Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Sala<br />
Gruvkyrkogård<br />
Arkeologisk förundersökning<br />
<strong>SAU</strong> Skrifter 6<br />
Anna Onsten-Molander & Kristina Jonsson<br />
Med bidrag av Anne Ingvarsson-Sundström
Sala<br />
Gruvkyrkogård<br />
Arkeologisk förundersökning<br />
<strong>SAU</strong> Skrifter 6<br />
Silvergruvan 1:47, Sala gruvkyrkogård, RAÄ 51<br />
Sala stadsförsamling, Sala kommun, Västmanland<br />
Av Anna Onsten-Molander & Kristina Jonsson<br />
Med bidrag av Anne Ingvarsson-Sundström
<strong>SAU</strong> Skrifter 6<br />
Sala Gruvkyrkogård<br />
Arkeologisk förundersökning<br />
Anna Onsten-Molander & Kristina Jonsson<br />
ISSN 1404-8493<br />
ISBN 91-973740-4-0<br />
©<strong>SAU</strong> 2005<br />
www.sau.se<br />
Seriens redaktör: Jan Apel<br />
Utgivning och distribution:<br />
Societas Archaeologica Upsaliensis<br />
Gamla Prefektbostaden<br />
Villavägen 6G, 752 36 Uppsala<br />
e-post: post@sau.se<br />
Omslagbild: Grav A 580, detalj av huvud. Foto: Emma Sjöling.<br />
Allmänt kartmaterial : © Lantmäteriet. Medgivande L2000/478.<br />
Digitala planer: Kristina Jonsson & Anna Onsten-Molander<br />
Faktagranskare: Jonas Wikborg<br />
Språkgranskare: Gunilla Åkeson<br />
Redaktionell bearbetning: Anna Onsten-Molander<br />
Tryck: Kopieringshörnan, Uppsala
INNEHÅLL<br />
Inledning ………………………………….………1<br />
Terräng och topografi 1<br />
Historisk bakgrund 1<br />
Syfte och metod 3<br />
Undersökningsresultat……………….…………6<br />
Schaktbeskrivning 6<br />
Grav A580 10<br />
Murkonstruktioner 11<br />
Konstruktion i norr 12<br />
Kyrkogården 16<br />
Fynd 16<br />
Analyser……………………………………….…18<br />
Osteologisk analys 18<br />
14 C-datering 19<br />
Sammanfattning………………………………..20<br />
Referenser……………………………………….21<br />
Arkiv 22<br />
Muntliga uppgifter 22<br />
Tekniska och administrativa<br />
uppgifter……………………………...………….23<br />
Bilagor……………………………………………24<br />
Bilaga 1. Anläggningstabell 24<br />
Bilaga 2. Fyndtabell 27
Inledning<br />
Under perioden 23 augusti 2004 t o m 27 augusti 2004 genomförde <strong>SAU</strong> (Societas<br />
Archaeologica Upsaliensis) i samarbete med Västmanlands läns museum en arkeologisk<br />
förundersökning av RAÄ 51 inom fastigheten Silvergruvan 1:47, vid Sala gruvkyrkogård, Sala<br />
stadsförsamling, Sala kommun, Västmanland (bilaga 1). Undersökningen utfördes på uppdrag<br />
av Stiftelsen Riksens Clenodium och enligt beslut av Länsstyrelsen i Västmanlands län, Lst dnr<br />
431-6840-04. Anledning var att öka kunskapen om Sala silvergruvas historia och livsvillkoren<br />
för de människor <strong>som</strong> levde och verkade där.<br />
Undersökningen leddes av Anna Onsten-Molander, <strong>SAU</strong>, i samarbete med Kristina Jonsson,<br />
Västmanlands läns museum. Antalet arkeologtimmar i fält uppgick till 80 och maskintiden<br />
uppgick till 40 timmar inklusive igenläggning av schakten. Maskinförare var Leif Ekström.<br />
Osteologiska analyser gjordes i fält av Anne Ingvarsson-Sundström, <strong>SAU</strong>.<br />
Undersökningsrapporten har sammanställts av Anna Onsten-Molander med bidrag av Kristina<br />
Jonsson och Anne Ingvarsson-Sundström.<br />
Undersökning<strong>som</strong>rådet omfattade 2 800 m 2 varav 350 löpmeter schaktades, ca 550 m 2 .<br />
Undersökningen föregicks av en geofysisk prospektering <strong>som</strong> utfördes av Kjell Persson från<br />
utförde Västmanlands läns museum en ny kartering av gruvbyn våren 2001 (Alström &<br />
Egebäck 2002).<br />
Terräng och topografi<br />
Undersökning<strong>som</strong>rådet är beläget väster om riksväg 67, Västeråsvägen, vid infarten till Sala<br />
silvergruva, strax söder om Sala (fig 1). Området ligger på en lätt upphöjd yta, 58-56 m ö h, i<br />
övergången mellan kuperad moränmark och slättområde med glaciallera. Ytan består av slagen<br />
vall. Två gruvhål från 1600-talet finns på området och under de senaste åren har stora<br />
stenhögar placerats invid infartsvägen till gruvområdet. Det finns dessutom en<br />
informationsskylt på området.<br />
Historisk bakgrund<br />
RAÄ 51 är enligt fornlämningsregistret en begravningsplats från 1500- och 1600-talen och<br />
betecknas <strong>som</strong> en kolerakyrkogård. Sala gruvby RAÄ 214, ligger sydväst om<br />
undersökning<strong>som</strong>rådet. RAÄ 214 är ett samlingsnummer för flera olika anläggningar inom<br />
gruvbyområdet och betecknas <strong>som</strong> ”riksintressant miljö”. De skriftliga källor <strong>som</strong> finns om<br />
Sala silvergruva visar att det förekom brytning av silver redan på 1500-talet. Redan vid den<br />
tiden var gruvan helt utbyggd och i drift. Vissa källor antyder att silverbrytning förekom långt<br />
tidigare i bygden, redan på 1200 – 1300-talet (Bergold & Öhnegård 1987, Meurman 2000).<br />
Så tidigt <strong>som</strong> 1516 omnämns en ”Herr Per”, i ett brev. Det omnämns inte helt klart att han var<br />
präst vid gruvan men det är mycket troligt (Frankius 2004). Vidare omnämns 1533 de ”gamla<br />
gruvpastorsägorna”, vilket indikerar att en pastor och sannolikt ett kapell funnits mycket<br />
tidigare. Från år 1541 fanns med säkerhet en kaplan placerad vid Sala gruva och ett kapell. Vid<br />
denna period kan det ha bott uppemot 1 000 skattebetalande personer i gruvbyn (Engelbertsson<br />
1987:15).<br />
1
Figur 1. Utdrag ur gröna kartan 11G NO Västerås med undersökning<strong>som</strong>rådet markerat. Allmänt<br />
kartmaterial © Lantmäteriet. Medgivande L2000/478.<br />
2
Kapellet var i behov av reparation 1581 och planer för en ny byggnad gjordes. Planerna tycks<br />
inte ha blivit utförda trots att det i domkapitlets protokoll från år 1597 står att ”de vid gruvan<br />
boendes, skola ock förhjälpa till kyrkobyggning, efter de ock sitt begravningsrum här hava”.<br />
Vidare finns uppgifter om att det i början av 1600-talet anslagits spannmål samt koppar till<br />
klockgjutning vilket i stället faktiskt tyder på en ny kyrka (Norberg 1978).<br />
Samtidigt skedde en ökning av gruvverksamheten och Karl IX utfärdade stadsprivilegier till<br />
Salberget men han stadsfäste dem aldrig (Frankius 2004). Gruvbyn hade då egen kyrkoherde<br />
sedan 1598. Kyrkan vid Salberget beskrivs i ett inventeringsprotokoll från 1630 <strong>som</strong> byggd av<br />
trä (Bergold & Öhnegård 1987). Dessutom tycks den vara i gott skick vilken kan bero på att<br />
den äldre byggnaden blivit restaurerad (Norberg 1978).<br />
Slutet för församlingen vid gruvan och dess kapell var när Sala stad fick sina stadsprivilegier<br />
1624. Gruvbyns innevånare anmodades att flytta in till staden. Detta tog dock sin tid och först<br />
1628 fattades det beslut om att kyrkoherdetjänsten vid gruvan skulle dras in (Frankius 2004).<br />
Under de år <strong>som</strong> det dröjde innan byggnationen av kyrkan i Sala stad kom igång fungerade<br />
Sala sockenkyrka och gruvkapellet <strong>som</strong> kyrka åt Sala stads invånare. I staden fanns också ett<br />
provisoriskt kapell. Det dröjde till 1635 innan man påbörjade bygget av den nya stenkyrkan i<br />
staden (Norberg 1978). Enligt noteringar från tidigt 1800-tal ska gruvkapellet ha rivits år 1634,<br />
men det finns motstridiga uppgifter <strong>som</strong> tyder på att det fortfarande var i bruk under hela detta<br />
år. 1638 omtalas att spån förts från gruvkapellet till kyrkoherden. Om detta syftar på takspån<br />
kan det indikera att kapellet då höll på att rivas (Frankius 2004:11).<br />
Det har inte kunnat klarläggas var kapellet i gruvbyn var beläget. Det förefaller dock möjligt<br />
att det låg på eller intill begravningsplatsen belägen vid avtagsvägen till gruvbyn från<br />
landsvägen mellan Sala och Västerås. Begravningsplatsen omtalas i ett gruvtingsprotokoll från<br />
1686, då major Ehrling fick tillstånd att bränna efter malm på ”gamla kyrkogården”. Redan 20<br />
år tidigare hade det gjorts försök, men man hade då funnit så många lik att arbetet stoppades<br />
(Jansson 1963, Bergold & Öhnegård 1987).<br />
Begravningsplatsen har uppenbarligen använts under en längre period. Vad <strong>som</strong> dock inte är<br />
känt, är under vilka tidsperioder <strong>som</strong> begravningsplatsen har varit i bruk. Troligt är också att<br />
gruvans invånare kan ha begravts på olika kyrkogårdar, en av dem är vid sockenkyrkan.<br />
Dessutom är det inte omöjligt att det finns ytterligare en begravningsplats inom gruvområdet.<br />
