2010:2 - SAU

Västra Via vid vägen 

Boplatslämningar och järnframställningsplats från järnåldern 

samt brandgravar från senneolitikum-äldre bronsålder 

Särskild arkeologisk undersökning 

Undersökningar för E18 Örebro-Lekhyttan 

Västra Via 2:4, 2:6 & 10:1, raä 84:1-2 

Vintrosa socken, Närke 

sau rapport 2010:2 

Elisabet Pettersson (redaktör) 

Med bidrag av Susanna Eklund, Emma Sjöling & Anneli Sundkvist

Västra Via vid vägen 

Boplatslämningar och järnframställningsplats från järnåldern 

samt brandgravar från senneolitikum‐äldre bronsålder 

Särskild arkeologisk undersökning 

Undersökningar för E18 Örebro‐Lekhyttan 

Västra Via 2:4, 2:6 & 10:1, raä 84:1‐2, 

Vintrosa socken, Närke 

sau rapport 2010:2 

Elisabet Pettersson (redaktör) 

Med bidrag av Susanna Eklund, Emma Sjöling & Anneli Sundkvist

sau rapporter 2010:2 

issn 1404-8493 

isbn 978-91-976723-8-2 

©sau 2010 

utgivning och distribution 

Societas Archaeologica Upsaliensis 

Gamla Prefektbostaden 

Villavägen 6G, 752 36 Uppsala 

post@sau.se 

www.sau.se 

tekniska och administrativa uppgifter 

Länsstyrelsens diarienr och datum för tillstånd 

431-04813-2005, 2005-06-01 

sau:s projektbeteckning 3025 

Uppdragsgivare Vägverket, Region Mälardalen 

Belägenhet 

landskap Närke 

län Örebro 

kommun Örebro 

socken Vintrosa 

fastighet Västra Via 2:4, 2:6 & 10:1 

raä 84:1-2 

fastighetskartblad 10F 3a Vintrosa 

koordinater x6569775 y1451030 

60-66 m ö h 

Personal Anna Onsten-Molander (projektledare), Marcus 

Eriksson (biträdande projektledare/fältarbets ledare), 

Niklas Groop och Elisabet Pettersson (biträdande 

fältarbetsledare), Jennie Andersson, Markus Andersson, 

Kim Darmark, Maud Emanuelsson, Per Falkenström, 

Michel Guinard, Ann Lindkvist, Kristina Martinelle, 

Marcus Persson, Elin Säll, Emma Sjöling och Fredrik Thölin. 

Magnus Hulterström (grävmaskinist) 

Undersökningen 

typ av undersökning Särskild arkeologisk undersökning 

tidigare undersökningar Arkeologisk utredning och 

förundersökning 

utförandetid i fält 2005-06-07–2005-11-03 

undersökt yta 27 000 m 2 

koordinatsystem RT90 2,5 gon V 

höjdsystem Rikets RH70 

inmätningssystem Digitalt 

Fynd och arkivmaterial förvaras i SAU:s lokaler i väntan på 

beslut om fyndfördelning. 

omslagbild föreställer undersöknings området 

sett från söder. Foto: Ann Lindkvist, SAU 

allmänt kartmaterial © Lantmäteriet. 

Medgivande MS2007/04080. 

Digitala planer Susanna Eklund 

SPRÅKGRANSKNING Håkan Frizén 

lektör Kent Andersson och Jonas Wikborg 

Engelsk översättning Robin Lucas 

Ansvarig utgivare Kent Andersson 

Redaktör Elisabet Pettersson 

layout Karin Hallgren Produktion 

tryck Kph Trycksaksbolaget AB, Uppsala

Innehåll 

Förord 4 

De arkeologiska undersökningarna inför 

ombyggnaden av E18, Örebro‐Lekhyttan 4 

Inledning 7 

Undersökningen och deltagarna 7 

Utåtriktad verksamhet 8 

Bakgrund 9 

Topografi 9 

Fornlämningsmiljö 10 

Tidigare arkeologiska undersökningar 11 

Utredning och förundersökning 12 

Undersökningen 13 

Målsättning och frågeställningar 13 

Boplatsens omfattning och organisation 13 

Förhållandet mellan boplats och 

järnhantering 13 

Prioriteringar och metod 15 

Avbaning 15 

Dokumentation och teknisk utrustning 15 

Kulturlager 15 

Undersökningsresultat 17 

Anläggningar 17 

Stolphål 17 

Pinnhål 17 

Härdar 17 

Kokgropar 19 

Gropar och gropsystem 21 

Kolningsanläggning 28 

Gravar 28 

Ugnar 30 

Rännor 37 

Skärvstenskoncentrationer 37 

Stenpackningar 37 

Röjningsrösen, stenansamlingar och diken 38 

Lager 38 

Konstruktioner 41 

Huskonstruktioner 41 

Hägnader 97 

Fynd 99 

Bränd lera 99 

Slagg 99 

Keramik 100 

Metall 100 

Ben 100 

Bergart 102 

Slagen sten 102 

Analyser 103 

Vedartsanalys 103 

14 

C‐analys 103 

Makrofossilanalys 106 

Elementanalyser 106 

Metallurgiska analyser 108 

Fosfatanalys 108 

Fördjupningar 109 

Gammal, äldre, äldst. Hustypologi i Västra Via 109 

Var sak på sin plats – Rumslig struktur på 

järnåldersboplatsen vid Västra Via 

Susanna Eklund 116 

Vendeltida järnframställning i Västra Via 

Anneli Sundkvist 134 

Dolda brandgravar från 

senneolitikum-tidig bronsålder i Västra Via 

Emma Sjöling 146 

Utvärdering och vetenskaplig potential 166 

Måluppfyllelse 166 

Boplatsens omfattning och organisation 166 

Förhållandet mellan boplats och järnhantering 169 

Sammanfattning 171 

Summary 172 

Referenser 173 

Bilaga 1. Anläggningstabell 181 

Bilaga 2. Fyndtabell 231 

Bilaga 3. Rutor 259 

Bilaga 4. Makrofossilanalys 

Stefan Gustafsson, Oden Kulturinformation 266 

Bilaga 5. Keramikanalys 

Ole Stilborg, Keramiska Forskningslaboratoriet, 

Lund och Tony Engström, SAU 296 

Bilaga 6. Vedartsanalys 

Erik Danielsson, VEDLAB 300 

Bilaga 7. Elementanalys Björn Hjulström, 

Arkeologiska forskningslaboratoriet, 

Stockholm 308 

Bilaga 8. Metallurgisk analys 

Annika Willim, Lena Grandin och 

Daniel Andersson, UV GAL 317 

Bilaga 9. Osteologisk analys 

Emma Sjöling, SAU 350 

Bilaga 10. Utdrag ur rapporten från Svartkärret 

Kim Darmark och Michel Guinard 362

1 

2 3 

4 

5 

14 

6 

7 8 13 

9 19 

12 21 22 23 24 26 

10 

27 

20 

11 

25 

28 29 

16 

15 

18 

17 

Förord 

De arkeologiska undersökningarna inför 

ombyggnaden av E18, Örebro‐Lekhyttan 

Jonas Wikborg 

Den särskilda arkeologiska undersökning som presenteras 

i denna volym ingår som en del i ett större arkeologiskt 

projekt som genomfördes inför ombyggnaden av 

E18 mellan Örebro och Lekhyttan. Den aktuella sträckan 

var ca 2 mil lång och berörde ett stort antal fornlämningar 

i de tre socknarna, från väster räknat, Hidinge, Vintrosa 

och Täby. Vägbygget kom att bli det hittills största arkeologiska 

projektet någonsin i Örebro län! I ett område där 

det tidigare inte hade genomförts några större undersökningar 

har nu kunskapen om forntiden ökat väsentligt. 

Den aktuella vägsträckningen hade tidigare utretts i två 

etapper (Annuswer 1998 & Pettersson 2003). Då hittades ett 

antal nya fornlämningar. Bland dem återfanns framförallt 

ett stort antal boplatslämningar och röjningsröseområden, 

men också några gravar. På några platser återfanns också 

rester efter järnframställning och järnsmide. 

De berörda fornlämningarna förundersöktes år 2004 

av SAU och UV‐Bergslagen. Utöver de nyupptäckta lämningarna 

var sedan tidigare bl a ett gruvområde vid Lövåsa 

(Hidinge RAÄ 16) och ett gravfält vid Bengtstorp (Täby 

RAÄ 34) med intilliggande stensträngar (Täby RAÄ 35) 

kända. Invid det nyss nämnda gravfältet hade ytterligare 

en stensättning (Täby RAÄ 68) upptäckts vid utredningen. 

Året därpå, 2005, genomfördes de särskilda arkeologiska 

undersökningarna av lokalerna. De genomfördes av 

SAU, UV‐Bergslagen samt Arkeologikonsult. Några av de 

mindre lokalerna t ex RAÄ 84:3, 85, 87, 99 och RAÄ 100 i 

Vintrosa socken lämnades utan vidare arkeologiska åtgärder 

eftersom förundersökningarna visade att de hade 

mycket begränsade utbredningar eller sentida dateringar. 

Spår efter områdets tidigaste innebyggare kom att undersökas 

vid Knutstorp och Västra Via (Vintrosa RAÄ 83, 101, 

102, Hidinge RAÄ 107). Där har 8000–9000 år gamla 

boplatslämningar undersökts. Vid denna tid har området 

legat i kustbandet i den vik som då täckte större delen av den 

nuvarande Mälardalen. Vad som tolkats som en senneolitisk 

hydda har undersökts vid Götavi (Vintrosa RAÄ 94). 

Antalet undersökta hus har ökat enormt i samband med 

E18‐undersökningarna. Ett stort antal har undersökts 

vid Västra Via (Vintrosa RAÄ 84:1) och Sanna (Vintrosa 

RAÄ 98). Några undersöktes också vid Lilla Ulvgryt 

(Vintrosa RAÄ 130), Äspsätter (Hidinge RAÄ 109), Falltorp 

(Vintrosa RAÄ 96 ) och Götavi (Vintrosa RAÄ 105, 146). 

Från att i princip ha varit en vit fläck på kartan kan regionen 

nu visa upp ett stort antal hus från framförallt den 

äldre järnåldern. Även spår efter några byggnader från 

yngre järnålder har undersökts. 

Undersökningarna av odlingsrösen och järnframställningsplatser 

har givit ett välkommet tillskott av kunskap 

kring två sedan tidigare välkända lämningstyper i länet. 

Många odlingsrösen förefaller att vara anlagda under historisk 

tid, men i området mellan Västra Via och Äspsätter 

(Vintrosa RAÄ 89) kunde ett odlingsröse dateras till 

romersk järnålder. Vid Götavi har ett odlingslager daterats 

till neolitikum‐äldre bronsålder (Vintrosa RAÄ 142). 

Ett av de mera spektakulära fynden inom projektet var en 

plattform som undersöktes vid Götavi (Vintrosa RAÄ 144). 

Den har av undersökarna tolkats som en vikingatida religiös 

offerplats. Antalet undersökta järnåldersgravar i regi‐ 

4 sau rapport 2010:2

30 

31 

32 

33 

0 1 2 3 km 

Figur 1 (t v). Undersökta lokaler utmed den 

nya sträckningen av E18. 

Figur 2 (nedan). De lokaler som berördes 

av vägprojektet uppdelade sockenvis. 

onen var oerhört litet före E18‐projektets genomförande. 

Nu har antalet ökat genom undersökningarna vid Västra 

Via, Säby och Bengtstorp. På sistnämnda plats undersöktes 

ett antal stensättningar med begravningar från äldre 

järnålder (Täby RAÄ 34). Vid Säby påträffades ett röse med 

vikingatida begravningar (Vintrosa RAÄ 93) och vid Västra 

Via återfanns en överplöjd brandgrav från äldre järnålder 

(Vintrosa RAÄ 86) samt några brandgravar från bronsåldern 

(Vintrosa RAÄ 84:1). Projektet har således resulterat 

i ett stort kunskaps utfall som helt eller delvis förändrat vår 

syn på Närkes forntid. 

Hidinge socken 

RAÄ nr Kart id Typ av lokal Datering 

16 1 Gruvområde – 

88 6 Röjningsrösen Äldre järnålder‐efterreformatorisk 

tid 

105 2 Boplats Tidigneolitikum, förromersk 

järnålder 

106 3 Boplats Mesolitikum‐äldre järnålder? 

107 4 Boplats Mesolitikum‐äldre järnålder 

108 4 Grop Senmedeltid? 

109:1 5 Boplats Bronsålder‐medeltid 

111:1 (tidigare 

109:2) 

6 Fyndplats för 

enkel skafthålsyxa 

Senneolitikum 

110 5 Kokgrop Äldre järnålder‐efterreformatorisk 

tid 

143 (tidigare 

i 105) 

2 Järnframställningsplats 

Romersk järnålder 

Vintrosa socken 


52 7 Röjningsrösen 

och fossil 

åkermark 

63 30 Bytomt Medeltid‐nyare tid 

69 20 Bytomt Efterreformatorisk 

82 8 Brandgrav Romersk järnålder 

83.1 9 Boplats Mesolitikum 

84.1 18 Boplats Järnålder 

18 Gravar Neolitikum‐äldre bronsålder 

84.2 18 Järnframställning 

– 

Järnålder 

85 21 Boplats Järnålder 

86 17 Brandgrav Äldre järnålder 

87 22 Avfallsgrop Senmedeltid 

88 12 Röjningsrösen Högmedeltid 

89 13 Fossil åkermark, 

röjningsrösen, 

fägata 

90 11 Röjningsrösen 

och bandformiga 

parceller 

91 15 Utkastlager 

från smidesverksamhet 

92 19 Järnframställningsplats 

93 23 Boplatslämningar 

Järnålder‐medeltid? 

Efterreformatorisk tid? 

Efterreformatorisk tid 

Senmedeltid 

23 Gravar Vikingatid 

Yngre stenålder‐äldre 

järnålder 

sau rapport 2010:2 5

Vintrosa socken, forts. 


94 25 Boplats Neolitikum‐förromersk 

järnålder 

96 30 Boplats Romersk järnålder‐folkvandringstid 

97 31 Röjningsrösen Medeltid 

98 28 Boplats Neolitikum‐äldre järnålder 

99 29 Härdområde Efterreformatorisk 

100 (tidigare 

84.2) 

101 (tidigare 

84.3) 

102 (tidigare 

83.2) 

103 (tidigare 

83.3) 

14 Boplats Brons‐, järnålder 

16 Boplats Förhistorisk 

12 Boplats Mesolitikum 

10 Boplats Mesolitikum 

105 27 Boplats Bronsålder‐vikinga tid 

130 (tidigare 

del 

av 97) 

32 Boplats Äldre järnålder 

141 24 Härd Folkvandringstid 

142 24 Fossil åkermark 

Neolitikum‐äldre bronsålder 

143 26 Boplats Romersk järnålder, 

vikingatid 

144 26 Offerplats Vikingatid‐tidig medeltid 

145 24 Härd Yngre bronsålder‐förromersk 

järnålder 

146 24 Boplatslämningar 

Vikingatid‐tidig medeltid 

Täby socken 


34 33 Gravfält Äldre järnålder 

35 33 Stensträngar – 

68 33 Stensättning – 


Inledning 

Undersökningen och deltagarna 

Med anledning av en planerad ombyggnad av E18 mellan 

Örebro/Adolfsberg och Lekhyttan genomfördes 2005 en 

arkeologisk slutundersökning av en järnåldersboplats i 

Västra Via, RAÄ 84:1‐2, Vintrosa socken, Örebro kommun, 

Närke. Förutom ombyggnaden av E18 planerades en 

trafik plats med anslutningsvägar inom undersökningsområdet 

(UO). 

Undersökningen genomfördes efter Lässtyrelsens 

beslut 1 juni 2005 (Dnr 431‐04813‐2005). Undersökningsområdet 

uppgick till 27 000 m 2 . Undersökningen bekostades 

av Vägverket och utfördes av Stiftelsen Societas 

Archaeologica Upsaliensis (SAU) under perioden 7 juni 

till 3 november 2005. 

Vid undersökningen framkom boplatslämningar med 

dateringar från äldre järnålder till historisk tid, spår efter 

förhistorisk järnframställning, odlingslämningar, gravar 

från senneolitikum‐äldre bronsålder samt stenåldersfynd 

i form av slagen sten. Lämningarna från järnframställning 

har i Fornminnesregistret registrerats som RAÄ 84:2, medan 

övriga arkeologiska objekt tillhör RAÄ 84:1. I rapport texten 

kommer lämningarna inom UO att benämnas RAÄ 84:1‐2. 

Projektledare för undersökningen var Anna Onsten- 

Molander. Ansvarig fältarbetsledare och biträdande 

projektledare var Marcus Eriksson. Biträdande fältarbetsledare 

var Elisabet Pettersson och Niklas Groop. Övrig 

arkeologisk personal bestod av Jennie Andersson, Markus 

Andersson, Maud Emanuelsson, Ann Lindkvist, Marcus 

Persson, Elin Säll, Emma Sjöling och Fredrik Thölin. Kim 

Darmark, Kristina Martinelle, Per Falkenström och Michel 

Guinard undersökte delar av området med grönstensavslag. 

Under september och oktober deltog praktikanten 

Piotr Jacobsson. Grävmaskinist var Magnus Hulterström 

och dumperförare var Tobias Jarleskog. Kristina Martinelle 

var data‐ och GIS‐support i fält. 

Rapportarbetet utfördes av Marcus Eriksson, Ann 

Lindkvist, Elisabet Pettersson, Maud Emanuelsson, Susanna 

Eklund, Michel Guinard och Anna Onsten-Molander. 

Susanna Eklund har gjort kartor och planer. Erik Sanzén 

Figur 3. Delområde Västra Via markerat. 10F SV Örebro. Ur terrängkarta 

©Lantmäteriverket Gävle2007. Medgivande MS2007/04080. Skala 1:100 000. 

Digital bearbetning: Susanna Eklund, SAU. 


har digitaliserat ritningar. Fördjupnings avsnitten har skrivits 

av Susanna Eklund, Anneli Sundkvist, Emma Sjöling och 

Elisabet Pettersson. 

Den osteologiska analysen har utförts av Emma Sjöling, 

SAU. Makrofossilmaterialet har analyserats av Stefan 

Gustavsson, Oden Kulturinformation. Vedarts analyserna 

har Erik Danielsson, VEDLAB, gjort. 14 C‐dateringarna har 

utförts av Ångströmslaboriatoriet i Uppsala. Material från 

järnframställningsugnarna har analyserats av UV‐Gal. 

Magnus Hellqvist, Högskolan Dalarna, har genomfört 

geologiska analyser. Björn Hjulström, Arkeologiska 

forskningslaboratoriet, Stockholms universitet, utförde 

element analyser. Keramikmaterialet analyserades av Ole 

Stilborg, Keramiska Forskningslaboratoriet i Lund, och 

Tony Engström, SAU. Fynden har konserverats av Stiftelsen 

Föremålsvård i Kiruna. 

Ett stort tack till alla som möjliggjorde och underlättade 

undersökningens genomförande. 

Utåtriktad verksamhet 

För att sprida information om undersökningen till allmänheten 

samarbetade SAU med Örebro läns museum (ÖLM) 

som samordnade informationen från de olika utgrävningarna 

utmed E18. ÖLM bevakade på sin hemsida de olika 

grävplatserna utmed E18. Framstegen i Västra Via kunde 

också följas på SAUs egen hemsida. En visning av under‐ 

Figur 5. En välbesökt förevisning av grävplatsen. David 

Damell berättar om undersökningen. Foto: Elin Säll, SAU. 

sökningsplatsen hölls för allmänheten i oktober då ett 

60‐tal besökare guidades av David Damell. Samma vecka 

fick några skolklasser från det närbelägna Vintrosa tillfälle 

att se arkeologerna i arbete. I samband med visningarna 

för allmänheten hölls även ett kvällsföredrag på Örebro 

läns museum av biträdande projektledaren Marcus 

Eriksson som en del i museets föreläsningsserie. Under 

hela säsongen fanns dessutom informationsblad för besökare 

tillgängliga intill undersökningsområdet. Reportage 

Figur 4. Personalen vid Västra Via och Svartkärret. Från vänster: Maud Emanuelsson, 

Per Falkenström, Kim Darmark, Sören Larsson, Jennie Andersson, Kristina Martinelle, 

Anna Onsten-Molander, Pierre Vogel, Marcus Persson, Marcus Eriksson, Ann Lindkvist, 

Elisabet Pettersson, Niklas Groop, Fredrik Thölin, Michel Guinard, Magnus Hulterström. 

Foto: Jan Apel, SAU. 


1451000 1451200 

RAÄ 84:1 

Undersökningsområde 

RAÄ 84:2 

Gamla E18 

0 50 100 150 200 m 

Nya E18 

Fornlämning 

Underrsökningsområde 

6569550 6569750 6569950 

Figur 6. Översikt över undersökningsområdet och den nya 

vägsträckningen. Digital bearbetning: Susanna Eklund, SAU. 

om undersökningarna i Västra Via förekom också i lokaltidningarna 

Örebro‐Kuriren och Nerikes Allehanda. 

I oktober hölls ett husseminarium i fält med deltagare 

från bl a Uppsala universitet och Länsstyrelsen. I seminariet 

deltog arkeologerna från SAUs pågående undersökningar 

av Västra Via RAÄ 84:1‐2 och Sanna RAÄ 98. Under 

seminariet hölls föreläsningar och sedan besökte seminariedeltagarna 

de båda lokalerna Sanna och Västra Via där de 

påträffade huskonstruktionerna kunde diskuteras på plats. 

Efter avslutat fältarbete bidrog Anna Onsten-Molander 

och Marcus Eriksson med artikeln ”Boplats i gränsland. 

Västra Via‐boplatslämningar och järnframställning” i årsboken 

för Örebro läns hembygdsförening och Stiftelsen 

Örebro läns museum, år 2007. 

Bakgrund 

Topografi 

Västra Via ligger i den norra kanten av Närkesslätten där 

den övergår i den skogbevuxna bergslagsbygden. Byn 

och dess marker ligger i en östsluttning av Latorpsplatån. 

Landskapet består huvudsakligen av blandskog och åkrar 

med trädbevuxna impediment. Skogsmarken utgörs av 

morän med inslag av sand och silt, medan åkermarken 

domineras av lera med sand och silt. 

Geologin i undersökningsområdet har studerats av 

Magnus Hellqvist. Västra Via ligger på gränsen mellan 

områden där berggrunden består antingen av urberg 

eller sandsten. Västra Via ligger på sandstensberggrund 

och jordarten är svallad sandig‐moig urbergsmorän. 


Figur 7. Undersökningsområdet sett söderifrån. Fotograferat från RAÄ 86. 

Foto: Maud Emanuelsson, SAU. 

Moränen har ibland inslag av större ortoceratitkalkstenar 

(Hellqvist 2006). 

RAÄ 84:1‐2 utgjordes av ett ca 27 000 m 2 stort fornlämningsområde. 

Detta låg mellan 60 och 66 m ö h, på en 

moränhöjd som fläckvis var stenig. Området låg i åkermark 

som sluttade svagt mot öster, väster och söder. Höjdläget 

invid dalgången har utgjort en mycket gynnsam placering 

för en förhistorisk boplats. Undersökningsområdet 

delades på mitten av en brukningsväg som gick i öst‐västlig 

riktning. På den norra delen av ytan fanns fyra impediment 

med odlingssten upplagd emot större mittblock 

vilka var väl synliga innan avbaning. I väster och sydväst 

avgränsades ytan av en bäckravin som löpte i nord‐sydlig 

riktning. Banvallen från den före detta Svartåbanan 

avgränsade området i söder/sydöst. Svartåbanan anlades 

i slutet av 1800‐talet och var i drift fram till mitten av 

1980‐talet. Vid Västra Via ändrades järnvägens sträckning 

något i slutet av 1930‐talet (Finnström muntligen) varför 

det idag finns rester efter två delvis parallella banvallar. 

Dessa utnyttjas idag som mindre lokalvägar (Aghult, Lind 

& Sandin 1999:237). 

Fornlämningsmiljö 

Ett Via (j vidhom) finns belagt år 1457. Namnet anses stå för 

ett ord för ”skog” i pluralform. Betydelsen förefaller rimlig 

med tanke på platsens läge i utkanten av ett skogsområde. 

År 1486 nämns ett Norravide. År 1553 dyker för första 

gången formuleringen Vestra Vide upp. Senare under 

1600‐talet skiljer man på Östra och Västra Via i jordeböckerna. 

Det verkar således som om Via varit en medeltida 

by som senare kommit att delas. Kanske skedde 

detta under 1500‐talets andra hälft. På inägodelningskartan 

från 1773 syns bytomten som en reglerad radby med 

åkrarna i solskifte, vilket tyder på ett medeltida ursprung. 

Norra gärdet var indelat i små tegar vilket är ett ålderdomligt 

drag. RAÄ 84:1‐2 utgör en stor del av Västra Vias Norra 

gärde och området har brukats som plöjd åkermark fram 

till idag (Lindkvist 2005). 

Fornlämningsbilden vid Västra Via domineras av spår 

efter odlingsverksamhet. Här fanns röjningsrösen, stensträngar 

och fossil åkermark (RAÄ 46, RAÄ 52, RAÄ 88, 

RAÄ 89 och RAÄ 90). I området har det också funnits 

ett soldattorp (RAÄ 72). Enligt uppgifter från början av 


1900‐talet skall det även ha legat en hällkista vid Västra 

Via (Lindqvist 1912:83). Strax nordväst om byn finns ett 

äldre skifferbrott (RAÄ 61) vars ålder inte är känt. På laga 

skifteskartan från 1839–42 finns ett skifferbrott markerat 

men dess läge överensstämmer inte med RAÄ 61 

(Lindkvist 2005:7). 

I skogsmarken väster om RAÄ 84:1‐2 fanns tre stenålders 

boplatser (RAÄ 83:1, RAÄ 102 och RAÄ 103; tidigare 

RAÄ 83:1‐3), vilka lokaliserades vid utredningen 

inför omläggningen av E18 (Pettersson 2003). Vid dessa 

boplatser, Svartkärret 1, 2 och 3, framkom lämningar från 

äldre stenålder (Darmark et al 2009). Slagen kvarts framkom 

även på flera ställen i området mellan UO och Svartkärret 

(RAÄ 113, 117, 120). 

I anslutning till RAÄ 84:1‐2 finns rikligt med överplöjda 

förhistoriska boplatslämningar. Inom RAÄ 100 (tidigare 

RAÄ 84:2) som låg nordväst om UO påträffades stolphål, 

gropar och stenpackningar, varav en anläggning daterades 

till 1200‐talet (Emanuelsson 2005). Sydväst om UO, på 

andra sidan bäckravinen, låg RAÄ 101 (tidigare RAÄ 84:3) 

där gropar, härdar, lager och stolphål framkom. En av härdarna 

daterades till förromersk järnålder. Fynd från både 

förhistorisk och historisk tid påträffades. Dessa bestod av 

keramik, järnföremål, bränd lera och malm. Den slagg som 

framkom var av både förhistorisk och efterreformatorisk 

typ (Eklund 2005a). Norr om detta område fanns RAÄ 91 

som utgjordes av ett utkastlager med spår av smidesverksamhet, 

samt fynd från historisk tid som keramik och 

mynt från 1700‐talet (M. Andersson 2005). Sydväst om 

UO undersöktes RAÄ 86, en brandgrav från romersk järnålder‐folkvandringstid 

(Emanuelsson & Wikborg 2009). 

Den medeltida bytomten RAÄ 69:1 ligger strax sydöst 

om UO. I bytomtens norra utkant förundersöktes RAÄ 92 

där härdar och stolphål påträffades tillsammans med 

spår av järnframställning i form av en smideshärd eller 

bläster ugn. En av härdarna daterades till 1400–1500‐talet 

( Eriksson 2005). Ett mindre område inom RAÄ 92 kom 

att slutundersökas och då framkom rester av järnhantering 

och kolmilor (RAÄ 140) från slutet av medeltiden 

och senare tid, samt äldre odlingslämningar (Lagerstedt 

2008c). 

Tidigare arkeologiska undersökningar 

Ett begränsat antal boplatslämningar från järnåldern är 

kända i Örebro län. Flera arkeologiska undersökningar 

har i och för sig gjorts i länet men utan att något större 

antal huskonstruktioner har framkommit. Undersökningarna 

inför nya E18 skapade därför möjligheter att klargöra 

järnåldersbebyggelsens karaktär. I det följande ges ett 

antal exempel på undersökningar som berört bebyggelselämningar 

från järnåldern. 

Från Viby socken har flera hus med dateringar i järnålder 

framkommit vid undersökningar i Skävi ( Bergold 

& Holm 1998), samt en större sammanhängande boplats 

med tillhörande gravar från yngre järnålder i Vreten 

(Stibéus 1994). Även i Husby, Glanshammars socken, 

påträffades en boplats med hus, smedja, verkstadsområde 

och palissad som huvudsakligen daterades till vendeltid 

(Ekman 1998). 

I samband med ombyggnaden av E18 genomfördes 

även ett antal undersökningar inom Vintrosa socken 

som resulterade i att lämningar av järnåldersbebyggelse 

påträffades. I Säby framkom ett förromerskt grophus 

och två stolpburna hus från respektive förromersk och 

romersk järnålder (Graner et al 2008), medan två hus 

från romersk järnålder undersöktes i Falltorp (Lagerstedt 

2008b). Vid Götavi undersöktes boplatslämningar 

från neolitikum, brons‐ och järnålder och en kultplats 

som daterades till yngre järnålder. De huskonstruktioner 

som påträffades var två troligen sammanbyggda hus 

från vikingatid‐medel tid (Lagerlöf et al 2008). Även vid 

Knutstorp, Hidinge socken, framkom spår av en boplats 

från äldre järnålder. I samband med boplatslämningarna 

framkom ett par järnframställningsugnar vilka kunde 

dateras till romersk järnålder (Lagerstedt 2008a). 

Antalet kända järnframställningsplatser i Närke uppgick 

år 2003 till ca 90 stycken (Westin 2003:377). Ungefär 

hälften av dem låg på den södra slätten, på eller intill den 

kambrosilurremsa som löper längs den södra förkastningsbranten. 

Främst var lokalerna koncentrerade till två 

områden, dels till socknarna Viby och Hardemo i väster, 

dels till socknarna Sköllersta och Asker i öster. Även vid 

Vätterns norra spets och vid sjön Väringen fanns lokaler 

med järnframställning (Hansson 1989:79). 

Under 1990‐talet blev ett flertal järn fram ställningsplatser 

föremål för undersökningar i samband med 

exploateringar. Merparten av dessa var belägna på den 

syd västra slätten, exempelvis Tycke, Sågebol, Skävi 

och Vreten. Under slutet av 1990‐talet samt i början av 

2000‐talet undersöktes Stora Älberg, även den lokaliserad 

till den sydvästra slätten, samt två lokaler i landskapets 

norra del, Stomskil och Husby. De visar en stor, men 

jämn, kronologisk spridning med den äldsta dateringen 

till yngre bronsålder i Sågebol (Kihlstedt 1998) fram till 

tidig medeltid då hyttbruket tog över efter blästugnarna. 

Det fanns dels mindre järnframställningslokaler i 

ut marken vars lokalisering tycks vara styrd av malmtillgången, 

exempelvis Tycke (Drotz 1996) och Stomskil (Westin 

2001) och dels boplatsnära lokaler såsom Skävi (Bergold & 

Holm 1998) och Husby (Hjärtner‐Holdar et al 2000). I de 

fall produktionsplatserna saknade närliggande bosättningar 

har det ofta vid tiden för brukandet funnits ett närliggande 

vattendrag eller en våtmark. Det tycks som om dessa lokaler 

framställde järn för husbehov eller eventuellt för avsalu 

i liten skala. Så var fallet i t ex Sågebol och Stomskil. Dessa 

platser karaktäriserades även av att endast järnframställningen 

samt primärsmidet utfördes på platsen. 


Vintrosa 109 

Vintrosa 110 

Vintrosa 112 

Vintrosa 111 

Vintrosa 89:1 

Vintrosa 114 

Vintrosa 46 

Vintrosa 129 

osa 138 

Vintrosa 84:1 

Vintrosa 83:1 

Vintrosa 100:1 Vintrosa 107:1 

Vintrosa 72:1 

Vintrosa 102:1 Vintrosa 88:1 

Vintrosa 103 

Vintrosa 84:2 

Vintrosa 140 

Vintrosa 61:1 

Vintrosa 92:1 

Vintrosa 120 

Vintrosa 91:1 

Vintrosa 103:1 

Vintrosa 101:1 

Vintrosa 90:1 Vintrosa 117 

Vintrosa Vintrosa 118 119 

Vintrosa 113 

Vintrosa 86:1 

10227001080001 

Vintrosa 69:1 

Vintrosa 85:1 

Vintrosa 87:1 

Vi 

0 200 400 m 

Figur 8. Registrerade fornlämningar i undersökningsområdets närhet. Utdrag 

ur det digitala fornlämningsregistret applicerat på utsnitt ur Fastighetskartan 

©Lantmäteriet. Medgivande MS2007/04080. Skala 1:7000. Digital bearbetning 

Susanna Eklund, SAU. 

Utredning och förundersökning 

Den aktuella vägsträckningen har utretts i två etapper 

av Riksantikvarieämbetet UV Mitt och UV Bergslagen. 

Utredningarna resulterade i ett antal nya fornlämningar, 

däribland RAÄ 84:1‐2 (Annuswer 1998; Pettersson 2003). 

Vid den särskilda arkeologiska utredningen av det område 

som är aktuellt i denna rapport, framkom lämningar av en 

förhistorisk boplats i form av härdar, gropar, stolphål och 

kulturlager. En av härdarna daterades till äldre järnålder. 

I ett av schakten påträffades slagg från järnframställning 

med blästbruk. Det framkom också indikationer i form av 

stolphål på den sydöstra sidan om banvallen som tyder 

på att den förhistoriska boplatsen sträckte sig ner mot den 

medeltida bytomten (Pettersson 2003). 

Omedelbart norr om UO låg RAÄ 89, ett skogbevuxet 

område med odlingslämningar. Vid förundersökningen 

och slutundersökningen påträffades röjningsrösen och 

lämningar av åkertegar. Röjningsrösena hade ett stort 

tidsdjup och kunde dateras från yngre järnålder fram till 

historisk tid. Inga spår av förhistorisk bebyggelse framkom 

inom den undersökta ytan (Forsman 2005; Lindman 

2006). Det är därför sannolikt att boplatsen inte sträcker 

sig norr om den yta som berördes av slutundersökningen. 

Förundersökningen av RAÄ 84:1‐2 utfördes av SAU 

under hösten 2004. Då framkom förhistoriska lämningar 

inom hela den undersökta ytan och fornlämningen kunde 

avgränsas endast mot söder. I övriga riktningar tycktes 

den sträcka sig utanför UO. De undersökta anläggningarna 

var huvudsakligen av boplatskaraktär och bestod 

av stolphål, härdar, kokgropar, gropar och kulturlager. 


Dessutom framkom två järnframställningsugnar tillsammans 

med rikliga slaggförekomster vilka var koncentrerade 

till den sydvästra delen av UO. Dateringen av en grop 

gav resultatet yngre bronsålder‐förromersk järnålder, 

medan en av härdarna daterades till vendeltid‐vikingatid. 

Ett stolphål under banvallen visade sig vara från modernare 

tid. Fyndmaterialet bestod främst av slagg, ugnsfragment, 

keramik och järnföremål. Förekomsten av avslag 

och kärnor av kvarts tydde på att platsen utnyttjats redan 

under stenåldern (Groop 2005) 

Undersökningen 

Målsättning och frågeställningar 

Inför slutundersökningen formulerades en rad frågeställningar 

som avsågs att besvaras genom undersökningen. 

UO undersöktes, dokumenterades och tolkades utifrån 

dessa frågeställningar. Under arbetets gång kom vissa av 

frågeställningarna att revideras beroende på hur undersökningen 

fortskred. Vissa omprioriteringar kom också 

att ske i samråd med Länsstyrelsen. 

Boplatsens omfattning och organisation 

Det övergripande syftet med undersökningen var att 

bidra till den allmänna kunskapsuppbyggnaden inom 

arkeologin i Örebro län. Undersökningen skulle i första 

hand fastslå fornlämningens typ och omfattning. Då 

resultaten från förundersökningen tydde på att lokalen 

i första hand innehöll boplatslämningar, kom frågeställningarna 

till största delen att beröra bebyggelsestruktur. 

En viktig målsättning var att lokalisera och fastställa huskonstruktioner. 

Slutundersökningen av RAÄ 84:1‐2 innebar en möjlighet 

att undersöka en stor sammanhängande boplatsyta. 

Liknande undersökningar har gjorts runt om i Sverige 

och har bidragit till förståelsen av förhistorisk boplatsorganisation. 

Som exempel kan nämnas Kyrsta i Uppland 

och Västra Skälby i Västmanland. Nu gavs denna möjlighet 

även i Örebro län. 

När man undersöker ett stort sammanhängande område 

finns bra förutsättningar för att den förhistoriska boplatsstrukturens 

komplexitet ska framträda tydligare. Detta ger 

möjlighet att studera platsen utifrån både ett kontextuellt 

och tidsmässigt perspektiv. Flera arkeologiska undersökningar 

av järnåldersboplatser har skett under de senaste 

åren i regionen men utan att någon större mängd förhistoriska 

hus har påträffats. Vid den aktuella slutundersökningen 

förväntades att den rådande bilden skulle komma 

att förändras eftersom förundersökningen hade påvisat 

en riklig förekomst av boplatslämningar inom området. 

Ett annat syfte var att klargöra strukturella och funktionella 

faktorer inom undersökningsområdet. De enskilda 

gårdarnas rumsliga struktur och ekonomi skulle studeras 

utifrån eventuella hägnader och relationen mellan 

husen, samt utbredningen av olika anläggningstyper och 

fynden i dessa. 

De hus som påträffades vid slutundersökningen skulle 

studeras utifrån den rådande grundforskning som utförts 

i ämnet (Göthberg 2000). Tyngdpunkten i tolkningarna 

skulle läggas på konstruktionstyper och rumslig struktur. 

Husens utformning samt de naturvetenskapliga analyserna, 

främst makrofossilanalys, skulle ligga till grund för 

tolkningarna. 

Frågeställningarna som berörde boplatsens omfattning 

och organisation var: 

• att fastslå typ och omfattning av fornlämningen 

• att lokalisera och fastställa eventuella huskonstruktioner 

och att avgöra hur många hus det fanns 

• att fastställa rumsindelning i enskilda hus 

• att fastställa när järnåldersbebyggelsen etablerades i 

området 

• att fastställa bebyggelselämningarnas ålder och den 

relativa kronologin mellan dem 

• att redovisa bebyggelsens organisation 

• att undersöka om det fanns flera samtida gårdar inom 

undersökningsområdet och i så fall vilka skillnader 

som fanns mellan dem 

• att studera de enskilda gårdarnas rumsliga struktur och 

ekonomi 

• att försöka finna rester från hägnader 

• att försöka se om lämningarna ingick i ett större 

boplatskomplex 

• att studera platsen utifrån både det kontextuella och 

tidsmässiga perspektivet 

• att fastslå boplatsens faunaekonomi 

• att fastslå förhållandet mellan tamboskap och jaktvilt 

• att avgöra om det går att urskilja säsongsmässig jakt 

• att undersöka om det bedrivits rituella aktiviteter 

• att avgöra vilka djurarter och benslag som har deponerats 

i förmodade rituella kontexter på boplatsen 

• att avgöra om det förekommer skillnader mellan de 

djurarter och benslag som finns på boplatsen och de 

som deponerats i förmodade rituella katt studera eventuella 

rumsliga indelningar utifrån det osteologiska 

materialet 

• att utifrån benmaterialet försöka urskilja olika aktivitetsytor 

Förhållandet mellan boplats och järnhantering 

Vid förundersökningen framkom rester efter järnhantering 

på undersökningsytan i form av ugnar och slagg. 

Det var av största vikt att vid slutundersökningen avgöra 

vilka moment av järnhanteringsprocessen som utförts på 

platsen. Har det främst bedrivits järnframställning eller 


fanns det även spår efter smide? Om så var fallet, rörde det 

sig enbart om primärsmide eller hade det även bedrivits 

sekundärsmide på platsen? I vilken omfattning hade man 

arbetat med smide och/eller järnframställning? Var spridningen 

i rummet ett resultat av funktionella eller sociala 

faktorer eller fanns det andra tänkbara förklaringsmodeller? 

Gick det att fastställa om järnframställningen 

på undersökningsområdet var till för husbehov eller producerade 

man för försäljning? Har dessa hantverksaktiviteter 

varit vanligt förekommande vid järnåldersboplatser? 

Undersökningar av järnåldersboplatser i Danmark, 

som t ex Drengsted, Snorup (Nørbach 1999) och Vorbasse 

(Hvass 1979), visar att järnframställningen skedde i närheten 

av vissa gårdar inom landsbyarna och detta har tolkats 

som att produktionen varit individuellt organiserad 

(Mikkelsen & Nørbach 2003:106). Kanske var hantverket 

familjebaserat och ärvdes genom generationerna (Apel 

2001). Historiska exempel på sådana system har dokumenterats, 

bl a i Kenya (Brown 1995). 

Det rumsliga förhållandet mellan platsen för järnframställningen 

och husen har också visat sig vara av intresse 

att studera. Danska exempel visar att järnframställningen 

visserligen skett nära ett eller ett par hus inom byn, men 

samtidigt var den regelmässigt lokaliserad utanför de 

inhägnader som antagits avgränsa den privata tomtmarken 

från mer allmän mark (Mikkelsen & Nørbach 

2003:106f). Detta skulle kunna tolkas som att järnframställningen 

betraktades som en allmän syssla. Å andra 

sidan har det påpekats att om det bara var praktiska motiv 

som styrde lokaliseringen av ugnarna så skulle de ha förlagts 

i närheten av de råvaror som krävdes för att producera 

järn, t ex där myrmalmen fanns eller i lövskog där tillgången 

på lämpligt bränsle var stor. Exempel på detta finns 

från senare tidsperioder i Sverige och Norge ( Johansen 

1973; Magnusson 1986; 1994; Larsen 1991; Narmo 1997). 

Det finns alltså få argument för att det skulle vara praktiska 

orsaker eller ägoförhållanden som ligger bakom det 

faktum att järnframställningen skedde i närheten av vissa 

gårdar men inte inom gårdens inhägnade område. 

En mycket intressant frågeställning inför undersökningarna 

av lokal 84:1‐2 var alltså om det går att finna 

arkeologiska belägg för ägogränser och markrättigheter. 

Erfarenhet från stora boplatsundersökningar, bl a dem 

som genomförts i samband med E4:ans nya vägsträckning 

genom Uppland, talar för att det finns möjlighet att 

dokumentera hägnader vilka kan utgöra ägo‐ eller gränsmarkeringar. 

Med en lämplig undersökningsmetodik går 

det alltså att upptäcka och dokumentera inte bara eventuella 

hus och ugnsbottnar utan också stängsel och andra 

fysiska avgränsningar som kan användas för att ge en djupare 

förståelse av järnhanteringen på platsen. 

Det har påpekats att arkeologiska studier av järnhantverket 

huvudsakligen haft en ekonomisk och teknologisk 

inriktning (se t ex Burström 1990; Budd & Taylor 1995; 

Barndon 2004; Haaland 2004). Det har också betonats att 

traditionella teknologier bör betraktas som ”totala sociala 

fenomen” (Mauss 1997), d v s som fenomen som inte på 

ett enkelt sätt kan klassificeras som antingen ekonomiska 

eller symboliska eller som tekniska eller rituella. Visserligen 

har arkeologin lättare att besvara frågor kring ämnen 

vars rationalitet vi själva förstår, som ekonomi eller teknik, 

men det finns exempel på att arkeologiska undersökningar 

kan ge svar på frågor som berör samhällets symboliska 

och rituella sfär. Ett generellt mönster när det gäller 

järnframställning, och framför allt smältningsprocessen, 

är att även om tekniken varierar mellan olika regioner och 

världsdelar så omgärdas processen av ett stort mått av 

symbolism och rituella aktiviteter (Haaland 2004:3). Det 

har föreslagits att ett underliggande syfte med dessa symboliska 

och rituella aktiviteter är att de starkt begränsar 

det antal människor som tillåts vara med vid själva framställningen. 

Syftet med detta skulle i så fall vara att socialt 

kontrollera teknologin, exempelvis genom att sörja för att 

kunskapen om hur järnframställning går till hålls exklusiv 

inom en familj (Apel 2001; 2005). Håkon Rundberget 

(2002) har föreslagit en sådan tolkning när det gäller en 

viss typ av flata stenar som hittats nedlagda på slaggropar i 

Norge (se även Stenvik 2004:130). Rundberget tolkar täckandet 

av slaggroparna som ett medvetet försök att dölja 

de materiella resterna efter hantverkskunnandet i syfte 

att hålla det exklusivt (Rundberget 2002:95ff). I vissa historiskt 

kända samhällen tar sig den symboliska avgränsningen 

av smältningsprocessen fysisk form. Det kan röra 

sig om stängsel eller palissader som uppförs kring ugnen 

för att förhindra insyn. Arkeologiska mönster som kan 

tolkas på liknande sätt finns bl a i Snorup (Mikkelsen & 

Nørbach 2003:23, fig 11). 

Frågeställningarna som berörde förhållandet mellan 

boplats och järnhantering var: 

• att avgöra om det förekom järnframställning och smide 

• att fastställa järnhanteringens karaktär och omfattning 

• att fastställa om det enbart fanns spår efter primärsmide 

eller om man även har bedrivit sekundärsmide 

inom lokalen 

• att fastställa i vilken omfattning man har arbetat med 

smide och/eller järnframställning 

• att undersöka om det går att påvisa att benkol använts 

vid härdning av järn 

• att avgöra om den rumsliga lokaliseringen av järnframställningen 

var ett resultat av funktionella eller sociala 

faktorer, eller om det kan finnas andra tänkbara förklaringsmodeller 

• att fastställa om järnframställningen på undersökningsområdet 

var till för husbehov eller om man även 

producerade för handel 

• att studera om dessa hantverksaktiviteter varit vanligt 

förekommande vid järnåldersboplatser 


• att undersöka om det finns arkeologiska argument för 

ägogränser och markrättigheter genom att systematiskt 

söka efter och dokumentera hus, stängsel och platser 

för järnframställning 

• att utifrån hus, ugnsbottnar, stängsel och andra fysiska 

avgränsningar fastställa om de kan ge social mening åt 

järnhanteringen på platsen 

De vetenskapliga fördjupningar som planerades inom 

ramen för undersökningen av RAÄ 84:1‐2 skulle beröra 

frågor om järnåldersboplatsens rumsliga organisation 

och ekonomiska sammanhang. Dessutom skulle fördjupningar 

rörande de enskilda husen och järnhanteringens 

centrala roll på undersökningsområdet göras. 

Prioriteringar och metod 

I undersökningsplanen prioriterades frågor som rörde 

järnframställning och huskonstruktioner. Samtliga anläggningar 

inom järnframställningsområdet undersöktes liksom 

alla anläggningar tillhörande huskonstruktioner. 

Omprioriteringar kom dock att ske kontinuerligt. I 

syfte att erhålla en hög grad av flexibilitet under fält tiden 

indelades undersökningsområdet i extensiva respektive 

intensiva ytor efter att matjorden hade schaktas bort. Ett 

undantag var områdets nordöstligaste del, som endast 

delvis ingick i slutundersökningen, och som betraktades 

som ett extensivt område redan innan avbaningen. Inom 

de extensiva ytorna mättes samtliga anläggningar in i plan 

och därefter togs beslut om vilka som skulle undersökas. 

I de intensiva områdena undersöktes samtliga anläggningar 

till hälften. Högprioriterade anläggningar undersöktes 

i sin helhet för att ta till vara fynd och för att kunna 

dokumentera anläggningens specifika karaktär. Detta 

gällde till exempel järnframställningsugnar och brandgravar. 

Icke prioriterade anläggningar, t ex en del av härdarna, 

kom bara att ytbesiktigas. 

Brandgravarna framkom under fältarbetets absoluta 

slutskede. Efter omförhandlingar med Länsstyrelsen kom 

gravarna att prioriteras och de undersöktes i sin helhet. 

Vid schaktningen av det sydvästra området, som låg 

nära den gamla banvallen, hittades avslag från yxtillverkning. 

För att samla in mer av detta material lades rutor ut 

över ett större sammanhängande område. På några ställen 

där det framkom intressant material gjordes också 

förtätningar med fler rutor. Resultatet från rutgrävningen 

redovisas i rapporten från undersökningen av Svartkärret 

(Darmark et al 2009:24-27, 110–111). Ett utdrag från rapporten 

finns i Bilaga 10. 

Avbaning 

Hela ytan inom UO avbanades med larvbandsdriven 

grävmaskin. Marken på UO var mjuk och för att undvika 

markskador från dumpern lades större strängar med 

schaktmassor upp vilka dumpern och gräv maskinen 

kunde köra på under den första fasen. Så småningom 

avlägsnades dessa strängar genom att grävmaskinen 

backade och grävde bort jordmassorna samtidigt som 

dump ern kunde köra på resterna av strängen. Detta 

arbetssätt sparade mycket maskintid och bidrog till att 

även det externa området åt nordöstra sidan om grusvägen 

kunde schaktas fram. Matjorden forslades bort 

med dumper och jordmassorna tippades sydväst om UO 

på den gamla banvallen. Markens beskaffenhet inom 

undersökningsområdet krävde omfattande handrensning 

av de avbanade ytorna. Prioritering av vilka områden 

som skulle handrensas gjordes allteftersom matjorden 

togs bort. De kulturlager som framkom sparades 

inledningsvis för att undersökas och schaktades bort i 

ett senare skede. 

Dokumentation och teknisk utrustning 

Anläggningarna mättes in digitalt i plan och överfördes 

till Intrasis. Därefter undersöktes de till hälften, samt 

dokumenterades genom profilritning och fotografering. I 

undantagsfall kom vissa anläggningar att grävas i sin helhet. 

Bedömningen gjordes i varje enskilt fall beroende på 

anläggningens karaktär och fyndmaterial. Fynd och prover 

mättes in digitalt. Fotografering skedde fortlöpande 

både med analog kamera och med digitalkamera. Anläggningar, 

fynd och prover registrerades i Intrasis för vidare 

behandling i GIS‐miljö (ArcMap). Under fältsäsongen 

skedde kontinuerlig backup av samtliga databaser och 

inmätningar. 

Ett antal större anläggningar såsom röjningsrösen och 

större gropar grävdes med maskin. De röjningsrösen som 

ej undersöktes besiktigades istället okulärt, samt beskrevs 

och fotograferades. 

Samtliga gravar och järnframställningsugnar har undersökts 

i sin helhet och ugnarna har i flera fall ritats i plan. 

Från en av ugnarna sållades delar av fyllningen för att fastställa 

ifall den innehöll ben. Fynden från anläggningarna 

tillvaratogs genom handplockning förutom i gravarna där 

fyllningen sållades. 

Kulturlager 

De kulturlager som framkom avgränsades och innan lagren 

togs bort undersöktes de anläggningar som var synliga 

i ytan. Lagren mättes in digitalt och undersöktes även 

med hjälp av rutgrävning, provtagning samt avsökning 

med metalldetektor. I merparten av kulturlagren grävdes 

rutor om 0,5 × 0,5 m i syfte att dokumentera djup, stratigrafi 

och fyndförekomst samt avgränsning. Rutorna lades 

med fyra meters mellanrum. Dessutom togs prover för 

fosfat‐ och lipidanalyser i lagren. 

Förekomsten av slagg och andra eventuella metallföremål 

lokaliserades med hjälp av metalldetektor. Kultur lagren och 

matjorden undersöktes kontinuerligt med metalldetektor. 


Figur 9. Undersökningsområdet före avbaning, sett från nordväst. Fredrik 

Thölin söker efter metallföremål. Foto: Maud Emanuelsson, SAU. 

Figur 10. Den södra delen av undersökningsområdet schaktas fram. Foto från 

öster: Maud Emanuelsson, SAU. 


Vid bortschaktningen av lagren iakttogs största försiktighet 

då det fanns risk för att höjdskillnaden inom området 

kunde ha skapat erosionslager under vilka det kunde finnas 

anläggningar. I samband med undersökningen av de två 

syllstensgrunderna, vilka delvis låg i kulturlager, grävdes 

också några fria grävenheter för att undersöka stratigrafin. 

Lager 6 i den östra delen av UO blev mycket vattensjukt 

framåt hösten och kom därför inte att undersökas 

på samma sätt som de övriga. 

Undersökningsresultat 

Anläggningar 

Vid undersökningen påträffades totalt 3282 anläggningar, 

inklusive större kulturlager. Av dessa har 3047 undersökts 

och 948 har utgått efter undersökning. Åtta har tolkats 

som stenlyft. Ett antal anläggningar har endast bedömts 

genom okulär besiktning, t ex ett flertal av röjningsrösena. 

235 anläggningar undersöktes inte. De flesta av dessa låg 

perifert inom undersökningsytan och lågprioriterades. 

I det följande presenteras anläggningarna kategorivis. 

För detaljer om enskilda anläggningar som inte behandlas 

nedan hänvisas till anläggningstabellen (Bilaga 1). 

Stolphål 

Sammanlagt 1575 anläggningar bedömdes som stolphål 

(se fig 12). Av dem undersöktes 1543 medan resten endast 

bedömdes okulärt. 351 ingick i de identifierade stolpburna 

husen och 112 i hägnader. Det stora flertalet kunde 

emellertid inte knytas till några konstruktioner. 

Anläggningstyp 

Antal 

Stolphål 1575 

Pinnhål 185 

Grop 160 

Gropsystem 1 

Kokgrop 11 

Härd 105 

Ränna 7 

Skärvstenskoncentration 3 

Stenansamling 3 

Stenpackning 2 

Ugn 7 

Brandgrav 3 

Lager 8 

Röjningsröse 20 

Kolningsanläggning 1 

Merparten av stolphålen var runda i plan och ca 80 % var 

under 0,5 m i diameter. Stolphålen var relativt grunda och 

bara ett tiotal hade ett djup större än 0,40 m. Profilerna 

var mestadels skålformade och fyllningarna bestod av 

olika varianter av sandig silt, siltig sand eller sand. Bara 

ca 250 stolphål hade någon typ av humösa fyllningar. 

Stenskoning förekom i 175 stolphål medan stolpmärken 

knappt förekom alls. 

26 stolphål från huskonstruktioner har 14 C‐daterats (se 

husbeskrivningar samt kapitlet Analyser). 

Pinnhål 

Samtliga anläggningar som hade en diameter som understeg 

0,15 m har bedömts som pinnhål. Denna avgränsning 

är artificiell och i något fall kan det säkert diskuteras om 

inte den aktuella anläggningen istället är t ex botten av 

ett stolphål som blivit nästan helt förstört. Begreppet är 

avsett att beteckna ett spår efter en stör eller en pinne som 

tryckts ned i marken – till skillnad från stolphål som har 

grävts ned. 

Inom UO framkom 185 pinnhål varav samtliga utom 

sex undersöktes (se fig 12). 72 av pinnhålen ingick i olika 

konstruktioner varav 48 i Grophus 1 och nio i Grophus 2. 

Pinnhål ingick även i hägnader och i några av de treskeppiga 

huskonstruktionerna (Hus 3, Hus 7 och Hus 20). Diametern 

på pinnhålen varierade mellan 0,04 och 0,15 m. 

Pinnhålen var mellan 0,02 och 0,26 m djupa och hade till 

största delen spetsig form i profil men U‐form och skålform 

förekom också. I plan var nästan samtliga runda. 

Härdar 

På undersökningsområdet framkom 105 härdar varav 

88 undersöktes. Härdarna låg glest och ganska jämnt 

utspridda över den undersökta ytan (se fig 15). Storleken 

på härdarna varierade mellan 0,20 och 4,0 m och djupet 

mellan 0,04 och 0,40 m. Nästan samtliga var runda eller 

ovala i plan. Av de undersökta härdarna hade drygt hälften 

en flack eller planbottnad form i profil medan de resterande 

huvudsakligen var skålformade. I ungefär hälften 

av de utgrävda härdarna fanns det inget kol men däremot 

alltid sot och i de flesta fall skärvstenar. Sannolikt har härdarna 

på grund av den mycket genomsläppliga jordarten 

lakats ur och de har också blivit sönderplöjda. Kol från 

härden A24536 skickades till vedartsanalys och visade sig 

bestå av rönn/oxel (se Bilaga 6). 

Härdar som legat mellan takbärande stolpar centralt 

i hus har tolkats som tillhöriga huskonstruktionen. Det 

gäller A19640 i Hus 3, A2044 i Hus 4 och A8362 i Hus 7. 

Även härdgropen A11754 har tolkats som att den tillhörde 

Hus 1. Härden A19640 14 C‐daterades till romersk 

järnålder. 

Figur 11. Antal anläggningar av olika kategorier. 


1451000 1451100 

6569750 6569850 

0 25 50 75 100 m 

Figur 12. Översiktsplan över stolphål och pinnhål. Skala 1:1200. Digital bearbetning: 



Figur 13. A3405, ett stolphål med 

kraftig stenskoning i Hus 6. Foto: 

Maud Emanuelsson, SAU. 

Figur 14. Dubbla takbärande stolphål 

i Hus 13. A45389 och A30668. 

Foto: Elisabet Pettersson, SAU. 

Kokgropar 

På undersökningsområdet framkom elva kokgropar vilka 

samtliga undersöktes (se fig 17). Kokgroparna var ovala, 

runda eller oregelbundna i plan och storleken varierade 

mellan 0,60 och 1,59 m i diameter. I profil var de planbottnade, 

skålformade eller på olika sätt oregelbundna. Djupet 

varierade mellan 0,20 och 0,41 m. 

Till skillnad från härdarna, som var utspridda över 

större delen av UO, låg kokgroparna i anslutning till 

husen. Norr om vägen låg A26697 nära Hus 16 och 

A28064 vid Hus 20. Tre kokgropar låg i närheten av Hus 1 

och Hus 4 (A5013, A11794 och A11825), tre i anslutning till 

Hus 6 (A13844, A13900 och A55205) och en vid Hus 8 och 

Hus 10 (A10191). 

Två kokgropar påträffades vid grävning av rutor i det 

område i sydväst där mesolitiska lämningar framkom. 

Dessa (A48872 och A48844) hade en helt annan karaktär, 

bl a innehöll de ytterst små mängder av sot och kol. 

De hör sannolikt till de mesolitiska aktiviteterna. A48872 

14 

C‐daterades till mesolitikum. Vedartsanalysen visade att 

kokgropen innehöll ved från lind. Möjligen utgör också 

A55205 och den tillhörande mindre skärvstensansamlingen 

A22257 denna tidiga fas. 


1451000 1451100 

30380 

30609 

32358 

40811 

26710 

58031 

30215 

24536 26822 

40798 

30184 45422 

38881 39173 

44971 38863 39220 

38871 

43747 

28034 40731 

48383 

28005 28882 28202 

40675 

43090 

48372 

44301 

44894 

27958 

38666 

40426 28192 

53927 

45340 

1928 

40426 

27976 

2516 

44271 

4177 

13023 

40368 42569 

10542 

3333 3356 

56763 

13045 

8198 19502 

13609 

11754 

3771 

2044 

11900 

3762 

19640 

10964 

45813 

3711 

19835 

23363 

36880 

12432 

11094 

4642 

2150 

7173 

44786 

14012 8362 

11129 

2658 7197 

11181 23037 

12550 

11193 

2640 

11396 

9485 

47728 

6658 

18041 

18030 

27619 

14826 

10016 

9708 

47446 

9601 

7777 47434 

10141 

28123 

9958 

40627 

42272 

20692 

21900 40270 

30432 

6569750 6569850 

6465 

0 25 50 75 100 m 

Figur 15. Översiktsplan över härdar. Skala 1:1200. Digital bearbetning: Susanna 

Eklund, SAU. 


Figur 16. Kokgrop A48872 i profil från väster. Foto: Niklas 

Groop, SAU. 

Gropar och gropsystem 

Sammanlagt 160 anläggningar bedömdes som gropar 

(se fig 18). Av dessa ingick tre i ett gropsystem. 20 av groparna 

har inte undersökts utan endast besiktigats okulärt. 

Groparna hade flera olika former i plan men den absoluta 

merparten var ovala. Längdmåtten varierade mellan 

0,30 och 3,10 m, men anläggningar med ett diametermått 

understigande 0,50 m har normalt inte inkluderats 

i kategorin. Ungefär hälften av de undersökta groparna 

hade skålformad profil och ca 30 anläggningar var planbottnade. 

Djupet varierade mellan 0,04 och 1,0 m. Olika 

typer av sandiga och siltiga fyllningar dominerade helt 

och endast ca 20 anläggningar hade humösa inslag. Sot, 

kol och eldpåverkad sten fanns i en del av fyllningarna 

men däremot var fynd ovanliga. Gropar fanns inom alla 

ytor där anläggningar påträffades. 

Anläggningskategorin som sådan är vag eftersom den 

inte representerar en enskild bestämbar funktion. I flera 

tidigare undersökningar har man bearbetat gropmaterialet 

för att försöka urskilja underkategorier som i större 

utsträckning beskriver anläggningarnas egentliga funktioner 

(Borna‐Ahlkvist et al 1998; Eliasson & Kishonti 2003). 

Man har t ex kunnat urskilja täkt‐, berednings‐, förrådsoch 

arbetsgropar utifrån anläggningarnas form i plan och 

profil, de olika ingående lagren och deras karaktärer, samt 

fyndinnehållet och även anläggningarnas läge i förhållande 

till t ex huslämningar. Vidare har det i många fall gått 

att konstatera att fyllningarna varit sekundära till gropens 

användning, t ex att den i efterhand använts som avfallsgrop. 

På Västra Via har jordarten haft en negativ påverkan 

på hur anläggningarna bevarats och därmed på förutsättningarna 

för att kunna göra tolkningar. Sannolikt 

har humösa och feta inslag i fyllningarna till stor del försvunnit 

och skillnader mellan olika lager har suddats ut i 

samband med urlakningsprocesser. Detta har lett till att 

fyllningarna i nästan samtliga gropar är homogena och 

utan tydliga karaktärer. Vidare har den porösa och steniga 

jordarten gjort att anläggningarnas form kan ha förändrats 

redan medan de var i bruk, t ex genom att trampning och 

omgrävning kan ha lett till att kanter har rasat och att bottnar 

ändrat form. Stegsidor bör knappast ha gått att anlägga 

i den rörliga moränen, utan de har snarare uppkommit 

genom användning. Det har vid genomgången av materialet 

visat sig att det är groparnas form i profil och i plan, samt 

deras fyllning och läge som kunnat bidra till tolkningen. De 

gropar som kunnat ges en säker funktionsbestämning har 

varit få och förekomsten av vissa typer av gropar, som t ex 

beredningsgropar, har över huvud taget inte gått att konstatera. 

Av skäl som redan anförts har det stora flertalet av 

groparna inte kunnat ges någon specifik tolkning. Dessa får 

i stället betecknas som anonymI det följande presenteras 

de olika typerna av gropar som undersökts. 

Arbetsgropar 

En arbetsgrop bör ha haft relativt raka sidor och ett djup 

som ungefär motsvarar sitthöjd samt en storlek som medger 

att det gått att vistas och utföra arbete i den. Bottnen 

bör också vara relativt plan eller möjligen tvådelad. Eventuellt 

kan en stegsida finnas. 

Sammanlagt tio anläggningar bedömdes vara arbetsgropar. 

Hälften av dem låg utspridda på olika ställen på undersökningsytan 

(A422, A723, A2164, A43599 och A53937). 

De resterande (A4347, A4368, A4430, A5025 och A12353) 

låg samlade i anslutning till Hus 6, 1, 4 och 5 och hade en 

mycket likartad karaktär. Groparna var samtliga ovala i plan 

och mellan 1,40 och 2,10 m långa. Fyllningarna var mestadels 

homogena och bestod av gråbrun‐svartbrun sandig 

silt eller sand. Skärvstenar och kol förekom också i nästan 

samtliga. I profil var anläggningarna relativt planbottnade 

eller svagt skålformade och de var mellan 0,30 och 0,50 m 

djupa. Uppenbarligen representerar anläggningarna en och 

samma aktivitet och de har troligen varit arbetsgropar. Fyllningarna 

utgörs sannolikt av avfall. 

Förråds‐ eller källargropar 

Detta är en kategori som var svår att urskilja under de förutsättningar 

som gavs. De bör dock ha en skålad eller plan 

profil och raka eller svagt lutande sidor. Möjligen kan de 

också ha en stegsida. Gropar som legat i hus bör kunna 

tolkas som förråds‐ eller källargropar. 

Fem anläggningar (A2012, A5806, A6512, A48269 och 

A56323) har bedömts som någon typ av förvaringsgropar 

och två av dem ligger i hus. A2012 låg ca 0,5 m väster om 

den västligaste takstolpen i Hus 1. Det går dock inte att helt 

säkert knyta den till huset. Läget gör att, om den har tillhört 

huset, har den legat mot väggen. Anläggningen hade i 

plan formen av en kvadrat med avrundade hörn och mätte 

1,20 × 1,12 m. Formen i plan antyder att den täckts av ett fyrkantigt 

trälock. I profil var den planbottnad med en lutande 

sida i nordöst och i sydväst en lutande sida med en avsats. 

Formen i sydväst skulle kunna vara resultatet av att man 

stigit ner i anläggningen från detta håll. Djupet var 0,34 m. 

Fyllningen utgjordes av mörkbrun sandig silt med några 


1451000 1451100 

26697 

639 

11794 

11825 5013 

13844 

55205 

13900 

28064 

6569750 6569850 

48844 

48872 

10191 

0 25 50 75 100 m 

Figur 17. Översiktsplan över kokgropar. Skala 1:1200. Digital bearbetning: 



1451000 1451100 

32383 

57320 

57388 

29921 

40981 

50855 

30467 

30723 

30481 48269 

30306 

45046 

38854 28993 

28251 44370 

45006 

57934 

57589 

56323 5720757416 

43131 

40649 

30885 

44278 

43139 

44861 

30869 

53937 

43023 

43599 

55711 56389 

4222491156 

1949 

56716 

56143 43549 

1196 10487 

56596 

56137 

42622 

10499 2525 

42615 

1303 10591 

7301 12975 

8226 

43819 

393 

8210 

460032012 

8318 58127 

365 

9309 

23140 

58060 

58103 23150 23175 

34999 

33031 

23126 

4430 

5025 4368 

58083 

31632 

44799 

23305 

22943 

698 

4347 

32999 

324 1474 

4491 

22936 

712 

33014 

723 

12353 

58147 

11068 

36812 

745 

58169 

44807 

11103 

3873 

4725 

1516 

53301 

23029 

2164 

22963 

35886 

14151 

45757 

1558 

9462 

23443 

48040 

31258 1694 

20208 

47828 47851 

2203 827 

846 

47864 

48810 5439 

9581 

2313 

14750 55590 

976 

11608 

1827 1841 

48748 

31210 

1819 2430 7292 

8878 

100005 5806 

31166 

2397 

8075 

16807 

9243 

31186 

1900 

9209 

1872 1887 5970 

1880 6089 6114 

12615 

6512 

6569750 6569850 

0 25 50 75 100 m 

Figur 18. Översiktsplan över gropar. Skala 1:1200. Digital bearbetning: Susanna 



småstenar. Fyllningen skulle kunna härröra från ett golvlager 

som fyllt ut gropen i samband med att huset tagits ur 

bruk. Flera faktorer tyder på att anläggningen skulle kunna 

vara en förråds‐ eller källargrop. Om den inte hört till huset 

skulle den lika gärna kunna tolkas som en arbetsgrop. 

Centralt i Hus 15 påträffades gropen A48269. Även 

denna grop hade en kvadratisk form med avrundade 

hörn. Den mätte 0,90 × 0,85 m. Direkt mot anläggningen i 

väster fanns ett stolphål (A30527). Anläggningen snittades 

inte rakt igenom utan endast en kvadrant i sydväst tömdes. 

På ytan fanns ett mindre område med kol. Profilen var 

skålformad med sidor med något varierande lutning. Djupet 

var 0,35 m. Fyllningen bestod av flera lager; huvudsakligen 

mörkgrå silt och under det gråbrun‐mörkgrå 

något flammig silt med några knytnävsstora stenar. Ned 

mot bottnen i den södra kanten fanns ett tunt skikt med 

gråbrunt grus som delvis härrörde från söndervittrad 

sten. Underlaget utgjordes av ljust gulbrun siltig sand. Det 

går inte säkert att knyta gropen till huset men den skulle 

mycket väl kunna ha varit en förvarings‐ eller källargrop 

som i så fall sannolikt täckts av ett trälock. Fyllningen är 

troligen sekundär och skulle kunna utgöras av avfall. Det 

grusiga lagret på anläggningens botten kan dock härröra 

från gropens användningstid. 

Ytterligare en av de förmodade förvaringsgroparna är 

värd att diskutera. Det gäller A56323 (se fig 19) som låg 

väster om Hus 20 och under Lager 7. Anläggningen var 

rundat rektangulär och mätte 2,2 × 1,9 m. I profil var den 

planbottnad med en något avrundad respektive en rakare 

sida. Djupet var 0,56 m. Gropen hade två fyllningar. Den 

undre följde hela bottnen och sidorna av gropen och 

utgjordes av brun sandig silt. Huvudfyllningen bestod 

av samma material som kulturlagret, d v s mörkbrun 

humös grusig och sandig silt. I denna fyllning fanns också 

enstaka kolbitar och någon bit bränd lera samt stenar av 

varierande storlek (upp till 0,30 m). En del av stenarna var 

eldpåverkade. I fyllningen påträffades bränd lera (F525) 

och en obränd hästtand (F1177). Undergrunden bestod 

av ljust brungrå silt. Det verkar som om lagret och den 

huvudsakliga fyllningen i anläggningen kan vara avfall, 

antingen från någon aktivitet som försiggått på platsen 

eller avfall som sekundärt deponerats i gropen och även 

i en hög ovan markytan. Gropens form och storlek gör 

att den möjligen skulle kunna ha fungerat som någon typ 

Figur 19. Förvaringsgrop A56323 i profil från sydöst. Foto: Ann Lindkvist, SAU. 


av förvarings grop. Det undre lagret kan ha uppkommit 

i samband med att gropen använts. Anläggningen tycks 

vara för stor för att ha fungerat som arbetsgrop och den är 

också väl stor för att ha använts vid materialtäkt. 

Täktgropar 

Dessa anläggningar kan ha en ytterst varierande storlek 

och form beroende på vilket material man velat komma åt 

och för vilket syfte. Eftersom de grävts för att få fram ett 

visst material bör de följa den aktuella jordarten om förekomsten 

av denna är begränsad. I den steniga morän som 

finns på Västra Via kan man tänka sig att formen kunnat 

bli ganska ojämn om man stött på större stenar vid grävningen. 

Det är tänkbart att man kan ha tagit både ren sand, 

vilket förekommer på några få ställen, men även morän 

om det var den som fanns närmast till hands. Syftet kan 

bl a ha varit att få fram magringsmaterial till konstruktioner 

i lera. Fyllningarna i täktgropar är sekundära och kan 

bestå av omgrävt undergrundsmaterial. 

Elva gropar har bedömts som möjliga täktgropar (A827, 

A846, A976, A1694, A1819, A1841, A9581, A40981, A43023, 

A44807, A57207). A40981 som låg vid Hus 19 är ett tydligt 

exempel på en sannolik täktgrop. Anläggningen var 

rundad i formen och 2,2 × 2,2 m stor. Fyllningen utgjordes 

av mörkt brungrå grusig silt med en del skärvig sten och 

undergrunden utgjordes av sand. I profil var den närmast 

skålformad med en svag avsats i den sydöstra kanten. 

Djupet var 0,88 m. Anläggningen bör ha varit en täktgrop 

för sand vilken sedan fått en sekundär fyllning av avfall. 

På grund av dess läge kan man konstatera att den är yngre 

än Hus 19 som typologiskt daterats till romersk järnålder. 

Ett annat exempel på materialtäkt är A57207. Anläggningen 

låg öster om Hus 20 och var en del av en aktivitetsyta 

med flera anläggningar och fynd. I gropen låg två 

sekundärt tillkomna härdar bredvid varandra (A28202 

och A40731). I plan var anläggningen något oregelbundet 

rektangulär och mätte 3,0 × 1,57 m. I profilsnittet var den 

0,39 m djup, men bottnen var ojämn. Formen i profil var 

relativt flack med flera mer skålformade fördjupningar. 

Två fyllningar förekom i gropen och den huvudsakliga 

bestod av brun sandig silt, flammig av undergrundsmaterial, 

samt en del stenar. Centralt fanns en fyllning av 

mörkbrun sandig silt med enstaka kolbitar och enstaka 

stenar. Underlaget bestod av sandig silt. 

I den sydvästra delen av undersökningsområdet framkom 

gropen A9581 som liknade A57207. A9581 var avlång 

och mycket oregelbunden i plan och mätte 3,07 × 1,4 m. I 

ytan fanns lite kol. I profil var anläggningen mycket ojämn 

med ett par större stenar i bottnen och den hade ett största 

djup på 0,42 m. I anläggningen fanns flera fyllningar varav 

två större bestod av brunsvart sandig och grusig silt med 

sot. Övriga fyllningar var gråbruna och bruna och de 

flesta var flammiga och utgjordes av sandig och grusig 

silt. Det är möjligt att de båda anläggningarna skall ses 

som mindre gropsystem där man i olika omgångar tagit 

material. Igenfyllning har skett med material från eldning 

som försiggått i närheten. I A57207 har två härdar anlagts 

i gropen och det går inte att utesluta att man faktiskt hade 

eldat även i A9581 men att kolet i fyllningen helt lösts upp 

genom urlakning. 

I anslutning till järnframställningsugnarna fanns 

flera gropar (A827, 846, A976, A1694, A1819, A1841) samt 

gropsystemet som behandlas separat nedan. Anläggningarna 

har grävts i morän eller sandig silt. Deras karaktär 

varierar en del. A827, A846, A1819 och A1841 var små och 

mer eller mindre skålformade i profil med längdmått som 

varierade mellan 0,60 och 0,80 m. Fyllningarna utgjordes 

av homogen mörkbrun eller gråbrun sandig silt eller siltig 

sand. A827 innehöll fynd av slagg (F240). A976 och A1694 

var av något större storlek. Båda var ovala med längdmått 

på 1,35 respektive 1,15 m. I profil var de skålformade och 

fyllningarna utgjordes av morän med mycket sten. Dessa 

gropar kan ha uppkommit när man tagit material till magring 

av leran vid uppbyggnaden av ugnarna. 

Gropsystem 

I den norra delen av området med järn fram ställningsugnar 

låg ett mindre system med gropar som skar varandra 

och bildade en sammanhängande helhet (se fig 20). 

Gropsystemet var oregelbundet ovalt och mätte 5 × 2 m 

och var 0,5 m som djupast. Det utgjordes av tre gropar 

(A31210, A31186, A31258) och ett lager samt en utfylld fördjupning 

efter en sten (A31236). Gropsystemet som helhet 

hade en relativt flack profil men A31210 och A31258 hade 

skålformade profilsnitt. Fyllningarna i de olika anläggningarna 

hade något olikartade karaktärer men samtliga 

var sandiga och i två av dem (A31210 och 31258) fanns 

kol och sot. Bränd lera fanns i samtliga anläggningar och 

även slagg påträffades överallt förutom i A31210. I A31258, 

som hade den mest sammansatta lagerstrukturen, framkom 

även en slipsten (F803) och en bit keramik (F1139). 

Figur 20. Gropsystemet A100420 med profilsnitt genom 

A31186 och med övriga delar redan undersökta. Foto från 

norr: Markus Andersson, SAU. 


40490 

54011 

40386 

KÖRVÄG 

58127 

58103 

58060 

33031 

33014 

19463 

58083 

32999 

58147 

0 5 10 15 m 

Grusiga gropar 

Brandgrav 

Anläggning 

Figur 21. Översiktsplan över området med de grusiga groparna och brandgravarna. 



Stenlyftet (A31236) skar två av groparna (A31210 och 

A31258) och stenen måste med andra ord ha placerats 

där något senare. Groparna har anlagts vid olika tillfällen 

och fyllningarna, som är sekundära, tycks ha ett samband 

med järnframställningsaktiviteten och utgörs troligen av 

avfall. Möjligen har det primära syftet med groparna varit 

materialtäkt till magring av leran i ugnskonstruktionerna. 

Ett annat alternativ är att de fungerat som arbetsgropar. 

Smidesgropar 

Smidesgropar kan vara päronformade eller nästan triangulära 

i plan. Formen uppkom då en handdriven bälg var 

placerad vid härdens ena sida. Den smalare delen av gropen, 

där bälgen fanns, är vanligtvis grundare. Vid Västra Via 

fanns två gropar som var päronformade i plan (A44861 och 

A45006). De två anläggningarna låg inte långt ifrån varandra 

i Lager 3. A44861 var 0,95 × 0,50 m och 0,19 m djup. Gropen 

var något grundare i den södra änden och fyllningen 

utgjordes av homogen brun sand med inslag av sot och kol. 

I den norra änden fanns en mindre delvis avgränsad nedgrävning 

som anslöt till gropen. I gropen påträffades keramik 

(F554) och bränd lera (F336). Den andra anläggningen, 

A45006, var något annorlunda. Den mätte 1,2 × 0,8 m och 

var 0,32 m djup. Fyllningen bestod av homogen svart sotig 

sand och formen i profil kan närmast beskrivas som oregelbunden 

men baserad på två skålar. De båda anläggningarna 

kan tolkas som smidesgropar. Groparna var belägna 

ca 70 m från ugnsområdet, men den elementanalys som 

gjordes visar att Lager 3 och Lager 1 hade liknande värden, 

vilket kan tyda på att någon typ av metallhantverk förekommit 

även i eller i närheten av Lager 3 (se Bilaga 7). 

Liknande gropar som har tolkats som smides‐ eller 

arbetsgropar har påträffats vid andra undersökningar 

( Englund 2002:204; Onsten-Molander & Wikborg 

2006a:58f; Onsten-Molander & Wikborg 2006b:31f). 

Grusiga gropar 

Åtta av groparna (A19463, A32999, A33014, A58060, 

A58083, A58103, A58127, A58147) skilde sig från de övriga, 

bl a genom långsträckt oval form och grusig fyllning. De låg 

samlade i två grupper söder om körvägen och strax under 

områdets högsta punkt (se fig 21). Tillsammans med dem 

låg också en rund anläggning (A33031) som hade en likartad 

fyllning. Groparnas längd varierade mellan 2,0 och 

2,7 m och bredden mellan 0,9 och 1,5 m. Fyllningarna i de 

Figur 22. En av de grusiga groparna, A58103, före undersökning. 

Foto från söder: Ann Lindkvist, SAU. 

Figur 23. A58103 i profil. Foto från söder: Ann Lindkvist, SAU. 


undersökta anläggningarna var homogena och bestod av 

grus med småsten och i några låg även några större stenar. 

En anläggning (A19463) var svagt sotig och svart i färgen 

medan de övriga var bruna och mörkbruna. Formen 

i profil var mer eller mindre flack och bottnen var i några 

fall något ojämn. Anläggningarnas djup varierade mellan 

0,14 och 0,38 m. Två av anläggningarna (A58127 och A58147) 

undersöktes ej. 

De manslånga anläggningarna liknade till formen 

flat marks gravar. Den porösa fyllningen samt de dåliga 

bevarings förhållandena för ben inom lokalen gjorde dock 

att vi befarade att eventuella skelett kunde vara helt försvunna. 

Anläggningarna kom därför att undersökas noggrant 

med handgrävning och sållning av fyllningen. En 

mindre del av fyllningen i två av anläggningarna vattensållades 

också i ett finmaskigt såll, men utan att några fynd 

framkom. Vid undersökningen togs även fosfat prover i 

syfte att hitta förhöjda värden som kan finnas kvar efter 

att en kropp brutits ned helt och hållet. Metoden har tidigare 

använts vid Bastubacken i Västmanland (Wikborg 

1996:27ff). Proverna togs i två rader utmed anläggningarnas 

längdaxel med mellanrum på 0,1 m och referensprover 

togs också utanför anläggningarna. För att se om 

analyserna skulle ge något utslag analyserades inledningsvis 

proverna från en av anläggningarna (A33014). 

Endast en mycket marginell förhöjning av värdena för 

prover från anläggningen kunde noteras varför inga fler 

analyser gjordes. Resultatet kan endast sägas indikera att 

groparna inte tillkommit på naturlig väg. 

Anläggningarnas funktion och datering är svår att fastställa. 

Det är osannolikt att de har kommit till under historisk 

tid då området brukats som åker eftersom det inte 

finns någon inblandning av matjord eller över huvud taget 

något humöst inslag i fyllningarna. Det går inte heller att 

hitta några argument för att anläggningarna skulle vara av 

vanliga förhistoriska boplatstyper som t ex gropar för täkt, 

förvaring eller för avfall. Det kan däremot inte helt uteslutas 

att det rör sig om skelettgravar även om det verkar 

osannolikt. Fynd som skulle kunna utgöra gravgåvor saknades 

helt. Dessutom saknades varje spår av konstruktioner 

som kunde ha utgjort gravens överbyggnad. 

Det finns ett exempel på snarlika anläggningar som 

undersökts vid Bäcklunda, strax söder om Örebro, 

vilka tolkats som gravar. Dessa anläggningar innehöll 

heller inga ben eller färgningar av en kropp men däremot 

kol vilket gav dateringar till senneolitikum (Graner 

& Johannessen 2003:11ff; Johannessen 2003). Ett annat 

exempel på liknande anläggningar kommer från Flädie 

i Skåne. Även här hade man under fältarbetet en hypotes 

om att det kunde röra sig om skelettgravar. I några 

av anläggningarna påträffades en färgning i kanten som 

kunde tolkas vara spår av kistor men däremot framkom 

varken ben eller färgningar efter en kropp. Anläggningarna 

tolkades till slut inte som gravar utan som någon typ 

av boplatsanknutna gropar från förhistorisk tid (Becker 

2003:12ff). 

Övriga gropar 

Det har också framkommit tre gropar som kunnat konstateras 

ha tillkommit under historisk tid (A1949, A2313 

och A46003). Sannolikt gäller samma sak för ytterligare 

några anläggningar som inte kunnat tolkas. A46003 

är mycket lik en anläggning som påträffades vid en förundersökning 

av RAÄ 84:2, som ligger på andra sidan 

bäcken ( Emanuelsson 2005). Anläggningarna bör ha varit 

förvarings gropar av något slag. A1949 och A2313 innehöll 

bl a recent fyndmaterial och bör också ha tillkommit 

under historisk tid. 

Kolningsanläggning 

I den sydöstra utkanten av UO undersöktes en anläggning 

(A21909) som innehöll stora tätt packade bitar av träkol 

som låg i olika riktningar (se fig 37). Botten var plan men 

något oregelbunden. Anläggningen hade delvis förstörts 

av ledningsgrävning, men den har antagligen ursprungligen 

varit rektangulär till formen. Den upp mättes till 

3,76 × 0,96 m och hade ett djup av 0,14 m. Datering av 

kol från anläggningen visade att den varit i bruk under 

vikinga tid‐tidig medeltid. Anläggningen tolkades först 

som rester av en liggmila, men den har även stora likheter 

med en kolningsgrop (Hennius, muntlig uppgift). 

Gravar 

Strax invid den södra gaveln på Hus 20 undersöktes tre 

anläggningar som låg på rad efter varandra i nordsydlig 

riktning (se fig 24). Anläggningarna var likartade i 

utseende och uppbyggnad. Före undersökningen misstogs 

de för stenskodda stolphål, men innehållet av brända 

ben och stenföremål visade att de utgjorde brandgravar. 

Ben från de tre anläggningarna har 14 C‐daterats till senneolitikum‐äldre 

bronsålder. 

Grav 1 (A54011) syntes i ytan som en mörkfärgning med 

1,10 m diameter med en gles samling stenar varav några 

utgjordes av kalksten. När anläggningen rensades framkom 

brända ben i mitten av mörkfärgningen. Vid kanten, 

ca 0,10 m ned, framkom en kniv av hälleflinta (F6 och F7). 

I profil framträdde en planbottnad 0,40 m djup nedgrävning 

med fyllning av gråbrun silt. Fyllningen innehöll 

rikligt med sten och bitar av kalksten. 0,10–0,35 m ned 

i den gråbruna fyllningen fanns en koncentration av sot 

och brända ben. Vid benkoncentrationen låg en flintdolk 

(F1‐4). Både flintdolken och kniven var eldpåverkade. 

Brända ben fanns även spridda i fyllningen, samt enstaka 

ben vid anläggningens botten och sidor. Nedgrävningen 

kantades av små kalkstenshällar ställda på högkant. 

Anläggningen innehöll sammanlagt 213 g brända ben 

varav 195 g bestod av ben från människa. 


1451000 1451100 

40490 

54011 

40386 

6569750 6569850 

0 25 50 75 100 m 

Figur 24. Översiktsplan över brandgravar. Skala 1:1200. Digital bearbetning: 



1 

2 

S 

Meter 

1 

N 

N 

3 

1 

1 

2 

1. Gråbrun 3 silt. 

2 Meter 

2. Koncentration av brända ben 

0 1 

3. Ljusbrun sand med inslag av silt 

Meter 

0 1 

Figur 25. Brandgrav A54011 i profil. Digital bearbetning: 

Erik Sanzén, SAU. 

Sv Sv 

Sv 

1 1 

2 2 

2 

2 3 

3 

1. Gråbrun 1. Gråbrun siltig siltig sand. sand. 

1. Gråbrun 2. Ljusare siltig gråbrun sand. 

2. Ljusare gråbrun siltig siltig sand sand 

2. Ljusare 3. Gul sand gråbrun siltig sand 

3. Gul sand 

3. Gul sand 

0 0 0,5 0,5 0,5 Meter Meter Meter 



Nö 

1 

Sv 

S 

S 

Nö Nö 

Nö 



Brända ben från människa påträffades även i två stolphål 

(A58922 och A40477) vilka låg mindre än 0,5 m från Grav 1. 

Grav 2 (A40386) hade en ojämnt rundad samling stenar i 

ytan, 1,0 × 0,95 m, med en mörkfärgning i mitten. Den skålformade 

nedgrävningen var 0,30 m djup och hade en fyllning 

av gråbrun siltig sand. Centralt var fyllningen mörkare 

och innehöll kol och merparten av de brända benen. 

Längst ned i den mörkare fyllningen fanns ett tunt sotfärgat 

lager. Spridda brända ben fanns även i den ljusare delen 

av fyllningen. Nedgrävningens kanter var i de övre delarna 

klädda med två lager sten, upp till 0,25 m stora. Mot botten 

fanns ingen sten. Även i fyllningen fanns en mindre mängd 

sten. Vid botten syntes en brungul rund fläck i den gula 

sanden som utgjorde underlaget. När anläggningen tömts 

på sten påträffades brända ben även i bottensanden samt 

i den nordöstra kanten, bakom stenbeklädnaden. Totalt 

fanns 9,17 g brända ben i A40386, varav 1,64 g var från människa. 

En liten bit bränd lera påträffades också. 

Grav 3 (A40490) mätte 0,80 × 0,52 m i ytan och hade 

ett djup på 0,60 m. I anläggningens övre del låg stenarna 

tätare och det fanns sten ned till 0,30 m djup. En mindre 

mängd skärvig sten fanns liksom flisor av kalksten. Nedgrävningen 

var i det närmaste planbottnad med raka 

kanter. Centralt fanns ett område med mörkbrun grusig/ 

sandig silt, 0,40 m i diameter och 0,40 m djup, där brända 

ben och kol påträffades. I övrigt bestod fyllningen av brun 

grusig/sandig silt. 9,02 g brända ben påträffades, varav 

8,02 var från människa. 

Graven med kalkstenshällar för tankarna till traditionen 

att begrava i hällkistor. Enligt äldre uppgifter ska det 

ha funnits en hällkista i Västra Via (Lindqvist 1912:83). 

Ytterligare två anläggningar i närheten, kokgropen 

A28064 och gropen A55711, visade sig innehålla små 

mängder av brända ben och fyllningen togs in för att 

sållas. De fåtaliga benen kunde dock inte artbestämmas 

osteologiskt. Från A28064 daterades träkol från ek 

till yngre romersk järnålder, vilket även det talar för att 

anläggningen inte hör ihop med brandgravarna. Brandgravarna 

diskuteras mera utförligt i ett av fördjupningsavsnitten. 

1. Gråbrun silt. 



1. Gråbrun silt. 



1. Mörkbrun grusig och sandig humös silt 

2. Brun grusig silt 

3. Ljusbrun sand 

3 2 

Sv 

Sv 

Meter 

1. Mörkbrun grusig och sandig 

1. Mörkbrun grusig och sandig 0 humös silt 

humös silt 0,5 





Meter Meter 

0 

0,5 

0,5 

Ugnar 

Vid slutundersökningen framkom och undersöktes sammanlagt 

sju järnframställningsugnar. Sex av dem var 

belägna inom en mindre yta intill grophusen och den 

sjunde låg ca 25 m längre norrut (se fig 28). Tre av ugnarna 

(A29270, A29321 och A29488) låg alldeles intill varandra. 

De gropar som påträffades på västra sidan om ugnarna 

kan ha varit täktgropar för byggmaterial till ugnarnas 

lerbeklädda väggar. Lämningarna av ugnarna var runda 

eller ovala i plan och varierade i storlek mellan 0,55 och 

1,60 m och hade ett djup på 0,27–0,70 m. A1111 var mindre 

väl bevarad än de övriga. Fyndmaterialet från ugnarna 

utgjordes huvudsakligen av slagg, bränd lera och keramik. 


1451000 1451100 

1111 

1706 

47716 

29488 29231 

29270 

1786 

6569750 6569850 

0 25 50 75 100 m 

Figur 28. Översiktsplan över ugnar. Skala 1:1200. Digital bearbetning: Susanna 



GL 

S 

N 

S 

N 

1 

GL 1 

xx x 

S 

1 

GL 1 

xx xN 

2 1GL 

GL 1 

xx x2 

GL 2 

2 

x x 

x x 

2 

x 

x x x 

2 

x x x x x x x 

x x x x x x x x 

Ugnsvägg 

5 

Ugnsvägg 

5 7 3 

7 3x x x 

6 

GL x 

x GL 

Ugnsvägg 

5 

x x x 

6 

7 3 

GL x x x GL 

x x x 

6 

GL x x x GL 

5 

5 

5 

4 Slagg 

4 Slagg 

4 x Slagg 

x x x x 

x x x x 

x x x x x 

x x x x x 

1. Mörkbrun humös siltig sand 

GL Glasad lera 

1. Mörkbrun humös siltig sand 

GL Glasad lera 

1. Mörkbrun med 

med 

bränd humös bränd 

lera siltig lera sand 

GL Glasad 

X Kol 

lera 

med bränd 2. Bränd lera lera med inblandning av 

X Kol 

2. Bränd lera med inblandning av 

2. Bränd brun lera sand med och inblandning kol 

X Kol 

brun sand och kol av 

brun sand 3. 

3. 

Brun och Brun kol humös 

humös 

sand 

sand 

med 

med 

sot, 

sot, 

3. Brun kol humös kol 

och 

och 

bränd sand bränd med lera 

lerasot, 

kol och 4. bränd 

4. 

Sotig 

Sotig 

lera sand 

sand 

med 

med 

kol 

kol 

4. Sotig och sand och 

slagg 

slagg med kol 

00 0,5 0,5 och slagg 5. Gråbrun sand 

0 0,5 Meter 

5. Gråbrun sand 

Meter 5. Gråbrun 6. Blandning sand av lager 2 och 

Meter 6. Blandning av lager 2 och 

6. Blandning lager 

lager 

5, av 5, 

med lager med 

brändlera 2 brändlera och 

lager 5, 7. med Gråbrun brändlera 

7. Gråbrun 

sand 

sand 

med 

med 

sot 

sot 

och 

och 

kol 

kol 

7. Gråbrun sand med sot och kol 

GL 

GL 

Figur 29. Ugnen A29270 i profil. Digital bearbetning: Erik Sanzén, SAU. 

Glasad lera 

Glasad lera 

S 

1 

N 

S 

1 

1 

3 

N 

1. Kompakt bränd lera med 

3 

2 

1 

1. Kompakt inblanding bränd lera av mörkbrun med sandig silt 

3 

3 

2 

inblanding Sot och kol 

2. av Svartbrun mörkbrun sotig sandig sand silt med 

Bottenslagg 

kol och grynig slagg 

4 

2 Sot och kol 

2. Svartbrun sotig sand med 

Bottenslagg 

Slagg 

Slagg 

kol och grynig slagg 

3. Brun sand fläckig av mörkbrunt 

4 

2 

Slagg 4 Slagg 

3. Brun sand och rött fläckig av mörkbrunt 

4 

4 

5 

och rött 

4. Sotig sand med slagg 

4 Bottenslagg 5 

4. Sotig sand med slagg 

Bottenslagg 4 5 

5. Gul sand 

4 5 

7 

5. Gul sand 

6. Sotig sand med kolbitar 

7 

6. Sotig sand med kolbitar 

7. Brun mörkfläckig sand 

6 Bränd lera 

7. Brun mörkfläckig sand 

6 Bränd lera 

0 

Meter 

Meter 

1 

0 1 



NV 

1 2 

2 

0 0,5 

Meter 

SÖ 

1.Brunsvart sandig silt, 

mörkt rostbrun i NV kanten 

2. Svart sandig silt med 

sot och kol 


Figur 32. Fredrik Thölin och Marcus Eriksson lyfter bottenslaggen ur ugnen 

A29488. Foto: Markus Andersson, SAU. 

Mängden slagg och bränd lera var mycket omfattande och 

dessa material samlades in i urval. Samtliga ugnar utom 

en 14 C‐daterades till vendeltid‐tidig vikingatid. Ugnen 

A47716 var något yngre och daterades till vikingatid. 

Ugnarna var likartade i sin uppbyggnad och tre av dem 

kommer här att redovisas närmare. 

A29270 syntes i plan som en rundad brun sandig yta med 

stora mängder bränd lera. Runt anläggningen fanns mörka 

fläckar som tolkades som stenlyft från ett stenfundament. 

Under och omkring det översta sandiga lagret fanns ett 

lager med bränd lera och enstaka kolfragment. I norra 

delen fanns en bevarad sektion av lerväggen. Under det 

brända lerlagret vidtog ett tunnare lager med brun sand, kol 

och bränd lera. Mot botten uppträdde sotig sand med rikliga 

mängder slagg. Slagg låg även upp längs ugnens kanter. 

Anläggningen hade i profil raka kanter och en svagt skålad 

botten. Ugnen mätte 1,20 × 0,90 m och var 0,54 m djup. 

A29488 påträffades redan under förundersökningen 

men kom att undersökas först vid slutundersökningen. 

Anläggningen var rundad i plan, 0,95 × 0,90 m i storlek 

och 0,70 m djup. I ytan syntes ett kompakt lager av bränd 

lera som utgjordes av inrasade lerväggar. Runt detta fanns 

stenar och ett grusigt lager. I norra delen fanns en bit av 

lerväggen som stod kvar i ursprungligt läge. I södra delen 


1451000 1451100 

12060 

2275 

37903 

12319 

32211 

7708 

42459 

21909 

6569700 6569800 6569900 

0 25 50 75 100 m 

Figur 33. Översiktsplan över rännor. Skala 1:1200. Digital bearbetning: Susanna 



0 0,5 1 m 

Ränna 

Figur 34. Den hästskoformade rännan A32211 i plan. Digital bearbetning: 


fanns en mörkfärgning med en antydan till cirkelformad 

bränd lera vilket skulle kunna vara rester av ett blästerhål. 

I profil var anläggningen planbottnad med raka kanter. 

Under det övre lagret med bränd lera fanns ett lager av 

svartbrun sand med grynig slagg och kol och därunder ett 

lager med svart sotig sand som innehöll slagg. I kanterna 

fanns brun sand. Botten var fylld av kolade kvistar och 

grenar blandade med sotig sand. Slaggen hade avtryck av 

kolbitar. En stor del av ugnen upptogs av en bottenslagg 

som var så stor att den måste tas upp i två delar. Bottenslaggens 

båda delar vägde sammanlagt 70 kg. 

A1111 var mindre välbevarad än de övriga ugnarna. I 

ytan syntes anläggningen som en oval, 1,10 × 0,75 m stor 

mörkfärgning med kol, sot och slagg. Anläggningen var 

skålformad i profil. Fyllningen bestod till största delen av 

brunsvart sandig silt. Mot kanterna var fyllningen sotig 

och innehöll kol i form av större kolbitar och späda kvistar. 

Anläggningen var 0,31 m djup. Fyllningen var ända ned 

till botten full av fluten stearinliknande slagg och bitar av 

ojämnt bränd lera. I den nordöstra delen låg en stor slaggklump. 

I norra kanten av nedgrävningen, mot ytan, fanns 

ett mindre parti med mörk rostbrun färg. 

Det som fanns bevarat av ugnarna var ugnsgropen och 

rester av väggarna. Ett urval av slagg och ugnsväggsmaterial 

har analyserats av UV‐GAL (se kapitlet Analyser 

och Bilaga 8) och därav kunde man dra vissa slutsatser 

om hur ugnarna varit uppbyggda. Samtliga ugnar 

var schaktugnar. Konstruktionen bestod av ett stenfundament 

som tätats med lera och en övre del med ett lerbyggt 

ugnsschakt armerat av vidjor. Ugnarna kan ha varit 

upp till 1,5 m höga. Under den egentliga ugnen fanns ett 

slagguppsamlingsutrymme dit slaggen rann ner och svalnade. 

Om ugnarna användes flera gånger, vilket är troligt, 

rensades bottenslaggen undan inför nästa körning. 

De stora mängder slagg som påträffades i flera av ugnarna 

tyder på att man inte tänkte använda dem fler gånger. På 

en del av lerfragmenten från ugnsväggarna kan man se 

avtryck av vidjor i olika tjocklek som ligger korsade. En av 

vidjorna är plan vilket tolkas som att den varit bearbetad. 

Några lerbitar har avtryck av gräs. Slaggen har avtryck av 

kol vilket visar att ugnarna eldades med kol istället för ved. 

Järnframställningen diskuteras mera utförligt i ett av 

fördjupningsavsnitten. 


1451000 1451100 

54897 

42110 

54953 

32669 

25777 

51121 

26604 

26593 39606 39342 

54914 

Text 

53773 

58359 

55647 

19375 

26991 

1125735752 

11408 

54979 

30348 

54987 

55007 

35762 

6569750 6569850 

26615 

0 25 50 75 100 m 

Röjningsröse 

Stenansamling 

Stenpackning 

Dike 

Område 

Figur 35. Översiktsplan över röjningsrösen, stenansamlingar och stenpackningar. 

Skala 1:1200. Digital bearbetning: Susanna Eklund, SAU. 


Rännor 

Sju rännor påträffades inom UO (se fig 33). En av dem 

(A37903) ingick i Grophus 1, medan de övriga inte tillhörde 

några tolkningsbara kontexter. Två av rännorna 

(A32211 och A12060) skilde sig från de övriga genom att 

de var hästskoformade. A32211 var 2,25 m i yttre diameter 

och 0,40–0,60 m bred (se fig 34). Rännan var till största 

delen endast några centimeter djup men på fyra ställen 

fanns fördjupningar med ett djup av 0,22 m. Fyllningen 

utgjordes av svartbrun morän. 

A12060 var snarlik till formen men skilde sig i övrigt 

från A32211. A12060 hade ett största diametermått på 

2,40 m och rännans bredd varierade mellan 0,35 och 

0,78 m. Djupet varierade mellan 0,05 och 0,23 m. Fyllningen 

utgjordes av sand av varierande karaktär. I sydöstra 

delen var fyllningen flammigt mörkbrun/orangebrun/ 

brunsvart med en del kolbitar och även bitar av ej helt 

förkolnat trä, medan den i nordvästra delen var svartbrun, 

och i övrigt brun. Kring anläggningen fanns också några 

stolphål som dock inte kunde relateras till den. Inga fynd 

påträffades vid anläggningarna. 

De hästskoformade rännorna har stora likheter med 

de anläggningar som framkommit på andra platser och 

tolkats som neolitiska hyddor. Flera av dessa anläggningar 

hade stolphål placerade i rännorna, vilket påminner 

om de fördjupningar som fanns i A32211. Några exempel 

på hyddor med hästskoformade rännor kommer från 

Pärlängsberget i Sörmland och Vedmora i Hälsingland 

(Björck 2007). Samma typ av neolitiska anläggningar är 

också kända från flera platser i Östergötland (Eklund & 

Larsson 2002:51ff). I Närke finns två liknande rännformade 

strukturer i Bäcklunda (Knabe 2003:16f) och ytterligare 

en i Knutstorp (Lagerstedt 2008a:14f). Även dessa har 

tolkats som neolitiska hyddlämningar. 

Skärvstenskoncentrationer 

Tre mindre skärvstenskoncentrationer eller ‐lager påträffades, 

A22257, A53793 och A54998. Två av dessa undersöktes. 

A22257, en liten ansamling med skärvsten utan tydliga 

avgränsningar, utgjorde antagligen utrakade rester från den 

intilliggande kokgropen A55205. Skärvstenslagret A53793 

låg på röjningsröset A53773. Koncentrationen innehöll träkol, 

bränt ben, bränd lera och keramik. Sannolikt rör det sig 

om härdrester som kastats upp på röjningsröset under historisk 

tid. A54998 är endast okulärt besiktigad men skulle 

kunna utgöra en härdrest. 

Stenpackningar 

Av de två stenpackningar som framkom låg den ena 

(A58359) centralt på den norra undersökningsytan. 

A58359 utgjordes av ett större lager (2,30 × 1,80 m) med 

delvis skärviga stenar vilket kan ha varit ett utkastlager 

från de intilliggande härdarna (A28202 och A40731 

i gropen A57207). Bränd lera, keramik och ett järnbleck 

påträffades i och omkring stenpackningen. 

Figur 36. Röjningsröse A39606 med profilsnitt. Foto från 

nordöst: Ann Lindkvist, SAU. 


Stenpackningen A32669 låg centralt i Grophus 1 och 

behandlas i samband med detta. 

Röjningsrösen, stenansamlingar och diken 

Vid undersökningen påträffades ett flertal anläggningar 

som kan kopplas till odling i äldre tid. Dessa utgjordes av 

röjningsrösen, andra ansamlingar med röjningssten samt 

diken (se fig 35). 

Sammanlagt påträffades 20 röjningsrösen som låg relativt 

jämnt utspridda, framför allt i norra och mellersta 

delen av UO. Fem av röjningsrösena undersöktes genom 

att ett profilsnitt grävdes genom dem med grävmaskin. De 

övriga besiktigades endast okulärt. 

Fyra av röjningsrösena norr om körvägen (A39342, 

A39606, A42110, A54897) var före avbaning synliga som 

trädbevuxna mindre impediment i åkermarken. I övrigt var 

rösena i de flesta fall flacka och enskiktade med glest liggande 

stenar. Detta berodde sannolikt på att de blivit påverkade 

av sentida plöjning. Dessa rösen var vanligen 2 till 2,5 m 

i diameter med rund, oval eller oregelbunden form. 

Impedimentsrösena var högre, upp till 2,30 m, och 

det största (A39606) var efter avbaning 7 × 6,5 m i diameter 

(se fig 36). Tre av dem kunde konstateras ha byggts 

upp genom att sten lagts upp kring ett större stenblock 

(A39342, A39606, A42110). Stenmaterialet var i dessa 

rösen större och de var jordfyllda och flerskiktade. 

På alla de äldre kartorna finns röjningsrösen markerade 

på undersökningsytan och rösen finns också i 

det som idag är skogsmark i nordväst, norr och nordöst 

( Lindkvist 2005). En del av röseområdena i skogsmarken 

har undersökts i samband med ombyggnaden av E18. Där 

har man fått dateringar till slutet av yngre järnålder och 

tidig medeltid (Forsman 2005; Lindman 2006). Röjningsrösena 

inom UO kan mycket väl vara av samma ålder men 

också yngre. Impedimentsrösena bör ha byggts på ända 

in i sen tid. 

I den östra kanten av undersökningsytan påträffades 

tre ansamlingar med sten som röjts bort från åkern 

men som inte hade formen av rösen, A54935, A54979 och 

A54987 (se fig 35). Sannolikt har denna sten lagts dit under 

historisk tid. 

I den östra delen av undersökningsytan norr om körvägen 

påträffades resterna av ett system med diken. Denna 

yta var den del av UO som var mest utsatt för översvämning 

vid tiden för undersökningen. Sex av dikena löper i ungefär 

östvästlig riktning ut från ett dike orienterat i nordsyd. Det 

är 13,5 till 14 m mellan de sex dikena vilket ungefär motsvarar 

den tegindelning som finns med på inägodelningskartan 

över Västra Via från 1773 (Lindkvist 2005). 

Övervägande delen av dikena är sannolikt recenta täckdiken 

som har anlagts för att avleda dagvatten. 

Lager 

Som kulturlager tolkades de lager som var avsatta av 

mänskliga aktiviteter. Utöver dessa fanns också ett våtmarkslager, 

Lager 6, som bedömdes vara naturligt och 

vattenavsatt. Både under förundersökningen och slutunder 

sök ningen stod detta område tidvis under vatten. 

Åtta större lager registrerades plus mindre rester från 

dessa. Lagren genomsöktes med metalldetektor. I Lager 

1-5 grävdes rutor om 0,5 × 0,5 m i syfte att dokumentera 

djup, stratigrafi och fyndförekomst samt för att avgränsa 

lagret. Rutornas lades med fyra meters mellanrum. 

Lager 1 (A29189) låg i sydvästra delen av undersökningsområdet 

och inneslöt bl a grophusen och ugnarna. 

Lagret var 0,05 till 0,28 m tjockt. Arean uppgick till 857 m 2 . 

I eller under lagret fanns ca 200 anläggningar. Totalt grävdes 

50 provrutor i lagret, tillika med 11 rutor som profil 

i ett av grophusen. Avsökning med metalldetektor resulterade 

i fynd av järnföremål och slagg. Lagret utgjordes 

av mörk siltig sand förutom vid ugns‐ och grophusområdet 

där marken var svart av sot och kol. Över hela lagret 

fanns slagg och bränd lera i ytan. Vid rutgrävning framkom 

även keramik, brända ben, kvarts och flinta. Lagret 

innehöll knappt några stenar med undantag för en mindre 

mängd skärvsten. 

Lager 2 (A29592) låg i ett stenigt område omedelbart 

söder om vägen och bestod av mörkbrun morän. Det var 

0,05 till 0,17 m tjockt och ytan uppgick till 255 m 2 . I norra 

delen fanns rikligt med anläggningar i form av gropar och 

stolphål. Ett förundersökningsschakt löpte genom lagret 

i nord‐sydlig riktning. I de 14 rutor som grävdes påträffades 

en mindre mängd keramik och slagen sten. 

Lager 3 (A32972) var beläget i västra delen av UO, 

omedel bart norr om vägen. Lagret var mellan 0,05 och 

0,23 m tjockt med en area på 289 m 2 . Fyllningen bestod 

av brunsvart siltig sand med enstaka stenar varav några 

var skärviga. I ytan fanns sot, kol, bränd lera, kvarts och 

brända ben. De flesta fynden fanns i den östra delen av 

lagret. I västra delen, mot bäcken, var marken fuktig. I lagret 

framkom anläggningar i form av gropar, stolphål och 

härdar. Totalt grävdes 18 rutor och fynden bestod av keramik, 

bränd lera, brända ben och slagen sten. Vid genomsökning 

med metalldetektor hittades bl a en kniv och ett 

flertal hästskosöm. 

Lager 4 (A29237) låg i sydöstra delen av UO och sträckte 

sig delvis in under banvallen. Lagret var oregelbundet till 

formen och låg mellan och bitvis under de båda syllstensgrunderna. 

Ett ledningsschakt gick tvärs igenom lagrets 

södra del, parallellt med banvallen. Arean uppgick till 

290 m 2 . Tjockleken varierade mellan 0,05 och 0,15 m. Lagret 

bestod av sandig silt och morän och innehöll rikligt 

med sten. Lagret var fläckigt och betydligt mörkare i den 

norra delen. Den ljusare delen av lagret hör troligen till 

den förhistoriska fasen, medan det mörkare partiet kan 

vara historiskt och kan höra ihop med de båda syllstens‐ 


1451000 

Kulturlager 

Kolningsanläggning 

6569700 6569800 6569900 

0 25 50 75 100 m 

Figur 37. Översiktsplan över lager. Skala: 1:1200. Digital bearbetning: Susanna 



1451000 1451100 

Hus 16 

Hus 1 

Hus 4 

Hus 5 

Grophus 1 

Grophus 2 

Hus 13 

Hus 11 

Hus 19 

Hus 17 

Hus 15 

Hus 20 

Hus 21 

Hus 6 

Hus 3 

Hus 14 

Hus 7 

Hus 2 

Hus 12 

Hus 9 

Hus 22 Syllstenshus 1 

Hus 18 

Hus 10 

Hus 8 Syllstenshus 2 

6569700 6569800 6569900 

0 20 40 60 80 100 m 

Figur 39. Översiktsplan över samtliga hus inom RAÄ 84:1‐2. Skala 1:1200. 



grunderna. Lagret innehöll anläggningar av boplatskaraktär 

som stolphål och härdar. 

Vid schaktning av lagret framkom keramik, bränd lera, 

järnföremål och slagen sten. Ett fåtal fynd i form av keramik, 

bränd lera och slagen sten påträffades i de 13 rutor 

som grävdes. 

Lager 5 (A29255) låg i den östra delen av UO, omedelbart 

intill gaveln på Hus 14. Arean uppgick till 38 m 2 och 

tjockleken var 0,05 till 0,10 m. Den östra delen av lagret 

hade skadats av ett äldre schakt så den ursprungliga 

utbredningen är oviss. Fyllningen bestod av brunsvart 

sand/morän. Fem rutor grävdes i lagret och endast några 

bitar kvarts påträffades. De anläggningar som framkom i 

lagret var stolphål, gropar och en härd. 

Lager 6 (A56533) låg i östra kanten av UO. Lagrets area 

uppgick till 1072 m 2 . Marken bestod av mörk siltig sand 

med inblandning av sot. Lagret genomkorsades av flera 

diken. Den västra halvan som var något högre belägen, 

innehöll rikligt med anläggningar, främst stolphål, dock 

utan att någon konstruktion kunde upptäckas. Detta lager 

bedömdes som ett våtmarkslager som bildats av översvämningar. 

Lager 7 (A103172), ett mindre kulturlager, låg väster om 

Hus 20 och täckte gropen A56323. Lagret var mycket tunt, 

bitvis endast några centimeter. Vid rensning av ytan försvann 

därför det mesta av lagret och det fanns endast kvar 

i de grunda anläggningar som sedan kunde konstateras 

vara kulturlagerrester (A57980, A57968, A57957, A57926). 

Även fyllningen i den stora gropen A56323 samt i en mindre 

grop (A57895) härrörde från lagret som utgjordes av 

mörkbrun humös grusig och sandig silt med lite kol och 

några eldpåverkade stenar. Lagret var närmast triangulärt 

i formen och mätte 3,7 × 3,5 m. 

Lager 8 (A47967) i den sydvästra kanten av UO tolkades 

som ett påfyllnadslager från historisk tid som fyllt ut en 

svacka ned emot bäcken. Lagret innehöll metallfynd och 

rödgods. 

Konstruktioner 

Förutom enskilda anläggningar framkom även konstruktioner 

i form av 22 stolpburna hus, två grophus och nio 

hägnader. Dessutom påträffades grunderna efter två syllstenshus. 

Konstruktioner Antal 

Hus 22 

Grophus 2 

Syllstenshus 2 

Hägnader 9 

Figur 38. Tabell över antal och typ av konstruktioner. 

Konstruktionerna framkom i första hand när matjorden 

banades av och ytterligare några identifierades i samband 

med den efterföljande handrensningen. Tolkningen av 

konstruktionerna gjordes både i fält och vid efterarbetet. 

