Ladda ned publikation (PDF) - Riksrevisionen

riksrevisionen.se

Ladda ned publikation (PDF) - Riksrevisionen

Uppföljningsrapport 2010


ISBN 978 91 7086 212 0

Tryck: Riksdagstryckeriet, Stockholm 2010


Till riksdagens finansutskott Datum: 2010-03-26

Dnr: 30-2009-1333

Riksrevisionens uppföljningsrapport 2010

Riksrevisionen överlämnar härmed resultatet av 2010 års uppföljning av

granskningsrapporter och revisionsberättelser med invändning.

Uppföljningen svarar mot de önskemål som finansutskottet

har uttryckt om en utökad resultatredovisning av Riksrevisionens

granskningsverksamhet.

Riksrevisorerna Eva Lindström, Claes Norgren och Jan Landahl har

beslutat i detta ärende. Revisionsdirektör Lars-Göran Gustafsson har varit

föredragande. Granskningschef Annette Wik och biträdande granskningschef

Inge Danielsson har medverkat i den slutliga handläggningen.

Eva Lindström Claes Norgren Jan Landahl

Lars-Göran Gustafsson

För kännedom:

Riksrevisionens styrelse

Övriga riksdagsutskott


Innehåll

Riksrevisorernas förord 7

1 Inledning 9

1.1 Årets uppföljning och rapportens disposition 9

2 Riksrevisionens styrelses, regeringens och riksdagens

behandling av granskningarna 13

2.1 Behandling och beslut av Riksrevisionens styrelse 13

2.2 Behandling och beslut i riksdagen 14

2.3 Granskningsrapporter som regeringen angett som avslutade 16

3 Djup uppföljning av elva granskningsrapporter 23

3.1 Materiel för miljarder – en granskning av försvarets

materielförsörjning (RiR 2004:6) 23

3.2 Barnkonventionen i praktiken (RiR 2004:30) 29

3.3 Samordnade inköp (RiR 2005:10) 33

3.4 Marklösen. Finns förutsättningar för rätt ersättning? (RiR 2005:15) 37

3.5 Statsbidrag till ungdomsorganisationer - hur redovisas de? (RiR 2005:16) 41

3.6 Rikspolisstyrelsens styrning av polismyndigheterna (RiR 2005:18) 44

3.7 Skydd mot korruption i statlig verksamhet (RiR 2006:8) 50

3.8 Genetiskt modifierade organismer - det möjliga och det rimliga (RiR 2006:31) 56

3.9 Beredskapen för kärnkraftsolyckor (RiR 2007:4) 61

3.10 Vägverkets körprov - lika för alla? (RiR 2007:6) 66

3.11 Bistånd genom budgetstöd - regeringens och Sidas hantering av en

central biståndsform (RiR 2007:31) 70

4 Behandlingen av den årliga revisionens invändningar 77

4.1 Underlag för uppföljningen 77

4.2 Regeringens och myndigheternas behandling av invändningarna 78

4.3 Avslutande kommentarer 81

Bilaga Uppföljning av 57 granskningsrapporter 83


Riksrevisorernas förord

Riksrevisionens Uppföljningsrapport 2010 är den fjärde i ordningen och

innehåller när det gäller effektivitetsrevisionen en djup uppföljning av elva

granskningar. Därutöver redovisas i en översiktlig uppföljning som avser

57 granskningsrapporter. Uppföljningen visar att samtliga granskningar har

medfört någon form av åtgärd. Även om det inte alltid med säkerhet går

att slå fast att den direkta anledningen är Riksrevisionens granskningar, är

vidtagna åtgärder oftast i linje med våra slutsatser och rekommendationer.

Samtidigt är det vanligt att problem kvarstår trots att regeringen och

myndigheterna haft tid att vidta åtgärder.

En viktig källa för Riksrevisionens uppföljning är den rapportering

som regeringen årligen gör i budgetpropositionen. Denna rapportering är

självklart även viktig för riksdagens möjligheter att följa upp vad regeringen

och myndigheterna har gjort. Riksrevisionens bedömning är att regeringen

bör utveckla rapporteringen ytterligare. Det gäller bland annat vilka

granskningsärenden som regeringen valt att avsluta. I budgetpropositionen

för 2010 har regeringen angett att tolv granskningsrapporter är

slutbehandlade. Fem av dessa hade ännu inte behandlats av riksdagen vid

den tidpunkt då regeringen avslutade granskningsärendet.

När det gäller den årliga revisionen arbetar Riksrevisionen förebyggande.

Det innebär att revisionen på ett tidigt stadium försöker identifiera och

undanröja sådana problem på myndigheterna som kan leda till invändning i

revisionsberättelsen. Revisionen avseende verksamhetsåret 2008 medförde

att fem myndigheter fick en revisionsberättelse med invändning. Vanligtvis

vidtar de myndigheter som fått en invändning korrigerande åtgärder. När

det gäller Sida har granskningen avseende verksamhetsåret 2009 visat på

kvarstående problem i myndighetens interna styrning och kontroll. Sida är

dock enligt sin årsredovisning för 2009 medveten om problemen och vidtar

åtgärder.

Riksdagsstyrelsens förslag om en ändrad besluts- och hanteringsordning

för effektivitetsgranskningarna kommer om det genomförs att medföra

ökade krav på regeringens rapportering till riksdagen. Kraven ökar då också

på väl fungerande uppföljningsrutiner gentemot myndigheterna.

Eva Lindström Claes Norgren Jan Landahl

Uppföljningsrapport 2010

7 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 8 Uppföljningsrapport 2010


1

Inledning

Detta är Riksrevisionens fjärde uppföljningsrapport. Den huvudsakliga

mottagaren är riksdagen. Rapporten är ett svar på finansutskottets önskemål

om att Riksrevisionen ska redovisa för riksdagen vad granskningarna har lett

till. Uppföljningen ska ge riksdagen underlag för att bedöma Riksrevisionens

resultat, det vill säga om granskningen har bidragit till en bättre statlig

verksamhet. Uppföljningsrapporten publiceras vid en tidpunkt när det

är möjligt för finansutskottet att ta del av resultaten i samband med att

utskottet behandlar Riksrevisionens årsredovisning.

Ur Riksrevisionens perspektiv är det en viktig del av uppdraget att följa

upp granskningarna och att publicera resultatet i en rapport. Den kan ge

andra än riksdagen kunskap om hur granskningarna tas emot och vad de

leder till. Med en regelbunden uppföljning får Riksrevisionen erfarenheter

som internt kan användas för att utveckla såväl granskningen som

rapporteringen. Det kan till exempel gälla vilka problem vi väljer att granska,

hur våra granskningar utformas och hur vi formulerar rekommendationer.

En genomförd uppföljning ger oss också kunskap om hur den fortsatta

uppföljningen kan utvecklas. Formerna för vårt sätt att följa upp, men också

att redovisa resultatet från uppföljningen, är alltså inte givna en gång för alla,

utan föremål för ständig omprövning och förbättring. Årets uppföljning och

uppföljningsrapport har dock, med få undantag, samma uppläggning som

föregående år. En förändring är att huvudrapporten och bilagan denna gång

slagits samman till en publikation.

1.1

Årets uppföljning och rapportens disposition

I denna uppföljningsrapport redovisar vi vilka åtgärder som vidtagits och

de förbättringar som skett med anledning av granskningsrapporter från

effektivitetsrevisionen och invändningar i revisionsberättelser från den årliga

revisionen. Inledningsvis ger vi en kort beskrivning av årets uppföljning inom

ramen för rapportens disposition. Vi ger en överblick över vad respektive

kapitel syftar till att redovisa, vad uppföljningen omfattat och hur den har

genomförts. Effektivitetsrevisionen behandlas i kapitel 2 och 3 och den årliga

revisionen i kapitel 4.

Uppföljningsrapport 2010

9 RIKSREVISIONEN


Kapitel 2 Regeringens och riksdagens behandling av granskningarna

Riksrevisionen har sedan starten och fram till och med december 2009

publicerat 180 granskningsrapporter inom effektivitetsrevisionen. I kapitlet

redovisar vi hur Riksrevisionens styrelse har behandlat dessa rapporter och

hur riksdagen därefter har behandlat de framställningar och redogörelser

som styrelsen har lämnat. I uppföljningen har vi beaktat de beslut som

riksdagen har fattat fram till och med den 10 mars 2010.

Regeringens redovisning i budgetpropositionen är en viktig

källa till information i vår uppföljning. Där redovisar regeringen sina

åtgärder, men ibland också de granskade organisationernas åtgärder.

I budgetpropositionen för 2010 redovisade regeringen att tolv av

Riksrevisionens granskningsrapporter var slutbehandlade sedan föregående

års budgetproposition. Vi har liksom i de senaste årens uppföljning studerat

regeringens redovisning vad gäller de slutbehandlade ärendena för att få en

uppfattning om hur de har hanterats.

Kapitel 3 Djup uppföljning av elva granskningsrapporter

Vår strävan är att över tid ge en så heltäckande och allsidig bild som möjligt

av hur våra granskningsrapporter tas emot. Den djupa uppföljningen

omfattar därför granskningar som publicerats några år innan uppföljningen

och som i huvudsak angetts som avslutade av regeringen. Vi försöker också

spegla de olika typer av hantering av granskningsrapporterna som sker i

Riksrevisionens styrelse och i riksdagen. Därvid eftersträvar vi en spridning

över riksdagens utskott. Vi försöker också välja granskningar för uppföljning

som kan vara väsentliga ur ett internt omvärldsbevakningsperspektiv.

I och med Uppföljningsrapport 2010 har vi genomfört en djup

uppföljning av 26 granskningsrapporter. De elva granskningsrapporter

som redovisas i kapitlet representerar några olika politikområden

och därmed olika utskotts områden. Riksrevisionens styrelse har

överlämnat framställningar till riksdagen med anledning av sju av

granskningsrapporterna. I ett av dessa fall har riksdagen helt bifallit

framställningen och i tre fall delvis. Rapporterna är publicerade mellan mars

2004 och december 2007. Det innebär att det vid uppföljningstidpunkten

(årsskiftet 2009/2010) hade gått mellan sex och två år sedan

granskningsrapporterna publicerades. Nio av granskningsrapporterna har

av regeringen angetts som avslutade granskningsärenden. De två som ännu

inte är avslutade är Samordnade inköp (RiR 2005:10) samt Beredskapen mot

kärnkraftsolyckor (RiR 2007:4).

RIKSREVISIONEN 10 Uppföljningsrapport 2010


De rapporter vi följt upp är:

• Materiel för miljarder – en granskning av försvarets materielförsörjning

(RiR 2004:6)

• Barnkonventionen i praktiken (RiR 2004:30)

• Samordnade inköp (RiR 2005:10)

• Marklösen. Finns förutsättningar för rätt ersättning? (RiR 2005:15)

• Statsbidrag till ungdomsorganisationer – hur kontrolleras de?

(RiR 2005:16)

• RPS styrning av polismyndigheterna (RiR 2005:18)

• Skydd mot korruption i statlig verksamhet (RiR 2006:8)

• Genetiskt modifierade organismer – det möjliga och det rimliga

(RiR 2006:31)

• Beredskapen mot kärnkraftsolyckor (RiR 2007:4)

• Vägverkets körprov – lika för alla? (RiR 2007:6)

• Bistånd genom budgetstöd – regeringens och Sidas hantering av en

central biståndsform (RiR 2007:31)

Ett viktigt syfte med den djupa uppföljningen är att försöka spåra inte bara

vidtagna eller planerade åtgärder, utan också mer påtagliga förbättringar

i verksamheten som ett resultat av granskningen. Uppföljningsresultaten

bygger på relevant dokumentation samt på intervjuer med eller upplysningar

från företrädare för de granskade organisationerna och Regeringskansliet.

I intervjuerna har vi försökt att få de granskades uppfattning om i vilken

utsträckning Riksrevisionens granskning har bidragit till de förändringar som

har kunnat spåras. Vi redovisar dessa uppfattningar utan att värdera dem.

Kapitel 4 Behandlingen av den årliga revisionens invändningar

Riksrevisionens årliga revision granskar varje år drygt 250 myndigheters

årsredovisningar. Granskningen medför en omfattande rapportering om

iakttagna fel och brister till myndigheterna och till regeringen. I relativt få fall

får en myndighet en invändning i revisionsberättelsen. Under senare år har

antalet invändningar varit mellan 10 och 19. Den årliga revisionen avseende

verksamhetsåret 2008 resulterade i att fem myndigheter fick invändning i

revisionsberättelsen. Det minskade antalet beror främst på att den årliga

revisionen har anpassats till internationella revisionsstandarder.

Anpassningen innebär bland annat att invändning normalt inte lämnas

om ett fel är redovisat i årsredovisningen på ett sådant sätt att denna

är rättvisande. I kapitlet redovisar vi hur de berörda myndigheterna och

regeringen har behandlat dessa invändningar. Den rapportering om åtgärder

som myndigheterna har lämnat till regeringen och Riksrevisionen samt

regeringens rapportering till riksdagen i budgetpropositionen för 2010 har

utgjort underlag för uppföljningen.

Uppföljningsrapport 2010

11 RIKSREVISIONEN


Bilaga Resultatet av en översiktlig uppföljning av 57 granskningsrapporter

I bilagan redovisar vi resultatet av en översiktlig uppföljning av 57

granskningsrapporter (RiR 2007:18 – RiR 2009:13). Rapporterna har

sorterats på det beredande utskottet med utgångspunkt i de framställningar

och redogörelser som Riksrevisionens styrelse har lämnat med anledning

av dem. Vissa rapporter har vi bedömt vara intressanta för fler utskott, och

de återfinns då på flera ställen i bilagan. I de fall Riksrevisionens styrelse har

lagt en granskningsrapport till handlingarna har vi på samma sätt gjort en

bedömning av vilket eller vilka utskott som kan ha intresse av rapporten.

RIKSREVISIONEN 12 Uppföljningsrapport 2010


2

Riksrevisionens styrelses, regeringens

och riksdagens behandling av

granskningarna

Riksrevisionen överlämnar sina granskningsrapporter från

effektivitetsrevisionen till regeringen. 1 Enligt bestämmelserna i budgetlagen

ska regeringen årligen redovisa för riksdagen vilka åtgärder den vidtagit

med anledning av Riksrevisionens iakttagelser. 2 Regeringen lämnar en

sådan redovisning i budgetpropositionen. Denna redovisning behandlas

i kapitel 3 i samband med presentationen av den djupa uppföljningen

av elva granskningsrapporter från effektivitetsrevisionen. I föreliggande

kapitel behandlas regeringens redovisning i budgetpropositionen av vilka

granskningsrapporter som avslutats sedan föregående budgetproposition.

Samtidigt som en granskningsrapport överlämnas till regeringen

överlämnas den till Riksrevisionens styrelse. Styrelsen har rätt att lämna en

framställning eller en redogörelse till riksdagen med anledning av resultaten

i granskningen. 3

2.1

Behandling och beslut av Riksrevisionens styrelse

När Riksrevisionen har publicerat en granskningsrapport inom

effektivitetsrevisionen tar Riksrevisionens styrelse ställning till om den ska

använda sig av sin initiativrätt till riksdagen och i så fall i vilken form. 4

En framställning från Riksrevisionens styrelse innebär att styrelsen

lämnar förslag till riksdagsbeslut. Styrelsen kan också besluta om att lämna

en redogörelse, vilket innebär att styrelsen i första hand informerar riksdagen

om granskningens resultat. Om styrelsen beslutar att inte utnyttja sin

initiativrätt till riksdagen läggs rapporten till handlingarna.

1 2 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet. Det gäller dock inte om granskningen

omfattar den verksamhet som bedrivs av riksdagens förvaltning och myndigheter under

riksdagen.

2 47 § lag (1996:1059) om statsbudgeten.

3 12 kap. 7 § regeringsformen samt 12 § lagen (2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen.

4 12 kap. 7 § regeringsformen samt 12 § lagen (2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen.

Uppföljningsrapport 2010

13 RIKSREVISIONEN


Sedan starten 2003 och till och med december 2009 har Riksrevisionen

publicerat 180 granskningsrapporter. 5 Av dessa har Riksrevisionens styrelse

till och med mars 2010 behandlat samtliga. Styrelsen har lämnat 71

framställningar och 69 redogörelser till riksdagen. Återstående 40 rapporter

har styrelsen beslutat att lägga till handlingarna. Det innebär att styrelsen

under denna period har lämnat granskningsresultat avseende cirka 78

procent av rapporterna vidare till riksdagen för behandling – de flesta i

form av förslag till riksdagsbeslut, det vill säga framställningar. Antalet

framställningar har minskat årligen sedan 2006.

Antal granskningsrapporter per verksamhetsår som Riksrevisionens styrelse lämnat som

en framställning eller redogörelse till riksdagen respektive lagt till handlingarna t.o.m.

2010-02-17. Rapporter publicerade december 2003 till och med december 2009 (RiR

2003:1–RiR 2009:31. Ej Årlig rapport)

35

30

25

20

6

4

10

6 4

8

12

9

5

Lagd till handlingarna

Antal

15

12

12 21

Redogörelse

10

5

0

19

17

14

8

9

4

2003-2004 2005 2006 2007 2008 2009

Framställning

Publiceringsår

2.2

Behandling och beslut i riksdagen

Riksdagen har hittills behandlat 118 framställningar och redogörelser från

Riksrevisionens styrelse som baseras på granskningsrapporter publicerade

åren 2003–2009. Av sammanlagt 71 framställningar från styrelsen var 67

slutbehandlade av riksdagen fram till och med den 10 mars 2010. Av de 69

redogörelserna var 52 slutbehandlade vid samma tidpunkt.

5 Riksrevisionens årliga rapport inräknas inte i dessa 180 granskningsrapporter.

RIKSREVISIONEN 14 Uppföljningsrapport 2010


Riksdagens behandling av framställningar och redogörelser från Riksrevisionens styrelse.

Ärenden som baseras på granskningsrapporter publicerade december 2003 till och med

december 2009 (RiR 2003:1–RiR 2009:31. Ej Årlig rapport). Riksdagens beslut till och

med den 10 mars 2010.

Publiceringsår,

rapport

2003–

2004

2005 2006 2007 2008 2009 2003-

2009

Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Procent

Framställningar 19 8 17 14 9 4 71

Slutbehandlade 19 8 17 14 8 1 67 100%

– bifall eller

delvis bifall 6 0 4 1 1 1 13 19 %

– avslag 13 8 13 13 7 54 81%

Ej slutbehandlade 0 0 0 0 1 3 4

Redogörelser 4 12 8 12 12 21 69

Slutbehandlade (lagda

till handlingarna) 4 12 8 12 12 4 52

Ej slutbehandlade 0 0 0 0 0 17 17

Källa: Riksrevisionens bearbetning av riksdagstrycket.

Samtliga redogörelser som har behandlats av riksdagen har lagts till

handlingarna. 6 Av de 71 framställningar som hittills har behandlats har 13

bifallits helt eller delvis medan 54, eller drygt 80 procent, har avslagits.

I de flesta fall motiverar det beredande utskottet sitt beslut om avslag

med att regeringen har aviserat att granskningen och rekommendationerna

bereds i Regeringskansliet eller att regeringen och de granskade

organisationerna redan har tagit initiativ till förändringar. Det formella

beslutet om avslag betyder dock inte att utskottet ansett att granskningen är

oviktig. I många fall anger utskottet vilka brister det anser det angeläget att

åtgärda eller vad det förväntar sig att regeringen ska åstadkomma och vid ett

senare tillfälle informera riksdagen om.

Riksdagens bifall innebär att den ställt sig bakom styrelsens förslag helt

eller delvis och genom tillkännagivanden har begärt åtgärder av regeringen.

De framställningar där styrelsens förslag har bifallits helt grundar sig

på rapporterna om djurskyddstillsynen, prioriteringar inom hälso- och

sjukvården, Arlandabanan, barnkonventionen, insatser för nyanlända

invandrare, nationella kvalitetsregister inom hälso- och sjukvården, svenska

trygghetssystem utomlands samt Försäkringskassans underlag för beslut

6 Detta beror på att redogörelsen inte innehåller något förslag till beslut och därför inte kräver

något ställningstagande från riksdagens sida. Däremot har en motion som väckts med anledning

av redogörelsen om miljömålsrapporteringen bifallits. Beslutet innebar att riksdagen ställde sig

bakom rekommendationerna i rapporten Miljömålsrapporteringen – för mycket och för lite (RiR

2005:1), 2004/05:RRS21, bet. 2004/05:MJU22.

Uppföljningsrapport 2010

15 RIKSREVISIONEN


om sjukpenning. 7 Vad gäller framställningarna om djurskyddstillsynen,

Arlandabanan och svenska trygghetssystem utomlands biföll riksdagen

styrelsens förslag innan regeringen hade kommenterat granskningen i

budgetpropositionen.

De framställningar som delvis har bifallits grundar sig på rapporterna

om försvarets materielförsörjning, statsbidrag till idrottsrörelsen och

folkbildningen, tillsynen av överförmyndare, genetiskt modifierade

organismer och beredskapen för kärnkraftsolyckor. 8

En vanlig innebörd av tillkännagivandena är att regeringen uppmanas

att förbättra sin styrning och uppföljning av den granskade verksamheten

i angivet avseende. Det förekommer också att riksdagen vill att regeringen

omprövar eller ser över uppgifter, regelverk eller finansiering, preciserar mål

för en verksamhet eller klargör en ansvarsfördelning. Andra önskemål är att

regeringen ska ta initiativ till att följa upp eller utvärdera en verksamhet eller

bli mer utförlig i sin redovisning till riksdagen av resultatet eller effekten av

en verksamhet. Även önskemål om att regeringens styrning ska utvecklas

förekommer.

2.3

Granskningsrapporter som regeringen angett som

avslutade

Regeringen anger sedan budgetpropositionen för 2008 vilka

granskningsrapporter från Riksrevisionen som slutbehandlats sedan

föregående budgetproposition. Bakgrunden är bland annat att riksdagens

finansutskott vid flera tillfällen lämnat synpunkter på utförligheten och

tydligheten i regeringens redovisning i budgetpropositionen vad gäller

Riksrevisionens granskningsrapporter. Bland annat har utskottet framfört

önskemål om att regeringen ska ange när ett granskningsärende bedöms

7 Hur effektiv är djurskyddstillsynen? (RiR 2003:1), 2003/04:RRS1, bet. 2003/04:MJU14. Riktlinjer

för prioriteringar inom hälso- och sjukvården (RiR 2004:9), 2004/05:RRS2, bet. 2004/05:SoU10.

Arlandabanan – insyn i ett samfinansierat järnvägsprojekt (RiR 2004:22), 2004/05:RRS9, bet.

2004/05:TU8. Barnkonventionen i praktiken (RiR 2004:30), 2004/05:RRS19, bet. 2005/06:SoU5.

Socialstyrelsen och de nationella kvalitetsregistren inom hälso- och sjukvården (RiR 2006:16),

2006/07:RRS7, bet. 2006/07:SoU8. Statliga insatser för nyanlända invandrare (RiR 2006:19),

2006/07:RRS13, bet. 2006/07:AU6. Svenska trygghetssystem utomlands (RiR 2008:31),

2008/09:RRS23, bet. 2008/09:SfU11. Beslut om sjukpenning – har Försäkringskassan tillräckliga

underlag? (RiR 2009:7), bet. 2009/10:SfU7.

8 Materiel för miljarder – en granskning av försvarets materielförsörjning (RiR 2004:6), 2003/04:RRS9,

bet. 2004/05:FöU5. Offentlig förvaltning i privat regi – statsbidrag till idrottsrörelsen och

folkbildningen (RiR 2004:15), 2004/05:RRS6, bet. 2004/05:KrU6. Länsstyrelsernas tillsyn av

överförmyndare (RiR 2006:5), 2005/06:RRS26, bet. 2006/07:CU4. Genetiskt modifierade organismer

– det möjliga och det rimliga (RiR 2006:31), 2006/07:RRS23, bet. 2007/08:MJU1. Beredskapen för

kärnkraftsolyckor (RiR 2007:4), 2006/07:RRS26, bet. 2007/08:FöU4.

RIKSREVISIONEN 16 Uppföljningsrapport 2010


vara färdigbehandlat. 9 Finansutskottet har också uppmanat regeringen

att avvakta med att lägga ett granskningsärende till handlingarna innan

riksdagen behandlat en eventuell framställning eller redogörelse från

Riksrevisionens styrelse med anledning av granskningsrapporten. 10

Regeringskansliet har uttalat en ambition att successivt och i

ökad grad tydliggöra när ett granskningsärende är färdigbehandlat. 11

Regeringen använder följande definition av vad som är en slutbehandlad

granskningsrapport:

Med slutbehandlad avses att det ärende som respektive granskningsrapport i sig ger

upphov till är avskrivet.

Det förhållande att en granskningsrapport i formell mening är slutbehandlad hindrar

dock inte att sakfrågan ägnas ytterligare uppmärksamhet i regeringens fortsatta arbete

med att utveckla och effektivisera den statliga verksamheten.

Sedan budgetpropositionen 2008 har regeringen angett 99

granskningsrapporter som avslutade granskningsärenden. Samtliga

granskningsrapporter från 2003 – 2004 är avslutade. Från 2005 återstår

tre, från 2006 fem, från 2007 nitton och från 2008 tjugofyra. Ingen

granskningsrapport från 2009 har angetts som slutbehandlad.

Slutbehandlade granskningsrapporter enligt budgetpropositionen för

2008 , 2009 och 2010

Beslut med hänvisning till

Rapporter

2003–2005 2006 2007 2008 2009

Totalt

2003–2008

Budgetproposition (BP) 29 15 8 1 0 53

Ad acta 18 8 2 2 0 30

Regeringsbeslut, t.ex. regl.brev 5 1 0 0 0 6

(ev. även BP)

Utredningsdirektiv (ev. även BP) 2 0 0 0 0 2

Proposition (ej BP) eller skrivelse 2 2 1 3 0 8

Slutbehandlade

(publicerade under året)

Slutbehandlade i % av publicerade

56

(59)

93%

26

(31)

84%

11

(30)

37%

6

(30)

20%

0

(30)

0%

99

(180)

55%

Källa: Riksrevisionens bearbetning av regeringens redovisning i prop. 2007/08:1, 2008/09:1 och

2009/10:1.

9 Bet. 2004/05:FiU1, bet. 2005/06:FiU15 och bet. 2006/07:FiU8.

10 Bet. 2008/09:FiU13.

11 Prop. 2006/07:1 samt Regeringskansliets svar (2006-11-02) till konstitutionsutskottet, bet.

2006/07:KU10, bilaga 8.3.

Uppföljningsrapport 2010

17 RIKSREVISIONEN


2.3.1

Avslutade granskningsrapporter i budgetpropositionen för 2010

Budgetpropositionen för 2010 är den tredje i vilken regeringen anger att

granskningsrapporter från Riksrevisionens är avslutade.

Regeringen återger i budgetpropositionen den kritik som såväl

finansutskottet som Riksrevisionen riktat mot den tidigare redovisningen av

slutbehandlade granskningsrapporter. Bland annat nämns att finansutskottet

anser att en granskningsrapport inte bör läggas till handlingarna innan

riksdagen behandlat en eventuell framställning eller redogörelse från

Riksrevisionens styrelse med anledning av den.

Regeringen anser, liksom Riksrevisionen och finansutskottet, att

redovisningen kan utvecklas och förtydligas. Mot denna bakgrund anges

att Regeringskansliets interna riktlinjer för redovisning av revisionens

granskningsrapporter har förtydligats.

I årets budgetproposition anger regeringen att tolv granskningsrapporter

är slutbehandlade. I de två föregående budgetpropositionerna har 67

respektive 20 granskningsrapporter angetts vara avslutade. Sålunda

har regeringen avslutat totalt 99 granskningsrapporter. I tabellen nedan

redovisas de tolv avslutade granskningsrapporterna med referens till

regeringens beslut samt uppgifter om Riksrevisionens styrelses och

riksdagens hantering av dem.

RIKSREVISIONEN 18 Uppföljningsrapport 2010


Granskningsrapporter angivna som slutbehandlade i budgetpropositionen för 2010

Nummer Namn Regeringens

beslut

2005:16 Statsbidrag till ungdomsorganisationer


hur kontrolleras de?

2006:31 Genetiskt modifierade

organismer – det

möjliga och det rimliga

2007:7 Den största affären

i livet. Tillsyn över

fastighetsmäklare

och konsumenternas

möjlighet till

tvistelösning

2007:12 Hur förbereds arbetsmarknadspolitiken?

En granskning av

regeringens underlag

2007:18 Bilprovningen och

tillgängligheten.

Granskning av ett

samhällsuppdrag

2007:24 Utanförskap på

arbetsmarknaden –

Funktionshindrade

med nedsatt

arbetsförmåga

2007:31 Bistånd genom

budgetstöd –

regeringens och Sidas

hantering av en central

biståndsform

2008:2 Statens insatser för

att bevara de kyrkliga

kulturminnena

2008:4 Regeringens redovisning

av arbetsmarknadspolitikens

förväntade effekter

2008:6 Regler och rutiner för

indirekt sponsring

inom SVT – tillräckligt

för att säkerställa

SVT:s oberoende?

2008:15 Tillämpningen av

det finanspolitiska

ramverket.

Regeringens

redovisning i 2008

års ekonomiska

vårproposition

2008:23 Statens insatser för

ett hållbart fiske

Prop. 2008/09:1

(Sept. 2008)

Ad acta

(12 sept. 2008)

Prop. 2008/09:1

(Sept. 2008)

Ad acta

(14 april 2008)

Prop. 2008/09:1

(Sept. 2008)

Prop. 2008/09:1

(Sept. 2008)

Prop. 2008/09:1

(Sept. 2008)

Skr.

2008/09:220

(Juni 2009)

Prop. 2008/09:1

(Sept. 2008)

Prop.

2008/09:195

(Juni 2009)

Prop.

2008/09:100

(April 2009)

Ad acta

(17 mars 2009)

Riksrevisionens

styrelses beslut

Framställning

Framställning

Framställning

Redogörelse

Lagd till

handlingarna

Framställning

Framställning

Lagd till

handlingarna

Framställning

Lagd till

handlingarna

Redogörelse

Framställning

Riksdagens

beslut

Avslag på

framställningen

(2006-04-20)

Delvis bifall till

framställningen

(2007-12-17)

Avslag på

framställningen

(2008-01-23)

Lagd till

handlingarna

(2007-12-13)


Avslag på

framställningen

(2008-12-18)

Avslag på

framställningen

(2008-12-15)


Avslag på

framställningen

(2008-12-18)


Lagd till

handlingarna

(2009-06-17)

Avslag på

framställningen

(2009-04-29)

Uppföljningsrapport 2010

19 RIKSREVISIONEN


Regeringen hänvisar vid avslut i första hand till en budgetproposition, i

detta fall till budgetpropositionen för 2009 (sex fall), och i andra fall till

andra propositioner eller skrivelser (tre fall) samt till att ärendet lagts till

handlingarna (tre fall).

I de fall regeringen hänvisar till ett dokument redovisas och

kommenteras i allmänhet granskningen där och åtgärder redovisas. I

några fall anges explicit att granskningen eller dess rekommendationer är

beaktade. 12 Vad beträffar de tre ad acta-besluten saknas det en referens till

ett dokument där det framgår hur granskningsrapporten har behandlats.

När det gäller rapporten 2007:12 Hur förbereds arbetsmarknadspolitiken?

En granskning av regeringens underlag behandlas den dock relativt

utförligt under utgiftsområde 13 Arbetsmarknad, i budgetpropositionen

för 2008. Granskningsrapporten anges där dessutom som beaktad.

Granskningsrapporten 2008:23 Statens insatser för ett hållbart fiske behandlas

i prop. 2008/09:170 En sammanhållen svensk havspolitik. Propositionen

inlämnades till riksdagen samma datum som ad acta-beslutet för

granskningsrapporten.

Som framgår av tabellen har fem av de avslutade

granskningsrapporterna (angivna med kursiv fetstil) avslutats innan

riksdagen hade färdigbehandlat de framställningar eller redogörelser

som Riksrevisionens styrelse överlämnat med anledning av dem. I tre fall

refererar regeringen till budgetpropositionen för 2009 och i ett fall den

ekonomiska vårpropositionen 2009. När det gäller granskningsrapporten

2008:23 Statens insatser för ett hållbart fiske hänvisas till ett ad acta-beslut

den 17 mars 2009, som nämnts ovan behandlas rapporten i en proposition

med samma datum.

Regeringen skriver i volym 1 i budgetpropositionen för 2009, i samband

med redovisningen av avslutade granskningsärenden följande:

I det följande lämnas en redovisning av de av Riksrevisionens granskningsrapporter

som slutbehandlats sedan motsvarande redovisning lämnades föregående år. Med

slutbehandlad avses att det ärende som respektive granskningsrapport gett upphov till är

avskrivet.

Att en rapport slutbehandlats hindrar dock inte att sakfrågan i sig ägnas ytterligare

uppmärksamhet i regeringens fortsatta arbete med att utveckla och effektivisera den

statliga verksamheten.

Vidare lämnas på sedvanligt sätt en redovisning av slutbehandlade rapporter under

respektive utgiftsområde. När det gäller pågående eller kommande arbeten är strävan

därtill att i möjligaste mån ange en tidsram.

12 RiR 2007:7 Den största affären i livet – tillsyn över fastighetsmäklare och konsumenternas möjlighet

till tvistelösning; RiR 2007:24 Utanförskap på arbetsmarknaden – funktionshindrade med nedsatt

arbetsförmåga; RiR 2208:4 Regeringens redovisning av arbetsmarknadspolitikens förväntade effekter.

RIKSREVISIONEN 20 Uppföljningsrapport 2010


Vi har i årets uppföljning särskilt studerat hur de avslutade rapporterna

behandlats under respektive utgiftsområde för att få en uppfattning om

skälet till avslutet. I hälften av fallen behandlas rapporterna på ett sådant

sätt att det mer eller mindre tydligt framgår hur de har omhändertagits.

I ett fall, RiR 2007:18 Bilprovningen och tillgängligheten. Granskning av

ett samhällsuppdrag, framgår entydigt att rapporten slutbehandlats

(utgiftsområde 24 Näringsliv). Hälften av de avslutade granskningarna

behandlas inte över huvud taget.

Uppföljningsrapport 2010

21 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 22 Uppföljningsrapport 2010


3

Djup uppföljning av elva

granskningsrapporter

Vi har valt ut elva granskningsrapporter från vår produktion under

åren 2004 – 2007 för en djupare uppföljning. Sju av granskningarna

har föranlett Riksrevisionens styrelse att överlämna framställningar till

riksdagen. I fyra fall har riksdagen gjort tillkännagivanden till regeringen.

Nio av granskningsrapporterna har avslutats av regeringen. De två icke

avslutade är RiR 2005:10 Samordnade inköp och RiR 2007:4 Beredskapen mot

kärnkraftsolyckor. Följande rapporter har följts upp:

• Materiel för miljarder – en granskning av försvarets materielförsörjning

(RiR 2004:6)

• Barnkonventionen i praktiken (RiR 2004:30)

• Samordnade inköp (RiR 2005:10)

• Marklösen. Finns förutsättningar för rätt ersättning? (RiR 2005:15)

• Statsbidrag till ungdomsorganisationer – hur redovisas de? (RiR 2005:16)

• RPS styrning av polismyndigheterna (RiR 2005:18)

• Skydd mot korruption i statlig verksamhet (RiR 2006:8)

• Genetiskt modifierade organismer – det möjliga och det rimliga

(RiR 2006:31)

• Beredskapen mot kärnkraftsolyckor (RiR 2007:4)

• Vägverkets körprov – lika för alla? (RiR 2007:6)

• Bistånd genom budgetstöd – regeringens och Sidas hantering av en

central biståndsform (RiR 2007:31)

3.1

Materiel för miljarder – en granskning av försvarets

materielförsörjning (RiR 2004:6)

Försvarets materielförsörjning är en komplex process. Beslut om

utveckling, anskaffning, vidareutveckling, vidmakthållande och avveckling

av försvarsmateriel är vanligen långsiktiga. Besluten är också väsentliga

för landets säkerhet, vilket bland annat innebär att försvarssekretess

begränsar möjligheterna till insyn. Materielförsörjningen involverar främst

riksdagen, regeringen, Försvarsmakten, Försvarets materielverk (FMV),

Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) samt försvarsindustrin. Försvarets

materielförsörjning är en av statens enskilt största investeringsverksamheter.

Uppföljningsrapport 2010

23 RIKSREVISIONEN


3.1.1

Riksrevisionens granskning

Under 2003 och 2004 granskade Riksrevisionen försvarets

materielförsörjning. Granskningen redovisades i mars 2004 i rapporten

Materiel för miljarder – en granskning av försvarets materielförsörjning

(RiR 2004:6). Utgångspunkten var den försvarsreform som riksdagen

fattat beslut om under perioden 1999–2001. Reformen innebar en

genomgripande reformering av det svenska försvaret. Enligt reformen skulle

invasionsförsvaret ersättas av ett modernt insatsförsvar som skulle utvecklas

mot att bli nätverksbaserat. Handlingsfrihet var ett nyckelord i reformen,

bland annat skulle försvarets materielförsörjning bli mer flexibel och kunna

anpassas till nya hot och förändrade krav. Materielplaneringen behövde

dessutom innehålla ekonomiskt utrymme för framtida anskaffningsbehov

som inte var bundet till redan beställd försvarsmateriel. Utveckling och

anskaffning av försvarsmateriel skulle inriktas med tanke på internationell

samverkan.

Mot denna bakgrund inriktades Riksrevisionens granskning

mot frågor rörande bindningarna i materielplaneringen, åtgärder för

att öka handlingsfriheten samt utvecklingen av det internationella

materielsamarbetet.

Riksrevisionen konstaterade att den långsiktiga materielplaneringen

var intecknad fram till 2007–2008 av leveranser som beslutats tidigare,

huvudsakligen utifrån invasionsförsvarets behov. Möjligheterna att

skapa fritt planeringsutrymme och hantera nya behov, i enlighet med

intentionerna i försvarsreformen, var därför begränsade. Riksrevisionen

ansåg att regeringen och försvarsmyndigheterna hade vidtagit nödvändiga

men inte tillräckligt långtgående åtgärder för att komma till rätta med

bindningsproblematiken.

Riksrevisionen pekade på att förändringar av materielanslaget

samt att de finansiella reglerna om anslagssparande, anslagskrediter

och beställningsbemyndiganden hade påverkat handlingsfriheten

och materielplaneringens genomförande. Enligt Riksrevisionen

hade riksdagens prövning av medelstilldelningen försvårats av att

anslagsförändringar och beställningsbemyndiganden inte redovisats

tillräckligt tydligt i budgetpropositionerna. Riksrevisionen ansåg att

förutsättningarna för styrning av materielprocessen borde förbättras.

Materielplaneringen och uppföljningen av denna hade i stor utsträckning

överlämnats till tjänstemännen vid Försvarsmakten och Försvarets

materielverk, mycket på grund av dess komplexitet men också då det

fanns kapacitets- och kompetensproblem på andra nivåer i styrkedjan.

Med tanke på materielanslagets storlek samt behovet av en demokratisk

styrning och kontroll var det angeläget att politikernas inflytande över

materielförsörjningen förstärktes och att Försvarsdepartementet fick en ökad

kompetens och kapacitet för att hantera materiel- och försvarsindustrifrågor.

RIKSREVISIONEN 24 Uppföljningsrapport 2010


Riksrevisionen bedömde att de övergripande målsättningarna för

det internationella materielsamarbetet hade uppfyllts men att detta inte

alltid bidragit till den flexibilitet och handlingsfrihet som eftersträvades.

En övergripande materielförsörjningsstrategi hade begärts av riksdagen

men ännu inte presenterats av regeringen. Strategin skulle bland annat

tydliggöra prioriteringar och spårbarheten mellan den operativa förmågan

och materielförsörjningen. Riksrevisionen ansåg att strategin närmare borde

klargöra utformningen av det internationella materielsamarbetet.

Riksrevisionen lämnade flera rekommendationer till

regeringen, Försvarsmakten respektive Försvarets materielverk.

Regeringen rekommenderades att se över de finansiella reglerna

för materielförsörjningen samt förtydliga anslagsberäkningar,

redovisningen av objektsramar och beställningsbemyndiganden.

Regeringen och försvarsmyndigheterna rekommenderades att

introducera en metod för att tydliggöra spårbarheten mellan operativ

förmåga och behoven av försvarsmateriel. Regeringen borde förstärka

kapaciteten att hantera både materiel- och försvarsindustrifrågor

inom Regeringskansliet samt initiera ett arbete med att ta fram etiska

regler för relationerna mellan myndigheterna och försvarsindustrin.

Riksrevisionen rekommenderade Försvarsmakten att förbättra den

ekonomiska styrningen, uppföljningen och prognosverksamheten för

materielanslaget. Försvarets materielverk rekommenderades att utveckla

leveransuppföljning och kontraktsförhållanden med industrin samt

analysera hur materielupphandlingen kunde vidareutvecklas. Riksrevisionen

rekommenderade regeringen att förtydliga den materielförsörjningsstrategi

som var under utveckling, bland annat med avseende på hur internationellt

materielsamarbetet skulle vägas av mot andra anskaffningsmetoder.

3.1.2

Styrelsens och riksdagens behandling

Riksrevisionens styrelse beslutade i maj 2004 att lämna en framställning

till riksdagen. 13 Styrelsen betonade betydelsen av åtgärder som främjade

möjligheterna till bättre styrning av försvaret, förbättrade regeringens

ekonomiska information till riksdagen och ökade det ekonomiska

handlingsutrymmet vid budgetårsskiften. Styrelsen underströk också behovet

av att ett etiskt regelverk utformades för relationerna mellan myndigheterna och

försvarsindustrin. Styrelsen föreslog att riksdagen skulle begära att regeringen

skulle återkomma till riksdagen med en redovisning av de åtgärder som vidtagits

med anledning av granskningen.

13 Framst. 2003/04:RRS9.

Uppföljningsrapport 2010

25 RIKSREVISIONEN


I försvarsutskottets betänkande med anledning av 2004 års

försvarspolitiska inriktningsproposition 14 ansåg utskottet att regeringens

redovisning av Försvarsmaktens materielförsörjning inte svarade mot de krav på

ökat inflytande som riksdagen ställt. 15 Utskottet utgick från att regeringen skulle

utveckla sina redovisningar och framställningar till riksdagen, bland annat för att

riksdagen genom formella ställningstaganden skulle kunna godkänna utveckling

och anskaffning av viktigare materielobjekt. Utskottet föreslog därmed delvis

bifall till Riksrevisionens styrelses förslag. I samma betänkande framgår också

att utskottet delade Riksrevisionens uppfattning om behovet av en strategi

för internationellt materielsamarbete. 16 Slutligen tillkännagav riksdagen för

regeringen som sin mening vad Riksrevisionens styrelse anförde om att

regeringen skulle återkomma till riksdagen med en redovisning av de åtgärder

som vidtagits med anledning av granskningen av försvarets materielförsörjning.

3.1.3

Regeringens och myndigheternas åtgärder

I budgetpropositionen för 2005 lämnade regeringen en kort sammanfattning

av Riksrevisionens granskning. 17 I samma proposition samt i 2004 års

försvarspolitiska inriktningsproposition ansåg regeringen, med hänvisning

till granskningen, att en resurs borde organiseras vid Försvarets materielverk

med uppgift att tillhandahålla kompetens för analys- och ledningsstöd

inom materielförsörjningen, bland annat till Regeringskansliet. 18 I 2005

års regleringsbrev till Försvarets materielverk fick myndigheten i uppgift

att tillhandahålla resurser inom teknik- och materielförsörjning, inklusive

forskning. 19 Uppgiften har därefter med vissa förändringar kvarstått i

regleringsbreven för påföljande år. Försvarets materielverk har från och

med årsredovisningen för 2005 översiktligt redovisat vilket stöd som

lämnats i detta hänseende. Regeringen redovisade i budgetpropositionen

för 2008 att Riksrevisionens granskningsrapport var slutbehandlad i och

med beslutet av proposition 2004/05:5, det vill säga den försvarspolitiska

inriktningspropositionen. 20

14 Prop. 2004/05:5, bet. 2004/05:FöU5.

15 Utskottet hade tidigare framhållit att riksdagen borde ha ett större inflytande och insyn över

försvarets materielförsörjning (bet. 1994/95:FöU4, bet. 1996/97:FöU4, bet. 2001/02:FöU11, bet.

2003/04:FöU6 och bet. 2004/05:FöU1).

16 Utskottets behandling av partimotion 2003/04:U256 (m) i bet. 2004/05:FöU5.

17 Prop. 2004/05:1.

18 Prop. 2004/05:1 samt prop. 2004/05:5.

19 Regleringsbrev för budgetåret 2005 avseende Försvarets materielverk, regeringsbeslut 9 (2004-

12-22).

20 Prop. 2007/08:1.

RIKSREVISIONEN 26 Uppföljningsrapport 2010


Enligt Försvarsdepartementet har regeringen stegvis redovisat för

riksdagen de åtgärder som vidtagits med anledning av Riksrevisionens

granskning. 21 I budgetpropositionen för 2006 redovisade regeringen vilka

åtgärder som vidtagits med anledning av riksdagens tillkännagivande 22 om

ökat inflytande över materielförsörjningen, bland annat avseende spårbarhet

mellan operativ effekt och materielanskaffning. 23 I budgetpropositionerna för

2007, 2008 och 2009, under utgiftsområde 6, 24 redovisade regeringen ytterligare

åtgärder såsom förändrade anslagsstrukturer och förtydligade redovisningar

av beställningsbemyndiganden. I regleringsbrevet för 2007 till Försvarsmakten

begärde regeringen en förtydligad redovisning av materielplanen i syfte

att tydliggöra spårbarheten mellan operativ förmåga och planerad

materielanskaffning. Ett sista steg i den förnyade materielförsörjningsprocessen

togs i och med den nya materielförsörjningsstrategi som redovisas i den

försvarspolitiska inriktningspropositionen från 2009. 25 Försvarsdepartementet

har i sitt svar till Riksrevisionen framhållit att regeringen, och/eller

Regeringskansliet, även genomfört muntliga föredragningar för försvarsutskottet

om enskilda materielprojekt och bemyndiganderamar. Även Försvarsmakten

har enligt Försvarsdepartementet föredragit materielförsörjningsfrågor för

utskottet. 26

Även i regeringens uppföljning av 2004 års försvarspolitiska

inriktningsbeslut redovisades, i likhet med budgetpropositionerna, vilka

åtgärder som successivt vidtagits för att öka riksdagens inflytande över

materielförsörjningen. Regeringens åtgärder med anledning av riksdagens

tillkännagivande hade tillmätts ett särskilt intresse. 27

Trots att regeringen successivt förtydligat redovisningarna till

riksdagen vidhöll försvarsutskottet under 2007 och 2008 att regeringens

materielredovisning måste utvecklas ytterligare och att riksdagens inflytande

över materielanskaffningen måste öka. 28 Regeringen fortsatte att förtydliga

materielredovisningen i enlighet med vad som framgår ovan. I den

försvarspolitiska inriktningspropositionen från 2009 konstaterar regeringen

att redovisningen till riksdagen vidareutvecklats i enlighet med riksdagens

önskemål. I det efterföljande betänkandet understryker emellertid

21 Underlag för Försvarsdepartementets svar på Riksrevisionens uppföljning 2010-01-26

(2010-02-01).

22 Bet. 2004/05:FöU5.

23 Prop. 2005/06:1.

24 Prop. 2006/07:1, prop. 2007/08:1 och prop. 2008/09:1.

25 Prop. 2008/09:140.

26 Underlag för Försvarsdepartementets svar på Riksrevisionens uppföljning 2010-01-26

(2010-02-01).

27 Regeringens skrivelser 2004/05:75, 2005/06:75 och 2006/07:75.

28 Bet. 2007/08:FöU1 och bet. 2008/09:FöU1.

Uppföljningsrapport 2010

27 RIKSREVISIONEN


försvarsutskottet att regeringen ska fortsätta det påbörjade arbetet med

att förbättra sin materielredovisning till riksdagen. 29 Försvarsutskottet

återkommer, i betänkandet med anledning av budgetpropositionen för 2010,

till vikten av beslutsunderlag i materielanskaffningen. 30

Regeringen redovisade en samlad materielförsörjningsstrategi i 2004

års försvarspolitiska inriktningsproposition. 31 Strategin byggde bland annat

på stegvisa anskaffningsbeslut, spårbarhet till funktioner och utnyttjande av

internationella samarbeten. Enligt regeringen borde handlingsfriheten öka,

till exempel genom direktanskaffning och kortare ekonomiska bindningar.

Regeringen menade i likhet med Riksrevisionen att det behövdes en tydlig

svensk strategi för internationellt materielsamarbete. Bland annat ansåg

regeringen att det internationella samarbetet ytterligare borde fokuseras till

de länder och organisationer som bäst kunde tillgodose Sveriges behov. 32

I den vidareutvecklade materielförsörjningsstrategin från 2009 bedömer

regeringen att Försvarsmaktens behov av materiel ytterst bestäms av kraven

på operativ förmåga. Sammanfattningsvis innebär principerna i strategin att

man ska välja vidmakthållande och uppgradering av befintlig materiel före

nyanskaffning. 33 Regeringen anser att Sverige bör prioritera det internationella

materielsamarbetet för att finna gemensamma lösningar för vidmakthållande

och gemensam anskaffning. Deltagande i samarbete som syftar till utveckling

av ny materiel bör enligt regeringen minska i omfattning. 34 Regeringen anser

även att bilateralt samarbete i vissa fall kan vara mer effektivt än multilateralt

samarbete. 35

3.1.4

Avslutande kommentarer

I Riksrevisionens granskning lämnades ett antal rekommendationer som

berörde frågor vilka tidigare uppmärksammats av riksdagen, regeringen

och i viss mån av de granskade myndigheterna. Riksrevisionens

rekommendation om kapacitetsförstärkning för att hantera materiel- och

försvarsindustrifrågor inom Regeringskansliet bidrog till att en stödresurs

etablerades vid Försvarets materielverk.

29 Bet. 2008/09:FöU10.

30 Bet. 2009/10:FöU1.

31 Prop. 2008/09:140.

32 Prop. 2004/05:5.

33 Underlag för Försvarsdepartementets svar på Riksrevisionens uppföljning 2010-01-26

(2010-02-01).

34 Prop. 2008/09:140. Se även prop. 2009/10:1.

35 Prop. 2009/10:1.

RIKSREVISIONEN 28 Uppföljningsrapport 2010


Genom riksdagens tillkännagivande torde granskningen ha påverkat

och eventuellt påskyndat regeringens utvecklade materielredovisning till

riksdagen. Försvarsutskottet har emellertid även fortsättningsvis framhållit

behovet av en tydligare materielredovisning och beslutsunderlag.

