21.04.2015 Views

Ladda ned som PDF - SAU

Ladda ned som PDF - SAU

Ladda ned som PDF - SAU

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Sala<br />

Gruvkyrkogård<br />

Arkeologisk förundersökning<br />

<strong>SAU</strong> Skrifter 6<br />

Anna Onsten-Molander & Kristina Jonsson<br />

Med bidrag av Anne Ingvarsson-Sundström


Sala<br />

Gruvkyrkogård<br />

Arkeologisk förundersökning<br />

<strong>SAU</strong> Skrifter 6<br />

Silvergruvan 1:47, Sala gruvkyrkogård, RAÄ 51<br />

Sala stadsförsamling, Sala kommun, Västmanland<br />

Av Anna Onsten-Molander & Kristina Jonsson<br />

Med bidrag av Anne Ingvarsson-Sundström


<strong>SAU</strong> Skrifter 6<br />

Sala Gruvkyrkogård<br />

Arkeologisk förundersökning<br />

Anna Onsten-Molander & Kristina Jonsson<br />

ISSN 1404-8493<br />

ISBN 91-973740-4-0<br />

©<strong>SAU</strong> 2005<br />

www.sau.se<br />

Seriens redaktör: Jan Apel<br />

Utgivning och distribution:<br />

Societas Archaeologica Upsaliensis<br />

Gamla Prefektbostaden<br />

Villavägen 6G, 752 36 Uppsala<br />

e-post: post@sau.se<br />

Omslagbild: Grav A 580, detalj av huvud. Foto: Emma Sjöling.<br />

Allmänt kartmaterial : © Lantmäteriet. Medgivande L2000/478.<br />

Digitala planer: Kristina Jonsson & Anna Onsten-Molander<br />

Faktagranskare: Jonas Wikborg<br />

Språkgranskare: Gunilla Åkeson<br />

Redaktionell bearbetning: Anna Onsten-Molander<br />

Tryck: Kopieringshörnan, Uppsala


INNEHÅLL<br />

Inledning ………………………………….………1<br />

Terräng och topografi 1<br />

Historisk bakgrund 1<br />

Syfte och metod 3<br />

Undersökningsresultat……………….…………6<br />

Schaktbeskrivning 6<br />

Grav A580 10<br />

Murkonstruktioner 11<br />

Konstruktion i norr 12<br />

Kyrkogården 16<br />

Fynd 16<br />

Analyser……………………………………….…18<br />

Osteologisk analys 18<br />

14 C-datering 19<br />

Sammanfattning………………………………..20<br />

Referenser……………………………………….21<br />

Arkiv 22<br />

Muntliga uppgifter 22<br />

Tekniska och administrativa<br />

uppgifter……………………………...………….23<br />

Bilagor……………………………………………24<br />

Bilaga 1. Anläggningstabell 24<br />

Bilaga 2. Fyndtabell 27


Inledning<br />

Under perioden 23 augusti 2004 t o m 27 augusti 2004 genomförde <strong>SAU</strong> (Societas<br />

Archaeologica Upsaliensis) i samarbete med Västmanlands läns museum en arkeologisk<br />

förundersökning av RAÄ 51 inom fastigheten Silvergruvan 1:47, vid Sala gruvkyrkogård, Sala<br />

stadsförsamling, Sala kommun, Västmanland (bilaga 1). Undersökningen utfördes på uppdrag<br />

av Stiftelsen Riksens Clenodium och enligt beslut av Länsstyrelsen i Västmanlands län, Lst dnr<br />

431-6840-04. Anledning var att öka kunskapen om Sala silvergruvas historia och livsvillkoren<br />

för de människor <strong>som</strong> levde och verkade där.<br />

Undersökningen leddes av Anna Onsten-Molander, <strong>SAU</strong>, i samarbete med Kristina Jonsson,<br />

Västmanlands läns museum. Antalet arkeologtimmar i fält uppgick till 80 och maskintiden<br />

uppgick till 40 timmar inklusive igenläggning av schakten. Maskinförare var Leif Ekström.<br />

Osteologiska analyser gjordes i fält av Anne Ingvarsson-Sundström, <strong>SAU</strong>.<br />

Undersökningsrapporten har sammanställts av Anna Onsten-Molander med bidrag av Kristina<br />

Jonsson och Anne Ingvarsson-Sundström.<br />

Undersökning<strong>som</strong>rådet omfattade 2 800 m 2 varav 350 löpmeter schaktades, ca 550 m 2 .<br />

Undersökningen föregicks av en geofysisk prospektering <strong>som</strong> utfördes av Kjell Persson från<br />

utförde Västmanlands läns museum en ny kartering av gruvbyn våren 2001 (Alström &<br />

Egebäck 2002).<br />

Terräng och topografi<br />

Undersökning<strong>som</strong>rådet är beläget väster om riksväg 67, Västeråsvägen, vid infarten till Sala<br />

silvergruva, strax söder om Sala (fig 1). Området ligger på en lätt upphöjd yta, 58-56 m ö h, i<br />

övergången mellan kuperad moränmark och slättområde med glaciallera. Ytan består av slagen<br />

vall. Två gruvhål från 1600-talet finns på området och under de senaste åren har stora<br />

stenhögar placerats invid infartsvägen till gruvområdet. Det finns dessutom en<br />

informationsskylt på området.<br />

Historisk bakgrund<br />

RAÄ 51 är enligt fornlämningsregistret en begravningsplats från 1500- och 1600-talen och<br />

betecknas <strong>som</strong> en kolerakyrkogård. Sala gruvby RAÄ 214, ligger sydväst om<br />

undersökning<strong>som</strong>rådet. RAÄ 214 är ett samlingsnummer för flera olika anläggningar inom<br />

gruvbyområdet och betecknas <strong>som</strong> ”riksintressant miljö”. De skriftliga källor <strong>som</strong> finns om<br />

Sala silvergruva visar att det förekom brytning av silver redan på 1500-talet. Redan vid den<br />

tiden var gruvan helt utbyggd och i drift. Vissa källor antyder att silverbrytning förekom långt<br />

tidigare i bygden, redan på 1200 – 1300-talet (Bergold & Öhnegård 1987, Meurman 2000).<br />

Så tidigt <strong>som</strong> 1516 omnämns en ”Herr Per”, i ett brev. Det omnämns inte helt klart att han var<br />

präst vid gruvan men det är mycket troligt (Frankius 2004). Vidare omnämns 1533 de ”gamla<br />

gruvpastorsägorna”, vilket indikerar att en pastor och sannolikt ett kapell funnits mycket<br />

tidigare. Från år 1541 fanns med säkerhet en kaplan placerad vid Sala gruva och ett kapell. Vid<br />

denna period kan det ha bott uppemot 1 000 skattebetalande personer i gruvbyn (Engelbertsson<br />

1987:15).<br />

1


Figur 1. Utdrag ur gröna kartan 11G NO Västerås med undersökning<strong>som</strong>rådet markerat. Allmänt<br />

kartmaterial © Lantmäteriet. Medgivande L2000/478.<br />

2


Kapellet var i behov av reparation 1581 och planer för en ny byggnad gjordes. Planerna tycks<br />

inte ha blivit utförda trots att det i domkapitlets protokoll från år 1597 står att ”de vid gruvan<br />

boendes, skola ock förhjälpa till kyrkobyggning, efter de ock sitt begravningsrum här hava”.<br />

Vidare finns uppgifter om att det i början av 1600-talet anslagits spannmål samt koppar till<br />

klockgjutning vilket i stället faktiskt tyder på en ny kyrka (Norberg 1978).<br />

Samtidigt skedde en ökning av gruvverksamheten och Karl IX utfärdade stadsprivilegier till<br />

Salberget men han stadsfäste dem aldrig (Frankius 2004). Gruvbyn hade då egen kyrkoherde<br />

sedan 1598. Kyrkan vid Salberget beskrivs i ett inventeringsprotokoll från 1630 <strong>som</strong> byggd av<br />

trä (Bergold & Öhnegård 1987). Dessutom tycks den vara i gott skick vilken kan bero på att<br />

den äldre byggnaden blivit restaurerad (Norberg 1978).<br />

Slutet för församlingen vid gruvan och dess kapell var när Sala stad fick sina stadsprivilegier<br />

1624. Gruvbyns innevånare anmodades att flytta in till staden. Detta tog dock sin tid och först<br />

1628 fattades det beslut om att kyrkoherdetjänsten vid gruvan skulle dras in (Frankius 2004).<br />

Under de år <strong>som</strong> det dröjde innan byggnationen av kyrkan i Sala stad kom igång fungerade<br />

Sala sockenkyrka och gruvkapellet <strong>som</strong> kyrka åt Sala stads invånare. I staden fanns också ett<br />

provisoriskt kapell. Det dröjde till 1635 innan man påbörjade bygget av den nya stenkyrkan i<br />

staden (Norberg 1978). Enligt noteringar från tidigt 1800-tal ska gruvkapellet ha rivits år 1634,<br />

men det finns motstridiga uppgifter <strong>som</strong> tyder på att det fortfarande var i bruk under hela detta<br />

år. 1638 omtalas att spån förts från gruvkapellet till kyrkoherden. Om detta syftar på takspån<br />

kan det indikera att kapellet då höll på att rivas (Frankius 2004:11).<br />

Det har inte kunnat klarläggas var kapellet i gruvbyn var beläget. Det förefaller dock möjligt<br />

att det låg på eller intill begravningsplatsen belägen vid avtagsvägen till gruvbyn från<br />

landsvägen mellan Sala och Västerås. Begravningsplatsen omtalas i ett gruvtingsprotokoll från<br />

1686, då major Ehrling fick tillstånd att bränna efter malm på ”gamla kyrkogården”. Redan 20<br />

år tidigare hade det gjorts försök, men man hade då funnit så många lik att arbetet stoppades<br />

(Jansson 1963, Bergold & Öhnegård 1987).<br />

Begravningsplatsen har uppenbarligen använts under en längre period. Vad <strong>som</strong> dock inte är<br />

känt, är under vilka tidsperioder <strong>som</strong> begravningsplatsen har varit i bruk. Troligt är också att<br />

gruvans invånare kan ha begravts på olika kyrkogårdar, en av dem är vid sockenkyrkan.<br />