Arkeologiska undersökningar i forskningssyfte har utförts vid flera tillfällen i Sala gruvby,<br />
både på 1950-talet och på 1980-talet (Nordahl 1958, Bergold & Öhnegård 1987). Vid<br />
utgrävningarna på 1950-talet gjorde amanuens Else Nordahl fynd av skelett samt rester av<br />
kistor på begravningsplatsen (Fornminnesregistret och muntlig uppgift, Else Nordahl).<br />
Syfte och metod<br />
Med anledning av Stiftelsen Riksens Clenodiums strävan att öka kunskapen om Sala<br />
silvergruvas historia har denna förundersökning skett vid Sala gruvkyrkogård.<br />
Förundersökningens syfte var att fastställa begravningsplatsens omfattning, placering och<br />
utseende samt att undersöka om lämningar efter gruvbyns kapell fanns inom<br />
undersökning<strong>som</strong>rådet. Detta för att bidra till en mer komplett bilagad av Sala silvergruvas<br />
historia och dess fysiska miljö.<br />
3
Syftet var också att klargöra gravtätheten och skelettens bevarandegrad. Dessutom fanns en<br />
förhoppning om att det osteologiska materialet skulle kunna utöka kunskapen om befolkningen<br />
i Sala gruvby. Vidare syftade förundersökningen till att om möjligt kunna se stratigrafin på<br />
begravningsplatsen och att kunna verifiera den geofysiska prospekteringen <strong>som</strong> genomfördes i<br />
april 2003 (Persson 2003).<br />
Sammanfattningsvis skulle förundersökningen av RAÄ 51 ge svar på frågor om<br />
begravningsplatsens utbredning, gravarnas belägenhet och bevarandegrad samt om det finns<br />
rester efter husgrund och murar och om så är fallet deras karaktär.<br />
Undersökningsytan var vid början av utgrävningen bevuxen av slagen vall. På området upptogs<br />
23 schakt med grävskopa (fig 2). Dessa schakt placerades för att i största mån fånga upp de<br />
eventuella rester från murar eller diken <strong>som</strong> har avgränsat begravningsplatsen. Matjorden<br />
banades av lagervis med grävmaskinen. De anläggningar <strong>som</strong> framkom rensades fram,<br />
undersöktes i plan och mättes in med totalstation (fig 3). Endast en grav och ett stolphål<br />
grävdes och undersöktes. Sammanlagt framkom 103 synliga gravar, ett stolphål, 14<br />
stenmurar/stenrader, delar av ett kulturlager, rester efter en äldre väg med tillhörande dike, tre<br />
recenta störningar och fem oidentifierade mörkfärgningar.<br />
Figur 2. Översiktsplan av förundersökningsschakten vid Sala gruvkyrkogård, RAÄ 51, Västmanland. Röd färg i<br />
schakten markerar gravar och grå färg markerar stenar.<br />
4
Redan vid den geofysiska prospekteringen fanns indikationer om att det fanns stensamlingar på<br />
platsen. I det sydöstra hörnet av undersökningsytan grävdes flera smala schakt för att försöka<br />
fastställa karaktären av den eventuella stengrund <strong>som</strong> framkom. Schakten syftade till att<br />
försöka fastställa vad stenraderna representerade.<br />
Schakt togs upp längst områdets sydvästra ytterkant för att kunna återfinna de diken eller<br />
stenar, vilka den geofysiska prospekteringen påvisade (Persson 2003). För övrigt grävdes<br />
schakt i både de västra likväl <strong>som</strong> de östra ytterområdena för att klart fastställa<br />
begravningsplatsens utbredning. Även längst i norr togs två schakt upp för att med säkerhet<br />
fastställa begravningsplatsens utbredning.<br />
Figur 3. Kristina Jonsson mäter med totalstationen samtidigt <strong>som</strong> Anna Onsten-Molander schaktar med<br />
grävmaskin. Foto: Emma Sjöling.<br />
Ett längre schakt i nord-sydlig riktning var planerat, detta blev inte nödvändigt då de schakt<br />
<strong>som</strong> dittills hade grävts var fullt tillräckliga för att se hur tätt gravarna var placerade samt att<br />
lokalisera områden med hög begravningsfrekvens.<br />
Ursprungligen planerades också att lägga ett profilsnitt invid de påträffade gravarna för att<br />
fastställa stratigrafin. Detta genomfördes inte då det framkom att vissa gravar var grävda i<br />
varandra och att det även påträffades gravar med synliga delar av skelettet mycket ytligt. Allt<br />
detta tyder på att det partivis på undersökning<strong>som</strong>rådet tycks förekomma åtminstone två nivåer<br />
med gravar. Osteologiska analyser gjorde i fält och det påträffade benmaterialet kunde delvis<br />
dokumenteras och analyseras på plats.<br />
5
De arkeologiska lämningar <strong>som</strong> framkom mättes in digitalt i plan och överfördes till<br />
dokumentationssystemet Intrasis. Därefter bearbetades materialet i GIS-miljö (ArcView).<br />
Dessutom mättes fynd och prover in digitalt. Anläggningar, fynd och prover registrerades<br />
fortlöpande i Intrasis och behandlades vidare i ArcView. Vidare dokumenterades och<br />
fotograferades de framkomna arkeologiska lämningarna kontinuerligt.<br />
Undersökningsresultat<br />
Vid den arkeologiska förundersökningen av RAÄ 51 grävdes 23 schakt och i dem framkom<br />
spår av en begravningsplats i form av rikligt med gravar (fig 2). Totalt framkom 103 synliga<br />
gravar i plan varav flertalet var orienterade i en i huvudsak öst-västlig riktning. Vissa av<br />
gravarnas <strong>ned</strong>grävningskanter och spår av fyllningar var så svaga att det nästan var omöjligt att<br />
se. Detta fenomen beror förmodligen på att graven grävdes och fylldes igen vid ett och samma<br />
skede. Följden blev att fyllningen i graven är av samma karaktär <strong>som</strong> den omkringliggande<br />
leran. I enstaka fall hade matjord, kol/sot, sand eller bränd lera blandats i gravfyllningen och<br />
<strong>ned</strong>grävningarna var då lättare att urskilja. En av dessa gravar, A580, grävdes fram för att<br />
dokumenteras och analyseras (fig 4).<br />
Förutom gravarna påträffades flera rester av stenrader. Dessa rader var belägna på flera platser<br />
inom undersökning<strong>som</strong>rådet. Vissa av stenraderna tycks ingå i konstruktioner och vissa är<br />
svåra att knyta till sin kontext. Dessutom framkom ett stolphål, delar av ett kulturlager, en äldre<br />
väg med tillhörande dike, recenta störningar och några oidentifierade mörkfärgningar.<br />
Matjorden <strong>som</strong> täckte området bestod av grå humös lera och undergrunden kunde variera något<br />
över området men bestod främst av gråljusbrun lera.<br />
Schaktbeskrivning<br />
Schakt 1<br />
Schaktet togs upp i öst-västlig riktning för att försöka fånga upp eventuell yttre begränsning av<br />
kyrkogården. Matjorden var ca 0,30 m tjock och schaktet gick ner ca 0,22 m i leran. En tydlig<br />
stenrad framkom mot väster, lagd av bergartssten och dolomit. En grav öster om muren syntes<br />
<strong>som</strong> en humös mörkfärgning mot leran och i fyllningen fanns järnfärgade stenar. Väster om<br />
muren var matjorden tjockare och innehöll grus, sten och varpstenar, <strong>som</strong> förmodligen härrör<br />
från byggnationen av Västeråsvägen på 1970-talet, eller möjligen rester från den gamla vägen.<br />
Schakt 2<br />
Schaktet drogs i nordväst-sydostlig riktning för att avgränsa området och för att finna<br />
eventuella gravar. En grav påträffades, den syntes <strong>som</strong> en rektangulär mörkfärgning mot leran.<br />
I den västra ändan av schaktet framkom flera större stenar <strong>som</strong> eventuellt kan vara murrester<br />
eller rester från när vägen i väster byggdes. I östra delen framkom en mörkfärgning i sydnordlig<br />
riktning <strong>som</strong> kan komma från ett stenlyft.<br />
Schakt 3<br />
Schaktet drogs i nordväst-sydostlig riktning. Det framkom 11 gravar i schaktet, varav en låg i<br />
nord-sydlig riktning och de övriga i öst-västlig riktning. Ungefär i mitten av schaktet framkom<br />
varpsten <strong>som</strong> kan härstamma från brottet i öster invid Västeråsvägen. Stenarna tycks inte vara<br />
lagda till en mur utan snarare uppkastade och utdragna, framför allt mot öster.<br />
Matjordstjockleken varierade i schaktet vilket också tyder på att det är påförda varpsten i ytan.<br />
Öster om varpstenen var matjorden ca 0,10 m tjock, dessutom framkom ett lager med ca 0,30<br />
6
m tjock varpsten. Schaktet gick ner ca 0,20 m i den gulbeigeröda leran. Väster om varpstenarna<br />
var matjorden ca 0,24 m tjock och schaktet gick här ner ca 0,20 m i leran.<br />
Schakt 4<br />
Schaktet drogs i nordväst-sydostlig riktning och innehöll åtta gravar <strong>som</strong> alla låg i öst-västlig<br />
riktning. I den västra ändan framkom tre större stenar <strong>som</strong> möjligen kan ha tillhört resterna<br />