De treskeppiga husen låg avskilda från det område där 

järnframställning hade bedrivits och där de två grophusen 

var belägna. Syllstensgrunderna låg i anslutning till 

den äldre bytomten. 

Merparten av boplatslämningarna har 14 C‐daterats till 

järnåldern, men flera av de stolpburna husen har fått dateringar 

från mesolitikum till historisk tid. Dessa föga samstämmiga 

14 C‐dateringar från huskonstruktionerna diskuteras 

i kapitlet Analyser. 

Huskonstruktioner 

Nedan presenteras huskonstruktionerna i löpande nummerordning. 

De stolpburna husen redovisas först och 

därefter grophusen och syllstenshusen. Dessa byggnaders 

lägen framgår av översiktsplanen i figur 39. Samtliga 

husplaner i husbeskrivningarna presenteras i skala 

1:200. Husbeskrivningarna är delvis utformade enligt 

Hus & Gård (Göthberg et al 1995) i fråga om mått och terminologi. 

Alla mått anges i meter. Måttangivelser avser 

de befintliga lämningarna av husen vilka i de flesta fall 

saknar stolphål från väggar och gavlar. Prover för makrofossilanalys 

insamlades från samtliga takbärande stolphål 

i hus konstruktionerna. Om inte annat anges avser 

14 

C‐dateringen material från stolphål. De kolprover som 

skickades till 14 C‐datering har genomgått vedartsanalys. 

14 

C‐dateringarna redovisas i figur 83 och figur 84. Vedartsanalys 

redovisas i figur 82 och Bilaga 6. Makrofossil analys 

redovisas i Bilaga 4. De stolpburna husens typologi samt 

gårdsstrukturer diskuteras vidare i två fördjupningsavsnitt. 


Hus 1 

Objekt: 

Treskeppigt stolphus i sandig moränmark 

62,3-62,5 m ö h. NV‐SÖ 

Yttre Form: 

Längd: > 15,6 m. Bredd: > 3,7 m 

Vägg: - 

Tak: 

Stolphål efter 2 × 6 parställda takbärande stolpar 

Bockbredd: 1,6–3,1 m. Bockavstånd: 2,1–5,8 m 

Stolphålsmått: 

Diameter: 0,17–0,80 m. Djup: 0,09–0,32 m 

Fynd: 

Bränd lera (F311) 

Analyser: 

14 

C: Ua‐32484, Ua‐33765 

Makrofossil: PM 75, 76 och 79 innehöll skalkorn och obestämt 

korn 

Vedart: Analys ID 1327: Al 

Datering: 

14 

C: Historisk tid, 175,3 ± 1,6 pM BP, 1660–1690 AD, 

1740–1810 AD (Kal 2σ); 

Historisk tid, 405 ± 25 BP, 1430–1520 AD, 1590–1620 AD 

(Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus E, Stenåldersgatan, Lunda, RAÄ 851, 

Badelunda sn, Västmanland, förromersk‐romersk järnålder 

(Göthberg et al 1995:236); Hus 26, Kyrsta, RAÄ 327, 

Ärentuna sn, Uppland, äldre romersk järnålder (Onsten- 

Molander & Wikborg 2006b:103). 

Beskrivning: 

Huset var beläget på svagt sluttande mark i den sydvästra 

delen av UO. Stolparnas nedgrävningsform var något 

oregel bundet skålformad. Fyllningen bestod av mörk 

brungrå siltig sand. De takbärande stolpraderna hade en 

svagt konvex form. Bockparens placering och avstånd 

visar att huset har varit indelat i minst tre sektioner. En 

härdgrop (A11754) fanns i det längsta spannet där bostadsdelen 

bör ha funnits. 


10733 

10724 

11769 

31811 

34663 

11912 

10743 

13413 

11727 

11743 

31829 

31982 

34708 

0 2 4 6 8 m 

Figur 40. Planer över Hus 1. Den övre planen visar alla anläggningar och 

störningar inom husets närområde, den undre visar alla anläggningar som 

tolkas ingå i huset. Stenar är gråfärgade och härdarna är rutskrafferade. 

Planritning i skala 1:200. Digital bearbetning: Susanna Eklund, SAU. 


Hus 2 

Objekt: 


62,6-62,9 m ö h. Ö‐V 

Yttre Form: 

Längd: > 14,5 m. Bredd: > 7,0 m 

Vägg: 

Några stolphål kan utgöra rester av vägglinjer 

Tak: 

Stolphål efter 2 × 4 parställda takbärande stolpar samt 

ytterligare två takbärande stolpar 




Datering: 

14 

C: Historisk tid, 275 ± 45 BP, 1470–1680 AD, 1760– 

1800 AD, 1940–1960 AD (Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus 8, Kyrsta, RAÄ 327, Ärentuna sn, Uppland, 

förromersk‐romersk järnålder (Onsten-Molander& 

Wikborg 2006b:66f). 

Beskrivning: 

Huset var beläget på svagt sluttande mark i den sydöstra 

delen av UO. Stolparnas nedgrävningsform var något 

oregelbundet skålformad. Fyllningen bestod av mörk 

brunsvart humös sand. De takbärande stolparna på norra 

sidan var något skevt placerade i förhållande till dem i den 

södra raden. I husets östra del fanns två takbärande stolpar 

placerade i husets mittlinje. Huset har varit indelat i 

minst tre sektioner. Centralt fanns en grop (A9462) som 

bedömdes höra till huset. 

Fynd: - 

Analyser: 

14 

C: Ua‐32485 

Makrofossil: PM 116, 117, 118 och 120 innehöll skalkorn 

och obestämt korn 

Vedart: Analys ID 1220: bark/näver 


9429 

9418 

8431 

9440 

9450 

33067 

33065 

20115 

9462 

8442 8451 9474 

8459 

8465 

20052 

20043 

20034 

20119 

0 2 4 6 8 m 






Hus 3 

Objekt: 


62,9-63,4 m ö h. Ö‐V 

Yttre Form: 

Längd: > 17,8 m. Bredd: > 9,4 m 

Vägg: 

Enstaka stolphål påträffades från norra respektive södra 

väggen 

Tak: 

Stolphål efter 2 × 5 parställda takbärande stolpar plus 

ytterligare sex takbärande stolpar 




Fynd: 

Bränd lera (F310, 319) 

Datering: 

14 

C: Folkvandringstid/vendeltid, 1500 ± 35 BP, 430– 490 AD, 

510–650 AD (Kal 2σ); romersk järnålder, 1835 ± 33, 

80–250 AD (Kal 2σ). 

Typologi: jfr. Hus III, Kårgården 1:3, RAÄ 42, Brunneby 

sn, Östergötland, förromersk järnålder; Blåsvädret, 

RAÄ 140, Vreta Kloster sn, Östergötland, romersk järnålder 

( Göthberg et al 1995:159,177). 

Beskrivning: 

Huset var beläget på något sluttande mark i östra delen 

av UO. Stolparnas nedgrävningsform var oregelbundet 

skålformad. Fyllningen bestod av mörk brunsvart humös 

sand. I västra delen av huset fanns en härd (A19640) varifrån 

ett kolprov har daterats till romersk järnålder. De takbärande 

stolpraderna var ojämna och något böjda. Stolphålen 

satt bitvis mycket tätt. Stolparna var över lag skevt 

placerade och gör det svårt att bedöma hur rumsindelningen 

sett ut. 

Analyser: 

14 

C: Ua‐32486, Ua‐38301 

Makrofossil: PM 93, 98, 99, 109, 110, 111 och 158 innehöll 

skalkorn och obestämt korn 

Vedart: - 


9370 

9397 

31685 

35072 

35079 

19657 

35085 

19675 

10990 

1105111059 

31694 31701 

35066 

35061 

35145 31712 33046 

31722 31734 35481 

35055 

19757 

35472 

0 2 4 6 8 m 






Hus 4 

Objekt: 


62,1-62,2 m ö h. NV‐SÖ 

Yttre Form: 

Längd: > 17,0m. Bredd: > 3,2 m 

Vägg: - 

Tak: 





Fynd: 

Järnbleck (F675) 

Analyser: 

14 

C: Ua‐32487 

Makrofossil: PM 171, hasselnöt 

Vedart: - 

Datering: 

14 

C: Vendeltid, 1485 ± 35 BP, 460–490 AD, 

530–650 AD (Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus 15, Vaxmyra, RAÄ 326, Ärentuna sn, 

Uppland, äldre romersk järnålder (Eklund 2005b:93); 

Hus 26, Kyrsta, RAÄ 327, Ärentuna sn, Uppland, äldre 

romersk järnålder (Onsten-Molander & Wikborg 

2006b:103). 

Beskrivning: 

Huset var beläget på sluttande mark i den sydvästra 

delen av UO. Huset låg direkt norr om Hus 5 och med 

långsidan mot bäcken. Stolparnas nedgrävningsform var 

något oregel bundet skålformad. Fyllningen bestod av 

mörkbrun humös siltig sand. Bockparens placering och 

avstånd indikerar att huset har varit indelat i minst tre sektioner. 

Centralt i huset där spannlängden var störst, framkom 

en härd (A2044) vilket gör denna del mest sannolik 

som bostadsdel. 


1400 

35094 

2023 

31762 

13169 

11854 

11962 

32064 1408 

1422 

2029 

2044 

2071 

35191 

11994 

0 2 4 6 8 m 






Hus 5 

Objekt: 


61,7-62,1 m ö h. N‐S. 

Yttre Form: 

Längd: > 13,6 m. Bredd: > 5,0 m 

Vägg: 

Två stolphål från gavelstolpar 

Tak: 





Fynd: - 

Analyser: 

14 

C: Ua‐33766, Ua‐32488 



Vedart: Analys ID 1303: Al och tall 

Datering: 

14 

C: Historisk tid, 340 ± 30 BP, 1460–1640 AD (Kal 2σ); 

Historisk tid, 200 ± 40 BP, 1640–1700 AD, 1720–1820 AD, 

1910–1960 AD (Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus II, Mostorp 5:1, RAÄ 64, Getinge sn, 

Halland, förromersk järnålder (Göthberg et al 1995:103); 

Hus 15, Trekanten, RAÄ 602, Gamla Uppsala sn, Uppland, 

yngre romersk järnålder; Hus 20, Björkgården, RAÄ 601, 

Gamla Uppsala sn, Uppland, yngre romersk järnålder‐folkvandringstid 

(Onsten-Molander & Wikborg 

2006a:33, 99). 

Beskrivning: 

Huset var beläget på svagt sluttande mark i den sydvästra 

delen av UO. Huset låg strax söder om Hus 4. Stolparnas 

nedgrävningsform var skålformad. Fyllningen bestod av 

mörkbrun/grå humös siltig sand. De jämna bockavstånden 

gjorde att någon funktionsindelning inte kunde göras. 


12135 

12245 

12271 

12488 

14897 

35559 

12008 

12112 

12263 

12445 

12452 

0 2 4 6 8 m 






Hus 6 

Objekt: 


62,8-63,4 m ö h. N‐S 

Yttre Form: 

Längd: > 18,0 m. Bredd: > 5,2 m 

Vägg: 

Stolphål från tre väggstolpar i den västra långväggen 

Tak: 


ytterligare tre takbärande stolpar 




Fynd: 

Bränt ben (F1154) 

Datering: 

14 

C: Förromersk järnålder, 2150 ± 35 BP, 360–280 BC, 

260–50 BC (Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus 15, Vaxmyra, RAÄ 326, Ärentuna sn, 

Uppland, äldre romersk järnålder (Eklund 2005b:93); 

Hus 7, Kyrsta, RAÄ 327, Ärentuna sn, Uppland, romersk 

järnålder (Onsten-Molander & Wikborg 2006b:65); 

Hus E, Stenåldersgatan, Lunda, RAÄ 851, Badelunda sn, 

Västmanland, förromersk‐romersk järnålder (Göthberg 

et al 1995:236). 

Beskrivning: 

Huset var beläget på något sluttande mark centralt inom 

UO. Stolphålen var skålformade och flertalet var kraftigt 

stenskodda. Fyllningen bestod av mörk gråbrun humös 

sand. Stolpparen var aningen skevt placerade och tre 

bockpar var ofullständiga. Bockparens placering och 

avstånd indikerar att huset varit indelat i minst tre sektioner. 

Bostadsdelen bör ha varit placerad i den södra delen 

av huset. 

Analyser: 

14 

C: Ua‐32489 



Vedart: - 


8130 

2947 

4920 

3509 2958 

2935 

2923 

4788 

12405 

4878 

8521 

3419 

3405 

4245 4827 

4763 

0 2 4 6 8 m 






Hus 7 

Objekt: 


63,0-63,3 m ö h. NNÖ‐SSV 

Yttre Form: 

Längd: > 16,0 m. Bredd: > 6,0 m 

Vägg: 

Stolphål och pinnhål från gavlarna och den östra väggen 

Tak: 

Stolphål efter 2 × 3 takbärande stolpar samt ytterligare två 

takbärande stolpar 




Datering: 

14 

C: Senneolitikum/äldre bronsålder, 3590 ± 45 BP, 

2130–2090 BC, 2050–1860 BC, 1850–1770 BC (Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus 19, Björkgården, RAÄ 601, Gamla 

Uppsala sn, Uppland, yngre romersk järnålder‐folkvandringstid 

(Onsten-Molander& Wikborg 2006a:31); Hus 22, 

Kyrsta, RAÄ 327, Ärentuna sn, Uppland, folkvandringstid‐vendeltid 

(Onsten-Molander & Wikborg 2006b:95). 

Beskrivning: 

Huset var beläget i svagt sluttande mark i den sydöstra 

delen av UO. Stolphålen var skålformade och fyllningen 

bestod av brunsvart/brun siltig sand. Stolphål och pinnhål 

från båda gavlarna påträffades. De takbärande stolparna 

var skevt placerade. Huset var underbalanserat och hade 

längre bockavstånd mot gavlarna. I husets norra del fanns 

en härd, A8362, som låg vid sidan av husets mittlinje. 

Fynd: - 

Analyser: 

14 

C: Ua‐34332 

Makrofossil: PM 133 innehöll vicker 

Vedart: - 


7250 

7259 

7267 

8333 35011 

8327 

34892 8380 8356 

8348 

7281 

7286 

35464 

8400 

8391 

8373 

8362 

9380 

9388 

84158409 

0 2 4 6 8 m 






Hus 8 

Objekt: 


61,0-61,4 m ö h. NV‐SÖ 

Yttre Form: 

Konvex 

Längd: > 10,5 m. Bredd: > 6,0 m 

Vägg: 

Sex stolphål från östra väggen och fyra stolphål från 

västra väggen påträffades 

Tak: 





Datering: 

14 

C: Förromersk järnålder, 2115 ± 35 BP, 350–310 BC, 

210–40 BC (Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus B, Stenåldersgatan, Lunda, RAÄ 851, 

Badelunda sn, Västmanland, bronsålder‐förromersk järnålder 

(Ulväng 1992:7); Hus 8, Trekanten, RAÄ 602, Gamla 

Uppsala sn, Uppland, yngre bronsålder‐förromersk järnålder 

(Onsten-Molander & Wikborg 2006a:85). 

Beskrivning: 

Huset var beläget på något sluttande mark i den södra 

delen av UO. Stolphålen var skålformade och något 

planbottnade. Fyllningen bestod av flammig mörkbrun/ 

gråröd grusig/siltig sand. Några stolphål var stenskodda. 

Huset var överbalanserat. Stolpparen var något tätare placerade 

i den nordvästra änden av huset vilket tyder på 

att bostadsdelen varit placerad i motsatta delen av huset. 

Huset var stört i den sydöstra delen. 

Fynd: 

Bränt ben (F1155) 

Analyser: 

14 

C: Ua‐32490 



Vedart: - 


9089 

8892 8904 9102 

38526 

38521 

8860 

9199 

8867 38532 9070 

8120 8851 

8111 

8937 

8921 24495 

9173 

9162 

39088 

0 2 4 6 8 m 






Hus 9 

Objekt: 


62,0-62,3 m ö h. NÖ‐SV 

Yttre Form: 

Längd: > 6,3 m. Bredd: > 3,0 m 

Vägg: - 

Tak: 





Fynd: - 

Datering: 

14 

C: Historisk tid, 175,1 ± 0,7 pM BP, 1660–1690 AD, 

1740–1810 AD (Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus 34, Kyrsta, RAÄ 327, Ärentuna sn, 

Uppland, äldre romersk järnålder (Onsten-Molander 

& Wikborg 2006b:119); Hus 5 och Hus 6, Lilla Sylta, 

RAÄ 87:3, Fresta sn, Uppland, yngre romersk järnålder 

(Pettersson & Eklund 2005:63-64). 

Beskrivning: 

Huset var beläget på något sluttande mark i den centrala 

delen av UO, direkt söder om Hus 12. Stolparnas nedgrävningsform 

var skålformad och oregelbundet spetsig. 

Fyllningen bestod av svart/brungrå humös sandig silt. 

Stolparna var skevt placerade. Bockavståndet var störst 

vid husets mitt. Huset var för litet för att vara ett bostadshus 

och var antagligen en förrådsbyggnad. 

Analyser: 

14 

C: Ua‐32491 

Makrofossil: PM 508, 509, 510 och 511 innehöll obestämd 

säd 

Vedart: - 


14732 

7490 

7482 

7566 

7498 

7509 

7542 

7576 

0 2 4 6 8 m 






Hus 10 

Objekt: 


61,2-61,4 m ö h. NÖ‐SV 

Yttre Form: 

Längd: > 4,5 m. Bredd: > 3,1 m 

VÄGG: 

Tak: 

Stolphål efter 2 × 3 parställda takbärande stolpar Bockbredd: 

1,9–2,6 m. Bockavstånd: 1,1–2,7 m 



Datering: 

14 

C: Vikingatid/medeltid, 960 ± 35 BP, 1010–1160 AD 

(Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus 5 och Hus 6, Lilla Sylta RAÄ 87:3, Fresta 

sn, Uppland, yngre romersk järnålder (Pettersson & 

Eklund 2005:63-64). 

Beskrivning: 

Huset var beläget på något sluttande mark i den södra delen 

av UO. Stolparnas nedgrävningsform var skålformad, delvis 

något oregelbunden. Fyllningen bestod av mörk gråbrun 

humös siltig sand. De takbärande stolpraderna hade 

en svagt konvex form. Hus 10 var för litet för att vara ett 

bostadshus och var antagligen en förrådsbyggnad. 

Fynd: - 

Analyser: 

14 

C: Ua‐32492 

Makrofossil: PM 488, 503 och 505 innehöll obestämt korn 

Vedart: - 


16178 

16161 

40038 

16186 

15216 

8032 

0 2 4 6 m 






Hus 11 

Objekt: 


65,0-65,1 m ö h. NÖ‐SV 

Yttre Form: 

Längd: > 16,0 m. Bredd: > 3,4 m 

Vägg: - 

Tak: 

Stolphål efter 2 × 5 takbärande stolpar samt två stolphål 

från takbärande stolpar och två syllstenar 




Fynd: - 

Datering: 

14 

C: Vendeltid, 1440 ± 35 BP, 560–660 AD (Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus 1, Vintriehemmet 3B, Bunkeflo sn, 

Skåne, förromersk järnålder (Björhem & Magnusson 

Staf 2006:90); Hus 15, Vaxmyra, RAÄ 326, Ärentuna sn, 

Uppland, äldre romersk järnålder (Eklund 2005b:93). 

Beskrivning: 

Huset var beläget i den nordvästra delen av UO. Stolphålen 

var grunda och skålformade med fyllning av brun/ 

brunsvart grus eller siltig sand. I den östra stolphålsraden 

markerades de två nordligaste stolparna av syllstenar, 

varav den ena syllstenen bildade par med motstående 

stolphål. Ett extra stolphål i norra delen antyder att 

huset byggts om. Huset kunde indelas i minst tre sektioner. 

Bostadsdelen bör ha funnits mitt i huset där bockavstånden 

var störst. 

Analyser: 

14 

C: Ua‐32493 



Vedart: - 


29681 43981 

32268 

32303 

32322 

32331 

32339 

32169 

42708 

32287 

32314 

42729 44055 44069 

0 2 4 6 8 m 






Hus 12 

Objekt: 


62,3-62,6 m ö h. NV‐SÖ 

Yttre Form: 

Längd: > 7,2 m. Bredd: > 3,3 m 

VÄGG: 

Tak: 

Stolphål efter 2 × 3 takbärande stolpar samt ytterligare ett 

stolphål 




Fynd: - 

Datering: 

14 

C: Förromersk/äldre romersk järnålder, 2075 ± 40 BP, 

200 BC–20 AD (Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus 1 och Hus 25, Kyrsta, RAÄ 327, Ärentuna 

sn, Uppland, förromersk järnålder (Onsten-Molander & 

Wikborg 2006b:51, 101). 

Beskrivning: 

Huset var centralt beläget inom UO omedelbart norr om 

Hus 9. Stolphålen hade varierande form och fyllningen 

bestod av brun/gråbrun siltig sand. Några stolphål var 

stenskodda. Husets mittersta del var störd av ett dubbelt 

kabelschakt vilket gör tolkningen av denna del osäker. I 

det södra stolpparet fanns ett dubbelt stolphål vilket troligen 

är spår av en omstolpning. Huset var för litet för att 

vara ett bostadshus och bör ha varit en förrådsbyggnad. 

Analyser: 

14 

C: Ua‐32494 

Makrofossil: PM 524, 525 och 526 innehöll obestämt korn 

Vedart: - 


7397 7406 

7463 

7374 4415144143 

44135 

0 2 4 6 8 m 






Hus 13 

Objekt: 


64,0-64,3 m ö h. Ö‐V 

Yttre Form: 

Rektangulär 

Längd: > 7,0 m. Bredd: > 4,5 m 

Vägg: 

Tre stolphål bevarade från den södra väggen. 

Tak: 




Diameter: 0, 18–0,40 m. Djup: 0,09–0,18 m 

Fynd: - 

Analyser: 

14 

C: Ua‐32553, Ua‐33767 

Makrofossil: - 

Vedart: Analys ID 1288: björk och tall; Analys ID 1290: ek 

och asp/salix 

Datering: 

14 

C: Historisk tid, 555 ± 35, 1300–1370 AD, 1380–1440 AD 

(Kal 2σ); Senneolitikum, 3685 ± 30 BP, 2200–2170 BC, 

2150–1960 BC (Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus 3, Naffentorp 5A, Bunkeflo sn, Skåne, 

äldre bronsålder och förromersk järnålder (Björhem 

& Magnusson Staf 2006:90); Hus E1, Tibble, RAÄ 561, 

Litslena sn, Uppland, yngre bronsålder (Andersson et al 

1994:172). 

Beskrivning: 

Huset var beläget i den nordöstra delen av UO. Öster om 

huset fanns ett större dike och omrörd mark vilket gjorde 

husets utbredning åt detta håll osäker. Stolphålen var 

skålformade och hade fyllning av mörk gråbrun sandig 

silt. Det västligaste stolphålsparet var dubbelt och utgör 

troligen spår av omstolpning. 


45396 

30676 30856 

30660 30653 33912 

45389 

30668 30860 30624 30618 

30474 46895 46900 

0 2 4 6 8 m 






Hus 14 

Objekt: 


62,5-62,7 m ö h. Ö‐V 

Yttre Form: 

Längd: > 6,7 m. Bredd: > 2,9 m 

Vägg: - 

Tak: 





Datering: 

14 

C: Yngre romersk järnålder, 1690 ± 40 BP, 240–430 AD 

(Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus 5 och Hus 6, Lilla Sylta RAÄ 87:3, 

Fresta sn, Uppland, yngre romersk järnålder (Pettersson 

& Eklund 2005:63-64). 

Beskrivning: 

Huset var beläget i den östra delen av UO. Den södra takbärande 

stolpraden var rak och den norra raden konvex. 

Stolphålen var skålformade eller planbottnade och 

hade en fyllning av gulbrun/mörkbrun sandig silt. Några 

stolphål var stenskodda. Huset var för litet för att vara ett 

bostadshus och bör ha varit en förrådsbyggnad. 

Fynd: - 

Analyser: 

14 

C: Ua‐32554 


Vedart: Analys ID 1376: Ask, björk, ek, gran och hassel 


22712 37629 22838 

44775 

22889 

37638 3685022908 

37576 23192 

22815 

0 2 4 6 8 m 






Hus 15 

Objekt: 

Treskeppigt stolphus som framkom i sandig moränmark 

63,4-63,8 m ö h. ÖSÖ‐VNV 

Yttre Form: 

Rektangulär 

Längd: 9,9 m. Bredd: 5,8 m 

Vägg: 

Stolphål efter väggstolpar bevarade på alla sidor av huset. 

Tak: 

Stolphål efter 2 × 4 parställda takbärande stolpar Bockbredd: 

1,6–2,2 m. Bockavstånd: 1,1–4,0 m 



Fynd: - 

Datering: 

14 

C: Historisk tid, 620 ± 35 BP, 1280–1410 AD (Kal 2σ); 

Yngre romersk järnålder/folkvandringstid, 1615 ± 40 BP, 

340–550 AD (Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus 2, Fosie IV, Lockarp sn, Skåne, 

romersk järnålder (Göthberg et al 1995:49); Hus 3, Skälby, 

RAÄ 865:2, Västerås sn, Västmanland, äldre förromersk 

järnålder (Onsten-Molander 2008:51). 

Beskrivning: 

Huset var beläget i nordöstra delen av UO. Stolphålen var 

huvudsakligen skålformade och fyllningen utgjordes av 

gråbrun sandig silt. Det sydöstra hörnet av huset genomkorsades 

av ett dike vilket störde den södra takbärande 

stolphålsraden. På södra sidan har en indragen ingång 

funnits. Avståndet till väggstolparna var 1,3–1,6 m på långsidorna 

och 0,8 m vid gavlarna. Huset var för litet för att 

ha använts som bostadshus. 

Analyser: 

14 

C: Ua‐32555, Ua‐33599 

Makrofossil: PM 1278 innehöll obestämt korn. 

Vedart: Analys ID 1278: Ek, lind och salix 


52869 4812148130 

30586 48147 

48112 52862 

30580 

48156 

30534 30527 42837 

48164 

48105 30564 

48171 

52855 3049930557 

48199 

30492 

4826030520 

48189 

4829430506 

48250 

30512 

48233 

48224 48208 

51043 48242 

42844 

51035 

0 2 4 6 8 m 






Hus 16 

Objekt: 


64,6 m ö h. N‐S 

Yttre Form: 

Längd: > 9,8 m. Bredd: > 3,4 m 

VÄGG: 

Tak: 


ytterligare två stolphål 




Datering: 

14 

C: Mesolitikum, 7260 ± 55, 6230–6020 BC (Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus 3, förromersk‐romersk järnålder, och 

Hus 5, yngre romersk järnålder, Skälby, RAÄ 865:2, 

Västerås sn, Västmanland (Onsten-Molander 2008:51, 55). 

Beskrivning: 

Tolkningen av Hus 16 är osäker. Huset var beläget på plan 

mark i den nordvästra delen av UO. Stolphål från fyra 

skeva bockpar fanns, plus ytterligare två stolphål i linje 

med de takbärande stolpraderna. Ett stolphål (A27662) 

visade spår av minst tre omstolpningar. Stolphålen var av 

varierande form. Fyllningen bestod av brunsvart sand. 

Norra delen av huset fortsatte utanför schaktkanten. 

Fynd: - 

Analyser: 

14 

C: Ua‐32495 

Makrofossil: PM 557, 559 och 650 innehöll skalkorn och 

obestämt korn 

Vedart: - 


29717 

44506 

29748 

44495 

44488 

46928 

29727 

29759 

27662 

29777 

0 2 4 6 8 m 






Hus 17 

Objekt: 


64,0-64,3 m ö h. NV‐SÖ 

Yttre Form: 

Längd: > 9,1 m. Bredd: > 3,4 m 

VÄGG: 

Tak: 





Fynd: - 

Analyser: 

14 

C: Ua‐32496 

Makrofossil: PM 672, 673, 676, 677, 678 och 679 innehöll 

skalkorn och obestämt korn. 

Vedart: - 

Datering: 

14 

C: Romersk järnålder, 1850 ± 45 BP, 60–260 AD, 300– 

320 AD (Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus 10, Trekanten, RAÄ 602, och Hus 21, 

Björkgården, RAÄ 601, Gamla Uppsala sn, Uppland, 

yngre romersk järnålder (Onsten-Molander & Wikborg 

2006a:35, 89); Hus 2, Naffentorp 5A, Hus 1, Vintriehemmet 

3A och Hus 6, Svågertorp 8A, Bunkeflo sn, Skåne, förromersk 

järnålder (Björhem & Magnusson Staf 2006:90); 

Hus 4, Åsby, Kolsva sn, Västmanland, förromersk‐romersk 

järnålder (Eriksson et al 2005:18). 

Beskrivning: 

Huset låg centralt på den norra delen av UO. Stolphålen 

var skålformade med fyllning av mörk gråbrunt grus/grusig 

sand. Två stolphål var stenskodda. I husets norra ände 

fanns ett dubbelt stolphål; troligen spår av en omstolpning. 

Huset var troligen någon form av förrådsbyggnad. 


40903 40883 

42450 

42467 

40846 

40840 

40861 

40868 

42474 

0 2 4 6 8 m 






Hus 18 

Objekt: 


61,6-62,0 m ö h. SV‐NÖ 

Yttre Form: 

Längd: > 12,2 m. Bredd: > 3,4 m 

VÄGG: - 

Tak: 





Fynd: - 

Datering: 

14 

C: Äldre förromersk järnålder, 2200 ± 40 BP, 390–170 BC 

(Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus 12, Trekanten, RAÄ 602, Gamla 

Uppsala sn, Uppland, vendeltid (Onsten-Molander & 

Wikborg 2006a:93); Hus 3, Lilla Sylta, RAÄ 87:3, Fresta sn, 

Uppland, äldre romersk järnålder (Pettersson & Eklund 

2005:63); Hus 12, Stångby, Vallkärra sn, Skåne, folkvandringstid 

(Artursson 2000:78). 

Beskrivning: 

Huset var beläget i den södra delen av UO, norr om Hus 8 

och Hus 10. Stolphålen var huvudsakligen skålformade 

och fyllningen bestod av brungrå/brun humös silt/sand. 

De takbärande stolparna var placerade i konvex form med 

den smalaste bockbredden i den nordöstra delen av huset. 

De två stolphålen i sydväst var stenskodda. 

Analyser: 

14 

C: Ua‐32497 

Makrofossil: PM 560, 561, 562, 563, 564, 603 och 605 innehöll 

obestämt korn 

Vedart: - 


14788 

14804 

7699 

7681 

14797 

7756 

7747 

7926 

0 2 4 6 8 m 






Hus 19 

Objekt: 


64,2-64,5 m ö h. NÖ‐SV 

Yttre Form: 

Längd: > 13,5 m. Bredd: > 4,4 m 

Vägg: 

Tak: 





Datering: 

14 

C: Historisk tid, 177 ± 0,8 pM BP, 1660–1680 AD, 

1760–1810 AD, 1930–1950 AD (Kal 2σ); 

Mesolitikum, 7700 ± 65, 6650–6440 BC (Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus 19 och Hus 30, Kyrsta, RAÄ 327, Ärentuna 

sn, Uppland, romersk järnålder (Onsten-Molander & 

Wikborg 2006b:89, 111). 

Beskrivning: 

Huset var centralt beläget på den norra halvan av UO. 

Stolphålen var skål‐ eller U‐formade med fyllning av grå/ 

mörkgrå silt. Bockbredden var större i husets nordöstra 

del där också bockavståndet var störst. 

Fynd: - 

Analyser: 

14 

C: Ua‐32498, Ua‐33768 

Makrofossil: PM 664, 665, 666, 667,och 668 innehöll skalkorn 


Vedart: Analys ID 1339: Al 


40973 

41007 

41047 

42042 

41814 

41958 

41028 

42057 

0 2 4 6 8 m 






Hus 20 

Objekt: 


64,5-64,6 m ö h. NÖ‐SV 

Yttre Form: 

Rektangulär 

Längd: > 30,6 m. Bredd: > 6,7 m 

Vägg: 

Stolphål från den östra väggen och båda gavlarna. 

Tak: 

Stolphål efter 2 × 7 takbärande stolpar samt ytterligare 

stolphål och pinnhål 




Fynd: 

Bränd lera (F668) 

Analyser: 

14 

C: Ua‐32499 

Makrofossil: PM 1245, 1246, 1247, 1262, 1263 och 1309 

innehöll skalkorn och obestämt korn. 

Vedart: - 

Datering: 

14 

C: Folkvandringstid/vendeltid, 1510 40 ± BP, 

430–640 AD (Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus 3, Vaxmyra, RAÄ 326, Ärentuna 

sn, Uppland, förromersk järnålder (Eklund 2005b:33); 

Hus 17, Björkgården, RAÄ 601, Gamla Uppsala sn, Uppland, 

förromersk järnålder (Onsten-Molander& Wikborg 

2005a:27); Hus 4/5, Burlöv 20C, Burlöv och Görslöv sn, 

Skåne, yngre bronsålder‐förromersk järnålder ( Björhem 

& Magnusson Staf 2006:90); Hus 1, Sanna, RAÄ 98, 

Vintrosa sn, Närke, förromersk‐äldre romersk järnålder 

(Stenbäck 2009). 

Beskrivning: 

Huset var beläget centralt i UO på en stenröjd yta. Stolphål 

tillhörande sex par takbärande stolpar fanns bevarade 

plus ytterligare takbärare. Stolphålen var till största delen 

skålformade eller planbottnade och hade en fyllning av 

gråbrun/brun silt eller sand. De takbärande stolpraderna 

var inte raka och i den östra raden fanns spår av ett flertal 

omstolpningar. Stolphål från den östra väggen samt 

delar av de båda gavlarna fanns bevarade. Vid den sydvästra 

gaveln har huset byggts om. Bockavståndet var något 

större i sydvästra delen vilket tyder på att bostadsdelen 

funnits i denna del. 


56679 

56570 

56582 

40398 

56620 

55751 40421 40546 

41704 

55744 40416 

55736 

56613 

55728 

41779 

40403 

41682 

40433 

40392 

40440 

40483 

55807 

40660 

40521 

40527 58814 

40665 

40669 

55881 

55890 55873 

55898 

41673 

41763 

40691 40696 55835 41770 

40681 

55824 

55847 

40686 

55855 

41718 

41752 

58842 

41659 

57287 

40745 

0 2 4 6 8 m 






Hus 21 

Objekt: 


63,4-63,9 m ö h. Ö‐V 

Yttre Form: 

Längd: > 11,5 m. Bredd: > 5,0 m 

Vägg: 

Stolphål från delar av den västra gaveln 

Tak: 





Datering: 

14 

C: Vendeltid, 1405 ± 40 BP, 560–680 AD (Kal 2σ). 

Typologi: jfr Hus F, Stenåldersgatan, Lunda, RAÄ 851, 

Badelunda sn, Västmanland, förromersk‐romersk järnålder 

(Göthberg et al 1995:237); Hus 17, Björkgården, 

RAÄ 601, Gamla Uppsala sn, Uppland, förromersk järnålder 

(Onsten-Molander & Wikborg 2006a:27). 

Beskrivning: 

Huset var beläget i nordöstra delen av UO. Stolphålen var 

skål‐ och U‐formade med fyllning av mörkbrun sandig 

silt, och flertalet var stenskodda. De takbärande stolpraderna 

var något krokiga. Huset har troligen varit en 

förråds byggnad. 

Fynd: - 

Analyser: 

14 

C: Ua‐32500 


och obestämt korn samt en gråärta 

Vedart: - 


53957 

55613 

55603 

28226 

55539 

53147 

53138 28265 

53396 43249 53122 

43234 

43161 43168 

43218 43258 

30170 

0 2 4 6 8 m 






Hus 22 

Objekt: 


61,0-61,4 m ö h. NV‐SÖ 

Yttre Form: 

Längd: > 10,0 m. Bredd: > 3,5 m 

Vägg: 

Stolphål från den SÖ gaveln 

Tak: 


ytterligare två takbärande stolpar 


Datering: 

Typologi: jfr Hus 10 och Hus 40, Kyrsta, RAÄ 327, 

Ärentuna sn, Uppland, förromersk‐romersk järnålder 

( Onsten-Molander & Wikborg 2006b:71, 131); Hus 4, Lilla 

Sylta, RAÄ 87:3, Fresta sn, Uppland, yngre bronsålder 

(Pettersson & Eklund 2005:63). 

Beskrivning: 

Huset var beläget på något sluttande mark i den södra 

delen av UO. Stolphålen var skålformade och hade en 

fyllning av svartbrun/mörkbrun sandig silt. Huset har 

troligen varit en förrådsbyggnad. 



Fynd: - 

Analyser: - 


36424 

47474 

9643 

47492 9765 

7885 

9776 47499 

47561 

10370 47547 

47554 

49924 

0 2 4 6 8 m 






Grophus 1 (A31032) 

Objekt: 

Grophus i sandig moränmark 

60,9 m ö h 

Yttre Form: 

Oval 

Längd: 4,0 m Bredd: 3,15 m 

Djup: 0,40 m 

Fynd: 

Slagg (F193, 203, 213, 214, 218, 265), bränd lera (F194, 197, 

204, 215, 219, 281, 286, 288, 330, 333, 362, 364–366, 513–515, 

520, 767), keramik (F544, 546, 547, 561), järnföremål (F731, 

732, 737) 

Analyser: 

14 

C: Ua‐33600, Ua‐38302 

Makrofossil: PM 1231 innehöll obestämt korn och bröd/ 

kubbvete, PM 32826 innehöll vicker 

Vedart: Analys ID 186: Gran 

Datering: 

14 

C: Äldre förromersk järnålder, 2225 ± 40 BP, 390–200 BC 

(Kal 2σ); vendeltid, 1345 ± 32 BP, 630–720 AD, 740–770 AD 

(Kal 2σ). 

Typologi: jfr Grophus 4, Hämringe, RAÄ 600, Gamla 

Uppsala sn, Uppland, vendeltid (Nordström & Evanni 

2007:37). 

Beskrivning: 

Grophuset framkom i plan mark i västra delen av UO, 

invid ugnarna. Grophuset var 0,4 m djupt och hade plan 

botten med sluttande kanter. Fyllningen bestod av sotig 

silt med inslag av kol. Runt kanten fanns tätt placerade 

pinnhål, bitvis i dubbla rader, som varit en del i väggkonstruktionen. 

Fyra stolphål var parvis placerade på vardera 

sidan. Totalt hörde 49 pinnhål och fem stolphål till grophuset. 

I sydöst fanns en lucka i pinnhålsraden som tolkades 

som en dörr då det fanns en försänkning i marken 

utanför. Mitt i grophuset fanns en sotig stenkonstruktion 

(A32669) varifrån en avlång nedgrävning sträckte sig i 

nordvästlig riktning fram till väggen. Stenkonstruktionen 

mätte 1,45 × 0,85 m och har tolkats som eldstad eller städfundament. 

I husets västra del fanns två hårt packade lerlager 

som kan ha utgjort golvlager eller väggfasta bänkar. 

Golvet utgjordes av ett lager ljus lera. 


32758 

31542 36314 

32773 

32915 32923 38003 32787 

32151 

32765 32780 36369 

32888 

38553 

32146 

38310 

32141 

32904 

32940 

32896 

32135 

32130 

32124 

32881 

3211932875 

31032 

37903 

32669 

31032 

32113 

32869 

32864 

38543 

32858 

32835 

32829 

32794 32800 

36362 36375 

32959 

36381 32948 

36559 

32806 

31597 

32811 

32817 

31622 

31614 

31607 

31032 

38011 

32822 

32966 

Golvlager 

Grophus 

Pinnhål 

Ränna 

Stenpackning 

Stolphål 

Sot- och kollins 

0 

2 

4 m 

Figur 62. Planer över Grophus 1. Den övre planen visar alla anläggningar och 





Grophus 2 (A38762) 

Objekt: 

Grophus i sandig moränmark 

60,8 m ö h 

Yttre Form: 

Oregelbunden. Längd: 5,1 m Bredd: 3,3 m 

Djup: 0,40 m 

Fynd: 

Keramik (F550) 

Analyser: 

14 

C: Ua‐38303 


Vedart: Analys ID 409: Gran; Analys ID 410: Al 

Datering: 

14 

C: Senneolitikum/äldre bronsålder, 3621 ± 37 BP, 

2130–2080 BC, 2050–1880 BC (Kal 2σ). 

Typologi: jfr A2204 och A2744 i Fosie IV, Lockarp sn, 

Skåne, yngre järnålder (Björhem & Säfvestad 1993:333). 

Beskrivning: 

Grophuset framkom i plan mark knappt en meter söder 

om Grophus 1. I profil var grophuset skålformat med 

ett djup på 0,4 m. Fyllningen utgjordes av gråsvart siltig 

sand. 24 pinnhål och 7 stolphål hörde till grophuset, varav 

de flesta var placerade runt kanterna som del i väggkonstruktionen. 

Avgränsningen mot öster var otydlig. I den 

nordvästra kvadranten fanns en rektangulär nedgrävning 

som fyllts med ett lager jord och sten. 


43930 

43927 

43939 

43942 

39565 

39577 

39584 

43919 

39016 

43914 

43909 

38762 

43898 

43893 

43888 

43905 

40061 

40056 

4386838774 

38779 

38785 

38791 

43936 43933 

38808 

38796 

38802 

38823 

38840 

38834 

43880 

Sten 

Kulturlager 

Dike 

0 

2 

4 m 

Figur 63. Planer över Grophus 2. Den övre planen visar alla anläggningar och 





Figur 64. Grophus 1 sett från väster. I 

mitten syns stenkonstruktionen A32669. 

Foto: Markus Andersson, SAU. 

N 

4 

2 

3 

1 

2 

S 

0 0,5 1 m 

1. Svart silt blandat med sot, kol, bränd lera och slagg 

2. Grålera 

3. Brun sand 

4. Mörkbrun silt 

Figur 65. Grophus 1 sett i profil. Digital bearbetning: Erik Sanzén, SAU. 

Grophus 

Många grophus har tolkats som utrymmen för olika slag 

av hantverksaktiviteter eller för förvaring och beredning 

av matvaror. Då grophus ofta användes som avfallsgropar 

sedan de övergivits, kan det vara vanskligt att dra några 

slutsatser om deras ursprungliga funktion med utgångspunkt 

från de fynd som påträffas i fyllningen. I fallet med 

Västra Vias båda grophus ligger det nära till hands att tolka 

dem som en del i ugnsområdets aktiviteter, i synnerhet som 

både ugnar och grophus låg avskilt från den övriga bebyggelsen. 

Grophusen kan ha tjänstgjort som smedjor eller 

förrådsutrymmen i anslutning till ugnarna. Från Grophus 1 

daterades kol från två av väggarnas pinnhål (A38543 och 

A31622), vilket resulterade i dateringar från vendeltid respektive 

äldre förromersk järnålder. Med tanke på problemen 

med de stolpburna husens dateringar, finns det stor 

risk att samma inblandning av äldre eller yngre material har 

skett i detta fall. Den vendeltida dateringen kom från ett 

pinnhål där pinnen hade brunnit; något som stärker tillförlitligheten 

i dateringen. Även det faktum att ugnarna daterades 

till vendeltid‐vikingatid gör den samtida dateringen 

från grophuset mest sannolik. Om grophuset varit förromerskt 

är det möjligt att fyndinnehållet i grophuset, som 

bestod av slagg, bränd lera och keramik, skulle kunna vara 

sekundärt deponerat från järnframställningsaktiviteterna, 

även om tidsavståndet borde vara för stort för att en öppen 

grop skulle ha funnits kvar. 

En sammanställning av uppländska grophus visar att 

det inte finns något tydligt samband mellan husens form 


Figur 66. Grophus 2 i plan, sett från 

sydväst. Foto: Markus Andersson, SAU. 

S 

2 

1 

N 

1. Mörkbrun något sotig silt 

2. Ljus sand 

Meter 

0 2 

Figur 67. Grophus 2 sett i profil. Digital bearbetning: Erik Sanzén, SAU. 

och datering, förutom hos de rektangulära grophusen 

med eldstad som hör till vikingatid (Bergström 2004:15). 

Inget av grophusen från Västra Via liknar till formen de 

vikingatida grophusen. I botten av Grophus 1 fanns en 

sotbemängd stenkonstruktion som kan ha utgjort en eldstad. 

Stenformationens form gör att den även kan tolkas 

som ett möjligt städfundament. Den bitvis dubbla raden 

av pinnhål i kanten av Grophus 1 visar att det har haft flätverksväggar. 

Det är vanligt att grophus med ett stolphål 

på vardera sidan har haft sadeltak (Björhem & Säfvestad 

1993:336). Grophus 1 hade två stolphål på vardera sidan 

och det är oklart på vilket sätt taket har varit konstruerat. 

Grophus 4 från Hämringe har haft en likartad takkonstruktion 

med fyra parvis placerade stolphål, där 

dock två av dem var placerade något utanför husväggen 

( Nordström & Evanni 2007:37). 

Grophus 2 var av annorlunda karaktär. Bottnen var 

skålformad snarare än plan och formen var oregelbunden. 

Det som skilde anläggningen från en grop var dels 

storleken, dels raden av pinnhål och stolphål som följde 

kanten runt om. Området kring ugnarna och grophusen 

innehöll en mängd fynd, framför allt slagg och bränd lera, 

vilket även fanns i ytan av Grophus 2, medan fyllningen 

nästan helt saknade fynd. Den troligaste förklaringen är 

att Grophus 2 var äldre än de närliggande anläggningarna 

och att det redan hade övergivits och fyllts igen när man 

började använda platsen för järnframställning. Kanske 

användes huset för någon annan typ av hantverk eller för 

förvaring och tillredning av matvaror. 

Kol från grophusets botten gav dateringen senneolitikum/äldre 

bronsålder. Denna tidiga datering förefaller 

mindre trolig, och beror sannolikt på inblandning av äldre 

material. 

Liknande grophus med skålformad botten fanns i 

Skåne, t ex A2204 och A2744 från Fosie IV, varav ett daterades 

till vendeltid (Björhem & Säfvestad 1993:333). 


Syllstensgrund 1 (A100432) 

Objekt: 

Syllstensgrund i sandig moränmark 

NÖ‐SV 

Yttre Form: 

Rektangulär 

Längd: 10,3 m. Bredd: 5,5–6,5 m 

Fynd: - 

Analyser: - 

Datering: 

Typologi: - 

Beskrivning: 

Lämningen utgjordes av en syllstensgrund till ett hus. 

Konstruktionen undersöktes genom att profilsnitt grävdes 

genom möjliga vägglinjer och genom något som före 

undersökning såg ut som en cirkel med stenar. 

Huset låg på mark som sluttade svagt mot sydöst. 

Området täcktes delvis av Kulturlager 4 (A29237) och i 

området fanns mycket sten, de flesta sannolikt naturliga. 

Några av stenarna i omgivningen kan ursprungligen ha 

ingått i konstruktionen och sedan blivit förflyttade i samband 

med plöjning. Stenarna som ingick i konstruktionen 

var 0,15 till 0,7 m stora. Stenraderna var inte helt intakta 

och hade något varierande karaktär. De mest kompletta 

stenraderna fanns i nordöst och i sydväst. Två möjliga inre 

stenrader fanns också, en i nordöstlig‐sydvästlig riktning 

och en i nordvästlig‐sydöstlig riktning. Längs den syd östra 

sidan fanns nästan inga stenar. Detta skulle kunna bero 

på att de försvunnit i samband med att den intilliggande 

banvallen byggdes. De profilsnitt som grävdes visade att 

åtminstone de högst liggande stenarna låg i ett kulturpåverkat 

lager. Möjligen kan orsaken till detta vara att de 

grävts ned. Den sydvästra av de inre stenraderna skulle 

kunna ha burit upp en innervägg och den nordvästra en 

yttervägg. Om så varit fallet kan det ha funnits en svalgång 

längs denna sida av huset. Det går dock också att 

tänka sig att förhållandet varit det omvända och att den 

inre stenraden var lämningarna efter en mullbänk. Eftersom 

inga fynd eller golvlager påträffades i konstruktionens 

inre bör huset ha haft ett brädgolv. Det fanns heller 

ingen lerklining i området vilket innebär att väggarna bör 

ha varit antingen knuttimrade eller byggda i skiftesverk. 

Huset har varken gått att datera typologiskt eller med 

naturvetenskapliga metoder. 


Sten 

Dike 

0 2 4 6 8 m 

Recent störning 

Härd 

Lager 

Figur 68. Planer över Syllstensgrund 1. Den övre planen visar alla anläggningar 

och störningar inom husets närområde, den undre visar alla anläggningar 

som tolkas ingå i huset. Stenar är gråfärgade och härdarna är rutskrafferade. 



Syllstensgrund 2 (A100434) 

Objekt: 

Syllstensgrund i sandig moränmark 

NÖ‐SV 

Yttre Form: 

Rektangulär 

Längd: 7–7,2 m. Bredd:4,3–4,7 m 

Fynd: - 

Analyser: - 

Datering: 

Typologi: - 

Beskrivning: 

En osäker syllstensgrund med rektangulär form och måttten 

7 × 4 m framkom i den sydöstra delen av UO. Grunden 

utgjordes av ej helt kompletta rader med stenar och 

den låg på relativt plan mark som sluttade svagt mot sydöst. 

I området runt omkring fanns en riklig naturlig förekomst 

av sten och eftersom det var åkermark kan stenar 

som ingått i konstruktionen mycket väl ha förflyttats i 

samband med plöjning. 

Syllstenarna var mestadels 0,2 till 0,4 m stora men 

i hörnen i norr och öst fanns två större flata kalkstenar. 

I den sydvästra änden av den nordvästra stenraden 

fanns en närmast hästskoformad stenansamling som 

skulle kunna ha utgjort skoning till en stolpe. Stenraden 

i övrigt var något utspridd i sidled och det fanns också 

en recent störning (T44732) som gjorde att den inte var 

fullständig i hela sin längd. På de nordöstra och sydöstra 

sidorna fanns utspridda stenar som kan ha varit resterna 

av syllstensrader som blivit helt förstörda. På den sydvästra 

sidan fanns en stenrad i den norra delen medan det 

inte fanns några stenar alls i den södra delen. De stolphål 

som fanns i anslutning till stenraderna kan inte knytas till 

någon eventuell konstruktion. Huset kan ha varit knuttimrat 

eller byggt i skiftesverk och det bör ha funnits ett 

brädgolv eftersom det inte fanns några spår av ett golvlager. 

Huset har varken gått att datera typologiskt eller med 

naturvetenskapliga metoder. 


Sten 

Dike 

Recent störning 

0 2 4 6 8 m 

Härd 

Lager 

Figur 69. Planer över Syllstensgrund 2. Den övre planen visar alla anläggningar 

och störningar inom husets närområde, den undre visar alla anläggningar 

som tolkas ingå i huset. Stenar är gråfärgade och härdarna är rutskrafferade. 



Figur 70. Syllstensgrund 1 från sydöst. Husets hörn markeras av fr v Ann 

Lindkvist, Marcus Eriksson, Elin Säll och Niklas Groop. Foto: Markus 

Andersson, SAU. 

Figur 71. Syllstensgrund 2 sedd från väster. Foto: Markus Andersson, SAU. 


Syllstenshus 

De båda syllstenshusen har inte gått att datera men vissa 

tidsmässiga avgränsningar kan dock göras. Under den 

tid som de historiska kartorna täcker, d v s från slutet av 

1600‐talet och framåt, har UO legat på Västra Vias Norra 

gärde (Lindkvist 2005). Då de båda husen inte kan återfinnas 

på några av kartorna bör de därför vara äldre än 

så. Under förundersökningen kunde ett stolphål som låg 

under banvallen dateras till tiden efter 1650. Vid samma 

undersökning påträffades också spridda anläggningar i 

området ned mot den historiskt kända bytomten vilka inte 

kunde dateras (Groop 2005). Möjligen kan detta indikera 

att området norr om bytomten har utnyttjats för någon 

typ av boplatsaktiviteter under historisk tid och syllstenshusen 

skulle kunna vara en del av dessa. Avsaknaden av 

spår av eldstäder och den ringa fyndmängden i husen gör 

det troligt att de inte varit bostadshus utan fungerat som 

någon typ av uthus. Det är svårare att hitta en bakre gräns 

för husens ålder. Det finns exempel på syllstenshus som 

kunnat dateras till förromersk järnålder (Andersson et al 

1994:77ff) men denna typ av hus blir vanliga först under 

vikingatid och tidig medeltid. 

Det var inte heller möjligt att genom fyndspridningen 

dra några slutsatser om husens funktion. De fyndkategorier 

av icke förhistorisk karaktär som i mindre mängd 

påträffades vid husgrunderna fanns även spridda över 

hela UO, exempelvis rödgods och efterreformatorisk 

keramik, eller metallföremål som spik och hästskosöm. 

Lager 4, som hade sin utbredning mellan syllstensgrunderna 

och delvis under Syllstensgrund 1, uppvisade nästan 

uteslutande fynd av förhistorisk karaktär och kan troligen 

inte sammankopplas med husgrunderna. Det mest 

sannolika är att syllstenshusen byggts någon gång under 

medeltid eller tidig efterreformatorisk tid. 

Hägnader 

Rester av nio hägnader påträffades inom UO. De bestod 

av stolphål eller pinnhål och längden varierade mellan 4,5 

och 59 m. Inga dateringar finns från hägnaderna. 

Hägnad 1 (A100386) var 16 m lång och sträckte sig i 

nord-sydlig riktning strax öster om Kulturlager 1. Hägnaden 

bestod av stolphål med relativt jämna mellanrum. 

Spår av omstolpning fanns främst i den mittersta delen. 

Öster om Hägnad 1 och delvis parallell med denna, 

låg Hägnad 2 (A100387) som var 20 m lång och bestod av 

stolphål. Hägnadens norra del gick i nord-sydlig riktning 

men den södra delen böjde av mot väster och låg nära 

änden av Hägnad 1. 

Hägnadernas placering mellan området med grophus 

och ugnar i väster och husområdet i öster kan betyda att 

de har fungerat som avgränsning för ugnsområdet eller 

bebyggelsen. Deras avstånd och parallella läge antyder 

att de uppförts under olika faser, alternativt att man vid 

någon tidpunkt beslutat sig för att flytta hägnaden. 

Hägnad 3 (A100403) var belägen i södra delen av UO, 

söder om Hus 8 och Hus 10. Hägnaden var endast 4,5 m 

lång och sträckte sig i nordvästlig-sydöstlig riktning. Hägnaden 

var konstruerad av pinnhål och små stolphål som 

bitvis låg i dubbla rader. 

Omedelbart söder om Hägnad 3 fanns den 11 m långa 

Hägnad 4 (A100404). Den var svagt s-formad, och låg i 

öst-västlig riktning. Hägnaden var konstruerad av enkelradiga 

stolphål varav en var en dubbelstolpe. 

Hägnad 6 (A100406) var 10 m lång och sträckte sig i östvästlig 

riktning. Den var belägen endast ett par meter norr 

om Hägnad 4, och var parallell med denna. Stolphålen i 

hägnadens östra del var glesare placerade och något större 

än dem i västra delen, vilket gör tolkningen av hägnadens 

längd osäker. 

Hägnaderna 3, 4 och 6 låg söder om det husområde 

som i söder avslutades med Hus 8 och Hus 10. Hägnaderna 

kan vara rester av avgränsningar mellan husen och 

det mer låglänta området i söder. Hägnad 4 och Hägnad 

6 var parallella och den ena kan ha byggts om nära den 

gamla när den raserades. En annan möjlighet är att den 

svängda västra änden av Hägnad 4 hörde ihop med den 

vinkel som bildas av Hägnad 3 och 6, och utgjorde en 

fägata. Vart fägatan ledde förblir ovisst då dess östra del 

fortsätter in mot banvallen. 

Hägnad 5 (A100405) var 14 m lång och sträckte sig i 

nordvästlig-sydöstlig riktning. Hägnaden var konstruerad 

av stolphål som var placerade med jämna avstånd. 

Hägnad 5 följde den västra väggen på Hus 8 och föreföll 

vara anlagd för att följa husets vägg. Avståndet mellan 

hägnad och vägg var drygt en meter. Inga spår av hägnaden 

kunde urskiljas norr om huset så det går inte att säga 

ifall den vek av åt något håll, t ex längs husets gavel. 

Liknande exempel på hur hägnaden följer tätt inpå 

huset finns från Uppland (Eklund 2005b:94; Onsten- 

Molander & Wikborg 2006b:148ff). 

Norr om vägen fanns Hägnad 7 (A100635) som kan ha 

utgjort en gräns mellan området med hus i väster och 

det mer låglänta våtmarkslagret vid undersökningsområdets 

östra kant. I norra delen var hägnaden orienterad 

i nord-sydlig riktning men mot söder böjde den av mot 

sydväst. I den södra änden fanns en kortare hägnadsrest 

som kan ha varit parallell med Hägnad 7. Den kan också 

ha utgjort rester av en ombyggnad. På några ställen av 

hägnaden låg stolphålen i dubbla rader. I mittpartiet var 

det glest mellan stolphålen, men tre stolphål från förundersökningen 

passade väl in i hägnaden. Hägnad 7 var 

29 m lång. 

Hägnad 8 (A103173) var belägen i den västra delen av 

UO och gick i sydväst-nordöstlig riktning. Hägnaden var 

43 m lång och i det närmaste helt rak. Väster om hägnaden 

låg Hus 1, 4 och 6, som kan ha varit samtida eller avlöst 

varandra inom ett gårdsläge. Hägnaden kan ha varit en 

del av inhägnaden kring gårdsplanen eller en del av en 


1451000 1451100 

Hägnad 8 

Hägnad 1 

Hägnad 2 

Hägnad 7 

Hägnad 9 

6569750 6569850 

Hägnad 5 

Hägnad 3 

Hägnad 6 

Hägnad 4 

0 25 50 75 100 m 

Figur 72. Översiktskarta över samtliga hägnader inom RAÄ 84:1-2. Skala 

1:1200. Digital bearbetning: Susanna Eklund, SAU. 


fägata. Hus 5, som var yngre än de andra tre, skars av hägnadens 

sydvästra del. 

Hägnad 9 (A103174) låg strax norr om vägen och bildade 

en avgränsad yta vars fortsättning troligen låg under 

vägen. Söder om vägen fanns inga spår av hägnaden. Hägnadens 

totala längd var 59 m och den inhägnade ytan var 

ca 40 × 13 m. Jämfört med det intilliggande området var 

den inhägnade ytan tämligen tom på anläggningar. En 

möjlighet är att hägnaden omslöt ett odlat område vilket 

förklarar den relativa frånvaron av anläggningar. Inom det 

hägnade området fanns ett odlingsröse, men om det har 

något samband med hägnaden går inte att avgöra då dateringar 

saknas. Hägnad 9 skars av Hägnad 7 som gick i 

nord-sydlig riktning. 

Fynd 

Fyndkategori Fyndposter Vikt (g) 

Obrända ben 13 107 

Brända ben 120 250 

Trä 1 4 

Slagg 160 250250 

Metall 1 2 

Järnmalm 6 4007 

Järn 81 784 

Brons 2 12 

Bränd lera 389 123123 

Keramik 125 528 

Kalksten 1 0,3 

Sandsten 2 1061 

Bergart 4 455 

Grönsten 114 3707 

Hälleflinta 9 3115 

Kvarts 162 2060 

Kvartsit 9 97 

Porfyr 26 1515 

Flinta 20 255 

Skiffer 1 13 

Övrigt 3 1258 

Sammanlagt registrerades 1249 fyndposter. I och omkring 

järnframställningsugnarna framkom stora mängder slagg 

och bränd lera och endast ett urval av dessa massmaterial 

samlades in och registrerades. I övrigt kunde vi redan i 

fält konstatera att fyndmängden var relativt liten i förhållande 

till undersökningsytans storlek. Äldre järnåldersboplatser 

har ofta visat sig innehålla små fyndmaterial. De 

flesta fynden från UO påträffades i anläggningar och i de 

kulturlager som fanns på stora delar av undersökningsytan. 

De anläggningar som innehöll merparten av fynden 

var Grophus 1, brandgravarna samt ugnarna med det 

intilliggande gropsystemet. 

Bränd lera 

Bränd lera omfattar 388 fyndposter och har en sammanlagd 

vikt av 123 kg. Den största delen av den brända leran 

påträffades vid undersökningen av ugnsområdet där 

leran ingick i ugnskonstruktionerna eller grophusen. 

Från den brända leran som hittades utanför ugnsområdet 

fanns ett tiotal bitar med avtryck av gräs eller pinnar. 

Samtliga påträffades i eller intill Lager 1 men skilda från 

själva ugnsområdet. Troligast är att de utgör rester från 

järnframställningen, men de kan också komma från hus 

som brunnit. 

Två vävtyngdsfragment (F652 och 653) påträffades i 

västra delen av UO, i området mellan Hus 1 och Hus 6. 

Båda fragmenten var brända. Vävtyngderna tillhör den 

runda diskusformade typen som användes under bronsåldern 

och järnåldern (Lindahl et al 2002:142). 

Av de fyndposter som utgörs av bränd lera kom den 

största delen från väggarna i de sju ugnskonstruktionerna. 

Ugnsväggarna var den del av ugnen som var synlig ovan 

marken och hos de undersökta ugnarna fanns endast den 

nedre delen av väggarna bevarad. En genomgång av väggfragment 

(F61, 63-86, 164, 165, 168) från ugnen A29270 

visar hur ugnsväggarna byggts upp av flätade och lerbestrukna 

vidjor. I den brända leran kunde man se avtryck 

av vidjor i olika tjocklek som låg tvärs över varandra. En 

av vidjorna var plan vilket tolkades som att den var bearbetad. 

På flera lerbitar fanns avtryck av gräs och ibland av 

fingrar som strukit ut leran på ugnsväggen. 

Slagg 

Slagg påträffades så gott som uteslutande i området invid 

järnframställningsugnarna. Den sammanlagda vikten av 

registrerad slagg uppgick till 250 kg. Detta representerar 

ändå bara ett urval av slaggen från ugnarna. 24 kg slagg 

Figur 73. Tabell över de olika fyndkategorierna.. 

Figur 74. Vävtyngdsfragmenten F652 och F653. Foto: Elisabet 

Pettersson, SAU. 


tillvaratogs från ugnen A1111, 2 kg från A1706, 10 kg från 

A1786, 42 kg från A29270, 24 kg från A29321, 14 kg från 

A47716 och från A29488 insamlades 116 kg varav 70 kg 

bestod av en klump bottenslagg. Slaggen från ugnarna 

dominerades av fluten slagg, d v s strängfluten ”stearinliknande” 

slagg, som oftast hamnade i ett uppsamlingsutrymme 

i ugnens botten. Denna typ av slagg är oftast 

omagnetisk och kan ha ett metalliskt utseende. Slagg från 

tre av ugnarna analyserades av UV GAL och deras likartade 

innehåll och sammansättning tyder på att järnframställningsprocessen 

i respektive ugn har skett på samma 

sätt (se Bilaga 8). 

Keramik 

En genomgång av keramiken har utförts av Ole Stilborg 

från Keramiska Forskningslaboratoriet i Lund tillsammans 

med Tony Engström, SAU (se Bilaga 5). 

Sammanlagt utgjordes 125 fyndposter av keramik. Av 

den sammanlagda vikten på 0,5 kg utgjordes ca 0,4 kg 

av förhistorisk keramik. Övrig keramik bestod huvudsakligen 

av skärvor av yngre rödgods. Fynden av keramik 

påträffades framför allt vid ugnsområdet och i Lager 1, 3 

och 4. Rödgods förekom över hela UO. Keramikmaterialet 

var i hög grad fragmenterat. Huvuddelen av keramikskärvorna 

bedömdes vara av järnålderstyp. Analysen visade 

att det förekom två typer av keramik; en typ av större 

kärl tillverkade av grövre gods, och en typ av kärl med 

finkornigt gods och polerad yta. Vissa kärl av finare gods 

var dekorerade. En skärva (F543) kunde genom sin dekor 

tidsbestämmas till perioden yngre romersk järnålderfolkvandringstid. 

Skärvan påträffades i ugnen A29321. 

Uppdelningen i två typer av gods är karaktäristisk 

för järnålderns keramiska tradition i Sydskandinavien. 

Denna tradition, som är synlig i det aktuella materialet, 

har sina rötter i yngre bronsålderns keramiktillverkning. 

I ett av grophusen påträffades en liten skärva från ett 

perforerat kärl (F606). Perforerade kärl förekom under 

yngre bronsåldern och äldre järnåldern. Kärlen var perforerade 

i botten och delar av buken och kan ha använts vid 

ångkokning. En annan typ av perforerade kärl var glödkärlen 

som var närmast cylindriska till formen och öppna i 

båda ändar. Tolkningen av deras funktion är osäker men de 

kan ha fungerat som glödbehållare (Lindahl et al 2002:82). 

Fyra skärvor bedömdes som möjligen neolitiska (F564, 

585, 597 och 600). De framkom dels i Lager 3, dels i östra 

delen av UO, nära vägen. 

Metall 

Sammanlagt framkom 81 föremål av järn och två av brons. 

Av dessa konserverades 41 hos Stiftelsen föremålsvård i 

Kiruna. Spikar, hästskosöm och andra recenta metallföremål 

har inte konserverats. Vid konserveringen har föremålen 

rengjorts, stabiliserats och materialbestämts. 

De flesta järnföremålen framkom i Lager 1, 3 och 4 men 

de fanns också spridda över hela UO. Att lagren genomsöktes 

med metalldetektor och dessutom rutgrävdes förklarar 

denna fyndkoncentration. 

Bland metallföremålen finns nitar, spikar, hästskosöm, 

kilar, tenar, oidentifierbara järnklumpar samt sex knivar. 

Knivarna var i de flesta fall fragmenterade och därför 

svåra att datera. En kniv (F683) hade en tånge som var böjd 

i änden och hör antagligen hemma i efterreformatorisk tid. 

Två föremål av brons påträffades, varav det ena var en 

sölja från historisk tid (F989). Det andra föremålet (F740) 

var droppformat med ett avbrutet fäste på baksidan. Föremålet 

skulle kunna vara en underskålla till ett beslag, förmodligen 

från efterreformatorisk tid. Beslaget hittades i 

utfyllnadslagret, Lager 8. 

Ben 

Den osteologiska analysen av benmaterialet har utförts 

av Emma Sjöling, SAU, och en fullständig rapport med 

tabeller återfinns i Bilaga 9. Den totala mängden ben uppgick 

till endast 357 g eller 835 fragment (F1143-1275). Ben 

påträffades i tre brandgravar, nio stolphål, åtta härdar, tre 

gropar, en kokgrop, ett gropsystem, en skärvstenskoncentration 

och ett röjningsröse. Utöver detta framkom 

ben även i ett antal rutor i kulturlagren samt som lösfynd. 

Majoriteten av benen, ca 93 %, var brända. Obrända ben 

framkom i några härdar och i en av brandgravarna och 

bestod mestadels av tandfragment från nöt, tamsvin, häst 

och gräsätare. 

Frågeställningarna i undersökningsplanen var: 

Går det att påvisa att benkol har använts som bränsle 

vid härdning av järn? 

Kan säsongsmässig jakt urskiljas om benmaterialet 

visade sig innehålla jaktvilt? 

Vilka djurarter och benslag har deponerats i förmodade 

rituella kontexter på boplatsen? 

Finns det skillnader mellan benen i boplatsanläggningar 

och benen i de rituella kontexterna? 

Alla fyra frågeställningarna utgick p g a att ben varken 

påträffades i järnframställningsugnarna eller i kontexter 

tolkade som rituella. Jaktvilt saknades också i materialet. 

Fokus hamnade istället på de tre brandgravarna som presenteras 

mera utförligt i ett fördjupningsavsnitt. 

Brända människoben framkom i de tre brandgravarna, 

i två stolphål som angränsade till brandgravarna samt 

som lösfynd mellan kulturlager 1 och 4. Brandgravarna 

har 14 C‐daterats till senneolitikum-tidig bronsålder. I grav 

1 (A54011) påträffades 483 fragment eller 213 g brända ben, 

varav ca 196 g identifierades till människa. Benen tillhörde 

en vuxen individ av obestämt kön. I grav 2 (A40386) 

framkom 120 fragment eller ca 9 g ben varav 1,6 g bestämdes 

till människa. Benen från Grav 2 kunde inte könsbestämmas. 

Grav 3 (A40490) innehöll 53 fragment eller 9 g 

ben varav 8 g bestämdes till människa. Benen i grav 3 tillhörde 

en vuxen individ, eventuellt en man. 


Figur 75. Skärva av dekorerad keramik, F543. Foto: 

Markus Andersson, SAU. 

Figur 76. Skärva från perforerat kärl, F606. Foto: 

Markus Andersson, SAU. 

Figur 77. Skärva av möjligen neolitiskt ursprung, 

F564. Foto: Markus Andersson, SAU. 

Figur 78. Bronsföremål, F740. Foto: Markus 

Andersson, SAU. 

Figur 79. Grönstensyxa, F5. Foto: Markus Andersson, 

SAU. 


Bergart 

Fynden av bergart bestod av ett skifferbryne, en knacksten 

och två slipstenar, vilka alla var lösfynd. Skifferbrynet 

(F801) är smalt och avbrutet i bägge ändar. 

F807 består av två delar av en flat sandsten med slipspår 

på den ena svagt skålade sidan. 

Slipstenen F812 är ett fragment av en sten som haft flera 

plana ytor. En av ytorna har tydliga slipspår och det är inte 

uteslutet att flera sidor kan ha använts när stenen var i 

oskadat skick. 

Slagen sten 

Avslag av kvarts och tuff var kända från förundersökningen, 

men stenålderslämningarna nedprioriterades inför slutundersökningen. 

Under schaktningen samt vid rutundersökningen 

av kulturlagren framkom slagen sten av berg arterna 

kvarts, flinta, hälleflinta, porfyr, kvartsit, sandsten och 

grönsten, samt en yxa i grönsten (F5). Fynd i form av slagen 

sten och rester av yxproduktion i grönsten framkom främst i 

den sydvästra delen avI samråd med Länsstyrelsen utfördes 

en undersökning inom RAÄ 84:1 av personal från undersökningen 

av stenålderslokalerna i Svartkärret. Fynden från 

denna delundersökning kom att bearbetas i rapporten över 

lokalerna i Svartkärret (Darmark et al 2009:24-27, 110-111). 

Ett utdrag som berör det fyndmaterial som framkom på 

Västra Via RAÄ 84:1 redovisas i Bilaga 10. 

Förutom grönsten bestod det slagna stenmaterialet 

från boplatsen till största delen av kvarts samt även av 

enstaka avslag och fragment i flinta (sydskandinavisk och 

kinnekulleflinta), hälleflinta, kvartsit och porfyr. 

Kvartsens sammansättning är i princip så som man 

kan förvänta sig från en boplats. Ungefär lika delar plattforms- 

som bipolär metod. Andelen bipolära kärnor är 

relativt stor. På grund av insamlingsmetoden (i huvudsak 

rensfynd från avbaning) saknas mindre avslag, fragment 

och splitter. Det tillvaratagna kvartsmaterialet består därför 

av större avslag, fragment och kärnor. Kvartskvaliteten 

varierar men tycks i huvudsak komma från morännoduler 

även om enstaka större stycken kan komma från ett 

eller flera kvartsbrott. Inga bitar med retusch har observerats 

men flera relativt tunna bipolära avslag kan mycket 

väl ha fungerat som knivar eller dyl. 

Kinnekulleflintan kan i huvudsak kopplas till mikrospånteknologi 

(d v s mesolitikum). Endast mindre bitar 

finns i materialet. Ett mikrospån och ett kärnuppfriskningsavslag 

har noterats. Materialet liknar det som framkom 

vid boplatserna Svartkärret 1-3 som undersöktes 

samtidigt ca 200 meter från Västra Via 84:1. Dessa lokaler 

har daterats till ca 6200–6500 f. Kr och ligger något högre 

i landskapet vilket antyder att 84:1 ska dateras till en något 

senare fas. Två dateringar från lokalen hamnar i intervallet 

6000-6200 f. Kr vilket stödjer strandlinjedateringen. 

Av övriga material tillvaratogs endast enstaka bitar 

vilka inte kommenteras vidare. 

Figur 80. Knivspets av hälleflinta, F6 och F7, från Grav 1. 

Foto: Elisabet Pettersson, SAU. 

Figur 81. Flintdolken, F1, från Grav 1. Foto: Elisabet Pettersson, 


Förutom fynd från schaktning och rutgrävning påträffades 

slagen sten även i en av brandgravarna. I Grav 1 

påträffades spetsen av en kniv av hälleflinta (F6) samt 

ett fragment av hälleflinta (F7) vilka var brända. De båda 

delarna är nötta men har passning. 

I Grav 1 framkom även delar av en bränd flintdolk (F1-4). 

Två av bitarna har passning och flintdolkens längd är minst 

111 mm. Dolken är avbruten i båda ändar och har ursprungligen 

varit betydligt längre. Bredden är 34 mm och tjockleken 

12 mm. Flintdolken har på grund av skadorna få bevarade 

typologiska element, men är förmodligen av Typ VI 

enligt Lomborgs typologi. Typ VI-dolkar dateras till tidig 

bronsålder. Medan många tidigare dolktyper hittas i hällkistor 

och i samband med skelettgravar under flat mark så 

dyker Typ VI-dolkarna ofta upp i bronsåldersgravar. Många 

dolkar av denna typ användes tillsammans med svavelkisstenar 

som eldslagningsflintor. Bruksspår efter eldslagning 

syns ofta som ett litet polerat parti på dolkarnas greppände. 

Lomborg (1973) definierade alla Typ VI-dolkar under 0,13 m 

som eldslagningsflintor (Apel, muntlig uppgift). 

Inom Örebro län har ett flertal neolitiska hällkistor påträffats 

och flintdolkar är ett vanligt fynd i anknytning till dessa 

(E. Karlsson 2003:39f). Som tidigare nämnts finns det äldre 

uppgifter om att en hällkista ska ha funnits vid Västra Via. 


Analyser 

Vedartsanalys 

Innan kolproverna skickades för 14 C‐datering gjordes 

en vedartsanalys för att få fram prover med låg egenålder. 

Vedartsanalysen utfördes av Erik Danielsson, 

vedanatomi labbet Vedlab (se Bilaga 6). Sammanlagt analyserades 

28 kolprover. Av dem valdes åtta ut från stolphål 

som ingick i olika huskonstruktioner, 13 från ugnar, fyra 

från grophus, två från kokgropar och ett från en härd. 

Från tidigare undersökningar i Uppland där bevarade 

stolprester i stolphål har analyserats, har det visat sig att 

dessa till övervägande del bestod av tall. Kol från stolphålsfyllningen, 

d v s kol som inte med säkerhet kom från 

stolpen, jämfördes med kol från härdar och det visade 

sig att sammansättningen av träslag överensstämde. Kol 

från stolphålsfyllningar utan konstaterade stolprester har 

snarare sitt ursprung i omgivande härdar än från stolpen 

(Qviström 2007:233-248). 

Anläggning Konstruktion Prov ID Trädslag 

28064 Grop 1179 Ek 

31032 Grophus 1 186 Gran 

31622 Grophus 1 1386 Al, gran 

38762 Grophus 2 410 Al 

38762 Grophus 2 409 Gran 

10773 Hus 1 1327 Al 

9474 Hus 2 1220 Bark/näver 

14897 Hus 5 1303 Al, tall 

30660 Hus 13 1290 Ek, asp/salix 

33912 Hus 13 1288 Björk, tall 

22815 Hus 14 1376 Ask, ek, björk, 

gran, hassel 

30564 Hus 15 1278 Ek, lind, salix 

41958 Hus 19 1339 Al 

24536 Härd 620 Rönn/oxel 

48872 Kokgrop 1255 Lind 

1111 Ugn 1349 Gran 

1706 Ugn 574 Hassel 


1786 Ugn 1352 Gran, hassel 

29270 Ugn 1393 Ask 

29270 Ugn 1395 Gran 

29270 Ugn 1391 Ask, hassel, gran 


29321 Ugn 519 Gran 

29321 Ugn 1363 Gran 

29488 Ugn 1388 Gran 

29488 Ugn 1371 Gran 

47716 Ugn 695 Gran 

Figur 82. Tabell över analyserade vedartsprover. 

Detta samband syntes tydligt hos vedartsproverna från 

stolphålen i husen från Västra Via. Stolphålen innehöll tio 

olika träslag (al, ask, asp, björk, ek, hassel, lind, salix, gran 

och tall) och av dem är endast tall och ek lämpliga till takbärande 

stolpar i hus. De övriga träslagen bör ha kommit 

från intilliggande härdar. De varierande värden som 

erhölls från 14 C‐dateringarna i huskonstruktionerna tyder 

på att såväl äldre som yngre material hamnat i stolphålen. 

I proverna från ugnskonstruktionerna fanns däremot 

endast tre träslag representerade: gran, hassel och ask. 

Ved från hassel och gran är inte speciellt bra som bränsle 

(Danielsson 2007:175) så det kan förefalla egendomligt att 

rester från just dessa träslag fanns i järnframställningsugnarna 

där man definitivt behövde få en hög temperatur. 

En förklaring är att de insamlade proverna till största 

delen utgjordes av spädare virke och kvistar, vilket tyder 

på att de utgör rester från slaggavskiljningen. Istället för 

ved bör ugnarna ha eldats med kol (se Bilaga 8). Om kolet 

utgjorde det huvudsakliga bränslet för ugnarna bör detta 

ha förbrukats utan att lämna några omfattande rester. Vad 

som fanns kvar i ugnarna var de förbrända resterna av det 

trämaterial som använts som slaggavskiljare. 

En redovisning av vilka prover som analyserats och 

deras kontext finns i figur 82. 

14 

C‐analys 

Sammanlagt analyserades 43 stycken 14 C‐prover från 

Västra Via. Analyserna utfördes vid Ångströmlaboratoriet 

vid Uppsala universitet. 19 av proverna kom från förkolnat 

trä, 17 från förkolnade fröer, två från hasselnöt, två från 

granbarr och tre från brända ben. De anläggningar som 

daterades var 26 stolphål från stolpburna hus, två pinnhål 

och ett bottenlager från grophus, sju ugnar, tre brandgravar, 

en härd, en kolningsanläggning och två kokgropar. I 

de fall då träkol eller makrofossilt material daterades föregicks 

dateringarna av vedartsanalyser respektive makrofossilanalyser. 

I första hand valdes makrofossil ut till 

datering då det har låg egenålder. Om det inte påträffades 

några makrofossiler användes kol till datering av huskonstruktionerna. 

Järnframställningsugnarna daterades med 

träkol; i första hand kol från väggkonstruktionerna. I de 

fall där inga väggkonstruktioner påträffades analyserades 

kol från ugnens botten. Detta gav möjlighet att datera 

ugnens sista användningsfas. Från de brandgravar som 

påträffades daterades brända ben. 

14 

C‐dateringarna grupperar sig inom tre tidsintervall: 

några dateringar från mesolitikum, några från senneolitikum-äldre 

bronsålder och huvuddelen från äldre järnålder 

fram till nutid. Tre av 14 C‐proverna från stolphål 

(A11743, A42042, A7482) fick dateringar från ca 1960 AD. 

Dessa prover har inte tagits med i figur 84. 

Att UO var befolkat under stenåldern bekräftas av de talrika 

fynd av slagen sten som påträffades framför allt i södra 

delen. Fynd av grönsten som använts för yxtillverkning 


Anl nr Konstruktion Anl typ Provnr Material Datering BP Labnr Arkeologisk period Kalibrerat, 2 sigma 

54011 Grav 1 grav ben 3575 ± 75 Ua-32503 SN/äldre bronsålder 2140–1730 BC 

40386 Grav 2 grav F 58876 ben 3470 ± 105 Ua-32501 SN/äldre bronsålder 2050–1500 BC 

40490 Grav 3 grav ben 3345 ± 70 Ua-32502 SN/äldre bronsålder 1880–1840BC, 1780–1490BC, 

1480–1450 BC 

28064 Kokgrop kokgrop 1179 ek 1780 ± 35 Ua-32552 yngre romersk järnålder 130–350 AD 

38543 Grophus 1 pinnhål 195 kol 1345 ± 32 Ua-38302 vendeltid 630–720 AD, 740–770 AD 

31622 Grophus 1 pinnhål 1386 al 2225 ± 40 Ua-33600 Äldre förromersk järnålder 390–200 BC 

38762 Grophus 2 bottenlager 204 kol 3621 ± 37 Ua-38303 SN/äldre bronsålder 2130–2080 BC, 2050–1880 BC 

10733 Hus 1 stolphål 1327 al 0405 ± 25 Ua-33765 historisk tid 1430-1520 AD, 1590–1620 AD 

11743 Hus 1 stolphål 76 skalkorn 0175,3 ± 1,6 pM Ua-32484 historisk tid ca 1960 AD 

8451 Hus 2 stolphål 120 obest korn 0275 ± 45 Ua-32485 historisk tid 1470–1680 AD, 1760–1800 AD, 

1940–1960 AD 

19640 Hus 3 härd 1176 kol 1835 ± 33 Ua-38301 romersk järnålder 80–250 AD 

31712 Hus 3 Stolphål 109 skalkorn 1500 ± 35 Ua-32486 folkvandringstid/vendeltid 430–490 AD, 510–650 AD 

11854 Hus 4 stolphål 171 Hasselnöt 1485 ± 35 Ua-32487 vendeltid 460–490 AD, 530–650 AD 

12245 Hus 5 stolphål 532 skalkorn 0200 ± 40 Ua-32488 historisk tid 1640–1700 AD, 1720–1820 AD, 

1910–1960 AD 

14897 Hus 5 stolphål 1303 al 0340 ± 30 Ua-33766 Historisk tid 1460–1640 AD 

4245 Hus 6 stolphål 175 obest korn 2150 ± 35 Ua-32489 Förromersk järnålder 360–280 BC, 260–50 BC 

9388 Hus 7 stolphål 133 vicker 3590 ± 45 Ua-34332 SN/äldre bronsålder 2130–2090 BC, 2050–1860 BC, 

1850–1770 BC 

8867 Hus 8 stolphål 209 obest korn 2115 ± 35 Ua-32490 Förromersk järnålder 350–310 BC, 210–40 BC 

7482 Hus 9 stolphål 510 skalkorn 0175,1 ± 0,7pM Ua-32491 historisk tid ca 1960 AD 

40038 Hus 10 stolphål 488 obest korn 0960 ± 35 Ua-32492 vikingatid/medeltid 1010–1160 AD 

32331 Hus 11 stolphål 545 obest korn 1440 ± 35 Ua-32493 vendeltid 560–660 AD 

7374 Hus 12 stolphål 524 obest korn 2075 ± 40 Ua-32494 förromersk/äldre romersk 

järnålder 

200 BC–20 AD 

30624 Hus 13 stolphål 582 granbarr? 0555 ± 35 Ua-32553 historisk tid 1300–1370 AD, 1380–1440 AD 

33912 Hus 13 stolphål 1288 björk 3685 ± 30 Ua-33767 SN 2200–2170 BC, 2150–1960 BC 

22815 Hus 14 stolphål 1376 hassel 1690 ± 40 Ua-32554 yngre romersk järnålder 240–430 AD 

30564 Hus 15 stolphål 1278 obest korn 1615 ± 40 Ua-33599 yngre romersk/folkvandringstid 

340–550 AD 

48260 Hus 15 stolphål 629 granbarr? 0620 ± 35 Ua-32555 historisk tid 1280–1410 AD 

29777 Hus 16 stolphål 577 skalkorn 7260 ± 55 Ua-32495 mesolitikum 6230–6020 BC 


Anl nr Konstruktion Anl typ Provnr Material Datering BP Labnr Arkeologisk period Kalibrerat, 2 sigma 

40840 Hus 17 stolphål 678 obest korn 1850 ± 45 Ua-32496 romersk järnålder 60–260 AD, 300–320 AD 

14797 Hus 18 stolphål 560 hasselnöt 2200 ± 40 Ua-32497 Äldre förromersk järnålder 390–170 BC 

41958 Hus 19 stolphål 1339 al 7700 ± 65 Ua-33768 slutet av MM/början SM 6650–6440 BC 

42042 Hus 19 stolphål 667 obest korn 0177,3 ± 0,8pM Ua-32498 historisk tid ca 1960 AD 

40691 Hus 20 stolphål 1245 skalkorn 1510 ± 40 Ua-32499 folkvandringstid/vendeltid 430–640 AD 

43258 Hus 21 stolphål 729 skalkorn 1405 ± 40 Ua-32500 vendeltid 560–680 AD 

48872 Kokgrop kokgrop 1255 lind 7245 ± 70 Ua-34333 mesolitikum 6210–5880 BC 

1111 Ugn ugn 1349 grankvist 1260 ± 35 Ua-33593 vendeltid 660–870 AD 

1706 Ugn ugn 574 hassel 1310 ± 30 Ua-33594 vendeltid 650–780 AD 

1786 Ugn ugn 1352 hassel 1260 ± 35 Ua-33595 vendeltid 660–870 AD 

29270 Ugn ugn 1393 ask 1295 ± 35 Ua-33596 vendeltid 650–780 AD 

29321 Ugn ugn 1363 grankvist 1295 ± 40 Ua-33597 vendeltid 650–810 AD 

29488 Ugn ugn 1371 grankvist 1290 ± 40 Ua-33598 vendeltid 650–820 AD, 840–860 AD 

47716 Ugn ugn 695 gran 1190 ± 35 Ua-34331 vendel/vikingatid 710–750 AD, 760–900 AD, 

910–970 AD 

21909 Kolningsgrop Kolningsgrop 406 träkol 978+32 Ua-38709 vikingatid/medeltid 990–1160 AD 

Figur 83. Tabell över samtliga 14 C‐dateringar. 


påträffades inom ett begränsat område. I närheten fanns 

också den kokgrop (A48872) som daterades till mesolitikum, 

tillsammans med ytterligare en kokgrop av samma 

karaktär (A48844). 

Brandgravarna daterades till övergången mellan senneolitikum 

och äldre bronsålder. Till samma period hör 

också två dateringar av material från stolphålsfyllningar 

samt en datering från bottenlagret i ett av grophusen. 

De äldsta dateringarna från järnåldern är från förromersk 

järnålder. De typologiska jämförelserna tyder på 

att huskonstruktionerna hör hemma i perioden mellan 

yngre bronsålder-förromersk järnålder och folkvandringstid. 

Ugnarna daterades till vendeltid-vikingatid. 

Dateringarna från ugnarna och brandgravarna var sinsemellan 

samstämmiga och periodmässigt rimliga. Några av 

husens dateringar var mer problematiska. Fyra av kolproverna 

och fem av proverna från förkolnade sädeskorn som 

samlades in från stolphål i hus fick dateringar i historisk tid. 

Detta kan bero på inblandning av sentida material i stolphålsfyllningen; 

något som verkar sannolikt med tanke på att 

marken inom UO brukats fram till nutid. Några av husen 

fick dateringar i senneolitikum och mesolitikum vilket tyder 

på att även äldre material har blandats in i stolphålsfyllningen. 

Dessa äldre dateringar har gjorts på kol. Ett större 

frågetecken får sättas efter det prov från skalkorn som daterades 

till mesolitikum, 6230-6020 BC. Även om det finns 

indikationer på att odling har förekommit redan under senmesolitikum 

(Welinder 2009:171) förefaller dateringen från 

Västra Via inte särskilt sannolik. Det är värt att notera att 

inga av de övriga dateringarna från sädeskorn är äldre än 

förromersk järnålder. Det är förstås möjligt att området varit 

odlat även under sten- eller bronsålder, men det finns inga 

tecken på det i det analyserade materialet. Förekomsten av 

syllstenshusen och odlingslämningarna tyder istället på att 

Västra Via bebotts och brukats kontinuerligt från järnåldern 

och in i historisk tid. Till detta kan läggas uppgifterna från 

de skriftliga källorna och spridningen av fynd från historisk 

tid som rödgods och hästskosöm. 

Boplatslägen med lång kontinuitet är ingen ovanlig 

företeelse och 14 C‐dateringar brukar i allmänhet inte vålla 

några större bekymmer. Insamling av kolprov från fyllningen 

i stolphål är ett vanligt förfarande då det är ganska 

ovanligt att finna rester av själva stolpen. Samma sak 

gäller prover från makrofossil där dateringarna oftast ger 

bra resultat trots att anläggningarna är belägna i nutida 

åkermark. I Västra Via förefaller markens genomsläpplighet 

ha gjort att anläggningarnas fyllning lätt kontaminerades 

av äldre och yngre material. 

Liknande svårigheter med 14 C‐dateringar av stolphål i 

hus förekom även inom andra närliggande lokaler (Granlund 

2007; Stenbäck 2009). Sammantaget medförde detta 

att alla 14 C‐dateringar av husen betraktades med viss försiktighet 

och att det därför var viktigt att komplettera 

dateringarna med typologiska jämförelser. 

Makrofossilanalys 

Makrofossilprover insamlades i första hand från anläggningar 

som ingick i konstruktioner. Proverna togs från 

stolphål i huskonstruktioner för att påträffa förkolnade 

växtfrön. Syftet var att kunna diskutera rumslig organisation 

och funktion av husen. Några prover togs också 

från andra typer av anläggningar. Ett urval av proverna 

från anläggningarna floterades vid efterarbetet och vissa 

valdes ut för analys. Makrofossilerna har analyserats av 

Stefan Gustafsson, Oden Kulturinformation. Resultatet 

redovisas i Bilaga 4. 

Proverna från Västra Via innehöll förkolnade växtmakro 

fossil i form av säd och ogräs. Några prover innehöll 

även granbarr och fragment av hasselnötsskal. I vissa prover 

kunde även icke förkolnat växtmaterial ses, vilket troligen 

är recent och utgörs av frörester från senare tiders växtlighet. 

Ogräsresterna dominerades av svinmålla och måra. 

Förkolnade rester från sädeskorn påträffades i 17 av 

de 21 treskeppiga huskonstruktionerna. I tolv av husen 

fanns skalkorn (Hordeum vulgare) och i de övriga fem 

fanns obestämt korn eller endast fragment av korn. Tre 

anläggningar som var belägna i Lager 1 (gropen A47864, 

stolp hålet A48731 och kokgropen A48872) samt en ränna 

(A32211) norr om vägen, innehöll också skalkorn eller obestämt 

korn. Bröd/kubbvete (Triticum aestivocompactum) 

påträffades på ett enda ställe, i Grophus 1. 

Skalkorn var den vanligaste grödan i Mellansverige 

under järnåldern (Welinder 1998:379f). 

Målla (Chenopodium album) var vanlig på gödslade 

åkrar och fröna följde ofta med när säden skördades 

(Ekblom 2006:506). Resultatet från Västra Via stämmer 

därmed väl överens med odlingsmönstret hos andra 

mellan svenska järnåldersboplatser där skalkorn odlades 

på gödslade åkrar. Ett problem är att skalkorn från Västra 

Via även daterats till historisk tid. Detta medför att man 

inte kan dra några säkra slutsatser om funktionsindelning 

i husen utifrån fynden av sädeskorn. 

Elementanalyser 

För att kunna besvara frågorna kring aktiviteter på 

boplatsen och då framförallt järnhanteringsaktiviteterna, 

genomfördes elementanalyser. Analyserna utfördes av 

Björn Hjulström, Arkeologiska forskningslaboratoriet, 

Stockholms universitet (se Bilaga 7). 

Antropogena lager med få eller inga fynd är svårundersökta 

och rutgrävning ger ofta begränsad information 

om vad som skett på platsen. Därför är det av stor 

vikt att behandla kulturlager som en artefakt som via geokemiska 

analyser kan ge mer information. Olika analysmetoder 

lämpar sig för olika frågeställningar men den 

vanligaste metoden har varit fosfatanalys. Fosfatanalys 

har dock endast begränsade möjligheter att besvara frågor 

om aktivitet. Analysen indikerar egentligen endast om 

det skett en anrikning av organiskt material på platsen 


Atmospheric data from Stuiver et al. (1998); OxCal v3.5 Bronk Ramsey (2000); cub r:4 sd:12 prob usp[chron] 

A41958,Hus 19 7700±65BP 

A29777,Hus 16 7260±55BP 

A48872,Kokgrop 7245±70BP 

A33912,Hus 13 3685±30BP 

A38762,Grophus 2 3621±37BP 

A9388,Hus 7 3590±45BP 

A54011,Grav 1 3575±75BP 

A40386,Grav 2 3470±105BP 

A40490, Grav 3 3345±70BP 

A31622, Grophus 1 2225±40BP 

A14797,Hus 18 2200±40BP 

A4245,Hus 6 2150±35BP 

A8867,Hus 8 2115±35BP 

A7374,Hus 12 2075±40BP 

A40840,Hus 17 1850±45BP 

A19640,Hus 3 1835±33BP 

A28064,Kokgrop 1780±35BP 

A22815,Hus 14 1690±40BP 

A30564,Hus 15 1615±40BP 

A40691,Hus 20 1510±40BP 

A31712,Hus 3 1500±35BP 

A11854,Hus 4 1485±35BP 

A32331,Hus 11 1440±35BP 

A43258,Hus 21 1405±40BP 

A38543,Grophus 1 1345±32BP 

A1706,Ugn 1310±30BP 

A29321,Ugn 1295±40BP 

A29270,Ugn 1295±35BP 

A29488,Ugn 1290±40BP 

A1111,Ugn 1260±35BP 

A1786,Ugn 1260±35BP 

A47716,Ugn 1190±35BP 

A21909,Grop 978±32BP 

A40038,Hus 10 960±35BP 

A48260, Hus15 620±35BP 

A30624,Hus 13 555±35BP 

A10733,Hus 1 405±25BP 

A14897,Hus 5 340±30BP 

A8451,Hus 2 275±45BP 

A12245,Hus 5 200±40BP 

10000CalBC 8000CalBC 6000CalBC 4000CalBC 2000CalBC CalBC/CalAD 2000CalAD 

Calibrated date 

Figur 84. 14 C‐dateringar av anläggningar från Västra Via utförda av Ångströmlaboratoriet, 

Uppsala universitet. Kalibreringar är gjorda med Oxcal v3.5. 


eller ej. Eftersom olika material innehåller skilda halter 

av olika kemiska ämnen ger en analys av dessa bättre förutsättningar 

för att koppla anrikningar i marken till olika 

mänskliga aktiviteter. Kemiska ämnen som visat sig lämpliga 

att analysera är bl a kalcium, koppar, kalium, mangan, 

bly och zink. Det är inte de enskilda värdena av olika 

kemiska ämnen som är intressanta att studera utan inbördes 

avvikelser. Resultaten från en elementanalys behandlas 

sedan statistiskt för att studera signifikanta likheter 

och olikheter mellan olika prover för att man därefter ska 

kunna sluta sig till troliga tolkningar av aktivitetsytor. 

Vid Västra Via togs sammanlagt 247 prover från Lager 

1-5 samt referensprover från marken utanför dessa lager. 

Av dessa analyserades 31 prover från Lager 1, 2 och 3 samt 

referensprover. Tyvärr gick det inte att genom elementanalysen 

få svar på frågeställningen om det förekommit 

järnframställning på andra platser än vad som iakttogs vid 

undersökningen. Det enda som gick att påvisa var att elementvärdena 

från Lager 3 (A32972) var likartade med värdena 

från Lager 1 (A29189) vid järnframställningsugnarna. 

Detta kan tyda på att järnframställning har bedrivits i eller 

intill Lager 3. Två gropar (A44861 och A45006) i Lager 3 

tolkades som möjliga smidesgropar, men i övrigt fanns 

inga tydliga tecken på järnframställning inom denna yta. 

En möjlighet är att järnframställningsverksamhet i stället 

kan ha skett utanför undersökningsytan, strax väster om 

Lager 3. Liksom ugnsområdet i Lager 1, gränsar denna yta 

mot bäcken som har visat sig vara omgiven av spår efter 

järnframställning även från historisk tid. 

Metallurgiska analyser 

Slagg, bränd lera och övriga rester från järnframställning 

har analyserats av Annika Willim, Lena Grandin och 

Daniel Andersson, Geoarkeologiska Laboratoriet, UV- 

GAL. Resultatet redovisas i en separat rapport (Bilaga 8). 

Personal från UV-GAL besökte också undersökningsplatsen 

vid två tillfällen. 

Sammanfattningsvis bekräftade de metallurgiska analyserna 

att järnframställning bedrivits på platsen. Analyserna 

gjordes på ett urval av slagg och ugnsväggsmaterial 

från tre av de sju undersökta blästugnarna (A29488, A29321 

och A1111). Slaggerna var strängflutna, täta och homogena, 

och hade i vissa fall avtryck från kol. Slagganalysen visar att 

träkol användes som bränsle i ugnarna och att råvaran vid 

järnframställningen utgjordes av limonitmalm. Det framgick 

även att andelen järnoxid i slaggen var låg, vilket innebär 

att järnframställningsprocessen i ugnarna fungerade bra 

eftersom endast en liten del av järnet hamnade i restavfallet, 

slaggen. Ugnarna har troligen återanvänts flera gånger. 

Analysen av järnet visar att järnproducenterna i Västra Via 

tillverkade både mjukt järn och kolstål i blästugn. Resultaten 

tyder på variation inom tillverkningen och en god materialkännedom 

vilket har inneburit att flera olika järnkvaliteter, 

med olika användningsområden, har kunnat framställas. 

Fosfatanalys 

Sammanlagt togs 337 stycken fosfatprover under fältsäsongen. 

Merparten (283) togs i de grusiga groparna 

som misstänktes vara skelettgravar. I marken runt dessa 

anläggningar togs elva referensprover. Övriga anläggningar 

där fosfatprover togs var en brandgrav (A54011), 

en hästskoformad ränna (A32211) samt två mindre gropar 

med grusigt innehåll (A8318 och A33031) som låg nära de 

gropar som misstänktes vara gravar. 

Av de insamlade proverna analyserades 50 stycken från 

en av de grusiga groparna, plus referensproverna, varvid 

endast en marginell förhöjning av fosfatvärdena kunde 

påvisas. Övriga prover analyserades ej. 


Fördjupningar 

Gammal, äldre, äldst. Hustypologi i Västra Via 

Elisabet Pettersson 

Inledning 

Bland frågeställningarna inför undersökningen av Västra 

Via ingick att fastställa förekomsten av eventuella huskonstruktioner 

och att avgöra hur många hus som fanns. 

Vid undersökningen framkom sammanlagt 22 stycken 

treskeppiga stolpburna hus. Syftet med följande avsnitt är 

att göra en typologisk genomgång av dessa huskonstruktioner 

för att datera och funktionsbestämma dem. 

I den södra halvan av området låg husen i två avgränsade 

grupper medan de var mera utspridda i den norra 

delen. Eftersom några av husen var belägna nära schaktkanten, 

och i ett fall sträckte sig utanför, förefaller det troligt 

att ytterligare bebyggelselämningar ligger kvar utanför 

undersökningsområdet. 

De flesta av de påträffade huskonstruktionerna fanns 

bevarade endast i form av stolphål från de takbärande 

stolparna. Några hus hade dock rester av vägglinjerna i 

behåll (Hus 2, 3, 6, 7, 8, 13, 15 och 20). Endast Hus 15 hade 

stolphål från väggarna bevarade på alla sidor och därmed 

kunde dess verkliga längd och bredd fastställas. Hos två 

av husen (Hus 7, 20) påträffades rester av båda gavlarna så 

även hos dessa kunde den verkliga längden bestämmas. 

I övrigt anges måtten för de befintliga delarna av husen. 

Några hus fortsatte utanför schaktkanten eller stördes 

av andra konstruktioner (Hus 6, 8, 16). Detsamma gäller 

eventuellt för Hus 13 vars östra ände låg alldeles i kanten 

av undersökningsområdet. Inte heller Hus 5 var fullständigt 

då bara den ena gaveln kunde rensas fram. 

Dateringsproblem 

Datering av förhistoriska huskonstruktioner kan göras 

med hjälp av typologiska jämförelser, 14 C‐dateringar, 

fyndförekomst eller stratigrafi om konstruktionerna 

överlagrar varandra. När det gäller stolpburna hus kan 

man i allmänhet jämföra typologi med 14 C‐dateringar för 

att få ett säkrare resultat. 

Dateringen av husen från Västra Via visade sig vara mer 

problematisk än vad som är vanligt eftersom en stor del av 

husen fick 14 C‐dateringar som i hög grad avvek från vad 

som kunde förväntas utifrån en typologisk analys. 

Av de 26 14 C‐proverna fick nio dateringar till historisk 

tid, två daterades till neolitikum/äldre bronsålder och två 

daterades till mesolitikum. Dateringarna gjordes på kol 

eller makrofossilt material från stolphålsfyllningarna där 

både äldre och yngre material har blandats in. De historiska 

och mesolitiska dateringarna av treskeppiga hus föreföll 

helt orimliga ur ett arkeologiskt perspektiv och det medförde 

att även de övriga dateringarna av husen betraktades 

som osäkra. Huskonstruktionerna var mycket fyndfattiga 

och få av husen överlagrade varandra. Det som återstod var 

därför att använda typologiska jämförelser för att försöka 

tidfästa bebyggelsen. De hus från tidigare undersökningar 

som använts som jämförelsematerial finns även redovisade 

i respektive huspresentation i kapitlet Konstruktioner. 

Funktionsindelning 

För att bedöma om ett hus varit indelat i olika rum kan 

man bland annat studera stolpsättning, förekomst av 

makrofossila lämningar, fyndspridning, placering av härdar, 

ingångar och mellanväggar. I Västra Via bestod fynden 

från de undersökta husen av enstaka bitar bränd lera, 

ett järnbleck och ett bränt ben. Detta kunde inte ge någon 

närmare vägledning till husens funktionsindelning. Då 

14 

C‐dateringarna av makrofossilt material gav så varierande 

resultat, är det inte meningsfullt att dra några slutsatser 

om funktionsindelning med hjälp av dessa. 

Förekomsten av härdar i hus brukar anses som en indikation 

på att det är fråga om ett bostadshus eller att det 

utrymme där härden är placerad utgör bostadsdelen i ett 

flerfunktionellt hus. Likaså tolkas sektioner med långa 

spann som bostadsdel till skillnad från fähusdelen som har 

kortare spann. I plöjd mark kan ytligt anlagda härdar ha 

förstörts. Det undersökta området i Västra Via hade brukats 

som åkermark, och härdar påträffades endast i tre av 

husen (Hus 3, 4 och 7). I Hus 1 framkom en härdgrop. Härden 

i Hus 3 daterades till romersk järnålder. Ingen av de 

övriga härdarna har daterats men de tolkades som tillhörande 

husen på grund av sitt läge. Härdarna och härdgropen 

var alla placerade i den del av huset där spannlängden 

var störst. Hus 1 och Hus 4 hade den största spannlängden 

centralt i huset. I Hus 7 fattas åtminstone ett av de takbärande 

stolphålen, men det förefaller ändå som om de 

största spannlängderna fanns närmast gavlarna. Härden 

var anlagd i det långa spannet i den norra delen. Härden 

låg inte mitt i husets längdaxel, utan i linje med den ena takbärande 

stolphålsraden. Då huset hade rester av ena väggen 

bevarade framgick det att det ändå fanns gott om plats för 

härden. Hus 3 var något mera svårtolkat med spår av flera 

omstolpningar och dess utsträckning åt väster var oklar. 

Man kunde se två utrymmen med längre bockavstånd mot 

gavlarna, och det var där härden fanns. 

Troliga bostadshus 

Husen i Västra Via var överlag ganska korta och skulle i 

många fall ha bedömts som för små för att vara bostadshus. 

Alla hus utom ett var mellan 4,5 och 18 m långa. Undantaget 

var Hus 20 som mätte 30 m. Ungefär hälften av husen 

har bedömts som möjliga bostadshus med utgångspunkt 

från storleken. Till skillnad från de mindre husen har de 

lite längre husen tydligare variationer i spannlängd vilket 

visar att de varit indelade i olika rum/sektioner (se ovan). 


De hus som hade bevarade härdar hörde till de längre 

husen. Även ett par av de icke fullständiga husen (Hus 8 

och 16) har troligtvis varit bostadshus. 

Hus 8 hade ett brett mittskepp och svagt konvexa väggar. 

Det mittersta av de synliga spannen var längre än de 

övriga. Den sydöstra änden var störd och det är troligt att 

huset ursprungligen varit längre. Den varierande spannlängden 

antyder att huset var indelat i flera sektioner. 

Hus 8 kan jämföras med hus från Uppland och Västmanland 

som daterats till yngre bronsålder-förromersk 

järnålder, som Lunda Hus B (Ulväng 1992:7) och Trekanten 

Hus 8 (Onsten-Molander & Wikborg 2006a:85). Det 

sistnämnda var kortare och hade en något trapetsoid form 

vilket påminner om de befintliga lämningarna av Hus 8. 

Hus 20 avvek från de övriga huskonstruktionerna 

genom sin storlek. Huset var beläget centralt inom UO i 

vad som med lite god vilja kan kallas ett krönläge. Delar av 

den östra väggen var bevarad liksom båda gavlarna. Huset 

hade raka väggar och raka gavlar med svagt rundade hörn. 

Spannlängden var jämn med aningen kortare spann i den 

norra halvan. Storleken indikerar att huset varit indelat 

i flera sektioner. Vid den södra änden fanns spår av två 

gavlar vilket antingen tyder på att huset byggts om eller 

att ytterligare ett hus funnits på samma plats. Den östra 

raden av takbärande stolphål var inte fullständig men den 

västra var intakt. Några stolphål i den östra raden skevade 

och de skulle kunna vara rester från en tidigare byggnadsfas 

med ett smalare mittskepp, alternativt rester av mellanväggar. 

Det troligaste är att huset har byggts om och 

därmed förlängts och breddats. Sanna Hus 1 kan jämföras 

med Hus 20 både vad gäller storlek och bredd. Även 

huset i Sanna hade en rakare takbärande stolphålsrad och 

en mera skevande. Det daterades typologiskt till förromersk-äldre 

romersk järnålder (Stenbäck 2009). Andra 

liknande huskonstruktioner från Uppland är Vaxmyra 

Hus 3 (Eklund 2005b:33) och Björkgården Hus 17, båda 

med datering till förromersk järnålder (Onsten‐ Molander 

& Wikborg 2005a:27). Även från Skåne finns ett liknande 

hus, Burlöv Hus 4/5 med datering till yngre bronsålder-förromersk 

järnålder (Björhem & Magnusson Staf 

2006:90). 

Med sina dateringar till yngre bronsålder-förromersk 

järnålder tillhör Hus 8 och Hus 20 den äldsta bebyggelsefasen 

på platsen. 

Hus 1, 4, 6 och 11 hörde till de längre av de undersökta 

husen. De var 15-18 m långa och uppdelade i flera sektioner 

vilket indikerar att de varit bostadshus. Av mittskeppens 

bredd att döma har husen varit balanserade. Det går 

dock inte att avgöra helt säkert då bara ett av husen hade 

ett fåtal väggstolpar i behåll. 

Hus 1 hade ett långt spann i mitten där en härdgrop hade 

anlagts. Detta utrymme har utgjort bostadsdelen i huset. 

De takbärande stolparna var placerade i en konvex form. 

Huset har likheter med Lunda Hus E vilket daterats till förromersk-romersk 

järnålder (Göthberg et al 1995:236), och 

även med Kyrsta Hus 26 som daterats till äldre romersk 

järnålder (Onsten-Molander & Wikborg 2006b:103). 

Hus 11 hade två längre spann i mitten. Bostadsdelen bör 

ha funnits i mitten av huset där spannlängden var störst. 

Huset har varit indelat i minst tre sektioner. I den östliga 

stolphålsradens norra ände fanns två stolpstöd av sten 

varav den ena stenen bildade par med ett stolphål. I motstående 

stolphålsrad fanns även ett extra stolphål efter 

en dubbelstolpe. Huset har antagligen byggts om i den 

norra delen varvid man förstärkte de takbärande stolparna 

med stödsten. Jämförbara konstruktioner finns hos 

Vintriehemmet Hus 1 som daterats till förromersk järnålder 

(Björhem & Magnusson Staf 2006:90) och Vaxmyra 

Hus 15 daterat till äldre romersk järnålder (Eklund 

2005b:93). 

Även Hus 4 liknar Vaxmyra Hus 15 och även Kyrsta 

Hus 26 vilket daterades till äldre romersk järnålder 

(Onsten-Molander & Wikborg 2006b:103). Hus 4 var av 

samma typ som Hus 11 med ett par längre spann nära mitten. 

Hus 4 hade dessutom en härd i detta utrymme som 

bör ha varit bostadsdelen. 

Hus 6 var av motsvarande storlek eller större då dess 

norra del sträckte sig in under schaktkanten. Jämfört med 

de tre liknande husen var stolphålen skevare och tätare 

placerade, och dessutom kraftigt stenskodda. Några av de 

takbärande stolphålen fattades men det framgick ändå att 

ett längre spann funnits i den södra delen av huset och att 

mittdelen var tätare stolpad. Hur den norra delen var konstruerad 

är ovisst, men det längre spannet i södra delen kan 

ha utgjort bostadsdelen. Även Hus 6 har likheter med Vaxmyra 

Hus 15. Dessutom påminner Hus 6 om Kyrsta Hus 7 

som daterats till romersk järnålder (Onsten-Molander & 

Wikborg 2006b:65) och Lunda Hus E med datering till förromersk-romersk 

järnålder (Göthberg et al 1995:236). 

Från undersökningar i Närke kan man jämföra Hus 4, 

6 och 11 med Hus 2 från Lilla Ulvgryt som daterades 

till romersk järnålder (Granlund 2007:25). Huset var en 

smula böjt men hade i övrigt stora likheter med de tre 

husen från Västra Via. Ett annat jämförbart hus var Falltorp 

Hus 2, som dock bara var delvis framtaget. Falltorp 

Hus 2 daterades till romersk järnålder‐folkvandringstid 

(Lagerstedt 2008b:188). 

Hus 1 och 4 var parallella och belägna intill varandra 

endast ett kort stycke från Hus 6. De båda har knappast 

kunnat existera samtidigt, men de har antagligen avlöst varandra 

inom en kortare tidsperiod. Fragment av bränd lera 

fanns i alla stolphål i Hus 1, vilket tyder på att huset har 

brunnit. Det är möjligt att man därefter har byggt ett nytt 

hus strax söder om det gamla nedbrunna. Hus 4 kan i sin tur 

inte ha varit samtida med Hus 5 då de överlappar varandra. 

Hus 5 och 7 hörde till de yngsta treskeppiga byggnaderna 

på platsen. Hus 5 var underbalanserat och hade den 

södra gaveln bevarad. Huset hade jämn spannlängd och 


Figur 85. Hus 1 sett från nordväst. Foto: Elisabet Pettersson, SAU. 

Figur 86. Hus 4 sett från sydöst. Foto: Elisabet Pettersson, SAU. 


Figur 87. Hus 12 sett från norr. Foto: Elisabet Pettersson, SAU. 

det var inte möjligt att göra någon funktionsindelning. Ett 

liknande hus fanns i Halland, Mostorp Hus II, som daterades 

till förromersk järnålder (Göthberg et al 1995:103). 

Stora likheter fanns också med Trekanten Hus 15 daterat 

till yngre romersk järnålder, och Björkgården Hus 20 

daterat till romersk järnålder-folkvandringstid (Onsten- 

Molander & Wikborg 2006a:33, 99). Dateringarna hos de 

jämförda husen varierar mellan förromersk järnålder och 

folkvandringstid. Med tanke på att Hus 4 och 5 inte kan 

vara samtida, bör Hus 5 snarare höra hemma i den senare 

delen av tidsintervallet. Att underbalanserade hus blev 

vanliga först under romersk järnålder är också ett argument 

för att Hus 5 var något yngre. 

Hus 7 liknade i hög grad Hus 5 och de båda låg i så gott 

som samma nord-sydliga riktning. Hus 7 var av gavlarnas 

storlek att döma också ett underbalanserat hus. De takbärande 

stolphålsraderna var inte helt kompletta men det 

framgår att mittpartiet varit tätare stolpat och de längre 

bockavstånden funnits vid gavlarna. I den norra delen 

med långt bockavstånd fanns en härd, vilket gör det troligt 

att bostadsdelen var belägen där. De takbärande stolparna 

har varit skevt placerade. 