Dessutom är det inte omöjligt att det finns ytterligare en begravningsplats inom gruvområdet.<br />

Arkeologiska undersökningar i forskningssyfte har utförts vid flera tillfällen i Sala gruvby,<br />

både på 1950-talet och på 1980-talet (Nordahl 1958, Bergold & Öhnegård 1987). Vid<br />

utgrävningarna på 1950-talet gjorde amanuens Else Nordahl fynd av skelett samt rester av<br />

kistor på begravningsplatsen (Fornminnesregistret och muntlig uppgift, Else Nordahl).<br />

Syfte och metod<br />

Med anledning av Stiftelsen Riksens Clenodiums strävan att öka kunskapen om Sala<br />

silvergruvas historia har denna förundersökning skett vid Sala gruvkyrkogård.<br />

Förundersökningens syfte var att fastställa begravningsplatsens omfattning, placering och<br />

utseende samt att undersöka om lämningar efter gruvbyns kapell fanns inom<br />

undersökning<strong>som</strong>rådet. Detta för att bidra till en mer komplett bilagad av Sala silvergruvas<br />

historia och dess fysiska miljö.<br />

3


Syftet var också att klargöra gravtätheten och skelettens bevarandegrad. Dessutom fanns en<br />

förhoppning om att det osteologiska materialet skulle kunna utöka kunskapen om befolkningen<br />

i Sala gruvby. Vidare syftade förundersökningen till att om möjligt kunna se stratigrafin på<br />

begravningsplatsen och att kunna verifiera den geofysiska prospekteringen <strong>som</strong> genomfördes i<br />

april 2003 (Persson 2003).<br />

Sammanfattningsvis skulle förundersökningen av RAÄ 51 ge svar på frågor om<br />

begravningsplatsens utbredning, gravarnas belägenhet och bevarandegrad samt om det finns<br />

rester efter husgrund och murar och om så är fallet deras karaktär.<br />

Undersökningsytan var vid början av utgrävningen bevuxen av slagen vall. På området upptogs<br />

23 schakt med grävskopa (fig 2). Dessa schakt placerades för att i största mån fånga upp de<br />

eventuella rester från murar eller diken <strong>som</strong> har avgränsat begravningsplatsen. Matjorden<br />

banades av lagervis med grävmaskinen. De anläggningar <strong>som</strong> framkom rensades fram,<br />

undersöktes i plan och mättes in med totalstation (fig 3). Endast en grav och ett stolphål<br />

grävdes och undersöktes. Sammanlagt framkom 103 synliga gravar, ett stolphål, 14<br />

stenmurar/stenrader, delar av ett kulturlager, rester efter en äldre väg med tillhörande dike, tre<br />

recenta störningar och fem oidentifierade mörkfärgningar.<br />

Figur 2. Översiktsplan av förundersökningsschakten vid Sala gruvkyrkogård, RAÄ 51, Västmanland. Röd färg i<br />

schakten markerar gravar och grå färg markerar stenar.<br />

4


Redan vid den geofysiska prospekteringen fanns indikationer om att det fanns stensamlingar på<br />

platsen. I det sydöstra hörnet av undersökningsytan grävdes flera smala schakt för att försöka<br />

fastställa karaktären av den eventuella stengrund <strong>som</strong> framkom. Schakten syftade till att<br />

försöka fastställa vad stenraderna representerade.<br />

Schakt togs upp längst områdets sydvästra ytterkant för att kunna återfinna de diken eller<br />

stenar, vilka den geofysiska prospekteringen påvisade (Persson 2003). För övrigt grävdes<br />

schakt i både de västra likväl <strong>som</strong> de östra ytterområdena för att klart fastställa<br />

begravningsplatsens utbredning. Även längst i norr togs två schakt upp för att med säkerhet<br />

fastställa begravningsplatsens utbredning.<br />

Figur 3. Kristina Jonsson mäter med totalstationen samtidigt <strong>som</strong> Anna Onsten-Molander schaktar med<br />

grävmaskin. Foto: Emma Sjöling.<br />

Ett längre schakt i nord-sydlig riktning var planerat, detta blev inte nödvändigt då de schakt<br />

<strong>som</strong> dittills hade grävts var fullt tillräckliga för att se hur tätt gravarna var placerade samt att<br />

lokalisera områden med hög begravningsfrekvens.<br />

Ursprungligen planerades också att lägga ett profilsnitt invid de påträffade gravarna för att<br />

fastställa stratigrafin. Detta genomfördes inte då det framkom att vissa gravar var grävda i<br />

varandra och att det även påträffades gravar med synliga delar av skelettet mycket ytligt. Allt<br />

detta tyder på att det partivis på undersökning<strong>som</strong>rådet tycks förekomma åtminstone två nivåer<br />

med gravar. Osteologiska analyser gjorde i fält och det påträffade benmaterialet kunde delvis<br />

dokumenteras och analyseras på plats.<br />

5


De arkeologiska lämningar <strong>som</strong> framkom mättes in digitalt i plan och överfördes till<br />

dokumentationssystemet Intrasis. Därefter bearbetades materialet i GIS-miljö (ArcView).<br />

Dessutom mättes fynd och prover in digitalt. Anläggningar, fynd och prover registrerades<br />

fortlöpande i Intrasis och behandlades vidare i ArcView. Vidare dokumenterades och<br />

fotograferades de framkomna arkeologiska lämningarna kontinuerligt.<br />

Undersökningsresultat<br />

Vid den arkeologiska förundersökningen av RAÄ 51 grävdes 23 schakt och i dem framkom<br />

spår av en begravningsplats i form av rikligt med gravar (fig 2). Totalt framkom 103 synliga<br />

gravar i plan varav flertalet var orienterade i en i huvudsak öst-västlig riktning. Vissa av<br />

gravarnas <strong>ned</strong>grävningskanter och spår av fyllningar var så svaga att det nästan var omöjligt att<br />

se. Detta fenomen beror förmodligen på att graven grävdes och fylldes igen vid ett och samma<br />

skede. Följden blev att fyllningen i graven är av samma karaktär <strong>som</strong> den omkringliggande<br />

leran. I enstaka fall hade matjord, kol/sot, sand eller bränd lera blandats i gravfyllningen och<br />

<strong>ned</strong>grävningarna var då lättare att urskilja. En av dessa gravar, A580, grävdes fram för att<br />

dokumenteras och analyseras (fig 4).<br />

Förutom gravarna påträffades flera rester av stenrader. Dessa rader var belägna på flera platser<br />

inom undersökning<strong>som</strong>rådet. Vissa av stenraderna tycks ingå i konstruktioner och vissa är<br />

svåra att knyta till sin kontext. Dessutom framkom ett stolphål, delar av ett kulturlager, en äldre<br />

väg med tillhörande dike, recenta störningar och några oidentifierade mörkfärgningar.<br />

Matjorden <strong>som</strong> täckte området bestod av grå humös lera och undergrunden kunde variera något<br />

över området men bestod främst av gråljusbrun lera.<br />

Schaktbeskrivning<br />

Schakt 1<br />

Schaktet togs upp i öst-västlig riktning för att försöka fånga upp eventuell yttre begränsning av<br />

kyrkogården. Matjorden var ca 0,30 m tjock och schaktet gick ner ca 0,22 m i leran. En tydlig<br />

stenrad framkom mot väster, lagd av bergartssten och dolomit. En grav öster om muren syntes<br />

<strong>som</strong> en humös mörkfärgning mot leran och i fyllningen fanns järnfärgade stenar. Väster om<br />

muren var matjorden tjockare och innehöll grus, sten och varpstenar, <strong>som</strong> förmodligen härrör<br />

från byggnationen av Västeråsvägen på 1970-talet, eller möjligen rester från den gamla vägen.<br />

Schakt 2<br />

Schaktet drogs i nordväst-sydostlig riktning för att avgränsa området och för att finna<br />

eventuella gravar. En grav påträffades, den syntes <strong>som</strong> en rektangulär mörkfärgning mot leran.<br />

I den västra ändan av schaktet framkom flera större stenar <strong>som</strong> eventuellt kan vara murrester<br />

eller rester från när vägen i väster byggdes. I östra delen framkom en mörkfärgning i sydnordlig<br />

riktning <strong>som</strong> kan komma från ett stenlyft.<br />

Schakt 3<br />

Schaktet drogs i nordväst-sydostlig riktning. Det framkom 11 gravar i schaktet, varav en låg i<br />

nord-sydlig riktning och de övriga i öst-västlig riktning. Ungefär i mitten av schaktet framkom<br />

varpsten <strong>som</strong> kan härstamma från brottet i öster invid Västeråsvägen. Stenarna tycks inte vara<br />

lagda till en mur utan snarare uppkastade och utdragna, framför allt mot öster.<br />

Matjordstjockleken varierade i schaktet vilket också tyder på att det är påförda varpsten i ytan.<br />

Öster om varpstenen var matjorden ca 0,10 m tjock, dessutom framkom ett lager med ca 0,30<br />

6


m tjock varpsten. Schaktet gick ner ca 0,20 m i den gulbeigeröda leran. Väster om varpstenarna<br />

var matjorden ca 0,24 m tjock och schaktet gick här ner ca 0,20 m i leran.<br />

Schakt 4<br />

Schaktet drogs i nordväst-sydostlig riktning och innehöll åtta gravar <strong>som</strong> alla låg i öst-västlig<br />

riktning. I den västra ändan framkom tre större stenar <strong>som</strong> möjligen kan ha tillhört resterna<br />

efter en mur <strong>som</strong> har skadats i senare tid, av <strong>ned</strong>sättandet av ett metallspjut till förstärkning av<br />

telestolpe eller liknande. Matjorden var ca 0,18 m tjock och schaktet gick ner ca 0,18 m i den<br />

gulbrunbeiga leran.<br />

Schakt 5<br />

Schaktet drogs i nordväst-sydostlig riktning och utökades något i sydost för att få fram en<br />

tydlig och ensamliggande grav, A580. I schaktet framkom nio gravar där de flesta låg i östvästlig<br />

riktning förutom två <strong>som</strong> låg mer i nordväst-sydostlig riktning. Dessa gravar var mycket<br />

tydliga/mörka mot den gulbrunflammiga leran. Matjorden var ca 0,30 m tjock och schaktet var<br />