efter en mur <strong>som</strong> har skadats i senare tid, av <strong>ned</strong>sättandet av ett metallspjut till förstärkning av<br />
telestolpe eller liknande. Matjorden var ca 0,18 m tjock och schaktet gick ner ca 0,18 m i den<br />
gulbrunbeiga leran.<br />
Schakt 5<br />
Schaktet drogs i nordväst-sydostlig riktning och utökades något i sydost för att få fram en<br />
tydlig och ensamliggande grav, A580. I schaktet framkom nio gravar där de flesta låg i östvästlig<br />
riktning förutom två <strong>som</strong> låg mer i nordväst-sydostlig riktning. Dessa gravar var mycket<br />
tydliga/mörka mot den gulbrunflammiga leran. Matjorden var ca 0,30 m tjock och schaktet var<br />
<strong>ned</strong>grävt ca 0,15 m i leran. Längst i väster framkom större stenar <strong>som</strong> kan härröra från en mur<br />
samt eventuell rest från en vägbank.<br />
Schakt 6<br />
Schaktet drogs i öst-västlig riktning. Matjorden var ca 0,20 m tjock och schaktet var <strong>ned</strong>grävt<br />
ca 0,10 m i den gulbrunröda leran. Nio gravar framkom i schaktet och alla låg i öst-västlig<br />
riktning förutom en längst i öster <strong>som</strong> låg sydsydväst-nordnordostlig riktning. Flera av<br />
gravarna var betydligt mörkare i plan än gravarna i de andra schakten. I den västra delen<br />
framkom vid schaktning delar av ett barnkranie, kraniet framrensades och togs upp. Även<br />
djurben påträffades i schaktet. I den östra delen framkom stenar <strong>som</strong> eventuellt kan ligga i rad i<br />
nord-sydlig riktning och möjligen höra samman med stenraden i schakt 20 i norr.<br />
Schakt 7<br />
Schaktet drogs i nordnordvästlig-sydsydvästlig riktning. Matjordstjockleken varierade inom<br />
schaktet mellan 0,10 och 0,30 m. Längst i väster framkom stenar <strong>som</strong> troligen var varprester<br />
från brottet strax nordöst om schaktet. Den tredje stensamlingen från väster vara en tydlig, väl<br />
lagd stenrad av bergartsstenar och dolomitstenar, <strong>som</strong> tyvärr blev skadad vid schaktningen.<br />
Stenraden hade en tydlig utsida mot väster och en insida mot öster. Dessutom fanns ytterligare<br />
en rad med stenar längst i öster i förlängningen av schakt 7 <strong>som</strong> övergick till schakt 12.<br />
Denna stenrad var också lagd med dolomitstenar och bergartssten, insidan var mot väster och<br />
utsida av raden var mot öster. Mellan dessa stenrader fanns ett ca 0,20-0,30 m tjockt gruslager<br />
<strong>som</strong> inte tycks vara naturligt utan ett av människa påfört (muntlig uppgift Magnus Hellqvist).<br />
Under det påförda gruslagret fanns ett ca 0,16 m tjockt lager av brunröd-beige lera med sot och<br />
kol. Två gravar framkom under gruslagret mellan stenraderna, den ena låg i nordväst-sydostlig<br />
riktning och den andra i nord-sydlig riktning.<br />
Schakt 8<br />
Schaktet drogs i öst-västlig riktning för att i största möjliga mån fånga upp den i tidigare schakt<br />
påträffade stenraderna. Längst i väster framkom en tydligt lagd stenrad <strong>som</strong> mätte ca 0,15-0,40<br />
m. Både bergartssten och dolomitsten förekom i den. Stenraden hade en tydlig utsida mot<br />
väster och en insida mot öster. I den östra delen framkom ytterligare en rad stenar med en<br />
tydlig insida mot väster och utsida mot öster, raden svängde dessutom av upp mot väster. I det<br />
nordöstra hörnet låg en 1,0 m i diameter stor sten av bergartskaraktär. Stenarna i den östra<br />
raden var ca 0,20-0,80 m stora. Invid stenraden framkom glas av fönsterglaskaraktär <strong>som</strong> tycks<br />
vara angripet av glassjuka, F18-19.<br />
7
Mellan stenraderna fanns ett 0,20 m tjock gruslager av samma karaktär <strong>som</strong> i schakt 7. Under<br />
gruset mitt emellan stenraderna framkom ett stort stycke dolomitsten. Matjordslagret var ca<br />
0,20 m tjockt och schaktet gick ner ca 0,13 m i leran. Öster om den östra muren påträffades två<br />
eventuella recenta störningar. Den längst i öster innehöll ett modernt stålspjut av samma<br />
modell <strong>som</strong> det spjut <strong>som</strong> framkom i schakt 4.<br />
Schakt 9<br />
Schaktet drogs i nord-sydlig riktning. I schaktet fanns ett stort avfallslager <strong>som</strong> innehöll allt<br />
från plastflaskor i toppen till tegel och slagg i botten. Mycket sot, kol och recent avfall fanns<br />
blandat med äldre avfall i den humösa gråsvarta lera. Lager A195 kan vara ett<br />
kulturlager/avfallslager blandat från flera tidsperioder.<br />
Schakt 10<br />
Schaktet drogs i nord-sydlig riktning. Även detta schakt innehöll det avfallslager, A195, <strong>som</strong><br />
påträffades i schakt 9. Här framkom även taggtrådsskrot, aftersand, sot, kol och annat recent<br />
avfall. After är en avfallsprodukt <strong>som</strong> återstår efter att det krossade berget har vaskats efter<br />
silver (Engelbertsson 2003:32). Schaktet grävdes ej ner i botten då det förefall vara av samma<br />
karaktär <strong>som</strong> schakt 9. Schaktning avbröts vid 0,30 m djup. Matjorden var ca 0,10 m tjock.<br />
Schakt 11<br />
Schaktet drogs i öst-västlig riktning. Det togs upp för att försöka finna ytterligare stenrader.<br />
Det framkom en väl lagd stenrad i vinkel, vilken bildade ett hörn. Det gick att se en utsida mot<br />
norr och öster och en insida mot väster och söder. Innanför muren framkom åter det grus- och<br />
sandlager <strong>som</strong> tidigare påträffats i schakt 7, 8 och 21. Vid rensning av raden påträffades slagg.<br />
Utanför stenraden framkom endast lera och inget grus. Hörnstenen i bergart var ca 0,90 m i<br />
diameter och övriga stenar var ca 0,40 m i diameter. Matjorden var ca 0,20 m tjock och<br />
schaktet gick ner ca 0,13 m i leran. Inga gravar var synliga i schaktet utanför muren.<br />
Schakt 12<br />
Schaktet drogs i nordnordvästlig-sydsydvästlig riktning. Det var en förlängning av schakt 7 i<br />
den östra delen. Fyra gravar framkom mellan den i väster liggande stenraden och den i öster<br />
liggande vägen med tillhörande dike. Vid schaktningen påträffades ben från människa i<br />
schaktet och i ytan av diket hittades djurben. Matjorden var ca 0,20 m tjockt och schaktet gick<br />
ca 0,10 m ner i leran.<br />
Schakt 13<br />
Schaktet drog i nordväst-sydostlig riktning och innehöll tre gravar. Längst i öster framkom den<br />
gamla vägrenen med ett intilliggande dike. Matjorden var ca 0,25 m tjock och schaktet gick ner<br />
ca 0,15 m i leran. Lagret i diket bestod av humös gråbrun lera med kol, sot, ben och tegel.<br />
Lagret var tydligt kulturinblandat. Gravarna sträckte sig hela vägen fram till diket. Det var<br />
svårt att urskilja enskilda gravar invid diket vid schaktningstillfället i plan. I det yttre hörnet<br />
mot väster framkom ett stolphål ca 0,28 m i diameter. Anläggningen, A2363, grävdes ut från<br />
norr och i profilen visade sig ett U-format stolphål <strong>som</strong> var 0,21 m djupt och innehöll en<br />
gråbrun melerad lera med sot och ben.<br />
Schakt 14<br />
Schaktet drogs i öst-västlig riktning och nio gravar blev synliga. Längst i öster syntes åter den<br />
gamla vägrenen med intilliggande dike. Lagret i diket var av samma karaktär <strong>som</strong> i schakt 13.<br />
I öster tycks detta dike och vägen vara en begränsning av begravningsplatsen men det går inte<br />
8
att med säkerhet utesluta att den kan fortsätta öster om Västeråsvägen. Matjorden var ca 0,20 m<br />
tjock och schaktet gick ner ca 0,10 m i leran.<br />
Schakt 15<br />
Schaktet drogs i nordnordväst-sydsydostlig riktning så långt ut mot den nuvarande vägrenen<br />
<strong>som</strong> möjligt. Nio gravar blev synliga i schaktet och de låg väl spridda i hela schaktet ända ut<br />
till en större sten i den östligaste delen. Flera av gravarna hade en yttre mörkfärgad gräns <strong>som</strong><br />
syntes mycket tydligt och i två av gravarna hade sand blandats ner i fyllningen. En av gravarna<br />
var mycket grund och kraniet syntes i ytan vid framschaktningen. Graven lämnades orörd och<br />
inget av kraniet tillvaratogs. Den större stenen i öster kan eventuellt vara en yttre begränsning<br />
av kyrkogården i denna del av undersökning<strong>som</strong>rådet. Matjorden var ca 0,17 m tjock och<br />
schaktet gick ner ca 0,16 m i leran.<br />
Schakt 16<br />
Schaktet drogs i nordnordväst-sydsydostlig riktning för att om möjligt fånga upp så många<br />