Att ett hus har skeva stolphål kan bero på att man 

använt krokiga stolpar. För att få en symmetrisk konstruktion 

upptill mot takkonstruktionen, var man tvungen att 

ställa stolparna skevt i markplanet (Karlenby 2007:124). 

Hus 7 kan jämföras med Björkgården Hus 19 vilket 

daterades till yngre romersk järnålder-folkvandringstid 

(Onsten-Molander & Wikborg 2006a:31), och Kyrsta 

Hus 22, daterat till folkvandringstid-vendeltid (Onsten- 

Molander & Wikborg 2006b:95). 

Från Närke fanns Bäcklunda Hus G som påminde om 

både Hus 5 och 7. Bäcklunda Hus G daterades till romersk 

järnålder-vendeltid (Knabe 2003:107). 

Hus 7 var beläget så att det inte kunde ha varit samtida 

med Hus 2 och 3. Hus 2 och 3 var svåra att datera med 

någon större säkerhet, men det mesta tyder på att de var 

äldre än Hus 7. 

Hus 2 och Hus 3 hade många gemensamma drag och 

de var parallella och belägna nära varandra. Det är därför 

sannolikt att de varit samtida eller avlöst varandra som 

boningshus. 

Den norra takbärande raden hos Hus 2 skevade i förhållande 

till den södra raden. Husets utbredning åt väster 

är inte helt klarlagd. Hus 2 hade en sektion med bredare 

spann som kan ha utgjort bostadsdelen. I den östra änden 

av mittskeppet fanns två extra takbärande stolphål. 

Hybridhus med denna utformning har inte kunnat 

knytas till någon speciell hustyp eller tidsperiod. Funk‐ 


tionen hos de extra stolparna är oviss, men det rör sig troligen 

om någon form av förstärkning av den takbärande 

konstruktionen (Wikborg & Onsten-Molander 2007:115). 

Kyrsta Hus 8 var ett hybridhus med liknande konstruktion. 

Det daterades till förromersk-romersk järnålder 

(Onsten-Molander & Wikborg 2006b:67). Samma slags 

takbärande konstruktion kunde ses hos Bäcklunda Hus N 

(Andersson & Graner 2006:60) även om detta hus i övrigt 

inte var påfallande likt Hus 2. 

Hus 3 var svårtolkat och hade flera spår av omstolpningar. 

De takbärande stolphålsraderna var ojämna och 

mittskeppet hade en böjd form. Någon sektionsindelning 

var svår att göra. En härd fanns placerad i ett utrymme 

med långt bockavstånd där en bostadsdel kan ha funnits. 

Bredvid detta utrymme fanns en sektion med tätt ställda 

stolpar. Tvärs igenom denna sektion fanns stolphål som 

skulle kunna vara rester av en mellanvägg. Det är svårt att 

hitta paralleller till Hus 3, men vissa likheter finns med ett 

par hus från Östergötland; Kårgården Hus III, daterat till 

förromersk järnålder, och Blåsvädret, daterat till romersk 

järnålder (Göthberg et al 1995:159,177). Den böjda formen 

på mittskeppet går igen hos ett par hus från Närke; Äspsätter 

Hus A2 (Kraft 2007:18) och Lilla Ulvgryt Hus 2 som 

daterades till romersk järnålder (Granlund 2007:25). 

När det gäller de återstående av de större husen med 

möjlig bostadsfunktion, utgör Hus 18 och 19 gränsfall. De 

hade vardera fyra bockpar och saknade tecken på rumsindelning, 

men var ändå sett i det lokala perspektivet tillräckligt 

stora för att ha varit indelade i flera rum. 

Hus 19 hade ett brett mittskepp och en trapetsoid form. 

Det kan närmast jämföras med Kyrsta Hus 19 och Kyrsta 

Hus 30 som båda daterats till romersk järnålder (Onsten- 

Molander & Wikborg 2006b:89, 111). Kyrsta Hus 30 hade 

den största formmässiga likheten med Hus 19. Bäcklunda 

Hus L hade samma trapetsoida form som Hus 19, men var 

bredare. Bäcklunda Hus L daterades till förromersk järnålder 

(Graner & Johannessen 2003:66). 

Hus 18 hade ett smalare mittskepp och de takbärande 

stolparna var uppförda i konvex form. Några liknande 

hus var Trekanten Hus 12, daterat till vendeltid (Onsten- 

Molander & Wikborg 2006a:93), Stångby Hus 12, daterat 

till folkvandringstid (Artursson 2000:78), och Lilla Sylta 

Hus 3, daterat till äldre romersk järnålder (Pettersson & 

Eklund 2005:63). Från Västmanland fanns en parallell i de 

synliga delarna av det ej fullständiga Barksta Hus 7, som 

daterats till romersk järnålder (Eriksson et al 2005:27). 

Hus 18 kan inte ha varit samtida med Hus 9 då de överlappade 

varandra. Hus 9, liksom de andra små husen, tillhörde 

troligen romersk järnålder och Hus 18 bör därför ha 

hört hemma i det yngre tidsspannet. 

Tolkningen av Hus 16 är osäker. Huset hade skevt placerade 

stolphål i ojämna storlekar. Ett stolphål hade spår 

av tre omstolpningar. Hus 16 var ca 10 m långt, men den 

norra delen sträckte sig in under schaktkanten och huset 

var stört i den södra delen. Det är därför troligt att huset 

varit längre. Mittskeppet var smalt och kan i första hand 

jämföras med Hus 15. 

Mindre hus 

De resterande husen var av den typ som enligt Göthberg 

betecknas som mindre hus och som inte ska ha mer än 

fyra bockpar (Göthberg 2000:45). De små husen kan vara 

heterogena till sin karaktär och beroende på spannlängden 

kan deras längd variera kraftigt (Schütz & Frölund 

2007:157). De kortare husen i Västra Via varierade mellan 

4,5 och 10 m i längd. Någon funktionsbestämning var inte 

möjlig att göra. Mindre hus är svåra att datera typologiskt 

då de har färre utmärkande drag än de större husen. Oftast 

saknar de även härdar och fynd. 

Det minsta huset var det 4,5 m långa Hus 10 som bestod 

av tre bockpar och där mittskeppet hade en konvex form. 

Hus 9 påminde mycket om Hus 10 till form och bredd, 

men hade ytterligare ett bockpar. Hus 14 var av samma 

storlek som Hus 9, men bestod av fem tätt satta bockpar. 

Den ena stolphålsraden var rak och den andra raden var 

konvex. En möjlighet är att Hus 14 ursprungligen har sett 

ut som Hus 10 och sedan byggts om. I stolphålen från 

Hus 14 fanns små mängder bränd lera vilket tyder på att 

det har brunnit. Den ringa mängden bränd lera skulle 

också kunna innebära att huset har brunnit i mindre 

omfattning och därefter reparerats. 

Det lilla Hus 10 överensstämmer med två huskonstruktioner 

från Lilla Sylta, Hus 5 och 6. Lilla Sylta Hus 6 daterades 

till yngre romersk järnålder (Pettersson & Eklund 

2005:63). Från hus i Närke kan Hus 10 jämföras med 

Bäcklunda Hus H som daterades typologiskt till neolitikum 

(Knabe 2003:109). Bäcklunda Hus H hade samma 

konvexa form som Hus 10 och Hus 14, och var även 

mycket likt Hus 9. 

Hus 12 hade samma längd och konvexa form som de 

ovan nämnda husen, men var bredare. Ett par förromerska 

paralleller finns i Kyrsta Hus 1 och Kyrsta Hus 25 (Onsten- 

Molander & Wikborg 2006b:51, 101). Hus 12 innehöll små 

fragment av bränd lera och har troligen brunnit. 

Hus 12 och Hus 9 överlappade varandra och kan inte ha 

varit samtida. Det är troligt att de tre mindre husen (9, 10 

och 14) var yngre än Hus 12. 

Hus 13, 17 och 21 var av en annorlunda typ med raka 

stolphålsrader, tämligen breda mittskepp och jämn 

spannlängd. 

Storleken hos Hus 13 är inte helt klarlagd då huset 

var beläget invid schaktkanten. Den stora likheten med 

Hus 21 talar för att huset undersöktes i sin helhet. Rester 

av väggstolpar som fanns från den södra väggen visar 

att huset var överbalanserat. Liknande hus är Naffentorp 

Hus 3 som har dateringar från både äldre bronsålder 

och förromersk järnålder (Björhem & Magnusson Staf 

2006:90), och Tibble Hus E1 som daterats till yngre brons‐ 


Figur 88. Hus 13 sett från väster. Foto: Elisabet Pettersson, SAU. 

Figur 89. Hus 15 sett från sydöst. Foto: Elisabet Pettersson, SAU. 


Figur 90. Hus 15 sett från väster. Foto: Elisabet Pettersson, SAU. 

ålder (Göthberg et al 1995:213). Likheter i bredd och stolpsättning 

fanns också med Tunby gård Hus I som daterats 

till förromersk-romersk järnålder (Annuswer & Karlsson 

2003:7). Tunby gård Hus I var betydligt längre med ett 

långt mittspann, men det är inte helt uteslutet att Hus 13 

kan ha varit större. En datering till äldre bronsålder förefaller 

mindre trolig rent typologiskt och med tanke på likheten 

med Hus 17 och 21. 

Hus 17 påminde mycket om Hus 13 men hade längre 

spann. Största likheterna finns med Trekanten Hus 10 och 

Björkgården Hus 21, vilka båda daterats till yngre romersk 

järnålder (Onsten-Molander & Wikborg 2006a:35, 89). 

Åsby Hus 4 med dateringen förromersk-romersk järnålder, 

var något smalare, men för övrigt mycket lika ( Eriksson et al 

2005:18). Även med förromerska hus i Skåne finns stora 

likheter (Björhem & Magnusson Staf 2006:90). 

Hus 21 hade ett något bredare mittskepp än Hus 13, och 

korta spann med stolphålsrader som var en smula krokiga. 

Stolphål från delar av den västra gaveln fanns bevarade, 

men de var inte tillräckligt många för att man skulle 

kunna fastställa gavelns form. Paralleller till Hus 21 finns 

hos Lunda Hus F som daterats till förromersk-romersk 

järnålder (Göthberg et al 1995:237) och Björkgården Hus 17 

som daterats till förromersk järnålder (Onsten-Molander 

& Wikborg 2006a:85). 

Hus 13, 17 och 21 hör troligen hemma inom perioden 

yngre bronsålder-romersk järnålder. De var belägna nära 

varandra på områdets norra del. Hus 17 och 21 låg troligen 

alltför nära varandra för att de skulle kunna ha varit i 

bruk samtidigt. 

Hus 22 upptäcktes under rapportarbetet och därför har 

inga analyser kunnat göras. Huset var ca 10 m långt och 

hade en svagt trapetsoid form. Tre bockpar fanns bevarade 

samt delar av den sydöstra gaveln som var rak. Ett bockpar 

skevar i förhållande till de andra, och det är möjligt att en 

omstolpning har skett. Det kan också hända att man reparerat 

huset och då satt in ett extra par takbärande stolpar. 

Hus 22 låg nära Hus 8 och var parallellt med detta. De båda 

husen har stora likheter i storlek och form, vilket gör det 

troligt att de varit samtida eller avlöst varandra på platsen. 

Liknande hus var Kyrsta Hus 10 och Hus 40 som daterats 

till förromersk-romersk järnålder (Onsten-Molander & 

Wikborg 2006b:71, 131) och Lilla Sylta Hus 4 daterat till 

yngre bronsålder (Pettersson & Eklund 2005:63). 

Hus 15 var det enda huset med väggstolphål bevarade 

på alla sidor. Huset var balanserat och hade en rektangulär 

form med raka väggar och gavlar med rundade hörn. 

På södra sidan fanns en ingång. Den södra väggen hade 

troligen satts om vid något tillfälle. Hus 15 hade stor likhet 

med Fosie Hus 2 som daterades till romersk järnålder 

(Göthberg et al 1995:49). Skälby Hus 3, daterat till förromersk 

järnålder (Onsten-Molander 2008:51), var längre 

och saknade spår av väggar, men påminner också mycket 

om Hus 15. 

Avslutning 

De stolpburna husen i Västra Via var överlag ganska korta. 

Drygt hälften har ändå bedömts vara bostadshus då de 

varit indelade i flera sektioner och i några fall hade bevarade 

härdar. Riktigt små hus är svåra att datera typologiskt 

med någon större säkerhet, men till de flesta av de 

mindre husen från Västra Via har det gått att hitta paralleller 

från andra undersökningar. Dessa hus har tjänstgjort 

som förrådsbyggnader och arbetsutrymmen. Den typologiska 

jämförelsen har visat att husen i Västra Via liknar 

både sydskandinaviska hus och mälardalshus. 

De äldsta typologiska dateringarna av husen hamnar i 

perioden yngre bronsålder-förromersk järnålder. Bebyggelsens 

tyngdpunkt tycks ligga i förromersk-romersk 

järnålder. Några hus har yngre drag, som de underbalanserade 

Hus 5 och 7. Bebyggelsen tycks att döma av 

de typologiska dateringarna ha varit kontinuerlig mellan 

yngre bronsålder-förromersk järnålder och fram till folkvandringstid-vendeltid. 

Andelen hus med yngre dateringar 

är låg; något som antingen kan bero på att delar av 

bebyggelsen flyttades ut från området eller att antalet hus 

och gårdar minskade. 

De äldsta 14 C‐dateringarna från järnåldern ligger i äldre 

förromersk järnålder. Totalt sett visar 14 C‐dateringarna 

från Västra Via att platsen var bebodd, eller i användning, 

under i stort sett hela järnåldern och in i medeltid. 

Järnframställning bedrevs på platsen under vendeltidvikingatid 

och en samtida bebyggelse borde ha funnits i 

närheten. Frånvaron av huskonstruktioner yngre än folkvandringstid-vendeltid 

talar för att bebyggelsen omlokaliserats 

redan vid tidpunkten när man började konstruera 

ugnarna. Det är troligt att gårdslägen från yngre järnålder 

funnits i närheten av undersökningsområdet, eventuellt 

vid platsen för den medeltida bytomten. 


Var sak på sin plats 

Rumslig struktur på 

järnåldersboplatsen vid Västra Via 

Susanna Eklund 

Det här kapitlet kommer främst att handla om hur man 

strukturerat sin boendeyta i Västra Via. Inledningsvis presenterades 

en rad frågor som undersökningen skulle försöka 

besvara. Bland annat skulle vi ta reda på huruvida det 

funnits flera samtida gårdar inom undersökningsområdet 

och om det i så fall funnits några skillnader mellan dem. 

Det var också prioriterat att studera de enskilda gårdarnas 

rumsliga struktur och ekonomi samt att försöka finna rester 

efter hägnader. 

Min ambition är således att försöka reda ut hur gårdarna 

kan ha sett ut. Hur många hus ingick i ett hushåll? 

Hur har husen legat i förhållande till varandra och i förhållande 

till andra anläggningar såsom härdar, brunnar, 

ugnar, kulturlager, hägnader, kokgropar etc? När man 

ska identifiera en gård arkeologiskt är det inte enbart 

hur man ordnat rummet på husets insida, utan också det 

yttre rummets användning som är av intresse för att förstå 

strukturen (jfr Burström 1995; Carlsson 1999; Streiffert 

2001). Placeringen av hus och hägnader sammantaget 

med topografin och anläggningstomma ytor kommer att 

ligga till grund för mina resonemang. Husens typologiska 

datering kan tillsammans med deras orientering i landskapet 

säga något om vilka gårdar som eventuellt kan ha 

funnits samtidigt. Utifrån alla dessa parametrar kan man 

göra ett hypotetiskt försök till att tolka platsen och sammanföra 

hus till gårdsenheter. 

Det arkeologiska kulturbegreppet har traditionellt 

kommit att beteckna olika typer av föremål och anläggningar 

som kan antas ha ett inbördes förhållande i tid och 

rum (Burström 1990). Varje objekt speglar en helhet och 

de enskilda komponenterna står i förhållande till kulturella 

koder. Deras relationer är såväl plats- som tidsbundna 

och förändras i en ständigt pågående process som 

vävs samman till en rumslig historia av händelser. Varje 

historisk period strukturerar sitt eget specifika landskapsrum, 

”a spatial story” (Thomas 1993:83; Carlsson 1999:29ff). 

Svårigheten när det är en plats som brukats under en 

längre tid blir ju att försöka urskilja varje enskild period 

eller fas. Vilka hus hör ihop med vilka anläggningar? Vad 

är det hägnaden hägnar in? Vart leder vägen? På vilken 

åker odlades skalkorn etc? Detta blir förstås en extra stor 

utmaning, en nästan oöverstiglig uppgift på en plats som 

denna, där dateringarna av de enskilda objekten inte riktigt 

går att lita på … 

Jag kommer först att gå igenom Rummet och dess komponenter 

och sedan Tiden för att slutligen försöka knyta 

ihop säcken och försöka få en glimt av Rummet i tiden och 

göra ett försök till tolkning av platsen Västra Via genom att 

lyfta fram några enskilda gårdar. 

RuMMET 

Alldagliga sysslor planeras och utförs utifrån en tankebild 

om hur rummet är konstruerat. Omgivningen är organiserad 

efter mönster som gör verkligheten gripbar. Detta 

mönster avspeglas i individernas handlingar med strukturer, 

traditioner och handlingar (Carlsson 1999:29ff). 

Jag kommer att gå igenom hus samt gränser i landskapet 

i form av hägnader och tomma ytor. Jag kommer också att 

detaljstudera några olika anläggningstyper, såsom härdar, 

kokgropar, gropar, röjningsrösen och kulturlager. 

Läget 

Självfallet fanns det olika faktorer som låg bakom var 

den förhistoriske bonden valde att bosätta sig, men det 

var kanske ändå främst de naturliga förutsättningarna 

som styrde. Han/hon sökte säkert gärna upp ett soligt 

och skyddat läge med tillgång till färskvatten. Bonden 

ville också ha möjlighet att utnyttja väldränerad jord och 

bördig mark till sina åkrar och han ville ha nära till fin 

betesmark. Helst skulle bosättarna kanske också ha någon 

koppling till platsen, vilket underlättade när man försökte 

hävda sin rätt till marken. Närheten till kommunikationsvägarna 

var självfallet också av stor vikt. Det var helt klart 

inte slumpen som avgjorde var man slog sig ned utan ett 

beslut som grundade sig på järnåldersbondens kunskap 

om platsens beskaffenhet. 

Det aktuella undersökningsområdet var beläget på en 

östsluttning av Latorpsplatån. Undersökningsområdet 

låg mellan 60 och 66 m ö h på en moränhöjd som fläckvis 

var stenig. Området låg i nuvarande åkermark med 

anslutande sluttningar mot öster, väster och söder. I väster 

och sydväst avgränsades ytan av en bäckravin som löpte 

i nord-sydlig riktning. Husen i Västra via låg i sluttningen 

ned mot en bäck. Det geografiskt fördelaktiga läget invid 

bäcken på en moränhöjd bidrog till en mycket gynnsam 

lokalisering av en förhistorisk boplats. Nästan alla husen 

låg placerade i sluttande terräng vilket kan tyckas lite 

märkligt och en smula opraktiskt. I vissa hus kan höjdskillnaden 

ha varit 0,7 meter från den ena gaveln till den 

andra. En genomgång av alla undersökta järnåldersboplatser 

i Linköpingstrakten visar att nästan hälften av de 

144 boplatserna där har varit belägna i en sluttning. Detta 

borde innebära att den sluttande marken säkert varit ett 

medvetet val och att man förmodligen har velat utnyttja 

sluttningen till odling och boende. Sluttningens dränerande 

verkan har gynnat marken och borgade för goda 

skördar (Elfstrand 2005). En liten sluttning kan också ha 

varit till stor fördel då man ville förhindra att urin och 

avföring från djuren skulle tränga in i bostadsdelen, förutsatt 

att man placerat bostadsdelen högst i terrängen. 

Det är tydligt att ytorna där husen legat varit sten‐ 


öjda eller naturligt mer stenfria, Det troliga är att man 

röjt undan stenar och att man alltså har förbättrat platsens 

förutsättningar något. Det tycks dock som att detta 

varit viktigare vi vissa tillfällen än andra. Som man kan se 

på figur 91 så har flera av husen placerats på ytor som varit 

helt stenfria medan andra legat på stenig mark. 

Husen 

I Västra Via undersöktes resterna efter 22 stolpburna hus, 

två grophus och två hus på syllstensgrund. Syllstenshusen 

har bedömts vara från historisk tid. Av de förhistoriska 

husen har 13 tolkats som troliga bostadshus vilket 

rimligen innebär att det funnits minst 13 gårdar på platsen. 

Till ekonomibyggnaderna räknas nio stolpburna byggnader 

och två grophus. Grophusen hittades i närheten av 

järnframställningsugnarna och bör rimligen kopplas till 

denna aktivitet. Ett riktigt kort stolpburet hus antas inte 

kunna ha haft mer än en funktion och brukar automatiskt 

bedömas som en ekonomibyggnad, särskilt om det placerats 

i närheten av större byggnader. Att resonera på sådant 

sätt är självfallet en förenkling, även de korta husen kan 

ha fyllt många olika funktioner (Schütz & Frölund 2007). 

Men det är onekligen vanligt att det i den äldre järn ålderns 

gårdsstruktur finns ett större boningshus och en mindre 

byggnad. Ofta ligger det mindre huset i rät vinkel eller 

parallellt med det stora huset (Olausson 1997; Göthberg 

2000; Eklund et al 2007). 

Detta innebär att det i Västra Via har funnits såväl gårdar 

bestående av ett större flerfunktionellt hus, som gårdar 

bestående av två eller flera hus. Anläggningarna grupperar 

sig ganska tydligt i fyra olika områden åtskilda av 

tomma ytor. I det sydöstra husområdet, eller gårds läget, 

fanns det sex bostadshus och sex ekonomibyggnader och 

här kan det tänkas att de flesta husen haft ett uthus. I det 

norra läget låg två bostadshus och fyra ekonomibyggnader 

och det ligger nära till hands att tro att varje gård haft 

två uthus här. I det västra området låg sammanlagt sex 

boningshus men inga uthus. Om det faktiskt är så att det 

inte funnits några eller om vi bara inte hittat dessa låter 

jag var osagt. Faktum är att drygt 70 % av alla stolphål inte 

har kunnat knytas till någon konstruktion. Detta får anses 

vara en ovanligt stor andel och man kan absolut tänka sig 

att fler hus döljer sig i vimlet av stolphål. 

0 50 100 m 

Figur 91. Planen visar stenarnas fördelning över ytan, husen är gråfärgade. 



Gårdsläge N 

Gårdsläge V 

Gårdsläge SO 

0 25 50 75 100 m 

Figur 92. Plan som visar de olika gårdslägena. Digital bearbetning: Susanna 



Hus Gårdsläge Orientering Fas Bostad Uthus Sot/kol Omstolpningar 

Härd Brand Ej Brand Längd Yta Storlek Gård 

1 V NV-SO 3 x x x 15,6 78 b E 

2 SO rr 2 x x x 14,5 101 c D 

3 SO Ö-V 2 x x x x 17,8 167 c C 

4 V NV-SO 3 x x x 17 80 b J 

5 V N-S 4 x x 13,6 68 b M 

6 V N-S 2 x x 15,6 111 c F 

7 SO N-S 4 x x x 16 96 c L 

8 SO NV-SO 1 x x 10,5 63 b B 

9 SO NO-SV 2 x x x 6,3 31,5 a D 

10 ? NO-SV 1 x 4,5 22 a B 

11 V NO-SV 2 x x x x 16 88 b G 

12 SO NV-SO 3 x x x 7,2 40 a I 

13 N Ö-V 1 x x 7 40 a A 

14 SO Ö-V 2 x x 6,7 34 a C 

15 N Ö-V 3 x 9,9 57 b H 

16 V N-S 3 x x x x 9,8 57 b K 

17 N NV-SO 3 x x 9,1 55 b H 

18 SO NO-SV 3 x 12,2 65 b I 

19 N NO-SV 3 x 13,5 90 b H 

20 N NO-SV 1 x x 30,6 235 d A 

21 N Ö-V 1 x 7,5 35 a A 

22 SO NV-SO 1 x 10 35 a B 

Figur 93. Tabell som visar de olika husen, vilket gårdsläge de tillhör, till vilken 

fas de typologiskt kan dateras, om de har bedömts vara bostadshus eller 

uthus, vilken areal husen har, om det funnits härd i huset eller ej, om huset 

eldhärjats eller omstolpats. Allt detta är olika faktorer som är viktiga för 

resonemanget i rapporten. 


Gränser 

Varje landskap består av sammansättningar av platser och 

ett nät av gränser där dessa kan ha en mängd funktioner. 

Förutom rent fysiska gränser som diken, vallar och hägnader 

av olika slag så finns det symboliska gränser samt 

naturliga gränser såsom vattendrag och terrängformationer. 

Under vissa tider finns inga behov av att upprätta 

fysiska gränser, kanske beror detta på en stabilitet i den 

rumsliga organisationen. Under de tider där fysiska gränser 

inte existerat så kan naturliga landmärken såsom ett 

stort träd, ett klippblock eller liknande ha utgjort riktmärken 

(Jönsson & Persson 2008). Hyenstrand delar in gränser 

i basgränser, sidogränser och skogsgränser där basgränser 

utgör naturliga avdelare såsom vattendrag, sidogränser 

avskiljer angränsande områden och skogsgränsen är där 

den odlingsbara marken tar slut (Hyenstrand 1974). I Västra 

Via har vi framför allt spåren av sidogränserna. 

Förutom de praktiska funktioner som gränserna kan ha 

fyllt så är de också ett socialt fenomen. De skulle aldrig bli 

accepterade om de inte användes av människor på båda 

sidor (Ericsson 2001). Hägnaderna är därav den anläggningskategori 

i det arkeologiska materialet som tydligast 

visar hur man organiserat sin boendeyta och delat upp 

gården i olika zoner. Staketen bildar alltid gränser mellan 

olika ytor och hägnader kan därför ge nya infallssvinklar 

och förklaringar till hur uppdelningen av marken sett ut. 

Just därför utgör hägnaderna en mycket värdefull källa till 

kunskap om rumslig organisation under förhistorien (jfr 

Ryberg 2004; Eklund 2007). 

När man studerar de svenska medeltidslagarna kan 

man inte undgå att förvånas över hur mycket vikt man 

lägger vid gärdesgårdarna och deras skötsel. I exempelvis 

Västgötalagen nämns gärdesgårdarna, eller gärdning, i 34 

paragrafer av lagens sammanlagt 375 paragrafer. Detta ska 

jämföras med exempelvis plöjning eller ärjning som endast 

nämns vid fyra tillfällen (Myrdal 1996: 135). Orsaken till 

att det var så viktigt att reglera stängslandet är att det 

var en gemensam angelägenhet för bygdelaget och att 

gärdesgårdsarbetet var det jordbruksarbete som krävde 

de utförligaste offentliga överenskommelserna. 

Figur 94. Kartöverlägg, med vägen från de gamla kartorna och den hägnad 

som eventuellt löper utmed en ännu äldre väg. (Digital rektifiering: Susanna 

Eklund efter Lindkvist 2005). 


Grop 

Hägnad 

0 10 20 m 

Figur 95. Detaljplan på Hägnad 8, den tomma ytan och de märkliga 

groparna. Digital bearbetning: Susanna Eklund, SAU. 

En annan intressant iakttagelse i sammanhanget är att det 

fornsvenska ordet för gård, garther, under äldre järnålder 

hade betydelsen ”inhägnat område” (Granlund 1960:21 ff; 

Burström 1995). Därav kan man sluta sig till hur viktig själva 

inhägnaden faktiskt varit redan vid denna tid. Att inhägnad 

och gård har samma ursprung lever kvar i benämningarna 

för trästaket och stenmurar som lokalt förekommer såsom 

”gärdesgård”, ”stengård” etc. Under vikingatid och medeltid 

ändras betydelsen till att omfatta byggnader och/eller storfamilj, 

under 1700‐talet betyder det ”enhet inom byn”, för 

att återigen i modern tid stå för byggnader (Frölund 1998). 

Inom detta projekt har vi gjort ett systematiskt försök 

att leta efter hägnader såväl i fält som under efter arbetet. 

Om man i GIS-miljö tar fram rena planer med endast 

stolphål och pinnhål så går det lättare att urskilja hägnaderna. 

Man kan också göra tredimensionella planer där 

man låter stolparna sticka upp ur jorden. 

På detta sätt har vi funnit ett tiotal tydliga hägnader. 

Ingen är daterad men utifrån kontexten ser de ut att höra 

till den förhistoriska bebyggelsen (se figur 72). Hägnaderna 

låg mellan områden, där det var anläggningstätt på ena 

sidan och mer tomt på den andra. I ett fall divergerar två 

rader så att de till sist går ihop och ser ut som en boskapsfålla. 

En annan hägnad med två parallella rader av stolphål, 

som ledde bort från det sydöstra husområdet, har troligen 

fungerat som fägata. En hägnad löpte precis utmed en 

husvägg och en annan verkar ha omgärdat husen kring en 

gårdsplan. Vid Hus 20 fanns också en hägnad som verkar 

omsluta själva gårdsplanen sydost om husets långsida. 

Särskilt intressant var en hägnad som upptäcktes först vid 

efterarbetet. Den gick i nordost-sydvästlig riktning, ned 

mot bäcken. Stolphålen stod på ett varierande avstånd, 

0,5–3 meter, men hägnaden gick i en rak linje. Väster om 

stolphålsraden var det anmärkningsvärt tomt. Den tomma 

ytan löpte längs med hägnadsraden och var drygt 5 meter 

bred. Frågan är om detta tomma område skulle kunna 

utgöra resterna efter en gammal väg. En liknande tom yta 

utmed en hägnad som tolkats som en väg undersöktes 


Hus 

Tomma ytor 

0 

100 m 

Figur 96. En plan med de markant tomma ytorna utmärkt. Den tomma ytan i 

sydväst verkar även vara stenröjd. Digital bearbetning: Susanna Eklund, SAU. 

i Vaxmyra (se Eklund 2005b). I princip de enda anläggningar 

som fanns inom denna yta var ett antal gropar som 

låg nära hägnadsraden. Intressant är att groparna hade 

en mycket likartad karaktär. De var samtliga ovala i plan 

och mellan 1,4 och 2,1 m långa. Fyllningarna var mestadels 

homogena och bestod av gråbrun-svartbrun sandig 

silt eller sand. Skärvstenar och kol förekom också i nästan 

samtliga. I profil var anläggningarna relativt planbottnade 

eller svagt skålformade och de var mellan 0,3 och 0,5 m 

djupa. Uppenbart representerade groparna en och samma 

aktivitet. Frågan är bara vad det var för aktivitet och om 

den kunde ha något med en vägbana att göra? 

Kartöverlägg med den geometriska avvägningen från 

1699 och inägodelningskartan från 1773 visar att det gått 

en väg över ytan (Lindkvist 2005). Den vägen har dock en 

helt annan sträckning än den möjliga väg som vi tyckt oss 

se i det arkeologiska materialet vilken går i nordväst-sydostlig 

riktning över ytan. 

Kan den väg vi tycker oss skymta på planerna och som 

inte finns med på någon av de gamla kartorna var en förhistorisk 

väg? Det är absolut inte omöjligt även om vi inte 

har några säkra belägg. Det som framför allt talar för att 

det skulle kunna vara så är att den överensstämmer med 

det förhistoriska sammanhanget. Vägen skulle i så fall gå 

ned mot den sydvästra anhopningen av anläggningar och 

hus, järnframställningsområdet och bäcken. Några större 

glapp kan förklaras av ett kulturlager, ett annat glapp 

mellan stolphålen i hägnadsraden skulle kanske kunna 

representera en faktisk öppning i staketet. 

Talande tomrum 

När man ska tolka en boplats är det viktigt att notera de 

tomma ytorna, något som ofta glöms bort. Det finns få studier 

gjorda av tomma ytor. Kanske är detta inte så konstigt 

eftersom de inte innehåller så mycket information. Tolkningen 

av en sådan yta kommer först och främst att bestå 

av kvalificerade gissningslekar, men de tomma ytorna kan i 

själva verket säga oss något om boplatsens organisation om 

de ses i sitt sammanhang som en avdelare. Man måste också 

ta hänsyn till landskapsrummet, kommunikationerna och 

bebyggelsen i stort i en sådan analys (Östling 2007). 

Vad betyder då en tom yta? Avsaknad av anläggningar 

behöver ju inte betyda att det faktiskt inte hänt något på 

platsen. Däremot speglar det en typ av verksamhet som 

inte avsatt spår i marken. 

De markant tomma ytorna på boplatsen har legat dels 

mellan det sydöstra och sydvästra husläget, dels i norr kring 

odlingsrösena och dels väster om Hägnad 8. Odlingsy‐ 


tor och betesmark behöver inte efterlämna så mycket spår 

i marken. Vid en utgrävning i Vallby i norra Uppland upptäckte 

man en stor tom stenröjd yta mellan gårdarna. Denna 

byplats var i princip stenfri och man fann stenlyft som tolkades 

som att platsen medvetet stenröjts. Frågan är vad den 

gemensamma byplatsen kan ha använts till och varför det 

var så viktigt med en stenfri yta. En tänkbar tolkning är att 

området har använts till åkermark. Gödsling med hushållsavfall 

och djurspillning skulle kunna vara en förklaring 

till den svarta jorden som omnämns på de äldre kartorna. 

Det var bevisligen viktigare att hålla denna yta stenfri än 

att bebyggelsen skulle ligga i stenfritt område (Seiler 2005). 

Husen har placerats så att ytan mellan husen vändes bort 

från den gemensamma byplatsen. Kanske har man velat ha 

det privata tunet skyddat från insyn. Endast en av de tomma 

ytorna i Västra Via har stenröjts, annars är det snarare 

ytorna kring husen som hållits fria från sten. På en undersökningsyta 

med en så djup tidshorisont som i Västra Via 

blir de tomma ytorna ännu mer intressanta. Det är verkligen 

anmärkningsvärt att man inte byggt något hus, eldat eller 

grävt gropar inom den tomma ytan under alla dessa hundratals 

år. Frågan är om det hade med markens beskaffenhet 

att göra eller om det av tradition och gammal vana varit en 

yta som inte skulle användas till vad som helst? 

Vatten och eld 

Vissa mönster har kunnat urskiljas beträffande härdars 

lokalisering under yngre bronsålder och äldre järnålder. 

Maria Petersson har identifierat sex olika modeller för 

härdarnas lokalisering, där de antingen finns i husen, i 

kanten av gårdsplanen, parallellt med husets långsida, i en 

mindre grupp utanför husets gavel, en bit från huset eller 

långt bort från bebyggelsen (Petersson 2006:126ff, 141). 

I Västra Via har det dock varit svårt att se något riktigt 

tydligt mönster. De drygt hundra härdarna låg spridda 

över hela området och inga tydliga härdområden har 

kunnat urskiljas. Man kan bara konstatera att många av 

härdarna låg i närheten av hus. Till skillnad från härdarna, 

som var utspridda över större delen av undersökningsområdet, 

låg kokgroparna i direkt anslutning till husen. 

Inga brunnar fanns på platsen. Förklaringen till detta 

är förmodligen att man använt sig av det naturliga 

intilliggande vattendraget för att få vatten. Vi vet dock 

från andra boplatser som ligger nära vattendrag att det 

ändå brukar finnas grävda brunnar. På detta sätt garanterades 

man vatten även under vintrar och torra somrar 

(Lord & Onsten i manus). Att vi inte har kunnat lokalisera 

någon brunn i Västra Via kanske har att göra med markens 

beskaffenhet. Den rörliga moränen kan ha försvårat 

anläggandet av brunnar. Hursomhelst så ligger vattendraget 

som längst 200 m bort från huset och det är ju sannerligen 

ingen lång bit att gå. 

Spår av odling? 

På alla de äldre kartorna finns röjningsrösen markerade 

på undersökningsytan och sådana finns också i det som 

idag är skogsmark i nordväst, norr och nordöst (Lindkvist 

2005). En del av röseområdena i skogsmarken har undersökts 

tidigare och fick då dateringar till slutet av yngre järnålder 

och tidig medeltid (Forsman 2005; Lindman 2006). 

De här aktuella rösena kan mycket väl vara av samma ålder 

men också yngre eller äldre. Många rösen kan ha en äldre 

kärna men sedan successivt byggts på ända in i modern tid. 

Om man närmare betraktar rösenas placering så ser man 

att den största gruppen låg i norr i ett område som i övrigt 

var helt tomt på anläggningar. Eftersom inga överlagringar 

förekom så skulle rösena rent teoretiskt faktiskt kunna ha 

varit en del i den förhistoriska kontexten. Kanske har man 

odlat just på denna i övrigt så tomma ytan. En annan grupp 

odlingsrösen låg i det sydöstra gårdsläget och här låg rösena 

öster om husen i ett område där det fanns rester av stolphål 

och gropar. Rösena överlagrade dock inga hus. 

Relative probability 

0.8 

0.6 

0.4 

0.2 

0.0 


Sum Västra Via 

68.2% probability 

2500BC ( 7.4%) 1500BC 

500BC (60.8%) 2000AD 


7000BC ( 6.1%) 6000BC 

2500BC (14.0%) 1500BC 

500BC (75.2%) 2000AD 

Figur 97. Samtliga dateringar från 

Västra Via summerade. 

8000BC 6000BC 4000BC 2000BC BC/AD 2000AD 

Calendar date 



Sum Järnåldersboplats 


400BC (18.7%) AD 

100AD (49.5%) 700AD 


400BC (95.4%) 700AD 


0.8 

0.6 

0.4 

0.2 

0.0 

Figur 98. Summering av järnåldersdateringarna 

(dock ej dateringar från 

järnframställningen inkluderade). 

600BC 400BC 200BC BC/AD 200AD 400AD 600AD 800AD 1000AD 

Calendar date 

Fas 1 

Gård A 

Gård B 

0 50 100 m 

Figur 99. Fas 1, med alla gårdar som hör till fasen namngivna. Digital 

bearbetning: Susanna Eklund, SAU. 


Morgonpigga i Västa via 

Man kan skönja ett mönster i hur anläggningarna grupperar 

sig i förhållande till husen. I de allra flesta fall verkar 

de ha legat öster eller söder om husen. Förmodligen har 

man förlagt gårdsplanen i det lämpligaste läget, skyddat 

från västanvinden och dessutom med morgonsol. Kanske 

de flesta hushållssysslor utfördes under morgontimmarna. 

Väster om husen har det varit förhållandevis tomt och man 

kanske kan se det som en baksida eller en mer offentlig sida. 

TIDEn 

Det är ingen enkel sak att tolka Västra Via-boplatsen. 

Dessvärre får man inte mycket hjälp vare sig av 14 C‐analysen 

eller av makrofossilanalysen. Antalet uppenbarligen 

felaktiga 14 C‐prover är så stort att det inte går att förlita sig 

på de enskilda husdateringarna. Istället har försök till en 

typologisk datering gjorts (se Petterssons bidrag i samma 

rapport). Jag kommer att utgå från denna i mina analyser. 

Det är i första hand sädeskorn från stolphål som givit 

avvikande dateringar. Därför är det svårt att fästa någon 

större vikt vid makrofossilanalysen. Om proverna inte är 

samtida med husen säger de heller ingenting om husens 

funktionsindelning. 

Vi behöver ändå inte misströsta helt. Trots att dateringarna 

inte går att lita på i de enskilda fallen så kan de ändå 

ge en god bild av när platsen varit i bruk. Även om sädeskornet 

i stolphålet inte är samtida med huset så daterar det 

ju ett förhistoriskt skeende. Man kan alltså ändå använda 

dateringarna. Där slutna kontexter helt eller så gott som 

helt saknas, såsom oftast är fallet på överplöjda boplatser, 

kan 14 C‐prov snarast jämföras med lösfynd och bör därför 

analyseras i grupp. Källkritiska problem kring enskilda 

Fas 2 

Gård F 

Gård G 

Gård D 

Gård C 

0 50 100 m 




dateringar kommer man i stor utsträckning ifrån om man 

utför gruppanalyser av 14 C‐dateringarna (jfr Norr manus). 

När vi gör detta med Västra Via-materialet får vi en ganska 

tydlig visuell graf över aktiviteten på platsen. Vi ser tydligt 

de mesolitiska nedslagen, brandgravarna som daterades 

till övergången mellan senneolitikum och äldre bronsålder, 

samt boplatsens tyngdpunkt i järnålder. Förekomsten av 

syllstenshusen och odlingslämningarna i kombination med 

dateringarna tyder på att Västra Via i själva verket bebotts 

och brukats mer eller mindre kontinuerligt från förromersk 

järnålder och in i modern tid. Till detta kan läggas uppgifterna 

från de skriftliga källorna och spridningen av fynd 

från historisk tid som rödgods och hästskosöm. Vi ska dock 

zooma in ännu mer på boplatsspåren från järnålder för att 

försöka bena ut ytterliggare faser i materialet. 

När man tittar närmare på de sammanslagna dateringarna 

ser man att det faktiskt finns ett avbrott i dateringskurvan. 

Efter den första fasen i förromersk järnålder 

fram till vår tideräknings början är det faktiskt möjligt att 

platsen kan ha varit obebodd i drygt ett sekel. Det finns 

inte något i kalibreringskurvan för 14 C‐dateringarna som 

kan förklara detta mystiska avbrott. Järnåldersbosättningen 

kan alltså främst räknas från 400 f Kr–0, och 

100 e Kr–700 e Kr. Vi har gjort en fasindelning av husen 

som huvudsakligen bygger på den typologiska dateringen 

i kombination med husens placering. Fas 1 representerar 

förromersk järnålder, fas 2 romersk järnålder, fas 

3 romersk järnålder/folkvandringstid och fas 4 folkvandringstid/vendeltid. 

Majoriteten av husen hamnar inom 

fas 2 och fas 3 som också omfattar många århundraden. 

Vandrande ensamgård eller by? 

Är det då flera samtida gårdar eller är det en kringflyttande 

ensamgård vi ser spåren av i materialet? Självfallet 

Fas Fas 3 3 

Fas Fas 3 

0 0 50 50 100 m 100 m 

0 50 100 m 

Gård EGård E 

Gård K 

Gård EK 

Gård J 

Gård KJ 

Gård I 

J 

Gård 

Gård 

E 

I 

Gård H 

Gård I 

Gård K 

H 

Gård H 

Gård J 

Gård I 

Gård H 

0 50 100 m 

Figur 101. Fas 3, med alla gårdar som hör till fasen namngivna. Digital bearbetning: 



är det många faktorer som måste tas med i beräkningen 

när man försöker besvara denna fråga. Har vi undersökt 

hela boplatsen eller fortsätter den utanför schaktkanten? 

Har vi definierat bostadshusen korrekt eller är det flera 

av de mindre husen som också varit bostadshus? Har vi 

lokaliserat alla hus som faktiskt legat på platsen? Andelen 

stolphål som inte kunnat knytas till någon konstruktion är 

ju ovanligt stort. Boplatsen verkar inte heller vara totalundersökt 

utan förefaller fortsätta något i nordväst. Frågan 

är dock, med tanke på lokalens topografi, om vi inte faktiskt 

fångat upp åtminstone den största delen av boplatsen 

och att vi lyckats identifiera de flesta bostadshusen. 

De förhistoriska husens användningstid är av flera skäl 

avgörande för tolkningen av boplatsen. Om husens livslängd 

varit kort minskar sannolikheten för att gårdarna ska 

ha varit samtida. På motsvarande sätt ökar sannolikheten 

för samtida gårdar om man tänker sig att husen haft en 

lång livslängd. Frågan om de enskilda husens livslängd 

är mycket svår att besvara utifrån det arkeologiska materialet. 

Sammantaget varierar också olika arkeologers uppskattning 

av husens livslängd kraftigt, från 30–300 år. 

Flertalet beräkningar ligger dock mellan 50–150 år (Göthberg 

2000:108 f; Herschend 1989:82; Norr manus; Ängeby 

2001:10; Onsten-Molander 2008). Resultat från Stenhagen 

i Uppland visar hur fyra gårdar inom ett och samma 

gårdsläge med kontinuitet avlöst varandra under ca 400 

år. Den rimliga tolkningen av detta blir att husen haft en 

ungefärlig användningstid på 100 år vardera (Åberg muntligen). 

Husens livslängd i förhistorien är förmodligen inget 

standardiserat utan i hög grad beroende av den hantverksskicklighet 

man besuttit i kombination med materialkunskap 

och lyckliga omständigheter. 

Självfallet är husets ålder beroende av hållbarheten i 

själva huskonstruktionen. Mest utsatta var de delar som 

Fas 4 

Gård M 

Gård L 

0 50 100 m 




hade direktkontakt med marken, såsom de nedgrävda 

stolparna. En obehandlad ekstolpe ruttnar efter 90 år om 

den grävs ned i marken. Om man vidtar motåtgärder mot 

den naturliga nedbrytningsprocessen, såsom att kola eller 

tjära stolparna alternativt lägga träbjälkar på stensyllar 

så kan man förlänga husets livslängd avsevärt (Liedgren 

1992). Ett experiment från England visar dock att även om 

den nedgrävda delen av stolpen ruttnar så kan huset stå 

kvar p g a tyngden från taket. Man menar alltså att husets 

livslängd långt överskrider stolpen som burit upp huset 

(Reynolds 1995; Frölund & Schütz 2007). 

I Västra Via fanns tydliga spår av ombyggnation i sex 

av husen vilket kan tyda på att husen använts under lång 

tid. Påpekas bör dock att om huset inte innefattat fähus så 

har man inte haft samma behov av omstolpning. När djuren 

vistas inne i huset ökar nämligen fuktigheten från djurens 

andedräkt. Det finns information om att fähus i Norge 

under 1700‐talet hade en genomsnittlig livslängd på 10 till 

20 år och under 1800‐talet 30 år (Petersson 2006:67 o där 

anf lit). Om man detaljstuderar stolp hålen för att leta efter 

spår av att man kolat stolpen så ser man att fyllningen från 

stolphålen i några hus är svart och möjligen sotig. Det finns 

dock inga tydliga exempel på stolphål med kollins eller tjärdoft 

som kan stärka teorin att man behandlat stolparna. 

Sammanlagt är det tusen års bosättningar vi ser spåren 

av. Om vi har tretton gårdar och vi tänker oss att det rör sig 

om en kringflyttande ensamgård så skulle varje hus ha stått 

genomsnittligen i 77 år. Skulle det istället vara spår efter två 

samtida gårdar så får vi räkna med en ansenlig medellivslängd 

på 150 år för husen. Poängteras bör dock att husens 

livslängd sannolikt har varierat under olika perioder och 

i olika områden. Man kan också tänka sig att livslängden 

varit i högsta grad beroende av yttre omständigheter. Endast 

tre av husen i Västra Via visar tydliga spår av att ha eldhärjats. 

Det är anmärkningsvärt att ett av de eldhärjade husen, 

Hus 12, också omstolpats vilket borde innebära att det ändå 

uppnått en rätt hög ålder innan det brann. 

Sammantaget lutar de flesta faktorerna mot att det vi 

undersökt i VästraVia varit en ensamliggande gård under 

större delen av järnåldern. Kanske har det funnits flera gårdar 

periodvis. 14 C‐diagrammet uppvisar en rejäl topp kring 

550 till 650 e Kr. Kanske skulle denna topp kunna tolkas 

som en expansion på platsen, vilket resulterat i flera gårdar. 

Varför flytta runt? 

På flera ställen, bland annat i Danmark, har man kunnat 

konstatera att bebyggelse överlagrar åkrar som i sin 

tur överlagrar bebyggelse. Det rör sig alltså om återkommande 

flyttningar av bebyggelsen. Förmodligen har dessa 

förflyttningar í landskapet följt livslängden för ett hus eller 

kanske för en generation människor. Det gamla gårdsläget 

har övergetts och en ny plats bebyggts. 

Frågan man måste ställa sig är varför man egentligen 

har flyttat runt? Svaren är nog flera. Man kan t ex uppnå 

en gödslingseffekt genom att odla upp de gamla boplatsytorna. 

Ett annat skäl kan vara den ökning av skadeinsekter 

och ogräs som gödselbruket lett till och som gör att man 

därför vill flytta sina åkrar. Det kan också handla om mer 

långsiktiga strategier: genom de ständiga flyttningarna tar 

man ny mark i anspråk och hävdar successivt ett allt större 

landområde (Welinder et al 1998:286; Jensen 2003:40ff). 

Hos den romerske statsmannen Julius Caesar finner man 

en något annorlunda förklaring till varför man flyttade 

runt, nedtecknad någon gång mellan år 58-52 f Kr. 

[1] Germanerna intresserar sig inte för åkerbruk utan livnär 

sig huvudsakligen på mjölk, ost och kött. [2] Sålunda 

äger ingen någon bestämd jordlott eller har utstakade 

ägogränser, utan de folkvalda ämbetsmännen och hövdingarna 

tilldelar för ett år i sänder efter eget gottfinnande 

de olika släkterna och ätterna eller sammanslutningar 

av annat slag ett stycke åkerjord av lämpligt omfång på 

lämplig plats, och efter ett års förlopp tvingar de dem 

att flytta till annat ställe. [3] De anför många motiv för 

detta tillvägagångssätt: man vill förhindra, att de vänjer 

sig vid bofasta odlingar och överger sin lust till krigarlivet 

för lantbruket; man vill undvika, att de grips av lust 

att förvärva vidsträckta ägor och att de mäktigare tränger 

undan de fattigare från deras jordinnehav; man vill hindra, 

att de bygger sina hus alltför solitt för att skydda sig 

mot köld och hetta; man vill förhindra uppkomsten av 

penningbegär, något som alltid leder till partibildningar 

och stridigheter; [4] man vill hålla det obesuttna folket i 

förnöjsamhet, då envar ser, att hans egendomar är fullt 

likställda med de mäktigaste. 

Måhända är det en kombination av dessa faktorer som vi 

idag kan spåra i det arkeologiska materialet? 

RuMMET i TIDEn 

Jag ska nu göra ett försök att sätta in rummet i tiden och 

tolka platsen. Jag kommer att måla upp bilden av några 

möjliga gårdsmiljöer. Självklart blir det kvalificerade gissningar, 

utifrån belägenhet, placering, inbördes relationer 

etc. Huruvida dessa bilder är med sanningen överensstämmande 

är det mycket svårt att säga något om, men 

de grundar sig på en samlad tolkning som tar hänsyn till 

många olika faktorer. 

Pionjärgården- den första gården på bästa platsen 

Låt oss börja från början. Den första gården som etablerades 

i Västra Via har det i särklass största boningshuset 

(Hus 20). Det är nästan dubbelt så långt som de efterföljande. 

Man har också placerat huset på det, i våra ögon 

bästa stället, i krönläge, på plan mark, på en uppenbart 

stenröjd yta. Huset har sannolikt varit indelat i flera rum 

med olika funktioner. Det finns vissa tecken som tyder på 

att huset både breddats och förlängts efter hand. 


Odlingsyta 

Uthus 

Boningshus 

Gårdsplan 

Köksträdgård? 

Väg? 

Konstruktion 

Bete 

0 10 20 30 m 

Härd 

Sten 

Grop 

Röjningsröse 

Figur 103. Pionjärgården och de hus, hägnader, härdar och övriga anläggningar 

som tolkats höra dit. Digital bearbetning: Susanna Eklund, SAU. 


Två mindre uthus hör troligen till gården (Hus 21 och 

Hus13). Det ena ligger nära boningshuset, vinkelrätt mot 

detta. Det andra uthuset ligger en bit bort. En rest av en 

hägnad verkar omgärda en gårdsplan öster om boningshuset 

och söder om den närmast liggande ekonomibyggnaden. 

Här har man skapat en ganska skyddad yta, varm och 

solig, med skydd från västan och nordanvind. På gårdsplanen 

ligger några härdar. Man har dock aktat sig för 

att lägga eldstäderna för nära husen. Från den skyddade 

gårdsplanen har man utblick ned mot ån och översikt över 

en annan halvcirkelformad inhägnad yta. Frågan är vad det 

är som har funnits innanför denna hägnad? Kan det ha varit 

en inhägnad odlingsyta i närheten av husen, kanske som en 

kökstrrädgård? Ett lager som undersöktes i den östra delen 

av denna yta har tolkats som ett våtmarkslager. 

Strax nordväst om det stora huset ligger en anmärkningsvärt 

tom yta med endast några få spridda anläggningar 

och ett antal röjningsrösen. Här kan den uppodlade 

marken möjligen ha legat. I förlängningen av den 

södra gavelns västra hörn sträcker sig Hägnad 8, den hägnad 

som vi tolkat som en hägnad vid en väg. Eftersom 

riktningen på vägen perfekt överensstämmer med huset 

så kan det tänkas att vägen ned mot bäcken anlagts samtidigt 

med den första gården i Västra Via. 

Att bygga stora hus, gärna på en synlig och framträdande 

plats i terrängen, kan bottna i flera orsaker. 

Det kan handla om ett praktiskt behov, där hushållet är 

så stort och verksamheten så omfattande att man har ett 

extra stort behov av utrymme. Det kan också vara en fråga 

om formspråk och byggnadstradition. Men det är troligast 

att det åtminstone delvis rör sig om en slags maktdemonstration. 

Bostadshuset på den första gården, med sina 

dryga 30 meter i längd, fyller hursomhelst alla kriterier 

för vad vi idag skulle kalla ett ”skrytbygge”. Exponeringen 

ut mot den södra delen av boplatsen och dalgången med 

bäcken kan läsas som en tydlig markering gentemot varje 

förbi passerande. Fenomenet monumentalitet/etablering 

känns igen från gravfält där den, eller de, första gravarna 

ofta är större och väl exponerade. Redan på ett tidigt stadium 

vill man framhäva sin närvaro med hjälp av markörer. 

Detta bör ses som ett led i en väl genomtänkt strategi 

vid en bebyggelseetablering. Vidare tyder detta handlingssätt 

på ett behov av att markera sitt territorium och 

att det rått ett förhållandevis stort bebyggelsetryck i närområdet 

redan vid denna tid (jfr Fagerlund 2007). Strax 

väster om Hus 20 låg en rektangulär grop som tolkats 

som en eventuell förvaringsgrop. På andra sidan huset, på 

själva gårdsplanen, låg en grop som tolkats som en möjlig 

täktgrop. Det är tänkbart att man velat komma åt sand 

eller blandad morän för att ha som magrings material till 

olika lerkonstruktioner. 

Kanske är det inte så konstigt, utan snarare helt mänskligt, 

att man valt den bästa platsen först. 

Bäckagården – en romartida gård i sydost 

Under romersk järnålder finns en gård i det sydvästra 

gårdsläget där Hus 18 har utgjort boningshus. Hus 12, 

som ligger i vinkel, har tolkats som ett uthus som hör 

till gården. Eftersom husen ligger i vinkel så har det skapat 

en skyddad innergård. Till skillnad från många av de 

övriga gårdarna ligger dock gårdsplanen väster istället för 

öster om huset. På gårdsplanen ligger enstaka gropar och 

spridda stolphål. Groparna kan ha fungerat som förrådsgropar 

som senare använts som avfallsgropar och stolphålen 

kan ha ingått i någon mindre konstruktionstyp som 

vindskydd eller torkställning. Förutom en ensam härd 

strax sydväst om södra gaveln på Hus 18 är det anmärkningsvärt 

tomt på härdar på gårdsplanen, istället ligger 

en grupp härdar norr om uthuset. Två kokgropar ligger 

25 meter sydväst om gården. 

En anmärkningsvärt tom och stenfri yta sydväst om 

husen skulle kunna vara en gammal åkeryta. Sydost om 

boningshuset löper två parallella hägnader, antagligen en 

fägata, som har lett djuren österut, bort från gården. Förmodligen 

har djuren betat i slänten ned mot ån där de 

också haft fri tillgång till vatten. 

Hästhagen, en folkvandringstida gård i sydväst 

Under Västra Vias sista fas, i folkvandringstid/vendeltid, 

har man inte haft några uthus utan har bott i ett stort flerfunktionellt 

hus (Hus 5) där allt fått rum under samma tak, 

såväl bostad som fähus och förråd. Huset har till skillnad 

från många av de andra husen, vilka placerats i öst-västlig 

riktning, förlagts i rakt nord-sydlig riktning. Skälen till 

detta är svåra att förklara, det kan ha med sluttningen att 

göra men det kan också vara ett utslag av tidens modenycker? 

Kanske har husets placering anpassats till vägen 

som ledde ned mot bäcken. Huset är ganska litet och kan 

inte ha inrymt någon större fähusdel, kanske har det bara 

funnits plats för de mest värdefulla djuren, såsom avelshingstar 

och dräktiga djur. Ett antal härdar har placerats 

nordost om huset och några gropar söder härom. Ett ganska 

stort antal stolphål i närheten av huset har inte kunnat 

knytas till några konstruktioner. Säkerligen döljer sig 

här olika mindre konstruktioner såsom torkställningar 

etc. Strax öster om vägen leder en boskapsfålla ned mot 

bäcken och man kan tänka sig att djuren betat där och haft 

fri tillgång till vatten. 

Ett hus som konstruktionsmässigt starkt påminner om 

Hus 5 är Hus 7. Dessutom ligger de två husen i jämnhöjd 

och helt parallellt på 75 meters avstånd från varandra. Vi 

har tidigare nämnt en topp i 14 C‐kurvan och diskuterat att 

det kanske tillfälligt fanns två samtida gårdar i Västra Via. 

En möjlighet är att de två sista gårdarna faktiskt har existerat 

samtidigt. Likheterna i orientering, utformningen av 

husen och den ovan nämnda toppen i kurvan talar för att 

det kan vara så. 


Väg 

Stenröjd odlingsyta 

Gårdsplan 

Fägata 

Flod 

Odling 

Gård I 

Kokgrop 

Härd 

Grop 

Sten 

Figur 104. En gård i sydost och de hus, hägnader, härdar och övriga anläggningar 

som tolkats höra dit. Digital bearbetning: Susanna Eklund, SAU. 


Hus 5 

Hus 7 

Fägata / fålla 

Betesmark 

Grop 

Stolphål 

Flod 

0 20 m 

Härd 

Sten 

Figur 105. En gård i söder och de hus, hägnader, härdar och övriga anläggningar 

som tolkats höra dit. På bilden visas även den möjligt samtida 

granngården. Digital bearbetning: Susanna Eklund, SAU. 


Bättre förr 

Här har jag presenterat tre gårdar från olika tidsperioder 

och gårdslägen, med helt olika karaktär. Den sammantagna 

ytan på den första gården är drygt 300 m 2 , att jämföra med 

gården i det sydöstra gårdsläget som endast omfattar drygt 

100 m 2 och den yngsta gården med sitt ensam liggande 

bostadshus som endast utgör knappt 70 m 2 , d v s knappt en 

fjärdedel av ytan på den mäktiga pionjär gården. Om man 

nu ska generalisera och söka efter några utvecklingsdrag så 

kan man ju säga att det går från stora gårdar till mindre gårdar, 

från krönlägen, till lägen längst ned i sluttningen, från 

plan mark till sluttande, från stenröjd mark till stenig. Kort 

sagt: det var bättre förr. 

Platsen överges inte 

Det är mycket vanligt att den äldre järnålderns boplatser 

överges under 500‐talet. Anledningarna till detta har diskuterats 

flitigt. Vissa forskare tolkar detta som en storskalig 

ödeläggelse beroende på externa orsaker såsom 

exempelvis klimatförsämring eller pest. (Gräslund 2007). 

Andra menar dock att det snarare rör sig om en omstrukturering 

av landskapet och att bosättningarna utvecklas 

vidare inom andra delar av landskapet (Hedvall 1995). Här 

har vi hursomhelst inte detta typiska brott i bebyggelsen. 

14 

C‐dateringarna från boplatsen sträcker sig nästan fram till 

700 e Kr. Vid denna tid tar dateringarna från järnframställningen 

vid och fortsätter långt in i vikingatid. Att det inte 

ser ut som det gängse mönstret gör platsen extra intressant! 

I Västra Via verkar gårdarna flyttats från platsen när 

järnframställningen etableras och grophusen tas i bruk. 

Det kan tyckas märkligt, men man har säkerligen flyttat 

till en annan lokal i närheten och behållit marken och 

därmed sin rätt att utnyttja den. Man flyttade med andra 

ord ut men behöll marken för resursutnyttjande. Frågan 

vart man flyttat kvarstår dock. 

Liknande fenomen har iakttagits på andra håll i Mälardalen. 

I Säby strax utanför Uppsala finns indikationer på 

att man först flyttade bostadshusen. Olika ekonomibyggnader 

stod dock kvar på platsen. Man så att säga avetablerade 

långsamt och behöll därmed sin rätt och sitt tillträde 

till platsen. Även i Kyrsta, Ärentuna socken, i Uppland har 

man kunnat styrka ett liknande förlopp. Den huvudsakliga 

tyngdpunkten på bebyggelsen var från förromersk och 

romersk järnålder, men där fanns också spår efter två mindre 

folkvandringstida byggnader i anmärkningsvärt solitärt 

läge i förhållande till samtida anläggningar. Man kan anta 

att det rörde sig om ekonomibyggnader som legat avsides 

från den förmodade bostaden. Var sak på sin plats 

Om man försöker knyta ihop säcken med några sammanfattande 

kommentarer så kan man börja med att säga 

att Västra Via var en plats med ett stort tidsdjup. Det var 

dock först under förromersk järnålder som själva boplatsen 

etablerades. Ett mycket stort boningshus med upp till 

två uthus byggdes på krönet av sluttningen, i det läge som 

vi med dagens mått mätt skulle kalla bästa platsen, på 

plan och jämn stenfri mark, högst upp i landskapet med 

fin utsikt men ändå nära till bäcken. Huset såg säkerligen 

mycket pampigt ut på håll för dem som passerade och fungerade 

som en viktig revirmarkering. Troligen har det varit 

en vandrande ensamgård under större delen av järnåldern, 

där husen har haft en ungefärlig livslängd på mellan 60 och 

80 år. Man har med en eller två generationers mellanrum 

flyttat boningshuset en bit för att odla upp de fertila kulturlagren. 

Århundradet närmast Kristi födelse har inte avsatt 

några dateringar och det är faktiskt möjligt att man tillfälligt 

övergivit platsen för att återkomma i romersk järnålder. 

I vendeltid kan man skönja en topp i 14 C‐kurvan som möjligen 

skulle kunna antyda att det tillfälligt funnits två samtida 

gårdar. Gårdarna i boplatsens sista fas påminde mycket om 

varandra beträffande konstruktion, storlek och läge och bör 

i så fall ha varit relativt jämbördiga. Det fanns några olika 

variationer på hur gårdarna varit uppbyggda. Det förekom 

såväl ensamliggande boningshus med inbyggt fähus, som 

bostadshus med ett eller flera uthus. Anläggningarna har 

huvudsakligen grupperat sig inom tre ytor som vi benämner 

gårdslägen. Tomma ytor däremellan tyder på att man 

haft en tydlig uppdelning av hur marken som gått i arv 

skulle användas. Vissa ytor var alltid vikta för odling och 

bete, medan användningen hos andra har varierat. Vi kan se 

en tendens att gårdarna ofta har haft en gårdsplan öster om 

huset. Vi har kunnat skönja en tendens att husen uppträdde 

parvis nära varandra, med samma orientering och liknande 

uppbyggnad. Exempel på detta är Hus 1 och Hus 4 som rimligen 

låg för nära varandra för att kunna ha existerat samtidigt 

utan snarare verkar ha ersatt varandra. Deras orientering 

var identisk, likheten i utformning är slående och man 

kan tänka sig att de avlöst varandra. Samma likhet finner 

vi beträffande Hus 2 och Hus 3 och i viss mån Hus 5 och 6 

samt Hus 19 och 20. Kanske har gården legat inom samma 

gårdsläge i två generationer innan man flyttat till nästa läge? 

Ett tiotal hägnader och hägnadsrester har påträffats i 

Västra Via, dels i fält och dels under efterarbetet. Det är 

tydligt att hägnaderna förekom i flera olika sammanhang. 

De har fungerat som staket kring gårdsplanen, som fägata, 

som hägnad utmed en väg osv. En och samma hägnad 

kan också ha fyllt flera funktioner; de har skyddat grödor 

genom att utestänga boskap, de har fungerat som vindskydd 

och insynsskydd. De har markerat revir och fungerat 

som en social markering (jfr Eklund 2007). 

Den undersökta ytan vid Västra Via övergavs inte som 

så många andra boplatser i övergången mellan folkvandringstid 

och vendeltid. Man levde kvar på platsen fram till 

ungefär 700 e Kr. Även efter det att man flyttat bostadshusen 

från Västra Via så behöll man marken och därmed sin 

rätt att utnyttja den. Men då till helt andra saker, nämligen 

järnhantering. 



Anneli Sundkvist 

InLEDning 

Redan i förundersökningsstadiet stod det klart att möjligheterna 

att påträffa tämligen omfattande lämningar av 

järnframställning och smide i Västra Via var goda. Vid 

förundersökningen identifierades nämligen två sannolika 

järnframställningsugnar (Groop 2005:14f.). Dessa 

utöka des under slutundersökningen till sju stycken. Sex 

av ugnarna (A1706, 1786, 29270, 29321, 29488 och 47716) 

låg samlade invid de två grophusen (A31032 och 38762) 

(fig 1), medan den sjunde, A1111, var belägen mer solitärt 

30 m norrut (fig 106). 

JärnFRAMSTäLLning i FÖRHISToRISk TID: 

koRT BEGREPPSuTREDning 

De olika stegen som ingår i järnframställning i blästugn 

(fig 107) sammanfattas enligt följande (se t ex Serning 

1976:47; Magnusson 1998:28ff; Rubensson 2000:105ff; 

Gradin & Hjärtner-Holdar 2003:394ff; Severin 2005:6ff för 

lättöverskådliga beskrivningar och Englund 2002 för ingående): 

råmaterialet, malmen, hämtas från sjö, vatten drag 

eller myr. Utvinning av bergsmalm kan eventuellt förekomma 

under vikingatid (Serning 1976:41ff), men vidare 

diskussion om bergsmalmshanteringens början faller 

utanför denna artikels ram. När malmen, som innehåller 

diverse ämnen utöver järn, samlats in påbörjas reningsprocessen. 

Syftet med denna är att få fram smidbart järn. 

Den första fasen är rostning, då svavel och kristallvatten 

avlägsnas (Magnusson 1998:31). Här läggs malmen i en av 

ved bestående rost. Denna sätts i brand och får brinna ner 

direkt på marken. Härifrån krattar man sedan malmen. 

Nästa steg i reningsprocessen är reduktion eller blästring, 

vilket sker i ugn. För att få upp temperaturen tillförs 

luft, vanligen genom blåsbälg. Ursprungligen användes 

ved för att elda ugnen med. Tämligen tidigt i järnhanteringens 

historia övergick man till kol (Hennius et al 

2005:58). Kol och malm fylls kontinuerligt på i ugnen. 

Restprodukt från blästringen är slagg, medan smältan är 

produkten som tas till vara för vidare bearbetning. 

För att få bort ytterligare slagg upphettas järnet igen. 

Detta kan ske i ugnen, men vanligare är att det görs på 

en ässja. Bearbetning sker med hammare. Denna process 

benämns primärsmide och är mycket tidskrävande. Vanligen 

behövs flera upphettningar (Rubensson 2000:106). 

Leif Rubensson uppskattar det ungefärliga bortfallet 

vid varje steg i processen från rostad malm till smidbart 

järn enligt följande: Luppen väger ca 40 % av vikten 

på den malm som blästrats. Ungefär 75 % av luppen försvinner 

vid primärsmidesprocessen. Det smidbara järnet 

väger ca 10 % av den ursprungliga rostade malmen 

(Rubensson 2000:106). 

Resultatet av primärsmidet blir järn lämpligt för smide av 

föremål – sekundärsmide. Denna process skedde ofta 

på andra platser än den ursprungliga järnframställningen, 

då järnet i sig var en handelsvara (jfr Hulth 2008:122 o 

där anf litt). Sedan länge är artefaktkategorin ämnesjärn 

känd inom arkeologin. Ämnesjärnen kan ha olika 

form och man kan se geografiska uppdelningar (Englund 

2002:300 där anf litt; Lindeberg 2009:29f). Traditionellt 

har föremålskategorin tolkats som tillhörande yngre järnålder, 

men få dateringar har genomförts. Det blev under 

1990‐talet möjligt att datera järnet med hjälp av det i 

metallen bundna kolet (Possnert & Wetterholm 1995). 

14 

C‐datering av ett spadformat ämnesjärn från Kråknäset, 

Torsåker socken i Gästrikland, placerade det i förromersk 

järnålder. Detta kan indikera att denna typ av halvfabrikat 

har en kontinuitet genom hela första årtusendet av vår 

tideräkning (Englund 2001:5). 

Anledningen till att man smidde järnet i standardiserad 

form har ofta tolkats mot en praktisk bakgrund. Formerna 

är sådana att de ofta underlättar effektiv packning 

och därmed frakt. Dessutom förenklar fasta enheter försäljningsprocessen 

och det gör också materialets kvalitet 

lättare att bedöma (Magnusson 1992:196). Om allt järn 

som framställts vid primärsmidet formats till ämnesjärn 

är naturligtvis osäkert. Då järnframställningen sker för 

husbehov finns inget direkt behov av att smida ämnesjärn. 

Englund påpekar att få moderna studier har gjorts 

på ämnesjärn och att tolkningarna av föremålskategorin 

som handelsvara har flera decennier på nacken (Englund 

2001:3; Lindeberg 2009). 

Spår av förhistorisk järnframställning 

i det arkeologiska materialet 

Järnframställningen i Sverige tar sin början redan under 

bronsålder. Eva Hjärtner Holdar (1993:185ff) argumenterar 

beträffande skiftet mellan brons- och järnålder att 

om ”… förekomsten av järnföremål med skärande egg och en 

järnmetallurgisk process …” räcker som definition på järnålder, 

inleds denna redan under bronsålderns period V, 

d v s åttonde århundradet före vår tideräknings början. En 

jämförelse med Grekland indikerar att bruket att använda 

järn är beroende av hur stabilt samhället är som helhet. 

I tider av förändring tenderar järnframställningstraditionen 

att snabbt vinna mark och sprida sig (Hjärtner-Holdar 

& Risberg 2003:83ff). 

Vilka spår lämnar då järnhantering och hur är de representerade 

i det arkeologiska materialet? Synar vi järnframställningsprocessen 

kan det sammanfattas grovt att de faktiska 

arkeologiska spår vi har att leta efter är anläggningar i 

form av rostningsplatser, kolningsgropar, milor, blästugnar, 

ässjor och smidesgropar. Fyndmaterialet omfattar bl a slagger 

från olika delar av processen, annat avfall, t ex glödskal 

och smidesavfall, halvfabrikat, verktyg från järnframställningens 

olika steg och till sist smidda föremål. 


6569750 

0 2,5 5 7,5 m 

Anläggning 

Ugn 

Kulturlager 

Figur 106. Översiktsplan: koncentrationen av järnframställningsugnar och 

grophusen. Digital bearbetning: Susanna Eklund, SAU. 


Figur 107. Den förhistoriska järnframställningens olika steg (Rubensson 

2000:107). 

Englund (2002:185) menar att rostningsplatserna kan skilja 

sig åt mycket i storlek, från 4-5 m 2 till ca 50 m 2 . Rostningsplatser 

syns i det arkeologiska materialet som mycket 

enkla anläggningar: ett område med ett rödfärgat malmlager 

som är uppblandat med kol och grus. De förekommer 

såväl i samband med ugnar som med malmutvinningsplatser 

(Englund 2002:185). Under förhistorisk tid har kolningen 

skett i grop. Liggmilan, som är den äldsta typen av 

kolmila, introduceras först under medeltid (Hennius et al 

2005:58f). Ugnar för järnframställning är kända från yngre 

bronsålder. De äldsta anläggningarna tycks tillhöra kategorin 

gropugnar (jfr Hjärtner-Holdar 1993:38ff). 

I Närke finns ett exempel på en mycket tidig järnframställningsplats, 

den 1993 utgrävda Sågebol i Viby socken (C. 

Karlsson 2003:363ff). Denna dateras till 796 f Kr–211 f Kr 

(kalibrerat efter C. Karlsson 2003 med Oxcal 4). Landskapet 

har alltså en mycket gammal tradition rörande järnframställning. 


… och i VäSTRA VIA? 

Frågeställningar 

I Västra Via framkom som ovan nämnts tämligen omfattande 

järnframställningsrester redan vid förundersökningen 

(Groop 2005). I SAU:s undersökningsplan ägnades 

därför omfattande diskussion och frågeställningar åt hur 

järnhanteringslämningarna skulle behandlas vid en slutundersökning. 

Frågeställningarna ser ut enligt följande: 




eller om man även bedrivit sekundärsmide inom 

lokalen 




















De två sista frågeställningarna kommer inte att behandlas 

här. Istället hänvisas till Susanna Eklunds artikel om 

boplatsens struktur i denna volym. 

De faktiska spåren av järnframställning i sammanfattning 

Järnframställningslämningarna i Västra Via bestod av 

sju blästugnar, alla daterade till yngre järnålder med en 

absolut tyngdpunkt i vendeltid (fig 108, se mer nedan). 

Ugnen A47716 avviker lite med senare dateringar inom 

det totala intervallet (fig 108). Samtliga ugnar tillhör 

typen schaktugn. Anläggningarna var generellt välbevarade, 

med undantag för den avsides belägna A1111. Denna 

avvek då lite av ugnsväggarna fanns kvar. 

De två grophus som låg i direkt anslutning till ugnskoncentrationen 

kan också ha hört till järnframställningskomplexet. 

Grophus har ofta tolkats som hus för hantverk, 

kanske främst för textilhantering (Ljungkvist et al 2000:82; 

Bergström 2004:5f o där anf litt). I ett av grophusen från 

Mattsgården i Gamla Uppsala socken har en trolig del av 

ett blästermunstycke påträffats, vilket indikerar att hustypen 

ibland kan höra samman med järnframställning 

( Ljungkvist et al 2000:84). Även skånska grophus uppvisar 

ibland fynd och konstruktioner som talar om anknytning 

till järnframställning och smide (Strömberg 1999:204). 

Grophus är enkla konstruktioner som i en järnhanteringskontext 

skulle kunna fungera som tillfälligt skydd 

eller bostad, likt kolarkojor i mer modern tid (jfr Hennius 

et al 2005:50ff). Inledningssfasen i järnframställningsprocessen 

var tidskrävande och involverade bl a förvärmning 

av ugnen. Om järnframställningen bedrivits en bit från 

boplatsen är det rimligt att man har haft en enkel byggnad 

som skydd och grophusen kan representera en sådan. 

Även kolet måste skyddas från eventuell nederbörd. Vid 

inventering av smedjor från historisk tid påträffar man 

inte sällan ett förråd för kolet. 

Sjuttio meter norr om komplexet med ugnar och grophus 

i Västra Via fanns Lager 3, där elementanalysen indikerar 

att metallhantverk kan ha ägt rum i västra delen. På 

ytan fanns två anläggningar (A44861 och A45006) som kan 

tolkas som smidesgropar. Sådana används i primärsmidesfasen 

för upphettning av det järn man fått vid blästring 

(Serning 1976:48; Ljungkvist et al 2000:84). Andra 

metoder för detta är att återanvända blästugnen eller att 

bearbeta järnet på en ässja (Gradin & Hjärtner-Holdar 

2003:397). Groparna är inte daterade, varför det inte går 

att fastslå om de kronologiskt hör samman med ugnarna. 

Smidesgropar från yngre järnålder är tidigare kända från 

t ex Norra gärdet (Ljungkvist & Hulth 2000:30f) och 

Mattsgården (Ljungkvist et al 2000:84f), båda i Gamla 

Uppsala socken. 

I primärsmidesfasen upphettas järnet flera gånger och 

bearbetas på städ eller huggkubbe med en träklubba för 

att man skall slå ur den slagg som finns kvar. I de fall uppvärmning 

har skett i blästugnen syns detta genom att där 

finns såväl reduktions- som smidesslagg (Gradin & Hjärtner-Holdar 

2003:397f). 

Sekundärsmidesfasen, där föremål smides, är enligt 

resultatet av slagganalysen inte synlig i det arkeologiska 

materialet från Västra Via (Willim et al 2006:21). Glödskal 

och annat avfall från smidesprocessen saknas också, men 

det skall understrykas att ingen sållning har skett. Det är 

inte omöjligt att man framställt vissa föremål för husbehov, 

exempelvis knivar. Specialiseringen som har funnits på 

platsen under senare delen av vendeltid och vikinga tidens 

början, bör ha omfattat järnframställning till och med 

primär smides fasen. Detta stämmer väl med bilden av järnframställningen 

och primärsmidet som avskilt från gårdsmiljö 

där föremålssmidet skedde (jfr Englund 1994:294). 

Varifrån kom råvarorna? 

De metallurgiska studierna omfattade utöver slagganalys 

även analys av möjlig malm från bäcken som rinner i direkt 

anslutning till järnframställningsplatsen. Malm kunde inte 


påvisas, vilket dock inte innebär att vattendraget aldrig har 

innehållit sådan. Slaggerna är homogena, vilket antyder att 

råvaran har hämtats från en och samma källa (Willim et al 

2006:21). Var denna har funnits är i nuläget inte klart. 

Kolning bör under den aktuella perioden ha skett i grop 

(jfr Hennius et al 2005:58f). En anläggning som tolkats höra 

samman med kolning var belägen ca 100 meter öster om 

ugnskomplexet. För att se om man kunde få ytterligare ett led 

i järnframställningsprocessen belagt 14 C‐daterades anläggningen. 

Den befanns dock vara något yngre än ugnarna. 

Dateringen 990–1160 visar på mellersta vikingatid‐tidig 

medeltid. Detta indikerar att järnframställningen på platsen 

kan ha haft kontinuitet ytterligare flera århundraden. Dessutom 

påträffades fynd av masugnsjärn vid bäcken. Men vi 

kan alltså inte inom ramen för föreliggande undersökning 

fastställa varifrån kol och malm till den expansion av järnhanteringen 

som sker under vendeltid hämtats. 

Dateringar 

Ingen av de här diskuterade anläggningarna innehöll 

några arkeologiskt daterbara fynd. I gengäld gick det 

bra att få lämpligt material för 14 C‐datering. Grophusen 

i Västra Via uppvisar skiftande ålder. Grophus 1 (A38543) 

har daterats till äldre förromersk järnålder och vendeltid 

(fig. 108). Det senare provet är utfört på kol från själva pinnen, 

medan det som givit den äldre dateringen är gjort på 

kol som tagits ur makroprov från pinnhålet. Som diskuterats 

av Elisabet Pettersson (se kap. Analyser) har detta 

förfarande generellt givit ganska spridda och oprecisa tidfästelser 

i Västra Via. Rimligen bör den vendeltida dateringen, 

där en av grophusets konstruktionsdetaljer har 

daterats, vara ”bättre”. Det är alltså möjligt att Grophus 1 

kan höra till ugnskomplexet. 

Bottenlagret i Grophus 2 dateras till senneolitikum‐äldre 

bronsålder. Så tidiga grophus förekommer i Sydskandi‐ 

Anl nr Konstruktion Material Datering, kalibrerat 

(2 sigma) 

Period 

Kommentar 

38543 Grophus 1 Pinnhål 630-720 AD, 740-770 AD Vendeltid Kol från pinnen 

31622 Grophus 1 Pinnhål 390-200 BC Äldre förromersk jäå 

38762 Grophus 2 Bottenlager 

2130-2080 BC, 

2050-1880 BC 

Senneolitikum – Äldre brå 

1111 Ugn Grankvist 660-870 AD Vendel- vikingatid Avsides belägen i förhållande 

till ugnskomplexet 

1706 Ugn Hassel 650-780 AD Vendel- vikingatid 

1786 Ugn Hassel 680-870 AD Vendel- vikingatid 

29270 Ugn Ask 650-780 AD Vendel- vikingatid 

29488 Ugn Grankvist 650-820 AD, 840-860 AD Vendel- vikingatid 

47716 Ugn Gran 710-750 AD, 760-900 AD, 

910-970 AD 

Vendel- vikingatid 

Figur 108. Sammanställning av 14 C‐dateringarna från konstruktioner som 

kan tillhöra järnframställningskomplexet. 


Sum Järnframställning 


660AD (68.2%) 780AD 


650AD (95.4%) 890AD 


0.8 

0.6 

0.4 

0.2 

0.0 

Figur 109. Graf över 14 C‐dateringarna 

från ugnarna och Grophus 1. 

400AD 500AD 600AD 700AD 800AD 900AD 1000AD 1100AD 

Calendar date 


navien. De är ovanligare i Uppland, där hustypen främst 

tillhör yngre järnålder, med tyngdpunkt i vendel- och 

vikingatid (Ljungkvist et al 2000:82f; Bergström 2004:6 o 

där anf litt). I Närke är enligt FMIS endast ett fåtal grophus 

undersökta. De är kronologiskt mycket spridda. Grophuset 

i Hidinge 105 dateras av två 14 C‐prover från ett stolphål 

i anslutning till huset till 730–360 f Kr baserat på fröer från 

stolphålet, och till 390-200 f Kr när materialet bestod av 

kol från stolphålet (FMIS). Ett annat grophus påträffades 

i Säby, Vintrosa socken. Även här var dateringarna motsägelsefulla: 

ett prov från golvlagret tidsfästes till senneolitikum 

(2310-2190 f Kr), medan härden daterades till förromersk 

järnålder. I rapporten tolkas förhållandet bero på 

att provet från golvlagret kan vara kontaminerat av en senneolitisk 

anläggning som grophuset överlagrade ( Graner 

et al 2008:17). Säby-huset understryker åter det osäkra i 

att datera golvlager i grophus. Problemet är sannolikt att 

vad som tolkas som golvlager från husets användningstid 

mycket väl kan härröra från igenfyllningen av gropen och 

till detta kan material från skilda tider ha använts. 

Vid utgrävningen av Grophus 2 i Västra Via, konstaterades 

att fyllningen inte innehöll den mängd slagg och järn 

som annars karaktäriserar det lager som omger hela ugnskomplexet. 

Denna ”tomhet” utmärker huset i förhållande 

till den omgivande marken. Tolkningen blir att anläggningen 

troligen är äldre än järnframställningskontexten. 

Grunden har fyllts igen innan marken runt om hunnit bli 

påverkad av metallhanteringen. Grophus 2 kommer därför 

inte fortsättningsvis att diskuteras här. 

Ugnslämningarna är dateringsmässigt väl sammanhållna 

med tyngdpunkt i vendeltid och tidig vikingatid 

(fig 109). Lite avvikande är A47716 som främst placeras i 

tidig och mellersta vikingatid (fig 108). Denna ugn är inte 

– vilket man skulle kunna tro – avsides belägen utan finns 

i det större ugnskomplexet. 

Det material som använts för datering av ugnarna är 

med all sannolikhet inte rester av bränslet utan av de konstruktioner 

som har använts för att skilja av slaggen. Den 

arkeometallurgiska rapporten visar att de ugnar som analyserats 

närmare hade eldats med kol. Avtryck fanns på slaggen 

(Willim et al 2006:19). Trät som använts till datering är i 

flera fall mindre kvistar, vilka har haft en annan funktion i 

ugnen. Slaggavskiljning är ett alternativ, men även skyddsmaterial 

för botten och för att underlätta utrakningen förs 

fram som möjlig användning (Willim et al 2006:20). 

Som ovan nämnts har 14 C‐dateringarna i Västra Via 

generellt sett givit blandade resultat. Beträffande järnframställningslämningarna 

är läget betydlig mer gynnsamt. 

Dateringarna koncentrerar sig här i yngre järnålder 

med fokus på vendeltidens senare del och tidigaste 

vikingatid. Väljer man att se samtliga ugnar som en kontext 

har vi sex samstämmiga prover som tidfäster järnframställningsplatsen 

till vendeltid (fig 109). Även Grophus 

1 bör kunna knytas till komplexet. 

Produktion för husbehov eller …? 

Med tanke på att flera ugnar har funnits under en ganska 

kort tidsperiod är det rimligt att anta att järn framställts 

inte enbart för eget bruk utan även för avsalu. Ytterst få 

järnföremål påträffades vid undersökningen. Det förefaller 

alltså som vi ser en överproduktion av järn i förhållande 

till fyndmaterialet. Gränsdragning mellan husbehovsproduktion 

och överskottsproduktion är dock vetenskapligt 

sett ett erkänt problem (jfr Englund 2002:285ff o där anf 

litt). Att det i Västra Via finns tecken på en ganska omfattande 

järnproduktion under en (arkeologiskt sett) relativt 

begränsad period men överhuvudtaget inga järnföremål 

som kan knytas till denna fas, tyder på att järnet producerats 

för någon annan. Men – vi skall minnas att den gårdsfas 

under vilken järnframställningsplatsen använts ännu 

är okänd. Rimligtvis borde järnföremål påträffas i anslutning 

till gården. Övriga spår av sekundärsmide, som smidesslagg 

från denna produktionsfas och glödskal, saknas 

också helt på järnframställningsplatsen i Västra Via. Om 

omfattande föremålsproduktion för husbehov har skett, 

har denna arbetsfas varit förlagd till annan plats. I arkeologin 

i allmänhet och uppdragsarkeologin i synnerhet är 

det emellertid oftast inte möjligt att göra tolkningar som 

bygger på komplex framtagna i sin helhet. Vi måste dra 

slutsatser efter tillgängligt material och vara beredda att 

revidera tolkningarna om nya fynd kommer fram. I nuläget 

ser vi därför järnframställningsplatsen i Västra Via som 

en lokal där man framställer järn som är färdigt för smide, 

men inte genomför någon större – om ens någon – föremålsframställning. 

Slutsatsen blir alltså att, baserad på det arkeologiska material 

som är känt för oss nu, en stor del av järnproduktionen från 

Västra Via avyttrats. 

Hantverksskicklighet och specialiserad tillverkning 

Vid slagganalysen noterades tillverkningsspår av olika av 

järnkvaliteter, dels mjukt järn, dels kolstål. Att behärska 

olika tekniker tyder på hög hantverksskicklighet (Willim 

et al 2006:21). De slaggprov som är rester av kolstålsproduktion 

härrör från A1111, vilken är den ugn som är belägen 

en god bit från de övriga (fig 110). 

Stål tillverkas vanligen inte i blästugn. Istället härdas 

järnet vid arbete på ässja genom att man tillsätter kol, 

vilket gör att metallen blir hårdare men också mindre seg 

– järnet blir stål. Genom att smida samman järn och stål 

av olika kvaliteter, s k damaskering, får man högkvalitativa 

föremål, t ex vapen, som har både järnets seghet och 

elasticitet och stålets hårdhet. Därtill kan vackra mönster 

poleras fram då de olika metallkvaliteterna har skilda färger. 

Damaskering är sedan länge väl belagd hos t ex yngre 

järnålderns vapen. 


1451000 

6569750 

0 10 20 m 

Anläggning 

Ugn 

Kulturlager 

Figur 110. Översiktsplan: koncentrationen av järnframställningsugnar och 

grophusen med den avsides belägna A1111. Digital bearbetning: Susanna 



Benkol 

Terje Gansum har genom försök i samarbete med en smed 

visat att det är möjligt att använda kol gjort på ben i härdningsprocessen. 

Metoden är väl belagt i historisk tid. Syftet 

är att tillsätta fosfor vilket gör järnet segare trots att det 

är hårt (Andersson et al 2000:12; Gansum 2004:42ff). Vid 

utgrävningarna av ugnarna påträffades inga ben. För att 

ytterligare undersöka om det fanns indikationer på att 

benkol använts vattensållades delar av fyllning och bottenlager 

(sammanlagt ungefär tre liter) i A1111, den ugn där 

slagg från tillverkning av kolstål påträffats. Ett 2 mm-såll 

användes och de kvarvarande resterna kontrollerades av 

en osteolog. Inga benfragment framkom vid denna process. 

I sitt försök har Gansum (2004:43) krossat benen till 

pulver, vilket inte kan påträffas vid en okulär besiktning 

av det slag vi gjort. I det arkeologiska exempel han lyfter 

fram, smedjan i Gene (Ramqvist 1983:113ff), har de brända 

benen inte varit malda. Om benen varit avsedda att direkt 

användas för kolning eller om de först skulle malas framgår 

inte klart. 

I efterhand kan man tycka att järnframställningsanläggningarna 

i Västra Via skulle ha sållats i större utsträckning 

än vad som skedde för att besvara frågeställningen 

om benkolsanvändning. Det är som nämnts ovanligt att 

stål framställs i en blästugn på det sätt som har gjorts i 

Västra Via. Detta resultat måste anses överraskande och 

framkom inte förrän vid slagganalysen. Således påvisades 

inte stålframställningen förrän efter det att fältarbetet 

var avslutat och vi fick då göra det bästa möjliga av situationen 

och söka benkol genom att vattensålla de tillvaratagna 

jordproverna från ugnen. Med resultatet från Västra 

Via i minne kan det vid framtida undersökningar då man 

vill utreda eventuellt användande av benkol i härdningsprocessen, 

vara klokt att rutinmässigt sålla en viss del av 

de aktuella anläggningarna. Först måste dock benkolets 

kornstorlek diskuteras. Är det ens meningsfullt att sålla 

eller kan man förvänta sig att benfragmenten är så små att 

mikroskopering eller eventuella analyser är en bättre väg? 

Förhållandet mellan järnframställning och gård 

Gert Magnusson (1998:28f) påpekar att järnhanteringen 

under vikingatid ökar i omfattning i vissa av våra nuvarande 

landskap – dock nämner han inte Närke. Han 

menar också att järnhanteringen under denna tid blev en 

utmarkshantering (jfr Englund 1994:294) och att den avgörande 

faktorn var tillgång på ved för kolproduktion. Under 

järnåldern har virkestillgången knappast varit problematisk, 

detta möter vi först under medeltid då järnframställningen 

exploderar. I Västra Via befinner vi oss ännu lite 

längre tillbaka i tiden. Järnframställningsplatsen där kan 

emellertid inte knytas till någon av de kända bebyggelsefaserna 

på den undersökta ytan. Kan vi redan här se spår 

av traditionen att förlägga järnframställningsplatsen långt 

ifrån bebyggelsen? Några säkra slutsatser om detta kan 

inte dras. Sökschaktning direkt på andra sidan bäckravinen 

resulterade endast i ett modernt utkastlager (Eklund 

2005a). Det finns dock lämpliga boplatslägen utanför vägsträckningen. 

Det känns inte långsökt att tänka sig att den 

gård som den centrala järnframställningsplatsen i Västra 

Via hör till varit belägen på andra sidan vattendraget. I 

historisk tid har smedjorna ofta legat avsides i förhållande 

till övrig bebyggelse i byar och på gårdar, just för brandrisken. 

Denna gäller även vid blästbruk. Utan arkeologiska 

undersökningar väster om bäcken är det dock inte möjligt 

att belägga eller förkasta teorin. 

VäSTRA VIA konTExtuALISERAT 

Liknande platser i Närke 

Genom omfattande uppdragsarkeologiska undersökningar 

i samband med omdragningar av E18 och E20 har 

flera järnframställningsplatser blivit kända i Närke under 

de senaste två årtiondena. Willim et al (2006:22f) lyfter 

fram två exempel på platser som liksom Västra Via dateras 

till yngre järnålder: Husby i Glanshammar socken 

(Andersson et al 2000) och Skävi i Viby socken (Bergold 

& Holm 1999). Järnframställningen i Husby representeras, 

till skillnad från Västra Via, av samtliga led i kedjan: 

blästbruk, primär- och sekundärsmide. Den konstruktion 

som tidsmässigt sammanfaller med Västra Via är dock 

blästugnskomplexet konstruktion XIV, som 14 C‐dateras 

till vendeltid‐vikingatid (680-960 e Kr). Smedjorna placeras 

däremot i vikingatid och medeltid (Andersson et al 

2000:11ff). Att det under vendeltid skall ha bedrivits alla 

produktionssteg av järnframställning finns det alltså i 

nuläget inget belägg för. 

I Skävi framkom hela 17 blästugnar från olika arkeologiska 

perioder. De äldsta dateras till förromersk järnålder 

(C. Karlsson 2003:367). Områdets tyngdpunkt ligger dock 

på yngre järnålder. Av de 14 ugnar som 14 C‐daterats härrör 

sju från vendeltid (Westin 2003:387). I Skävi var ugnarna, 

liksom i Västra Via, placerade i grupp i direkt anslutning 

till vatten. Just närheten till vatten är för övrigt viktig i alla 

järnhanteringens led. 

Vem använde järnet? 

Till att börja med kan det konstateras att inget fast mönster 

har kunnat beläggas rörande järnframställningens 

lokalisering i förhållande till yngre järnålderns boplatser. 

Under historisk tid har järnframställningens första faser 

ofta skett i utmarkerna, i direkt anslutning till malmfyndigheterna 

och till platser med god tillgång på ved och 

därmed på presumtivt kol. Detta kan även ha varit fallet 

under järnåldern (Englund 1994:294). Föremålssmidet 

skedde sedan närmare bebyggelsen. I Danmark antyder 

materialet att specialiseringen blir tydligare under 

yngre järnålder. Tidigare tillhörde smältaren och smeden 

samma hushåll (Lyngstrøm 2003:21ff). I mälarlandskapen 

finner vi under yngre järnålder spår av sekundärsmide i 


intensivt utnyttjade yngre järnåldersboplatser som Norra 

Gärdet, Mattsgården och Valsgärde, samtliga i Gamla 

Uppsala socken (Norr & Sundkvist 1997: Ljungkvist & 

Hulth 2000; Ljungkvist et al 2000). Det har länge diskuterats 

om stormän och kungar i det framväxande Sveariket 

delvis byggde sin makt på kontroll av järnet, som framställdes 

på mer perifera platser i och utanför mälarlandskapen 

(jfr Ambrosiani 1983:22). 

Diskussion 

Västra Via passar väl in i en sådan bild. Det förefaller här 

som att vi under vendeltid ser en etablering av järnframställning 

och att man under en ganska kort period producerar 

mycket smidbart järn. Vart det fraktades är inte känt 

och inte heller i vilken form detta skedde. Förekomsten 

av kolstålsproduktion visar på hög hantverksskicklighet 

och kan kanske ses som ett utökande av verksamheten. Vi 

skall dock minnas att slaggen från endast tre av Västra Vias 

sju blästugnar har analyserats. Om de övriga fyra användes 

för produktion av mjukt järn och/eller stål vet vi inte. 

Dessutom visar slagganalysen endast den sista körningen 

av ugnen. Men faktum kvarstår ändå att det producerades 

stål i Västra Via, vilket indikerar att de människor som 

arbetade med järnframställning här hade utökade specialkunskaper. 

Den myTISka järnFRAMSTäLLninGEn: skRIFTLIGA 

käLLor, runSTEnAR, ETnoGRAFI – och VäSTRA VIA? 

Västra Via är en plats som under en period av yngre järnåldern 

varit specialiserad på att framställa järn ur malm. 

Produktionsfasen beskrivs ofta ganska tekniskt. Detta 

är nödvändigt med hänsyn till att kemiska analyser och 

expertis krävs för att kunna avgöra vilka steg i den långa 

processen som det arkeologiska materialet vi har för 

handen omfattar. Men naturligtvis finns det också en 

annan sida av järnframställningsprocessen. Vid studium 

av ett urval litterära, etnografiska och arkeologiska källor 

är det tydligt att järnframställning och smide i många 

kulturer och epoker är något som är laddat och kopplat 

till myter och sagor. I den norröna diktningen finns gott 

om hänvisningar till järn, smide och smeder. Även smedjor, 

städ, bälgar och verktyg förekommer tämligen rikligt, 

liksom naturligtvis slutprodukten främst i form av vapen 

och smycken. Däremot nämns sällan järnframställningsprocessen. 

Den förefaller vara dold i texterna. Hänvisning 

till råmaterialet förekommer. När Frigg i Snorra 

Edda (Sturluson) uppsöker olika ting för att be om ed att 

inte skada Balder går hon även till ”eld och vatten, järn och 

alla sorters malm”. Meningen omfattar hela järnframställningsprocessens 

komponenter, med två undantag, luft 

och trä (kol). 

Inte heller i bildkonsten är järnframställningsprocessen 

före föremålssmidet speciellt synlig. Motiven i bildkonsten 

som relateras till järnbearbetning kan vanligen 

knytas till föremålssmide. På något sätt förefaller järnframställningen 

vara en aktivitet som pågår i det fördolda. 

Beror detta på att den sker på andra platser än de högreståndsmiljöer 

som är arenan för de mytologiska skeenden 

som nedtecknats i skrifter eller avbildats i sten? Eller har 

järnframställningen dolts av andra anledningar? Är den 

inte ens dold, utan enbart återgiven på ett sätt vi ännu inte 

lyckats förstå? 

Gunnar Haaland, Randi Haaland och Suman Rijal 

har framfört idén om ett samband mellan järnframställningen, 

främst reningsprocessen, och den sexuella akten 

mellan kvinna (ugnen) och man (bälgen). Föreningen 

mellan de två skapar något – det smidesfärdiga järnet. 

Teorin bygger på antropologiska observationer av blästring, 

t ex i Dafur (Haaland et al 2002). Men är den sexuella 

metaforen en anledning till att dölja järnframställningen 

i ett yngre järnålderssamhälle? Neil Price har lyft 

fram förekomsten av sexuella inslag i yngre järnålderns 

ritual (Price 2002:217ff). Sexuella anspelningar är tämligen 

väl förekommande i såväl diktning som hantverk och 

bildkonst. Att dölja detta verkar därför inte ha varit viktigt. 

Detta framgår tydligt i Völsa ðáttr, en kort berättelse 

från Flateyjarbók där den ingår i Óláfs saga helga (Olof den 

heliges saga). I berättelsen paraderas en hästfallos helt 

öppet. Inte heller Ibn Fadlans välkända Risala, berättar om 

minsta antydan till vad vi idag skulle benämna som prydhet. 

Här har den trälkvinna som skall offras öppet samlag 

med flera män. Texternas autenticitet och datering har 

diskuterats, men Price tillskriver dem gott källvärde (Price 

2002:218f). Den sexuella metaforen bör alltså inte ha varit 

en anledning att dölja blästringsprocessen i de skriftliga 

källorna 1 . Däremot kan man tänka sig att man alltid handskats 

med viss försiktighet när det gäller handlingar och 

processer som kan ha haft en rituell innebörd. Men detta 

synsätt måste även gälla själva föremålssmidet och detta 

är ju representerat i konst och diktning. 

Förekomst av järnslagg i gravar i Gästrikland har diskuterats 

av Mats Burström (1990:261ff), som menar att depositionen 

ofta är avsiktlig. Burströms argument för den 

avsiktliga depositionen har bemötts av Lars-Erik Englund. 

Det framgår dock inte om slaggerna som ingår i studien 

härrör från reduktionsprocessen eller om det är fråga om 

smidesslagg (Englund 1994:294). Alltså kan vi inte konstatera 

vilken fas i järnframställningen som de deponerade 

slaggerna representerar. Detta hade annars varit en 

intressant infallsvinkel som kunnat problematisera frågan 

ytterligare. Förutom att diskutera slagg i gravar har 

Burström understrukit det mytiska och mystiska i hela 

järnframställningsprocessen. Likt flera andra forskare 

lyfter han fram det okontrollerbara, det som gör att ugnen 

1 Praktiska handlingars sexuella symbolvärde t ex i samband med transformation 

diskuteras mer ingående i Cecilia Lidström Holmbergs kommande 

avhandling (Lidström Holmberg, manus). 


och processen kan uppfattas som levande väsen (jfr Haaland 

et al 2002: Severin 2005 o där anf litt). Mot detta synsätt 

har Lars-Erik Englund vänt sig. Han är mer benägen 

att se järnframställningen ur ett praktiskt-funktionellt 

perspektiv och menar att det är omöjligt att uppfatta 

ugnen som levande (Englund 1994:292f). Avsaknaden av 

järnframställningsprocessen före själva föremålssmidet i 

de norröna myterna och den skandinaviska bildkonsten 

styrker enligt min mening Englunds praktiska tolkning. Vi 

vet inte vad de som arbetade med att samla, rosta och rena 

malm själva tyckte, men deras arbetsinsats verkar inte ha 

påverkat de samhällsgrupper som förde myterna vidare 

genom att återge dem i bild och kväden. 

SMEDEn i ynGRE järnåLDERns SAMHäLLE 

Det arkeologiska materialet 

Yngre järnålderns smed har länge tilldragit sig arkeologers 

intresse. Redan 1922 gjorde Edvard Grieg en studie 

av smidesverktyg i norska gravar. Julie Lund sammanfattar 

insatserna genom att konstatera att man under lång tid 

främst koncentrerade sig på smedens hantverksskicklighet, 

medan det senaste decenniets studier fokuserats på 

smedens roll i samhället (Lund 2006:323 o där anf litt). 

I Skandinavien finns ett antal arkeologiska kontexter 

som explicit tolkats som kopplade till smeden, inte enbart 

till smide. En kategori som på ett fördelaktigt sätt lyfts 

fram i ljuset av Lund är verktygskistorna, vilka alla kan 

vara deponerade ca 950-1000, trots att de inte sällan har 

daterats till tidig medeltid (Lund 2006:324f). Lund menar 

att mycket tyder på att depositionerna varit avsiktliga 

och rituella. Tidigare har kistorna tolkats som tappade av 

misstag eller nedlagda i samband med orostider och därefter 

aldrig hämtade (Lund 2006:329f). 

Sammanlagt finns nio depåer av smedsverktyg i Sydskandinavien, 

två från Sverige och sju från Danmark (Lund 

2006:323f där anf litt). Den mest kända svenska smedsanknutna 

kontexten överhuvudtaget är just en sådan kista. 

Det rör sig om Mästermyr-fyndet som påträffades år 1936 

i samband med plöjningsarbete i Sproge socken på Gotland 

(Arwidsson & Berg 1983). 

7. Asarne möttes 

på Idavallen, 

timrade höga 

tempel och altar, 

smedjor byggde, 

smycken gjorde, 

skaffade sig tänger 

och skapade verktyg 2 . 

Gansum (2004:148) beskriver smeden som en person 

som var både aktad och fruktad. Med risk att överföra en 

modern syn på vad som gör en person fruktad, är jag efter 

läsning av Sæmundar Edda, böjd att hålla med. I Völundarkviða 

(Kvädet om Völund) beskrivs hur hjälten Völund grymt 

hämnas på kung Nidud, som har hållit Völund fången för 

att låta honom göra föremål till kungen. För att förhindra 

flykt har Nidud låtit skära av Völunds hälsenor. Smeden 

hämnas genom att först lura till sig och döda kungens två 

små söner. Därefter dricker han kungens dotter Bodvild 

berusad och får henne i säng. Efter akten blir han fri genom 

att flyga bort. När Nidud talar med Völund och frågar om 

hur hans barn dog svarar smeden: 

34. Gå bort till den smedja, 

du byggt åt mig, 

där finner du bälgarne 

med blod bestänkta. 

Dina gossars huvud 

högg jag av 

och lade benen 

under bälgens vattengrop. 

35. Men huvudskålarna, 

som under håret voro, 

svepte jag i silver 

och sände till Nidad, 

och av ögonen gjorde jag 

ädelstenar, 

sände dem till Nidads 

sluga drottning. 

Källskrifter 

Om det arkeologiska materialet är sparsmakat i fråga om 

smedens person och status ger källskrifterna mer kött på 

benen. Att smeden har haft en speciell plats i samhället står 

klart när man studerar den norröna litteraturen. Främst är 

det dock sekundärsmidesfasen, framför allt av vapen och 

smycken, som beskrivs. En genomgång av Sæmundar Edda 

(Den poetiska eddan) ger en hel del referenser till smide 

och smeder. I Völuspá omtalas smide, här som en metafor 

för världens skapelse: 

36. Men av tänderna 

på de två gossarne 

smidde jag bröstsmycken 

och sände till Bodvild. 

Nu Bodvild bär 

ett barn under hjärtat, 

enda dottern 

till eder båda. 

2 Samtliga citat ur Sæmundar Edda härrör från Erik Brates översättning 

(www.runeberg.org). 


Nidud blir naturligtvis förkrossad av beskedet och att 

hans dotter sedan bekräftar att hon väntar Völunds barn, 

något hon själv refererar till som ”… en olycksstund, som aldrig 

bort komma”, bidrar ytterligare till att kungen i slutet av 

kvädet framstår som en i allt besegrad och bruten man. 

Det kan vara intressant att se Völundarkviða tillsammans 

med Gansums (2004:45, 51f) teorier om benkol som ett 

sätt att överföra en död människas eller djurs egenskaper 

in i ett föremål, kanske främst ett vapen. I kvädet smider 

Völund verkligen om de döda kungabarnen till smycken 

och andra vackra saker som han förärar deras familj. Han 

är uppenbart först och främst en klensmed. När han lurar 

till sig gossarna får de titta i en kista fylld av smycken. 

Likaså kommer Bodvild frivilligt till smeden för att visa 

sin ring. Men Völund kan även vara en vapensmed, i alla 

fall i någon mån: 

18. Jag ser på Nidud 

ett svärd vid bältet, 

som jag vässat har, 

så väl jag kunnat, 

och vilket jag härdade, 

som helst jag ville. 

Borta från mig bäres 

denna blixtrande klinga, 

jag ser den ej buren 

till smedjan åt Völund. 

Härdningen sker i själva smidesprocessen. Alltså finns det 

anledning att tro att Völund deltagit i denna eller smitt 

svärdet själv. I detta kväde är smeden uppenbart en man 

vars skicklighet är mycket åtråvärd. Hans hämnd är också 

fruktansvärd och Völund måste anses vara en man som är 

både aktad och fruktad. 

Den mest kände smeden i Sæmundar Edda, ja sannolikt 

i hela den norröna litteraturen är mästersmeden Regin 

som tillverkat Sigurd Fafnesbanes svärd Gram. I Reginsmál 

(Sången om Regin) karaktäriseras huvudpersonen själv 

som ”händigare än varje annan och dvärg till växten; han var 

klok, grym och trollkunnig”. När han och Sigurd i Fáfnismál 

(Sången om Favner) beger sig till draken Fafner för att döda 

honom, utbryter en dispyt mellan dem vems förtjänst 

segern är. Regin menar att han haft del i det hela då han 

smitt Gram, trots att Sigurd var den som dräpte draken. 

På den kända Sigurdsristningen, Sö101, visas hela berättelsen, 

inklusive hur Sigurd efter att ha slickat bort Fafners 

hjärteblod från handen förstår fåglarnas tal och därför 

får veta att Regin tänker förråda honom, varpå Sigurd 

hugger huvudet av smeden. Fåglarna talar om att dvärgen 

”smider ränker” – ett talesätt som direkt hänvisar till 

smide och dessutom till svek och förräderi. 

Völund och Regin är de två mest framträdande smedsporträtten 

i de fornnordiska myterna. En annan är Egils 

far Skallgrim, som är järnsmed och i övrigt bär en hel del 

egenskaper som annars attribueras vissa av asarna, bl a 

Oden själv. Skallgrim är hamnskiftare och har en övermänsklig 

styrka. 

Andra smeder som kanske inte kan anses framställda i 

fördelaktigt ljus är dvärgarna Dvalinn, Alfrik, Berling och 

Grer som enligt Sörla þáttr, ett tillägg till Óláfs saga Tryggvasonar 

(Oláf Tryggvasons saga) som finns i Flateyjarbók 

hade smitt Frejas halssmycke Brísingamen. Freja erbjöd 

dem guld och silver, men dvärgarna vägrade. Priset som 

de begärde och som vanagudinnan betalade, var att hon 

skulle tillbringa en natt med var och en av de fyra smederna. 

Såväl denna incident som Völunds övergrepp på 

Bodvild indikerar åter en koppling mellan metallproduktion 

och den sexuella akten. 

Sammanfattande diskussion 

Sammanfattningsvis kan man konstatera att källorna 

tyder på att yngre järnålderns smed var en person vars 

kunskaper var åtråvärda, men som också hade egenskaper 

man fruktade. Smeden förefaller ha haft en position 

lite vid sidan av samhället. Han, för i de fall där smedens 

kön är tydligt är han en man, tycks ha kunnat vara fri eller 

ofri. Att vara smed är inte kopplat till träldom, men inte 

heller något man var tvungen att vara fri för att bli. Hämnd 

är ofta ett motiv i den norröna diktningen, så Völunds 

traktan efter denna beror inte på att han är smed. Att de 

fyra dvärgarna kräver betalning in natura av Freja är med 

moderna ögon sett minst sagt diskutabelt, men var det 

verkligen det då? Regins förrädiska natur är dock något 

som inte heller under yngre järnåldern sågs med blida 

ögon. Men han betalar också det högsta priset. 

JärnFRAMSTäLLninGEn i VäSTRA VIA: MATERIALETS 

poTEnTIAL och METodoloGISk uTVEckLIng 

Det är alltid lätt att vara efterklok. Den fråga man skall 

och bör ställa sig är om man grävt annorlunda om man 

på förhand känt till vilken omfattning järnframställningslämningarna 

i Västra Via hade haft. Naturligtvis 

hade frågeställningarna då kunnat göras mer specifika 

vilket i sin tur hade motiverat en mer förfinad metod. 

Generellt kan det konstateras att många av de spår som 

ger ytterligare ledning till att verkligen förstå järnframställningsprocessen 

är diffusa. Kanske kan det vara en 

väg att i framtiden rutinmässigt vattensålla delar av 

misstänkta ugnar och ässjor, om inte annat för att se om 

detta ger något resultat. 

Arbetet med att undersöka förekomsten av benkol 

är ett gott exempel på att mer förfinad metod sannolikt 

krävs om denna mycket intressanta tanke skall gå att 

undersöka systematiskt på material som kommer fram 

vid uppdragsarkeologiska undersökningar. Gansum 

(2004:43f) hänvisar i sitt arbete om benkol som komponent 

i härdningsprocessen till en enda arkeologisk smideskontext, 

nämligen smedjan i Gene (Ramqvist 1983). 


Där har brända ben som kan vara avsedda för benkolsproduktion 

påträffats. Mängderna var dock mycket små. 

Gene är grävt som ett forskningsprojekt. I sådana har man 

vanligen mindre budget, men istället mer tid, då området 

inte skall exploateras. Sållning är en relativt enkel och 

billig arkeologisk metod. Den kräver bara arbetskraft och 

tid. Detta är dock resurser som i uppdragsarkeologisk 

verksamhet inte kan avsättas helt enkelt om de inte definierats 

i förväg. Det vore intressant att se vad rutinmässig 

delsållning av järnframställningsanläggningar skulle 

ge för resultat. 

SAMMAnFATTAnDE SLuTSATSER 

Undersökningen visar att Västra Via under en del av 

vendeltiden är en plats specialiserad på järnframställningens 

första faser: insamling, rening och primärsmide. 

Någon samtida bosättning har inte funnits inom undersökningsytan, 

vilket stämmer väl överens med rådande 

teorier om dessa första steg i järnframställningen som en 

utmarksaktivitet. Järnet som producerats i Västra Via har 

alltså gjorts för att säljas eller i alla fall smidas på annan 

plats. Hantverksskickligheten måste vid något tillfälle ha 

varit mycket hög, då det i en av ugnarna fanns spår av kolståltillverkning. 

Detta kräver ytterligare kunskap jämfört 

med att enbart framställa mjukt järn. 

Vem som kontrollerade järnhanteringen går inte att 

avgöra i en begränsad studie som denna. Här krävs att 

ett helhetsgrepp tas över regionens samtida boplatser, 

främst centralplatserna. I Närke finns ett par paralleller 

till Västra Via, kanske främst Skävi i Viby socken och 

Husby i Glanshammars socken, som visar på stark specialisering 

av järnproduktionen under yngre järnålder. 

Precis som i Västra Via uppvisas på båda dessa lokaler att 

det är just rening och primärsmide som har bedrivits här 

under vendeltid. 

Dessa första, arbetskrävande steg i järnhanteringen 

finner vi belägg för endast i det arkeologiska materialet. 