Trots att regeringen inte uttryckligen har refererat till Riksrevisionens

granskning med utgångspunkt i riksdagens tillkännagivande ligger alltså

vissa åtgärder i linje med granskningens rekommendationer, såsom

förbättrade redovisningar av anslag och bemyndiganden samt en utvecklad

spårbarhet mellan operativ förmåga och planerad materielanskaffning. I

regeringens uppföljning med anledning av riksdagens tillkännagivande

nämns inte heller Riksrevisionens granskning uttryckligen.

Riksrevisionens granskning har i någon utsträckning även påverkat

materielförsörjningsstrategin. Regeringen ansåg, liksom Riksrevisionen, att

det behövdes en tydlig svensk strategi för internationellt materielsamarbete.

Försvarsdepartementet menar i sitt svar till Riksrevisionen med anledning av

uppföljningen att granskningens rekommendationer avseende avvägningen

mellan internationellt materielsamarbete och andra anskaffningsformer

samt mellan nationell handlingsfrihet och internationellt materielsamarbete

omhändertogs i och med den övergripande materielförsörjningsstrategin

från 2004.

När det gäller i vilken utsträckning som handlingsfriheten i

materielförsörjningen har utvecklats i enlighet med försvarsreformens

intentioner, menar Försvarsdepartementet att den har ökat. Detta har

skett genom den stegvisa utvecklingen av materielförsörjningen samt

att de ekonomiska bindningarna i materielförsörjningen minskat på

grund av att färre resurser bundits upp i långsiktiga beställningar.

Det beror också på att andelen egna utvecklingsprojekt har minskat.

Ramen för beställningsbemyndiganden har också minskat sedan

2004 enligt Försvarsdepartementet, vilket inneburit färre långsiktiga

bemyndiganden. Sammantaget har detta inneburit en ökad handlingsfrihet.

Försvarsdepartementet menar också att de principer som tydliggörs i

den nya materielförsörjningsstrategin från 2009 ökar handlingsutrymmet

ytterligare.

3.2

Barnkonventionen i praktiken (RiR 2004:30)

FN antog 1989 en konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen.

Konventionen har antagits av flertalet av FN:s medlemsländer. Sverige

var ett av de första länderna som ratificerade konventionen. Enligt denna

ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla beslut och åtgärder

i offentlig verksamhet. I mars 1999 antog riksdagen en strategi för att

införliva barnkonventionen med innebörden att konventionens anda och

Uppföljningsrapport 2010

29 RIKSREVISIONEN


intentioner ska beaktas i alla beslut som rör barn i staten, kommunerna och

landstingen. Som barn räknas varje människa under 18 år om inte annan

myndighetsålder är reglerad i det land där barnet bor.

3.2.1

Riksrevisionens granskning

Riksrevisionen granskade hösten 2004 hur väl regeringen hade följt den

nationella strategin för att förverkliga barnkonventionen samt hur riksdagen

hade informerats om detta. I granskningen belystes följande tre moment i

strategin:

• Regeringens åtagande att beakta barns perspektiv i sina beslut

• Kravet på statliga myndigheter att använda barnkonsekvensanalyser i

beslut som rör barn

• Kravet på kommunerna att utveckla system för att följa upp barnets

bästa.

Granskningen redovisades i december 2004 i granskningsrapporten

Barnkonventionen i praktiken (RiR 2004:30). Granskningen visade att

regeringen hade vidtagit flera åtgärder för att förverkliga konventionen och

riksdagens strategi. Intresset bland myndigheter och kommuner för att få

hjälp hade även ökat. Men effekterna av vidtagna åtgärder var ofta relativt

begränsade.

Många åtaganden återstod att infria. Det var till exempel sällsynt

med barnkonsekvensanalyser, och få myndigheter och kommuner hade

en strategi för hur konventionen skulle genomföras. Barns perspektiv

vägdes inte alltid in i beslut som rör barn och kunskaperna var små om hur

myndigheter och kommuner skulle arbeta med dessa frågor. Informationen

från regeringen och Barnombudsmannen (BO) bedrevs inte heller

planmässigt. Det saknades konkreta mål för satsningen samt en strategi

för vilket budskap som skulle förmedlas. Vidare handlade regeringens

information till riksdagen främst om egna åtgärder. Informationen om

konkreta resultat var begränsad i fråga om både myndigheternas arbete och

utfallet i kommunernas verksamhet.

Riksrevisionen lämnade ett antal rekommendationer till regeringen

att överväga om man ville påskynda arbetet med att förverkliga Sveriges

åtagande enligt barnkonventionen. I korthet borde regeringen i sådana fall

• formulera mer precisa mål knutna till strategin och förbättra

redovisningen av utfall i förhållande till strategin

• ge BO i uppdrag att ta fram en tydlig kommunikationsstrategi

• låta utvärdera genomförandet på statlig och kommunal nivå

• anpassa och precisera kraven på myndigheterna till att bli mer

verksamhetsanpassade med mindre utrymme för tolkningar

RIKSREVISIONEN 30 Uppföljningsrapport 2010


• ägna mer uppmärksamhet åt barnkonsekvensanalyser i stat och

kommun

• se över hur staten bättre ska kunna stödja och påverka kommunerna

samt följa upp utvecklingen på kommunal nivå.

3.2.2

Styrelsens och riksdagens behandling

Med anledning av Riksrevisionens granskning överlämnade styrelsen

i mars 2005 en framställning till riksdagen. Där ställde sig styrelsen

bakom Riksrevisionens slutsats om behovet av mer preciserade

mål knutna till strategin och föreslog att riksdagen skulle uppdra åt

regeringen att återkomma med förslag om sådana. Detta skulle enligt

styrelsens uppfattning underlätta regeringens styrning och uppföljning

av konventionens genomförande. Samtidigt skulle förutsättningarna för

en fyllig redovisning av uppnådda resultat förbättras. Styrelsen framhöll

även att riksdagen borde ställa krav på en återrapportering som i högre

grad redovisades i termer av utfall, måluppfyllelse och effekter av gjorda

insatser. Styrelsen förutsatte även att regeringen skulle överväga samtliga

Riksrevisionens rekommendationer. 36

Vid riksdagens behandling ställde sig socialutskottet bakom styrelsens

förslag om kravet på mer precisa mål samt en bättre redovisning av

utfallet i förhållande till strategin. Utskottet föreslog ett tillkännagivande till

regeringen med denna innebörd. 37 Kammaren ställde sig bakom utskottets

förslag. 38

3.2.3

Regeringens och myndigheternas åtgärder

Regeringens arbete med rekommendationerna i Riksrevisionens granskning

har redovisats i budgetpropositionerna (BP) 2006–2010 då frågorna

fortlöpande har varit under beredning. Inriktningen har dock varierat något.

De första åren konstaterade regeringen svårigheterna med att nå målen.

Man saknade strategier samt barnperspektiv och barnkonsekvensanalyser

inom myndigheter och kommuner. Under periodens senare år riktades

regeringens redovisning mer mot behovet av ökad kunskap, främst i fråga

om tillämpning, för att förbättra styrningen och uppföljningen av

konventionens genomförande. Behovet av mer konkreta mål knutna till

strategin framhölls. Detta var även i enlighet med ett av Riksrevisionens

förslag. Av BP 2010 framgår att regeringen arbetar med att utveckla ett

system för att följa upp barnkonventionen.

36 Framst. 2004/05: RRS19.

37 Bet. 2005/06:SoU5.

38 Rskr. 2005/06:136-137.

Uppföljningsrapport 2010

31 RIKSREVISIONEN


I två skrivelser om barnpolitiken som överlämnades till riksdagen 2006 39

och 2008 40 redovisade regeringen också pågående och planerade insatser

för att genomföra barnkonventionen.

I skrivelsen 2006 behandlade regeringen bland annat en

kommunikationsstrategi, som BO hade fått i uppdrag att ta fram, också

detta i enlighet med Riksrevisionens förslag. Andra frågor gällde hur

regeringen hade organiserat arbetet med barnperspektivet. Man hade bland

annat utsett en kontaktperson inom varje departement för att säkerställa

barnperspektivet. En arbetsgrupp hade även tillsatts med uppgiften att

utveckla indikatorer för att mäta effekter av gjorda insatser. Svårigheterna

med den praktiska tillämpningen var dock ännu tydliga med få analyser av

konsekvenserna för barn. I skrivelsen redovisade regeringen även sitt arbete

med en mer verksamhetsanpassad styrning. Regeringen hade skärpt kraven

på BO, men även på andra myndigheters arbete. Kraven gällde bland annat

användningen av barnkonsekvensanalyser.

Skrivelsen 2008 handlade mer renodlat om hur behovet av en bättre

kunskap om barnkonventionens tillämpning skulle kunna tillgodoses.

En plan för uppföljning och utvärdering presenterades och BO fick ett

tydligt ansvar inom detta område, vilket också inkluderade ett uppdrag

att föreslå mål som kunde underlätta uppföljning av de olika momenten i

den nationella strategin. BO fick också i uppdrag att i samråd med berörda

aktörer identifiera kunskapsluckor. Inrättandet av ett årligt barnrättsforum

presenterades även med syftet att öka samsyn och samordning kring

barnets rättigheter. Samtidigt börjar även en mer pragmatisk tolkning av

innebörden och användningen av barnkonsekvensanalyser att tillämpas.

Unicef Sverige skulle få disponera medel för sin handbok för att genomföra

barnkonventionen.

3.2.4

Avslutande kommentarer

Riksdagen har ställt sig bakom granskningens rekommendationer. Sedan

granskningsrapporten publicerades har regeringen fortlöpande arbetat med

en rad åtgärder som överensstämmer med samtliga rekommendationer i

granskningen. Utöver detta har regeringen även tagit initiativ inom olika

politikområden med syftet att främja tillämpningen av den nationella

strategin för att stärka barns rättigheter.

Trots tillkännagivande från riksdagen och ovan nämnda insatser från

regeringens sida är det dock ännu svårt att avläsa påtagliga effekter i det

praktiska arbetet med att tillämpa barnkonventionen. Fortfarande finns

39 Skr. 2005/06:206 Ett Sverige för barn – en redogörelse för regeringens barnpolitik.

40 Skr. 2007/08:111 Barnpolitiken – en politik för barnets rättigheter.

RIKSREVISIONEN 32 Uppföljningsrapport 2010


stora kunskapsbrister, som regeringen ser som hinder för att effektivt

kunna styra sina insatser. Arbetet med att följa upp och utvärdera är

fortfarande outvecklat och regeringen har ännu inte försett riksdagen med en

tillfredsställande resultatredovisning.

3.3

Samordnade inköp (RiR 2005:10)

Regeringen har beslutat att statliga myndigheter ska samordna sina inköp

för sådana varor och tjänster som de upphandlar ofta, i stor omfattning eller

som uppgår till stora värden. Syftet med den statliga inköpssamordningen

är att effektivisera myndigheters inköpsverksamhet och därigenom spara

pengar för staten. Vid tidpunkten för granskningen genomförde tolv så

kallade ramavtalsansvariga myndigheter upphandlingarna och slöt statliga

ramavtal med de valda leverantörerna. Statskontoret hade regeringens

uppdrag att samordna och följa upp verksamheten.

3.3.1

Riksrevisionens granskning

Riksrevisionen granskade under 2004 och 2005 om staten sluter ramavtal

på produktområden som är väsentliga för myndigheterna och om

verksamheten leder till besparingar. Granskningen omfattade regeringen

och de tolv ramavtalsansvariga myndigheterna inklusive Statskontoret som

samordnande myndighet.

Granskningen visade att det inte gick att avgöra om det slöts ramavtal

på produktområden som var väsentliga för myndigheterna och om statens

möjligheter till besparingar genom samordnade inköp nyttjades fullt

ut. Det saknades grundläggande information för sådana bedömningar.

Statskontorets uppföljning av i vilken utsträckning ramavtalen användes

av myndigheterna, hur stora inköp som gjordes via de 400 ramavtalen

och beräkningarna av vilka besparingar ramavtalen gav hade stora

kvalitetsbrister. Informationen till regeringen var inte rättvisande.

Granskningen visade också att det inte fattats några formella beslut

om vad som ska upphandlas gemensamt för staten och på vilka grunder.

Avtal hade slutits på produktområden som varken var analyserade

utifrån statens behov eller utifrån de besparingsmöjligheter som

fanns. Ekonomistyrningsverkets (ESV) så kallade transaktionsdatabas

hade inte blivit det stöd som varit avsikten för Statskontoret och de

ramavtalsansvariga myndigheterna när det gällde att bland annat analysera

myndigheternas inköp.

Förordningen (1998:796) om statlig inköpssamordning utgjorde

inte något stöd i det praktiska arbetet med att samordna statens inköp.

Uppföljningsrapport 2010

33 RIKSREVISIONEN


Regeringen hade inte gjort uppgifter och ansvar tydliga för samordnande och

upphandlande myndigheter. Bland annat hade regeringen inte fattat några

beslut om vilken myndighet som skulle upphandla för övriga myndigheters

räkning, förutom gällande IT- och teleområdet, och vilken kompetens

som behövdes för uppgiften. Statskontoret hade som samordnare inte

fått i uppdrag att avgöra vem som skulle ansvara för en upphandling eller

precisera inriktningen på verksamheten. Statskontoret hade inte heller

någon rätt att utfärda föreskrifter inom området. Därmed fanns oklarheter

kring vem som tog ansvar för verksamheten.

Flera av de ramavtalsansvariga myndigheterna avgjorde själva hur

verksamheten med att upphandla och förvalta ramavtal skulle finansieras.

Regeringen saknade överblick över vad verksamheten kostade och vilka

intäkter staten hade genom provisioner. Statskontoret hade under flera år

tagit ut för höga provisioner på leverantörernas försäljning via ramavtalen

på IT-området. Det var dock svårt att få insyn i om övriga myndigheter, som

finansierade verksamheten på samma sätt, tog ut för höga provisioner för att

täcka sina kostnader. Granskningen visade också att kretsen av användare

av de statliga ramavtalen successivt hade vidgats. Vissa statliga ramavtal

kunde utnyttjas av kommuner och landsting. Riksrevisionen ifrågasatte om

en offentlig inköpssamordning, alltså innefattande även kommuner och

landsting, var ett statligt åtagande.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att se över systemet för

statlig inköpssamordning i sin helhet. Utgångspunkten för översynen borde

vara en strävan efter en effektiv organisation. Organisationen borde vara

inriktad på att sluta ramavtal på väsentliga områden i syfte att nyttja statens

möjligheter till besparingar på bästa sätt.

3.3.2

Styrelsens och riksdagens behandling

Riksrevisionens styrelse beslutade i november 2005 att överlämna en

redogörelse till riksdagen med anledning av granskningsrapporten. 41

Styrelsen ansåg att Riksrevisionen hade gjort iakttagelser och redovisat

information om den statliga inköpssamordningen som var av betydande

intresse för möjligheterna att upprätthålla de av riksdagen uppställda kraven

i budgetlagen på hushållning och hög effektivitet.

Riksdagen beslutade, i enlighet med förslag från det föredragande

utskottet, att redogörelsen skulle läggas till handlingarna. 42

41 Redog. 2005/06:RRS9.

42 Bet. 2005/06:FiU19.

RIKSREVISIONEN 34 Uppföljningsrapport 2010


3.3.3

Regeringens och myndigheternas åtgärder

I budgetpropositionen för 2006 hänvisade regeringen till att den tillsatt

en organisationskommitté som skulle vidta de åtgärder som krävdes för

att bilda en ny förvaltningspolitisk myndighet. I myndighetens uppgifter

skulle ingå att samordna upphandlingen på IT- och teleområdena. Ansvaret

för inköpssamordningen, som tidigare legat på Statskontoret, överfördes

till ESV. Regeringen meddelade vidare att den avsåg att se över frågan

om den statliga inköpssamordningen och vilka ytterligare insatser som

borde vidtas för att förbättra styrningen och effektivisera verksamheten. I

budgetpropositionen för år 2007 redovisade regeringen att Riksrevisionens

rapport var under beredning i Regeringskansliet. Även i budgetpropositionen

för år 2010 redogjordes för rapporten och att Statskontoret i juni 2008 getts i

uppdrag att redovisa en översyn av den statliga inköpssamordningen, det vill

säga i enlighet med vad som angavs i budgetpropositionen för år 2006.

Regeringen överförde ansvaret för att upphandla och förvalta

ramavtal för IT- och teleområdet från Statskontoret till Verket för

förvaltningsutveckling (Verva) den 1 januari 2006. I samband med att

Verva avvecklades överfördes från och med 2009 detta ramavtalsområde

till Kammarkollegiet. År 2006 överfördes ansvaret för att samordna och

följa upp inköpsverksamheten från Statskontoret till ESV. Förordningen

(1998:796) om statlig inköpssamordning har ändrats i enlighet med

att samordningsuppgiften flyttades. I övrigt har inga ändringar gjorts i

förordningen.

Vad gäller kraven på återrapportering av verksamheten ska ESV enligt

instruktionen och regleringsbrevet utveckla och följa upp den statliga

inköpssamordningen samt i övrigt fullgöra de uppgifter som framgår av

förordningen (1998:796) om statlig inköpssamordning.

I sin årsredovisning för 2005 kommenterar Statskontoret Riksrevisionens

granskning på ett par punkter. Med anledning av Riksrevisionens kritik mot

den metod som Statskontoret använt för att mäta användningen av och

nyttan med de statliga ramavtalen uppgav Statskontoret att myndigheten

inte genomfört den inplanerade enkätundersökningen för 2005. I stället hade

myndigheten påbörjat en översyn av sina metoder för att mäta de statliga

ramavtalens effektivitet och möjliga besparingspotential. Detta arbete

kom sedermera att genomföras av ESV. Statskontoret redovisade vidare

att myndigheten i samverkan med de ramavtalsansvariga myndigheterna

planerade att avveckla, och hade i vissa fall redan avvecklat, icke relevanta

ramavtal i enlighet med Riksrevisionens påpekanden.

ESV har, som samordnande myndighet från och med 2006, utarbetat

en modell för beräkning av de administrativa kostnadsbesparingarna för

de statliga ramavtalen. Med administrativa kostnadsbesparingar avsågs

de eventuella besparingar som staten gör när de statliga myndigheterna

Uppföljningsrapport 2010

35 RIKSREVISIONEN


överlåter ansvaret för förstudier, upphandling och avtalsförvaltning till

de ramavtalsansvariga myndigheter som samverkar inom den statliga

inköpssamordningen. ESV publicerade 2008 och 2009 rapporter där dessa

beräkningar redovisades. År 2008 beräknades besparingarna uppgå till

drygt 440 miljoner kronor. ESV har även utvecklat informationen gällande

upphandling med mera till de ramavtalsansvariga myndigheterna.

Som ovan redovisats erhöll Statskontoret i juni 2008 ett uppdrag

från Finansdepartementet att genomföra en översyn av den statliga

inköpssamordningen. Uppdraget och utredningen En effektivare statlig

inköpssamordning – analys och förslag redovisades i början av juni 2009. 43

I uppdraget till Statskontoret angavs bland annat att flertalet av de

iakttagelser som gjordes i Riksrevisionens rapport från 2005 skulle beaktas

i översynen. Det samlade uppdraget till Statskontoret var en helhetsöversyn

av inköpssamordningen, vilket också var huvudrekommendationen i

Riksrevisionens rapport. Statskontoret föreslog bland annat att nuvarande

system med ramavtalsansvariga myndigheter skulle avvecklas. I stället

föreslogs att en ny myndighet för samordnad statlig upphandling skulle

inrättas. Myndighetens verksamhet borde avgränsas till den statliga sektorn

och upphandling för de statliga myndigheternas räkning. Kommunerna

borde inte längre ingå i de statliga ramavtalen.

Statskontorets rapport har remissbehandlats och remissinstanserna har

varit positiva till de flesta av förslagen i utredningen. Statskontorets rapport

och remissvaren bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Enligt

uppgift från tjänstemän inom Finansdepartementet är avsikten att förslagen

ska inarbetas i den förvaltningspolitiska proposition som man planerar

överlämna till riksdagen i mars 2010.

3.3.4

Avslutande kommentarer

För närvarande finns det elva ramavtalsansvariga myndigheter som ingår

i organisationen för statlig inköpssamordning, det vill säga en färre än vid

tiden för Riksrevisionens granskning. Ytterligare en skillnad är att ansvaret

för att upphandla och förvalta ramavtal för IT- och teleområdet från och

med 2009 utförs av Kammarkollegiet i stället för Verva (och dessförinnan

av Statskontoret). De ramavtal som Kammarkollegiet övertagit ansvaret

för och slutit efter 1 januari 2009 kan, precis som tidigare, även nyttjas av

kommuner och landsting.

Eftersom ESV, vid sidan av rollen som samordningsmyndighet,

även är en ramavtalsansvarig myndighet har myndigheten flera roller,

delvis motstridiga, i systemet för inköpssamordning. Detta innebär

43 Statskontoret 2009:12 (2009-06-08).

RIKSREVISIONEN 36 Uppföljningsrapport 2010


samma ordning som tidigare gällde för Statskontoret. ESV:s uppgift

som samordnare finansieras på samma sätt som tidigare, det vill säga

med bidrag från de ramavtalsansvariga myndigheterna – ett individuellt

bidrag baserat på de provisionsintäkter som myndigheten fått in från

leverantörerna. ESV ska dessutom, som en tredje roll, samråda med andra

ramavtalsmyndigheter, inklusive sig självt, om storleken på provisionen.

Från och med 2007 bidrar även Riksgäldskontoret till ESV:s uppgift som

samordnare. Riksgäldskontoret finansierar dock sin ramavtalsverksamhet

med anslag.

De förändringar som gjorts i den befintliga organisationen för

inköpssamordning, som genomförts efter Riksrevisionens granskning, kan

främst bedömas vara av mindre omfattning. Flera av de iakttagna problemen

kvarstår fortfarande. Dock kan beredningen av Statskontorets rapport och

den aviserade förvaltningspolitiska propositionen innebära införandet av ett

nytt system för inköpssamordning, som kommer till rätta med de problem

som noterades i Riksrevisionens granskning.

Enligt företrädare för Finansdepartementet och Statskontoret har

Riksrevisionens granskning från 2005 haft stor betydelse för regeringens

uppdrag till Statskontoret, såväl när det gäller uppdragets tillkomst som

dess inriktning under genomförandet.

3.4

Marklösen. Finns förutsättningar för rätt ersättning?

(RiR 2005:15)

Varje år betalar statliga myndigheter ut cirka en miljard kronor till cirka 6 000

fastighetsägare avseende marklösen. Marklösen innebär att det allmänna

skaffar sig förfoganderätt i någon form över enskildas fastigheter. Orsakerna

kan till exempel vara att en väg eller en järnväg ska byggas, en elledning dras

eller att ett naturreservat ska bildas. Det är inte ovanligt att det rör sig om

betydande intrång där stora delar av en fastighetsägares areal berörs, något

som kan innebära en allvarlig inskränkning för den enskilde.

3.4.1

Riksrevisionens granskning

Riksrevisionen granskade under 2005 hur Banverket, Luftfartsverket,

Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Svenska kraftnät och Vägverket handlade

marklösenärenden. Även Lantmäteriverket och Skatteverket omfattades av

granskningen.

Granskningen visade att flera myndigheter hade betydande brister i

sina rutiner vid marklösenärenden. Flera av de granskade myndigheterna

saknade övergripande och fastställda styrdokument för handläggning av

Uppföljningsrapport 2010

37 RIKSREVISIONEN


marklösenärenden, och i vissa fall förekom rutiner där en och samma person

kunde handlägga ett ärende utan att någon annan person involverades.

Vidare fanns brister i dokumentation och uppföljning av marklösenärenden.

Regeringen hade inte heller begärt någon återrapportering avseende

marklösen i myndigheternas regleringsbrev.

Flera av de granskade myndigheterna använde 1950 års skogsnorm vid

värdering av skogsmark. Normen byggde på förhållanden som rådde under

1940-talet. Eftersom stora förändringar skett i skogsbruket sedan normen

togs fram, fanns risk för att värderingar enligt denna inte motsvarade det

aktuella marknadsvärdet. Då olika normer användes av olika myndigheter

behandlades inte fastighetsägare likvärdigt.

Granskningen visade också att berörda fastighetsägare behandlades

olika också i andra avseenden. Myndigheterna hade olika policyer när det

gällde att erbjuda fastighetsägare ersättning för konsultation med eget

juridiskt ombud och de hade också olika praxis när det gällde att tillåta

förhandlingsutrymme för att nå frivilliga överenskommelser.

Det fanns också brister i myndigheternas information till fastighetsägare

när det gällde skattefrågor. Det innebar bland annat svårigheter för dessa att

deklarera ersättningar på ett korrekt sätt.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att förtydliga för

myndigheterna om en enskild har rätt att få ersättning för ombudskostnader

även i andra fall än när ett marklösenärende handläggs enligt

expropriationslagen. Vidare borde regeringen initiera en översyn av 1950

års skogsnorm samt skapa förutsättningar för en systematisk uppföljning

av marklösen. Riksrevisionen rekommenderade också regeringen att ge

Skatteverket i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter utreda hur

olika typer av ersättningar borde deklareras samt vidta de åtgärder som

behövdes för att fastighetsägare ska få relevant och tillräcklig information

om skattekonsekvenser vid marklösen.

Rekommendationerna till de berörda myndigheterna rörde bland annat

förbättrade förutsättningar för handläggning, uppföljning och kontroll av

marklösenfrågor samt insatser för förbättrad hantering av skattefrågorna.

3.4.2

Styrelsens och riksdagens behandling

Riksrevisionens styrelse beslutade i december 2005 att överlämna en

redogörelse till riksdagen med anledning av granskningsrapporten. 44

Styrelsen pekade på det ojämlika förhållande som råder mellan en

myndighet och en fastighetsägare i samband med att mark tas i anspråk

av det allmänna. Det var enligt styrelsen särskilt angeläget att ärenden

44 Redog. 2005/06:RRS14.

RIKSREVISIONEN 38 Uppföljningsrapport 2010


örande marklösen handläggs på ett sätt som så långt möjligt tillförsäkrar

fastighetsägarna en saklig och likvärdig behandling. Styrelsen framhöll också

särskilt frågan om ersättning för juridiskt ombud i samband med marklösen.

Tillgång till juridiskt ombud kan vara viktigt för att en enskild fastighetsägare

ska kunna göra sig gällande gentemot myndigheten. Styrelsen pekade också

på vikten av att handläggningen av marklösenärenden följer en arbets- och

ansvarsfördelning som möjliggör god intern kontroll.

Det föredragande utskottet föreslog att riksdagen skulle lägga

redogörelsen till handlingarna. Riksdagen beslutade i enlighet med

utskottets förslag i mars 2006. 45 I utskottets ställningstagande hänvisades

bland annat till redan vidtagna åtgärder av regeringen.

3.4.3

Regeringens och myndigheternas åtgärder

I december 2005 tillsatte regeringen en särskild utredare för att se över

ersättningsbestämmelserna i expropriationslagen. 46 I direktiven hänvisades

till Riksrevisionens granskningsrapport som ett av flera skäl till behovet av en

översyn. Utredaren lade fram ett delbetänkande i maj 2007. 47 I betänkandet

lämnades förslag till förändringar i ersättningsregler bland annat när

det gällde ersättning för ombud. Betänkandet bereds för närvarande i

Regeringskansliet, och en proposition är planerad till den 23 mars 2010.

I budgetpropositionen för 2007 kommenterade regeringen granskningen

och redogjorde för planerade och genomförda åtgärder. Regeringen angav

också att den mot bakgrund av Riksrevisionens kritik fortsatt noga skulle

analysera arbetet med värderingsmetoderna.

I regleringsbreven för 2006 gav regeringen Banverket, Lantmäteriverket,

Luftfartsverket, Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Svenska kraftnät och

Vägverket i uppdrag att med utgångspunkt i granskningsrapporten redovisa

vilka insatser de dittills gjort och avsåg att göra. Med hänvisning till

uppdragen i regleringsbreven och redovisningen i budgetpropositionen för

2007 angav regeringen i budgetpropositionen för 2008 granskningsärendet

som avslutat.

De granskade myndigheterna har till följd av Riksrevisionens

granskningsrapport och uppdragen i regleringsbreven för 2006 vidtagit

en rad åtgärder åren efter granskningen. Vägverket och Banverket var

de myndigheter som hade de största bristerna enligt Riksrevisionens

granskning. Riksrevisionen har inom ramen för den årliga revisionen följt

upp marklösenfrågor på Vägverket. Denna uppföljning visar att Vägverket

45 Bet. 2005/06:BoU5.

46 Dir. 2005:147.

47 Hur tillämpas expropriationslagens bestämmelser? (SOU 2007:29).

Uppföljningsrapport 2010

39 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 40 Uppföljningsrapport 2010

vidtagit lämpliga åtgärder och att bristerna är åtgärdade. Vägverket har bland

annat tagit fram tydliga interna anvisningar och riktlinjer för hantering av

marklösenfrågor. Verket har även avsatt resurser för att löpande utveckla

rutiner och arbetssätt kring marklösen. Vidare har rutiner införts som

innebär att fler än en person involveras i samtliga marklösenärenden.

Vägverket har också genomfört en uppföljning av att de nya riktlinjerna följs i

praktiken.

Banverket har i allt väsentligt vidtagit åtgärder för att komma till rätta

med bristerna som iakttogs i granskningen 2005. Bland annat har verket

tagit fram en handbok med riktlinjer för hantering av marklösenfrågor samt

fastställt en processbeskrivning för anskaffning av mark och rättigheter.

Rutiner har införts som innebär att fler än en person har insyn i samtliga

marklösenärenden. Banverket har även etablerat ett marklösenråd som

har till uppgift att bland annat ge rekommendationer i specialfall, löpande

samordna frågeställningar samt bereda principiella frågeställningar inför

beslut. En granskning av fyra ärenden visade dock att det fortfarande kan

finnas risk för vissa brister i handläggningen.

Lantmäteriverket har under 2009 avslutat översynen av 1950 års

skogsnorm. En ny skogsnorm gäller från och med den 1 april 2009.

Lantmäteriverkets analys visar att den nya skogsnormen ger högre

ersättningsvärden än 1950 års norm. Lantmäteriverket har inte tagit på

sig rollen som fastighetsvärderingsmyndighet och inte heller fått något

samordningsansvar från regeringen inom sakområdet. Lantmäteriverket

bedömer att detta begränsat dess möjlighet att ta ett samlat grepp om

förvaltningen och tillämpningen av metoder och värderingsnormer samt

dess möjligheter att agera proaktivt.

De skattemässiga frågorna i samband med marklösen började diskuteras

mellan Skatteverket och berörda myndigheter under 2006. Diskussionerna

har dock ännu inte resulterat i några riktlinjer. Den arbetsgrupp med

företrädare för de berörda myndigheter som arbetat med frågan har efter

en period av begränsad aktivitet fått nya direktiv från Skatteverket om att ta

fram riktlinjer beträffande de skattemässiga frågorna vid marklösen i form av

en handledning eller broschyr.

Övriga berörda myndigheter har tagit fram nya rutiner och riktlinjer

för handläggning av marklösenfrågor, som i allt väsentligt åtgärdar de

brister Riksrevisionen observerade i sin granskning. Dock skickar inte alla

myndigheter kontrolluppgifter till Skatteverket. Svenska kraftnät kommer

dock att göra det från och med 2010.

Skogsstyrelsen tillsammans med Naturvårdsverket genomför en

uppföljning av lämnade marklösenersättningar. Den syftar till att undersöka

om faktiska skillnader föreligger i de framräknade ersättningarna till följd av

att olika värderingsmetoder används av myndigheterna. Projektet beräknas

avslutas i mars 2010.


3.4.4

Avslutande kommentarer

De flesta av de rekommendationer som Riksrevisionen lämnade i

granskningsrapporten har tagits om hand. Flera av de brister som

Riksrevisionen konstaterade i sin granskning är också numera åtgärdade.

Det finns dock vissa återstående problem när det gäller skattefrågor.

Alla berörda myndigheter lämnar inte kontrolluppgifter över lämnade

ersättningar till Skatteverket. De nya direktiven till den arbetsgrupp som

arbetar med dessa frågor kan dock ge förutsättningar för att problemen ska

kunna lösas.

De granskade myndigheterna bedömer att Riksrevisionens

granskningsrapport i hög grad medverkat till att öka kvaliteten i arbetet

med marklösenfrågor. De bedömer också att förutsättningarna för att

fastighetsägare ska hanteras sakligt och likvärdigt vid statliga myndigheters

marklösen har ökat.

3.5

Statsbidrag till ungdomsorganisationer –

hur redovisas de? (RiR 2005:16)

För att bland annat bidra till en demokratisk skolning och meningsfull

fritid för barn och ungdomar lämnar Ungdomsstyrelsen bidrag till

ungdomsorganisationer. För 2005 beviljades cirka 170 miljoner kronor till

cirka 60 organisationer. Vissa villkor prövas för att bidragets syfte ska vara

uppfyllt. Bidragsmedlen fördelas mellan organisationerna enligt en på

förhand beslutad ekonomisk ram.

3.5.1

Riksrevisionens granskning

Riksrevisionen granskade under 2005 hur staten – främst Ungdomsstyrelsen

– kontrollerade och följde upp bidrag till ungdomsorganisationer samt

förutsättningarna för detta arbete. Bakgrunden var att vissa organisationer,

enligt uppgifter i medierna våren 2005, hade angivit för höga medlemsantal

i syfte att erhålla högre bidrag. Två organisationer var polisanmälda och

revisorerna i tre organisationer hade anmälts till Revisorsnämnden. I sin

granskning utgick Riksrevisionen från riksdagens beslut om bidragets syfte.

Tre revisionsfrågor skulle besvaras, nämligen om Ungdomsstyrelsen

• genomfört sin kontroll och uppföljning på ett sätt som möjliggjorde en

godtagbar kontroll av avgörande uppgifter

• tillräckligt kontrollerat uppgifter om medlemstal, givet eventuella

inskränkningar i grundlag

• hade tillräckliga förutsättningar för en effektiv kontroll och uppföljning.

Uppföljningsrapport 2010

41 RIKSREVISIONEN


Granskningen redovisades i november 2005 i granskningsrapporten

Statsbidrag till ungdomsorganisationer – hur kontrolleras de? (RiR 2005:16).

Riksrevisionens granskning visade att bidragssystemet för

ungdomsorganisationer var svårt att tillämpa och – framför allt – svårt

att kontrollera. Riksrevisionen bedömde att det var stora brister i den

statliga kontrollen vid bidragens fördelning. I huvudsak tre skäl angavs för

denna bedömning. För det första var möjligheterna att kontrollera antalet

medlemmar – eller andra uppgifter som riskerade att avslöja enskildas

åsikter – starkt begränsat med hittillsvarande tolkning av regeringsformen.

Bidragsfördelningen byggde nästan enbart på sådana uppgifter. För

det andra hade regeringen inte tillräckligt hanterat den uppkomna

situationen med denna tolkning av regeringsformen. Detta begränsade

Ungdomsstyrelsens förutsättningar för kontroll. För det tredje prövades inte

rätten till bidrag mot riksdagens mål om demokrati, jämlikhet, jämställdhet

med mera.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att i huvudsak överväga två

frågor. Den ena frågan gällde en ändrad reglering så att Ungdomsstyrelsen

skulle kunna kontrollera de bidragssökande organisationernas medlemsantal

utan att hota medlemmarnas identitet. Den andra frågan gällde en tydlig

koppling mellan bidragens mål och villkor samt förutsättningar för kontroll

och uppföljning. Riksrevisionen rekommenderade även Ungdomsstyrelsen

att överväga ett tydligare regelverk samt att dokumentera praxis och göra

den tillgänglig för bidragssökande.

3.5.2

Styrelsens och riksdagens behandling

Med anledning av granskningsrapporten beslutade Riksrevisionens styrelse

den 15 februari 2005 att överlämna en framställning till riksdagen. 48 Styrelsen

konstaterade att regeringsformens innebörd för möjligheten att kontrollera

organisationers medlemsantal var föremål för skilda tolkningar. Det var

därför angeläget att snarast klarlägga rättsläget, vilket styrelsen föreslog

riksdagen att göra. Styrelsen föreslog även att riksdagen skulle begära att

regeringen tog initiativ till dels en förutsättningslös utredning och prövning

av systemet för statsbidrag till ungdomsorganisationer dels en översyn av

finansieringen av statsbidraget till ungdomsorganisationerna.

Riksdagen avstyrkte samtliga tre förslag i styrelsens framställning. 49

Kulturutskottet framhöll i sitt betänkande – med hänvisning till ett yttrande

från konstitutionsutskottet – att medborgarnas grundläggande fri- och

rättigheter i regeringsformen inte får trädas för när. I vilken mån detta var

48 Framst. 2005/06:RRS15.

49 Bet. 2005/06:KrU22.

RIKSREVISIONEN 42 Uppföljningsrapport 2010


förenligt med kontroll av statsbidrag kunde utskottet emellertid endast

pröva om förslag om en sådan ordning lades fram. 50 Utskottet hänvisade till

budgetlagens bestämmelser om att det var regeringens sak att redovisa vilka

åtgärder den vidtagit med anledning av granskningsrapporten.

3.5.3

Regeringens och myndigheternas åtgärder

Regeringen kommenterade åtgärder med anledning av Riksrevisionens

granskningsrapport i budgetpropositionerna för 2007 och 2008. Inom

Regeringskansliet pågick ett arbete med att se över förordningen om

statsbidrag till ungdomsorganisationer. 51 Övriga åtgärder med anledning av

Riksrevisionens granskningsrapport var främst knutna till två utredningar

som båda tillsattes efter rapportens publicering.

I juni 2008 överlämnades Idrottsutredningen 52 till regeringen. Utredningen

resulterade i en proposition som i februari 2009 överlämnades till riksdagen

där den behandlades senare under våren. 53 Propositionen omfattade bland

annat ett förslag om ändrad finansiering av stöd till idrottsrörelsen och

ungdomsorganisationerna. Den tidigare finansieringsformen med överskott

från Svenska Spel AB kommer från och med 2011 att ersättas av anslag med

en sedvanlig budgetprövning. Detta var i enlighet med ett av förslagen i

framställningen från Riksrevisionens styrelse. 54

I juni 2008 överlämnades utredningen Fritid på lika villkor till

regeringen. 55 Av direktiven framgår att granskningsrapporten från 2005 var

en bakgrund till detta uppdrag. 56 I betänkandet behandlas och lämnas förslag

för i stort sett samtliga iakttagelser och rekommendationer i rapporten.

Ungdomsstyrelsens kontroller för statsbidraget bedömdes vara godtagbara.

Utredningen bedömde även att styrelsen hade rätt att kontrollera

medlemsantal i berörda föreningar. Sådana kontroller föreslogs dock inte

genomföras regelmässigt, vilket Riksrevisionen ställde sig undrande till i

ett remissyttrande. Men en ny förordning föreslogs för bidragsgivningen

till ungdomsorganisationerna. Enligt tjänstemän på Integrations- och

jämställdhetsdepartementet tillstyrktes i huvudsak de flesta av utredningens

förslag vid remissbehandlingen. Det är dock oklart när en proposition kan

överlämnas till riksdagen.

50 Lagen (1996:1059) om statsbudget, 47 §.

51 SFS 2001:1060.

52 SOU 2008:59.

53 Prop. 2008/09:126, bet. 2008/09:KrU8, rskr. 2008/09:243.

54 Förslaget var även i enlighet med en tidigare granskningsrapport från Riksrevisionen,

RiR 2004:15.

55 SOU 2009:29.

56 Dir. 2008:35.

Uppföljningsrapport 2010

43 RIKSREVISIONEN


Ungdomsstyrelsen har utfärdat nya föreskrifter och allmänna råd.

Stickprovskontroller av organisationerna har utökats och revisorernas

uppdrag vid ansökansprocessen har förtydligats.

3.5.4

Avslutande kommentarer

Samtliga rekommendationer i Riksrevisionens rapport har omhändertagits

av regeringen eller dess utredningar. Behandlingen har pågått i flera år.

Granskningsrapporten publicerades i november 2005, och flera åtgärder

beräknas kunna genomföras tidigast 2011.

Ungdomsstyrelsen har bedrivit ett fortlöpande förändringsarbete när det

gäller bidragsfrågorna. Den interna kontrollen vid Ungdomsstyrelsen har

stärkts, vilket även konstateras av Riksrevisionens årliga revision.

Riksrevisionens granskning har, tillsammans med Ungdomsstyrelsens

eget förändringsarbete och medieuppgifter om fusk bidragit till denna

utveckling i Ungdomsstyrelsens bidragsgivning. Denna uppfattning har

framförts vid kontakt med ansvarig chef på styrelsen. Även regeringens

agerande inom området i form av olika utredningar och propositioner

bedöms ha påverkats av Riksrevisionens granskning.

3.6

Rikspolisstyrelsens styrning av polismyndigheterna

(RiR 2005:18)

Polisen är en av de största statliga organisationerna i Sverige, sett till

antalet anställda. Anslaget till polisorganisationen uppgick 2005 till cirka 15

miljarder kronor. För budgetåret 2010 uppgår anslaget till cirka 19 miljarder

kronor. Merparten av medlen fördelas ut till de 21 polismyndigheterna.

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisen med

ansvar för att riksdagens och regeringens mål preciseras och förs ut till

polismyndigheterna. Rikspolisstyrelsen har enligt sin instruktion flera verktyg

för styrning av polismyndigheterna, bland annat kan myndigheten precisera

riksdagens och regeringens mål, utöva tillsyn och meddela föreskrifter.

Riksdagens och regeringens mål för rättsväsendet och för polisen är

bland annat att brott ska förebyggas och att fler brott ska leda till lagföring.

Riksdag och regering har under de senaste åren ställt ökade krav på polisen,

både vad gäller det brottsförebyggande arbetet och utredning och lagföring.

Rikspolisstyrelsen har, tillsammans med polismyndigheterna, ett ansvar för

att målen nås.

RIKSREVISIONEN 44 Uppföljningsrapport 2010


3.6.1

Riksrevisionens granskning

Riksrevisionen granskade 2005 hur Rikspolisstyrelsen använde

sina styrinstrument i styrningen av polismyndigheterna och hur

Rikspolisstyrelsen förde ut och följde upp riksdagens och regeringens mål.

Särskilt fokus låg på det brottsförebyggande arbetet. Granskningsrapporten

Rikspolisstyrelsens styrning av polismyndigheterna (RiR 2005:18) publicerades i

november 2005.

Den övergripande slutsatsen i granskningen var att Rikspolisstyrelsen

inte levt upp till sitt ansvar att styra polismyndigheterna. Rikspolisstyrelsen

hade inte använt de styrinstrument som ges i instruktionen – precisering av

mål, tillsyn och föreskriftsrätt, bland annat vad gäller medelsfördelningen

– för att bedriva en effektiv styrning av polismyndigheterna mot riksdagens

och regeringens mål. Detta trots att riksdagen och regeringen samt även

Rikspolisstyrelsen lyft fram brister på flera områden, till exempel vad

gäller det brottsförebyggande arbetet samt planering och uppföljning av

polisverksamheten. Därmed gavs inte polismyndigheterna incitament att

prestera goda resultat.

När det gällde mål, planering och uppföljning för polisverksamheten

konstaterade Riksrevisionen att regeringens målstruktur och kraven på

återrapportering för polisverksamheten var komplicerad och svåröverskådlig

och inte gav en tydlig vägledning för polisen. Rikspolisstyrelsen hade i

sin tur inte fullgjort sitt ansvar att precisera riksdagens och regeringens

mål för polismyndigheterna, vilket medförde att de fått ett begränsat

genomslag i polismyndigheternas verksamhet. Ett exempel var det nationella

verksamhetsmålet för det brottsförebyggande arbetet som saknades i

ungefär hälften av polismyndigheternas verksamhetsplaner. Riksrevisionen

konstaterade också att Rikspolisstyrelsen inte förrän 2005 hade lagt fast en

definition på brottsförebyggande arbete och att Rikspolisstyrelsen inte på ett

konsekvent och systematiskt sätt följde upp de mål och riktlinjer som gavs

i planeringsförutsättningarna. Rikspolisstyrelsen hade inte heller meddelat

några föreskrifter för planering och uppföljning.

Riksrevisionen konstaterade även att Rikspolisstyrelsen i mycket

begränsad omfattning använde medelsfördelningen för att styra

polismyndigheterna mot riksdagens och regeringens mål.

Ett annat område som Riksrevisionen kritiserade var tillsynen.

Rikspolisstyrelsen har, enligt sin instruktion, ett ansvar för att genom

tillsynen säkerställa att polismyndigheternas verksamhet bedrivs i enlighet

med riksdagens och regeringens mål. Rikspolisstyrelsens tillsyn hade dock

i huvudsak inriktats på administrativa rutiner och ärendehandläggning.

Rikspolisstyrelsen hade inte genomfört någon tillsynsinspektion av polisens

brottsförebyggande arbete, trots att det funnits uttalade brister på området.

Uppföljningsrapport 2010

45 RIKSREVISIONEN


Därutöver hade Rikspolisstyrelsen inte meddelat några allmänna råd eller

föreskrifter för det brottsförebyggande arbetet i syfte att få till stånd ett

enhetligt arbetssätt mellan polismyndigheterna.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att förenkla målstrukturen

för polisverksamheten och formulera återrapporteringskrav så att de, utöver

produktionskrav, även inriktades på resultat. Regeringen rekommenderades

också att ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att utarbeta och för regeringen

redovisa en åtgärdsplan för hur riksdagens och regeringens mål skulle få ett

bättre genomslag i polisorganisationen.

Riksrevisionen rekommenderade Rikspolisstyrelsen att säkerställa en

målstruktur där riksdagens och regeringens mål preciserades och bröts

ned på ett enhetligt sätt genom hela polisorganisationen och att utforma

en gemensam modell för regelbunden och enhetlig uppföljning på alla

nivåer i polisorganisationen samt att utarbeta föreskrifter om planering och

uppföljning till polismyndigheterna. Rikspolisstyrelsen rekommenderades

också att utveckla resultatredovisningen i årsredovisningen genom en

ökad redovisning av effekter av polisens arbete, liksom av skillnader mellan

polismyndigheter. Riksrevisionen rekommenderade även Rikspolisstyrelsen

att förbättra samordningen mellan de enheter inom Rikspolisstyrelsen

som arbetar med planering, uppföljning och tillsyn av polismyndigheterna

samt med de enheter som utvecklar IT-stöd. När det gällde tillsynen

rekommenderades Rikspolisstyrelsen att förstärka och lyfta tillsynens roll i

styrningen av polismyndigheterna och tydligare inrikta den på att säkerställa

att polisverksamheten bedrevs i enlighet med riksdagens och regeringens

mål. Slutligen rekommenderades Rikspolisstyrelsen att utveckla en modell

för medelsfördelning som främst byggde på objektiva kriterier, såsom

arbetsvolym, och i mindre omfattning på föregående års medelsförbrukning.

Medelsfördelningen borde i högre grad utgå från polismyndigheternas

resultat.

3.6.2

Styrelsens och riksdagens behandling

Riksrevisionens styrelse beslutade i januari 2006 att överlämna en

framställning 57 till riksdagen med anledning av granskningsrapporten.

Styrelsen föreslog att regeringen skulle förenkla den målstruktur som

användes för att styra polisen samt formulera återrapporteringskrav för

polisen som, utöver produktionskrav, även innefattade analyser av resultat

av polisverksamheten. Styrelsen föreslog också, vilket var ett tillägg i

förhållande till Riksrevisionens rapport, att regeringen skulle ta initiativ till

en översyn av formerna för styrning av polisväsendet. Översynen borde

57 2005/06:RRS16.

RIKSREVISIONEN 46 Uppföljningsrapport 2010


inkludera frågor om medelsfördelning inom polisorganisationen, tillsyn

av polisverksamheten samt för- och nackdelar med en sammanhållen

polismyndighet.

Justitieutskottet föreslog 58 riksdagen att avslå styrelsens framställning

eftersom det redan inletts ett arbete inom Regeringskansliet och

Rikspolisstyrelsen för att förbättra styrningen av polisen. Riksdagen

beslutade i enlighet med utskottets förslag.

3.6.3

Regeringens och myndigheternas åtgärder

Regeringen redogjorde för Riksrevisionens rapport i budgetpropositionen

för 2007. Enligt regeringen hade Rikspolisstyrelsen ett betydande ansvar

för det arbete som bedrevs inom de 21 polismyndigheterna, och regeringen

avsåg att följa Rikspolisstyrelsens fortsatta arbete med att skapa de verktyg

som behövdes för en effektiv och ändamålsenlig styrning av verksamheten.

I budgetpropositionen för 2008 redogjorde regeringen för att den i

polisens regleringsbrev för 2007 vidtagit de åtgärder som Riksrevisionen

rekommenderade och bedömde granskningsrapporten som slutbehandlad.

Hänvisning gjordes till regeringsbeslut den 21 december 2006. I polisens

regleringsbrev för 2007 fanns ett särskilt återrapporteringskrav om att

Rikspolisstyrelsen skulle redovisa vilka åtgärder som hade vidtagits och

avsågs att vidtas med anledning av Riksrevisionens granskning.

Regeringen har gjort flera förändringar i mål och återrapporteringskrav

i regleringsbreven för polisen som gör det möjligt att bättre mäta

måluppfyllelsen. Förändringarna ligger i linje med Riksrevisionens

rekommendationer. I regleringsbreven för budgetåren 2007 och 2008

uttrycktes målen i mätbara termer, till exempel att antalet brott ska minska

och att antalet uppklarade brott ska öka, och återrapporteringskraven var

betydligt färre och fokuserade på måluppfyllelse, större förändringar och

skillnader. Ytterligare förenklingar gjordes i regleringsbrevet för 2009, genom

en ny målstruktur och genom att återrapporteringskraven helt kopplades

till de indikatorer som Rikspolisstyrelsen bedömde som relevanta i Polisens

resultatrapporter (PRR). I regleringsbrevet för 2010 har regeringen återgått

till att tydligare precisera vilka indikatorer Rikspolisstyrelsen ska redovisa.

Regeringen ställer också krav på att Rikspolisstyrelsen ska redogöra för

de åtgärder som vidtagits för att förbättra polisens verksamhetsresultat.

Rikspolisstyrelsen ska vidare redovisa utvecklingen för ett urval indikatorer,

analyser och åtgärder för hela polisorganisationen samt för var och en av

polismyndigheterna. Av redovisningarna ska också framgå måluppfyllelsen

för de nationella mål som Rikspolisstyrelsen beslutar om för 2010.