gravar <strong>som</strong> möjligt. Matjordslagret var ca 0,15 m tjockt och schaktet gick ner ca 0,10 m i leran.<br />
Ca 18 gravar var synliga och flera tycks vara grävda i och genom varandra. Flera ben hittades<br />
ytligt mitt i schaktet, direkt under matjorden, varför det inte schaktades djupare på detta ställe.<br />
Från början förmodades det vara ett lager men mer troligt är att flera olika gravar är grävda<br />
igenom varandra (jmf schakt 17). Benen kom från människa och mättes in och tillvaratogs.<br />
Schakt 17<br />
Schaktet drogs i nordnordväst-sydsydostlig riktning och minst elva gravar blev synliga. De<br />
tydliga gravarna låg i den något högre belägna delen i väster. I öster sluttade marken något och<br />
en större oregelbunden, något kantig mörkfärgning framkom. Denna mörkfärgning kan vara<br />
fler gravar <strong>som</strong> har grävts <strong>ned</strong> tätt intill varandra. Det är också troligt att de har grävts igenom<br />
varandra (jfr schakt 16).<br />
Matjorden var ca 0,20 m tjock och i den östligaste delen över den ovan nämnda större<br />
mörkfärgningen framkom ett ca 0,20 m tjockt lager gråbrun lera med inslag av grus, sten och<br />
varpsten. Detta tycks vara rester från det intilliggande brottet i norr. Eventuell kan det ha<br />
hamnat här vid transport mellan brottet och det i söder liggande varpupplaget. Väster ut över<br />
gravarna var matjorden ca 0,20 m tjock och schaktet gick ner ca 0,25 m i leran. Längst i väster<br />
var matjorden endast 0,10 m tjock och gravarna var synliga redan 0,10 m ner i leran.<br />
Schakt 18<br />
Schaktet drogs i sydsydväst-nordnordostlig riktning och innehöll fyra gravar. Matjorden var ca<br />
0,15 m tjock och schaktet gick ner ca 0,10 m i leran.<br />
Schakt 19<br />
Schaktet drogs i sydsydväst-nordnordostlig riktning för att om möjligen fånga upp den sydliga<br />
begränsningen av gravområdet. Längst i söder påträffades något <strong>som</strong> förmodligen är en grav.<br />
Öster om graven framkom stenar <strong>som</strong> eventuellt kan vara en murrest. Det är dock svårt att<br />
bedöma om det är rester från kyrkogårdsmuren. Stenarna var inte tydligt lagda vilket möjligen<br />
kan bero på att de har blivit störda. Matjorden var ca 0,15 m tjock och schaktet gick ner ca 0,15<br />
m i leran. Om stenresterna är från muren, sträcker den sig i så fall söder ut, in under den i<br />
senare år ditlagda och konstgjorda varphögen.<br />
Schakt 20<br />
Schaktet drog i nordväst-sydostlig riktning parallellt med schakt 7 för att tydliggöra de<br />
stenrader <strong>som</strong> påträffades i det schaktet. I schakt 20 framkom tre synliga gravar och en rad<br />
9
stenar av samma karaktär <strong>som</strong> i schakt 7. Stenradens västra sida tycks vara en utsida och mot<br />
öster syntes en insida. Innanför den framkom samma gruslager <strong>som</strong> i schakt 7 och schakt 8.<br />
Matjorden var ca 0,15 m tjock och schaktet var ca 0,15 m nergrävt i leran. I schaktet invid<br />
stenraden A197 framkom rester från skalltak av människa.<br />
Schakt 21<br />
Schaktet togs upp i nord-sydlig riktning för att försöka finna ytterligare rester av de stenrader<br />
<strong>som</strong> påvisats i schakt 6, 7, 8, 11, 12 och 20. Här framkom en vinklad stenrad av bergartssten.<br />
Vid stenradens västra yttre sida framkom fönsterglas av samma karaktär <strong>som</strong> i schakt 8. Också<br />
ett stolphål, A2363, påträffades invid den västra sidan. Ytterligare mörkfärgningar avtecknade<br />
sig i leran invid stenraderna i den nordvästra delen men det gick inte att avgöra om det var<br />
gravar eller inte. Matjorden var endast ca 0,10 m tjock och schaktet gick ner ca 0,15 m i leran.<br />
Schakt 22<br />
Schaktet drogs i öst-västlig riktning med en något mindre skopa, endast 1,05 m bred.<br />
Matjordslagret var ca 0,10 m tjockt. En eventuell rest från en stenmur framkom i söder, väster<br />
och norr. Stenmuren var uppbyggd med större och mindre varpstenar ca 0,10 till 0,50 m i<br />
diameter stora. Varpstenarna kommer förmodligen från brytningen vid de brott <strong>som</strong> finns inom<br />
undersökningsytan. Muren var ca 0,45-0,50 m hög. I den södra delen visade sig muren vara<br />
bäst bevarad. I väster var stenarna sämre lagda, förmodligen har muren störts. I norr var muren<br />
något mer tydlig. I sydväst framkom en hög av varpsten av större modell, ca 0,30 m i diameter.<br />
Innanför muren låg stora mängder varpsten. Under stenmassorna framkom sot och kol i botten<br />
i leran. Innanför stenmuren i botten under varpstenen låg det ett rödaktigt grusigt lager <strong>som</strong><br />
möjligen kan var aftersand (se schakt 10). Glas, en blyknapp, keramik, spik och bränd lera<br />
framkom vid rensning av muren (se bilaga 2).<br />
Schakt 23<br />
Schaktet drogs i noröst-sydvästlig riktning parallellt med riksväg 67, Västeråsvägen, för att<br />
kunna finna ytterligare resterna av stenmuren <strong>som</strong> framkom i schakt 22. Området var mycket<br />
stört, vilket möjligen inträffade vid byggnationen av den nya Västeråsvägen. Detta gör det<br />
svårt att se avslutet på muren och varpstenshögen i den östera delen av schaktet. I leran under<br />
varpstenen framkom det mycket sot och kol. Matjorden var ca 0,10 m tjock.<br />
Grav A580<br />
Graven påträffades i den östra delen av schakt 5. Graven framkom <strong>som</strong> en något mörkare<br />
rektangulär färgning mot den annars gulbrun-flammiga leran. I plan var den jämnt rektangulär,<br />
d v s lika bred i öster <strong>som</strong> i norr. I plan var <strong>ned</strong>grävningen från början ca 2,0 m lång och ca<br />
0,65 m bred. Nedgrävningens storlek minskade allt efter<strong>som</strong> längre ner i leran. Det slutliga<br />
måttet på <strong>ned</strong>grävningen var kistans storlek. Matjorden var över graven ca 0,20 m tjock och<br />
skelettet i sin träkista var <strong>ned</strong>grävt 1,0 m under matjorden. Den döde låg med huvudet i väster<br />
och fötterna i öster. Händerna var korsade över bålen. I fotändan framkom fyra järnspikar, F10,<br />
av olika storlek och vid bäckenet påträffades ett järnföremål <strong>som</strong> möjligen kan vara ett<br />
kisthandtag, F9 (fig 5).<br />
10
Figur 4. Skelettet i A580. Foto: Emma Sjöling.<br />
Den rombiska träkistan var något smalare i fotändan, 0,33 m, och något bredare vid<br />
bröstpartiet, 0,50 m, varav den åter smalnade av vid huvudet, 0,30 m. Kistan bör ha varit minst<br />
0,20 m djup med trälock. Det är en något senare typ av kista, och förekommer under 1600-<br />
1700-tal och har påträffats bl a vid arkeologiska undersökningar i Surahammar och<br />
Kristinehamn (Jonsson & Nordström 2003, Stibéus 1998).<br />
Figur 5. Järnhandtag, F10, från grav A580. Foto: Anne Ingvarsson-Sundström.<br />
Murkonstruktioner<br />
Förutom gravarna påträffades flera rester av stenrader och stenmurar. Dessa rester var belägna<br />
på flera platser inom undersökning<strong>som</strong>rådet. Vissa av dem tycks ingå i konstruktioner och<br />
vissa var svåra att knyta till någon kontext. I schakten framgick att det i<br />
undersökning<strong>som</strong>rådets västra del tycks sträcka sig en stenmur i nordsydlig riktning, parallellt<br />
med nuvarande väg. Muren tenderar att svänga av mot öster i söder. Detta kan möjligen vara<br />
rester av kyrkogårdsmuren i väster.<br />
11
Figur 6. Del av stenmur i schakt 22 mot norr. Foto: Anna Onsten-Molander.<br />
I den östra delen tycks en stenmur saknas, där framkom ett äldre dike med tillhörande väg <strong>som</strong><br />
med stor sannolikhet kan vara kyrkogårdens östliga begränsning. I söder var det svårare att<br />
hitta eventuella murrester då det ej gick att schakta på grund av sentida aktiviteter. I norr tycks<br />
själva begravningsytan vara begränsad av de olika stenraderna <strong>som</strong> påträffades i<br />
undersökningsschakten (se Konstruktion i norr).<br />
I schakt 22 och schakt 23 framkom flera stenmurar <strong>som</strong> skiljer sig från de <strong>som</strong> framkom i de<br />
övriga schakten (fig 6). Stenmurarna i schakt 22 och 23 kan ha varit rester från en eventuell<br />
byggnad, t ex ett klocktorn. Murarna kan också blivit konstruerade <strong>som</strong> upplag för varpstenen<br />
<strong>som</strong> bröts inom området i slutet av 1600-talet.<br />
Konstruktion i norr<br />
I det nordligaste partiet av undersökningsytan påträffades <strong>som</strong> ovan nämnts ett antal lagda<br />