<strong>ned</strong>grävt ca 0,15 m i leran. Längst i väster framkom större stenar <strong>som</strong> kan härröra från en mur<br />

samt eventuell rest från en vägbank.<br />

Schakt 6<br />

Schaktet drogs i öst-västlig riktning. Matjorden var ca 0,20 m tjock och schaktet var <strong>ned</strong>grävt<br />

ca 0,10 m i den gulbrunröda leran. Nio gravar framkom i schaktet och alla låg i öst-västlig<br />

riktning förutom en längst i öster <strong>som</strong> låg sydsydväst-nordnordostlig riktning. Flera av<br />

gravarna var betydligt mörkare i plan än gravarna i de andra schakten. I den västra delen<br />

framkom vid schaktning delar av ett barnkranie, kraniet framrensades och togs upp. Även<br />

djurben påträffades i schaktet. I den östra delen framkom stenar <strong>som</strong> eventuellt kan ligga i rad i<br />

nord-sydlig riktning och möjligen höra samman med stenraden i schakt 20 i norr.<br />

Schakt 7<br />

Schaktet drogs i nordnordvästlig-sydsydvästlig riktning. Matjordstjockleken varierade inom<br />

schaktet mellan 0,10 och 0,30 m. Längst i väster framkom stenar <strong>som</strong> troligen var varprester<br />

från brottet strax nordöst om schaktet. Den tredje stensamlingen från väster vara en tydlig, väl<br />

lagd stenrad av bergartsstenar och dolomitstenar, <strong>som</strong> tyvärr blev skadad vid schaktningen.<br />

Stenraden hade en tydlig utsida mot väster och en insida mot öster. Dessutom fanns ytterligare<br />

en rad med stenar längst i öster i förlängningen av schakt 7 <strong>som</strong> övergick till schakt 12.<br />

Denna stenrad var också lagd med dolomitstenar och bergartssten, insidan var mot väster och<br />

utsida av raden var mot öster. Mellan dessa stenrader fanns ett ca 0,20-0,30 m tjockt gruslager<br />

<strong>som</strong> inte tycks vara naturligt utan ett av människa påfört (muntlig uppgift Magnus Hellqvist).<br />

Under det påförda gruslagret fanns ett ca 0,16 m tjockt lager av brunröd-beige lera med sot och<br />

kol. Två gravar framkom under gruslagret mellan stenraderna, den ena låg i nordväst-sydostlig<br />

riktning och den andra i nord-sydlig riktning.<br />

Schakt 8<br />

Schaktet drogs i öst-västlig riktning för att i största möjliga mån fånga upp den i tidigare schakt<br />

påträffade stenraderna. Längst i väster framkom en tydligt lagd stenrad <strong>som</strong> mätte ca 0,15-0,40<br />

m. Både bergartssten och dolomitsten förekom i den. Stenraden hade en tydlig utsida mot<br />

väster och en insida mot öster. I den östra delen framkom ytterligare en rad stenar med en<br />

tydlig insida mot väster och utsida mot öster, raden svängde dessutom av upp mot väster. I det<br />

nordöstra hörnet låg en 1,0 m i diameter stor sten av bergartskaraktär. Stenarna i den östra<br />

raden var ca 0,20-0,80 m stora. Invid stenraden framkom glas av fönsterglaskaraktär <strong>som</strong> tycks<br />

vara angripet av glassjuka, F18-19.<br />

7


Mellan stenraderna fanns ett 0,20 m tjock gruslager av samma karaktär <strong>som</strong> i schakt 7. Under<br />

gruset mitt emellan stenraderna framkom ett stort stycke dolomitsten. Matjordslagret var ca<br />

0,20 m tjockt och schaktet gick ner ca 0,13 m i leran. Öster om den östra muren påträffades två<br />

eventuella recenta störningar. Den längst i öster innehöll ett modernt stålspjut av samma<br />

modell <strong>som</strong> det spjut <strong>som</strong> framkom i schakt 4.<br />

Schakt 9<br />

Schaktet drogs i nord-sydlig riktning. I schaktet fanns ett stort avfallslager <strong>som</strong> innehöll allt<br />

från plastflaskor i toppen till tegel och slagg i botten. Mycket sot, kol och recent avfall fanns<br />

blandat med äldre avfall i den humösa gråsvarta lera. Lager A195 kan vara ett<br />

kulturlager/avfallslager blandat från flera tidsperioder.<br />

Schakt 10<br />

Schaktet drogs i nord-sydlig riktning. Även detta schakt innehöll det avfallslager, A195, <strong>som</strong><br />

påträffades i schakt 9. Här framkom även taggtrådsskrot, aftersand, sot, kol och annat recent<br />

avfall. After är en avfallsprodukt <strong>som</strong> återstår efter att det krossade berget har vaskats efter<br />

silver (Engelbertsson 2003:32). Schaktet grävdes ej ner i botten då det förefall vara av samma<br />

karaktär <strong>som</strong> schakt 9. Schaktning avbröts vid 0,30 m djup. Matjorden var ca 0,10 m tjock.<br />

Schakt 11<br />

Schaktet drogs i öst-västlig riktning. Det togs upp för att försöka finna ytterligare stenrader.<br />

Det framkom en väl lagd stenrad i vinkel, vilken bildade ett hörn. Det gick att se en utsida mot<br />

norr och öster och en insida mot väster och söder. Innanför muren framkom åter det grus- och<br />

sandlager <strong>som</strong> tidigare påträffats i schakt 7, 8 och 21. Vid rensning av raden påträffades slagg.<br />

Utanför stenraden framkom endast lera och inget grus. Hörnstenen i bergart var ca 0,90 m i<br />

diameter och övriga stenar var ca 0,40 m i diameter. Matjorden var ca 0,20 m tjock och<br />

schaktet gick ner ca 0,13 m i leran. Inga gravar var synliga i schaktet utanför muren.<br />

Schakt 12<br />

Schaktet drogs i nordnordvästlig-sydsydvästlig riktning. Det var en förlängning av schakt 7 i<br />

den östra delen. Fyra gravar framkom mellan den i väster liggande stenraden och den i öster<br />

liggande vägen med tillhörande dike. Vid schaktningen påträffades ben från människa i<br />

schaktet och i ytan av diket hittades djurben. Matjorden var ca 0,20 m tjockt och schaktet gick<br />

ca 0,10 m ner i leran.<br />

Schakt 13<br />

Schaktet drog i nordväst-sydostlig riktning och innehöll tre gravar. Längst i öster framkom den<br />

gamla vägrenen med ett intilliggande dike. Matjorden var ca 0,25 m tjock och schaktet gick ner<br />

ca 0,15 m i leran. Lagret i diket bestod av humös gråbrun lera med kol, sot, ben och tegel.<br />

Lagret var tydligt kulturinblandat. Gravarna sträckte sig hela vägen fram till diket. Det var<br />

svårt att urskilja enskilda gravar invid diket vid schaktningstillfället i plan. I det yttre hörnet<br />

mot väster framkom ett stolphål ca 0,28 m i diameter. Anläggningen, A2363, grävdes ut från<br />

norr och i profilen visade sig ett U-format stolphål <strong>som</strong> var 0,21 m djupt och innehöll en<br />

gråbrun melerad lera med sot och ben.<br />

Schakt 14<br />

Schaktet drogs i öst-västlig riktning och nio gravar blev synliga. Längst i öster syntes åter den<br />

gamla vägrenen med intilliggande dike. Lagret i diket var av samma karaktär <strong>som</strong> i schakt 13.<br />

I öster tycks detta dike och vägen vara en begränsning av begravningsplatsen men det går inte<br />

8


att med säkerhet utesluta att den kan fortsätta öster om Västeråsvägen. Matjorden var ca 0,20 m<br />

tjock och schaktet gick ner ca 0,10 m i leran.<br />

Schakt 15<br />

Schaktet drogs i nordnordväst-sydsydostlig riktning så långt ut mot den nuvarande vägrenen<br />

<strong>som</strong> möjligt. Nio gravar blev synliga i schaktet och de låg väl spridda i hela schaktet ända ut<br />

till en större sten i den östligaste delen. Flera av gravarna hade en yttre mörkfärgad gräns <strong>som</strong><br />

syntes mycket tydligt och i två av gravarna hade sand blandats ner i fyllningen. En av gravarna<br />

var mycket grund och kraniet syntes i ytan vid framschaktningen. Graven lämnades orörd och<br />

inget av kraniet tillvaratogs. Den större stenen i öster kan eventuellt vara en yttre begränsning<br />

av kyrkogården i denna del av undersökning<strong>som</strong>rådet. Matjorden var ca 0,17 m tjock och<br />

schaktet gick ner ca 0,16 m i leran.<br />

Schakt 16<br />

Schaktet drogs i nordnordväst-sydsydostlig riktning för att om möjligt fånga upp så många<br />

gravar <strong>som</strong> möjligt. Matjordslagret var ca 0,15 m tjockt och schaktet gick ner ca 0,10 m i leran.<br />

Ca 18 gravar var synliga och flera tycks vara grävda i och genom varandra. Flera ben hittades<br />

ytligt mitt i schaktet, direkt under matjorden, varför det inte schaktades djupare på detta ställe.<br />

Från början förmodades det vara ett lager men mer troligt är att flera olika gravar är grävda<br />

igenom varandra (jmf schakt 17). Benen kom från människa och mättes in och tillvaratogs.<br />

