmöten med samtal, sång, lyssnande, skrivande och bildskapande.

Lars Ulfvensjö vidgar perspektivet och låter ”Musicking” ta stor plats

i sin verksamhet och i boken. Begreppet kan sägas innefatta alla aktiviteter vi

människor förknippar med musik, förklarar han. Som att prata om musik, måla

till musik, lära sig om musik osv. Rubriken på ett av de sista kapitlen visar på

ett originellt sätt att närma sig flickorna med hjälp av ett enkelt litet redskap.

Kapitlet heter ”Musiken i elevernas MP3-spelare. Musiken som typ mitt liv.”

›› Vill du köpa ett exemplar av Vägsjälar? Vänd dig till förlaget på atremi.se

IMS berättar vad som har effekt…

V

NYa fakta

ilka insatser och metoder minskar risken för

återfall bland unga lagöverträdare? Det har

Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, IMS, på Socialstyrelsen

haft regeringens uppdrag att ta reda på. Nu går det

att ta del av resultatet. Insatser för unga lagöverträdare. En systematisk

sammanställning av översikter om effekter på återfall i kriminalitet

grundar sig på redan genomförda metaanalyser under perioden

1990–2008. Fokus ligger på insatser som kan förebygga

och motverka fortsatt brottslighet hos unga i åldern 12–18 år.

Mest verkningsfulla visar sig de familjebaserade insatserna, som går ut på

att stärka föräldrarna, vara. Även insatser med kognitiv-beteendeterapeutisk

inriktning har effekt. Att skrämma unga, genom att exempelvis låt dem besöka

fängelser i avskräckande syfte, visar sig däremot öka risken för fortsatt

brottslighet, enligt IMS.

›› Beställ eller ladda ner kartläggningen via www.socialstyrelsen.se/Amnesord/

socialt_arbete/IMS/index.htm

…och guidar via webben

Metodguiden är IMS nya webbaserade informationstjänst som beskriver målgrupp,

evidensstyrka och effekter för en mängd insatser och metoder. Guiden är än så

länge under uppbyggnad, så fortfarande fattas material om många metoder. Men arbetet

fortskrider.

›› Besök Metodguiden på www.socialstyrelsen.se/Amnesord/socialt_arbete/IMS/

Metodguiden_index.htm

Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 19


POSTTIDNING B

Vid adressändring, skicka den nya

och den gamla adressen till:

Statens institutionsstyrelse, SiS

Box 163 63

103 26 Stockholm

ny forskning

Värderingar styr LVM-ansökningar

Mer än bara lagtexten spelar in när det gäller om socialsekreterare

ska ansöka om tvångsvård eller inte, visar ny

avhandling.

Den egna synen på missbruk och inställningen på den

lokala arbetsplatsen, kan till viss del spela in vid socialsekreterares

bedömning av vilka missbrukare som behöver

tvångsvård. Det här visar en studie där drygt 200 socialsekretare

från Stockholm har fått ta ställning till ett antal

fiktiva fall av hjälpsökande med missbruksproblem.

– Med tanke på att alla människor ska behandlas lika

inför lagen är det här naturligtvis något som är viktigt att

uppmärksamma, säger sociologen Lisa Wallander, som

presenterar resultaten i en ny avhandling.

Tillsammans med professor Jan Blomqvist är Lisa Wallander

först i Sverige med att använda en så kallad faktoriell

surveymetod för att undersöka vilka faktorer som styr

socialarbetares val av insatser för missbrukare. Metoden

kallas också Vinjettmetoden och innebär att en respondent

ställs inför en beskrivning av en person, en situation

eller ett skeende. På denna ”historia” (vinjett) följer ett antal

frågor/påståenden att ta ställning till. Metoden är väl

etablerad i USA sedan flera årtionden tillbaka, men har

sällan använts i Sverige. Något som är synd, enligt Lisa

Wallander, eftersom den kan ge detaljerade svar på hur

människor värderar och bedömer olika personer, skeenden

och situationer.

LVM-vård eller inte? Många faktorer avgör, inte bara

vårdbehov och lagtext.

Till skillnad från vissa andra valsituationer är bedömningen

om någon ska ha tvångsvård strikt formaliserad

och reglerad i lagstiftningen. Här blev det tydligt att även

motiv som inte lagen föreskriver spelar in när socialarbetare

föreslår insatser, berättar Lisa Wallander:

– Benägenheten att föreslå ett tvångsomhändertagande

ökar drastiskt om någon missbrukar heroin. Detta trots

att lagen inte ger stöd för att skilja på olika slag av missbruksmedel.

Man skulle kunna tolka det som att ett tungt

alkoholmissbruk betraktas som något mer normalt och

vardagligt, än ett ”skrämmande och farligt” heroinmissbruk.

Ett oväntat resultat, enligt Lisa Wallander, var att socialarbetarna

inte beaktade huruvida en klient hade barn och

partner när de värderade hans eller hennes våldsbenägenhet.

– Eftersom lagen ger stöd för att ett tvångsomhändertagande

ska skydda inte bara klienten, utan också närstående

är detta anmärkningsvärt, säger hon.

Även organisatoriska faktorer kan inverka på om någon

anser att tvångsvård är lämplig eller inte. På enheter

som var specialiserade på missbruk var socialarbetarna

mindre benägna att föreslå tvångsvård, medan socialsekreterare

som var anställda i distrikt där det var vanligt

med tvångsomhändertagande oftare förespråkade

tvångsvård.

– Man kan säga att socialarbetare skolas in i en kultur

som råder inom organisationen och som också påverkar

deras bedömningar, säger Lisa Wallander.

Jessica Rydén

Foto: Sören Andersson/Scanpix

Vill du också prenumerera på SiS i Fokus? ›› Gå in på www.stat-inst.se

20 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

More magazines by this user
Similar magazines