stenrader (för schaktnummer se plan fig 2). Längst i norr, i schakt 8, fanns två parallella rader i<br />
nord-sydlig riktning över schaktet. Schaktet utvidgades norrut längs den östligaste stenraden<br />
fram till att ett hörn framkom, där raden vek av i rät vinkel mot väst. Den västra stenraden<br />
kunde följas söderut i schakt 21, och även där påträffades ett hörn där stenraden vek av i rät<br />
vinkel västerut. På samma nivå i väst-östlig riktning fanns en stenrad i schakt 11, med ett hörn i<br />
vinkel <strong>ned</strong> mot söder. Slutligen fanns stenrader i nord-sydlig riktning i schakten 7 och 20, vilka<br />
låg längs samma linje <strong>som</strong> den nord-sydligt löpande raden i den västra delen av schakt 8.<br />
Stenraderna var omsorgsfullt lagda och bestod av 0,15-0,4 m stora naturstenar i ett eller två<br />
skift. I samtliga påträffade hörn låg större stenar, ca 1,0 m stora (fig 7). Stenraderna utgör<br />
sannolikt syllstensgrunder till en eller flera byggnader. En uppfattning om vad <strong>som</strong> var in- och<br />
utsidor av grunderna kunde uttolkas dels med hjälp av det på insidan förekommande gruslagret<br />
<strong>som</strong> fanns i samtliga schakt med stenrader, dels genom att stenarna var lagda med slätsidorna<br />
(godytan) inåt mot detta lager (fig 8). Huruvida gruslagret har påförts efter att<br />
byggnaden/byggnaderna raserades eller om det utgör ett sättlager från uppförandet kunde inte<br />
avgöras vid denna mindre undersökning, då syftet framför allt var att avgränsa fornlämningens<br />
utbredning och karaktär.<br />
12
Figur 7. Hörn i stenrad A2261 i schakt 11, mot söder. Foto: Kristina Jonsson.<br />
Vad är det då för byggnad eller byggnader <strong>som</strong> har stått på platsen? Stenraderna förefaller<br />
onekligen att ligga i linje med varandra både längs en nord-sydlig och längs en väst-östlig axel,<br />
men det finns ändå svårigheter med att binda samman dem till en enda sammanhängande<br />
byggnad. De nordligaste delarna <strong>som</strong> syns i schakt 8, 11 och 21 torde dock – med tanke på<br />
hörnens vinklar och gruslagrets utbredning – ha ingått i samma konstruktion. Den form <strong>som</strong> då<br />
framträder visar den norra väggen och det nordöstra hörnet av en byggnad, med en smalare<br />
kvadratisk utbyggnad i norr. De södra delarna är dock mer besvärliga: dels påträffades inga<br />
hörn vid undersökningen, dels är risken större att ytan där har störts i samband med<br />
upptagandet av stenbrottet <strong>som</strong> ligger mitt i konstruktionen. De nord-sydligt löpande<br />
stenraderna ligger dock nästan exakt i linje med dem längst i norr (den kvadratiska<br />
utbyggnaden), och det påförda gruslagret finns även i dessa delar. Binder man samman<br />
stenraderna med delarna i norr får man en korsformig byggnad, med osäker utbredning i väster<br />
och söder (fig 9). Kan det vara gruvbyns kapell?<br />
Det <strong>som</strong> talar för tolkningen är dess planform och att man svårligen, med tanke på<br />
syllstensgrundernas in- och utsidor och det gruslager <strong>som</strong> fyller insidan, kan härleda<br />
lämningarna till flera byggnader liggande invid varandra. Man får i så fall en rektangulär<br />
byggnad med en mindre utbyggnad i norr, <strong>som</strong> redan det blir misstänkt likt en kyrka, samt en<br />
mindre fristående byggnad i söder. Vad <strong>som</strong> ytterligare talar för kapelltolkningen är att<br />
byggnaden faktiskt ligger på en kristen begravningsplats, i rak väst-östlig riktning.<br />
13
Figur 8. Stenrad A953 schakt 8 mot norr. Foto: Anna Onsten-Molander.<br />
Det <strong>som</strong> talar emot tolkningen är byggnadens dimensioner: dess längd uppgår till 27 meter<br />
vilket gör det till en mycket stor kyrka med medeltida mått mätt. Korsformiga kyrkor med lika<br />
breda och långa armar i norr och söder är också vanligen en senare företeelse (se <strong>ned</strong>an). De<br />
medeltida kyrkorna hade ofta sakristia i norr och vapenhus i söder, men dessa brukade vara av<br />
mindre dimensioner än långhuset. Ett problem i detta sammanhang är att vi inte vet när det<br />
första gruvkapellet skall ha uppförts, och inte heller om det har byggts om eller flyttats.<br />
Möjligheten finns att ett kapell uppfördes redan under 1300-talet, och att det <strong>som</strong> omtalas på<br />
1500-talet inte är samma byggnad.<br />
Medeltida timrade träkyrkor var ofta små, vilket till stor del hade praktiska orsaker. Man ville<br />
helst inte behöva skarva trästockarna, och då maximilängden på en furustock låg kring ca 10 m<br />
var kyrkans långhus sällan längre än så (Ullén 1983:234ff; Lagerlöf 1985:244). Till denna<br />
längd tillkom i många fall ett smalare kor i öster, samt sakristia i norr och vapenhus i söder (i<br />
vissa fall tillbyggda under senare tid). Kyrkor av denna plantyp och dimension uppfördes även<br />
långt in i 1600-talet (Lagerlöf 1985:241). Timmerkyrkornas grund bestod av en låg och smal<br />
stengrund i kallmur, normalt bestående av endast ett eller två skift av marksten med större<br />
stenar i byggnadens hörn. Murbruk användes troligen inte under medeltid, i de fall det<br />
förekommer handlar det om sekundära tillägg. (Ullén 1983:234; Lagerlöf 1985:244).<br />
14
Figur 9. Syllstensraderna i den norra delen av kyrkogården. De streckade linjerna visar den hypotetiska<br />
utbredningen av den eventuella kyrkgrunden. Plan: Kristina Jonsson.<br />
Successivt byggdes dock kyrkorna allt större, i takt med ökande befolkningstillväxt och<br />
förbättrad byggnadsteknik. Vid en genomgång av de två volymer <strong>som</strong> finns utgivna i serien<br />
Medeltida träkyrkor, vilka behandlar kyrkorna i Västergötland, Värmland, Närke, Småland och<br />
delar av Östergötland, kan man se att det inte var ovanligt att kyrkorna där under senmedeltid<br />
och 1600-tal uppnådde en storlek på 20-25 meters längd och 7-10 m bredd. I många fall<br />
handlar det då om äldre medeltida kyrkor med smalare kor i öster <strong>som</strong> sedermera byggts ut på<br />
längden till större salkyrkor. Breda korsarmar mot norr och söder, vilka ger kyrkan en mer eller<br />
mindre korsformig plan, förefaller dock ha varit vanligast från 1700-talet och framåt. (Ullén<br />
1983, Lagerlöf 1985).<br />
Om syllstensgrunderna i den norra delen av begravningsplatsen vid Sala gruvby hör till en<br />
kyrkobyggnad så torde den vara eftermedeltida med tanke på dess storlek och planform.<br />
Kanske byggde man verkligen en ny kyrka under tidigt 1600-tal, men i trä istället för sten (jfr<br />
ovan under Historisk bakgrund). Dock kan det inte ha skett före år 1605, då det finns en<br />
skrivelse från detta år där kung Karl IX påtalar att en stenkyrka borde uppföras vid gruvbyn<br />
(Frankius 2004:8). Alternativt renoverades och byggdes den gamla kyrkan ut. Från 1613-1615<br />
finns noteringar om anslag till ”kyrkans förbyggning” (ibid). I kyrkobeskrivningen från 1630<br />
beskrivs kyrkan <strong>som</strong> varande byggd av trä, den hade sakristia, vapenhus och kor, väggar<br />
”godhe korswijs” och med en pelare stående ”mitt i kyrkian” (ibid, 23f). Mittpelaren kan<br />
15
mycket väl indikera en korsformig kyrkobyggnad. En annan möjlighet är att man påbörjade ett<br />
nytt bygge i början av 1600-talet, lade ut den tilltänkta grunden, men sedan aldrig slutförde<br />
byggnationen.<br />
Förekomsten av gravar inne i den eventuella kapellgrunden (i den eventuell södra<br />
korsarmen/vapenhuset) är ytterligare en indikation på att byggnaden kan vara sekundär i<br />
förhållande till gravplatsens ålder (fig 9). Visserligen skedde begravningar ibland även inne i<br />
kyrkorna, framför allt under senare delen av medeltiden (jfr Andrén 2000:20), men de två<br />
gravarnas avvikande orientering tyder på att de snarare tillhör en äldre (eller senare?)<br />
användningsfas av kyrkogården. Gravarna på utsidan av grunden ligger dock i öst-västlig<br />
riktning, förutom en direkt söder om den hypotetiska utbredningen av den södra korsarmen.<br />
Stenraden <strong>som</strong> fortsätter söderut i schakt 6 skulle i och för sig kunna vara en förlängning på<br />
denna korsarm, vilket skulle innebära att även denna grav ligger på insidan. Det gruslager <strong>som</strong><br />
fanns på insidan vid de andra delarna av syllstensgrunden fanns dock inte i detta parti.<br />
Kyrkogården<br />