Schakt 17<br />

Schaktet drogs i nordnordväst-sydsydostlig riktning och minst elva gravar blev synliga. De<br />

tydliga gravarna låg i den något högre belägna delen i väster. I öster sluttade marken något och<br />

en större oregelbunden, något kantig mörkfärgning framkom. Denna mörkfärgning kan vara<br />

fler gravar <strong>som</strong> har grävts <strong>ned</strong> tätt intill varandra. Det är också troligt att de har grävts igenom<br />

varandra (jfr schakt 16).<br />

Matjorden var ca 0,20 m tjock och i den östligaste delen över den ovan nämnda större<br />

mörkfärgningen framkom ett ca 0,20 m tjockt lager gråbrun lera med inslag av grus, sten och<br />

varpsten. Detta tycks vara rester från det intilliggande brottet i norr. Eventuell kan det ha<br />

hamnat här vid transport mellan brottet och det i söder liggande varpupplaget. Väster ut över<br />

gravarna var matjorden ca 0,20 m tjock och schaktet gick ner ca 0,25 m i leran. Längst i väster<br />

var matjorden endast 0,10 m tjock och gravarna var synliga redan 0,10 m ner i leran.<br />

Schakt 18<br />

Schaktet drogs i sydsydväst-nordnordostlig riktning och innehöll fyra gravar. Matjorden var ca<br />

0,15 m tjock och schaktet gick ner ca 0,10 m i leran.<br />

Schakt 19<br />

Schaktet drogs i sydsydväst-nordnordostlig riktning för att om möjligen fånga upp den sydliga<br />

begränsningen av gravområdet. Längst i söder påträffades något <strong>som</strong> förmodligen är en grav.<br />

Öster om graven framkom stenar <strong>som</strong> eventuellt kan vara en murrest. Det är dock svårt att<br />

bedöma om det är rester från kyrkogårdsmuren. Stenarna var inte tydligt lagda vilket möjligen<br />

kan bero på att de har blivit störda. Matjorden var ca 0,15 m tjock och schaktet gick ner ca 0,15<br />

m i leran. Om stenresterna är från muren, sträcker den sig i så fall söder ut, in under den i<br />

senare år ditlagda och konstgjorda varphögen.<br />

Schakt 20<br />

Schaktet drog i nordväst-sydostlig riktning parallellt med schakt 7 för att tydliggöra de<br />

stenrader <strong>som</strong> påträffades i det schaktet. I schakt 20 framkom tre synliga gravar och en rad<br />

9


stenar av samma karaktär <strong>som</strong> i schakt 7. Stenradens västra sida tycks vara en utsida och mot<br />

öster syntes en insida. Innanför den framkom samma gruslager <strong>som</strong> i schakt 7 och schakt 8.<br />

Matjorden var ca 0,15 m tjock och schaktet var ca 0,15 m nergrävt i leran. I schaktet invid<br />

stenraden A197 framkom rester från skalltak av människa.<br />

Schakt 21<br />

Schaktet togs upp i nord-sydlig riktning för att försöka finna ytterligare rester av de stenrader<br />

<strong>som</strong> påvisats i schakt 6, 7, 8, 11, 12 och 20. Här framkom en vinklad stenrad av bergartssten.<br />

Vid stenradens västra yttre sida framkom fönsterglas av samma karaktär <strong>som</strong> i schakt 8. Också<br />

ett stolphål, A2363, påträffades invid den västra sidan. Ytterligare mörkfärgningar avtecknade<br />

sig i leran invid stenraderna i den nordvästra delen men det gick inte att avgöra om det var<br />

gravar eller inte. Matjorden var endast ca 0,10 m tjock och schaktet gick ner ca 0,15 m i leran.<br />

Schakt 22<br />

Schaktet drogs i öst-västlig riktning med en något mindre skopa, endast 1,05 m bred.<br />

Matjordslagret var ca 0,10 m tjockt. En eventuell rest från en stenmur framkom i söder, väster<br />

och norr. Stenmuren var uppbyggd med större och mindre varpstenar ca 0,10 till 0,50 m i<br />

diameter stora. Varpstenarna kommer förmodligen från brytningen vid de brott <strong>som</strong> finns inom<br />

undersökningsytan. Muren var ca 0,45-0,50 m hög. I den södra delen visade sig muren vara<br />

bäst bevarad. I väster var stenarna sämre lagda, förmodligen har muren störts. I norr var muren<br />

något mer tydlig. I sydväst framkom en hög av varpsten av större modell, ca 0,30 m i diameter.<br />

Innanför muren låg stora mängder varpsten. Under stenmassorna framkom sot och kol i botten<br />

i leran. Innanför stenmuren i botten under varpstenen låg det ett rödaktigt grusigt lager <strong>som</strong><br />

möjligen kan var aftersand (se schakt 10). Glas, en blyknapp, keramik, spik och bränd lera<br />

framkom vid rensning av muren (se bilaga 2).<br />

Schakt 23<br />

Schaktet drogs i noröst-sydvästlig riktning parallellt med riksväg 67, Västeråsvägen, för att<br />

kunna finna ytterligare resterna av stenmuren <strong>som</strong> framkom i schakt 22. Området var mycket<br />

stört, vilket möjligen inträffade vid byggnationen av den nya Västeråsvägen. Detta gör det<br />

svårt att se avslutet på muren och varpstenshögen i den östera delen av schaktet. I leran under<br />

varpstenen framkom det mycket sot och kol. Matjorden var ca 0,10 m tjock.<br />

Grav A580<br />

Graven påträffades i den östra delen av schakt 5. Graven framkom <strong>som</strong> en något mörkare<br />

rektangulär färgning mot den annars gulbrun-flammiga leran. I plan var den jämnt rektangulär,<br />

d v s lika bred i öster <strong>som</strong> i norr. I plan var <strong>ned</strong>grävningen från början ca 2,0 m lång och ca<br />

0,65 m bred. Nedgrävningens storlek minskade allt efter<strong>som</strong> längre ner i leran. Det slutliga<br />

måttet på <strong>ned</strong>grävningen var kistans storlek. Matjorden var över graven ca 0,20 m tjock och<br />

skelettet i sin träkista var <strong>ned</strong>grävt 1,0 m under matjorden. Den döde låg med huvudet i väster<br />

och fötterna i öster. Händerna var korsade över bålen. I fotändan framkom fyra järnspikar, F10,<br />

av olika storlek och vid bäckenet påträffades ett järnföremål <strong>som</strong> möjligen kan vara ett<br />

kisthandtag, F9 (fig 5).<br />

10


Figur 4. Skelettet i A580. Foto: Emma Sjöling.<br />

Den rombiska träkistan var något smalare i fotändan, 0,33 m, och något bredare vid<br />

bröstpartiet, 0,50 m, varav den åter smalnade av vid huvudet, 0,30 m. Kistan bör ha varit minst<br />

0,20 m djup med trälock. Det är en något senare typ av kista, och förekommer under 1600-<br />

1700-tal och har påträffats bl a vid arkeologiska undersökningar i Surahammar och<br />

Kristinehamn (Jonsson & Nordström 2003, Stibéus 1998).<br />

Figur 5. Järnhandtag, F10, från grav A580. Foto: Anne Ingvarsson-Sundström.<br />

Murkonstruktioner<br />

Förutom gravarna påträffades flera rester av stenrader och stenmurar. Dessa rester var belägna<br />

på flera platser inom undersökning<strong>som</strong>rådet. Vissa av dem tycks ingå i konstruktioner och<br />

vissa var svåra att knyta till någon kontext. I schakten framgick att det i<br />

undersökning<strong>som</strong>rådets västra del tycks sträcka sig en stenmur i nordsydlig riktning, parallellt<br />

med nuvarande väg. Muren tenderar att svänga av mot öster i söder. Detta kan möjligen vara<br />

rester av kyrkogårdsmuren i väster.<br />

11


Figur 6. Del av stenmur i schakt 22 mot norr. Foto: Anna Onsten-Molander.<br />

I den östra delen tycks en stenmur saknas, där framkom ett äldre dike med tillhörande väg <strong>som</strong><br />

med stor sannolikhet kan vara kyrkogårdens östliga begränsning. I söder var det svårare att<br />

hitta eventuella murrester då det ej gick att schakta på grund av sentida aktiviteter. I norr tycks<br />

själva begravningsytan vara begränsad av de olika stenraderna <strong>som</strong> påträffades i<br />

undersökningsschakten (se Konstruktion i norr).<br />

I schakt 22 och schakt 23 framkom flera stenmurar <strong>som</strong> skiljer sig från de <strong>som</strong> framkom i de<br />

övriga schakten (fig 6). Stenmurarna i schakt 22 och 23 kan ha varit rester från en eventuell<br />

byggnad, t ex ett klocktorn. Murarna kan också blivit konstruerade <strong>som</strong> upplag för varpstenen<br />

<strong>som</strong> bröts inom området i slutet av 1600-talet.<br />

Konstruktion i norr<br />

I det nordligaste partiet av undersökningsytan påträffades <strong>som</strong> ovan nämnts ett antal lagda<br />

stenrader (för schaktnummer se plan fig 2). Längst i norr, i schakt 8, fanns två parallella rader i<br />

nord-sydlig riktning över schaktet. Schaktet utvidgades norrut längs den östligaste stenraden<br />

fram till att ett hörn framkom, där raden vek av i rät vinkel mot väst. Den västra stenraden<br />

kunde följas söderut i schakt 21, och även där påträffades ett hörn där stenraden vek av i rät<br />

vinkel västerut. På samma nivå i väst-östlig riktning fanns en stenrad i schakt 11, med ett hörn i<br />

vinkel <strong>ned</strong> mot söder. Slutligen fanns stenrader i nord-sydlig riktning i schakten 7 och 20, vilka<br />

låg längs samma linje <strong>som</strong> den nord-sydligt löpande raden i den västra delen av schakt 8.<br />

Stenraderna var omsorgsfullt lagda och bestod av 0,15-0,4 m stora naturstenar i ett eller två<br />

skift. I samtliga påträffade hörn låg större stenar, ca 1,0 m stora (fig 7). Stenraderna utgör<br />

sannolikt syllstensgrunder till en eller flera byggnader. En uppfattning om vad <strong>som</strong> var in- och<br />

utsidor av grunderna kunde uttolkas dels med hjälp av det på insidan förekommande gruslagret<br />