58 Bet. 2005/06:JuU40.

Uppföljningsrapport 2010

47 RIKSREVISIONEN


I juni 2008 gav regeringen i uppdrag till Ekonomistyrningsverket

(ESV) att utvärdera om Rikspolisstyrelsens styrning, kontroll och

uppföljning av polismyndigheterna var tydlig och effektiv. I uppdraget

hänvisades till Riksrevisionens granskning. Särskild vikt skulle läggas

på medelsfördelningen och om anslaget använts effektivt i förhållande

till de ändamål som regeringen anvisat samt om Rikspolisstyrelsen

använde tillgängliga styrverktyg på ett sätt som gjorde styrningen tydlig

och effektiv. Av ESV:s rapport 59 framgick att många av Rikspolisstyrelsens

styrmedel fungerade väl eller utvecklades i rätt riktning. Men ESV pekade

också på ett antal områden där styrningen skulle kunna bli bättre. Det

gällde bland annat samordning av verksamhets- och ekonomistyrning

och att tillsynen borde användas mer strategiskt och i större omfattning

inriktas på Rikspolisstyrelsens ansvar för planmässighet, samordning och

rationalisering. ESV pekade också på att uppföljningen kunde förbättras

ytterligare och att Rikspolisstyrelsen borde ges ett utvärderingsuppdrag

inom sitt ansvarsområde. När det gäller medelsfördelningen menade ESV att

en fördelningsmodell som är transparent, förutsägbar och stabil över tiden

borde tas fram. Rikspolisstyrelsen borde enligt ESV få ett tydligare mandat i

instruktionen att vid behov omfördela medel mellan polismyndigheter så att

resurserna kunde utnyttjas så effektivt som möjligt. Dessutom föreslog ESV

att regeringen skulle tillsätta en utredning med uppdrag att göra en grundlig

översyn av om gällande resursfördelning mellan polismyndigheterna var

ändamålsenlig.

Som ett resultat av bland annat ESV:s rapport gav regeringen i november

2009 i uppdrag till Rikspolisstyrelsen att effektivisera polisverksamheten.

En del i uppdraget avsåg en utökad användning av tillsyn som en central del

av styrningen av polisverksamheten. Uppdraget ska slutredovisas i oktober

2010.

Rikspolisstyrelsen redogjorde i årsredovisningen 2007 för vilka åtgärder

som vidtagits med anledning av Riksrevisionens rapport. Sex punkter

lyftes fram: ny organisation för Rikspolisstyrelsen den1 januari 2006,

framtagande och dokumentation av modell för verksamhetsstyrning där

nationella mål och strategier ingår, införande av polisens resultatrapporter

(PRR), årsredovisning 2006 uppställd enligt PRR-struktur, ny metod för

medelsfördelning där fördelningsnycklar från och med 2008 är befolkning

och belastning, samt slutligen inrättandet av controlleravdelningen där

enheter för inspektionsverksamhet och intern kontroll ingick.

Enligt företrädare för Rikspolisstyrelsen har det gjorts ett flertal

förändringar i Rikspolisstyrelsens styrning av polismyndigheterna

sedan 2006. Omorganisationen av Rikspolisstyrelsen var ett led i detta,

59 Rapport Polisen - Styrning och uppföljning, ESV 2009:6.

RIKSREVISIONEN 48 Uppföljningsrapport 2010


där den styrande respektive stödjande verksamheten tydliggjordes.

Planeringsförutsättningarna har omarbetats med en tydligare precisering

av målen även för enskilda polismyndigheter. Både verksamhets- och

ekonomiuppföljningen har utvecklats, där uppföljningsunderlaget bland

annat tas ur PRR. I dag sker en månadsvis resultatuppföljning och

ekonomiska prognoser tas fram i tertialuppföljningen med regeringen.

Rikspolisstyrelsen har i ett ärende till regeringen begärt förändringar

i instruktionen som avser en utökad föreskriftsrätt. När det gäller

medelsfördelningen har det pågått ett arbete under lång tid för att hitta

lämpliga fördelningsnycklar, dock utan att något slutligt resultat nåtts.

En arbetsgrupp arbetar vidare med frågan. Tillsynsaktiviteterna har varit

begränsade, men från och med 2009 har även de ökat i omfattning. Under

2007 togs en metodhandbok för polisens verksamhetsstyrning fram och den

ska nu uppdateras.

3.6.4

Avslutande kommentarer

Det har skett stora förändringar i Rikspolisstyrelsens styrning av

polismyndigheterna sedan Riksrevisionens granskning. Så gott som

samtliga av Riksrevisionens rekommendationer har hanterats eller åtgärdats

av regeringen och Rikspolisstyrelsen. Granskningen publicerades i ett

sammanhang där en ny rikspolischef nyligen hade tillträtt och där rapporten

kom att användas som ett underlag för ett omfattande förändringsarbete

inom Rikspolisstyrelsen och i styrningen av polismyndigheterna. En skärpt

styrning med ett ökat resultatfokus och en förbättrad uppföljning var några

delar i detta förändringsarbete. Enligt företrädare för Rikspolisstyrelsen finns

i dag ett större resultatmedvetande inom polisorganisationen jämfört med

tidigare. Sedan 2008 har också regeringen genom Justitiedepartementet

och Finansdepartementet arbetat för att förbättra resursutnyttjandet inom

rättsväsendet generellt. ESV:s uppdrag var ett led i detta, liksom uppdraget

till Rikspolisstyrelsen att bland annat förstärka tillsynen. Den kommande

översynen av polisorganisationen är ytterligare ett led i detta arbete.

Företrädare för Justitiedepartementet menar dock att det fortfarande

är svårt att få en helhetsbild av resultatet av polisverksamheten. Polisens

resultatrapporter (PRR) omfattar ett stort antal indikatorer och mått

och Rikspolisstyrelsen har inte prioriterat tillräckligt bland dessa.

Justitiedepartementet har därför i regleringsbrevet för 2010 pekat ut ett antal

indikatorer som ska belysas särskilt i årsredovisningen. Det finns också vissa

kvalitetsbrister i de grunddata som är kopplade till tidredovisningen och

som tas ut från PRR. Riksrevisionens årliga revision har i det sammanhanget

framfört att kvalitetssäkringen av underlagen för resultatredovisningen

behöver förbättras. Företrädare för Justitiedepartementet menar

Uppföljningsrapport 2010

49 RIKSREVISIONEN


också att Rikspolisstyrelsen ytterligare kan förbättra verksamhets- och

ekonomiuppföljningen.

I uppföljningen har företrädare för både Rikspolisstyrelsen och

Justitiedepartementet framfört att medelsfördelningen inom polisen

är en svårlöst fråga. Riksrevisionens rekommendation om att tydligare

koppla fördelningen till resultat anses inte självklar. Rikspolisstyrelsens

budgetdialoger med de enskilda polismyndigheterna är en viktig grund för

fördelningen. Rikspolisstyrelsen gör därutöver omfördelningar under året,

och här finns enligt uppgift en uppfattning bland polismyndigheterna att

omfördelningarna görs på oklara grunder och inte är transparenta.

Regeringen har aviserat en översyn av polisorganisationen. Resultatet

av denna är naturligtvis av intresse både när det gäller styrningen av

polisorganisationen och effektiviteten inom polisen.

3.7

Skydd mot korruption i statlig verksamhet (RiR 2006:8)

Myndigheter och statliga bolag förutsätts ha regler och kontroller för att

motverka och i förekommande fall upptäcka korruption i form av mutor

och annan otillbörlig påverkan. Korruption kan ha en snedvridande effekt

på konkurrensen mellan leverantörer till staten samt utgöra ett hot mot

de grundläggande värderingar som styr rättsstaten. Vare sig den tidigare

verksförordningen eller förordningen om riskhantering angav vilka åtgärder

som en statlig myndighet var skyldig att vidta i syfte att skapa ett skydd mot

förekomsten av korruption.

3.7.1

Riksrevisionens granskning

Granskningen av skyddet mot korruption i statlig verksamhet byggde på

ett antal tidigare granskningar som avsett verksamheterna vid Apoteket

AB, Banverket samt Läkemedelsförmånsnämnden (LFN). 60 Dessa tre

organisationer hade det gemensamt att deras typ av verksamhet gjorde dem

utsatta för risker för mutor och annan otillbörlig påverkan. LFN beslutade

om subventioner av stor ekonomisk betydelse för läkemedelsindustrin.

Apoteket AB hade ett försäljningsmonopol för läkemedel och en stor lokal

försäljningsorganisation med över 900 apotek. Banverket är en myndighet

som i en rikstäckande organisation med delegerade befogenheter och

till stora belopp upphandlar varor och tjänster för investeringar och

underhållsåtgärder.

60 Skydd mot mutor – Läkemedelsförmånsnämnden (RiR 2005:23), Skydd mot mutor – Apoteket AB

(RiR 2005:24), Skydd mot mutor – Banverket (RiR 2005:30).

RIKSREVISIONEN 50 Uppföljningsrapport 2010


Vid granskningarna fann Riksrevisionen att det granskade bolaget och

de två granskade myndigheterna hade brister i de kontroller som skulle

skydda verksamheten. De riskbedömningar som hade gjorts på ledningsnivå

innefattade inte risken för mutor och ingen systematisk uppföljning

gjordes om ledningens policyer och regler följdes i organisationerna.

Man hade inte infört någon systematisk ansvars- och arbetsfördelning för

viktiga ekonomiska beslut. Funktioner saknades som kunde kontrollera

om det fanns indikationer på korruption. Riksrevisionen kompletterade

granskningarna med intervjuer med ledningarna för ytterligare sex

myndigheter och bolag 61 och fann därigenom skäl att anta att även andra

myndigheter och statliga bolag saknade ett tillräckligt skydd.

Någon egentlig analys av riskerna för korruption hade inte gjorts vare

sig av Regeringskansliet eller av myndigheterna, trots en insikt om att mutor

kunde förekomma och skulle vara allvarliga om så vore fallet. Regeringen

hade inte heller gjort någon systematisk bedömning av hur frekvent

förekommande denna typ av korruption var. Regeringen hade agerat aktivt

för att korruption inte skulle tolereras i näringslivet men inte riktat fokus

på den verksamhet som bedrivs i Regeringskansliet eller inom statliga

myndigheter och bolag. Varken förordning eller annan reglering klargjorde

om myndighetschefer hade ett ansvar för att skydda verksamheten mot

korruption. Inte heller ägarstyrningen av statliga bolag tog särskilt upp

styrelsernas ansvar för att säkerställa att korruption inte skulle förekomma.

Sammanfattningsvis bedömde Riksrevisionen att skyddet mot mutor

och annan otillbörlig påverkan vid ett antal särskilt utsatta myndigheter

och bolag inte stod i paritet med riskerna för korruption. Orsakerna till att

skyddet mot korruption var svagt bedömdes vara att ledningarnas policyer

inte hade omsatts i konkret handling och att regeringens regelverk och

direktiv var för otydliga och allmänt hållna vad det gäller ledningens ansvar

för att skydda verksamheten.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att förtydliga gällande

regelverk så att det klart skulle framgå att ledningen för en statlig verksamhet

har ett uttalat ansvar för att skydda verksamheten mot korruption.

Regeringen borde vidare ge ledningarna för statlig verksamhet i uppdrag

att genomföra riskanalyser som innefattar risk för korruption genom

exempelvis förtydligande av myndigheternas instruktioner samt ägardirektiv

till statliga bolag. Vad gäller de statliga bolagen borde regeringen föreskriva

att ledningens uttalande i årsredovisningen om ett statligt bolags interna

kontroll också innefattar vilka åtgärder man har vidtagit för att säkerställa att

verksamheten har ett gott skydd mot korruption.

61 Arbetsmiljöverket, Försvarets Materielverk, Migrationsverket, Tullverket och Svenska Spel AB.

Även Systembolagets ledning intervjuades, men bedömdes ha genomfört tillräckliga åtgärder.

Uppföljningsrapport 2010

51 RIKSREVISIONEN


Riksrevisionen rekommenderade granskade myndigheter och bolag

att göra en riskanalys som inkluderade risken för mutor och annan

otillbörlig påverkan. På denna grund borde en kontrollmiljö utformas

med vidhängande kontrollfunktioner som stod i paritet med faktiska

riskförhållanden i verksamheten. Dessutom rekommenderade Riksrevisionen

en översyn av arbetsfördelningen i handläggningen för flera riskutsatta

delfunktioner. En kontrollfunktion borde utvecklas för att möjliggöra att

i efterhand granska besluten ur ett kontrollperspektiv. Vidare borde en

systematisk och fortlöpande personalutbildning ske för att säkerställa att all

personal har delgivits ledningens värderingar.

3.7.2

Styrelsens och riksdagens behandling

Riksrevisionens styrelse beslutade i juni 2006 att överlämna en redogörelse

till riksdagen med anledning av granskningsrapporten. 62 Styrelsen betonade

i sin redogörelse betydelsen av Riksrevisionens iakttagelser och att det är

ett grundläggande samhällsintresse att statliga verksamheter hålls fria från

korruption. Styrelsen ansåg därför att skyddet mot korruption bör få ökad

prioritet i den statliga verksamheten. Behovet av tydligare regelverk på detta

område borde också övervägas, såväl av regeringen som av ledningarna för

myndigheter och bolag.

Konstitutionsutskottet behandlade i november 2006 redogörelsen från

Riksrevisionens styrelse. 63 Utskottet konstaterade att regeringen redovisat

att det läggs ned ett viktigt arbete på frågorna och utgick från att detta

arbete fortsätter och föreslog därmed att redogörelsen skulle läggas till

handlingarna. Riksdagen beslutade enligt utskottets förslag.

3.7.3

Regeringens och myndigheternas åtgärder

I budgetpropositionen för 2007 hänvisade regeringen till den utredning

som Finansdepartementet redovisade i juli 2006, Intern styrning och

kontroll i staten (Ds 2006:15). I utredningen föreslogs en ny förordning om

intern styrning och kontroll vid statliga myndigheter, varigenom kraven på

myndigheterna att fullgöra sitt förvaltningsansvar skulle förtydligas.

Förordningen (2007:603) om intern styrning och kontroll samt

myndighetsförordningen (2007:515) trädde i kraft den 1 januari 2008.

I dessa förordningar fastslogs att myndighetens ledning ansvarar för

myndighetens interna styrning och kontroll, vilket innefattar ansvar för att

myndigheten med rimlig säkerhet efterlever lagar, förordningar och andra

regler. Myndigheten ska också genomföra en verksamhetsanalys i syfte

62 Redogörelse 2005/06:RRS29 (2006-06-14).

63 Bet. 2006/07:KU5.

RIKSREVISIONEN 52 Uppföljningsrapport 2010


att identifiera risker för att myndigheten inte uppfyller kraven med rimlig

säkerhet och med ledning av den genomförda analysen vidta åtgärder för

att uppfylla kraven. Myndighetsledningens ansvar är att säkerställa att det

vid myndigheten finns en intern styrning och kontroll som fungerar på ett

betryggande sätt. Skydd mot korruption nämns inte i förordningstexterna.

Regeringen kommenterade i budgetpropositionen för 2007 relativt

utförligt Riksrevisionens iakttagelser. I sin bedömning angav regeringen

att den offentliga förvaltningen alltid med kraft ska bekämpa korrupta

beteenden. Vad det gällde myndigheterna slog regeringen fast att

myndighetens chef har huvudansvaret för detta arbete. Som konkret åtgärd

hänvisade regeringen till att ett arbete med att ta fram förslag till en ny

förordning syftade till att förtydliga ansvaret för intern styrning och kontroll

inom myndigheterna. Det angavs att en del i detta arbete ”understryker

betydelsen av att myndigheterna har väl fungerande rutiner för att förhindra

och upptäcka mutbrott, förskingring eller liknande”.

Regeringen beslutade i november 2007 om nya riktlinjer för extern

rapportering för företag med statligt ägande. Dessa ersatte de tidigare

riktlinjerna från 2002. Av riktlinjerna, som bland annat innehåller

principer för extern rapportering och rapporteringsansvar, framgår att

årsredovisningen ska ge en rättvisande bild av utvecklingen av företagets

verksamhet. Detta innebär att risker och riskhantering, möjligheter och hot

samt en känslighetsanalys som beskriver företagets huvudsakliga finansiella

risker ska framgå. Vidare ska det ingå en beskrivning av företagets väsentliga

icke-finansiella risker och osäkerhetsfaktorer. Årsredovisningen ska också

innehålla en redovisning av, eller information om, en hållbarhetsredovisning

enligt GRI:s (Global Reporting Initiative) riktlinjer. Det innebär att bland

annat företagets ställningstaganden i egna policydokument och i form av

internationella konventioner ska redovisas, såsom exempelvis FN:s Global

Compact (som Sverige undertecknat). Den 10:e principen i Global Compact

lyder: ”Businesses should work against corruption in all its forms, including

extortion and bribery.” Den 10:e principen har också en rekommendation om

utvecklade verktyg för att ett företag ska styra och kontrollera att skyddet mot

korruption fungerar i företaget.

Regeringens riktlinjer för de statliga bolagen innebär att de bland annat

ska redovisa följande resultatindikatorer:

• Procentandel och totala antalet affärsenheter som analyserats avseende

risk för korruption

• Åtgärder som vidtagits på grund av korruptionsincidenter

• Politiska ställningstaganden och delaktighet i politiska beslutsprocesser

och lobbying

• Belopp för betydande böter och totalt antal icke-monetära sanktioner

mot organisationen för brott mot gällande lagar och bestämmelser.

Uppföljningsrapport 2010

53 RIKSREVISIONEN


De nya riktlinjerna gäller från 2008. Våren 2009 gjordes de första

hållbarhetsredovisningarna. Vad gäller korruptionsskydd ingår i

Näringsdepartementets anvisningar att åtgärder ska redovisas. Flera bolag

har också gjort detta. Enligt ansvarig handläggare vid departementet gav

hållbarhetsredovisningarna möjligheter att påverka och lyfta fram risker

och åtgärder mot korruption. Dels utgör de underlag vid ägardialoger

och möten med bolagsledningar, dels vid seminarier med ansvariga för

hållbarhetsredovisningen. Korruption är ett tema som än så länge inte har

varit med, men det kan i princip tas upp. Näringsdepartementet följer upp

hållbarhetsredovisningen och kan ta upp brister rörande redovisning av

korruptionsskydd direkt med det bolag som rapporterat bristfälligt.

I budgetpropositionen för 2007 redovisade regeringen att

Läkemedelsförmånsnämnden genomfört åtgärder för att stärka skyddet mot

korruption. Enligt företrädare för Apoteket AB genomförde bolaget under

2006 huvuddelen av de åtgärder som rekommenderades av Riksrevisionen.

Således har riskanalyser genomförts för alla enheter som inkluderat risk

för mutor och otillbörlig påverkan. Vidare har arbetsbeskrivningar för alla

känsliga funktioner omarbetats och inkluderar nu arbetsfördelning i form

av ”dubbelkommando”. Regelverken är omarbetade och samlade i ett

sammanhållet dokument och uppföljning av riskanalysens åtgärder skulle

ske.

Riksrevisionen redovisade på Internrevisionsföreningens årskonferens

2006 sina synpunkter på skydd mot mutor och annan otillbörlig påverkan.

Som en följd av denna konferens uttryckte ett stort antal myndigheter och

andra organisationer, såväl statliga som privata, önskemål om att få ta del

av Riksrevisionens granskningsmetod. En promemoria med en detaljerad

beskrivning av detta har av Riksrevisionen distribuerats till de intresserade

organisationerna. 64 Ekonomistyrningsverket planerar i maj 2010 en

utbildning för internrevisorer som avser mutor, bestickning och bedrägerier,

varvid Riksrevisionen tillfrågats om sin medverkan.

Vid Riksrevisionens uppföljning i februari 2010 kontaktades de nio

myndigheter och bolag som granskades eller där ledningarna intervjuades

2006. Myndigheterna och bolagen tillfrågades om de uppmärksammat

Riksrevisionens rapporter avseende korruption, om de haft nytta av

Riksrevisionens granskningar för att förbättra skyddet mot korruption samt

vilka åtgärder som vidtagits åren 2006-2009. Sex myndigheter och bolag

besvarade Riksrevisionens frågor.

64 Bland dessa kan nämnas: Regeringskansliets förvaltningsavdelning, Vägverket, Banverket,

Räddningsverket, Försvarsmakten, Sida, Arbetsförmedlingen, Statens järnvägar, Vattenfall,

Rikspolisstyrelsen, flera universitet, affärsbanker och större exportföretag.

RIKSREVISIONEN 54 Uppföljningsrapport 2010


Hälften av myndigheterna anger att de till stor del haft nytta av

Riksrevisionens granskningar för att förbättra skyddet mot korruption och

har också till stor del eller i någon utsträckning vidtagit åtgärder liknande

dem som föreslås i Riksrevisionens rapporter. Övriga myndigheter har

i någon utsträckning uppmärksammat rapporterna och haft nytta av

Riksrevisionens granskningar för att förbättra sitt skydd mot korruption.

Bland vidtagna åtgärder kan nämnas riskanalyser, framtagandet av

styrdokument, uppstramning av rutiner och kontroll, tydliggörande av etiska

frågor med mera.

3.7.4

Avslutande kommentarer

Regeringen har vidtagit åtgärder som är relevanta i förhållande till

Riksrevisionens viktigaste iakttagelser och rekommendationer. Det är dock

oklart vilken faktisk inverkan dessa har haft för de vidtagna åtgärderna.

Den nya myndighetsförordningen har, kombinerad med förordningen om

intern styrning och kontroll, relevans för Riksrevisionens rekommendationer

till regeringen. Dock kan förordningarna inte anses helt täcka dessa.

Risken för korruption har inte heller nämnvärt beaktats vid utformningen

av förordningarna. Ekonomistyrningsverket kan heller inte enligt uppgift

finna att Riksrevisionens granskningar påverkat utformningen av allmänna

råd och föreskrifter till förordningarna, även om risken för bedrägerier

och oegentligheter samt otillbörlig påverkan nämns i ESV:s allmänna

råd. Sammantaget är regeringens styrning av myndigheternas skydd mot

korruption fortfarande otydlig.

Vad gäller de statliga bolagen har regeringen genom sina

åtgärder entydigt slagit fast bolagsledningarnas ansvar för skydd mot

korruption. Genom sin uppföljning av hållbarhetsredovisningarna har

Näringsdepartementet också ett verktyg för att kontrollera att bolagen gör

vad som behövs för att skydda verksamheten.

Uppföljningen visar att de granskade myndigheterna och bolagen

efter granskningarna har uppmärksammat de iakttagna problemen och

vidtagit ett antal åtgärder. Dessa åtgärder ligger helt eller delvis i linje med

de rekommendationer som Riksrevisionen lämnat. De utbildningar av

internrevisorer som Riksrevisionen medverkat i kan också, kombinerat med

internrevisionsförordningen och ESV:s allmänna råd, ha viss betydelse för ett

fortsatt förbättrat skydd vid myndigheterna.

Uppföljningsrapport 2010

55 RIKSREVISIONEN


3.8

Genetiskt modifierade organismer – det möjliga och

det rimliga (RiR 2006:31)

Gentekniken rymmer stora möjligheter, men är också förknippad med risker

och osäkerhet. Det finns därför ett omfattande regelsystem i Sverige, inom

EU och internationellt i övrigt. Reglerna syftar till att skydda människors

och djurs hälsa, den biologiska mångfalden och miljön i övrigt, samtidigt

som teknikens möjligheter ska kunna utnyttjas. För att upprätthålla ett

teknikvänligt samhällsklimat krävs att allmänheten har förtroende för

myndigheternas arbete till skydd för människors och djurs hälsa och för

miljön. Det krävs att samhällets kontroll och riskhantering är tillräcklig och

att informationen om de överväganden som görs är tillgänglig. Det är viktigt

att reglerna fungerar väl och att myndigheterna i sin tillämpning tillgodoser

EG-rättens och den svenska rättens krav.

3.8.1

Riksrevisionens granskning

Riksrevisionen granskade under 2006 om regeringen och ansvariga

myndigheter lyckats upprätthålla balansen mellan det tekniskt möjliga och

det etiskt och miljömässigt rimliga i arbetet med genetiskt modifierade

organismer. Granskningen inriktades på om regeringen hade utformat

en ändamålsenlig myndighetsorganisation för det svenska GMO-arbetet

och om regeringens styrning gav goda förutsättningar för de ansvariga

myndigheternas arbete. Granskningen avsåg dessutom om det svenska

regelverket ändrats och tillämpats i enlighet med EG-rätten och om

ansvariga myndigheter fullgjort sina uppgifter i enlighet med den svenska

lagstiftningen och EG-rätten. Vidare granskades om myndigheternas

beredskap inför GMO-relaterade hot var tillfredsställande och om

myndigheterna redovisade gjorda avvägningar på ett tydligt sätt. Slutligen

granskades om regeringen gett riksdagen tillräcklig information om GMOarbetet.

Granskningen berörde, förutom regeringen, Gentekniknämnden,

Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen,

Fiskeriverket och Skogsstyrelsen.

Granskningen visade att EG-direktiven hade genomförts i den

svenska lagstiftningen, men att de gav dålig vägledning på viktiga

punkter. Myndigheternas prövning var inte så bred och ingående som

det övergripande regelverket påbjöd. Nytta vägdes inte mot risk och det

långsiktiga perspektivet beaktades inte. Regeringens styrning genom

regleringsbrev och instruktioner av myndigheternas arbete var inte särskilt

inriktad mot GMO-frågor. Ansvaret för GMO-frågor var uppdelat mellan

sektorsmyndigheter, vilket kunde bidra till att riskbedömningar och

avvägningar som går över sektorsgränserna fick en underordnad roll.

RIKSREVISIONEN 56 Uppföljningsrapport 2010


Trots att många av de problem som framkommit i granskningen varit

kända sedan länge hade inte regeringen lämnat några förslag till riksdagen.

Riksdagen hade därmed inte fått möjlighet att ta ställning till vissa

grundläggande GMO-frågor.

Riksrevisionen bedömde sammantaget att risker inte hanterades på

ett tillfredsställande sätt och att förtroendet från allmänheten därmed

äventyrades.

Riksrevisionen ansåg att om balansen mellan det tekniskt möjliga

och det etiskt och miljömässigt rimliga skulle kunna upprätthållas måste

regelverket och dess tillämpning utvecklas på flera punkter. Huvuddelen av

Riksrevisionens rekommendationer gällde åtgärder som borde övervägas av

regeringen och som de berörda myndigheterna också borde arbeta med.

Riksrevisionen rekommenderade såväl regeringen som berörda

myndigheter att utveckla hur miljöbalkens och EG-rättens krav på

riskbedömning inför all prövning av GMO-användning ska tillgodoses,

bland annat hur avvägningar mellan olika hänsyn ska redovisas samt

skapa en ordning med bättre och mer tillgänglig samhällsinformation om

GMO. Regeringen borde också utarbeta regler för miljöansvar, skadestånd,

återställande och samexistens, vidta åtgärder för att kompensera den

splittrade rapporteringen om GMO och reda ut de oklarheter som enligt

Riksrevisionen rådde gällande tillämpligheten på GMO-området av

bestämmelserna i 6 kap. miljöbalken om tidigt samråd.

Jordbruksverket och Livsmedelsverket borde delta mer aktivt i EU:s

godkännandeprocess.

3.8.2

Styrelsens och riksdagens behandling

Riksrevisionens styrelse beslutade i mars 2007 att överlämna en

framställning till riksdagen med anledning av granskningsrapporten. 65

Styrelsen föreslog i sin framställning att riksdagen skulle begära att

regeringen skulle se till att myndigheternas prövning av GMO-ärenden

rörande foder, livsmedel och industriråvaror utfördes enligt gällande regler

för etiska bedömningar och riskbedömningar. Vidare föreslog styrelsen

att regeringen skulle tydliggöra och komplettera regelsystemen för GMO,

som inte helt omfattades av EG-rätten, gällande bland annat frågor om

samexistens och härtill hörande frågor om miljöansvar, skadestånd och

återställande av GMO-förorenad mark. Regeringen borde enligt styrelsen

också förbättra och mer samla sin rapportering till riksdagen när det gäller

GMO-tillämpningar i naturen. Slutligen borde regeringen ta initiativ till

förbättrad information till allmänheten om GMO-tillämpningar i naturen.

65 Framst. 2007/08:RRS23.

Uppföljningsrapport 2010

57 RIKSREVISIONEN


Vid behandlingen av framställningen från Riksrevisionens styrelse

beslutade riksdagen i enlighet med miljö- och jordbruksutskottets förslag

om två tillkännagivanden till regeringen. 66 Regeringen uppmanades att se

till att myndigheternas prövning av GMO-ärenden rörande foder, livsmedel

och industriråvaror utförs enligt gällande regler för etiska bedömningar

och riskbedömningar. Regeringen uppmanades också att tydliggöra och

komplettera regelsystemen för GMO.

3.8.3

Regeringens och myndigheternas åtgärder

I budgetpropositionen för 2008 redovisade regeringen att

granskningsrapporten var under beredning. I budgetpropositionen för

2009 kommenterade regeringen riksdagens tillkännagivanden och delade

den bedömning som görs i Ansvarsfrågan vid odling av genmodifierade

grödor (SOU 2007:46), att nuvarande ersättningsregler omfattar de skador

som orsakas av odling av genetiskt modifierade grödor. Regeringen

hänvisade också till att Miljöprocessutredningen (dir. 2007:04) såg över

bestämmelserna i 6 kap. 4 § miljöbalken, som bland annat rör samråd.

Enligt regeringen visade en genomgång av rättsläget att bestämmelserna om

samråd inte behövde förtydligas, eftersom kravet på samråd enbart gäller för

den som måste göra en miljökonsekvensbeskrivning. Regeringen övervägde

att utreda hanteringen av sektorsövergripande GMO-frågor mellan de så

kallade GMO-myndigheterna inom ramen för ett bibehållet sektorsansvar.

Miljömålsrådet med flera pekade på att forskningssatsningar behövdes.

Regeringen avsåg att återkomma i frågan.

Regeringen utfärdade i februari 2009 en förordning (2007:273) om

försiktighetsåtgärder vid odling och transport m.m. av genetiskt modifierade

grödor som innehåller så kallade samexistensregler för GMO. Förordningen

hade aktualiserats av Riksrevisionens granskning och riksdagens

tillkännagivande.

I budgetpropositionen för 2010 redovisade regeringen att den uppdragit

åt Statskontoret att ge förslag på hur sektorsövergripande frågeställningar

om etik och riskbedömningar i ärenden om avsiktlig utsättning av GMO i

miljön och utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade livsmedel

och foder kan fördjupas när myndigheterna utarbetar underlag till svenska

ståndpunkter i EU. Förslagen skulle fokusera på hur berörda myndigheter

ska arbeta för en ökad samordning så att både sektorsspecifika och

sektorsövergripande aspekter beaktas. Uppdraget redovisades till regeringen

i januari 2010.

66 Bet. 2007/08:MJU1.

RIKSREVISIONEN 58 Uppföljningsrapport 2010


Enligt Statskontoret behöver EU-arbetet på en övergripande nivå regleras

ytterligare i lag och förordning. I avsaknad av en sådan reglering anser

Statskontoret att preciseringar bör göras i myndigheternas instruktioner.

Bland annat föreslås att Jordbruksverkets och Livsmedelsverkets

instruktioner ska utvecklas så att det framgår att myndigheterna har i uppgift

att bistå regeringen med underlag till svenska ståndpunkter i EU och att

Jordbruksdepartementet ska utarbeta riktlinjer för detta. Statskontoret

föreslår också att Gentekniknämnden ges i uppdrag att utarbeta en

vägledning för hur en etisk analys vid bedömningen av GMO-ärenden kan

genomföras. 67

Regeringen har vidare gett Naturvårdsverket i uppdrag att senast

den 1 oktober 2009 redovisa vilka uppgifter verket bedömer behövs

i riskbedömningen av GMO för att kunna ta naturvårdshänsyn till

långsiktiga effekter och effekter på sådana organismer som inte avsiktligt

genmodifierats. Därutöver ska Naturvårdsverket senast den 1 mars 2010

redovisa vad som verket bedömer bör ingå i övervakningen av GMO

som introduceras i miljön för försök eller i kommersiell odling. Tiden för

avrapportering av det förstnämnda uppdraget har enligt regeringen förlängts

så att båda uppdragen ska avrapporteras samtidigt den 1 mars 2010.

Regeringen meddelade också att Forskningsrådet för miljö, areella

näringar och samhällsbyggande (Formas) i oktober 2008 redovisade

kunskapsöversikten Miljökonsekvenser av GMO. Regeringen avsåg att

återkomma i frågan om kunskapsläget inom området.

De berörda myndigheterna har, sedan granskningen publicerades,

vidtagit en mängd åtgärder. Jordbruksverket har under 2008 med stöd av

förordningen (2007:273) om försiktighetsåtgärder vid odling och transport

m.m. av genetiskt modifierade grödor meddelat föreskrifter som började

gälla i september samma år. Syftet med föreskrifterna är att förhindra

oavsiktlig spridning av GMO. Jordbruksverket har också uppgett att man

förbättrat beslutstexterna vid ansökningar om avsiktlig utsättning, att

beslutstexterna är utförligare och att de etiska bedömningarna redovisas

tydligare. De miljörelaterade effekterna identifierades även tidigare i

miljöriskbedömningen i varje enskilt ärende. Men efter granskningen har

verket utarbetat en checklista för identifiering av etiska aspekter som man

numera också använder sig av. Checklistan omfattar sådana etiska aspekter

som går utöver de etiska aspekterna av miljörelaterade effekter.

Med anledning av granskningen tog Jordbruksverket initiativ till en

diskussion med Gentekniknämnden, och verket har sedan aktivt medverkat i

uppdraget till Statskontoret om sektorsövergripande frågeställningar om etik

och riskbedömningar.

67 Statskontoret 2010:2 Sektorsövergripande GMO-frågor – styrning och samordning (2010-01-27).

Uppföljningsrapport 2010

59 RIKSREVISIONEN


Livsmedelsverket uppger att man numera fäster större vikt vid

informationen till allmänheten, bland annat prövar man noga vad och hur

mycket som ska läggas ut på verkets hemsida. Verkets arbete med EU:s

godkännandeprocess har ändrats genom att man hämtar in utlåtanden från

Gentekniknämnden. Utlåtandena innehåller mer av etiska bedömningar än

tidigare och lämnas vidare till regeringen.

Gentekniknämnden har satsat på informationsdelen av sina

uppgifter. Nämnden har upprättat en ny hemsida, där man lägger ut

forskningsnyheter, sin årliga rapport som nu är utförligare, ordlistor

med mera. Nämnden har övertagit utbildningswebbplatsen gmo.nu från

Ingenjörsvetenskapsakademien och uppdatering av webbplatsen pågår.

En arbetsgrupp inom nämnden har i samarbete med Gentekniknämnden

utarbetat ett etikdokument med kortfattade utgångspunkter för etiska

bedömningar avseende genmodifierade grödor. I nämndens yttranden finns

numera en särskild rubrik för etiska aspekter, och i inledningen nämns både

miljömässiga och etiska aspekter. En av nämndens två etiskt sakkunniga

har kort ställt samman vilka aspekter som kan läggas på odling av

genmodifierade växter – hur denna påverkar andra värden såsom biologisk

mångfald, ekologisk stabilitet, hälsa, global rättvisa med mera.

Kemikalieinspektionen har inte fått några nya ansökningsärenden efter

Riksrevisionens granskning. Inspektionen avser dock att utarbeta en rutin

för att förbättra prövningen, när man får en ny ansökan. Fiskeriverket har

reviderat sina transportföreskrifter för GMO.

Kommunikationen mellan de myndigheter som varit berörda av

Statskontorets utredning om hur man ska samarbeta om och hantera

etiska frågor har varit omfattande. Diskussionen fortgår och kommer

att föras också sedan Statskontoret lämnat sin rapport. På initiativ från

Jordbruksverket planeras ett seminarium om riskuppföljning att hållas i april

2010. Förutom Jordbruksverket och Livsmedelsverket är Gentekniknämnden

och Naturvårdsverket arrangörer för seminariet.

3.8.4

Avslutande kommentarer

Flera olika åtgärder i linje med rekommendationerna har vidtagits, förberetts

eller inletts av regeringen och myndigheterna. Det gäller exempelvis

bestämmelser om försiktighetsåtgärder vid odling och transport med mera

av genetiskt modifierade grödor för att möjliggöra samexistens med andra

grödor. Myndigheterna har på olika sätt vidtagit åtgärder för att förbättra

samhällsinformationen om GMO.

Regeringens uppdrag till Naturvårdsverket och Statkontoret liksom det

arbete som berörda myndigheter lagt ned och fortsätter med i anslutning

till uppdragen skapar bättre förutsättningar för att lösa frågor som tas upp

RIKSREVISIONEN 60 Uppföljningsrapport 2010


i rekommendationerna. Det gäller olika frågor om hur riskbedömningar ska

göras och redovisas, bland annat avvägningar mellan olika hänsyn samt hur

direkta, indirekta respektive långsiktiga effekter ska beaktas.

När det gäller Riksrevisionens rekommendation att reda ut huruvida

bestämmelserna om tidigt samråd i 6 kap. miljöbalken också gäller för

GMO, menar regeringen att läget är oklart. Avseende rekommendationen att

utarbeta regler för skadestånd menar regeringen att det inte behövs några

särskilda GMO-regler om detta.

3.9

Beredskapen för kärnkraftsolyckor (RiR 2007:4)

Ungefär hälften av Sveriges totala elproduktion kommer från kärnkraft.

Det finns i dag tre aktiva kärnkraftverk i Sverige med totalt tio reaktorer.

Kärnkraftverkens effekt har höjts under senare år och ytterligare

effekthöjningar är planerade. Produktionen vid befintliga kärnkraftverk ökar

alltså. Sannolikheten för att en svår kärnkraftsolycka ska inträffa bedöms

av ansvariga myndigheter som liten. Samtidigt kan konsekvenserna av en

kärnkraftsolycka bli mycket stora. Riksrevisionen såg flera anledningar till att

granska beredskapen för att hantera konsekvenserna av en olycka i något av

de svenska kärnkraftverken. Det handlade dels om att en olycka med ett stort

utsläpp av radioaktiva ämnen skulle få stora konsekvenser för samhället,

dels om att beredskapen består av ett stort antal aktörer på flera nivåer i

samhället, vilket ställer stora krav på samverkan och samordning.

3.9.1

Riksrevisionens granskning

Riksrevisionens granskning var inriktad på frågan om ansvariga myndigheter

säkerställt en god beredskap för att hantera konsekvenser av olyckor i

svenska kärnkraftverk. Utgångspunkten för granskningen var en tänkt

kärnkraftsolycka som kunde medföra ett omfattande utsläpp av radioaktiva

ämnen till det omgivande samhället. Riksrevisionen bedömde de ansvariga

myndigheternas samlade förmåga att hantera de akuta insatserna under

en kärnkraftsolycka respektive de långsiktiga insatserna efter en olycka.

Granskningen omfattade totalt 18 myndigheter och 4 departement.

Riksrevisionens samlade bedömning var att ansvariga myndigheter

inte i alla delar säkerställt en god beredskap för att hantera konsekvenserna

av en olycka i ett svenskt kärnkraftverk. Riksrevisionen konstaterade att

merparten av de övningar och andra insatser som gjorts avsåg det akuta

skedet under en kärnkraftsolycka. Däremot hade det långsiktiga arbetet efter

en kärnkraftsolycka hanterats i mycket liten omfattning.

Uppföljningsrapport 2010

61 RIKSREVISIONEN


Riksrevisionen bedömde myndigheternas operativa förmåga att hantera

de akuta insatserna under en kärnkraftsolycka som i huvudsak god, men att

det fanns vissa brister. Riksrevisionen bedömde också att myndigheternas

operativa förmåga att hantera de långsiktiga konsekvenserna efter en

kärnkraftsolycka var mycket bristfällig. Riksrevisionen konstaterade därutöver

att regeringen inte följde upp beredskapen för kärnkraftsolyckor och att

det aldrig gjorts en oberoende och samlad bedömning av den samlade

förmågan att hantera en kärnkraftsolycka.

Riksrevisionens rekommendationer till regeringen inriktades på att

skärpa bestämmelserna om hantering av kärnkraften i myndigheternas

risk- och sårbarhetsanalyser och myndigheternas skyldighet att

delta i räddningsinsatser, planläggning och övning. Riksrevisionen

rekommenderade också regeringen att säkerställa att avgifterna från

kärnkraftsindustrin skulle täcka beredskapen för kärnkraftsolyckor och att

ge bland andra Räddningsverket i uppdrag att inom ramen för pågående

inriktningsprojekt för år 2015 inventera behov och lämna förslag till åtgärder

i fråga om anskaffning, utbildning och övning. Därutöver rekommenderades

regeringen att göra en samlad och systematisk uppföljning av

kärnkraftsberedskapen samt att överväga att stärka Räddningsverkets tillsyn.

Riksrevisionens rekommendationer till myndigheterna omfattade dels

Räddningsverket, dels länsstyrelserna. Räddningsverket rekommenderades

att förbättra utvärderingen av övningar och att skärpa tillsynen över

länsstyrelsernas arbete med kärnkraftsberedskapen. Länsstyrelserna

rekommenderades att prioritera arbetet med sanering och snarast upprätta

en saneringsplan samt att anpassa övningar så att tidigare framkomna

brister blev behandlade och övade.

3.9.2

Styrelsens och riksdagens behandling

Riksrevisionens styrelse beslutade i juni 2007 att överlämna en framställning

till riksdagen. Styrelsen föreslog att riksdagen skulle begära att regeringen

säkerställde att de myndigheter som hade ett ansvar för beredskapen

för kärnkraftsolyckor förbättrade sin beredskap att hantera den akuta

fasen under en kärnkraftsolycka och de långsiktiga konsekvenserna av en

kärnkraftsolycka. Regeringen borde också återkomma till riksdagen med en

redovisning av vilka åtgärder som vidtagits för att åstadkomma en förbättrad

beredskap för kärnkraftsolyckor.

Försvarsutskottet föreslog 68 att regeringen skulle vidta åtgärder

vad gäller den akuta fasen under en kärnkraftsolycka och de långsiktiga

konsekvenserna av en sådan olycka samt redovisa för riksdagen vilka

68 Bet. 2007/08:FöU4.

RIKSREVISIONEN 62 Uppföljningsrapport 2010


åtgärder som vidtagits och om några ytterligare åtgärder behövs från

riksdagens sida. Riksdagen beslutade i december 2007 i enlighet med

utskottets förslag.

3.9.3

Regeringens och myndigheternas åtgärder

Regeringens insatser utifrån Riksrevisionens granskning framgår bland

annat av budgetpropositionerna för 2008 och 2009 samt av regeringens

skrivelse till riksdage. 69 Regeringen ansåg att slutsatserna i Riksrevisionens

rapport borde beaktas i det förebyggande arbetet mot kärnkraftsolyckor.

Säkerheten inom och utanför de kärntekniska anläggningarna borde

prioriteras. Enligt regeringen hade samarbetet inom Regeringskansliet

under 2007–2008 intensifierats för att identifiera och tydliggöra de mål och

krav som regeringen ställde på beredskapen för kärnkraftsolyckor. Ärendet

redovisades som slutbehandlat. Den 1 januari 2009 startade Myndigheten

för samhällsskydd och beredskap (MSB) sin verksamhet och ersatte då

Krisberedskapsmyndigheten, Räddningsverket och Styrelsen för psykologiskt

försvar, som lades ned den 31 december 2008.

Regeringen gav 2007 i uppdrag åt Statens strålskyddsinstitut att i

samråd med Statens räddningsverk och berörda länsstyrelser redovisa

de faktiska kostnader som myndigheterna haft för beredskapen för

kärnkraftsolyckor mellan 2004 och 2006 samt förslag till avgifter för åren

2008-2010. Som ett resultat av detta avsatte regeringen i regleringsbrevet för

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) 20 miljoner kronor

för 2009 för beredskapsåtgärder mot kärnkraftsolyckor. Enligt företrädare

för Försvarsdepartementet förs också diskussioner om hur uppföljningen av

medelsfördelningen till kärnkraftsberedskapen kan förbättras.

När det gäller risk- och sårbarhetsanalyser hänvisade regeringen i

budgetpropositionen för 2009 till att Krisberedskapsmyndigheten, på

uppdrag av regeringen, tagit fram mallar för risk- och sårbarhetsanalyser och

bedömning av förmåga tillsammans med berörda myndigheter. Mallarna är

en utgångspunkt för regeringens fortsatta arbete med att utveckla styrningen

och uppföljningen av samhällets krisberedskap generellt. MSB ska fortsätta

att stödja detta arbete och har fått rätt att utfärda föreskrifter för arbetet med

risk- och sårbarhetsanalyser 70 . Ett departementsövergripande arbete med att

utveckla Regeringskansliets förmåga att bedöma samhällets krisberedskap

generellt har också genomförts. Bland annat diskuteras och värderas

gemensamt inkomna risk- och sårbarhetsanalyser. Diskussioner förs också

om former för uppföljning av analyserna. När det gäller Riksrevisionens

69 Regeringens skrivelse 2008/09:75.

70 34 § förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap.

Uppföljningsrapport 2010

63 RIKSREVISIONEN


ekommendation om att regeringen tydligare bör slå fast att ansvariga

myndigheter ska behandla beredskapen för kärnkraftsolyckor i sina riskoch

sårbarhetsanalyser, menar företrädare för Försvarsdepartementet att

gällande lagstiftning redan ställer tydliga krav på ansvariga myndigheter.

I krisberedskapspropositionen (prop. 2007/08:92) angav regeringen

att MSB skulle ges ansvar för att samordna och inrikta beredskapsarbetet

för kärnkraftsolyckor. I instruktionen för myndigheten uttrycks dock detta

mer generellt 71 . MSB ska utveckla och stärka samhällets förmåga att

förebygga och hantera oönskade händelser där farliga ämnen ingår. Det

som specifikt avser kärnkraftsberedskap handlar om sanering efter utsläpp

av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning. Företrädare för

Försvarsdepartementet menar att MSB:s ansvar att samordna och inrikta

beredskapsarbetet för kärnkraftsolyckor kan tolkas in i MSB:s uppdrag i stort.

Man framhåller dock att Försvarsdepartementet i en framtida revidering av

styrdokumenten för MSB kan komma att överväga om uppdraget behöver

förtydligas.

Regeringen uppdrog i regleringsbrevet för 2009 åt MSB att redovisa

vilka åtgärder som myndigheten tillsammans med berörda aktörer

vidtagit för att höja förmågan att hantera kärnkraftsolyckor. Utgångspunkt

skulle tas i det pågående inriktningsarbete som redovisats i rapporten

Den svenska beredskapen för radiologiska och nukleära olyckor 2015 72 ,

som inkluderade en bristanalys där erfarenheter, genomförda övningar

samt Riksrevisionens granskning användes som grundmaterial. MSB

slutredovisade uppdraget i december 2009. I rapporten, som arbetats fram

av MSB tillsammans med berörda länsstyrelser och nio andra myndigheter,

redovisas genomförda projekt inom fem områden som bedöms bidra till

att förbättra beredskapsförmågan. 73 I en bilaga finns en handlingsplan

med sammanlagt 34 projekt som ska genomföras. I slutrapporten

förordar MSB att regeringen i MSB:s regleringsbrev årligen ska ange

återrapporteringskrav på handlingsplanen fram till 2015. MSB ska också

fortsätta att vara drivande och se till att projekt genomförs och utvärderas

tillsammans med berörda aktörer fram till 2015. Detta för att säkerställa

att de åtgärder som behövs för att höja beredskapsförmågan har vidtagits.

Som exempel på projekt kan nämnas samordning av larm, kommunikation

och lägesuppfattning, övningsstrategi, strålningsmätning samt förbättrad

tillsyn över länsstyrelsernas planering. I MSB:s redovisning finns också en

slutrapport för projekt larm, kommunikation och lägesuppfattning bifogad.

Här föreslås att en samverkansplattform genom systemet WIS skapas, som

alla myndigheter inom kärnkraftsberedskapen ska använda. Detta kan bidra

71 4 § förordning (2008:1002) med instruktion för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

72 Räddningsverket 2008.

73 Den svenska beredskapen för radiologiska och nukleära olyckor 2015, Rapport 2009.

Dnr 2009-14883.

RIKSREVISIONEN 64 Uppföljningsrapport 2010


till att förbättra informationshanteringen och skapa säkrare lägesbilder vid

en kärnkraftsolycka.

När det gäller Riksrevisionens rekommendation om att skärpa

bestämmelserna om myndigheternas skyldighet att delta i räddningsinsatser,

planläggning och övningar har regeringen inte föreslagit några förändringar

i lagstiftningen. I stället hänvisar företrädare för Försvarsdepartementet till

regeringsuppdraget till MSB, där prioritering av övningsverksamheten ses

som en viktig åtgärd.

Löpande uppföljning av inriktningsarbetet 2015 lyfts fram som

viktigt både av regeringen och MSB, särskilt länsstyrelsernas arbete med

beredskapen. Regeringen har dock hittills inte haft några planer på att

genomföra en oberoende utvärdering av beredskapen för kärnkraftsolyckor.

Ansvaret för tillsynen av beredskapen ligger på MSB, vilket framgår av

myndighetsinstruktionen. Regeringen har dock inte stärkt tillsynsansvaret,

vilket Riksrevisionen rekommenderade regeringen att överväga. I kontakter

med företrädare för Försvarsdepartementet framgår att denna fråga inte

heller varit uppe i dialogen med MSB. Räddningsverket tog dock redan

2007 fram en åtgärdsplan för tillsynen över länsstyrelserna enligt lagen

om skydd mot olyckor, i syfte att tydliggöra kraven på länsstyrelserna och

förbättra uppföljningen av tillsynen. Av MSB:s verksamhetsplan för 2010

framgår att myndigheten ska arbeta med att utveckla den operativa tillsynen

över länsstyrelsernas planer och program för räddningstjänst och sanering

vid utsläpp av radioaktiva ämnen samt för övertagandet av ansvaret

för räddningstjänsten vid omfattande räddningsinsatser i kommunal

räddningstjänst. Detta med utgångspunkt från de brister som framkommit i

samband med genomförd tillsyn samt Riksrevisionens granskning.

Vid kontakter med länsstyrelserna i kärnkraftslänen (Halland,

Kalmar och Uppsala län) 2009 framgick att de i beredskapsplaner och

verksamhetsplaner för de kommande åren tagit hänsyn till Riksrevisionens

slutsatser och rekommendationer. De hade också arbetat vidare

med saneringsplanerna. Inom det regionala Hattensamarbetet, där

länsstyrelserna och Räddningsverket ingår, hade bland annat upphandling av

materiel påskyndats.

I oktober 2009 genomfördes övningen Sydvind, där företrädare för

lokala, regionala och centrala myndigheter, däribland Regeringskansliet,

deltog. Övningen utgick från ett scenario med en olycka i ett kärnkraftverk

söder om Östersjön där ett radioaktivt nedfall hotade Skåne.