Gravarna på kyrkogården ligger i skilda riktningar. I det norra partiet ligger de flesta i rak västöstlig<br />
riktning, i linje med den eventuella kyrkobyggnaden, medan det på kyrkogårdens<br />
centrala delar finns fler gravar <strong>som</strong> ligger i västnordväst-ostsydost. Längst <strong>ned</strong> i söder finns<br />
återigen fler gravar i öst-västlig riktning, men även några <strong>som</strong> ligger i västsydväst-ostnordost.<br />
Den avvikande orienteringen kan bero på flera saker: antingen tillhör gravarna olika<br />
användningsfaser, där de <strong>som</strong> ligger i västnordväst-ostsydost sannolikt är äldre, eller så har<br />
topografiska företeelser påverkat gravriktningen. Båda företeelserna är kända från arkeologiska<br />
undersökningar. Under medeltid var det inte ovanligt att kyrkornas orientering avvek något<br />
från den föreskrivna väst-östliga riktningen, och de låg ofta vinklade i västnordväst-ostsydost.<br />
Ett flertal olika tolkningar av detta har lagts fram, t.ex. att man lade ut planen efter den<br />
uppgående solens läge vilket påverkade väderstrecksuppfattningen (Cinthio 1981, sp 608),<br />
eller att man använde kompass och att den magnetiska nordpolens läge vid den aktuella<br />
tidpunkten påverkade riktningen (Persson, manus, och där anförd litteratur). Gravarna i sin tur<br />
placerades därefter i samma riktning <strong>som</strong> kyrkobyggnaden. Ju längre från kyrkan man kom, ju<br />
mer påverkad blev man dock av andra riktmärken <strong>som</strong> t.ex. kyrkogårdsmurar, intilliggande<br />
vägar och topografiska element etc. (jfr t ex Brendalsmo 1989:26). Att gravarna på Sala<br />
gruvbys begravningsplats avviker mest från den ”riktiga” orienteringen i de centrala delarna<br />
torde ha samband med att de ligger längst från de riktmärken man utgick ifrån. Att de ligger i<br />
väst-östlig riktning i de norra och södra delarna kan i enlighet med detta ha samband med att de<br />
där låg nära befintliga byggnader (kapell och klocktorn?) alternativt nära de kringgärdande<br />
murarna.<br />
Fynd<br />
75 fynd registrerades under förundersökningen. Den dominerande fyndkategorin var<br />
järnföremål och därefter djurben. Vid schaktningen framkom flera lösfynd <strong>som</strong> på olika sett<br />
har hamnat i matjorden. Merparten av dessa fynd är av hushållskaraktär och består bland annat<br />
av keramik från en trebensgryta, spik, hästsko, tegel och djurben (se fyndtabell bilagaaga 2).<br />
Föremålen har varierande dateringar, t ex dateras hästskon till slutet av 1700-talet (muntlig<br />
uppgift Anders Ekman) och trebensgrytor har förekommit från 1400- till 1700-talet. Förutom<br />
dessa fynd framkom människoben i schakten <strong>som</strong> kommer från genomgrävda och skadade<br />
gravar.<br />
16
I marken invid stengrund på undersökningsytan i norr hittades flera skärvor från fönsterglas,<br />
F18, 19, 21, 33 och 39. Liknande glas framkom vid utgrävningen av Sala gruvby (Bergold &<br />
Öhnegård, 1987:64ff). Tillverkning av fönsterglas förekommer i mindre skala redan i slutet av<br />
1400-talet i Sverige och under 1500-talet blir det mer förekommande. Dessa glasrester kommer<br />
med största sannolikhet från den byggnad <strong>som</strong> tidigare stod där, då glaset hittades vid<br />
stengrundens yttersida. Flera av de påträffade skärvorna går att passa samman till större bitar<br />
(fig 10).<br />
Vid den södra konstruktionen framkom olika fynd invid stengrunden, bl a påträffades en<br />
blyknapp (F40). De fynd <strong>som</strong> kan bindas till en sluten kontext är de mycket få föremål <strong>som</strong><br />
fanns i grav A580. Där påträffades ett järnföremål <strong>som</strong> tolkas <strong>som</strong> ett handtag och några spikar<br />
(F8-9), dessa föremål hörde till kistan i graven. Dessutom påträffades en bit järnslagg invid<br />
skellettet, F10. Om den har blivit medvetet placerad där eller ej är svårt att avgöra i detta<br />
skede. Om det skulle visa sig att fenomenet upprepas i flera av gravarna inom området kan det<br />
synas <strong>som</strong> en medveten handling. I detta skede är det troligare att slaggen har hamnat<br />
slumpartat i matjorden. För övrigt fanns inga andra föremål förutom träkistan i grav A580.<br />
Fyndbilagaden över området är ganska allmän. Dateringsmässigt visar de flesta föremålen på<br />
att de kan härröra från tiden 1500 till 1700-talet. De föremål <strong>som</strong> har framkommit i matjorden<br />
kan inte knytas till begravningsplatsens användande förutom när det är frågan om<br />
människoben. Tyvärr påträffades inga mynt i den eventuella kapellgrunden, vilket annars är en<br />
vanlig föremålsgrupp i dessa sammanhang (Jonsson & Nordström, 2003:25). Detta beror<br />
förmodligen på att endast en mycket liten del av byggnadens inre konstruktion berördes av<br />
förundersökningen.<br />
Figur 10. Fynd från Sala Gruvkyrkogård, F1, F9, F15, F18, F19 och F40. Foto: Anna Onsten-<br />
Molander.<br />
17
Analyser<br />
Osteologisk analys<br />
Vid förundersökningen påträffades en kistgrav (A580) med ett mycket välbevarat skelett av en<br />
vuxen individ. Syftet med den osteologiska undersökningen var främst att bedöma benens<br />
bevaringsgrad, varför skelettet lämnades kvar i jorden inför en eventuell framtida undersökning<br />
av samtliga identifierade gravar. I fält gjordes endast en preliminär osteologisk bedömning av<br />
det delvis framgrävda skelettet (Fig 4).<br />
En sammantagen bedömning av de synliga könskriterierna på framför allt bäckenbenet och<br />
kraniet antyder att skelettet tillhört en man. Det bör nämnas att måttet på lårbenets ledkula<br />
(caput femoris) ligger mitt emellan de mått <strong>som</strong> normalt används för att särskilja könen, vilket<br />
gör att bedömningen får anses <strong>som</strong> något osäker. För en säkrare könsbedömning bör hela<br />
skelettet undersökas och då kan även övriga kriterier beaktas för en slutlig rapport om kön,<br />
ålder och eventuella sjukdomar.<br />
Redan i fält kunde det dock noteras att skelettet har benutväxter (sk osteofyter) på flera kotor<br />
samt på båda knäskålarna (patellae). Dessa benutväxter uppkommer ofta till följd av långvarig<br />
och hård belastning av leder, men är också åldersrelaterade och vanligt förekommande hos<br />
äldre individer. På höger knäskåls yttre kant finns ett ca 2 cm stort område där benet<br />
resorberats till följd av en infektion (Fig 11). En bit av ett underarmsben (radius) togs tillvara<br />
för att 14 C-dateras (se analyser).<br />
Figur 11. Knäskålarna från grav A580. Foto: Anne Ingvarsson-Sundström.<br />
Förutom det ovan nämnda skelettet framkom ett flertal spridda lösfynd av människoben från<br />
ytligt liggande och/eller störda gravar. Bland annat påträffades ett mycket fragmentariskt<br />
kranium av en ung individ, samt extremitetsben och skalltaksfragment från vuxna individer. Ett<br />
flertal djurben från bl a nötkreatur och svin framkom också vid förundersökningen. Benens<br />
bevaringsgrad är i samtliga fall mycket god vilket verkar lovande inför en eventuell framtida<br />
undersökning av livsvillkor och hälsa hos människorna på Sala gruvkyrkogård.<br />
18
14<br />
C-dateringar<br />
Ett prov valdes ut till 14 C-datering. Dateringen gjordes på en del av ett underarmsben (P4) av<br />
människa <strong>som</strong> tillvaratogs i A580. Benet daterades till 255±40 BP. Efter kalibrering av denna<br />
datering kan graven betraktas <strong>som</strong> anlagd någon gång mellan 1490 och 1950 e. Kr. Inget<br />
skriftligt material tyder på att begravningar skett på platsen under 1900-talet varför de yngsta<br />
dateringarna kan uteslutas. Sannolikheten att den skulle vara yngre än 1810 e. Kr måste<br />
bedömas <strong>som</strong> mycket liten. Kistans form är av en typ <strong>som</strong> är vanlig på 1600- och 1700-talen.<br />
Det rimligaste är att dateringen för grav A580 ligger inom intervallerna 1610-1680 och 1730-<br />
1810 e. Kr (diagram 1). Dock går det inte helt att utesluta både något äldre och yngre<br />
dateringar.<br />
Atmospheric data from Stuiver et al. (1998); OxCal v3.5 Bronk Ramsey (2000); cub r:4 sd:12 prob usp[chron]<br />
Radiocarbon determination<br />
600BP<br />
500BP<br />
400BP<br />
300BP<br />
200BP<br />
100BP<br />
0BP<br />
Ua-23195 : 255±40BP<br />
68.2% probability<br />
1520AD (16.2%) 1560AD<br />
1630AD (38.1%) 1680AD<br />