<strong>som</strong> fanns i samtliga schakt med stenrader, dels genom att stenarna var lagda med slätsidorna<br />

(godytan) inåt mot detta lager (fig 8). Huruvida gruslagret har påförts efter att<br />

byggnaden/byggnaderna raserades eller om det utgör ett sättlager från uppförandet kunde inte<br />

avgöras vid denna mindre undersökning, då syftet framför allt var att avgränsa fornlämningens<br />

utbredning och karaktär.<br />

12


Figur 7. Hörn i stenrad A2261 i schakt 11, mot söder. Foto: Kristina Jonsson.<br />

Vad är det då för byggnad eller byggnader <strong>som</strong> har stått på platsen? Stenraderna förefaller<br />

onekligen att ligga i linje med varandra både längs en nord-sydlig och längs en väst-östlig axel,<br />

men det finns ändå svårigheter med att binda samman dem till en enda sammanhängande<br />

byggnad. De nordligaste delarna <strong>som</strong> syns i schakt 8, 11 och 21 torde dock – med tanke på<br />

hörnens vinklar och gruslagrets utbredning – ha ingått i samma konstruktion. Den form <strong>som</strong> då<br />

framträder visar den norra väggen och det nordöstra hörnet av en byggnad, med en smalare<br />

kvadratisk utbyggnad i norr. De södra delarna är dock mer besvärliga: dels påträffades inga<br />

hörn vid undersökningen, dels är risken större att ytan där har störts i samband med<br />

upptagandet av stenbrottet <strong>som</strong> ligger mitt i konstruktionen. De nord-sydligt löpande<br />

stenraderna ligger dock nästan exakt i linje med dem längst i norr (den kvadratiska<br />

utbyggnaden), och det påförda gruslagret finns även i dessa delar. Binder man samman<br />

stenraderna med delarna i norr får man en korsformig byggnad, med osäker utbredning i väster<br />

och söder (fig 9). Kan det vara gruvbyns kapell?<br />

Det <strong>som</strong> talar för tolkningen är dess planform och att man svårligen, med tanke på<br />

syllstensgrundernas in- och utsidor och det gruslager <strong>som</strong> fyller insidan, kan härleda<br />

lämningarna till flera byggnader liggande invid varandra. Man får i så fall en rektangulär<br />

byggnad med en mindre utbyggnad i norr, <strong>som</strong> redan det blir misstänkt likt en kyrka, samt en<br />

mindre fristående byggnad i söder. Vad <strong>som</strong> ytterligare talar för kapelltolkningen är att<br />

byggnaden faktiskt ligger på en kristen begravningsplats, i rak väst-östlig riktning.<br />

13


Figur 8. Stenrad A953 schakt 8 mot norr. Foto: Anna Onsten-Molander.<br />

Det <strong>som</strong> talar emot tolkningen är byggnadens dimensioner: dess längd uppgår till 27 meter<br />

vilket gör det till en mycket stor kyrka med medeltida mått mätt. Korsformiga kyrkor med lika<br />

breda och långa armar i norr och söder är också vanligen en senare företeelse (se <strong>ned</strong>an). De<br />

medeltida kyrkorna hade ofta sakristia i norr och vapenhus i söder, men dessa brukade vara av<br />

mindre dimensioner än långhuset. Ett problem i detta sammanhang är att vi inte vet när det<br />

första gruvkapellet skall ha uppförts, och inte heller om det har byggts om eller flyttats.<br />

Möjligheten finns att ett kapell uppfördes redan under 1300-talet, och att det <strong>som</strong> omtalas på<br />

1500-talet inte är samma byggnad.<br />

Medeltida timrade träkyrkor var ofta små, vilket till stor del hade praktiska orsaker. Man ville<br />

helst inte behöva skarva trästockarna, och då maximilängden på en furustock låg kring ca 10 m<br />

var kyrkans långhus sällan längre än så (Ullén 1983:234ff; Lagerlöf 1985:244). Till denna<br />

längd tillkom i många fall ett smalare kor i öster, samt sakristia i norr och vapenhus i söder (i<br />

vissa fall tillbyggda under senare tid). Kyrkor av denna plantyp och dimension uppfördes även<br />

långt in i 1600-talet (Lagerlöf 1985:241). Timmerkyrkornas grund bestod av en låg och smal<br />

stengrund i kallmur, normalt bestående av endast ett eller två skift av marksten med större<br />

stenar i byggnadens hörn. Murbruk användes troligen inte under medeltid, i de fall det<br />

förekommer handlar det om sekundära tillägg. (Ullén 1983:234; Lagerlöf 1985:244).<br />

14


Figur 9. Syllstensraderna i den norra delen av kyrkogården. De streckade linjerna visar den hypotetiska<br />

utbredningen av den eventuella kyrkgrunden. Plan: Kristina Jonsson.<br />

Successivt byggdes dock kyrkorna allt större, i takt med ökande befolkningstillväxt och<br />

förbättrad byggnadsteknik. Vid en genomgång av de två volymer <strong>som</strong> finns utgivna i serien<br />

Medeltida träkyrkor, vilka behandlar kyrkorna i Västergötland, Värmland, Närke, Småland och<br />

delar av Östergötland, kan man se att det inte var ovanligt att kyrkorna där under senmedeltid<br />

och 1600-tal uppnådde en storlek på 20-25 meters längd och 7-10 m bredd. I många fall<br />

handlar det då om äldre medeltida kyrkor med smalare kor i öster <strong>som</strong> sedermera byggts ut på<br />

längden till större salkyrkor. Breda korsarmar mot norr och söder, vilka ger kyrkan en mer eller<br />

mindre korsformig plan, förefaller dock ha varit vanligast från 1700-talet och framåt. (Ullén<br />

1983, Lagerlöf 1985).<br />

Om syllstensgrunderna i den norra delen av begravningsplatsen vid Sala gruvby hör till en<br />

kyrkobyggnad så torde den vara eftermedeltida med tanke på dess storlek och planform.<br />

Kanske byggde man verkligen en ny kyrka under tidigt 1600-tal, men i trä istället för sten (jfr<br />

ovan under Historisk bakgrund). Dock kan det inte ha skett före år 1605, då det finns en<br />

skrivelse från detta år där kung Karl IX påtalar att en stenkyrka borde uppföras vid gruvbyn<br />

(Frankius 2004:8). Alternativt renoverades och byggdes den gamla kyrkan ut. Från 1613-1615<br />

finns noteringar om anslag till ”kyrkans förbyggning” (ibid). I kyrkobeskrivningen från 1630<br />

beskrivs kyrkan <strong>som</strong> varande byggd av trä, den hade sakristia, vapenhus och kor, väggar<br />

”godhe korswijs” och med en pelare stående ”mitt i kyrkian” (ibid, 23f). Mittpelaren kan<br />

15


mycket väl indikera en korsformig kyrkobyggnad. En annan möjlighet är att man påbörjade ett<br />

nytt bygge i början av 1600-talet, lade ut den tilltänkta grunden, men sedan aldrig slutförde<br />

byggnationen.<br />

Förekomsten av gravar inne i den eventuella kapellgrunden (i den eventuell södra<br />

korsarmen/vapenhuset) är ytterligare en indikation på att byggnaden kan vara sekundär i<br />

förhållande till gravplatsens ålder (fig 9). Visserligen skedde begravningar ibland även inne i<br />

kyrkorna, framför allt under senare delen av medeltiden (jfr Andrén 2000:20), men de två<br />

gravarnas avvikande orientering tyder på att de snarare tillhör en äldre (eller senare?)<br />

användningsfas av kyrkogården. Gravarna på utsidan av grunden ligger dock i öst-västlig<br />

riktning, förutom en direkt söder om den hypotetiska utbredningen av den södra korsarmen.<br />

Stenraden <strong>som</strong> fortsätter söderut i schakt 6 skulle i och för sig kunna vara en förlängning på<br />

denna korsarm, vilket skulle innebära att även denna grav ligger på insidan. Det gruslager <strong>som</strong><br />

fanns på insidan vid de andra delarna av syllstensgrunden fanns dock inte i detta parti.<br />

Kyrkogården<br />

Gravarna på kyrkogården ligger i skilda riktningar. I det norra partiet ligger de flesta i rak västöstlig<br />

riktning, i linje med den eventuella kyrkobyggnaden, medan det på kyrkogårdens<br />

centrala delar finns fler gravar <strong>som</strong> ligger i västnordväst-ostsydost. Längst <strong>ned</strong> i söder finns<br />

återigen fler gravar i öst-västlig riktning, men även några <strong>som</strong> ligger i västsydväst-ostnordost.<br />

Den avvikande orienteringen kan bero på flera saker: antingen tillhör gravarna olika<br />

användningsfaser, där de <strong>som</strong> ligger i västnordväst-ostsydost sannolikt är äldre, eller så har<br />

topografiska företeelser påverkat gravriktningen. Båda företeelserna är kända från arkeologiska<br />

undersökningar. Under medeltid var det inte ovanligt att kyrkornas orientering avvek något<br />

från den föreskrivna väst-östliga riktningen, och de låg ofta vinklade i västnordväst-ostsydost.<br />

Ett flertal olika tolkningar av detta har lagts fram, t.ex. att man lade ut planen efter den<br />

uppgående solens läge vilket påverkade väderstrecksuppfattningen (Cinthio 1981, sp 608),<br />

eller att man använde kompass och att den magnetiska nordpolens läge vid den aktuella<br />

tidpunkten påverkade riktningen (Persson, manus, och där anförd litteratur). Gravarna i sin tur<br />

placerades därefter i samma riktning <strong>som</strong> kyrkobyggnaden. Ju längre från kyrkan man kom, ju<br />

mer påverkad blev man dock av andra riktmärken <strong>som</strong> t.ex. kyrkogårdsmurar, intilliggande<br />

vägar och topografiska element etc. (jfr t ex Brendalsmo 1989:26). Att gravarna på Sala<br />

gruvbys begravningsplats avviker mest från den ”riktiga” orienteringen i de centrala delarna<br />

torde ha samband med att de ligger längst från de riktmärken man utgick ifrån. Att de ligger i<br />

väst-östlig riktning i de norra och södra delarna kan i enlighet med detta ha samband med att de<br />

där låg nära befintliga byggnader (kapell och klocktorn?) alternativt nära de kringgärdande<br />

murarna.<br />

Fynd<br />

75 fynd registrerades under förundersökningen. Den dominerande fyndkategorin var<br />

järnföremål och därefter djurben. Vid schaktningen framkom flera lösfynd <strong>som</strong> på olika sett<br />

har hamnat i matjorden. Merparten av dessa fynd är av hushållskaraktär och består bland annat<br />

av keramik från en trebensgryta, spik, hästsko, tegel och djurben (se fyndtabell bilagaaga 2).<br />