Övningen syftade till att öka kunskaper och färdigheter i framför allt

informationsdelning och samordning av information. Under övningen

användes det webbaserade systemet WIS. Utvärderingen av övningen visade

att det saknades en etablerad process för att ta hand om återkoppling och

utvecklingsbehov utifrån övningarna. Detta framkom även i Riksrevisionens

granskning.

Uppföljningsrapport 2010

65 RIKSREVISIONEN


3.9.4

Avslutande kommentarer

Uppföljningen visar att flertalet av Riksrevisionens rekommendationer har

hanterats av regeringen och ansvariga myndigheter. I kontakterna med

företrädare för Försvarsdepartementet, MSB och länsstyrelserna framgår

att beredskapen för kärnkraftsolyckor har lyfts upp på agendan efter

Riksrevisionens granskning. Regeringskansliet har blivit mer aktivt i arbetet

med beredskapen för kärnkraftsolyckor. Den kanske viktigaste åtgärden

är Inriktningsarbetet 2015, som redan hade startat när Riksrevisionen

påbörjade sin granskning och som senare blev ett regeringsuppdrag.

Riksrevisionens rapport hanterades som en del i detta arbete som

resulterade i en bristanalys. Av slutredovisningen av regeringsuppdraget

framgår en omfattande projektlista med åtgärder som bedöms bidra till

att höja beredskapsförmågan och som i många delar ligger i linje med

Riksrevisionens iakttagelser och slutsatser.

Översynen av kostnader och avgifter för beredskapen samt uppföljning

av detta ses enligt företrädare för Regeringskansliet som en viktig åtgärd. De

insatser som gjorts kan bidra till att ge förutsättningar för att höja förmågan

inom beredskapen för kärnkraftsolyckor. Däremot är det för tidigt att säga

om åtgärderna är tillräckliga eller kommer att bidra till att lösa de problem

som framkom i Riksrevisionens granskning.

Bland kvarstående problem och frågeställningar kan nämnas

myndigheternas deltagande i räddningsinsatser, planläggning och övningar.

Regeringen har inte gjort något för att skärpa kraven på myndigheterna

avseende detta. I uppföljningen har det framkommit, framför allt från

myndighetsnivå, att det kan vara svårt att få myndigheterna att delta i de

projekt som bedrivs i syfte att förbättra beredskapen. Det gäller inte minst

länsstyrelserna. I det sammanhanget ställs också frågan om det är rimligt

att ansvaret för räddningstjänst för en kärnkraftsolycka ska ligga på regional

nivå.

3.10

Vägverkets körprov - lika för alla? (RiR 2007:6)

Varje år genomgår nästan 110 000 personer körprov. Sedan börjanav

1990-talet har Vägverket genomfört närmare 3 miljoner körprov. Vid dessa

prov bör körkortsaspiranterna kunna förvänta sig en enhetlig bedömning

från förvaltningsmyndigheten Vägverket.

Bristande enhetlighet i bedömningen av körproven kan få allvarliga

konsekvenser. Trafiksäkerheten kan bli lidande om vissa bilförare saknar

tillräckliga teoretiska och praktiska kunskaper. Personer kan obefogat tvingas

köra upp på nytt. Den som kör upp har dessutom inga möjligheter att

överklaga trafikinspektörernas beslut.

RIKSREVISIONEN 66 Uppföljningsrapport 2010


3.10.1

Riksrevisionens granskning

Riksrevisionen granskade under 2006 och 2007 enhetligheten i Vägverkets

körkortsprövning. Granskningen redovisades i rapporten Vägverkets körprov

- lika för alla? (RiR 2007:6). Granskningen visade att andelen godkända

körprov varierade mellan Vägverkets förarprovskontor, mellan olika delar

av landet och även mellan trafikinspektörer inom samma kontor. På vissa

kontor fanns stora variationer och eftersom körkortsaspiranterna fördelades

slumpmässigt mellan inspektörerna var det svårt att finna någon förklaring

till skillnaderna. Variationerna kvarstod även om man tar hänsyn till

skillnader i trafikmiljö, aspiranternas motivation och om de övningskört

privat eller i körskola.

Riksrevisionen konstaterade vidare att vissa provorter var för små

för att trafikinspektörerna skulle kunna kontrollera allt som ska ingå i

det standardiserade provet och att det alltså fanns en diskrepans mellan

regelverket och mottagningsorternas förutsättningar att genomföra

körprovet. Förarprovskontor med små variationer mellan inspektörerna

hade enligt granskningen bland annat följt upp Vägverkets interna

kvalitetssäkringsprogram i högre utsträckning än andra kontor och

medvetet prioriterat kvalitetssäkringsarbetet. Vid Vägverket fanns ett internt

kvalitetssäkringsprogram KUSK (Kvalitet, Uppföljning, Standardiserat

Körprov) samt övergripande kvalitetssäkringsdokument, men enligt

Riksrevisionens bedömning varierade kvalitetssäkringsarbetet trots detta vid

de granskade förarprovskontoren.

Riksrevisionen konstaterade att tillsynen över Vägverkets förarprövning

kom i gång sent, först 2006, trots att körkortsförordningens stadgande om

tillsyn utfärdades redan 1998. Tillsynen hade i första hand riktats mot de

körprov som genomfördes inom gymnasieskolan, som utgör en liten andel

av det totala antalet körprov, och i mindre omfattning mot Vägverkets egen

förarprövning. Tillsynen gjordes av en intern enhet inom Vägverket.

Riksrevisionen lämnade flera rekommendationer, i första hand till

Vägverket. Vägverket borde intensifiera kvalitetssäkringen och tillsynen

av körproven och noggrant följa utvecklingen av skillnaderna i andelen

godkända körprov mellan avdelningar, kontor och inspektörer. Vägverket

borde också göra fördjupade analyser av vad som kan förklara dessa

skillnader. Riksrevisionen rekommenderade vidare att Vägverket borde

utveckla lämpligare mått för att mäta icke enhetlig bedömning av körproven

än det som användes, det vill säga avvikelser från kontorens medelvärde.

Förarprovskontoren borde få mera stöd i sitt kvalitetssäkringsarbete,

och Vägverket borde ingripa mot kontor som uppvisar stora variationer

i bedömningarna och dessutom sprida goda erfarenheter från

förarprovskontorens kvalitetssäkring och KUSK-arbetet.

Uppföljningsrapport 2010

67 RIKSREVISIONEN


Riksrevisionen rekommenderade också en utvärdering av KUSK-systemet

för att det skulle vara möjligt att bedöma om det bidragit till en mer enhetlig

förarprövning.

Vidare rekommenderade Riksrevisionen att Vägverket skulle överväga

åtgärder för att göra det praktiskt möjligt att följa provföreskrifterna för det

standardiserade körprovet. Detta borde kunna ske genom att till exempel

ändra föreskrifterna, lägga restriktioner på var uppkörning får ske eller

genom att pröva vissa moment på annat sätt än vid körprovet.

3.10.2

Styrelsens och riksdagens behandling

Riksrevisionens styrelse lade granskningsrapporten till handlingarna i juni

2007.

3.10.3

Regeringens och myndigheternas åtgärder

I budgetpropositionen för 2008 refererade regeringen granskningen och

angav vidare att Riksrevisionen hade funnit brister i Vägverkets arbete med

att styra mot en enhetlig bedömning. Regeringen hade för avsikt att följa de

åtgärder Vägverket planerade för att, med utgångspunkt i Riksrevisionens

granskning och verkets egen bedömning, få till stånd en mer enhetlig

bedömning av körproven.

Regeringen har inte ställt några särskilda skriftliga avrapporteringskrav

eller begärt någon information om de åtgärder som Vägverket hittills har

vidtagit för att öka enhetligheten i förarprövningen. Uppföljningen har i

stället skett genom regeringens löpande styrning av Vägverket.

Den 1 januari 2009 inrättade regeringen den nya myndigheten

Transportstyrelsen, som bland annat ska arbeta med uppsikt och tillsyn över

Vägverkets förarprövning. Tillsynen utövades tidigare av en särskild enhet

inom Vägverket, det vill säga i form av ”egenkontroll”. Reformen har således

lett till en mer oberoende tillsyn av Vägverkets förarprövning.

Riksrevisionens granskning av förarprövningen har tagits upp i

regeringens betänkande Alkolås för rattfyllerister och körkortsprov i privat

regi (SOU 2008:84). I betänkandet betonas att körkortsaspiranterna har

rätt att förvänta sig att det sker en enhetlig bedömning vid förarproven.

En myndighetsprövning av dem som ska förrätta förarprov bör därmed

ske. Vid en eventuell privatisering av förarprovsverksamheten är det enligt

betänkandet vidare nödvändigt med en efterföljande kvalitetsgranskning

och tillsyn av förarprövningsverksamheten i regi av till exempel

Transportstyrelsen.

RIKSREVISIONEN 68 Uppföljningsrapport 2010


Redan under 2007 vidtogs ett flertal åtgärder av Vägverket i syfte att

komma till rätta med den problematik som tas upp i Riksrevisionens

rapport.

I samband med att ett nytt standardiserat körprov infördes under hösten

2007, kallades samtliga trafikinspektörer till en fyradagarskonferens under

vilken enhetlighet i förarprövningen var ett moment. Vidare har de kontor

som uppvisar stor spridning i godkännandeandel mellan inspektörerna fått

lämna in ett åtgärdsprogram och tidsplan för att rätta till problemen.

Den 9 januari 2008 fattade Vägverkets styrelse beslut (FT 40A-27670)

om att anlita Umeå universitet för att genomföra en experimentell studie

om likvärdigheten i bedömning av hur körproven genomförs och bedöms

av Vägverkets trafikinspektörer. Undersökningen genomfördes under hösten

2008 och våren 2009.

Utredningens resultat (Likvärdighetsstudien) presenterades vid ett

seminarium den 10 december 2009, och en skriftlig rapport har publicerats

under 2010.

Universitetets likvärdighetsstudie begränsades till de inspektörer

som under 2006 genomfört minst 700 körprov. Studien kom därmed att

representera ungefär hälften av de körprov som genomförs under ett år.

Undersökningen gick till så att en inspektör satt med i baksätet under

uppkörningen. Denna inspektörs bedömning av godkänt respektive icke

godkänt jämfördes sedan med den ordinarie inspektörens bedömning. I 93

procent av fallen gjordes en likvärdig bedömning av körkortsaspirantens

resultat av uppkörningen. För att få förklaringar till varför inspektörernas

bedömningar skilde sig åt i 7 procent av fallen jämfördes de prov där

inspektörerna gjorde samma bedömning med de prov där inspektörerna

gjorde olika bedömning med avseende på ett stort antal förklaringsvariabler,

däribland provinnehållet och körprovets genomförande. Dessa analyser

visade att det inte fanns några systematiska skillnader mellan de båda

grupperna.

Det ingick emellertid inte i studiens primära syfte att jämföra olika

inspektörer med avseende på provens innehåll och genomförande det

vill säga trafikmiljöer och trafiksituationer med mera som ska ingå och på

så sätt förklara de skillnader i godkännandeandel mellan inspektörer vid

samma kontor som framkom vid Riksrevisionens granskning.

Det har vidare inte varit möjligt att uttömmande bedöma likvärdigheten

i förarprövningen eftersom den nu genomförda studien inte täcker in den

andra hälft av körkortsaspiranterna som i uppkörningssituationen möter de

inspektörer som genomför mindre än 700 uppkörningar per år. Studien har

inte heller belyst frågan om varför det finns skillnader i godkännandeandel

mellan olika kontor.

Uppföljningsrapport 2010

69 RIKSREVISIONEN


Umeå universitet har emellertid påbörjat en studie som kommer att

belysa skillnader i likvärdigheten i bedömningarna mellan olika kontor och

avdelningar. I studien ingår bland annat att undersöka om skillnaderna beror

på olikheter i provens genomförande och innehåll mellan olika kontor.

3.10.4

Avslutande kommentarer

Riksrevisionens granskning har satt fokus på den bristande enhetligheten i

bedömningen av Vägverkets körprov. Vägverket har vidtagit vissa åtgärder för

att få till stånd en mer enhetlig bedömning av förarprövningen. Enhetlighet

har varit ett tema på flera konferenser som Vägverket anordnat med

trafikinspektörer och kontorschefer och andra ansvariga. De kontor där

andelen godkända körprov varierar kraftigt mellan inspektörerna har

dessutom fått lämna in åtgärdsprogram för att komma till rätta med

problematiken.

Den studie av likvärdigheten som Umeå universitet genomfört

på uppdrag av Vägverket visar att det några år efter granskningen i

huvudsak görs en likvärdig bedömning av körkortsaspirantens resultat

av uppkörningen givet den använda metoden. Riksrevisionens mätning

av enhetligheten i förarprövningen utfördes dock på ett metodologiskt

annorlunda sätt än studien vid Umeå universitet. För att säkerställa om

det skett någon förbättring av enhetligheten i förarprövningen t.ex. mellan

inspektörer vid samma kontor krävs en ny databearbetning, liknande den

som genomfördes under granskningen. Det är alltså svårt att bedöma om

Vägverkets åtgärder till följd av granskningen positivt påverkat likvärdigheten

i förarprövningen.

3.11

Bistånd genom budgetstöd – regeringens och Sidas

hantering av en central biståndsform (RiR 2007:31)

Målet för Sveriges internationella utvecklingssamarbete är att bidra till att

skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor.

Biståndet ges främst som stöd till enskilda projekt, men i ökad utsträckning

också i mer generella former såsom budgetstöd.

Budgetstöd är ett finansiellt stöd till fattigdomsbekämpning som

betalas ut till ett samarbetslands statsbudget. Syftet är att ge ett finansiellt

stöd till samarbetslandets strategi för fattigdomsbekämpning. Det bygger

på antagandet att biståndet blir mer effektivt om det är samarbetslandet,

och inte givarländerna, som avgör hur fattigdomen ska bekämpas. Genom

att budgetstödet ges via samarbetslandets offentliga finansiella system

antas det också bidra till att stärka den offentliga finansiella styrningen

RIKSREVISIONEN 70 Uppföljningsrapport 2010


och uppföljningen. Samtidigt är budgetstöd en biståndsform med svag

transparens eftersom medlen hanteras i enlighet med samarbetslandets

system för uppföljning och kontroll.

Budgetstöd ges i de flesta fall i nära samarbete med andra givarländer,

EU och Världsbanken. Sverige ger i dag budgetstöd till Mali, Burkina Faso,

Tanzania, Moçambique och Zambia. Det råder en stark enighet bland

givarländerna om att man bör sträva efter att ge mer och mer av biståndet i

form av budgetstöd. Budgetstöd är samtidigt en stödform som ställer höga

krav på givarländernas förmåga att balansera risker för misshushållning och

korruption mot möjliga vinster när det gäller minskad fattigdom.

3.11.1

Riksrevisionens granskning

Riksrevisionen granskade regeringens och Sidas hantering av budgetstödet

för åren 2005-2006 samt regeringens återrapportering till riksdagen

om stödet. Huvudfokus i granskningen låg på regeringens styrning av

budgetstödet samt hur Sida bedömt förutsättningarna för budgetstödet, det

vill säga hur Sida tillämpat kriterierna i regeringens riktlinjer för budgetstöd.

Utöver detta undersöktes om regeringens rapportering till riksdagen var

rättvisande.

I maj 2005 bemyndigade regeringen Sida att besluta om budgetstöd till

tio länder. Riksrevisionen konstaterade att bemyndigandena inte innehöll

några förtydliganden kring vilken roll som budgetstödet skulle spela i

respektive land.

Vid tidpunkten för Riksrevisionens granskning fanns inte aktuella

samarbetsstrategier för ett flertal länder. Regeringen hade i stället angett att

budgetstödet skulle styras av landstrategier som hade beslutats enligt en

tidigare ordning. Samarbetsstrategierna hade därmed inte fått den styrande

funktion som avsetts, i samarbetet med mottagarländerna.

Riksrevisionen konstaterade att Sidas beslut om budgetstöd till sju av

åtta länder inte hade föregåtts av att regeringen gjort de överväganden om

budgetstöd som regeringen enligt sina egna riktlinjer ska göra.

Med utgångspunkt i den granskning som Riksrevisionen gjort av

Sidas beslutsunderlag kunde Riksrevisionen konstatera ett antal brister

i regeringens riktlinjer för budgetstöd. Bristerna handlade om att

riktlinjerna var ett omfattande dokument med hög detaljrikedom, men utan

preciseringar för hur bedömningarna skulle göras. Riktlinjerna gav även liten

vägledning om hur uppföljningen borde genomföras i länder med bristfälliga

uppföljningssystem. Riktlinjerna hänvisade vidare till Sidas interna

styrdokument. Enligt Riksrevisionens bedömning var detta sätt att styra Sida

mindre lämpligt eftersom det fanns en risk att det uppstod oklarheter om

vad som gäller för budgetstödet.

Uppföljningsrapport 2010

71 RIKSREVISIONEN


Riksrevisionen konstaterade vidare att regeringens riktlinjer inte hade

fått tillräckligt genomslag i Sidas beslutsunderlag. Sida hade inte preciserat

kriterierna i regeringens riktlinjer för budgetstöd eller konkretiserat hur

regeringens riktlinjer för budgetstöd ska tillämpas vid bedömningen av

huvudkraven för budgetstöd.

Skillnaderna var stora mellan länderna när det gäller hur grundligt Sida

hade genomfört analyser inför beslut. Sidas beslutsunderlag avseende den

offentliga finansiella styrningen var dessutom ofullständiga. Sida hade

därmed inte gett en tillräckligt tydlig bild av hur systemen för offentlig

finansiell styrning fungerar. De flesta korruptionsanalyserna var vidare

summariska.

Regeringens redogörelser till riksdagen fokuserade främst på positiva

effekter av budgetstödet och mindre på dess risker. Detta gav enligt

Riksrevisionens bedömning inte riksdagen en rättvisande bild av hur

budgetstödet fungerade.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att besluta om

samarbetsstrategier för samtliga budgetstödsländer, förtydliga riktlinjerna

för budgetstöd samt förbättra återrapporteringen till riksdagen. Sida

rekommenderades att utforma ett samlat styrdokument för budgetstöd,

regelbundet genomföra systematiska riskanalyser samt tydliggöra

definitioner av olika stödformer så att dessa blir möjliga att följa upp.

3.11.2

Styrelsens och riksdagens behandling

Riksrevisionens styrelse beslutade i februari 2008 att överlämna en

framställning till riksdagen med förslag om regeringens och Sidas hantering

av budgetstödet. 74

Styrelsen menade i sin framställning att processerna inför att budgetstöd

ska beviljas måste förbättras, för att på så sätt minska riskerna för att

bistånd inte används för det ändamål som det är avsett för. Styrelsen ansåg

även att regeringen skyndsamt borde besluta om samarbetsstrategier

för samtliga länder som tar emot budgetstöd samt säkerställa att

besluten i övrigt är väl underbyggda och i enlighet med riksdagens

intentioner. Regeringen borde också enligt styrelsens uppfattning förbättra

återrapporteringen till riksdagen vad gäller effekterna av och riskerna med

budgetstöd.

Det beredande utskottet delade styrelsens uppfattning om att

det är viktigt att det finns samarbetsstrategier för de länder som

får budgetstöd. Utskottet konstaterade dock att för fyra av de sex

länder som 2008 erhöll budgetstöd, fanns eller planerades inom kort

regeringsbeslut om samarbetsstrategier. För två av länderna fanns gällande

landstrategier. Vidare framhöll utskottet att regeringen under 2008

74 2007/08:RRS27.

RIKSREVISIONEN 72 Uppföljningsrapport 2010


eviderat budgetstödsriktlinjerna. De reviderade riktlinjerna slår fast vilka

grundläggande förutsättningar som måste vara uppfyllda om budgetstöd ska

kunna lämnas. Vidare välkomnade utskottet att regeringen ytterligare avsåg

att förbättra rapporteringen till riksdagen. Utskottet menade i likhet med

Riksrevisionen att avrapporteringen borde inriktas på att belysa effekterna

av och riskerna med budgetstöd. 75 Utskottet föreslog därmed att styrelsens

framställning skulle avslås. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets

förslag. 76

3.11.3

Regeringens och myndigheternas åtgärder

I budgetpropositionen för 2009 redovisade regeringen, med hänvisning

till Riksrevisionens granskning, att den under 2008 beslutat om reviderade

riktlinjer för generellt budgetstöd. Riktlinjerna hade förtydligats på flera

punkter, bland annat när det gällde uppföljning och utbetalning, områden

som Riksrevisionen pekat ut i sin granskning som viktiga att klargöra. 77

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för år 2010 att man under 2010

avser att se över riktlinjerna för samarbetsstrategier, till vilka riktlinjerna

om budgetstöd utgör en bilaga. 78 De nya riktlinjerna ska omfatta samtliga

biståndsformer, inte bara generellt budgetstöd. 79

Regeringen har beslutat om uppdaterade samarbetsstrategier

för alla länder som får budgetstöd, förutom Burkina Faso och

Mali. I granskningsrapporten Sidas stöd till utveckling av kapacitet i

mottagarländernas statsförvaltning (RiR 2009:15) uppmärksammades att

uppdaterade samarbetsstrategier fortfarande saknas för bland annat

dessa länder, och regeringen rekommenderades återigen att besluta om

sådana. När det gäller Mali och Burkina Faso har regeringen, efter att ha

inhämtat underlag från Sida, förnyat besluten om budgetstöd. 80 Arbetet

med att ta fram nya samarbetsstrategier för länderna har påbörjats. 81 Enligt

Utrikesdepartementet har man vidare förbättrat rapporteringen till riksdagen

i och med den skrivelse om biståndets resultat som lämnades till riksdagen i

april 2009 och som innehåller ett avsnitt om budgetstödet.

82 83

75 Bet. 2008/09:UU2.

76 Rskr. 2008/09:124.

77 Prop. 2008/09:1, Utgiftsområde 7, s. 37 Revideringen beslutades av regeringen 2008-04-10 i

UD2008/12128/USTYR, Ändring av riktlinjer för samarbetsstrategier avseende bedömning och

hantering av budgetstöd för fattigdomsbekämpning.

78 Prop. 2009/10:1, Utgiftsområde 7, s. 30.

79 Information erhållen vid möte med representanter för Utrikesdepartementet, 2010-01-22.

80 Budgetstöd till Mali samt Burkina Faso, regeringsbeslut, UD2008/11264/AF, 2008-07-24.

81 Regleringsbrev för Sida år 2010, s. 7-8. Uppdraget ska lämnas den 1 april. Datum för när förslag

om samarbetsstrategi ska tas fram saknas.

82 Information erhållen vid möte med representanter för Utrikesdepartementet, 2010-01-22.

83 Biståndets resultat, skr. 2008/09:189, regeringsskrivelse, s. 29-30.

Uppföljningsrapport 2010

73 RIKSREVISIONEN


Regeringen har angett att granskningsrapporten är slutbehandlad. 84

Sida har vidtagit flera åtgärder i enlighet med Riksrevisionens

rekommendationer. Sida fastställde med anledning av granskningen en

åtgärdsplan i februari 2008 85 och har beslutat om en handläggningsordning

för budgetstöd där ansvar och roller i beredning och uppföljning av

budgetstöd klargörs. 86 Handläggningsordningen berör dock bara i begränsad

utsträckning hur budgetstödsbedömningar ska göras. Enligt åtgärdsplanen

ska Sida ta fram vägledning för hur bedömningarna ska göras. Ännu

saknas dock en sådan vägledning som operationaliserar regeringens

riktlinjer när det gäller hur bedömningar ska göras inför beslut om och

utbetalning av budgetstöd. Sida anger att man, utifrån den kritik som

Riksrevisionen framförde, har arbetat praktiskt med att förbättra kvaliteten

i beslutsunderlagen. Detta har skett genom riktade insatser för de berörda

handläggarna samt via kurser. 87

Sidas arbete med att ta fram en vägledning för hur bedömningarna ska

göras har försenats, bland annat på grund av en större förändring av Sidas

generella regelverk för insatshantering. Där ska även en utökad vägledning

för riskanalyser ingå. Sida uppger att systematiska riskanalyser som regel

görs i underlagen inför beslut om budgetstöd. 88

Sida beslutade i november 2008 om en förändrad klassificering

av biståndsformer. 89 Beslutet innebär bland annat att det i Sidas

verksamhetsstatistik blir möjligt att skilja mellan sektorbudgetstöd (som

kanaliseras direkt via mottagarlandets finansiella system) och andra

programbaserade stödformer.

3.11.4

Avslutande kommentarer

Riksrevisionen bedömer att regeringens styrning av budgetstödet har

förtydligats genom revideringen av riktlinjer för budgetstöd som beslutades i

april 2008. Den genomförda revideringen av riktlinjerna bedöms i huvudsak

svara mot Riksrevisionens rekommendationer. Det pågår också ett arbete

inom Utrikesdepartementet med att utforma riktlinjer som omfattar

samtliga stödformer. Regeringen har dock inte genomfört någon systematisk

uppföljning av hur Sida tillämpar riktlinjerna för budgetstöd. Uppföljning

84 Prop. 2008/09:1.

85 Sidas åtgärdsplan med anledning av RiR 2007:31, GD-beslut, Sida, 2008-02-06.

86 Komplement till Så Arbetar Sida för Generellt budgetstöd för fattigdomsbekämpning, GD-beslut,

Sida, 2009-10-27. Ersätter en tidigare interimistisk handläggningsordning.

87 Information erhållen vid möte med representanter för Sida, 2010-01-18.

88 Information erhållen vid möte med representanter för Sida, 2010-01-18.

89 Beslut rörande biståndsformer i PLUS, GD-beslut, Sida, 2008-11-04.

RIKSREVISIONEN 74 Uppföljningsrapport 2010


sker för närvarande genom formella samråd och i dialoger mellan UD och

Sida. Regeringen har också infört en resultatskrivelse för biståndet där

budgetstödet behandlas. De risker som finns med budgetstöd diskuteras

dock nästan inte alls, vilket ger en övervägande positiv bild av stödformen.

För två av budgetstödsländerna har regeringen ännu inte beslutat om

nya uppdaterade samarbetsstrategier. Det finns således en osäkerhet kring

budgetstödets roll i utvecklingssamarbetet med dessa länder.

Sida har vidtagit flera åtgärder i enlighet med Riksrevisionens

rekommendationer. Sida har genomfört insatser för att förstärka kvaliteten

i underlagen inför beslut om budgetstöd. Sida har också infört tydligare

definitioner av biståndsformer. Däremot har Sida ännu inte operationaliserat

regeringens riktlinjer för budgetstöd och preciserat hur bedömningarna ska

göras. Även när det gäller analyser av risker i samband med budgetstöd

saknar Sida särskild vägledning. Detta innebär att det fortfarande finns risk

för att analyserna av samarbetsländernas förutsättningar för budgetstöd

varierar.

Uppföljningsrapport 2010

75 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 76 Uppföljningsrapport 2010


4

Behandlingen av den årliga revisionens

invändningar

Den årliga revisionen har till syfte att bedöma om årsredovisningen

och underliggande redovisning är tillförlitlig och om räkenskaperna är

rättvisande. Granskningen av årsredovisningen avser också normalt om

ledningens förvaltning följer tillämpliga föreskrifter och särskilda beslut. 90

Efter varje räkenskapsår avslutas Riksrevisionens granskning med en

revisionsberättelse. Riksrevisionen granskar årligen drygt 250 myndigheters

årsredovisningar. Den övervägande delen av dessa är i allt väsentligt

rättvisande.

Sedan Riksrevisionens start har mellan 10 och 19 myndigheter varje år

fått en eller flera invändningar i revisionsberättelsen. I år har vi följt upp

invändningarna i de revisionsberättelser som avsåg verksamhetsåret 2008.

Antalet invändningar var fem, alltså en avsevärd minskning jämfört med

tidigare. Minskningen beror delvis på att färre väsentliga fel identifierades

under 2008, men också på att Riksrevisionen, som en följd av anpassning

till internationella revisionsstandarder, beslutat att invändning normalt inte

lämnas om felet är redovisat i årsredovisningen på ett sådant sätt att denna

kan anses ge en rättvisande bild. 91

4.1

Underlag för uppföljningen

Riksrevisionen lämnar revisionsberättelser till regeringen och i vissa fall till

riksdagen. 92 Myndigheten får en kopia. När en myndighet under regeringen

får en revisionsberättelse med invändning ska myndigheten inom en månad

redovisa sina åtgärder för regeringen. 93 Därefter ska regeringen till riksdagen

redovisa sina och myndighetens planerade eller vidtagna åtgärder. En sådan

redovisning lämnar regeringen i budgetpropositionen under respektive

90 3 och 5 §§ lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet. Granskningen av redovisningen

för staten, Regeringskansliet, Kungl. Slottsstaten och Kungl. Djurgårdens förvaltning ska inte

omfatta ledningens förvaltning.

91 Inom årlig revision sker en anpassning till nya internationella standarder för finansiell revision

(ISSAI:er). De nya standarderna är resultatet av ett flerårigt arbete, lett av Riksrevisionen, inom

ramen för den internationella samarbetsorganisationen INTOSAI.

92 Revisionsberättelsen som gäller Riksbanken och Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond ska

lämnas till riksdagen.

93 28 § myndighetsförordningen (2007:515).

Uppföljningsrapport 2010

77 RIKSREVISIONEN


utgifts- och politikområde. I årsredovisningen för staten redovisar regeringen

normalt vilka myndigheter som fått invändning och vad invändningen avser.

En revisionsberättelse med invändning kompletteras normalt med en

revisionsrapport som Riksrevisionen lämnar till myndighetens ledning. En

kopia av rapporten lämnas för kännedom till regeringen. Revisionsrapporten

innehåller normalt rekommendationer. Riksrevisionen uttrycker här också

önskemål om att myndigheten ska redovisa sina åtgärder till Riksrevisionen.

Den ovan beskrivna rapporteringen utgör underlag för den uppföljning som

redovisas i detta kapitel.

I den årliga revisionens verksamhet ingår en löpande uppföljning

av tidigare identifierade brister. När en granskning avslutas börjar en

uppföljnings- och planeringsfas inför nästkommande verksamhetsår.

Denna fas innehåller bland annat en riskanalys. Resultatet av föregående

års granskning utgör ett underlag i denna analys. Om en myndighet fått en

invändning i en revisionsberättelse utgör den en viktig del av underlaget.

Riksrevisionens årliga revision ägnar således särskild uppmärksamhet åt de

förhållanden som orsakade invändningen. En annan viktig uppgift för den

årliga revisionen är att under löpande år medverka till att myndigheterna

i tid vidtar åtgärder för att undanröja sådana brister som kan leda till en

invändning.

4.2

Regeringens och myndigheternas behandling av

invändningarna

Under 2009 lämnade Riksrevisionen revisionsberättelser för 254

myndigheter. Revisionen avsåg verksamhetsåret 2008 och resulterade i att

fem myndigheter fick en invändning i revisionsberättelsen.

I det följande redovisar vi innebörden av de invändningar som har

lämnats. Vi redovisar också kommentarer och åtgärder från regeringen och

de berörda myndigheterna med anledning av invändningarna.

4.2.1

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

Riksrevisionen hade i juni 2008 lämnat Hälso- och sjukvårdens

ansvarsnämnd en revisionsrapport med kritik gällande ärendehanteringen.

Riksrevisionen och nämnden gjorde i sammanhanget olika bedömning

av det aktuella rättsläget. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd hade

inte i sin årsredovisning behandlat att nämnden och Riksrevisionen

hade gjort olika bedömning avseende hur nämnden ska beakta de krav

som förvaltningslagen ställer avseende partsinsyn i ärendehanteringen

inom nämnden. Väsentlig information av betydelse för regeringens

RIKSREVISIONEN 78 Uppföljningsrapport 2010


uppföljning och prövning av verksamheten saknades därmed. Genom att

årsredovisningen inte behandlade denna väsentliga omständighet bedömde

Riksrevisionen att årsredovisningen inte var rättvisande.

Åtgärder

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd har framfört att den anser att

Riksrevisionens rättsutredning inte varit korrekt. Nämnden avser därför inte

att vidta några åtgärder.

Regeringen anger i budgetpropositionen att nämnden inte avser att vidta

de av Riksrevisionen rekommenderade åtgärderna. Regeringen redovisar

också HSAN:s uppfattning att Riksrevisionen inte på ett övertygande sätt

visat att nämnden har fel i sin bedömning av rättsläget.

4.2.2

Sida

Sida hade inte på ett tillfredsställande sätt tillämpat sin valda metod

att använda revisioner och granskningar som kontrollmetod avseende

biståndsgivning och hade inte upplyst om denna brist i sitt uttalande om

den interna styrningen och kontrollen.

Åtgärder

Sida redovisar flera åtgärder som har vidtagits eller kommer att vidtas. Bland

annat görs en genomgripande översyn av Sidas uppdrag, regelverk, policyer

med mera i syfte att tydliggöra Sidas styrdokument. Sida omarbetar vidare

sin metodhandbok i grunden och har tagit fram en ny revisionshandbok.

I denna inkluderas checklistor för hur Sida bör agera på inkommen

revisionsrapportering. Riskbedömning och riskhantering enligt förordning

(2007:603) om intern styrning och kontroll har genomförts av alla team i

anslutning till verksamhetsplanen 2010.

Regeringen anger i budgetpropositionen för 2010 att den ser allvarligt på

den skarpa kritik som Riksrevisionen framför mot Sida. Genom en ändring

i Sidas regleringsbrev för 2009 har regeringen gett myndigheten i uppdrag

att vidta åtgärder för att komma till rätta med de brister som Riksrevisionen

uppmärksammar. Regeringen anger även att Sida snarast ska införa system

för att leva upp till förordning (2007:603) om intern styrning och kontroll

och att den gett Sida i uppdrag att under 2009 rapportera vidtagna åtgärder

samt hur Sida säkerställer att vidtagna åtgärder ger resultat. Regeringen

har även gett Ekonomistyrningsverket i uppdrag att bistå Sida vad gäller att

förbättra och säkerställa den interna styrningen och kontrollen vid Sida.

Uppföljningsrapport 2010

79 RIKSREVISIONEN


4.2.3

Regionala etikprövningsnämnden i Lund

Årsredovisningen för Regionala etikprövningsnämnden hade lämnats för

sent.

Åtgärder

Myndigheten har förklarat läget med att en av de tre underskrivande

ordförandena i nämndens avdelningar inte skrivit under årsredovisningen på

grund av att vederbörande, tillika dåvarande kanslichef, var bortrest.

Myndigheten arbetar för att undvika att det händer igen.

Regeringen förutsätter i budgetpropositionen för 2010 att Regionala

etikprövningsnämnden i Lund vidtar nödvändiga åtgärder med anledning av

Riksrevisionens revisionsberättelse.

4.2.4

Institutet för språk och folkminnen

Institutet för språk och folkminnen hade inte i balansräkningen redovisat ett

lager av publikationer med ett uppskattat värde på cirka 2 miljoner kronor.

Åtgärder

Institutet för språk och folkminnen har vidtagit åtgärder för att rätta till

de brister som föranledde invändningen. Invärdering av befintligt lager

har genomförts per den 30 juni 2009, regler och riktlinjer för redovisning

av varulager har fastställts och ekonomifunktionen har förstärkts med en

tidsbegränsad tjänst för att se över och uppdatera de ekonomiadministrativa

rutinerna.

Regeringen redogjorde i budgetpropositionen för 2010 för de vidtagna

åtgärderna och bedömde att de påtalade bristerna har rättats till.

4.2.5

Statens strålskyddsinstitut (SSI)

SSI hade i sin balansräkning redovisat en balanserad kapitalförändring på

drygt 10 miljoner kronor. Detta gav en missvisande bild av myndighetens

ställning på balansdagen då bidrag för finansiering av anläggningstillgångar

med 14 miljoner kronor felaktigt ingick i beloppet. Därmed gav inte

årsredovisningen en rättvisande bild i detta avseende.

Åtgärder

Strålsäkerhetsmyndigheten, som övertagit SSI:s uppgifter, har informerats

om det förhållande som medförde att posten oförbrukade bidrag i

balansräkningen var missvisande. Strålsäkerhetsmyndigheten har vidtagit

korrigerande åtgärder.

Regeringen återger invändningen i budgetpropositionen för 2010 och

informerar om att SSI avvecklades den 30 juni 2008.

RIKSREVISIONEN 80 Uppföljningsrapport 2010


4.3

Avslutande kommentarer

Invändningarna avseende verksamhetsåret 2008 var färre än vad

som vanligen är fallet. Endast fem myndigheter fick en invändning i

revisionsberättelsen. En myndighet fick invändning i föregående års

revisionsberättelse, dock inte av samma skäl.

En orsak till det låga antalet invändningar är att invändningar inte längre

lämnas om en myndighet i sin årsredovisning själv beskriver de brister som

finns. Om Riksrevisionen i sin granskning finner att en sådan beskrivning

medför att årsredovisningen är rättvisande bortfaller grunden för invändning

i revisionsberättelsen.

Det är i första hand myndigheterna som bär ansvaret för att åtgärda

de brister som Riksrevisionen iakttagit. Vår uppföljning visar att relevanta

åtgärder vidtagits även om samtliga problem ännu inte undanröjts. I de

fall brister kvarstår redogör myndigheterna för dem i årsredovisningarna

avseende verksamhetsåret 2009, varför grund för invändning inte föreligger i

de revisionsberättelser som lämnas 2010.

Uppföljningsrapport 2010

81 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 82 Uppföljningsrapport 2010


Bilaga Uppföljning av 57

granskningsrapporter

I denna bilaga finns en kortfattad beskrivning av resultatet från

uppföljningen av 57 granskningsrapporter inom effektivitetsrevisionen. Varje

beskrivning ger en översikt över vad granskningen visade samt vilka åtgärder

regeringen och de granskade organisationerna har vidtagit. För samtliga

granskningar framgår också vilket beslut riksdagen har fattat i de fall där

Riksrevisionens styrelse har lämnat en framställning eller en redogörelse.

Vidare framgår om regeringen har angett granskningsrapporten som

slutbehandlad utifrån den redovisning i volym 1 av budgetpropositionen som

regeringen gör sedan budgetpropositionen för 2008. Det bör noteras att

även om regeringen har angett en granskningsrapport som slutbehandlad,

hindrar inte det att den vidare behandlingen av sakfrågan kan innefatta

åtgärder som är relevanta i förhållande till rapporten. I förekommande fall

redovisas sådana åtgärder.

Resultatet av uppföljningen redovisas per utskott. Samtliga utskott utom

konstitutionsutskottet berörs av någon av de granskningsrapporter som har

omfattats av årets uppföljning.

I tabellerna på sidorna 86 och 87 återfinns en förteckning över

de granskningsrapporter som behandlas i denna bilaga. Regeringens

redovisning i budgetpropositionen av planerade eller genomförda

åtgärder med anledning av granskningsrapporterna är utgångspunkten

för vår uppföljning. Av tabellerna framgår i vilken budgetproposition som

regeringen för första gången kommenterade granskningen. Rapporter med

beteckningen RiR 2007:18 – RiR 2008:15 är publicerade och överlämnade

till regeringen under perioden augusti 2007 till augusti 2008. Regeringen

behandlade dessa rapporter första gången i budgetpropositionen för 2009.

Rapporter med beteckningen RiR 2008:16 – RiR 2009:13 är publicerade

och överlämnade till regeringen september 2008 till juli 2009. Regeringen

behandlade dessa rapporter första gången i budgetpropositionen för 2010.

Av tabellerna framgår också vilket utskott som har behandlat eller

kommer att behandla granskningen i de fall Riksrevisionens styrelse

har lämnat en framställning eller redogörelse till riksdagen. I de fall

Riksrevisionens styrelse har beslutat att lägga en granskningsrapport till

handlingarna har granskningen inte blivit ett ärende för riksdagen. Det gäller

13 av de 57 rapporterna. För dessa har vi inom parentes angett det eller de

utskott som vi har bedömt vara närmast berörda av ämnet för granskningen

och som kan vara intresserade av resultatet av uppföljningen.

Uppföljningsrapport 2010

83 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 84 Uppföljningsrapport 2010


Innehåll

Uppföljda granskningsrapporter 86

Finansutskottet (FiU) 89

Skatteutskottet (SkU) 109

Justitieutskottet (JuU) 113

Civilutskottet (CU) 121

Utrikesutskottet (UU) 129

Försvarsutskottet (FöU) 135

Socialförsäkringsutskottet (SfU) 147

Socialutskottet (SoU) 159

Kulturutskottet (KrU) 169

Utbildningsutskottet (UbU) 175

Trafikutskottet (TU) 187

Miljö- och jordbruksutskottet (MJU) 191

Näringsutskottet (NU) 195

Arbetsmarknadsutskottet (AU) 205

Uppföljningsrapport 2010

85 RIKSREVISIONEN


Granskningsrapporter som regeringen har behandlat första gången i budgetpropositionen

för 2009 (Bas 2-uppföljning)

Rapportnr Rapporttitel Utskott Sida

2007:18 Bilprovningen och tillgängligheten. Granskning av

ett samhällsuppdrag (NU) 196

2007:19 Tas sjukskrivnas arbetsförmåga till vara?

Försäkringskassans kontakter med arbetsgivare SfU 148

2007:20 Oegentligheter inom bistånd UU 130

2007:21 Regeringens analys av finanspolitikens långsiktiga

hållbarhet FiU 90

2007:22 Sambandet mellan utgiftstaket, överskottsmålet och

skattepolitiken – regeringens redovisning FiU, (SkU) 92, 110

2007:23 Statens insatser vid anmälning av vårdskador –

kommer patienten till tals? SoU 160

2007:24 Utanförskap på arbetsmarknaden –

Funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga AU 206

2007:25 Styrelser med fullt ansvar (FiU) 93

2007:26 Regeringens redovisning av budgeteffekter FiU 94

2007:27 Statligt bildade stiftelsers årsredovisningar CU 122

2007:28 Krisberedskap i betalningssystemet – Tekniska hot

och risker

FiU, (FöU),

(JuU)

95, 136

114

2007:29 Vattenfall – med vind i ryggen? NU 197

2007:30 Så förvaltas förmögenheten – fem stiftelsers

kapitalförvaltning och regeringens roll som stiftare UbU 176

2007:31 Bistånd genom budgetstöd – regeringens och Sidas

hantering av en central biståndsform UU 132

2007:32 Försäkringskassans hantering av

arbetsskadeförsäkringen SfU 150

2008:1 Pandemier – hantering av hot mot människors hälsa SoU 162

2008:2 Statens insatser för att bevara de kyrkliga

kulturminnena (KrU) 170

2008:3 Staten och pensionsinformationen (FiU), (SfU) 97, 152

2008:4 Regeringens redovisning av

arbetsmarknadspolitikens förväntade effekter AU 207

2008:5 Högskolelärares bisysslor (UbU) 178

2008:6 Regler och rutiner för indirekt sponsring inom SVT –

tillräckligt för att säkerställa SVT:s oberoende? (KrU) 172

2008:7 Statligt bildade stiftelser – regeringens insyn och

uppföljning CU 123

2008:8 Dricksvattenförsörjning – beredskap för stora kriser FöU 138

2008:9 Regeringen och krisen – regeringens krishantering

och styrning av samhällets beredskap för allvarliga

samhällskriser

(JuU),

FöU

116,

140

2008:11 Tvärvillkorskontroller i EU:s jordbruksstöd MJU 192

2008:12 Regeringens försäljning av åtta procent av aktierna i

TeliaSonera NU 199

2008:13 Svenskundervisning för invandrare (sfi). En

verksamhet med okända effekter

(UbU),

(AU)

179,

208

2008:14 Kulturbidrag – effektiv kontroll och goda

förutsättningar för förnyelse? KrU 173

2008:15 Tillämpningen av det finanspolitiska ramverket.

Regeringens redovisning i 2008 års ekonomiska

vårproposition FiU 98

RIKSREVISIONEN 86 Uppföljningsrapport 2010


Granskningsrapporter som regeringen har behandlat första gången i budgetpropositionen

för 2010 (Bas 1-uppföljning)

Rapportnr Rapporttitel Utskott Sida

2008:16 Sänkta socialavgifter – för vem och till vilket pris? SfU, (AU),

(SkU)

153, 209

111

2008:17 Regeringens hantering av tilläggsbudgeten (FiU) 99

2008:18 Avveckling av myndigheter FiU 100

2008:19 Hög kvalitet i högre utbildning? UbU 180

2008:20 Granskning av Årsredovisning för staten 2007 (FiU) 101

2008:21 Statens styrning av kvalitet i privat äldreomsorg SoU 164

2008:22 Rekryteringen av internationella studenter till

svenska lärosäten UbU 181

2008:23 Statens insatser för ett hållbart fiske MJU 194

2008:24 Stöd till start av näringsverksamhet. Ett

framgångsrikt program AU, (NU) 210, 201

2008:25 Kasernen Fastighetsaktiebolag FiU, (NU) 102, 202

2008:26 Utanförskap och sysselsättningspolitik –

regeringens redovisning AU, (FiU) 211, 103

2008:27 Delpension för statligt anställda – tillämpning och

effekter (FiU) 105

2008:28 Skyddat arbete hos Samhall. Mer rehabilitering för

pengarna AU 213

2008:29 Skyddet för farligt gods FöU, (TU) 142, 188

2008:30 Tillämpningen av det finanspolitiska ramverket.

Regeringens redovisning i budgetpropositionen för

2009 (FiU) 107

2008:31 Svenska trygghetssystem utomlands.

Försäkringskassans och CSN:s utbetalningar och

fordringshantering SfU, (UbU) 154, 183

2009:1 Omställningskrav i sjukförsäkringen – att pröva

sjukas förmåga i annat arbete (SfU) 156

2009:2 Försäkringskassans inköp av IT-lösningar (SfU) 157

2009:3 Skatteuppskov. Regeringens redovisning av

bostadsuppskov och pensionssparavdrag SkU, (FiU) 112, 108

2009:4 Swedfund International AB och samhällsuppdraget UU 133

2009:5 En effektiv och transparent plan – och

byggprocess? Exemplet buller CU 125

2009:6 Energideklarationer – få råd för pengarna CU 127

2009:7 Beslut om sjukpenning – har Försäkringskassan

tillräckliga underlag? SfU 158

2009:9 Regeringens försäljning av V&S Vin&Sprit AB NU 204

2009:10 Psykiatrin och effektiviteten i det statliga stödet SoU, (UbU) 166, 185

2009:11 Försvarsmaktens personalförsörjning – med fokus

på officersförsörjningen FöU 144

2009:12 Hanteringen av unga lagöverträdare – en utdragen

process JuU 118

2009:13 Omställningskraven i arbetslöshetsförsäkringen AU 215

Uppföljningsrapport 2010

87 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 88 Uppföljningsrapport 2010


Finansutskottet (FiU)

• 2007:21 Regeringens analys av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet

(behandlad av FiU)

• 2007:22 Sambandet mellan utgiftstaket, överskottsmålet och skattepolitiken

– regeringens redovisning (behandlad av FiU)

• 2007:25 Styrelser med fullt ansvar (för kännedom)

• 2007:26 Regeringens redovisning av budgeteffekter (behandlad av FiU)

• 2007:28 Krisberedskap i betalningssystemet – Tekniska hot och risker

(behandlad av FiU)

• 2008:3 Staten och pensionsinformationen (för kännedom)

• 2008:15 Tillämpningen av det finanspolitiska ramverket. Regeringens

redovisning i 2008 års ekonomiska vårproposition (behandlad av FiU)

• 2008:17 Regeringens hantering av tilläggsbudgeten (för kännedom)

• 2008:18 Avveckling av myndigheter (behandlad av FiU)

• 2008:20 Granskning av Årsredovisning för staten 2007 (för kännedom)

• 2008:25 Kasernen Fastighetsaktiebolag (behandlad av FiU)

• 2008:26 Utanförskap och sysselsättningspolitik – regeringens redovisning (för

kännedom)

• 2008:27 Delpension för statligt anställda – tillämpning och effekter

(för kännedom)

• 2008:30 Tillämpningen av det finanspolitiska ramverket. Regeringens

redovisning i budgetpropositionen för 2009 (för kännedom)

• 2009:3 Skatteuppskov. Regeringens redovisning av bostadsuppskov och

pensionssparavdrag (för kännedom)

Uppföljningsrapport 2010

89 RIKSREVISIONEN


RiR 2007:21

Regeringens analys av finanspolitikens långsiktiga

hållbarhet (2007-10-17)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2007/08:RRS17 (2008-01-23)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2007-06-18),

bet. 2007/08:FiU20

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat hur regeringen analyserat och redovisat

finanspolitikens långsiktiga hållbarhet. En hållbar finanspolitik innebär att de

regler som bestämmer offentliga inkomster och utgifter kan tillämpas utan

att ge upphov till alltför stor eller alltför snabbt växande offentlig skuld.

Granskningen visade på väsentliga brister i regeringens analys och

redovisning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet i budgetdokumenten.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att utförligt redovisa

förutsättningar och principer för beräkningarna. Redovisningen i olika

propositioner och konvergensprogram borde göras på ett likartat sätt

för att underlätta jämförelser av finanspolitikens hållbarhet över tiden.

Känslighetsanalyser borde genomföras i större utsträckning.

Regeringen borde också se över hållbarhetsindikatorn. Definitionen av

en hållbar skuldkvotsnivå borde klargöras och motiveras.

Regeringen borde också utveckla hållbarhetsanalysen och stärka de

långsiktiga beräkningarnas roll i utformningen av finanspolitiken. Hur

långsiktiga kostnader för aktuella reformförslag påverkar finanspolitikens

hållbarhet borde regelmässigt beräknas och redovisas. De restriktioner för

utgiftsutvecklingen som gäller för att finanspolitiken ska vara långsiktigt

hållbar borde vara styrande för utformningen av finanspolitiken på kortare

sikt.

Efter granskningen

Granskningen refereras i 2008 års ekonomiska vårproposition. Till följd

av den ändrade inriktningen av vårpropositionen publicerade regeringen

långsiktiga offentligfinansiella beräkningar i denna. Som komplement

till långsiktskapitlet i vårpropositionen publiceras också en bilaga med

beskrivning av beräkningsmetoder och modeller samt känslighetskalkyler.

Bilagan anges vara ett led i att åtgärda de brister som påtalats i

Riksrevisionens granskning. Ytterligare en utveckling av bland annat

modellbeskrivningen ges i också en bilaga till budgetpropositionen för 2009

(prop. 2008/09:1).

Från och med vårpropositionen 2009 publicerar regeringen sina

hållbarhetsbedömningar på ett mer utförligt sätt. Redovisningen har

utvecklats och baseras numera på de indikatorer som EU-kommissionen

använder snarare än på statsskuldens utveckling.

RIKSREVISIONEN 90 Uppföljningsrapport 2010


Det pågår även ett arbete med att utveckla nya modeller och

beräkningsmetoder för långsiktiga makroekonomiska scenarier. Den nya

modellen är planerad att tas i bruk under 2011.