Då smeden är en mytisk person som tillskrivs speciella 

krafter i den norröna litteraturen, är samma källtyper 

mycket tysta om de människor som producerade 

det smidbara järnet. Processen finns inte heller avbildad. 

Etnografiska exempel visar dock på en mytbildning 

även runt blästringsprocessen. Om den har funnits under 

yngre järnåldern har den inte lämnat sådana spår att vi 

idag kan tolka dem. 


Dolda brandgravar från senneolitikum-tidig 

bronsålder i Västra Via 

Emma Sjöling 

InLEDning 

Oktober 2005. Sista veckorna i fält efter en lång grävsäsong 

i Västra Via. Ytterligare ett av de drygt 1500 stolphålen 

som arkeologerna hittat på järnåldersboplatsen 

ska snittas och undersökas. Förutom stolphål har man 

bl a hittat härdar, gropar, rännor och kokgropar. Moränbacken 

är täckt av stenar, grus, silt och sand vilket gör det 

svårare att se vad som är anläggningar och vad som inte 

har påverkats av mänsklig aktivitet. En av arkeologerna 

börjar finrensa ett stolphål på den högst belägna delen av 

undersökningsområdet. Efter en stund hittar han några 

brända ben. En knivspets av hälleflinta framkommer i det 

övre lagret. Stenskoningen till det förmodade stolphålet 

visar sig bestå av små kantställda kalkstenshällar. Det verkar 

luta åt något annat än ett stolphål … 

När arkeologen har grävt ytterligare ett par decimeter 

ner dyker det plötsligt upp en flintdolk! Och ännu fler 

brända ben! Arkeologerna ringer till kontoret och säger 

att de tror att de hittat skalltak från människa och att det 

troligtvis rör sig om en grav. Benen kommer snabbt in till 

kontoret för att undersökas närmare. Visst är det människoben! 

Fyllningen i anläggningen sållas nu i finmaskigt 

nät och man hittar ytterligare brända ben och fynd. Till 

slut hittas ca 200 gram brända ben i anläggningen, varav 

nästan alla har identifierats till människa. 

Sista veckan i fält hade jag möjlighet att vara med när 

vi undersökte anläggningar runt omkring den nyfunna 

graven. Vi hittade brända ben i ytterligare några anläggningar: 

ett antal nedgrävningar varav ett par som vid ett 

tidigare stadium tolkats som stolphål. De sistnämnda 

”stolphålen” visade sig också innehålla brända ben från 

människa. Den ena nedgrävningen, vilken senare skulle 

bli Grav 2, hade täckts av en stenansamling, medan den 

andra nedgrävningen, Grav 3, hade klätts med stenar i den 

övre delen. En mindre mängd brända ben och sot hittades 

i fyllningen. Utöver benen och en bit bränd lera i Grav 2 

innehöll de två nyupptäckta gravarna inga fynd. 

Nästa steg var att skicka in de brända benen för 14 C‐datering. 

Alla tre anläggningarna daterades till senneolitikumbronsålder 

period 1. Resultatet visar därmed att man vid 

ett eller flera tillfällen under yngre bondestenåldern till 

och med tidig bronsålder har deponerat brända människoben 

i Västra Via. 

Ytterligare några nedgrävningar som undersöktes en bit 

söder om brandgravarna har vissa likheter med flatmarksgravar. 

De syntes som en gruppering av manslånga mörkfärgningar 

i ytan. Fyllningen var grusig men visade sig varken 

innehålla rester efter skelett, någon konstruktion eller 

fynd. Fosfatvärdena i en av groparna var endast marginellt 

högre än omgivningens värden. Tyvärr gick det inte 

att datera nedgrävningarna. Det vi kan säga om de grusiga 

groparna är att de har likheter med flatmarksgravar. 

MåLSäTTning 

Ämnet för det här fördjupningskapitlet är gravar och rituella 

aktiviteter i anslutning till döden under yngre bondestenålder, 

d v s senneolitikum, och äldsta bronsålder. 

Jag kommer inledningsvis att presentera en kortfattad 

genomgång av kända gravar från yngre stenålder-tidig 

bronsålder i Närke, vilka onfattar hällkistor med undantag 

av några nedgrävningar som tolkats som flatmarks gravar. 

En frågeställning som kommer att diskuteras närmare 

är varför vi hittar så få gravar från senneolitikum-tidig 

bronsålder i östra Mellansverige. 

Forskningshistoriken kring gravskicket i Sverige 

under denna period och tidigare perioder under stenåldern 

kommer endast att presenteras översiktligt. Fokus 

kommer att ligga på brända människoben i brandgravar 

och/eller från rituella sammanhang under yngre stenålder-äldsta 

bronsålder. I äldre forskning har man ansett 

att jordande eller skelettbegravningar var det gängse gravskicket 

i Sverige fram till att brandgravskicket introducerades 

under bronsålderns period II, ca 1500-1300 f Kr, för 

att vara helt genomfört under bronsålderns period III‐ 

IV, ca 1000 f Kr (Gräslund 1983:49; 1989:69; Stenberger 

1979:186). Senare tids forskning har visat att detta inte 

längre stämmer. Numera kan även brända ben 14 C‐dateras, 

vilket har lett till att fler brandgravar har daterats till 

bronsålder period II eller äldre tidsperioder, d v s från 

mesolitikum och tidig-, mellan- och senneolitikum. 

Anläggningarna med brända människoben har antingen 

tolkats som brandgravar eller som rester efter rituella 

aktiviteter. Det finns numera relativt många exempel där 

brända människoben från stenålderns alla perioder och 

från tidig bronsålder har konstaterats i det arkeologiska 

materialet (se t ex Hansen 1937; Larsson 1984; Ekmyr- 

Westman 1989; Artursson 1996; Edenmo et al 1997; Holm 

et al 1997; Kihlstedt et al 1997; Apel et al 1997; Nordström 

1997; Lindström 2000; Larsson 2003; Stensköld 2004; 

Forsman 2007; Forsman & Victor 2007; Eriksson 2008). 

GRAVARna i VäSTRA VIA 

Först behövs en kortare beskrivning av gravarna från 

Västra Via. I anläggningskapitlet med underrubriken 

Gravar beskrivs de mer ingående. De tre brandgravarna 

låg på rad i en nord-sydlig riktning på den centrala delen 

av undersökningsområdet (fig 111). Avstånden mellan 

dem var 1-1,5 meter. Strax intill har stolphål från ett hus 

från yngre bronsålder/förromersk järnålder identifierats 

(Hus 20). En bit söder om brandgravarna låg de åtta grusiga 

gropar som har likheter med flatmarksgravar (fig 21 i 

kapitlet Anläggningar). 

Grav 1 (A54011) bestod av en mörkfärgad nedgrävning 


Grav 3 (A40490) 

Grav 1 (A54011) 

A40477 

A50922 

Grav 2 (A40386) 

Sten 

Härd 

Hus 20 

Brandgrav 

0 2,5 5 7,5 m 

Figur 111. Översiktsplan med de tre brandgravarna. Digital bearbetning: Emma 

Sjöling, SAU. 

Figur 112. Grav 1, t v: undersökning av Grav 1 med den övre 

delen av anläggningen efter framrensning medan nedre delen 

visar nedgrävningen samt några av kalkstenshällarna. Lodfoto 

av Fredrik Thölin, SAU. T h: Botten av av anläggningen med 

de kantställda kalkstenshällarna. Foto från söder av Maud 

Emanuelsson, SAU. 


Figur 113. Grav 2, profil (t v) och botten av anläggningen (t h). 

Foto från öster av Elisabet Pettersson och Ann Lindkvist, SAU. 

Figur 114. Grav 3, profil. Foto från nordväst av Ann Lindkvist, 


med stenskoning, ca 1,10 m bred och 0,40 m djup (fig 112). 

Längs med nedgrävningens kanter låg kantställda kalkstenshällar 

som tillsammans bildade en stenkistliknande 

konstruktion. I nedgrävningen påträffades en om huggen 

flintdolk och en spets från en kniv av hälleflinta samt en 

bengömma bestående av sot och brända människoben. 

Flintdolken har förlorat delar av sina typologiska drag men 

är troligtvis av Lomborgs typ VI (muntl Jan Apel). Både flintdolken 

och flintkniven var eldpåverkade. Människobenen 

kom från en vuxen individ av obestämt kön. Totalt identifierades 

ca 196 g av de 213 g brända benfragmenten till människa. 

Strax intill Grav 1 framkom enstaka brända människoben 

i vad som tolkats som stolphål (A40477 och A58922). 

Grav 2 (A40386) bestod av en mörkfärgad nedgrävning 

med en stenansamling i ytan och i de övre lagren (fig 113). 

Nedgrävningen var ca 1 m i diameter och ca 0,3 m djup. 

Ca 10 g brända ben varav 1,64 g människoben påträffades 

i anläggningen. De flesta av dem låg i den sotigare centrala 

delen. Benen har inte gått att köns- eller åldersbestämma. 

Grav 3 (A40490) bestod av en nedgrävning med stenskoning 

i den övre delen (fig 114). Nedgrävningen var 

ca 0,80 × 0,50 m stor och ca 0,60 m djup. Kalkstensflisor 

och enstaka skörbränd sten framkom också i anläggningen. 

Ca 9 g ben påträffades i nedgrävningen varav 8 g kom från 

människa. Individen var vuxen och eventuellt en man. 

Ett bränt ben från den första konstaterade graven, Grav 

1, skickades in för 14 C‐datering. Det visade sig att den var 

från ca 2140-1730 BC (kal, 2 sigma), d v s från senneolitisk 

tid. De andra två gravarna har 14 C‐daterats till 2050- 

1500 BC (Grav 2) och 1880-1450 BC (Grav 3), vilket betyder 

att de var från yngre senneolitikum (SN II)-äldsta bronsåldern 

(bronsålder period I). Flintdolken som påträffades 

i Grav 1 är som nämnts förmodligen av Lomborgs typ VI 

vilken dateras till tidig bronsålder. 

Västra Via har omnämnts i tidigare forskning när det gäller 

hällkistor och lösfynd från senneolitikum. Sune Lindqvist 

skriver i ”Från Nerikes sten- och bronsålder” att otvetydiga 

uppgifter om en hällkista av okänd form är meddelade 

från V Via i Vintrosa (Lindqvist 1912:35). Här nämns 

även en skafthålsyxa och en tjocknackig flintyxa som är 

upphittad i Västra Via (1912:64). Det finns inga ytterligare 

uppgifter om var denna hällkista ska ha legat eller vad som 

hänt med den. 

De nedgrävningar som liknar flatmarksgravar som 

nämndes i inledningen av kapitlet låg ca 20 m söder 

om brandgravarna. De beskrivs också utförligare under 

kapitlen Anläggningar och Grusiga gropar. Totalt påträffades 

åtta gropar som har vissa likheter med flatmarksgravar 

(A19463, A32999, A33014, A58060, A58083, A58103, 

A58127 och A58147). Två av dem låg i en NV-SO-riktning 

i västra delen av ”gropansamlingen” medan resten 

låg på rad i öster med varierande riktningar på groparna 

(se fig 21). Till formen var de långsträckta och ovala och 

innehöll alla grusig fyllning. De var 2-2,7 m långa och 0,9- 

1,5 m breda. Groparna saknade stenkonstruktioner eller 

annan typ av konstruktion samt saknade fynd eller rester 


efter skelett eller ben. Fosfathalten mättes i en av groparna 

och den visade på marginellt förhöjda fosfatvärden. Som 

redan nämnts i kapitlet om Grusiga gropar har det framkommit 

liknande grusgropar i Bäcklunda, som UV Bergslagen 

undersökte strax söder om Örebro (RAÄ 83, Mosjö 

socken) ( Johannessen 2003; Graner & Johannessen 2003). 

Deras ”gravgrupp” bestod av grusiga manslånga nedgrävningar 

på ett höjdläge där fyra av dem har tolkats som flatmarksgravar. 

Här påträffades inte heller några gravfynd 

eller rester efter skelett eller ben. Stenkonstruktioner saknades 

i anläggningarna, dock framkom några stenar i två 

av dem. Spår efter stolphål i gravarnas kortändar skulle 

kunna vara rester efter gravmarkeringar. Två anläggningar 

kunde utifrån kolprov 14 C‐dateras till senneolitikum. 

Tre brandgravar har således identifierats i Västra Via, 

varav alla härstammar från senneolitikum-äldsta bronsålder. 

Benen har legat i gropar, antingen täckta med sten, 

eller omslutna av små kalkstenshällar ställda på kant. En 

flintdolk och en kniv av hälleflinta fick följa med som 

gravgåvor när benen i den kalkstensfyllda nedgrävningen 

deponerades. Denna nedgrävning tolkas som en brandgrav. 

De andra två nedgrävningarna med brända ben har 

vi också kategoriserat som gravar, ”Grav 2 och Grav 3”, men 

här är det inte lika klart om de ska betraktas som slutgiltiga 

gravar eller som lämningar efter de ritualer som kan tänkas 

ha genomförts på platsen. De skulle även kunna vara 

gravmarkeringar med rester efter stenskodda stolphål/ 

pålar. Vad för slags aktiviteter som föregått själva deponeringen 

av de brända benen är svårt att säga och kommer 

inte heller att behandlas mer djupgående i detta kapitel. 

Vad vi definitivt numera vet är att man har använt sig av 

brandgravskicket under senneolitikum-äldsta bronsåldern 

även i Närke. Sedan tidigare är endast skelettbegravningar i 

hällkistor kända från området (även om ett fåtal även visat 

sig innehålla brända ben). Första indikationen på skelettbegravningar 

i flatmarksgravar finns nu som nämnts också 

från UV Bergslagens undersökning i Bäcklunda, Närke 

(Johannessen 2003; Graner & Johannessen 2003). När det 

gäller flatmarksgravar i Västra Via är det ytterst osäkert om 

man överhuvudtaget ska tolka de grusiga manslånga nedgrävningarna 

som flatmarksgravar. De omnämns eftersom 

det är viktigt att även uppmärksamma de ”diffusa” anläggningar 

som ändå kan ge indikationer på gravar. 

FoRSkninGSHISToRIk 

Nedanstående sammanställning av gravskicket baseras 

till stor del på RAÄ:s ”Regionalt och interregionalt. Stenåldersundersökningar 

i Syd- och Mellansverige” med 

redaktörerna Mats Larsson och Eva Olsson (1997). De tre 

kapitlen i boken jag använt mig av är: ”Neolitiseringen i 

Syd-, Väst- och Mellansverige – ekonomisk och ideologisk 

förändring” (Kihlstedt et al 1997), ”Gropkeramikerna 

– fanns de? Materiell kultur och ideologisk förändring” 

(Edenmo et al 1997) samt ”Kontinuitet och förändring i 

senneolitikum” (Holm et al 1997). En annan källa som jag 

använt mig av är Anders Carlssons ”Tolkande arkeologi 

och svensk forntidshistoria. Stenålder” (Carlsson 1998). 

Redovisningen nedan sker punktvis men är inte heltäckande 

utan ger endast en översiktlig och generell bild av 

det komplexa och heterogena gravskick som fanns under 

stenåldern. De brandgravar eller brända människoben 

som nämns i text och tabeller är endast några exempel på 

det brandgravskick som fanns under perioden stenålderäldsta 

bronsålder. Dessa redovisas även i figur 115-118. 

Forskningen kring senneolitikum har tidigare varit 

relativt begränsad men har under 2000‐talet behandlats 

i ett antal avhandlingar (t ex Apel 2001; Lekberg 2002; 

Stensköld 2004; Heimann 2004). När det gäller forskningen 

kring brandgravskick under stenålder och tidig 

bronsålder har bl a de artiklar som nämndes i inledningen 

använts. De jag framför allt använt mig av är Eva Stenskölds 

avhandling om dödshus ”Att berätta en senneolitisk 

historia” från 2004, Åsa M Larssons artiklar om 

brända människoben och brandgravar i rituella kontexter 

från stenåldern (1995; 1997; 2003) och Camilla Forsmans 

artikel om senneolitiskt kremeringsskick från 2007 

(Forsman 2007). De har alla uppmärksammat hur seden 

med brända människoben i dödsritualer används redan 

under stenåldern. Vad som är centralt i dessa texter är de 

rituella handlingar som kan sättas i samband med döden, 

den sista övergångsriten i livscykeln. Kulthandlingarna 

kan ses som en flerstegsritual från död, eventuell föruttnelse, 

eventuell skelettering, eventuell kremering, positionering, 

deponering i kult-/dödshus eller i gravar (t ex 

hällkistor) samt i sekundära begravningsriter (Stensköld 

2004:138ff; Larsson 2003; Forsman 2007:397ff). 

När det gäller hällkistor har jag främst använt mig av Jan 

Apels C‐uppsats ”Hällkistor i östra Mellansverige” (Apel 

1991), Tomas Ekmans genomgång av hällkistor på ATA i 

”Mittens Rike” (Ekman 2003) och Sune Lindqvists genomgång 

av stenåldern i Närke från 1912 (Lindqvist 1912). 

GRAVSkick unDER STEnåLDERn 

Mesolitikum 

• Jägarideologi med skelettgravfält eller enskilda skelettgravar. 

Exempelvis Skateholm I och II (Skåne) och 

Vedbæk (Själland) från äldre ertebölletid, d v s 5600- 

4700 f Kr 

• Ett antal brandgravar på Skateholm I och II (Skåne) och 

Vedbæk (Själland) (Larsson 1984) 

Tidigneolitikum 

• TN I: 3950-3650 f Kr, TN II: 3650-3300 f Kr (Kihlstedt 

et al 1997:110) 

• Trattbägarkultur (TRB) med jordbruk och kollektiv 

ideologi med förfäderskult. Megalitgravar: långhögar, 

dösar och gånggrifter. Rituella aktiviteter genom placering/offer 

av de döda i dödshus/benhus (d v s mega‐ 


litgravar), ofta genom transformeringsriter som skelettering 

och offrande av keramik. Graven ses som den 

dödes boplats (Carlsson 1998:39, 62) 

• Östra Mellansverige: Fåtaliga exempel på TRB-gravar 

i regionen. De få gravar som har upptäckts har nära 

kopplingar till boplatser. Osäkra indikationer på flatmarksgravar 

från TN (Kihlstedt et al 1997:118) 

• Västsverige: Megalitgravar: dösar och gånggrifter mellan 

3700 och 2900 f Kr, men även flatmarksgravar ( Kihlstedt 

et al 1997:105) 

• Sydsverige: Skåne (och även i Danmark): Megalitgravar 

och rituella områden med långhögar som kan ses som 

långhus för de döda, under TN I (Kihlstedt et al 1997:98) 

• Danmark: Stensatta jordgravar i linjegravfält, s k stendyngegravar, 

och i dödshus 

Brandgravar från TN 

• Fågelbacken, Västmanland (TRB). Rituella aktiviteter 

med kult-/dödshus, brända människoben i gropar, 

intill stenpackningar och i kulturlager (Apel et al 1995; 

Apel et al 1997; Guinard 1998; Larsson 2003) 

• Östra Vrå, Södermanland (TRB). Keramikboplats under 

TN II. En osäker tolkning av grav, eventuell offernedläggning 

(Kihlstedt et al 1997:118) 

• Bålmyren, Uppland (TRB). Ett par fragment av brända 

människoben, varav ett fragment med osäker bestämning 

till människa (Bäckström 2004; Sundström & Darmark 

2005) 

• Lerum, Västergötland, 3800-3600 f Kr. En bengrop med 

brända ben från vuxen kvinna (Kihlstedt et al 1997:105) 

• Skåne: I megalitgravar som Nymölla III och Skogsdala 

långdös (Lundgren 1998) 

Mellanneolitikum 

• MNA: 3300-2800 f Kr, MNB: 2800-2350 f Kr 

• Östra Mellansverige: 

• Gropkeramisk kultur (GRK): GRK vid kusterna, individualistisk 

jägarideologi med individuella skelettgravar 

med gravgåvor, t ex Gotland. Keramik viktigt (Carlsson 

1998:63). Tydliga eller otydliga gravar: flatmarksgravar 

(skelett i tydlig nedgrävning med eventuella gravgåvor) 

eller som oftast: otydliga gravanläggningar bestående 

av spridda obrända eller brända människoben, 

ofta i kulturlager men även i dödshus (Edenmo et al 

1997:180). Även om bevaringsförhållanden påverkar 

gravarna finns det ändå en heterogen gravritual 

(Edenmo et al 1997:189) 

• TRB-kultur: Alvastra-dösen i Östergötland, den nordligaste 

och den enda megalitgraven i östra Mellansverige 

• Stridsyxekultur (STY) (MNB): Flatmarksgravar med 

skelett, antingen enstaka, i grupper om 2-3 gravar eller 

på gravfält. Med eller utan stenkonstruktion (Edenmo 

et al 1997:188) 

• Västsverige: Megalitgravar (dösar och gånggrifter) fram 

till 2900 f Kr med ledartefakter från både TRB och GRK, 

vissa används även under senneolitikum (Edenmo et al 

1997:165). STY (MNB): flatmarksgravar med individuella 

begravningar i linjegravfält på åsryggar eller i 

anknytning till hus eller döds-/kulthus (Edenmo et al 

1997:165). Individuella gravgåvor med skelett i hockerställning. 

Ofta bestående av en oval eller rektangulär 

nedgrävning med stenpackning 

• Sydsverige: Megalitgravar. STY: flatmarksgravar 

• Danmark: Enkelgravar under låga högar, ofta skelettgravar 

ovanpå varandra 

Brandgravar från MN 

• Bollbacken, Västmanland (GRK). Rituell plats med kult-/ 

dödshus och brända människoben (Artursson 1996) 

• Gläntan i Turinge, Södermanland (STY). Rituell plats 

med kult-/dödshus och brända människoben (Lindström 

2000) 

• Åsby-Barksta, Västmanland. En eller två gropar med 

brända människoben med datering av keramik från 

neolitikum (TN-MN) (Eriksson et al 2005; Holm 2005) 

• Prästgårdskulle i Veddige, Halland (STY). Dödshus 

med brända människoben (Larsson 2003) 

• I dösar och gånggrifter i Sydsverige under MNA 

(TRB), t ex skånska Hindby mosse, Trollastensdösen 

samt gånggrifterna Gillhög, Ramshög och Rössberga 

( Lundgren 1998; Burenhult 1999) 

Senneolitikum-bronsålder period I 

• Under senneolitikum har de tre ideologierna TRB, GRK 

och STY ”smält samman” till en senneolitisk kultur. Man 

kan se det som en övergångsperiod mellan ett mångkulturellt 

samhälle i MN till en mer enhetlig kultur i 

bronsåldern (Holm et al 1997:215; Carlsson 1998:59). 

Grav formerna är mer varierande under denna period 

än under tidigare perioder och kraftiga regionala skillnader 

finns (Stensköld 2004:134). Vanligt förekommande 

är sekundära begravningar i megalitgravar och 

kollektiva skelett begravningar i megalitiska hällkistor, 

speciellt i Syd- och Västsverige (Carlsson 1998:66). 

Hällkistan dyker dock upp ca 500 år efter att de sista 

gånggrifterna konstruerades (Carlsson 2001:14). I 

södra Sverige förekommer även flatmarksgravar. Vapen, 

ofta en dolk, har fått följa med som gravgåva (Weiler 

1994:70). Flintdolken ses som en ledartefakt under 

senneolitikum. Utöver skelettbegravningarna finns det 

numera även ett antal exempel på brända eller svedda 

människoben som deponerats under senneolitikum/ 

tidig bronsålder. Nyttjande av eld förekom i samband 

med begravningar i Sydsverige, Västsverige och östra 

Mellansverige under perioden. De brända människobenen 

har påträffats i vad som tolkats som brandgravar, 

i döds-/kulthus, i hällkistor eller andra rituella 

aktiviteter i samband med döden (Forsman 2007:397ff; 


Lokaler m br männ.ben TN I TN II MNA MNB SN I SN II BRÅ I BRÅ II BRÅ III BRÅ IV BRÅ V BRÅ VI 

BC kalibr 3950-3650 3650-3300 3300-2800 2800-2350 2350-1950 1950-1700 1700-1500 1500-1300 1300-1100 1100-900 900-700 700-500 

Fågelbacken, Vs * TRB (Vrå) TRB (Vrå) 

Åsby-Barksta, Kolsva, Vs TRB (Vrå) TRB (Vrå) GRK GRK 

Bollbacken, Vs * GRK 

Gläntan, Turinge, Sö * STY 

Prästgårdskulle, Veddige, Ha STY 

Klåfvehalla, Sm * STY (dödshus) 

SN (dödshus) 

BRÅ (gravarna) 

Y BRÅ 

(dödshus) 

Löderup 15, Sk * STY SN BRÅ 

Grytås, Sm* (TN) TRB SN 

Ingelstorp, Sk SN 

Hagestad, Sk SN 

Bäckaskopgs kungsgård, Sk SN 

Alby, Sö* SN BRÅ I 

Skillsta, Skogs-Tibble, Up* SN BRÅ I 

Bjurhovda, Vs* SN BRÅ I BRÅ II 

Västra Via, Nä* SN I-II BRÅ I 

Sommaränge Skog, Up* SN II BRÅ I BRÅ II 

Ryssgärdet, Up* SN II 

Periodindelning (stå efter Edenmo et al 1997:138) 

Syd- och Västsverige TRB TRB TRB 

GRK GRK 

STY SN BRÅ 

Östra Mellansverige TRB (Vrå) TRB (Vrå) TRB(Alvastra) 

GRK GRK 

STY STY-GRK- 

3-SN 

BRÅ 

Figur 115. Relativ kronologi över flertalet av de lokaler som nämns i texten som 

antingen har brandgravar eller brända människoben. * = C 14 -datering 


Anl typ 

Anl nr 

Hällkista 

Flatmarksgrav 

Br människoben 

Obr människoben 

Skelettgrav 

Skeletteringsplats eller lämn 

kopplad till dödsritualer 

Kult-/dödshus 

Lämning efter rituella aktiviteter 

Brandgrav 

Grav 

Landskap 

RAÄ 

Socken 

Lokal 

SN-lokaler inkl. MNB-SN-BRÅ, SN-BRÅ I, SN-BRÅ II 

Västra Via Vintrosa 84 Nä X X X Grav 1 (A54011) Brandgrav med stenskodd nedgrävning med kalkstenshällar 

och bengömma 

Västra Via Vintrosa 84 Nä X X X Grav 2 (A40386) Brandgrav med stenskodd nedgrävning med spridda 

brända ben 

Västra Via Vintrosa 84 Nä X X X Grav 3 (A40490) Brandgrav med stenskodd nedgrävning med kalkstensflisor 

och spridda brända ben. 

138 Up X X X X X Huskonstruktion med stolphål, 4 bengömmor i 4 stolphål 

Skillsta 1 Skogs- 

Tibble 

Viksta 211 Up X X X X A204599 Benlager m en ovanliggande stenkonstruktion A16251 

från brå I-II 

Sommaränge 

Skog 

Nedgrävning/grop, sot- och kollager under stensättning 

Viksta 211 Up X X X X X X A204597; 

A204596; A36375 

Sommaränge 

Skog 

Ryssgärdet Tensta 435 Up X X X X X X 2 el 3 flatmarksgravar, totalt 12 nedgrävningar i 2 eller 3 

parallella linjer, med enstaka skärvsten, kol- och sot 

459 Vs X X X ev X X X A1 Hällkista i hög med stensättning, brända benkonc. med 

männsikoben F70, F104 och bränt skelett utanför F68 

(sekundärgrav) 

Västerås 

stad 

Bjurhovda, 

Badelunda 

Alby Botkyrka 96 Sö X X X X X X Hällkista i stensättning med skelettgrav samt brandlager 

m människoben 

Åkers 105 Sm X X X X X 2 runda stesättningar m benlager, stolphål, rännor, nedgrävningar 

Klåfvehalla 

(brå-gravar) 

Grytås Åkers 237 Sm X X X X X 2 rektangulära stensättningar (A1, A2) med totalt 3 bengropar 

samt en bengrop (A3) m och omgivande benlager 

Ingelstorp Ingelstorp 1, 2 Sk X X X X X X X X Grav 41 Flatmarksgravar 

Löderup Löderup 15 Sk X x X X X X Grav90, 91,92 2 flatmarksgravar (A90, A91) samt en nedgrävning/grop 

med skelett i hockerställning (A92) samt brända människoben 

i sotlager 

Kiaby 37 Sk X X X X X X Röse med en flatmarksgrav och stenpackning (grav 2) och 

två brandgravar (grav 3 och 4) 

Bäckaskogs 

kungsgård 


Anl typ 

Anl nr 

Hällkista 

Flatmarksgrav 

Br människoben 

Obr människoben 

Skelettgrav 

Skeletteringsplats eller lämn 

kopplad till dödsritualer 

Kult-/dödshus 

Lämning efter rituella aktiviteter 

Brandgrav 

Grav 

Landskap 

RAÄ 

Socken 

Lokal 

TN-MN-lokaler 

Hubbo 73 Vs X X X X X Rituellt område med kult- eller dödshus: stenkonstruktion 

med gropar, stolphål och keramik, en grav med överbyggnad, 

brända männsikoben i gropar och pålkonstruktioner 

med omgivande stenpackningar 

Fågelbacken 

Kolsva 256 Vs X X ev X X A5000, A8850 Gropar, ev. kultisk aktivitet 

Åsby, Barksta 

Östra Vrå Sö X X X X X 2 brandgravar eller offergropar med brända människoben 

i stenpackningar 

Bollbacken Tortuna 258 Vs X X X X X Rituellt område med kult- eller dödshus, en ränna med 

människo- och djurben, stolphål, kokgrop, en brandgrav, 

totempålar 

Gläntan Turinge 415 Sö X X X X X Rituellt område med kult-eller dödshus med stolphål och 

rännor med flera brandgravar. 

Veddige 12 Ha X X X X X Grav 12 Rituellt område med kult- eller dödshus, rännor med 

brända ben under en gravhög 

Prästgårdskulle 

Figur 116. Sammanställning över flertalet av de lokaler som nämns i texten som antingen har 

brandgravar eller brända människoben. Här visas yttre- och inre gravskick. 


Bränd lera, lerklining 

Förkolnade sädeskorn 

Bearbetat ben/horn 

Keramik 

Malsten 

Löpare 

Slipstenar 

Skålgropsten 

Bearbetad kvarts 

Hänge av täljsten 

Skifferhänge 

Övr flintföremål 

Flintavslag 

Flintkniv 

Flintpilspets 

Flintskrapa 

Stridsyxa 

Skafthålsyxa 

Flintdolk 

Landskap 

RAÄ 

Socken 

Lokal 

SN-lokaler inkl. MNB-SN-BRÅ, SN-BRÅ I, SN-BRÅ II 

Västra Via Vintrosa 84 Nä X 

Västra Via Vintrosa 84 Nä 

Västra Via Vintrosa 84 Nä 

138 Up X X X 

Skillsta 1 Skogs- 

Tibble 

Sommaränge Skog Viksta 211 Up 

Sommaränge Skog Viksta 211 Up X 

Ryssgärdet Tensta 435 Up X 

459 Vs X X X X X X 

Västerås 

stad 

Bjurhovda, 

Badelunda 

Alby Botkyrka 96 Sö X X X X X 

Åkers 105 Sm X X X X X X 

Klåfvehalla (brågravar) 

Grytås Åkers 237 Sm X X X 

1, 2 Sk X X X X 

Ingelstorp Ingelstorp 

Löderup Löderup 15 Sk X X X 

Kiaby 37 Sk X X X X X 

Bäckaskogs kungsgård 

TN-MN-lokaler 

Fågelbacken Hubbo 73 Vs 

Åsby, Barksta Kolsva 256 Vs X X 

Östra Vrå Sö X X X X X 

Bollbacken Tortuna 258 Vs 

Gläntan Turinge 415 Sö X X X 

Prästgårdskulle Veddige 12 Ha X X X 

Figur 117. Sammanställning över flertalet av de lokaler som nämns i texten som 

antingen har brandgravar eller brända människoben. Här visas gravfynden. 


Lokal Socken RAÄ Landskap Tidsperiod C 14 -datering Referens 

SN-lokaler inkl. MNB-SN-BRÅ, 

SN-BRÅ I, SN-BRÅ II 

Västra Via Vintrosa 84 Nä SN I/ II 2140-1730 f Kr (kal, 2 sigma) Pettersson 2010 

Västra Via Vintrosa 84 Nä SN II/ Brå I 2050-1500 f Kr (kal, 2 sigma) Pettersson 2010 

Västra Via Vintrosa 84 Nä SN II/ Brå I (Brå II) 1880-1450 f Kr (kal, 2 sigma) Pettersson 2010 

Skillsta 1 Skogs-Tibble 138 Up SN I-Brå II Grav D: 2380-1400 f Kr (br ben); Grav A: kol: 

2500-2300 f Kr, br ben: 1320-460 f Kr; Grav 

B: kol:2700-2400 f Kr, br ben: 710-240 f Kr; 

Grav C: kol: 2920-2710 f Kr; Grav D: br ben: 

2380-1400 f Kr 

Ekmyr-Westman 1989; Stensköld 2004; Forsman 2007 

Sommaränge Skog Viksta 211 Up SN II 1950-1730 f Kr (kal, 2 sigma) Forsman 2007; Forsman & Victor 2007 

Sommaränge Skog Viksta 211 Up SN II/ Brå I; Brå I (ovala 

sts A36375) 

1880-1630 f Kr (A204597); 1690-1500 f Kr 

(sot- och kollager A204596/ovala stensättningen 

A36375) (kal, 2 sigma) 

Forsman 2007; Forsman & Victor 2007 

Ryssgärdet Tensta 435 Up SN II (STY) 1880-1750 f Kr;1870-1680 f Kr (kal, 2 sigma) Eriksson & Östling 2004; Eriksson 2008; Forsman 2007 

Bjurhovda, Badelunda Västerås stad 459 Vs SN-Brå I-II 1510-1560 f Kr; sekundärgrav F68: 1365 f Kr. Jaanusson 1969; Apel 1991; Stensköld 2004 

Alby Botkyrka 96 Sö SN-Brå I 1860-1530 f Kr (kal, 1 sigma) Andersson 2001; 2005; Forsman 2007 

Klåfvehalla (brå-gravar) Åkers 105 Sm dödshuset: MNB 

(sen STY)-SN-y Brå; 

gravarna: ä Brå-y brå, 

sen Brå 

A1:489-120 f Kr; A2:1450-990 f Kr (kal, 2 

sigma) 

Nordström 1997, 2002; Stensköld 2004; Forsman 2007 

Grytås Åkers 237 Sm (TN)-SN-ä Brå kol: A1a: 2114-1742 f Kr; A2: 2340-1930 f 

Kr; A3: 3632-3342 f Kr (mindre trolig) (kal, 2 

sigma) 

Nordström 1996, 1997, 2002; Stensköld 2004; Forsman 

2007 

Ingelstorp Ingelstorp 1, 2 Sk SN Strömberg 1977, 1984; Stensköld 2004; Forsman 2007 

Löderup Löderup 15 Sk MNB, SN, BRÅ (STY) 2110 +/- 60 f Kr (1 sigma) Strömberg 1975; Stensköld 2004; Forsman 2007 

Bäckaskogs kungsgård Kiaby 37 Sk SN Hansen 1937; Nordström 1997; Stensköld 2004; Forsman 

2007 

TN-MN-lokaler 

Fågelbacken Hubbo 73 Vs TN (TRB) 3906-3372 f Kr Apel et al 1995; Apel et al 1997; Guinard 1998; Larsson 

2003 

Åsby, Barksta Kolsva 256 Vs TN-MN (TRB-GRK) Eriksson et al 2005; Holm 2005 

Östra Vrå Turinge Sö TN II (TRB) Kihlstedt et al 1997; Larsson 2003 

Bollbacken Tortuna 258 Vs MN B (GRK) 2870-2146 f Kr Artursson 1996; Larsson 2003 

Gläntan Turinge 415 Sö MN B (sen STY) ca 2500-2300 f Kr Lindström 2000; Larsson 2003 

Prästgårdskulle Veddige 12 Ha MNB (STY) Larsson 2003 

Figur 118. Sammanställning över flertalet av de lokaler som nämns i texten som antingen 

har brandgravar eller brända människoben. Här visas 14 C‐dateringar och referenser. 


156 sau rapport 2010:2 

Figur 119. Utbredning av hällkistor. 

Kartan längst ned visar den sammanställning 

som B O H Johansson gjorde 

1961 (Johansson 1961:8, fig 2). Kartan 

längst upp t h visar utbredningen i östra 

Mellansverige och kartan i mitten t v 

visar utbredningen i Västsverige 1993 

(Holm, et al 1997:226, 236, omarbetning 

efter Apel 1991 och Karlsson 1993).

Stensköld 2004:138ff). I hällkistor har de brända människobenen 

oftast tolkats som sekundära begravningar 

från bronsåldern eller ibland som någon typ av offer 

(Nordström 1996). Det finns således inget enhetligt 

gravskick under SN‐tidig BRÅ som man tidigare ansett. 

Gravskicket är ett heterogent och varierande sådant 

där gravform och konstruktion kan variera stort inom 

gravtypen hällkista respektive flatmarksgrav. Inom 

båda gravtyperna kan gravarna vara synliga ovan mark 

eller det motsatta – icke synliga. Både skelett- och 

brandgravskicket används i olika gravtyper – hällkistor, 

flatmarksgravar och i rituella aktiviteter i samband 

med döden, t ex placering i döds-/kulthus eller 

skeletteringsplatser (se Forsman 2007:395f; Stensköld 

2004:134f). Under SN ändras generellt den dödes placering 

i graven från hocker-ställning (i stridsyxegravar) 

till utsträckt ryggläge när det gäller jordade inidvider 

(Kreutzer & Pettersson 2000:82; Stensköld 2004:135) 

• Västsverige: Skelettbegravningar i hällkistor har stor 

spridning i regionen. Brandgravar i hällkistor och 

andra megalitgravar har betraktats som efterbegravningar 

(sekundära). Ca 20 % av alla undersökta hällkistor 

i Västsverige innehöll även brända ben varav få har 

analyserats (Holm et al 1997:242). Även svedda människoben 

har påträffats i hällkistor 

• Sydsverige: Skelettbegravningar i hällkistor under flacka 

rösen/stensättningar och flatmarksgravar (Holm et al 

1997:215). Enkla flatmarksgravar med träkista med 

utsträckt ryggläge och ofta med flintdolk (Strömberg 

1984) 

• Östra Mellansverige: 

• Hällkistor: Den gravtyp som främst har påträffats i östra 

Mellansverige är hällkistan. I Närke finns nästan 30 

registrerade hällkistor. I Uppland, Södermanland och 

Västmanland finns sammanlagt ett 30‐tal hällkistor 

och i Östergötland finns drygt 50 stycken (Apel 1991; 

Holm et al 1997:225). I Östergötland ligger hällkistorna i 

västra delen av landskapet och i Närke ligger de främst 

i anslutning till slätten (Holm et al 1997:225) (se fig 120). 

Norr och sydost om Mälaren har ett antal hällkistor 

påträffats som under SN låg nära den dåtida kusten. 

Nedan följer en kort sammanfattning av de förekommande 

gravskicken i östra Mellansverige: 

A. Hällkistor med obrända (eller ibland svedda) skelett, 

oftast med flera individer gravlagda och ofta tillsammans 

med flintdolk, skafthålsyxa eller skifferhänge 

B. Ett mindre antal kända flatmarksgravar, med eller 

utan rester efter obrända skelett och med eller utan 

överbyggnad (t ex Sommaränge Skog, Uppland och 

Bäcklunda, Närke) 

C. Ett antal kända flatmarksgravar med brända människoben 

(Ryssgärdet, Uppland) 

D. Rituella områden med brända människoben och 

obrända skelett, med eller utan rester efter dessa. 

Benen har påträffats i eller i närheten av kontexter 

som tolkats som gravar, kult-/dödshus, skeletteringsplatser 

eller lämningar efter dödsritualer (Stensköld 

2004) 

E. Brända människoben i hällkistor. Brända människoben 

som påträffats i hällkistor med obrända skelett 

har tidigare oftast tolkats som sekundärbegravningar 

Brandgravar från SN-Brå period I 

• Västra Via, Närke. Brandgravar (se denna rapport) 

• På rituella platser som Sommaränge Skog, Uppland 

med brandgravar (Forsman 2007; Forsman & Victor 

2007) och Ryssgärdet, Uppland, med brandgravar i flatmarksgravar 

(Eriksson & Östling 2004; Eriksson 2008) 

• Hällkistan i Bjurhovda, Badelunda, Västmanland. Även 

tolkad som kult-/dödshus (Jaanusson 1969) 

• Hällkistan i Alby, Södermanland (Andersson 2001; 2005) 

• På rituella platser och i kult-/dödshus i Skillsta i Skogs- 

Tibble, Uppland, Klåfvehalla och Grytås, Småland 

(Nordström 1996; 1997; 2002) 

• Flatmarksgravar i Skåne: Hagestad, Löderup (STY) 

(Strömberg 1975) och Ingelstorp (Strömberg 1977; 1984) 

där de två sistnämnda även har tolkats som rituella 

platser kopplade till dödsritualer, eventuellt skeletteringsplatser 

• Bäckaskogs kungsgårds röse, Skåne (Hansen 1937) 

• Enkelgravar på Jylland, Danmark (Jaanusson 1969) 

Bronsålder 

• Äldre bronsålder: BRÅ I (1700-1500 f Kr), BRÅ II (1500- 

1300 f Kr), BRÅ III (1300-1100 f Kr) 

• Yngre bronsålder: BRÅ IV (1100-900 f Kr), BRÅ V (900- 

700 f Kr), BRÅ VI (700-500 f Kr) 

• Hällkistor överges under bronsålder period II/III 

• Den traditionella synen är att brandgravsskicket introduceras 

under period II för att ha etablerats under 

period III och helt genomförts under period IV (se ovan) 

• Enskilda kremeringar, ofta med sekundärbegravningar, 

under högar, rösen, skärvstenshögar och stensättningar 

men även i skeppssättningar/skeppsformiga stensättningar 

och långrösen/rektangulära stensättningar, gropar 

och stenansamlingar (Carlsson 2001:34:46) 

• Kännetecknande för gravskicket under mitten och 

senare delen av bronsåldern, period IV-VI (1100- 

500 f Kr) är högar med kremerade enmansbegravningar 

i en liten trä- eller stenkista, t ex Håga, Uppland. 

Förekommer även rika begravningar i storhögar (Apel 

1991:34f o där anf litt) 

• Enstaka skelettgravar förekommer parallellt 

HäLLkISTor 

Hällkistornas utbredning i Sydsverige, Västsverige och östra 

Mellansverige ses i figur 119. Som kartorna visar har traditionen 

att begrava de döda i hällkista under senneolitikum 


och äldre bronsålder sin utbredning från södra Sverige och 

norrut till Dalsland, Närkeslätten och norra Mälardalen. 

Närke ligger därmed i utkanten av denna tradition. 

Hällkistorna kan variera betydligt i konstruktion, från 

stora och megalitiska till små och enkla (se vidare Johansson 

1961; Apel 1991; Carlsson 2001; Stensköld 2004). Den typ 

som oftast har registrerats är väl synlig ovan mark, vilket 

kanske inte är så konstigt om man ser det ur inventeringssynvinkel. 

Det förekommer dock en mängd hällkistor som 

är helt eller delvis nedgrävda under marken, vilket försvårat 

upptäckten av dem. Hällkistorna kan bestå av ett- eller 

flera rum. Vissa av dem har gavelhål (se Johansson 1961) och 

många av dem saknar en gavel (ofta i söder) samt takhällar. 

Ofta har flera individer begravts i kistan, men ibland bara 

en individ. Skelett begravningar är det gravskick som anses 

vara rådande i hällkistorna men det förekommer flera 

exempel på brandgravar i hällkistor, t ex Bjurhovda, Västmanland 

och Alby, Södermanland. Hille Jaanusson skriver 

redan 1969, att det är ”tydligt att likbränning förekom 

under yngsta stenåldern i åtminstone en del av Mälardalen 

och att detta begravningsskick i viss mån kunde kombineras 

med den traditionellt senneolitiska användningen 

av hällkistan som gravkapell”. Som nämnts ovan har den traditionella 

synen varit att kremeringar i hällkistor utgjort 

sekundärbegravningar från senare tid. 

Alexander Gill menar att några av de mellanneolitiska 

dödshusen, bl a Gläntan i Turinge, Södermanland och 

Bollbacken i Västmanland, kan ha en koppling till hällkistorna 

(Gill 2003:206). De saknar takhällar vilket kan 

indikera att de istället hade trätak. De kan därmed ha haft 

vissa utseendemässiga likheter med dödshusen. Ovan 

nämnda hällkista i Bjurhovda, där även brända människoben 

påträffades, kan ha utgjort en övergång mellan 

dödshus och hällkista. Hällkistan var eventuellt utrustad 

med ett innertak av trä (Holm 1997:229; Gill 2003: 207). 

Antalet senneolitiska hällkistor var sannolikt större än 

vad som är känt idag eftersom de ofta överlagras av lämningar 

från både brons- och järnålder och är dolda under 

mark eller överbyggnader (Andersson 2001; Stensköld 

2004:135). Hällkistorna har även en lång användningstid, 

ofta in i äldre bronsålder (Stensköld 2004:135). 

Hällkistor i Närke 

Hällkistor är den hittills enda kända gravtypen i Närke 

under senneolitikum med undantag av brandgravarna från 

Västra Via och de tolkade flatmarksgravarna i Bäcklunda (se 

ovan). Det finns (eller har funnits) 27 hällkistor i Närke varav 

21 är undersökta (Apel 1991; Ekman 2003). I Fornsök, FMIS 

är 28 hällkistor registrerade. De flesta av hällkistorna upptäcktes 

under början av 1900‐talet när bönderna röjde sten 

i åkrarna och undersöktes i form av räddningsgrävningar 

(Ekman 2003). Hällkistorna ligger samlade på Närkeslätten, 

vilket betyder att de låg inåt land under senneolitikum 

i Närke och inte vid kusten (Gill 2003:205; Holm et al 

1997:225). Figur 120 och 121 visar en sammanställning och 

karta av de hittills kända hällkistorna i Närke och Örebro 

län och baseras på de uppgifter som finns med i Lindqvist 

1912, Apel 1991, Ekman 2003 samt i Fornsök, FMIS. I norra 

delen av Örebro län, d v s den delen som tillhör Västmanland, 

har inga hällkistor påträffats. 

Ekman sammanfattar i sin genomgång av hällkistor i 

Närke att av de hällkistor som täckts av någon överbyggnad 

ligger de flesta i rösen men ibland även i högar. Ofta 

har de även täckts av odlingsrösen och i senare tid av röjningssten. 

De är därför inte synliga i terrängen som andra 

typer av gravar, t ex stensättningar (Ekman 2003:232f). 

Hällkistorna i Närke innehåller oftast ett fåtal fynd. Man 

får dock ha i åtanke att hällkistorna kan ha undersökts 

med bristfälliga metoder under räddningsgrävningar där 

inte alla fynd kanske tillvaratogs. Det fynd som är vanligt 

förekommande i gravarna är flintdolken. Den har påträffats 

i sex av hällkistorna i Närke (se fig 121). Enkla skafthålsyxor 

låg i tre av hällkistorna och keramik fanns i fyra 

av dem. Två undantag när det gäller antalet gravföremål 

är Berga, RAÄ 40 i Viby socken och Lanna högar, RAÄ 4 i 

Hidinge socken (se fig 121). Dessa hade varken flintdolkar 

eller enkla skafthålsyxor men däremot keramik, bronsföremål, 

benartefakter, en bärnstenspärla, och hängen av 

sten och en stentrissa. 

FLInTDolkAR 

Flintdolken betraktas som en ledartefakt för senneolitikum. 

Lösfynden dominerar överlägset över fynd funna 

i anläggningar. De flesta flintdolkar med känd fyndkontext 

kommer från gravar, endast ett mindre antal kommer 

från depåfynd eller boplatser (Apel 1991; 2001; Stensköld 

2004). Som redan nämnts har flintdolkar ofta påträffats 

i hällkistor under denna period. De förekommer även i 

andra typer av gravar, t ex flatmarksgravar, som sekundära 

nedläggningar i megalitgravar (Strömberg 1975:79; 

Apel 1991:23f) och som i vårt exempel: brandgravarna i 

Västra Via. Eva Stensköld tar även upp flintdolkarnas 

betydelse i samband med rituella aktiviteter: ”flintdolkar 

verkar vara särskilt viktiga både vid anläggnings- och 

övergivandefasen av kultplatser som dödshus, skeletteringsplatser 

och gravar, då de förekommer placerade i 

botten av anläggningen eller i fyllningen till den samma” 

(Stensköld 2004:221). 

I Sune Lindqvists sammanställning från 1912 finns 114 

flintdolkar från Närke med. Då var endast tiotalet hällkistor 

kända från trakten (Lindqvist 1912; E. Karlsson 

2003:39 f; Ekman 2003:232f). Jan Apel menar att det är 

mycket sannolikt att en stor mängd av flintdolkarna härstammar 

från bortodlade gravar av något slag – t ex från 

hällkistor men ännu mer troligt är att de har nedlagts i 

enklare typer av flatmarksgravar (Apel 1991:23f; Apel et al 

2007:307). Kopplingen till gravar är således stark och lösfynd 

av flintdolkar kan därmed antas vara indikationer på 


förstörda gravar (Apel 1991:23f; Ekman 2003:232f). Även 

många av de enkla skafthålsyxor som påträffats som lösfynd 

härstammar troligtvis från gravar och då speciellt 

hällkistor. Andra skafthålsyxor kommer troligtvis från 

offerdepåer och boplatser (Apel 1991:24f). 

Flintdolken i Grav 1 från Västra Via är förmodligen av 

Lomborgs typ VI (muntl Jan Apel). Tidigare flintdolkstyper 

har påträffats i hällkistor och i flatmarksgravar från 

senneolitikum medan dolkar av typ VI ofta förekommer 

i bronsåldersgravar. Tillsammans med svavelkisstenar 

kunde denna dolktyp även användas som eldslagningsflinta. 

Som vi nu har sett i Grav 1 från Västra Via står det 

klart att man inte bara deponerat flintdolkar i hällkistor 

och flatmarksgravar utan även i brandgravar under senneolitikum‐tidig 

bronsålder i Närke. 

PARALLELLER TILL BRAnDGRAVARna VäSTRA VIA 

Vid genomgången av brandgravar från senneolitikumtidig 

bronsålder (se fig 115-118) hittades några paralleller till 

brandgravarna i Västra Via som är värda att nämna. Skillsta, 

RAÄ 138, i Skogs-Tibble socken, Uppland, har flera likheter 

med Västra Via-gravarna. Skillsta bestod av en husliknande 

konstruktion med stolphål. Fyra av stolp hålen innehöll 

bengömmor med brända människoben från senneolitikum-tidig 

bronsålder. Dessutom påträffades en flintdolk 

vid sidan av huset (Ekmyr-Westman 1989; Stensköld 2004; 

Forsman 2007). Eva Stensköld har tolkat konstruktionen 

som rester efter ett döds-/kulthus (Stensköld 2004:144f). 

Andra lokaler med flera likheter med Västra Via-gravarna 

är hällkistorna i Bjurhovda och Alby. Bjurhovda, RAÄ 459, 

i Badelunda, Västerås stad i Västmanland, bestod av en 

Karlskoga 

Örebro 

Degerfors 

Hidinge 54 

Västra Via, 

Vintrosa 84 

Hidinge 2, 3, 4, 41 

Bäcklunda, Mosjö 83 

Edsberg 20 

Kumla 

Sköllersta 129 


Hackvad 32 

Hardemo 107 

Hackvad 17 

Kumla 24, 25, 

152, 163 

Sköllersta 24:2-3, 41 

Viby 40 


Asker 2 

Laxå 

Viby 121 

Bo 39 

Lerbäck 11 

Hammar 104, 290 

Hammar 226 

Hammar 231 

0 10 000 20 000 m 

Figur 120. Karta över hällkistorna i Närke och Örebro län samt brandgravarna i 

Västra Via och de tolkade flatmarksgravarna i Bäcklunda. 


Referens 

Undersökt år 

Saknar uppgift om fynd 

Flintspån 

Öron- eller hårring av brons 

Dubbelknapp av brons 

Hartstätningsring 

Bryne av sandsten 

Stentrissa, genomborrad 

Grönstenshänge 

Sandstensplatta med hål 

Sågtandad flintspets 

Bärnstenspärla 

Bearbetat ben/horn/tand 

Bennålar 

Keramik 

Skafthålsyxa 

Flintdolk 

Br ben (tidigare tolkade som sekundärgravar) 

Obr människoben, flera individer 

Hällkista, kategori 1-3 (Apel 1991) 

FMIS: beskrivning 

3 / / Lindqvist 1912; 

Apel 1991 

Röselikn 

lämning 

med hällkistlikn 

konstruktion 

i 

mitten 

Hällkista 3 / / 1894 Lindqvist 1912; 

Apel 1991; 

Ekman 2000 

3 X X 1861 Lindqvist 1912; 

Apel 1991; 

Ekman 2000 

Hällkista 

enl. 

H.Hofbergs 

reseberättelse 

från 

1861 

Lindqvist 1912; 

Furst 1914; Apel 

1991; Ekman 

2000 

3 X X / 1899/ 

1907 

Urspr. 

funnits en 

hällkista 

Apel 1991; 

Ekman 2000 

3 X / 1930- 

1931 

Plats för 

undersökta 

och borttagna 

fornlämningar 

Hällkista 2 / X X 1934 Apel 1991; 

Ekman 2000 

Tolkning Apel/ Ekman 

FMIS: lämningstyp: fornlämningslikn lämning 

FMIS: lämningstyp: fyndplats 

FMIS: lämningstyp: sammanförda lämningar 

FMIS: lämningstyp: röjningsröse 

FMIS: lämningstyp: hög 

FMIS: lämningstyp: stensättning 

FMIS: lämningstyp: stenkammargrav 

FMIS: Antikvarisk beskrivning 

RAÄ 

Socken 

Lokal 

Värsta Asker 2 ÖKL X Hällkista 

Svalnäs Bo 39 FF X Hällkista 

Härvesta Edsberg 20 FF X Hällkista 

Skarby Hackvad 17 FF X Hällkista 

Håvesta Hackvad 32 ÖKL X Hällkista 

Mon Hammar 226 UO X Hällkista 


Referens 



Flintspån 











Bennålar 

Keramik 

Skafthålsyxa 

Flintdolk 





Hällkista 2 / X X 1921 Apel 1991; 

Ekman 2000 

2 / 1954 Apel 1991; 

Ekman 2000 

Stenhällar el 

dylikt, flintdolk 

Hällkista 3 X X 1912 Apel 1991; 

Ekman 2000 

3 X X 1927 Apel 1991; 

Ekman 2000 

Hällkista i 

stensättning 

Hällkista 2 X X X 1914 Apel 1991; 

Ekman2000 

2 X X X X X X X X 1908 Lindqvist 1912; 

Apel 1991; 

Ekman 2000 

Hög med 

hällkista 

3 / / Apel 1991 

Hög med 

hällkista 

3 / / Apel 1991 

Rest av 

hällkistlikn. 

lämning 


Apel 1991; 

Ekman 2000 

Hällkista 2 X / 1902, 

1961 


Apel 1991; 

Ekman 2000 

Hällkista 2 X / 1902, 

1961 










RAÄ 

Socken 

Lokal 

Nydalen Hammar 231 UO X Hällkista 

ÖKL X Hällkista 

Hammar 104/ 

290 

Hammars 

glasbruk/ 

”Statsstugan” 

107 ÖKL X Hällkista 

Västra Öja Hardemo 

Hidinge 2 FF X Hällkista 

Lanna Västergård 


Lanna Västergård 

Lanna högar Hidinge 4 FF X Hällkista 


Hidinge 54 ÖKL X Hällkista 

Yxhult Kumla 24 FF X Hällkista 

Yxhult Kumla 25 FF X Hällkista 


Referens 



Flintspån 











Bennålar 

Keramik 

Skafthålsyxa 

Flintdolk 














RAÄ 

Socken 

Lokal 

Hällkista 3 X / 1913 Apel 1991; 

Ekman 2000 

Södra Mossby Kumla 152 UO X Hällkista 

Hällkista 3 / / Apel 1991 

Kumla 163 UO X Hällkista 

X* / 1932? Ekman 2000 

Knista / / Hällkista 

Fjugesta östergård 

3 / / Apel 1991 

Lerbäck 11 ÖKL X Hällkista 

24:2 BO X / Hällkista / / FMIS 

24:3 BO X / Hällkista / / FMIS 

Hällkistlikn. 

lämning, 

naturbildning 

Sköllersta 

Sköllersta 

Hällkista 2 X X X 1920 Apel 1991; 

Ekman 2000 

41 FF X Hällkista 

Ösby Sköllersta 

Hällkista 3 X X 1946 Apel 1991; 

Ekman 2000 

129 UO X Hällkista 

Prästgården Sköllersta 

Hällkista 3 X X X 1869 Lindqvist 1912; 

Apel 1991; 

Ekman 2000 

Kånsta Sköllersta 

177 UO X / Hällkista / / FMIS 

164 UO X Hällkista 

Sköllersta 

Hällkista 2 X X X X X X X X 1936 Apel 1991; 

Ekman 2000 

Berga Viby 40 FF X Hällkista 

Viby 121 UO X / Hällkista 3 FMIS 

Figur 121. Tabell över hällkistor i Närke och Örebro län. * = Okänt antal individer, / = Ingen uppgift, FF = Fast 

fornlämning, ÖKL= Övrig kulturhistorisk lämning, UO = Uppgift om fornlämning, BO = Bevakningsobjekt 


hällkista i en högliknande stensättning. Flera benkoncentrationer 

med brända människoben påträffades i graven. 

Även här framkom en flintdolk samt en enkel skafthålsyxa 

(Jaanusson 1969; Stensköld 2004). Konstruktionen har 

tolkats som ett mellanting mellan döds-/kulthus och en 

grav (Stensköld 2004:170ff). Den andra hällkistan är från 

Alby, RAÄ 96 i Botkyrka socken i Södermanland. Albykistan, 

som låg i en stensättning, hade både skelettbegravning 

och kremeringar med människoben inuti (Andersson 2001; 

2005). Ytterligare två hällkistor i Närke är värda att nämna: 

Skarby, RAÄ 17, och Håvesta, RAÄ 32 i Hackvad socken (se 

fig 120-121). De innehöll båda kremeringar (utöver skelettbegravningar 

i Skarbykistan) vilka Sune Lindqvist har tolkat 

som sekundärbegravningar (Lindqvist 1912). Denna tolkning 

har endast baserats på att gravskicket var kremering. 

Två lokaler från utgrävningarna längs nya sträckningen 

av E4:an i Uppland har också likheter med Västra Viagravarna: 

Sommaränge Skog och Ryssgärdet. I Sommaränge 

Skog, RAÄ 211, i Viksta socken, påträffades ett 

flertal brandgravar som kunde 14 C‐dateras till senneolitikum‐tidig 

bronsålder (se fig 115-118). En av kontexterna 

bestod av ett benlager med brända människoben samt en 

ovanliggande stenkonstruktion. Konstruktionen var inte 

synlig ovan mark (Forsman 2007:390ff; Forsman & Victor 

2007). En annan anläggning bestod av en nedgrävning 

med sot- och kollager med brända människoben under 

en stensättning. Stensättningen täcktes av en skärvstenshög 

från bronsåldern (Forsman 2007:393ff; Forsman & 

Victor 2007). Sommaränge Skog har tolkats som en rituell 

plats med bl a brandgravar från senneolitikum till yngre 

bronsålder, med tyngdpunkten i senneolitikum och äldre 

bronsålder. På Ryssgärdet, RAÄ 435, i Tensta socken, 

påträffades tolv nedgrävningar i två eller tre parallella linjer 

där två av nedgrävningarna visade sig innehålla brända 

människoben från barn daterade till yngre senneolitikum. 

Brandgravarna har tolkats som flatmarksgravar (Eriksson 

& Östling 2004; Eriksson 2008). 

ÖVRIGA konTExTER/fynd FRån STEnåLDERn i 

VäSTRA VIA 

Förutom de tre brandgravarna finns det ytterligare ett 

antal kontexter, fynd och dateringar som ger indikationer 

på stenåldersaktiviteter i Västra Via. Två hästskoformade 

rännor (A32211 och A12060) har vissa paralleller 

med andra lämningar som tolkats som neolitiska hyddor 

(läs vidare under kapitlet Anläggningar-Rännor). Dessa har 

haft rännor med stolphål. Ingen av de två nämnda rännorna 

har kunnat 14 C‐dateras. Utöver brandgravarna har 

tre kontexter 14 C‐daterats till senneolitikum: dels bottenlagret 

i Grophus 2 (A38762), dels ett stolphål i Hus 7 

(A9388) och dels ett stolphål i Hus 13 (A33912). Dessa tre 

dateringar har dock inte bedömts ha med husens användningstid 

att göra. 

När det gäller stenåldersfynd finns ett flertal exempel 

från Västra Via. Förutom flintdolken och spetsen från 

en kniv av hälleflinta i Grav 1 framkom även annan slagen 

sten på lokalen. Den bestod av kvarts, flinta, hälleflinta, 

porfyr, kvartsit, sandsten och grönsten samt en 

yxa av grönsten. Rester av yxproduktion i form av grönstensavslag 

framkom i sydvästra delen av undersökningsområdet. 

Av keramikfynden har fyra skärvor bedömts 

som möjligen neolitiska (se kapitlet Fynd-Keramik). 

VARFÖR HITTAR MAn så få GRAVAR FRån 

SEnneoLITIkum-TIDIG BRonsåLDER i ÖSTRA 

MELLAnSVERIGE? 

De kända hällkistorna i Närke uppgår till knappt ett 30‐tal. 

Var och hur begravdes resten av människorna under senneolitikum-tidig 

bronsålder? Frågeställningen varför 

gravar från senneolitikum är så svåra att upptäcka är inte 

helt enkel att svara på. De faktorer som kommer att tas upp 

här kan verka självklara men bör ändå uppmärksammas. 

Några av de bidragande orsakerna till att gravarna förblir 

”dolda” är bl a gravarnas form och konstruktion, undersökningsmetod, 

bortprioriteringar, förutbestämda tolkningar 

av arkeologer, bortodling, övertäckning, överlagring 

och nedbrytningsprocesser (tafonomiska processer). 

Den arkeologiska undersökningsmetoden kan vara 

en av orsakerna till varför så få senneolitiska gravar har 

hittats. I Närke har det genomförts färre stora vägprojekt 

och därmed färre stora exploateringsarkeologiska 

projekt jämfört med andra landskap i östra Mellansverige. 

Vägprojektet E18 Örebro-Lekhyttan, som undersökningen 

vid Västra Via ingick i, är ett av de fåtal stora 

arkeologiska projekten i Närke. Här kunde större sammanhängande 

ytor banas av och undersökas i sin helhet. 

Om gravarna, i detta fall de väl synliga hällkistorna, 

endast tidigare har uppmärksammats vid inventering i 

terrängen eller vid röjningsarbeten inför odling har man 

missat de ”icke-synliga” gravarna, d v s gravar utan synlig 

gravmarkering i ytan, som t ex brandgravarna i Västra Via. 

Då de är svåra att upptäcka utan att först avlägsna torven 

med t ex grävmaskin, kan vi knappast ens gissa hur många 

som vi inte har sett vid inventeringarna menar Mikael 

Nordström (1996). De dolda gravarna under marken kan 

t ex vara skelettbegravningar i flatmarksgravar, brandgravar 

i nedgrävningar och nedgrävda hällkistor. I Skåne 

har en stor mängd flatmarksgravar identifierats, många 

av dem tack vare exploateringsgrävningar. Göran Burenhult 

har nämnt detta problem: ”jordgravar är svårare att 

lokalisera än hällkistor och de uppträder därför främst i 

områden som varit utsatta för någon form av exploatering” 

( Burenhult 1999:385). Även senneolitiska boplatser 

är svåra att identifiera vid inventering eftersom de ofta 

innehåller ett fåtal fynd och inte har anläggningar som är 

synliga ovan mark (Holm et al 1997.253f). 

En annan bidragande orsak till att så få gravar från senneolitikum 

har identifierats kan bero på arkeologers för‐ 


utbestämda meningar när det gäller gravskick. Den uppfattning 

som tidigare rådde, speciellt i äldre rapporter och 

forskning, var att brandgravar i skelettgravar från stenåldern 

skulle vara sekundärgravar och tillkomna långt 

senare under yngre bronsålder-järnålder, enbart p g a kremeringsskicket. 

Brandgravar eller brända människoben på 

stenåldersboplatser har även tolkats som förstörda järnåldersgravar. 

Åsa M Larsson liknar detta vid ett moment 

22-scenario: kremeringar ska enbart finnas efter stenåldern 

och därför tolkas inga kremeringar som tillhörande stenålderskulturer, 

d v s kultur A ansågs alltid begrava sina döda 

i gravskick B och därför dokumenteras enbart gravskick B 

som ett gravskick tillhörande kultur A (Larsson 2003:155). 

Idag när vi kan 14 C‐datera brända ben har vi möjlighet att 

ifrågasätta tidigare forsknings antaganden menar Larsson. 

Trots att det numera finns relativt många exempel på daterade 

kontexter från neolitikum och tidig bronsålder med 

brända människoben i, är uppfattningen att man inte 

utförde kremeringar under denna period fortfarande att 

betraktas som gällande, trots att ny forskning har visat att 

så inte längre är fallet skriver Larsson (Larsson 2003). 

Ett annat problem är att stenålderslämningar oftast är så 

pass diffusa och otydliga att de lätt ”försvinner”. De saknar 

ofta konstruktioner och karaktäristiska drag och resulterar 

därmed inte i tydliga anläggningar. Oftast är det fynden 

som indikerar närvaron av stenålder, t ex i form av keramik, 

slagen sten och artefakter. De är ofta få till antalet. 

Problemet ligger därmed i att identifiera eventuella stenålderslämningar. 

Senneolitiska lämningar har ofta påträffats 

vid undersökningar av lämningar från senare perioder, 

d v s brons- och järnåldersboplatser, där de ofta överlagras 

av dessa. Låg prioritering av ”diffusa” anläggningar på 

boplatsundersökningar kan förekomma, speciellt anläggningar 

och fynd från en annan tidsperiod än den förväntade, 

t ex indikationer på stenålder på en järnåldersboplats. 

Detta har även påverkat urvalet för datering menar Holm, 

Olsson & Weiler (Holm et al 1997:217, 253f). 

Stensköld diskuterar skeletteringsplatser av mindre permanent 

karaktär vilka kanske inte lämnar tydliga spår efter 

sig. Hon menar att det kan finnas rituella lämningar som 

gömmer sig bland dessa diffusa anläggningar och att man 

kanske saknar insikt i hur anläggningar som gropar, sotfläckar, 

enstaka stolphål, härdar, kokgropar skulle kunna förstås 

och fogas samman till en kontextuell helhet ( Stensköld 

2004:222). Insamlingsmetoden kan vara avgörande vid identifiering 

av gravar i ”diffusa” kontexter. Sållning, och allra 

helst vattensållning, är en mycket viktig metod när man misstänker 

att det kan röra sig om gravar. Vid utgrävningen kan 

små spridda brända benfragment lätt försvinna i jorden. En 

bengömma kan bestå av endast en mindre mängd brända 

ben som inte heller syns i marken. 

Nedbrytningsprocesser, både orsakade av naturliga 

och mänskliga aktiviteter, har också påverkat det arkeologiska 

materialet, både när det gäller kvalitet och kvantitet. 

Dessa s k tafonomiska processer kan göra det svårare för 

oss att upptäcka stenålderslämningar. Tafonomi kan kortfattat 

beskrivas som de faktorer och processer som påverkar 

organiska lämningar efter döden, på sin väg från biosfären 

till litosfären (Gifford 1981:366; Noe-Nygaard 1987:7f; 

Ubelaker 1997:77). Dessa inkluderar även diagenesen, d v s 

de kemiska, fysiska och biologiska förändringar som äger 

rum i ett sediment efter dess avsättning samt under och 

efter dess litifiering (förstening) (Nationalencyklopedin; 

Sjöling 2007:124). När det gäller benmaterial är det allmänt 

känt att obrända skelett påverkas av tafonomin. Det som 

ökat nedbrytningen är sannolikt mekanisk vittring, tjäle, 

vattengenomsläpplighet och surt pH-värde, vilket ofta lett 

till att man endast hittar rester efter ett skelett och ibland 

inga rester alls eller bara en mörkfärgning eller förhöjda 

fosfatvärden. Nedbrytningsprocessen hos obrända skelett 

har påskyndats de senaste 100 åren, vilket flera undersökningar 

påvisat. Även brända ben har visat sig ha påverkats 

av de ovan nämnda tafonomiska faktorena. Föreställningen 

om de ”oföränderliga” och ”opåverkade” brända benen 

stämmer inte och bör ifrågasättas (Sjöling 2007:136f, 141). 

Det är dock de mänskliga faktorerna som sannolikt 

har påverkat benmaterialet mest. Hanteringen av kroppar 

efter döden men innan slutdeponeringen under stenålder 

har som tidigare nämnts uppmärksammats på senare tid 

(se bl a Larsson 1995; 1997; 2003; Stensköld 2004). En 

mänsklig faktor som kanske inte alltid uppmärksammas 

är hanteringen av benmaterialet vid själva upptagandet av 

en grav och efterhanteringen av arkeologer och osteologer. 

En stor del av fragmenteringen sker i detta skede. 

När det gäller gravkonstruktioner kan som sagt gravarna 

ha förstörts eller täckts av senare aktiviteter i åkermark 

bl a genom bortodling, plöjning eller övertäckning 

av röjningssten. De flesta av hällkistorna har upptäckts i 

samband med odling eller röjning av åkermark. Apel har 

diskuterat hällkistornas representativitet samt alternativa 

gravtyper under senneolitikum (Apel 1991). Han menar 

att hällkistan som gravform var ovanlig i östra Mellansverige 

under senneolitikum. Även om man tar hänsyn till 

senare tiders markanvändning, d v s bortodling och eventuell 

förstörning av gravar i odlingsmarker, kvarstår det 

ändå att endast en mindre mängd av befolkningen kan ha 

gravsatts i hällkistor. De fåtal kistor som påträffats räckte 

inte till alla döda. Större delen av befolkningen i området 

gravlades således i andra typer av gravar, vilka inte har 

upptäckts än eller lämnat spår efter sig i terrängen, d v s 

de ”dolda” eller ”icke-synliga” gravarna. Dessa gravar var 

företrädesvis enkla flatmarksgravar med träkistor liknande 

de som är funna i Skåne och Danmark menar Apel 

(Apel 1991:1,14,24f, 35; Apel et al 2007:307). 

Apel menar vidare att de lösfunna flintdolkarna, som i 

Närke uppgår till över 100 stycken, troligen härstammar 

från bortodlade eller oupptäckta gravar, möjligen enkla 

träfodrade flatmarksgravar (Apel et al 2007:307). Tomas 


Ekman nämner i sin artikel om hällkistor i Närke att enbart 

i Glanshammars socken har 12 flintdolkar påträffats men 

inga hällkistor (Ekman 2003; E. Karlsson 2003:40). Även 

skafthålsyxor kan indikera enklare typer av gravar menar 

Apel (1991:24f). 

Jag instämmer i Apels och Ekmans tanke att flintdolkarna 

bör ses som en gravindikation, både för hällkistor 

och för de ”dolda” gravarna med skelettbegravningar 

i flatmarksgravar och i brandgravar. Det är ytterst troligt 

att hällkistorna endast representerar en minoritet av de 

gravlagda och att resterande delen av befolkningen har 

gravlagts i en annan gravtyp, t ex brandgravar och skelettbegravningar 

i flatmarksgravar, samt i döds-/kulthus 

eller andra rituella lämningar kopplade till döden (se ovan 

under avsnittet Gravskick, senneolitikum-bronsålder period I). 

SAMMAnFATTAnDE SLuTSATSER 

Min avsikt med det här fördjupningskapitlet har varit att 

lyfta fram gravarna vid Västra Via och att öka medvetenheten 

kring brandgravskicket under stenåldern, eller mer 

specifikt senneolitikum-tidig bronsålder. Detta kan i sin 

tur förhoppningsvis leda till att nya frågeställningar skapas 

kring gravskick i Närke och östra Mellansverige under 

denna period. 

Brandgravar från senneolitikum-tidig bronsålder är 

troligtvis betydligt mer vanliga än vad man tidigare trott. 

Brandgravar i stenskodda nedgrävningar eller nedgrävda 

stenkistor, såsom brandgravarna i Västra Via, är p g a 

deras yttre konstruktion svåra att hitta och ännu svårare 

att identifiera som grav och inte som t ex stolphål eller 

annan boplatslämning från exempelvis järnåldern. När 

det gäller Västra Via-gravarna var identifieringen till gravar 

möjlig eftersom vi påträffade en flintdolk (vilken är en 

ledartefakt kopplad till senneolitiska gravar), en gravkonstruktion 

i form av en nedgrävd stenkista med kantställda 

kalkstenshällar, ett benmaterial som kunde bestämmas 

till människa redan under fältperioden. Vi hade dessutom 

möjlighet att 14 C‐datera benen vilka visade sig vara från 

senneolitikum-tidig bronsålder. 

Med de kantställda kalkstenshällarna liknar Grav 1 mest 

en liten stenkista. Den har därför vissa likheter med hällkistan. 

Hällkistan som gravtyp betraktas i dagens forskning 

som heterogen när det gäller storlek, konstruktion 

och innehåll. Alla hällkistor har inte varit synliga i landskapet. 

Många hällkistor har täckts av en hög, ett röse eller 

kanske ett odlings-/röjningsröse medan andra kan vara 

nedgrävda och ”icke-synliga”. Med detta i åtanke skulle 

Grav 1 mycket väl kunna vara en form av en hällkista, eller 

ska kanske snarare ses som en övergångsform mellan den 

senneolitiska traditionen att begrava i hällkista och den 

under bronsåldern väl nyttjade traditionen att deponera 

den kremerade i en liten stenkista eller träkista. 

Grav 2 och 3 tolkades först som stolphål, vilket inte är 

helt missvisande. Det finns exempel på deponeringar av 

brända människoben i stolphål under senneolitikum, bl a 

i Skillsta, RAÄ 138 i Skogs-Tibble och Sommaränge Skog, 

RAÄ 211, Viksta socken, båda i Uppland (Ekmyr- Westman 

1989; Forsman 2007:393). De eventuella stolparna skulle 

kunna vara någon slags gravmarkering. Det går inte att 

avgöra ifall anläggningarna har ingått i en större konstruktion. 

Rent hypotetiskt skulle ”stolphålen”, d v s Grav 

2 och 3, kunna ingå i någon form av döds-/kulthus men 

omkringliggande anläggningar har inte innehållit fynd 

som pekar på detta. 

Om vi ska ha möjlighet att upptäcka de ”dolda” gravarna 

spelar flera faktorer en viktig roll: platsens topografi, 

undersökningsmetod, insamlingsmetod, arkeologernas 

prioriteringar och eventuella förutbestämda meningar, 

eventuella överlagringar av senare aktiviteter (både från 

förhistorisk tid och från senare tid), tafonomiska processer, 

identifiering av anläggningar till gravar, identifiering av 

benmaterialet till människa (vilket bör ske relativt omgående, 

d v s under fältperioden), datering av anläggningarna 

genom 14 C‐metoden på brända ben och genom påträffande 

av eventuella ledartefakter i kontexten, t ex flintdolken vilken 

kan betraktas som en gravindikation. Alla dessa faktorer 

kan, var för sig eller tillsammans, hjälpa oss att identifiera 

gravar som annars är svåra att upptäcka. Om vi tar 

hänsyn till dessa faktorer skulle detta kunna bidra till att 

fler ”dolda” gravar framkommer. 


Utvärdering och vetenskaplig 

potential 

Dateringarna av material från husens stolphålsfyllningar 

gav mycket skiftande resultat. Detta har satts i samband 

med markens genomsläpplighet och den benägenhet 

för översvämningar som kunde iakttas vid förundersökningen 

av UO och intilliggande lokaler. Ett sätt att undgå 

detta problem kan vara att i första hand datera kol från 

härdar eller gropar som kan relateras till huskonstruktioner. 

Under rapportarbetet var det nödvändigt att helt 

frångå 14 C‐dateringarna och istället göra en typologisk 

datering av samtliga treskeppiga hus. Det är värt att notera 

att det vid tidigare undersökningar av stora boplatser i 

samband med E4-projektet inte har förekommit den här 

typen av varierande dateringar. Dessa undersökningar 

har genomförts i styv lera istället för morän. 

En av frågeställningarna från undersökningsplanen 

berörde användandet av benkol vid härdning av järn. Vid 

undersökningen påträffades inga ben i ugnskontexterna, 

men det är möjligt att små ben skulle ha upptäckts om 

innehållet från ugnarna hade sållats. Även smidesrester 

som glödskal skulle kunna ha upptäckts med hjälp av sållning. 

En mindre mängd fyllning från en av ugnarna sållades 

under efterarbetet men utan att några ben framkom. 

Inför framtida undersökningar bör man rutinmässigt ta 

sållning av ugnar och ässjor med i beräkningen. 

De arkeologiska undersökningarna i samband med 

omläggningen av E18 har medfört en avsevärd ökning av 

antalet kända järnåldersboplatser inom Örebro län. De talrika 

huskonstruktioner som påträffades i Västra Via och 

övriga undersökta lokaler utgör ett stort tillskott till de tidigare 

kända bebyggelselämningarna i regionen. Därigenom 

finns mycket goda förutsättningar för att kunna studera 

gårdsstrukturer, bosättningskontinuitet, bebyggelsestrukturer, 

ekonomi och hantverk både lokalt och regionalt. 

Möjligheten att studera den lokala typologiska utvecklingen 

framför allt hos järnåldersbebyggelsen har ökat 

avsevärt. Undersökningen i Västra Via omfattade en relativt 

stor yta vilket gav en ökad möjlighet att på det lokala 

planet klarlägga bebyggelsens struktur och förändring i ett 

tidsmässigt längre perspektiv. Detta bör därför vara ett prioriterat 

område inför framtida undersökningar. 

Även vad beträffar järnhantering finns goda möjligheter 

att göra jämförande studier med tidigare framkomna 

lämningar. Järnframställningen i Västra Via har skett på 

en avgränsad yta inom boplatsen och inom en begränsad 

tidsrymd vilket kan sättas i samband med bebyggelseutvecklingen 

på platsen. Frågor om hur och var järnhanteringens 

olika produktionssteg bedrevs bör belysas 

ytterligare. En annan fråga är i vilka miljöer man valde att 

bedriva järnframställning. Den omfattande järnframställningen 

med avancerad teknologi som bedrivits i Västra 

Via var inte samtida med bebyggelselämningarna på platsen. 

Detta väcker nya frågor om ägande, råvaror, arbetskraft 

och export av slutprodukten. 

Inom boplatsen påträffades tre brandgravar från övergången 

mellan neolitikum och bronsålder. Tidigare var 

endast skelettbegravningar i hällkistor kända i Närke från 

denna tidsperiod. Brandgravarna var i ytan förvillande 

lika stenskodda stolphål. Deras anspråkslösa utformning 

gör det extra viktigt att vid framtida undersökningar vara 

uppmärksam på detta hittills dolda gravskick. Det förhållandevis 

låga antalet begravningar i hällkistor från den 

aktuella tidsperioden i Närke tyder på att antalet brandgravar 

bör vara betydligt mera utbrett. 

Måluppfyllelse 

Undersökningens mål och frågeställningar enligt undersökningsplanen 

och Länsstyrelsens beslut framgår av 

kapitlet ”Målsättning och frågeställningar” inledningsvis 

i rapporten. De förhistoriska lämningarna i Västra Via har 

undersökts, dokumenterats och tolkats utifrån de frågeställningar 

som redovisas där. I detta avsnitt redovisas 

frågeställningarna från undersökningsplanen och därefter 

följer en sammanställning av de uppnådda resultaten. 

Redovisningen har delats upp i två delar. Den första 

behandlar de boplatsrelaterade frågeställningarna och 

den andra behandlar frågeställningar som rör förhållandet 

mellan boplats och järnhantering. 

Boplatsens omfattning och organisation 

De frågeställningar som uppställdes inför slutundersökningen 

var: 

• att fastslå typ och omfattning av fornlämningen 

• att lokalisera och fastställa eventuella huskonstruktioner 


• att fastställa rumsindelning i enskilda hus 

• att fastställa när järnåldersbebyggelsen etablerades i 

området 

• att fastställa bebyggelselämningarnas ålder och den 

relativa kronologin mellan dem 

• att redovisa bebyggelsens organisation 

• att undersöka om det fanns flera samtida gårdar inom 

undersökningsområdet och i så fall vilka skillnader 


• att studera de enskilda gårdarnas rumsliga struktur och 

dess ekonomatt försöka finna rester från hägnader 

• att försöka se om lämningarna ingått i ett större boplatskomplex 

• att studera platsen utifrån både det kontextuella och 

tidsmässiga perspektivet 

• att fastslå boplatsens faunaekonomi 

• att fastslå förhållandet mellan tamboskap och jaktvilt 


• att avgöra om det går att urskilja säsongsmässig jakt 

• att undersöka om det bedrivits rituella aktiviteter 

• att avgöra vilka djurarter och benslag som har deponerats 


• att avgöra om det förekommer skillnader mellan de 

djurarter och benslag som finns på boplatsen och de 

som deponerats i förmodade rituella kontexter 

• att studera eventuella rumsliga indelningar utifrån det 

osteologiska materialet 

• att utifrån benmaterialet försöka urskilja olika aktivitetsytor 

Att fastslå typ och omfattning av fornlämningen 

Merparten av de påträffade anläggningarna och konstruktionerna 

var av järnålderskaraktär. Konstruktionerna 

utgjordes av stolpburna hus, grophus och järnframställningsugnar. 

Även bland fynden övervägde järnåldersmaterialet. 

Både äldre och yngre lämningar påträffades 

emellertid inom UO. Spår av verksamhet från mesolitikum 

fanns i form av bearbetad sten och en daterad kokgrop. 

Till övergången mellan senneolitikum och bronsålder 

daterades tre brandgravar. Odlingslämningar, två 

syllstensgrunder samt fynd av t ex rödgods tillhör medeltid/historisk 

tid. Anläggningar och fynd förekom över 

hela den undersökta ytan även om den norra delen inte 

förefaller ha varit lika intensivt utnyttjad. Några hus låg i 

områdets utkant och ett hus sträckte sig in under schaktkanten. 

Det är troligt att bebyggelse har funnits i mindre 

omfattning även utanför UO. Vid tidigare undersökningar 

av ytorna utanför UO har spridda boplatsspår påträffats, 

men inga huslämningar. Odlingslämningar har tidigare 

undersökts inom en mindre del av skogsmarken norr om 

UO utan att några boplatslämningar påträffades. 

Att lokalisera och fastställa eventuella huskonstruktioner 


Vid undersökningen påträffades 22 stolpburna treskeppiga 

hus och två grophus från järnåldern samt två syllstensgrunder 

från medeltid/historisk tid. 

Att fastställa rumsindelning i enskilda hus 

De flesta av de stolpburna husen var ganska korta. Endast 

ett hus var längre än 20 m. Totalt har 13 av husen bedömts 

vara tillräckligt stora för att ha varit bostadshus (Hus 1, 2, 

3, 4, 5, 6, 7, 8, 11, 16, 18, 19, 20). Dessa hus har i några fall 

haft bevarade härdar (Hus 1, 3, 4, 7) vilka har funnits i de 

delar av husen som haft den största spannlängden. Även 

i de hus som saknade bevarade härdar har spannlängden 

varierat och där har utrymmen med större spannlängd 

utgjort bostadsdelen. Inga hus har haft spår av båsindelningar. 

Det är dock troligt att åtminstone de största husen 

har haft en fähusdel. De minsta husen har sannolikt fungerat 

som förråds- eller arbetsutrymmen och har oftast 

bestått av ett enda rum. 

Att fastställa när järnåldersbebyggelsen 

etablerades i området 

Både de typologiska jämförelserna av de treskeppiga huskonstruktionerna 

och sammanställningen av 14 C‐dateringarna 

tyder på att bebyggelsen etablerades vid övergången 

mellan yngre bronsålder och förromersk järnålder. 

Som nämnts ovan var platsen i bruk under flera tidsperioder, 

men ingenting tyder på att någon bebyggelse fanns 

under bronsåldern. 

Att fastställa bebyggelselämningarnas ålder och 

den relativa kronologin mellan dem 

De äldsta huslämningarna kunde typologiskt dateras till 

yngre bronsålder-förromersk järnålder. Den största delen 

av de stolpburna husen hörde hemma i perioden förromersk-romersk 

järnålder, medan ett mindre antal hus daterades 

till romersk järnålder- folkvandringstid/vendeltid. 

Av de båda grophusen kunde det ena dateras till vendeltid, 

d v s samma tidsperiod som järnframställningsugnarna var 

i bruk. Det andra grophuset var äldre eftersom fyllningen 

inte innehöll några fynd av slagg och annat avfall från 

verksamheten kring ugnarna. Syllstensgrunderna har inte 

kunnat dateras men de saknas i det äldsta kartmaterialet 

från slutet av 1600‐talet. Det är därför troligt att de tillhör 

ett skede före den första karteringen. 

Att redovisa bebyggelsens organisation 

Under större delen av den period som bebyggelse fanns i 

Västra Via har det varit fråga om en ensamgård som flyttat 

runt. Med en eller två generationers mellanrum har 

boningshuset flyttats och nya odlingsytor har tagits upp. 

De större husen har haft både bostadsdel och fähus under 

samma tak, medan det ibland funnits ett eller flera mindre 

uthus tillsammans med boningshuset. Ytor med få 

anläggningar har troligen varit odlings- eller betesmark. 

Hos flera av husen har gårdsplanen legat i öster. Hägnaderna 

har avgränsat gårdsplaner, odlade ytor eller utgjort 

fägator. Några brunnar har inte påträffats, utan bäcken 

förefaller ha utgjort den enda vattenförsörjningen. På ett 

avstånd av 150 m från boplatsen undersöktes en brandgrav 

(RAÄ 86) från romersk järnålder-folkvandringstid, 

en datering som stämmer väl överens med bebyggelsens 

kronologiska tyngdpunkt. Graven är troligen en rest av 

ett gravfält som tillhörde boplatsen. Då området omkring 

den undersökta graven har påverkats av sentida aktiviteter 

är det sannolikt att det ursprungligen har funnits 

betydligt fler gravar. 

Att undersöka om det fanns flera samtida gårdar 

inom undersökningsområdet och i så fall vilka skillnader 


Bristen på tillförlitliga 14 C‐dateringar från huskonstruktionerna 

gör det svårt att utarbeta någon finare kronologi, 

i synnerhet bland den större grupp av hus som faller inom 


samma period. Med hänsyn till husens användningstid, 

dateringarna samt förekomsten av överlappande hus, 

förefaller det som om det varit fråga om en ensamgård 

som under tidens lopp flyttat runt inom UO. En topp i 

14 

C‐kurvan under perioden 550-650 AD kan tolkas som 

att en ökad aktivitet skett vid denna tid. Detta sammanfaller 

med dateringen för Hus 5 och Hus 7 som har stora 

likheter i konstruktion, storlek, placering och riktning. De 

båda husen kan ha existerat som två samtida men separata 

gårdsenheter. 

Att studera de enskilda gårdarnas rumsliga struktur 

och dess ekonomi 

Den första gården på platsen, under förromersk järnålder, 

utgjordes av Hus 20 med två tillhörande uthus, Hus 21 och 

Hus 13. Hus 20 avvek från övriga hus genom sin storlek 

och sitt läge på områdets högsta punkt. De efterföljande 

byggnaderna var av betydligt mindre format och ingen 

av dem låg på samma plats. Öster om huvudbyggnaden 

fanns en gårdsplan omgiven av en hägnad. Området med 

röjningsrösen norr om huset var odlad. Från husets södra 

gavel gick en väg kantad av en hägnad ned mot bäcken. 

Under romersk järnålder låg en gård i den sydvästra 

delen av UO. Hus 18 utgjorde boningshuset som låg 

i vinkel mot uthuset, Hus 12. Här låg gårdsplanen i väster 

till skillnad från de flesta av de andra gårdarna som 

hade gårdsplanen i öster. Sydväst om husen fanns en tom 

stenfri yta som kan ha varit odlad. Två parallella hägnader 

sydost om husen har utgjort en fägata. 

Den yngsta gården på platsen var Hus 5. Huset var 

orienterat i nordsydlig riktning. Även Hus 7 låg i samma 

väderstreck men en bra bit ifrån. Det kan röra sig om två 

samtida gårdar då dateringen av dessa båda hus sammanfaller 

med en topp i 14 C‐kurvan från denna tid, vilket kan 

tolkas som en ökad aktivitet på platsen. 

Benmaterialet från Västra Via var knapphändigt. Förutom 

människobenen fanns endast 150 g övriga ben. De 

arter som kunde identifieras var husdjur: nötboskap, häst 

och svin. 

Enligt resultatet från makrofossilanalysen bestod den 

odlade grödan nästan uteslutande av skalkorn. Bröd/ 

kubbvete påträffades endast i ett av grophusen. Dateringarna 

av brända sädeskorn gav varierande resultat och 

visar snarast att skalkorn har odlats under såväl förhistorisk 

som historisk tid. 

Att försöka se om lämningarna ingått i 

ett större boplatskomplex 

Vid förundersökningarna av de områden som gränsar 

mot UO framkom boplatslämningar i mindre omfattning 

både i sydväst och i öster (t ex RAÄ 101). Dessa lämningar 

daterades till förromersk järnålder. Det är därför sannolikt 

att bebyggelsen åtminstone under förromersk järnålder 

har omfattat en större yta än UO. 

Att studera platsen utifrån både det kontextuella 

och tidsmässiga perspektivet 

Undersökningsområdet har brukats och bebotts under 

lång tid. Om man studerar 14 C‐kurvan grupperar sig dateringarna 

i tre perioder: mesolitikum, senneolitikumäldre 

bronsålder och förromersk järnålder-nutid, vilket 

avspeglar när aktiviteter har förekommit i området. De 

mesolitiska aktiviteterna har lämnat spår i form av slagen 

sten, främst kvarts och grönsten, samt en yxa av grönsten. 

Ett par kokgropar, varav en daterad, har också tolkats som 

tillhörande denna period. Vid övergången mellan senneolitikum 

och äldre bronsålder anlades tre brandgravar 

på områdets högsta punkt. En av gravarna innehöll 

gravgåvor i form av en flintdolk och en kniv i hälleflinta. 

Bland fynden finns fyra keramikskärvor som kan ha ett 

neolitiskt ursprung. Merparten av anläggningar och konstruktioner 

är dock av järnålderskaraktär. De treskeppiga 

husen har daterats typologiskt till en period mellan 

yngre bronsålder-förromersk järnålder och folkvandringstid-vendeltid. 

Därefter har bebyggelsen flyttats till 

en annan plats och man har istället konstruerat järnframställningsugnarna 

och grophuset. Järnframställning har 

sedan bedrivits i närområdet in i medeltid. Troligen har 

även bebyggelsen under yngsta järnålder haft kontinuitet 

då den medeltida bytomten låg strax intill UO. Den 

forna boplatsen har under medeltid och senare tid varit 

odlingsmark. 

Att fastslå boplatsens faunaekonomi 

Benmaterialet var sparsamt och bestod till största delen 

av brända ben. De djurarter som kunde identifieras var 

nötboskap, häst och svin. 

Att fastslå förhållandet mellan tamboskap och jaktvilt 

Eftersom inga ben från vilda djur påträffades kan denna 

frågeställning inte besvaras. 

Att försöka finna rester från hägnader 

Rester av nio hägnader påträffades. Ingen av hägnaderna 

daterades. Hägnad 5 sträckte sig längs med den ena väggen 

på Hus 8 och är säkerligen samtida med huset. Hägnad 

9 inneslöt en yta som kan ha varit odlad. Några hägnader 

kan genom sin form tolkas som rester av fägator, 

t ex Hägnad 3, 4 och 6, samt Hägnad 1 och 2. Även Hägnad 

8 kan ha haft samma funktion. 

Att avgöra om det går att urskilja säsongsmässig jakt 

Inga ben från vilda djur påträffades varför frågan om jaktens 

betydelse inte kan besvaras. 

Att undersöka om det bedrivits rituella aktiviteter 

Inga rituella kontexter framkom. 


Att avgöra vilka djurarter och benslag som har deponerats 


Inga rituella kontexter framkom. 

Att avgöra om det förekommer skillnader mellan de 

djurarter och benslag som finns på boplatsen och de som 

deponerats i förmodade rituella kontexter 

Inga spår av rituell verksamhet har kunnat identifieras 

inom UO. 

Att studera eventuella rumsliga indelningar utifrån 

det osteologiska materialet 

I endast två av husen påträffades ben till en sammanlagd 

vikt av 0,8 g varför denna frågeställning inte går att 

besvara. 

Att avgöra om det förekom järnframställning och smide 

Lämningar efter sju blästugnar påträffades, varav sex 

stycken daterades till vendeltid-tidig vikingatid och en 

(A47716) daterades till vikingatid. Ugnarna var av typen 

schaktugnar. Andra anläggningar som kan ha tillhört järnframställningen 

var ett grophus som låg invid ugnarna, 

samt två eventuella smidesgropar. De fynd som kunde 

relateras till järnhanteringen bestod av slagg från ugnarna 

och bränd lera från ugnsväggar och grophus. Dessa material 

fanns utspridda i kulturlagret som omgav ugnsområdet. 

Även några fynd av malm påträffades i ett par av 

ugnarna. Primärsmide skedde vanligtvis i samband med 

järnframställningen, medan sekundärsmide ägde rum 

i anslutning till boplatserna. Inom UO har inga spår av 

sekundärsmide påträffats. 

Att utifrån benmaterialet försöka urskilja 

olika aktivitetsytor 

Eftersom benmaterialet från boplatsen bestod av endast 

150 g kunde inte denna frågeställning besvaras. 

Förhållandet mellan boplats och 

järnhantering 

De frågeställningar som berörde förhållandet mellan 

boplats och järnhantering var: 




eller om man även har bedrivit sekundärsmide på 

lokalen 




















Att fastställa järnhanteringens karaktär och omfattning 

Verksamheten var specialiserad på järnframställning 

och tillverkning av smidbart järn. Järnframställningsprocessen 

hade en hög verkningsgrad då slaggen innehöll 

mycket lite järn. Analyser av järnet visade att både mjukt 

järn och kolstål framställdes. Framställningen av kolstål 

skedde redan under reduktionsprocessen i ugnen, något 

som inte är vanligt bland tidigare analyserade material. 

Järnproducenterna i Västra Via hade goda kunskaper om 

järnframställningsprocessen och de kunde framställa järn 

av olika kvaliteter. Det förhållandevis stora antalet ugnar 

tyder på att järnproduktionen tidvis kan ha varit omfattande, 

i synnerhet om varje ugn användes flera gånger. 

Dock har det inte gått att fastställa ifall det fanns flera 

ugnar i bruk vid samma tidpunkt. 

Att fastställa om det enbart fanns spår efter primärsmide 

eller om man även bedrivit sekundärsmide på lokalen 

Primärsmide ägde rum på platsen. Däremot kunde inga 

spår av sekundärsmide påvisas. 

Att fastställa i vilken omfattning man har arbetat med 


Den ovanligt stora koncentrationen av ugnar under en 

begränsad tidsperiod indikerar att en specialiserad järntillverkning 

skedde och att produktionen kan ha varit 

omfattande. Åtminstone en ugn (A28488) visar tecken 

på att ha använts fler än en gång, och det är troligt att 

de andra också återanvändes. Primärsmidet renade det 

framställda järnet från slagg och detta skedde vanligtvis i 

anslutning till själva reduktionsprocessen. Omfattningen 

av primärsmidet hörde på så sätt samman med omfattningen 

av järnframställningen. 

Att undersöka om det går att påvisa att benkol använts 


Det har inte gått att påvisa att benkol användes för härdning. 


Att avgöra om den rumsliga lokaliseringen av 

järnframställningen var ett resultat av funktionella 

eller sociala faktorer, eller om det kan finnas andra 

tänkbara förklaringsmodeller 

Ugnsområdet låg avskilt från den samtida bebyggelsen 

som var belägen utanför undersökningsområdet. Det går 

därför inte att avgöra hur ugnarna var belägna i förhållande 

till närmaste boplats eller ifall järnproduktionen 

styrdes från en närbelägen eller mera avlägsen bosättning. 

I Närke finns även exempel på järnframställningsplatser 

som låg skilda från boplatserna och istället var 

lokaliserade med hänsyn till tillgången på malm och kol. 

Samtliga ugnar utom en låg samlade kring grophuset, 

helt nära bäcken. Tillgång till vatten var viktigt vid järnframställningen 

och detta förklarar varför man valt att 

förlägga ugnsområdet till denna plats. Inga spår av malm 

kunde påvisas från bäcken. Grophuset har haft en funktion 

som hade samband med järnproduktionen, kanske 

som smedja eller kolupplag. En av ugnarna låg 25 m norr 

om de övriga. I denna ugn (A1111) har kolstål framställts. 

Det speciella användningsområdet för ugnen kan förklara 

dess avvikande läge. Å andra sidan omfattade inte slagganalysen 

prover från samtliga ugnar, så det är möjligt att 

kolstål har framställts även i någon av de övriga. 

Två gropar som har tolkats som smidesgropar låg i ett 

kulturlager (Lager 3) ca 70 m norr om ugnsområdet. Tolkningen 

av dessa utgår från formmässiga likheter. Fynd 

som kan sammankopplas med smide saknas. Kulturlagret 

där groparna låg kan enligt elementanalysen ha haft ett 

samband med järnframställning. En möjlighet är att järnframställning 

från en annan tidsperiod har bedrivits i 

närheten av lagret, kanske i området omedelbart utanför 

undersökningsområdet vilket också låg nära bäcken. 

Att fastställa om järnframställningen på 

undersökningsområdet var till för husbehov eller 

om man även producerade för handel 

Det stora antalet ugnar som varit i bruk under en begränsad 

tid tyder på att produktionen skedde åtminstone delvis 

för avsalu. Då sekundärsmidet oftast skedde i anslutning 

till gården, och ingen samtida gård fanns inom UO, är det 

svårt att uttala sig om denna del av produktionsprocessen. 

Att studera om dessa hantverksaktiviteter varit 

vanligt förekommande vid järnåldersboplatser 

Beträffande förekomsten av järnframställningslämningar 

på järnåldersboplatser i allmänhet, kan det konstateras 

att dessa är mer vanliga i vissa regioner. Närke förefaller 

ha ett större antal järnframställningsplatser än exempelvis 

Uppland. Vid de omfattande E4-undersökningarna framkom 

ytterst få platser med lämningar av järnframställning, 

medan E18-undersökningarna resulterade i ett flertal 

komplexa järnframställningsplatser. 

Från yngre järnålder finns framför allt lämningar efter 

sekundärsmide på boplatserna. Själva järnframställningen 

och primärsmidet var ofta lokaliserat till andra 

platser, ett mönster som också blir vanligt under historisk 

tid. Vanligtvis var de järnframställningsplatser som 

inte låg vid boplatser lokaliserade till platser i närheten av 

råvaror som malm och kol. 

Från Närke finns talrika exempel på järnframställning i 

blästugn belagd från yngre bronsålder fram till medeltid. 

Framför allt från Skävi i Viby socken och Husby i Glanshammars 

socken finns stora likheter med verksamheten i 

Västra Via. Under yngre järnålder bedrevs på dessa platser 

en starkt specialiserad järnframställning som omfattade 

reduktion och primärsmide. 

Att undersöka om det finns arkeologiska argument för 




Denna frågeställning kan inte besvaras då inga hägnader 

har daterats och järnframställning och bebyggelse inte har 

varit samtida. 

Att utifrån hus, ugnsbottnar, stängsel och andra 

fysiska avgränsningar fastställa om de kan ge social 

mening åt järnhanteringen på platsen 

Frågeställningen är svår att besvara då ugnsområdet och 

de övriga bebyggelselämningarna inte var samtida. Man 

kan åtminstone konstatera att järnframställningen bör ha 

varit lokaliserad i närheten av bebyggelsen och inte i ett 

utmarksläge med närhet till råvarorna. 

Avslutning 

Förutom lämningarna från den vendeltida-vikingatida 

järnframställningen fanns spår av yngre järnhantering i 

undersökningsområdets närhet. 

Den kolnings/rostningsgrop som framkom i sydöstra 

kanten av UO daterades till vikingatid-medeltid. Rester 

av järnhantering från slutet av medeltiden undersöktes i 

bytomtens norra kant, där bl a ett par milor hade stått. Lämningar 

efter järnhantering under historisk tid fanns på flera 

platser i närheten av det undersökta området. På västra sidan 

av den bäck som avgränsade UO, påträffades vid förundersökningen 

ett utkastlager med rester efter smide i form av 

smidesskållor, glödskal och sprutslagg samt fynd från historisk 

tid. Utkastlagret låg mitt emot ugnsområdet och kan 

ha ett samband med Lager 8 som också tolkades som ett 

utkastlager med samma typ av fyndmaterial. Ytterligare ett 

stycke söder om bäcken framkom slagg och malmstycken 

från järnframställning i historisk tid, bl a masugnsslagg. 

Dessa lämningar visar att järnhanteringen inom undersökningsområdet 

utgör en del i en lång tradition med rötter 

i yngre järnålder. Även bebyggelsen uppvisar en kontinuitet 

med början i förromersk järnålder och fram till den 

medeltida bebyggelsen och in i nutid. 


Sammanfattning 

Inför byggandet av en ny vägsträckning av E18 mellan 

Örebro och Karlskoga genomfördes en arkeologisk slutundersökning 

av RAÄ 84:1-2, Västra Via, Vintrosa socken, 

Närke, Örebro län. Undersökningen utfördes av Stiftelsen 

Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) under perioden 

2005-06-07–2005-11-03 efter beslut av Länsstyrelsen i 

Örebro län (dnr 431-04813-2005). 

Västra Via ligger i den norra kanten av Närkeslätten 

där den övergår i skogbevuxen mark i östsluttningen 

av Latorpsplatån. Undersökningsområdet omfattade 

ca 27 000 m 2 och var beläget 60 till 66 m ö h på en moränhöjd 

med fläckvis stenig mark. 

Undersökningsområdet har i historisk tid odlats. Flera 

röjningsrösen fanns på ytan, varav några bestod av impediment 

med odlingssten upplagd kring större mittblock. I 

anslutning till undersökningsytans sydöstra del ligger den 

historiska byn Västra Via som har medeltida ursprung. 

Hela undersökningsområdet schaktades av med grävmaskin. 

3282 anläggningar mättes in och merparten dokumenterades. 

I de lager som påträffades grävdes 294 rutor. 

Lagren genomsöktes med metalldetektor. I fem av lagren 

fanns fynd av förhistorisk karaktär, medan ett innehöll 

efterreformatoriska fynd. 

Resultatet från undersökningen visade att Västra Via 

hade spår av mänskliga aktiviteter från större delen av 

förhistorien. Till största delen var de anläggningar som 

påträffades av boplatskaraktär och utgjordes av stolphål, 

pinnhål, gropar och härdar. Vid undersökningen framkom 

22 treskeppiga stolpburna hus, två grophus, två syllstensgrunder 

samt nio hägnader. De treskeppiga husen 

kunde dateras typologiskt till perioden mellan yngre 

bronsålder och folkvandringstid. De flesta husen var relativt 

små till formatet. Huslämningarna är troligen spår 

efter en ensamgård som flyttats inom området. 

Vid undersökningen framkom sju järnframställningsugnar 

vilka daterades till vendeltid-vikingatid. Ugnarna 

låg samlade inom en mindre yta omgivna av ett kulturlager 

med stora mängder slagg och bränd lera. Analyser av material 

från ugnarna visade att järn av olika kvaliteter tillverkades 

på platsen. Spår av sekundärsmide saknades. De två 

grophusen var belägna intill ugnarna och ett av dem kunde 

dateras till vendeltid. 

Syllstensgrunderna, som inte hade utgjort bostadshus, 

låg i utkanten av undersökningsområdet vid gränsen mot 

den medeltida bytomten. Syllstensgrunderna saknas i det 

äldsta kartmaterialet och tillhör sannolikt ett skede före 

den första karteringen. 

Fyndmaterialet var sparsamt, förutom slagg och bränd 

lera från ugnsområdet. I övrigt framkom mindre mängder 

av keramik, brända och obrända ben, järnföremål och 

slagen sten. 

I undersökningsområdets södra del framkom stenålderslämningar 

i form av slagen sten, bl a avslag och 

kärnrester från produktion av mikrospån. Den vanligaste 

bergarten var kvarts men även kvartsit, grönsten, porfyr, 

hälleflinta och flinta förekom. Det framkom även avslag av 

grönsten som tolkats som rester från yxproduktion. Vid 

schaktningen påträffades en yxa i grönsten. Två hästskoformade 

rännor hade likheter med anläggningar som tolkats 

som hyddor. De båda rännorna var helt fyndtomma. 

Centralt inom UO framkom tre brandgravar. Gravarna 

bestod av stensatta gropar utan någon tydlig markering i 

markytan. En av gravarna hade kalkstenshällar ställda i 

gropen som en kraftig stenskoning och innehöll förutom 

brända människoben, en bränd flintdolk och en bränd 

kniv av hälleflinta. De tre brandgravarna daterades till 

övergången mellan senneolitikum och äldre bronsålder. 


Summary 

In anticipation of the construction of a new stretch of the 

E18 motorway between Örebro and Karlskoga, an archaeological 

investigation was carried out on an ancient site 

(RAÄ 84: 1-2) at Västra Via, Vintrosa parish, in the province 

of Närke (Örebro County). The excavation was conducted 

by the Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) 

from June 7 to November 3, 2005, following a decision 

from the County Administrative Board of Örebro County 

(Act No 431-04813-2005). 

Västra Via lies on the north boundary of the Närke 

Plain, where this gives way to forest land on the Eastern 

slope of the Latorp plateau. Encompassing approximately 

27 000 square metres, the investigated area was situated 

on a moraine height, in parts fairly rocky, with an elevation 

of 60 to 66 m. a. s. l. 

The investigated area has been tilled in historical times. 

There were several clearage cairns, many consisting of 

cleared stone deposited around central boulders. Adjacent 

to the southern part of the investigated area is the 

village of Västra Via, which has medieval origins. 

The topsoil throughout the entire investigated area 

was removed with an excavator. A total of 3282 archaeological 

features where surveyed, and a majority of these 

were documented. In the culture layers that were found, a 

total of 294 test pits were dug. Layers were scanned with a 

metal detector. In five layers there were finds of a prehistoric 

character, while one layer contained post-reformation 

objects. 

The results of the investigations showed that Västra 

Via had traces of human activity dating from most of the 

pre-historic era. Most features were linked to settlement 

activity, including postholes of varying sizes, pits and 

hearths. Constructions found included 22 three-aisled 

post houses, two pit houses, two stone foundations and 

nine fences. Typologically, the houses dated from the Late 

Bronze Age to the Migration Period. Most houses were 

relatively small, and were probably traces of a single farm, 

repeatedly relocated within the area. 

Also, seven iron production furnaces where found, 

dating from the Vendel Period to the Viking Age. The 

furnaces were grouped together within a small area surrounded 

by a culture layer containing large quantities of 

slag and burnt clay. Analysis of material from the furnaces 

showed that iron of various qualities was produced on the 

site. There were no traces of secondary smithing. The two 

pit houses were located close by, and one of these dated 

from the Vendel Period. 

The stone foundations, which had not been part of 

dwellings, were located in the peripheral parts of the 

investigated area, adjacent to the medieval village toft. 

They did not appear on any of the historical maps, and 

presumably belonged to a phase predating the earliest 

cartographical surveys. 

Find material was sparse, except for slag and burnt clay 

in the furnace area. There were small amounts of pottery, 

burnt and unburnt bone, iron objects and worked stone. 

In the Southern part of the investigated area there were 

Stone Age remains in the form of worked stone, such as 

flakes and core residue from micro blade production. 

The most common material was quartz, but there was 

also quartzite, greenstone, porphyry, hälleflinta and 

flint objects. There were greenstone flakes, interpreted 

as remains from axe production. During the removal of 

the topsoil, a greenstone axe was found. Two horseshoeshaped 

furrows resembled features that have been interpreted 

as huts. Both furrows were empty of finds. 

In the central part of the investigated area there were 

three cremation graves. These were constructed as stone 

lined pits, with no visible superstructure above ground. 

One grave had upended limestone slabs supporting the 

pit, and contained a burnt flint dagger and a burnt hälleflinta 

knife, as well as burnt human bones. The tree cremations 

dated from the transition between the Late Neolithic 

and the Early Bronze Age. 


Referenser 

Aghult, K, Lind, L. O. & Sandin, G., 1999. Järnvägsdata 1999. 

(Svenska järnvägsklubbens skriftserie. 68). Stockholm. 

Ambrosiani, B., 1983. Background to the boat-graves of 

the Mälaren valley. I: J.P. Lamm & H.-Å. Nordström 

(red.), Vendel Period Studies. Transactions of the Boat-grave 

symposium in Stockholm, February 2-3, 1981. Stockholm. 

Andersson, J. & Graner, G., 2006. Bönderna vid Bäcklunda 

– från stenålder till historisk tid. Del 3. Närke, Mosjö socken, 

Törsjö 2:4, RAÄ 52. Arkeologiska förundersökningar och 

undersökningar. UV Bergslagen, DAFF 2005:1. Örebro. 

Andersson, K., Biwall, A., Frölund, P., Holm, J., Rosborg, B., 

Waks, G. & Wrang, L., 1994. Arkeologi på väg – undersökningar 

för E18. Tibble – bebyggelse och gravar i norra Trögden. 

Riksantikvarieämbetet, UV Uppsala. Rapport 1994:52. 

Uppsala. 

Andersson, K., Ekman, T. & Persson, B., 2000. Husby i 

Glanshammar – makt och metall under yngre järnålder. Närke, 

Glanshammars socken, Husby 7:1, RAÄ 33 och 185. UV Bergslagen, 

dokumentation av fältarbetsfasen 2000:2. Arkeologisk 

undersökning. Örebro. 

Andersson, K., 2001. En hällkista vid Alby i Botkyrka 

socken, Södermanland. I: H. Bolin, A. Kaliff & T. 

Zachrisson (red.). Mellan sten och brons. Uppdragsarkeologi 

och forskning kring senneolitikum och bronsålder. (OPIA. 27/ 

Stockholm Archaeological Reports. 39). Stockholm. 

Andersson, K., 2005. En hällkista vid Alby. Arkeologisk undersökning 

av stensättning RAÄ 96 samt delundersökning av Göta 

landsväg RAÄ 451:4, Eriksberg 2:1, Botkyrka socken och kommun, 

Södermanland. Rapport 2005:21. Stockholms läns 

museum. Stockholm. 

Andersson, M., 2005. Utkastlager med efterreformatoriska smidesrester. 

Delområde Västra Via. Arkeologisk förundersökning. 

Västra Via 2:4, RAÄ 91, Vintrosa socken, Närke, Örebro län. 

SAU Rapport 2005:17. Uppsala. 

Annuswer, B., 1998. E18 Örebro-Lekhyttan. Närke; Hidinge, 

Mosjö, Täby och Vintrosa socknar samt Örebro stadsområde. 

Arkeologisk utredning etapp 1. UV Mitt, Rapport 

1998:70. Stockholm. 

Annuswer, B. & Karlsson, C., 2003. Tunby gård. Fem gårdsfaser 

från bronsålder till vendeltid. Tunby 4:48, 4:88, RAÄ 21, S:t 

Ilians socken, Västerås stad, Västmanland. Arkeologisk undersökning. 

UV Bergslagen Rapport 2002:15. Örebro. 

Apel, J., 1991. Hällkistor i Östra Mellansverige. C‐uppsats, Institutionen 

för arkeologi, Uppsala universitet. Uppsala. 

Apel, J., 2001. Daggers, Knowledge and Power. The social aspects 

of flint-dagger technology in Scandinavia 2350-1500 cal BC. 

(Coast to coast-book. 3). Uppsala. 