Föremålen har varierande dateringar, t ex dateras hästskon till slutet av 1700-talet (muntlig<br />

uppgift Anders Ekman) och trebensgrytor har förekommit från 1400- till 1700-talet. Förutom<br />

dessa fynd framkom människoben i schakten <strong>som</strong> kommer från genomgrävda och skadade<br />

gravar.<br />

16


I marken invid stengrund på undersökningsytan i norr hittades flera skärvor från fönsterglas,<br />

F18, 19, 21, 33 och 39. Liknande glas framkom vid utgrävningen av Sala gruvby (Bergold &<br />

Öhnegård, 1987:64ff). Tillverkning av fönsterglas förekommer i mindre skala redan i slutet av<br />

1400-talet i Sverige och under 1500-talet blir det mer förekommande. Dessa glasrester kommer<br />

med största sannolikhet från den byggnad <strong>som</strong> tidigare stod där, då glaset hittades vid<br />

stengrundens yttersida. Flera av de påträffade skärvorna går att passa samman till större bitar<br />

(fig 10).<br />

Vid den södra konstruktionen framkom olika fynd invid stengrunden, bl a påträffades en<br />

blyknapp (F40). De fynd <strong>som</strong> kan bindas till en sluten kontext är de mycket få föremål <strong>som</strong><br />

fanns i grav A580. Där påträffades ett järnföremål <strong>som</strong> tolkas <strong>som</strong> ett handtag och några spikar<br />

(F8-9), dessa föremål hörde till kistan i graven. Dessutom påträffades en bit järnslagg invid<br />

skellettet, F10. Om den har blivit medvetet placerad där eller ej är svårt att avgöra i detta<br />

skede. Om det skulle visa sig att fenomenet upprepas i flera av gravarna inom området kan det<br />

synas <strong>som</strong> en medveten handling. I detta skede är det troligare att slaggen har hamnat<br />

slumpartat i matjorden. För övrigt fanns inga andra föremål förutom träkistan i grav A580.<br />

Fyndbilagaden över området är ganska allmän. Dateringsmässigt visar de flesta föremålen på<br />

att de kan härröra från tiden 1500 till 1700-talet. De föremål <strong>som</strong> har framkommit i matjorden<br />

kan inte knytas till begravningsplatsens användande förutom när det är frågan om<br />

människoben. Tyvärr påträffades inga mynt i den eventuella kapellgrunden, vilket annars är en<br />

vanlig föremålsgrupp i dessa sammanhang (Jonsson & Nordström, 2003:25). Detta beror<br />

förmodligen på att endast en mycket liten del av byggnadens inre konstruktion berördes av<br />

förundersökningen.<br />

Figur 10. Fynd från Sala Gruvkyrkogård, F1, F9, F15, F18, F19 och F40. Foto: Anna Onsten-<br />

Molander.<br />

17


Analyser<br />

Osteologisk analys<br />

Vid förundersökningen påträffades en kistgrav (A580) med ett mycket välbevarat skelett av en<br />

vuxen individ. Syftet med den osteologiska undersökningen var främst att bedöma benens<br />

bevaringsgrad, varför skelettet lämnades kvar i jorden inför en eventuell framtida undersökning<br />

av samtliga identifierade gravar. I fält gjordes endast en preliminär osteologisk bedömning av<br />

det delvis framgrävda skelettet (Fig 4).<br />

En sammantagen bedömning av de synliga könskriterierna på framför allt bäckenbenet och<br />

kraniet antyder att skelettet tillhört en man. Det bör nämnas att måttet på lårbenets ledkula<br />

(caput femoris) ligger mitt emellan de mått <strong>som</strong> normalt används för att särskilja könen, vilket<br />

gör att bedömningen får anses <strong>som</strong> något osäker. För en säkrare könsbedömning bör hela<br />

skelettet undersökas och då kan även övriga kriterier beaktas för en slutlig rapport om kön,<br />

ålder och eventuella sjukdomar.<br />

Redan i fält kunde det dock noteras att skelettet har benutväxter (sk osteofyter) på flera kotor<br />

samt på båda knäskålarna (patellae). Dessa benutväxter uppkommer ofta till följd av långvarig<br />

och hård belastning av leder, men är också åldersrelaterade och vanligt förekommande hos<br />

äldre individer. På höger knäskåls yttre kant finns ett ca 2 cm stort område där benet<br />

resorberats till följd av en infektion (Fig 11). En bit av ett underarmsben (radius) togs tillvara<br />

för att 14 C-dateras (se analyser).<br />

Figur 11. Knäskålarna från grav A580. Foto: Anne Ingvarsson-Sundström.<br />

Förutom det ovan nämnda skelettet framkom ett flertal spridda lösfynd av människoben från<br />

ytligt liggande och/eller störda gravar. Bland annat påträffades ett mycket fragmentariskt<br />

kranium av en ung individ, samt extremitetsben och skalltaksfragment från vuxna individer. Ett<br />

flertal djurben från bl a nötkreatur och svin framkom också vid förundersökningen. Benens<br />

bevaringsgrad är i samtliga fall mycket god vilket verkar lovande inför en eventuell framtida<br />

undersökning av livsvillkor och hälsa hos människorna på Sala gruvkyrkogård.<br />

18


14<br />

C-dateringar<br />

Ett prov valdes ut till 14 C-datering. Dateringen gjordes på en del av ett underarmsben (P4) av<br />

människa <strong>som</strong> tillvaratogs i A580. Benet daterades till 255±40 BP. Efter kalibrering av denna<br />

datering kan graven betraktas <strong>som</strong> anlagd någon gång mellan 1490 och 1950 e. Kr. Inget<br />

skriftligt material tyder på att begravningar skett på platsen under 1900-talet varför de yngsta<br />

dateringarna kan uteslutas. Sannolikheten att den skulle vara yngre än 1810 e. Kr måste<br />

bedömas <strong>som</strong> mycket liten. Kistans form är av en typ <strong>som</strong> är vanlig på 1600- och 1700-talen.<br />

Det rimligaste är att dateringen för grav A580 ligger inom intervallerna 1610-1680 och 1730-<br />

1810 e. Kr (diagram 1). Dock går det inte helt att utesluta både något äldre och yngre<br />

dateringar.<br />

Atmospheric data from Stuiver et al. (1998); OxCal v3.5 Bronk Ramsey (2000); cub r:4 sd:12 prob usp[chron]<br />

Radiocarbon determination<br />

600BP<br />

500BP<br />

400BP<br />

300BP<br />

200BP<br />

100BP<br />

0BP<br />

Ua-23195 : 255±40BP<br />

68.2% probability<br />

1520AD (16.2%) 1560AD<br />

1630AD (38.1%) 1680AD<br />

1780AD (12.8%) 1800AD<br />

1940AD ( 1.1%) 1950AD<br />

95.4% probability<br />

1490AD (29.7%) 1600AD<br />

1610AD (42.9%) 1680AD<br />

1730AD (19.2%) 1810AD<br />

1930AD ( 3.5%) 1950AD<br />

1400CalAD 1600CalAD 1800CalAD 2000CalAD<br />

Calibrated date<br />

Diagram 1. Analyserade 14 C-dateringar. Analyser gjorda vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala<br />

Universitet.<br />

19


Sammanfattning<br />

På uppdrag av Stiftelsen Riksens Clenodium utförde <strong>SAU</strong> (Societas Archaeologica<br />

Upsaliensis) i samarbete med Västmanlands läns museum en arkeologisk förundersökning vid<br />

Sala gruvkyrkogård, Sala stadsförsamling, Sala kommun, Västmanland under en vecka.<br />

På gruvkyrkogården odlas idag vall. På platsen finns också två större brott efter bränning av<br />

malm vilket skedde på 1660- respektive 1680-talet.<br />

Undersökningsresultatet visar att området har används <strong>som</strong> begravningsplats. Lämningarna kan<br />

dateras framförallt till 1500-1600-talet. På undersökning<strong>som</strong>rådet framkom ett stort antal<br />

gravar <strong>som</strong> huvudsakligen var lagda i öst-västlig riktning. Det osteologiska materialet är<br />

välbevarat och kan vid en eventuell framtida undersökning bidra till ökad information om<br />

människorna <strong>som</strong> levde vid Sala silvergruva.<br />

På ytan framkom vid schaktning ett flertal rester av stenmurar och stenrader. Några av dem är<br />

lämningar från kyrkogårdsmuren och några av dem tillhör eventuella byggnadskonstruktioner.<br />

En del av dessa stenmurar är belägen i den sydöstra delen av området och tycks utgöra resterna<br />

från en mindre byggnadskonstruktion. I den nordligaste delen framkom flera konstruktioner av<br />

stenrader, varav tre var vinkelformade. Detta kan troligen vara resterna från en större syllgrund<br />

tillhörande ett dåvarande gruvkapell. Undersökning<strong>som</strong>rådet har en stor potential inför<br />

framtida forskning. Möjligheten att med säkerhet bekräfta att den grund <strong>som</strong> påträffades vid<br />

förundersökningen 2003 härrör från Sala silvergruvas Gruvkapell kan endast göras vid en<br />

slutundersökning av grunden.<br />

20


Referenser<br />

Andrén, A. 2000. Ad sanctos – de dödas plats under medeltiden. Hikuin 27. Middelalderens<br />

kirkegårde. Arkæologi og antropologi – indsigt og udsyn. Nordisk Seminar 2.-5. juni 1999<br />