1780AD (12.8%) 1800AD<br />
1940AD ( 1.1%) 1950AD<br />
95.4% probability<br />
1490AD (29.7%) 1600AD<br />
1610AD (42.9%) 1680AD<br />
1730AD (19.2%) 1810AD<br />
1930AD ( 3.5%) 1950AD<br />
1400CalAD 1600CalAD 1800CalAD 2000CalAD<br />
Calibrated date<br />
Diagram 1. Analyserade 14 C-dateringar. Analyser gjorda vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala<br />
Universitet.<br />
19
Sammanfattning<br />
På uppdrag av Stiftelsen Riksens Clenodium utförde <strong>SAU</strong> (Societas Archaeologica<br />
Upsaliensis) i samarbete med Västmanlands läns museum en arkeologisk förundersökning vid<br />
Sala gruvkyrkogård, Sala stadsförsamling, Sala kommun, Västmanland under en vecka.<br />
På gruvkyrkogården odlas idag vall. På platsen finns också två större brott efter bränning av<br />
malm vilket skedde på 1660- respektive 1680-talet.<br />
Undersökningsresultatet visar att området har används <strong>som</strong> begravningsplats. Lämningarna kan<br />
dateras framförallt till 1500-1600-talet. På undersökning<strong>som</strong>rådet framkom ett stort antal<br />
gravar <strong>som</strong> huvudsakligen var lagda i öst-västlig riktning. Det osteologiska materialet är<br />
välbevarat och kan vid en eventuell framtida undersökning bidra till ökad information om<br />
människorna <strong>som</strong> levde vid Sala silvergruva.<br />
På ytan framkom vid schaktning ett flertal rester av stenmurar och stenrader. Några av dem är<br />
lämningar från kyrkogårdsmuren och några av dem tillhör eventuella byggnadskonstruktioner.<br />
En del av dessa stenmurar är belägen i den sydöstra delen av området och tycks utgöra resterna<br />
från en mindre byggnadskonstruktion. I den nordligaste delen framkom flera konstruktioner av<br />
stenrader, varav tre var vinkelformade. Detta kan troligen vara resterna från en större syllgrund<br />
tillhörande ett dåvarande gruvkapell. Undersökning<strong>som</strong>rådet har en stor potential inför<br />
framtida forskning. Möjligheten att med säkerhet bekräfta att den grund <strong>som</strong> påträffades vid<br />
förundersökningen 2003 härrör från Sala silvergruvas Gruvkapell kan endast göras vid en<br />
slutundersökning av grunden.<br />
20
Referenser<br />
Andrén, A. 2000. Ad sanctos – de dödas plats under medeltiden. Hikuin 27. Middelalderens<br />
kirkegårde. Arkæologi og antropologi – indsigt og udsyn. Nordisk Seminar 2.-5. juni 1999<br />
Ribe, Danmark. Højbjerg, s. 7-26.<br />
Alström, U. & Egebäck, A. 2002. Gruvbyn. Kartering av Sala gruvby. Rapport 2002:A46,<br />
Kulturmiljöavdelningen, Västmanlands läns museum.<br />
Bergold, H. & Öhnegård, V. 1987. Sala gruvby. Ett industrisamhälle från 1500-talet.<br />
Brendalsmo, J. 1989. Peterskirken, dens kirkegård og det eldste Tønsberg. Arkeologiske<br />
rapporter fra Tønsberg. Nr. 2. ”Nordre bydel”. Hefte 1. Riksantikvaren, Utgravningskontoret<br />
for Tønsberg.<br />
Cinthio, E. 1981. Kyrka. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid från vikingatid till<br />
reformationstid. Band 9, spalt 607-612.<br />
Engelbertsson, B. 1987. Industriarbete i förindustriell arbetsmiljö. Sala gruva och silververk<br />
under 1800-talet. Acta universitatis Upsaliensis. Uppsala studies en Economic History 27.<br />
– 2003. Silver – inte bara i Sala. Exempel från Mellansverige. I: I gruva och grav.<br />
Metallhantering från bronsålder till nyare tid. Artiklar kring förhistorisk historisk<br />
metallhantering, sammanställda av Jernkontorets forskningskommitté ”Icke-järnmetaller,<br />
malmfyndigheter och metallurgi. Red. L. Berg, H. Forshell & A. Söderberg.<br />
Frankius, M. 2004. Kapellet vid Sala gruva. Historik samt inventering av arkivmaterial och<br />
bibliografiskt material angående gruvkapellets, gruvprästernas, prästgårdens och<br />
gruvkyrkogårdens historia.<br />
Jansson, A. 1963. Ur Sala gruvbys historia. Västmanlands fornminnesförening. Årsskrift<br />
XLIV.<br />
Jonsson, K & Nordström, A. 2003. En tidigkristen gravplats och en medeltida kyrklämning.<br />
Gravar och kyrkor i Sura 900-1800. Arkeologisk för- och slutundersökning. RAÄ140:1-3.Sura<br />
gamla kyrka, Sura socken, Västmanland. Västmanlands läns museum. Kulturmiljöavdelningen<br />
rapport A. 2003:16A.<br />
Lagerlöf, E. 1985. Medeltida träkyrkor. 2, Västergötland, Värmland, Närke. Sveriges kyrkor:<br />
Konsthistorisk inventarium, 199.<br />
Nordahl, E. 1958. Rapport rörande 1955-1957 års undersökning av Sala gruvby. Dnr 2878/58.<br />
Norberg, P. 1978. Sala gruvas historia under 1500- och 1600-talen.<br />
Meurman, R. 2000. Silverberg i Järnbärarland. Bergshanteringens begynnelse i ljuset av<br />
Schmidt Testhammardateringar. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala<br />
Universitet.<br />
Persson, K. 2003. Geofysisk prospektering Sala silvergruva. Rapport. Arkeologiska<br />
Forskningslaboratoriet.<br />
21
Persson, K. Manus. Vendels kyrkas orientering. Arkeologiska Forskningslaboratoriet,<br />
Stockholms universitet.<br />
Stibéus, M. 1998. En 1600-1700-tals kyrkogård i Kristinehamn. Arkeologisk undersökning i<br />
kv. Jupiter 2, Raä 43, Krisitnehamn, Värmland. Arkeologiskt resultat. UV Väst rapport<br />
1998:16.<br />
Ullén, M. 1983. Medeltida träkyrkor. 1, Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland.<br />
Sveriges kyrkor: Konsthistorisk inventarium, 192.<br />
Arkiv<br />
Fornminnesregistret, RAÄ 51, Sala stad.<br />
Muntliga uppgifter<br />
Magnus Hellqvist, universitetslektor i Naturgeografi, Högskolan Dalarna<br />
Else Nordahl, Uppsala Universitet<br />
Anders Ekman, hembygdsforskare, Hällsta gård, Enköping<br />
22
Tekniska och administrativa uppgifter<br />
Länsstyrelsen dnr och datum för tillstånd: 431-6840-04<br />
<strong>SAU</strong> projekt nr: 2065<br />
Västmanlands läns museum projekt nr: 20-456<br />
Län, landskap, kommun och socken:<br />
Västmanlands län, Västmanland, Sala kommun,<br />
Sala stadsförsamling<br />
Utförandetid i fält: 2004-08-23 – 2004-08-27<br />
Tidåtgång i fält:<br />
80 arkeologtimmar<br />
40 maskintimmar inkl igenläggning<br />
Anna Onsten-Molander i samarbete med<br />
Kristina Jonsson, Västmanlands läns museum<br />
Undersökt yta: 350 löpmeter schakt totalt ca 550 m 2<br />
Läge:<br />
Fastighetskartan 11G 8 i Sala<br />
Fastighetsbetäckning: Silvergruvan 1:47<br />
Koordinater:<br />
X6643393, Y1543559<br />
Koordinatsystem:<br />
Rikets koordinatnät RT 90 2,5 gon V<br />
Höjdsystem: Rikets RH 00<br />
Inmätningssystem:<br />
Digital<br />
Arkivhandlingar:<br />
Förvaras på <strong>SAU</strong> och ATA<br />
Fynd:<br />
Förvaras på <strong>SAU</strong> tills fyndfördelning sker<br />
Digitala planer:<br />
Kristina Jonsson & Anna Onsten-Molander<br />
Faktagranskare:<br />
Jonas Wikborg<br />
Språkgranskare:<br />
Gunilla Åkeson<br />
Redaktionell bearbetning:<br />
Anna Onsten-Molander<br />
23
Bilaga 1. Anläggningstabell<br />
Anl Typ Storlek i plan Form i plan Djup Undersökt Övrigt Schakt<br />
192 Stenrad 1,39 x 1,04 delvis 4<br />
193 Grav nej Flera gravar i varandra 16<br />
194 Vägbank nej 12<br />
195 Lager nej 9&10<br />
197 Stenrad delvis handrensad och fotograferad 20<br />
199 Grav rektangulär nej 19<br />
243 Stenrad 1,60 x 0,70 rektangulär nej handrensad och fotograferad 19<br />
251 Grav rektangulär nej 18<br />
255 Grav rektangulär nej 18<br />
264 Grav rektangulär nej 18<br />
271 Grav rektangulär nej 18<br />
285 Stenrad 1,13 x 0,80 delvis handrensad och fotograferad 1<br />
331 Grav rektangulär nej 2<br />
334 Stenrad 1,50 x 0,89 delvis handrensad och fotograferad 2<br />
346 Grav rektangulär nej 3<br />
352 Grav rektangulär nej 3<br />
358 Grav rektangulär nej 3<br />
364 Grav rektangulär nej 3<br />
368 Grav rektangulär nej 3<br />
375 Grav rektangulär nej 3<br />
384 Grav rektangulär nej 3<br />
390 Grav rektangulär nej 3<br />
396 Grav rektangulär nej 3<br />
403 Grav rektangulär nej 3<br />
408 Grav rektangulär nej 3<br />
413 Stenrad 1,50 x 1,06 delvis handrensad och fotograferad 3<br />
453 Grav rektangulär nej 4<br />
461 Grav rektangulär nej 4<br />
469 Grav rektangulär nej 4<br />
477 Grav rektangulär nej 4<br />
482 Grav rektangulär nej 4<br />
486 Grav rektangulär nej 4<br />
491 Grav rektangulär nej 4<br />
498 Grav rektangulär nej 4<br />
534 Stenrad 1,4 0 x 0,73 delvis handrensad och fotograferad 5<br />
546 Grav rektangulär nej 5<br />
551 Grav rektangulär nej 5<br />
556 Grav rektangulär nej 5<br />
560 Grav rektangulär nej 5<br />