Apel, J., 2005. Flinthantverk och samhälle i södra Skandinavien 

under senneolitikum och tidig bronsålder. I: 

J. Goldhahn (red.). Mellan sten och järn. Rapport från det 

9:e nordiska bronsålderssymposiet, Göteborg 2003-10-09/12. 

Göteborg. 

Apel, J., Bäckström, Y., Hallgren, F., Knutsson, K., Lekberg, 

P., Olsson, E., Steineke, M. & Sundström, L., 1995. Fågelbacken 

och trattbägarsamhället. Samhällsorganisation 

och rituella samlingsplatser vid övergången till en bofast 

tillvaro i Östra Mellansverige. (TOR 27:1). Uppsala. 

Apel, J., Bäckström, Y., Hallgren, F., Hulth, H., Knutsson, 

K., Lekberg, P., Lindström, H., Matthing, O., Olsson, E., 

Steineke, M., Sundström, L., Söderblom, M. & Thulin, 

B., 1997. Fågelbacken – ett fornlämningskomplex i östra Västmanland. 

Del 1. Lämningar från tidigneolitikum, mellanneolitikum 

och järnålder undersökta 1993. RAÄ 73, 147 och 158. 

Arkeologikonsult AB, Rapporter 14. Upplands-Väsby. 

Apel J., Darmark, K. & Victor, H., 2007. Norra Mälardalen 

under senneolitikum och bronsålder. I: E. Hjärthner- 

Holdar, H. Ranheden & A. Seiler (red.). Land och samhälle 

i förändring. Uppländska bygder i ett långtidsperspektiv. Arkeologi 

E4 Uppland – studier. Volym 4. Uppsala. 

Artursson, M. (red), 1996. Bollbacken – en sen gropkeramisk 

boplats och ett gravfält från äldre järnålder. Västmanland, 

Tortuna socken, RAÄ 258. Tryckta rapporter från Arkeologikonsult 

AB, nr 16. Upplands-Väsby. 

Artursson, M. (red.), 2000. Stångby stationssamhälle. Boplatsoch 

bebyggelselämningar från senneolitikum till yngre järnålder. 

Skåne, Vallkärra socken, väg 930. Arkeologisk förundersökning 

och undersökning. UV Syd, rapport 2000:79. 

Lund. 

Arwidsson, G. & Berg, G., 1983. The Mästermyr Find. A Viking 

Age Tool Chest from Gotland. KVHAA. Stockholm. 

Barndon, R., 2004. A discussion of magic and medicines 

in East African iron working. Actors and artefacts in 

Technology. Norwegian Archaeology Review Vol 37, No. 1. 

Becker, N., 2003. Mer grophusbebyggelse vid Bjärred. Reglerad 

grophusbebyggelse från den yngre järnåldern. Skåne, Flädie 

socken, Flädie 23:4, RAÄ 8. Arkeologisk undersökning. 

UV Syd DAFF 2003:2. Lund. 

Bergold, H. & Holm, J., 1998. Lämningar från mesolitikum 

till efterreformatorisk tid vid Skävi. E20. Närke, Viby socken, 

Skävi 1:81 och Brånntorp 1:6, RAÄ 222. Arkeologisk undersökning. 

UV Mitt Rapport 1998:72. Stockholm. 

Bergold, H. & Holm, J., 1999. Lämningar från mesolitikum 

till efterreformatorisk tid vid Skävi. E20. UV Mitt, Rapport 

1998:72. Stockholm. 

Bergström, E., 2004. Grophus i Uppland. Ett försök till funktionstolkning 

av två grophus utifrån lipidanalyser med GC/MS. 

CD-uppsats i laborativ arkeologi, Arkeologiska forskningslaboratoriet, 

Stockholms universitet. Stockholm. 

Björck, N., 2007. Stenålderns boplatser och boplatsorganisation. 

I: H. Göthberg (red.). Hus och bebyggelse i 

Uppland. Delar av förhistoriska sammanhang. Volym 3. Arkeologi 

E4 Uppland – studier. Uppsala. 

Björhem, N. & Säfvestad, U., 1993. Fosie IV. Bebyggelsen under 

brons- och järnålder. (Malmöfynd. 6). Malmö. 


Björhem, N. & Magnusson Staf, B., 2006. Långhuslandskapet. 

En studie av bebyggelse och samhälle från stenålder till järnålder. 

Öresundsförbindelsen och arkeologin. (Malmöfynd. 

8). Malmö. 

Borna-Ahlkvist, H., Lindgren-Hertz, L., & Stålbom, U., 

1998. Pryssgården. Från stenålder till medeltid. Riksantikvarieämbetet, 

Avdelningen för arkeologiska undersökningar, 

Rapport UV Linköping 1998:13. Linköping. 

Brown, J., 1995. Traditional metalworking in Kenya. Oxbow 

Monographs 44. Cambridge. Monographs in African 

Archaeology. Oxford. 

Budd, P. & Taylor, T., 1995. The faerie smith meets the 

bronze industry: magic versus science in the interpretation 

of prehistoric metal-making. World Archaeology 

Vol 27 (1). 

Burenhult, G. (red.), 1999. Arkeologi i Norden 1. Stockholm. 

Burström, M., 1990. Järnframställning och gravritual. En 

strukturalistisk tolkning av järnslagg i vikingatida gravar 

i Gästrikland. Fornvännen, 20. Stockholm. 

Burström, M., 1995. Gårdstankar. Kognitiva och sociala 

perspektiv på forntidens gårdar. I: H. Göthberg, O. 

Kyhlberg & A. Vinberg (red.). Hus och gård i det för urbana 

samhället – Rapport från ett sektorsforskningsprojekt vid Riksantikvarieämbetet. 

Artikeldel, Riksantikvarieämbetet. 

Stockholm. 

Bäckström, Y., 2004. Osteologisk analys. Djurbensmaterial. 

Bålmyren, Vendel socken, Uppland, E4. SAU Rapport 

2004:8 O. Bålmyren. I: Sundström, L. & Darmark, K., 

2005. Bålmyren. En familjebaserad tidigneolitisk boplats i norra 

Uppland. (SAU. Skrifter. 7). Uppsala. 

Carlsson, A., 1998. Tolkande arkeologi och svensk forntidshistoria. 

Stenåldern. (Stockholm Studies in Archaeology. 17). 

Stockholm. 

Carlsson, A., 2001. Tolkande arkeologi och svensk forntidshistoria. 

Bronsålder (med senneolitikum och förromersk järnålder). 

(Stockholm Studies in Archaeology. 22). Stockholm. 

Carlsson, T., 1999. Rumslig disponering – organisation på 

äldre järnålderns boplatser i Östergötland. I: A. Kaliff 

(red). Olika perspektiv – på en arkeologisk undersökning i 

Öster götland. RAÄ, Avdelningen för arkeologiska undersökningar. 

Linköping. 

Danielsson, E., 2007. Vedartsanalyser. I: P. Frölund & B. 

Schütz (red.). Bebyggelse och bronsgjutare i Bredåker och 

Gamla Uppsala. Undersökningar för E4. Upplandsmuseet, 

avdelningen för arkeologiska undersökningar 2007:03. 

Uppsala. 

Darmark, K., Guinard, M., Sundström, L. & Vogel, P., 2009. 

Svartkärret 1-3. Tre mellanmesolitiska lägerplatser i Närke. 

Slutundersökning. RAÄ 83:1-3, Västra Via 1:4, 2:4, Vintrosa 

socken, Örebro län. SAU rapport 2009:5. Uppsala. 

Drotz, M., 1996. Järnframställning i Tycke under romersk järnålder. 

Arkeologisk undersökning Närke, Snavlunda socken, RAÄ 122. 

Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar. 

UV Stockholm, Rapport 1996:20. Stockholm. 

Edenmo, R., Larsson, M., Nordqvist, B. & Olsson, E., 1997 

Gropkeramikerna – fanns de? Materiell kultur och ideologisk 

förändring. I: M. Larsson & E. Olsson (red.). 

Regionalt och interregionalt. Stenåldersundersökningar i Sydoch 

Mellansverige. (RAÄ. Skrifter. 23). Stockholm. 

Ekblom, A., 2006. Makrofossilanalysrapport, Kyrsta. I: 

Onsten-Molander, A. & Wikborg, J. Kyrsta, del 2. Förhistoriska 

boplatslämningar. Undersökningar för E4. RAÄ 327 & 

330, Ärentuna socken, Uppland. (SAU. Skrifter. 17). Uppsala. 

Eklund, S., 2005a. Aktivitetsyta. Delområde Västra Via. Arkeologisk 

förundersökning. Västra Via 1:4, RAÄ 84:3, Vintrosa 

socken, Närke, Örebro län. SAU Rapport 2005:11. Uppsala. 

Eklund, S., 2005b. Vaxmyra. Två boplatser vid en bäck. Välbevarade 

huslämningar och ett gravområde från äldre järnålder. 

(SAU. Skrifter. 8). Uppsala. 

Eklund, S., 2007. Att hägna in eller stänga ute. I: H. Göthberg 

(red.). Hus och bebyggelse i Uppland. Delar av förhistoriska 

sammanhang. Volym 3. Arkeologi E4 Uppland – studier. 

Uppsala. 

Eklund, S. & Larsson, L K., 2002. Stenåldersgård och järnåldersbygd 

i Svartådalen. Bosättningar och stensättning från neolitikum 

och äldre järnålder. Tre arkeologiska undersökningar vid 

Riksväg 32 mellan Boxholm och Bleckenstad. RAÄ 10, Trimplaberget 

2:40, Ekeby socken, RAÄ 332, Öringe 2:2, 2:39, Ekeby 

socken, RAÄ 246, 111:2, 109, 248, Bleckenstad 1:3, 1:4, Ekeby 

socken, Boxholms kommun, Östergötland. UV Öst Rapport 

2002:39. Linköping. 

Eklund, S. & Onsten-Molander, O & Wikborg, J., 2007. 

Hem till Gården. I: H. Göthberg (red.). Hus och bebyggelse 

i Uppland. Delar av förhistoriska sammanhang. Volym 3. 

Arkeologi i E4 Uppland – studier. Uppsala. 

Ekman, T., 1998. Guld och gröna ängar. Blick för bergslagen 

1998. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska 

undersökningar. UV Bergslagen. 

Ekman, T. 2003. ”I dessa halfvilda menniskors grafvar …” 

En presentation av hällkistor i Närke. I: L. Karlenby 

(red.). Mittens rike. Arkeologiska berättelser rån Närke. (RAÄ. 

Arkeologiska undersökningar. Skrifter. 50). Stockholm. 

Ekmyr-Westman, Y., 1989. En neolitisk boplats med 

brandgravar i Skogs-Tibble socken i Uppland. I: M. 

Burström (red.). Mänskligt genom millenier. En vänbok till 

Åke Hyenstrand. Stockholm. 

Elfstrand, B., 2005. Bondeliv före Linköping – några 

exempel från äldre järnåldern I: A. Kaliff & G. Tagesson 

(red.). Liunga. kaupinga : kulturhistoria och arkeologi i Linköpingsbygden. 

Linköping. 

Eliasson, L. & Kishonti, I., 2003. Öresundsförbindelsen. Lockarp 

7B. Rapport över arkeologisk slutundersökning. 

Rapport nr 17. Malmö Kulturmiljö. Malmö. 

Emanuelsson, M., 2005. Aktivitetsyta från medeltid och efterreformatorisk 

tid. Delområde Västra Via. Arkeologisk förundersökning. 

Västra Via 2:6, RAÄ 84:2, Vintrosa socken, Närke, 

Örebro län. SAU Rapport 2005:10. Uppsala. 

Emanuelsson, M. & Wikborg, J., 2009. En brandgrav från 


äldre järnålder. Särskild arkeologisk undersökning. Västra Via 

1:4, RAÄ 86, Vintrosa socken, Närke, Örebro län. SAU rapport 

2009:16. Uppsala. 

Englund, L-E., 1994. Om att okritiskt projicera tillbaka vår 

tids föreställningar till förhistorisk tid. Debatt. Fornvännen, 

89. 

Englund, L-E., 2001. Smältor och spadformade ämnesjärn. 

Analysrapport nummer 19-2001. Geoarkeologi Avdelningen 

för arkeologiska undersökningar UV GAL. 

Uppsala. 

Englund, L-E., 2002. Blästbruk. Myrjärnshanteringens förändringar 

i ett långtidsperspektiv. (Jernkontorets Bergshistoriska 

skriftserie. 40). Stockholm. 

Ericsson, A., 2001. Järnålderns hägnadssamhälle – framväxten 

och upplösningen i Väderstad. I: A-C. Feldt & G. 

Mörkfors (red.). Hemmet, trakten, världen. Östergötlands 

länsmuseum i samarbete med Östergötland Fornminnes 

och Museiförening. Linköping 

Eriksson, M., 2005. Utkantsaktivitet till Västra Via bytomt. Delområde 

Västra Via. Arkeologisk förundersökning. Västra Via 

2:6, RAÄ 92, Vintrosa socken, Närke, Örebro län. SAU Rapport 

2005:18. Uppsala. 

Eriksson, T. 2008., Gravar och människoben. I: T. Eriksson, 

E. Hjärthner-Holdar & A. Östling (red.). Mellan himmel 

och jord. Ryssgärdet, en guldskimrande bronsåldersmiljö i 

centrala Uppland. Volym 5. Arkeologi E4 Uppland – studier. 

Uppsala. 

Eriksson, T., Holm, J., Lindkvist, A. & Westin, Å., 2005. 

Bosättningar längs vägen vid åsen. Stenålder, järnålder och historisk 

tid vid Barksta och Åsby. Fastighet Kolsva-Åsby 1:17, 

Kolsva-Barksta 1:10, 1:32, 1:33 och 1:37, RAÄ 256 i Kolsva 

socken, Köpings kommun, Västmanland. Arkeologisk undersökning. 

UV Bergslagen Rapport 2005:19. Örebro. 

Eriksson, T. & Östling, A., 2004. Ryssgärdet i Onslunda. Ett 

fornlämningskomplex från senneolitikum till och med 1700‐talet 

med tyngdpunkten i bronsålder. Uppland, Tensta socken, 

Onslunda 5:1 och 3:1, RAÄ 435. UV GAL, DAFF 2004:4. 

Uppsala. 

Fagerlund, D., 2007. Stora hus i Mälardalen under äldre 

järnålder. I: H. Göthberg (red.). Hus och bebyggelse i Uppland. 

Delar av förhistoriska sammanhang. Volym 3. Arkeologi 

E4 Uppland – studier. Uppsala. 

Forsman, C., 2005. Röjningsrösen och ansamlingar med röjningssten. 


Västra Via 2:6, RAÄ 89, Vintrosa socken, Närke, Örebro län. 


Forsman, C. 2007. Eld, död och ritual vid Sommaränge 

Skog. En essä om senneolitiskt kremeringsskick. I: M. 

Notelid (red.). Att nå den andra sidan. Om begravningar och 

ritual i Uppland. Arkeologi E4 Uppland – studier. Volym 2. 

RAÄ, SAU och Upplandsmuseet. Uppsala. 

Forsman, C. & Victor, H., 2007. Sommaränge Skog. Begravningar, 

ritualer och bebyggelse från senneolitikum, bronsålder och 

folkvandringstid. Rapport del 1: De förhistoriska lämningarna 

vid Sommaränge Skog, RAÄ 211, Viksta sn, Uppland. (SAU. 

Skrifter. 18). Uppsala. 

Frölund, P., 1998. Hus, gård och by under äldre järnålderexempel 

från norra Uppland. I : K. Andersson (red). Suionum 

hinc civitates. Nya undersökningar kring Norra Mälardalens 

äldre järnålder. Uppsala 

Frölund, P. & Schütz, B. (red), 2007. Bebyggelse och bronsgjutare 

i Bredåker & Gamla Uppsala. Arkeologisk undersökning, 

fornlämning 596 & 599, Uppsala socken, Uppland. Upplandsmuseet. 

Rapport 2007:03. Uppsala 

Gansum, T., 2004. Role of the Bones – from Iron to Steel. 

Norwegian Archaeological Review, 37:1. Oslo. 

Gifford, D.P., 1981. Taphonomy and Paleoecology: A Critical 

Review of Archaeology´s Sister Disciplines. I: M. B. 

Schiffer (red.). Advances in Archaeological Method and Theory 

4. New York. 

Gill, A., 2003. Stenålder i Mälardalen. (Stockholm Studies in 

Archaeology. 26). Diss. Stockholm. 

Gradin, L & Hjärtner-Holdar, E., 2003. Högteknologisk 

järnframställning. Fanns det i Närke under järnåldern? 

I: L. Karlenby (red.), Mittens rike. Arkeologiska berättelser 

från Närke. (Riksantikvarieämbetets Arkeologiska 

undersökningar. Skrifter. 50). Stockholm. 

Graner, G. & Johannessen, A-C., 2003. Bönderna vid Bäcklunda 

– från stenålder till historisk tid. Del 2. Närke, Mosjö 

socken, Törsjö 2:4, RAÄ 52. Dnr 423-445-2002. UV Bergslagen, 

dokumentation av fältarbetsfasen 2003:2. 

Örebro. 

Graner, G., Knabe, E. & Thorsberg, K., 2008. 6000 år på 

Säby. Närke, Vintrosa socken, Säby 2:19 och 3:1, RAÄ 93. 

UV Bergslagen, Rapport 2008:12. Arkeologisk undersökning. 

Örebro. 

Granlund, J. 1960. Gård, Sverige. Kulturhistoriskt lexikon för 

nordisk medeltid, 5. 

Granlund, S., 2007. Lilla Ulvgryt. Hus och hägnad vid Hummelbäcken. 

Arkeologisk undersökning. Närke, Vintrosa socken, Lilla 

Ulvgryt 1:1, RAÄ 97. UV Bergslagen, Rapport 2006:11. 

Örebro. 

Grieg, E., 1922. Smedverktø i norske graver. Oldtiden, tidskrift 

for nordisk forhistorie, 9. Oslo. 

Groop, N., 2005. Järnåldersboplats med spår av järnframställning. 


Västra Via 2:4, 2:6 & 10:1, RAÄ 84:1, Vintrosa socken, Närke, 

Örebro län. SAU rapport 2005:9. Uppsala. 

Gräslund, B., 1983. Jordfästning och likbränning. Vägen till livet 

efter detta speglat i bronsålderns och stenålderns gravskick. 

(Varia. 9). Oslo. 

Gräslund, B., 1989. Gånggrifternas funktion i ljuset av primitiv 

själstro. I: L. Larsson & Wyszomirska, B., Arkeologi 

och religion. (University of Lund. Institute of Archaeology. 

Report series. 34). Lund. 

Gräslund. B., 2007 Fimbulvintern, Ragnarök och klimatkrisen 

år 536–537 e. Kr. I: M. Hellspong (red.). Saga och sed. 

Uppsala. 


Guinard, M., 1998. Boplatsstruktur och ritual. En studie av det 

tidigneolitiska TRB-samhället i Mellansverige. D-uppsats, 

Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala 

universitet. Uppsala. 

Göthberg, H., 2000. Bebyggelse i förändring. Uppland från slutet 

av yngre bronsålder till tidig medeltid. (Opia. 25). Uppsala. 

Göthberg, H., Kyhlberg, O. & Vinberg, A., 1995. Hus & Gård 

i det förurbana samhället. Rapport från ett sektorsforskningsprojekt 

vid Riksantikvarieämbetet. Del 1 och 2. (Riksantikvarieämbetet. 

Arkeologiska undersökningar. Skrifter 13 och 

14). Stockholm. 

Haaland, G., Haaland, R. & Rijal, S., 2002. The Social Life 

of Iron. A Cross-Cultural Study of Technological, Symbolic 

and Social Aspects of Iron Making. Anthropos, 97. 

Haaland, R., 2004. Technology, transformation and symbolism: 

Ethnographic perspectives on European iron 

working. Norwegian Archaeology Review, 37, No. 1. 

Hansen, F., 1937. En märklig skånsk brandgrav. Fornvännen 

1937. Stockholm. 

Hansson, P., 1989. Samhälle och järn i Sverige under järnåldern 

och äldre medeltiden. Exemplet Närke. Societas 

Archaeologica Upsaliensis. (AUN. 13). Uppsala. 

Hedvall, R. 1995. Sammanfattning UV Linköping. Medeltida 

agrarbebyggelse och exploateringsarkeologi- kunskapspotential 

och problemformulering. Artiklar från seminariet på 

Lövsta bruk, November 1993. RAÄ, UV Stockholm, Rapport 

1995:20. 

Heimann, C., 2004. Förflutna rum – Landskapets neolitisering i 

sydvästra Värmland. (Gotarc series B. Gothenburg Archaeological 

Theses. 30). Göteborg. 

Hellqvist, M., 2006. Geologisk rapport för Vintrosa och Sanna, 

Örebro län. Högskolan Dalarna. Rapport 2006:1. 

Hennius, A., Svensson, J., Ölund, A. & Göthberg, H., 2005. 

Kol och tjära – arkeologi i norra upplands skogsmarker. Undersökningar 

för E4. Vendel, Tierp och Tolfta socknar, Uppland. 

Arkeologi E4 Uppland. Upplandsmuseet. Uppsala. 

Herschend, F., 1989. Changing houses. Early medevival 

houses types in Sweden 500 to 1100 AD. Tor, 22. Uppsala. 

Hjärtner-Holdar, E., 1993. Järnets och järnmetallurgins introduktion 

i Sverige. Med bidrag av Peter Kresten och Anders 

Lindahl. Aun 16. Uppsala. 

Hjärtner-Holdar, E., Lamm, K. & Grandin, L., 2000. Järnoch 

metallhantering vid en stormannagård under yngre järnålder 

och tidig medeltid. Husby, Glanshammars sn, Närke. Geoarkeologiskt 

Laboratorium, Analysrapport 2-1999. Uppsala. 

Hjärtner-Holdar, E. & Risberg, C., 2003. The Introduction 

of Iron in Sweden and Greece. Theories and Methods. 

I: L. Nørbach (red.), Prehistoric and Medieval Direct 

Iron Smelting in Scandinavia and Europé. Aspects of Technology 

and Society. Proceedings of the Sandbjerg Conference 16 th to 20 th 

September 1999. (Acta Jutlandica. 76:2. Humanities series. 

75). Aarhus. 

Holm, J., 2005. En liten fågelbacke i Barksta. En kustboplats 

i skarven mellan tidig- och mellanneolitikum. I: 

L. Karlenby (red.). Tidens resenärer. Arkeologiska händelser 

längs vägen mellan Köping och Kolsva. RAÄ, SAU och Västmanlands 

läns museum. Stockholm. 

Holm, J., Olsson, E. & Weiler, E. 1997. Kontinuitet och 

förändring i senneolitikum. I: M. Larsson & E. Olsson 

(red.), Regionalt och interregionalt. Stenåldersundersökningar i 

Syd- och Mellansverige. (RAÄ. Skrifter. 23). Stockholm. 

Hulth, H., 2008. Järnhanteringen vid Skälby. I: A. Onsten-Molander 

(red.), Skälby. Bilden av byn växer fram. SAU 

Rapport 14. Uppsala. 

Hvass, S., 1979. Die Wölkerwanderrungszeitliche Siedlung 

Vorbasse, Mitteljütland, Dänemark. Acta Archaeologica 

49-1978. 

Hyenstrand, Å., 1974. Centralbygd-Randbygd. Strukturella, ekonomiska 

och administrativa huvudlinjer i mellansvensk yngre 

järnålder. (Acta Universitatis Stockholmiensis. Studies in 

North-European Archaeology. 5). Stockholm. 

Jaanusson, H., 1969. Hällkistan i Bjurhovda i Västerås. 

Fornvännen 1969. Stockholm. 

Jensen, J., 2003. Danmarks oldtid. Ældre Jernalder 500 f. Kr.- 

400 e. Kr. Köpenhamn. 

Johannessen, A-C., 2003. I hela sin längd. Om senneolitiska 

flatmarksgravar i Närke. I: L. Karlenby (red.). 

Mittens rike. Arkeologiska berättelser från Närke. (Riksantikvarieämbetet 

Arkeologiska undersökningar. 

Skrifter. 50). Stockholm. 

Johansen, A. B., 1973. Iron production as a factor in the 

settlement history of the mountain valleys surrounding 

Hardangervidda. Norwegian Archaeological Review Vol 6, 

No.2:84-101. Oslo. 

Johansson, B.O.H., 1961. Stenåldershällkistor från svensknorska 

gränslandskap. Särtryck ur TOR 1961. Meddelanden 

från Institutionen för nordisk fornkunskap vid 

Uppsala universitet. 

Jönsson, L. & Persson, L., 2008. Det organiserade landskapet. 

Öresunsförbindelsen och arkeologin. (Malmöfynd. 13). 

Malmö. 

Karlenby, L., 2007. Bostadens inre liv under nordisk äldre 

järnålder – betraktelser kring hem och hall. I: H. Göthberg 



Uppsala. 

Karlsson, C., 1993. Från stridsyxekultur till senneolitisk kultur. 

En studie av kontinuitet och diskontinuitet i östgötsk stenålder. 

C‐uppsats, institutionen för arkeologi, Stockholm. 

Karlsson, C., 2003. Mellan brons och järn. I: L. Karlenby 

(red.), Mittens rike. Arkeologiska berättelser från Närke. (Riksantikvarieämbetets 

Arkeologiska undersökningar. 


Karlsson, E., (red.), 2003. Brukat och byggt i Örebro län. Program 

för kulturmiljövård i Örebro län, del 1. Publikationsnummer: 

2002:21. Länsstyrelsen Örebro län. 

Kihlstedt, B., 1998. Boplats och järnframställningsplats vid 

Sågebol. Arkeologisk undersökning. E20. Närke, Viby socken, 


RAÄ 214. Riksantikvarieämbetet, arkeologiska undersökningar. 

UV Mitt, Rapport 1998:50. Stockholm. 

Kihlstedt, B., Larsson, M. & Nordqvist, B., 1997. Neolitiseringen 

i Syd- Väst- och Mellansverige. I: M. Larsson 

& E. Olsson (red.). Regionalt och interregionalt. Stenåldersundersökningar 

i Syd- och Mellansverige. (RAÄ. Skrifter. 23). 

Stockholm. 

Knabe, E., 2003. Bönderna vid Bäcklunda – från stenålder till 

historisk tid. Del 1. Närke, Mosjö socken, Törsjö 2:4 och 8:1, 

RAÄ 50-52. Arkeologisk förundersökning och särskild arkeologisk 

undersökning. UV Bergslagen, DAFF 2003:1. Örebro. 

Kraft, A., 2007. RAÄ 109 i Äspsätter – en järnåldersboplats i 

Närke. Närke, Hidinge socken, Äspsätter 1:5, RAÄ 109. Arkeologisk 

undersökning. UV Bergslagen Rapport 2006:1. 

Örebro. 

Kreutzer, J. & Pettersson, L., 2000. Senneolitikum – en studie 

kring social identitet och gravritualer utifrån hällkistor och 

jordgravar. CD-uppsats i förhistorisk arkeologi. Arkeologiska 

institutuionen , Lunds universitet, Lund. 

Lagerlöf, S., Lindblom, C. & Svensson, K., 2008. Götavi. 

Hydda från senneolitikum, kultplats och torpbebyggelse 

från vikingatid. I: A. Lagerstedt (red.). På väg genom 

Närke – ett landskap genom historien. Särskilda arkeologiska 

undersökningar, Hidinge 105:1, Vintrosa 69:1, 85:1 och 92:1 och 

Vintrosa 96:1 och 63:1, Närke. Rapporter från Arkeologikonsult 

2008:2025. Upplands Väsby. 

Lagerstedt, A., 2008a. Knutstorp. Boende, järnframställning 

och boskapsskötsel. I: A. Lagerstedt (red.). På väg 

genom Närke – ett landskap genom historien. Särskilda arkeologiska 

undersökningar, Hidinge 105:1, Vintrosa 69:1, 85:1 

och 92:1 och Vintrosa 96:1 och 63:1, Närke. Rapporter från 

Arkeologikonsult 2008:2025. Upplands Väsby. 

Lagerstedt, A., 2008b. Falltorp. En boplats från äldre järnålder 

och utkanten av en historisk bytomt. I: A. Lagerstedt 

(red.). På väg genom Närke – ett landskap genom historien. 

Särskilda arkeologiska undersökningar, Hidinge 105:1, 

Vintrosa 69:1, 85:1 och 92:1 och Vintrosa 96:1 och 63:1, Närke. 

Rapporter från Arkeologikonsult 2008:2025. Upplands 

Väsby. 

Lagerstedt, A., 2008c. Västra Via. Odling, kolning och 

smide i bytomtens utkant. I: A. Lagerstedt (red.). På väg 

genom Närke – ett landskap genom historien. Särskilda arkeologiska 

undersökningar, Hidinge 105:1, Vintrosa 69:1, 85:1 

och 92:1 och Vintrosa 96:1 och 63:1, Närke. Rapporter från 

Arkeologikonsult 2008:2025. Upplands Väsby. 

Larsen, J. H., 1991. Jernvinna ved Dokkfløyvatn. De arkœlogiske 

udersøkelser 1986-1989. (Varia. 23). Oslo. 

Larsson, L., 1984. The Skateholm Projekt. A Late Mesolithic 

Settlement and Cemetery Complex at a Southern Swedish Bay. 

Meddelanden från Lunds universitets historiska museum 1983- 

1984. Lund. 

Larsson, Å.M., 1995. Kontinuitet och innovation vid övergången 

till senneolitikum. Opublicerad CD-uppsats. Uppsala universitet. 

Larsson, Å.M., 1997. Benet sprack från kant till kant. Hur stadiet 

av skelettering kan utläsas ur brända bens sprickbildning. Uppsats 

för påbyggnadskurs i Arkeoosteologi, Stockholms 

universitet. 

Larsson, Å.M., 2003. Secondary Burial Practices in the 

Middle Neolithic. Causes and Consequences. I: K. Cassel 

& A. Gustafsson (red.), Current Swedish Archaeology. 

Water – Resource, Regenerator, Communicator. Vol. 11, 2003. 

The Swedish Archaeological Society. 

Lekberg, P., 2002. Yxors liv. Människors landskap. En studie 

av kulturlandskap och samhälle i Mellansveriges senneolitikum. 

(Coast to Coast-books. 5). Uppsala. 

Lidström Holmberg, C., (manus). Refiguring Life. Saddle 

Querns, Gendered Dynamics and the Becoming of the Northernmost 

TRB. (Coast to Coast books. 16). Uppsala. 

Liedgren, L., 1992. Hus och gård i Hälsingland. Enstudie av 

agrar bebyggelse och bebyggelseutveckling i norra Hälsingland 

Kr f. –600 e. Kr. (Studia Archaeologica Universitatis 

Umensis. 2). Umeå. 

Lindahl, A., Olausson, D. & Carlie, A., 2002. Keramik i sydsverige, 

en handbok för arkeologer. Lund. 

Lindeberg, M., 2009. Järn i jorden. Spadformiga ämnesjärn från 

Mellannorrland. (Stockholm Studies in Archaeology. 48). 

Stockholm. 

Lindkvist, A., 2005. Bebyggelse och markanvändning i Västra 

Via, Vintrosa socken, Närke. Fördjupad kartanalys i samband 

med arkeologiska förundersökningar, E18 Karlskoga-Örebro. 


Lindman, G., 2006. Fossil åkermark på Västra Vias inägor. 

Arkeologisk undersökning för en cykelväg till Vintrosa. Närke, 

Vintrosa socken, Västa Via 2:6, del av RAÄ 89. Arkeologisk 

undersökning. UV Berslagen, Rapport 2006:4. Örebro. 

Lindqvist, S., 1912. Från Nerikes sten- och bronsålder. Meddelanden 

från Örebro läns museum. V. Örebro. 

Lindström, J. 2000. Ett dödshusfrån stridsyxetid: Arkeologisk 

delundersökning av RAÄ 415, ett neolitiskt dödshus med offerplats 

och en äldre järnåldersboplats samt RAÄ 319:2, en stensträng, 

Söderby 2:3, Turinge socken, Nykvarns kommun, Södermanland. 

Rapport 2000:8. Stockholms läns museum. 

Stockholm. 

Ljungkvist, J., Bäckström, Y., Gamrell, Å. & Hellqvist, M., 

2000. Mattsgården. I: J. Ljungkvist (red.), I maktens närhet. 

Två boplatsundersökningar i Gamla Uppsala. Raä 285, 

Norra Gärdet. Raä 547 Matsgården. Gamla Uppsala socken, 

Uppland. (SAU. Skrifter. 1). Uppsala. 

Ljungkvist, J. & Hulth, H., 2000. Norra gärdet. I: J. Ljungkvist 

(red.), I maktens närhet. Två boplatsundersökningar i 

Gamla Uppsala. Raä 285, Norra Gärdet. Raä 547 Matsgården. 

Gamla Uppsala socken, Uppland. (SAU. Skrifter. 1). Uppsala. 

Lord, P. & Onsten, A. Rapportmanus. Brunnar. I: H. Hulth 

& S. Norr (red.). Fyra järnåldersboplatser längs Mälarbanan. 

Del I och II. 

Lund, J., 2006. Vikingetidens værktøjskister i landskab og 

mytologi. Fornvännen 102. Stockholm. 


Lundgren, U., 1998. Begravning, offer eller magi? Brända människoben 

under mesolitikum och neolitikum i Sverige. D-uppsats 

i Arkeologi, Arkeologiska institutionen, Lunds universitet. 

Lund. 

Lyngstrøm, H., 2003. Farmers, Smelters and Smiths. Relations 

Between Production, Consumption and Distribution 

of Iron in Denmark, 500 BC‐AD 1500. . I: L. Nørbach 

(red.), Prehistoric and Medieval Direct Iron Smelting in Scandinavia 

and Europé. Aspects of Technology and Society. Proceedings 

of the Sandbjerg Conference 16 th to 20 th September 1999, s. 21-25. 

(Acta Jutlandica. 76:2. Humanities series. 75). Aarhus. 

Magnusson, G., 1986. Lågtekninsk järnhantering i Jämtlands län. 

(Jernkontorets Berghistoriska Skriftserie. 22). Stockholm. 

Magnusson, G., 1992. Järn. I: E. Roesdahl (red.), Viking og 

Hvidekrist. Norden og Europa 800-1200. Köpenhamn. 

Magnusson, G., 1994. Järnet i Hälsingland. Bebyggelsehistorisk 

tidskrift, 27. Stockholm. 

Magnusson, G., 1998. Järnverk och bergsbruk under medeltiden. 

META, 1998:1. Lund. 

Mauss, M., 1997. Gåvan. Lund.. 

Mikkelsen, P. H. & Nørbach, L. C., 2003. Drengsted. Bebyggelse, 

jernproduktion og agerbruk i yngre romersk og œldre germansk 

jernalder. Moesgård Museum & Jysk Arkœologisk 

Selskab. Århus. 

Myrdahl, J., 1996. Hägnaderna, arbetstiderna och bygdelaget. 

Landbon. I: Perkinge, A. (red). Ladan och Lagen och Hägnaderna, 

Arbetstiden och Bygdelaget samt ytterliggare 20 agrarhistoriska 

artiklar. Stockholm 

Narmo, L. E., 1997. Jernvinna, smie og kullproduksjon i Østerdalen. 

Arkeologiske undersøkelser på Rødsmoen i Åmot 1994- 

1996. (Varia. 43). Oslo. 

Noe-Nygaard, N., 1987. Taphonomy in Archaeology, with 

Special Emphasis on Man as a Biasing Factor. Journal of 

Danish Archaeology, 6. Odense. 

Nordström, A. & Evanni, L., 2007. Hämringe. Boplatslämningar 

från järnålder till nyare tid. Väg E4, sträckan Uppsala-Mehedeby. 

Uppland, Gamla Uppsala socken, Fullerö 18:6, 18:13, 18:22, 

18:33, 18:35, 18:36, Gamla Uppsala 79:2, RAÄ 600. Arkeologisk 

undersökning. UV GAL Rapport 2007:2. Uppsala. 

Nordström, M., 1996. Vanligt fynd i ovanlig kontext. En 

tidig brandgrav med en enkel skafthålsyxa från åkers 

socken, Jönköpings län, Småland. Fornvännen, 91. 1996. 

Stockholm. 

Nordström, M., 1997. Gravar? Det ser ju ut som ett … golv. 

Om några förhistoriska gravar vid Lagan i Åkers socken. 

I: M. Nordström & L. Varenius (red.). Det nära förflutna – 

om arkeologi i Jönköpings län. Småländska kulturbilder 1997. 

Meddelanden från Jönköpings läns hembygdsförbund 

och stiftelsen Jönköpings läns museum 67. Jönköping. 

Nordström, M., 2002. Gravar längs Lagan. Tre platser med 

brandgravar från senneolitikum till mellersta järnålder undersökta 

1992-93 Fornlämning 101, 105 och 237 i Åkers socken, 

Vaggeryds kommun, Jönköpings län. Jönköping. 

Norr, S. Manus. 14 C‐datering i boplatskontext. Metodstudier 

utifrån exemplet Väster Hacksta, En boplats från 

äldre järnålder utanför Västerås. 

Norr, S. & Sundkvist, A., 1997. Boplatsundersökningarna i 

Valsgärde 1994-1996. I: S. Brink (red.). Rapport från utgrävningarna 

i Valsgärde. Svealand i vendel- och vikingatid. 

Uppsala. 

Nørbach, L. C., 1999. Organising iron production and 

settlement in Northwestern Europé during the Iron 

Age. In: C. Fabech & J, Ringtved (red.). Settlement and 

landscape. Proceedings of a conference in Århus, Denmark, May 

4-7 1998. Jutland Archaeological Society. Højbjerg. 

Olausson, M., 1997. Hus och tomt i Uppland och Södermanland 

under yngre bronsålder och äldre järnålder. 

Bebyggelsehistorisk tidsskrift, 33. Stockholm. 

Onsten-Molander, A. (red.), 2008. Skälby. Bilden av byn 

växer fram. Fortsatta undersökningar av boplatslämningar från 

äldre järnålder. RAÄ 865:2, 951:1 och 1020:1, Västerås 2:42, 

2:50, Västerås, Västerås kommun, Västmanland. SAU Rapport 

14. Uppsala. 

Onsten-Molander, A. & Wikborg, J., 2006a. Trekanten 

och Björkgården. Boplatslämningar från brons- och järnålder 

vid Fullerö. Undersökningar för E4. RAÄ 601 & 602, Gamla 

Uppsala socken, Uppland. (SAU. Skrifter. 13). Uppsala. 

Onsten-Molander, A. & Wikborg, J., 2006b. Kyrsta, del 

2. Förhistoriska boplatslämningar. Undersökningar för E4. 

RAÄ 327 & 330, Ärentuna socken, Uppland. (SAU. Skrifter. 

17). Uppsala. 

Pettersson, E. & Eklund, S., 2005. Den äldsta bebyggelsen i 

Lilla Sylta. Uppland, Fresta socken, Stora Alby 1:75, RAÄ 87:3. 

SAU och UV Mitt, DAFF 2005:3. Stockholm. 

Petersson, M., 2006. Djurhållning och betesdrift. Djur, människor 

och landskap i västra Östergötland under yngre bronsålder 

och äldre järnålder. Institutionen för arkeologi och 

antik historia och UV Öst. Uppsala Universitet & Riksantikvarieämbetet. 

Uppsala. 

Pettersson, O., 2003. E18 Lekhyttan – Adolfsberg. Lokalväg 

Berglunda industriområde – Mosåvägen. Närke; Hidinge, 

Mosjö, Täby och Vintrosa socknar samt Örebro stadsområde. 

Arkeologisk utredning, etapp 2. UV Bergslagen Rapport 

2003:9. Örebro. 

Possnert, G. & Wetterholm, A., 1995. Radiocarbon Dating 

of Iron. I: G. Magnusson (red.), The importance of Iron 

Making. Technical Innovation and Social Change. Volume II, 

Jernkontorets Bergshistoriska utskott. H 62. Stockholm. 

Price, N., 2002. The Viking Way. Religion and War in Late Iron 

Age Scandinavia. (Aun. 31). Uppsala. 

Qviström, L., 2007. Skogen, veden och virket. Virkesval i 

byggnader från järnålder och medeltid. I: H. Göthberg 

(red.). Hus och bebyggelse i Uppland. Delar av förhistoriska sammanhang. 

Volym 3. Arkeologi E4 Uppland – studier. Uppsala. 

Ramqvist, P., 1983. Gene. On the origin, function and development 

of sedentary Iron Age settlement in Northern Sweden. Archaeology 

and environment 1. Department of Archaeology 

University of Umeå. 


Reynolds, P. 1995. The life and death of a posthole. 

I.:Shepard L. Interpreting Stratigraphy. URL:www.york.ac.uk/ 

depts/arch/strat/patspub/95wv.pdf.Acc.2006-08-29. 

Rubensson, L., 2000. Mörejärnet. När själarna räknar bilar. 

Glimtar ur Möres förhistoria. Kalmar län 2000. Meddelande 

från Kalmar län hembygdsförbund och Stiftelsen 

Kalmar läns museum. Årgång 84. Kalmar. 

Rundberget, B. H., 2002. Teknologi og jernvinne. En teoretisk 

og metodisk tilnærming til jernvinna som kilde for menneskelig 

kunnskap og handling. Otryckt hovedoppgave i arkeologi 

ved Institutt for Arkeologi og Kulturhistorie. Vitenskapsmuseet, 

Norges teknisk-naturvitenskapelige 

universitet (NTNU). Trondheim. 

Ryberg, E., 2004. Att identifiera det okända – rännor och 

hägnadsrader. I: L. Carlie, E. Ryberg, J. Streffert & P. 

Wranning (red.). Landskap i förändring. Vol. 6. Hållplatser 

i det förgångna. Hallands Länsmuseer. Landsantikvarien 

och Riksantikvarieämbetet. Halmstad. 

Schütz, B. & Frölund, P., 2007. Korta hus under äldre järnålder. 

I: H. Göthberg (red.). Hus och bebyggelse i Uppland. 

Delar av förhistoriska sammanhang. Volym 3. Arkeologi E4 

Uppland – studier. Uppsala. 

Seiler, A. 2005. Vallby norra. En boplats från yngre bronsålder, 

yngre järnålder och tidig medeltid i Tämnaråns dalgång. Väg E4. 

Riksantikvarieämbetet, UV Gal rapport 2005:1. Uppsala. 

Serning, I., 1976. Tidig järnframställning i Skandinavien. I: 

K. Cullberg (red.). När järnet kom. Göteborg. 

Severin, A., 2005. Järnframställning och mytologi. C‐uppsats i 

arkeologi. Uppsala Universitet. Uppsala. 

Sjöling, E., 2007. Bränt, begravt och nedbrutet. Fältosteologiska 

studier av brända ben. I: Notelid, M. (red.). Att nå 

den andra sidan. Om begravningar och ritual i Uppland. Arkeologi 

E4 Uppland – studier. Volym 2. RAÄ, SAU och Upplandsmuseet. 

Uppsala. 

Stenberger, M. 1979. Det forntida Sverige. 3:e upplagan. 

Sverige. 

Snorra Edda = Sturluson, Snorre. Översättning av Björn 

Collinder 1970. Stockholm. 

Stenbäck, N. I tryck. Sanna – En åkerboplats med stort tidsjdup. 

Boplatslämningar från tidigneolitkum och äldre järnålder. SAU 

Rapport 2009:6. Uppsala. 

Stensköld, E., 2004. Att berätta en senneolitisk historia. Sten 

och metall i södra Sverige 2350-1700 f Kr. Stockholm Studies in 

Archaeology 34. Stockholm. Diss. 

Stenvik, L. F., 2004. Iron production in Scandinavian 

archaeology. Norwegian Archaeology Review, Vol 36 No.2. 

Stibéus, M., 1994. Vreten. Gravar och boplats. I: L. Skoghäll 

(red.). Från bergslag och bondebygd. Årsbok för Örebo läns 

hembygdsförbund och Stiftelsen Örebro läns museum, 1994. 

Örebro. 

Streiffert, J., 2001. På gården. Rumslig organisation inom bosättningsytor 

och byggnader under bronsålder och äldre järnålder. 

(Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar. 


Strömberg, M., 1975. Bronsålder på Österlen. Undersökningar i 

Valleberga – Löderup – Ingelstorp. Lund. 

Strömberg, M., 1977. Bondesamhällen under Ingelstorps forntid. 

Lund. 

Strömberg, M., 1984. Burial Traditions in Late Neolithic Society. 

Models and Results in the Hagestad Project. Meddelanden 

från Lunds Universitetes Historiska Museum. Lund. 

Strömberg, M., 1999. Grophusbebyggelse under den yngre 

järnåldern i Skåne. I: G. Burenhult (red), Arkeologi i 

Norden 2. Stockholm. 

Sundström, L. & Darmark, K., 2005. Bålmyren. En familjebaserad 

tidigneolitisk boplats i norra Uppland.(SAU. Skrifter. 

7). Uppsala. 

Sæmundar Edda = Eddan. De nordiska guda- och hjältesångerna 

Översättning av Erik Brathe (1857-1924). Elekronisk 

utgivning av Lars Aronsson. Project Runeberg. LYSA‐ 

TOR. Linköpings Universitet. 1992-2009. www.runeberg. 

org Hämtad 091117. 

Thomas, J., 1993. The hermenutics of megalith space. I: 

Interpretative archaeology. Tilley C (red). Oxford 

Ubelaker, D.H., 1997. Taphonomic Applications in Forensic 

Anthropology. I: D. Haglund & M. H. Sorg (red.). 

Forensic Taphonomy. The Postmodern Fate of Human Remains. 

Boca, Raton & Florida. 

Ulväng, G., 1992. Mälardalens hustyper. En studie av hustyper 

i Mälardalen under sten-, brons- och järnålder. C‐uppsats. 

Institutionen för Arkeologi, Uppsala universitet. 

Uppsala. 

Weiler, E., 1994. Innovationsmiljöer i bronsålderns samhälle och 

idévärld. Kring ny teknologi och begravningsritual i Västergötland. 

(Studia Archaeologica Universitatis Umensis. 5). 

Umeå. 

Welinder, S., 2009. Sveriges historia. 13000 f. Kr-600 e.Kr. 

Stockholm. 

Welinder, S., Pedersen, E. A. & Widgren, M., 1998. Jordbrukets 

första 5000 år. Det svenska jordbrukets historia. Borås. 

Westin, P., 2003. Stomkil. En järnframställningsplats norr 

om Hjälmaren. . I: L. Karlenby (red.), Mittens rike. Arkeologiska 

berättelser från Närke. (Riksantikvarieämbetets 

Arkeologiska undersökningar. Skrifter. 50). Stockholm. 

Westin, Å., 2001. Järnframställning i södra Käglan. Arkeologisk 

undersökning. E18/E20. Närke, Lillkyrka socken, Stomkil 1:1, 

RAÄ 219. Dnr 421-03134-1998. UV Bergslagen, Dokumentation 

av fältarbetsfasen 2001:1. Örebro. 

Willim, A., Gradin, L. & Andersson, D., 2006. Vendeltida 

järnframställning i Västra Via. RAÄ 84:1, Vintrosa sn, Närke. 

Analysrapport nummer 5-2006. Geoarkeologi Dnr 424- 

2955-2005. Avdelningen för arkeologiska undersökningar 

UV GAL. Uppsala. 

Wikborg, J. (red), 1996. Bastubacken. Ett gravfält från äldre 

romersk järnålder. RAÄ 73, Tortuna socken, Västmanland. 

Slutundersökningsrapport. Tryckta rapporter från 

Arkeologikonsult AB, nr 15. Upplands Väsby. 

Wikborg, J & Onsten-Molander, A., 2007. Aspekter på 


tid. Hus i Tiundaland under äldre järnålder. I: H. Göthberg 



Uppsala. 

Völsa ðáttur = Völsa ðáttur. The story of Völsi. Short story 

from the Flateyjarbók http://www3.hi.is/~eybjorn/ugm/volsi. 

html. Hämtad 091120. 

Ängeby, G., 2001. Ensamgården från Orred – långhus från äldre 

järnålder. Halland, Fjärås socken, RAÄ 499. UV Väst Rapport 

2001:14. Kungsbacka. 

Östling, A., 2007. Den tomma ytan i Skärna. I: H. Göthberg 



Uppsala. 

Muntliga uppgifter: 

Jan Apel, Högskolan på Gotland, Visby 

Anders Finnström, lantbrukare, Västra Via 

Andreas Hennius, Upplandsmuseet, Uppsala 


Bilaga 1. Anläggningstabell 

Anläggning Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Notering X Y Relation 