Sambandet mellan de långsiktiga hållbarhetsbedömningarna och

inriktningen på medellång sikt är emellertid fortfarande oklart. Regeringen

har hänskjutit frågan till den pågående översynen av det finanspolitiska

ramverket (se prop. 2008/09:1 s. 285). Denna översyn publicerades den

1 februari 2010 i form av en Ds.

Uppföljningsrapport 2010

91 RIKSREVISIONEN


RiR 2007:22

Sambandet mellan utgiftstaket, överskottsmålet och

skattepolitiken – regeringens redovisning (2007-11-19)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2007/08:RRS18 (2008-01-23)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2008-06-10),

bet. 2007/08:FiU20

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om regeringen utformat och redovisat förslagen

till utgiftstak med utgångspunkt från en långsiktigt hållbar finanspolitik.

Granskningen visade att det fanns brister i regeringens motivering till

utgiftstaket och att principerna för utgiftstaket var oklara. Granskningen

visade även att tidsperspektivet för utgiftstaket hade stramats upp de

senaste åren. Riksrevisionen noterade att regeringen hade deklarerat sin

avsikt att lämna förslag till utgiftstak för det tredje tillkommande året. Det

finns brister i regeringens motivering till utgiftstaket.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att ytterligare förtydliga

motiveringen till utgiftstaket. Bland annat borde de bestämningsfaktorer

som ligger till grund för utgiftstaket analyseras mer utförligt och kvantifieras.

Regeringens avvägning mellan offentliga utgifter och skattepolitikens

långsiktiga inriktning borde enligt Riksrevisionen framgå tydligt. Vidare

rekommenderades regeringen att utforma principerna för justeringar av

beslutade utgiftstak så att takets stöd till överskottsmålet inte riskerar att

försvagas. Riksrevisionen rekommenderade därtill regeringen att avskaffa

utgiftstaket för offentlig sektor då det i sin aktuella utformning inte fyllde

någon funktion.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2009 kommenterade regeringen Riksrevisionens

granskning och angav att regeringen senast i och med 2008 års ekonomiska

vårproposition förbättrat redovisningen av på vilka grunder utgiftstakets nivå

bedöms. När det gäller samspelet mellan utgiftstak och överskottsmål är

regeringens ambition att så långt möjligt successivt utveckla och förtydliga

redovisningen av de avvägningar som ligger till grund för regeringens

ställningstaganden.

Regeringen har efter det att granskningen publicerats uttryckt

tveksamhet om värdet av ett utgiftstak för offentlig sektor som finanspolitisk

restriktion, men hänskjutit frågan till den pågående översynen av ramverket

(prop. 2008/09:1 s. 235 och prop. 2009/10:1 s. 266). Under hösten 2009

fattade riksdagen beslut om ett obligatoriskt utgiftstak för en treårsperiod.

RIKSREVISIONEN 92 Uppföljningsrapport 2010


RiR 2007:25 Styrelser med fullt ansvar (2007-12-05)

Riksrevisionens styrelse Lagd till handlingarna (2008-01-23)

Riksdagen –

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat hur myndighetsstyrelserna fungerar och hanterar

sitt ansvar samt om regeringen ger styrelserna tillräckliga förutsättningar för

att de ska kunna ta sitt ansvar.

Riksrevisionens sammanfattande slutsats var att det i vissa avseenden

fanns brister i hur styrelser med fullt ansvar fungerar. En del av dessa

brister hade sin förklaring i att regeringen inte gett styrelserna nödvändiga

förutsättningar för att ta sitt ledningsansvar. Andra brister berodde på hur

myndighetsledningarna själva organiserat och arbetat med sitt uppdrag.

Riksrevisionen ansåg att den nya myndighetsförordningen är en nödvändig

men inte tillräcklig förutsättning för att åtgärda de brister som framkommit

i granskningen. Granskningen visade att regeringen inte gett styrelser med

fullt ansvar de befogenheter som bör följa med ett sådant uppdrag och att

styrelseledamöterna uppfattar sitt ansvar som otydligt. Granskningen visade

också att regeringens val av ledningsform kan vara godtycklig.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att bland annat göra

en samlad utvärdering och analys av ledningsformens styrkor och

svagheter. Inför den förestående översynen av myndighetsinstruktionerna

rekommenderades regeringen vidare att förtydliga de kriterier som angetts

för valet av ledningsform. Regeringen rekommenderades vidare att förtydliga

myndighetsförordningens krav på en arbetsordning. Motsvarande krav

på arbetsordning och instruktioner som gäller för aktiebolag bör enligt

Riksrevisionen övervägas.

Regeringen rekommenderades därtill att skapa rutiner för sin styrning

och uppföljning av myndighetsstyrelser samt tydliggöra kompetenskrav och

kriterier för val av styrelseledamöter. Enligt Riksrevisionen borde regeringen

överväga att låta styrelser med fullt ansvar få utse myndighetschef.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2009 sammanfattade regeringen granskningens

slutsatser men meddelade inga åtgärder.

Kontakter med Regeringskansliet har inte medfört någon ytterligare

information om eventuella åtgärder från regeringens sida. Regeringen har

dock inte angett granskningsärendet som avslutat.

I samband med att regeringen införde en ny myndighetsförordning

ändrades också ledningsformerna för myndigheterna. Styrelser med delat

ansvar avvecklades. Ansvarsfördelningen mellan verksamhetschef och

styrelse har reglerats tydligare i myndighetsförordningen, men styrelsen har

inte getts mandat att utse myndighetschef. Någon uppföljning av effekterna

av den myndighetsförordningen har ännu inte gjorts.

Uppföljningsrapport 2010

93 RIKSREVISIONEN


RiR 2007:26 Regeringens redovisning av budgeteffekter (2007-11-22)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2007/08:RRS22 (2008-01-23)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2008-06-18),

bet. 2007/08:FiU20

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat regeringens redovisning av budgeteffekter i de

ekonomiska propositionerna. En bristfällig redovisning av budgeteffekter

innebär ett sämre beslutsunderlag och begränsar den offentliga

diskussionen om regeringens budgetförslag. Dessutom försvåras

möjligheten att bedöma om regeringens politik nått åsyftade mål.

Granskningen visade att redovisningen var otydlig och att sambanden

mellan redovisningen i olika delar av propositionerna inte framgick.

Regeringen tillämpade olika principer för olika områden, och det var svårt

att se vad som bedömdes vara en effekt av regeringens politik och vad som

berodde på omvärldsförändringar.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att redovisa

budgeteffekterna i en fast uppsättning tabeller. Vidare borde regeringen

publicera en sammanhållen redovisning av beräkningsmetoderna för både

inkomster och utgifter samt ge en mer fullständig beskrivning av dynamiska

budgeteffekter.

Efter granskningen

I svar på en skriftlig fråga i riksdagen i december 2007 angav finansministern

att Riksrevisionens rekommendationer skulle beaktas i det fortsatta arbetet

med att förbättra presentationen av budgeteffekter i budgetpropositionerna.

I budgetpropositionen för 2009 angav regeringen att det pågick ett

utvecklingsarbete i Regeringskansliet i syfte att utveckla redovisningen till

riksdagen, bland annat när det gäller att redovisa statiska budgeteffekter för

både inkomst- och utgiftssidan i en fast uppsättning tabeller. Regeringen

utlovade i samma proposition att underlagen till beräkningarna skulle

publiceras i en rapportserie från Finansdepartementet. I april 2009

lämnades den första rapporten. Den innehöll en detaljerad redovisning av

beräkningsmetoder, antaganden och långsiktiga arbetsutbudseffekter av

regeringens reformer på inkomstskatteområdet.

Enligt budgetpropositionen för 2010 arbetar regeringen kontinuerligt

med att utveckla redovisningen. Exempelvis har spårbarheten mellan

tabellerna och förklaringarna av den terminologi som används förbättrats.

Statiska budgeteffekter beskrivs sedan ett par år med hjälp av en

uppsättning fasta tabeller. Dock finns fortfarande skillnader i härledningen

av anslagsnivåer med mera mellan olika utgiftsområden. Vidare är det

framför allt på inkomstsidan som regeringen valt att lämna en mer

utförlig redovisning och beskrivning av beräkningsmetoder och eventuella

dynamiska effekter. Arbete pågår dock med att ta fram motsvarande

redovisning för vissa större reformer på utgiftssidan.

RIKSREVISIONEN 94 Uppföljningsrapport 2010


RiR 2007:28 Krisberedskap i betalningssystemet –

Tekniska hot och risker (2007-12-14)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2007/08:RRS24 (2008-02-20)

Riksdagen Avslag på framställningen (2008-06-09),

bet. 2007/08:FiU31

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat regeringens och ansvariga myndigheters

insatser för att förebygga och hantera tekniska hot och risker i det centrala

betalningssystemet.

Granskningen visade att regeringen inte hade organiserat och

samordnat hanteringen av risk- och sårbarhetsanalyser och annan

uppföljningsinformation så att det gick att få en nationell bild av

krishanteringsförmågan. Det fanns också brister i myndigheternas risk- och

sårbarhetsanalyser, krisplanering, tillsyn, hantering av incidentinformation

och genomförda övningar. Regeringen hade inte fastställt grundläggande

säkerhetskrav för betalningssystemet och dess infrastruktur och saknade

därmed förutsättningar att kunna bedöma om det vidtagits rimliga

förebyggande åtgärder. De vidtagna åtgärderna gav inte heller förutsättningar

att hantera allvarliga störningar inom systemet. Statens förmåga att hantera

en allvarlig kris inom området var bristfällig.

Rekommendationerna till regeringen rörde säkerhetskrav och

uppföljning och tillsyn avseende betalningssystemet. Vidare borde

regeringen se över ledningsfrågorna inom sektorn samt säkerställa analyser

av sårbarheter i det centrala betalningssystemet och att dessa uppfyllde

kraven i krisberedskapsförordningen.

Myndigheterna borde se till att deras risk- och sårbarhetsanalyser

uppfyllde krisberedskapsförordningens krav. Riksbanken, Finansinspektionen

och Post- och telestyrelsen borde kontrollera att banker med flera hade infört

de skyddsåtgärder man uppgav sig ha och att kontrollsystemet fungerar som

planerat.

Riksrevisionen uppmärksammade också riksdagen på behovet

av ändring av lagen om Sveriges riksbank i syfte att förordningen om

krisberedskap och höjd beredskap även ska gälla för Riksbanken.

Efter granskningen

Regeringen och myndigheterna har vidtagit en rad åtgärder för att åtgärda

de brister Riksrevisionen identifierat i granskningen. Beslut har fattats om att

fortsätta den frivilliga samverkan mellan de finansiella aktörerna i FS-POS,

och Riksbanken har övertagit huvudmannaskapet. En så kallad tjänsteman i

beredskap har införts av i stort sett samtliga granskade myndigheter.

Uppföljningsrapport 2010

95 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 96 Uppföljningsrapport 2010

Utredningsarbete pågår bland annat i frågan om att fastställa

grundläggande krav på säkerhet inom betalningssystemet.

Ytterligare åtgärder kommer att vidtas under våren 2010. Bland annat

kommer en utredare på uppdrag av Finansdepartementet att överväga

slutsatser och rekommendationer i Riksrevisionens rapport samt i de

rapporter som Riksgälden och Riksbanken lämnat med anledning av denna.


RiR 2008:3 Staten och pensionsinformationen (2008-03-27)

Riksrevisionens styrelse Lagd till handlingarna (2008-04-23)

Riksdagen –

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat Försäkringskassans (FK) och

Premiepensionsmyndighetens (PPM) information till enskilda med syftet

att bedöma om informationen har bedrivits i enlighet med riksdagens krav.

Även tillsynen över pensionsprognoser på webbplatser granskades liksom

Statens pensionsverks (SPV) prognoser för statsanställda.

Granskningen visade att alla uppgifter som krävs enligt lag hade ingått

i myndigheternas information men också att delar av informationen inte

varit användbar för pensionsspararna. Enligt granskningen fick medborgarna

olika prognoser om pensionen på olika privata aktörers webbplatser, och

varken Finansinspektionen eller Konsumentverket hade bedrivit tillsyn av

webbplatserna.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att utveckla den årliga

informationen och att uppdra åt Konsumentverket att klargöra vilka krav

som bör ställas på privata aktörers pensionsprognoser.

Riksrevisionen rekommenderade SPV att vidta åtgärder så att

skillnaderna mellan olika prognoser minskar.

Efter granskningen

FK och PPM genomförde under 2008 och 2009 ett projekt i syfte att beskriva

och analysera faktorer som styr prognoserna av den allmänna pensionen

samt tjänstepensioner och privata pensioner.

I april 2008 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att bilda en

ny pensionsmyndighet med ansvar för administrationen av den allmänna

ålderspensionen samt vissa angränsande pensionsförmåner, det vill säga

den pensionsadministration som då skedde inom FK och PPM. Under våren

2009 utsåg regeringen en samordnare av pensionsinformation, som inom

ramen för utredningen skulle verka för ett utökat samarbete mellan olika

pensionsaktörer. Den nya pensionsmyndigheten, som bildades den 1 januari

2010, har fått ett bredare informationsuppdrag än vad FK och PPM hade.

Information ska ges om den totala pensionen, det vill säga om såväl allmän

pension som tjänstepension och privat pension med mera.

Det pensionsbesked som skickades ut i februari 2009 hade ändrats

i linje med Riksrevisionens rekommendationer. Exempelvis utgjorde den

första sidan en sammanställning av de viktigaste siffrorna i beskedet och gav

samtidigt en bild av systemets funktion.

I budgetpropositionen för 2010 bedömde regeringen att kunskapen om

pensionssystemet hade förbättrats marginellt de senaste åren, trots insatser

från FK och PPM och webbportalen Minpension.se, och att det var viktigt

med fortsatt fokus på pensionsinformationen till allmänheten. Det var ett

viktigt skäl för beslutet att inrätta en ny, sammanhållen pensionsmyndighet.

Uppföljningsrapport 2010

97 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:15

Tillämpningen av det finanspolitiska ramverket.

Regeringens redovisning i 2008 års ekonomiska

vårproposition (2008-08-08)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2008/09:RRS8 (2008-10-29)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2009-06-17),

bet. 2008/09:FiU20

Regeringen Slutbehandlad (prop. 2008/09:100)

Riksrevisionen har granskat hur regeringen tillämpat det finanspolitiska

ramverket i 2008 års ekonomiska vårproposition. Granskningen visar

att väsentliga förbättringar gjorts jämfört med tidigare ekonomiska

propositioner. Exempelvis hade regeringen utfäst sig att redovisa en

bedömning av utgiftstaket i vårpropositionen tre år före budgetåret.

De beräkningar som ligger till grund för analysen av finanspolitikens

långsiktiga hållbarhet presenterades på ett mer utförligt sätt än tidigare.

I vårpropositionen klargjordes även principerna för hur storleken på ett

potentiellt reformutrymme eller besparingsbehov ska fastställas. Samtidigt

visade granskningen att det beslutsunderlag som regeringen lämnar till

riksdagen kan förbättras ytterligare.

Riksrevisionens viktigaste slutsats var att målavvikelser bör rapporteras

på ett enhetligt sätt för att överskottsmålet ska fylla sin funktion som styråra

för finanspolitiken. De tre indikatorer som regeringen använder för att följa

upp överskottsmålet utvecklas emellertid på olika sätt. Om målet följs upp

med flera indikatorer som kan ge olika värden, blir uppföljningen otydlig om

inte detta kommenteras eller något tolkningsstöd ges.

Riksrevisionen rekommenderade därför regeringen att ange hur

indikatorerna ska tolkas i de fall de visar på olika värden och att redovisa sin

principiella syn på avvägningen mellan finanspolitiska hänsyn på kort och

lång sikt.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2009 uttalade regeringen att man anser

att större reformer eller paket av reformer bör utvärderas även i ett

långsiktigt perspektiv. Huruvida det ska finnas en explicit koppling mellan

finanspolitikens utformning och långsiktig offentligfinansiell hållbarhet, och

hur denna koppling i så fall ska utformas, är en fråga som övervägs inom den

pågående översynen av det finanspolitiska ramverket. I övrigt har regeringen

inte kommenterat granskningsrapporten. I budgetpropositionen för 2010

(prop. 2009/10:1) angavs rapporten som slutbehandlad, med hänvisning

till proposition 2008/09:100. Granskningen nämns dock inte i den senare

propositionen som dock behandlar de frågor som tas upp i denna.

Regeringen har i stort sett genomgående hänskjutit Riksrevisionens

rekommendationer om tillämpningen av det finanspolitiska ramverket

till den pågående översynen. I Utvärdering av överskottsmålet (Ds 2010:4)

föreslår regeringen bland annat att ett överskottsmål ska regleras i lag.

RIKSREVISIONEN 98 Uppföljningsrapport 2010


RiR 2008:17 Regeringens hantering av tilläggsbudgeten (2008-09-22)

Riksrevisionens styrelse Lagd till handlingarna (2008-10-09)

Riksdagen –

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om regeringen berett och redovisat ett

tillfredsställande underlag inför beslut om tilläggsbudget. Motivet för

granskningen är att regeringen riskerar att inte presentera ett heltäckande

budgetförslag om tilläggsbudgeten tillåts bli alltför omfattande. Detta skulle

innebära att intentionen i budgetreformen att på rationella grunder kunna

prioritera mellan olika utgiftsområden och ändamål inte uppfylls.

Granskningen visade att det är vanligt att regeringen lämnar

förslag i tilläggsbudgeten om utgiftsökningar som kunde ha klarats

med anslagssparande eller befintlig alternativt utökad anslagskredit.

Granskningen visade också att beredningen i tilläggsbudgeten ofta

inte uppfyllde kraven på den helhetssyn, transparens och stramhet

i budgetprocessen som eftersträvas. Motiveringarna till förslagen i

tilläggsbudgeten är i allmänhet bristfälliga, och det saknas ofta information

om vilken utgiftseffekt som uppkommer vid neddragningar av anslag.

Regeringen rekommenderades att säkerställa att utgiftsökningar under

året finansieras med utgiftsminskningar för att uppfylla budgetpolitikens mål

om stramhet, transparens och helhetssyn. Därutöver ansåg Riksrevisionen

att regeringen genom att förtydliga Regeringskansliets interna riktlinjer kan

komma till rätta med olikheterna mellan olika departement i vilka förslag

som kommer på tilläggsbudget, i hur beredningen sker samt i hur förslagen

finansieras och motiveras.

Efter granskningen

I behandlingen av hösttilläggsbudgeten 2009 tog finansutskottet upp frågan

om tilläggsbudgetens omfattning med hänvisning till Riksrevisionens

granskning. Utskottets slutsatser och rekommendationer överensstämde i

allt väsentligt med Riksrevisionens.

Uppföljningsrapport 2010

99 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:18 Avveckling av myndigheter (2008-10-06)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2008/09:RRS12 (2008-11-19)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (20090513),

bet. 2008/09:FiU25

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om regeringens avvecklingar av myndigheter har

genomförts på ett effektivt sätt och om syftena med omstruktureringarna

uppnåtts. Granskningen omfattade avvecklingen av myndigheterna

Arbetslivsinstitutet, Djurskyddsmyndigheten, Institutet för psykosocial

medicin, Integrationsverket och Nämnden för offentlig upphandling.

Riksrevisionen fann i granskningen inte några allvarliga brister, men

rapporten visar på ett antal mindre felaktigheter och brister som hämmat

effektiviteten i avvecklingarna. Riksrevisionen bedömde att det finns

utrymme att effektivisera genomförandet av avvecklingar. När det gäller

syftena med avvecklingarna har uppnåtts har det funnits svårigheter att

bedöma detta, och uppföljningen försvåras också av att syftena i några fall

är otydliga. Det har funnits brister i regeringens beredning och styrning av

avvecklingarna liksom i genomförandet av avvecklingarna.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att vid beslut om

myndighetsavveckling eftersträva att samtidigt fatta beslut om eventuella

nya huvudmän för att undvika brister i effektivitet i avvecklingsfasen.

Vidare rekommenderades regeringen att inrätta en funktion för

myndighetsavveckling vid någon av de statliga stabsmyndigheterna i syfte

att förstärka stöd, rådgivning och erfarenhetsinsamling samt att denna ska

fungera som en formell avvecklingsmyndighet där det finns ett sådant behov.

Möjligheten att inrätta en samlad söktjänst för lediga, löpande hyresavtal i

staten borde dessutom utredas.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2010 angav regeringen att avsikten är att

återkomma till frågan i den planerade förvaltningspolitiska propositionen

under våren 2010. Därutöver hänvisade regeringen till det utvecklingsarbete

som Ekonomistyrningsverket har inlett tillsammans med Arbetsgivarverket,

Kammarkollegiet, Riksarkivet, Riksgäldskontoret, Riksrevisionen, Statens

pensionsverk och Statistiska centralbyrån för att förbättra stödet till

myndigheter vid organisationsförändringar.

RIKSREVISIONEN 100 Uppföljningsrapport 2010


RiR 2008:20 Granskning av Årsredovisning för staten 2007 (2008-10-20)

Riksrevisionens styrelse Lagd till handlingarna (2008-11-19)

Riksdagen –

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat huruvida årsredovisningen för staten

ger riksdagen möjligheter till insyn i statens finanser. Riksrevisionen

konstaterar att Årsredovisning för staten 2007 utvecklats och förbättrats i flera

avseenden jämfört med föregående årsredovisning. Det gäller bland annat

beskrivningen av anslagsbehållningarna och pensionssystemets ekonomi.

Även redovisningen av utfallet för anslagsbehållningarna har förbättrats

jämfört med Årsredovisning för staten 2006. Samtidigt kvarstår områden där

en fortsatt utveckling är angelägen för att årsredovisningen ska motsvara

budgetlagens intentioner.

Granskningen visade att redovisningen av det finansiella sparandet

i offentlig sektor riskerar att bli missvisande och att redovisningen av

skatteintäkterna redovisas med olika belopp i olika avsnitt i årsredovisningen

utan att detta kommenteras. Vidare påtalades brister i de indikatorer

som anger målavvikelsen vad gäller överskottsmålet för de offentliga

finanserna. Vidare omnämns inte de tekniska justeringarna av utgiftstaket

2007 som redovisades i budgetpropositionen för 2008. Slutligen framkom

att inkomstpensionen uppvisade ett stort underskott 2007 utan att detta

kommenterades av regeringen.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2010 kommenterar regeringen Riksrevisionens

granskning genom att hänvisa till den översyn av budgetlagen som pågår.

Av direktiven till den särskilda utredaren framgår att det ska prövas om det

finns skäl att införa ytterligare och tydligare normering av årsredovisningen

för staten. Utredningsuppdraget ska redovisas senast den 15 mars 2010.

Uppföljningsrapport 2010

101 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:25 Kasernen Fastighetsaktiebolag (2008-11-28)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2008/09:RRS17 (2009-01-21)

Riksdagen

Redogörelsen lagd till handlingarna

(2009-05-20), bet. 2008/09:FiU41

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om det statliga fastighetsaktiebolaget Kasernen

har bedrivit sin verksamhet i enlighet med riksdagens och regeringens

beslut och intentioner. Fokus riktades dels mot bolagets interna styrning

och kontroll dels mot bolagets försäljning av fastigheter och bostadsrätter.

Kasernen har i uppdrag att tillhandahålla tjänstebostäder för anställda inom

försvaret. I samband med att regementen lagts ned har Kasernen sålt ett stort

antal fastigheter och bostadsrätter eftersom efterfrågan på tjänstebostäder

minskat. Sammanlagt har cirka 90 procent av innehavet sålts.

Granskningen visade att försäljningarna av fastigheter och bostadsrätter

inte genomförts på ett genomgående tillfredsställande sätt. Det saknas

bland annat processbeskrivningar eller riktlinjer för försäljningarna samt

dokumentation över försäljningsprocessen. Riksrevisionen konstaterade

att försäljningarna i flera fall skett under beräknade marknadsvärden och

genomsnittspriser. Bedömningen var att Kasernens styrelse hade brustit

i sin insyn i verksamheten och inte säkerställt att försäljningsprocesserna

hanterats på ett tillfredställande sätt. Granskningen visade att Kasernens

styrelse borde ha tagit ett större ansvar och varit mer aktiv i sin styrning

av bolaget. Enligt Riksrevisionens bedömning hade inte heller regeringen

säkerställt att statens intressen tillgodosetts i försäljningarna.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen i sin roll som ägarförvaltare

att säkerställa att Kasernens styrelse tar ett aktivt ansvar för bolagets

bästa. Vidare rekommenderades regeringen att anpassa Kasernens

verksamhetsmål så att försäljning av fastigheter och bostadsrätter ingår

samt att Kasernens ekonomiska mål ses över med hänsyn till de nuvarande

förutsättningarna. Riksrevisionen rekommenderade även regeringen att

utarbeta riktlinjer om bisysslor för ledande befattningshavare i statliga bolag.

Efter granskningen

I en proposition 94 från mars 2009 föreslog regeringen att riksdagen skulle

bemyndiga regeringen att överlåta statens aktier i Kasernen Fastighetsaktiebolag

till Vasallen AB. Regeringen anförde i propositionen att Kasernens

fastighetsinnehav sannolikt bättre skulle tas till vara i Vasallenkoncernen

som har erfarenhet av att anpassa och avyttra fastighetsbestånd. Regeringen

angav att genom denna förändring skulle de brister i Kasernen som

Riksrevisionen uppmärksammat hanteras. Finansutskottet ställde sig bakom

regeringens förslag, och riksdagen biföll förslaget i maj 2009. 95

94 Prop. 2008/09:172 Utvidgning av uppdrag för Vasallen AB och överlåtelse av aktierna i Kasernen

Fastighetsaktiebolag.

95 Bet. 2008/09:FiU41 Utvidgning av uppdrag för Vasallen AB och överlåtelse av aktierna i Kasernen

Fastighetsaktiebolag, rskr. 2008/09:263 och 2008/09:264.

RIKSREVISIONEN 102 Uppföljningsrapport 2010


RiR 2008:26

Utanförskap och sysselsättningspolitik – regeringens

redovisning (2008-12-03)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2008/09:RRS18 (2009-01-19)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2009-12-16),

bet. 2009/10:AU2

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om regeringen har definierat och redovisat

begreppet utanförskap på arbetsmarknaden så att det kan följas upp och

användas som ett mål för sysselsättningspolitiken. Granskningen avsåg

också om regeringen redovisar sysselsättningspolitikens effekter på

arbetskraftsutbudet och sysselsättningen på ett tydligt sätt.

Granskningen visade på behov av att förbättra redovisningen

av sysselsättningspolitikens effekter och att tydliggöra målen för

sysselsättningspolitiken. Begreppet utanförskap användes i de ekonomiska

propositionerna utan någon tydlig definition.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att precisera begreppet

utanförskap och förbättra redovisningen av sysselsättningspolitikens

effekter. Det sysselsättningspolitiska ramverket borde vidareutvecklas så att

det kan användas för att utvärdera politikens effekter.

Kostnadsbedömningar av sysselsättningspolitiska reformer

borde kompletteras med siffersatta angivelser av hur de förväntade

beteendeförändringarna påverkar kostnaderna.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2010 använder sig regeringen av begreppet

utanförskap mer återhållsamt än tidigare. Något försök att definiera

begreppet utanförskap görs inte. Regeringen anger i propositionen att

begreppet utanförskap syftar till att belysa att det är betydligt fler än de som

räknas som arbetslösa som har svårigheter på arbetsmarknaden.

Enligt regeringen kan kvantitativa mål inom sysselsättningspolitiken leda

politiken fel. Det övergripande målet för politiken bör inte kompletteras med

kvantitativa mål för enskilda indikatorer, till exempel för sysselsättningsgrad

och arbetslöshet. Regeringen bedömer också att arbetsmarknaden måste

bevakas med en bred uppsättning indikatorer. Det pågår ett arbete med att

vidareutveckla arbetsmarknadsstatistiken och statistikredovisningen inom

det sysselsättningspolitiska ramverket med anledning av Riksrevisionens

granskning. Det framgår dock inte av budgetpropositionen hur det

sysselsättningspolitiska ramverket ska kunna användas för att utvärdera

arbetsmarknadsreformen. När det gäller Riksrevisionens rekommendationer

om förbättrad redovisning pekar regeringen på att den sedan våren 2009 har

börjat publicera mer utförliga beräkningsunderlag i rapportserien Rapport

från ekonomiska avdelningen.

Uppföljningsrapport 2010

103 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 104 Uppföljningsrapport 2010

Regeringen anger också att beräkningsmodellerna utvecklas

kontinuerligt. På grund av osäkerheten i bedömningarna kommer

beräkningarna tills vidare att redovisas med ett intervall. Regeringen strävar

dock efter att kunna redovisa beräkningarna i enlighet med Riksrevisionens

rekommendation.


RiR 2008:27 Delpension för statligt anställda (2008-11-07)

Riksrevisionens styrelse Lagd till handlingarna (2009-01-12)

Riksdagen –

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om det statliga delpensionsavtalet lett till ökade

möjligheter för äldre anställda inom staten att arbeta fram till 65 års ålder.

Granskningen omfattade Arbetsgivarverkets och myndigheternas tillämpning

av avtalet.

Granskningen visade att statligt anställda sannolikt arbetar mindre med

stöd av delpensionsavtalet än vad de skulle ha gjort om möjligheten till

delpension inte funnits. Avtalets konstruktion innebär starka ekonomiska

incitament för delpension såväl för den enskilde som för arbetsgivaren. Den

enskilde kan gå ner i arbetstid utan att inkomsterna minskar i motsvarande

grad. Den framtida pensionen påverkas dessutom endast marginellt. För

myndigheterna innebär avtalet minskade lönekostnader.

Myndigheterna hade inte i tillräcklig grad beaktat att det övergripande

syftet med avtalet är att öka arbetsutbudet. Arbetsgivarna beviljade

delpension utan att pröva om arbetsuppgifter och arbetsorganisation kunde

anpassas till de behov som äldre medarbetare kan ha.

Det saknades kunskap hos såväl Arbetsgivarverket som hos de

enskilda myndigheterna om hur avtalet tillämpas. Tillämpningen såg

mycket olika ut. Vissa myndigheter beviljade inte alls delpension, medan

andra beviljat delpension upp till hälften av dem som är mellan 61 och

65 år. Myndighetsledningarna har olika inställning till avtalet. Utan mer

myndighetsspecifik information saknas förutsättningar för både enskilda

myndigheter och Arbetsgivarverket att tillämpa delpensionsavtalet så att det

blir ett effektivt arbetsgivarpolitiskt instrument.

Riksrevisionen rekommenderade Arbetsgivarverket att följa upp om

delpensionsavtalet leder till ökat arbetsutbud. Arbetsgivarverket och

myndigheterna borde också skaffa mer kunskap för att kunna bedöma

om det finns behov av att samordna myndigheternas tillämpning av

delpensionsavtalet samt se över tillämpningen av delpensionsavtalet så att

det i högre grad kan leda till ökat arbetsutbud.

Efter granskningen

Arbetsgivarverket inte vidtagit några åtgärder med anledning av

granskningen. Arbetsgivarverket har bemött Riksrevisionens kritik i

ett pressmeddelande och i en debattartikel. Verket menar att det är

tveksamt om de personer som beviljats deltidspension skulle ha kunnat

stanna kvar på sitt arbete och gjort en fullgod arbetsinsats om de inte

hade beviljats delpension och att Riksrevisionen inte har kunnat visa att

Uppföljningsrapport 2010

105 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 106 Uppföljningsrapport 2010

arbetsutbudet minskat till följd av avtalet. Arbetsgivarverket menar också att

Riksrevisionens förslag att Arbetsgivarverket ska se över tillämpningen av

delpensionsavtalet inte är förenligt med det delegerade arbetsgivaransvaret i

staten och verkets roll som medlemsorganisation.


RiR 2008:30

Tillämpningen av det finanspolitiska ramverket.

Regeringens redovisning i budgetpropositionen

för 2009 (2008-12-12)

Riksrevisionens styrelse Lagd till handlingarna (2009-01-21)

Riksdagen –

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat uppföljningen av överskottsmålet, redovisningen

av budgeteffekter och potentiell BNP samt justeringar av utgiftstaket i

budgetpropositionen för 2009. Samtliga dessa frågor har behandlats i

tidigare granskningsrapporter.

Granskningen visar att regeringens redovisning av överskottsmålet

fortfarande är bristfällig. Redovisningen är betydligt svagare än för

utgiftstaket där preciserade bedömningar av budgeteringsmarginalen

presenteras. Vidare är redovisningen av budgeteffekterna av regeringens

förslag svårtillgänglig. Terminologin i rubriker, underrubriker och delposter i

effekttabellerna varierar mellan olika avsnitt. Sambandet mellan olika tabeller

är oklart och det saknas ofta tydliga läsanvisningar.

Granskningen visar också att redovisningen av potentiell BNP

har förbättrats något under senare år, men den är fortfarande mycket

knapphändig.

Slutligen pekar Riksrevisionen på att regeringen i budgetpropositionen

föreslår att Vägverket och Banverket tillförs medel 2008 för att amortera

lån i Riksgälden. Därmed minskar amorteringarna under 2009–2011.

Minskningen av amorteringarna är i sig saldoneutral men skapar ett

utrymme under utgiftstaket vilket, om det utnyttjas, skulle försämra det

finansiella sparandet i staten. Enligt regeringens principer för takjusteringar

borde därför en justering av utgiftstaket ha föreslagits.

Efter granskningen

Regeringen har kommenterat granskningen i budgetpropositionen för

2010. Vad avser uppföljningen av överskottsmålet påpekar regeringen

att det är motiverat att använda flera indikatorer i uppföljningen och att

konjunkturläget måste beaktas. I övrigt hänvisas till den pågående översynen

av det finanspolitiska ramverket. Budgeteffekternas svårtillgänglighet

avser regeringen att åtgärda genom att utveckla redovisningen och öka

spårbarheten mellan tabeller. I frågan om tekniska justeringar av utgiftstaket

hänvisar regeringen till departementspromemorian Stärkt finanspolitiskt

ramverk – översyn av budgetlagens bestämmelser om utgiftstak (Ds 2009:10)

och propositionen Obligatoriskt utgiftstak (prop. 2009/10:5).

Uppföljningsrapport 2010

107 RIKSREVISIONEN


RiR 2009:3

Skatteuppskov. Regeringens redovisning av

bostadsuppskov och pensionssparavdrag (2009-03-24)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2008/09:RRS24 (2009-05-13)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2009-11-25),

bet. 2009/10:SkU3

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat regeringens redovisning av uppskovet med att

betala kapitalvinstskatt vid försäljning av privatbostäder (bostadsuppskovet)

och privatpersoners avdrag för pensionssparande (pensionssparavdraget).

Redovisningen av uppskoven är ofullständig. Tydliga principer för hur

de bör redovisas saknas. Det är även oklart hur regeländringar som rör

uppskoven bör bedömas och när uppskoven kan användas för att finansiera

andra åtgärder. Vid finansiering av permanenta åtgärder finns risk att denna

inte blir långsiktigt hållbar.

Uppskoven har på senare tid utvidgats till att gälla hela EES-området.

Det försvårar kontrollen och öppnar för skatteplanering. Sveriges skatteavtal

med andra länder kan innebära problem när det gäller att få tillbaka den

uppskjutna beskattning som ligger i pensionssparavdraget.

Regeländringar under uppskovstiden kan innebära risk för negativa

ekonomiska effekter för enskilda. Regeringen har inte bedömt denna risk.

Regeringen har heller inte utvärderat skatteuppskoven. Det är därför oklart

om de är värda sina kostnader och risker och om målen om ökad rörlighet

på bostadsmarknaden och stimulans till privat pensionssparande uppnås.

Regeringen rekommenderades att utveckla normeringen av hur

skatteuppskov bör redovisas och att utveckla transparenta beräkningsoch

finansieringsprinciper. Vidare borde regeringen noga följa hur

skatteuppskoven utvecklas och utvärdera måluppfyllelsen.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2010 presenterar regeringen åtgärder

med koppling till Riksrevisionens granskning. 96 I de förändringar av

bostadsbeskattningen som aviseras ingår en viss begränsning av

möjligheten till uppskov med kapitalvinster. Därmed reduceras inslaget av

uppskjuten beskattning i de svenska skattereglerna.

Regeringen är positiv till att utveckla redovisningen av skatteuppskov

till riksdagen. Med ledning av bland annat Riksrevisionens iakttagelser

ska regeringen närmare överväga innehållet i och formen för en sådan

redovisning. I juni 2009 beslutade regeringen om direktiv för en översyn av

budgetlagen (dir. 2009:55). Utredaren ska pröva om det finns skäl att införa

ytterligare och tydligare normering av årsredovisningen för staten.

Regeringen berör dock inte rekommendationen om att utveckla

transparenta beräknings- och finansieringsprinciper för när förändringar i

skatteuppskov kan användas för att finansiera andra åtgärder.

96 Prop. 2009/10:1 s. 158 – 159, 329 och 332 – 333.

RIKSREVISIONEN 108 Uppföljningsrapport 2010


Skatteutskottet (SkU)

• 2007:22 Sambandet mellan utgiftstaket, överskottsmålet och skattepolitiken

– regeringens redovisning (för kännedom)

• 2008:16 Sänkta socialavgifter – för vem och till vilket pris? (för kännedom)

• 2009:3 Skatteuppskov – regeringens redovisning av bostadsuppskov och

pensionsavdrag (behandlad av SkU)

Uppföljningsrapport 2010

109 RIKSREVISIONEN


RiR 2007:22

Sambandet mellan utgiftstaket, överskottsmålet och

skattepolitiken – regeringens redovisning (2007-11-19)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2007/08:RRS18 (2008-01-23)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2008-06-10),

bet. 2007/08:FiU20

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om regeringen utformat och redovisat förslagen

till utgiftstak med utgångspunkt från en långsiktigt hållbar finanspolitik.

Granskningen visade att det fanns brister i regeringens motivering till

utgiftstaket och att principerna för utgiftstaket var oklara. Granskningen

visade även att tidsperspektivet för utgiftstaket hade stramats upp de

senaste åren. Riksrevisionen noterade att regeringen hade deklarerat sin

avsikt att lämna förslag till utgiftstak för det tredje tillkommande året. Det

finns brister i regeringens motivering till utgiftstaket.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att ytterligare förtydliga

motiveringen till utgiftstaket. Bland annat borde de bestämningsfaktorer

som ligger till grund för utgiftstaket analyseras mer utförligt och kvantifieras.

Regeringens avvägning mellan offentliga utgifter och skattepolitikens

långsiktiga inriktning borde enligt Riksrevisionen framgå tydligt. Vidare

rekommenderades regeringen att utforma principerna för justeringar av

beslutade utgiftstak så att takets stöd till överskottsmålet inte riskerar att

försvagas. Riksrevisionen rekommenderade därtill regeringen att avskaffa

utgiftstaket för offentlig sektor då det i sin aktuella utformning inte fyllde

någon funktion.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2009 kommenterade regeringen Riksrevisionens

granskning och angav att regeringen senast i och med 2008 års ekonomiska

vårproposition förbättrat redovisningen av på vilka grunder utgiftstakets nivå

bedöms. När det gäller samspelet mellan utgiftstak och överskottsmål är

regeringens ambition att så långt möjligt successivt utveckla och förtydliga

redovisningen av de avvägningar som ligger till grund för regeringens

ställningstaganden.

Regeringen har efter det att granskningen publicerats uttryckt

tveksamhet om värdet av ett utgiftstak för offentlig sektor som finanspolitisk

restriktion, men hänskjutit frågan till den pågående översynen av ramverket

(prop. 2008/09:1 s. 235 och prop. 2009/10:1 s. 266). Under hösten 2009

fattade riksdagen beslut om ett obligatoriskt utgiftstak för en treårsperiod.

RIKSREVISIONEN 110 Uppföljningsrapport 2010


RiR 2008:16

Sänkta socialavgifter – för vem och till vilket pris?

(2008-09-11)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2008/09:RRS9 (2008-11-19)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2009-03-25),

bet. 2008/09:SfU9

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om nedsättningen av socialavgifter är en

kostnadseffektiv åtgärd och om åtgärden leder till högre sysselsättning.

Granskningen omfattade den regionalt riktade nedsättningen, den

nedsättning som riktar sig till småföretag och den som riktar sig till

ungdomar. Den samlade bedömningen var att den regionala nedsättningen

inte hade gett några regionala sysselsättningseffekter och heller inte

påverkat företagandet nämnvärt. Nedsättningen för småföretag hade också

begränsade sysselsättningseffekter. Kostnaden per arbetstillfälle blev extremt

hög. Nedsättningen för ungdomar hade begränsade sysselsättningseffekter

och höga dödviktseffekter. Beräkningarna hade dock ej samma empiriska

underlag som för övriga studerade nedsättningar.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att föreslå riksdagen att den

regionala nedsättningen av socialavgifter skulle avvecklas och att skyndsamt

utvärdera nedsättningen av socialavgifter för ungdomar.

Efter granskningen

Regeringen kommenterar granskningen i budgetpropositionen för

2010. Enligt regeringen har den nuvarande nivån av socialavgifter för

ungdomar inte varit i kraft tillräckligt lång tid för att kunna utvärderas på

ett meningsfullt sätt. Regeringen har inte tagit ställning till när och hur en

utvärdering bör ske.

Vad gäller den regionala nedsättningen bedömer regeringen att

stödformen är viktig för företagen. Enligt regeringen finns det dock

anledning att söka bättre metoder för att utvärdera stödformen.

Nedsättningen av socialavgifterna för småföretag avvecklades 2007.

Uppföljningsrapport 2010

111 RIKSREVISIONEN


RiR 2009:3

Skatteuppskov. Regeringens redovisning av bostadsuppskov

och pensionssparavdrag (2009-03-24)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2008/09:RRS24 (2009-05-13)

Riksdagen

Redogörelsen lagd till handlingarna (2009-11-25), bet.

2009/10:SkU3

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat regeringens redovisning av uppskovet med att

betala kapitalvinstskatt vid försäljning av privatbostäder (bostadsuppskovet)

och privatpersoners avdrag för pensionssparande (pensionssparavdraget).

Redovisningen av uppskoven är ofullständig. Tydliga principer för hur

de bör redovisas saknas. Det är även oklart hur regeländringar som rör

uppskoven bör bedömas och när uppskoven kan användas för att finansiera

andra åtgärder. Vid finansiering av permanenta åtgärder finns risk att denna

inte blir långsiktigt hållbar.

Uppskoven har på senare tid utvidgats till att gälla hela EES-området.

Det försvårar kontrollen och öppnar för skatteplanering. Sveriges skatteavtal

med andra länder kan innebära problem när det gäller att få tillbaka den

uppskjutna beskattning som ligger i pensionssparavdraget.

Regeländringar under uppskovstiden kan innebära risk för negativa

ekonomiska effekter för enskilda. Regeringen har inte bedömt denna risk.

Regeringen har heller inte utvärderat skatteuppskoven. Det är därför oklart

om de är värda sina kostnader och risker och om målen om ökad rörlighet

på bostadsmarknaden och stimulans till privat pensionssparande uppnås.

Regeringen rekommenderades att utveckla normeringen av hur

skatteuppskov bör redovisas och att utveckla transparenta beräkningsoch

finansieringsprinciper. Vidare borde regeringen noga följa hur

skatteuppskoven utvecklas och utvärdera måluppfyllelsen.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2010 presenterar regeringen åtgärder

med koppling till Riksrevisionens granskning. 97 I de förändringar av

bostadsbeskattningen som aviseras ingår en viss begränsning av

möjligheten till uppskov med kapitalvinster. Därmed reduceras inslaget av

uppskjuten beskattning i de svenska skattereglerna.

Regeringen är positiv till att utveckla redovisningen av skatteuppskov

till riksdagen. Med ledning av bland annat Riksrevisionens iakttagelser

ska regeringen närmare överväga innehållet i och formen för en sådan

redovisning. I juni 2009 beslutade regeringen om direktiv för en översyn av

budgetlagen (dir. 2009:55). Utredaren ska pröva om det finns skäl att införa

ytterligare och tydligare normering av årsredovisningen för staten.

Regeringen berör dock inte rekommendationen om att utveckla

transparenta beräknings- och finansieringsprinciper för när förändringar i

skatteuppskov kan användas för att finansiera andra åtgärder.

97 Prop. 2009/10:1 s.158 – 159, 329 och 332 – 333

RIKSREVISIONEN 112 Uppföljningsrapport 2010


Justitieutskottet (JuU)

• 2007:28 Krisberedskap i betalningssystemet – Tekniska hot och risker

(för kännedom)

• 2008:9 Regeringen och krisen – regeringens krishantering och styrning av

samhällets beredskap för allvarliga samhällskriser (för kännedom)

• 2009:12 Hanteringen av unga lagöverträdare – en utdragen process

(ska behandlas av JuU)

Uppföljningsrapport 2010

113 RIKSREVISIONEN


RiR 2007:28

Krisberedskap i betalningssystemet – Tekniska hot

och risker (2007-12-14)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2007/08:RRS24 (2008-02-20)

Riksdagen Avslag på framställningen (2008-06-09),

bet. 2007/08:FiU31

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat regeringens och ansvariga myndigheters

insatser för att förebygga och hantera tekniska hot och risker i det centrala

betalningssystemet.

Granskningen visade att regeringen inte hade organiserat och

samordnat hanteringen av risk- och sårbarhetsanalyser och annan

uppföljningsinformation så att det gick att få en nationell bild av

krishanteringsförmågan. Det fanns också brister i myndigheternas risk- och

sårbarhetsanalyser, krisplanering, tillsyn, hantering av incidentinformation

och genomförda övningar. Regeringen hade inte fastställt grundläggande

säkerhetskrav för betalningssystemet och dess infrastruktur och saknade

därmed förutsättningar att kunna bedöma om det vidtagits rimliga

förebyggande åtgärder. De vidtagna åtgärderna gav inte heller förutsättningar

att hantera allvarliga störningar inom systemet. Statens förmåga att hantera

en allvarlig kris inom området var bristfällig.

Rekommendationerna till regeringen rörde säkerhetskrav och

uppföljning och tillsyn av betalningssystemet. Vidare borde regeringen se

över ledningsfrågorna inom sektorn samt säkerställa analyser av sårbarheter

i det centrala betalningssystemet och se till att dessa uppfyllde kraven i

krisberedskapsförordningen.

Myndigheterna borde se till att deras risk- och sårbarhetsanalyser

uppfyller krisberedskapsförordningens krav. Riksbanken, Finansinspektionen

och Post- och telestyrelsen borde kontrollera att banker med flera har infört

de skyddsåtgärder man uppgav sig ha och att kontrollsystemet fungerar som

planerat.

Riksrevisionen uppmärksammade också riksdagen på behovet

av ändring i lagen om Sveriges riksbank i syfte att förordningen om

krisberedskap och höjd beredskap även ska gälla för Riksbanken.

Efter granskningen

Regeringen och myndigheterna har vidtagit en rad åtgärder för att åtgärda

de brister Riksrevisionen identifierat i granskningen. Beslut har fattats om att

fortsätta den frivilliga samverkan mellan de finansiella aktörerna i FS-POS,

och Riksbanken har övertagit huvudmannaskapet. En så kallad tjänsteman i

beredskap har införts av i stort sett samtliga granskade myndigheter.

RIKSREVISIONEN 114 Uppföljningsrapport 2010


Utredningsarbete pågår bland annat i frågan om att fastställa

grundläggande krav på säkerhet inom betalningssystemet.

Ytterligare åtgärder kommer att vidtas under våren 2010. Bland annat

kommer en utredare på uppdrag av Finansdepartementet att överväga

slutsatser och rekommendationer i Riksrevisionens rapport samt i de

rapporter som Riksgälden och Riksbanken lämnat med anledning av denna.

Uppföljningsrapport 2010

115 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:9

Regeringen och krisen – regeringens krishantering och

styrning av samhällets beredskap för allvarliga samhällskriser

(2008-06-12)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2008/09:RRS5 (2008-10-29)

Riksdagen

Avslag på framställningen (2009-04-02), bet. 2008/09:FöU6

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat regeringens krishantering och styrning av

samhällets krisberedskap. Granskningen avsåg allvarliga kriser. Enligt

granskningen hade regeringen på senare år utvecklat krisberedskapens ramar

för myndigheter, kommuner och landsting och också utvecklat sin egen

förmåga att snabbt upptäcka kriser samt att larma, analysera och koordinera

åtgärder.

Regeringens uppföljning av beredskapen var dock osystematisk och dåligt

samordnad inom Regeringskansliet. Regeringen gjorde inte någon samlad

bedömning av landets beredskapsförmåga för olika samhällsfarliga kriser

och inga samlade avvägningar av myndigheternas åtgärder i regeringsbeslut

om krisberedskapen. Vidare saknades lagstiftning för de fall då någon på

nationell nivå behöver överta den operativa krisledningen.

Regeringen rekommenderades bland annat att säkerställa kvaliteten i

risk- och sårbarhetsanalyser samt att för riksdagen föreslå en beslutsprocess

som kan träda i kraft då det krävs en nationell ledning av samhällets resurser

för krishantering. Därtill borde den aktuella sektorslagstiftningen ses över

för att förbereda lagar och förordningar som blir nödvändiga att ändra vid en

omfattande samhällskris.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2009 redogjorde regeringen för vidtagna åtgärder.

Försvarsdepartementet ledde ett departementsövergripande arbete med

syftet att utveckla förmågan att bedöma samhällets krisberedskap. År 2009

är det första år då risk och sårbarhet och myndigheternas behov av medel för

samlad krishantering behandlas samordnat inom Regeringskansliet.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) hade fått

föreskriftsrätt och tillsynsansvar för risk- och sårbarhetsanalyser

för myndigheternas förordningsstyrda bedömningar av sin

krishanteringsförmåga. MSB fick i regleringsbrevet för 2009 i uppdrag

att redovisa en samlad bedömning av samhällets krisberedskapsförmåga

för 2008. I redovisningen anges att Riksrevisionens rapporter inom

krisberedskapsområdet ligger till grund för MSB:s bedömning.

MSB har också i regleringsbrev för 2009 fått i uppdrag att utreda vilka

verktyg och vilken process som behövs för att skapa en samlad bedömning

på nationell nivå. Riksdagen och regeringen är överens om att förbättra

återrapporteringen av krisberedskapen till riksdagen. Grundlagsutredningen

RIKSREVISIONEN 116 Uppföljningsrapport 2010


föreslog att regeringen under vissa förutsättningar får meddela föreskrifter

som enligt grundlag ska meddelas av riksdagen. Efter remissbehandling

ansåg regeringen att utredningens förslag inte borde genomföras utan

ytterligare utredning.

Uppföljningsrapport 2010

117 RIKSREVISIONEN


RiR 2009:12

Hanteringen av unga lagöverträdare – en utdragen

process (20090616)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2009/10:RRS8 (2009-09-30)

Riksdagen

Redogörelsen lagd till handlingarna (2010-03-10), bet.

2009/10:JuU11

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat rättsväsendets hantering av unga lagöverträdare.