Ribe, Danmark. Højbjerg, s. 7-26.<br />

Alström, U. & Egebäck, A. 2002. Gruvbyn. Kartering av Sala gruvby. Rapport 2002:A46,<br />

Kulturmiljöavdelningen, Västmanlands läns museum.<br />

Bergold, H. & Öhnegård, V. 1987. Sala gruvby. Ett industrisamhälle från 1500-talet.<br />

Brendalsmo, J. 1989. Peterskirken, dens kirkegård og det eldste Tønsberg. Arkeologiske<br />

rapporter fra Tønsberg. Nr. 2. ”Nordre bydel”. Hefte 1. Riksantikvaren, Utgravningskontoret<br />

for Tønsberg.<br />

Cinthio, E. 1981. Kyrka. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid från vikingatid till<br />

reformationstid. Band 9, spalt 607-612.<br />

Engelbertsson, B. 1987. Industriarbete i förindustriell arbetsmiljö. Sala gruva och silververk<br />

under 1800-talet. Acta universitatis Upsaliensis. Uppsala studies en Economic History 27.<br />

– 2003. Silver – inte bara i Sala. Exempel från Mellansverige. I: I gruva och grav.<br />

Metallhantering från bronsålder till nyare tid. Artiklar kring förhistorisk historisk<br />

metallhantering, sammanställda av Jernkontorets forskningskommitté ”Icke-järnmetaller,<br />

malmfyndigheter och metallurgi. Red. L. Berg, H. Forshell & A. Söderberg.<br />

Frankius, M. 2004. Kapellet vid Sala gruva. Historik samt inventering av arkivmaterial och<br />

bibliografiskt material angående gruvkapellets, gruvprästernas, prästgårdens och<br />

gruvkyrkogårdens historia.<br />

Jansson, A. 1963. Ur Sala gruvbys historia. Västmanlands fornminnesförening. Årsskrift<br />

XLIV.<br />

Jonsson, K & Nordström, A. 2003. En tidigkristen gravplats och en medeltida kyrklämning.<br />

Gravar och kyrkor i Sura 900-1800. Arkeologisk för- och slutundersökning. RAÄ140:1-3.Sura<br />

gamla kyrka, Sura socken, Västmanland. Västmanlands läns museum. Kulturmiljöavdelningen<br />

rapport A. 2003:16A.<br />

Lagerlöf, E. 1985. Medeltida träkyrkor. 2, Västergötland, Värmland, Närke. Sveriges kyrkor:<br />

Konsthistorisk inventarium, 199.<br />

Nordahl, E. 1958. Rapport rörande 1955-1957 års undersökning av Sala gruvby. Dnr 2878/58.<br />

Norberg, P. 1978. Sala gruvas historia under 1500- och 1600-talen.<br />

Meurman, R. 2000. Silverberg i Järnbärarland. Bergshanteringens begynnelse i ljuset av<br />

Schmidt Testhammardateringar. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala<br />

Universitet.<br />

Persson, K. 2003. Geofysisk prospektering Sala silvergruva. Rapport. Arkeologiska<br />

Forskningslaboratoriet.<br />

21


Persson, K. Manus. Vendels kyrkas orientering. Arkeologiska Forskningslaboratoriet,<br />

Stockholms universitet.<br />

Stibéus, M. 1998. En 1600-1700-tals kyrkogård i Kristinehamn. Arkeologisk undersökning i<br />

kv. Jupiter 2, Raä 43, Krisitnehamn, Värmland. Arkeologiskt resultat. UV Väst rapport<br />

1998:16.<br />

Ullén, M. 1983. Medeltida träkyrkor. 1, Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland.<br />