200 Stolphål 0,24 0,2 0,12 6569815,585 1450964,825 

208 Stolphål 0,3 0,3 0,1 6569815,235 1450965,64 

215 Stolphål 0,2 0,2 0,04 6569813,86 1450962,36 

221 Stolphål 0,38 0,24 0,09 6569815,135 1450960,597 

230 Stolphål 0,24 0,24 0,08 6569813,265 1450962,64 

249 Grop 0,56 0,4 0,14 6569811,975 1450963,205 

287 Stolphål 0,45 0,35 0,16 6569803,531 1450961,879 

312 Stolphål 0,4 0,4 0,34 Stolpmärke. Stenskoning 

6569776,18 1450966,53 

324 Grop 1,08 1 0,12 6569777,629 1450964,138 

345 Stolphål 0,44 0,3 0,13 6569780,686 1450963,855 

356 Stolphål 0,37 0,37 0,18 6569787,025 1450962,605 

365 Grop 0,8 0,55 0,14 6569789,44 1450963,26 

385 Stolphål 0,35 0,35 0,17 6569795,055 1450961,095 

393 Grop 0,44 0,3 0,16 6569797,02 1450961,485 

399 Stolphål 0,4 0,3 0,12 6569798,58 1450960,325 

416 Stolphål 0,2 0,2 0,06 6569799,400 1450961,736 

422 Grop 0,9 0,68 0,13 Arbetsgrop 6569810,7 1450959,33 

432 Stolphål 0,55 0,45 0,18 6569808,65 1450959,635 

445 Stolphål 0,36 0,36 0,12 6569807,81 1450959,925 

491 Stolphål 0,6 0,6 0,22 6569761,693 1450968,402 

508 Stolphål 0,27 0,22 0,07 6569759,081 1450968,128 

533 Pinnhål 0,05 0,05 0,05 6569757,815 1450966,104 

560 Stolphål 0,6 0,32 0,09 6569783,155 1450960,53 

569 Stolphål 0,24 0,24 0,1 6569783,066 1450959,830 

670 Stolphål 0,75 0,53 0,12 6569768,295 1450965,110 

698 Grop 1 0,5 0,06 6569778,567 1450963,878 

712 Grop 0,8 0,5 0,23 6569777,785 1450961 


737 Stolphål 0,32 0,14 0,09 6569770,82 1450962,405 

745 Grop 0,56 0,36 0,28 6569773,180 1450966,831 

753 Stolphål 0,2 0,2 0,11 6569765,768 1450966,625 

761 Stolphål 0,2 0,2 0,2 Stenskoning 6569754,24 1450969,34 

767 Stolphål 0,6 0,5 0,13 6569751,737 1450969,056 

775 Stolphål 0,6 0,33 0,11 6569749,571 1450970,019 

781 Stolphål 0,6 0,6 0,1 6569749,138 1450968,646 

789 Stolphål 0,35 0,3 0,08 Stolphålsbotten 6569750,872 1450964,989 

796 Stolphål 0,45 0,4 0,08 6569749,228 1450965,403 

803 Stolphål 0,55 0,32 0,15 6569747,734 1450965,922 

813 Stolphål 0,35 0,35 0,13 6569747,848 1450961,290 

827 Grop 0,8 0,8 0,25 Täktgrop 6569746 1450968,83 

838 Stolphål 0,75 0,4 0,15 6569752,33 1450966,612 

846 Grop 0,7 0,6 0,27 Täktgrop 6569744,99 1450968,45 

868 Stolphål 0,6 0,4 0,14 6569745,150 1450966,466 

876 Stolphål 0,56 0,55 0,14 6569745,5 1450965,58 

891 Stolphål 0,38 0,3 0,04 6569805,940 1450964,409 

898 Stolphål 0,2 0,2 0,12 6569745,011 1450966,123 



931 Stolphål 0,32 0,3 0,1 6569740,847 1450963,910 

939 Stolphål 0,3 0,23 0,04 6569739,985 1450962,895 

953 Stolphål 0,5 0,48 0,22 6569739,120 1450966,693 

976 Grop 1,35 0,85 0,46 Täktgrop 6569743,787 1450969,923 

991 Stolphål 0,6 0,4 0,14 6569742,585 1450970,234 

1000 Stolphål 0,6 0,4 0,1 6569741,986 1450970,193 

1023 Stolphål 0,4 0,4 0,1 6569735,3 1450967,615 

1030 Stolphål 0,3 0,3 0,06 6569734,304 1450967,907 

1051 Stolphål 0,4 0,3 0,12 6569768,115 1450962,71 

1102 Stolphål 0,3 0,28 0,11 6569814,267 1450970,175 

1111 Ugn 1,1 0,75 0,31 6569777,69 1450971,936 

1128 Stolphål 0,4 0,34 0,2 6569813,459 1450969,489 

1146 Stolphål 0,38 0,32 0,18 6569811,767 1450967,562 

1156 Grop 0,4 0,38 0,16 6569812,17 1450968,17 

1165 Stolphål 0,3 0,3 0,18 6569810,77 1450969,376 

1175 Stolphål 0,3 0,3 0,08 6569808,847 1450967,531 

1196 Grop 0,7 0,4 0,08 6569808,471 1450973,370 

1213 Stolphål 0,3 0,3 0,09 6569806,63 1450970,761 

1239 Stolphål 0,28 0,25 0,1 6569806,785 1450966,946 

1248 Stolphål 0,21 0,2 0,05 6569806,981 1450967,784 

1255 Stolphål 0,38 0,28 0,14 6569806,4 1450968,069 

1261 Stolphål 0,36 0,35 0,1 6569804,912 1450966,656 

1269 Stolphål 0,42 0,32 0,11 6569804,285 1450966,425 

1276 Stolphål 0,4 0,4 0,18 6569804,816 1450967,275 

1294 Stolphål 0,52 0,4 0,09 6569798,783 1450965,965 

1303 Grop 0,82 0,72 0,3 6569800,963 1450966,183 

1313 Stolphål 0,72 0,62 0,15 6569802,036 1450967,298 

1321 Stolphål 0,52 0,33 0,18 6569802,917 1450969,496 

1334 Stolphål 0,25 0,2 0,1 6569803,011 1450973,393 

1340 Stolphål 0,25 0,2 0,09 6569801,673 1450972,838 

1357 Stolphål 0,7 0,3 0,16 Dubbelstolpe. 

Stenskoning 

6569800,885 1450971,566 

1374 Stolphål 0,32 0,23 0,05 6569797,89 1450969,04 

1379 Stolphål 0,36 0,36 0,09 6569797,516 1450967,982 

1400 Stolphål 0,55 0,5 0,12 Takbärande 6569794,017 1450972,338 Hus 4 


1415 Stolphål 0,38 0,3 0,15 6569791,002 1450973,495 



1445 Stolphål 0,44 0,35 0,13 6569783,6 1450968 

1452 Stolphål 0,42 0,4 0,24 6569783,546 1450973,396 

1458 Stolphål 0,26 0,16 0,07 6569783,657 1450973,892 

1466 Stolphål 0,67 0,35 0,2 6569781,512 1450974,276 

1474 Grop 0,66 0,6 0,1 6569778,815 1450971,925 

1485 Stolphål 0,5 0,5 0,1 6569778,299 1450970,834 



1516 Grop 0,86 0,64 0,15 6569768,035 1450974,09 




1541 Stolphål 0,3 0,27 0,08 6569764,695 1450971,405 

1549 Stolphål 0,5 0,47 0,2 6569760,705 1450970,57 

1558 Grop 0,62 0,6 0,16 6569757,615 1450969,695 

1575 Stolphål 0,25 0,25 0,17 6569757,694 1450976,516 

1583 Stolphål 0,28 0,25 0,14 6569756,995 1450977,563 

1622 Stolphål 0,3 0,3 0,25 6569755,19 1450977,63 

1645 Stolphål 0,32 0,32 0,22 6569754,45 1450973,115 

1653 Stolphål 0,42 0,3 0,13 6569751,884 1450970,851 

1662 Stolphål 0,13 0,12 0,18 6569751,610 1450972,312 

1680 Stolphål 0,32 0,2 0,18 6569750,598 1450972,981 

1686 Stolphål 0,17 0,17 0,12 6569750,000 1450974,154 

1694 Grop 1,15 0,7 0,45 Täktgrop 6569750,805 1450974,205 

1706 Ugn 0,83 0,7 0,27 6569751,443 1450977,508 

1760 Ej undersökt 0 0 0 6569742,165 1450976,49 

1779 Ej undersökt 0 0 0 6569740,095 1450979,575 

1786 Ugn 0,76 0,76 0,46 6569737,398 1450980,866 

1794 Stolphål 0,52 0,37 0,15 6569735,546 1450980,781 

1801 Stolphål 0,16 0,16 0,07 6569733,795 1450982,29 

1813 Pinnhål 0,1 0,1 0,06 6569733,435 1450983,19 

1819 Grop 0,6 0,3 0,23 Täktgrop 6569734,23 1450982,895 

1827 Grop 1,14 0,78 0,2 6569737,901 1450982,238 

1841 Grop 0,7 0,7 0,16 Täktgrop 6569737,489 1450983,383 

1849 Stolphål 0,2 0,2 0,15 6569737,943 1450984,915 

1854 Stolphål 0,22 0,22 0,16 6569736,201 1450984,584 

1859 Ej undersökt 0 0 0 6569735,23 1450987,415 

1872 Grop 1,2 1 0,34 6569717,58 1450996,82 

1880 Grop 0,85 0,57 0,26 6569716,305 1451000,215 

1887 Grop 0,7 0,54 0,1 6569717,385 1451000,74 

1895 Stolphål 0,32 0,22 0,24 6569718,075 1451001,175 

1900 Grop 0,5 0,4 0,13 6569719,22 1451000,945 

1928 Härd 1,5 0,5 0,2 6569812,360 1450980,912 

1949 Grop 1,1 1 0,3 6569810,13 1450980,67 

1959 Stolphål 0,33 0,29 0,08 6569805,975 1450961,8 

2012 Grop 1,2 1,12 0,34 6569795,715 1450977,135 



2036 Stolphål 0,35 0,23 0,16 Botten mot större 

sten 

6569787,213 1450975,917 

2044 Härd 1 0,85 0,14 Takbärande 6569787,48 1450977,095 Hus 4 

2055 Stolphål 0,32 0,26 0,06 6569786,262 1450977,316 

2064 Stolphål 0,36 0,25 0,12 6569786,295 1450976,765 


2090 Stolphål 0,5 0,26 0,15 6569783,393 1450975,127 

2097 Stolphål 0,4 0,3 0,14 6569781,290 1450974,816 

2103 Stolphål 0,3 0,22 0,1 6569780,801 1450974,832 

2108 Stolphål 0,34 0,26 0,16 6569779,314 1450975,736 

2138 Stolphål 0,29 0,2 0,06 6569778,285 1450978,48 

2150 Härd 0,8 0,65 0,08 6569770,513 1450979,112 




2174 Stolphål 0,4 0,4 0,12 6569764,401 1450979,321 

2181 Stolphål 0,35 0,35 0,19 6569764,685 1450981,39 

2188 Stolphål 0,4 0,3 0,3 6569762,908 1450980,021 

2203 Grop 0,82 0,6 0,11 6569745,435 1450960,435 

2223 Ej undersökt 0 0 0 6569740,24 1450968,43 


2235 Stolphål 0,6 0,4 0,4 6569747,258 1450969,373 

2244 Stolphål 0,76 0,5 0,22 6569749,677 1450971,094 

2252 Stolphål 0,2 0,2 0,14 6569749,926 1450973,217 

2268 Stolphål 0,56 0,56 0,28 6569756,407 1450979,31 

2275 Ränna 1,2 0,22 0,2 6569755,98 1450980,262 


2306 Stolphål 1 0,94 0,38 Stenskoning 6569786,709 1450968,295 

2313 Grop 1,05 0,96 0,2 6569739,382 1450961,931 


2397 Grop 0,82 0,4 0,21 6569728,3 1450992,805 

2409 Stolphål 0,36 0,36 0,15 6569732,43 1450992,18 


2430 Grop 0,65 0,3 0,2 6569733,13 1450991,115 


2458 Ej undersökt 0 0 0 6569738,91 1450985,615 

2516 Härd 1,2 1,2 0,25 6569807,056 1450999,426 

2525 Grop 0,8 0,5 0,2 6569805,070 1450998,094 

2534 Stolphål 0,2 0,2 0,12 6569806,238 1450994,205 

2551 Stolphål 0,32 0,3 0,12 6569805,73 1450994,591 

2558 Stolphål 0,22 0,16 0,1 6569802,215 1450993,77 

2567 Stolphål 0,4 0,25 0,12 6569800,4 1450997,88 

2576 Stolphål 0,36 0,32 0,06 6569797,430 1450992,661 

2584 Stolphål 0,25 0,25 0,18 6569741,391 1451005,135 

2602 Stolphål 0,5 0,45 0,18 6569750,101 1451009,769 Hägnad 1 

2640 Härd 1,2 1,2 0,3 6569759,03 1451007,85 

2658 Härd 0,35 0,4 0,1 6569764,6 1451008,285 

2704 Ej undersökt 0 0 0 6569767,19 1451003,17 

2721 Stolphål 0,5 0,5 0,12 6569760,716 1451003,036 

2789 Stolphål 0,3 0,2 0,12 6569806,090 1451010,494 

2853 Stolphål 0,66 0,5 0,14 6569804,920 1451009,942 

2870 Stolphål 0,4 0,36 0,1 6569804,447 1451010,537 

2892 Stolphål 0,22 0,09 0,04 6569804,540 1451007,059 

2904 Pinnhål 0,08 0,07 0,18 Störhål 6569804,093 1451006,792 

2923 Stolphål 0,75 0,7 0,14 Takbärande. Stenskoning 


6569802,528 1451004,448 Hus 6 

6569800,557 1451004,170 Hus 6 

2947 Stolphål 0,5 0,5 0,15 6569798,75 1451002,82 Hus 6 


6569798,149 1451004,014 Hus 6 

3333 Härd 1,3 0,9 0,25 6569800,212 1451008,229 A3356 

3356 Härd 1,2 1 0,28 6569800,468 1451009,440 A3333 







3435 Stolphål 0,85 0,5 0,3 Två stolphål. Stenskoning 

6569799,844 1451006,676 Hus 6 

6569797,662 1451006,882 Hus 6 

6569797,063 1451007,929 

3471 Stolphål 0,7 0,6 0,37 6569796,528 1451011,974 

3497 Stolphål 0,52 0,48 0,16 6569790,325 1451005,873 


3521 Stolphål 0,48 0,38 0,18 6569791,165 1451003,006 

3700 Stolphål 0,45 0,4 0,24 6569785,985 1451001,635 

3711 Härd 0,36 0,3 0,18 6569784,695 1451001,4 

3762 Härd 0,4 0,28 0,12 6569787,105 1450998,402 

3771 Härd 0,8 0,7 0,18 6569788,472 1450996,454 

3816 Stolphål 0,38 0,3 0,1 6569794,815 1450973,916 

3849 Stolphål 0,2 0,12 0,06 6569785,250 1450978,192 

3861 Stolphål 0,65 0,58 0 Okulärt besiktigad 

6569769,74 1450971,464 

3873 Grop 0,94 0,66 0,2 6569769,037 1450972,468 


6569758,726 1450970,619 


3965 Stolphål 0,48 0,23 0,28 6569761,715 1450981,075 

3981 Stolphål 0,3 0,3 0,15 6569754,35 1450971,61 

4177 Härd 0,45 0,35 0 Härdrest 6569810,273 1450982,434 

4198 Stolphål 0,32 0,3 0,09 6569804,795 1450999,365 

4215 Stolphål 0,4 0,3 0,1 6569807,77 1451009,318 

4245 Stolphål 0,65 0,55 0,28 Takbärande. 

Stolpmärke 

6569801,679 1451006,580 Hus 6 

4281 Ej undersökt 0 0 0 6569805,405 1451002,67 

4347 Grop 2,1 1 0,33 Arbetsgrop 6569778,237 1450998,521 


4391 Stolphål 0,4 0,4 0,22 Stenskoning 6569780,741 1451003,770 Hägnad 8 





4468 Stolphål 0,48 0,48 0,08 6569782,181 1451011,234 

4476 Stolphål 0,27 0,2 0,11 6569781,938 1451012,595 

4491 Grop 0,88 0,3 0,18 6569780,175 1451011,465 


4642 Härd 0,7 0,7 0,2 6569771,589 1451010,962 

4709 Stolphål 0,5 0,5 0,2 6569768,28 1451011,32 

4725 Grop 0,6 0,6 0,24 6569770,39 1451016,115 

4734 Ej undersökt 0 0 0 6569770,68 1451017,595 

4754 Stolphål 0,16 0,14 0,05 6569807,269 1451008,348 



6569806,594 1451004,504 Hus 6 

4803 Stolphål 0,4 0,3 0,09 6569807,012 1451001,878 





6569803,689 1451006,835 Hus 6 

6569791,171 1451006,966 Hus 6 

4920 Stolphål 0,45 0,4 0,18 6569801,550 1451003,058 Hus 6 

4930 Stolphål 0,42 0,4 0,1 6569803,008 1450999,660 

4941 Stolphål 0,52 0,5 0,16 6569804,518 1450997,374 

4962 Pinnhål 0,1 0,1 0,06 6569805,751 1450991,772 

4974 Stolphål 0,45 0,45 0,14 6569799,835 1451000,085 

4986 Stolphål 0,26 0,28 0,06 6569789,694 1451002,872 

4996 Stolphål 0,25 0,2 0,09 6569789,07 1451002,54 

5013 Kokgrop 1,2 0,9 0,3 6569781,785 1450993,165 


5047 Ej undersökt 0 0 0 6569769,57 1451016,32 

5056 Ej undersökt 0 0 0 6569769,565 1451018,045 

5084 Stolphål 0,17 0,17 0,11 6569764,015 1451013,375 

5093 Stolphål 0,5 0,5 0,14 6569762,63 1451013,1 

5100 Stolphål 0,18 0,18 0,11 6569762,871 1451014,366 

5106 Stolphål 0,16 0,15 0,1 6569763,192 1451010,157 

5113 Stolphål 0,5 0,4 0,16 6569760,150 1451010,626 

5122 Stolphål 0,22 0,22 0,14 6569759,929 1451012,441 

5131 Stolphål 0,22 0,22 0,14 6569758,81 1451013,015 

5138 Stolphål 0,4 0,4 0,1 6569761,567 1451015,710 

5146 Stolphål 0,4 0,4 0,18 6569761,005 1451015,085 

5153 Stolphål 0,35 0,35 0,14 6569759,855 1451015,39 

5160 Stolphål 0,3 0,3 0,18 6569757,535 1451013,05 

5170 Stolphål 0,5 0,4 0,15 6569758,96 1451011,505 

5179 Stolphål 0,25 0,2 0,18 6569757,606 1451011,024 

5226 Stolphål 0,15 0,1 0,05 6569753,345 1451013,705 

5239 Stolphål 0,1 0,1 0,1 6569751,925 1451013,405 

5249 Stolphål 0,3 0,3 0,12 6569751,695 1451014,685 

5259 Pinnhål 0,1 0,1 0,09 6569750,958 1451011,247 Hägnad 1 



5292 Ej undersökt 0 0 0 6569747,38 1451013,795 

5302 Stolphål 0,2 0,2 0,16 6569748,25 1451014,57 

5313 Ej undersökt 0 0 0 6569747,705 1451017,2 

5322 Stolphål 0,12 0,12 0,1 6569748,55 1451017,32 

5331 Ej undersökt 0 0 0 6569744,895 1451020,09 




5391 Stolphål 0,27 0,2 0,09 6569743,645 1451011,375 

5400 Stolphål 0,3 0,3 0,15 6569743,245 1451011,71 

5410 Grop 0,6 0,45 0,25 6569742,383 1451012,928 


5427 Ej undersökt 0 0 0 6569744,145 1451019,685 

5432 Stolphål 0,28 0,22 0,08 6569742,097 1451016,618 

5439 Grop 0,62 0,5 0,13 6569740,99 1451015,480 

5449 Grop 0,5 0,5 0,25 6569739,811 1451015,423 



5458 Ej undersökt 0 0 0 6569737,2 1451007,195 




5497 Ej undersökt 0 0 0 6569737,795 1451012,605 








5674 Stolphål 0,2 0,2 0,06 6569735,055 1451020,375 

5683 Stolphål 0,38 0,26 0,08 6569734,495 1451020,355 

5706 Härd 0,6 0,6 0,2 6569729,147 1451016,141 

5730 Ej undersökt 0 0 0 6569733,96 1451010,285 

5743 Ej undersökt 0 0 0 6569732,825 1451010,33 

5760 Ej undersökt 0 0 0 6569729,935 1451009,015 

5797 Stolphål 0,38 0,32 0,15 6569728,25 1451020,73 

5806 Grop 1,65 0,83 0,5 6569729,665 1451020,960 

5819 Stolphål 0,42 0,26 0,18 6569727,795 1451021,87 

5862 Grop 0,6 0,6 0,22 6569722,305 1451019,741 

5906 Stolphål 0,15 0,15 0,09 6569721,077 1451020,523 

5963 Stolphål 0,28 0,22 0,07 6569715,935 1451024,651 

5970 Grop 0,42 0,35 0,04 6569716,692 1451026,492 

6031 Stolphål 0,12 0,12 0,1 6569716,790 1451022,679 

6042 Stolphål 0,24 0,24 0,06 6569716,365 1451023,065 

6089 Grop 0,66 0,3 0,09 6569714,216 1451023,871 

6103 Stolphål 0,34 0,3 0,13 6569713,326 1451024,636 

6114 Grop 0,52 0,2 0,11 6569712,961 1451024,77 

6128 Stolphål 0,2 0,2 0,2 6569715,597 1451025,671 

6164 Stolphål 0,35 0,28 0,1 6569718,169 1451020,417 

6265 Stolphål 0,25 0,25 0 Okulärt 

besiktigad 

6569712,335 1451022,85 

6304 Stolphål 0,26 0,2 0,08 6569710,855 1451024,675 

6320 Stolphål 0,2 0,2 0,08 6569709,885 1451024,28 

6346 Stolphål 0,29 0,29 0,2 6569710,137 1451023,553 

6357 Stolphål 0,2 0,2 0,16 6569709,966 1451023,826 

6399 Stolphål 0,4 0,4 0,2 6569708,033 1451029,246 

6443 Stolphål 0,34 0,3 0,1 6569705,385 1451028 

6453 Stolphål 0,34 0,26 0,1 6569703,7 1451028,335 

6465 Härd 1,2 0,75 0,12 6569692,76 1451028,8 

6512 Grop 1,18 0,75 0,38 6569708,506 1451022,409 

6522 Stolphål 0,3 0,3 0,12 6569707,113 1451021,587 

6554 Stolphål 0,25 0,25 0,08 6569706,365 1451021,505 

6562 Stolphål 0,2 0,2 0,07 6569706,995 1451021,12 

6588 Stolphål 0,38 0,38 0,09 6569704,83 1451025,825 

6650 Stolphål 0,3 0,3 0,3 6569768,615 1450978,995 

6658 Härd 0,35 0,3 0,12 6569730,185 1451008,415 



6682 Stolphål 0,5 0,33 0,2 6569798,585 1451033,85 

6691 Stolphål 0,22 0,22 0,18 6569795,6 1451034,314 

6700 Stolphål 0,24 0,23 0,14 6569796,848 1451031,272 

6718 Stolphål 1 0,7 0,3 6569801,25 1451029,543 

6735 Stolphål 0,45 0,4 0,18 6569799,994 1451028,131 

6748 Stolphål 0,52 0,35 0,15 6569804,15 1451023,93 

6772 Stolphål 0,4 0,34 0,12 6569801,16 1451026,163 

6780 Stolphål 0,18 0,18 0,1 6569800,904 1451026,970 

6794 Stolphål 0,84 0,8 0,3 6569799,63 1451027,265 

6808 Stolphål 0,85 0 0,16 6569798,516 1451026,428 

6818 Stolphål 0,5 0,5 0,3 6569796,9 1451028,79 

6892 Stolphål 0,24 0,24 0,1 6569792,495 1451029,95 


6925 Stolphål 0,3 0,3 0,25 6569791,704 1451028,242 





7072 Stolphål 0,16 0,16 0,1 6569785,19 1451033,77 

7080 Ej undersökt 0 0 0 6569782,25 1451033,395 

7092 Pinnhål 0,1 0,1 0,1 6569781,890 1451034,186 

7173 Härd 0,5 0,5 0,18 6569771,4 1451038,27 

7186 Pinnhål 0,12 0,12 0,14 6569768,136 1451038,901 

7197 Härd 1,1 1,1 0,1 6569764,93 1451036,366 

7250 Pinnhål 0,13 0,13 0,11 6569758,215 1451038,040 Hus 7 

7259 Stolphål 0,24 0,14 0,04 6569758,03 1451038,819 Hus 7 


6569759,821 1451039,334 Hus 7 

7281 Pinnhål 0,1 0,1 0,04 6569759,230 1451041,163 Hus 7 

7286 Pinnhål 0,09 0,1 0,04 6569759,028 1451041,416 Hus 7 

7292 Grop 0,5 0,4 0,15 6569733,955 1451008,24 

7301 Grop 1,1 0,8 0,26 6569797,515 1450993,63 

7368 Pinnhål 0,1 0,1 0,05 6569756,032 1451035,355 


6569754,105 1451033,387 Hus 12 

7384 Pinnhål 0,1 0,09 0,04 6569752,816 1451034,165 

7390 Stolphål 0,17 0,16 0,06 6569752,724 1451034,668 



6569752,235 1451037,415 Hus 12 

7425 Pinnhål 0,13 0,14 0,06 6569755,169 1451040,272 

7431 Stolphål 0,22 0,17 0,05 6569754,987 1451040,394 

7456 Ej undersökt 0 0 0 6569749,31 1451042,115 


6569749,745 1451038,86 Hus 12 

7473 Stolphål 0,27 0,26 0,1 6569747,746 1451037,502 







7517 Stolphål 0,22 0,16 0,06 6569745,13 1451037,853 

7524 Stolphål 0,38 0,34 0,1 6569745,48 1451037,63 

7533 Stolphål 0,22 0,2 0,1 6569745,681 1451038,475 


7560 Ej undersökt 0 0 0 6569747,3 1451040,365 



7583 Stolphål 0,44 0,44 0,1 6569746,755 1451047,325 

7595 Stolphål 0,2 0,2 0,07 6569745,98 1451047,37 


7611 Stolphål 0,2 0,2 0,16 6569741,785 1451050,02 

7657 Stolphål 0,4 0,4 0,16 6569742,397 1451044,748 

7670 Stolphål 0,7 0,55 0,17 6569743,662 1451043,497 


6569742,428 1451040,74 Hus 18 

7691 Stolphål 0,38 0,36 0,13 6569742,539 1451038,949 


7708 Ränna 1,3 0,5 0 Okulärt besiktigad 

6569740,615 1451037,358 Hus 18 

6569739,525 1451036,975 

7725 Ej undersökt 0 0 0 6569740,025 1451037,68 

7731 Ej undersökt 0 0 0 6569739,42 1451037,875 




7777 Härd 0,62 0,58 0,14 6569736,205 1451051,965 

7791 Stolphål 0,46 0,28 0,09 6569735,95 1451051,081 

7801 Stolphål 0,4 0,4 0,11 6569734,775 1451051,135 

7811 Stolphål 0,48 0,26 0,11 6569735,325 1451050,577 

7820 Stolphål 0,3 0,3 0,14 6569737,040 1451051,464 

7826 Stolphål 0,25 0,25 0,16 6569737,157 1451052,023 

7834 Stolphål 0,56 0,4 0,18 6569737,774 1451050,440 

7845 Stolphål 0,76 0,74 0,38 6569737,504 1451048,742 

7868 Stolphål 0,3 0,3 0,1 6569738,641 1451050,556 

7877 Stolphål 0,25 0,22 0,1 6569739,332 1451050,265 

7885 Stolphål 0,4 0,3 0,18 6569739,044 1451051,379 Hus 22 

7903 Stolphål 0,36 0,25 0,1 6569739,445 1451044,978 

7911 Stolphål 0,4 0,28 0,18 6569739,434 1451043,678 

7919 Stolphål 0,19 0,19 0,11 6569739,494 1451042,874 


7936 Stolphål 0,25 0,25 0,12 6569736,46 1451036,965 

7954 Stolphål 0,18 0,15 0,06 6569735 1451038,165 

7969 Stolphål 0,36 0,3 0,12 6569737,315 1451039,21 

7980 Stolphål 0,15 0,15 0,09 6569734,87 1451040,28 

7987 Ej undersökt 0 0 0 6569735,595 1451042,11 

7994 Stolphål 0,3 0,28 0,1 6569733,36 1451041,98 



6569730,425 1451037,26 Hus 10 

8040 Stolphål 0,16 0,16 0,11 6569728,490 1451038,899 



8049 Stolphål 0,49 0,48 0,23 6569726,943 1451039,619 

8067 Stolphål 0,41 0,35 0,11 6569727,471 1451040,244 

8075 Grop 0,92 0,6 0,17 6569727,309 1451041,682 

8094 Stolphål 0,3 0,3 0,12 6569729,18 1451043,26 


8111 Stolphål 0,4 0,38 0,12 6569730,69 1451043,51 Hus 8 


8130 Stolphål 0,38 0,35 0,12 6569793,741 1451002,289 Hus 6 



8160 Stolphål 0,3 0,3 0,11 6569796,818 1451039,927 


8180 Stolphål 0,3 0,26 0,14 6569801,106 1451040,124 

8198 Härd 1 1 0,36 6569797,227 1451042,147 

8210 Grop 0,87 0,84 0,3 6569796,602 1451044,055 

8226 Grop 1,06 0,7 0,3 6569798,244 1451045,988 

8238 Stolphål 0,4 0,3 0,2 6569791,75 1451037,655 

8244 Stolphål 0,4 0,3 0,13 6569791,061 1451038,133 

8250 Stolphål 0,3 0,3 0,12 6569789,5 1451039,065 

8256 Stolphål 0,4 0,4 0,14 6569788,17 1451039,205 

8265 Stenlyft 0,4 0,4 0,1 Stenskoning till 

A16428 

8274 Stenlyft 0,2 0,2 0,06 Stenskoning till 

A16428 

6569791,38 1451042,9 

6569790,72 1451042,59 

8318 Grop 0,78 0,74 0,24 6569795,3 1451042,265 

8327 Stolphål 0,3 0,28 0,13 6569772,913 1451043,227 Hus 7 

8333 Stolphål 0,61 0,56 0,17 6569772,799 1451042,364 Hus 7 



8362 Härd 0,88 0,9 0,3 6569768,465 1451044,759 Hus 7 





8409 Stolphål 0,19 0,17 0,16 6569768,323 1451048,198 Hus 7 

8415 Pinnhål 0,12 0,12 0,03 6569767,275 1451047,591 Hus 7 



6569761,699 1451050,178 Hus 2 



8459 Stolphål 0,28 0,22 0,13 6569757,476 1451051,849 Hus 2 

8465 Stolphål 0,26 0,2 0,06 6569756,839 1451052,716 Hus 2 

8472 Stolphål 0,53 0,52 0,18 6569755,800 1451049,478 

8482 Stolphål 0,46 0,34 0,11 6569754,776 1451045,914 



8559 Stolphål 0,3 0,2 0,07 6569797,668 1451004,179 




8615 Stolphål 0,28 0,16 0,1 6569753,199 1451045,634 

8621 Stolphål 0,28 0,15 0,12 6569753,806 1451049,332 

8633 Ej undersökt 0 0 0 6569750,71 1451049,895 

8643 Ej undersökt 0 0 0 6569750,435 1451051,22 

8668 Stolphål 0,5 0,2 0,12 6569746,340 1451053,405 

8787 Stolphål 0,38 0,28 0,12 6569729,775 1451019,595 

8812 Stolphål 0,36 0,36 0 Okulärt besiktigad. 6569781,215 1451006,552 Hägnad 8 

8834 Stolphål 0,32 0,32 0,11 6569786,392 1450997,62 

8841 Stolphål 0,37 0,3 0,12 6569736,258 1451044,339 




8878 Grop 0,85 0,22 0 Okulärt besiktigad. 

6569733,130 1451046,115 Hus 8 

6569732,105 1451046,47 

8892 Stolphål 0,5 0,4 0,14 Stenskoning 6569733,460 1451048,279 Hus 8 

8904 Stolphål 0,35 0,3 0,18 6569732,218 1451049,917 Hus 8 


8930 Pinnhål 0,1 0,1 0,2 6569728,72 1451044,755 


8955 Stolphål 0,25 0,25 0,12 6569730,534 1451048,162 

8973 Ej undersökt 0 0 0 6569729,83 1451049,33 

8996 Pinnhål 0,1 0,1 0,18 6569725,175 1451042,213 


9054 Stolphål 0,22 0,2 0,13 6569728,543 1451049,607 

9064 Stolphål 0,18 0,18 0,1 6569728,974 1451050,699 


9080 Stolphål 0,28 0,28 0,1 6569733,185 1451052,343 

9089 Stolphål 0,33 0,3 0,14 6569731,224 1451052,070 Hus 8 

9102 Stolphål 0,3 0,3 0,1 6569730,416 1451052,888 Hus 8 

9111 Stolphål 0,5 0,45 0,18 6569722,785 1451038,265 




6569727,375 1451048,786 Hus 8 

9180 Stolphål 0,24 0,24 0,16 6569727,119 1451050,329 

9190 Stolphål 0,2 0,18 0,08 6569727,317 1451051,888 


9209 Grop 1 0,6 0,14 6569719,477 1451041,820 

9233 Stolphål 0,2 0,2 0,13 6569722,39 1451044,35 

9243 Grop 1 0,6 0,3 6569727,872 1451043,469 

9255 Stolphål 0,2 0,2 0,12 6569724,205 1451046,88 

9275 Stenlyft 0,4 0,35 0,13 6569725,07 1451049,65 

9289 Stolphål 0,4 0,4 0,15 6569726,21 1451050,17 

9302 Stolphål 0,4 0,32 0,23 6569785,312 1451044,955 

9309 Grop 0,84 0,59 0,29 6569786,205 1451046,036 

9320 Stolphål 0,36 0,34 0,22 6569783,504 1451043,065 

9330 Stolphål 0,58 0,35 0,22 6569782,820 1451045,252 

9338 Stolphål 0,22 0,15 0,19 6569779,345 1451048,425 



9356 Stolphål 0,72 0,35 0,18 6569777,055 1451048,664 

9370 Stolphål 0,52 0,37 0,2 6569776,205 1451048,925 Hus 3 

9380 Stolphål 0,33 0,27 0,1 6569770,82 1451046,795 Hus 7 

9388 Stolphål 0,43 0,38 0,18 6569770,812 1451047,406 Hus 7 

9397 Stolphål 0,5 0,32 0,19 6569773,091 1451050,140 Hus 3 



9429 Stolphål 0,66 0,53 0,18 6569763,529 1451051,937 Hus 2 



9462 Grop 0,84 0,44 0,14 Takbärande 6569759,274 1451053,583 Hus 2 

9474 Stolphål 0,4 0,38 0,11 6569758,225 1451054,546 Hus 2 

9485 Härd 1 0,7 0,22 6569754,86 1451054,535 

9501 Stolphål 0,2 0,2 0,08 6569755,535 1451055,495 

9515 Stolphål 0,37 0,18 0,14 6569752,36 1451058,105 

9533 Ej undersökt 0 0 0 6569752,625 1451059,065 

9556 Stolphål 0,25 0,25 0,2 6569741,886 1451050,692 

9563 Stolphål 0,2 0,2 0,06 6569745,350 1451052,376 

9581 Grop 3,07 1,4 0,42 Täktgrop 6569742,080 1451053,97 

9601 Härd 1,1 1,1 0,18 6569739,013 1451052,406 


9643 Stolphål 0,3 0,25 0,1 6569739,031 1451056,184 Hus 22 

9652 Ej undersökt 0 0 0 6569741,21 1451057,73 

9662 Ej undersökt 0 0 0 6569743,62 1451059,255 

9675 Ej undersökt 0 0 0 6569744,51 1451061,25 

9686 Ej undersökt 0 0 0 6569743,215 1451061,415 

9698 Ej undersökt 0 0 0 6569743,555 1451062,31 

9708 Härd 1 1 0 Okulärt besiktigad 

6569742,465 1451063,66 

9721 Ej undersökt 0 0 0 6569741,6 1451061,285 

9738 Stolphål 0,3 0,3 0,16 6569735,712 1451054,056 

9765 Stolphål 0,2 0,2 0,08 6569736,605 1451060,91 Hus 22 

9776 Stolphål 0,12 0,1 0,1 6569735,61 1451060,305 Hus 22 

9796 Stolphål 0,2 0,2 0,1 6569727,765 1451056,384 


9875 Stenlyft 0,5 0,4 0,13 6569724,105 1451055,321 

9928 Stolphål 0,66 0,45 0,17 6569723,75 1451053,575 

9947 Stolphål 0,45 0,3 0,07 6569726,019 1451051,967 

9958 Härd 0,6 0,4 0,16 6569726,22 1451050,945 

9987 Stolphål 0,35 0,25 0,09 Två nedgrävningar 6569723,090 1451049,383 Hägnad 5 



10016 Härd 1,1 0,75 0,15 6569721,27 1451048,27 

10032 Pinnhål 0,08 0,08 0,14 6569721,531 1451049,355 


10068 Stolphål 0,4 0,4 0,12 6569722,378 1451050,550 

10081 Stolphål 0,4 0,4 0,22 6569722,641 1451051,399 

10128 Stolphål 0,34 0,3 0,18 6569719,699 1451047,897 

10141 Härd 1,6 1,2 0,26 6569717,833 1451046,721 




10191 Kokgrop 0,9 0,7 0,2 6569716,39 1451045,64 


10231 Ej undersökt 0 0 0 6569718,115 1451041,575 

10269 Stolphål 0,48 0,4 0,16 6569714,615 1451039,663 


10336 Ej undersökt 0 0 0 6569714,65 1451047,16 


6569710,614 1451042,008 

10370 Stolphål 0,26 0,25 0,18 6569736,585 1451054,787 Hus 22 


10468 Stolphål 0,3 0,3 0,1 6569809,600 1450988,453 

10487 Grop 0,52 0,4 0,18 6569808,955 1450982,35 

10499 Grop 0,6 0,4 0,19 6569808,47 1450980,745 

10523 Stolphål 0,26 0,2 0,07 6569803,69 1450973,78 

10542 Härd 1,7 1,55 0,32 6569801 1450981,24 

10554 Ej undersökt 0 0 0 6569801,165 1450984,66 

10580 Stolphål 0,45 0,35 0,17 6569800,566 1450988,065 

10591 Grop 0,7 0,7 0,13 6569800,076 1450987,027 

10606 Stolphål 0,34 0,34 0,15 6569798,52 1450986,94 

10614 Stolphål 0,4 0,4 0,12 6569798,659 1450989,060 

10632 Stolphål 0,32 0,3 0,11 6569799,46 1450983,82 

10657 Stolphål 0,32 0,3 0,12 6569796,705 1450984,65 

10667 Stolphål 0,45 0,45 0,12 6569796,773 1450986,391 

10679 Stolphål 0,34 0,3 0,12 6569796,162 1450985,808 

10688 Stolphål 0,3 0,2 0,1 6569796,461 1450987,126 


10715 Stolphål 0,25 0,25 0,1 6569796,519 1450982,867 




10762 Stolphål 0,55 0,5 0,17 6569794,115 1451061,7 


10779 Stolphål 0,3 0,3 0,14 6569793,156 1451063,364 

10814 Stolphål 0,4 0,3 0,14 6569792,498 1451067,895 

10842 Stolphål 0,36 0,3 0,15 6569790,2 1451063,81 

10867 Stolphål 0,32 0,3 0,23 6569786,707 1451061,219 

10878 Stolphål 0,52 0,45 0,15 6569785,442 1451062,95 

10888 Stolphål 0,25 0,25 0,2 6569787,332 1451067,588 

10896 Stolphål 0,25 0,25 0,15 6569786,897 1451068,714 

10904 Stolphål 0,42 0,35 0,3 6569787,443 1451070,624 

10915 Stolphål 0,34 0,3 0,08 6569785,373 1451068,645 

10924 Ej undersökt 0 0 0 6569778,895 1451064,435 

10932 Stolphål 0,36 0,35 0,17 6569779,917 1451067,148 

10941 Ej undersökt 0 0 0 6569778,88 1451067,57 

10954 Stolphål 0,55 0,42 0,1 6569779,135 1451068,633 

10964 Härd 1,8 1,5 0 Okulärt besiktigad 6569782,46 1451069,85 


10990 Stolphål 0,82 0,72 0,25 Stolpmärke 6569775,324 1451066,578 Hus 3 



11022 Stolphål 0,5 0,44 0,1 6569777,854 1451071,167 

11034 Stolphål 0,26 0,26 0,1 6569776,063 1451071,339 

11051 Stolphål 0,58 0,39 0,28 Takbärande. 

Stolpmärke 

6569773,435 1451066,690 Hus 3 


11068 Grop 0,8 0,8 0,22 6569774,98 1451073,315 

11080 Stolphål 0,65 0,5 0,1 6569775,443 1451074,805 

11094 Härd 0,52 0,5 0,11 6569774,255 1451075,29 

11103 Grop 0,8 0,7 0,2 6569771,6 1451069,82 

11129 Härd 0,8 0,6 0,09 6569771,594 1451074,137 

11139 Stolphål 0,2 0,2 0,08 6569772,14 1451076,225 

11145 Stolphål 0,26 0,26 0,12 6569771,65 1451076,54 

11163 Stolphål 0,18 0,18 0,06 6569769,96 1451076,665 

11170 Stolphål 0,38 0,3 0,09 6569768,98 1451076,16 

11181 Härd 0,7 0,35 0,08 6569770,44 1451075,11 

11193 Härd 1,3 0,7 0 Okulärt besiktigad 

6569767,71 1451068,425 

11204 Stolphål 0,3 0,3 0,1 6569767,745 1451069,37 

11216 Ej undersökt 0 0 0 6569763,525 1451070,055 

11228 Stolphål 0,35 0,35 0,1 6569764,105 1451070,975 

11239 Stolphål 0,35 0,35 0,12 6569765,686 1451072,839 

11257 Röjningsröse 1,4 1,3 0 Okulärt besiktigad 

6569766,85 1451074,76 

11269 Stolphål 0,5 0,43 0,09 6569768,25 1451078,516 

11279 Stolphål 0,25 0,25 0,16 6569767,102 1451079,746 

11299 Stolphål 0,25 0,25 0,02 6569764,640 1451075,905 

11306 Ej undersökt 0 0 0 6569765,415 1451077,235 

11315 Pinnhål 0,15 0,15 0,07 6569764,995 1451077,683 

11322 Stolphål 0,25 0,25 0,09 6569759,621 1451074,189 

11336 Pinnhål 0,1 0,1 0,04 6569762,028 1451078,540 

11344 Stolphål 0,5 0,5 0,14 6569757,928 1451071,765 

11356 Stolphål 0,19 0,19 0,2 6569758,853 1451075,213 

11364 Stolphål 0,14 0,14 0,25 6569758,699 1451075,638 

11370 Pinnhål 0,14 0,14 0,08 6569758,617 1451076,102 

11376 Stolphål 0,4 0,4 0,15 6569757,800 1451078,408 

11387 Stolphål 0,26 0,26 0,09 6569757,784 1451079,171 

11396 Härd 0,8 0,6 0,08 6569758,568 1451079,33 

11408 Röjningsröse 2,3 1,7 0 Okulärt besiktigad 6569758,37 1451081,83 

11422 Stolphål 0,16 0,16 0,05 6569756,254 1451074,826 

11429 Stolphål 0,43 0,4 0,08 6569756,351 1451077,255 

11438 Stolphål 0,26 0,2 0,1 6569799,922 1451050,363 



11533 Stolphål 0,12 0,1 0,1 6569753,375 1451013,495 

11539 Stolphål 0,2 0,2 0,1 6569753,335 1451013,32 

11559 Stolphål 0,2 0,2 0,08 6569758,865 1451013,38 

11567 Stolphål 0,36 0,36 0,18 6569759,724 1451013,692 

11579 Stolphål 0,13 0,13 0,12 6569760,016 1451012,714 

11608 Grop 0,6 0,6 0,42 Skärs av A5449 6569740,303 1451015,358 



11720 Stolphål 0,18 0,12 0,12 Förkolnad stolpe 6569793,395 1450977,965 


11736 Stolphål 0,3 0,25 0,1 6569793,1 1450981,87 


11754 Härd 1,15 1,1 0,28 Härdgrop 6569792,493 1450983,130 


11782 Stolphål 0,32 0,3 0,08 6569795,054 1450983,365 

11794 Kokgrop 0,85 0,9 0,41 6569795,22 1450984,553 

11807 Stolphål 0,25 0,25 0,1 6569790,036 1450989,020 


11825 Kokgrop 1,38 0,6 0,26 6569789,935 1450985,905 

11838 Stolphål 0,24 0,2 0,22 6569787,46 1450984,035 

11845 Stolphål 0,41 0,4 0,16 6569788,756 1450981,864 


11862 Stolphål 0,28 0,28 0,14 6569785,885 1450987,405 

11881 Stolphål 0,44 0,26 0,11 6569784,792 1450986,011 

11891 Stolphål 0,28 0,28 0,26 6569787,465 1450990,672 

11900 Härd 0,86 0,8 0,13 6569784,852 1450989,709 


11930 Stolphål 0,25 0,15 0,06 6569783,810 1450989,215 

11938 Stolphål 0,38 0,38 0,09 6569783,39 1450987,682 

11947 Stolphål 0,2 0,2 0,03 6569783,749 1450987,285 

11955 Stolphål 0,11 0,11 0,04 6569783,070 1450984,444 


11975 Stolphål 0,36 0,36 0,11 6569781,596 1450982,629 


12000 Stolphål 0,36 0,26 0,1 6569780,552 1450983,479 


12023 Stolphål 0,7 0,4 0,22 6569780,301 1450979,654 

12033 Stolphål 0,38 0,34 0,09 6569779,25 1450979,855 

12060 Ränna 2,4 2,1 0,24 Hästskoformad 6569777,985 1450981,937 

12078 Stolphål 0,36 0,26 0,1 6569777,308 1450980,608 

12087 Stolphål 0,24 0,24 0,02 6569776,574 1450981,403 


12128 Stolphål 0,32 0,2 0,06 6569780,447 1450984,561 


12144 Stolphål 0,4 0,34 0,13 6569780,165 1450987,332 

12154 Stolphål 0,16 0,16 0,03 6569782,018 1450988,521 

12164 Stolphål 0,21 0,18 0,12 6569782,067 1450989,165 

12173 Stolphål 0,26 0,26 0,05 6569781,800 1450989,728 

12191 Stolphål 0,68 0,46 0,17 6569778,523 1450988,947 

12202 Stolphål 0,67 0,38 0,15 6569777,503 1450989,555 

12214 Stolphål 0,3 0,3 0,07 6569778,526 1450987,850 

12236 Stolphål 0,28 0,22 0,08 6569777,536 1450984,502 








12319 Ränna 1,73 0,35 0,2 6569772,504 1450995,767 



12372 Stolphål 0,26 0,26 0,16 6569757,648 1451013,451 

12393 Stolphål 0,2 0,16 0,13 6569808,215 1451004,904 


12432 Härd 1,14 0,9 0,2 6569773,234 1450988,035 


12452 Stolphål 0,48 0,36 0,1 6569767,12 1450981,975 Hus 5 

12471 Stolphål 0,4 0,24 0,06 6569764,735 1450982,475 

12488 Stolphål 0,38 0,33 0,12 6569766,972 1450986,028 Hus 5 


12518 Stolphål 0,55 0,35 0,17 6569765,161 1450986,288 

12531 Stolphål 0,5 0,38 0,18 6569764,617 1450986,455 

12541 Stolphål 0,61 0,36 0,17 6569763,059 1450990,895 

12550 Härd 0,87 0,7 0,22 6569762,129 1450992,165 

12560 Stolphål 0,64 0,46 0,14 6569762,207 1450988,210 

12579 Ej undersökt 0 0 0 6569759,05 1450979,435 

12615 Grop 1 1 0,3 6569713,116 1451024,67 

12668 Pinnhål 0,05 0,05 0,07 6569795,723 1450980,918 

12727 Stolphål 0,35 0,35 0,35 6569780,727 1450981,845 

12740 Pinnhål 0,05 0,05 0,1 6569801,225 1450988,137 

12743 Pinnhål 0,05 0,05 0,09 6569801,380 1450988,131 

12746 Pinnhål 0,06 0,06 0,09 6569801,430 1450987,995 

12750 Pinnhål 0,05 0,05 0,08 6569800,981 1450987,572 

12754 Pinnhål 0,05 0,05 0,1 6569800,586 1450987,665 

12757 Pinnhål 0,06 0,06 0,13 6569799,931 1450986,445 

12760 Pinnhål 0,08 0,08 0,05 6569800,145 1450987,939 

12766 Pinnhål 0,05 0,05 0,09 6569800,077 1450988,525 


12810 Stolphål 0,65 0,46 0,3 6569804,198 1451015,681 

12820 Stolphål 0,65 0,5 0,35 6569802,572 1451016,498 


12875 Stolphål 0,42 0,4 0,18 6569795,318 1450985,31 

12885 Pinnhål 0,06 0,06 0,13 6569801,232 1450986,631 

12889 Pinnhål 0,05 0,05 0,06 6569801,112 1450986,891 

12932 Stolphål 0,6 0,5 0,13 6569799,891 1451013,114 

12944 Stolphål 0,32 0,32 0,1 6569798,565 1451012,82 

12952 Stolphål 0,32 0,32 0,08 6569799,097 1451013,83 

12975 Grop 1,5 1 0,48 6569798,777 1451015,208 



13023 Härd 0,6 0,55 0,2 6569800,56 1451018,59 

13035 Stolphål 0,9 0,82 0,43 6569802,625 1451021,088 

13045 Härd 1,35 0,7 0,26 6569800,595 1451019,881 


13071 Stolphål 0,3 0,3 0,07 6569797,221 1451009,249 



13086 Stolphål 0,58 0,5 0,22 6569793,911 1451013,227 

13105 Stolphål 0,58 0,5 0,23 6569796,123 1451013,450 


13151 Stolphål 0,5 0,35 0,19 6569726,969 1450989,401 

13158 Stolphål 0,32 0,3 0,12 6569726,398 1450990,116 


13223 Stolphål 0,48 0,48 0,16 6569733,832 1450992,298 

13232 Stolphål 0,22 0,22 0,11 6569733,388 1450993,500 

13240 Stolphål 0,24 0,23 0,1 6569733,142 1450993,490 

13247 Stolphål 0,13 0,13 0,03 6569728,171 1450996,338 

13253 Stolphål 0,13 0,13 0,07 6569728,551 1450996,802 

13259 Stolphål 1,2 1,05 0,3 6569797,599 1451009,543 


13609 Härd 1,1 1 0,32 6569794,838 1451020,568 

13768 Stolphål 0,65 0,6 0,14 6569796,182 1451017,920 

13779 Ej undersökt 0 0 0 6569792,61 1451016,16 

13787 Ej undersökt 0 0 0 6569790,01 1451014,64 



13821 Stolphål 0,48 0,44 0 Okulärt besiktigad 6569789,01 1451016,435 Hägnad 8 

13844 Kokgrop 0,7 0,7 0,3 6569788,945 1451022,275 

13857 Stolphål 0,5 0,5 0,4 6569787,824 1451022,930 

13874 Ej undersökt 0 0 0 6569787,48 1451014,575 

13900 Kokgrop 1 1 0,4 6569783,345 1451019,445 

13938 Stolphål 0,26 0,26 0,14 6569779,755 1451018,175 

14000 Stolphål 0,54 0,54 0,18 6569771,455 1451026,53 

14012 Härd 1,3 1,3 0,2 6569766,109 1451019,248 

14059 Stolphål 0,5 0,5 0,22 6569764,45 1451024,825 

14069 Stolphål 0,3 0,3 0,16 6569764,06 1451026,045 

14121 Stolphål 0,24 0,24 0,18 6569758,75 1451025,67 

14151 Grop 0,3 0,3 0,14 6569761,415 1451031,01 

14159 Stolphål 0,24 0,24 0,18 6569756,61 1451024,89 

14197 Stolphål 0,4 0,4 0,14 6569757,505 1451028,075 

14262 Stolphål 0,42 0,4 0,09 6569755,353 1451029,844 

14272 Stolphål 0,36 0,25 0,13 6569756,232 1451031,085 

14282 Stolphål 0,22 0,22 0,06 6569756,895 1451031,207 


14336 Stolphål 0,2 0,2 0,08 6569752,165 1451025,471 

14345 Ej undersökt 0 0 0 6569754,95 1451031,82 


14416 Ej undersökt 0 0 0 6569750,89 1450968,66 

14425 Stolphål 0,2 0,2 0,2 6569751,085 1450969,605 

14432 Ej undersökt 0 0 0 6569750,93 1450970,025 


14526 Stolphål 0,2 0,2 0,04 6569742,855 1451023,865 

14533 Ej undersökt 0 0 0 6569746,255 1451023,405 

14555 Stolphål 0,22 0,2 0,16 6569750,443 1451025,552 

14564 Stolphål 0,25 0,25 0,11 6569750,644 1451026,455 



14584 Stolphål 0,32 0,2 0,1 6569751,247 1451027,260 

14595 Stolphål 0,36 0,22 0,1 6569750,714 1451027,427 

14633 Stolphål 0,5 0,35 0,12 6569750,466 1451030,236 

14645 Ej undersökt 0 0 0 6569750,64 1451029,395 

14665 Stolphål 0,22 0,2 0,05 6569751,823 1451027,753 

14674 Pinnhål 0,08 0,08 0,04 6569751,682 1451028,259 

14722 Stolphål 0,28 0 0,2 6569747,4 1451033,58 


14750 Grop 1,14 0,8 0,28 6569740,74 1451029,16 

14779 Ej undersökt 0 0 0 6569737,07 1451029,955 



6569736,375 1451030,789 Hus 18 

6569734,712 1451032,136 Hus 18 


14812 Stolphål 0,2 0,2 0,1 6569739,895 1451026,405 

14826 Härd 1,2 0,7 0,2 6569735,299 1451025,984 

14846 Stolphål 0,25 0,2 0,07 6569738,047 1451021,488 



15012 Stolphål 0,34 0,3 0,08 6569803,489 1451009,419 

15020 Stolphål 0,4 0,35 0,15 6569806,248 1451006,251 

15031 Stolphål 0,17 0 0,1 6569806,609 1451006,291 

15160 Stolphål 0,2 0,2 0,24 6569730,143 1451026,825 

15198 Stolphål 0,35 0,3 0,08 6569730,55 1451033,32 

15206 Ej undersökt 0 0 0 6569731,03 1451034,94 



15904 Ej undersökt 0 0 0 6569796,56 1451023,515 

16156 Stolphål 0,24 0,24 0,06 6569730,685 1451032,365 


16169 Ej undersökt 0 0 0 6569729,97 1451031,385 



16191 Stolphål 0,4 0,4 0,1 6569727,008 1451031,22 

16198 Stolphål 0,24 0,24 0,14 6569726,470 1451031,156 

16216 Stolphål 0,3 0,27 0,4 6569724,165 1451032,352 

16270 Stolphål 0,3 0,2 0,2 6569721,183 1451029,703 















16403 Stolphål 0,35 0,35 0,3 6569715,186 1451036,087 

16413 Stolphål 0,6 0,4 0,15 6569715,015 1451037,304 


16446 Ej undersökt 0 0 0 6569717,34 1451027,8 

















16695 Stolphål 0,4 0,35 0,12 6569708,884 1451037,373 

16706 Stolphål 0,4 0,4 0,14 6569708,17 1451036,14 


16761 Stolphål 0,2 0,2 0,28 6569706,091 1451034,745 

16767 Stolphål 0,2 0,2 0,2 6569705,58 1451035,02 

16783 Stolphål 0,35 0,35 0,3 6569703,514 1451030,563 

16807 Grop 0,55 0,35 0,14 6569725,193 1451003,574 

16814 Stolphål 0,25 0,25 0,15 6569722,390 1451004,567 

16822 Stolphål 0,25 0,25 0,5 6569722,019 1451004,740 

18030 Härd 0,7 0,7 0,14 6569723,669 1451008,139 

18041 Härd 0,9 0,64 0,22 6569727,955 1451001,224 



19354 Stolphål 0,42 0,34 0,07 Stolphålsbottent 6569793,387 1451049,152 


6569797,745 1451049,915 

19428 Stolphål 0,36 0,31 0,23 6569783,586 1451051,076 

19463 Grop 2,52 1,16 0,38 6569784,818 1451055,188 

19479 Stolphål 0,4 0,34 0,11 6569783,757 1451056,222 

19486 Stolphål 0,56 0,49 0,28 6569783,748 1451054,908 

19502 Härd 0,83 0,84 0,2 6569782,424 1451057,274 

19511 Stolphål 0,2 0,2 0,08 6569781,300 1451059,854 

19519 Stolphål 0,36 0,33 0,24 6569780,454 1451057,516 

19534 Stolphål 0,7 0,62 0,14 6569779,469 1451053,101 

19545 Stolphål 0,5 0,35 0,18 6569778,984 1451049,346 

19553 Stolphål 0,4 0,28 0,18 6569778,544 1451049,220 

19562 Stolphål 0,63 0,6 0,28 Stenskoning, 

stolpmärke 

6569776,300 1451050,698 

19569 Stolphål 0,58 0,44 0,3 6569778,066 1451055,503 

19576 Grop 0,66 0,54 0,14 6569779,936 1451059,656 




19593 Stolphål 0,46 0,35 0,18 6569776,860 1451055,957 Hus 3 

19609 Stolphål 0,3 0,28 0,13 6569774,024 1451058,567 Hus 3 

19616 Pinnhål 0,1 0,1 0,06 6569774,220 1451055,169 Hus 3 

19622 Stolphål 0,75 0,65 0,27 6569773,413 1451052,385 Hus 3 


19640 Härd 1,1 0,96 0,31 6569772,638 1451057,432 Hus 3 





6569774,149 1451062,607 Hus 3 


19688 Stolphål 0,62 0,46 0,11 6569773,527 1451060,887 Hus 3 

19696 Stolphål 0,33 0,3 0,12 6569772,893 1451060,682 Hus 3 

19702 Stolphål 0,5 0,42 0,24 6569772,327 1451060,775 Hus 3 

19710 Stolphål 0,48 0,37 0,08 Takbärande 6569770,845 1451058 Hus 3 

19717 Stolphål 0,28 0,28 0,25 6569769,763 1451058,584 


19734 Stolphål 0,5 0,4 0,08 Stolphålsbotten 6569769,717 1451064,720 Hus 3 


19749 Stolphål 0,46 0,4 0,2 6569768,606 1451059,902 Hus 3 

19757 Stolphål 0,44 0,3 0,27 6569768,031 1451059,472 Hus 3 

19765 Stolphål 0,56 0,52 0,18 6569767,645 1451056,662 

19774 Stolphål 0,54 0,48 0,12 6569765,583 1451055,352 

19782 Stolphål 0,59 0,5 0,1 6569764,170 1451055,249 

19791 Stolphål 0,32 0,32 0,21 6569765,436 1451056,175 


19812 Stolphål 0,87 0,51 0,2 6569766,528 1451057,854 

19820 Stolphål 0,76 0,5 0,26 6569766,645 1451058,544 

19827 Stolphål 0,6 0,4 0,22 6569766,119 1451060,109 

19835 Härd 1 0,75 0 Okulärt besiktigad 

6569767,035 1451062,2 

19847 Stolphål 0,3 0,3 0,07 6569766,691 1451063,256 


19864 Stolphål 0,3 0,3 0,06 6569765,933 1451064,230 

19871 Stolphål 0,25 0,25 0,06 6569766,427 1451064,617 

19879 Stolphål 0,3 0,3 0,16 6569766,772 1451064,856 

19886 Stolphål 0,3 0,25 0,09 6569766,004 1451068,106 

19892 Grop 0,5 0,5 0,17 6569765,578 1451068,081 

19915 Stolphål 0,4 0,4 0,13 6569764,145 1451065,5 

19931 Stolphål 0,28 0,28 0,14 6569764,405 1451063,07 

19938 Stolphål 0,35 0,35 0,08 6569763,828 1451065,905 

19946 Stolphål 0,4 0,4 0,08 6569763,250 1451065,890 

19953 Stolphål 0,25 0,25 0,11 6569763,7 1451061,38 

19974 Stolphål 0,15 0,15 0,06 6569761,326 1451066,864 

19984 Stolphål 0,25 0,25 0,11 6569761,801 1451064,683 

19992 Stolphål 0,32 0,25 0,09 6569761,415 1451063,645 

20000 Stolphål 0,2 0,2 0,02 6569761,997 1451061,948 

20010 Stolphål 0,2 0,2 0,05 6569761,527 1451061,536 




20034 Stolphål 0,4 0,28 0,3 6569756,705 1451059,435 Hus 2 


20052 Stolphål 0,6 0,56 0,13 6569759,421 1451058,871 Hus 2 




20100 Stolphål 0,64 0,53 0,24 Stenskoning 6569764,014 1451058,018 

20108 Stolphål 0,3 0,3 0,16 6569763,824 1451058,594 


20121 Stolphål 0,35 0,26 0,14 6569754,893 1451061,962 

20143 Stolphål 0,2 0,2 0,03 6569754,68 1451067,23 


6569758,907 1451068,963 

20173 Stolphål 0,2 0,2 0,06 6569758,840 1451069,831 

20180 Stolphål 0,6 0,4 0,06 6569758,304 1451070,308 

20188 Pinnhål 0,1 0,1 0,02 6569756,046 1451069,929 

20208 Grop 0,79 0,62 0,24 6569751,840 1451063,125 

20222 Stolphål 0,3 0,3 0,09 6569749,065 1451061,662 

20254 Stolphål 0,35 0,35 0,12 6569751,295 1451067,525 

20262 Stolphål 0,25 0,25 0,11 6569751,731 1451068,592 

20269 Pinnhål 0,15 0,15 0,05 6569753,06 1451070,89 

20275 Stolphål 0,22 0,22 0,1 6569750,936 1451073,693 

20322 Ej undersökt 0 0 0 6569744,965 1451065,095 

20331 Stolphål 0,2 0,2 0,05 6569748,025 1451067,822 

20338 Stolphål 0,2 0,2 0,05 6569747,795 1451068,026 


20351 Stolphål 0,25 0,25 0,02 6569749,369 1451071,262 

20366 Stolphål 0,38 0,38 0,14 6569748,722 1451072,470 

20382 Stolphål 0,1 0,1 0,1 6569748,937 1451074,479 

20396 Stolphål 0,2 0,2 0,06 6569748,089 1451074,280 

20422 Stolphål 0,3 0,2 0,1 6569747,29 1451068,015 

20475 Stolphål 0,56 0,54 0,19 6569777,965 1451044,792 

20540 Stolphål 0,3 0,3 0,1 6569743,850 1451046,693 

20583 Stolphål 0,3 0,3 0,1 6569744,841 1451048,093 

20593 Stolphål 0,64 0,32 0,22 6569738,409 1451001,723 


20674 Stolphål 0,3 0,3 0,06 6569747,199 1451075,121 

20683 Ej undersökt 0 0 0 6569746,925 1451077,59 


6569747,952 1451081,263 

20723 Ej undersökt 0 0 0 6569746,775 1451086,675 

20732 Ej undersökt 0 0 0 6569741,925 1451074,905 

20739 Stolphål 0,4 0,32 0,17 6569740 1451078,135 

20747 Stolphål 0,32 0,3 0,05 6569739,965 1451076,955 


21351 Stolphål 0,14 0,14 0,1 6569743,355 1451025,41 

21375 Stolphål 0,25 0,25 0,08 6569741,403 1451024,480 

21394 Stolphål 0,33 0,22 0,12 6569743,654 1451027,512 

21401 Stolphål 0,18 0,12 0,06 6569744,01 1451028,105 



21874 Stolphål 0,3 0,3 0,15 6569734,373 1451083,278 

21880 Ej undersökt 0 0 0 6569735,56 1451084,075 

21900 Härd 1,42 1,28 0,23 6569730,485 1451076,855 

21909 Kolbotten 3,76 0,96 0,14 6569730,845 1451074,065 

22094 Stolphål 0,2 0,2 0,08 6569728,135 1450975,89 


22257 Skärvstenskoncentration 

0,75 0,75 0,07 6569783,656 1451011,918 

22528 Stolphål 0,53 0,42 0,1 6569782,905 1451082,91 

22581 Stolphål 0,15 0,15 0,08 6569793,328 1451072,171 

22589 Stolphål 0,4 0,3 0,14 6569792,140 1451072,346 

22598 Stolphål 0,2 0,2 0,09 6569792,001 1451073,13 

22607 Stolphål 0,42 0,35 0,2 6569793,569 1451075,030 

22619 Stolphål 0,18 0,18 0,07 6569794,749 1451076,021 

22630 Stolphål 0,3 0,3 0,08 6569789,125 1451073,48 

22639 Stolphål 0,58 0,5 0,12 6569788,634 1451072,225 

22657 Stolphål 0,36 0,3 0,14 6569788,829 1451082,749 


22688 Stolphål 0,3 0,3 0,24 6569781,468 1451077,707 

22695 Stolphål 0,4 0,36 0,3 6569780,045 1451077,555 

22703 Stolphål 0,45 0,35 0,09 6569778,06 1451077,355 


22730 Stolphål 0,32 0,32 0,1 6569774,445 1451077,49 

22738 Stolphål 0,25 0,25 0,17 6569772,038 1451078,546 

22749 Stolphål 0,33 0,3 0,2 6569772,465 1451079,366 

22757 Stolphål 0,2 0,2 0,06 6569770,675 1451079,185 

22772 Stolphål 0,3 0,22 0,11 6569767,787 1451079,471 

22782 Stolphål 0,35 0,25 0,08 6569763,57 1451082,34 

22791 Stolphål 0,48 0,35 0,2 6569767,97 1451080,768 




22860 Stolphål 0,2 0,2 0,06 6569780,896 1451081,74 

22871 Ej undersökt 0 0 0 6569779,125 1451082,14 

22880 Stolphål 0,36 0,36 0,12 6569776,61 1451080,065 


22899 Stolphål 0,4 0,4 0,1 6569776,695 1451081,305 


6569775,535 1451081,059 Hus 14 


22926 Stolphål 0,25 0,25 0,1 6569775,318 1451082,036 

22936 Grop 0,7 0,7 0,1 6569772,322 1451081,828 

22943 Grop 0,5 0,5 0,05 6569772,838 1451082,255 

22952 Ej undersökt 0 0 0 6569759,625 1451084,465 

22963 Grop 0,3 0,3 0,13 6569765,714 1451085,528 

22973 Stolphål 0,4 0,4 0,18 6569766,718 1451084,682 

22982 Stolphål 0,5 0,5 0,2 6569767,167 1451083,01 

22991 Stolphål 0,54 0,54 0,15 6569767,887 1451083,344 

22999 Stolphål 0,8 0,8 0,34 6569769,048 1451083,576 

23021 Stolphål 0,4 0,4 0,09 6569769,313 1451084,382 



23029 Grop 0,5 0,5 0,14 6569770,322 1451085,1 

23037 Härd 0,9 0,9 0,14 6569771,525 1451083,93 

23047 Ej undersökt 0 0 0 6569779,475 1451085,295 

23059 Ej undersökt 0 0 0 6569780,125 1451085,19 

23070 Stolphål 0,47 0,45 0,13 6569781,125 1451084,57 

23082 Ej undersökt 0 0 0 6569782,75 1451085,79 

23091 Ej undersökt 0 0 0 6569784,355 1451086,74 

23098 Stolphål 0,4 0,4 0,14 6569785,595 1451084,215 

23107 Ej undersökt 0 0 0 6569786,755 1451086,69 

23126 Grop 0,7 0,5 0,12 6569785,543 1451090,326 

23140 Grop 0,5 0,5 0,1 6569787,833 1451091,569 

23150 Grop 0,8 0,65 0,08 6569784,838 1451091,233 

23165 Stolphål 0,25 0,2 0,04 6569786,509 1451093,043 

23175 Grop 0,4 0,4 0,05 6569787,694 1451093,08 

23184 Stolphål 0,3 0,3 0,1 6569788,091 1451093,787 


23202 Stolphål 0,25 0,25 0,08 6569787,045 1451096,645 

23254 Stolphål 0,25 0,25 0,1 6569785,426 1451097,484 

23261 Stolphål 0,25 0,25 0,09 6569784,895 1451097,423 

23267 Pinnhål 0,15 0,15 0,09 6569784,877 1451098,297 

23274 Stolphål 0,25 0,25 0,16 6569784,538 1451098,226 

23282 Pinnhål 0,1 0,1 0,05 6569784,19 1451098,135 

23288 Stolphål 0,3 0,3 0,13 6569783,674 1451093,091 

23297 Stolphål 0,4 0,3 0,09 6569783,170 1451090,490 

23305 Grop 0,9 0,5 0,08 6569781,955 1451090,32 

23320 Stolphål 0,3 0,3 0,06 6569782,263 1451092,380 


23342 Stolphål 0,55 0,55 0,15 6569782,560 1451094,741 

23363 Härd 1,1 1,1 0,1 6569780,699 1451098,489 

23381 Stolphål 0,28 0,28 0,08 6569780,173 1451089,910 

23409 Stolphål 0,26 0,22 0,1 6569771,292 1451094,138 

23417 Stolphål 0,4 0,36 0,17 6569770,587 1451091,868 

23427 Stolphål 0,9 0,8 0,28 6569768,271 1451090,675 

23443 Grop 0,6 0,6 0,12 6569765,99 1451091,08 

23456 Stolphål 0,55 0,55 0,22 6569764,834 1451091,301 

23470 Stolphål 0,46 0,46 0,03 6569766,282 1451094,505 

23491 Stolphål 0,33 0,26 0,12 6569760,528 1451097,709 



6569750,344 1451090,865 

6569749,12 1451090,94 

23525 Ej undersökt 0 0 0 6569745,19 1451094,195 

23572 Stolphål 0,36 0,28 0,12 6569787,794 1450990,664 

24474 Stolphål 0,51 0,45 0 Okulärt besiktigad 6569766,195 1450979,97 

24488 Stolphål 0,3 0,3 0,14 6569719,971 1451046,566 


24536 Härd 4 1,5 0,2 6569825,107 1450982,136 

24618 Stolphål 0,27 0,25 0,08 6569829,996 1450983,157 

24635 Stolphål 0,42 0,35 0,13 6569830,6 1450981,801 

24668 Ej undersökt 0 0 0 6569831,195 1450984,31 



24676 Ej undersökt 0 0 0 6569832,2 1450983,655 

24683 Ej undersökt 0 0 0 6569833,03 1450984,265 

24690 Stolphål 0,5 0,33 0,12 6569830,025 1450985,015 

24773 Ej undersökt 0 0 0 6569830,39 1450989,175 

24781 Ej undersökt 0 0 0 6569830,77 1450989,615 

24789 Ej undersökt 0 0 0 6569831,89 1450990,26 

24801 Ej undersökt 0 0 0 6569831,42 1450992,025 

24811 Ej undersökt 0 0 0 6569832,085 1450993,065 

24820 Ej undersökt 0 0 0 6569833,025 1450992,56 

24867 Ej undersökt 0 0 0 6569838,8 1450989,3 

24876 Ej undersökt 0 0 0 6569838,465 1450990,395 

25624 Stolphål 0,25 0,25 0,24 6569826,723 1450988,564 

25631 Ej undersökt 0 0 0 6569825,06 1450990,675 

25663 Ej undersökt 0 0 0 6569824,885 1450992 

25672 Ej undersökt 0 0 0 6569826,55 1450990,84 

25680 Ej undersökt 0 0 0 6569827,635 1450990,96 

25689 Stolphål 0,28 0,28 0,15 6569826,525 1450991,91 

25695 Ej undersökt 0 0 0 6569826,795 1450991,285 

25731 Ej undersökt 0 0 0 6569827,185 1450993,025 

25739 Ej undersökt 0 0 0 6569828,395 1450993,3 

25748 Ej undersökt 0 0 0 6569827,78 1450994,385 


6569830,195 1450995,545 

25805 Ej undersökt 0 0 0 6569839,81 1450996,05 

25840 Stolphål 0,7 0,7 0,3 6569710,543 1451007,278 

25848 Pinnhål 0,15 0,15 0,08 6569722,097 1451004,478 

25853 Stolphål 0,4 0,4 0,18 6569725,571 1451006,637 

25860 Stolphål 0,5 0,5 0,14 6569726,135 1451006,655 

25867 Stolphål 0,2 0,2 0,26 6569725,867 1451010,094 


26564 Stolphål 0,59 0,54 0,3 6569799,131 1451019,593 



6569857,01 1451026,955 

6569794,721 1450999,188 

26615 Röjningsröse 1,3 1,3 0,14 6569720,729 1451068,788 

26658 Stolphål 0,6 0,6 0,2 6569830,371 1451007,998 

26697 Kokgrop 1,5 1,4 0,4 6569840,721 1451000,715 

26710 Härd 0,7 0,7 0,19 6569844,266 1450996,958 

26721 Stolphål 0,4 0,2 0,08 6569845,481 1450998,035 

26738 Lager 0,9 0,3 0,06 Lagerrest från 

Lager 3 

6569847,764 1450996,903 

26791 Stolphål 0,5 0,2 0,07 6569848,217 1451004,053 

26806 Stolphål 0,57 0,26 0,1 6569849,448 1451001,756 

26822 Härd 1 1 0,1 6569840,651 1451002,584 

26859 Ej undersökt 0 0 0 6569851,995 1451002,83 

26867 Ej undersökt 0 0 0 6569852,735 1451003,325 

26886 Stolphål 0,5 0,5 0,3 6569787,111 1451024,531 

26961 Ej undersökt 0 0 0 6569779,905 1451023,935 

26969 Ej undersökt 0 0 0 6569783,125 1451025,875 



26991 Röjningsröse 4,3 2,6 0 6569795,715 1451027,615 

27030 Stolphål 0,16 0,16 0,1 6569707,912 1451035,833 

27037 Stolphål 0,3 0,3 0,2 6569707,905 1451036,596 

27089 Pinnhål 0,1 0,1 0,2 6569722,395 1451005,075 

27531 Stolphål 0,28 0,28 0,16 6569826,968 1450981,255 

27600 Stolphål 0,4 0,4 0,15 6569867,465 1451032,876 

27610 Stolphål 0,4 0,4 0,15 6569871,674 1451030,462 

27619 Härd 0,6 0,6 0,2 6569864,565 1451016,822 

27630 Stolphål 0,75 0,5 0,2 6569839,694 1451019,88 

27652 Stolphål 0,44 0,44 0,28 6569854,605 1451008,505 

27662 Stolphål 1,1 0,5 0,22 6569854,309 1451009,821 Hus 16 

27842 Stolphål 0,58 0,58 0,4 6569829,162 1451034,419 

27851 Stolphål 0,3 0,3 0,12 6569827,718 1451031,940 

27861 Stolphål 0,4 0,4 0,2 6569826,845 1451032,196 

27871 Stolphål 0,24 0,24 0,1 6569824,666 1451032,206 

27879 Stolphål 0,2 0,2 0,04 6569823,861 1451029,389 

27887 Stolphål 0,3 0,3 0,14 6569823,974 1451028,055 

27939 Ej undersökt 0 0 0 6569811,985 1451034,57 

27948 Ej undersökt 0 0 0 6569809,555 1451034,91 

27958 Härd 1,5 1,1 0,2 6569815,346 1451034,200 

27976 Härd 1,15 1,05 0,25 6569811,336 1451039,869 

28005 Härd 0,8 0,8 0,12 6569826,329 1451034,831 

28016 Stolphål 0,54 0,54 0,2 6569825,367 1451035,809 

28025 Stolphål 0,6 0,6 0,13 6569825,168 1451036,726 

28034 Härd 0,7 0,7 0,08 6569825,460 1451039,321 

28054 Stolphål 0,35 0,35 0,22 6569825,653 1451042,514 

28064 Kokgrop 0,7 0,7 0,5 6569824,611 1451043,074 

28092 Stolphål 0,16 0,16 0,14 6569809,35 1451054,505 


28107 Stolphål 0,46 0,41 0,13 6569811,905 1451055,081 

28115 Stolphål 0,4 0,4 0,04 6569807,5 1451060,615 

28123 Härd 0,6 0,6 0,05 6569807,98 1451061,29 

28162 Stolphål 0,3 0,3 0,1 6569813,675 1451059,39 

28170 Stolphål 0,3 0,3 0,26 6569814,935 1451057,695 

28178 Pinnhål 0,08 0,08 0,04 6569817,124 1451060,647 

28185 Stolphål 0,2 0,2 0,15 6569815,670 1451062,653 


28202 Härd 1,32 1 0,28 6569825,115 1451066,855 57207 


28218 Stolphål 0,4 0,4 0,2 6569824,250 1451072,143 

28226 Stolphål 1 1 0,23 6569832,026 1451077,075 Hus 21 

28240 Stolphål 0,3 0,3 0,27 6569834,277 1451081,385 

28251 Grop 1,15 0,8 0,5 6569833,923 1451082,62 


6569833,451 1451083,803 Hus 21 

28276 Ej undersökt 0 0 0 6569836,04 1451084,275 

28882 Härd 0,8 0,75 0,2 6569824,144 1451044,809 


28905 Ej undersökt 0 0 0 6569824,135 1451050,825 



28936 Stolphål 0,14 0,14 0,06 6569831,248 1451054,257 

28946 Stolphål 0,2 0,2 0,06 6569830,923 1451055,468 

28955 Ej undersökt 0 0 0 6569836,155 1451054,87 

28993 Grop 0,67 0,45 0 Okulärt besiktigad 

6569837,32 1451041,925 

29032 Stolphål 0,21 0,2 0,15 6569854,872 1451075,082 

29040 Stolphål 0,4 0,4 0,13 6569856,025 1451075,025 


29058 Ej undersökt 0 0 0 6569861,59 1451073,175 

29067 Stolphål 0,5 0,5 0,1 6569864,464 1451072,309 

29086 Stolphål 0,2 0,2 0,12 6569865,050 1451072,879 

29118 Ej undersökt 0 0 0 6569862,605 1451078,525 


29189 Lager 50 30 0 Lager 1 6569746,65 1450991,425 

29237 Lager 30 10 0 Lager 4 6569729,775 1451065,475 

29255 Lager 10 5 0 Lager 5 6569775,431 1451083,76 

29270 Ugn 1,2 0,9 0,54 6569741,908 1450973,092 

29321 Ugn 0,6 0,55 0,5 6569742,849 1450973,879 

29341 Ej undersökt 0 0 0 6569743,308 1450972,301 

29350 Stolphål 0,34 0,34 0,08 6569743,937 1450971,472 


6569745,12 1450970,425 

29370 Pinnhål 0,08 0,08 0,12 6569744,837 1450971,301 

29389 Pinnhål 0,14 0,12 0 Okulärt besiktigad 

6569748,273 1450970,472 

29397 Pinnhål 0,11 0,11 0,05 6569747,375 1450974,078 

29404 Pinnhål 0,1 0,1 0,15 6569747,240 1450973,718 

29412 Pinnhål 0,08 0,08 0,12 6569747,122 1450974,081 

29418 Pinnhål 0,1 0,1 0,08 6569746,099 1450973,935 

29427 Stenlyft 0,9 0,7 0,1 6569740,23 1450973,085 

29479 Stenlyft 0,33 0,31 0,04 6569743,242 1450972,029 

29488 Ugn 0,95 0,9 0,7 6569743,705 1450973,11 

29514 Lager 2,5 2,2 0 Lagerrest från 

Lager 1 

6569721,15 1451026,17 

29592 Lager 35 10 0 Lager 2 6569786,696 1451022,226 

29613 Stolphål 0,16 0,16 0,1 6569829,254 1450984,806 


29689 Stolphål 0,4 0,4 0,09 6569841,045 1451015,448 

29698 Stolphål 0,22 0,22 0,07 6569840,001 1451015,415 

29707 Ej undersökt 0 0 0 6569837,195 1451017,105 



29736 Stolphål 0,35 0,2 0,12 6569851,580 1451011,743 




29831 Stolphål 0,5 0,4 0,1 6569866,553 1451072,496 


29891 Ej undersökt 0 0 0 6569865,845 1451086,52 

29911 Ej undersökt 0 0 0 6569874,11 1451089,72 




6569872,14 1451093,89 

29936 Ej undersökt 0 0 0 6569874,045 1451098,825 

29944 Ej undersökt 0 0 0 6569874,19 1451101,32 

29956 Ej undersökt 0 0 0 6569874,405 1451102,53 

29969 Ej undersökt 0 0 0 6569878,575 1451103,37 

30149 Stolphål 0,5 0,5 0,22 6569822,856 1451071,264 

30170 Stolphål 0,6 0,6 0,2 6569830,636 1451077,046 Hus 21 

30178 Stolphål 0,26 0,2 0,2 6569840,735 1451084,671 



6569838,305 1451089,715 

6569846,165 1451094,695 

30243 Stolphål 0,3 0,3 0,14 6569848,837 1451091,722 

30290 Ej undersökt 0 0 0 6569844,56 1451098,115 

30297 Stolphål 0,5 0,5 0,16 6569844,207 1451099,286 

30306 Grop 0,85 0,8 0,22 6569843,422 1451100,784 

30317 Stolphål 0,2 0,2 0,09 6569842,255 1451101,6 


6569845,636 1451102,777 

30354 Stolphål 0,5 0,5 0,1 6569844,832 1451100,617 

30364 Ej undersökt 0 0 0 6569847,83 1451098,995 

30373 Stolphål 0,4 0,4 0,12 6569857,040 1451094,544 


6569860,18 1451096,16 

30394 Ej undersökt 0 0 0 6569856,755 1451099,51 

30403 Ej undersökt 0 0 0 6569855,03 1451100,535 

30432 Härd 1,65 0,9 0,49 6569863,388 1451101,165 

30442 Stolphål 0,66 0,6 0,34 6569860,336 1451102,256 

30458 Stolphål 0,36 0,36 0,13 6569857,435 1451104,153 

30467 Grop 0,5 0,4 0,2 6569857,549 1451104,945 

30474 Stolphål 0,34 0,3 0,1 6569857,911 1451104,728 Hus 13 


6569849,565 1451105,24 

30492 Stolphål 0,34 0,3 0,13 6569850,929 1451105,686 Hus 15 


30506 Stolphål 0,3 0,3 0,07 6569848,955 1451107,343 Hus 15 

30512 Stolphål 0,32 0,32 0,08 6569849,203 1451107,700 Hus 15 




30542 Stolphål 0,42 0,28 0,14 6569852,736 1451107,77 


6569850,343 1451107,580 Hus 15 


30571 Ej undersökt 0 0 0 6569854,43 1451108,875 

30580 Stolphål 0,23 0,2 0,22 6569852,857 1451111,466 Hus 15 

30586 Stolphål 0,42 0,4 0,16 6569852,828 1451112,099 Hus 15 

30593 Stolphål 0,26 0,26 0,08 6569853,885 1451113,3 

30600 Ej undersökt 0 0 0 6569856,13 1451112,055 

30609 Härd 1,6 1,1 0,22 6569857,05 1451113,76 





30644 Stolphål 0,32 0,3 0,12 6569862,326 1451110,049 





30690 Stolphål 0,26 0,22 0,06 6569866,73 1451107,44 

30711 Stolphål 0,22 0,2 0,08 6569864,582 1451109,590 

30717 Stolphål 0,26 0,26 0,09 6569864,495 1451109,977 


6569863,7 1451110,675 

30734 Ej undersökt 0 0 0 6569863,21 1451111,91 

30750 Ej undersökt 0 0 0 6569866,74 1451113,125 

30766 Pinnhål 0,15 0,15 0,04 6569864,902 1451112,111 

30771 Stolphål 0,25 0,25 0,09 6569864,495 1451112,538 


6569864,04 1451111,335 

30785 Stolphål 0,25 0,25 0,07 6569865,462 1451110,982 

30792 Ej undersökt 0 0 0 6569870 1451112,655 

30800 Ej undersökt 0 0 0 6569871,615 1451116,405 

30807 Ej undersökt 0 0 0 6569872,11 1451112,45 

30856 Stolphål 0,13 0,13 0,05 6569862,904 1451107,838 Hus 13 

30860 Stolphål 0,23 0,18 0,11 6569859,067 1451107,215 Hus 13 

30869 Grop 0,65 0,6 0,1 6569822,398 1451067,502 

30885 Grop 0,4 0,24 0,08 6569824,778 1451067,979 

30914 Pinnhål 0,1 0,1 0,2 6569750,655 1450976,989 

30919 Pinnhål 0,1 0,1 0,1 6569751,029 1450977,199 

30924 Pinnhål 0,1 0,1 0,15 6569751,621 1450977,031 

30964 Stolphål 0,65 0,65 0,15 6569795,610 1451007,215 

30993 Pinnhål 0,14 0,14 0,1 6569780,758 1451059,730 

30999 Pinnhål 0,1 0,1 0,15 6569751,777 1450978,518 

31003 Pinnhål 0,08 0,08 0,12 6569751,584 1450978,494 

31007 Pinnhål 0,1 0,1 0,15 6569751,903 1450977,706 

31032 Grophus 4 3,15 0,4 Grophus 1 6569746,526 1450976,723 

31126 Stolphål 0,15 0,1 0,04 6569741,768 1450973,788 

31136 Stolphål 0,26 0,26 0,24 6569752,042 1450976,875 

31143 Stolphål 0,17 0,17 0,12 6569749,807 1450974,256 


6569744,505 1450970,793 

31158 Stolphål 0,2 0,2 0,2 6569752,071 1450977,106 


31186 Grop 1,1 0,75 0,2 Del av gropsystem 

A100420 


A100420 

6569748,323 1450971,38 

6569746,996 1450971,827 100420 

6569747,965 1450972,71 100420 

31236 Stenlyft 1 0,7 0,2 6569747,205 1450972,944 


A100420 

6569746,165 1450972,08 100420 




31530 Stolphål 0,2 0,15 0,06 6569782,305 1451067,09 

31542 Pinnhål 0,05 0,05 0,07 6569748,732 1450976,137 Grophus 1 

31569 Stolphål 0,17 0,17 0,1 6569777,875 1451070,740 

31597 Stolphål 0,1 0,1 0,08 6569746,745 1450977,334 Grophus 1 




31632 Grop 1,25 1 0 Okulärt besiktigad 6569784,055 1451068,96 

31685 Stolphål 0,41 0,36 0,26 6569774,129 1451053,947 Hus 3 


31701 Stolphål 1 0,4 0,22 Takbärande. Stenskoning 

6569771,190 1451055,410 Hus 3 



6569771,022 1451060,744 Hus 3 

31734 Stolphål 0,29 0,28 0,3 6569770,955 1451062,479 Hus 3 


31753 Stolphål 0,2 0,2 0,12 6569762,898 1451062,000 


6569789,07 1450976,945 Hus 4 

31773 Stolphål 0,46 0,35 0,16 6569790,115 1450983,115 

31782 Stolphål 0,38 0,35 0,18 6569790,91 1450983,15 

31791 Stolphål 0,4 0,35 0,25 6569790,139 1450984,104 


6569790,57 1450987,34 Hus 1 



31849 Stolphål 0,29 0,29 0,13 6569794,074 1450985,184 

31858 Stolphål 0,32 0,32 0,16 6569793,940 1450984,755 

31869 Stolphål 0,4 0,4 0,16 6569796,990 1450981,889 

31877 Pinnhål 0,05 0,05 0,1 6569797,325 1450981,395 

31883 Pinnhål 0,08 0,08 0,08 6569797,18 1450981,37 

31903 Stolphål 0,34 0,3 0,16 6569794,632 1450980,250 

31912 Stolphål 0,33 0,3 0,13 6569794,370 1450980,020 

31943 Stolphål 0,18 0,18 0,18 6569793,36 1450985,085 

31949 Pinnhål 0,14 0,14 0,2 6569793,065 1450984,965 

31955 Pinnhål 0,12 0,12 0,14 6569792,845 1450985,265 

31961 Pinnhål 0,12 0,12 0,18 6569792,535 1450985,565 

31967 Stolphål 0,35 0,3 0,07 6569789,822 1450988,628 



6569787,194 1450987,081 Hus 1 

31993 Stolphål 0,65 0,5 0,23 6569781,930 1450981,281 


32078 Stolphål 0,4 0,4 0,18 6569787,741 1450980,023 











32159 Stolphål 0,35 0,35 0,18 6569726,982 1451051,983 


32178 Stolphål 0,8 0,55 0,22 6569838,972 1451018,415 

32190 Stolphål 0,28 0,5 0,14 6569839,765 1451018,231 

32203 Stolphål 0,4 0,4 0,2 6569840,499 1451018,555 

32211 Ränna 2,25 2 0,22 Hästskoformad 6569839,685 1451018,246 

32243 Stolphål 0,24 0,24 0,05 6569846,969 1451015,859 


32277 Stolphål 0,45 0,45 0,15 6569843,957 1451018,732 


32294 Stolphål 0,44 0,36 0,09 6569845,813 1451021,084 




32331 Stolphål 0,7 0,4 0,16 Dubbelstolpe. 

Takbärande 

6569849,624 1451025,335 Hus 11 


32349 Ej undersökt 0 0 0 6569852,155 1451022,585 

32358 Härd 1,5 0,8 0,1 6569853,474 1451026,696 

32370 Ej undersökt 0 0 0 6569874,755 1451056,715 

32376 Ej undersökt 0 0 0 6569879,51 1451067,245 

32383 Grop 0,6 0,6 0,24 6569878,8 1451068,545 

32405 Ej undersökt 0 0 0 6569889,6 1451077,31 

32414 Ej undersökt 0 0 0 6569889,455 1451079,73 


32472 Stolphål 0,2 0,2 0,08 6569862,883 1451014,118 

32477 Ej undersökt 0 0 0 6569853,355 1451005,415 

32498 Stolphål 0,27 0,27 0,09 6569744,245 1450971,302 

32533 Stolphål 0,3 0,3 0,13 6569732,500 1451046,902 

32669 Stenpackning 1,4 0,8 0 Ev. härd/städfundament 

6569747 1450976,585 Grophus 1 


32734 Stolphål 0,6 0,6 0,2 6569729,315 1451057,370 








6569747,83 1450978,005 Grophus 1 









32848 Stolphål 0,24 0,24 0,08 6569744,345 1450976,9 















32972 Lager 25 15 0 Lager 3 6569828,795 1450985,525 

32999 Grop 2 0,9 0,15 6569781,55 1451052,48 

33014 Grop 2,35 1 0,25 6569785,492 1451052,113 

33031 Grop 1,5 1,5 0,2 6569788,315 1451054,11 


33091 Ej undersökt 0 0 0 6569841,925 1451053,81 

33904 Stolphål 0,4 0,38 0,12 6569858,605 1451100,925 


33919 Stolphål 0,16 0,16 0,05 6569861,033 1451112,609 


6569788,481 1450989,046 Hus 1 

34670 Stolphål 0,32 0,3 0,14 6569789,168 1450987,559 

34676 Stolphål 0,54 0,5 0,13 6569793,519 1450973,635 

34686 Stolphål 0,7 0,5 0,21 6569783,984 1450982,644 

34702 Stolphål 0,45 0,3 0,14 6569787,207 1450990,235 


34776 Stolphål 0,18 0,18 0,09 6569728,302 1451049,759 

34835 Stolphål 0,42 0,34 0,05 6569775,353 1451088,324 



6569784,91 1451047,46 

35011 Stolphål 0,3 0,22 0,26 6569773,206 1451042,469 Hus 7 

35055 Stolphål 0,5 0,4 0,26 6569769,733 1451060,065 Hus 3 

35061 Stolphål 0,2 0,18 0,19 6569769,261 1451055,772 Hus 3 

35066 Stolphål 0,3 0,28 0,29 6569770,238 1451056,585 Hus 3 

35072 Stolphål 0,53 0,46 0,23 6569775,986 1451056,214 Hus 3 

35079 Stolphål 0,18 0,17 0,16 6569776,582 1451058,399 Hus 3 




6569771,477 1451058,979 Hus 3 

35172 Stolphål 0,54 0,4 0,14 6569784,547 1450979,604 


35219 Stolphål 0,24 0,24 0,14 6569744,166 1451049,459 



35227 Stolphål 0,3 0,3 0,14 6569744,651 1451049,913 

35235 Stolphål 0,4 0,4 0,12 6569744,996 1451049,852 

35245 Pinnhål 0,08 0,08 0,12 6569745,535 1451049,275 

35263 Pinnhål 0,14 0,14 0,12 6569744,755 1451049,441 

35279 Pinnhål 0,12 0,12 0,18 6569744,532 1451049,583 

35288 Stolphål 0,3 0,3 0,16 6569744,625 1451049,075 

35296 Ej undersökt 0 0 0 6569744,25 1451049,145 

35302 Pinnhål 0,06 0,06 0,08 6569744,045 1451048,81 

35316 Stolphål 0,3 0,3 0,08 6569744,220 1451047,952 

35326 Stolphål 0,2 0,2 0,1 6569743,54 1451047,68 

35333 Pinnhål 0,08 0,08 0,08 6569743,49 1451047,39 

35340 Pinnhål 0,12 0,12 0,16 6569742,885 1451047,97 

35349 Pinnhål 0,08 0,08 0,06 6569742,71 1451048,23 

35354 Stolphål 0,16 0,16 0,08 6569742,385 1451047,865 

35361 Pinnhål 0,08 0,1 0,1 6569742,465 1451047,66 

35383 Ej undersökt 0 0 0 6569747,045 1451047,735 

35399 Stolphål 0,4 0,4 0,1 6569747,182 1451048,940 

35407 Pinnhål 0,08 0,08 0,18 6569746,6 1451048,96 


35438 Stolphål 0,42 0,4 0,14 6569758,403 1451048,983 

35464 Stolphål 0,26 0,26 0,06 6569757,475 1451041,691 Hus 7 

35472 Stolphål 0,42 0,4 0,08 6569770,777 1451063,658 Hus 3 

35481 Stolphål 0,32 0,3 0,14 6569770,698 1451063,997 Hus 3 

35490 Stolphål 0,42 0,4 0,16 6569755,16 1451053,96 

35510 Stolphål 0,34 0,3 0,06 6569760,245 1451049,55 


35742 Stolphål 0,35 0,35 0,06 6569743,800 1451057,333 

35752 Röjningsröse 1,7 1,5 0 Okulärt besiktigad 6569765,795 1451082,02 

35762 Röjningsröse 1,5 1,3 0 Okulärt besiktigad 6569771 1451093,075 

35803 Ej undersökt 0 0 0 6569744,145 1450972,31 


35886 Grop 1,05 0,4 0,22 6569769,370 1451082,741 


35908 Stolphål 0,28 0,28 0,1 6569765,848 1450983,140 

35915 Stolphål 0,23 0,23 0,1 6569765,273 1450983,682 

35988 Ej undersökt 0 0 0 6569763,695 1451022,495 


6569766,628 1451031,36 

36035 Ej undersökt 0 0 0 6569767,495 1451030,35 

36043 Ej undersökt 0 0 0 6569768,2 1451031,215 

36050 Ej undersökt 0 0 0 6569768 1451032,155 

36082 Stolphål 0,3 0,3 0,09 6569768,477 1451085,306 

36090 Stolphål 0,3 0,3 0,16 6569769,394 1451087,541 

36098 Stolphål 0,3 0,3 0,12 6569769,855 1451088,894 

36106 Stolphål 0,25 0,25 0,14 6569766,22 1451089,21 

36113 Stolphål 0,4 0,4 0,1 6569771,796 1451096,465 

36135 Stolphål 0,3 0,3 0,14 6569781,628 1451099,402 

36142 Stolphål 0,2 0,2 0,11 6569782,557 1451097,635 

36150 Stolphål 0,5 0,5 0,1 6569782,291 1451099,730 



36256 Stolphål 0,3 0,3 0,1 6569772,279 1451092,458 

36263 Stolphål 0,4 0,4 0,12 6569771,167 1451094,624 

36271 Stolphål 0,22 0,22 0,08 6569770,104 1451096,304 

36278 Stolphål 0,25 0,25 0,05 6569786,081 1451090,896 

36293 Ej undersökt 0 0 0 6569791,605 1451088,275 



36362 Pinnhål 0,15 0,15 0 Okulärt besiktigad 6569747,986 1450978,094 Grophus 1 





36424 Stolphål 0,27 0,18 0,05 6569741,003 1451052,646 Hus 22 

36438 Stolphål 0,3 0,22 0,08 6569741,77 1451052,872 

36446 Stolphål 0,32 0,12 0,05 6569741,209 1451050,76 

36455 Stolphål 0,3 0,25 0,2 6569739,883 1451055,023 

36464 Stolphål 0,18 0,18 0,08 6569738,54 1451053,954 

36484 Stolphål 0,2 0,14 0,07 6569738,185 1451055,145 

36499 Stolphål 0,18 0,14 0,08 6569737,905 1451055,569 

36506 Stolphål 0,28 0,12 0,06 6569737,605 1451055,205 



36618 Stolphål 0,4 0,28 0,14 6569732,569 1451052,904 

36762 Ej undersökt 0 0 0 6569727,945 1450964,71 


36812 Grop 0,7 0,7 0,14 6569771,394 1451081,924 


36835 Ej undersökt 0 0 0 6569779,105 1451080,82 


6569775,617 1451080,643 Hus 14 

36858 Stolphål 0,2 0,2 0,18 6569775,265 1451080,725 

36880 Härd 0,5 0,5 0,15 6569777,304 1451080,641 

36893 Stolphål 0,2 0,2 0,09 6569770,45 1451080,635 


37518 Ej undersökt 0 0 0 6569745,95 1451052,005 

37525 Ej undersökt 0 0 0 6569743,15 1451046,865 

37531 Ej undersökt 0 0 0 6569742,775 1451046,025 

37537 Ej undersökt 0 0 0 6569742,49 1451045,555 

37548 Ej undersökt 0 0 0 6569746,005 1451046,515 

37554 Ej undersökt 0 0 0 6569744,19 1451043,395 

37563 Ej undersökt 0 0 0 6569743,225 1451041,835 

37569 Ej undersökt 0 0 0 6569742,875 1451040,205 


37584 Stolphål 0,5 0,5 0,08 6569775,883 1451073,572 

37593 Stolphål 0,45 0,45 0,08 6569776,625 1451073,36 

37603 Pinnhål 0,15 0,15 0,16 6569776,778 1451072,633 

37610 Stolphål 0,45 0,45 0,09 6569778,09 1451073,587 

37621 Stolphål 0,3 0,3 0,1 6569776,647 1451075,470 





37645 Stolphål 0,35 0,35 0,12 6569773,633 1451078,252 

37903 Ränna 1 0,5 0,15 6569747,23 1450975,675 Grophus 1 



38198 Ej undersökt 0 0 0 6569737,6 1451069,47 

38208 Pinnhål 0,08 0,08 0,09 6569748,505 1450973,425 

38215 Pinnhål 0,07 0,07 0,07 6569748,437 1450973,116 

38226 Pinnhål 0,09 0,09 0,08 6569748,445 1450973,85 

38232 Pinnhål 0,11 0,11 0,1 6569748,200 1450973,818 

38241 Pinnhål 0,09 0,09 0,06 6569748,195 1450975,050 

38247 Pinnhål 0,06 0,06 0,14 6569748,195 1450974,934 

38257 Pinnhål 0,06 0,06 0,05 6569748,037 1450974,635 

38265 Pinnhål 0,1 0,1 0,16 6569747,963 1450974,537 

38282 Stolphål 0,34 0,34 0,12 6569747,964 1450978,833 

38290 Pinnhål 0,15 0,15 0,14 6569748,114 1450974,843 

38300 Pinnhål 0,15 0,15 0,06 6569747,860 1450974,532 


38455 Pinnhål 0,08 0,08 0,08 6569746,918 1450974,718 



38481 Pinnhål 0,08 0,08 0,08 6569746,317 1450974,924 

38490 Stolphål 0,3 0,3 0,09 6569746,115 1450978,345 

38501 Stolphål 0,15 0,15 0,12 6569749,712 1450974,450 

38509 Stolphål 0,2 0,2 0,12 6569749,695 1450974,685 


38526 Stolphål 0,2 0,2 0,1 6569731,627 1451050,739 Hus 8 




38561 Ej undersökt 0 0 0 6569745,87 1450974,06 

38600 Ej undersökt 0 0 0 6569817,9 1450998,06 

38619 Stolphål 0,5 0,5 0,12 6569821,606 1451005,628 

38627 Stolphål 0,2 0,2 0,04 6569821,731 1451008,208 

38651 Ej undersökt 0 0 0 6569824,59 1451015,57 

38666 Härd 1,3 1,2 0,1 6569814,31 1451015,545 

38755 Stolphål 0,2 0,16 0,15 6569834,619 1451015,71 

38762 Grophus 5,13 3,35 0,4 Grophus 2 6569742,615 1450979,604 









38828 Ej undersökt 0 0 0 6569741,36 1450980,975 





38854 Grop 0,7 0,7 0,2 6569836,668 1451020,218 

38863 Härd 0,6 0,6 0,25 6569831,854 1451021,57 

38871 Härd 0,6 0,6 0,1 6569831,319 1451022,744 

38881 Härd 1 1 0,11 6569832,494 1451024,152 

38891 Stolphål 0,4 0,4 0,06 6569827,740 1451029,301 

38898 Stolphål 0,4 0,4 0,22 6569828,295 1451029,740 

38914 Stolphål 0,52 0,52 0,09 6569840,999 1451022,674 

38926 Stolphål 0,5 0,5 0,14 6569843,842 1451025,337 

38936 Stolphål 0,4 0,4 0,18 6569843,924 1451028,583 

38942 Stolphål 0,45 0,45 0,11 6569848,128 1451028,782 

38952 Stolphål 0,3 0,15 0,05 6569850,244 1451028,664 

38959 Stolphål 0,35 0,2 0,1 6569850,479 1451029,749 

38989 Ej undersökt 0 0 0 6569847,925 1451032,525 

38996 Stolphål 0,22 0,22 0,08 6569850,950 1451033,313 

39004 Ej undersökt 0 0 0 6569857,215 1451042,945 

39016 Stolphål 0,2 0,2 0,4 Stenskoning 6569743,684 1450980,022 Grophus 2 

39081 Stolphål 0,3 0,25 0,18 6569727,034 1451047,992 


39098 Ej undersökt 0 0 0 6569724,66 1451057,275 

39105 Ej undersökt 0 0 0 6569725,395 1451057,225 

39111 Ej undersökt 0 0 0 6569725,945 1451057,33 

39117 Ej undersökt 0 0 0 6569728,61 1451054,6 

39173 Härd 0,5 0,5 0,1 6569832,432 1451029,661 

39181 Stolphål 0,4 0,3 0,15 6569741,198 1451071,23 

39192 Stolphål 0,16 0,16 0,08 6569751,472 1451028,476 

39220 Härd 0,55 0,55 0,1 6569831,901 1451030,834 

39232 Stolphål 0,75 0,75 0,14 6569832,962 1451033,215 

39298 Stolphål 0,3 0,3 0,08 6569852,722 1451050,43 

39330 Stenlyft 0,9 0,38 0 Okulärt besiktigad 6569858,165 1451059,49 

39342 Röjningsröse 2,5 2 0 Okulärt besiktigad 6569856,43 1451053,605 

39401 Ej undersökt 0 0 0 6569862,27 1451051,35 




39606 Röjningsröse 7 6,5 0 6569857,035 1451037,65 


40047 Pinnhål 0,09 0,09 0,1 6569747,954 1450974,145 



40123 Stolphål 0,16 0,16 0,08 6569731,413 1451041,614 

40132 Stolphål 0,32 0,3 0,2 6569727,447 1451046,179 

40270 Härd 0,66 0,62 0,1 6569729,965 1451077,675 

40285 Ej undersökt 0 0 0 6569737,1 1451085,375 

40368 Härd 1,7 1,6 0,28 6569807,986 1451050,022 

40386 Brandgrav 1 0,95 0,3 Grav 2 6569811,459 1451049,505 

40392 Stolphål 1,2 0,6 0,32 6569808,861 1451047,163 Hus 20 

40398 Stolphål 0,62 0,6 0,13 6569809,389 1451045,003 Hus 20 




40408 Pinnhål 0,08 0,06 0,14 6569812,505 1451043,891 


40421 Pinnhål 0,12 0,12 0,12 6569815,376 1451044,133 Hus 20 

40426 Härd 0,76 0,72 0,1 6569815,498 1451044,771 

40433 Stolphål 1,2 1 0,26 Takbärande. Stenskoning 

6569811,946 1451046,781 Hus 20 

40440 Stolphål 0,5 0,5 0,18 6569812,088 1451047,694 Hus 20 

40477 Stolphål 0,3 0,3 0,2 6569813,201 1451048,868 


40490 Brandgrav 0,85 0,52 0,6 Grav 3 6569816,393 1451049,281 



40533 Stolphål 0,49 0,4 0,18 6569819,106 1451051,621 

40539 Stolphål 0,4 0,4 0,14 6569819,257 1451050,19 




40627 Härd 0,45 0,3 0,1 Härdrest 6569721,308 1451050,322 

40649 Grop 0,95 0,34 0,22 6569822,06 1451049,355 



6569820,663 1451054,527 Hus 20 


40675 Härd 0,3 0,28 0,06 6569820,717 1451058,86 


40686 Stolphål 0,4 0,4 0,22 6569824,565 1451060,462 Hus 20 



6569826,846 1451054,391 Hus 20 

6569829,538 1451056,705 Hus 20 

40702 Stolphål 0,3 0,2 0,08 6569829,556 1451058,875 

40714 Stolphål 0,35 0,3 0,06 6569822,5 1451062,83 

40720 Stolphål 0,43 0,26 0,08 6569822,896 1451063,666 

40731 Härd 0,9 0,83 0,15 6569826,53 1451066,335 

40738 Stolphål 0,47 0,26 0,1 6569828,11 1451066,04 


40751 Pinnhål 0,14 0,14 0,1 6569834,19 1451064,595 

40755 Stolphål 0,6 0,6 0,19 6569834,049 1451066,104 



40785 Stolphål 0,4 0,4 0,2 6569840,005 1451066,655 


40798 Härd 0,8 0,8 0,16 6569842,165 1451069,232 

40811 Härd 1,1 1,1 0,32 6569848,04 1451072,350 

40822 Stolphål 0,26 0,26 0,06 6569843,048 1451073,82 

40827 Stolphål 0,4 0,35 0,2 6569842,800 1451073,707 

40833 Stolphål 0,36 0,36 0,15 6569842,07 1451074,585 





40853 Stolphål 0,2 0,2 0,06 6569841,114 1451077,012 


6569841,043 1451077,707 Hus 17 



40889 Stolphål 0,35 0,3 0,24 6569843,735 1451076,853 

40897 Stolphål 0,28 0,28 0,14 6569843,07 1451076,205 




40955 Stolphål 0,44 0,44 0,2 6569849,067 1451083,615 

40962 Stolphål 0,28 0,25 0,14 6569844,37 1451082,855 

40967 Stolphål 0,26 0,26 0,16 6569848,878 1451079,316 


6569849,814 1451078,099 Hus 19 

40981 Grop 2,2 2,2 0,88 Täktgrop 6569850,92 1451077,814 

40996 Stolphål 0,26 0,26 0,14 6569854,65 1451075,66 



6569854,138 1451085,036 Hus 19 

41042 Ej undersökt 0 0 0 6569856,145 1451083,05 



41254 Ej undersökt 0 0 0 6569738,34 1451086,875 

41659 Stolphål 0,46 0,45 0,18 6569827,605 1451064,01 Hus 20 

41665 Stolphål 0,2 0,2 0,3 6569823,762 1451052,924 


41682 Stolphål 0,35 0,2 0,12 Dubbelstolpe 6569812,057 1451045,759 Hus 20 

41688 Stolphål 0,26 0,26 0,26 6569813,045 1451047,628 

41695 Stolphål 0,55 0,5 0,1 6569813,77 1451047,525 

41704 Stolphål 0,16 0,16 0,22 6569823,867 1451051,831 Hus 20 

41711 Stolphål 0,2 0,2 0,18 6569818,155 1451057,804 




41770 Stolphål 0,44 0,44 0,2 6569834,209 1451061,058 Hus 20 

41779 Stolphål 0,5 0,3 0,1 6569832,58 1451062,725 Hus 20 


41806 Stolphål 0,2 0,2 0,16 6569849,663 1451078,656 


6569848,448 1451080,856 Hus 19 

41822 Stolphål 0,38 0,3 0,18 6569855,21 1451075,885 

41925 Pinnhål 0,1 0,1 0,16 6569748,34 1450972,955 

41949 Stolphål 0,24 0,24 0,1 6569859,700 1451081,139 


41967 Stolphål 0,22 0,22 0,1 6569856,315 1451084,904 

41986 Stolphål 0,16 0,16 0,1 6569856,043 1451087,547 

42006 Stolphål 0,44 0,44 0,08 6569859,735 1451084,01 

42016 Stolphål 0,46 0,46 0,16 6569861,142 1451083,160 





6569861,38 1451085,025 

42036 Pinnhål 0,12 0,12 0,06 6569855,004 1451085,265 


42049 Stolphål 0,16 0,16 0,24 6569861,889 1451088,875 


42067 Stolphål 0,22 0,22 0,15 6569864,845 1451090,42 

42080 Ej undersökt 0 0 0 6569866,58 1451091,585 

42110 Röjningsröse 5,4 4,8 0 6569870,08 1451052,47 

42200 Stolphål 0,24 0,2 0,14 6569872,983 1451069,096 

42264 Ej undersökt 0 0 0 6569863,815 1451093,21 


6569864,4 1451093,84 

42285 Ej undersökt 0 0 0 6569864,26 1451094,485 

42293 Ej undersökt 0 0 0 6569863,975 1451094,855 

42299 Ej undersökt 0 0 0 6569867,625 1451093,12 

42309 Ej undersökt 0 0 0 6569871,035 1451094,55 

42316 Ej undersökt 0 0 0 6569868,7 1451094,935 

42348 Ej undersökt 0 0 0 6569867,91 1451099,795 

42355 Ej undersökt 0 0 0 6569865,97 1451097,105 

42365 Ej undersökt 0 0 0 6569865,71 1451094,98 

42372 Ej undersökt 0 0 0 6569864,315 1451096,05 

42399 Ej undersökt 0 0 0 6569862,07 1451097,695 

42415 Stolphål 0,36 0,2 0,12 6569859,130 1451093,538 


42433 Stolphål 0,23 0,23 0,1 6569855,667 1451094,937 

42440 Ej undersökt 0 0 0 6569852,02 1451095,94 


42459 Ränna 3,2 0,45 0,15 6569842,07 1451083,63 


6569840,137 1451084,359 Hus 17 



42519 Stolphål 0,35 0,35 0,12 6569805,026 1451074,610 

42527 Stolphål 0,3 0,3 0,13 6569805,2 1451076,355 

42534 Ej undersökt 0 0 0 6569803,665 1451076,25 

42543 Ej undersökt 0 0 0 6569803,065 1451075,965 

42552 Ej undersökt 0 0 0 6569801,76 1451077,91 




42615 Grop 0,5 0,5 0,16 6569807,867 1451072,811 

42622 Grop 0,58 0,42 0 Okulärt besiktigad 6569809,562 1451072,264 


42645 Stolphål 0,15 0,15 0,06 6569814,009 1451069,874 

42651 Ej undersökt 0 0 0 6569815,865 1451070,06 

42657 Stolphål 0,5 0,5 0,14 6569815,119 1451070,972 

42665 Ej undersökt 0 0 0 6569815,34 1451073,4 





6569815,205 1451075,995 

42686 Ej undersökt 0 0 0 6569815,675 1451076,695 

42693 Stolphål 0,3 0,3 0,16 6569844,093 1451017,587 

42700 Stolphål 0,35 0,35 0,06 6569844,963 1451021,530 


42721 Stolphål 0,3 0,3 0,1 6569846,572 1451023,852 


42768 Stolphål 0,24 0,24 0,11 6569849,175 1451033,125 

42785 Stolphål 0,3 0,2 0,2 6569866,412 1451068,144 

42828 Ej undersökt 0 0 0 6569873,405 1451101,94 


42844 Stolphål 0,3 0,3 0,11 6569847,282 1451113,998 Hus 15 

42855 Ej undersökt 0 0 0 6569845,245 1451116,845 

42866 Stolphål 0,3 0,3 0,11 6569845,909 1451110,928 

42873 Stolphål 0,26 0,26 0,2 6569844,81 1451110,69 

42880 Ej undersökt 0 0 0 6569842,175 1451114,17 

42890 Stolphål 0,5 0,5 0,27 6569839,523 1451113,598 

42898 Ej undersökt 0 0 0 6569838,845 1451115,555 

42913 Stolphål 0,46 0,44 0,14 6569817,64 1451074,915 

42921 Stolphål 0,19 0,19 0,08 6569818,4 1451075,84 

42927 Stolphål 0,19 0,19 0,07 6569818,13 1451076,2 

42932 Stolphål 0,36 0,32 0,07 6569819,352 1451078,973 

42948 Pinnhål 0,06 0,06 0,03 6569818,218 1451081,711 


42977 Ej undersökt 0 0 0 6569818,43 1451085,095 

42997 Stolphål 0,28 0,22 0,05 6569817,25 1451087,58 



43023 Grop 0,82 0,65 0,29 Täktgrop 6569816,424 1451092,103 

43035 Stolphål 0,6 0,6 0,18 6569819,573 1451080,959 

43044 Ej undersökt 0 0 0 6569822,46 1451076,91 

43053 Stolphål 0,16 0,16 0,09 6569823,852 1451077,983 

43065 Stolphål 0,2 0,2 0,12 6569822,921 1451080,270 

43071 Stolphål 0,3 0,3 0,08 6569821,955 1451080,786 

43085 Pinnhål 0,1 0,1 0,06 6569820,812 1451084,078 

43090 Härd 0,6 0,4 0,12 6569821,915 1451083,848 

43099 Stolphål 0,2 0,2 0,11 6569822,585 1451083,855 

43105 Stolphål 0,6 0,5 0,2 6569822,996 1451083,931 

43114 Stolphål 0,24 0,24 0,26 6569821,083 1451085,272 

43123 Stolphål 0,7 0,3 0,12 6569823,756 1451085,527 

43131 Grop 0,5 0,5 0,22 6569826,858 1451079,139 

43139 Grop 0,7 0,4 0,28 6569826,115 1451081,605 

43148 Stolphål 0,18 0,18 0,1 6569827,072 1451081,623 

43154 Stolphål 0,23 0,23 0,15 6569827,324 1451081,443 



6569830,751 1451080,841 Hus 21 

6569830,512 1451082,938 Hus 21 



43183 Ej undersökt 0 0 0 6569827,1 1451084,215 

43191 Ej undersökt 0 0 0 6569825,99 1451084,99 








6569833,685 1451086,81 

6569833,01 1451087,86 Hus 21 

6569829,488 1451087,067 Hus 21 

6569832,506 1451089,15 

6569833,66 1451090,815 

43300 Stolphål 0,4 0,4 0,16 6569835,024 1451089,878 


43334 Stolphål 0,15 0,15 0,12 6569743,221 1450975,170 

43339 Pinnhål 0,1 0,1 0,1 6569744,005 1450974,511 


43356 Stolphål 0,6 0,4 0,08 6569808,532 1451077,042 

43364 Stolphål 0,4 0,4 0,18 6569810,994 1451077,948 

43373 Ej undersökt 0 0 0 6569809,755 1451081,305 


43393 Stolphål 0,2 0,2 0,6 6569812,045 1451080,791 

43399 Stolphål 0,3 0,3 0,05 6569812,059 1451081,135 

43406 Pinnhål 0,08 0,08 0,06 6569812,565 1451081,442 

43414 Stolphål 0,12 0,12 0,08 6569813,126 1451081,590 

43427 Ej undersökt 0 0 0 6569807,645 1451082,715 

43436 Ej undersökt 0 0 0 6569806,855 1451082,375 


43454 Ej undersökt 0 0 0 6569803,335 1451084,61 





43494 Stolphål 0,3 0,3 0,05 Okulärt besiktigad 

6569804,54 1451086,285 Hägnad 7 





43544 Ej undersökt 0 0 0 6569811,81 1451088,18 

43549 Grop 0,9 0,7 0,21 6569811,596 1451091,388 


43574 Stolphål 0,35 0,25 0,15 Dubbelt stolphål 6569813,203 1451095,055 Hägnad 9 

43589 Ej undersökt 0 0 0 6569820,36 1451088,335 

43599 Grop 2 0,6 0,26 Arbetsgrop 6569815,231 1451096,066 

43623 Stolphål 0,25 0,25 0,1 6569818,404 1451093,450 


43650 Stolphål 0,87 0,57 0 6569828,89 1451090,43 



43661 Stolphål 0,5 0,4 0,19 6569822,284 1451092,847 














43819 Grop 0,67 0,42 0 6569803,06 1451080,055 


43871 Pinnhål 0,08 0,08 0,16 6569740,69 1450978,93 

43875 Ej undersökt 0 0 0 6569740,695 1450979,605 














43942 Stolphål 0,16 0,16 0,08 Stenskoning 6569743,868 1450977,618 Grophus 2 


44127 Pinnhål 0,08 0,08 0,07 6569715,738 1451032,760 




44249 Stolphål 0,12 0,12 0,12 6569740,929 1450977,436 

44271 Härd 1,05 0,4 0,17 6569807,250 1451065,731 

44278 Grop 0,95 0,85 0,14 6569823,46 1451097,08 

44293 Ej undersökt 0 0 0 6569824,935 1451098,76 

44301 Härd 0,7 0,6 0,04 6569819,65 1451105,615 

44324 Stolphål 0,4 0,4 0,08 6569823,135 1451104,17 

44331 Stolphål 0,26 0,26 0,1 6569822,352 1451103,473 

44341 Stolphål 0,38 0,38 0,11 6569825,065 1451109,622 

44356 Ej undersökt 0 0 0 6569832,525 1451094,57 

44362 Ej undersökt 0 0 0 6569834,12 1451095,055 




44377 Ej undersökt 0 0 0 6569833,84 1451102,275 

44390 Ej undersökt 0 0 0 6569833,975 1451104,015 

44397 Ej undersökt 0 0 0 6569833,36 1451104,235 

44404 Ej undersökt 0 0 0 6569830,605 1451103,462 

44421 Ej undersökt 0 0 0 6569826,43 1451102,09 

44463 Ej undersökt 0 0 0 6569827,33 1451103,795 

44468 Stolphål 0,4 0,35 0,11 6569829,198 1451105,766 

44474 Stolphål 0,6 0,6 0,12 6569830,988 1451106,290 




44524 Stolphål 0,3 0,3 0,2 6569851,877 1451005,775 

44531 Stolphål 0,17 0,17 0,08 6569847,516 1451007,848 

44542 Stolphål 0,3 0,3 0,2 6569847,324 1451004,345 

44561 Stolphål 0,3 0,3 0,07 6569843,332 1450998,741 


6569776,702 1451074,791 Hus 14 

44786 Härd 1,8 0,75 0,1 6569775,126 1451084,641 

44799 Grop 0,45 0,45 0,12 6569773,409 1451085,042 

44807 Grop 1 0,5 0,45 Täktgrop 6569771,306 1451085,670 

44820 Stolphål 0,35 0,35 0,05 6569777,164 1451070,234 

44829 Stolphål 0,5 0,5 0,12 6569778,566 1451085,570 

44842 Stolphål 0,3 0,3 0,05 6569821,444 1450984,368 

44861 Grop 0,95 0,5 0,16 ev smidesgrop 6569819,359 1450985,296 

44872 Stolphål 0,3 0,3 0,1 6569820,076 1450985,866 

44880 Stolphål 0,16 0,16 0,08 6569819,647 1450986,047 

44886 Stolphål 0,15 0,15 0,04 6569821,043 1450987,104 

44894 Härd 1 1 0,17 6569818,457 1450990,782 

44905 Stolphål 0,32 0,32 0,07 6569822,960 1450988,105 

44913 Stolphål 0,3 0,3 0,06 6569824,522 1450985,447 

44921 Stolphål 0,14 0,14 0,04 6569824,542 1450990,796 

44938 Stolphål 0,3 0,3 0,04 6569824,315 1450994,079 

44946 Stolphål 0,18 0,18 0,15 6569825,717 1450991,533 

44953 Stolphål 0,5 0,5 0,08 6569826,053 1450990,837 

44962 Stolphål 0,3 0,3 0,15 6569827,769 1450990,481 

44971 Härd 1,05 1 0,1 6569828,934 1450991,694 

44982 Stolphål 0,3 0,3 0,1 6569829,073 1450990,664 

44990 Stolphål 0,24 0,24 0,06 6569829,301 1450990,209 

44998 Stolphål 0,24 0,24 0,18 6569829,318 1450988,489 

45006 Grop 1,2 0,8 0,32 ev smidesgrop 6569830,929 1450987,799 

45030 Stolphål 0,34 0,34 0,11 6569832,689 1450984,390 

45037 Stolphål 0,3 0,3 0,12 6569834,158 1450987,711 

45046 Grop 0,75 0,55 0,18 6569839,129 1450988,449 

45056 Stolphål 0,5 0,5 0,14 6569838,159 1450999,209 

45090 Ej undersökt 0 0 0 6569806,8 1451099,66 

45099 Lager 0,5 0,5 0 Lagerrest från 

Lager 6 

6569808,07 1451101,95 

45106 Ej undersökt 0 0 0 6569804,83 1451102,78 

45117 Ej undersökt 0 0 0 6569802,38 1451102,07 

45125 Ej undersökt 0 0 0 6569801,675 1451103,99 



45135 Ej undersökt 0 0 0 6569801,46 1451102,215 

45144 Ej undersökt 0 0 0 6569802,755 1451103,345 

45154 Ej undersökt 0 0 0 6569800,655 1451106,05 

45164 Ej undersökt 0 0 0 6569802,985 1451105,405 




45204 Stolphål 0,24 0,2 0,15 6569808,896 1451110,375 

45212 Stolphål 0,28 0,28 0,14 6569807,661 1451112,564 

45220 Stolphål 0,36 0,35 0 Okulärt besiktigad 6569812,655 1451098,845 Hägnad 9 


45238 Stolphål 0,35 0,3 0,12 6569808,76 1451104,693 

45246 Stolphål 0,45 0,4 0,22 6569811,718 1451108,035 

45262 Stolphål 0,42 0,4 0,14 6569814,645 1451107,836 

45270 Stolphål 0,57 0,4 0,12 6569817,400 1451109,428 

45281 Stolphål 0,36 0,3 0,1 6569816,892 1451109,344 

45302 Stolphål 0,38 0,35 0,15 6569814,342 1451111,318 

45310 Stolphål 0,4 0,3 0,12 6569809,519 1451113,370 

45331 Ej undersökt 0 0 0 6569811,02 1451115,725 





6569841,029 1451096,766 

45443 Pinnhål 0,14 0,14 0,08 6569838,995 1451099,081 

45462 Ej undersökt 0 0 0 6569842,345 1451104,52 

45471 Ej undersökt 0 0 0 6569843,235 1451105,625 

45478 Ej undersökt 0 0 0 6569838,615 1451106,08 

45487 Stolphål 0,44 0,35 0,16 6569840,443 1451109,491 

45505 Stolphål 0,45 0,4 0,1 6569841,600 1451110,911 

45513 Stolphål 0,3 0,3 0,1 6569842,140 1451112,383 

45522 Ej undersökt 0 0 0 6569836,43 1451116,985 

45530 Ej undersökt 0 0 0 6569836,29 1451119,505 

45542 Ej undersökt 0 0 0 6569830,34 1451118,055 

45567 Ej undersökt 0 0 0 6569822,13 1451118,365 

45577 Ej undersökt 0 0 0 6569819,675 1451124,135 

45586 Ej undersökt 0 0 0 6569818,115 1451122,095 

45597 Ej undersökt 0 0 0 6569817,345 1451121,66 

45608 Ej undersökt 0 0 0 6569817,115 1451120,545 

45619 Ej undersökt 0 0 0 6569817,475 1451119,21 

45625 Stolphål 0,33 0,3 0,14 6569825,328 1451106,926 

45636 Stolphål 0,46 0,46 0,2 6569828,002 1451109,550 

45646 Stolphål 0,76 0,35 0,12 6569826,507 1451112,278 

45658 Stolphål 0,5 0,5 0,18 6569832,867 1451107,056 


6569765,413 1451105,595 

45768 Stolphål 0,3 0,3 0,06 6569767,636 1451103,309 

45797 Stolphål 0,45 0,45 0,14 6569780,013 1451106,332 

45813 Härd 0,5 0,5 0,15 6569782,612 1451103,959 

45843 Stolphål 0,25 0,25 0,08 6569774,35 1451076,33 




45981 Stolphål 0,18 0,18 0,05 6569793,274 1451012,447 

45989 Stolphål 0,2 0,2 0,07 6569794,112 1451011,319 

46003 Grop 1,76 1,5 1 6569795,745 1450968,965 

46463 Ej undersökt 0 0 0 6569843,65 1451042,77 

46470 Ej undersökt 0 0 0 6569843,465 1451042,42 

46475 Ej undersökt 0 0 0 6569842,23 1451039,71 

46507 Ej undersökt 0 0 0 6569843,465 1451036,955 

46884 Stolphål 0,22 0,2 0,06 6569858,947 1451102,379 

46890 Stolphål 0,21 0,2 0,12 6569858,750 1451102,597 

46895 Stolphål 0,15 0,15 0,05 6569857,998 1451106,551 Hus 13 

46900 Stolphål 0,3 0,3 0,08 6569857,888 1451109,224 Hus 13 

46911 Stolphål 0,28 0,28 0,07 6569826,289 1451003,007 

46919 Stolphål 0,4 0,4 0,16 6569826,505 1451005,031 


47379 Ej undersökt 0 0 0 6569745,135 1451066,555 

47387 Ej undersökt 0 0 0 6569742,965 1451065,53 

47394 Ej undersökt 0 0 0 6569744,05 1451070,275 

47402 Ej undersökt 0 0 0 6569740,23 1451070,67 

47425 Ej undersökt 0 0 0 6569738,25 1451065,7 

47434 Härd 1 0,75 0 Okulärt besiktigad 6569735,67 1451064,025 

47446 Härd 0,64 0,6 0 6569742,645 1451063,64 

47474 Stolphål 0,35 0,2 0,12 6569738,595 1451057,816 Hus 22 


Lager 4 

6569737,194 1451059,18 

47492 Stolphål 0,3 0,22 0,08 6569736,584 1451060,398 Hus 22 

47499 Stolphål 0,38 0,3 0,12 6569735,231 1451060,297 Hus 22 

47507 Ej undersökt 0 0 0 6569734,39 1451061,8 

47513 Ej undersökt 0 0 0 6569733,565 1451063,27 

47531 Ej undersökt 0 0 0 6569730,355 1451061,47 

47547 Stolphål 0,29 0,25 0,1 6569735,7 1451056,835 Hus 22 

47554 Stolphål 0,44 0,31 0,09 6569734,75 1451058,53 Hus 22 

47561 Stolphål 0,24 0,22 0,09 6569735,215 1451058,67 Hus 22 

47716 Ugn 0,66 0,64 0,56 6569746,345 1450981,114 

47728 Härd 0,7 0,6 0,12 6569747,26 1450981,469 

47740 Stolphål 0,24 0,22 0,2 6569752,378 1450980,38 

47748 Stolphål 0,24 0,24 0,14 6569752,986 1450980,930 

47780 Stolphål 0,26 0,22 0,26 6569753,940 1450982,74 

47787 Stolphål 0,22 0,22 0,16 6569752,697 1450982,286 

47794 Stolphål 0,22 0,22 0,1 6569751,83 1450983,5 

47801 Stolphål 0,4 0,3 0,09 6569751,826 1450987,974 

47821 Stolphål 0,24 0,18 0,12 6569749,583 1450989,635 

47828 Grop 1,5 0,62 0,24 6569747,395 1450988,54 

47845 Stolphål 0,24 0,24 0,14 6569747,359 1450989,376 

47851 Grop 0,64 0,64 0,33 6569747,792 1450991,61 

47864 Grop 1,4 0,42 0,44 6569743,83 1450991,475 


47892 Stolphål 0,28 0,18 0 6569743,678 1450988,125 

47906 Stolphål 0,32 0,32 0,06 6569743,044 1450986,47 



47943 Stolphål 0,2 0,2 0,14 6569740,716 1450990,396 

47951 Pinnhål 0,14 0,14 0,08 6569736,791 1450982,988 

47956 Stolphål 0,16 0,16 0,08 6569736,605 1450980,47 

47961 Pinnhål 0,14 0,14 0,1 6569739,898 1450980,285 

47967 Lager 44 8,5 0 Utfyllnadslager, 

Lager 8 

6569714,375 1450981,01 


48025 Stolphål 0,3 0,3 0,12 6569752,579 1450990,033 

48032 Stolphål 0,34 0,34 0,2 6569751,283 1450991,03 

48040 Grop 0,6 0,4 0,16 6569753,775 1450992,83 

48049 Stolphål 0,18 0,18 0,06 6569753,520 1450994,86 

48057 Stolphål 0,34 0,34 0,14 6569759,73 1450995,485 

48065 Stolphål 0,34 0,34 0,24 6569760,34 1450995,2 

48072 Stolphål 0,32 0,32 0,1 6569762,214 1450995,285 

48105 Stolphål 0,32 0,3 0,1 6569852,543 1451105,748 Hus 15 

48112 Stolphål 0,26 0,25 0,11 6569852,985 1451105,8 Hus 15 

48121 Stolphål 0,23 0,2 0,08 6569853,197 1451109,112 Hus 15 

48130 Stolphål 0,26 0,26 0,11 6569853,075 1451110,549 Hus 15 

48147 Stolphål 0,35 0,3 0,18 6569852,077 1451114,546 Hus 15 

48156 Stolphål 0,25 0,2 0,19 6569851,789 1451114,790 Hus 15 

48164 Stolphål 0,28 0,28 0,16 6569850,741 1451114,793 Hus 15 

48171 Stolphål 0,2 0,2 0,06 6569850,365 1451114,705 Hus 15 

48189 Stolphål 0,32 0,3 0,08 6569848,295 1451114,263 Hus 15 


48208 Stolphål 0,32 0,3 0,14 6569847,211 1451113,420 Hus 15 

48224 Stolphål 0,28 0,2 0,1 6569847,557 1451111,063 Hus 15 

48233 Stolphål 0,32 0,25 0,14 6569848,001 1451110,182 Hus 15 

48242 Stolphål 0,23 0,23 0,1 6569847,64 1451110,135 Hus 15 

48250 Stolphål 0,4 0,2 0,1 6569848,99 1451108,49 Hus 15 


48269 Grop 0,9 0,85 0,35 6569851,402 1451110,375 

48294 Stolphål 0,26 0,26 0,12 6569849,403 1451106,081 Hus 15 

48372 Härd 0,2 0,2 0,07 6569820,574 1450997,713 

48383 Härd 1,6 1 0,08 6569822,217 1450997,466 


48403 Stolphål 0,24 0,24 0,1 6569773,426 1450996,122 

48411 Stolphål 0,22 0,22 0,16 6569771 1450996,425 

48418 Stolphål 0,3 0,3 0,12 6569772,458 1450997,513 

48425 Stolphål 0,32 0,32 0,08 6569773,096 1450997,707 

48434 Pinnhål 0,12 0,1 0,05 6569774,329 1450998,320 

48440 Pinnhål 0,14 0,14 0,12 6569774,646 1450997,528 



48459 Stolphål 0,15 0,15 0,05 6569775,121 1450998,310 



48483 Stolphål 0,22 0,22 0,07 6569774,511 1450999,802 

48490 Stolphål 0,16 0,16 0,07 6569774,771 1451000,138 

48495 Pinnhål 0,1 0,1 0,13 6569774,866 1451000,865 



48500 Stolphål 0,22 0,22 0,09 6569775,382 1451001,160 

48505 Stolphål 0,5 0,25 0,12 6569775,049 1451004,374 

48513 Stolphål 0,46 0,2 0,18 6569773,305 1451003,843 

48525 Stolphål 0,4 0,3 0,14 6569772,886 1451001,763 

48533 Stolphål 0,26 0,26 0,15 6569772,268 1451000,127 

48540 Stolphål 0,18 0,18 0,12 6569771,714 1450998,982 

48547 Stolphål 0,24 0,24 0,12 6569770,947 1450998,999 

48563 Stolphål 0,22 0,22 0,2 6569768,613 1450996,890 

48569 Stolphål 0,22 0,22 0,1 6569767,199 1450996,789 

48575 Stolphål 0,2 0,2 0,14 6569766,666 1450998,072 

48583 Stolphål 0,24 0,24 0,2 6569765,707 1450998,045 

48593 Stolphål 0,26 0,26 0,13 6569769,686 1450999,080 

48602 Stolphål 0,35 0,35 0,14 6569770,228 1451001,177 

48610 Stolphål 0,22 0,22 0,12 6569767,885 1451005,69 

48617 Stolphål 0,36 0,22 0,12 6569765,405 1451002,725 


48635 Stolphål 0,28 0,28 0,14 6569763,913 1450998,212 


48671 Stolphål 0,4 0,3 0,1 6569737,782 1450989,136 

48679 Stolphål 0,3 0,3 0,16 6569737,759 1450990,044 

48689 Stolphål 0,4 0,26 0,13 6569738,558 1450990,198 

48696 Stolphål 0,2 0,2 0,16 6569736,847 1450990,804 

48703 Stolphål 0,26 0,24 0,16 6569737,770 1450991,595 

48716 Stolphål 0,2 0,2 0,26 6569736,688 1450992,113 


48731 Stolphål 0,4 0,4 0,22 6569736,682 1450994,670 


6569735,831 1450995,457 

48748 Grop 0,6 0,3 0,18 6569736,301 1450996,553 

48757 Stolphål 0,55 0,37 0,2 6569737,326 1450996,967 

48771 Stolphål 0,25 0,24 0,2 6569735,985 1450999,231 

48779 Stolphål 0,2 0,2 0,15 6569735,323 1450998,586 

48805 Pinnhål 0,12 0,12 0,2 6569741,318 1450995,738 

48810 Grop 0,32 0,2 0,04 6569742,035 1450995,105 

48830 Stolphål 0,35 0,2 0,11 6569732,038 1450996,310 

48837 Stolphål 0,3 0,3 0,11 6569733,878 1450995,56 

48844 Kokgrop 1,59 0,9 0 6569732,5 1450997,98 

48872 Kokgrop 1,2 0,9 0,2 6569729,98 1451001,085 

48884 Stolphål 0,3 0,3 0,13 6569730,042 1451005,190 

48899 Stolphål 0,25 0,25 0,1 6569724,842 1451007,814 


48924 Stolphål 0,25 0,25 0,1 6569720,922 1451008,890 

49924 Stolphål 0,37 0,36 0,12 6569733,917 1451059,349 Hus 22 


51035 Stolphål 0,4 0,28 0,11 6569848,566 1451106,342 Hus 15 

51043 Stolphål 0,22 0,2 0,1 6569848,495 1451106,822 Hus 15 

51121 Röjningsröse 2 1,4 0 Okulärt besiktigad 6569797,635 1450990,08 

52548 Stolphål 0,36 0,3 0,1 6569796,413 1451113,109 




52571 Stolphål 0,34 0,34 0,18 6569804,694 1451113,995 

52855 Stolphål 0,32 0,3 0,1 6569851,425 1451105,355 Hus 15 


52869 Stolphål 0,24 0,2 0,12 6569853,526 1451106,710 Hus 15 

52889 Stolphål 0,24 0,2 0,1 6569850,850 1451103,615 


52919 Stolphål 0,4 0,4 0,2 6569851,103 1451081,623 




53065 Stolphål 0,44 0,3 0,14 6569837,635 1451110,52 

53076 Stolphål 0,42 0,3 0,18 6569837,245 1451112,441 

53082 Stolphål 0,33 0,25 0,14 6569836,819 1451113,534 

53101 Stolphål 0,36 0,3 0,1 6569838,868 1451113,608 


53131 Stolphål 0,3 0,3 0,03 6569828,567 1451091,717 


53147 Stolphål 0,25 0,25 0,04 6569834,864 1451078,511 Hus 21 


6569835,225 1451078,21 


53221 Stolphål 0,35 0,28 0,08 6569838,95 1451097,740 

53230 Stolphål 0,4 0,31 0,14 6569836,114 1451111,990 


6569830,575 1451090,575 




6569770,425 1451028,815 

53301 Grop 0,6 0,6 0,1 6569768,503 1451008,387 




6569833,125 1451084,49 

6569833,5 1451084,195 


53667 Stolphål 0,22 0,22 0,1 6569835,205 1451000,716 


6569833,25 1451086,575 

53740 Stolphål 0,12 0,12 0,2 6569854,385 1451079,88 


53773 Röjningsröse 3,9 3 0 6569825,105 1451063,225 


1,79 1,09 0,26 6569826,016 1451064,083 

53854 Stolphål 0,36 0,3 0,2 6569841,114 1451081,408 

53863 Stolphål 0,44 0,3 0,1 6569840,472 1451080,189 

53927 Härd 1 0,55 0,24 6569816,359 1450994,11 


53951 Stolphål 0,25 0,25 0,14 6569834,917 1451081,045 

53957 Stolphål 0,25 0,25 0,06 6569833,462 1451077,309 Hus 21 

54011 Brandgrav 1,1 1,1 0,4 Grav 1 6569813,81 1451049,6 




6569885,5 1451061,855 

54914 Röjningsröse 1,6 1,2 0 6569854,51 1451065,11 

54953 Stenansamling 4,6 4,3 0 Okulärt besiktigad 

54979 Stenansamling 3,3 1,6 0 Okulärt besiktigad 

54987 Stenansamling 12 9,7 0 Okulärt besiktigad 


0,95 0,6 0 Okulärt besiktigad 

55007 Röjningsröse 2,2 2 0 Okulärt besiktigad 

6569868,18 1451115,155 

6569850,045 1451116,62 

6569838,8 1451120,095 

6569780,88 1451074,22 

6569783,96 1451105,665 

55066 Stolphål 0,3 0,3 0,12 6569824,9 1451110,03 

55076 Stolphål 0,26 0,25 0,17 6569824,522 1451110,006 



55205 Kokgrop 0,5 0,5 0,14 6569784,051 1451011,866 

55239 Stolphål 0,3 0,3 0,13 6569817,505 1451102,005 


6569818,78 1451101,26 

55261 Stolphål 0,36 0,25 0,23 6569826,085 1451106,120 

55267 Stolphål 0,24 0,2 0,18 6569826,086 1451107,551 

55353 Stolphål 0,2 0,2 0,22 Stolpmärke 6569831,229 1451077,118 

55389 Stolphål 0,2 0,2 0,15 6569802,13 1451113,82 

55404 Pinnhål 0,14 0,14 0,07 6569799,120 1451116,734 

55539 Stolphål 0,9 0,9 0,45 6569831,102 1451077,033 Hus 21 

55590 Grop 1 0,5 0,2 6569741,429 1451043,556 



55627 Stolphål 0,3 0,23 0,08 6569817,895 1451103,125 

55647 Röjningsröse 4 2 0 Okulärt besiktigad 6569806,684 1451076,153 

55711 Grop 1,6 1,3 0,3 6569812,915 1451058,37 

55728 Stolphål 0,4 0,4 0,24 6569812,811 1451043,835 Hus 20 

55736 Stolphål 0,3 0,3 0,3 6569812,836 1451043,375 Hus 20 

55744 Stolphål 0,2 0,2 0,2 6569813,280 1451043,302 Hus 20 

55751 Stolphål 0,2 0,2 0,2 6569813,881 1451042,815 Hus 20 

55767 Stolphål 0,2 0,2 0,08 6569817,150 1451044,654 

55775 Stolphål 0,24 0,24 0,24 6569817,925 1451045,064 

55798 Stolphål 0,3 0,3 0,12 6569819,95 1451047,705 


55816 Stolphål 0,14 0,14 0,06 6569825,491 1451056,896 

55824 Stolphål 0,24 0,24 0,14 6569825,902 1451058,145 Hus 20 


55847 Stolphål 0,2 0,2 0,12 6569824,21 1451059,133 Hus 20 

55855 Stolphål 0,3 0,3 0,14 6569823,88 1451059,575 Hus 20 

55873 Stolphål 0,4 0,4 0,2 6569820,769 1451056,661 Hus 20 

55881 Stolphål 0,14 0,14 0,2 6569820,414 1451056,296 Hus 20 

55890 Pinnhål 0,12 0,12 0,14 6569818,487 1451055,078 Hus 20 

55898 Stolphål 0,14 0,14 0,2 6569817,936 1451054,746 Hus 20 

55909 Stolphål 0,3 0,3 0,15 6569811,505 1451050,68 







55985 Stolphål 0,35 0,3 0,17 6569811,876 1451105,410 

56014 Stolphål 0,22 0,2 0,06 6569815,073 1451105,943 

56072 Stolphål 0,45 0,4 0,1 6569834,7 1451065,26 

56107 Stolphål 0,3 0,3 0,13 6569804,618 1451070,046 


56143 Grop 1,2 0,8 0,3 6569810,032 1451071,057 

56212 Stolphål 0,5 0,3 0,16 6569812,725 1451103,362 

56219 Stolphål 0,34 0,25 0,14 6569813,762 1451105,193 

56225 Stolphål 0,5 0,2 0,12 6569813,130 1451106,051 

56272 Stolphål 0,4 0,4 0,14 6569807,69 1451044,321 

56281 Stolphål 0,4 0,4 0,12 6569807,765 1451043,555 

56323 Grop 2,2 1,9 0,56 Förvaringsgrop 6569827,83 1451037,335 

56389 Grop 0,5 0,8 0,13 6569812,232 1451073,435 

56483 Pinnhål 0,1 0,1 0,1 6569814,834 1451071,141 

56533 Lager 48 33 0 Våtmarkslager, 

Lager 6 

6569818,225 1451114,275 

56570 Stolphål 0,7 0,7 0,1 6569810,045 1451044,225 Hus 20 

56582 Stolphål 0,44 0,4 0,13 6569810,346 1451045,440 Hus 20 

56596 Grop 0,78 0,64 0,3 6569808,107 1451041,559 

56613 Stolphål 0,32 0,3 0,09 6569808,614 1451045,788 Hus 20 

56620 Stolphål 0,3 0,3 0,08 6569808,821 1451045,458 Hus 20 

56679 Stolphål 0,4 0,4 0,12 6569809,97 1451043,35 Hus 20 

56716 Grop 1,1 1 0,46 6569809,715 1451041,01 

56763 Härd 0,5 0,5 0,14 6569807,01 1451064,58 

56774 Stolphål 0,5 0,25 0,08 6569809,09 1451064,59 

56782 Stolphål 0,95 0,5 0,32 Skärs av A40368 6569808,425 1451049,535 

57189 Stolphål 0,6 0,6 0,38 6569813,49 1451059,72 

57207 Grop 3 1,57 0,39 Täktgrop 6569825,61 1451066,72 

57261 Stolphål 0,18 0,12 0,06 6569817,16 1451050,535 

57287 Pinnhål 0,15 0,1 0,04 6569828,6 1451064,83 Hus 20 


57320 Grop 0,65 0,52 0,24 6569879,14 1451076,439 

57349 Stolphål 0,4 0,4 0,2 6569886,955 1451081,435 

57356 Stolphål 0,4 0,34 0,2 6569882,03 1451083,64 

57364 Stolphål 0,4 0,4 0,22 6569883,03 1451085,37 

57380 Stolphål 0,26 0,26 0,16 6569874,415 1451078,788 

57388 Grop 0,67 0,36 0,2 6569876,44 1451084,915 

57399 Stolphål 0,3 0,3 0,13 6569887,969 1451087,49 

57407 Stolphål 0,27 0,27 0 Okulärt besiktigad 6569885,23 1451102 

57416 Grop 1,5 0,7 0,32 6569827,772 1451076,657 


57589 Grop 1 0,99 0 Okulärt besiktigad 6569827,11 1451077,97 

57698 Stolphål 0,19 0,17 0 6569749,986 1451067,888 


57766 Stolphål 0,4 0,4 0,1 6569829,792 1451032,276 




57846 Stolphål 0,3 0,3 0,2 6569883,756 1451083,540 


57895 Stolphål 0,37 0,37 0,14 6569828,425 1451038,735 

57926 Lager 0,78 0 0,08 Lagerrest från 

Lager 7 

6569828,713 1451038,306 

57934 Grop 0,75 0,7 0,23 6569829,515 1451038,915 


Lager 7 


Lager 7 


Lager 7 

6569829,454 1451038,024 

6569829,459 1451037,385 

6569829,535 1451036,315 

57993 Stolphål 0,4 0,4 0,2 6569827,949 1451029,717 

58015 Stolphål 0,3 0,25 0,12 6569851,045 1451085,69 

58031 Härd 1,06 0,5 0,12 6569843,795 1451060,27 

58053 Stolphål 0,4 0,3 0,18 6569825 1451054,335 

58060 Grop 2,3 1,5 0,14 6569788,036 1451039,942 

58083 Grop 2,35 1,14 0,14 6569783,129 1451040,932 

58103 Grop 2,33 1,55 0,25 6569790,7 1451055,39 



58169 Grop 1,22 0,76 0 Okulärt besiktigad 6569777 1451053,93 

58359 Stenpackning 2,3 1,8 0,18 6569822,825 1451066,03 


58411 Stolphål 0,66 0,6 0,26 6569829,106 1451055,066 

58419 Stolphål 0,38 0,38 0,3 6569815,683 1451047,559 

58427 Stolphål 0,5 0,5 0,27 6569816,36 1451047,785 

58441 Stolphål 0,16 0,16 0,12 6569817,127 1451047,420 

58447 Stolphål 0,4 0,4 0,12 6569817,489 1451046,948 

58454 Stolphål 0,5 0,5 0,11 6569826,269 1451046,009 

58463 Stolphål 0,62 0,35 0,28 6569829,471 1451041,758 



58536 Stolphål 0,3 0,3 0,08 6569815,84 1451047,12 

58552 Stolphål 0,42 0,42 0,23 6569795,315 1451050,44 

58814 Stolphål 0,34 0,34 0,12 6569821,718 1451055,457 Hus 20 



58922 Stolphål 0,24 0,2 0,2 6569813,092 1451049,496 

58928 Stolphål 0,24 0,24 0,17 6569813,065 1451049,110 

58980 Stolphål 0,4 0,4 0,16 6569816,915 1451028,823 

58992 Stolphål 1 0,65 0,23 Stenskoning 6569814,719 1451036,016 



100005 Grop 1,02 0,58 0,26 6569728,865 1450993,58 

100397 Stolphål 0,5 0,43 0,13 6569738,291 1451074,839 

100420 Gropsystem 3 2 0,5 6569746,475 1450972,284 

100620 Stolphål 0,4 0,4 0,06 6569847,085 1451103,021 

103172 Lager 3,7 3,5 0 Lager 7 6569828,427 1451037,665 


Bilaga 2. Fyndtabell 

F-nr Sakord Material Vikt (g) Antal Konserverat 

Gallrat 

Notering X Y Anläggning 

1 Kniv Flinta 37,6 1 Flintdolk 6569813,71 1451049,33 54011 

2 Övrigt/Avfall Flinta 0,3 2 Del av flintdolk 6569813,81 1451049,6 54011 



5 Yxa Grönsten 10,2 1 6569760,07 1451001,46 

6 Kniv Hälleflinta 18,1 1 ev leptit 6569813,4 1451049,41 54011 

7 Avslagsfragment 

Hälleflinta 4,8 1 ev leptit, passning 

med nr 6 

6569812,61 1451048,62 40477 

8 Slagg Slagg 4550 x 6569777,69 1450971,936 1111 

9 Slagg Slagg 13950 x 6569777,69 1450971,936 1111 

10 Slagg Slagg 2760 x 6569777,69 1450971,936 1111 

11 Slagg Slagg 2820 Sparat 632 g 6569777,69 1450971,936 1111 

12 Ungsvägg Bränd lera 20 x 6569777,69 1450971,936 1111 

13 Järnmalm Järnmalm 350 x 6569777,69 1450971,936 1111 


15 Slagg Slagg 570 x 6569751,443 1450977,508 1706 

16 Slagg Slagg 10 x 6569751,443 1450977,508 1706 

17 Slagg Slagg 10 x 6569751,443 1450977,508 1706 

18 Slagg Slagg 320 x 6569751,443 1450977,508 1706 





23 Slagg Slagg 1400 x 6569737,398 1450980,866 1786 

24 Slagg Slagg 1780 x 6569737,398 1450980,866 1786 


26 Slagg Slagg 700 x 6569737,398 1450980,866 1786 



29 Ungsvägg Bränd lera 2110 Sparat 720 g 6569737,398 1450980,866 1786 




33 Ungsvägg Bränd lera 1770 Sparat 338 g 6569737,398 1450980,866 1786 



36 Slagg Slagg 11430 x 6569741,908 1450973,092 29270 

37 Slagg Slagg 3710 x 6569741,908 1450973,092 29270 

38 Slagg Slagg 6240 x 6569741,908 1450973,092 29270 

39 Slagg Slagg 620 x 6569741,908 1450973,092 29270 

40 Slagg Slagg 110 x 6569741,908 1450973,092 29270 

41 Slagg Slagg 140 x 6569741,908 1450973,092 29270 

42 Slagg Slagg 360 x 6569741,908 1450973,092 29270 

43 Slagg Slagg 710 x 6569741,908 1450973,092 29270 

44 Slagg Slagg 480 x 6569741,908 1450973,092 29270 

45 Slagg Slagg 40 x 6569741,908 1450973,092 29270 

46 Slagg Slagg 60 x 6569741,908 1450973,092 29270 

Ruta 



Gallrat 


47 Slagg Slagg 170 x 6569741,908 1450973,092 29270 

48 Slagg Slagg 10 x 6569741,908 1450973,092 29270 

49 Slagg Slagg 150 x 6569741,908 1450973,092 29270 

50 Slagg Slagg 610 x 6569741,908 1450973,092 29270 

51 Slagg Slagg 920 x 6569741,908 1450973,092 29270 

52 Slagg Slagg 5400 x 6569742,031 1450972,845 29270 


54 Slagg Slagg 580 x 6569742,25 1450973,03 29270 

55 Slagg Slagg 340 x 6569741,54 1450972,94 29270 

56 Slagg Slagg 290 x 6569742,05 1450973,05 29270 


58 Slagg Slagg 220 x 6569741,82 1450973,24 29270 

59 Slagg Slagg 670 x 6569741,58 1450972,85 29270 

60 Slagg Slagg 200 x 6569741,54 1450973,01 29270 


62 Slagg Slagg 140 x 6569741,88 1450972,77 29270 






68 Ugnsvägg Bränd lera 4830 x 6569741,908 1450973,092 29270 










78 Ugnsvägg Bränd lera 1470 Sparat 413 g 6569741,908 1450973,092 29270 









87 Slagg Slagg 2090 x 6569742,849 1450973,879 29321 

88 Slagg Slagg 100 x 6569742,849 1450973,879 29321 

89 Slagg Slagg 1720 x 6569742,849 1450973,879 29321 

90 Slagg Slagg 70 x 6569742,849 1450973,879 29321 

91 Slagg Slagg 100 x 6569742,849 1450973,879 29321 

92 Slagg Slagg 250 x 6569742,849 1450973,879 29321 

93 Slagg Slagg 500 x 6569742,849 1450973,879 29321 


Ruta 



Gallrat 


95 Slagg Slagg 7648 x 6569742,849 1450973,879 29321 

96 Slagg Slagg 2340 x 6569742,849 1450973,879 29321 

97 Slagg Slagg 500 x 6569742,849 1450973,879 29321 

98 Slagg Slagg 2720 x 6569742,849 1450973,879 29321 

99 Slagg Slagg 530 x 6569742,849 1450973,879 29321 

100 Slagg Slagg 2290 x 6569742,849 1450973,879 29321 

101 Slagg Slagg 1470 x 6569742,975 1450973,96 29321 















116 Slagg Slagg 2100 x 6569751,443 1450977,508 1706 


118 Slagg Slagg 4400 x 6569743,705 1450973,11 29488 

119 Slagg Slagg 6400 x 6569743,705 1450973,11 29488 

120 Slagg Slagg 8390 x 6569743,705 1450973,11 29488 

121 Slagg Slagg 210 x 6569743,705 1450973,11 29488 

122 Slagg Slagg 140 x 6569743,705 1450973,11 29488 

123 Slagg Slagg 600 x 6569743,705 1450973,11 29488 

124 Slagg Slagg 140 x 6569743,705 1450973,11 29488 

125 Slagg Slagg 2080 x 6569743,705 1450973,11 29488 

126 Slagg Slagg 4000 x 6569743,705 1450973,11 29488 

127 Slagg Slagg 4440 x 6569743,705 1450973,11 29488 

128 Slagg Slagg 5590 x 6569743,705 1450973,11 29488 

129 Slagg Slagg 93 x 6569743,705 1450973,11 29488 

130 Slagg Slagg 680 x 6569743,705 1450973,11 29488 

131 Slagg Slagg 1780 x 6569743,705 1450973,11 29488 

132 Slagg Slagg 2830 x 6569743,705 1450973,11 29488 

133 Slagg Slagg 640 x 6569743,705 1450973,11 29488 

134 Slagg Slagg 160 x 6569743,705 1450973,11 29488 

135 Slagg Slagg 550 x 6569743,705 1450973,11 29488 

136 Slagg Slagg 120 x 6569743,705 1450973,11 29488 

137 Slagg Slagg 100 x 6569743,705 1450973,11 29488 

138 Slagg Slagg 21300 Bottenslagg 6569743,580 1450973,085 29488 

139 Slagg Slagg 49000 Bottenslagg 6569743,625 1450973,115 29488 

140 Slagg Slagg 6070 x 6569743,705 1450973,11 29488 

141 Slagg Slagg 4190 x 6569743,705 1450973,11 29488 


Ruta 



Gallrat 


















159 Slagg Slagg 1690 x 6569746,345 1450981,114 47716 

160 Slagg Slagg 1540 x Bottenslagg 6569746,345 1450981,114 47716 







167 Slagg Slagg 90 x 6569741,908 1450973,092 29270 


169 Slagg Slagg 14 x 6569746,41 1450972,56 31258 

170 Slagg Slagg 45 x 6569746,05 1450972,01 31258 

171 Slagg Slagg 327 x 6569746,1 1450972,73 31258 

172 Slagg Slagg 60 x 6569745,92 1450971,51 31258 

173 Slagg Slagg 39 x 6569745,66 1450972,36 31258 

174 Slagg Slagg 32 x 6569746,38 1450971,82 31258 

175 Slagg Slagg 70 x 6569746,41 1450972,58 31258 

176 Slagg Slagg 155 x 6569746,156 1450971,431 31258 

177 Slagg Slagg 33 x 6569746,4 1450971,88 31258 

178 Slagg Slagg 83 x 6569745,803 1450972,469 31258 

179 Slagg Slagg 103 x 6569745,77 1450972,41 31258 

180 Slagg Slagg 302 x 6569745,97 1450972,02 31258 











Ruta 



Gallrat 




193 Slagg Slagg 100 x 6569746,526 1450976,723 31032 

194 Bränd lera Bränd lera 640 x 6569746,526 1450976,723 31032 

195 Slagg Slagg 380 x 6569746,475 1450972,284 100420 



198 Bränd lera Bränd lera 150 x 6569746,554 1450971,957 

199 Slagg Slagg 2830 x 6569742,82 1450973,65 29321 

200 Slagg Slagg 323 x 6569751,443 1450977,508 1706 


202 Slagg Slagg 12 x 6569743,83 1450991,475 47864 

203 Slagg Slagg 27 x Ruta i A31032 6569745,75 1450976,25 31032 31448 

204 Bränd lera Bränd lera 60 x Ruta i A31032 6569745,75 1450976,25 31032 31448 

205 Slagg Slagg 26 2 x 6569746,82 1450988,04 

206 Slagg Slagg 40 1 x 6569745,25 1450982,86 

207 Slagg Slagg 40 1 x 6569730,92 1450983,66 

208 Slagg Slagg 36 6 x 6569750,655 1450976,989 30914 

209 Slagg Slagg 19 1 x 6569734,59 1451002,26 

210 Slagg Slagg 3 1 x 6569743,37 1450980,51 

211 Slagg Slagg 32 1 x 6569745,63 1450981,8 

212 Slagg Slagg 145 22 x 6569746,25 1450976,25 31154 

213 Slagg Slagg 71 4 x Ruta i A31032 6569748,25 1450976,25 31032 31441 


215 Ugnsvägg Bränd lera 10 x Ruta i A31032 6569746,526 1450976,723 31032 31447 





220 Slagg Slagg 2 1 x 6569783,95 1450977,49 

221 Slagg Slagg 16,9 2 x 6569745,69 1450979,04 

222 Ugnsvägg Bränd lera 20 4 x 6569747,178 1450973,166 31236 

223 Slagg Slagg 27 x 6569737,901 1450982,238 1827 


225 Slagg Slagg 18 1 x 6569751,38 1450984,75 

226 Slagg Slagg 26 3 x 6569747,47 1450979,57 

227 Slagg Slagg 41 1 x 6569744,12 1450984,6 

228 Slagg Slagg 22 1 x 6569744,09 1450980,83 

229 Slagg Slagg 34 2 x 6569745,84 1450991,71 

230 Slagg Slagg 9 1 x Masugnslagg 6569723,08 1451071,83 

231 Slagg Slagg 2,4 1 x 6569742,25 1450980,25 29180 

232 Slagg Slagg 4 1 x 6569749,24 1450992,27 

233 Slagg Slagg 7 x 6569747,23 1450978,49 

234 Ugnsvägg Bränd lera 16 x 6569747,23 1450978,49 

235 Slagg Slagg 5 x 6569746,49 1450972,66 31258 

236 Ugnsvägg Bränd lera 2,6 x 6569728,865 1450993,58 100005 

237 Slagg Slagg 35 2 x 6569727,05 1450963,73 


Ruta 



Gallrat 


239 Ugnsvägg Bränd lera 6 x 6569820,49 1451067,79 

240 Slagg Slagg 24,3 1 x 6569746 1450968,83 827 


242 Slagg Slagg 63 1 x 6569751,12 1450983,57 

243 Slagg Slagg 4 1 x 6569810,13 1450980,67 1949 

244 Slagg Slagg 13 1 x 6569748,84 1450976,96 

245 Slagg Slagg 19 1 x 6569746,25 1450982,25 4548 

246 Slagg Slagg 7 1 x 6569744,52 1450978,44 

247 Slagg Slagg 12 1 x 6569745,45 1450981,92 

248 Slagg Slagg 30 1 x 6569748,83 1450982,03 

249 Slagg Slagg 10 1 x 6569747,1 1450981,99 

251 Slagg Slagg 24 1 x 6569746,74 1450978,31 

252 Slagg Slagg 7 1 x 6569744,17 1450980,63 

253 Slagg Slagg 5,5 1 x 6569746,19 1450979,85 

254 Slagg Slagg 0,5 1 x 6569746,47 1450972,39 31258 

255 Slagg Slagg 4 1 x 6569746,39 1450971,65 31258 

256 Slagg Slagg 11 x 6569746,64 1450978,47 


258 Obestämt Bränd lera 9,4 x 6569747,72 1450972,71 31210 

259 Slagg Slagg 24 4 x 6569746,25 1450980,25 29179 

260 Ugnsvägg Bränd lera 87,8 1 x 6569745,75 1450981,71 

261 Slagg Slagg 8 2 x 6569743,56 1450981,22 

262 Slagg Slagg 4,6 2 x 6569745,7 1450972,72 31258 

263 Slagg Slagg 0,8 1 x 6569743,34 1450979,92 


265 Slagg Slagg 3 1 x 6569745,49 1450976,61 31032 


267 Slagg Slagg 22,4 3 x 6569743,63 1450983,78 

268 Slagg Slagg 41 1 x 6569725,69 1450970,69 

269 Slagg Slagg 296 x 6569743,48 1450981,08 

270 Ugnsvägg Bränd lera 82 4 x 6569751,443 1450977,508 1706 

271 Obestämt Bränd lera 135 4 x 6569870,47 1451054,65 

272 Ugnsvägg Bränd lera 30 3 x 6569743,64 1450980,52 

279 Järnmalm Järnmalm 2337 6569765,86 1451000,04 

280 Slagg Slagg 1,7 1 x Masugnslagg 6569752,69 1450998,75 



283 Slagg Slagg 0,1 1 x 6569777,69 1450971,936 1111 

284 Slagg Slagg 0,2 2 x Masugnslagg 6569743,48 1450979,85 


286 Ugnsvägg Bränd lera 8,9 1 x 6569745,95 1450976,6 31032 

287 Degel Bränd lera 66 2 6569832,38 1451005,48 

288 Ugnsvägg Bränd lera 5,7 1 6569747,63 1450977,14 31032 

289 Bränd lera Bränd lera 0,8 1 x 6569747,64 1450965,86 803 





Ruta 



Gallrat 












304 Bränd lera Bränd lera 169 40 x 6569747,258 1450969,373 2235 


306 Bränd lera Bränd lera 0,1 1 x Lösfynd 














320 Bränd lera Bränd lera 18,7 1 6569744,8 1451048,08 20583 







327 Bränd lera Bränd lera 4,7 3 x 6569721,17 1451068,3 



330 Bränd lera Bränd lera 9,9 1 6569747,58 1450977,19 31032 











341 Bränd lera Bränd lera 7,1 2 Gräsavtryck 6569750,25 1450996,25 5518 

Ruta 



Gallrat 












352 Bränd lera Bränd lera 2 2 x Kvistavtryck 6569758,25 1450992,25 29176 













365 Bränd lera Bränd lera 33,1 4 Avtryck 6569746,75 1450976,25 31032 31447 








373 Bränd lera Bränd lera 19 2 x 6569752,13 1450998,14 










383 Bränd lera Bränd lera 13,9 3 Gräsavtryck 6569756,8 1450994,88 







Ruta 



Gallrat 






394 Bränd lera Bränd lera 2,7 1 x 6569713 1451058,54 












































Ruta 



Gallrat 


















































Ruta 



Gallrat 








492 Bränd lera Bränd lera 38 5 Avtryck 6569743,69 1450970,87 







499 Bränd lera Bränd lera 15 1 Gräsavtryck 6569755,81 1451000,3 






505 Bränd lera Bränd lera 0,6 1 x Gräsavtryck 6569736,76 1451068,83 





















526 Slagg Slagg 14 1 x 6569741,03 1450986,02 

527 Slagg Slagg 4 1 x 6569743 1450981,24 

528 Slagg Slagg 9,1 1 x 6569837,45 1451042,59 

529 Slagg Slagg 2,2 1 x 6569746,25 1450976,25 31154 

530 Slagg Slagg 12 1 x 6569744,13 1450983,79 

531 Skärva Keramik 0,7 1 x 6569796,9 1451028,79 6818 

532 Skärva Keramik 8,6 2 6569736,07 1451052,22 7777 


Ruta 



Gallrat 











543 Skärva Keramik 3,6 1 Dekor 6569742,849 1450973,879 29321 





548 Skärva Keramik 2 1 Mynning 6569747,89 1450979,49 





553 Skärva Keramik 1,8 1 Mynning 6569826,45 1451064,12 53793 



556 Skärva Keramik 1,2 1 Mynning 6569766,25 1450996,25 3807 















571 Skärva Keramik 2,4 1 6569776,23 1451003,28 



574 Skärva Keramik 4,8 8 x 6569726,6 1451052,19 


576 Skärva Keramik 1 1 6569723,6 1451048,81 

577 Skärva Keramik 1,7 1 6569717,17 1451048 





Ruta 



Gallrat 





585 Skärva Keramik 9 1 Mynning 6569784,08 1451082,83 














599 Skärva Keramik 2,8 1 6569801 1451019,29 







606 Skärva Keramik 1,8 1 Perforerad 6569743,87 1450978,92 
























Ruta 



Gallrat 


630 Skärva Keramik 2,6 2 Dekor 6569747,26 1450981,469 47728 




634 Skärva Keramik 1,7 1 Rödgods 6569739,382 1450961,931 2313 




638 Skärva Keramik 0,6 1 x Rödgods 6569779,135 1451068,633 10954 

639 Skärva Keramik 1 1 Rödgods 6569747,205 1450972,944 31236 

640 Skärva Keramik 13,9 1 Rödgods 6569820,31 1450981,64 

641 Skärva Keramik 7 1 Rödgods 6569743,34 1451067,82 




645 Skärva Keramik 0,3 1 x Rödgods 6569778,14 1451085,96 

646 Skärva Keramik 18 2 Rödgods 6569742,5 1451055,8 






652 Vävtyngd Bränd lera 18,4 1 6569809,5 1450989,71 

653 Vävtyngd Bränd lera 10 1 6569799,88 1450982,88 


















671 Ten Järn 2,7 1 x 6569810,13 1450980,67 1949 

672 Spik Järn 5,5 1 x 6569751,58 1450968,95 767 

673 Spik Järn 1,6 1 x 6569713,010 1451040,207 16679 

674 Ten Järn 0,4 1 x 6569771,79 1451072,31 11113 

675 Bleck Järn 3,5 1 x 6569784,618 1450982,388 11854 

676 Föremål Järn 22,5 1 x 6569743 1450991,42 

677 Kniv Järn 3,5 1 x 6569819,91 1450990,47 

Ruta 



Gallrat 


678 Kniv Järn 16,2 1 x 6569822,3 1450982,48 

679 Föremål Järn 29,8 1 x 6569822,3 1450982,48 

680 Kniv Järn 14 1 x 6569751,38 1450984,75 

681 Ten Järn 3,9 1 x 6569767,26 1450979,58 

682 Kniv Järn 4,8 1 x 6569717,49 1450980,05 

683 Kniv Järn 29,7 1 x 6569711,24 1450991,45 

684 Föremål Järn 23 1 x 6569716,89 1450977,45 

685 Ten Järn 5 2 x 6569730,84 1451058,2 

686 Föremål Järn 1,7 1 x 6569781 1451062,29 

687 Föremål Järn 2,4 1 x 6569715,81 1450978,11 

688 Föremål Järn 5,5 1 x 6569884,48 1451070,64 

689 Föremål Järn 2,9 4 x 6569749,86 1450994,16 

690 Ten Järn 4,8 1 x 6569724,81 1451052,94 

691 Föremål Järn 17,2 1 x 6569729,12 1450989,07 

692 Ten Järn 4,8 1 x 6569820,08 1450987,76 

693 Föremål Järn 7,5 1 x 6569712,65 1450983,23 

694 Spik Järn 11 1 x 6569796,44 1451023,61 

695 Föremål Järn 10,3 1 x 6569749,37 1450980,17 

696 Spik Järn 2,7 2 x 6569780,02 1451023,94 

697 Spik Järn 3,2 1 x 6569749,37 1450989,29 

698 Spik Järn 5,9 1 x 6569730,98 1451060,53 

699 Spik Järn 2,4 1 x 6569713,73 1451045,87 

700 Föremål Järn 16,7 1 x Spikhuvud? 6569738,42 1451073,6 

701 Hästskosöm Järn 8,9 2 x 6569800,14 1450961,4 



704 Hästskosöm Järn 4 1 x 6569752,02 1450987,85 
















720 Hästskosöm Järn 2 1 x 6569739,86 1450994,05 

721 Beslag Järn 13,8 1 x Beslag och söm 6569713,22 1450982,18 





Ruta 



Gallrat 


726 Hästskosöm Järn 2,9 2 x 6569824,5 1451039,975 28046 

727 Nit Järn 7,9 1 x 6569823,36 1450993,06 

728 Ten Järn 0,5 2 x 6569813,675 1451059,39 28162 

729 Spik Järn 12,4 1 x 6569795,57 1450969,74 

730 Slagg Slagg 12,3 2 x 6569747,82 1450979,62 

731 Föremål Järn 10,4 1 x Järnklump 6569747,22 1450975,64 31032 

732 Föremål Järn 15,1 3 x 6569747,25 1450976,25 31446 

733 Föremål Järn 3,7 1 x Skaft med ögla 6569816,36 1451004,75 

734 Bleck Järn 6,7 1 x 6569822,55 1451066,72 

735 Föremål Järn 12 1 x 6569735,93 1451015,11 

736 Ten Järn 3,1 1 x 6569746,25 1450988,25 12785 

737 Föremål Järn 12,9 1 x 6569745,06 1450977,14 

738 Fragment Järn 4,3 1 x 6569729,96 1451059,43 

739 Odefinierat Metall 2,1 1 x 6569794,65 1450956,4 

740 Beslag Brons 3,6 1 x 6569710,56 1450989,97 

741 Föremål Järn 4,6 1 x 6569834,91 1451115,05 

742 Föremål Järn 3,7 1 x 6569747,28 1450991,1 

743 Föremål Järn 16,6 1 x 6569719,51 1450973,04 

744 Föremål Järn 10,8 1 x Tunt, platt 6569874,27 1451050,29 

745 Föremål Järn 1,9 2 x 6569753,27 1450981,79 

746 Ten Järn 0,8 2 x 6569741,69 1450993,56 

747 Kniv Järn 3,2 1 x 6569739,13 1450993,87 

748 Föremål Järn 2,4 3 x Söm? 6569714,98 1451048,65 

749 Föremål Järn 14,8 1 x 6569744,63 1450988,94 

750 Föremål Järn 11,4 1 x Järnklump 6569743,98 1450979,03 43936 

751 Föremål Järn 151,1 1 x Stigbygelformat 6569738,91 1451076,42 









760 Slagg Slagg 13 x 6569747 1450971,89 100420 



763 Slagg Slagg 108,3 x 6569746,26 1450971,55 100420 


767 Degel Bränd lera 2,8 1 6569745,75 1450976,25 31448 

768 Ugnsvägg Bränd lera 163,9 x 6569743,64 1450980 39016 


770 Fragment Järn 2,1 1 x 6569753,1 1450984,52 

771 Ugnsvägg Bränd lera 17,5 x 6569744,43 1450972,97 

772 Övrig Keramik 1,4 1 x 6569743,94 1450975,02 




Ruta 



Gallrat 


777 Obestämt Trä 4 x 6569743,705 1450973,11 29488 

778 Skrapa Flinta 3,3 1 6569792,31 1451019,42 

779 Övrigt/Avfall Flinta 4 1 6569778,39 1451042,93 

780 Avslag Flinta 0,7 1 6569754,25 1450992,25 12781 

781 Skrapa Flinta 4,1 1 Kinnekulleflinta 6569746,25 1450988,25 12785 

782 Spån Flinta 0,4 1 Kinnekulle flinta, 

proximaldel 



6569737,78 1450990,92 

Flinta 0,2 1 Kinnekulleflinta 6569824,25 1450992,25 35037 

Flinta 0,6 1 Lokal flinta 6569828,25 1450992,25 35038 

785 Spån Flinta 4 1 Proximaldel 6569739,09 1451057,99 

786 Avslag Flinta 1,1 1 6569708,32 1451044,27 

787 Mikrospån Hälleflinta 0,1 1 Proximaldel 6569726,25 1451012,25 5517 

788 Avslag Flinta 1 1 Kinnekulleflinta 6569822,88 1450981,57 


Flinta 0,4 1 Kinnekulleflinta 6569847,55 1450997,11 

790 Avslag Hälleflinta 8,1 1 Lokal flinta 6569740,25 1451062,25 30843 

791 Avslag Porfyr 7,2 1 Yttersida 6569808,5 1450990 

792 Avslag Flinta 2,6 1 Bipolär 6569772,37 1450992,66 

793 Spån/avslag Flinta 0,8 1 Lokal flinta 6569730,25 1451008,25 5515 


Bergart 0,2 1 6569784,25 1451018,25 31670 

795 Avslag Bergart 3 1 6569723,06 1451008,08 

796 Fragment Kvartsit 6,5 1 6569714,99 1450983,82 

797 Avslag Hälleflinta 11,8 1 Gångjärnsbrott 6569724,27 1451011,5 

798 Avslag Porfyr 4,2 1 6569766,18 1450992,31 

799 Avslag Porfyr 14 1 6569748,42 1450970,25 

800 Avslag Flinta 0,4 1 Lösfynd 

801 Bryne Skiffer 13,1 1 6569743,37 1451065,44 

806 Kärna Porfyr 1137,7 1 6569785,05 1451074,87 

807 Slipsten Sandsten 1054,8 2 6569780,48 1451017,96 

808 Avslag Flinta 188,8 1 Lokal flinta 6569744,12 1451011,34 

811 Knacksten Bergart 225,7 1 6569848,7 1451002,74 

812 Slipsten Bergart 226,8 1 6569759,5 1451081,98 

813 Nodul Hälleflinta 2490,7 1 Lokal hälleflinta 6569782,15 1451010,64 

814 Avslag Hälleflinta 196 1 Lokal hälleflinta 6569781,02 1451012,76 

815 Avslag Kvartsit 31,2 1 6569736,25 1451066,25 30846 

816 Avslag Kvartsit 27,4 1 6569848,37 1451006,97 


822 Avslag Hälleflinta 91,8 1 Lokal hälleflinta 6569794,93 1451007,48 

824 Avslag Hälleflinta 293,8 1 6569795,38 1451008,02 


827 Kärna Kvarts 141,7 1 Yttersida, 

råämne. Plattform 

828 Avslag Kvarts 53,7 1 Yttersida, råämne. 

Plattform 


6569798,94 1451017,33 

6569774,81 1451081,83 

Kvarts 5,9 1 6569778,67 1451016,26 

830 Övrigt/Avfall Kvarts 7,4 1 Yttersida 6569703,03 1451010,34 

Ruta 



Gallrat 


831 Övrigt/Avfall Kvarts 4,8 1 6569832,02 1451004,66 

832 Splitter Kvarts 0,8 1 6569794,22 1451013,37 


Kvarts 2,2 1 6569719,39 1451046,15 

834 Övrigt/Avfall Kvarts 18 1 Yttersida 6569798,29 1451015,79 

835 Övrigt/Avfall Kvarts 8 1 Rundade kanter 6569790,3 1451019,42 

836 Övrigt/Avfall Kvarts 3,4 1 Mjölkvit 6569765,89 1450993,26 



839 Kärnfragment 


Kvarts 1 1 Plattform 6569733,59 1450997,86 

Kvarts 29,6 1 Plattform 6569797,35 1451017,98 




Kvarts 2 1 Plattform 6569726,78 1451012,04 

Kvarts 0,5 1 Bipolär 6569859,31 1451033,74 




Kvarts 0,8 1 6569834,39 1540985,39 

Kvarts 3,9 1 6569836,33 1450996,04 







852 Avslag Kvarts 17,5 1 Plattform 6569825,07 1450981,52 












862 Övrigt/Avfall Kvarts 17,5 1 Gråblå 6569728,88 1451046,21 


864 Övrigt/Avfall Kvarts 18,7 1 Bipolär 6569689,63 1451029,45 






Kvarts 1,7 2 6569842,05 1450992,07 

Kvarts 3,1 1 6569769,71 1450994,39 

Ruta 




Gallrat 


Kvarts 3,9 1 6569795,81 1451015,46 

871 Övrigt/Avfall Kvarts 4 1 6569756,05 1451016,76 

872 Kärna? Kvarts 3 1 Bipolär 6569791,31 1451006,4 





877 Splitter Kalksten 0,3 1 6569765,43 1450999,76 



Kvarts 1,3 1 6569794,73 1451026,08 

Kvarts 1,5 1 6569739,68 1451019,18 



Kvarts 1,8 1 6569760,33 1450992,21 



Kvarts 1,6 1 6569764,09 1451010,96 



886 Övrigt/Avfall Kvarts 5,6 1 Yttersida, två 

avspaltningsytor 

887 Övrigt/Avfall Kvarts 106,2 1 Yttersida, råämne. 