Granskningen visade att polis, åklagare och domstol inte lever upp

till lagens krav på skyndsamhet som gäller för hanteringen av unga

lagöverträdare samt att myndigheterna i stor utsträckning överskrider

tidsfristerna för när ett ärende ska vara handlagt. Granskningen

visade också att fler ungdomsbrott borde kunna klaras upp om fler

utredningsåtgärder vidtas. Rapporten belyste var i processen flaskhalsarna

och förbättringspotentialerna finns och vilka möjliga orsaker som finns till

bristerna.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att även i myndigheternas

instruktioner eller regleringsbrev slå fast att särskild skyndsamhet gäller

och se till att myndigheterna följer upp att detta mål uppfylls. Vidare

rekommenderade Riksrevisionen att Socialstyrelsen ges i uppdrag att utreda

och föreslå åtgärder för att förbättra kvaliteten i socialtjänstens yttranden

samt förbättra samverkan mellan socialtjänsten och polis och åklagare.

Riksrevisionen rekommenderade dessutom regeringen att uppdra åt

Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket tillsammans

med tingsrätterna att gemensamt lämna förslag till åtgärder i ett

rättskedjeperspektiv för att förbättra styrningen och uppföljningen när det

gäller hanteringen av unga lagöverträdare inom respektive organisation

och i ärendeflödet mellan organisationerna. Vidare rekommenderades

myndigheterna att utveckla arbetssätt och rutiner för utredning och

lagföring av unga lagöverträdare. Riksrevisionen rekommenderade

även myndigheterna att säkra relevant kompetens för att hantera

ungdomsärenden och effektivisera samverkan i ärendehandläggningen,

särskilt mellan polis- och åklagarmyndigheterna men även med domstolarna

och den kommunala socialtjänsten.

Efter granskningen

Regeringen har i budgetpropositionen för 2010 angivit att den för

närvarande överväger vilka åtgärder som kan vara aktuella med anledning av

Riksrevisionens granskning. 98

98 Prop. 2009/10:1, utg.omr. 4 s. 49.

RIKSREVISIONEN 118 Uppföljningsrapport 2010


Rikspolisstyrelsen fattade strax innan granskningen var klar ett

inriktningsbeslut om en nationell satsning på utredningar av ungdomsbrott.

Syftet är dels att identifiera, analysera och därefter åtgärda orsakerna till att

gällande regler inte följs, dels att åtgärda problem med ärendebalanser. 99

Med Rikspolisstyrelsens inriktningsbeslut som grund har

polismyndigheterna inlett arbetet med att försöka prioritera utredningar av

ungdomsbrott.

99 Rikspolisstyrelsen PoA – 100 – 1208/09.

Uppföljningsrapport 2010

119 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 120 Uppföljningsrapport 2010


Civilutskottet (CU)

• 2007:27 Statligt bildade stiftelsers årsredovisningar

(behandlad av CU)

• 2008:7 Statligt bildade stiftelser – regeringens insyn och uppföljning

(behandlad av CU)

• 2009:5 En effektiv och transparent plan- och byggprocess? Exemplet buller

(ska behandlas av CU)

• 2009:6 Energideklarationer – få råd för pengarna (ska behandlas av CU)

Uppföljningsrapport 2010

121 RIKSREVISIONEN


RiR 2007:27 Statligt bildade stiftelsers årsredovisningar (2007-12-10)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2007/08:RRS23 (2008-02-20)

Riksdagen

Redogörelsen lagd till handlingarna (2009-03-11), bet.

2008/09:CU17

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om staten får relevant information om de

stiftelser som staten varit med och bildat. Utgångspunkten i granskningen

är att staten bör få sådan information då staten har varit med och finansierat

stiftelsernas verksamhet. Årsredovisningarna är den viktigaste källan för

information om stiftelsernas verksamhet, ekonomiska ställning och resultat.

Mot den bakgrunden har Riksrevisionen granskat kvaliteten i ett urval statligt

bildade stiftelsers årsredovisningar.

Granskningen visade att det saknas samlad kunskap om de statligt

bildade stiftelserna. Den finansiella redovisningen har brister, och bland annat

redogörs det inte för vilka redovisningsprinciper som använts. Informationen

i förvaltningsberättelserna uppfyller inte årsredovisningslagens krav. Enligt

Riksrevisionens bedömning har hälften av stiftelserna i urvalet inte redovisat

hur stiftelsens ändamål främjats, vilket är ett krav i årsredovisningslagen.

Regeringen rekommenderades att föreslå att stiftelselagen ändras

så att även offentligt bildade stiftelser ska stå under full tillsyn. Vid

tiden för granskningen omfattades de av så kallad begränsad tillsyn.

Stiftelserna rekommenderades att särskilt uppmärksamma vissa krav i

årsredovisningslagen, bland annat kravet att beskriva hur ändamålet främjats

under året, kravet att redovisa och kommentera årets ekonomiska ställning

och resultat samt kravet att redogöra för de redovisningsprinciper som

använts i årsredovisningen.

Stiftelserna rekommenderades vidare att redovisa ändamålet med

verksamheten och efterlevnaden av särskilda föreskrifter om verksamheten

samt, oavsett stiftelsens storlek, att upprätta en kassaflödesanalys.

Efter granskningen

I prop. 2008/09:84 behandlar regeringen frågor om registrering och

tillsyn av stiftelser. Regeringen föreslår att stiftelser som har bildats av

eller tillsammans med staten, en kommun eller ett landsting och stiftelser

som förvaltas av en statlig myndighet inte längre ska vara undantagna från

fullständig tillsyn.

Riksdagen beslutade i enlighet med propositionen i mars 2009. Nya

regler gäller från och med januari 2010. 100

Ett antal årsredovisningar har studerats i samband med uppföljningen,

och Riksrevisionen kan konstatera att stiftelsernas årsredovisningar har

förbättrats något sedan granskningen. Det finns dock utrymme för ytterligare

förbättringar.

100 Se även RiR 2008:7.

RIKSREVISIONEN 122 Uppföljningsrapport 2010


RiR 2008:7

Statligt bildade stiftelser – regeringens insyn och

uppföljning (2008-06-03)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2008/09:RRS3 (2008-10-01)

Riksdagen Avslag på framställningen (2009-02-19),

bet. 2008/09:CU17

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat i vilken mån regeringen har insyn i och följer

upp statligt bildade stiftelser. Granskningen visade att regeringen inte

kände till drygt hälften av de statligt bildade stiftelser som Riksrevisionen

identifierat. Bristen på kunskap om stiftelserna leder till att regeringen inte

kan ta ett helhetsansvar för stiftelserna. Regeringen borde säkerställa att de

statliga stiftelserna förvaltas på ett effektivt sätt enligt stiftelsens ändamål

och riksdagens intentioner. Detta gäller särskilt för de stiftelser som har en

stor förmögenhet eller en samhällsviktig verksamhet.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att säkerställa att det finns

en uppdaterad förteckning över de statligt bildade stiftelserna och vilka

förmögenheter de disponerar. Regeringen borde också finna former för hur

statlig insyn i och uppföljning och påverkan av statligt bildade stiftelser ska

bedrivas effektivt samt säkerställa att de följs upp så att kunskap finns om

måluppfyllelse och ekonomi. Regeringen borde också överväga behovet av

att informera riksdagen om de statligt bildade stiftelsernas verksamhet och

ekonomi.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2009 uppgav regeringen att granskningsrapporten

bereddes i Regeringskansliet. Regeringen konstaterade i sammanhanget att

en stiftelse är en egen juridisk person och att stiftelser, om än bildade av

staten, inte är en del av det statliga åtagandet. Stiftelser bildade av staten

omfattas inte av den redovisning som regeringen lämnar i årsredovisningen

för staten.

I december 2008 överlämnade regeringen prop. 2008/09:84 Stiftelser

– frågor om registrering och tillsyn, m.m. till riksdagen. I propositionen

behandlas inte de rekommendationer som lämnades i Riksrevisionens

granskningsrapport om regeringens insyn och uppföljning. Förslagen i

propositionen är dock relevanta för granskningen eftersom de syftar till att

förbättra tillsynen. Bland annat föreslogs att stiftelser som har bildats av

eller tillsammans med staten, en kommun eller ett landsting och stiftelser

som förvaltas av en statlig myndighet inte längre ska vara undantagna

från fullständig tillsyn. Riksdagen beslutade i mars 2009 i enlighet med

propositionen. Nya regler gäller från och med januari 2010.101

101

Se även RiR 2007:27.

Uppföljningsrapport 2010

123 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 124 Uppföljningsrapport 2010

I SOU 2008:121 Innovationer och företagande – Sveriges framtid, som

publicerades i december 2008, berörs Riksrevisionens rekommendation

om en kartläggning av de statligt bildade stiftelserna. Enligt utredaren finns

det många fördelar med en kartläggning då det i vissa stiftelser kan finnas

resurser som kan stimulera fler att starta företag. Det låg dock utanför

utredarens uppdrag att göra en sådan kartläggning.


RiR 2009:5

En effektiv och transparent plan- och byggprocess?

Exemplet buller (2009-05-20)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2009/10:RRS2 (2009-09-01)

Riksdagen

Inte behandlad

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om statens styrning vid planläggning och

byggande av bostäder i bullerutsatta miljöer har givit förutsättningar för en

effektiv och transparent plan- och byggprocess.

Granskningen visade att statens styrning inte tillgodosåg krav på

transparens och förutsägbarhet i plan- och byggprocessen i frågor om buller.

Regeringen hade bland annat inte säkerställt samsyn inom staten för hur

buller ska bedömas vid planering och byggande av bostäder.

Boverkets, Naturvårdsverkets och Socialstyrelsens allmänna råd och

byggregler var inte samordnade. Länsstyrelserna tillämpade riktvärden för

trafikbuller olika, och de saknade samsyn för hur buller skulle bedömas.

Boverket hade inte följt upp hur statens samlade agerande påverkade

transparensen och förutsägbarheten i plan- och byggprocessen.

Riksrevisionens rekommendationer till regeringen avsåg åtgärder ägnade

att förbättra regelverken och deras tillämpning.

Naturvårdsverket rekommenderades att säkerställa en systematisk

uppföljning av de statliga vägledningarna och reglerna för buller. Boverket

borde följa upp att tillämpningen av allmänna råd och andra regler för

planering och byggande är transparent och förutsägbar. Länsstyrelserna

borde samordna tillsynen för att få enhetliga kriterier för bedömningar av

buller vid planering och byggande i bullerutsatta områden.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2010 redovisar regeringen åtgärder som

initierats och genomförts före granskningens publicering, bland annat ökad

samordning av plan- och bygglagen och miljöbalken för att förenkla

lagtillämpningen i plan- och byggprocessen. Regeringen har också initierat

en kompetenssatsning bland länsstyrelserna och Boverket samt tillfört dessa

myndigheter extra medel för att få en effektivare tillämpning av plan- och

bygglagen och för en ökad samverkan mellan myndigheter. 102

Boverket har fått två uppdrag. Ett behandlar ett fördjupat underlag

vid tillämpning av riktvärden för buller från flygtrafik vid planering för och

byggande av bostäder och ett annat redovisning av buller i bebyggelse för att

belysa kopplingar mellan brister i inomhusmiljön och upplevd ohälsa. 103

102 Prop. 2009/10:1 utg.omr. 18 s. 55.

103 Prop. 2009/10:1 utg.omr. 18 s. 55.

Uppföljningsrapport 2010

125 RIKSREVISIONEN


Regeringen anger också att ytterligare åtgärder för att komma till rätta

med hinder för en effektiv och transparent plan- och byggprocess bereds

inom Regeringskansliet. Bland annat avser regeringen att i samband med de

planerade översynerna av Boverkets och Naturvårdsverkets instruktioner ta

hänsyn till Riksrevisionens förslag. I övrigt överväger regeringen även andra

åtgärder i form av utredningsuppdrag. 104

Boverket och Naturvårdsverket har tagit fram riktlinjer för flygbuller

och externt industribuller. Riktlinjerna har remissbehandlats men ännu inte

publicerats.

104 Prop. 2009/10:1 utg.omr. 18 s. 55.

RIKSREVISIONEN 126 Uppföljningsrapport 2010


RiR 2009:6 Energideklarationer – få råd för pengarna (2009-05-07)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2009/10:RRS3 (2009-09-01)

Riksdagen

Inte behandlad

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat systemet med energideklarationer.

Granskningen omfattade Boverket, Styrelsen för ackreditering och teknisk

kontroll (Swedac) och Statens energimyndighet. Även Näringsdepartementet

och Miljödepartementet berördes.

Granskningen visade att fastighetsägarnas nytta av deklarationerna i

förhållande till priset kunde ifrågasättas. Många deklarationer innehöll t.ex.

inte, trots intentionerna, förslag på energisparåtgärder. Det fanns också

indikationer på att det svenska systemet inte säkerställde deklarationernas

kvalitet. Genomförandet av EG-direktivet hade försenats varför bland annat

otydligheter i det svenska regelverket inte har åtgärdats. Det var också svårt

att följa upp om deklarationerna bidrog till att uppfylla övergripande mål

eftersom dessa inte brutits ned till uppföljningsbara delmål.

Regeringen hade inte gett någon myndighet helhetsansvar för systemet

med energideklarationer. Övergripande problem kan därmed falla mellan

stolarna. Det fanns också brister i uppföljningen av deklarationernas innehåll

och systemets funktionssätt.

Regeringen rekommenderades att genomföra EG-direktiv i tid och

förbättra regelverket. Regeringen borde också formulera uppföljningsbara

delmål för deklarationerna och förtydliga ansvarsfördelningen på området,

bland annat genom att peka ut en centralt ansvarig myndighet. Dessutom

borde regeringen säkerställa deklarationernas kvalitet, experternas

oberoende och en regelbunden uppföljning av deklarationernas effekter.

Boverket borde förtydliga föreskrifter och de allmänna råd för besiktning

och åtgärdsförslag samt se till att registret för energideklarationer kan

användas som underlag för uppföljning och utvärdering.

Efter granskningen

Regeringen framhöll i budgetpropositionen för 2010 att det var angeläget

att förenkla reglerna och hänvisade till att Boverket 2009 haft i uppdrag

att bland annat analysera hur väl regelverket fungerar. Enligt regeringen

har Boverket huvuddelen av ansvaret för genomförandet av systemet med

energideklarationer. Regeringen avsåg att ytterligare analysera berörda

myndigheters roller. Förändringar i det svenska regelverket bör göras när EGdirektivet

om byggnaders energiprestanda setts över. Systemets funktion och

effektivitet bör dock förbättras löpande i avvaktan på ett sådant.

Uppföljningsrapport 2010

127 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 128 Uppföljningsrapport 2010

Boverket föreslog i sin återrapportering av regeringsuppdraget i

december 2009 vissa ändringar i regelverket, dock inte avseende de mer

grundläggande otydligheter som observerats i granskningen. Boverket

anser att regelverket behöver förtydligas i fråga om besiktningar och

åtgärdsförslag, men konsekvenserna av förtydligandena behöver utredas

noga. I svar på en skriftlig fråga i riksdagen i februari 2010 meddelade

näringsministern att regeringen avser att ge ett uppdrag till Boverket

att tillsammans med Energimyndigheten och Swedac gå igenom hur

bestämmelserna om energideklarationer bör utvecklas. Uppdraget skulle

avrapporteras till sommaren och avsågs ligga till grund för ytterligare

åtgärder från regeringens sida.


Utrikesutskottet (UU)

• 2007:20 Oegentligheter inom bistånd – Är Sidas kontroll av biståndsinsatser

via enskilda organisationer tillräcklig? (behandlad av UU)

• 2007:31 Bistånd genom budgetstöd – regeringens och Sidas hantering av en

central biståndsform (behandlad av UU)

• 2009:4 Swedfund International AB och samhällsuppdraget

(behandlad av UU)

Uppföljningsrapport 2010

129 RIKSREVISIONEN


RiR 2007:20 Oegentligheter inom bistånd (2007-09-24)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2007/08:RRS116 (2007-11-14)

Riksdagen

Avslag på framställningen (2008-12-08), bet.

2008/09:UU2

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat Sidas interna kontroll av skyddet mot

oegentligheter i den biståndsverksamhet som Sida bedriver via enskilda

organisationers projektverksamhet i mottagarländerna.

Granskningen visade att biståndet via enskilda organisationer inte

var tillräckligt skyddat mot oegentligheter. Sidas interna kontroll var inte

tillfredsställande utformad och genomförd i verksamheten. Riksrevisionen

lämnade flera rekommendationer till regeringen och Sida som syftade till

att säkerställa en effektiv kontroll av medlen och att oegentligheter och fel i

hanteringen motverkas.

Regeringen borde bland annat ange ett särskilt mål för Sida för arbetet

med att förhindra fel och missbruk i bidragsverksamheten och att säkerställa

att organiseringen och uppföljningen av bistånd som betalas ut via enskilda

organisationer blir effektiv och att oegentligheter motverkas.

Sida rekommenderades bland annat att effektivisera revisionen och att

förbättra insatserna för att förhindra förekomst av fel och oegentligheter

inom området.

Efter granskningen

Regeringen har bland annat beslutat om en ny policy och en strategi för

stöd genom svenska organisationer i det civila samhället. Regeringen har

också satt större fokus på hur Sida kan minska riskerna för korruption

och oegentligheter inom biståndet, främst genom uppdrag och

återrapporteringskrav i regleringsbrev och instruktion. Bland annat har

Sida fått i uppdrag att vidta åtgärder för att komma till rätta med de brister

Riksrevisionens årliga revision uppmärksammar och säkerställa att bristerna

avhjälps. I regleringsbrevet för 2010 ställs krav på att Sida ska ha en stark

och självständig funktion för hantering av korruptionsfrågor samt formellt

ökade krav på Sidas resultatredovisning.

Regeringen har givit ESV och Sida i uppdrag att förbättra och säkerställa

den interna styrningen och kontrollen vid Sida. Under 2009 har regeringen

tagit initiativ till att öka transparensen i biståndet som ett sätt att minska

riskerna för korruption.

Sida har initierat en översyn av hur man använder revision som ett medel

för att uppnå god intern kontroll i biståndsverksamheten, kompletterat

nuvarande uppföljningssystem med stickprovskontroller av genomförda

insatser samt tillsatt en utredningsgrupp för korruptionsärenden. Sida

RIKSREVISIONEN 130 Uppföljningsrapport 2010


har låtit en konsult genomföra fördjupade utredningar av de problem och

oklarheter som framkom i Riksrevisionens granskning. Detta har bland

annat resulterat i att biståndsmedel har återbetalats, en lokal revisor har

anmälts till motsvarande revisorsnämnden i mottagarlandet och att de

enskilda organisationerna har avbrutit vissa samarbeten och ökat kraven

kring styrning och kontroll.

Uppföljningsrapport 2010

131 RIKSREVISIONEN


RiR 2007:31

Bistånd genom budgetstöd – regeringens och Sidas

hantering av en central biståndsform (2007-12-20)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2007/08:RRS27 (2008-02-20)

Riksdagen Avslag på framställningen (2008-12-15),

bet. 2008/09:UU2

Regeringen Slutbehandlad (prop. 2008/09:1)

Denna granskningsrapport har varit föremål för djup uppföljning. Resultatet

redovisas i avsnitt 3.11 sid. 70.

RIKSREVISIONEN 132 Uppföljningsrapport 2010


RiR 2009:4

Swedfund International AB och samhällsuppdraget

(2009-05-27)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2009/10: RRS1 (2009-09-01)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2009-11-26),

bet. 2009/10:UU2

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat Swedfund International AB (Swedfund) och dess

samhällsuppdrag samt regeringens styrning av bolaget.

Granskningen visade att regeringen i hög utsträckning hade styrt

Swedfund enligt riksdagens beslut om politiken för global utveckling. Det

fanns behov av att förtydliga vissa formuleringar i bolagsordningen och

ägardirektivet, då dessa kunde tolkas på olika sätt. Granskningen visade

också att utvecklingsmålet fått stå tillbaka för lönsamhetsmålet. Swedfund

hade dock utvecklat sin investeringsprocess och sitt uppföljningsarbete för

att kunna kontrollera hur utvecklingsmålet uppfylldes.

Swedfunds engagemang i riskkapitalfonder hade ökat under senare år.

Bolaget hade dock begränsad insyn i investeringarna via riskkapitalfonder.

Riksrevisionen bedömde det vara mindre lämpligt att ett statlig ägt bolag var

delägare i fonder med säte i så kallade tax havens.

Swedfund hade under åren fått kapitaltillskott utan att ägaren analyserat

bolagets kapitalbehov. Höga administrations- och förvaltningskostnader

visade på behov av genomlysning av bolagets interna kostnader.

Kapitalpolicyn innehöll vaga och motstridiga formuleringar. Gällande

förvaltnings- och upplåningsavtal hade inte omförhandlats på över tio år,

trots förändrade förutsättningar.

Regeringen rekommenderades att förtydliga bolagsordningen och

ägardirektiven och se över kravet på bolagets marknadskompletterande roll.

Vidare borde regeringen utvärdera Swedfunds kapitalbehov och anpassa

avkastningsmålet till rådande förutsättningar samt utarbeta riktlinjer för

statliga verksamheters engagemang i så kallade tax havens.

Swedfund borde, i linje med ägardirektiven, förbättra uppföljningen

och precisera investeringarnas utvecklingseffekter samt överväga i vilken

utsträckningen Swedfund ska verka genom riskkapitalfonder. Swedfund

borde också se över kostnaderna för aktie- och låneportföljen och göra en

översyn av bolagets kapitalförvaltning.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2010 redovisade regeringen att man de senaste

åren utvecklat Swedfunds styrdokument för att förtydliga inriktningen på

och uppföljningen av investeringarnas utvecklingseffekter. Regeringen avsåg

att se över bolagsordningen och ägarriktlinjerna och hade också inlett en

prövning av Swedfunds långsiktiga kapitalbehov. En översyn av Swedfunds

Uppföljningsrapport 2010

133 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 134 Uppföljningsrapport 2010

verksamhet med fondinvesteringar i så kallade tax havens pågår. Regeringen

avser vidare att noggrant följa hur Swedfund hanterar Riksrevisionens

rekommendationer.

Under granskningens gång överlämnade ägaren ett reviderat ägardirektiv

där Swedfund uppmanades att avstå från vidare fondinvesteringar tills

frågan utretts. Vid bolagsstämman 2010 avser ägaren att besluta om ett nytt

ägardirektiv och en reviderad bolagsordning som ska förtydliga Swedfunds

uppdrag och roll. Swedfunds styrelse har beslutat om en översyn av

kapitalförvaltningen efter Riksrevisionens granskning.


Försvarsutskottet (FöU)

• 2007:28 Krisberedskap i betalningssystemet – Tekniska hot och risker

(för kännedom)

• 2008:8 Dricksvattenförsörjning – beredskap för stora kriser

(behandlad av FöU)

• 2008:9 Regeringen och krisen – regeringens krishantering och styrning av

samhällets beredskap för allvarliga kriser (behandlad av FöU)

• 2008:29 Skyddet för farligt gods (ska behandlas av FöU)

• 2009:11 Försvarsmaktens personalförsörjning – med fokus på

officersförsörjningen (ska behandlas av FöU)

Uppföljningsrapport 2010

135 RIKSREVISIONEN


RiR 2007:28

Krisberedskap i betalningssystemet – Tekniska hot

och risker (2007-12-14)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2007/08:RRS24 (2008-02-20)

Riksdagen Avslag på framställningen (2008-06-09),

bet. 2007/08:FiU31

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat regeringens och ansvariga myndigheters

insatser för att förebygga och hantera tekniska hot och risker i det centrala

betalningssystemet.

Granskningen visade att regeringen inte hade organiserat och

samordnat hanteringen av risk- och sårbarhetsanalyser och annan

uppföljningsinformation så att det gick att få en nationell bild av

krishanteringsförmågan. Det fanns också brister i myndigheternas risk- och

sårbarhetsanalyser, krisplanering, tillsyn, hantering av incidentinformation

och genomförda övningar. Regeringen hade inte fastställt grundläggande

säkerhetskrav för betalningssystemet och dess infrastruktur och saknade

därmed förutsättningar att kunna bedöma om det vidtagits rimliga

förebyggande åtgärder. De vidtagna åtgärderna gav inte heller förutsättningar

att hantera allvarliga störningar inom systemet. Statens förmåga att hantera

en allvarlig kris inom området var bristfällig.

Rekommendationerna till regeringen rörde säkerhetskrav och

uppföljning och tillsyn av betalningssystemet. Vidare borde regeringen se

över ledningsfrågorna inom sektorn samt säkerställa analyser av sårbarheter

i det centrala betalningssystemet och se till att dessa uppfyllde kraven i

krisberedskapsförordningen.

Myndigheterna borde se till att deras risk- och sårbarhetsanalyser

uppfyller krisberedskapsförordningens krav. Riksbanken, Finansinspektionen

och Post- och telestyrelsen borde kontrollera att banker med flera hade infört

de skyddsåtgärder man uppgav sig ha och att kontrollsystemet fungerar som

planerat.

Riksrevisionen uppmärksammade också riksdagen på behovet

av ändring i lagen om Sveriges riksbank i syfte att förordningen om

krisberedskap och höjd beredskap även ska gälla för Riksbanken.

Efter granskningen

Regeringen och myndigheterna har vidtagit en rad åtgärder för att åtgärda

de brister Riksrevisionen identifierat i granskningen. Beslut har fattats om att

fortsätta den frivilliga samverkan mellan de finansiella aktörerna i FS-POS,

och Riksbanken har övertagit huvudmannaskapet. En så kallad tjänsteman i

beredskap har införts av i stort sett samtliga granskade myndigheter.

Utredningsarbete pågår bland annat i frågan om att fastställa

grundläggande krav på säkerhet inom betalningssystemet.

RIKSREVISIONEN 136 Uppföljningsrapport 2010


Ytterligare åtgärder kommer att vidtas under våren 2010. Bland annat

kommer en utredare på uppdrag av Finansdepartementet att överväga

slutsatser och rekommendationer i Riksrevisionens rapport samt i de

rapporter som Riksgälden och Riksbanken lämnat med anledning av denna.

Uppföljningsrapport 2010

137 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:8

Dricksvattenförsörjning – beredskap för stora kriser

(2008-06-03)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2008/09:RRS4 (2008-10-01)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2009-02-26),

bet. 2008/09:FöU5

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat regeringens och de statliga myndigheternas

insatser för att samhället ska kunna förebygga, motstå och hantera allvarliga

kriser inom dricksvattenförsörjningen.

Granskningen visade att det fanns positiva inslag i beredskapen

inför dricksvattenkriser, men att en skärpning kunde ses av vissa hot och

risker i samband med klimatförändringarna. Det gällde bland annat ökad

sårbarhet i personalsituationen, förändrade villkor för laboratorie- och

vattenanalysstödet och en ibland riskfylld situation vad gäller reservvatten.

Slutsatsen var att de stora kommunerna hade vissa, men begränsade,

förutsättningar att klara av en allvarlig kris och att det nuvarande statliga

stödet vid kriser i storstadsområdena inte säkerställer en tillräcklig

krishantering.

Granskningen visade också att det saknades en central myndighet med

ansvar för dricksvattenförsörjningen, vilket skulle kunna bidra till otydliga

ansvarsförhållanden vid en kris.

Regeringen rekommenderades bland annat att pröva om krav kan ställas

på kommunerna att tillförsäkra medborgarna vissa mängder dricksvatten vid

en kris samt att införa föreskriftsrätt för Myndigheten för samhällsskydd och

beredskap (MSB) för kommunernas planering.

Andra rekommendationer gällde åtgärder för ökad kontroll av

råvattenkvaliteten i storstadsområdena och att ytterligare förtydliga

innebörden i länsstyrelsernas områdesansvar. Rekommendationer lämnades

också till Livsmedelsverket (SLV), Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen och

länsstyrelserna.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2009 aviserade regeringen att den avsåg att

överväga lämpliga åtgärder. I mars 2009 presenterade en arbetsgrupp

inom Jordbruksdepartementet en promemoria – Rapport från projektarbete

om beredskap inom livsmedel och dricksvatten. Riksrevisionens rapport

var en av utgångspunkterna för gruppens arbete som avsåg översyn av

mål, organisering och ansvarsfördelning samt samarbetsformer inom

området. Bland annat föreslogs LSV få ansvar för samordning och

krisberedskapsplanering inom livsmedels- och dricksvattenförsörjning. I

budgetpropositionen för 2010 angav regeringen att den beredde frågan.

Från och med januari 2010 har Livsmedelsverket fått centralt ansvar för

RIKSREVISIONEN 138 Uppföljningsrapport 2010


samordning av dricksvatten- och livsmedelsförsörjning. Inom ramen för sitt

nya ansvar arbetar SLV i samklang med Riksrevisionens rekommendationer.

Regeringen har också gett MSB föreskriftsrätt för kommunerna i enlighet

med Riksrevisionens rekommendation. MSB planerar att presentera sådana

föreskrifter under hösten 2010.

Uppföljningsrapport 2010

139 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:9

Regeringen och krisen – regeringens krishantering

och styrning av samhällets beredskap för allvarliga

samhällskriser (2008-06-12)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2008/09:RRS5 (2008-10-29)

Riksdagen

Avslag på framställningen (2009-04-02), bet.

2008/09:FöU6

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat regeringens krishantering och styrning av

samhällets krisberedskap. Granskningen avsåg allvarliga kriser. Enligt

granskningen hade regeringen på senare år utvecklat krisberedskapens

ramar för myndigheter, kommuner och landsting och också utvecklat sin

egen förmåga att snabbt upptäcka kriser samt att larma, analysera och

koordinera åtgärder.

Regeringens uppföljning av beredskapen var dock osystematisk och

dåligt samordnad inom Regeringskansliet. Regeringen gjorde inte någon

samlad bedömning av landets beredskapsförmåga för olika samhällsfarliga

kriser och inga samlade avvägningar av myndigheternas åtgärder i

regeringsbeslut om krisberedskapen. Vidare saknades lagstiftning för de fall

då någon på nationell nivå behöver överta den operativa krisledningen.

Regeringen rekommenderades bland annat att säkerställa kvaliteten i

risk- och sårbarhetsanalyser samt att för riksdagen föreslå en beslutsprocess

som kan träda i kraft då det krävs en nationell ledning av samhällets resurser

för krishantering. Därtill borde den aktuella sektorslagstiftningen ses över

för att förbereda lagar och förordningar som blir nödvändiga att ändra vid en

omfattande samhällskris.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2009 redogjorde regeringen för vidtagna åtgärder.

Försvarsdepartementet ledde ett departementsövergripande arbete med

syftet att utveckla förmågan att bedöma samhällets krisberedskap. År 2009

är det första år då risk och sårbarhet och myndigheternas behov av medel för

samlad krishantering behandlas samordnat inom Regeringskansliet.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) hade fått

föreskriftsrätt och tillsynsansvar för risk- och sårbarhetsanalyser

för myndigheternas förordningsstyrda bedömningar av sin

krishanteringsförmåga. MSB fick i regleringsbrevet för 2009 i uppdrag

att redovisa en samlad bedömning av samhällets krisberedskapsförmåga

för 2008. I redovisningen anges att Riksrevisionens rapporter inom

krisberedskapsområdet ligger till grund för MSB:s bedömning.

MSB har också i regleringsbrev för 2009 fått i uppdrag att utreda vilka

verktyg och vilken process som behövs för att skapa en samlad bedömning

på nationell nivå. Riksdagen och regeringen är överens om att förbättra

RIKSREVISIONEN 140 Uppföljningsrapport 2010


återrapporteringen av krisberedskapen till riksdagen. Grundlagsutredningen

föreslog att regeringen under vissa förutsättningar får meddela föreskrifter

som enligt grundlag ska meddelas av riksdagen. Efter remissbehandling

ansåg regeringen att utredningens förslag inte borde genomföras utan

ytterligare utredning.

Uppföljningsrapport 2010

141 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:29 Skyddet för farligt gods (2008-12-19)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2008/09:RRS22 (2009-02-18)

Riksdagen

Inte behandlad

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om regeringen och ansvariga myndigheter sett

till att transporter av farligt gods har ett godtagbart skydd mot antagonistiska

hot, särskilt mot knutpunkter vid transporter med luftfart, sjöfart samt vägoch

järnvägstrafik. De myndigheter som granskades var Rikspolisstyrelsen,

Räddningsverket, Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Luftfartsstyrelsen och

Järnvägsstyrelsen.

Granskningen visade att regeringen och de ansvariga myndigheterna inte

har sett till att transporter av farligt gods har ett i alla delar godtagbart skydd

mot antagonistiska hot. Exempelvis var skyddsåtgärderna olika beroende

på var det farliga godset hanterades. Vidare var ansvaret uppdelat på flera

myndigheter med delvis otydliga gränser och med outvecklad samverkan.

Den sektorsövergripande skyddslagstiftningen gav dessutom ett svagt stöd

för skyddet av transporter med farligt gods.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att analysera hur bristerna

för främst landtransporter kan avhjälpas, att tydliggöra Rikspolisstyrelsens

uppgifter, att utreda hur internationella regler om farligt gods ska

beaktas, att samla ansvaret för tillsyn av skyddet för farligt gods på

Transportstyrelsen och att göra en översyn av skyddslagstiftningen liksom

av behovet av registerkontroll. Rekommendationer lämnades dessutom till

Rikspolisstyrelsen, Transportstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd

och beredskap.

Efter granskningen

Den 1 januari 2009 bildades Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

och Transportstyrelsen.

Regeringen beslutade i juni 2009 att ge Säkerhetspolisen i uppdrag

att göra en förstudie över de frågeställningar som bör behandlas i en

översyn av säkerhetsskyddslagstiftningen och behovet av säkerhetsskydd.

Säkerhetspolisens förstudie (oktober 2009) behandlade flera av de frågor

som aktualiserats i Riksrevisionens rapport.

I juli 2009 sände regeringen Riksrevisionens rapport på remiss. I

remissyttrandena finns ett stort stöd för Riksrevisionens slutsatser och

rekommendationer.

Med anledning av en av Riksrevisionens rekommendationer har

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap beslutat att lämna en analys

av samhällets krisberedskap vid hot mot farligt gods till regeringen i början

av januari 2010.

RIKSREVISIONEN 142 Uppföljningsrapport 2010


Gränsdragningen mellan Transportstyrelsen och Myndigheten

för samhällsskydd och beredskap liksom mellan Försvars- och

Näringsdepartementen gör att det finns en risk för att tillsynen av skyddet

för transporter med farligt gods särskilt på land fortsätter att vara mycket

begränsad och att skyddet är otillräckligt.

Uppföljningsrapport 2010

143 RIKSREVISIONEN


RiR 2009:11

Försvarsmaktens personalförsörjning – med fokus på

officersförsörjningen (2009-06-24)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2009/10:RRS7 (2009-09-30)

Riksdagen

Ej behandlad

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat Försvarsmaktens personalförsörjning och om

den anpassats till myndighetens uppgifter. Granskningen inriktades på

resurseffektiviteten i de processer som påverkar personalutnyttjandet.

Granskningen visade att Försvarsmaktens personal inte svarar mot

myndighetens behov. Det finns obalanser i ålders- och befälsstrukturen och

den sorts personal som behövs för att långsiktigt säkerställa produktion

och förmåga saknas. Bristerna har fått konsekvenser för effektiviteten i

myndigheten och utgör en risk för dess förmåga.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att i sin styrning av

myndigheten säkerställa balansen i uppgifter och kompetenser på kort

och lång sikt och skapa förutsättningar för myndighetens uppbyggnad,

vidmakthållande och utveckling av förmåga. Regeringen rekommenderades

också att ta ställning till hur förutsättningarna för Försvarsmaktens

personalförsörjning kan förbättras.

Försvarsmakten rekommenderades att vidta åtgärder för att effektivisera

personalutnyttjandet. Karriärvägar borde ses över och åtgärder vidtas för att

väsentligt öka andelen personal som är skyldig att delta i utlandsinsatser.

Försvarsmakten borde även prioritera arbetet för att kunna attrahera och

behålla viktig personal. Ett klargörande behövs av i vilken omfattning

karriärväxling ska lösa behovet av personalavveckling. Försvarsmakten

rekommenderades även att följa upp tillämpningen av sin styrmodell

och tydliggöra myndighetens mått för personell kvalitet. Åtgärder borde

även vidtas för att effektivare kunna kombinera förbandsproduktion med

genomförande av insatser. Organisationen borde anpassas efter resurserna

för att nå bättre balans mellan personalramar och tillgänglig personal.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2010 konstaterade regeringen att Försvarsmaktens

personal har en ogynnsam ålders-, kompetens- och könsfördelning.

Regeringen angav att Försvarsmakten måste öka sin attraktionskraft

och effektivisera sin rekryteringsförmåga för att kunna ställa om sin

personalförsörjning från plikt till frivillighet. Regeringen avser att ge

Försvarsmakten i uppgift att redovisa åtgärder för att skapa ett bättre

fungerande karriärväxlingssystem och i övrigt att förbättra ålders- och

kompetensstrukturen. Regeringen ansåg att Försvarsmakten har problem

RIKSREVISIONEN 144 Uppföljningsrapport 2010


med hög personalrotation och avser att ge Försvarsmakten i uppgift att vidta

åtgärder som leder till ökad kontinuitet på befattningar.

Försvarsmakten har angivit 105 att målsättningen är att förbättra sig på

samtliga punkter som nämns i granskningen, och förhoppningen är att få

regeringens stöd inom områden som myndigheten inte själv kan påverka.

105 Artikel publicerad på Försvarsmaktens webbplats, 2009-06-24.

Uppföljningsrapport 2010

145 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 146 Uppföljningsrapport 2010


Socialförsäkringsutskottet (SfU)

• 2007:19 Tas sjukskrivnas arbetsförmåga till vara? Försäkringskassans

kontakter med arbetsgivare (behandlad av SfU)

• 2007:32 Försäkringskassans hantering av arbetsskadeförsäkringen

(behandlad av SfU)

• 2008:3 Staten och pensionsinformationen (för kännedom)

• 2008:16 Sänkta socialavgifter – för vem och till vilket pris?

(behandlad av SfU)

• 2008:31 Svenska trygghetssystem utomlands – Försäkringskassans och

CSN:s utbetalningar och fordringshantering (behandlad av SfU)

• 2009:1 Omställningskrav i sjukförsäkringen – att pröva sjukas förmåga i

annat arbete (för kännedom)

• 2009:2 Försäkringskassans inköp av IT-lösningar (för kännedom)

• 2009:7 Beslut om sjukpenning – har Försäkringskassan tillräckliga underlag?

(behandlad av SfU)

Uppföljningsrapport 2010

147 RIKSREVISIONEN


RiR 2007:19 Tas sjukskrivnas arbetsförmåga till vara? –

Försäkringskassans kontakter med arbetsgivare

(2007-06-25)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2007/08:RRS15 (2007-11-14)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2008-03-04),

bet. 2007/08:SfU5

Regeringen Slutbehandlad (prop. 2007/08:136)

Riksrevisionen har granskat om Försäkringskassan (FK) utreder möjligheten

till anpassning av den sjukes arbetsplats och möjligheten till nya

arbetsuppgifter.

Granskningen visade att FK i många fall inte fullgör sitt uppdrag. Det

fanns flera brister i FK:s utredningar. Bristerna medförde ökad risk för att

enskildas arbetsförmåga inte togs till vara, att sjukskrivningarna blev onödigt

långa samt att enskilda behandlades olika.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att säkerställa att FK

gör kompletta utredningar av sjukskrivnas arbetsförmåga i enlighet med

gällande rätt och att följa upp och utvärdera vilka effekter borttagandet av

rehabiliteringsutredningen får för de sjukskrivnas möjligheter att komma

tillbaka i arbete.

FK rekommenderades att utveckla rutiner för att säkerställa att

tillräckligt underlag hämtas in från arbetsgivare utan onödigt dröjsmål

och att kompletta bedömningar görs samt att förse handläggarna med

ändamålsenligt stöd så att de kan bedöma arbetsförmåga på ett korrekt sätt.

Vidare rekommenderades FK att följa upp de olika former för samverkan

med arbetsgivare som förekommer. Riksrevisionen rekommenderade också

Försäkringskassan att systematiskt uppmärksamma eventuella behov av

bidrag till arbetshjälpmedel.

Efter granskningen

Regeringen föreslog (prop. 2007/08:136) att en rehabiliteringskedja införs,

med fasta tidpunkter för prövning av arbetsförmågan. Riksdagen beslutade

i enlighet med regeringens förslag. Senare har justeringar av regelverket

beslutats i syfte att mildra en del av de effekter som det ursprungliga

förslaget visade sig få (prop. 2009/10:45).

FK har vidtagit en rad åtgärder med relevans för Riksrevisionens

rekommendationer. Under 2008 prioriterades arbetet med att tillsammans

med de försäkrade ta fram planer för återgång till arbete. Vid årsskiftet

2008/09 avslutades ett samverkansprojekt mellan Arbetsförmedlingen

och Försäkringskassan, vars syfte var att förstärka insatserna för

individer som varit långtidssjukskrivna eller haft tidsbegränsad sjuk- eller

aktivitetsersättning. Närmare 140 000 fall hade då granskats.

RIKSREVISIONEN 148 Uppföljningsrapport 2010


FK har också utvecklat ett koncept för samverkan med arbetsgivare.

Syftet är att etablera samarbete med större arbetsgivare med hög

sjukfrånvaro.

I sin vägledning och processbeskrivning för sjukpenning har FK skrivit

in att behov av arbetshjälpmedel ska prövas i alla ärenden. Ansökningar om

arbetshjälpmedel handläggs numera på ett ställe i landet för att säkerställa

hög kvalitet och likformighet.

Uppföljningsrapport 2010

149 RIKSREVISIONEN


RiR 2007:32

Försäkringskassans hantering av

arbetsskadeförsäkringen (2007-12-18)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2007/08:RRS28 (2008-04-02)

Riksdagen Avslag på framställningen (2008-06-11),

bet. 2007/08:SfU13,

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat Försäkringskassans (FK) hantering av

arbetsskadeförsäkringen. Ett motiv var att arbetsskadeförsäkringens mål att

ge ett ekonomiskt skydd för dem som skadas i sitt arbete i viss mån hamnar

i konflikt med socialförsäkringens mål att bidra till arbetslinjen.

Enligt Riksrevisionen bidrog inte arbetsskadeförsäkringens konstruktion

till arbetslinjen eftersom de ekonomiska drivkrafterna för återgång till arbete

var eliminerade för den arbetsskadade. Det var också en svag koppling

mellan arbetsskadeförsäkringen och arbetsskadeprevention. Vidare fanns

brister i hanteringen av arbetsskadeförsäkringen vad avser effektivitet och

rättssäkerhet. Stora skillnader fanns i besluten om ersättning för kvinnor

respektive män samt mellan olika regioner. Det fanns också brister i

rutinerna som ökade risken för att felaktig ersättning betalas ut.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att utforma

ersättningen till arbetsskadade så att de ekonomiska drivkrafterna

att återvända till arbetsmarknaden ökar. FK rekommenderades att

genomföra fler efterkontroller, förbättra samordningen mellan sjuk- och

arbetsskadeförsäkringarna och samordna IT-systemen bättre.

Efter granskningen

Under granskningen fick FK i uppdrag att analysera skillnaderna i

beviljandefrekvens vid beslut om arbetsskadelivränta för kvinnor och män

samt att redovisa åtgärder för att komma till rätta med osakliga skillnader.

FK anger i svaret på regeringsuppdraget att åtgärder har vidtagits och

planeras för att öka kvaliteten i hanteringen och för att bidra till en mer

likformig behandling.

FK har koncentrerat handläggningen av arbetsskador till fem orter i

landet för att få en mer enhetlig bedömning. FK har också skapat en ny

organisation vad avser de försäkringsmedicinska rådgivarna, där man bland

annat har vidareutbildat rådgivarna samt tagit fram metodstöd för större

likformighet och effektivare handläggning.

FK har även tagit fram metodstöd och rutiner för efterkontroller, vilket

resulterat i betydligt fler efterkontroller. IT-systemen har förbättrats så

att antalet system att handlägga i har reducerats. Statens beredning för

medicinsk utvärdering arbetar, på initiativ av FK, med att ta fram kunskap

om arbetets betydelse för sjukdomar i rörelseapparaten i syfte att få ett

bättre beslutsstöd och en mer likformig bedömning av arbetsskadeärenden.

RIKSREVISIONEN 150 Uppföljningsrapport 2010


Under 2010 fokuserar FK på metodstöd som syftar till så enhetlig

bedömning som möjligt i landet och på risker med felaktiga utbetalningar av

arbetsskadelivränta i syfte att förbättra kvaliteten i handläggningen.

Regeringen har efter granskningen genomfört förändringar i regelverket

så att personer med arbetsskadelivränta (eller sjukersättning) har

möjlighet att arbeta och ha en inkomst motsvarande ett prisbasbelopp

utan att ersättningen reduceras. Syftet är, i linje med Riksrevisionens

rekommendation, att öka de ekonomiska drivkrafterna att arbeta.

Uppföljningsrapport 2010

151 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:3 Staten och pensionsinformationen (2008-03-27)

Riksrevisionens styrelse Lagd till handlingarna (2008-04-23)

Riksdagen –

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat Försäkringskassans (FK) och

Premiepensionsmyndighetens (PPM) information till enskilda med syftet

att bedöma om informationen har bedrivits i enlighet med riksdagens krav.

Även tillsynen över pensionsprognoser på webbplatser granskades liksom

Statens pensionsverks (SPV) prognoser för statsanställda.

Granskningen visade att alla uppgifter som krävs enligt lag hade ingått

i myndigheternas information men också att delar av informationen inte

varit användbar för pensionsspararna. Enligt granskningen fick medborgarna

olika prognoser om pensionen på olika privata aktörers webbplatser, och

varken Finansinspektionen eller Konsumentverket hade bedrivit tillsyn av

webbplatserna.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att utveckla den årliga

informationen och att uppdra åt Konsumentverket att klargöra vilka krav

som bör ställas på privata aktörers pensionsprognoser.

Riksrevisionen rekommenderade SPV att vidta åtgärder så att

skillnaderna mellan olika prognoser minskar.

Efter granskningen

FK och PPM genomförde under 2008 och 2009 ett projekt i syfte att beskriva

och analysera faktorer som styr prognoserna av den allmänna pensionen

samt tjänstepensioner och privata pensioner.

I april 2008 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att bilda en

ny pensionsmyndighet med ansvar för administrationen av den allmänna

ålderspensionen samt vissa angränsande pensionsförmåner, det vill säga

den pensionsadministration som då skedde inom FK och PPM. Under våren

2009 utsåg regeringen en samordnare av pensionsinformation, som inom

ramen för utredningen skulle verka för ett utökat samarbete mellan olika

pensionsaktörer. Den nya pensionsmyndigheten, som bildades den 1 januari

2010, har fått ett bredare informationsuppdrag än vad FK och PPM hade.

Information ska ges om den totala pensionen, det vill säga om såväl allmän

pension som tjänstepension och privat pension med mera.

Det pensionsbesked som skickades ut i februari 2009 hade ändrats

i linje med Riksrevisionens rekommendationer. Exempelvis utgjorde den

första sidan en sammanställning av de viktigaste siffrorna i beskedet och gav

samtidigt en bild av systemets funktion.

I budgetpropositionen för 2010 bedömde regeringen att kunskapen om

pensionssystemet hade förbättrats marginellt de senaste åren, trots insatser

från FK, PPM och webbportalen Minpension.se och att det var viktigt med

fortsatt fokus på pensionsinformationen till allmänheten. Det var ett viktigt

skäl för beslutet att inrätta en ny, sammanhållen pensionsmyndighet.

RIKSREVISIONEN 152 Uppföljningsrapport 2010


RiR 2008:16

Sänkta socialavgifter – för vem och till vilket pris?

(2008-09-11)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2008/09:RRS9 (2008-11-19)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2009-03-25),

bet. 2008/09:SfU9

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om nedsättningen av socialavgifter är en

kostnadseffektiv åtgärd och om åtgärden leder till högre sysselsättning.

Granskningen omfattade den regionalt riktade nedsättningen, samt

den nedsättning som riktar sig till småföretag och den som riktar sig till

ungdomar. Den samlade bedömningen var att den regionala nedsättningen

inte hade gett några regionala sysselsättningseffekter och heller inte

påverkat företagandet nämnvärt. Nedsättningen för småföretag hade också

begränsade sysselsättningseffekter. Kostnaden per arbetstillfälle blev extremt

hög. Nedsättningen för ungdomar hade begränsade sysselsättningseffekter

och höga dödviktseffekter. Beräkningarna hade dock ej samma empiriska

underlag som för övriga studerade nedsättningar.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att föreslå riksdagen att den

regionala nedsättningen av socialavgifter skulle avvecklas och att skyndsamt

utvärdera nedsättningen av socialavgifter för ungdomar.

Efter granskningen

Regeringen kommenterar granskningen i budgetpropositionen för

2010. Enligt regeringen har den nuvarande nivån av socialavgifter för

ungdomar inte varit i kraft tillräckligt lång tid för att kunna utvärderas på

ett meningsfullt sätt. Regeringen har inte tagit ställning till när och hur en

utvärdering bör ske.

Vad gäller den regionala nedsättningen bedömer regeringen att

stödformen är viktig för företagen. Enligt regeringen finns det dock

anledning att söka bättre metoder för att utvärdera stödformen.

Nedsättningen av socialavgifterna för småföretag avvecklades 2007.

Uppföljningsrapport 2010

153 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:31

Svenska trygghetssystem utomlands. Försäkringskassans

och CSN:s utbetalningar och fordringshantering

(2008-12-13)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2008/09:RRS23 (2009-03-18)

Riksdagen

Bifall till framställningen (2009-05-13), bet.

2008/09:SfU11

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om Försäkringskassans och Centrala

studiestödsnämndens (CSN) utbetalningar och hantering av fordringar

fungerar för utlandsbosatta. Regeringens insatser inom området har också

granskats.

Granskningen visade att regeringen inte i tillräcklig grad

uppmärksammat CSN:s och Försäkringskassans fordringshantering när

det gäller utlandsboende. Granskningen visade också att det fanns brister i

Försäkringskassans statistik om antalet utlandsbosatta med ersättning från

socialförsäkringen. Försäkringskassans utbetalningar till utlandsbosatta

hade ofta försenats, och myndigheten hade inte gjort tillräckligt för att driva

in fordringar utomlands. CSN borde ha gjort mer för att förhindra felaktiga

utbetalningar vid utlandsstudier.

Regeringen rekommenderades att styra och följa upp myndigheternas

fordringsverksamhet i utlandet samt att överväga förändringar i de regelverk

som styr CSN:s fordringshantering, till exempel ge CSN möjlighet att

återkräva hela studielånet om det inte återbetalas korrekt.