567 Grav rektangulär nej 5<br />
571 Grav rektangulär nej 5<br />
575 Grav rektangulär nej 5<br />
580 Grav 1,75 x 0,53 rektangulär 1,2 ja Rombisk träkista ca 0,20 m djup 5<br />
586 Grav rektangulär nej 5<br />
603 Grav rektangulär nej 6<br />
607 Grav rektangulär nej 6<br />
611 Grav rektangulär nej 6<br />
615 Grav rektangulär nej 6<br />
619 Grav rektangulär nej 6<br />
623 Grav rektangulär nej 6<br />
627 Grav rektangulär nej 6<br />
631 Stenrad 1,40 x 0,75 delvis handrensad och fotograferad 6<br />
659 Grav rektangulär nej 6<br />
663 Grav rektangulär nej 6<br />
696 Stenrad 1,37 x 0,76 delvis handrensad och fotograferad 7<br />
729 Stenlägg delvis handrensad 7<br />
783 Stenrad 1,36 x 0,77 delvis handrensad och fotograferad 7<br />
24
787 Grav rektangulär nej 7<br />
Anl Typ Storlek i plan Form i plan Djup Undersökt Övrigt Schakt<br />
791 Grav rektangulär nej 7<br />
795 Stenrad 1,76 x 0,90 delvis handrensad 7<br />
828 Grav rektangulär nej 12<br />
835 Grav rektangulär nej 12<br />
841 Grav rektangulär nej 12<br />
846 Grav rektangulär nej 12<br />
851 Dike nej 12<br />
874 Stenrad 1,37 x 0,79 delvis handrensad och fotograferad 12<br />
953 Stenrad 3,88 x 0,76 delvis handrensad och fotograferad 12<br />
1103 Grav rektangulär nej 13<br />
1111 Grav rektangulär nej 13<br />
1115 Grav rektangulär nej 13<br />
1120 Vägbank nej 13<br />
1124 Dike nej 13<br />
1132 Grav rektangulär nej 14<br />
1136 Grav rektangulär nej 14<br />
1139 Grav rektangulär nej 14<br />
1142 Grav rektangulär nej 14<br />
1146 Grav rektangulär nej 14<br />
1150 Grav rektangulär nej 14<br />
1154 Grav rektangulär nej 14<br />
1158 Grav rektangulär nej 14<br />
1162 Grav rektangulär nej 14<br />
1168 Dike nej 14<br />
1172 Vägbank nej 14<br />
1183 Grav rektangulär nej 15<br />
1187 Grav rektangulär nej 15<br />
1191 Grav rektangulär nej 15<br />
1195 Grav rektangulär nej 15<br />
1203 Grav rektangulär nej 15<br />
1209 Grav rektangulär nej 15<br />
1213 Grav rektangulär nej 15<br />
1218 Grav rektangulär nej 15<br />
1223 Grav rektangulär nej 15<br />
1239 Grav rektangulär nej 16<br />
1243 Grav rektangulär nej 16<br />
1247 Grav rektangulär nej 16<br />
1251 Grav rektangulär nej 16<br />
1258 Grav rektangulär nej 16<br />
1261 Grav rektangulär nej 16<br />
1265 Grav rektangulär nej 16<br />
1270 Grav rektangulär nej 16<br />
1276 Grav rektangulär nej 16<br />
1280 Grav rektangulär nej 16<br />
1285 Grav rektangulär nej 16<br />
1290 Grav rektangulär nej 16<br />
1295 Grav rektangulär nej 16<br />
1299 Grav rektangulär nej 16<br />
1304 Grav rektangulär nej 16<br />
1308 Grav rektangulär nej 16<br />
1312 Grav rektangulär nej 16<br />
1316 Grav rektangulär nej 16<br />
1325 Grav rektangulär nej 17<br />
1329 Grav rektangulär nej 17<br />
1334 Grav rektangulär nej 17<br />
1339 Grav rektangulär nej 17<br />
1344 Grav rektangulär nej 17<br />
1349 Grav rektangulär nej 17<br />
1352 Grav rektangulär nej 17<br />
25
1357 Grav rektangulär nej 17<br />
Anl Typ Storlek i plan Form i plan Djup Undersökt Övrigt Schakt<br />
1360 Grav rektangulär nej 17<br />
1364 Grav rektangulär nej 17<br />
1368 Stenrad 8,00 x 0,64 delvis handrensad och fotograferad 22<br />
1375 Stenpackng. 4,95 x 2,90 delvis handrensad och fotograferad 22<br />
1492 Stenrad 5,95 x 0,81 delvis stenrad med hörn 11<br />
1516 Grav rektangulär nej 20<br />
1519 Grav rektangulär nej 20<br />
1523 Grav rektangulär nej 20<br />
2169 Grav rektangulär nej 17<br />
2173 Grav rektangulär nej flera gravar i varandra 17<br />
2204 Grav rektangulär nej 1<br />
2208 Grav rektangulär nej 1<br />
2353 Stenrad 6,80 x 0,54 delvis stenrad med hörn 21<br />
2363 Stolphål 0,28 x 0,28 rund 0,21 ja U-formad 21<br />
2372 Mörkfärg 0,95 x 0,93 oregelbund delvis fortsatte in under schaktkanten 21<br />
26
Bilaga 2. Fyndtabell<br />
Fynd Material Föremål Vikt Antal Anl Schakt<br />
1 Keramik Trebensgryta 30,5 1 lösfynd 21<br />
2 Järn Spik 7,8 1 2353 21<br />
3 Glas Fönsterglas 95 58 2353 21<br />
4 Järn Spik 33,4 3 2353 21<br />
5 Glas Slagg 2,5 1 2353 21<br />
6 Järn Hästsko 408,2 1 2353 3<br />
7 Järn Hästskosöm 8,9 1 2353 3<br />
8 Järn Handtag 51,1 1 580 5<br />
9 Järn Spik 32,5 6 580 5<br />
10 Järn Slagg 284,7 1 580 5<br />
11 Järn Odefinierat 19,7 1 lösfynd 5<br />
12 Järn Spik 10 2 lösfynd 5<br />
13 Bränd lera Tegel 41,9 6 lösfynd 5<br />
14 Keramik Skärva 8,8 2 lösfynd 5<br />
15 Keramik Skärva 13,3 1 lösfynd 5<br />
16 Ben Djur 11,2 1 lösfynd 6<br />
17 Järn Spik 19,2 1 lösfynd 7<br />
18 Glas Fönsterglas 38,2 28 953 8<br />
19 Glas Fönsterglas 20,1 2 953 8<br />
20 Järn Spik 17,9 2 874 8<br />
21 Glas Fönsterglas 1,8 5 874 8<br />
22 Keramik Skärva 18,5 1 195 9<br />
23 Keramik Skärva 3,2 1 195 9<br />
24 Bränd lera Tegel 33 1 195 9<br />
25 Bly Slagg 263,7 5 195 9<br />
26 Keramik Skärva 1,6 1 lösfynd 12<br />
27 Järn Spik 8,6 1 851 12<br />
28 Järn Spik 6,3 1 851 12<br />
29 Järn Spik 11,3 1 1124 13<br />
30 Keramik Skärva 0,6 1 1124 13<br />
31 Bly Slagg 142,8 2 1124 13<br />
32 Järn Spik 12,4 1 lösfynd 20<br />
33 Glas Fönsterglas 5,8 1 lösfynd 14<br />
34 Järn Spik 4,3 1 lösfynd 6<br />
35 Järn Spik 16,3 2 lösfynd 7<br />
36 Bränd lera Tegel 7,2 1 lösfynd 7<br />
37 Järn Spik 10,1 1 1492 11<br />
38 Bly Slagg 142 9 1492 11<br />
39 Glas Fönsterglas 4,5 1 lösfynd 22<br />
40 Bly Knapp 3,4 1 lösfynd 22<br />
41 Keramik Skärva 7,1 1 lösfynd 22<br />
42 Bränd lera Tegel 68,6 2 lösfynd 22<br />
43 Keramik Skärva 48,8 5 lösfynd 22<br />
44 Keramik Skärva 4,6 1 lösfynd 22<br />
45 Keramik Skärva 3,4 1 lösfynd 22<br />
46 Järn Slagg 11,9 1 lösfynd 22<br />
47 Ben Människa 123,4 4 193 16<br />
48 Ben Människa 2 2 193 16<br />
49 Ben Människa 9 22 193 16<br />
50 Ben Människa 26,2 2 193 16<br />
27
Fynd Material Föremål Vikt Antal Anl Schakt<br />
51 Ben Människa 64,8 8 193 16<br />
52 Ben Människa 1,4 1 193 16<br />
53 Ben Människa 6,3 26 193 16<br />
54 Ben Människa 23,7 3 193 16<br />
55 Ben Människa 92,8 21 lösfynd 12<br />
56 Ben Människa 1,3 1 lösfynd 6<br />
57 Ben Människa 53,3 15 lösfynd 6<br />
58 Ben Människa 19,9 3 580 5<br />
59 Ben Djur 9 3 lösfynd 5<br />
60 Ben Djur 6,4 14 lösfynd 14<br />
61 Ben Djur 22 19 193 16<br />
62 Ben Människa 1 2 lösfynd 6<br />
63 Ben Människa 3,2 1 197 20<br />
64 Ben Djurben 17,5 30 lösfynd 6<br />
65 Ben Djurben 38,5 7 lösfynd 13<br />
66 Ben Djurben 3,2 2 lösfynd 5<br />
67 Ben Djur 9,8 3 lösfynd 7<br />
68 Ben Djur 20,9 8 953 8<br />
69 Ben Djur 1,6 2 195 9<br />
70 Ben Djur 69,4 50 851 12<br />
71 Ben Djur 21,3 25 1124 13<br />
72 Ben Djur 53,5 27 lösfynd 14<br />
73 Ben Djur 1,4 1 729 7<br />
74 Ben Djur 19,4 3 2363 21<br />
75 Ben Djur 55,3 9 lösfynd 22<br />
28
Sala gruvkyrkogård ligger vid Sala silvergruva. Gruvans glansperiod<br />
sammanföll med Gustav Vasas storhetstid. Arbetet vid gruvan<br />
lockade många människor <strong>som</strong> bosatte sig i Gruvbyn strax sydväst<br />
om kyrkogården. Skriftliga källor omtalar ett kapell. Dess placering<br />
framgår varken av det skriftliga materialet eller det äldre<br />
kartmaterialet. Däremot var begravningsplatsens lokalisering känd<br />
redan på 1600-talet.<br />
På uppdrag av Stiftelsen Riksens Clenodium utförde Societas<br />
Archaeologica Upsaliensis i samarbete med Västmanlands läns<br />
museum en arkeologisk förundersökning vid Sala gruvkyrkogård<br />
under perioden 23 augusti 2004 t o m 27 augusti 2004. Anledning<br />
var att öka kunskapen om Sala silvergruvas historia och<br />
livsvillkoren för de människor <strong>som</strong> levde och verkade där.<br />
Ansvariga för undersökningen och sammanställningen av<br />
rapporten var Anna Onsten-Molander, <strong>SAU</strong>, i samarbete med<br />
Kristina Jonsson, Västmanlands läns museum. Osteologiska<br />
analyser gjordes i fält av Anne Ingvarsson-Sundström, <strong>SAU</strong>.<br />
Området <strong>som</strong> förundersöktes omfattade 2 800 m 2 . På<br />
undersökning<strong>som</strong>rådet framkom ett stort antal gravar <strong>som</strong> var<br />
lagda i öst-västlig riktning. Dessutom påträffades stenmurar samt<br />
resterna av syllstensrader efter en större byggnad. Lämningarna<br />
kan framförallt dateras till 1500-1600-talen. Det osteologiska<br />
materialet <strong>som</strong> framkom var välbevarat. Fynden var av allmän<br />
karaktär och bestod bl. a. av keramik, järnföremål, slagg, glas, djuroch<br />
människoben.<br />
Gamla Prefektbostaden<br />
Villavägen 6G, 752 36 Uppsala<br />
Tel: 018 – 10 79 30, fax: 018 – 10 79 40