Plattform 

6569809,62 1451045,55 

6569844,51 1451023,16 

888 Råämne Kvarts 111,4 1 Yttersida 6569851,23 1451006,09 


890 Övrigt/Avfall Kvarts 9,7 1 Gråblå 6569827,75 1450991,53 







Kvarts 12,3 1 Gråblå 6569753,33 1451026,06 
















Kvarts 5,2 1 6569822,23 1451067,03 

Ruta 





Gallrat 








Kvarts 0,5 1 6569735,72 1451021,58 

Kvarts 1,6 1 6569711,6 1451051,58 

Kvarts 2 1 6569820,14 1451068,44 

914 Avslag Kvarts 0,3 1 Mikrospånsliknande 

915 Avslag Kvarts 0,2 1 Mikrospånsliknande 

6569805,91 1451059,72 

6569752,45 1450982,56 

916 Avslag Kvarts 4 1 Plattform 6569761,11 1450991,69 




Kvarts 16,2 1 6569880,48 1451046,73 




923 Avslag Kvarts 0,7 1 Bipolär 6569794,54 1451015,96 




Kvarts 1,5 1 6569765,64 1450992,03 






Kvarts 1 1 6569778,91 1451082,98 

933 Avslag Kvarts 27,6 1 Yttersida. Plattform 

6569848,54 1451000,24 






938 Avslag Kvarts 18,2 1 Yttersida. Plattform 

6569830,26 1450991,45 


940 Råämne Kvarts 203 1 Yttersida 6569844,58 1450999,55 


Kvarts 2,2 2 Ett avslag, ett 

splitter. Bipolär 

6569841,7 1450992,36 






Ruta 




Gallrat 









952 Splitter Kvarts 6 2 6569726,05 1451005,57 




Kvarts 1,4 1 6569768,48 1450995,89 






959 Kärna Kvarts 59,5 1 Bipolär 6569775,3 1450992,52 

960 Avslag Kvarts 3,4 1 Plattform 6569797,599 1451009,543 13259 


Kvarts 2,3 1 6569742,849 1450973,879 29321 

962 Övrigt/Avfall Kvarts 102,4 4 Invid A13116 

963 Fragment Järn 7,9 1 x 6569746,65 1450991,425 29189 

964 Bränd lera Bränd lera 58,1 8 x Pinnavtryck 6569746,65 1450991,425 29189 

965 Övrigt/Avfall Kvarts 5,7 1 6569706,595 1451031,5 16715 



Kvarts 22,1 1 Bipolär 6569717,833 1451046,721 10141 

Kvarts 1,9 1 6569737,901 1450982,238 1827 

968 Avslag Kvarts 3,9 2 6569715,015 1451037,304 16413 

969 Råämne Kvarts 223,5 1 6569797,22 1451013,17 13059 


Kvarts 3,8 1 6569795,71 1451013,16 0 

971 Splitter Kvarts 0,01 1 6569740,378 1451018,459 5667 



Kvarts 1,1 1 6569769,004 1450990,453 12499 

Kvarts 8,9 2 6569797,515 1450993,63 7301 




Kvarts 0,4 1 6569742,25 1450984,25 4547 

977 Övrigt/Avfall Kvarts 16,9 4 Ett avslagsfragment 

Ruta 

6569726,25 1451012,25 5517 




Kvarts 4,3 1 Plattform 6569742,25 1450992,25 12790 

Kvarts 0,8 1 6569770,25 1451000,25 29173 

981 Splitter Kvarts 0,1 1 6569726,25 1451008,25 29187 

982 Övrigt/Avfall Kvarts 12 3 Bipolär 6569774,25 1451084,25 29589 



Gallrat 


983 Avslag Kvarts 1 1 Bipolär 6569794,25 1451020,25 31582 


Kvarts 0,8 1 6569820,25 1450988,25 35035 




Flinta 2,2 1 6569713,6 1451012,71 

Kvartsit 12,7 1 Yttersida 6569789,05 1451059,9 

989 Sölja Brons 9,2 1 x 6569816,7 1451012,9 

990 Avslag Grönsten 286,6 1 Yttersida. Plattform 

991 Avslag Porfyr 14,3 1 Yttersida, plattform 

6569720,6 1451045,01 

6569722,17 1451039,32 

992 Avslag Grönsten 21,7 1 Plattform 6569723,93 1451043,07 






6569727,39 1451042,83 

998 Avslag Grönsten 2,7 1 6569722,24 1451045,6 


1000 Avslag Grönsten 3,5 1 Plattform 6569723,67 1451045 

1001 Avslag Grönsten 1,4 1 Yttersida 6569722,81 1451045,86 

1002 Avslag Grönsten 4 1 6569722,36 1451046,16 

1003 Avslag Grönsten 4,4 1 Plattform 6569721,25 1451046,75 54069 


1005 Övrigt/Avfall Grönsten 9,5 1 Yttersida 6569722,73 1451044,95 

1006 Övrigt/Avfall Grönsten 6,1 1 6569722,56 1451044,34 




1010 Övrigt/Avfall Grönsten 12 1 6569723,58 1451046,71 



1013 Övrigt/Avfall Grönsten 111,8 1 Yttersida, nodul 6569725,03 1451044,9 

1014 Avslag Grönsten 8,7 2 Yttersida, splitter 6569721,25 1451049,25 47593 


1016 Avslag Grönsten 3,7 1 6569720,25 1451048,25 55102 



Kvartsit 4,5 1 Yttersida 6569722,75 1451048,75 52491 

1019 Avslag Grönsten 9,7 2 Yttersida 6569721,75 1451047,75 54071 






Ruta 

6569720,25 1451046,25 58526 




Gallrat 




1028 Avslag Porfyr 28,1 1 x Yttersida, plattform 


Ruta 

6569720,25 1451047,75 55335 

6569720,75 1451045,25 58523 




6569720,75 1451049,25 55325 

6569720,75 1451049,75 55327 




6569720,75 1451048,75 55101 

6569720,25 1451049,25 55103 


1037 Avslag Porfyr 3,3 1 6569721,75 1451041,75 47617 

1038 Övrigt/Avfall Grönsten 0 0 Splitter 6569722,25 1451041,75 47620 




6569722,75 1451041,75 47639 

Porfyr 11,3 1 6569722,75 1451041,75 47639 

Porfyr 18,6 1 Yttersida 6569723,25 1451041,75 47642 





Porfyr 1,5 1 6569722,25 1451041,25 47619 

1046 Avslag Grönsten 2,3 3 Två splitter 6569722,75 1451041,25 47640 


1048 Avslag Grönsten 8 3 6569721,75 1451042,75 47615 


1050 Avslag Grönsten 3 3 Plattform 6569722,75 1451042,75 47637 



Porfyr 1,6 1 Plattform 6569723,25 1451042,75 47643 



1055 Avslag Grönsten 103,5 6 En med yttersida 6569722,25 1451043,25 47623 

1056 Splitter Kvartsit 0,2 1 6569722,25 1451043,25 47623 

1057 Övrigt/Avfall Grönsten 19,1 5 En med yttersida 6569722,75 1451043,25 47636 

1058 Övrigt/Avfall Grönsten 0,7 1 Yttersida 6569723,25 1451043,25 47644 

1059 Övrigt/Avfall Grönsten 2 1 6569724,25 1451043,25 47665 



1062 Splitter Porfyr 0,3 1 6569721,75 1451042,25 47616 

1063 Övrigt/Avfall Grönsten 0,3 1 6569722,25 1451042,25 47621 





Gallrat 



Ruta 

6569723,25 1451042,25 45865 


1068 Övrigt/Avfall Grönsten 30,6 1 Yttersida. Plattform 

6569721,75 1451043,75 47613 


1070 Avslag Grönsten 25,3 8 Fyra m plattform, 

en yttersida 

6569722,25 1451043,75 47624 

1071 Avslag Porfyr 5,1 1 6569722,25 1451043,75 47624 

1072 Övrigt/Avfall Grönsten 29 3 6569722,75 1451043,75 47635 


1074 Avslag Grönsten 11,1 5 Tre m plattform, 

en yttersida 


6569723,75 1451043,75 47655 

6569721,25 1451045,75 47601 


1077 Avslag Porfyr 11,4 2 Plattform 6569722,25 1451045,75 47603 

1078 Avslag Grönsten 13,3 4 Två avslag, två 

avfall 

1079 Avslag Grönsten 20,2 5 Två med yttersida. 

Plattform 

6569722,75 1451045,75 47604 

6569723,25 1451045,75 47605 


1081 Övrigt/Avfall Grönsten 260,3 2 Yttersida. 

Råämne och 

splitter 

1082 Avslag Porfyr 38,3 1 Yttersida, 

råämne 


6569723,75 1451045,75 47606 

6569721,75 1451044,75 47611 

6569722,25 1451044,75 47626 





1088 Splitter Porfyr 42,6 4 Två med yttersida, 

två splitter 

1089 Avslag Grönsten 17,8 7 Två slags grönsten. 

Plattform 


6569723,75 1451044,75 47653 

6569724,25 1451044,75 47668 

6569721,75 1451045,25 47610 



6569722,75 1451045,25 47632 


1094 Splitter Porfyr 78,6 3 Yttersida. Plattform 

6569723,25 1451045,25 47647 

1095 Avslag Grönsten 25 6 Plattform 6569723,75 1451045,25 47652 


6569723,75 1451045,25 47652 



1099 Splitter Porfyr 4,6 1 Yttersida 6569721,75 1451044,25 47612 


1101 Avslag Porfyr 14,3 2 Yttersida 6569722,25 1451044,25 47625 



Gallrat 



Ruta 

6569722,75 1451044,25 47634 

1103 Avslag Porfyr 6 1 Plattform 6569722,75 1451044,25 47634 





1109 Avslag Grönsten 22,3 4 En med yttersida 6569721,75 1451046,25 47595 


6569722,25 1451046,25 47596 



1113 Övrigt/Avfall Grönsten 1 2 Splitter 6569724,25 1451046,25 47599 


1115 Avslag Grönsten 6 5 Fyra splitter 6569722,75 1451046,75 47631 




1119 Avslag Grönsten 10 3 Ett splitter 6569722,75 1451047,25 47630 

1120 Avslag Grönsten 4 1 6569724,25 1451047,25 47671 




Sandsten 6,2 1 6569724,75 1451041,25 47681 



1125 Avslag Porfyr 3,9 1 Plattform 6569720,75 1451050,25 56086 


1127 Avslag Grönsten 9 2 Avslag och avfall. 

Plattform 

6569719,25 1451050,25 56089 


1129 Övrigt/Avfall Grönsten 329,1 1 Lösfynd S om 

ugnarna 


1131 Skärva oornerad 









Keramik 3,3 1 6569799,44 1451018,47 

Kvartsit 8,6 1 Plattform 6569773,95 1450957,23 


Kvarts 5,7 1 6569791,44 1451021,05 

Kvarts 4,9 1 6569793,44 1451021,89 

Kvarts 7,7 1 6569803,69 1451021,47 

Kvarts 0,4 1 Lösfynd S delen 

Kvarts 1,3 1 Lösfynd 

1139 Keramik 1,3 1 x 6569745,803 1450972,469 31258 

1140 Övrigt 233 1 x Malm ? 6569746,9 1451009,82 



Gallrat 


1141 Övrigt 368,1 1 x malm ? 6569783,01 1451081,15 

1142 Övrigt 657,2 1 x malm ? 6569784,8 1451029,71 

1143 Nöt Bränt ben 2,42 1 6569746,25 1450992,25 12786 

1144 Oidentifierat Bränt ben 0,13 1 6569746,25 1450992,25 12786 

1145 Djur Bränt ben 0,14 1 6569742,25 1450996,25 12789 




1149 Djur Bränt ben 0,12 1 6569832,25 1450988,25 35032 

1150 Djur Bränt ben 0,62 1 6569836,25 1450992,25 35040 


1152 Djur Bränt ben 0,45 1 6569719,75 1451050,75 57797 

1153 Djur Bränt ben 0,14 1 6569745,5 1450965,58 876 


1155 Djur Bränt ben 0,61 1 6569732,34 1451043,18 8120 

1156 Djur Bränt ben 0,37 2 6569732,105 1451046,47 8878 


1158 Djur Bränt ben 0,07 1 6569726,22 1451050,945 9958 

1159 Mellanstort 

däggdjur 

Bränt ben 0,09 1 6569721,27 1451048,27 10016 

1160 Djur Bränt ben 0,13 2 6569721,25 1451047,75 55100 


1162 Djur Bränt ben 0,15 3 6569716,451 1451048,594 10324 

1163 Djur Bränt ben 0,06 1 6569797,745 1451049,915 19375 

1164 Nöt Obränt ben 25,53 1 6569815,346 1451034,200 27958 


1166 Djur Bränt ben 0,98 5 6569755,16 1451053,96 35490 

1167 Djur Bränt ben 0,09 1 6569755,16 1451053,96 35490 

1168 Stor gräsätare 

Obränt ben 3,65 30 Troligen nöt 6569814,31 1451015,545 38666 

1169 Människa Bränt ben 0,16 2 6569813,201 1451048,868 40477 

1170 Ev. människa Bränt ben 0,58 3 6569813,201 1451048,868 40477 



1173 Djur Bränt ben 0,16 1 6569842,165 1451069,232 40798 

1174 Svin Obränt ben 4,32 1 6569842,165 1451069,232 40798 

1175 Mellanstort 

däggdjur 

Obränt ben 0,77 2 Får/get el. svin 6569842,165 1451069,232 40798 


1177 Häst Obränt ben 36,84 1 6569827,83 1451037,335 56323 

1178 Nöt Obränt ben 13,43 1 6569843,795 1451060,27 58031 

1179 Nöt Obränt ben 6,8 1 6569843,795 1451060,27 58031 

1180 Nöt Obränt ben 3,44 7 6569843,795 1451060,27 58031 

1181 Ev. människa Bränt ben 0,17 2 6569813,092 1451049,496 58922 





1186 Djur Bränt ben 0,59 1 6569770,1 1451041,42 

Ruta 



Gallrat 


1187 Djur Bränt ben 0,02 1 6569737,96 1451017,45 

1188 Oidentifierat Bränt ben 0,24 1 6569775,96 1450990,61 




1192 Slidhornsdjur 

Obränt ben 1,23 6 Troligen får/get 6569743,83 1450991,01 











1203 Djur Bränt ben 0,59 3 6569716,53 1451049,5 

1204 Häst Obränt ben 2,6 4 6569756,37 1451004,38 

1205 Nöt Obränt ben 3,39 1 Kalv 6569709,64 1450992,79 

1206 Häst Obränt ben 5,18 2 6569778,1 1451081,83 



1209 Människa Bränt ben 0,24 1 6569815,65 1451049,28 



1212 Djur Bränt ben 0,11 3 6569824,611 1451043,074 28064 

















1229 Oidentifierat Bränt ben 1 40 6569816,393 1451049,281 40490 






Ruta 



Gallrat 




1237 Gräsätare Obränt ben 0,03 1 6569811,459 1451049,505 40386 


































1271 Människa Bränt ben 2 16 6569813,81 1451049,6 54011 



1274 Djur Eldpåverkat 

ben 

2,69 1 6569813,81 1451049,6 54011 

1275 Människa Bränt ben 0,35 2 6569736,1 1451035,68 

Ruta 


Bilaga 3. Rutor 

Ruta Lagerdjup (m) Lager Fynd-nr Notering X Y 

3805 0,2 A29189 6569762,25 1451000,25 

3806 0,15 A29189 6569766,25 1451000,25 

3807 0,12 A29189 556, 975 6569766,25 1450996,25 

3808 0,2 A29189 368 6569762,25 1450996,25 

3809 0,15 A29189 6569758,25 1450996,25 

3810 0,1 A29189 6569754,25 1450996,25 

3811 0,1 A29189 338 6569754,25 1451000,25 

3812 6569754,25 1451016,25 

3813 6569758,25 1451016,25 

3814 6569770,25 1451012,25 

4546 0,1 A29189 339 6569750,25 1450980,25 

4547 0,2 A29189 340, 976 6569742,25 1450984,25 

4548 0,28 A29189 245, 497 6569746,25 1450982,25 

5513 6569760,25 1451001,25 

5514 0,12 A29189 6569734,25 1451008,25 

5515 0,15 A29189 793 6569730,25 1451008,25 

5516 A29189 6569730,25 1451012,25 

5517 A29189 787, 977 6569726,25 1451012,25 

5518 0,1 A29189 341 6569750,25 1450996,25 

5519 0,05 A29189 6569750,25 1451000,25 

8729 6569731,75 1451051,25 

8730 0,1 A29237 6569731,75 1451057,25 

8731 0,1 A29237 6569731,75 1451060,75 

8732 0,15 A29237 6569736,25 1451058,75 

8733 A29237 6569715,25 1451060,25 

12781 0,15 A29189 342, 780 6569754,25 1450992,25 

12782 0,17 A29189 343 6569754,25 1450988,25 

12783 0,15 A29189 344 6569750,25 1450988,25 

12784 0,2 A29189 757 6569750,25 1450992,25 

12785 0,2 A29189 264, 345, 736, 

781 

6569746,25 1450988,25 

12786 0,17 A29189 346, 1143, 1144 6569746,25 1450992,25 

12787 0,17 A29189 6569746,25 1450996,25 

12788 6569746,25 1451000,25 

12789 0,13 A29189 347, 978, 1145 6569742,25 1450996,25 

12790 0,15 A29189 348, 979 6569742,25 1450992,25 

12791 0,05 A29189 6569738,25 1450992,25 

12792 0,15 A29189 6569738,25 1450996,25 

12793 0,15 A29189 349 6569734,25 1450996,25 

12794 0,17 A29189 350 6569750,25 1450984,25 

12795 0,2 A29189 351 6569742,25 1450988,25 

29173 0,15 A29189 557, 980 6569770,25 1451000,25 

29174 0,12 A29189 6569770,25 1450996,25 

29175 0,1 A29189 6569766,25 1451004,25 

29176 0,1 A29189 352 6569758,25 1450992,25 

29177 0,1 A29189 6569758,25 1450988,25 

29178 0,2 A29189 257, 353, 558, 

1146 

6569746,25 1450984,25 



29179 0,1 A29189 259, 354 6569746,25 1450980,25 

29180 0,25 A29189 231, 355 6569742,25 1450980,25 

29181 0,05 A29189 6569738,25 1450988,25 

29182 A29189 356 6569742,25 1451000,25 

29183 0,1 A29189 6569738,25 1451000,25 

29184 0,1 A29189 357 6569734,25 1451000,25 

29185 0,15 A29189 6569730,25 1451000,25 

29186 A29189 6569726,25 1451000,25 

29187 A29189 981 6569726,25 1451008,25 

29188 A29189 6569722,25 1451008,25 

29588 A29255 Störning 6569778,25 1451084,25 

29589 0,1 A29255 982 6569774,25 1451084,25 

29590 A29255 6569770,25 1451084,25 

30839 0,1 A29255 6569776,25 1451086,25 

30840 0,1 A29255 6569772,25 1451086,25 

30841 0,05 A29255 6569776,25 1451082,25 

30842 6569740,25 1451058,25 

30843 A29237 790 6569740,25 1451062,25 

30844 0,05 A29237 6569740,25 1451066,25 

30845 0,05 A29237 6569740,25 1451070,25 

30846 0,05 A29237 359, 559, 815 6569736,25 1451066,25 

30847 0,05 A29237 6569736,25 1451062,25 

30848 A29237 6569732,25 1451066,25 

30849 0,05 A29237 6569728,25 1451062,25 

30850 0,15 A29237 560 6569728,25 1451058,25 

30851 0,05 A29237 6569718,25 1451062,25 

30932 A29189 6569754,25 1450984,25 

30933 A31032 6569750,25 1450976,25 

31154 212, 216, 217, 

360, 361, 529 

A31032 6569746,25 1450976,25 

31441 213, 362 A31032 6569748,25 1450976,25 

31442 A31032 6569748,75 1450976,25 

31443 A31032 6569749,25 1450976,25 

31444 A31032 6569749,75 1450976,25 

31445 218, 219, 364 A31032 6569747,75 1450976,25 

31446 561, 732 A31032 6569747,25 1450976,25 

31447 214, 215, 365 A31032 6569746,75 1450976,25 

31448 203, 204, 366, 

767 

A31032 6569745,75 1450976,25 

31449 A31032 6569745,25 1450976,25 

31503 6569774,25 1451000,25 

31579 0,15 A29592 562 6569782,25 1451020,25 

31580 0,1 A29592 6569786,25 1451020,25 

31581 0,1 A29592 563 6569790,25 1451020,25 

31582 0,15 A29592 983 6569794,25 1451020,25 

31583 A29592 Utgår 6569798,25 1451020,25 

31584 A29592 Utgår 6569802,25 1451020,25 

31585 6569806,25 1451020,25 

31670 0,1 A29592 794 6569784,25 1451018,25 

31671 0,17 A29592 1147 6569788,25 1451018,25 



31672 0,05 A29592 6569778,25 1451024,25 

31673 0,05 A29592 6569774,25 1451024,25 

31674 0,1 A29592 6569776,25 1451026,25 

31675 0,05 A29592 6569770,25 1451024,25 

32658 0,15 A29592 6569797,75 1451020,25 

32659 0,1 A29592 6569801,75 1451020,25 

35023 A32972 6569828,25 1450980,25 

35024 A32972 6569824,25 1450980,25 

35025 0,15 A32972 6569820,25 1450976,25 

35026 0,21 A32972 6569820,25 1450980,25 

35027 0,21 A32972 1148 6569820,25 1450984,25 

35028 0,05 A32972 6569824,25 1450984,25 

35029 0,05 A32972 6569828,25 1450984,25 

35030 A32972 6569832,25 1450984,25 

35031 0,13 A32972 564 6569836,25 1450988,25 

35032 0,05 A32972 1149 6569832,25 1450988,25 

35033 0,05 A32972 6569828,25 1450988,25 

35034 0,1 A32972 6569824,25 1450988,25 

35035 0,23 A32972 367, 565, 984 6569820,25 1450988,25 

35036 0,2 A32972 566, 567 6569820,25 1450992,25 

35037 0,15 A32972 568, 783 6569824,25 1450992,25 

35038 0,1 A32972 569, 784, 985 6569828,25 1450992,25 

35039 0,1 A32972 6569832,25 1450992,25 

35040 0,15 A32972 358, 1150 6569836,25 1450992,25 

45858 6569721,25 1451040,25 

45859 1060 6569721,25 1451042,25 

45860 6569721,25 1451044,25 

45861 1108 6569721,25 1451046,25 

45862 1121 6569723,25 1451048,25 

45863 1112, 1151 6569723,25 1451046,25 

45864 1105 6569723,25 1451044,25 

45865 1066 6569723,25 1451042,25 

45866 1042 6569723,25 1451040,25 

45867 6569725,25 1451040,25 

45868 6569725,25 1451042,25 

45869 6569725,25 1451044,25 

45870 6569725,25 1451046,25 

45871 6569725,25 1451048,25 

45872 6569727,25 1451048,25 

45873 6569727,25 1451046,25 

45874 6569727,25 1451044,25 

45875 6569727,25 1451042,25 

45876 6569727,25 1451040,25 

47592 6569723,25 1451050,25 

47593 1014 6569721,25 1451049,25 

47594 6569719,25 1451046,25 

47595 1109 6569721,75 1451046,25 

47596 1110 6569722,25 1451046,25 



47597 1111 6569722,75 1451046,25 

47598 6569723,75 1451046,25 

47599 1113 6569724,25 1451046,25 

47600 6569724,25 1451046,25 

47601 1075 6569721,25 1451045,75 

47602 1076 6569721,75 1451045,75 

47603 1077 6569722,25 1451045,75 

47604 1078 6569722,75 1451045,75 

47605 1079 6569723,25 1451045,75 

47606 1081 6569723,75 1451045,75 

47607 1080 6569724,25 1451045,75 

47608 1117 6569721,75 1451047,25 

47609 1114 6569721,75 1451046,75 

47610 1090 6569721,75 1451045,25 

47611 1082 6569721,75 1451044,75 

47612 1098, 1099 6569721,75 1451044,25 

47613 1068, 1069 6569721,75 1451043,75 

47614 1054 6569721,75 1451043,25 

47615 1048 6569721,75 1451042,75 

47616 1061, 1062 6569721,75 1451042,25 

47617 1036, 1037 6569721,75 1451041,75 

47618 1043 6569721,75 1451041,25 

47619 1044, 1045 6569722,25 1451041,25 

47620 1038 6569722,25 1451041,75 

47621 1063 6569722,25 1451042,25 

47622 1049 6569722,25 1451042,75 

47623 1055, 1056 6569722,25 1451043,25 

47624 1070, 1071 6569722,25 1451043,75 

47625 1100, 1101 6569722,25 1451044,25 

47626 1083, 1084 6569722,25 1451044,75 

47627 1091 6569722,25 1451045,25 

47628 6569722,25 1451046,75 

47629 1118 6569722,25 1451047,25 

47630 1119 6569722,75 1451047,25 

47631 1115 6569722,75 1451046,75 

47632 1092 6569722,75 1451045,25 

47633 1085 6569722,75 1451044,75 

47634 1102, 1103 6569722,75 1451044,25 

47635 1072 6569722,75 1451043,75 

47636 1057 6569722,75 1451043,25 

47637 1050 6569722,75 1451042,75 

47638 1064, 1065 6569722,75 1451042,25 

47639 1039, 1040 6569722,75 1451041,75 

47640 1046 6569722,75 1451041,25 

47641 1047 6569723,25 1451041,25 

47642 1041 6569723,25 1451041,75 

47643 1051, 1052 6569723,25 1451042,75 

47644 1058 6569723,25 1451043,25 



47645 1073 6569723,25 1451043,75 

47646 1086 6569723,25 1451044,75 

47647 1093, 1094 6569723,25 1451045,25 

47648 1116 6569723,25 1451046,75 

47649 6569723,25 1451047,25 

47650 6569723,75 1451047,25 

47651 6569723,75 1451046,75 

47652 1095, 1096 6569723,75 1451045,25 

47653 1087, 1088 6569723,75 1451044,75 

47654 1106 6569723,75 1451044,25 

47655 1074 6569723,75 1451043,75 

47656 6569723,75 1451043,25 

47657 1053 6569723,75 1451042,75 

47658 1067 6569723,75 1451042,25 

47659 6569723,75 1451041,75 

47660 6569723,75 1451041,25 

47661 6569724,25 1451041,25 

47662 6569724,25 1451041,75 

47663 6569724,25 1451042,25 

47664 6569724,25 1451042,75 

47665 1059 6569724,25 1451043,25 

47666 6569724,25 1451043,75 

47667 1107 6569724,25 1451044,25 

47668 1089 6569724,25 1451044,75 

47669 1097 6569724,25 1451045,25 

47670 6569724,25 1451046,75 

47671 1120 6569724,25 1451047,25 

47672 6569724,75 1451047,25 

47673 6569724,75 1451046,75 

47674 6569724,75 1451045,75 

47675 6569724,75 1451045,25 

47676 6569724,75 1451044,75 

47677 6569724,75 1451043,75 

47678 6569724,75 1451043,25 

47679 6569724,75 1451042,75 

47680 6569724,75 1451041,75 

47681 1122 6569724,75 1451041,25 

48015 6569724,75 1451046,25 

48016 6569724,75 1451044,25 

48017 6569724,75 1451042,25 

51454 A29189 6569729,75 1451000,75 

51455 A29189 6569730,25 1451000,75 

51456 A29189 6569732,627 1450997,673 

52489 6569722,75 1451047,75 

52490 6569722,75 1451048,25 

52491 369, 1017, 1018 6569722,75 1451048,75 

52492 6569723,25 1451047,75 

52493 6569723,75 1451047,75 



52494 6569723,75 1451048,25 

52495 6569723,75 1451048,75 

52496 6569723,25 1451048,75 

53204 6569720,75 1451041,25 

53205 6569720,75 1451041,75 

53206 6569720,75 1451043,25 

53207 6569720,75 1451044,75 

53208 6569720,75 1451045,75 

54069 1003 6569721,25 1451046,75 

54070 6569721,25 1451047,25 

54071 1019 6569721,75 1451047,75 

54072 6569722,25 1451047,75 

54073 1020 6569722,25 1451048,25 

54074 6569722,25 1451048,75 

54075 1025 6569721,75 1451048,25 

54076 6569721,75 1451048,75 

55100 1021, 1160 6569721,25 1451047,75 

55101 1034 6569720,75 1451048,75 

55102 1016 6569720,25 1451048,25 

55103 570, 1035 6569720,25 1451049,25 

55323 6569720,75 1451047,75 

55324 6569720,75 1451048,25 

55325 1030, 1031 6569720,75 1451049,25 

55326 6569721,25 1451049,75 

55327 1032 6569720,75 1451049,75 

55328 1033 6569720,25 1451049,75 

55329 1026 6569719,75 1451049,75 

55330 6569719,75 1451049,25 

55331 1022 6569720,25 1451048,75 

55332 6569719,75 1451048,75 

55333 6569719,75 1451048,25 

55334 6569719,75 1451047,75 

55335 1027, 1028 6569720,25 1451047,75 

55529 6569780,25 1451013,25 

55530 6569781,25 1451013,25 

55531 6569784,25 1451014,25 

56082 6569721,75 1451049,25 

56083 6569721,75 1451049,75 

56084 6569721,75 1451050,25 

56085 6569721,25 1451050,25 

56086 1125 6569720,75 1451050,25 

56087 6569720,25 1451050,25 

56088 1124 6569719,75 1451050,25 

56089 1127 6569719,25 1451050,25 

56090 1126 6569719,25 1451049,75 

56091 6569719,25 1451049,25 

57794 6569721,25 1451050,75 

57795 6569720,75 1451050,75 



57796 1128 6569720,25 1451050,75 

57797 1152 6569719,75 1451050,75 

57798 6569719,25 1451050,75 

58523 1029 6569720,75 1451045,25 

58524 6569720,25 1451045,25 

58525 1023 6569720,25 1451045,75 

58526 1024 6569720,25 1451046,25 

58527 6569720,75 1451046,25 


Bilaga 4. Makrofossilanalys 

Stefan Gustafsson, Oden Kulturinformation 































Bilaga 5. Keramikanalys 

Ole Stilborg, Keramiska Forskningslaboratoriet, Lund 

och Tony Engström, SAU 

Två platser med neolitisk och järnålderskeramik 

från Vintrosa sn. (Västra Via och Sanna, Örebro). 

Ole Stilborg, Keramiska Forskningslaboratoriet, 

Lunds universitet. 

Inledning 

På uppdrag av SAU, Uppsala och i samarbete med Tony 

Engström, SAU har keramik från fyndlokalerna Västra Via 

(RAÄ 84:1) och Sanna (RAÄ 98) båda i Vintrosa sn, Örebro 

Län registrerats vid Keramiska Forskningslaboratoriet, 

Lunds Universitet. 

Båda platserna omfattar såväl hus, som andra anläggningar 

och kulturlager, som visar på boplatsaktiviteter 

från senmesolitikum fram till historisk tid för Västra Via’s 

del och främst under brons- och järnålder för Sannas del 

dock med äldre och yngre inslag. Fyndmaterialet av keramik 

från Västra Via är mycket begränsat med en samlad 

vikt på drygt ½ kg, medan det är något större på Sanna 

med drygt 3 kg. 

Frågeställning 

Den basala frågan rör de blandade keramikmaterialens 

kronologiska spännvidd samt fördelningen av material på 

olika perioder. 

Metod 

En supplerande registrering med teknologisk inriktning 

har utförts som tillägg till den existerande fyndregistreringen 

i Intrasis. Därutöver har en kronologisk bedömning 

gjorts av samtliga skärvor. Detta arbete har utförts 

av Tony Engström i samarbete med rapportens författare. 

Resultat Västra Via 

Materialet från slutundersökningen var genomgående 

ganska högt och likartat fragmenterat, vilket är naturligt 

med tanke på att största delen härrör från kulturlager, där 

ständiga aktiviteter kan ha medfört en fysisk nedbrytning. 

Av fynden på ca ½ kg keramik är ca 400 gram förhistorisk 

keramik medan 130 gram är företrädesvis spjälkade 

yngre rödgodsskärvor. Av den förhistoriska keramiken 

är 50 gram fragment (< 2 cm 2 eller utan någon ursprunglig 

yta), medan drygt 100 gram är spjälkade skärvor och 

240 gram är skärvor, där en skärvtjocklek kan mätas. 

Utifrån godsets kvalitet, ytbehandling, form och dekor 

kunde majoriteten av skärvor och spjälkade skärvor placeras 

i järnålder. Några odekorerade, glättade bukskärvor 

skulle även kunna ha en bronsåldersdatering, men 

det fanns inga exempel på typiska bronsåldersdrag såsom 

rabbning, vulster och knoppar, små hankar utgående från 

mynningen eller bikoniska former. Inget talar således för 

att det skulle finnas något inslag av bronsålderskeramik 

bland fynden. 

En mynningsskärva (6 mm) från en utåtvinklad, rak 

mynning samt tre fragment (F564, F585, F597 och F600) 

skilde ut sig på grund av den mycket tydliga, långa N-tekniken 

– dvs långa överlappningar mellan remsarna som 

kärlet har byggts av (Lindahl 1988, 130). Detta material på 

totalt 13 gram kan ha en neolitisk datering. 

Resterande 55 skärvor – totalt 228 g – tillhör med säkerhet 

eller sannolikt järnåldern. Skärvtjockleksfördelningen 

(fig 1) visar på ett tvådelat material med toppar för 7 och 

10 mm. Det antyder förekomsten av ett fingodsmaterial, 

som med hänsyn till kärlväggens tjocklek/ kärlets storlek är 

avgränsat mot en grupp av större/”grövre” kärl. Materialet 

från Västra Via SU är mycket begränsat och det kan därför 

vara anledning att se kritiskt på denna skärvtjockleksfördelning. 

En jämförelse med ett något större järnåldersmaterial 

från Millingsmossen i Södermanland (fig 2) illustrerar 

att Västra Vias keramik har en övervikt mot tunnväggiga 

kärl. Även i detta jämförelsematerial finns dock motsvarigheter 

till det tunnväggiga materialet på Västra Via. Om vi ser 

till mer än enbart skärvtjockleken blir det emellertid klart 

att medan Millingsmosens keramik hör till Mälardalsområdets 

typiska järnåldersmaterial dominerat av grovtmagrade, 

obehandlade eller slarvigt glättade, oornerade kärl, så 

finns det riktig fingodskeramik (finkornigt gods, polerade 

ytor, dekor) på Västra Via. 

Bland dessa skärvor finns F543, F567 och F630, varav 

den första och den sista är ornerade. Utifrån ett dateringsperspektiv 

är F543 den mest intressanta. Fårarna och linjefälten 

tillhör dekoren under yngre romersk järnålderfolkvandringstid, 

bland annat med paralleller (om än inte 

exakta sådana) bland keramiken från gravfältet vid Danmarksby 

(Hulthén – opublicerad rapport). Skärvan F567 

från övergången mellan hals och buk är kraftigt sintrad på 

utsidan, vilket betyder att den har bränts sekundärt vid 

temperaturer över 900-1000 grader. Dessa temperaturer 

uppträder oftast i förbindelse med metallhantverk eller 

vid likbränning. 

Bland de få skärvorna (6) och fragmenten i förunder‐ 


sökningsmaterialet från Västra Via, finns en halsskärva 

(F72) från samma kärl ornerad med parallella, horisontella 

fåror och sekundärt bränd på samma sätt som F567. 

Sintrad förhistorisk keramik får ofta – ovist av vilken 

anledning – en grå färg som dessa två skärvor. Det är mest 

vanligt på kärl, som har varit med på likbålet och i och 

med att det på båda skärvorna är utsidan som har utsatts 

för den högsta temperaturen, är det inte omöjligt att skärvorna 

härrör från en förstörd brandgrav. Att keramikfynden 

kan innehålla rester av gravkeramik skulle kunna vara 

en förklaring på det tydliga inslaget av fingodskeramik. 

FU-keramiken omfattar också skärvan F1139 av fint gods 

med en vittrad utsida, där det finns rester av dekor bestående 

av streck och intryck. Denna dekor ändrar inte dateringsförslaget 

ovan. 

Bland FU-fynden finns den enda mynningsskärvan 

(F99), där det har varit möjligt att beräkna en diameter. 

Den utåtböjda, tjockväggiga (13 mm) mynningen med 

enkel rundad profil har haft en diameter på 18 cm. 

Resultat Sanna 

Fragmenteringen av materialet från Sanna RAÄ 98 är 

mera ojämn, vilket är en naturlig följd av att en större del 

härrör från gropar och andra anläggningar, där skärvorna 

har varit deponerade relativt ostörda. 

Neolitikum 

Av totalt drygt 3 kg keramik kunde 2850 g dateras till neolitikum 

på bas av dekor, uppbyggnad i lång N-teknik och 

U-teknik samt gods (fin lera, grov krossmagring). Av denna 

mängd är minst 500 g fragment (se def. ovan) och spjälkade 

skärvor. Majoriteten utgörs av 271 skärvor av tjocklekar 

mellan 6 och 16 mm (fig 4). Skärvtjockleksvariationen är 

normalfördelad med tyngdpunkt på 9-11 mm. Materialet 

domineras av buk och halsskärvor och omfattar även en 

del mynningsskärvor. Tydligt identifierbara bottenskärvor 

är däremot frånvarande, vilket kan betyda att kärlen 

företrädesvis hade rundade eller helt runda bottnar. Godset 

varierar från mellangrov magring med 10-15 % magring 

med en kornstorlek mellan 1 och 3 mm till höga magringsmängder 

över 25 % med stora magringskorn (> 3 mm i 

Intrasis‐storlekar upp till 6-7 mm uppmätta). 

N-teknik, ofta med långa överlappningar, dominerar 

uppbyggnadstekniken. U-teknik förekommer också men 

ofta i samma kärl som N-teknik och ska därför snarast 

uppfattas som uttryck för en något osäker uppbyggnadsteknik. 

Det är ett inte ovanligt fenomen främst i keramik 

från tidigneolitikum. Utsidan på vissa av skärvorna (bl.a. 

F326) bär verktygsspår som påminner om striering efter 

formgivningen av kärlväggen. I likhet med järnålderns 

exempel på samma ytstruktur har dessa spår med stor 

sannolikhet inte förorsakats av gräs (Dumpe et al manus). 

I övrigt är utsidan på kärlen glättad. Kärlen är utan undantag 

brända i oxiderande atmosfär. De är välbrända, men 

oftast återstår en ljus grå kärna i kärlväggen, där oxideringen 

inte är komplett. 

Med utgångspunkt i mynningsform, dekor, gods kan det 

antas att materialet omfattar rester av minst 17 kärl. De två 

kärlen i F330, F331 och F332 utgör med 1,1 kg nästan hälften 

av hela materialet. Kärlen med rak respektive utåtböjd 

mynning är stora med väggtjocklekar mellan 7 och 16 mm 

och mynningsdiametrar på 25 respektive 37 cm. Ingen av 

kärlen verkar ha varit ornerade. Ett kärl av liknande storlek 

med väggtjocklekar mellan 8 och 16 mm och en mynningsdiameter 

på 31 cm har registrerats som F352 och F353 

(sammanlagt ca 600 g). Kärlet är uppbyggt i varierande 

U/N-teknik. På den glättade halsen finns en eller kanske 

två parallella rader av relativt komplicerade intryck. 

Kärlet representerad av skärvorna (däribland två större 

mynningsskärvor) i F360 härrör från ett något mindre 

kärl (väggtjocklek 8-10 mm) med hög trattformat hals 

och en mynningsdiameter på 21 cm. Den rundade mynningsläppen 

är ornerad med oregelbundna, relativt djupa 

tvärstreck och på halsen under mynningen finns ett varierande 

antal horisontella delvis överlappande linjesegment 

i glest snöre. En buk-hals-övergång, som sannolikt 

härrör från samma kärl, är ornerad med en horisontell 

rad av finger(?)intryck precis över ändringen i profilen. 

Andra skärvor (9-10 mm) i samma anläggning registrerat 

som F361 härrör från ett annat kärl ornerat med parallella 

linjer utfört med intryck av finare, tätare snöre. 

Mynningsskärvan av ett annat kärl i F313 är också ornerat 

med parallella linjer i intryckt snöre under mynningen. 

Detta snöre är dock ännu tätare och linjerna raka och 

utplacerade med regelbundna avstånd. Det antagligen 

ganska tunnväggiga kärlet (Hals 7 mm) har en trattformat 

hals och en mynningsdiameter på 25 cm. 

Skärvorna efter kärlen i F1 och F315 är ornerade med 

gles tvärsnodd i vad som antagligen är korta lodräta, respektive 

horisontella linjer. Slutligen finns det halvrunda, 

snedd instuckna pinn(?)intryck på tre skärvor från F328. 

I de fall där mynningsdiametern har kunnat beräknas 

har kärlen varit ganska stora – 21–37 cm i diameter. Rester 

av förkolnade organiska lager har observerats på skärvor 

av kärlen i F330-332. 

De raka till utåtböjda mynningarna, U/N-tekniken och 

dekorvariationen med snöre, tvärsnodd och intryck pekar 

på en datering i en relativt tidig del av neolitikum. Samtliga 

typer av dekor samt den trattformade halsen återfinns 

inom Vrå gruppen, som den har definierats och presenterats 

av Gunlög Graner och Fredrik Hallgren (Graner 2003). 

Paralleller till kärlet F360 finns inom Vrå IV (ibid, fig 7, övre 

del,mitt höger rad). Likaledes till F313 (ibid, fig 7 övre del, 

överst höger rad) och F315 (ibid, fig 7 övre del överst vänster 

rad). Den enklare dekoren på kärlet F352-353 har sina närmaste 

paralleller inom Vrå grupp I (ibid, fig 4), men paralleller 

kan också finnas inom tidig TRB. De flesta dateringar av 

Vrå-gruppen ligger mellan 4000 och 3500 BC (ibid, fig 8). 


45 

40 

N = 55 

N = 228 g 

Figur 1. 

35 

30 

% 

25 

20 

Antal 

Vikt 

15 

10 

5 

0 

5 6 7 8 9 10 11 12 13 

Skärvtjocklek MM 

35 

30 

N = 146 

N = 55 

Figur 2. 

25 

20 

Antal 

Millingsmosen 

Västra Via 

15 

10 

5 

0 

5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 

Skärvtjocklek MM 

Järnålder 

Enbart en liten del av materialet (drygt 60 g) kunde med 

rimlig säkerhet dateras till järnåldern främst på grundlag 

av gods och förekomsten av reducerad bränning. Av 

de 60 gram är 20 gram fragment och spjälkade skärvor. 

Resterande material omfattar 12 skärvor med tjocklekar 

mellan 8 och 13 mm. Godset är fint till mellangrovt 

magrat. Bland skärvorna finns en botten-buk-övergång 

(F339) antagligen från ett relativt litet kärl bedömt utifrån 

bottendiametern på 4 cm. Dessutom ingår en bukskärva 

(F297) och ett fragment (F291) från ett perforerat kärl. 

Enbart rester av ganska glest placerade hål finns bevarade 

längs två av brottytorna. Det finns inga bruksspår som 

kan antyda funktionen. Tjockleken på 10 mm är ganska 

vanlig för perforerade kärl. 

Odaterade 

En något större del av fyndmaterialet på ca 300 gram 

återstår som odaterad. 70 gram är fragment och spjälkade 

skärvor medan 220 gram utgörs av 32 skärvor med tjock‐ 


lekar mellan 5 och 12 mm. På figur 4 har det odaterade 

materialet slagits ihop med järnåldersskärvorna utifrån 

tanken att en järnåldersdatering var det mest sannolika 

för detta material (fig.4). Skärvtjockleksvariationen för de 

42 skärvorna visar på en fördelning med en tendens till 

två toppar vid 7 och 9 mm. Det påminner om variationen 

i järnåldermaterialet från Västra Via (fig 5). Bortsett ifrån 

att bimodaliteten (tvåtoppigheten) är ännu tydligare i 

materialet från Västra Via och det finns 1 mm förskjutning 

i den ena topps position, så är överensstämmelsen god 

mellan de två materialen. Detta talar för att majoriteten av 

de odaterade skärvorna på Sanna hör hemma under järnåldern. 

Dock kan man inte därav sluta sig till att det rör sig 

om samma period under järnåldern. 

Mynningsdiametern kunde beräknas på tre små mynningsskärvor 

från F320, F324 och F325 bland de odaterade 

skärvorna. De raka till utåtböjda mynningarna med enkel 

profil härrör från två små kärl med diametrar på 14 och 

13 cm samt ett miniatyrkärl med en diameter på ca 5 cm. 

Diskussion 

De keramiska fyndmaterialen från Västra Via och Sanna 

innehåller båda såväl stenålders- som järnålderskärl. Det 

är ett ganska normalt förhållande att mängden neolitisk 

keramik är större än järnåldersmaterialen här i den norra 

delen av Sydsverige. I detta fall beror det först och främst på 

att järnåldersmaterialet företrädesvis kommer från kulturlager, 

där större mängder av avfall normalt inte har deponerats 

och keramik också har sämre chanser att bevaras. Detta 

är dock antagligen inte den enda förklaringen på den lägre 

mängden av boplatskeramik från järnåldern. Gödsling av 

åkrarna, där hushållsavfall har åkt med, är sannolikt också 

av betydelse. Den öppna kulturlagerkontexten tillsammans 

med den begränsade mängden av material gör datering av 

keramiken svårare och betydligt mera osäker. Ändå kunde 

registreringen av järnålderskeramik från Västra Via och 

Sanna visa på förekomsten av en tvådelning i fingods och 

grovgods som ett gemensamt drag. Det är karakteristiskt 

för järnålderskrukmakeriet i hela Sydskandinavien att det 

– med rötter i yngre bronsålder – finns en uppdelning i två 

grupper av kärl med olika former, olika dekor och ytbehandling, 

eventuellt olika bränning och i vissa områden 

även olika gods. 

Det neolitiska hantverket är – åtminstone i TN och 

delar av MN – betydligt mera homogent – eller rättare 

de variationer som förekommer är i högre grad individuella 

för den enstaka hantverkaren eller det enstaka kärlet. 

Den större homogeniteten kommer också fram i det 

antagligen tidigneolitiska materialet från Sanna samtidigt 

som dekorvariationen är markant. Det ska tilläggas 

att det är väsentligt att beakta mer än bara dekoren i de 

neolitiska materialen. Åtskilliga fynd pekar på att det till 

exempel inom Vrå-gruppen finns en stor variation i motiv 

och dekorelement. För att vara rimligt säker på att det rör 

sig om ett samtida fyndmaterial måste man också ta alla 

andra teknologiska parametrar i betraktning som belägg 

för en homogenitet. Annars kan man lätt överse inblandad 

material från en annan av neolitikum. 

Litteratur 

Dumpe, B., Berzins, V. & Stilborg, O. A dialogue across the 

Baltic on Narva and Ertebølle pottery. (in press). 

Graner, G. 2003. From Sherds to Shape. Early Neolithic funnel 

beakers in Eastern Central Sweden – what did they 

look like? In C. Samuelsson & N. Ytterberg. Uniting Sea. 

Stone Age Societies in the Baltic Sea Region. OPIA 33. Uppsala. 

Lindahl, A. 1988. Teknologisk undersökning av keramik från 

boplatsen Nymölla III samt ett testmaterial från boplatsen 

Nymölla I, Skåne. I Wyszomirska, B. Ekonomisk stabilitet 

vid kusten. Nymölla III. En tidigneolitisk bosättning med 

fångstekonomi i Nordöstra Skåne. Acta Archaeologica 

Lundensia series in 8º Nr 17. Lund. s. 125–138 


Bilaga 6. Vedartsanalys 

Erik Danielsson, VEDLAB 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 









Bilaga 7. Elementanalys 

Björn Hjulström, Arkeologiska 

forskningslaboratoriet, Stockholm 

Elementanalys av antropogena lager från en 

järnåldersboplats i Västra Via, Vintrosa sn, Närke 

Björn Hjulström 

Arkeologiska Forskningslaboratoriet 

Stockholms universitet 

Uppdragsrapport 35 

Inledning 

Vid SAU:s (Societas Archaeologica Upsaliensis) undersökning 

i Västra Via, Vintrosa sn, Närke, påträffades ett 

flertal antropogena lager. Eftersom flera järnframställningsugnar 

identifierades vid undersökningen ville man 

se om järnframställning skett i större utsträckning än vad 

som kunnat iakttas på den undersökta ytan. Tidigare geokemiska 

analyser av lager från boplatser i åkermark har 

visat att det är möjligt att spåra metallhantverk med hjälp 

av elementanalys. Därför analyserades elementhalten i 31 

jordprover från de antropogena lagren och från underliggande 

lager. Tre lager valdes ut som mest intressanta för att 

göra en elementanalys på. Dessa benämns lager 1, 2 och 

3 och visas i figur 1. Ett av dessa lager (lager 1) låg i anslutning 

till järnframställningsugnarna. 

Vid undersökningen föreföll det som att lager 1, 2 och 

3 har varit ett sammanhängande boplatslager som skadats 

av senare aktiviteter. I sydväst, närmast ugnarna och 

grophusen, var lager 1 som mörkast och innehöll mer kol, 

sot, slagg och bränd lera än det gjorde i nordost och sydost. 

Lagret bestod främst av sand och silt. Lager 2 var inte 

lika mörkt i färgen som lager 1, utan var mörkbrunt och 

innehöll mer morängrus och sten. Lager 3 var sandigt och 

svartbrunt till färgen. 

I lager 1 och lager 2 analyserades sju jordprover vardera 

och i lager 3 analyserades åtta jordprover. Därutöver analyserades 

referensprover utanför lagren. Fyra prover analyserades 

strax utanför lager 1, tre stycken utanför lager 2 

och två stycken prover analyserades utanför lager 3. 

Metodparametrar elementanalys 

Alla prov förvarades i frysrum (‐15°C) fram till analystillfället. 

Proverna torkades i två dygn i 55°C. Därefter mortlades 

jorden och sållades i ett 2 millimeters såll för att få 

en enhetlig kornstorlek. 

Till elementanalysen vägdes 0,5 gram av varje prov upp 

för extraktion. Upplösningen av proverna utfördes med 

mikrovågsugn. Till varje prov tillsattes 10 ml kungsvatten. 

Extraktionen i mikrovågsugn skedde vid 175°C. Temperaturen 

ökade gradvis under 20 minuter och 175°C bibehölls 

i tio minuter innan temperaturen sänktes. Därefter 

filtrerades vätskan genom ett glasfiberfilter för att få bort 

alla partiklar från provet. Elementhalten kvantifierades i 

en atom absorptions spektrofotometer (Z‐5000 Polarized 

Zeeman Atomic Absorption Spectrophotometer). Koncentrationerna 

av bly, kalcium, kalium, koppar, järn, magnesium, 

mangan och zink uppmättes. Resultaten redogörs 

i ppm (parts per million). 

Resultat 

I tabell 1 visas resultaten för alla prov och i figur 2 visas 

kartor över fördelningen för respektive element. Resultaten 

behandlas statistiskt för att få en översikt om vad som 

särskiljer respektive förenar olika prov. 

I figur 3 visas ett träddiagram utifrån en hierarkisk klusteranalys 

där alla prov ingår och där de åtta elementen används 

som variabler. Man kan se en grov uppdelning i två grupper. 

I den ena gruppen med 17 prov är det endast två prov 

som kommer från referenslagren och i den andra gruppen 

kommer 7 av 13 prov från referenslagren. Den huvudsaklig 

uppdelningen när alla prov tagits med är alltså inte mellan 

kulturlagren utan mellan kulturlagren och referenslagret. 

Ett liknande mönster ser man i en Break down & one‐way 

ANOVA analys. Då undersöker man inte vilka grupper som 

bildas utifrån ett antal parametrar, istället har man redan 

placerat proverna i olika grupper och medelvärdet och standardavvikelsen 

i dessa grupper räknas ut. I tabell 2 presenteras 

resultatet från en Break down & one‐way ANOVA analys 

där de grupper som undersöks är lager 1, lager 2 och lager 

3, samt referensproverna i närheten av de olika lagren (R1, 

R2 och R3). Referensproverna har generellt en högre halt av 

kalcium och mangan, och en något högre halt kalium samt 

något lägre magnesiumvärden. Det finns vissa skillnader 

även mellan referensområdena. I referensområdena är det 

främst den höga järnhalten i referensområde 1 som sticker 

ut. Det höga värdet beror troligen på att området ligger nära 

järnframställningsanläggningarna. 

Eftersom jordarten och därmed kornstorleken skiljer 

sig åt mellan referenslagren och kulturlagren är det inte 

möjligt att dra några direkta slutsatser utifrån skillnaderna 

mellan kulturlagren och referenslagren. Det är mer 


elevant att jämföra de antropogena lagren mot varandra 

utan att referensproverna är inräknade. 

I en hierarkisk klusteranalys där bara prov från de 

antropogena lagren ingår och de åtta elementen används 

som parametrar får man en fördelning som visas i träddiagrammet 

i figur 4. Tre huvudgrupper utkristalliseras (1, 2 

och 3) men utan tydliga mönster. Det lager som särskiljer 

sig mest är lager 2 som har tre av fem prov i grupp 3. 

Eftersom lagren är tolkade som ett ursprungligt sammanhängande 

lager är möjligen inte indelningen av proven 

i tre lager relevant eftersom denna uppdelning i sådana 

fall snarare beror på vart det antropogena lagret inte har 

bevarats. För att besvara frågeställningen skulle det därför 

vara mer intressant att utgå från de prov som ligger 

närmast järnframställningsugnarna. En möjlighet att göra 

det är att dela upp proverna inom lager 1 i två grupper 

som bestäms utifrån avståndet till närmaste järnframställningsugn. 

Tre av de analyserade proverna från lager 1 har 

mindre än tio meter till närmaste ugn, den gruppen kallas 

grupp avstånd 1. Övriga prov hamnar i grupp avstånd 2. 

Värdena i grupp avstånd 1 ska alltså motsvara ett kulturlager 

som ligger nära järnframställningsugnar. Resultaten 

presenteras i tabell 3. 

I flera fall överlappar elementhalterna i de två grupperna 

varandra men det är ofta tydliga skillnader mellan 

grupperna. Något förvånande är att medelvärdet på järn 

är lägre i grupp avstånd 1 än i grupp avstånd 2. För att 

jämföra proverna i lager 1 med prov från lager 2 och lager 

3 har proverna klassificerats efter hur väl respektive elementhalt 

motsvarar grupp avstånd 1, grupp avstånd 2 

eller avviker från båda grupperna (grupp 3). Det innebär 

att ett prov med en kaliumhalt på 5000 faller inom standardavvikelsen 

för kalium i grupp avstånd 1 men inte för 

grupp avstånd 2 och får därmed en etta. Eftersom värdena 

i grupp avstånd 1 och avstånd 2 ofta överlappar varandra 

förekommer en del element i båda grupperna. Resultatet 

presenteras i tabell 4 och i figur 5. 

Man kan se att fler prov i lager 3 visar stora likheter med 

prov i grupp avstånd 1. De prov i lager 2 som har stora likheter 

med grupp avstånd 1 har även störst likheter med 

prov från grupp avstånd 2. 


Utifrån elementanalysen kan man inte ge något tydligt 

svar på frågeställningen om det förekommit järnframställning 

på andra platser än vad som kunde iakttas vid 

undersökningen. Proven i lager 2 är dock så avvikande 

att man inte kan påtala några likheter med de prov som 

är tagna närmast de kända järnframställningsugnarna. 

Eftersom proven närmast järnframställningsugnarna inte 

visade några förhöjda järnhalter blev det ännu svårare att 

använda dessa som referensprov. Man kan dock se en tendens 

i figur 5 att flera prov från den västra delen av lager 3 

har liknande elementvärden som de tre prov i lager 1 som 

är tagna närmast järnframställningsugnarna. Detta skulle 

kunna tyda på att man har ägnat sig åt järnframställning 

strax väster om undersökningsytan vid lager 3. 


Figur 1. 1. I kartan I kartan visas visas undersökningsområdet med alla med alla analyserade prov och de tre antropogena lagre 

analyserade prov och de tre antropogena lagren. 

Figur 2. Spridningskartor för alla analyserade element. 

Resultaten presenteras utifrån respektive elements 

medelvärde och standardavvikelse. 


# 

#S 

#S #S 

#S #S 

# 

#S 

# 

# 

# 

#S 

#S 

#S 

# 

#S 

# #S 

# 

#S 

# 

# 

# 

#S 

#S 

#S 

# 

#S 

# 

#S 

#S 

# 

#S 

#S 

# 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

# 

#S 

# 

#S 

#S 

#S 

# 

#S 

#S 

# S 

# 

# S 

# S 

# 

# 

# 

-2 - -1 Std. Dev. 

-1 - 0 Std. Dev. 

Mean 

0 - 1 Std. Dev. 

1 - 2 Std. Dev. 

2 - 3 Std. Dev. 

> 3 Std. Dev. 

# 

# 

#S 

# 

# 

#S 

#S 

#S 

# 

#S -2 - -1 Std. Dev 

# 

## 

#S -1 - 0 Std. Dev. 

Mean 

0 - 1 Std. Dev. 

1 - 2 Std. Dev. 

2 - 3 Std. Dev. 

Ca 

# S 

Cu 

#S 

#S 

# 

#S #S 

# # #S 

# 

#S 

#S 

#S 

# 

#S #S 

# 

# #S 

# 

# 

# 

#S 

# 

# 

#S 

#S 

#S 

# 

# 

#S 

#S 

# 

# 

#S 

# 

# 

#S 

# 

# 

#S 

#S 

# 

#S 

#S 

# 

# 

#S 

# 

#S 

# 

# 

#S 

#S 

-2 - -1 Std. Dev. 

-1 - 0 Std. Dev. 

Mean 

# 0 - 1 Std. Dev. 

# 

# 1 - 2 Std. Dev. 

2 - 3 Std. Dev. 

# 

# 

#S 

# 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

# 

#S 

#S 

# 

# 

# 

-2 - -1 Std. Dev 

-1 - 0 Std. Dev. 

Mean 

0 - 1 Std. Dev. 

1 - 2 Std. Dev. 

2 - 3 Std. Dev. 

Fe 

# 

K 

#S 


# # #S 

#S # # # 

#S 

#S 

# 

#S 

#S 

#S 

#S #S 

# 

#S 

# 

#S 

#S 

#S 

# 

#S 

# 

# 

#S 

# 

#S 

# 

#S 

#S 

# 

#S 

#S 

# 

# 

#S 

# # 

#S 

#S 

# 

# 

-2 - -1 Std. Dev. 

-1 - 0 Std. Dev. 

Mean 

0 - 1 Std. Dev. 

1 - 2 Std. Dev. 

# 

# 

#S 

# 

#S 

#S 

#S 

#S 

# 

#S 

#S 

# 

#S 

# 

# 

# 

# 

# 

#S 

#S 

#S 

#S 

# 

# 

# 

-2 - -1 Std. Dev. 

-1 - 0 Std. Dev. 

Mean 

0 - 1 Std. Dev. 

1 - 2 Std. Dev. 

2 - 3 Std. Dev. 

Mg 

# 

Mn 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

# # #S 

# #S 

# 

#S 

# 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

# 

#S 

# 

# 

# 

#S 

#S 

# 

# 

# 

# 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

# 

# 

-1 - 0 Std. Dev. 

Mean 

0 - 1 Std. Dev. 

1 - 2 Std. Dev. 

#S 

# 

#S 

# 

# 

#S 

# 

#S 

#S 

#S 

#S 

#S 

# 

# 

-2 - -1 Std. Dev 

-1 - 0 Std. Dev. 

Mean 

0 - 1 Std. Dev. 

1 - 2 Std. Dev. 

2 - 3 Std. Dev. 

> 3 Std. Dev. 

Pb 

#S 

Zn 

#S 

Figur 2. Spridningskartor för alla analyserade element. Resultaten presenteras utifrån respektive elements 

medelvärde 312 sau rapport och 2010:2 standardavvikelse

Tabell 1. I tabellen visas resultaten från elementanalysen för alla analyserade prov. Resultaten 

visas i PPM (parts per million). 

Tabell 1. I tabellen visas resultaten från elementanalysen för alla analyserade 

prov. Resultaten visas i PPM (parts per million). 

Prov nr Ca Mn Pb k Mg Fe Zn Cu 

40152 3015 1200 518 5603 673 48650 84 20,3 

40154 1940 1293 70 7638 435 75375 69 10,0 

40155 983 698 50 4593 583 27600 39 6,0 

40156 1690 720 63 3358 758 18750 54 8,0 

40164 3318 825 43 2488 688 38850 31 9,3 

40165 1683 1528 58 8195 480 25525 88 12,5 

40166 1969 1571 73 5854 514 21816 91 11,3 

40168 1012 1431 54 3755 67647 22794 82 11,3 

40176 4007 1577 67 7515 320 48534 69 9,4 

40181 3690 1375 67 7052 525 26171 94 13,2 

40317 3641 1538 60 8546 373 50298 140 18,9 

40320 2803 1215 50 8191 465 59220 135 15,9 

40322 2075 798 55 6147 642 62764 101 13,9 

40324 1026 746 50 2269 800 32754 73 9,9 

40334 856 785 46 1123 725 15741 59 8,8 

40336 1849 566 50 4571 641 23678 101 10,2 

40337 1965 388 50 5633 628 38375 73 9,0 

40339 1243 986 36 4153 660 16339 65 9,4 

40345 2515 1615 65 7485 443 36550 93 12,8 

40354 6008 843 57 5779 487 29391 58 10,0 

41098 2408 845 55 4304 723 40184 52 7 

41102 2623 775 52 8146 368 41412 66 11,8 

41114 1039 600 56 2767 696 41716 59 7,4 

41133 822 697 36 3084 736 17933 48 6,3 

41150 1069 664 49 4297 409 61422 82 8,3 

41159 936 610 37 3368 689 38799 47 6,9 

41160 3448 1523 63 8240 338 41525 175 21,8 

41163 1575 880 58 3820 630 19975 109 14,0 

41166 1634 616 42 3842 663 15236 51 6,4 

41182 1998 1945 38 8852 473 26850 88 14,8 

41186 2575 2300 62 10180 541 76547 78 16,7 

Obs! Även om tabell 1 och figur 2 

kommer tidigt i texten kan figurerna 

lika gärna ligga sist om ni tycker att 

det passar bättre. 


Figur 3. Träddiagram Figur 3. Figur över 3. en Träddiagram hierarkisk över över en klusteranalys en hierarkisk klusteranalys där proven där grupperar proven där proven grupperar sig grupperar sig sig 

utefter likheter och skillnader sinsemellan. Ju mer olika proven är desto högre 

utefter likheter utefter och skillnader likheter och sinsemellan. skillnader Ju mer olika proven olika är desto proven högre är desto högre 

upp i träddiagrammet delar de sig. Vid den hierarkiska klusteranalysen användes 

upp i träddiagrammet upp i träddiagrammet alla delar element de sig. som Vid delar parametrar. den hierarkiska sig. Det Vid tjocka den strecket klusteranalysen hierarkiska mellan prov klusteranalysen 40155 användes 

alla element vändes som alla 40354 element parametrar. åskådliggör som den Det parametrar. grova tjocka uppdelningen strecket Det tjocka mellan i två grupper strecket prov som 40155 mellan nämns och prov i texten. 40155 och 

och an- 

40354 åskådliggör 40354 den åskådliggör grova uppdelningen den grova uppdelningen i två grupper i som två grupper nämns i som texten. nämns i texten. 

Tabell 2. 2. I tabellen I tabellen Tabell 

visas visas medelvärde 

2. I tabellen medelvärde och 

visas 

standardavvikelse och medelvärde standardavvikelse för 

och 

proverna 

standardavvikelse 

inom för proverna för inom proverna de olika inom lagren de (L1, olika lagren (L1, 

de olika lagren (L1, L2 och L3) och i de olika referensområdena (R1, R2 och R3). 

L2 och L3) och L2 i och de olika L3) och referensområdena i olika referensområdena (R1, R2 och R3). (R1, R2 och R3). 

Kontext 

Ca Std. Kon- 

Mn Ca Std. 

Pb Mn Std. 

K Pb Std. 

Mg K Std. Std. Fe Mg 

Std. Fe Zn 

Std. Cu Zn Std. 

Antal Cu Std. 

Avv. text Avv. 

Avv. 

Avv. 

Avv. Avv. 

Avv. . 

Avv. . Avv. 

prov Avv. 

L1 1503 912 L1 799 1503 333 912 48,67 799 10,55 333 4203 48,67 1853 10,55 594 4203 156 185333801 594 16822 156 33801 81,5 16822 46,68 10,13 81,5 46,68 5,79 10,13 7 5,79 

L2 1756 686 L2 1206 1756 363 686 61,17 1206 9,09 363 5571 61,17 1844 9,09 588 5571 119 184434359 588 20595 119 34359 72,27 20595 19,76 11,33 72,27 19,76 4,51 11,33 7 4,51 

L3 1932 938 L3 878 1932 365 938 49,57 878 6,86 365 5079 49,57 2614 6,86 617 5079 137 261437396 617 18552 137 37396 93,4 18552 31,21 12,01 93,4 31,21 3,78 12,01 8 3,78 

R1 2401 284 R1 1466 2401 772 284 51,76 1466 10,41 772 7871 51,76 2523 10,41 526 7871 149 252346248 526 21248 149 46248 71,19 21248 15,68 12,56 71,19 15,68 4,24 12,56 4 4,24 

R2 3672 345 R2 1259 3672 389 345 59,01 1259 14,3 389 5685 59,01 2778 14,3 511 5685 184 277837852 511 11215 184 37852 64,71 11215 31,73 10,61 64,71 31,73 2,24 10,61 3 2,24 

R3 4262 2470 R3 1229 4262 546 2470 61,2 1229 5,38 546 6632 61,2 1207 5,38 465 6632 3120732971 465 5062 31 32971 75,2 24,47 5062 11,37 75,2 24,47 1,96 11,37 2 1,96 

Alla 2175 1170 Alla 1069 2175 466 1170 53,69 1069 10,23 466 5511 53,69 2332 10,23 573 5511 137 233236799 573 17108 137 36799 79,12 17108 30,82 11,33 79,12 30,82 4,13 11,33 31 4,13 

grupper 

grupper 

A 

p 


Figur 4. Träddiagram över en hierarkisk klusteranalys där proven från referensområdena 

inte har tagits med. Diagrammet baseras på alla element och på prover från 

de antropogena lagren. 

Figur 4. Träddiagram över en hierarkisk klusteranalys där proven från referensområdenrådena 

inte inte har har tagits tagits med. Diagrammet baseras baseras på alla på element alla element och på prover och på prover från 

Figur 4. Träddiagram över en hierarkisk klusteranalys där proven från referensom- 

de antropogena från de antropogena lagren. lagren. 

Tabell 3. Visar medelvärde och standardavvikelse för varje element inom lager 1. 

De två grupperna baseras på hur nära järnframställningsugnarna som provet ligger. 

De tre proven i grupp avstånd 1 är de prov som ligger närmast ugnarna. 

Avstånd Ca Std. 

Avv. 

Tabell 3. Visar medelvärde och standardavvikelse för varje element inom lager 

1. De två grupperna baseras på hur nära järnframställningsugnarna som provet 

ligger. De tre proven i grupp avstånd 1 är de prov som ligger närmast ugnarna. 

Mn 

std. 

Avv. 

Pb 

std. 

Avv. 

K 

std. 

Avv. 

1 2219 1064 1006 466 54,15 10,44 5301 2546 543 179 25579 14012 111 62 14,04 7,69 3 

2 967 112 643 46 44,56 9,87 3379 659 632 150 39968 17797 59 16 7,2 0,88 4 

Mg 

std. 

avv. 

Fe 

std. 

Avv. 

Zn 

std. 

Avv. 

Cu 

std. 

Avv. 

Antal 

prov 

Tabell 3. Visar medelvärde och standardavvikelse för varje element inom lager 1. 

De två grupperna baseras på hur nära järnframställningsugnarna som provet ligger. 

De tre proven i grupp avstånd 1 är de prov som ligger närmast ugnarna. 

Avstånd Ca Std. 

Avv. 

Mn 

std. 

Avv. 

Pb 

std. 

Avv. 

K 

1 2219 1064 1006 466 54,15 10,44 5301 2546 543 179 25579 14012 111 62 14,04 

2 967 112 643 46 44,56 9,87 3379 659 632 150 39968 17797 59 16 7,2 

std. 

Avv. 

Mg 

std. 

avv. 

Fe 

std. 

Avv. 

Zn 

std. 

Avv. 

Cu 


Tabell 4. I tabellen visas hur pass lika proven i lager 2 och lager 3 är de två grupperna 

Tabell avstånd 4. 1 och tabellen avstånd 2 visas i lager hur 1. En pass 5 under lika ettor proven för i lager 401522 innebär och lager att fem 

Tabell 4. I tabellen visas hur pass lika proven i lager 2 och lager 

3 är 

3 

de 

är de 

två 

två 

grupperna 

grupperna 

avstånd 

avstånd 

1 och 

1 och 

avstånd 

avstånd 

element lager i provet 1. En hamnar under inom ettor standardavvikelsen för prov 40152 för innebär fem av elementen att fem element tagna från i provet hamnar inom standardavvikelsen 

för fem av elementen tagna från grupp avstånd 1. Flera ettor innebär alltså större likhet med de prov 

2 grupp i lager avstånd 1. En 1. Flera 5 under ettor innebär ettor för alltså prov större 40152 likhet innebär med de prov att i fem lager element 1 som i provet hamnar inom standardavvikelsen 

ligger närmast för järnframställningsugnarna 

fem av elementen tagna från grupp avstånd 1. Flera ettor innebär alltså större likhet med de prov 

lager som ligger närmast järnframställningsugnarna 

i lager 1 som ligger närmast järnframställningsugnarna 

Prov nr Kontext ettor tvåor treor 

Prov nr Kontext ettor tvåor treor 

40152 L2 5 1 3 

40152 L2 5 1 3 

40154 L2 6 1 2 

40154 L2 6 1 2 

40155 L2 5 5 2 

40155 

40156 L2 

L2 

7 

5 

4 

5 

0 

2 

40156 

40165 L2 

L2 

5 

7 

1 

4 

2 

0 

40165 40166 L2 L2 5 11 1 2 

40166 40168 L2 L2 75 51 0 1 

40168 40317 L3 L2 47 05 4 0 

40317 40320 L3 64 10 2 4 

40320 40322 L3 76 11 1 2 

40322 40324 L3 57 41 2 1 

40324 40334 L3 45 44 1 2 

40334 40336 L3 84 44 0 1 

40336 40337 L3 78 44 1 0 

40337 40339 L3 7 34 0 1 

40339 L3 7 3 0 

Figur 5. I figuren visas fördelningen av hur pass lika proven i lager 2 och lager 3 är de två 

grupperna i lager 1. 

Figur 5. I figuren visas fördelningen av hur pass lika proven i lager 2 och lager 3 är de två 

grupperna i lager 1. 


Figur 5. I figuren visas fördelningen av hur 

pass lika proven i lager 2 och lager 3 är de 

två grupperna i lager 1.

Bilaga 8. Metallurgisk analys 

Annika Willim, Lena Grandin och Daniel 

Andersson, UV GAL 

GEOARKEOLOGI 

Dnr 424-2955-2005 

GEOARKEOLOGI 

Vendeltida järnframställning Dnr i Västra 424-2955-2005 Via 


RAÄ 84:1 

Vintrosa sn 

Närke 

RAÄ 84:1 

Vintrosa sn 

Närke 

G 

A G L 

Geoarkeologiskt Laboratorium 

A L 

Analysrapport nummer 5-2006 

Avdelningen för arkeologiska undersökningar 

Geoarkeologiskt Laboratorium 

UV GAL 

Analysrapport nummer 5-2006 

Annika Willim 

Avdelningen Lena Grandin för arkeologiska undersökningar 

UV Daniel GAL Andersson 

Annika Willim 

Lena Grandin 

Daniel Andersson 


Innehållsförteckning 

SAMMANFATTNING ......................................................................................................................................... 2 

INLEDNING ......................................................................................................................................................... 3 

FÄLTBESÖK.......................................................................................................................................................... 3 

PROVURVAL......................................................................................................................................................... 3 

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ......................................................................................................................... 3 

MATERIAL OCH METOD................................................................................................................................. 4 

OKULÄR KLASSIFICERING .................................................................................................................................... 4 

Rostning av malm............................................................................................................................................ 4 

Fluten slagg..................................................................................................................................................... 4 

PETROGRAFI ........................................................................................................................................................ 5 

METALLOGRAFI ................................................................................................................................................... 5 

TOTALKEMISKA ANALYSER ................................................................................................................................. 5 

RESULTAT........................................................................................................................................................... 6 

SLAGGER ............................................................................................................................................................. 8 

F9 (A1111) ...................................................................................................................................................... 8 

F94 (A29321) .................................................................................................................................................. 9 

F96 (A29321) ................................................................................................................................................ 10 

F128 (A29488) .............................................................................................................................................. 11 

F139 (A29488) .............................................................................................................................................. 11 

Sammanfattning av de petrografiska och totalkemiska analyserna av slaggerna......................................... 12 

JÄRN .................................................................................................................................................................. 14 

F13 (A1111) .................................................................................................................................................. 14 

F93 (A29321) ................................................................................................................................................ 14 

F102 (A29321) .............................................................................................................................................. 14 

Sammanfattning av de metallografiska analyserna av järnet ....................................................................... 15 

MALM................................................................................................................................................................ 15 

UGNSVÄGG ........................................................................................................................................................ 16 

F144 .............................................................................................................................................................. 16 

F279 .............................................................................................................................................................. 16 

F102 .............................................................................................................................................................. 16 

UGNAR............................................................................................................................................................... 16 

Ugn 29488..................................................................................................................................................... 17 

Ugn 29321..................................................................................................................................................... 17 

Ugn 1111....................................................................................................................................................... 18 

TOLKNING OCH DISKUSSION ..................................................................................................................... 18 

HUR HAR UGNARNA SETT UT?............................................................................................................................ 18 

DEN ANALYTISKA BILDEN.................................................................................................................................. 20 

Ugnarna – process och konstruktion ............................................................................................................ 20 

Malmtyp och malmkälla................................................................................................................................ 21 

Järn – vad tillverkades?................................................................................................................................ 21 

EN UTBLICK – JÄMFÖRELSER MED ANDRA JÄRNFRAMSTÄLLNINGSPLATSER I NÄRKE ........................................ 22 

Skävi.............................................................................................................................................................. 22 

Sågebol.......................................................................................................................................................... 22 

Husby ............................................................................................................................................................ 22 

Stomskil......................................................................................................................................................... 22 

Stora Älberg .................................................................................................................................................. 23 

Sammanfattning – Västra Via och järnframställning i Närke....................................................................... 23 

LITTERATUR .................................................................................................................................................... 25 

FIGURER ............................................................................................................................................................ 26 


1


I Västra Via, Vintrosa socken, Närke undersökte SAU under sommaren 2005 en 

järnframställningsplats. På området fanns rester efter flera blästugnar daterade till vendeltid. 

Geoarkeologiskt Laboratorium vid UV GAL har gjort en arkeometallurgisk undersökning av 

ett urval slagger och ugnsväggsmaterial från tre av de undersökta blästugnarna, A29488, 

A29321 och A1111. Stor vikt har lagts på att jämföra materialet från dem. De två förstnämnda 

anläggningarna var belägna strax intill varandra i ett område med flera ugnar. Dessa två har 

också varit likartade i sin uppbyggnad. Den tredje ugnen, A1111, låg mer avsides inom 

undersökningsområdet och betraktades inledningsvis som en grop fylld med slagg, men 

omtolkades senare till en ugn. A29488 var bäst bevarad och i ugnen fanns en större 

bottenslagg in situ. 

Slaggerna från de analyserade ugnarna är strängflutna, täta och homogena slagger, ibland med 

kolavtryck. Små rännilar av slagg har runnit samman och skapat ett stearinliknande utseende 

och i flera fall format större bottenslagger. 

Samtliga tre ugnar är schaktugnar med slagguppsamlingsutrymme i ugnens nedre del, d.v.s. 

slaggen har inte medvetet tappats ut ur ugnen. Såväl sten som lera har ingått som 

byggnadsmaterial i ugnsväggen. Som bränsle har träkol använts och råvaran har varit en 

limonitmalm. Förutsättningar för malmbildning noterades också i området i samband med 

utgrävningen. Ugnarna har sannolikt använts flera gånger och eventuellt har 

slagguppsamlingsutrymmet fyllts med organiskt material (kvistar och grenar) för att förbättra 

separationen mellan den tillverkade järnluppen och slaggen. 

Av blästugnen, A1111, fanns inte mycket konstruktionsdetaljer som kunde ge information om 

hur den sett ut och fungerat. Genom att analysera slagger och järn från denna och jämföra 

med de båda andra ugnarna har vi konstaterat att den har varit av samma ugnstyp och haft en 

framställningsprocess som fungerat mycket likartat de båda andra ugnarna. 

Det analyserade järnet ger oss en fingervisning om att järnproducenterna i Västra Via 

tillverkade både mjukt järn och stål. Resultaten tyder på variation inom tillverkningen och en 

materialkännedom vilket har inneburit att flera olika järnkvaliteter, med olika 

användningsområden, har kunnat framställas. 

2 


Inledning 

På uppdrag av Anna Onsten-Molander, SAU, har Geoarkeologiskt Laboratorium (UV GAL) 

utfört en arkeometallurgisk undersökning av material från Västra Via, RAÄ 84:1, Vintrosa sn, 

Närke. 

Materialet kommer från en arkeologisk undersökning av en järnåldersboplats med 

intilliggande järnframställningsplats som daterats till vendeltid där bl.a. ett område med sju 

blästugnar undersökts. Inom området finns även ett grophus vars koppling till järnhanteringen 

inte säkert fastställts. I anslutning till de centrala delarna av ugnsområdet rinner dessutom ett 

mindre vattendrag där malmbildning verkar finnas, denna malm kan eventuellt ha fungerat 

som råvarukälla för lokalen. 

Fältbesök 

Undersökningsområdet i Västra Via besöktes vid två tillfällen av UV GAL, ett besök gjordes i 

början av augusti 2005 av Eva Hjärthner-Holdar och ett i mitten av augusti samma år av Lena 

Grandin, Svante Forenius och Annika Willim. Vid dessa besök studerades lämningarna och 

diskussioner fördes rörande provtagning och grävningsmetoder. Det var också av stort värde 

att inhämta kunskap om den miljö i vilken järnframställningsplatsen ligger. Den 

kunskapsinhämtning som besöken innebar gav även stor hjälp till det fortsatta 

arkeometallurgiska analysarbetet av prover från platserna. 

Provurval 

Efter avslutat fältarbete gjordes dessutom två besök på SAU för att vidare diskutera det 

fortsatta analysarbetet. Vid det första tillfället studerades materialets omfattning och en 

diskussion om strategi för registering av materialet fördes. Frågor kring provurval för analys 

berördes även. Vid det andra besöket valdes material ut från tre specifika ugnar, A29488, 

A29321 och A1111. Mest prioriterad är ugn A29488. Denna innehöll en stor bottenslagg och 

en stor andel ytterligare slagg som samlats in i väl definierade lager eller som inmätta fynd. 

Denna ugn har mest potential att ge så mycket information som möjligt om konstruktion och 

funktion. Material från de båda övriga valdes för att kunna jämföras med materialet från 

A29488. 

En översiktlig genomgång av allt slaggmaterial från de aktuella anläggningarna gjordes. Vi 

valde slagger för att kunna kombinera morfologisk och analytisk kunskap, d.v.s. stora slagger 

med former och avtryck som kan berätta något om ugnens utformning och samtidigt 

tillräckligt stora för att kunna delas och analyseras utan att sönderfalla helt och hållet. Ett 

större material än vad som skulle analyseras valdes dessutom ut. Detta för att kunna göra en 

mer omfattande okulär granskning. Nämnas bör även att det bland slaggerna fanns järnrikt 

material som har behandlats separat. Förutom slagger valdes även ugnsväggsbitar ut. Samma 

materialkategorier valdes så långt som möjligt från alla tre ugnarna. Utöver ugnsmaterialet 

valdes ett par eventuella malmprover. 

Syfte och frågeställningar 

UV GAL har utfört en arkeometallurgisk undersökning av utvalda prover från platsen. 

Undersökningen genomfördes för att försöka karaktärisera järnframställningen på platsen och 

se om några processtekniska detaljer kunde urskiljas. Såsom t.ex. vilka processled som finns 

representerade i materialet samt vilka järnkvaliteter som producerats. Frågan om 

malmtillgången har även belysts och huruvida olika typer av malm har använts i 

3 


produktionen. Bland annat har prover av eventuell malm och malmbildning från det 

närbelägna vattendraget undersökts. 

Stor vikt har även lagts vid att jämföra materialet från tre specifika ugnar, A29488, A29321 

och A1111. De två förstnämnda anläggningarna var belägna strax intill varandra i ett område 

med flera ugnar (Fig. 1). Dessa två har också varit likartade i sin uppbyggnad. Den tredje 

ugnen, A1111 (Fig. 1) låg mer avsides inom undersökningsområdet och betraktades 

inledningsvis som en grop fylld med slagg, men omtolkades senare till en ugn. Finns 

morfologiska och analytiska skillnader eller likheter och vad kan dessa i så fall berätta? Finns 

teknikskillnader mellan ugnarna och producerade de samma typ av järn? 

Syftet har även varit att utifrån det studerade materialet göra ett försök till rekonstruktion av 

ugnarna, d.v.s. att utifrån slagger och ugnsväggsbitars form och placering i anläggningarna 

tolka uppbyggnad och ursprungligt utseende på ugnarna. 

Material och metod 

UV GAL har studerat arkeometallurgiskt material från totalt 16 prover. Materialet bestod av 

slagger, ugnsväggsbitar, järnrikt material samt möjliga malmfynd. SAU har tillhandahållit 

planer, profiler, foton och beskrivningar/tolkningar av anläggningar. 

Okulär klassificering 

En okulär genomgång av det arkeometallurgiska materialet gjordes. Detta innebär att med 

hjälp av stereolupp, magnet och vid behov sågning skapa en preliminär uppfattning om 

materialets karaktär, för att kunna indela det i kategorier och typer. En gruppering av 

materialet i kategorierna slagg, ugnsväggmaterial, järn och malm gjordes. När det gäller 

slaggerna kunde tidigt ett mönster skönjas. Slaggerna från Västra Via bestod huvudsakligen 

av fluten reduktionsslagg. Med utgångspunkt i de okulära granskningarna av hela och delade 

fynd gjordes även ett provurval för petrografiska och kemiska analyser. 

Rostning av malm 

Vid ett mindre vattendrag intill utgrävningsytan påträffades koncentrationer av vad som 

tolkades som eventuella malmbildningar. Från dessa koncentrationer togs prover för att kunna 

klargöra huruvida det rörde sig om malm och i så fall om denna kunde tolkas som en 

potentiell råvarukälla till järnframställningen på platsen. 

De möjliga malmerna undersöktes genom att rostas. Ett litet provurval rostades genom att de 

värmdes upp med hjälp av brännare. De omagnetiska järnhydroxider som normalt finns i en 

malmbildning omvandlas vid stigande temperatur till magnetiska mineral. Vid rostningen blir 

malmen normalt mörkare. Vid avsvalningen blir den återigen något ljusare, men är 

fortfarande magnetisk. Med hjälp av magnet kan man på så sätt få en första kontroll över 

malmens järninnehåll – ju större andel magnetiskt material desto rikare malm. 

Fluten slagg 

Slaggerna från de analyserade ugnarna i Västra Via domineras av flutna slagger. Detta är 

strängflutna, täta och homogena slagger. Vanligt är att strängar och små rännilar av slagg 

runnit samman och skapat ett stearinliknande utseende. Slaggen är svartgrå till grå till färgen 

och vissa bitar har även ett metalliskt utseende. Dessa slagger är huvudsakligen delar av 

bottenslagger. Den flutna slaggen är till största del omagnetisk. Däremot kan kolavtryck 

förekomma på vissa av bitarna. Eftersom den mesta av slaggen i ugnarna består av denna typ 

4 


kan storleken variera från allt från större bottenslagger där många strängar runnit samman och 

byggt på varandra ner till fragment. 

Petrografi 

Av 5 prover tillverkades polerade tunnslip. Petrografiska undersökningar utfördes i 

genomfallande och påfallande planpolariserat ljus för att identifiera materialets olika 

komponenter och texturella drag. Undersökningen genomfördes i ett Zeiss Axioskop 40A 

polarisationsmikroskop utrustad med en digitalkamera. 

Mineral som vanligtvis bygger upp slagger från järnhantering beskrivs här kortfattat. 

Termerna återkommer i beskrivningarna för respektive prov. Slagger består huvudsakligen av 

olivin, wüstit och glas. Dessutom finns små mängder metalliskt järn. Olivin är ett 

silikatmineral med den allmänna formeln A 2 SiO 4 , där A oftast är järn (fayalitisk 

sammansättning) men mangan, magnesium och kalcium kan förekomma i mindre mängder. 

Wüstit, FeO, är ett mycket vanligt inslag i slagger från blästbruket. Om höga koncentrationer 

av wüstit förekommer är slaggens totala järnhalt vanligtvis också hög. Mineralens kornstorlek 

avspeglar stelningsförloppet, på så sätt att en finkornig slagg har stelnat hastigt, och en 

grovkornig långsamt. Magnetit, Fe 3 O 4 , kan förekomma i stället för wüstit om temperatur 

och/eller syretryck är högre. Det betyder att magnetit vanligtvis uppträder i smidesslagger och 

wüstit i reduktionsslagger. Hercynit FeAl 2 O 4 är liksom magnetit ett spinellmineral som bildar 

väl formade oktaedriska kristaller. Hercynit indikerar relativt höga aluminiumhalter (t.ex 

inblandning av lerklining i slaggen). Glas utgör slaggernas ”restsmälta” och kan därför variera 

kraftigt i sammansättning beroende på vilka mineral som tidigare kristalliserat, slaggernas 

totalsammansättning och avkylningsförlopp. Droppar av metalliskt järn, några mikrometer 

stora, är också ett vanligt inslag i slagger. 

Metallografi 

Metallografiska undersökningar utfördes på 3 polerade prover av det metalliska järnet i 

påfallande ljus för att bedöma järnkvaliteten. I mikroskopet kan olika texturer, beroende på 

kemisk sammansättning och grad av bearbetning utläsas. Proverna etsades med 2% 

nitallösning. Metoden är användbar för att bedöma kolhalten i materialet, t.ex. om det är ett 

mjukt järn eller kolstål. Metoden kan också avslöja ett fosforinnehåll, vilket påverkar 

materialets hårdhets- och seghetsegenskaper. Även mängden och typen av slagginneslutningar 

kan studeras för att ytterligare kunna bedöma kvalitet och möjliga användningsområden. 

Några termer som används i detaljbeskrivningarna i resultatkapitlet är ferrit som är mjukt järn 

utan kolinnehåll, cementit som är en förening av järn och kol (Fe 3 C), och perlit som är en 

struktur uppbyggd av omväxlande ferrit och cementit. Generellt medför alltså en större mängd 

perlit en högre kolhalt och ett hårdare material. Undersökningen genomfördes i ett Zeiss 

Axioskop 40A polarisationsmikroskop utrustat med en digitalkamera. 

Totalkemiska analyser 

Totalkemisk analys utfördes på 4 av de petrografiskt undersökta proven. Analyserna gjordes 

hos Analytica AB, Luleå. Använd analysmetod är ICP-AES för huvudelement och ICP-QMS 

för spårelement. Totalt analyserades 47 element i varje prov. 


5

Resultat 

Resultat 

Det arkeometallurgiska materialet från Västra Via innebär ett unikt tillfälle att kombinera 

Det morfologiska arkeometallurgiska och analytiska materialet analyser. från Materialets Västra Via väldefinierade innebär ett unikt kontexter tillfälle i kombination att kombinera med 

morfologiska dess välbevarade och analytiska struktur ger analyser. goda förutsättningar Materialets väldefinierade för att skapa kontexter en bild av i kombination järntillverkningen med 

dess på platsen. välbevarade Nedan struktur följer de ger okulärt goda förutsättningar granskade fynden för i att tabellform skapa en (tabell bild av 1) järntillverkningen 

där karaktäristiska 

på drag platsen. ges Nedan i korthet. följer Ett de antal okulärt prover granskade har valts fynden ut för i tabellform vidare analyser. (tabell Dessa 1) där finns karaktäristiska noterade i 

drag tabellen ges i samt korthet. vilka Ett typer antal prover av analyser har valts som ut utförts. vidare Slaggerna analyser. består Dessa till finns största noterade del i av 

tabellen strängflutna, samt täta vilka och typer i de flesta av analyser fall omagnetiska som utförts. bitar. Slaggerna Ugnsväggsmaterialet består till största består av del bränd av 

strängflutna, lera där i flera täta och fall i ett de smält flesta skikt fall omagnetiska även förekommer. bitar. Ugnsväggsmaterialet Utöver dessa finns består ett par av järn- bränd och 

lera malmprover. där i flera De fall prover ett smält som skikt vidare även undersökts förekommer. och analyserats Utöver dessa presenteras finns ett mer par i detalj järn- i och detta 

malmprover. kapitel. Flera De av prover dem finns som också vidare presenterade undersökts och i figur analyserats 2 i både makro- presenteras och mikroskala. mer i detalj i detta 

kapitel. Flera av dem finns också presenterade i figur 2 i både makro- och mikroskala. 

Tabell 1. Förteckning över fynd från Västra Via, Vintrosa sn, Närke som studerats av UV GAL. 

Tabell 1. Förteckning över fynd från Västra Via, Vintrosa sn, Närke som studerats av UV GAL. 

Fyndnr. 

Fyndnr. 

Anläggning 

Anläggning 

Sakord 

Sakord 

Vikt (g) 

Vikt (g) 

Antal 

Antal 

Viskositet 

Viskositet 

6 

Avtryck 

Avtryck 

144 29488 Ugnsvägg/ 

gm fluten gräs 

ett yttre skikt av grå och partivis rödbränd 

1555 4+fra Trög- 

Kol/ Omagn. De större bitarna är plankonvexa och har 

144 29488 Ugnsvägg/ 

gm fluten gräs 

ett yttre skikt av grå och partivis rödbränd 

1555 4+fra Trög- 

Kol/ Omagn. De större bitarna är plankonvexa och har 

slagg 

magrad lera, 15–20 mm. Därefter ett skikt 

med smält lera, 10 mm. En bit med 

slagg 

magrad lera, 15–20 mm. Därefter ett skikt 

fastsmält delvis magn. slagg. Fragm. Är 

med smält lera, 10 mm. En bit med 

bitar av bränd lera. Även två bitar 

fastsmält delvis magn. slagg. Fragm. Är 

småporig slagg. I tvärsnitt: Tydliga skikt 

bitar av bränd lera. Även två bitar 

med bränd magrad lera och porig smält 

småporig slagg. I tvärsnitt: Tydliga skikt 

lera. 

med bränd magrad lera och porig smält 

128 29488 Slagg 3047 6 Fluten Kol Omagn. Strängflutna, täta slagger utan kontaktyta, 

lera. 

en har dock bildats kring en ”rundad” form 

128 29488 Slagg 3047 6 Fluten Kol Omagn. Strängflutna, täta slagger utan kontaktyta, 

och en bottenslagg i två delar med 

en har dock bildats kring en ”rundad” form 

passform, metallglänsande plan bottenyta. 

och en bottenslagg i två delar med 

Överyta med strängar som byggts på 

passform, metallglänsande plan bottenyta. 

successivt. I tvärsnitt: Tät och homogen 

Överyta med strängar som byggts på 

slagg med spridda porigheter. 

successivt. I tvärsnitt: Tät och homogen 

Totalkemiskt prov och tunnslip. 

slagg med spridda porigheter. 

119 29488 Slagg 669 1 Fluten Kol Omagn. Strängfluten, tät slagg med oregelbundna, 


separerade stearinsträngar som byggts på 

119 29488 Slagg 669 1 Fluten Kol Omagn. Strängfluten, tät slagg med oregelbundna, 

successivt. Plan bottenyta. I tvärsnitt: Tät 

separerade stearinsträngar som byggts på 

och homogen slagg med mindre porer. 

successivt. Plan bottenyta. I tvärsnitt: Tät 

138 29488 Slagg 1716 10+ Fluten Kol Omagn. 

och 

Strängfluten, 

homogen slagg 

tät 

med 

slagg 

mindre 

varav 

porer. 

en bit har 

fragm 

kraftigare flutna strängar mot vad som 

138 29488 Slagg 1716 10+ Fluten Kol Omagn. Strängfluten, tät slagg varav en bit har 

. 

verkar vara en bottenyta. I tvärsnitt: Tät 

fragm 

kraftigare flutna strängar mot vad som 

och homogen slagg med enstaka små 

. 

verkar vara en bottenyta. I tvärsnitt: Tät 

porer. 

och homogen slagg med enstaka små 

279 29488 Ugnsvägg 

varav 

mörkröd/brunbränd lera. 

2260 38, 

Saknas Omagn. Till största del kvartsmagrad, homogen, 

porer. 

279 29488 Ugnsvägg 

varav 

mörkröd/brunbränd lera. 

2260 38, 

Saknas Omagn. Till största del kvartsmagrad, homogen, 

en 

Den större biten även del med sten. I 

större 

tvärsnitt: Rödaktig lera med inslag av 

en 

Den större biten även del med sten. I 

kvartsmagring. 

större 

tvärsnitt: Rödaktig lera med inslag av 

139 29488 Slagg 4056 13+fr Fluten Kol Omagn. En större bit strängfluten, tät slagg som 

kvartsmagring. 

agm. 

växt till successivt, har även mindre 

139 29488 Slagg 4056 13+fr Fluten Kol Omagn. En större bit strängfluten, tät slagg som 

påsmälta droppar. Övriga fragment eller 

agm. 

växt till successivt, har även mindre 

mindre bitar av stearinslagger. I tvärsnitt: 

påsmälta droppar. Övriga fragment eller 

Mycket tät och homogen slagg. 

mindre bitar av stearinslagger. I tvärsnitt: 


Mycket tät och homogen slagg. 


6 

Magnetism 

Magnetism 

Kommentar 

Kommentar 


Fyndnr. 

Anläggning 

Sakord 

Vikt (g) 

Antal 

Viskositet 

Avtryck 

Magnetism 

Kommentar 

102 29321 Ugnsvägg/sl 

agg 

1210 17+fr 

agm. 

93 29321 Järn 51 2 Trögfluten 

Saknas 

Kol 

Omagn./ 

magn. 

Starkt 

magn. 

Bitar av grå och rödbränd magrad lera. 

Smält lera med magring och bitvis glasig 

samt bitar med ett yttre skikt av rödbränd 

lera, därefter grå, ca 15 mm och därefter ett 

inre skikt av smält lera, ca 5 mm. Även ett 

par mindre strängflutna, täta slagger. I 

tvärsnitt: Leran har tydliga skikt med bränd 

magrad lera och porig smält lera. Slaggen 

har konc. av metalliskt järn. Polerprov. 

Relativt tät och något småporig. 

Oregelbundna. I tvärsnitt: Småporig, 

växelvis tät med konc. av metalliskt järn. 

Polerprov. 

94 29321 Slagg 1112 2 Fluten Kol Omagn. Metallglänsande stearinslagger. Den ena, 

en platt bottenbit har runnit ut mot ett platt 

underlag. Brottyta på ena kortsidan. Den 

andra biten har inga tydliga kontaktytor, 

men brottytor. I tvärsnitt: Tät, homogen 

och småporig slagg, en mindre sten 

insmält. Totalkemiskt prov och tunnslip. 

96 29321 Slagg 214 1+fra 

gm 

9 1111 Slagg 1672 1+fra 

gm 

13 1111 Malm 

el 

slagg? 

Fluten 

/Trögfluten 

334 8 Trögfluten 

Kol 

Omagn./ 

magn. 

Strängflutna och småporiga slagger. Den 

största biten, trögfluten och oregelbunden 

form utan kontaktytor. Partivis starkt 

magn. Många kolavtryck, största 20 mm. 

Övriga strängflutna, fragmentariska, även 

med ugnsvägg fastsmält. Tre bitar av dessa 

med avvikande knottrig yta, med sekundärt 

påsmält material. I tvärsnitt: Den 

trögflutna, tät och storporig. Den ”gryniga” 

tät och porig med insmält sten/sand. 

Övriga bitar täta och homogena. Tunnslip 

av trögflutna biten. 

Fluten Kol Omagn. Tät slagg med gul beläggning partivis och 

något metallglänsande. I tvärsnitt: Tät, 

homogen och småporig slagg. 


Saknas 

Starkt 

magn. 

Slagg? Relativt tät och ser trögfluten ut. I 

tvärsnitt: En bit med stor andel metalliskt 

järn, i övrigt relativt täta med yttre skikt av 

sekundärt påfört material. Polerprov. 

32827 29488 Malm? Omagn. Bulkprov från L2. Provet består 

huvudsakligen av sandigt material med 

fragment av rödbränd lera och slagger av 

samma karaktär som de tidigare beskrivna 

slaggerna. Ingen malm kunde noteras. 

100375 29427 Jordprov 

Omagn. 

Jordprov från möjlig fällsten. Provet består 

huvudsakligen av finkornigt (eller sandigt) 

omagnetiskt material. En liten mängd 

större stycken finns i provet. Dessa utgörs 

främst av sten. Något enstaka fragment av 

bränd lera finns också. 

35830 Malm? Omagn. Malmprov från bäck. Sandigt, ljusbrunt, 

material utan inslag av grövre material. 

Kvartsdominerat. Enstaka mörka mineral. 


7

Fyndnr. 

Fyndnr. 

Anläggning 

Anläggning 

Sakord 

Sakord 

Vikt (g) 

Vikt (g) 

Antal 

Antal 

Viskositet 

Viskositet 

Avtryck 

Avtryck 

Rostning Rostning resulterar resulterar i en i en torkning torkning av av provet provet 

som som blir blir ljusare. ljusare. Omagnetiskt Omagnetiskt även även efter efter 

rostning. rostning. Sannolikt Sannolikt inga inga större större mängder mängder 

järnhaltigt järnhaltigt material, material, och och därmed därmed ingen ingen 

malm. malm. 

35831 35831 Malm? Malm? Omagn. Omagn. Malmprov Malmprov från från bäck. bäck. Stora Stora delar delar av av provet provet 

består består av av liknande liknande material material som som i prov i prov 

35830. 35830. I 35831 I 35831 finns finns också också finkornigare finkornigare 

material material som som ansamlats ansamlats i klumpar i klumpar som som är är 

något något mörkare mörkare än än det det sandiga sandiga materialet. materialet. 

Klumparna Klumparna är omagnetiska är omagnetiska såväl såväl före före som som 

efter efter rostning rostning och och innehåller innehåller stor stor mängd mängd 

kvartskorn. kvartskorn. Sannolikt Sannolikt inte inte malm. malm. 

Magnetism 

Magnetism 

Kommentar 

Kommentar 

Slagger 

Slaggerna Slaggerna domineras domineras av av täta täta och och flutna flutna slagger. slagger. Den Den okulära okulära genomgången avslöjar avslöjar en en 

likartad likartad stearinliknade slaggtyp. slaggtyp. Men Men skapar skapar slaggerna slaggerna en en lika lika homogen homogen bild bild vid vid 

mikrostudier? Fem Fem slagger slagger valdes valdes ut ut för för petrografi petrografi och och totalkemi. totalkemi. Nedan Nedan följer följer resultatet resultatet av av 

dessa dessa analyser. analyser. Resultat Resultat från från de de totalkemiska analyserna analyserna finns finns presenterade i tabell i tabell 2. 2. 

F9 F9 (A1111) (A1111) 

Beskrivning: Tät Tät slagg slagg med med gul gul beläggning partivis partivis och och något något metallglänsande. I tvärsnitt: I tvärsnitt: 

Tät, Tät, homogen homogen och och småporig småporig slagg. slagg. 

Petrografi: Slaggen Slaggen är är genomgående porös porös och och finkornig. finkornig. Porerna Porerna är är jämnstora jämnstora och och homogent homogent 

fördelade fördelade i provet. i provet. Den Den är är uppbyggd uppbyggd av av flera flera mindre mindre slaggsträngar. Den Den är är homogen homogen med med 

avseende avseende på på sammansättning och och består består av av olivinlameller och och en en glasfas. glasfas. Enstaka Enstaka droppar droppar av av 

metalliskt metalliskt järn järn finns finns också också fördelade fördelade i slaggen. i slaggen. Även Även om om slaggen slaggen genomgående är är finkornig finkornig så så 

är är den den allra allra finkornigast i kontakten i kontakten mellan mellan de de olika olika slaggsträngarna, där där ytan ytan på på en en nybildad nybildad 

slaggsträng har har kylts kylts av av snabbare snabbare än än dess dess innanmäte innanmäte och och därmed därmed gjort gjort ytterkanten 

finkornigast. 

Kommentar: Slaggen Slaggen har har byggts byggts upp upp av av mindre mindre slaggsträngar, med med samma samma sammansättning, 

som som byggts byggts på på efter efter hand. hand. Varje Varje slaggflöde slaggflöde har har hunnit hunnit kylas kylas av av något något och och stelnat stelnat på på ytan ytan innan innan 

nästa nästa slaggsträng har har runnit runnit fram. fram. Slaggen Slaggen har har stelnat stelnat i en i en omgivning omgivning som som är är tämligen tämligen kall, kall, 

men men sannolikt sannolikt innanför innanför ugnens ugnens väggar, väggar, i i det det här här fallet fallet i i ett ett underliggande 

slagguppsamlingsutrymme, sannolikt sannolikt i botten- i botten- eller eller kantnära kantnära delar. delar. Med Med tanke tanke på på att att slaggen slaggen 

endast endast innehåller innehåller olivin olivin och och glas, glas, och och saknar saknar järnoxiden järnoxiden wüstit, wüstit, är är dess dess totala totala innehåll innehåll av av järn järn 

lågt lågt vilket vilket är är ett ett tecken tecken på på god god utvinning utvinning i processen. i processen. 

Totalkemi: Totalkemi: Denna Denna slagg slagg är är fattig fattig på på järn järn men men rik rik i kisel i kisel jämfört jämfört med med övriga övriga tre tre slaggprover. 

Detta Detta resultat resultat överensstämmer helt helt med med de de petrografiska studierna. studierna. Hög Hög kiselhalt kiselhalt är är tecken tecken på på 

att att slaggen slaggen har har en en omfattande glasfas glasfas medan medan avsaknaden i wüstit i wüstit avspeglas avspeglas i det i det låga låga 

järninnehållet. 

8 

8 


Tabell 2. Totalkemiska analyser för slagger, Västra Via. Den övre tabellen presenterar huvudelementen i 

oxidform (i viktsprocent). Den undre delen presenterar övriga element som metaller (i mg/kg) 

Provnummer F9 F94 F128 F139 

SiO 2 35,4 27,1 25,4 26,6 

TiO 2 0,184 0,158 0,132 0,155 

Al 2 O 3 8,82 9,20 7,75 7,95 

Fe 2 O 3 59,6 65,8 71,5 69,2 

MnO 0,924 1,12 0,964 1,10 

MgO 0,339 0,318 0,295 0,310 

CaO 1,26 1,69 1,34 1,48 

Na 2 O 1,01 0,842 0,743 0,783 

K 2 O 1,65 1,43 1,21 1,29 

P 2 O 5 0,323 0,594 0,713 0,716 

Glödförlust -5 -6 -5,9 -6,2 

Summa 105 102 104 103 

Be 6,33 7,00 6,55 6,17 

Sc 5,92 5,57 4,59 4,5 

V 272 199 130 166 

Cr 52,9 53,1 35,1 51,3 

Co

Petrografi: Slaggen är rik på porer men inte lika jämnt fördelade som i F9. De varierar något i 

storlek. Slaggen är tämligen homogen i sammansättning i hela det undersökta snittet. Den 

består av olivin i form av långsmala lameller och kortprismatiska kristaller, och en glasfas. 

Droppar av metalliskt järn finns fördelade i hela provet, i något större omfattning än i F9, men 

totalt sett i liten skala. Slaggen är finkornig i hela snittet, allra finkornigast i kontakt mellan de 

olika, mindre slaggsträngar, som bygger upp den. Varje slaggsträng har stelnat något i ytan 

innan påföljande slagg har runnit fram. I några av kontaktytorna finns dessutom enstaka 

koncentrationer av finkornig dendritisk wüstit. I flera av slaggsträngarna förekommer också 

hercynit, antingen som enskilda kristaller eller tillsammans med olivin. 

Kommentar: Slaggen är uppbyggd av flera slaggsträngar, med tämligen homogen 

sammansättning, som successivt har byggts på med mellanliggande avkylning och stelning 

mellan varje slagg. Avsvalningen har gått fort och bildat en finkornig slagg som har bildats i 

ett slagguppsamlingsutrymme i nedre delen av en blästugn. Det totala järninnehållet i slaggen 

är lågt (nästan ingen järnoxid). Till skillnad mot F9 innehåller den hercynit och har sannolikt 

därför en något högre totalhalt av aluminium, möjligen till följd av inblandning av lera från 

ugnsväggen. 

Totalkemi: De kemiska analyserna av slaggen bekräftar även i detta prov den tidigare 

observerade petrografiska sammansättningen. Detta prov har den högsta aluminiumhalten av 

de fyra analyserade proverna. Relativt hög halt av kalium, vilket liksom aluminium är ett 

element som lermineral ofta är anrikat i, styrker ytterligare hypotesen om inblandning av 

ugnsväggsmaterial i slaggen. Dropparna av metalliskt järn och eventuellt tillskottet från 

wüstiten gör att denna slagg har något högre järninnehåll än prov F9. 

F96 (A29321) 

Beskrivning: Strängflutna och småporiga slagger. Den största biten, trögfluten och 

oregelbunden form utan kontaktytor. Partivis starkt magn. Många kolavtryck, största 20 mm. 

Övriga strängflutna, fragmentariska, även med ugnsvägg fastsmält. Tre bitar av dessa med 

avvikande knottrig yta, med sekundärt påsmält material. I tvärsnitt: Den trögflutna, tät och 

storporig. Den ”gryniga” tät och porig med insmält sten/sand. Övriga bitar täta och 

homogena. Tunnslip av trögflutna biten. 

Petrografi: Slaggen har flera större porer, någon centimeter i diameter, snarare ovala än 

cirkelformade. Dessutom finns mindre porer utspridda i snittet. Stycket är för övrigt också 

komplext uppbyggt och varierar i innehåll. Det består av en blandning av slagg, rost, samt 

kolstycken hoprostade med kvarts- och fältspatkorn och finkornigt material. I slaggen finns 

tunna strimmor av metalliskt järn, delvis korroderat. Liknande strimmor förekommer också 

koncentrerade som en zon runt hålrummen. En del av dessa hålrum är något kantiga och kan 

ha innehållit kolstycken snarare än varit gasblåsor. Slaggkomponenten utgörs av 

olivinlameller eller olivinkristaller i varierande storlek och en glasfas. Lokalt förekommer 

också hercynitkristaller. Huvudsakligen är detta prov något grövre än F9 och F94. 

Kommentar: Stycket består av slagg, korroderat metalliskt järn och en del andra komponenter. 

Slaggkomponentens sammansättning liknar den i F94, men är grovkornigare och har stelnat 

långsammare. Förekomsten av de tunna strimmorna av metalliskt järn tyder på att slaggen 

bildats i ett område närmare blästerfokus, d.v.s. där smältan formas. Slaggens grövre 

kornstorlek antyder en långsammare avsvalning än F9 och F94, förhållande som gäller högre 

upp i ugnen där en större slagg- och järnvolym bevarar värmen bättre. Inblandning av 

silikatrikt material i varierande storlek kan bero på att slaggen bildats i ett område nära 

ugnsväggen och att det är delar av denna som har fäst mot slaggen. Omvandlingen från 

malmens järnoxider till metalliskt järn har skett i det vi ser i provet, men metallen är för 

utspridd, och förekommer i för liten mängd, för att ha kunnat tillvaratas. 

10 


F128 (A29488) 

Beskrivning: Strängflutna, täta slagger utan kontaktyta, en har dock bildats kring en ”rundad” 

form och en bottenslagg i två delar med passform, metallglänsande plan bottenyta. Överyta 

med strängar som byggts på successivt. I tvärsnitt: Tät och homogen slagg med spridda 

porigheter. 

Petrografi: Slaggen har en del större hålrum men också mindre. De senare är fördelade i hela 

provet. Slaggen är huvudsakligen tämligen finkornig (något grövre än t.ex. F9). Den är 

uppbyggd av flera mindre slaggsträngar och kontakten mellan dessa framträder tydligt i form 

av ännu finkornigare ytterkant. Kontakterna mellan slaggsträngarna definieras i vissa fall även 

av ett band av små porer som löper längs kontaktytan. Sammansättningen är snarlik i samtliga 

slaggsträngar som består av olivinlameller, en glasfas, hercynitkristaller och dendritisk wüstit. 

Proportionerna mellan dem varierar dock något. Små droppar av metalliskt järn finns i nästan 

samtliga slaggsträngar. Metalliskt järn, eller korroderat järn förekommer också runt några av 

porerna. Antalet slaggsträngar som kan urskiljas är fler, och mindre i storlek, än i F9. 

Kommentar: Slaggen har byggts upp av mindre slaggsträngar, med samma sammansättning, 

som byggts på efter hand. Varje slaggflöde har hunnit kylas av något och stelnat på ytan innan 

nästa slaggsträng har runnit fram. Slaggen har stelnat i en omgivning som är tämligen kall, 

men sannolikt innanför ugnens väggar, i det här fallet i ett underliggande 

slagguppsamlingsutrymme, sannolikt i botten- eller kantnära delar. Med tanke på att slaggen 

endast innehåller huvudsakligen olivin och glas är dess totala innehåll av järn lågt. Det är 

dock högre än i t.ex. F9. 

Totalkemi: Jämfört med de tre övriga analyserade proverna är denna slagg den järnrikaste, 

samtidigt som den har de lägsta halterna av kisel, kalium och aluminium. Denna slagg har 

förmodligen mindre inslag av smält ugnsvägg och istället har malmens sammansättning större 

betydelse för den kemiska signaturen. Det är också värt att notera att detta prov tillsammans 

med F139 är något anrikat i fosfor jämfört med prov F9 och F94. 

F139 (A29488) 

Beskrivning: En större bit strängfluten, tät slagg som växt till successivt, har även mindre 

påsmälta droppar. Övriga fragment eller mindre bitar av stearinslagger. I tvärsnitt: Mycket tät 

och homogen slagg. 

Petrografi: Slaggen är tämligen porfri jämfört med de övriga slaggerna men enstaka 

förekommer, något större centralt i slaggsträngar, och mindre i slaggsträngarnas kontaktytor. 

Liksom de andra är slaggen uppbyggd av flera mindre slaggsträngar som runnit fram och 

stelnat successivt. Slaggen är finkornig i sin helhet och allra finkornigast i kontaktytorna. 

Skillnaderna mellan slaggsträngarna är större i denna slagg än i F128 och varje slaggflöde är 

tämligen litet och tunt varför slaggen består av ett stort antal flöden. Sammansättningen är 

mycket likartad i hela slaggen som består av olivinlameller, en glasfas, dendritisk wüstit och 

hercynit. Proportionerna mellan mineralen varierar endast i mindre omfattning. Enstaka 

droppar av metalliskt järn finns också fördelade i de skilda slaggsträngarna. I denna slagg 

finns exempel på kontaktytor där såväl den äldre som den yngre slaggen har finkornigare 

ytterkant, vilket innebär att den äldre har stelnat och kylts tillräckligt mycket för att kyla den 

nästföljande slaggen. 