Försäkringskassan rekommenderades att i ökad utsträckning driva in

fordringar och säkerställa att inga förseningar förekom vid utbetalningar

utomlands. Försäkringskassan borde också säkerställa förekomsten av

kvalitetssäkrad statistik om antalet utlandsbosatta som får ersättning eller

bidrag från myndigheten.

CSN rekommenderades att genomföra förändringar i syfte att minska

risken för felaktiga utbetalningar vid utlandsstudier.

Efter granskningen

I budgetpropositionen redovisar regeringen riksdagens tillkännagivande

med anledning av Riskrevisionens styrelses framställning. Regeringen

gav Försäkringskassan i uppdrag att i oktober 2009 redovisa de åtgärder

myndigheten avser att vidta med anledning av Riksrevisionens granskning.

I avrapporteringen av regeringsuppdraget redogjorde Försäkringskassan

för att man i juni 2009 gett ut en ny version av en vägledning om

fordringshantering. Vidare har man tagit fram ett stöd för en aktivare

fordringshantering. Försäkringskassan har också startat ett projekt med syfte

att säkerställa korrekta utbetalningar.

RIKSREVISIONEN 154 Uppföljningsrapport 2010


Regeringen beslutade i december 2009 att tillsätta en särskild utredare

som ska se över systemet med studiemedel för studier utomlands. I

uppdraget ingår en översyn av frågor kring skuldsäkring och adressuppgifter.

Regeringen har också för avsikt att under våren 2010, genom en lagändring,

göra det lättare att kräva tillbaka hela skulden om låntagaren trots

påminnelser och krav inte har betalat årsbeloppet och avgifterna.

CSN avser att från och med våren 2010 utöka kontrollerna av

låntagare som misstänks vara bosatta utomlands och som inte gjort några

inbetalningar de senaste fyra åren.

Uppföljningsrapport 2010

155 RIKSREVISIONEN


RiR 2009:1

Omställningskrav i sjukförsäkringen – att pröva sjukas

förmåga i annat arbete (2009-02-20)

Riksrevisionens styrelse Lagd till handlingarna (2009-03-18)

Riksdagen –

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om Försäkringskassan prövar sjukskrivnas

arbetsförmåga mot annat arbete. Granskningen gällde den så kallade

stegmodellen som fanns före juli 2008. Under 2008 gjordes regeländringar

genom införandet av den så kallade rehabiliteringskedjan.

Granskningen visade att Försäkringskassan i vart fjärde fall inte gör

denna bedömning och att det tar lång tid innan bedömningen görs. Oftast

bedömde inte heller den behandlande läkaren om den sjukskrivne kunde

klara annat arbete. Granskningen visade också att det fanns oförklarade

skillnader i sannolikheten för att en arbetsförmågebedömning mot annat

arbete görs, vad bedömningen resulterar i och efter hur lång tid den görs.

Riksrevisionen rekommenderade Försäkringskassan att säkerställa att

bedömningen av sjukskrivnas arbetsförmåga i annat arbete genomförs.

Försäkringskassan borde vidare analysera de skillnader i bedömning

av arbetsförmåga som Riksrevisionen fann i granskningen. Regeringen

rekommenderades att följa upp rehabiliteringskedjan noga i fråga om

arbetsförmågebedömningar. Regeringen borde även se över möjligheten

att skilja läkarnas uppgift att bedöma arbetsförmåga mot annat arbete från

uppgiften att behandla sjukdom.

Efter granskningen

Regeringen anför i budgetpropositionen för 2010 att man med anledning av

Riksrevisionens rapport har för avsikt att noggrant följa upp hur regelverket

efterlevs.

Statistiken från Försäkringskassan visar att handläggarna har svårt att

hinna bedöma de försäkrades arbetsförmåga mot hela arbetsmarknaden

inom de tidsgränser som rehabiliteringskedjan anger. Andelen som bedömts

mot hela arbetsmarknaden efter ett år är dock högre i dag jämfört med

andelen som framkom i Riksrevisionens granskning.

RIKSREVISIONEN 156 Uppföljningsrapport 2010


RiR 2009:2 Försäkringskassans inköp av IT-lösningar (2009-03-23)

Riksrevisionens styrelse Lagd till handlingarna (2009-05-06)

Riksdagen -

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om Försäkringskassans process för anskaffning

av fyra ITlösningar har skett enligt gällande rätt och med hög kvalitet.

Bedömningen har skett med bestämmelserna i lagen om offentlig

upphandling (förkortad LOU) och bakomliggande EGrättsliga regler som

grund. LOU syftar till att skapa rättvisa mellan olika leverantörer och bidra

till att pressa statens kostnader.

Granskningen visade att Försäkringskassans inköp av IT-lösningar i

flera avseenden skett på ett sådant sätt att bestämmelserna i LOU inte

var uppfyllda. Bristerna avsåg främst låg kvalitet på Försäkringskassans

förfrågningsunderlag till leverantörerna och upphandlingsrapporter samt

för korta tidsfrister. Granskningen visade vidare att avrop på ramavtal

hade genomförts när det hade varit lämpligare att genomföra en regelrätt

upphandling samt att villkoren i avropsavtal hade ändrats jämfört med

ramavtal.

Riksrevisionen rekommenderade Försäkringskassan att säkerställa att

tillräcklig tid läggs på förberedelsearbetet vid inköp av komplexa IT-lösningar.

Efter granskningen

Regeringen har behandlat bristerna inom ramen för den årliga mål- och

resultatdialogen med myndigheten.

Försäkringskassan har genomfört ett antal åtgärder med anledning av

granskningen. Några exempel är att inköpsprocessen har reviderats och

gjorts tillgänglig på Försäkringskassans intranät. Processen har presenterats

för lednings- och stabsfunktioner. Extra medel har tillförts inköpsenheten för

rekrytering av ytterligare en affärsjurist och enheten har rekryterat personal

för att komma till rätta med tidigare underbemanning. En ny rutin för

avtalshantering har införts och utbildningsinsatser har genomförts för att

höja inköpsenhetens kompetens.

Några exempel på åtgärder som Försäkringskassan planerar med

anledning av granskningen är en översyn av verktyg för stöd inom

inköpsprocessens olika delar. En ytterligare revidering av inköpsprocessen

samt av avrops- och direktupphandlingsprocesserna ska göras.

Inköpsenheten ska ta över viss avropshantering från IT-avdelningen. Rutiner

ska tas fram för kontinuerlig uppföljning av avrop och avtal i Agresso och en

helpdeskfunktion för inköp ska etableras.

Uppföljningsrapport 2010

157 RIKSREVISIONEN


RiR 2009:7

Beslut om sjukpenning – har Försäkringskassan

tillräckliga underlag? (2009-05-18)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2009/10:RRS4 (2009-09-01)

Riksdagen

Bifall till framställningen (2009-12-02), bet. 2009/10:SfU7

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat dels vilka underlag som Försäkringskassan har

inför beslut om sjukpenning och vilken kvalitet de håller, dels om faktorer

som enligt regelverket inte ska påverka besluten ändå gör det.

Granskningen visade att Försäkringskassan vid beslut om sjukpenning

ofta saknar underlag av tillräcklig kvalitet, vilket ger sämre förutsättningar

för korrekta och rättssäkra sjukpenningbeslut. I 73 procent av de

granskade ärendena var en eller flera av de sju obligatoriska uppgifterna

i de medicinska underlagen otillräckliga. Bristfälliga medicinska underlag

kompletteras dessutom ytterst sällan. Granskningen visade också att övriga

beslutsunderlag ofta saknades och upprättades mycket sent i de fall de

finns. I granskningen framkom även att det finns vissa skillnader i beslut,

beslutsunderlag och handläggningstid mellan olika grupper.

Riksrevisionen rekommenderade Försäkringskassan att säkerställa att

det finns underlag av tillräcklig kvalitet i ett tidigt skede vid varje beslut

om sjukpenning. Dessutom bör Försäkringskassan systematiskt analysera

skillnader mellan olika grupper vad gäller beslut, beslutsunderlag och

handläggningstider samt i förekommande fall även studera orsaken till

skillnaderna.

Efter granskningen

Riksrevisionens styrelse beslutade att överlämna granskningen till riksdagen

i form av en framställning. Socialförsäkringsutskottet ansåg att bristerna

var många och av särskilt allvarlig art. Riksdagen gav därför regeringen till

känna att initiativ till en översyn av Försäkringskassans beslutsunderlag för

sjukpenning bör tas.

Regeringen har lämnat uppdrag till Försäkringskassan och

Socialstyrelsen i syfte att höja kvaliteten i de medicinska underlagen.

Inspektionen för socialförsäkringen ska dessutom granska

Försäkringskassans hantering av de underlag som ligger till grund för beslut

om sjukpenning samt föreslå förbättringar. Vidare har Regeringskansliet och

Sveriges Kommuner och Landsting kommit överens om fortsatta insatser

för en kvalitetssäker och effektiv sjukskrivningsprocess i syfte att bland annat

höja kvaliteten på de medicinska underlagen. De ekonomiska villkoren i

överenskommelsen är knutna till bland annat anslutning till och omfattning

av en digitaliserad överföring av medicinska underlag samt kvaliteten på de

medicinska underlagen i respektive landsting.

Beträffande rekommendationen om att systematiskt analysera

om det förekommer obefogade skillnader mellan olika grupper har

Försäkringskassan för närvarande inga planer på att genomföra en analys av

om sådana skillnader förekommer i sjukpenningärenden.

RIKSREVISIONEN 158 Uppföljningsrapport 2010


Socialutskottet (SoU)

• 2007:23 Statens insatser vid anmälning av vårdskador – Kommer

patienten till tals? (behandlad av SoU)

• 2008:1 Pandemier – hanteringen av hot mot människors hälsa

(behandlad av SoU)

• 2008:21 Statens styrning av kvalitet i privat äldreomsorg

(behandlad av SoU)

• 2009:10 Psykiatrin och effektiviteten i det statliga stödet

(ska behandlas av SoU)

Uppföljningsrapport 2010

159 RIKSREVISIONEN


RiR 2007:23 Statens insatser vid anmälningar av vårdskador –

Kommer patienten till tals? (2007-11-26)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2007/08:RRS19 (2008-01-23)

Riksdagen

Redogörelsen lagd till handlingarna (2008-05-21), bet.

2007/08:SoU16

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om regeringen, Socialstyrelsen och Hälso- och

sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har gjort vad som åligger dem när

det gäller anmälningar av vårdskador. HSAN:s uppgift är att efter anmälan

utreda om vårdpersonal kan ställas till svars för att ha åsidosatt sina

skyldigheter i yrkesutövningen. Socialstyrelsen är nationell tillsynsmyndighet

för hälso- och sjukvården.

Granskningen visade att det var svårt för patienter att vara part i

HSAN:s förhandlingar och att många patienter inte klarade av de krav

som anmälningssystemet ställer. HSAN hade begränsade möjligheter

att hjälpa dessa patienter, även i de fall det var sannolikt att en

disciplinpåföljd skulle delas ut. Socialstyrelsen saknade en nationell bild av

vårdskadeanmälningarna och hade inte gjort någon uppföljning av i vilken

utsträckning patienter lämnats tillfälle att beskriva det inträffade i lex Mariaanmälningar.

Regeringen rekommenderades att ge HSAN ett större ansvar för att

utreda vem som varit ansvarig för vården, alternativt ålägga hälso- och

sjukvården att uppge vem som var ansvarig för den anmälda vården.

Regeringen borde därtill ge tilläggsdirektiv till den pågående utredningen

Patientsäkerhet och tillsyn m.m. (dir. 2007:57) att uppmärksamma de

konsekvenser som Socialstyrelsens ändrade praxis innebär när det gäller lex

Maria-ärenden som skickas till HSAN.

HSAN rekommenderades att inom ramen för nuvarande lagstiftning

hänvisa felaktigt inkomna ärenden till rätt instans och att i sitt

informationsmaterial informera anmälare om vad partsrollen innebär.

Riksrevisionen rekommenderade Socialstyrelsen att säkerställa

att patienten ges tillfälle att ge sin version vid lex Maria-anmälningar.

Socialstyrelsen borde också återföra kunskap om anmälda vårdskador till

hälso- och sjukvården.

Efter granskningen

Regeringen har ännu inte vidtagit några konkreta åtgärder med anledning

av granskningen. Granskningen fick dock stor uppmärksamhet i

Patientsäkerhetsutredningens arbete. Utredningen överlämnade sitt

betänkande i december 2008 (SOU 2008:117) och lade fram förslag i linje

med Riksrevisionens rekommendation när det gällde att stärka patientens

ställning inför HSAN och Riksrevisionens rekommendation om att

RIKSREVISIONEN 160 Uppföljningsrapport 2010


Socialstyrelsen ska säkerställa att patienten ges tillfälle att ge sin version vid

lex Maria-anmälningar.

Regeringen angav i budgetpropositionen för 2009 att uppdrag och

mandat för Patientsäkerhetsutredningen väl täckte in de förslag om åtgärder

som Riksrevisionen fört fram i rapporten. Utredningen har remissbehandlats

och regeringen angav i budgetpropositionen för 2010 att utredningens

förslag bereds inom Regeringskansliet. En proposition är aviserad till mars

2010.

Uppföljningsrapport 2010

161 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:1

Pandemier – hantering av hot mot människors hälsa

(2008-02-22)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2007/08:RRS29 (2008-04-23)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2008-12-17)

bet. 2008/09:SoU1

Regeringen Slutbehandlad (ad acta 2008-03-10)

Riksrevisionen har granskat om regeringen och ansvariga myndigheter,

främst Socialstyrelsen (SoS) och länsstyrelserna, säkerställer en god

beredskap för att hantera ett utbrott av en pandemisk influensa.

Granskningen visade att flera aktörer, inklusive landsting och kommuner

inte hade förberett sig tillräckligt. Regeringen hade inte skapat tillräckliga

förutsättningar för en bra samverkan mellan de nationella, regionala och

lokala nivåerna.

Regeringen rekommenderades att ge Socialstyrelsen ansvaret

för samordningen av pandemiberedskapen i hela samhället och

för att smittskyddsåtgärder får genomslag även utanför hälso- och

sjukvårdslagstiftningens område. Socialstyrelsen rekommenderades

att fortsätta arbetet med att förbättra landstingens och kommunernas

samordning och beredskap samt utvärdera dessas pandemiplanering

för hälso- och sjukvården. Länsstyrelserna borde klargöra sin roll vid en

influensapandemi och säkerställa beredskapen i myndigheten.

Efter granskningen

Regeringen har vidtagit flera åtgärder. Bland annat fick Socialstyrelsen och

Smittskyddsinstitutet extra resurser under 2009 – 2010 för att genomföra

handlingsplanen för influensaberedskap.

Socialstyrelsen har fått i uppdrag att utveckla den nationella

handlingsplanen för en pandemisk influensa. Socialstyrelsen, Myndigheten

för samhällsskydd och beredskap och länsstyrelserna ska vidareutveckla

stödet till aktörer som har ansvar för att möta effekterna av en pandemi.

Uppdraget ska redovisas i mars 2010. Länsstyrelserna har uppdragits

att identifiera verksamheter som är särskilt viktiga för samhället vid en

influensapandemi. Åtgärder har vidtagits för att trygga tillförseln av vaccin

till Sverige liksom åtgärder med anledning av influensaviruset A (H1N1).

Regeringen har tillsatt en särskild utredare för att göra en översyn

av bland annat Socialstyrelsens och Smittskyddsinstitutets verksamhet

inom smittskyddsområdet. Utredaren skulle beakta Riksrevisionens

slutsatser. I SOU 2009:55 bedöms det svenska smittskyddet fungera

väl. Utredningen föreslår bland annat att en ny myndighet inrättas, med

ett samlat ansvar för smittskyddsfrågor på nationell nivå. I proposition

2009/10:123 från den 4 mars 2010 föreslår regeringen att en ny

myndighet inte inrättas och att SoS får ett fortsatt övergripande ansvar för

RIKSREVISIONEN 162 Uppföljningsrapport 2010


smittskyddsåtgärder. Smittskyddsinstitutet föreslås få ett bredare uppdrag

för kunskapsuppbyggnad och kunskapsspridning.

Regeringen beslutade 2008 om översyn av regleringen av de nationella

vaccinationsprogrammen. Redovisning ska ske i maj 2010.

Socialstyrelsen har reviderat den nationella pandemiplanen, samordnat

möten med den nationella pandemigruppen, utvecklat relevanta IT-system,

utarbetat en strategi för fördelning av antivirala läkemedel med mera. En

fördjupad uppföljning av landstingens pandemiplanering samt regionala

beredskapsträffar och övningar med myndighetssamverkan har genomförts.

Uppföljningsrapport 2010

163 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:21

Statens styrning av kvalitet i privat äldreomsorg

(2008-10-23)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2008/09:RRS13 (2009-01-21)

Riksdagen Avslag på framställningen (2009-05-20),

bet. 2008/09:SoU22

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om staten har skapat förutsättningar för god

kvalitet och insyn i privat bedriven äldreomsorg.

Granskningen visade att regeringen inte hade skaffat sig tillräcklig

kunskap om huruvida äldreomsorgsmarknaden fungerade tillfredsställande.

Socialstyrelsen hade inte tillförsäkrat sig kunskap om hur de avtal som

kommunerna sluter med privata utförare fungerar. Länsstyrelserna utfärdade

i många fall tillstånd till särskilda boenden, som inte sluter entreprenadavtal

direkt med kommunerna, på bristfälliga underlag, och de regler som

styr kvaliteten i äldreomsorgen i vissa avseenden skiljer sig beroende

på om utföraren är offentlig eller privat. Utförarna omfattas inte heller

alltid av Socialstyrelsens föreskrifter. Inom privat verksamhet gäller inte

meddelarfrihet eller skydd mot efterforskning och påföljd från arbetsgivare.

Det är oklart om personalen har samma skydd för sin yttrandefrihet som

offentligt anställda har. Medborgare har inte samma möjligheter att ta del av

handlingar som rör verksamheten och det är oklart vilken rätt staten har att

hämta in statistikuppgifter från privata utförare.

Regeringen rekommenderades att genom författningsändringar se till att

anmälan av missförhållanden i privat driven äldreomsorg ska göras direkt

till socialnämnd eller annan offentlig verksamhet, utreda rätten för privat

anställda att yttra sig om förhållandena på sin arbetsplats och att se över

systemet för tillstånd så att tydliga krav kan ställas på privata utförare som

inte har entreprenadavtal med kommuner samt lösa frågan om statistik från

privata utförare.

Socialstyrelsen borde skaffa sig bättre kunskap om avtalen som

kommunerna sluter, utfärda föreskrifter om avtalens utformning och innehåll

samt, som stöd för kommunerna, sammanställa de föreskrifter som gäller

privata utförare som kommunerna bör skriva in i avtalen.

Länsstyrelserna borde utveckla rutiner och stöd för handläggarna så att

tillräckligt beslutsunderlag hämtas in samt att följa upp om utföraren följer

det som utlovats i ansökan.

Efter granskningen

Regeringen redovisar vidtagna åtgärder i budgetpropositionen för 2010. I en

departementspromemoria har det föreslagits att missförhållanden i privat

verksamhet ska anmälas till den verksamhetsansvarige och att en kopia på

rapporten ska skickas till socialnämnden. Regeringen lämnade i februari

RIKSREVISIONEN 164 Uppföljningsrapport 2010


2010 ett lagförslag till lagrådet. Förslagen från utredningen för översyn av

statistikinsamlingen avseende kommunal ekonomi och verksamhet bereds

för närvarande inom Regeringskansliet. Socialstyrelsen arbetar inom ramen

för sitt uppdrag att följa upp användningen av valfrihetssystem med att

tydliggöra vilket regelverk som gäller för äldreomsorg i privat regi och att

följa upp kommunernas krav på kvalitet i sina förfrågningsunderlag.

Uppföljningsrapport 2010

165 RIKSREVISIONEN


RiR 2009:10

Psykiatrin och effektiviteten i det statliga stödet

(2009-06-03)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2009/10:RRS6 (2009-11-04)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2010-01-27),

bet. 2009/10:SoU5

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat vissa statliga insatser som påverkat landstingens

resurser för vården av psykiskt sjuka. Syftet var att få en tydligare bild av

samspelet mellan staten och landstingen när det gäller resurserna till

psykiatrin, både de tillfälliga statliga ekonomiska bidragen och tillgången

på personal med högre utbildning, särskilt psykiatrer och andra läkare. De

statliga aktörer som berördes av granskningen var i första hand regeringen

och Regeringskansliet (Social-, Utbildnings- och Finansdepartementen) samt

Socialstyrelsen; därtill berördes Högskoleverket och de lärosäten som ger

relevanta utbildningar, främst universitet med läkarutbildning.

Granskningen visade att statens tillfälliga resurstillskott till psykiatrin

inte har löst de problem man velat åtgärda och endast haft en marginell

betydelse för psykiatrins resurser. Granskningen visade även att statens

inflytande över läkarutbildningen är otydligt och att ansvaret för alla delar

av läkarutbildningen är delat mellan flera parter. Det framkom också att

psykiatrin har ett begränsat utrymme i läkarnas grundutbildning (cirka 4

veckor av 5,5 år). Utbildningsvolymen framstod som mycket knappt tilltagen

mot bakgrund av sjukdomsmönstret i befolkningen.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att överväga att

omfördela stödet till utvecklingen av vården av psykiskt sjuka och förstärka

läkarutbildningen i psykiatri. Tillfälliga resurstillskott bör ersättas med

långsiktiga åtgärder som ligger inom det statliga ansvarsområdet och

som stöder psykiatrin utan att försvaga landstingens ansvar. Regeringen

rekommenderades också att se över läkarutbildningens organisation

och finansiering för att skapa ökad tydlighet i ansvarsförhållanden,

dimensionering, styrning och uppföljning.

Efter granskningen

Ännu har få konkreta åtgärder vidtagits. Regeringen har dock sagt upp

det avtal som styr ersättningen till landstingen för de kliniska momenten i

läkarnas grundutbildning. Därmed har det första steget mot en förändring

av sättet att finansiera läkarutbildningen tagits. Kritik mot detta avtal hade

framförts i granskningen.

I Riksrevisionens regi hölls i november 2009 ett seminarium

med särskilt fokus på utbildningsfrågor och prioriteringar i vården.

Deltagare var ett trettiotal företrädare för bland annat socialutskottet och

utbildningsutskottet, Socialdepartementet och Utbildningsdepartementet,

RIKSREVISIONEN 166 Uppföljningsrapport 2010


myndigheter, SKL och läkarkåren. Dokumentationen vid seminariet skickades

för kännedom till såväl socialutskottet som utbildningsutskottet liksom till

samtliga seminariedeltagare.

I december 2009 höll Social- och Utbildningsdepartementen ett

seminarium om främst utbildningsfrågor inom psykiatrin. Underlag var dels

Riksrevisionens rapport, dels en rapport från Socialstyrelsen som särskilt

behandlade psykiatrins ställning i grundutbildningen för läkare respektive

sjuksköterskor. Vid seminariet framkom skarp kritik mot utbildningarna i

psykiatri.

Uppföljningsrapport 2010

167 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 168 Uppföljningsrapport 2010


Kulturutskottet (KrU)

• 2008:2 Statens insatser för att bevara de kyrkliga kulturminnena

(för kännedom)

• 2008:6 Regler och rutiner för indirekt sponsring inom SVT – tillräckligt för

att säkerställa SVT:s oberoende? för kännedom)

• 2008:14 Kulturbidrag – effektiv kontroll och goda förutsättningar för

förnyelse? (behandlad av KrU)

Uppföljningsrapport 2010

169 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:2

Statens insatser för att bevara de kyrkliga

kulturminnena (2008-03-28)

Riksrevisionens styrelse Lagd till handlingarna (2008-04-23)

Riksdagen –

Regeringen Slutbehandlad (skr. 2008/09:220)

Riksrevisionen har granskat om regeringen, Riksantikvarieämbetet och

länsstyrelserna har vidtagit tillräckliga åtgärder för att uppfylla kraven i

kulturminneslagen vad gäller bevarandet av de kyrkliga kulturminnena.

Riksrevisionens slutsats var att skyddet av kyrkliga kulturminnen inte

uppfyllde de krav som är rimliga att ställa utifrån kulturminneslagen.

Riksantikvarieämbetet hade inte gett länsstyrelserna tillräcklig vägledning,

och tillsynen var inriktad på det som gjordes och inte på det som borde

göras. Länsstyrelsernas bedömningar om den kyrkoantikvariska ersättningen

skilde sig åt, och det fanns risk för att ersättningen inte gav största möjliga

bevarandeeffekt.

Riksrevisionen rekommenderade Riksantikvarieämbetet att ge ut

föreskrifter och allmänna råd om tillsyn och tillståndsgivning, ta fram

vägledning för och följa upp länsstyrelsernas prioriteringar och bedömningar

av antikvarisk merkostnad samt följa upp länsstyrelsernas tillsyn av de

kyrkliga kulturminnena.

Länsstyrelserna borde öka den egeninitierade tillsynen.

Riksrevisionen lämnade också rekommendationer till regeringen om

den kyrkoantikvariska ersättningen inför den kommande översynen av

överenskommelsen med Svenska kyrkan.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2009 aviserade regeringen att en skrivelse om

översynen av överenskommelsen med Svenska kyrkan skulle lämnas till

kulturutskottet under våren 2009. Skrivelsen, som tar upp Riksrevisionens

övergripande slutsatser och rekommendationer, överlämnades den 4

juni 2009 (skr. 2008/09:220). Regeringen angav att den ämnade ge

Riksantikvarieämbetet i uppdrag att i samråd med Svenska kyrkan,

länsstyrelserna och andra berörda parter, utarbeta föreskrifter och allmänna

råd för en mer enhetlig tillämpning av 4 kap. kulturminneslagen om

tillståndsgivning och tillsyn. Enligt företrädare för regeringskansliet beräknas

uppdraget bli inlämnat i februari 2010. Riksantikvarieämbetet har dock redan

påbörjat arbetet i samarbete med länsstyrelserna.

Länsstyrelserna fick i regleringsbreven för 2009 i uppdrag att öka

samarbetet vad gäller kulturmiljöfunktionerna. I avrapporteringen våren

2009 togs dock inte fördelningen av den kyrkoantikvariska ersättningen upp.

I samverkansgruppen mellan Riksantikvarieämbetet och Svenska kyrkan

RIKSREVISIONEN 170 Uppföljningsrapport 2010


erördes hösten 2009 frågan om en utvärdering och revidering av Svenska

kyrkans regelverk för fördelning av den kyrkoantikvariska ersättningen. Enligt

Riksantikvarieämbetet är det troligt att en sådan kommer att göras.

Under 2009 startade Svenska kyrkan ett projekt riktat till församlingar

som har kyrkobyggnader utan vård- och underhållsplan och som därför inte

har sökt kyrkoantikvarisk ersättning. Syftet med projektet är att nå de kyrkor

som inte är prioriterade av församlingarna.

Uppföljningsrapport 2010

171 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:6

Regler och rutiner för indirekt sponsring inom SVT

– tillräckligt för att säkerställa SVT:s oberoende?

(2008-05-22)

Riksrevisionens styrelse Lagd till handlingarna (2008-06-11)

Riksdagen –

Regeringen Slutbehandlad (prop. 2008/09:195)

Riksrevisionen har granskat om regeringen, Granskningsnämnden och SVT

har en fungerande styrning och ett fungerande kontrollsystem för indirekt

sponsring, det vill säga när SVT köper rätten att visa ett program från ett

produktionsbolag som fått sponsringsbidrag för programmet.

I granskningen framkom inga indikationer på att det skulle finnas

väsentliga brister i kontrollen av indirekt sponsring.

Granskningen visade dock att regelverket brast, då det var svårt – och i

vissa fall omöjligt – att avgöra om SVT köpt in ett indirekt sponsrat program

till ”marknadsmässigt pris”, som sändningstillståndet kräver.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att pröva behovet av

restriktionerna angående marknadsmässigt pris eftersom de i praktiken inte

tillför något skydd utöver vad de centrala verksamhetsvillkoren ger.

Efter granskningen

Regeringen remissbehandlade granskningsrapporten tillsammans med

Public service-utredningens betänkande (SOU 2008:64).

I propositionen Utveckling för oberoende och kvalitet – radio och TV i

allmänhetens tjänst 2010 – 2013 (prop. 2008/09:195) föreslog regeringen,

i enlighet med Riksrevisionens rekommendation, att formuleringarna i

sändningstillstånden om att programföretagens insatser måste motsvara

värdet av erhållna rättigheter, eller att priset för rättigheterna måste vara

marknadsmässigt, skulle tas bort. Riksdagen biföll detta förslag hösten

2009. Det innebär att sändningstillstånden för 2010 – 2013 inte kommer att

innehålla formuleringen om marknadsmässigt pris. I och med propositionen

är granskningsärendet slutbehandlat.

Redan medan granskningen pågick beslutade SVT om åtgärder i

syfte att förbättra kontrollen över indirekt sponsring. Åtgärderna kommer

att redovisas i den årliga public service – redovisningen för 2009 som

överlämnas till regeringen i mars 2010. Styrning och kontroll av indirekt

sponsring prioriteras i första hand vid samproduktioner med eller inköp

från bolag i Sverige. SVT begär också regelmässigt fullständig budget

och finansieringsplan från produktionsbolagen i standardavtalen vid

samproduktion, för att så långt som möjligt kontrollera om det finns

indirekta sponsorer.

Programchefer, projektledare och andra programansvariga utbildas

kontinuerligt för att stärka kompetensen om regelverket och om vad som

krävs vid utformning av avtal i fråga om indirekt sponsring. Motsvarande

utbildning har genomförts för chefer och medarbetare vid externa

produktionsbolag som producerar SVT-program.

RIKSREVISIONEN 172 Uppföljningsrapport 2010


RiR 2008:14

Kulturbidrag – effektiv kontroll och goda förutsättningar

för förnyelse? (2008-06-17)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2008/09:RRS2 (2008-10-01)

Riksdagen

Redogörelsen lagd till handlingarna (2008-12-03), bet.

2008/09:KrU1

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat bidragsgivningen från Statens kulturråd och

Konstnärsnämnden samt regeringens styrning av bidragssystemet med

inriktning mot förutsättningar för omprövning och förnyelse.

Granskningen visade att det fanns brister i myndigheternas interna

styrning och kontroll av bidragsprocessen, till exempel belastar båda

myndigheterna sakanslag med förvaltningsutgifter och de saknar

också riskanalyser. Därutöver brister Konstnärsnämnden i den formella

jävshanteringen. Granskningen visade också att förutsättningarna

för omprövning och förnyelse brister i flera avseenden. Målen med

bidragsgivningen, liksom kriterierna för att få bidrag, är otydliga.

Bidragsgivningen följs upp och analyseras i otillräcklig utsträckning och

omprövningen av bidragstyper brister.

Rekommendationerna syftade till att tydliggöra villkoren för

bidragsgivningen samt till att förbättra uppföljning och utvärdering för

att öka förutsättningarna för omprövning och förnyelse. Regeringen

rekommenderades också att se till att förvaltningsutgifter på

myndigheterna hanteras i enlighet med riksdagens beslut. Myndigheterna

rekommenderades bland annat att genomföra riskanalyser där

bidragsgivningen ingår. Konstnärsnämnden rekommenderades att stärka

sina jävsrutiner.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2010 redovisade regeringen sitt arbete med

att minska detaljstyrningen. Antalet mål i Kulturrådets regleringsbrev har

minskat. Regeringen avser att se över vissa bidragsförordningar för att

tydliggöra på vilka grunder bidrag ges. Regeringen tar även upp risken att

nuvarande bidrag ofta avser traditionella och etablerade konstformer, vilket

kan göra det svårt för annan verksamhet att få stöd. Regeringen har i viss

mån omprioriterat bidragen.

Regeringen avser att i dialog med myndigheterna ta upp frågan om

uppföljning och utvärdering av bidragsmottagare och också att i enlighet

med kulturpropositionen inrätta en fristående analysmyndighet på

kulturområdet. 106

106 Prop. 2009/10:3, bet. 2009/10:KrU5, rskr. 2009/10:145.

Uppföljningsrapport 2010

173 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 174 Uppföljningsrapport 2010

Kulturrådet beslutade med anledning av Riksrevisionens rapport om en

åtgärdsplan. I enlighet med denna har en rad åtgärder vidtagits, bland annat

vad avser uppföljning och utvärdering. Rådet har också vidtagit åtgärder när

det gäller riskanalyser och jäv.

Konstnärsnämnden har bland annat vidtagit åtgärder för att förbättra

bidragshanteringen och hanteringen av jäv.

Förvaltningsutgifter på sakanslag förekommer fortfarande hos

myndigheterna. Som tidigare medger regeringen detta i viss utsträckning

i regleringsbreven. Myndigheterna rapporterar dock numera tydligare till

regeringen om detta.


Utbildningsutskottet (UbU)

• 2007:30 Så förvaltas förmögenheten – fem stiftelsers kapitalförvaltning och

regeringens roll som stiftare (behandlad av UbU)

• 2008:5 Högskolelärares bisysslor (för kännedom)

• 2008:13 Svenskundervisning för invandrare (sfi). En verksamhet med okända

effekter (för kännedom)

• 2008:19 Hög kvalitet i högre utbildning? (behandlad av UbU)

• 2008:22 Rekryteringen av internationella studenter till svenska lärosäten

(behandlad av UbU)

• 2008:31 Svenska trygghetssystem utomlands. Försäkringskassans och CSN:s

utbetalningar och fordringshantering (för kännedom)

• 2009:10 Psykiatrin och effektiviteten i det statliga stödet (för kännedom)

Uppföljningsrapport 2010

175 RIKSREVISIONEN


RiR 2007:30

Så förvaltas förmögenheten – fem stiftelsers

kapitalförvaltning och regeringens roll som stiftare

(2007-12-14)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2007/08:RRS26 (2008-02-20)

Riksdagen

Redogörelsen lagd till handlingarna (2008-12-18), bet.

2008/09:UbU1

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om kapitalförvaltningen i fem statligt bildade

stiftelser har hanterats på ett kvalificerat sätt och om regeringen använt

sina möjligheter att påverka kapitalförvaltningen i enlighet med riksdagens

intentioner.

Granskningen visade att stiftelsernas styrelser förvaltat förmögenheten

så att riskerna begränsats och möjligheterna till god avkastning tagits till

vara. De levde därmed upp till stiftelsernas föreskrifter.

Riksrevisionen konstaterade dock vissa brister, till exempel otydlig

arbetsfördelning mellan styrelse, rådgivande organ och kapitalförvaltning,

överlåtelse av viktiga policybeslut till rådgivande organ, ingen regelbunden

utvärdering av internkontrollen och att placeringspolicyn avvek mot

best practice. Regeringen hade i begränsad utsträckning påverkat

kapitalförvaltningen i de granskade stiftelserna och hade otillräcklig kunskap

om denna.

Regeringen rekommenderades att förstärka utvärderingen av

stiftelsernas kapitalförvaltning för att få dels ett mer kvalificerat underlag

för att avgöra behovet av att ändra i stiftelsernas föreskrifter, dels ett mer

kvalificerat underlag för att utse styrelseledamöter, bland annat för att

kunna säkerställa att stiftelsernas styrelser har relevant kompetens inom

kapitalförvaltning. Stiftelsernas styrelser rekommenderades att arbeta utifrån

best practice enligt rapporten.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2009 framhöll regeringen att Riksrevisionens kritik

mot regeringen ska ses mot bakgrund av att stiftelserna är egna juridiska

personer och inte en del av det statliga åtagandet. Regeringen redogjorde

inte för några åtgärder. Enligt uppgift från utbildningsdepartementet har

regeringen dock haft nytta av granskningen i beredning av ärenden som rör

stiftelserna; bland annat har dialogen med stiftelserna underlättats.

Under 2009 har utbildningsdepartementet låtit remissbehandla en

promemoria om att utse styrelseledamöter i vissa forskningsstiftelser. Där

föreslås att staten ska utse en eller två styrelseledamöter. I nuläget utser

regeringen samtliga. Riksrevisionen, som gavs tillfälle att yttra sig, invände

mot förslaget med hänvisning till den uppfattning som redovisades i

granskningen, att styrelsernas skyldighet att verka för insyn och utvärdering

bäst uppnås om regeringen utser samtliga styrelseledamöter.

RIKSREVISIONEN 176 Uppföljningsrapport 2010


Samtliga fem granskade stiftelser har vidtagit flera åtgärder med

anledning av rekommendationerna i rapporten. Stiftelserna har i hög grad

använt granskningen i sitt förbättringsarbete.

Granskningsrapporten är för närvarande föremål för en uppföljande

granskning.

Uppföljningsrapport 2010

177 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:5 Högskolelärares bisysslor (2008-05-05)

Riksrevisionens styrelse Lagd till handlingarna (2008-05-14)

Riksdagen –

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat hanteringen av bisysslor vid 26 statliga

universitet och högskolor. Granskningen innehåller en sammanställning av

den årliga revisionens iakttagelser av hanteringen vad gäller bisysslor samt

en granskning av vilka åtgärder regeringen och Högskoleverket har vidtagit

för att regelverket om högskolelärarnas bisysslor ska följas.

Riksrevisionens samlade bedömning är att det finns brister i

högskolornas kontroll över lärarnas bisysslor. Inte heller Högskoleverket

har någon aktuell överblick över bisysslorna. Riksrevisionen fann också

att regeringen inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att högskolorna ska

följa regelverket om bisysslor. Regeringen har inte heller följt upp i vilken

utsträckning bisysslor faktiskt har bidragit till att stärka samverkan med det

omgivande samhället trots att detta var motivet till de särskilda reglerna om

högskolelärarnas bisysslor.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att förtydliga för lärosätenas

ledningar att de har ett ansvar för att bisysslor får en sådan karaktär,

utformning och omfattning att de inte medför men för verksamheten inom

högskolan och att utvärdera i vilken utsträckning reglerna om bisysslor

lett till ökad samverkan. Riksrevisionen rekommenderade Högskoleverket

att följa upp en tillsynsrapport från 2001 om högskolelärarnas bisysslor i

enlighet med vad verket tidigare aviserat.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2009 kommenterade regeringen bisysslor

tematiskt och anförde att det kan finnas skäl för att erbjuda anställda

möjligheter att ha bisysslor vid sidan av den ordinarie tjänsten. Regeringen

underströk dels att det är av avgörande betydelse att myndigheterna har

rutiner för bisysslor så att en sådan möjlighet inte missbrukas, dels att varje

myndighets ledning är skyldig att säkerställa att den interna styrningen och

kontrollen fungerar på ett betryggande sätt. Regeringen har inte vidtagit

några åtgärder till exempel i form av återrapporteringskrav eller uppdrag

i regleringsbreven för högskolorna och Högskoleverket med anledning av

granskningen.

Högskoleverket har 2009, i enlighet med Riksrevisionens

rekommendation, genomfört en uppföljning av sin rapport från 2001. Enligt

Högskoleverket är informationen om och kontrollen och uppföljningen av

högskolelärarnas bisysslor mycket bättre 2009 än 2001. Högskoleverket har

för avsikt att följa upp de lärosäten som ännu inte lever upp till gällande

regler om högskolelärares bisysslor.

RIKSREVISIONEN 178 Uppföljningsrapport 2010


RiR 2008:13

Svenskundervisning för invandrare (sfi).

En verksamhet med okända effekter (2008-06-19)

Riksrevisionens styrelse Lagd till handlingarna (2008-08-27)

Riksdagen –

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om regeringen har initierat någon utvärdering av

svenskundervisningen för invandrare (sfi) vad gäller effekter på deltagarnas

ställning på arbetsmarknaden. Granskningen syftade också till att identifiera

och redovisa åtgärder som i framtiden skulle kunna möjliggöra olika slags

effektutvärderingar av sfi.

Riksrevisionen drog slutsatsen att sfi:s effekter är okända på samtliga

områden, till exempel vad gäller deltagarnas möjligheter på arbetsmarknaden

och deras språkutveckling. Sådana effekter kan för närvarande inte heller

mätas. I granskningen rekommenderades regeringen att snarast möjligt låta

genomföra utvärderingar av effekterna, till exempel avseende deltagarnas

ställning på arbetsmarknaden. För att möjliggöra sådana utvärderingar

bör regeringen förbättra och utvidga statistiken, såväl över de specifika

uppgifterna för sfi som över andra relevanta statistiska uppgifter, men också

initiera någon form av kontrollerade experiment vad gäller sfi.

Efter granskningen

I februari 2008 gav regeringen Statskontoret i uppdrag att utvärdera sfi. I

uppdraget ingick att lämna förslag till indikatorer för att mäta måluppfyllelse

i sfi. Inom ramen för utvärderingen deltog Riksrevisionen i en hearing

anordnad av Statskontoret. Statskontoret avrapporterade utvärderingen

i februari 2009. I Statskontorets rapport hänvisas till Riksrevisionens

granskning. Statskontoret föreslog bland annat att regeringen borde

förbättra möjligheterna att följa upp sfi.

I budgetpropositionen för 2009 angavs inga planerade eller vidtagna

åtgärder. Däremot överlämnade regeringen en proposition till riksdagen i

mars 2009 med förslag om att införa försöksverksamhet för att stimulera

nyanlända invandrare att snabbare lära sig svenska (sfi-bonus). Förslaget om

försöksverksamhet bygger bland annat på Riksrevisionens rekommendation

om utvärdering. Riksdagen beslutade enligt propositionen i maj 2009.

Det föredragande utskottet hänvisar i sitt betänkande i flera fall till

Riksrevisionens granskning.

Den beslutade försöksverksamheten ska pågå 2009 – 2011 och

utvärderas av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU).

Regeringen tillsatte i december 2009 en särskild utredare som ska

undersöka hur fler nyanlända ska kunna lära sig svenska snabbare, genom

att reglerna ändras för hur lång tid det är möjligt att delta i sfi. I direktiven

hänvisas till de statistiska samvariationer som redovisades i Riksrevisionens

granskningsrapport.

Uppföljningsrapport 2010

179 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:19 Hög kvalitet i högre utbildning? (2008-10-16)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2008/09:RRS11 (2008-11-19)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2009-04-15),

bet. 2008/09:UbU15

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat regeringens insatser för att säkerställa kunskap

om kvalitetsläget i högre utbildning. I granskningen undersöktes dessutom

kvaliteten vid ett antal högskoleutbildningar på grundnivå.

Granskningen visade att regeringen i begränsad omfattning inhämtat

kunskap om högskoleutbildningens kvalitet och dess utveckling. Regeringens

styrning av lärosätena och Högskoleverket hade i detta avseende inte varit

tillräcklig. I granskningen konstaterades även att regeringens rapportering

om kvalitetsläget till riksdagen inte varit heltäckande, vilket sammanhänger

med den sparsamma kunskapsinhämtningen.

Riksrevisionens undersökning av 35 utbildningar i 4 ämnen på grundnivå

visade att det stora flertalet av utbildningarna höll godtagbar kvalitet, medan

en knapp fjärdedel kunde betecknas som högkvalitativa. Resultatet gav

inte indikationer på omfattande kvalitetsproblem i den högre utbildningen,

men Riksrevisionen kunde konstatera att de flesta utbildningarna hade en

omfattande förbättringspotential.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att förbättra rapporteringen

till riksdagen. Regeringen borde också stärka kunskapsbildningen om

högskolutbildningens kvalitet genom att utveckla styrningen av lärosätena

och Högskoleverket, se till att resultat- och resursaspekter innefattas i

utvärderingar samt initiera internationella jämförelser av svenska och

utländska utbildningar.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2010 redogjorde regeringen för rapportens

iakttagelser och slutsatser och angav att frågan var under beredning.

Regeringen hänvisade också till att man avsåg att återkomma till

riksdagen. 107

Regeringen gav i mars 2009 Högskoleverket i uppdrag att föreslå ett nytt

system för kvalitetsutvärdering av högskoleutbildningar.108 Högskoleverket

redovisade uppdraget i september 2009.109 Högskoleverkets förslag

till nytt utvärderingssystem innehåller flera av de kvalitetsaspekter

som användes i granskningen. Det gäller bland annat ökat fokus på

utbildningens examination och studenters erfarenheter av utbildningen.

Regeringen planerar under våren 2010 en proposition om kvaliteten i

högskoleutbildningen. 110

107 Prop. 2009/10:1 utg.omr. 16 s. 43.

108 Regeringsbeslut 2009-03-05, ”Uppdrag till Högskoleverket att föreslå ett nytt system för

kvalitetsutvärdering av högskoleutbildningar” (U2009/01/1444/UH).

109 Högskoleverket 2009, rapport 2009:25.

110 Propositionen var ursprungligen planerad till december 2009. Se Statsrådsberedningens lista

över planerade propositioner, 2009-09-15.

RIKSREVISIONEN 180 Uppföljningsrapport 2010


RiR 2008:22

Rekryteringen av internationella studenter till

svenska lärosäten (2008-10-17)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2008/09:RRS14 (2008-12-17)

Riksdagen Avslag på framställningen (2009-06-10),

bet. 2008/09:UbU19

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om regeringen och lärosätena styrt, genomfört

och följt upp rekryteringen av internationella studenter i enlighet med

riksdagens och regeringens mål och intentioner. Enligt högskolelagen

bör universitet och högskolor främja förståelsen för andra länder och för

internationella förhållanden. Enligt regeringen ska antalet internationella

studenter öka. En ökad rekrytering väntas främja undervisningens utveckling

och kvalitet samt bidra till stärkt internationell miljö och mångfald.

Granskningen visade att en allt större del av resurserna för högre

utbildning används för internationella studenter. Varken regeringen eller

lärosätena har följt upp hur utvecklingen påverkar resursanvändningen

inom lärosätena och om den bidrar till att främja kulturell förståelse.

Granskningen visade också att rekryteringen medfört ökade arbetsinsatser i

processerna för antagning och uppehållstillstånd för studier.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen och lärosätena att utveckla

uppföljningen och överväga hur processerna för antagning kan utvecklas.

Regeringen rekommenderades även att tydliggöra omfattningen och

ansvaret för undervisning i svenska samt att bereda riksdagen möjlighet att

ta ställning till den fortsatta inriktningen och omfattningen av rekryteringen

av internationella studenter i den svenska högskolan.

Efter granskningen

I en proposition från mars 2009 111 refererades granskningen avseende

dels behov av förstärkt uppföljning, dels att bereda riksdagen möjlighet

att ta ställning till användningen av statliga medel inom området.

Regeringen angav att frågorna kunde komma att tas upp i samband med

att regeringen tar ställning till utredningen om införandet av avgifter för

studenter från länder utanför EES och Schweiz 112 . Regeringen hänvisade

vidare till granskningen av de kostnader och administrativa påfrestningar

som ökningen av utländska sökanden medfört. Regeringen lämnade i maj

2009 ett uppdrag 113 till Verket för högskoleservice (VHS) att förbereda för

införande av anmälnings- och studieavgifter. VHS föreslog i september 2009

att införandet av anmälningsavgifter skulle synkroniseras med studieavgifter.

111 Prop. 2008/09:175 Wavsnitt 5.

112 SOU 2006:7 Studieavgifter i högskolan.

113 U2009/3627/UH Uppdrag om anmälningsavgifter och studieavgifter.

Uppföljningsrapport 2010

181 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 182 Uppföljningsrapport 2010

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2010 att avgifter ska

införas för så kallade tredjelandsstudenter. En proposition med ett sådant

förslag lades i februari 2010.

De granskade lärosätena har bland annat angivit att ambitionen är att

utveckla samarbetsformer och avtal med utländska universitet samt att göra

insatser för att öka integrationen mellan olika studentgrupper.

Under hösten 2008 skapades även ett forum för internationalisering i

syfte att förbättra samordningen mellan myndigheter och organisationer

som stöder universitets och högskolors internationaliseringsarbete.


RiR 2008:31

Svenska trygghetssystem utomlands. Försäkringskassans

och CSN:s utbetalningar och fordringshantering

(2008-12-03)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2008/09:RRS23 (2009-03-18)

Riksdagen Bifall till framställningen (2009-05-13),

bet. 2008/09:SfU11

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om Försäkringskassans och Centrala

studiestödsnämndens (CSN) utbetalningar och hantering av fordringar

fungerar för utlandsbosatta. Regeringens insatser inom området har också

granskats.

Granskningen visade att regeringen inte i tillräcklig grad

uppmärksammat CSN:s och Försäkringskassans fordringshantering när

det gäller utlandsboende. Granskningen visade också att det fanns brister i

Försäkringskassans statistik om antalet utlandsbosatta med ersättning från

socialförsäkringen. Försäkringskassans utbetalningar till utlandsbosatta

hade ofta försenats, och myndigheten hade inte gjort tillräckligt för att driva

in fordringar utomlands. CSN borde ha gjort mer för att förhindra felaktiga

utbetalningar vid utlandsstudier.

Regeringen rekommenderades att styra och följa upp myndigheternas

fordringsverksamhet i utlandet samt att överväga förändringar i de regelverk

som styr CSN:s fordringshantering, till exempel ge CSN möjlighet att

återkräva ett lån om det inte återbetalas korrekt.

Försäkringskassan rekommenderades att i ökad utsträckning driva in

fordringar och säkerställa att inga förseningar förekom vid utbetalningar

utomlands. Försäkringskassan borde också säkerställa förekomsten av

kvalitetssäkrad statistik om antalet utlandsbosatta som får ersättning eller

bidrag från myndigheten.

CSN rekommenderades att genomföra förändringar i syfte att minska

risken för felaktiga utbetalningar vid utlandsstudier.

Efter granskningen

I budgetpropositionen redovisar regeringen riksdagens tillkännagivande

med anledning av Riskrevisionens styrelses framställning. Regeringen

gav Försäkringskassan i uppdrag att i oktober 2009 redovisa de åtgärder

myndigheten avser att vidta med anledning av Riksrevisionens granskning.

I avrapporteringen av regeringsuppdraget redogjorde Försäkringskassan

för att man i juni 2009 gett ut en ny version av en vägledning om

fordringshantering. Vidare har man tagit fram ett stöd för en aktivare

fordringshantering. Försäkringskassan har också startat ett projekt med syfte

att säkerställa korrekta utbetalningar.

Uppföljningsrapport 2010

183 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 184 Uppföljningsrapport 2010

Regeringen beslutade i december 2009 att tillsätta en särskild utredare

som ska se över systemet med studiemedel för studier utomlands. I

uppdraget ingår en översyn av frågor kring skuldsäkring och adressuppgifter.

Regeringen har också för avsikt att under våren 2010, genom en lagändring,

göra det lättare att kräva tillbaka hela skulden om låntagaren trots

påminnelser och krav inte har betalat årsbeloppet och avgifterna.

CSN avser att från och med våren 2010 utöka kontrollerna av

låntagare som misstänks vara bosatta utomlands och som inte gjort några

inbetalningar de senaste fyra åren.


RiR 2009:10

Psykiatrin och effektiviteten i det statliga stödet

(2009-06-03)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2009/10:RRS6 (2009-11-04)

Riksdagen

Redogörelsen lagd till handlingarna (2010-01-27), bet.