Sveriges kyrkor: Konsthistorisk inventarium, 192.<br />

Arkiv<br />

Fornminnesregistret, RAÄ 51, Sala stad.<br />

Muntliga uppgifter<br />

Magnus Hellqvist, universitetslektor i Naturgeografi, Högskolan Dalarna<br />

Else Nordahl, Uppsala Universitet<br />

Anders Ekman, hembygdsforskare, Hällsta gård, Enköping<br />

22


Tekniska och administrativa uppgifter<br />

Länsstyrelsen dnr och datum för tillstånd: 431-6840-04<br />

<strong>SAU</strong> projekt nr: 2065<br />

Västmanlands läns museum projekt nr: 20-456<br />

Län, landskap, kommun och socken:<br />

Västmanlands län, Västmanland, Sala kommun,<br />

Sala stadsförsamling<br />

Utförandetid i fält: 2004-08-23 – 2004-08-27<br />

Tidåtgång i fält:<br />

80 arkeologtimmar<br />

40 maskintimmar inkl igenläggning<br />

Anna Onsten-Molander i samarbete med<br />

Kristina Jonsson, Västmanlands läns museum<br />

Undersökt yta: 350 löpmeter schakt totalt ca 550 m 2<br />

Läge:<br />

Fastighetskartan 11G 8 i Sala<br />

Fastighetsbetäckning: Silvergruvan 1:47<br />

Koordinater:<br />

X6643393, Y1543559<br />

Koordinatsystem:<br />

Rikets koordinatnät RT 90 2,5 gon V<br />

Höjdsystem: Rikets RH 00<br />

Inmätningssystem:<br />

Digital<br />

Arkivhandlingar:<br />

Förvaras på <strong>SAU</strong> och ATA<br />

Fynd:<br />

Förvaras på <strong>SAU</strong> tills fyndfördelning sker<br />

Digitala planer:<br />

Kristina Jonsson & Anna Onsten-Molander<br />

Faktagranskare:<br />

Jonas Wikborg<br />

Språkgranskare:<br />

Gunilla Åkeson<br />

Redaktionell bearbetning:<br />

Anna Onsten-Molander<br />

23


Bilaga 1. Anläggningstabell<br />

Anl Typ Storlek i plan Form i plan Djup Undersökt Övrigt Schakt<br />

192 Stenrad 1,39 x 1,04 delvis 4<br />

193 Grav nej Flera gravar i varandra 16<br />

194 Vägbank nej 12<br />

195 Lager nej 9&10<br />

197 Stenrad delvis handrensad och fotograferad 20<br />

199 Grav rektangulär nej 19<br />

243 Stenrad 1,60 x 0,70 rektangulär nej handrensad och fotograferad 19<br />

251 Grav rektangulär nej 18<br />

255 Grav rektangulär nej 18<br />

264 Grav rektangulär nej 18<br />

271 Grav rektangulär nej 18<br />

285 Stenrad 1,13 x 0,80 delvis handrensad och fotograferad 1<br />

331 Grav rektangulär nej 2<br />

334 Stenrad 1,50 x 0,89 delvis handrensad och fotograferad 2<br />

346 Grav rektangulär nej 3<br />

352 Grav rektangulär nej 3<br />

358 Grav rektangulär nej 3<br />

364 Grav rektangulär nej 3<br />

368 Grav rektangulär nej 3<br />

375 Grav rektangulär nej 3<br />

384 Grav rektangulär nej 3<br />

390 Grav rektangulär nej 3<br />

396 Grav rektangulär nej 3<br />

403 Grav rektangulär nej 3<br />

408 Grav rektangulär nej 3<br />

413 Stenrad 1,50 x 1,06 delvis handrensad och fotograferad 3<br />

453 Grav rektangulär nej 4<br />

461 Grav rektangulär nej 4<br />

469 Grav rektangulär nej 4<br />

477 Grav rektangulär nej 4<br />

482 Grav rektangulär nej 4<br />

486 Grav rektangulär nej 4<br />

491 Grav rektangulär nej 4<br />

498 Grav rektangulär nej 4<br />

534 Stenrad 1,4 0 x 0,73 delvis handrensad och fotograferad 5<br />

546 Grav rektangulär nej 5<br />

551 Grav rektangulär nej 5<br />

556 Grav rektangulär nej 5<br />

560 Grav rektangulär nej 5<br />

567 Grav rektangulär nej 5<br />

571 Grav rektangulär nej 5<br />

575 Grav rektangulär nej 5<br />

580 Grav 1,75 x 0,53 rektangulär 1,2 ja Rombisk träkista ca 0,20 m djup 5<br />

586 Grav rektangulär nej 5<br />

603 Grav rektangulär nej 6<br />

607 Grav rektangulär nej 6<br />

611 Grav rektangulär nej 6<br />

615 Grav rektangulär nej 6<br />

619 Grav rektangulär nej 6<br />

623 Grav rektangulär nej 6<br />

627 Grav rektangulär nej 6<br />

631 Stenrad 1,40 x 0,75 delvis handrensad och fotograferad 6<br />

659 Grav rektangulär nej 6<br />

663 Grav rektangulär nej 6<br />

696 Stenrad 1,37 x 0,76 delvis handrensad och fotograferad 7<br />

729 Stenlägg delvis handrensad 7<br />

783 Stenrad 1,36 x 0,77 delvis handrensad och fotograferad 7<br />

24


787 Grav rektangulär nej 7<br />

Anl Typ Storlek i plan Form i plan Djup Undersökt Övrigt Schakt<br />

791 Grav rektangulär nej 7<br />

795 Stenrad 1,76 x 0,90 delvis handrensad 7<br />

828 Grav rektangulär nej 12<br />

835 Grav rektangulär nej 12<br />

841 Grav rektangulär nej 12<br />

846 Grav rektangulär nej 12<br />

851 Dike nej 12<br />

874 Stenrad 1,37 x 0,79 delvis handrensad och fotograferad 12<br />

953 Stenrad 3,88 x 0,76 delvis handrensad och fotograferad 12<br />

1103 Grav rektangulär nej 13<br />

1111 Grav rektangulär nej 13<br />

1115 Grav rektangulär nej 13<br />

1120 Vägbank nej 13<br />

1124 Dike nej 13<br />

1132 Grav rektangulär nej 14<br />

1136 Grav rektangulär nej 14<br />

1139 Grav rektangulär nej 14<br />

1142 Grav rektangulär nej 14<br />

1146 Grav rektangulär nej 14<br />

1150 Grav rektangulär nej 14<br />

1154 Grav rektangulär nej 14<br />

1158 Grav rektangulär nej 14<br />

1162 Grav rektangulär nej 14<br />

1168 Dike nej 14<br />

1172 Vägbank nej 14<br />

1183 Grav rektangulär nej 15<br />

1187 Grav rektangulär nej 15<br />

1191 Grav rektangulär nej 15<br />

1195 Grav rektangulär nej 15<br />

1203 Grav rektangulär nej 15<br />

1209 Grav rektangulär nej 15<br />

1213 Grav rektangulär nej 15<br />

1218 Grav rektangulär nej 15<br />

1223 Grav rektangulär nej 15<br />

1239 Grav rektangulär nej 16<br />

1243 Grav rektangulär nej 16<br />

1247 Grav rektangulär nej 16<br />

1251 Grav rektangulär nej 16<br />

1258 Grav rektangulär nej 16<br />

1261 Grav rektangulär nej 16<br />

1265 Grav rektangulär nej 16<br />

1270 Grav rektangulär nej 16<br />

1276 Grav rektangulär nej 16<br />

1280 Grav rektangulär nej 16<br />

1285 Grav rektangulär nej 16<br />

1290 Grav rektangulär nej 16<br />

1295 Grav rektangulär nej 16<br />

1299 Grav rektangulär nej 16<br />

1304 Grav rektangulär nej 16<br />

1308 Grav rektangulär nej 16<br />

1312 Grav rektangulär nej 16<br />

1316 Grav rektangulär nej 16<br />

1325 Grav rektangulär nej 17<br />

1329 Grav rektangulär nej 17<br />

1334 Grav rektangulär nej 17<br />

1339 Grav rektangulär nej 17<br />

1344 Grav rektangulär nej 17<br />

1349 Grav rektangulär nej 17<br />

1352 Grav rektangulär nej 17<br />

25


1357 Grav rektangulär nej 17<br />

Anl Typ Storlek i plan Form i plan Djup Undersökt Övrigt Schakt<br />

1360 Grav rektangulär nej 17<br />

1364 Grav rektangulär nej 17<br />

1368 Stenrad 8,00 x 0,64 delvis handrensad och fotograferad 22<br />

1375 Stenpackng. 4,95 x 2,90 delvis handrensad och fotograferad 22<br />

1492 Stenrad 5,95 x 0,81 delvis stenrad med hörn 11<br />

1516 Grav rektangulär nej 20<br />

1519 Grav rektangulär nej 20<br />

1523 Grav rektangulär nej 20<br />

2169 Grav rektangulär nej 17<br />

2173 Grav rektangulär nej flera gravar i varandra 17<br />

2204 Grav rektangulär nej 1<br />

2208 Grav rektangulär nej 1<br />

2353 Stenrad 6,80 x 0,54 delvis stenrad med hörn 21<br />

2363 Stolphål 0,28 x 0,28 rund 0,21 ja U-formad 21<br />

2372 Mörkfärg 0,95 x 0,93 oregelbund delvis fortsatte in under schaktkanten 21<br />

26


Bilaga 2. Fyndtabell<br />

Fynd Material Föremål Vikt Antal Anl Schakt<br />

1 Keramik Trebensgryta 30,5 1 lösfynd 21<br />

2 Järn Spik 7,8 1 2353 21<br />

3 Glas Fönsterglas 95 58 2353 21<br />

4 Järn Spik 33,4 3 2353 21<br />

5 Glas Slagg 2,5 1 2353 21<br />

6 Järn Hästsko 408,2 1 2353 3<br />

7 Järn Hästskosöm 8,9 1 2353 3<br />

8 Järn Handtag 51,1 1 580 5<br />

9 Järn Spik 32,5 6 580 5<br />

10 Järn Slagg 284,7 1 580 5<br />

11 Järn Odefinierat 19,7 1 lösfynd 5<br />

12 Järn Spik 10 2 lösfynd 5<br />

13 Bränd lera Tegel 41,9 6 lösfynd 5<br />

14 Keramik Skärva 8,8 2 lösfynd 5<br />

15 Keramik Skärva 13,3 1 lösfynd 5<br />

16 Ben Djur 11,2 1 lösfynd 6<br />

17 Järn Spik 19,2 1 lösfynd 7<br />

18 Glas Fönsterglas 38,2 28 953 8<br />

19 Glas Fönsterglas 20,1 2 953 8<br />

20 Järn Spik 17,9 2 874 8<br />

21 Glas Fönsterglas 1,8 5 874 8<br />

22 Keramik Skärva 18,5 1 195 9<br />

23 Keramik Skärva 3,2 1 195 9<br />

24 Bränd lera Tegel 33 1 195 9<br />

25 Bly Slagg 263,7 5 195 9<br />

26 Keramik Skärva 1,6 1 lösfynd 12<br />

27 Järn Spik 8,6 1 851 12<br />

28 Järn Spik 6,3 1 851 12<br />

29 Järn Spik 11,3 1 1124 13<br />

30 Keramik Skärva 0,6 1 1124 13<br />

31 Bly Slagg 142,8 2 1124 13<br />

32 Järn Spik 12,4 1 lösfynd 20<br />

33 Glas Fönsterglas 5,8 1 lösfynd 14<br />

34 Järn Spik 4,3 1 lösfynd 6<br />

35 Järn Spik 16,3 2 lösfynd 7<br />

36 Bränd lera Tegel 7,2 1 lösfynd 7<br />

37 Järn Spik 10,1 1 1492 11<br />

38 Bly Slagg 142 9 1492 11<br />

39 Glas Fönsterglas 4,5 1 lösfynd 22<br />

40 Bly Knapp 3,4 1 lösfynd 22<br />

41 Keramik Skärva 7,1 1 lösfynd 22<br />

42 Bränd lera Tegel 68,6 2 lösfynd 22<br />

43 Keramik Skärva 48,8 5 lösfynd 22<br />

44 Keramik Skärva 4,6 1 lösfynd 22<br />

45 Keramik Skärva 3,4 1 lösfynd 22<br />

46 Järn Slagg 11,9 1 lösfynd 22<br />

47 Ben Människa 123,4 4 193 16<br />

48 Ben Människa 2 2 193 16<br />

49 Ben Människa 9 22 193 16<br />

50 Ben Människa 26,2 2 193 16<br />

27


Fynd Material Föremål Vikt Antal Anl Schakt<br />

51 Ben Människa 64,8 8 193 16<br />

52 Ben Människa 1,4 1 193 16<br />

53 Ben Människa 6,3 26 193 16<br />

54 Ben Människa 23,7 3 193 16<br />

55 Ben Människa 92,8 21 lösfynd 12<br />

56 Ben Människa 1,3 1 lösfynd 6<br />

57 Ben Människa 53,3 15 lösfynd 6<br />

58 Ben Människa 19,9 3 580 5<br />

59 Ben Djur 9 3 lösfynd 5<br />

60 Ben Djur 6,4 14 lösfynd 14<br />

61 Ben Djur 22 19 193 16<br />

62 Ben Människa 1 2 lösfynd 6<br />

63 Ben Människa 3,2 1 197 20<br />

64 Ben Djurben 17,5 30 lösfynd 6<br />

65 Ben Djurben 38,5 7 lösfynd 13<br />

66 Ben Djurben 3,2 2 lösfynd 5<br />

67 Ben Djur 9,8 3 lösfynd 7<br />

68 Ben Djur 20,9 8 953 8<br />

69 Ben Djur 1,6 2 195 9<br />

70 Ben Djur 69,4 50 851 12<br />

71 Ben Djur 21,3 25 1124 13<br />

72 Ben Djur 53,5 27 lösfynd 14<br />

73 Ben Djur 1,4 1 729 7<br />

74 Ben Djur 19,4 3 2363 21<br />

75 Ben Djur 55,3 9 lösfynd 22<br />

28


Sala gruvkyrkogård ligger vid Sala silvergruva. Gruvans glansperiod<br />

sammanföll med Gustav Vasas storhetstid. Arbetet vid gruvan<br />

lockade många människor <strong>som</strong> bosatte sig i Gruvbyn strax sydväst<br />

om kyrkogården. Skriftliga källor omtalar ett kapell. Dess placering<br />

framgår varken av det skriftliga materialet eller det äldre<br />

kartmaterialet. Däremot var begravningsplatsens lokalisering känd<br />

redan på 1600-talet.<br />

På uppdrag av Stiftelsen Riksens Clenodium utförde Societas<br />

Archaeologica Upsaliensis i samarbete med Västmanlands läns<br />

museum en arkeologisk förundersökning vid Sala gruvkyrkogård<br />

under perioden 23 augusti 2004 t o m 27 augusti 2004. Anledning<br />

var att öka kunskapen om Sala silvergruvas historia och<br />

livsvillkoren för de människor <strong>som</strong> levde och verkade där.<br />

Ansvariga för undersökningen och sammanställningen av<br />

rapporten var Anna Onsten-Molander, <strong>SAU</strong>, i samarbete med<br />

Kristina Jonsson, Västmanlands läns museum. Osteologiska<br />

analyser gjordes i fält av Anne Ingvarsson-Sundström, <strong>SAU</strong>.<br />

Området <strong>som</strong> förundersöktes omfattade 2 800 m 2 . På<br />

undersökning<strong>som</strong>rådet framkom ett stort antal gravar <strong>som</strong> var<br />

lagda i öst-västlig riktning. Dessutom påträffades stenmurar samt<br />

resterna av syllstensrader efter en större byggnad. Lämningarna<br />

kan framförallt dateras till 1500-1600-talen. Det osteologiska<br />

materialet <strong>som</strong> framkom var välbevarat. Fynden var av allmän<br />

karaktär och bestod bl. a. av keramik, järnföremål, slagg, glas, djuroch<br />

människoben.<br />

Gamla Prefektbostaden<br />

Villavägen 6G, 752 36 Uppsala<br />

Tel: 018 – 10 79 30, fax: 018 – 10 79 40

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!