Kommentar: Slaggen är uppbyggd av ett stort antal slaggsträngar. Dessa har runnit till efter 

hand mer eller mindre tätt efter varandra. Varje slaggsträng har stelnat tämligen hastigt på 

ytan. De olika slaggsträngarna har snarlika sammansättningar, alla med tämligen låg totalhalt 

av järn, på liknande nivå som i F128, men något högre än i F9 och F94. 

Totalkemi: Järnhalt på samma nivå som F128 vilket indikerades redan i de petrografiska 

analyserna. Av det begränsade antalet kemiskt analyserade slagger har F139 och F128 en 


11

identifierbar kemisk signatur med högre järn- och fosforhalter och lägre innehåll av kisel, 

kalium och aluminium jämfört med de två andra analyserade proven. 

Sammanfattning av de petrografiska och totalkemiska analyserna av 

slaggerna 

Fyra av de undersökta slaggerna, F9, F94, F128 och F139 är petrografiskt av samma typ. 

Under mikroskopet framkommer samma bild, men mer detaljerad, av slaggens uppbyggnad 

som i makroskala. De består av flera små slaggsträngar som successivt byggt upp en större 

slagg. Ännu fler slaggsträngar än vad som ses med blotta ögat och mer detaljer om deras 

inbördes förhållanden framträder i mikroskala. Avkylning, vilken tydliggörs av den mot 

närliggande kontakt avtagande kristallstorlek, har skett mellan varje slaggflöde. De generellt 

finkorniga slaggerna har varit utsatta för något hastigare avkylning än de något grövre. Det 

finns inget som antyder att slaggen stelnat utanför ugnen utan det troligaste är att den är avsatt 

i ett slagguppsamlingsutrymme under ugnen. Inom varje slagg är sammansättning relativt 

enhetlig. Mellan de olika slaggerna förekommer smärre skillnader i sammansättning. F128 

och F139, från A29488, innehåller wüstit vilket saknas i F9 (A1111) och F94 (A29321). Detta 

motsvarar skillnader i totalsammansättning med något högre, respektive något lägre totala 

järnhalter. Skillnaderna är dock sannolikt inte anmärkningsvärda, se nedan. Prov F96 

(A29321) avviker något från de övriga analyserade slaggerna genom dess mera komplexa 

uppbyggnad. Sammansättningen är liknande F9 och F94 men dessutom förekommer spridda 

bildningar av metalliskt järn. F96 är dessutom något grövre i kornstorlek, innehåller 

kolstycken och silikatrikt material (kvarts- och fältspatkorn). Denna slagg har sannolikt 

bildats högre upp i ugnen nära blästerfokus, och där järnsmältan ansamlats, jämfört med de 

övriga slaggerna. 

De kemiska analyserna av fyra av slaggerna (F9, F94, F128 och F139) uppvisar ingen större 

variation i elementhalter mellan dem. Detta innebär att det förmodligen inte förelåg några 

betydande olikheter i produktionsmaterialet (malm, kol, flussand) eller 

järnframställningsprocess. De mineralogiska variationerna som noterades i de petrografiska 

analyserna kunde i de flesta fall bekräftas av de totalkemiska analyserna. En viktig skillnad 

framkom dock efter de totalkemiska analyserna. Trots att järnhalten i slaggerna uppfattades 

som generellt låg, framförallt p.g.a. den låga eller obefintliga förekomsten av järnoxiden 

wüstit, visade det sig att totalhalten av järn var normal eller t.o.m. hög, se nedan. Något 

förhöjda halter av järn och lägre halter av kisel, aluminium och kalium i de två slaggerna från 

ugn A29488 jämfört med slaggerna från ugnarna A29321 och A1111 kan förmodligen 

förklaras av variationer i ugnskonstruktionen eller åtminstone hur mycket av ugnsväggen som 

har blandats med slaggerna. 

En jämförelse med andra slagger från några blästugnar i Närke visar att proven från Västra 

Via faller inom den normala variationen för huvudelementen. I figur 3 har kiselhalten och 

järnhalten presenterats för samtliga dessa slagganalyser. Järnhalten i reduktionsslagger ger en 

fingervisning om hur effektiv järnframställningsprocessen varit. I en optimal process ska 

merparten av järnet ansamlas i luppen medan slaggen ska vara så järnfattig som möjligt. 

Slaggerna från Västra Via plottar nära regressionslinjen men med något förhöjda värden för 

båda elementen. 

Förhöjda halter av fosfor i slagger kan oftast förklaras av man använt sig av en fosforrik, eller 

fosforhaltig, malm. F128 och F139 (A29488) är något anrikade i fosfor jämfört med prov F9 

och F94 men vid en jämförelse med andra slagger från Närke framkommer att dessa halter 

faller inom den normala variationen. Förhöjda halter av fosfor tillsammans med kalcium kan 

12 


indikera att material av ben varit inblandad i processen. Någon korrelation mellan kalcium 

och fosfor föreligger inte i slaggerna från Västra Via. Eftersom fosforhalten är högre i slagger 

från A29488 är det järn därifrån som eventuellt skulle kunna vara fosforhaltigt. Vi har dock 

inte sett något järnrikt material alls från denna ugn när vi gick igenom det samlade 

slaggmaterialet, och följaktligen fanns det ingen metall att analysera. Järn från de båda andra 

ugnarna, med lägre fosforinnehåll i slaggen, är emellertid inte fosforhaltigt (se nedan). 

Utvärdering av de sällsynta jordartsmetallernas fördelning i geologiska material sker 

konventionellt genom att jämföra s.k. kondritnormaliserade kurvor. Dessa erhålls genom att 

dividera halten av varje enskilt element med halten på motsvarande element i en kondrit d.v.s. 

stenmeteorit som används som referens. Mönstret på de kondritnormaliserade kurvorna från 

slaggerna påverkas av den använda malmen och dess proveniens samt eventuellt tillskott från 

ugnsväggsmaterial och flussand. Resulterande kondritnormaliserade kurvor för de analyserade 

slaggerna visas i figur 4. Det kan konstateras att mönstret för slaggerna är generellt det samma 

d.v.s. kurvorna är i stort sett parallella. Detta tyder på att likartad malm från samma 

ursprungsområde använts i samtliga anläggningar. Prov F9 och F94 har något högre halter av 

de sällsynta jordartsmetallerna än F128 och F139, kurvorna i figur 4 ligger över de två andra 

proven. Lermineral är generellt anrikade i de sällsynta jordartsmetallerna, och ett tillskott av 

lermaterial från ugnsväggarna till slaggen är en trolig förklaring till variationen mellan 

slaggproverna. Vi ser inga tecken på att flussmedel har använts i processen utan slaggernas 

sammansättning beror huvudsakligen på malmens sammansättning, i mindre omfattning på 

ugnsväggsleran. 

Ett avvikande mönster är dock noterbart från kondritnormaliserade kurvorna, prov F9 

(A1111) och F94 (A29321) har de största positiva ceriumanomalierna. Cerium (Ce), en av de 

sällsynta jordartsmetallerna, med atomnummer 58 uppträder som fyrvärt eller som trevärt. Till 

exempel oxideras trevärt cerium till fyrvärt och som sådan adsorberas det lätt av oxyhydrater 

såsom limonit, trevärd järnhydroxid. Detta resulterar i en positiv ceriumanomali i substratet (= 

sjö- eller myrmalm) samtidigt som det ger upphov till en negativ anomali i mediet (= vattnet) 

eller i dess senare avsättningar. Enligt detta resonemang skulle de äldsta malmerna, och 

indirekt slaggerna från dessa malmer, ha de största positiva ceriumanomalierna. Detta 

förutsätter dock ett slutet system med en i tid begränsad tillförsel av de sällsynta 

jordartsmetallerna. I ett geologiskt tidsperspektiv sker bildningen av en myrmalm under en 

relativt kort tidsperiod och i de flesta fall kommer tillgången på cerium vara konstant. 

Dessutom är cerium ofta bundet till mineral då det transporteras i vatten och dess 

oxidationstillstånd är förutbestämt av den geokemiska miljön där mineralet bildades. Resultat 

från andra undersökningar (Hjärthner-Holdar m.fl. 1995, Andersson m.fl. 2006) visar att 

ceriumhalten i smidesslagger är högre än motsvarande reduktionsslagger och att malm som 

laborativt genomgått rostning ökar sitt ceriuminnehåll. Det är inte helt klarlagt hur cerium 

uppträder under olika steg i järnframställningsprocessen (från rostning till sekundärsmide) 

men att det uppstår oxidationseffekter som påverkar totalhalten är högst troligt. I en blästugn 

är syrehalten inte konstant utan varierar bl.a. med avståndet från blästermunstycket. Det är 

möjligt att slaggerna påverkas av en differentierad oxidation vilken i sin tur påverkar 

ceriumhalterna. 

Det samlade intrycket från de geokemiska analyserna är att det inte föreligger någon större 

skillnad mellan de fyra slaggerna. Inget tyder på att det använts olika råvaror, malm och 

bränsle, vid de olika anläggningarna. De små variationer som dock finns går förmodligen att 

hänföra till variationer i ugnskonstruktion eller i vilken utsträckning ugnsväggen har smälts 

och blandats med slaggen, utan att egentligen påverka framställningsprocessen. En tänkbar 


13

slutsats från analyserna skulle vara att ugn A29488 har någon egenskap som skiljer den från 

de två övriga A29321 och A1111, t.ex. en lera med andra termiska egenskaper som gör att 

den inte smälter lika lätt. Alternativt har vi analyserat slagger från mer centrala delar i 

slaggropen från A29488, där ugnsväggsinblandningen är betydligt mindre, men vi har 

huvudsakligen valt slagger från den stora bottenslaggens ytterkanter varför detta inte kan vara 

hela förklaringen. 

Järn 

Bland det analyserade materialet från Västra Via fanns även järn. Detta järn består inte av 

föremål utan av avfall från framställningsprocessen, d.v.s. det är slagg med delar av järn. 

Flera av dessa prover kan vara användbara för att ta reda på vilka järnkvaliteter som har 

tillverkats på platsen. 

F13 (A1111) 

Beskrivning: Slagg? Relativt tät och ser trögfluten ut. I tvärsnitt: En bit med stor andel 

metalliskt järn, i övrigt relativt täta med yttre skikt av sekundärt påfört material. 

Metallografi och petrografi: Polerprovet innehåller en svampig koncentration av metalliskt 

järn ca 25×5–10 mm stor. Järnet är omgivet av korrosionsprodukter där även en del material 

har fäst sekundärt, t.ex. sandigt material och kolstycken. Metallen är också korroderad mer 

centralt där även en del slagginneslutningar kan urskiljas. Dessa är extremt finkorniga och 

innehåller sannolikt endast en glasfas. Metallen är homogen. Den består av grov- och 

jämnkornigt material och är huvudsakligen en blandning av perlit och ferrit. Endast lokalt 

dominerar perlit med ferrit i kornkontakterna. 

Kommentar: Stycket är visserligen delvis korroderat och dess slagginnehåll är svårt att 

urskilja men metallens kvalitet går att observera. Järnet är mycket jämnt i sammansättning. 

Det är kolstål. Kol finns i härdbara halter, men, som förväntat, är stycket inte härdat. 

F93 (A29321) 

Beskrivning: Relativt tät och något småporig. Oregelbundna. I tvärsnitt: Småporig, växelvis 

tät med koncentration av metalliskt järn. 

Metallografi och petrografi: Polerprovet innehåller en osammanhängande koncentration av 

metalliskt järn ca 10×4 mm stor. Stora delar är dock korroderade. Runt och mellan 

järnansamlingarna finns slaggområden och utanför dessa bildar en tunn, oregelbunden 

strimma en yttre begränsning för denna metall/slaggblandning. Utanför denna gräns finns 

främst korrosionsprodukter och kolstycken. Slaggen som angränsar till metallen utgörs av 

olivinlameller och en glasfas. Lokalt förekommer även hercynitkristaller i slaggen. Järnet är 

homogent i hela den bevarade delen. Det utgörs av ferrit som är något oregelbunden i 

kornkontakterna, men jämnkornig. På några enstaka platser förekommer förtjockade 

kornkontakter som sannolikt utgörs av perlit. 

Kommentar: Stycket utgör sannolikt en del som har gått förlorat i ett tidigt skede i 

järnhanteringen och representerar metalliskt järn som inte har förenats med den större 

koncentrationen av bildat järn i ugnen, d.v.s. smältan/luppen. Stycket innehåller också en del 

slagg som indikerar detta. Metallen som sådan är dock homogen i sammansättning, ett mjukt i 

det närmast kolfritt metalliskt järn. 

F102 (A29321) 

Beskrivning: Del av fyndposten som utgörs av ett par mindre strängflutna, täta slagger. I 

tvärsnitt: Koncentration av metalliskt järn. 

14 


Metallografi och petrografi: Det undersökta snittet består av en oregelbunden 

järnkoncentration ca 7×3 mm stor. Den är omgiven av en glasfas som innehåller små droppar 

av järn. Glasfasen i sin tur omges av ett korrosionsskikt. 

Järnet är homogent i hela den bevarade delen. Det utgörs av ferrit som är något oregelbunden 

i kornkontakterna, men jämnkornig. Lokalt förekommer små mängder cementit i 

kornkontakterna. 

Kommentar: Endast små mängder metall finns bevarad. Denna är dock homogen i 

sammansättning och är kolfritt eller kolfattigt järn, d.v.s. tämligen mjukt järn. Enbart med 

utgångspunkt i den metallografiska analysen är det inte möjligt att avgöra vilket processled 

som detta stycke kommer ifrån. Sannolikt har det gått förlorat redan i ett tidigt skede, vilket 

också styrks av fyndkontexten, och den lilla mängden järn har inte varit värd att ta till vara 

och sätta upp i ugnen igen. 

Sammanfattning av de metallografiska analyserna av järnet 

De tre analyserade stycken är homogena i sammansättning. Två, F93 och F102 från A29321, 

består av mjukt järn medan det tredje, F13 från A1111, är ett kolstål. Samtliga tre har 

sannolikt gått förlorade i ett tidigt skede i järnhanteringsprocessen, redan efter framställningen 

i blästugnen, vilket också stämmer med fyndomständigheterna. Enligt allmän uppfattning har 

tillverkning av mjukt järn skett i blästugnar. Att tillverkning skulle ske av kolstål redan i 

reduktionsprocessen och inte genom senare uppkolning i smidet är dock inte lika välbelagt. I 

detta fall tyder dock det analyserade proven på att så är fallet. F13, som innehåller störst andel 

av metalliskt järn, är mycket homogen i sin sammansättning och troligen en medveten 

produkt snarare än ett olycksfall i arbetet. Detta metallstycke härrör från ugn A1111 vars 

tillhörande slagg, F9, är en av de slagger som inte innehåller någon wüstit. Det mjuka järnet i 

F93 och F102 kommer från ugnen A29321 vilken också producerat slaggerna F94 och F96. 

F94 är en stearinslagg som innehåller mycket låga halter av wüstit. F96 har liknande 

sammansättning men kommer från en annan position i ugnen. Slaggerna som är rikare på 

wüstit, F128 och F139 kommer från ugn A29488. Vi har inte analyserat något metallprov från 

den ugnen eftersom det inte verkade finnas några slagger med metallinnehåll från denna ugn. 

Någon direkt korrelation mellan slaggsammansättning och järnkvalitet finns inte för dessa 

slagger och vilken eller vilka järnkvaliteter som tillverkats i A29488 kan vi därför inte 

besvara i nuläget. 

Malm 

I anslutning till undersökningsområdet, och den del av ytan där järnframställningsplatsen 

påträffades rinner ett mindre vattendrag. Från detta område togs prover på möjliga 

malmbildningar. Bildningarna syntes vid bäckfåran som en röd till roströdfärgad film med en 

bitvis oljig karaktär. Bildningarna studerades även av GAL vid det andra fältbesöket på 

undersökningsområdet i augusti 2005. 

De två malmproven, 35830 och 35831, har granskats och genomgått en rostning för att 

bedöma deras järninnehåll. Båda proverna är sandiga och innehåller stor andel kvarts. 

Proverna är omagnetiska både före och efter rostning. Andelen material som eventuellt är 

järnhaltigt är mycket lågt och inget av proverna kan definieras som malmer. Vi bedömde 

därför att det inte var meningsfullt att genomföra någon kemisk analys på någon av dem. 

Ett prov som i fält insamlats som eventuell malm från ugnen A29488 undersöktes också 

okulärt. Inte heller detta prov innehöll någon malm. Malm bör heller inte finnas i blästugnar 

om processen har fungerat som den ska. 


15

Ugnsvägg 

Ugnsväggsmaterialet har enbart granskats okulärt där t.ex. graden av smält och bränd lera, 

magring och avtryck har noterats. Spår efter lagning har även studerats. Om så är fallet kan 

det ge svar på om ugnarna har använts i den utsträckningen att eventuella reparationer varit 

aktuella, d.v.s. ugnarna har fungerat som flergångsugnar. Vid en första anblick består 

ugnsväggsbitarna till största del av röd- och gråbränd lera med partier av smält material, men 

vid en närmare granskning kan ytterligare detaljer skönjas. Med i åtanke bör vi även ha 

dokumenterade stenar. Utifrån anläggningsbeskrivningar, foton och planer framgår det att det 

i och omkring flera av ugnarna påträffades stenar. Flera av dessa kan ha ingått i 

konstruktionen. 

F144 

Ugnsväggsmaterial från ugn 29488. Materialet kommer från lager 1, d.v.s. från de övre 

delarna av den stora bottenslaggen. Detta behöver dock inte betyda att dess ursprungliga 

placering varit strax under nuvarande marknivå eller där ugnsgropen tar vid. Materialet kan 

vara delar av kollapsat ugnsväggsmaterial från en nivå högre upp i ugnsschaktet. Huruvida 

detta är fallet är en fråga som kan få sitt svar genom noteringar från utgrävningsfasen, d.v.s. 

exakt placering för ugnsväggsbitarna. Påträffades dessa i vad som kan tolkas vara ett in situ 

läge eller har de fått en sekundär placering i anläggningen? 

Karaktäristiskt för bitarna är deras tydliga skikt med bränd, magrad lera och porig smält lera. 

Först finns ett yttre skikt av grå och partivis rödbränd kvartsmagrad lera, 15–20 mm tjockt. 

Därefter syns ett skikt med smält lera, 10 mm tjockt. Skikten syns även i tvärsnitt. De större 

bitarna är plankonvexa och på en bit finns ett område med fastsmält magnetisk slagg. Inga 

spår efter avtryck eller eventuella lagningar noterades. 

F279 

Ugnsväggsmaterial från ugn 29488. Huruvida fyndposten kommer från något specifikt lager i 

anläggningen är okänt. F279 har inte den tydliga skiktning som förekommer i F144. Bitarna 

består till största del av kvartsmagrad, homogen, mörkröd/brunbränd lera. Detta blir även 

tydligt i tvärsnitt där den rödaktiga leran med kvartsmagring dominerar. I fyndposten finns 

även en större bit som har ett parti med sten. Bitarna är oregelbundna och inga spår efter 

avtryck eller eventuella lagningar noterades. 

F102 

Ugnsväggsmaterial från ugn 29321. Huruvida fyndposten kommer från något specifikt lager i 

anläggningen är okänt. F102 har en skiktning liknade de från F144, men på flera bitar något 

otydligare. Bitarna består av grå- och rödbränd kvartsmagrad lera där smält lera med magring 

och bitvis glasiga partier förekommer. De mer tydliga bitarna har ett yttre tunt skikt av 

rödbränd lera där ett grått skikt av lera, ca 15 mm tjockt följer. Slutligen finns ett inre skikt av 

smält lera, ca 5 mm tjockt. Dessa skikt blir tydligare i tvärsnitt där väl avgränsade skikt med 

bränd magrad lera och porig smält lera syns. Bitarna är oregelbundna och inga spår efter 

avtryck eller eventuella lagningar noterades. 

Ugnar 

Den största delen av det provtagna arkeometallurgiska materialet kommer från ugnslämningar 

inom området. De aktuella ugnarna är 29488, 29321 och 1111. Samtliga tre är schaktugnar 

med slagguppsamlingsutrymme i ugnens nedre del, d.v.s. slaggen har inte medvetet tappats ut 

ur ugnen. Proverna kommer även från väl definierade lager i respektive anläggning vilket 

16 


hjälper till att få en förståelse för den ursprungliga ugnskonstruktionen. Flera av proverna har 

dessutom en morfologi som t.ex. avslöjar hur de bildats i ugnen och deras ursprungliga 

placering. Nedan följer en genomgång av de tre ugnarna. Varje anläggning ges en kort 

presentation gällande utformning, material m.m. Informationen fungerar som ett komplement 

till de ovan presenterade resultaten av okulära granskningar och analyser av slagger, järn, 

malm och ugnsvägg. De kortfattade ugnsbeskrivningarna är även till hjälp vid tolkningar och 

diskussioner längre fram i rapporten där exempelvis ugnarnas ursprungliga utformning 

diskuteras. 

Ugn 29488 

Ugn 29488 var den mest välbevarade av de undersökta ugnarna. Den syntes ytligt som en 

rund mörkfärgning. Även mindre partier av ugnsväggbitar tillsammans med ett antal stenar, 

bl.a. två större framkom på ytan. En koncentration av ugnsväggsmaterial fanns i den norra 

delen av anläggningen. Detta parti var halvcirkelformat och mer eller mindre in situ i det 

område som varit den nedre delen av ugnsschaktet. Ungefär i detta läge, under 

ugnsväggsbitarna påträffades två mindre mörkfärgade, cirkelformade avtryck vilka kan vara 

avtryck efter den nedre delen av en vidjeflätning som använts för att bygga upp och ge stöd åt 

ugnsschaktet. I ugnsgropen påträffades också en stor bottenslagg som vid upptagning fick en 

brottyta som separerade slaggen i två delar, F33333 och F36000. Bottenslaggen fyllde hela 

den nedre delen av ugnsgropen och bestod av mindre strängflutna slagger som byggts på 

successivt. I ugnen kunde även ett par lager urskiljas, närmare bestämt sju stycken. Dessa 

varierade beträffande utbredning och innehåll. En kort genomgång av dessa följer därför för 

att få en bättre förståelse för ugnens ursprungliga utseende och vad som hänt med den under 

tiden den varit obrukbar. Lager ett täckte de övre delarna av den stora bottenslaggen och 

innehöll bränd lera med inblandning av mörkbrun, sandig silt där även slaggfragment 

förekom. Lager två utgjordes av ett mindre område med kolfragment och magnetisk slagg. 

Lagret påträffades till största del kring den stora bottenslaggens södra sida. Lager tre var även 

det mindre ytor som omgav den stora bottenslaggen. Lagret bestod av brun sand med 

mörkbruna och röda fläckar. Lager fyra var ett slaggrikt och sotigt lager som framkom längs 

bottenslaggens sidor och även delvis under denna. Lager fem syntes som en horisont i lager 

fyra med fläckar av gul sand. Även lager sex kan tolkas som en del av lager fyra. I detta 

påträffades kolade kvistar och grenar tillsammans med svart, sotig sand. Lager sju var ett 

mindre område mot ugnsgropens botten med brun sand med inslag av mörka fläckar. Djupet 

på den undersökta anläggningen uppnådde ca 0,70 meter. 

Ugn 29321 

Denna ugn låg i direkt anslutning till 29488 och är likartad denna gällande utformning och 

material. Ugn 29321 var dock något mindre. Ytligt framträdde anläggningen som en rundad 

form med en inre del med slagg och sotig fyllning och en yttre krans bestående av rester från 

väggmaterial och slagg. En större sten fanns även i denna del. Precis som i ugn 29488 

dokumenterades olika lager i ugnen, totalt fem stycken. Ingen större bottenslagg påträffades. 

Lager ett bestod av brunsvart sotig sand. Det efterföljande mindre lagret, lager två, bestod av 

ett område med s.k. gryning slagg. Lager tre hade samma innehåll som lager ett, men med en 

avsevärd större mängd slagg. Lager fyra påträffades som en diagonal lins söder om lager tre, 

detta lager innehöll brun sand. Lager fem, under lager fyra, hade samma innehåll, men med 

gula flammor. Slutligen framkom lager sex. Detta var ett bottenlager och innehöll precis som i 

föregående ugn en koncentration av värmepåverkade och förkolande kvistar/grenar. Djupet på 

den undersökta anläggningen uppnådde ca 0,55 meter. 


17

Ugn 1111 

Denna anläggning påträffades i den norra delen av ugnsområdet och låg något avsides från de 

två ovan beskrivna. Av denna ugn fanns betydligt mindre andel bevarad än av de två tidigare 

beskrivna ugnarna. På ytan framträdde anläggningen som en oval mörkfärgning. Delar av en 

bottenslagg påträffades och slagg fanns ändå ner till botten av ugnsgropen. Även här 

noterades ett antal lager. Lager ett som var det mest omfattande innehöll brunsvart sandig silt. 

Detta lager gick att följa direkt i ytan och centralt genom hela anläggningen. Lagret innehöll 

rikligt med stearinslagger samt delar av en bottenslagg som framkom i anläggningens 

nordöstra del. Denna bottenslagg var även synlig i lager två som var ett svart och kraftigt 

kolbemängt lager med sandig silt. Bland kolet fanns rester efter förkolnade pinnar och kvistar 

som bör ha fungerat som slaggavskiljare. Detta lager finns på båda sidor om och delvis under 

lager ett. Djupet på den undersökta anläggningen uppnådde ca 0,30 meter. 

Tolkning och diskussion 

Utifrån de arkeometallurgiska studierna av materialet kommer vi närmare svaret på frågor 

gällande teknik, material och produktion. Hur har ugnarna i Västra Via ursprungligen sett ut? 

Varifrån kom malmen och vad kan ha tillverkats på platsen? I följande kapitel diskuteras de 

ovan formulerade frågorna. I diskussionen görs även en utblick till andra 

järnframställningsplatser i Närke. 

Hur har ugnarna sett ut? 

För att lättare skapa oss en bild av ugnarnas ursprungliga utseende gör vi en sammanställning 

över de gemensamma nämnare som finns att finna mellan de tre undersökta ugnarna. Dessa 

nämnare berör utformningen av ugnarna såsom material och form och grundar sig enbart på 

okulära studier. Ett resonemang baserat på analyserna av det arkeometallurgiska materialet 

följer längre fram i detta kapitel. 

Till att börja med har samtliga varit schaktugnar med utrymme för slagguppsamling i ugnens 

nedre del (Englund 2002). När det gäller typ av ugnskonstruktion eller närmare bestämt val av 

byggnadsmaterial har vi i princip tre att välja mellan. Den första är en helt stenbyggd ugn, 

troligtvis med lertätning i fogarna mellan stenarna. Den andra är en enbart lerbyggd ugn och 

den tredje är ler- och stenbyggd. Ugnarna i Västra Via verkar vara av den sistnämnda typen 

där vi bör föreställa oss en lertätat stenbyggt fundament, delvis eller helt nedgrävt, och 

därefter ett lerbyggt ugnsschakt, troligtvis med en armering av vidjeflätning. Inga avtryck i 

slaggerna eller leran har påträffats som klart kan belägga förekomsten av en vidjeflätning, 

men ytligt i ugn 29488 strax under ett parti med bränd lera från ugnsschaktet fanns två mindre 

cirkelformade avtryck. Dessa kan vara avtryck av den nedre delen av vertikalt stående vidjor. 

Den undersökta leran från ugnarna är bränd/smält i varierande grad beroende på dess 

ursprungliga placering i ugnen. Genomgående har leran varit kvartsmagrad med i enstaka fall 

inslag av mindre stenar. 

Ser vi till formen på ugnsschaktet bör detta ha varit cylindriskt, eller möjligtvis koniskt. Från 

de undersökta ugnarna i Västra Via finns enbart ugnsgropen och rester efter 

ugnsväggsmaterial bevarat. Detta faktum gör att tolkningar av den ursprungliga ugnens 

utseende och konstruktion blir mer vansklig. Diametern på de tre aktuella ugnsbottnarna 

varierar från ungefär 0,55 till 0,75 meter vilket talar för en ugn som åtminstone bör ha varit 

1,2 meter hög ovan blästerintaget, men även kan ha varit drygt 1,5 meter hög. Inga tydliga 

spår efter blästerintagen har noterats. I samband med undersökningen av ugn 29488 

påträffades dock en mindre mörkfärgning i den södra delen av ugnen. Inom denna 

18 


mörkfärgning fanns en antydan till cirkulärt formad bränd lera vilket kan vara spår efter ett 

blästerintag. Denna framkom vid framrensningen av resterna efter det stående ugnsschaktet, 

vilket utgjordes av den allra nedersta delen. Möjligheten finns att blästerintagen funnits på en 

nivå högre upp i konstruktionerna än de bevarade delarna. 

Hur har då slaggavskiljningen fungerat i dessa konstruktioner? I ugn 29488 och även i ugn 

29321 påträffades en bädd av mörkfärgad fyllning med förkolnade pinnar/kvistar mot botten 

av ugnsgropen. I ugn 29488 kunde även en tydligare urskiljning göras där kollagret successivt 

övergick till att innehålla mer kvistar/grenar djupare ner i lagret. Denna upptäckt skulle kunna 

tolkas som en del av slaggavskiljaren i ugnarna. Vad som dock inte talar för denna teori är 

placeringen. Varför en slaggavskiljare i botten? Denna bör rimligtvis ha varit placerad högre 

upp i ugnen, ovanför, eller i nivå med, den i båda ugnarna påträffade bottenslaggen för att 

skilja slaggen från luppen. Slaggavskiljare ses vanligen genom avtryck i slaggen som har 

runnit genom en packe av t.ex. kvistar eller ved. Möjligheten att all slaggavskiljare brunnit 

upp innan slaggen formats innebär att den i praktiken aldrig hunnit fungera som avskiljare. 

Det finns dock enstaka slagger (från A29488) som har några tunna avtryck som efter kvistar, 

för övrigt finns huvudsakligen kolavtryck i de strängflutna stearinliknande slaggerna. 

Troligtvis bör vi istället se det koncentrerade materialet av kol och trä m.m. som rester efter 

bränsle, slagg och annat som ansamlats i botten och inte rakats ut fullständigt efter varje 

körning. Materialet kan även utgöra resterna efter en medvetet ditlagd bädd av grenar m.m. 

för att skydda botten eller underlätta utrakningen. Viktigt att notera är även att de 

ugnslämningar vi studerar idag dessutom är en bevarad bild av den sista körningen av ugnen. 

Med detta sagt att det kanske inte funnits anledning att rensa ugnsbotten fullständigt, d.v.s. att 

raka ur allt material och göra den redo för en ny körning. Mängden påträffad bottenslagg, 

speciellt den stora i ugn 29488 visar också att ingen möda lagts åt att avlägsna bottenslaggen 

från ugnen, vilket skulle ha varit nödvändigt om ugnen skulle ha brukats igen. 

När det gäller vilket bränsle som använts i ugnarna avslöjar de undersökta slaggerna att det 

bör ha varit kol. Flera av slaggerna har tydliga kolavtryck. Det distinkta kollagret mot botten 

av ugsngropen talar även för denna teori. 

Detta leder oss osökt till frågan huruvida ugnarna i Västra Via var engångs- eller 

flergångsugnar. För att bäst besvara frågan söker vi efter spår efter repareringar av ugnen 

vilket är ett tydligt tecken på att den använts mer än en gång. Inga sådana spår kunde noteras 

på det av GAL studerade ugnsväggsmaterialet. Även ugnarnas placering kan ge en 

fingervisning. Ugn 29488 och 29321 var belägna i direkt anslutning till varandra med drygt en 

meters mellanrum. Tar vi dessutom med plats för arbetsyta och eventuellt kol- och 

slaggupplag i beräkningen blir utrymmet knappt men kanske ändock praktiskt fungerande. 

Denna typ av ugnar används dessutom ofta flera gånger och i vissa fall river man delar av 

ugnen för att få tillgång till luppen (Karlsson 2002, s.18). Vi kan dock inte utesluta att en av 

ugnarna är en föregångare till den andra, med andra ord att de inte är samtida. När det gäller 

ugn 1111 som låg något avsides inom undersökningsområdet fanns inga övriga 

ugnskonstruktioner i direkt anslutning. Möjligheten att ugnarna har använts flera gånger även 

om det finns ugnar intill varandra finns naturligtvis också. Ugnarna har i så fall helt enkelt 

använts tills de dömts ut och ersatts av en ny. 

De ovan nämnda lager av koncentrerat material av kol, slagg m.m. som ansamlats i botten till 

ugn 29488 tyder på att denna ugn använts vid mer än ett tillfälle. Lagren eller koncentrationen 

avslöjar att ugnen inte rakats ut fullständigt efter varje körning. 


19

Om vi sammanfattar den ovan beskrivna ugnstypen får vi bilden av en ler- och stenbyggd 

schaktugn som varit mellan 1,2 och ungefär 1,5 meter ovan blästerintaget. Ugnen har haft en 

lertätad, stenbyggd stomme och därefter en lerbyggd cylindrisk eller möjligtvis konisk formad 

övre del, troligtvis med en armering av vidjeflätning. Huruvida ugnarna har varit engångseller 

flergångsugnar kan ha varierat rumsligt över området, men även över tid. 

Den analytiska bilden 

För att förtydliga bilden av järnframställningen i Västra Via krävs givetvis att de 

arkeometallurgiska analyserna införlivas med övriga tolkningar. Dessa ger oss en mer 

komplett bild av järnframställningsprocessen, ugnarnas uppbyggnad och material, men även 

frågan om malmtyp/malmkälla samt vilken typ av järn som har framställts. 

Ugnarna – process och konstruktion 

Den okulära genomgången av ugnarna visar att de är av en likartad typ. Så är även fallet när 

det gäller resultatet av de analyserade slaggerna. Här finns stora likheter ugnarna emellan. 

Med tanke på att ugn 1111 var betydligt sämre bevarad än de övriga ugnarna är det intressant 

att se att slaggerna såväl morfologiskt som kemiskt visar stor överensstämmelse med slagger 

från de båda andra ugnarna. Det finns med andra ord all anledning att påtala en mycket 

likartad process, användande av samma malmtyp och om inte samma, så funktionellt likartad, 

ugnstyp som för ugn 29321 och 29488. Till att börja med består slaggerna av mindre 

slaggsträngar med huvudsakligen samma sammansättning. Slaggen är finkornig och dessutom 

allra finkornigast i kontakt mellan de olika, mindre slaggsträngar, som bygger upp den. Detta 

tyder på att samtliga av de analyserade slaggerna ha utsatts för en tämligen hastig avkylning. 

Denna avkylning och uppbyggnad av slaggen bör ha uppstått när slaggen runnit ner i ett 

successivt flöde och stelnat i det underliggande slagguppsamlingsutrymmet, d.v.s. i den grop 

som fanns under den egentliga ugnen i samtliga av de ovan behandlade ugnslämningarna. 

Slaggsträngarna kan liknas vid de rännilar av stearin som bildas på ett tänt ljus. Ett av 

slaggproverna (F96) skiljer sig dock något åt från de övriga när det gäller sammansättning. 

Detta prov bestod av slagg, korroderat metalliskt järn och en del andra komponenter. 

Sammansättningen i slaggen var något mer grovkorning än de övriga vilket tyder på att 

slaggen har stelnat långsammare, d.v.s. i ett område där det inte varit riktigt lika varmt som 

där de andra slaggerna stelnat. Förekomsten av de tunna strimmorna av metalliskt järn tyder 

på att detta område eventuellt kan vara nära blästerfokus, d.v.s där smältan formas eller 

åtminstone på en högre nivå upp i ugnen där temperaturen är högre än i 

slagguppsamlingsgropen. 

Anmärkningsvärt är också att tre av slaggerna (F9, F94 och F96) har inblandning av lera från 

ugnsväggen. Detta kan bero på att slaggen ursprungligen bildats i ett område nära ugnsväggen 

och att det är delar av denna som har fäst mot slaggen och blandats med den i två av fallen. 

F94 innehåller en relativt hög halt av aluminium, vilket möjligen kan bero på inblandning av 

lera från ugnsväggen. Likadant är fallet för F96 som har en inblandning av silikatrikt material 

i varierande storlek. Kanske har temperaturen i ugnen vid något tillfälle varit så hög att delar 

av ugnsväggen smält och blandats med den omgivande slaggen. 

Slaggerna avslöjar också att process och ugnskonstruktion fungerat väl eftersom halten 

järnoxid i slaggerna är låg. Det vill säga att endast en liten del av malmens totala innehåll av 

järn har hamnat i restavfallet, slaggen, vilket är ett tecken på god utvinning. 

20 


Malmtyp och malmkälla 

I samband med tolkningen av en järnframställningslokal är det av största intresse att ställa sig 

frågan vilken malmtyp och malmkälla man använt sig av på platsen. När det gäller Västra Via 

är denna fråga högst relevant eftersom det i anslutning till järnframställningsplatsen rinner ett 

mindre vattendrag där koncentrationer av eventuell malmbildning påträffades. Från denna yta 

togs prover för att kunna ge svar på frågan huruvida proverna innehåller malm och i så fall 

vilken typ. Proverna granskades okulärt och rostades. Det provtagna materialet visade sig vara 

omagnetiskt både före och efter rostning samt innehålla en låg järnhalt. Proverna innehöll 

även en stor del sand och kvarts. Utöver proverna från vattendragen analyserades även ett 

prov från ugn 29488 okulärt. Inte heller detta innehöll någon malm. Frågan om malmtyp och 

malmkälla till järnframställningen på platsen lämnas därmed öppen. Värt att notera är dock att 

trots att de analyserade proverna från vattendraget inte visade sig innehålla någon malm 

betyder inte detta att ingen malmbildning finns eller har funnits inom området. Ytterligare 

provtagning och analys från andra ytor vid vattendraget skulle kunna ge en träff på en 

malmbildning. Med i åtanke bör vi ha att både vattendragets lopp samt mark och vattenmiljö 

kan ha förändrats med tiden. Överlagring och igenväxning vid vattendraget kan vara 

bidragande orsaker till att en malmfyndighet i dag är svårupptäckt. Möjligheten att malmen 

till järnframställningen transporterats dit från annan plats går inte heller att utesluta. 

Trots att ingen malm påträffades i det provtagna materialet kan vi utifrån det analyserade 

slaggmaterialet få en indikation på att samma malmtyp bör ha använts på platsen. Den överlag 

homogena sammansättning som slaggerna har beror bl.a. på att man använt sig av samma 

malmtyp från samma ursprungsområde i ugnarna. 

Järn – vad tillverkades? 

Vilka föremål och typer av järn tillverkades i Västra Via? De tre järnprover som analyserats 

(F13, F93 och F102) består inte av föremål utan av avfall från framställningsprocessen, d.v.s. 

det är slagg med delar av järn. Med andra ord kommer inte järnföremål att ingå i följande 

diskussion. Bland det analyserade proverna framkom två olika typer av järn, mjukt järn och 

kolstål. Detta järn har inte bearbetats vidare utan gått förlorat redan vid framställningen i 

blästugnen. Samtliga prover har påträffats i ugnarna och kan tolkas som rester från luppen 

som inte följt med upp ur ugnen när den tömts, alternativt varit för små bitar för att det ska 

vara lönt att bearbeta det vidare. Vilken kvalitet som järnet som tillverkades i ugn 29488 hade, 

har vi inte fått något svar på i denna undersökning. I ugn 29321 har vi däremot noterat 

framställning av mjukt järn och i ugn 1111 fanns det kolstål. 

När det gäller dessa två kvaliteter har gängse uppfattning länge varit att mjukt järn tillverkas i 

blästugnen medan ett kolstål framställs genom uppkolning i smidesprocessen. Det analyserade 

provet med kolstål tyder dock på att det tillverkats redan under reduktionsprocessen vilket är 

väl värt att notera. Provet är mycket homogent i sin sammansättning och bör tolkas som en 

medveten produkt. 

Det analyserade järnet ger oss en fingervisning om vad järnproducenterna i Västra Via 

behärskade. Resultaten tyder på variation inom tillverkningen och en materialkännedom vilket 

har inneburit att flera olika järnkvaliteter har kunnat framställas. 


21

En utblick – jämförelser med andra järnframställningsplatser i 

Närke 

Om vi utgår från den ovan presenterade ugnstypen finns flera jämförelser att göra med andra 

järnframställningsplatser i Närke. Järnframställning på olika platser i landskapet är känt från 

yngre bronsålder fram till historisk tid. Vi har inom ramen för denna rapport inte utrymme att 

redogöra för ens i närheten av samtliga av dessa undersökta platser, men vi belyser ett par 

stycken dels för möjligheten till jämförelse med Västra Via, men också för att visa att den 

vendeltida järnhanteringen i Västra Via bör ses som en del av en komplex helhet och ur ett 

regionalt perspektiv. 

I samband med stora exploateringsprojekt, bl.a. olika vägprojekt (E-18/20 och riksväg 60) 

under 1990-talet/början av 2000-talet utfördes ett antal undersökningar av 

järnframställningsplatser runt om i Närke. De flesta av platserna låg i socknarna Viby, 

Glanshammar, Lillkyrka och Hardemo. Vi har valt att fokusera på några av dessa platser i vår 

jämförelse. Dels för att de avsevärt förtydligat bilden av järnhantering i Närke, men även för 

att de till skillnad från flera tidigare undersökningar utfördes i mycket större skala och i större 

utsträckning av sakkunnig personal. 

Skävi 

Från Skävi vid Vibysjön i Viby socken finns ett stort antal blästugnar dokumenterade, 

närmare bestämt 17 stycken som påträffades vid de arkeologiska undersökningarna inför 

bygget av E-20 (Hjärthner-Holdar & Grandin 2003). Dateringarna för dessa sträcker sig över 

ett tidsspann från förromersk järnålder fram till folkvandringstid-vikingatid. På platsen har 

små grupper av ugnar varit i bruk under olika tider, men i ett område finns också flera samtida 

grupper, där olika tekniker har använts i ugnskonstruktionen. Även spår efter smide i form av 

härdar påträffades samt huslämningar som eventuellt kan betyda att järnframställningen skett i 

boplatsmiljö (Karlsson 2003). 

Sågebol 

Från Sågebol i Viby socken finns den tidigaste dateringen för järnframställning i Närke. 1993 

undersöktes här bl.a. fyra blästugnar där den äldsta av ugnarna daterades till 925–811 f.Kr, 

mitten av den yngre bronsåldern (Karlsson 2003). Samtliga av ugnarna var flergångsugnar. 

Inga andra anläggningar som kan kopplas till järnhantering påträffades dock. 

Husby 

Vid en undersökning i Husby i Glanshammars kommun som föranleddes av byggnationen av 

E-20 påträffades en komplex yta med lämningar efter en bosättning med kontinuitet under 

hela yngre järnålder. På platsen fanns även ett verkstadsområde. Inom detta område framkom 

ett smidesområde och en blästugn. Smidesområdet kunde dateras till vikingatid och tidig 

medeltid medan blästugnen varit i bruk under vendeltid och vikingatid. Ugnen låg under ett 

skärvstenslager och har ursprungligen varit en schaktugn med underliggande 

slagguppsamlingsutrymme. De delar som återstod av ugnen var en nedgrävd grop med 

intilliggande arbets- och/eller bälggrop. Slaggen från ugnen visade sig ha ett lågt järninnehåll 

vilket tyder på en god utvinningsgrad (Grandin & Hjärthner-Holdar 2003). 

Stomskil 

I Stomskil i Lillkyrka socken undersöktes 1998 en järnframställningsplats som daterades till 

romersk järnålder (Bergold 1999). Platsen var relativt väl bevarad tack vare dess lokalisering i 

skogsmark som inte blivit allt för åtgången av skogsmaskiner. Inom platsen fanns lämningar 

22 


efter en blästugn, ett slaggområde, tre ässjor, tre kolningsgropar samt en fällsten. Av 

blästugnen återstod en stenskodd slagguppsamlingsgrop till en schaktugn, ungefär en 

halvmeter djup. Det intilliggande slaggområdet innehöll mestadels reduktionsslagger och 

bränd lera (Englund och Larsson 1999, Westin 2003). 

Stora Älberg 

I Stora Älberg i Hardemo socken påträffades vid arkeologiska undersökningar 1993 en 

järnframställningsplats som var i bruk under tidigt förromersk järnålder. Inga lämningar efter 

en boplats i anslutning till järnframställningen kunde dokumenteras, men man utgår ifrån att 

det har funnits (Karlsson 2002). På platsen som låg i anslutning till en höjdrygg fanns resterna 

efter en blästugn som låg lokaliserad under ett slaggvarp. Ugnen var en schaktugn med 

underliggande slagguppsamlingsutrymme. Konstruktionen verkar ha varit lerbyggd med 

infodring av lera. Den bevarade delen utgjordes någon decimeter av den underliggande 

gropen. I ugnens nedre del har en slaggavskiljare funnit. Ugnen har även använts flera gånger 

(Grandin & Hjärthner-Holdar 2003). I anslutning till ugnen fanns även resterna efter en ässja 

där primärsmidet ägt rum. 

Sammanfattning – Västra Via och järnframställning i Närke 

Denna ovan schematiska genomgång av utvalda järnframställningsplatser i Närke visar ett 

likartat mönster platserna emellan. Ser vi till ugnskonstruktionen har den vanligaste 

blästugnstypen genomgående varit schaktugnen med ett underliggande 

slagguppsamlingsutrymme. Dessa har varit sten- och lerbyggda med vissa variationer i form 

och materialval. Flera av dessa har dessutom varit flergångsugnar, t.ex. är ugnen från Stora 

Älberg ett exempel på en sådan. Den rumsliga placeringen har i flera fall varit i anslutning till 

boplatser, men tillgången till malmråvaran bör i flera fall även varit en avgörande faktor. Inte 

ovanligt är heller en kedja av produktion från reduktionsprocessen fram till primär- och ibland 

sekundärsmidet. I denna processkedja kan vi i flera fall även lägga till rostningsprocessen och 

tillvaratagandet av malmen. 

Kopplar vi denna information till Västra Via och våra ugnslämningar där passar dessa väl in i 

bilden. Även i Västra Via har vi blästugnar av schaktugnstyp, ler- och stenbyggda med ett 

underliggande slagguppsamlingsutrymme. Troligt är även att flera av ugnarna använts mer än 

en gång. Slutprodukten på platsen har både varit mjukt järn och kolstål, d.v.s. man har haft 

kunskap och förmåga att variera produktionen. 

När det gäller valet av bränsle avslöjar tydliga avtryck på slaggerna att detta bör ha varit kol. 

Möjligt är även att spår efter kolupplag eller kolningsgropar finns inom ytan för 

järnframställningsplatsen. Tillgången till råvaran, malmen, är mer oklar. Analyser på prov 

från det närliggande vattendraget innehöll inga spår av malm. Uteslutet är dock inte att 

råvaran finns tillgänglig inom närområdet. Precis som med anläggningar för kolning 

alternativt kolupplag kan spår efter rostningsplatser eller malmupplag finnas inom ytan. 

Den rumsliga placeringen av lokalen är boplatsbetonad, men som ovan nämnts finns inga 

klara belägg för huruvida malm finns att tillgå inom närområdet. Detta betyder att vi inte kan 

utesluta att råvarulokaliseringen även kan ha haft betydelse för valet av plats för 

produktionen. 

Det processled vi har fokuserat på i denna undersökning är reduktionsprocessen, d.v.s. 

framställningen av järn i blästugnar. Inom ramen för en sådan produktion hör det till 

vanligheterna att åtminstone det efterföljande processledet, primärsmidet bedrivits inom 


23

samma yta, men ofta även sekundärsmidet (Grandin m.fl. 2004 och 2005). Som ovan nämnts 

finns det exempel på denna produktionskedja från andra undersökta platser i Närke. 

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Västra Via har många likheter med övriga 

järnframställningsplatser runtom i Närke. En komplex plats där en välfungerande 

järnproduktion har bedrivits i en boplatsrelaterad miljö. 

24 


Litteratur 

Andersson, D., Grandin, L., Stilborg, O. & Willim, A. 2006. Järnframställning i 

Gråfjellområdet, Arkeometallurgiska analyser av 2005 års undersökningar. Geoarkeologiskt 

Laboratorium, Analysrapport nummer 7-2006. Uppsala. 

Bergold, H. 1999. Arbete och liv i utmarken. Blick för Bergslagen. Årsbok 1999. Avdelningen 

för arkeologiska undersökningar UV Bergslagen. Stockholm 1999. 

Englund, L-E. 2002. Blästbruk. Myrjärnshanteringens förändringar i ett långtidsperspektiv. 

Jernkontorets Bergshistoriska Skriftserie nr 40. Stockholm. 

Englund, L-E. & Larsson, L. 1999. Romartida järnframställning i Stomskil – en arkeologisk 

och analytisk studie. Lillkyrka sn, Raä 219, Närke. Geoarkeologiskt Laboratorium, 

Analysrapport 1-1999. Uppsala. 

Grandin, L. & Hjärthner-Holdar, E. 2003. Högteknologisk järnframställning. Fanns det i 

Närke under järnåldern? Mittens rike. Arkeologiska berättelser från Närke. 

Riksantikvarieämbetets Arkeologiska undersökningar Skrifter No 50. Gävle. 

Grandin, L., Forenius, S. & Hjärthner-Holdar, E. 2004. Järnframställning på Gråfjellet. 

Arkeometallurgiska analyser. ID 1023573, ID 1023888. Gråfjellområdet, Åmot kommune, 

Hedmark, Norge. Geoarkeologiskt Laboratorium, Analysrapport 2-2004. Uppsala. 

Grandin, L., Willim, A., Forenius, S. & Stilborg, O. 2005. Järnframställning på Gråfjell. 

Arkeometallurgiska analyser av 2004 års undersökningar. Järnframställningsplats 8/T, 

Järnframställningsplats 13/J, Rostningsplatser. Gråfjellområdet, Åmot kommune, Hedmark, 

Norge. Geoarkeologiskt Laboratorium, Analysrapport 9-2005. Uppsala. 

Hjärthner-Holdar, E., Kresten, P. &. Larsson, L. 1995. Slagger från Dala airport, RAÄ 382, 

St. Tuna sn., Dalarna. Geoarkeologiskt Laboratorium, Analysrapport 7-1995. Uppsala. 

Karlsson, C. 2002. Järnframställning vid Stora Älberg. Riksantikvarieämbetet, UV Bergslagen 

rapport 2002:5. Örebro. 

Karlsson, C. 2003 Mellan brons och järn. Mittens rike. Arkeologiska berättelser från Närke. 

Riksantikvarieämbetets Arkeologiska undersökningar Skrifter No 50. Gävle. 

Westin, Å. 2004 Stomskil. En järnframställningsplats norr om Hjälmaren. Mittens rike. 

Arkeologiska berättelser från Närke. Riksantikvarieämbetets Arkeologiska undersökningar 

Skrifter No 50. Gävle. 

25 


Figurer 

Figur 1. Bilder av de undersökta ugnarna i Västra Via som behandlas i denna rapport. 

A1111. Foto SAU 

A29321. Uppe till höger syns delar av 

A29488. Foto SAU 

A29488, med bottenslaggen kvar i 

slagguppsamlingsutrymmet. Foto 


26 


Figur 2. Bilder av en del av det undersökta och analyserade materialet. Slagger, järn- och ugnsväggsprov visas 

hela och i flera fall i tvärsnitt. Foto GAL. 

Ett urval presenteras också på fotografier i mikroskala från den petrografiska undersökningen. På de flesta 

mikrofotografierna finns två olika faser; olivin och glas. Olivin är ljust grå, långsmala, eller kortprismatiska 

kristaller. Glas är den mörkare fasen mellan olivinkristallerna. I någon slagg finns också wüstit som är den 

ljusaste, mestadels dendritiskt formade fasen. Oregelbundet rundade, mörkare grå eller svarta områden är 

hålrum. Metalliskt järn förekommer i något fall som oregelbundet formade koncentrationer, ljusare än wüstit. 

Porer syns som oregelbundna grå fläckar i varierande storlek. Foto GAL. 

F94 från A29321. Strängfluten, stearinliknande 

slagg. 

F94 (A29321). Slagg i tvärsnitt, mestadels tät med 

innehåll av små porer. 

F94 (A29321), mikrofoto. Slaggen är uppbyggd av flera tunna slaggflöden. Kontakten mellan dem framträder 

med hjälp av skillnader i kornstorlek (en markerad med pilen). Slaggen består av olivin och glas. Enstaka 

droppar av metalliskt järn förekommer också. 


27

Figur 2. forts. 

F96 från A29321. Exempel på strängfluten slagg i 

fyndposten. Kolavtryck på den vänstra. 

F96 från A29321. En mer trögfluten slagg i 

fyndposten. Denna har analyserats (se följande 

figur). 

F96 (A29321). Detalj ur slaggen där tunna strimmor av metalliskt järn finns koncentrerade runt hålrum (i vänstra 

halvan). Till höger framträder den egentliga slaggen med olivinlameller och en glasfas. Denna slagg är 

grovkornigare än de andra analyserade. 

28 



F128 (A29488) i tvärsnitt där en del större oval 

porer framträder liksom ett mer långsmalt hålrum. 

F128 från A29488. Strängfluten slagg. 

F128 (A29488), mikrofoto. Slaggen är uppbyggd av flera tunna slaggflöden med något varierande 

mineralinnehåll och kornstorlek. I alla finns olivin och glas. Slaggflödet i övre högra hörnet är grovkornigast och 

här framträder även ett wüstitinnehåll. Pilen visar gränsen mot detta slaggflöde 


29


F139 (A29488), strängfluten slagg. F139 (A29488) i tvärsnitt. Färre porer än i F128. 

F139 (A29488), mikrofoto. Även denna slagg är uppbyggd av flera tunna slaggflöden. Sammansättningen är 

likartad i alla flöden – olivin och glas – och kontakterna syns främst för att ytterkanten på varje slaggflöde är 

finkornigare än dess mer centrala delar. 

30 



F13 från A1111. Oregelbunden, trögfluten 

magnetisk klump. 

F13. I tvärsnitt framträder en koncentration av 

svampigt järn (något rostigt) omgivet av sekundärt 

påfört material. 

F13 (A1111). Mikrofoto. 

Detalj på järnprovet som här 

består av stål, omgivet av rost 

(grå ytor). Provet etsat med 

nital. 

F144, del av ugnsvägg från A29488. Yttre delar 

med röd- och gråbränd lera. 

F144, del av ugnsväggen i tvärsnitt. I nedre delen 

av bilden syns väggens yttre delar av bränd lera 

som in mot ugnsschaktet (uppåt i bilden) är mer 

smält (sintrat). 

31 


100 

90 

Slagger från Västra Via tillsammans med andra slagger från Närke 

80 

70 

Fe2O3 

60 

50 

40 

Närke 

Västra Via 

Linjär (Närke) 

30 

20 

10 

0 

0 10 20 30 40 50 60 

SiO2 

Figur 3. Järn- och kiselhalt i slaggerna från Västra Via och andra slagger från Närke. 

1000 

Slagger Västra Via 

F9 

F94 

F128 

F139 

ppm prov / ppm kondrit CI 

100 

10 

56 58 60 62 64 66 68 70 72 

REE (atomnummer) 

Figur 4. Slaggernas kondritnormaliserade värden för de sällsynta jordartsmetallerna. 

32 


Bilaga 9. Osteologisk analys 

Emma Sjöling, SAU 

Boplatsmaterial och 

brandgravar 

Osteologisk analys 

Västra Via, raä 84:1, 

Vintrosa socken, Närke, Örebro län 

sau rapport 2007:5 O 

Emma Sjöling 


Inledning 

Under 2005 slutundersökte SAU en boplatslokal samt ett 

fåtal brandgravar i Västra Via, RAÄ 84:1, Vintrosa socken, 

Närke, Örebro län, vilken ingick i projektet E18 Örebro 

– Lekhyttan. Undersökningsområdet, som omfattade 

ca 27 000 m 2 , låg på en moränhöjd med ställvis rikligt 

med sten. Boplatsen har daterats till mesolitikum fram 

till historisk tid. Totalt påträffades 22 treskeppiga hus, två 

syllstenshus och två grophus. Husen var mestadels från 

yngre bronsålder‐vendeltid, men enstaka hus har daterats 

till mesolitikum och historisk tid. De sju järnframställningsugnar 

som framkom var från vendeltid. De tre 

brandgravarna har 14 C‐daterats till övergången senneolitikum‐tidig 

bronsålder. 

I undersökningsplanen inriktades den osteologiska 

analysen på följande frågeställningar: 

1. Går det att påvisa att benkol har använts som bränsle 

vid härdning av järn? Om ben påträffades i järnframställningsugnar 

och omkringliggande områden skulle 

detta undersökas närmare. En referens som skulle 

användas var Terje Gansums artikel om benkol i ugnar i 

”Minne och Myt” (Gansum 2004:121ff). 

2. Kan säsongsmässig jakt urskiljas om benmaterialet 

visade sig innehålla jaktvilt? Fokus låg här på boplatsens 

faunaekonomi och förhållnadet mellan tamboskap 

och jaktvilt. 

3. Vilka djurarter och benslag har deponerats i förmodade 

rituella kontexter på boplatsen? Finns det skillnader 

mellan benen boplatsanläggningar och benen i de 

rituella kontexterna? 

1. Inga ben, vare sig brända eller obrända ben, påträffades 

i järnframställningsugnarna. Detta kan till viss del 

bero på insamlingsmetod. Eftersom fynden samlades 

in genom handplock kan man inte uttala sig om huruvida 

ugnarna verkligen saknade ben. Om fyllningen hade 

sållats och det fortfarande inte framkom ben är det mer 

troligt att de faktiskt saknades i anläggningarna. Däremot 

framkom ett mindre antal brända ben och ett obränt 

tandfragment i kulturlagret kring ugnarna (kulturlager 1). 

Tyvärr gick inga ben att art‐ eller benslagsbestämma. De 

brända benen hade utsatts för hög förbränning och var 

hårt fragmenterade. 

2. Eftersom inga vilda arter har identifierats i benmaterialet 

har frågeställningen inte gått att besvara och därmed 

utgått. 

3. Inga anläggningar har tolkats som rituella kontexter 

vilket har lett till att frågeställningen har utgått. 

Eftersom tidigare frågeställningar inte längre var aktuella, 

med undantag av frågan om benkol (se Anneli Sundkvists 

fördjupningsartikel om järnproduktion i denna 

rapport), har fokus istället flyttats till de brandgravar som 

framkom inom området. När benmaterialet dessutom var 

så pass litet blev underlaget för statistiska jämförelser för 

litet för att göra exempelvis rumsliga analyser. 

Material 

Vid slutundersökningen påträffades drygt 357 gram ben 

(835 fragment) (fig 1) fördelat på 27 anläggningar, nio rutor 

och ett antal lösfynd. Ben framkom i tre brandgravar, nio 

stolphål, åtta härdar, tre gropar, en kokgrop, ett gropsystem, 

en skärvstenskoncentration och ett röjningsröse 

(fig 3). De flesta av anläggningarna och rutorna innehöll 

ett eller ett fåtal benfragment. De tre brandgravarna innehöll 

mer än 9 g brända ben, varav grav 1 innehöll 484 fragment 

eller 216 g brända ben (fig 3 och 4). 

De flesta av benfragmenten var brända – 776 av 835 

fragment. De var huvudsakligen gråvita och vita till färgen 

(ett mindre antal var grå och gråblå), vilket betyder 

att de förbränts vid en hög temperatur. Obränt benmaterial 

framkom i några härdar och en brandgrav och bestod 

nästan uteslutande av tandfragment från nötboskap, tamsvin, 

häst och gräsätare. Materialet, speciellt det brända, 

bestod av mycket små fragment, vilket resulterat i att 

endas ett fåtal art‐ och benslagsbestämningar har kunnat 

göras (fig 2). 

Antal 

Vikt(g) 

OB BB E Totalt OB BB E Totalt 

Fragm.grad 1,85 0,32 2,69 0,43 

Totalt 58 776 1 835 107,21 247,51 2,69 357,41 

Fig 1. Obränt, bränt och eldpåverkat benmaterial från Västra Via RAÄ 84:1. 

Antal fragment, vikt (g), fördelat på obränt (OB), bränt (BB) och eldpåverkat (E) 

material samt fragmenteringsgrad (vikt/antal fragment). 


Metod 

Den osteologiska analysen av de obrända och brända 

benen från Västra Via omfattar flera moment: 

•• 

identifiering av art, benslag, bendel och sida 

•• 

bedömning av färg och förbränningsgrad för de brända 

benen 

•• 

åldersbedömning och könsbedömning 

•• 

dokumentation av tafonomiska processer (påverkan av 

människor, djur och natur på benen) 

•• 

kvantifiering enligt antal fragment (NISP), vikt (g), och 

MIND (minsta individantal) beräknat per anläggning 

•• 

registrering av materialet i en databas (access och intrasis) 

samt skriftlig rapportering. 

För identifiering har referenssamlingen på SAU och Statens 

Historiska Museum använts. 

Bedömningen av djurarternas ålder har baserats på de 

olika benslagens utvecklingstadium, framför allt graden 

av epifyssammanväxning och käkarnas tanduppsättning. 

Uppgifterna om de olika åldersfaserna har tagits ur Silver 

(1969) och Habermehl (1975). 

Ålders‐ och könsbedömningen av människobenen har 

försvårats betydligt p.g.a. den höga fragmenteringsgraden. 

Någon tydlig könsbedömning har tyvärr inte varit 

genomförbar eftersom de könsindikerande fragmenten 

saknades i materialet. 

Vissa källkritiska aspekter bör tas upp när det gäller 

den osteologiska köns‐ och åldersbedömningen. Eftersom 

metoderna för osteologisk bedömning bygger på 

ett normativt system kan individer med avvikelser från 

ålders‐ och könsnormen bli felbedömda. För tidigt åldrade 

skelett, män med ”feminina” drag och kvinnor med 

”maskulina”, kan alltså feltolkas. Det har visat sig att 

överrepresentation av män i vissa material kan bero på 

att en del äldre kvinnor har könsbedömts som män p.g.a. 

kraniets robusticitet (Cox & Mays 2000:125). Skelettets 

utseende beror på en kombination av många olika faktorer 

som inte direkt är ålder‐ och könsrelaterade. Människans 

sociala, genetiska, hormonella och patologiska 

förhållanden påverkar skeletten och försvårar bedömningen 

(Kjellström 2003:62). 

Vid könsbedömningen av människobenen har Arcinis 

indelning använts, där de som endast kunnat bedömas 

vara vuxna individer (över 20 år) tillhör gruppen Adult 

(1999:52). 

Det är alltså den biologiska, d v s den fysiska, åldern 

och inte skelettets kronologiska ålder som bedömts och 

de åldrarna behöver inte sammanfalla. Helst bör man 

använda sig av ålderskriterier som i minsta möjliga mån 

påverkas av människans livshistoria och olika kroppsaktiviteter. 

Sådana kriterier är t ex utseendet på höftens 

fog och ledytor och kraniesömmarnas sammanväxning 

(Işcan & Loth 1989). Tyvärr har de åldersindikerande 

fragmenten från höften varit frånvarande i materialet och 

har därmed inte kunnat användas. De enda morfologiska 

iakttagelser (form och storlek) som däremot gjorts utgår 

från graden av sammanväxning av epifyser och skalltakets 

tjocklek och utseende samt kraniesömmarnas sammanväxningsgrad. 

Den sistnämnda metoden har visat 

sig mindre tillförlitlig (se ex Cox 2000:66ff). Individuella 

skillnader och könsskillnader finns och metoden bör 

helst inte användas som enda ålderskriterium (Iregren & 

Jaanusson 1973; Roumelis 2000:2). 

Referenser som använts för åldersbedömningen är 

Acsádi & Nemeskéri (1970), Bass (1987), Brothwell (1981), 

Buikstra & Ubelaker (1994), Ferembach et al. (1980) och 

Krogman & Işcan (1962). 

Tafonomi – Varför finns det så lite 

ben i Västra Via? 

De processer som drabbar en organism efter dess död (d 

v s postmortala) brukar gemensamt kallas tafonomi. De 

flesta av dessa verkar destruktivt på kroppens form och 

ämnessammansättning (Lepiksaar 1988:21). Förändringarna 

beror på människans, djurens och/eller naturens 

inverkan på organismen. Spår efter människors hantering 

syns på benen i form av bl a slakt‐ och snittspår, fragmenteringsgrad, 

bearbetning eller tillverkning av föremål och 

eldpåverkade ben (som även kan ha naturliga orsaker – ex 

skogsbrand). Även djur lämnar spår efter sig i benmaterialet. 

Gnagmärken (främst från hundar) syns ofta på benen 

likaså mikroorganismers nedbrytande. Mekaniska och 

kemiska processer syns ofta på benfragmenten där väder, 

vind, nedtrampande av människor och djur, vattengenomströmning 

och typ av sediment påverkar slutprodukten 

(Bäckström 1996:16, fig.2). 

Arkeologer och osteologer påverkar också slutresultatet 

genom utgrävningsteknik vid upptagandet och 

genom efterhanteringen av benen. Utgrävnings metoden 

kan ha stor betydelse för benmaterialets samman sättning 

och omfattning. Det undersökta området i Västra Via 

avbanades med grävmaskin. De flesta av anläggningarna 

undersöktes sedan med spade och hacka ett antal av 

dem undersöktes med skärslev, bland annat brandgravarna. 

Rutorna i kulturlagren undersöktes med skärslev. 

Fler benfragment påträffades i kulturlagren jämfört med 

anläggningar, brand gravar undan taget. Eftersom undersökningsmetod 

skiljde sig åt mellan anläggningar och 


utor har man troligtvis tagit tillvara på fler, och även 

mindre, benfragment i kulturlagren än i anläggningarna. 

Jordarten i Västra Via består av morän där berggrunden 

består av sandsten samt alunskiffer och kalksten 

(se Hellqvist 2006). Jordarten är en av de faktorer 

som påverkat bevaringsförhållanden i Västra Via. Med 

undantag av ett tiotal fyndposter av obrända ben, bestod 

materialet nästan uteslutande av brända ben, såväl i 

boplatskontexter som i gravar. Benen kan ha deponerats 

utanför undersökningsområdet och därmed inte påträffats 

annat än i mindre mängder inom området. Mer troligt 

är att obrända ben har deponerats inom området 

men att de brutits ned av tafonomiska processer som 

skett efter deponeringen. Även människan kan ha bidragit 

till den ringa mängd obrända ben i Västra Via. Förbränning 

av djurbenen kan ha varit en del av avfallshanteringen 

(se vidare Pettersson 2006). Benen kan även ha 

använts som benkol vid förbränning i ugnarna där de i 

stort sett kan ha förvandlats till benmjöl för att sedan 

försvinna helt. Detta kan dock vara svårt att påvisa. För 

en mer ingående diskussion av ugnarna hänvisas till fördjupningskapitlet 

om järnproduktion av Anneli Sundkvist. 

Som nämnts ovan kan även insamlingsmetoden 

påverka huruvida man påträffar ben eller inte. Eftersom 

fyllningen i och kring ugnarna inte sållades är det svårt 

att veta om anläggningarna verkligen saknade ben. 

Resultat 

Art‐ och benslagsfördelning 

De arter som identifierats i materialet är människa, nötboskap, 

häst och svin (fig 2). I övrigt har ben från grupperna 

”stor gräsätare”, ”gräsätare”, ”slidhornsdjur” och 

”mellanstor däggdjursart” påträffats i materialet. 

När det gäller obrända ben‐ eller tandfragment utgör 

majoriteten av dem tandfragment. De arter som finns 

representerade bland dessa är nöt, häst och svin. Ett antal 

tandfragment kommer från gruppen ”slidhornsdjur”, 

”stor gräsätare” och ”gräsätare”. Ett tandfragment av gräsätare 

framkom i en av gravarna, grav 2. 

Övriga obrända benfragment kommer från ett lårben 

av mellanstort däggdjur och underkäke av nötboskap. Ett 

eldpåverkat benfragment i grav 2 kommer från ett långt 

rörben eller mellanhands./mellanfotsben av obestämd 

däggdjursart. 

Av de brända benen har ett tåbensfragment av nöt, ett 

käkfragment av mellanstort däggdjur och revben och 

långa rörbensfragment av däggdjur identifierats. Inga av 

dessa brända djurben framkom i brandgravarna. Brända 

människoben framkom i tre brandgravar, i två stolphål 

som angränsade till brandgravarna samt som lösfynd 

mellan kulturlager 1 och 4, d v s i undersökningsområdets 

södra del (fig 3 och 4). 

Art Antal Vikt (g) 

Människa (Homo Sapiens) 310 206,81 

Ev. människa (Homo Sapiens?) 5 0,75 

Nöt (Bos taurus) 12 55,01 

Häst (Equus caballus) 7 44,62 

Svin (Sus scrofa) 1 4,32 

Slidhornsdjur (Bovidae) 6 1,23 

Stor gräsätare (stor herbivor) 30 3,65 

Gräsätare (herbivor) 1 0,03 

Mellanstort däggdjur (får‐/get‐/hund‐/svinstorlek) 3 0,86 

Djur (Animalia indet.) 31 8,09 

Oidentifierat (ospecificerat) 429 32,04 

Totalt 835 357,41 

Fig 2. Artfördelning, totalt. Antal fragment och vikt (g). 


OB BB E Totalt 

Anl nr Ruta Anl typ Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) 

Lösfynd 12 9,01 46 5,25 58 14,26 

12786 Kulturlager 1 2 2,55 2 2,55 

12789 Kulturlager 1 1 0,14 1 0,14 

29178 Kulturlager 1 1 0,1 1 0,1 

31671 Kulturlager 2 1 0,2 1 0,2 

35027 Kulturlager 3 1 0,19 1 0,19 

35032 Kulturlager 3 1 0,12 1 0,12 

35040 Kulturlager 3 1 0,62 1 0,62 

45863 1 0,14 1 0,14 

57797 1 0,45 1 0,45 

876 Stolphål 1 0,14 1 0,14 

2958 Stolphål 5 0,24 5 0,24 

8120 Stolphål 1 0,61 1 0,61 

8878 Grop 2 0,37 2 0,37 

9601 Härd 4 0,58 4 0,58 

9958 Härd 1 0,07 1 0,07 

10016 Härd 3 0,22 3 0,22 

10141 Härd 1 0,01 1 0,01 

10324 Stolphål 3 0,15 3 0,15 

19375 Röjningsröse 1 0,06 1 0,06 

27958 Härd 1 25,53 5 0,28 6 25,81 

28064 Kokgrop 8 0,29 8 0,29 

35490 Stolphål 6 1,07 6 1,07 

38666 Härd 30 3,65 30 3,65 

40386 Brandgrav 2 1 0,03 119 9,14 120 9,17 

40477 Stolphål 7 1,23 7 1,23 

40490 Brandgrav 3 53 9,02 53 9,02 

40798 Härd 3 5,09 1 0,16 4 5,25 

47967 Lager 1 3,39 1 3,39 


1 0,32 1 0,32 

54011 Brandgrav 1 483 213,07 1 2,69 484 215,76 

55711 Grop 6 0,14 6 0,14 

56323 Grop 1 36,84 1 36,84 

58031 Härd 9 23,67 9 23,67 

58922 Stolphål 5 0,2 5 0,2 

58928 Stolphål 1 0,14 1 0,14 

58992 Stolphål 2 0,17 2 0,17 

100420 Gropsystem 1 0,07 1 0,07 

Totalt 58 107,21 776 247,51 1 2,69 835 357,41 

Fig 3. Sammanfattning av benmaterialet, uppdelat i obränt (OB), bränt (BB) 

och eldpåverkat (E). Antal fragment och vikt (g), anläggningsvis. 


Antal 

Totalvikt (g) 

Obest. vikt (g) 

Antal fragm. av människa 

Vikt (g) av människa 

Fragm. grad (g) 

Art/artgrupp 

Grav 1 (A54011) 4831) 213,071) 19,85 283 195,91 0,44 Människa, obestämd djurart (eldpåverkat 

fragm.), oidentifierat 

Grav 2 (A40386) 1202) 9,172) 7,53 7 1,64 0,08 Människa, gräsätare (obränd tandfragm), 

oidentifierat 

Grav 3 (A40490) 53 9,02 1 13 8,02 0,17 Människa, oidentifierat 

Totalt gravar 656 231,26 28,38 303 205,57 

Stolphål A58922 5 0,2 0,2 2* 0,17* 0,04 Ev. människa, oidentifierat 

Stolphål A40477 7 1,23 0,58 7* 1,23* 0,18 Människa, ev. människa 

Lösfynd F32629 4 0,45 0,1 2 0,35 0,11 Människa, oidentifierat 

Lösfynd F58234 7 0,6 0,36 1 0,24 0,09 Människa, oidentifierat 

Totalt 679 233,74 29,62 315* 207,56* 0,34 

Fig 4. Identifierade människoben eller eventuella människoben påträffade 

i anläggningar eller som lösfynd. 1) varav ett eldpåverkat djurbensfragment 

från mellanhand/mellanfot eller ett långt rörben (2,69 g), 2) varav ett obränt 

tandfragment av gräsätare (0,03 g), * = även inkl. ev. människa 

Brandgravar och brända människoben 

Sammanlagt har 315 brända benfragment eller drygt 

200 gram identifierats till människa eller eventuellt människa 

(fig 4). Det motsvarar 37 % av det totala antalet fragment 

i Västra Via eller 58 % av den totala vikten, obrända 

ben inberäknade. Människoben framkom i fem anläggningar: 

tre brandgravar (grav 1-3) och två stolphål som låg 

intill grav 1 (A58922 och A40477) (se fig 4 samt benkatalog). 

Två av lösfynden visade sig vara människoben, dels 

ett ben i närheten av grav 1 (F58234) och dels ett i södra 

delen av gravfältet (F32629), mellan kulturlager 1 och 

kulturlager 4. 

Av det analyserade benmaterialet utgör de brända 

benen från grav 1 (A54011) ca 92 % av benvikten och 72 % 

av antalet fragment av gravmaterialet (fig 4). När det gäller 

ålder‐ och könsbedömningar har benmaterialet från 

två av gravarna, grav 1 och 3, bedömts komma från vuxna 

individer varav en skulle eventuellt kunna vara en man. 

Individen i den tredje graven, grav 2, har inte kunnat 

ålder‐ eller könsbedömas. 

Grav 1, A54011 

Vuxen individ, obestämt kön. 

Grav 2, A40386 

En individ, obestämd ålder‐ och kö 

Grav 3, A40490 

Vuxen individ, eventuellt en man 

Benkatalog, brandgravar (brända 

ben om inte annat har angetts) 

Grav 1, A54011 

Ursprungliga fyndenheter ihopslagna till en. 

Antal fragment: 483 (varav ett eldpåverkat fragm.) 

Totalvikt (g): 213,07 (varav 2,69 g eldpåverkat) 

Obestämd vikt (g): 19,85 

Fragmenteringsgrad, medel (mm): 5 mm, fragmenteringsgrad 

1 (Wahl 1982) 

Fragmenteringsgrad (vikt/fragment): 0,44 g 

Färg/förbränningsgrad: gråvit, förbränningsgrad 3-4 

(medelhög‐hög förbränning enligt Wahl 1982) 

Sotighet: nej 

Människa: 

MIND (minsta individantal): 1 

Ålder: Adult (över 18 år) 

Bedömningsgrunder: 

kranium: skalltaket (calvarium): medeltjocka tabulae, 

medeltjock diploe, pågående sammanväxning av sömmar‐sammanväxta 

sömmar, rel. slät yta 

Kön: ? 

Djur: 

Eldpåverkat ben: obestämd djurart: metapodium/os longum 

1 fragm. 


Art Kroppsdel Benslag/Tand Antal Vikt (g) 

Människa Bål Axis m corpus 1 4,24 

Människa Bål Vertebra 8 3,54 

Människa Bål Vertebra cervicalis 

6 7,21 

Människa Bål Vertebra thoracicus 

1 1,42 

Människa Extremiteter 

Femur 1 2,55 


Os longum 27 19,23 


Tibia 1 5,17 

Människa Hand/Fot Carpi/tarsi, os 9 3,99 

Människa Hand/Fot Cuneiforme I 1 3,91 

Människa Hand/Fot Cuneiforme III 1 2,11 

Människa Hand/Fot Hamatum, os 1 0,89 

Människa Hand/Fot Metapodium 5 2,24 

Människa Hand/Fot Metatarsale 1 0,63 

III, os 

Människa Hand/Fot Naviculare, os, 2 2,71 

fragm 

Människa Hand/Fot Phalanges 7 1,19 

manus/pedis 

Människa Hand/Fot Phalanx 1 manus 1 1,1 

Människa Hand/Fot Phalanx 2 pedis 3 1,06 

Människa Kranium Calvarium 85 84,65 

Människa Kranium Dens 29 3,82 

Människa Kranium Hyoideum, os 2 0,44 

Människa Kranium Mandibula 18 12,51 

Människa Kranium Maxilla 3 2,14 

Människa Kranium Maxilla/ Mandibula 

6 0,99 

Människa Kranium Temporale, os 6 10,74 

Människa Kranium Visceralcranium 30 8,86 

Människa 

Obestämt benslag 

28 8,57 

Totalt människa 

Djur 

Oidentifierat 

Metapodium/Os 

longum 


283 195,91 

1* 2,69* 

200 17,16 

Totalt 483 213,07 

Grav 2, A40386 

Fyndenhet: 56878, 58705, 58876. 

Antal fragment: 120 (varav ett obränt fragm.) 

Totalvikt (g): 9,17 (varav 0,03 g obränt) 

Obestämd vikt (g): 7,53 

Fragmenteringsgrad, medel (mm): < 5 mm, fragmenteringsgrad 

1 (Wahl 1982) 




Sotighet: nej 

Människa: 


Ålder: ? 

Kön: ? 

Djur: 

gräsätare: 1 obränt tandfragm. 


Människa Bål Vertebra 4 1,28 

Människa Bål Vertebra thoracicus 

1 0,25 

Människa Hand/Fot Phalanx 2 1 0,07 



Gräsätare Kranium Dens 1* 0,03* 

Oidentifierat Hand/Fot Carpi/tarsi, os 2 1,65 

Oidentifierat 


110 5,85 

Totalt oidentifierat 

112 7,5 

Totalt 120 9,17 

Tabell x. Grav 2 (A540386). * obränt ben 

* eldpåverkat ben 


Grav 3, A40490 

Fyndenhet: 53254, 100625. 

Antal fragment: 53 

Totalvikt (g): 9,02 

Obestämd vikt (g): 1 

Fragmenteringsgrad, medel (mm): < 5 mm, fragmenteringsgrad 

1 (Wahl 1982) 




Sotighet: nej 

Människa: 


Ålder: Adult (över 18 år) 

Bedömningsgrunder: 

kranium: skalltaket (calvarium): medeltjocka tabulae, 

medel tjock diploe, rel. slät yta 

Kön: Man? 

Bedömningsgrunder: kranium: nackbenet (os occipitale): 

protuberantia occipitale externa o interna: mycket kraftig. 


Människa Bål Costa 1 0,18 

Människa Bål Coxae, os 1 0,86 


Os longum 1 0,33 

Människa Hand/Fot phalanges/metapodium 

1 0,22 

Människa Hand/Fot Phalanx 3 1 0,06 

Människa Kranium Calvarium 3 0,93 


Människa Kranium Mandibula 1 0,32 

Människa Kranium Occipitale, os 1 4,98 


13 8,02 

Oidentifierat 


40 1 

Totalt 53 9,02 

Tabell x. Grav 3 (A40490). 

Figur 5. Skelettets anatomi. Modifierad från Iregren, E. Bildkompendium 

Historisk Osteologi, 2002, s 5, och från Petrén, T. Anatomi. Del 1. Rörelseapparaten, 

1984, s 38, fig. 17. Sammanställning av Anne Ingvarsson‐Sundström. 


Referenser 

Arcini, C. 1999. Health and Disease in Early Lund. 

Archaeologica Lundensia VIII. Lund. 

Acsádi, G. & Nemeskéri, J. 1970. History of Human Life Span 

and Mortality. Akadémiai Kiadó, Budapest. 

Bass, W. M. 1987. Human Osteology: a Laboratory and Field 

Manual. Missouri Archaeological Society, Columbus, 

Missouri. 

Brothwell, D. R. 1981. Digging up Bones. The excavation, treatment 

and study of human skeletal remains. British Museum 

National History. Cornell University Press, Ithaca, New 

York. 

Buikstra, J. E. & Ubelaker, D. H. (red.), 1994. Standards for 

data collection from human skeletal remains. Archaeological 

Survey Research Studies No. 44. Arkansas. 

Bäckström, Y. 1996. Tafonomiska processer. Exemplet Fågelbacken, 

Hubbo sn, Västmanland. C‐uppsats, Institutionen 

för arkeologi, Uppsala universitet. Uppsala. 

Cox, M., 2000. Ageing Adults from the Skeleton. I: Human 

Osteology in Archaeology and Forensic Science. s. 61–81. 

London. 

Cox, M. & Mays, S. 2000. Sex determination in Skeletal 

Remains. I: Human Osteology in Archaeology and Forensic 

Science. s. 117–130. London. 

During, E. 1998. Kremerat skelettmaterial. Kompendium i 

arkeoosteologi. AOFL. Stockholms universitet. 

Ferembach, D. Schwidetsky, I. & Stloukal, M. von 1980. 

Recommendations for Age and Sex Diagnoses on Skeletons. 

Workshop of European Anthropologists. I: Journal 

of Human Evolution (9). No. 7. s. 517–538. 

Gansum, T. 2004. Jernets fødsel og dødens stål – rituell 

bruk av bein. I: Begrren, Å., Arvidsson, S. & Hållans, 

A‐M. (red.), Minne och mut: konsten att skapa det förflutna. 

Vägar till Midgård, 5. Lund. 

Habermehl, K‐H. 1975. Die Altersbestimmung bei Haus‐ und 

Labortieren. Verlag Paul Parey. Berlin. 

Hellqvist, M. 2006. Geologisk rapport för Vintrosa och Sanna, 

Örebro län. Högskolan Dalarna. Rapport 2006:1. 

Iregren, E. & Jaanusson, H. 1973. Hur ben krymper vid 

kremering. I: Fornvännen 68. s. 97–100. 

Kjellström, A. 2003. Människorna i slaget‐ vad benen 

berättar. I: Syse, B. (red.), Långfredagsslaget, en arkeologisk 

historia. Uppsala. 

Krogman, W. M. & Işcan, M. Y. 1962. The Human Skeleton in 

Forensic Medicine. Springfield, Illinois. 

Lepiksaar 1988:21 

Petrén, T. 1984. Lärobok i anatomi. Del 1, Rörelseapparaten. 

Stockholm. 

Pettersson, M. 2006. Djurhållning och betesdrift. Djur, människor 

och landskap i Västra Östergötland under yngre bronsålder 

och äldre järnålder. Diss. Institutionen för arkeologi och 

antik historia, Uppsala universitet. RAÄ. 

Roumelis, N. 2000. Kremeringar från vikingatida Lovö, Uppland. 

En metodstudie. C‐D uppsats i Arkeoosteologi. 

AOFL, Stockholms universitet. 

Silver, I. A. 1969. The Ageing of Domestic Animals. I: Brothwell, 

D. R. & Higgs, E. (red.). Science in Archaeology. London. 


Benlista 

BB = bränt ben, OB = obränt ben, E = eldpåverkat ben 

Fnr Anl nr F.enhet BB/ 

OB/E 


1143 100104 BB Nöt Hand/Fot Phalanx 1 1 2,42 

1144 100104 BB Oidentifierat Obestämt benslag 1 0,13 

1145 100106 BB Djur Obestämt benslag 1 0,14 



1148 100302 BB Oidentifierat Kranium Cranium 1 0,19 




1152 BB Djur Obestämt benslag 1 0,45 

1153 876 100010 BB Djur Obestämt benslag 1 0,14 


1155 8120 20521 BB Djur Extremiteter Os longum 1 0,61 


1157 9601 100276 BB Oidentifierat Obestämt benslag 4 0,58 


1159 10016 100195 BB Mellanstort däggdjur 

Kranium Maxilla/ Mandibula 1 0,09 





1164 27958 OB Nöt Kranium Dens 1 25,53 


1166 35490 100322 BB Djur Extremiteter Os longum 5 0,98 

1167 35490 100322 BB Djur Bål Costa 1 0,09 

1168 38666 OB Stor gräsätare Kranium Dens 30 3,65 

1169 40477 BB Människa Kranium Dens 2 0,16 

1170 40477 BB Ev. människa Obestämt benslag 3 0,58 


1172 40477 BB Människa Extremiteter Os longum 1 0,46 


1174 40798 OB Svin Kranium Dens 1 4,32 

1175 40798 OB Mellanstort däggdjur 

Extremiteter Femur 2 0,77 


1177 56323 OB Häst Kranium Dens 1 36,84 

1178 58031 54887 OB Nöt Kranium Dens 1 13,43 



1181 58922 BB Ev. människa Hand/Fot Phalanges/metapodium 

2 0,17 





1186 8355 BB Djur Extremiteter Os longum 1 0,59 



OB/E 


1187 11621 BB Djur Bål Costa 1 0,02 





1192 31157 OB Slidhornsdjur Kranium Dens 6 1,23 










1202 35930 BB Oidentifierat Kranium Cranium 1 0,14 



1205 47967 36710 OB Nöt Kranium Mandibula 1 3,39 




1209 58234 BB Människa Kranium Calvarium 1 0,24 










1219 40490 53254 BB Människa Kranium Calvarium 2 0,49 

1220 40490 100625 BB Människa Kranium Occipitale, os 1 4,98 

1221 40490 100625 BB Människa Kranium Calvarium 1 0,44 

1222 40490 100625 BB Människa Kranium Mandibula 1 0,32 

1223 40490 100625 BB Människa Hand/Fot Phalanx 3 1 0,06 

1224 40490 100625 BB Människa Kranium Dens 3 0,14 

1225 40490 100625 BB Människa Hand/Fot phalanges/metapodium 

1 0,22 

1226 40490 100625 BB Människa Bål Costa 1 0,18 

1227 40490 100625 BB Människa Bål Coxae, os 1 0,86 

1228 40490 100625 BB Människa Extremiteter Os longum 1 0,33 

1229 40490 100625 BB Oidentifierat Obestämt benslag 40 1 


1231 40386 58876 BB Oidentifierat Hand/Fot Carpi/tarsi, os 1 1,1 

1232 40386 56878 BB Människa Bål Vertebra thoracicus 1 0,25 

1233 40386 56878 BB Människa Hand/Fot Phalanx 2 1 0,07 

1234 40386 56878 BB Människa Kranium Dens 1 0,04 



OB/E 


1235 40386 56878 BB Oidentifierat Hand/Fot Carpi/tarsi, os 1 0,55 


1237 40386 58705 OB Gräsätare Kranium Dens 1 0,03 

1238 40386 58705 BB Människa Bål Vertebra 4 1,28 


1240 54011 BB Människa Hand/Fot Cuneiforme I 1 3,91 

1241 54011 BB Människa Hand/Fot Cuneiforme III 1 2,11 

1242 54011 BB Människa Hand/Fot Naviculare, os, fragm 2 2,71 

1243 54011 BB Människa Hand/Fot Hamatum, os 1 0,89 

1244 54011 BB Människa Hand/Fot Carpi/tarsi, os 9 3,99 

1245 54011 BB Människa Bål Axis m corpus 1 4,24 

1246 54011 BB Människa Bål Vertebra cervicalis 6 7,21 

1247 54011 BB Människa Bål Vertebra thoracicus 1 1,42 

1248 54011 BB Människa Bål Vertebra 8 3,54 

1249 54011 BB Människa Kranium Temporale, os 3 4,26 

1250 54011 BB Människa Kranium Temporale, os 3 6,48 

1251 54011 BB Människa Kranium Visceralcranium 30 8,86 

1252 54011 BB Människa Kranium Hyoideum, os 2 0,44 

1253 54011 BB Människa Kranium Mandibula 3 2,61 




1257 54011 BB Människa Kranium Maxilla 3 2,14 

1258 54011 BB Människa Kranium Maxilla/ Mandibula 6 0,99 

1259 54011 BB Människa Extremiteter Tibia 1 5,17 

1260 54011 BB Människa Extremiteter Femur 1 2,55 

1261 54011 BB Människa Extremiteter Os longum 27 19,23 

1262 54011 BB Människa Hand/Fot Phalanx 1 manus 1 1,1 

1263 54011 BB Människa Hand/Fot Phalanx 2 pedis 2 0,6 

1264 54011 BB Människa Hand/Fot Phalanx 2 pedis 1 0,46 

1265 54011 BB Människa Hand/Fot Metatarsale III, os 1 0,63 

1266 54011 BB Människa Hand/Fot Metapodium 5 2,24 

1267 54011 BB Människa Hand/Fot Phalanges manus/ 

pedis 

7 1,19 




1271 54011 BB Människa Kranium Calvarium 16 2 

1272 54011 BB Människa Obestämt benslag 28 8,57 


1274 54011 E Djur Hand/fot Metapodium/os longum 

1 2,69 



Bilaga 10. Utdrag ur rapporten från Svartkärret 

Kim Darmark och Michel Guinard 

Fig. 2.7.4.A. Översikt över fornlämningsområdet Västra Via. De mesolitiska 

lokalerna vid Svartkärret i förhållande till den undersökta järnåldersboplatsen 

84:1. 

Kapitel 2.7.4 Insamling av bergartsavslag på 

Västra Via 84:1 

Parallellt med undersökningarna av lokalerna vid Svartkärret, 

slutundersöktes även fornlämningsområdet 

RAÄ 84:1, ca 3–400 m väster om lokalerna. På nämnda 

område låg undersökningens fokus på lämningar från 

järnåldern. De indikationer på en närvaro under stenåldern 

som föreslagits redan efter förundersökningen 

(Groop 2005), hade prioriterats ner under slutundersökningen. 

Vid avbaningen framkom i undersökningsområdets 

södra del flera avslag och ett yxämne i grönsten 

inom ett intensivt område om ca 5 × 5 kvm. Dessutom 

påträffades fynd av slagen kvarts och andra stenmaterial, 

bl.a mikrospånfragment i hälleflinta, dock inte i samma 

område som grönstensavslagen. Grönstensfynden framkom 

på en nivå strax över 60‐meterskurvan. Dessa diskuterades 

under fältseminariet (kap 2.6) som viktiga för 

! 

! 

Teckenförklaring 

! 

! 

! 

! Lösfunna bergartsavslag 

Rutor 

! 

! !! 

! 

! 

! ! 

! 

! ! 

Fig. 2.7.4.B. Översikt över frambanade lösfynd (bergart), 

samt utplacerade rutor för insamling av mer material. 

! 

! 

0 2,5 5 10 Meters 

! 

! 

! 

! 

¢ 


Rutgrävning (41,25 kvm) 

Fyndkategori Antal Vikt (gram) 

Ben 1 0,1 

Bränd lera 2 10,3 

Grönsten 326 3012,6 

Keramik 2 4,2 

Tabell 2.7.4.1. 84:1. Sammanställning av fynd i rutor. 

Teckenförklaring 

Rutor 

Fyndspridning 

Grönsten 

1 - 2 

3 - 4 

5 - 7 

8 - 11 

¢ 

12 - 18 

att sätta in de av oss undersökta lokalerna i ett större sammanhang. 

Därför kom en del av vår fälttid, i samråd med 

länsstyrelsen, att avsättas för att samla in material från 

fornlämnings område 84:1. 

Området, som det definierades av lösfyndens spridning, 

kom att undersökas genom ett initialt utplacerande 

av kvartsmeterrutor i ett rutnät med två meters 

intervall. Jorden ur rutorna torrsållades genom ett såll 

med 4 mm maskstorlek. Efter grävandet av rutnätet kom 

större delarna av det centrala fyndförande området att 

grävas. Totalt omfattade insatsen 165 rutor, alltså 41,25 

kvm. Rutorna grävdes som en enhet ner till en nivå om 

ca 5–10 cm under markytan, då nivåer lägre än detta var 

fyndtomma. Källkritiskt är det viktigt att minnas, att fyndinsamlandet 

utfördes inom ett området som redan var 

avbanat till en nivå under matjorden, med andra ord så 

har en okänd andel av den ursprungliga fyndpopulationen 

avlägsnats. Dessutom finns i området en mängd indikationer 

på händelser under senare perioder. 

Rutgrävningen genererade flera hundra grönstensavslag. 

Inom fyndkategorin finns även ett fåtal avslag som under 

utgrävning bedömdes som varande av ett annat material, 

men majoriteten består av en homogen bergart. I övrigt 

var det ont om fynd i området, enstaka fragment av bränd 

lera och keramik framkom, samt ett bränt ben. 

Grönstensfynden i undersökningens rutor sprider sig 

enlig ett bågformat mönster där de rikaste fyndförekomsterna 

är centralt belägna. 

0 2,5 5 10 Meters 

Fig. 2.7.4.D. Spridning av grönstensavslag i rutor på 84:1. 


Grönstensmaterialet från Västra Via 84:1 

Totalt tillvaratogs 318 st bitar av grönsten på lokalen med 

en sammanlagd vikt på 3736,9 g. Den övervägande delen 

av materialet består av plattformsavslag och fragment från 

produktion av artefakter i grönsten (fig x1). Inga förarbeten 

eller slipade fragment påträffades inom den rutgrävda 

ytan. En stor del (ca 11 %) uppvisar en eller flera naturligt 

slipade ytor (moränyta) (fig x2). Detta för tankarna till att 

råmaterialet till produktionen härrör från morännoduler. 

Inga yxämnen eller blanks har kunnat identifieras i 

materialet. Det kan vara värt att notera att den undersökta 

ytan var belägen i åkermark och hade banats fram vilket 

betyder att det tillvaratagna materialet inte nödvändigtvis 

är representativt för vad som ursprungligen lämnats kvar 

på platsen. Detta väcker naturligtvis frågan om i vilken 

omfattning materialet är representativt. Den höga medelvikten 

(10,2 g) hos avslagen kan tolkas som att materialet 

representerar en tidig fas i produktionen. Senare faser har 

utförts på annan plats. Emellertid finns inga tydliga förarbeten 

eller blanks i det tillvaratagna materialet 

Vid boplatsundersökningen av RAÄ 84:1 påträffades 

en trindyxa med skadad egg men med bevarad slipyta. 

Materialet som yxan var tillverkad av är vid en okulär 

bedömning mycket likt det som påträffades inom den förmodade 

slagplatsen. 

Typ Antal Vikt/g 

Avslag 83 1697,9 

Fragment 134 905,6 

Splitter 95 56,4 

Kärna 2 145,6 

Nodul 4 931,4 

318 3736,9 

Fig. 1. Exempel på grönstensavslag från Raä 84:1. Foto: 

Markus Andersson. 

Tabell 1. Det tillvaratagna grönstensmaterialet. 

Porfyrmaterialet från Västra Via 84:1. 

Inom samma koncentration som det tillvaratagna grönstensmaterialet 

påträffades även porfyr. Sammanlagt tillvaratogs 

31 st bitar med en sammanlagd vikt på 1496 g (fig 

x3). Porfyrmaterialet uppvisar en betydligt högre grad av 

moränslipade yttersidor (56 %). Enstaka bitar har krossmärken 

som möjligen kan härledas till att det är skador 

som uppkommit i samband med tillslagning, dvs att porfyrmaterialet 

härrör från skadade knackstenar (foto). I 

övrigt är det en total dominans för plattformsteknik hos 

de bitar som är teknologiskt bestämbara. 

Medelvikt 11,1 g (om en stor nodul tas bort med en vikt 

på 1137 g). 

Fig. 2. Exempel på porfyravslag från Raä 84:1. Notera 

krossmärken centralt på stenen. Foto: Markus Andersson. 


Typ Antal Vikt/g 

Avslag 9 188,6 

Fragment 15 169,7 

Splitter 6 1,1 

Ämne 1 1137 

31 1496,4 

Tabell 2. Det tillvaratagna porfyrmaterialet. 

Analys av grönstensmaterialet från Västra Via 84:1 

Produktionssekvensen eller chaine d´operatoire för 

grönstensyxor/mejslar. 

Någon egentlig studie utav produktionssekvensen för mesolitiska 

yxor/mejslar i grönsten finns inte publicerad. Det 

finns en studie av det mesolitiska grönstensmaterialet från 

bl a Ekelundshov på Södertörn. Denna studie inriktar sig 

dock främst på petrografi samt klassificering av yxmatserialet 

(Kars, Olsson & Kars 2009). Däremot finns etnografiska 

studier samt iakttagelser från jämförelser mellan experimentell 

framställning av yxor och neolitiska ursprungsmaterial 

(t ex Hampton 1999; Apel & Sundström 1998). Vid 

genomgången av materialet från Västra Via har sekvensindelningen 

från Apel & Sundström använts vid analysen. 

Tillverkningen av grönstensyxor delas här in i 6 steg: 

1. Anskaffning av råmaterial. 

2. Preparering av råämne. 

3. Tillverkning av förform 

4. Eggtillformning. 

5. Slutlig tillformning. 

6. Slipning. 

Steg 1 innefattar insamling eller brytning av lämpligt råmaterial. 

Insamling innebär att råmaterialet kan införskaffas 

t ex i form av morännoduler vilket innebär att det kan vara 

tillgängligt i lokalens närområde. Processen vid och av 

brytning kan lämna arkeologiskt synliga spår, t ex i form 

av synliga skador på berget vid brytningsplatserna. Vid 

dessa platser påträffas företrädelsevis stora oregelbundna 

delar och avslag från den inledande tillverkningen av 

transportabla råämnen. 

Steg 2 innefattar preparering av de två smalsidorna på 

råämnet. Detta steg genomförs med behind the edgeteknik 

med direkta slag. M a o slås avslagen av en bit bort 

från plattformskanten. Plattformsresterna från detta steg 

kommer att vara vida och tjocka utan spår av plattformspreparering. 

Plattformarna är i huvudsak plana och ett 

antal kommer att uppvisa delade plattformrester. Större 

delen av avslagen från detta steg kommer att vara relativt 

stora och oregelbundna. 

Steg 3 innefattar tillverkning av en förform. En kant på 

varje smalsida bearbetas. Detta steg genomförs i huvudsak 

med behind the edgeteknik med hjälp av en puns. Plattformsresterna 

kommer att vara relativt tjocka och facetterade, 

avslagen relativt små och regelbundna. 

Steg 4 innefattar tillslagning av eggen. Detta sker genom 

on the edgeteknik. Dvs bifaciala uttunningsavslag som slås 

direkt från eggen. Detta sker med en puns. Avslaget från 

detta steg har små plattformsrester med spår av plattformspreparering. 

Steg 5. Slutlig tillformning av yxämnet. Detta sker 

antingen genom att ojämnheter och problemytor avlägsnas 

genom bultning med en hård knacksten alt. nedslipning. 

Steg 6. Slipning. Detta sker genom att yxämnet slipas till 

önskad form. Troligen utförs detta moment för hand på 

en slipsten nära till eller med god tillgång till vatten. 

Även om, som tidigare nämnts, inga studier av reduktionssekvenser 

finns för mesolitiska grönstensyxor/mejslar 

så har studier utifrån olika boplatstyper med fynd av 

grönstensyxor gjorts. I Norge finns studerade exempel på 

att yxproduktionen skett på olika typer av platser samt 

att dessa representerar skilda steg i produktionen. Detta i 

huvudsak på tre typer av platser: 

7. Stenbrott. Platser där stenen bryts och grova förarbeten 

tillverkas. Detta motsvaras av Steg 1 och möjligen 2. 

8. Produktionsplatser. Platser där yxämnen tillverkas utifrån 

förarbeten. Detta motsvaras av Steg 2-4. 

9. Distributionsplatser. Platser där yxor och mejslar 

används och påträffas men inga spår av tillverkning, förutom 

slipstenar, påträffas. Detta motsvaras av Steg 5-6. 

I Norge tycks distributionen av yxor och mejslar skett 

över stora geografiska områden, motsvarande ca 30 000 

km 2 . Spridningen har tolkats som att den representerar 

en större grupps territorium. Vid den Norska kusten har 

två grupper identifierats, genom petrografiska analyser av 

yxmaterialet, som uppvisar en homogen typ av råmaterial 

inom respektive område (Bruen‐Olsen & Alsaaker 1984). 

I Sverige har liknande distributionssystem identifierats 

i Västsverige dock baserad på mindre regionala enheter. 

Här tycks även finnas en skillnad mellan kust och inland. 

Vid kusten har hel tillverkningsförloppet identifierats 

inom en enskild lokal medan inlandet kännetecknas av 

ett system liknande det i Norge fast inom ett betydligt 

snävare geografiskt område (Lindgren & Nordqvist 1997). 

Frågan är om denna skillnad mellan Norska förhållanden 

och Västsvenska bottnar i en förhistorisk verklighet eller i 

olika utgångspunkt för respektive studie. Detta är i dagsläget 

svårt att reda ut. Respektive studie bygger hur som 

helst på något olika förutsättningar och är svåra att jämföra. 

En tendens finns dock att man i studier i Sverige kanske 

har ett något för begränsat regionalt perspektiv. 

Klassificeringssystemet 

Grönstensmaterialet från Västra Via 84:1 har klassificerats 

i princip utifrån ett system som utformades för porfyritmaterialet 

från den tidigneolitiska trattbägarboplat‐ 


sen Skumparberget 2 i Närke (Sundström & Apel 1998). 

Samma klassificering användes även för grönstensmaterialet 

från Stormossen 1. För grönstenen har noterats egenskaper 

hos avslagen samt plattformarna. Följande egenskaper 

hos materialet noterades och mättes: 

• Typ a. Hela avslag 

• Typ b. Delade avslag med hela plattformsrester 

• Typ c. Delade avslag med fragmenterade plattformsrester. 

• Typ d. Delade avslag utan synliga plattformsrester. 

På varje avslag och avslagsfragment mättes dessutom 

plattformens bredd och tjocklek. På samtliga avslag med 

hela plattformar noterades: 

• Typ 1. Flat plattformsrest, behind the edgeteknik. 

• Typ 2. Facetterade plattformar, behind the edgeteknik 

med en eller flera åsar på plattformen. 

• Typ 3. Bifaciala uttunningsavslag, on the edgeteknik med 

små smala plattformsrester. Ofta med spår av plattformspreparering. 

• Typ 4. Saknar plattform. 

Utifrån artikeln av Sundström & Apel tenderar avslagen 

i inledningen av produktionen vara stora och oregelbundna 

för att i slutfasen vara små och regelbundna. 

Tidigt i tillslagningsprocessen är även andelen avslag med 

flat plattform högre medan de senare stegen domineras av 

facetterade plattformar (Apel & Sundström 1998). De inledande 

avslagen bör också, om de är tillslagna från morännoduler, 

uppvisa cortex i högre grad än senare under produktionsprocessen. 

Bearbetning 

Materialet kommer att jämföras med grönstensmaterial från 

Stormossen och Skumparberget 2. Inledningsvis kommer 

dock en genomgång av Västra Via‐materialet att göras. 

Hela grönstensmaterialet består av 314 avslag (inkl 

splitter) och väger 3,7 kg. I tabell x finns materialet redovisat 

utifrån de kategorier som presenterats ovan. Materialet 

är här redovisat exklusive splitter. 

Den genomsnittliga vikten för hela avslag med typ 1 

plattform är 18,2 g. För typ 2 var den genomsnittliga vikten 

32,5 g och för typ 3 var den 2,5 g. De hela avslagen har 

1 2 3 4 S:a % 

a 69 5 10 0 84 38 

b 10 0 0 0 10 4 

c 0 0 0 6 6 3 

d 0 0 0 123 123 55 

sum 79 5 10 129 223 

% 35 2 4 58 100 

Tabell 3. Grönstenen från den undersökta ytan: ca 20 % 

cortex/exkl splitter. 

genomgående en större bredd än längd. För typ 1 är genomsnittslängd/bredd 

27,5/32,8 mm och för typ 2 är genomsnittet 

34,5/37,7 mm. För typ 3‐avslagen gäller att de i genomsnitt 

är något längre än breda, dvs det omvända förhållandet 

mot typ 1 och 2 avslagen, 21,8/18,8 mm. I jämförelse med 

Skumparberget har avslagen från Västra Via förutom en 

högre medelvikt en betydigt större bredd på typ 1 och 

2 avslagen (se Apel & Sundström 1998:167). Detta skulle 

kunna tyda på en tidigare fas av produktionen. Andelen 

cortex på respektive avslagstyp följer det ovan antagna förhållandet 

med en större andel cortex på typ 1 avslag. Inom 

materialet är andelen cortex på typ 1‐avslag ca 20 %, på typ 

2‐avslag 0 % och på typ 3‐avslag ca 11 %. 

I princip är avslagskategori 2, dvs avslag med facetterade 

plattformar i princip frånvarande i materialet från 

Västra Via. Denna typ av avslag indikerar att den eftersträvade 

yxtypen är fyrsidig, som i fallet vid Skumparberget 

2. Från Skumparberget har man noterat att det 

inledande stadiet ”rough‐out” producerar stora och 

oregelbundna avslag där huvuddelen uppvisar flata plattformar 

och bara en begränsad mängd facetterade plattformar, 

typ 2. Jämför man tab x3 och x4 ser man att typ 2 

avslagens fördelning mellan Västra Via och Skumparberget 

skiljer sig åt. Skumparberget 2 materialet är tolkat som 

att den inledande tillslagningen skett på annan plats nära 

ett stenbrott och att de övriga stegen i produktionen finns 

representerat (steg 2-6). Andelen typ‐2 avslag är betydligt 

högre. Detta förhållande samt den höga andelen avslag 

med cortex från Västra Via indikerar att detta material 

representerar de inledande stegen (steg 1-2) men saknar 

de senare. En annan skillnad är att Västra Via‐materialet 

härrör från strandnoduler och inte från ett grönstensbrott 

som är fallet vid Skumparberget 2. Avslagen med cortex 

uppvisar typiska spår av naturslipning. Värt att notera är 

även att grönstensmaterialet från Skumparberget 2 i sin 

helhet är daterat till tidigneolitikum. Vad gäller Västra 

Via‐materialet föreligger ingen säker datering, varken 

typologiskt eller naturvetenskapligt ( 14 C). 

Materialet från Stormossen 1 är tolkat som att det 

representerar avslutande faser i produktionen av grönstensyxor/mejslar 

i en senmesolitisk kontext (Guinard & 

Vogel 2006:207-212). Intressant är förekomsten av cortex 

på avslagsmaterialet. Även här har använt sig av naturligt 

slipade ämnesstenar. I tab x3 och x4 ser man att avslagssammansättningen 

skiljer sig åt på flera punkter. Detta 

bör indikera att olika steg av produktionen skett på respektive 

lokal. Västra Via ska ses som en lokal där inledande 

faser utförts och Stormossen 1 som en lokal med 

de avslutande faserna. 

Grönstensmaterialet från Västra Via skiljer sig från 

övriga material på ett antal punkter. 

• Medelvikten för materialet är betydligt högre. 

• Andelen cortex är betydligt större. 

• Andelen hela avslag är dubbelt så stor 


Med reservation för att materialet påträffades i plöjd 

åkermark kan följande slutsatser dras: 

Det påträffade materialet härrör från en inledande fas 

av yxtillverkningen. Den höga medelvikten samt att andelen 

cortex är hög talar starkt för att man har öppnat och 

grovt bearbetat morännoduler på platsen. De blanks som 

producerats på platsen har bortförts och bearbetats vidare 

på annan plats. 

Det faktum att råmaterialet till den tidigneolitiska 

yxtillverkningen tycks komma från stenbrott i boplatsernas 

närhet medan Västra Via‐ och Stormossenmaterialet 

kommer från naturlig slipade ämnen kan kanske följande 

slutsats dras angående en datering av grönstensmaterialet. 

Grönstenen från Västra Via kan kopplas till en mesolitisk 

fas på platsen. Förutom att råmaterialet har samma typ av 

ursprung som det senmesolitiska (från Stormossen) tycks 

det även kunna ingå i samma typ av bosättningssystem 

där grönstensproduktionen indikerar att tillverkningssekvensen 

för grönstensyxor påträffas på olika lokaler 

inom ett större område (se ovan). Detta mobila bosättningssystem, 

där grönstenen är en signal, kontrasterar 

mot det tidigneolitiska som tycks ha en mer lokal prägel. 

I detta fall skulle en lokal som Västra Via 84:1 representera 

en lokaltyp 1, stenbrott, dvs en lokal där stenen bryts och 

grova förarbeten tillverkas. 

1 2 3 4 Sum % 

a 9 4 4 0 17 22,5 

b 3 3 0 0 6 8,5 

c 0 0 0 0 0 0 

d 0 0 0 52 52 69 

Sum 12 7 4 52 75 

% 16 9,5 5,5 69 100 

Tabell 4. Grönstenen från 

Stormossen 1. 7 % cortex. 

1 2 3 4 Sum % 

a 1325 595 31 0 1951 20 

b 1237 453 17 0 1707 17 

c 0 0 0 274 274 3 

d 0 0 0 5975 5975 60 

Sum 2562 1048 0 6249 9907 

% 26 10 1 63 100 

Tabell 5. Produktionsresterna 

från Skumparberget 

2. 

SB A SB B SB C Stormossen 1 Västra Via 

1 2,6 8,1 4,2 2,99 18,2 

2 5,1 12,1 5,1 1,98 32,5 

3 0,8 1,6 1,8 3,49 2,5 

4 2,5 1,9 1,9 1,74 12,8 

genomsnitt 3,1 3,8 2,9 2,1 16,5 

Tabell 6. Den genomsnittliga 

vikten i gram för olika avslagstyper 

från Skumparberget 2 

samt Stormossen 1 och Västra 

Via. Materialet från Skumparberget 

2 är uppdelat på tre 

olika koncentrationer, SB A‐C. 


Inför byggandet av en ny vägsträckning av E18 mellan Örebro och 

Karlskoga genomförde SAU under sommaren och hösten 2005 en arkeologisk 

slutundersökning av RAÄ 84:1-2 i Västra Via, Vintrosa socken, 

Närke, Örebro län. I anslutning till undersökningsytans sydöstra del 

ligger den historiska byn Västra Via som har medeltida ursprung. 

Den undersökta ytan har varit odlad och innehöll flera röjnings rösen. 

Resultatet från undersökningen visade att Västra Via hade spår av 

mänskliga aktiviteter från stora delar av förhistorien. 

Vid undersökningen framkom 22 treskeppiga stolpburna hus, två grophus 

samt nio hägnader. De treskeppiga husen kunde dateras typologiskt 

till perioden mellan yngre bronsålder och folkvandringstid. Byggnaderna 

bestod av både bostadshus och uthus. De flesta husen var 

relativt små till formatet. Huslämningarna var troligen spår efter en 

ensamgård som under tidens lopp flyttats runt inom området. 

Flera kulturlager fanns inom boplatsytan. I fem av dem fanns fynd av 

förhistorisk karaktär, medan ett innehöll efterreformatoriska fynd. 

Inom en mindre yta i ett kulturlager med stora mängder slagg och 

bränd lera framkom sju järnframställningsugnar och två grophus. 

Analyser av ugnarnas innehåll visade att järn av olika kvaliteter framställdes. 

Ugnarna daterades till vendeltid-vikingatid. Ett av grop husen 

kunde också dateras till vendeltid, medan det andra grophuset var 

äldre. Två syllstensgrunder låg i utkanten av undersökningsområdet 

vid gränsen mot den medeltida bytomten. Syllstensgrunderna, som 

inte hade utgjort bostadshus, saknas i det äldsta kartmaterialet och 

tillhör sannolikt ett skede före den första karteringen. 

I undersökningsområdets södra del framkom stenålderslämningar i 

form av slagen sten av kvartsit, grönsten, porfyr, hälleflinta och flinta. 

Det framkom även avslag av grönsten som tolkats som rester från 

yxproduktion samt en yxa i grönsten. 

Centralt inom undersökningsområdet framkom tre brandgravar. 

Gravarna bestod av stenskodda gropar utan någon tydlig markering 

i markytan. En av gravarna innehöll förutom brända människoben en 

bränd flintdolk och en bränd kniv av hälleflinta. De tre brandgravarna 

daterades till övergången mellan senneolitikum och äldre bronsålder. 

Fyndmaterialet var sparsamt, förutom slagg och bränd lera som fanns 

i stora mängder från ugnsområdet. I övrigt framkom mindre mängder 

av keramik, brända och obrända ben, järnföremål och slagen sten.

2010:2 - SAU

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?