2009/10:SoU5

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat vissa statliga insatser som påverkat landstingens

resurser för vården av psykiskt sjuka. Syftet var att få en tydligare bild av

samspelet mellan staten och landstingen när det gäller resurserna till

psykiatrin, både de tillfälliga statliga ekonomiska bidragen och tillgången

på personal med högre utbildning, särskilt psykiatrer och andra läkare. De

statliga aktörer som berördes av granskningen var i första hand regeringen

och Regeringskansliet (Social-, Utbildnings- och Finansdepartementen) samt

Socialstyrelsen; därtill berördes Högskoleverket och de lärosäten som ger

relevanta utbildningar, främst universitet med läkarutbildning.

Granskningen visade att statens tillfälliga resurstillskott till psykiatrin

inte har löst de problem man velat åtgärda och endast haft en marginell

betydelse för psykiatrins resurser. Granskningen visade även att statens

inflytande över läkarutbildningen är otydligt och att ansvaret för alla delar

av läkarutbildningen är delat mellan flera parter. Det framkom också att

psykiatrin har ett begränsat utrymme i läkarnas grundutbildning (cirka 4

veckor av 5 ½ år). Utbildningsvolymen framstod som mycket knappt tilltagen

mot bakgrund av sjukdomsmönstret i befolkningen.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att överväga att

omfördela stödet till utvecklingen av vården av psykiskt sjuka och förstärka

läkarutbildningen i psykiatri. Tillfälliga resurstillskott bör ersättas med

långsiktiga åtgärder som ligger inom det statliga ansvarsområdet och

som stöder psykiatrin utan att försvaga landstingens ansvar. Regeringen

rekommenderades också att se över läkarutbildningens organisation

och finansiering för att skapa ökad tydlighet i ansvarsförhållanden,

dimensionering, styrning och uppföljning.

Efter granskningen

Ännu har få konkreta åtgärder vidtagits. Regeringen har dock sagt upp

det avtal som styr ersättningen till landstingen för de kliniska momenten i

läkarnas grundutbildning. Därmed har det första steget mot en förändring

av sättet att finansiera läkarutbildningen tagits. Kritik mot detta avtal hade

framförts i granskningen.

I Riksrevisionens regi hölls i november 2009 ett seminarium

med särskilt fokus på utbildningsfrågor och prioriteringar i vården.

Deltagare var ett trettiotal företrädare för bland annat socialutskottet och

utbildningsutskottet, Socialdepartementet och Utbildningsdepartementet,

Uppföljningsrapport 2010

185 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 186 Uppföljningsrapport 2010

myndigheter, SKL och läkarkåren. Dokumentationen vid seminariet skickades

för kännedom till såväl socialutskottet som utbildningsutskottet liksom till

samtliga seminariedeltagare.

I december 2009 höll Social- och Utbildningsdepartementen ett

seminarium om främst utbildningsfrågor inom psykiatrin. Underlag var dels

Riksrevisionens rapport, dels en rapport från Socialstyrelsen som särskilt

behandlade psykiatrins ställning i grundutbildningen för läkare respektive

sjuksköterskor. Vid seminariet framkom skarp kritik mot utbildningarna i

psykiatri.


Trafikutskottet (TU)

• 2008:29 Skyddet för farligt gods (för kännedom)

Uppföljningsrapport 2010

187 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:29 Skyddet för farligt gods (2008-12-19)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2008/09:RRS22 (2009-02-18)

Riksdagen

Inte behandlad

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om regeringen och ansvariga myndigheter sett

till att transporter av farligt gods har ett godtagbart skydd mot antagonistiska

hot, särskilt mot knutpunkter vid transporter med luftfart, sjöfart samt vägoch

järnvägstrafik. De myndigheter som granskades var Rikspolisstyrelsen,

Räddningsverket, Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Luftfartsstyrelsen och

Järnvägsstyrelsen.

Granskningen visade att regeringen och de ansvariga myndigheterna inte

har sett till att transporter av farligt gods har ett i alla delar godtagbart skydd

mot antagonistiska hot. Exempelvis var skyddsåtgärderna olika beroende

på var det farliga godset hanterades. Vidare var ansvaret uppdelat på flera

myndigheter med delvis otydliga gränser och med outvecklad samverkan.

Den sektorsövergripande skyddslagstiftningen gav dessutom ett svagt stöd

för skyddet av transporter med farligt gods.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att analysera hur bristerna

för främst landtransporter kan avhjälpas, att tydliggöra Rikspolisstyrelsens

uppgifter, att utreda hur internationella regler om farligt gods ska

beaktas, att samla ansvaret för tillsyn av skyddet för farligt gods på

Transportstyrelsen och att göra en översyn av skyddslagstiftningen liksom

av behovet av registerkontroll. Rekommendationer lämnades dessutom till

Rikspolisstyrelsen, Transportstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd

och beredskap.

Efter granskningen

Den 1 januari 2009 bildades Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Transportstyrelsen.

Regeringen beslutade i juni 2009 att ge Säkerhetspolisen i uppdrag

att göra en förstudie över de frågeställningar som bör behandlas i en

översyn av säkerhetsskyddslagstiftningen och behovet av säkerhetsskydd.

Säkerhetspolisens förstudie (oktober 2009) behandlade flera av de frågor

som aktualiserats i Riksrevisionens rapport.

I juli 2009 sände regeringen Riksrevisionens rapport på remiss. I

remissyttrandena finns ett stort stöd för Riksrevisionens slutsatser och

rekommendationer.

Med anledning av en av Riksrevisionens rekommendationer har

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap beslutat att lämna en analys

av samhällets krisberedskap vid hot mot farligt gods till regeringen i början

av januari 2010.

RIKSREVISIONEN 188 Uppföljningsrapport 2010


Gränsdragningen mellan Transportstyrelsen och Myndigheten

för samhällsskydd och beredskap liksom mellan Försvars- och

Näringsdepartementen gör att det finns en risk för att tillsynen av skyddet

för transporter med farligt gods särskilt på land fortsätter att vara mycket

begränsad och att skyddet är otillräckligt.

Uppföljningsrapport 2010

189 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 190 Uppföljningsrapport 2010


Miljö- och jordbruksutskottet (MJU)

• 2008:11 Tvärvillkorskontroller i EU:s jordbruksstöd (behandlad av MJU)

• 2008:23 Statens insatser för ett hållbart fiske (behandlad av MJU)

Uppföljningsrapport 2010

191 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:11 Tvärvillkorskontroller i EU:s jordbruksstöd (2008-06-03)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2008/09:RRS6 (2008-10-01)

Riksdagen

Regeringen

Avslag på framställningen (2009-04-15), bet. 2008/09:MJU18

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om regeringen och ansvariga myndigheter

säkerställer en korrekt tillämpning av EG-förordningarnas bestämmelser om

tvärvillkorskontroller. Tvärvillkor är villkor som jordbrukare måste uppfylla för

att få gårdsstöd. Granskningen omfattade regeringen och Regeringskansliet,

Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Livsmedelsverket, Kemikalieinspektionen

och samtliga länsstyrelser.

Granskningen visade att det fanns brister i tillämpningen av EUbestämmelser

vad gäller tvärvillkorskontroller. Bristerna hänger samman

med att kommunernas roll inte har reglerats och att regeringen inte har

klargjort ansvar och roller för berörda statliga myndigheter. Jordbruksverket

har inte heller fullgjort sitt ansvar som samordnande myndighet.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att tydligare precisera

ansvar och roller för berörda myndigheter samt att säkerställa att samtliga

EU-bestämmelser om tvärvillkorskontroller kan tillämpas korrekt. Regeringen

borde också regelbundet följa upp hur systemet med tvärvillkorskontroller

fungerar.

Riksrevisionen rekommenderade Jordbruksverket att som ansvarig

samordnande myndighet säkerställa att EU-bestämmelserna uppfylls och att

se till att de som ska utföra tvärvillkorskontroller får tillräcklig information,

vägledning och utbildning.

Efter granskningen

Regeringen har sett över kommunernas roll i tvärvillkorssystemet. Genom

en ändring i förordning 2004:760 om EU:s direktstöd till jordbrukare,

medverkar kommunerna från och med den 1 januari 2010 inte längre i

detta. Regeringen har även sett över ansvaret för centrala myndigheter i

tvärvillkorssystemet. Genom en förändring i förordning 2004:760 reglerar

denna numera endast Jordbruksverkets ansvar. Naturvårdsverkets och

Livsmedelsverkets ansvar preciseras i stället i myndigheternas instruktioner.

I februari 2009 lämnade Utredningen om administration,

organisering och kontroll av jordbruksstöden sitt slutbetänkande Den

svenska administrationen av jordbruksstöd (SOU 2009:7). I betänkandet,

som för närvarande bereds i Regeringskansliet, uttrycks oro över

länsstyrelsernas svårigheter att finansiera jordbruksadministrationen och

genomföra nödvändiga kontroller, svårigheter som också har noterats

av Riksrevisionens årliga revision. Jordbruksverket har vidtagit åtgärder

för förbättrad information och utbildning. Verket har också tagit fram

RIKSREVISIONEN 192 Uppföljningsrapport 2010


kontrollprotokoll och kontrollinstruktioner för djursjukdomar. Protokoll

och instruktioner finns därmed för samtliga tvärvillkor. Länsstyrelserna har

därmed fått bättre förutsättningar för sitt arbete.

Uppföljningsrapport 2010

193 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:23 Statens insatser för ett hållbart fiske (2008-11-17)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2008/09:RRS15 (2009-01-21)

Riksdagen

Avslag på framställningen (2009-04-29), bet.

2008/09:MJU22

Regeringen Slutbehandlad (ad acta 2009-03-17)

Riksrevisionen har granskat om statens insatser har varit effektiva när det

gäller att främja intentionerna med lagstiftningen inom fiskeripolitiken

och om regeringen och myndigheterna har uppfyllt sina skyldigheter inom

fiskeripolitiken i enlighet med lagstiftningen.

Riksrevisionens övergripande slutsats är att de samlade insatserna har

varit ineffektiva. I flera väsentliga avseenden rör sig Sverige bort från målen

för fiskeripolitiken, trots sedan länge väl kända problem, många styrmedel

och stora offentliga utgifter. Regeringen och myndigheterna har inte heller

sett till att lagstiftningen följs fullt ut.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen bland annat att styra

fiskeriförvaltningen genom tydliga prioriteringar av vad som ska uppnås

inom de ekonomiska, sociala och miljömässiga målen för fiskeripolitiken

samt att säkerställa att den övergripande måluppfyllelsen inte minskar som

följd av att olika styrmedel motverkar varandra.

Regeringen rekommenderades också att säkerställa att Sveriges

nationella handlingsutrymme används effektivt för att nå målen samt att

åtgärda brister i kedjan av kontroller, utredningar och sanktioner.

Rekommendationer lämnades också till Fiskeriverket, bland annat om

att använda Sveriges nationella handlingsutrymme mer effektivt för att nå en

ökad måluppfyllelse och att analysera vad olika typer av styrmedel, särskilt

olika typer av kontroller, kostar och vad de ger för effekter.

Efter granskningen

Regeringen hävdar i budgetpropositionen för 2010 att stora delar av de

problem som nämns i Riksrevisionens rapport redan är åtgärdade, bland

annat genom fiskeprogrammet för 2007-2013. Enligt regeringen behandlar

fiskelagsutredningen andra frågeställningar som har lyfts fram i rapporten.

Utredningen ska vara avslutad senast den 31 mars 2010. Vidare har

anslaget för fiskerikontrollen ökats med 5 miljoner kronor för att förbättra

fiskerikontrollen. En skrotningskampanj har också genomförts som har

medfört att 6 torskfiskefartyg har skrotats, vilket motsvarar 10 procent av

torskfisket.

Fiskeriverket framhåller att flera brister är åtgärdade eller på gång att

åtgärdas.

Regeringen har i propositionen En sammanhållen svensk havspolitik

(prop. 2008/09:170) anfört att åtgärder bör vidtas för att effektivisera svensk

fiskerikontroll och att Fiskeriverket fortsatt arbetar för att förbättra den

svenska fiskerikontrollen.

RIKSREVISIONEN 194 Uppföljningsrapport 2010


Näringsutskottet (NU)

• 2007:18 Bilprovningen och tillgängligheten – Granskning av ett

samhällsuppdrag (för kännedom)

• 2007:29 Vattenfall – med vind i ryggen? (behandlad av NU)

• 2008:12 Regeringens försäljning av åtta procent av aktierna i TeliaSonera

(behandlad av NU)

• 2008:24 Stöd till start av näringsverksamhet. Ett framgångsrikt program

(för kännedom)

• 2008:25 Kasernen Fastighetsaktiebolag (för kännedom)

• 2009:9 Regeringens försäljning av V&S Vin & Sprit AB

(ska behandlas av NU)

Uppföljningsrapport 2010

195 RIKSREVISIONEN


RiR 2007:18

Bilprovningen och tillgängligheten. Granskning av ett

samhällsuppdrag (2007-08-16)

Riksrevisionens styrelse Lagd till handlingarna (2007-08-30)

Riksdagen –

Regeringen

Slutbehandlad (prop.2008/09:1)

Riksrevisionen har granskat tillgängligheten till AB Svensk Bilprovnings

kontrollbesiktning. Granskningen tog sin utgångspunkt i hur Bilprovningen

styrde, utförde och följde upp sitt tillgänglighetsuppdrag.

Granskningen visade att Bilprovningen hade förbättrat sin tillgänglighet

de senare åren och att den nu låg på en hög nivå. Av granskningen framgick

dock att tillgänglighetsuppdraget formulerats mycket allmänt av regeringen

och att Bilprovningen på egen hand fått precisera det. Riksrevisionen

bedömde vidare att regeringens uppföljning av tillgängligheten kunde

utvecklas.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att överväga att precisera

Bilprovningens tillgänglighetsuppdrag och utveckla uppföljningen av

tillgängligheten till kontrollbesiktningen.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2009 behandlade regeringen Riksrevisionens

granskning. Regeringen noterade inför sin fortsatta förvaltning

och utveckling av Bilprovningen Riksrevisionens synpunkter att

tillgänglighetsuppdraget till bilprovningen var allmänt formulerat och att

uppföljningen av tillgängligheten kunde utvecklas.

I februari 2009 lämnade regeringen i en departementspromemoria ett

detaljerat förslag på en konkurrensutsättning av fordonsbesiktningen. I

promemorian sammanfattades Riksrevisionens rapport.

Efter remissbehandling av promemorian lämnade regeringen hösten

2009 en proposition om omreglering av bland annat fordonsbesiktning.

Även i propositionen sammanfattades Riksrevisionens rapport. Riksdagen

fattade i december 2009 beslut enligt propositionen. Samma dag fattade

riksdagen beslut om att bemyndiga regeringen att minska eller öka statens

ägande i AB Svensk Bilprovning. Regeringen bemyndigades också att

ge bolaget ett nytt uppdrag. Syftet var att göra det möjligt för bolaget att

verka på fullt marknadsmässiga villkor på en omreglerad marknad för

fordonsbesiktning.

RIKSREVISIONEN 196 Uppföljningsrapport 2010


RiR 2007:29 Vattenfall – med vind i ryggen? (2007-12-17)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2007/08:RRS25 (2008-04-02)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2008-12-10),

bet. 2008/09:NU3

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat hur Vattenfall AB fullföljer det förtydligande som

gjordes 2005 i bolagsordningen när det gäller bolagets roll i omställningen

till en ekologiskt och ekonomiskt uthållig svensk energiförsörjning.

Granskningen var en uppföljning av den granskning av Vattenfall som

Riksrevisionen genomförde 2004 och som ledde fram till ändringen i

bolagsordningen.

I uppföljningsgranskningen framkom att tillägget i bolagsordningen

hade fått genomslag i bolagets interna styrning och uppföljning samt att

åtgärder vidtagits för att nå de uppsatta målen för elproduktion av förnybar

energi. Riksrevisionen konstaterade dock att flera av de begrepp som

användes i bolagsordningen skapade utrymme för olika tolkningar.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att klargöra innebörden i

bolagsordningens tillägg. Regeringen rekommenderades också att kräva en

fördjupad återrapportering från Vattenfall om effekterna av insatser som görs

inom elproduktion från förnybar energi samt att ge riksdagen utförligare

återrapportering. Vattenfall rekommenderades att anpassa dotterbolagens

bolagsordningar så att innebörden i tillägget i moderbolagets bolagsordning

också omfattade relevanta dotterbolag. Vidare rekommenderades Vattenfall

att fördjupa återrapporteringen till regeringen så att en jämförelse med

resultatet av den ändrade bolagsordningen blir möjlig.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2009 angav regeringen att det pågick ett arbete

med att gå igenom de statligt ägda bolagen och att denna genomgång

även omfattade Vattenfall i den del som rör eventuella förändringar eller

förtydliganden av uppdraget. Riksrevisionens synpunkt att innebörden

av bolagsordningens tillägg borde klargöras i den fortsatta förvaltningen

av bolaget noterades av regeringen. Vidare avsåg regeringen att utveckla

redovisningen i redogörelsen för företag med statligt ägande avseende 2009.

Regeringen redovisade också sin avsikt att under investeringsperioden

begära en särskild fördjupad rapportering om insatserna inom elproduktion

från förnybar energi.

I samband med Vattenfalls årsstämma i april 2009 meddelade

regeringen att den hade för avsikt att komma tillbaka till riksdagen under

hösten 2009 med ett förtydligat uppdrag i bolagsordningen, vilket även

framgår av budgetpropositionen för 2010. Detta har dock ännu ej skett.

Uppföljningsrapport 2010

197 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 198 Uppföljningsrapport 2010

Regeringen redogjorde också på bolagsstämman för sina förväntningar

på Vattenfall, bland annat att Vattenfall ska arbeta snabbare än andra

motsvarande företag när det gäller omställningen till ett ekologiskt hållbart

energisystem i hela Europa.

Vattenfall AB har förändrat sin redovisning så att produktionen av

förnybar energi framgår tydligare i bolagets årsredovisning. Vattenfall skiljer

också tydligare på produktion av el respektive värme i årsredovisningen.

Vattenfall arbetar med att fördjupa återrapporteringen till regeringen.

Detta kan leda till förbättrad redovisning från regeringen till riksdagen.

Frågan om dotterbolagens bolagsordningar är emellertid fortfarande oklar.


RiR 2008:12

Regeringens försäljning av åtta procent av aktierna i

TeliaSonera (2008-06-16)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2008/09:RRS7 (2008-10-29)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2008-12-09),

bet. 2008/09:NU4

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat regeringens försäljning av 8 procent av aktierna

i TeliaSonera för att bedöma om försäljningen följde lagen, riksdagens

beslut och best practice för försäljning. Riksrevisionen granskade också om

regeringens uttalande, som gjordes i budgetpropositionen för 2008, om att

man bedömde att försäljningens mål uppnåtts och att försäljningen fungerat

väl, var väl grundat.

Riksrevisionen konstaterade att transaktionen planerades och

genomfördes under tidspress och att det i Regeringskansliets

dokumentation av försäljningen fanns svagheter i underlaget för ett antal

av regeringens uttalanden om försäljningen. Granskningen visade också

att regeringen fick ett rimligt pris för aktierna givet sin ambitionsnivå att

sälja en aktiepost av viss storlek på aktiemarknaden med begränsade

marknadsföringsinsatser. Regeringen hade däremot i uppdraget till de

banker som genomförde försäljningen kunnat skapa förutsättningar för

en transaktion med mindre skillnad mellan erhållet pris per aktie och

börskursen, den så kallade rabatten.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att fastställa

målsättningen för försäljningen för att den ska kunna vara styrande för

arbetet. Riksrevisionen efterfrågade också god beställarkompetens samt

dokumentation och kommunikation av uppföljningen av försäljningen. Inför

kommande försäljningar bör regeringen sammanställa och följa best practice

för de planerade transaktionerna, och vid framtida större aktieförsäljningar

bör frågor om rabatten beaktas under hela försäljningsprocessen.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2009 redovisade regeringen de försäljningar

som gjordes under 2008. Redovisningen saknade sådana värdeomdömen

som fanns i redovisningen av försäljningen av åtta procent av aktierna i

TeliaSonera. I propositionen angav regeringen att den skulle återkomma

med en bedömning av Riksrevisionens rapport vid ett senare tillfälle.

I budgetpropositionen för 2010 bemöter regeringen Riksrevisionens

kritik. Bland annat menar regeringen att Regeringskansliet har den

kompetens som behövs för att kunna göra upphandlingar av kvalificerade

finansiella och juridiska tjänster och att slutförda försäljningsprojekt

utvärderas för att organisationen ska kunna lära av vunna erfarenheter. I

varje försäljningsprojekt använder sig Regeringskansliet av den samlade

Uppföljningsrapport 2010

199 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 200 Uppföljningsrapport 2010

erfarenhet och kunskap som finns inom myndigheten och hos anlitade

rådgivare för att staten ska kunna minska sitt ägande på ett effektivt sätt.

Regeringskansliet har sedan den granskade försäljningen utökat

kapaciteten för transaktions- och bolagsjuridik. Därutöver har regeringen

inrättat ett råd för försäljning av aktier i bolag med statligt ägande.


RiR 2008:24

Stöd till start av näringsverksamhet.

Ett framgångsrikt program (2008-11-05)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2008/09:RRS16 (2009-01-21)

Riksdagen

Redogörelsen lagd till handlingarna (2009-12-16), bet.

2009/10:AU2

Regeringen Slutbehandlad (ad acta 2009-12-16)

Riksrevisionen har granskat effekterna av den arbetsmarknadspolitiska

åtgärden stöd till start av näringsverksamhet. Granskningen innefattade

också om och hur regeringen och Arbetsförmedlingen har följt upp och

utvärderat stödet.

Stöd till start av näringsverksamhet var ett effektivt program, både

i jämförelse med alternativet öppen arbetslöshet och att delta i övriga

program. Stödet var dock förenat med undanträngningseffekter och

konkurrenssnedvridningar.

Riksrevisionen konstaterade också att det fanns brister i stödets

uppföljning och utvärdering.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att uppmärksamma

programmets effekter och skaffa bättre kunskaper om effekterna av olika

arbetsmarknadspolitiska program, för att bättre kunna uppfylla målet för

arbetsmarknadspolitiken om en väl fungerande arbetsmarknad.

Arbetsförmedlingen rekommenderades att prioritera stödet bland de

arbetsmarknadspolitiska programmen, ge bättre kunskapsstöd om stödets

effekter till de beslutande handläggarna för att förbättra stödets effektivitet,

särredovisa stödet i effektanalysen i arbetsmarknadsrapporterna och

förbättra uppföljningen av stödet.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2010 presenterade regeringen ett förslag om att

utvidga stödet till att även gälla ungdomar inom ramen för jobbgarantin

för ungdomar. Förslaget är kopplat till Riksrevisionens slutsats om

stödets relativa effektivitet. Det finns dock inte med i Arbetsförmedlingens

regleringsbrev för 2010.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att öka sina kunskaper om

effekterna av olika arbetsmarknadspolitiska program. Regeringen anger

i budgetpropositionen att den kontinuerligt genomför utvärderingar av

arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsförmedlingen har inte vidtagit några åtgärder med anledning av

granskningen.

Uppföljningsrapport 2010

201 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:25 Kasernen Fastighetsaktiebolag (2008-11-28)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2008/09:RRS17 (2009-01-21)

Riksdagen

Redogörelsen lagd till handlingarna

(2009-05-20), bet. 2008/09:FiU41

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om det statliga fastighetsaktiebolaget Kasernen

har bedrivit sin verksamhet i enlighet med riksdagens och regeringens

beslut och intentioner. Fokus riktades dels mot bolagets interna styrning

och kontroll, dels mot bolagets försäljning av fastigheter och bostadsrätter.

Kasernen har i uppdrag att tillhandahålla tjänstebostäder för anställda

inom försvaret. I samband med att regementen lagts ned har Kasernen

sålt ett stort antal fastigheter och bostadsrätter eftersom efterfrågan på

tjänstebostäder minskat. Sammanlagt har cirka 90 procent av innehavet

sålts.

Granskningen visade att försäljningarna av fastigheter och bostadsrätter

inte genomförts på ett genomgående tillfredsställande sätt. Det saknas

bland annat processbeskrivningar eller riktlinjer för försäljningarna samt

dokumentation över försäljningsprocessen. Riksrevisionen konstaterade

att försäljningarna i flera fall skett under beräknade marknadsvärden och

genomsnittspriser. Bedömningen var att Kasernens styrelse hade brustit

i sin insyn i verksamheten och inte säkerställt att försäljningsprocesserna

hanterats på ett tillfredställande sätt. Granskningen visade att Kasernens

styrelse borde ha tagit ett större ansvar och varit mer aktiv i sin styrning

av bolaget. Enligt Riksrevisionens bedömning hade inte heller regeringen

säkerställt att statens intressen tillgodosetts vid försäljningarna.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen i sin roll som ägarförvaltare

att säkerställa att Kasernens styrelse tar ett aktivt ansvar för bolagets

bästa. Vidare rekommenderades regeringen att anpassa Kasernens

verksamhetsmål så att försäljning av fastigheter och bostadsrätter ingår

samt att Kasernens ekonomiska mål ses över med hänsyn till de nuvarande

förutsättningarna. Riksrevisionen rekommenderade även regeringen att

utarbeta riktlinjer om bisysslor för ledande befattningshavare i statliga bolag.

Efter granskningen

I en proposition 114 från mars 2009 föreslog regeringen att riksdagen

skulle bemyndiga regeringen att överlåta statens aktier i Kasernen

Fastighetsaktiebolag till Vasallen AB. Regeringen anförde i propositionen

att Kasernens fastighetsinnehav sannolikt bättre skulle tas till vara

i Vasallenkoncernen som har erfarenhet av att anpassa och avyttra

114 Prop. 2008/09:172 Utvidgning av uppdrag för Vasallen AB och överlåtelse av aktierna i Kasernen

Fastighetsaktiebolag.

RIKSREVISIONEN 202 Uppföljningsrapport 2010


fastighetsbestånd. Regeringen angav att genom denna förändring skulle

de brister i Kasernen som Riksrevisionen uppmärksammat hanteras.

Finansutskottet ställde sig bakom regeringens förslag, och riksdagen biföll

förslaget i maj 2009. 115

115 Bet. 2008/09:FiU41 Utvidgning av uppdrag för Vasallen AB och överlåtelse av aktierna i Kasernen

Fastighetsaktiebolag, rskr. 2008/09:263 och 2008/09:264.

Uppföljningsrapport 2010

203 RIKSREVISIONEN


RiR 2009:9

Regeringens försäljning av V&S Vin & Sprit AB

(2009-06-16)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2009/10:RRS5 (2009-09-30)

Riksdagen

Inte behandlad

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat försäljningen av V&S Vin & Sprit AB samt

bolagets aktieinnehav i Beam Global Spirits & Wine. Granskningen avsåg

om staten genomförde försäljningen i enlighet med gällande lagstiftning,

riksdagsbeslut och best practice för en sådan försäljningsprocess samt om

regeringens redovisning av försäljningen i budgetpropositionen för 2009

baserades på ett tillfredsställande underlag.

Försäljningen genomfördes i två separata processer. Vin & Sprit såldes

genom auktion och aktierna i Beam såldes i en process med en tidigare

samarbetspartner till Vin & Sprit.

Granskningen visade att auktionen planerades och genomfördes väl,

med ett gott ekonomiskt resultat och i enlighet med best practice.

Den administrativa hanteringen av separationen av Beamaktierna

från Vin & Sprit genomfördes effektivt. En förhandlad uppgörelse om

försäljningspriset uppnåddes inte; därför fastställdes försäljningspriset av en

oberoende värderingsman. Försäljningen gav en realisationsförlust.

Regeringens beskrivning av försäljningen i budgetpropositionen var

ofullständig. Realisationsförlusten vid försäljningen av Beamaktierna och

försäljningens effekter på statsskulden redovisades inte.

Regeringen rekommenderades att inför kommande försäljningar

sammanställa och följa relevant best practice för respektive typ av planerad

transaktion. Denna best practice bör bygga på egna och andras erfarenheter.

Regeringen rekommenderades också att ha en handlingsberedskap för

att kunna dra fördel av gynnsamma marknadsförutsättningar genom att

planera och genomföra affärsmässiga förhandlingar. En fortsatt utveckling

av Regeringskansliets kompetens och arbetsformer är av central betydelse

i sammanhanget. Regeringen rekommenderades också att säkerställa att

Regeringskansliet tydligt dokumenterar de förutsättningar och restriktioner

i ett statligt bolags förvaltning som är av betydelse för eventuella framtida

försäljningar. Regeringen rekommenderades slutligen att redovisa

försäljningarna till riksdagen fullständigt och relevant.

Efter granskningen

Regeringen angav i budgetpropositionen för 2010 att den kontinuerligt

arbetar med att förbättra såväl riktlinjerna för dokumentation inom

Regeringskansliet som återrapporteringen till riksdagen.

RIKSREVISIONEN 204 Uppföljningsrapport 2010


Arbetsmarknadsutskottet (AU)

• 2007:24 Utanförskap på arbetsmarknaden – Funktionshindrade med nedsatt

arbetsförmåga (behandlad av AU)

• 2008:4 Regeringens redovisning av arbetsmarknadspolitikens förväntade

effekter (behandlad av AU)

• 2008:13 Svenskundervisning för invandrare (sfi). En verksamhet med

okända effekter (för kännedom)

• 2008:16 Sänkta socialavgifter – för vem och till vilket pris? (för kännedom)

• 2008:24 Stöd till start av näringsverksamhet – ett framgångsrikt program

(behandlad av AU)

• 2008:26 Utanförskap och sysselsättningspolitik – regeringens redovisning

(behandlad av AU)

• 2008:28 Skyddat arbete hos Samhall.Mer rehabilitering för pengarna

(behandlad av AU)

• 2009:13 Omställningskraven i arbetslöshetsförsäkringen (behandlad av AU)

Uppföljningsrapport 2010

205 RIKSREVISIONEN


RiR 2007:24 Utanförskap på arbetsmarknaden –

Funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga

(2007-11-23)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2007/08:RRS21 (2008-01-23)

Riksdagen Avslag på framställningen (2008-12-18),

bet. 2008/09:AU2

Regeringen Slutbehandlad (prop. 2008/09:1)

Riksrevisionen har granskat om de arbetsmarknadspolitiska stöden till

funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga har lett till att denna

målgrupp fått en bättre ställning på arbetsmarknaden. Granskningen

inriktades mot regeringens och Arbetsförmedlingens insatser.

Granskningen visade att de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som

regeringen och Arbetsförmedlingen riktade till målgruppen inte har

förbättrat målgruppens ställning på arbetsmarknaden. Målgruppen har i

flera avseenden snarast fått en svagare ställning på arbetsmarknaden.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att utarbeta en strategi för

hur målgruppens ställning på arbetsmarknaden ska kunna förbättras så

att framför allt målgruppens sysselsättningsgrad kan öka. Riksrevisionen

rekommenderade Arbetsförmedlingen att utarbeta en strategi för en

effektivare implementering av regelverket med syftet att främja en effektiv

handläggning av stödet lönebidrag.

Efter granskningen

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2009 att den skulle göra

en översyn av de arbetsmarknadspolitiska insatserna för funktionshindrade

med nedsatt arbetsförmåga. Syftet är att utarbeta en övergripande strategi

för att förbättra målgruppens ställning på arbetsmarknaden. Riksrevisionens

rapport kommer enligt regeringen att utgöra ett underlag i detta arbete.

Regeringen anser därmed att granskningsärendet är avslutat. Regeringen

gav 2009 Statkontoret i uppdrag att göra denna översikt som ska redovisas

till regeringen den 31 mars 2010.

Regeringen gav i regleringsbrevet för 2009 Arbetsförmedlingen i

uppdrag att vidta åtgärder för att öka arbetsgivares vilja att anställa personer

med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga. En delredovisning

lämnades till regeringen i februari 2009. Utifrån rapporteringen utformades

en strategi som nu ingår i Arbetsförmedlingens så kallade Servicekoncept.

En aktivitet inom ramen för uppdraget är en enkät till arbetsgivare om

deras vilja att anställa eller erbjuda praktik eller arbetsträning till personer i

målgruppen. Arbetsförmedlingen arbetar för närvarande med resultatet av

enkäten. Slutrapporten till regeringen om uppdraget är ännu inte klar.

Arbetsförmedlingen har vidtagit en rad åtgärder för att förbättra

implementeringen av regelverket för stödet lönebidrag. Bland åtgärderna

finns olika former av handläggningsstöd och utbildning.

RIKSREVISIONEN 206 Uppföljningsrapport 2010


RiR 2008:4

Regeringens redovisning av arbetsmarknadspolitikens

förväntade effekter (2008-04-04)

Riksrevisionens styrelse Framst. 2007/08:RRS30 (2008-05-14)

Riksdagen Avslag på framställningen (2008-12-18),

bet. 2008/09:AU2

Regeringen Slutbehandlad (prop. 2008/09:1)

Riksrevisionen har granskat om antagandena om arbetsmarknadspolitikens

effekter har redovisats i de ekonomiska propositioner som presenterats

av den nuvarande regeringen. Det kan till exempel gälla antaganden om

undanträngningseffekter och konkurrenssnedvridning, vilket är av stor

betydelse för bedömningen av arbetsmarknadspolitikens nettoeffekter och

därmed hur politiken slutligen påverkar sysselsättningen och arbetslösheten.

Granskningen visade att regeringens redovisning av antagandena om

arbetsmarknadspolitikens effekter var ytterst knapphändig. Riksrevisionen

rekommenderade regeringen att i de ekonomiska propositionerna redovisa

vilka antaganden som ligger till grund för regeringens bedömning av

arbetsmarknadspolitikens effekter på sysselsättningen och arbetslösheten.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2009 delade regeringen Riksrevisionens

bedömning av vikten av tydlighet och transparens och hade för avsikt

att tydliggöra relevanta antaganden i de kommande ekonomiska

propositionerna. I appendix 2 i finansplanen redovisades hur de

långsiktiga effekterna av till exempel jobbskatteavdragen, reformeringen

av arbetslöshetsförsäkringen och åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken

kvantifierats. Regeringen angav vidare att underlagen till beräkningarna

under hösten 2009 skulle publiceras i en kommande rapportserie

från finansdepartementet. Hittills har enbart en rapport om

jobbskatteavdraget publicerats. Enligt uppgift från Finansdepartementet

ligger arbetet för närvarande nere vad gäller de rapporter som ska belysa

arbetslöshetsförsäkringen och åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken.

Detta beror på krishanteringen och arbetet med vårpropositionen. Med

största sannolikhet kommer ingenting att publiceras under våren.

En genomgång av tre viktiga propositioner inom

arbetsmarknadsområdet, Åtgärder för jobb och omställning

(2008/09:97), 2009 års ekonomiska vårproposition (2008/09:100)

och budgetpropositionen för 2010 (2009/10:1), visar att de iakttagna

bristerna när det gäller regeringens redovisning av antaganden om

arbetsmarknadspolitikens effekter i allt väsentligt kvarstår.

Uppföljningsrapport 2010

207 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:13

Svenskundervisning för invandrare (sfi). En

verksamhet med okända effekter (2008-06-19)

Riksrevisionens styrelse Lagd till handlingarna (2008-08-27)

Riksdagen –

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om regeringen har initierat någon utvärdering av

svenskundervisningen för invandrare (sfi) vad gäller effekter på deltagarnas

ställning på arbetsmarknaden. Granskningen syftade också till att identifiera

och redovisa åtgärder som i framtiden skulle kunna möjliggöra olika slags

effektutvärderingar av sfi.

Riksrevisionen drog slutsatsen att sfi:s effekter är okända på samtliga

områden, till exempel vad gäller deltagarnas möjligheter på arbetsmarknaden

och deras språkutveckling. Sådana effekter kan för närvarande inte heller

mätas. I granskningen rekommenderades regeringen att snarast möjligt låta

genomföra utvärderingar av effekterna, till exempel avseende deltagarnas

ställning på arbetsmarknaden. För att möjliggöra sådana utvärderingar

bör regeringen förbättra och utvidga statistiken, såväl över de specifika

uppgifterna för sfi som över andra relevanta statistiska uppgifter, men också

initiera någon form av kontrollerade experiment vad gäller sfi.

Efter granskningen

I februari 2008 gav regeringen Statskontoret i uppdrag att utvärdera sfi. I

uppdraget ingick att lämna förslag till indikatorer för att mäta måluppfyllelse

i sfi. Inom ramen för utvärderingen deltog Riksrevisionen i en hearing

anordnad av Statskontoret. Statskontoret avrapporterade utvärderingen

i februari 2009. I Statskontorets rapport hänvisas till Riksrevisionens

granskning. Statskontoret föreslog bland annat att regeringen borde

förbättra möjligheterna att följa upp sfi.

I budgetpropositionen för 2009 angavs inga planerade eller vidtagna

åtgärder. Däremot överlämnade regeringen en proposition till riksdagen i

mars 2009 med förslag om att införa försöksverksamhet för att stimulera

nyanlända invandrare att snabbare lära sig svenska (sfi-bonus). Förslaget om

försöksverksamhet bygger bland annat på Riksrevisionens rekommendation

om utvärdering. Riksdagen beslutade enligt propositionen i maj 2009.

Det föredragande utskottet hänvisar i sitt betänkande i flera fall till

Riksrevisionens granskning.

Den beslutade försöksverksamheten ska pågå 2009 - 2011 och

utvärderas av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU).

Regeringen tillsatte i december 2009 en särskild utredare som ska

undersöka hur fler nyanlända ska kunna lära sig svenska snabbare, genom

att reglerna ändras för hur lång tid det är möjligt att delta i sfi. I direktiven

hänvisas till de statistiska samvariationer som redovisades i Riksrevisionens

granskningsrapport.

RIKSREVISIONEN 208 Uppföljningsrapport 2010


RiR 2008:16

Sänkta socialavgifter – för vem och till vilket pris?

(2008-09-11)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2008/09:RRS9 (2008-11-19)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2009-03-25),

bet. 2008/09:SfU9

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riskrevisionen har granskat om nedsättningen av socialavgifter är en

kostnadseffektiv åtgärd och om åtgärden leder till högre sysselsättning.

Granskningen omfattade den regionalt riktade nedsättningen och den

nedsättning som riktar sig till småföretag och den som riktar sig till

ungdomar. Den samlade bedömningen var att den regionala nedsättningen

inte hade gett några regionala sysselsättningseffekter och heller inte

påverkat företagandet nämnvärt. Nedsättningen för småföretag hade också

begränsade sysselsättningseffekter. Kostnaden per arbetstillfälle blev extremt

hög. Nedsättningen för ungdomar hade begränsade sysselsättningseffekter

och höga dödviktseffekter. Beräkningarna hade dock ej samma empiriska

underlag som för övriga studerade nedsättningar.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att föreslå riksdagen att den

regionala nedsättningen av socialavgifter skulle avvecklas och att skyndsamt

utvärdera nedsättningen av socialavgifter för ungdomar.

Efter granskningen

Regeringen kommenterar granskningen i budgetpropositionen för

2010. Enligt regeringen har den nuvarande nivån av socialavgifter för

ungdomar inte varit i kraft tillräckligt lång tid för att kunna utvärderas på

ett meningsfullt sätt. Regeringen har inte tagit ställning till när och hur en

utvärdering bör ske.

Vad gäller den regionala nedsättningen bedömer regeringen att

stödformen är viktig för företagen. Enligt regeringen finns det dock

anledning att söka bättre metoder för att utvärdera stödformen.

Nedsättningen av socialavgifterna för småföretag avvecklades 2007.

Uppföljningsrapport 2010

209 RIKSREVISIONEN


RiR 2008:24

Stöd till start av näringsverksamhet. Ett

framgångsrikt program (2008-11-05)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2008/09:RRS16 (2009-01-21)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2009-12-16),

bet. 2009/10:AU2

Regeringen Slutbehandlad (ad acta 2009-12-16)

Riksrevisionen har granskat effekterna av den arbetsmarknadspolitiska

åtgärden stöd till start av näringsverksamhet. Granskningen innefattade

också om och hur regeringen och Arbetsförmedlingen har följt upp och

utvärderat stödet.

Stöd till start av näringsverksamhet var ett effektivt program, både

i jämförelse med alternativet öppen arbetslöshet och att delta i övriga

program. Stödet var dock förenat med undanträngningseffekter och

konkurrenssnedvridningar.

Riksrevisionen konstaterade också att det fanns brister i stödets

uppföljning och utvärdering.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att uppmärksamma

programmets effekter och skaffa bättre kunskaper om effekterna av olika

arbetsmarknadspoliska program, för att bättre kunna uppfylla målet för

arbetsmarknadspolitiken om en väl fungerande arbetsmarknad.

Arbetsförmedlingen rekommenderades att prioritera stödet bland de

arbetsmarknadspolitiska programmen, ge bättre kunskapsstöd om stödets

effekter till de beslutande handläggarna för att förbättra stödets effektivitet,

särredovisa stödet i effektanalysen i arbetsmarknadsrapporterna och

förbättra uppföljningen av stödet.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2010 presenterade regeringen ett förslag om att

utvidga stödet till att även gälla ungdomar, inom ramen för jobbgarantin

för ungdomar. Förslaget är kopplat till Riksrevisionens slutsats om

stödets relativa effektivitet. Det finns dock inte med i Arbetsförmedlingens

regleringsbrev för 2010.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att öka sina kunskaper om

effekterna av olika arbetsmarknadspolitiska program. Regeringen anger

i budgetpropositionen att den kontinuerligt genomför utvärderingar av

arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsförmedlingen har inte vidtagit några åtgärder med anledning av

granskningen.

RIKSREVISIONEN 210 Uppföljningsrapport 2010


RiR 2008:26

Utanförskap och sysselsättningspolitik – regeringens

redovisning (2008-12-03)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2008/09:RRS18 (2009-01-19)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2009-12-16),

bet. 2009/10:AU:2

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om regeringen har definierat och redovisat

begreppet utanförskap på arbetsmarknaden så att det kan följas upp och

användas som ett mål för sysselsättningspolitiken. Granskningen avsåg

också om regeringen redovisar sysselsättningspolitikens effekter på

arbetskraftsutbudet och sysselsättningen på ett tydligt sätt.

Granskningen visade på behov av att förbättra redovisningen

av sysselsättningspolitikens effekter och att tydliggöra målen för

sysselsättningspolitiken. Begreppet utanförskap användes i de ekonomiska

propositionerna utan någon tydlig definition.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att precisera begreppet

utanförskap och förbättra redovisningen av sysselsättningspolitikens

effekter. Det sysselsättningspolitiska ramverket borde vidareutvecklas så att

det kan användas för att utvärdera politikens effekter.

Kostnadsbedömningar av sysselsättningspolitiska reformer

borde kompletteras med siffersatta angivelser av hur de förväntade

beteendeförändringarna påverkar kostnaderna.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2010 använder sig regeringen av begreppet

utanförskap mer återhållsamt än tidigare. Något försök att definiera

begreppet utanförskap görs inte. Regeringen anger i propositionen att

begreppet utanförskap syftar till att belysa att det är betydligt fler än de som

räknas som arbetslösa som har svårigheter på arbetsmarknaden.

Enligt regeringen kan kvantitativa mål inom sysselsättningspolitiken leda

politiken fel. Det övergripande målet för politiken bör inte kompletteras med

kvantitativa mål för enskilda indikatorer, till exempel för sysselsättningsgrad

och arbetslöshet. Regeringen bedömer också att arbetsmarknaden måste

bevakas med en bred uppsättning indikatorer. Det pågår ett arbete med att

vidareutveckla arbetsmarknadsstatistiken och statistikredovisningen inom

det sysselsättningspolitiska ramverket med anledning av Riksrevisionens

granskning. Det framgår dock inte av budgetpropositionen hur det

sysselsättningspolitiska ramverket ska kunna användas för att utvärdera

arbetsmarknadsreformen. När det gäller Riksrevisionens rekommendationer

om förbättrad redovisning pekar regeringen på att den sedan våren 2009 har

börjat publicera mer utförliga beräkningsunderlag i rapportserien Rapport

från ekonomiska avdelningen.

Uppföljningsrapport 2010

211 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 212 Uppföljningsrapport 2010

Regeringen anger också att beräkningsmodellerna utvecklas

kontinuerligt. På grund av osäkerheten i bedömningarna kommer

beräkningarna tills vidare att redovisas med ett intervall. Regeringen strävar

dock efter att kunna redovisa beräkningarna i enlighet med Riksrevisionens

rekommendation.


RiR 2008:28

Skyddat arbete hos Samhall. Mer rehabilitering för

pengarna (2008-12-12)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2008/09:RRS21 (2009-02-18)

Riksdagen Redogörelsen lagd till handlingarna (2009-12-16),

bet. 2009/10:AU2

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat om Samhall genomför det

arbetsmarknadspolitiska stödet skyddat arbete hos Samhall enligt

regelverket på ett effektivt sätt och om Arbetsförmedlingen hanterar

anvisningarna till skyddat arbete hos Samhall enligt regelverket.

Granskningen avsåg också om regeringen styr stödet och bolaget enligt

riksdagens intentioner.

Granskningen visade att det hade blivit svårare för Arbetsförmedlingen

att anvisa personer till skyddat arbete hos Samhall eftersom arbetskraven

har ökat. Regeringen hade inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att

anpassa bolagets verksamhet till de olika behov och förutsättningar som

funktionshindrade i målgruppen har. Inte heller hade regeringen löpande

omprövat övergångsmålet, trots att arbetsförmågan hos många av de

anställda med skyddat arbete ökat. Regeringen hade inte heller definierat vad

den statliga ersättningen till Samhall ska täcka eller ställt krav på Samhall att

precisera de uppskattade kostnaderna för kärnuppdraget i budgetunderlaget

eller att i årsredovisningen redovisa hur den statliga ersättningen hade

använts.

Värdet av Samhalls ekonomiska mål – en viss avkastning på eget kapital

och viss soliditet – var enligt granskningen oklart. Det gick inte att utifrån

dessa bedöma om verksamheten bedrevs effektivt.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att vidta åtgärder när det

gäller den ekonomiska styrningen av Samhall, ompröva nivån på Samhalls

övergångsmål samt ge Samhall i uppdrag att utreda hur bolaget ska kunna

få en större variation i utbudet av arbetsuppgifter.

Samhall rekommenderades att aktivt arbeta för att öka andelen kvinnor

som övergår till annat arbete. Arbetsförmedlingen borde utveckla sina

administrativa rutiner i samband med registreringen av personer som

anvisats till Samhall.

Efter granskningen

I budgetpropositionen för 2010 kommenterade regeringen

granskningsrapporten. Bland annat aviserade regeringen en översyn av

statens ersättning till Samhall i syfte att stärka kopplingen mellan den

ersättningen och de merkostnader som uppstår genom uppdraget till

Samhall. Regeringen delade uppfattningen att det kan finnas en potential

för att öka Samhalls övergångsmål. I det nuvarande arbetsmarknadsläget

Uppföljningsrapport 2010

213 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 214 Uppföljningsrapport 2010

menade dock regeringen att det inte är realistiskt att öka målet. Det kan dock

komma att höjas på sikt.

Enligt regeringen kommer Samhall att intensifiera arbetet med att

öka andelen kvinnor som övergår till annat arbete. Samhall kommer

även att redovisa dessa insatser på ett bättre sätt i den löpande externa

rapporteringen. Arbetsförmedlingen utvecklar för närvarande de

administrativa rutinerna vid registreringen av personer som anvisas till

skyddat arbete hos Samhall.


RiR 2009:13

Omställningskraven i arbetslöshetsförsäkringen

(2009-06-24)

Riksrevisionens styrelse Redog. 2009/10:RRS9 (2009-09-30)

Riksdagen

Redogörelsen lagd till handlingarna (2009-12-16), bet.

2009/10:AU2

Regeringen

Inte slutbehandlad

Riksrevisionen har granskat hur arbetslöshetsförsäkringens krav

på yrkesmässig och geografisk omställning uppfylls och om målet

om yrkesmässig och geografisk rörlighet bland arbetssökande nås.

Granskningen omfattade regeringen, Arbetsförmedlingen och Inspektionen

för arbetslöshetsförsäkringen (IAF).

Granskningen visade att omställningskrav ställs i begränsad utsträckning

och att regeringens mål om att arbetssökande i ett tidigt skede ska söka alla

lämpliga arbeten inte hade uppnåtts. Orsakerna var flera. Regelverket var

svårt att tillämpa, och de arbetssökandes individuella handlingsplaner var

bristfälliga och understödde inte omställning. Arbetsförmedlare hade olika

åsikter om när krav på omställning borde ställas, vilket ledde till risk för olika

handläggning av likvärdiga fall.

Regeringen rekommenderades att följa upp arbetslöshetsförsäkringens

funktion som omställningsförsäkring.

Arbetsförmedlingen rekommenderades att förbättra de arbetssökandes

individuella handlingsplaner. IAF borde förändra sina föreskrifter i syfte att

förtydliga hur det geografiska och yrkesmässiga sökområdet ska utökas

samt arbeta för att öka antalet prejudicerande domar i syfte att utveckla en

tydligare praxis.

Efter granskningen

Regeringen anger i budgetpropositionen för 2010 att den under senare

år genomfört förändringar i arbetslöshetsförsäkringen för att stärka och

förtydliga dess roll som omställningsförsäkring och därför ser allvarligt på

Riksrevisionens kritik. Frågan bereds i Regeringskansliet.

Regeringen har i 2010 års regleringsbrev till Arbetsförmedlingen

gett två uppdrag med anknytning till granskningsrapporten.

Arbetsförmedlingen ska redovisa vilka insatser myndigheten planerar och

har genomfört för att säkerställa att arbetslöshetsförsäkringen fungerar

som en omställningsförsäkring. Särskild vikt ska läggas vid kontroll av

grundvillkoren. Arbetsförmedlingen ska också, bland annat mot bakgrund

av rapporter från Riksrevisionen, redovisa resultaten av myndighetens

riskanalyser för felaktiga utbetalningar och bidragsbrott samt vidtagna och

planerade åtgärder mot bakgrund av dessa analyser.

Arbetsförmedlingen gör, sedan hösten 2009, stickprovskontroller för att

kvalitetssäkra ärendehandläggningen inom arbetslöshetsförsäkringen och

Uppföljningsrapport 2010

215 RIKSREVISIONEN


RIKSREVISIONEN 216 Uppföljningsrapport 2010

för att kontrollera om arbetssökande söker anvisade platser. Man har också

utvecklat ett verktyg för att analysera skillnader mellan kontor avseende

anvisningar och underrättelser om ifrågasatt ersättning.

Regeringen har beslutat om att utreda huruvida det så kallade

flyttningsbidraget för arbetssökande som tar arbete på annan ort är förenligt

med EU-rätten.

More magazines by this user
Similar magazines