Själens resa och karmalagen I dödsögonblicket skapar de mest ...

vrinda.vaisnava.hu

Själens resa och karmalagen I dödsögonblicket skapar de mest ...

Karma är ett ord på det uråldriga språket sanskrit och betyder handling. Man

refererar till en naturlag som är mycket lik gravitationslagen och Newtons tredje

lag – lagen om orsak och verkan, vars princip är: “Varje handling motsvaras av

en motsatt reaktion av samma intensitet.” I Bibeln talas också om karmalagen,

till exempel i Gal. 6:7, där det står: “Vad man sår får man också skörda”. Jesus

förklarade hur man bör förhålla sig till denna lag med instruktionen: “Allt vad ni

vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem.”

Vetenskapsmännen förstår hur denna fysiska lag om orsak och verkan gäller

alla materiella objekt; att det inte kan existera handlingar eller händelser utan

deras motsvarande orsaker, men majoriteten förblir omedveten om att denna lag

också gäller på ett mer subtilt plan, nämligen på medvetandets plan. Alltså har

den levande varelsen, kallad jiva på sanskrit, sedan urminnes tider varit verksam

i den materiella världen och upplevt reaktionerna av sina egna handlingar;

handlingar som man bär med sig under vandringen från en materiell kropp till

en annan. Medan hon vandrar, så lider eller njuter hon resultaten av vad hon

tidigare gjort.

Karma är fångenskap. Även “god karma” eller goda gärningar binder en människa

till själavandringens hjul. Den levande varelsen skapar sin egen karma med

sina speciella önskningar om att njuta denna värld på olika sätt. På så vis är

varken Krishna eller den materiella naturen ansvariga för den levande varelsens

karma; man formar sitt eget öde. Och i enlighet med ens aktiviteter (under Guds

överinseende), beviljar den materiella naturen helt enkelt den levande varelsen

en annan kropp för att hon ska kunna förverkliga sina önskningar. Vilken typ av

kropp man får beror alltså på vilket medvetandetillstånd man har utvecklat och

denna medvetandets utveckling beror i sin tur på våra tankar, önskningar och

handlingar. Allt vad vi tänkt, önskat och gjort under hela vårt liv, stannar som

intryck i vårt sinne och det är dessa som kommer att bestämma vårt medvetandetillstånd

i dödsögonblicket. Naturen kommer att ge oss en ny kropp i enlighet

med dessa tankar. Ens kommande kropp formas av såväl det medvetandetillstånd

man har utvecklat i detta liv, som av den omutliga karmalagen. Liksom när

man sår ett frö, kommer också gärningarna att bära frukt med tiden.

Följaktligen är också den kropp vi nu har, ett uttryck för det medvetandetillstånd

vi hade sist vi dog. Givetvis beror också det på vår karma. Karmats återverkningar

är det lager av damm som täcker vårt rena andliga medvetandes spegel.

Om man vill ta sig ur detta samsara, hjulet av upprepad födelse och död, måste

man bli fri från sin karma. Befrielsen från den långa kedjan av karma kommer

genom kunskap. “Såsom en flammande eld förvandlar ved till aska, o Arjuna, så

bränner kunskapens eld till aska alla återverkningar från materiella handlingar.”

(Bhagavad-Gita 4.37) Denna kunskapens eld refererar till den levande varelsens

medvetenhet om sin konstitutionella position som evig del av den högsta helheten.

När man överlämnar sig till Gud, till Krishna, försvinner genast all karma

från det förflutna, från nuet och från framtiden. Den levande varelsen kan inte

frigöra sig enbart genom sina handlingar.

Vedaskrifterna menar att själen är evig och oåterkalleligt aktiv. “Det är sannerligen

omöjligt för den i kroppen levande varelsen att överge alla aktiviteter. Inte

desto mindre sägs det, att den som försakar handlingarnas frukter är den som

verkligen försakar”. Med andra ord, man måste lära sig att arbeta utan att dra

på sig karma. Herren Krishna förklarar i Bhagavad-Gita denna konst, som kallas

Karma Yoga. Den som utför sina handlingar som offer till den Högste Herren,

undslipper karma, lidande i den materiella världen. En sådan ädel uppoffring av

en handling kallas akarma, handling utan återverkan. Narada Pancharatra förklarar,

att denna karma-yogakonst är att tjäna Sinnenas Herre med sina sinnen.

Det är mästarens funktion att undervisa sina lärjungar i konsten att handla utan

återverkningar.

Perfekta lagar

För att motverka resultatet av en negativ handling, krävs att man proportionellt

sonar för den. Detta föreskrivs i de vediska skrifterna. Man verkställer försoningen

innan döden. Om en människa dödar någon, måste han enligt lagen själv

bli dödad av den som blivit dödad. Idén ”öga för öga, tand för tand” är inget nytt

koncept.

Naturens lagar är mycket subtila och är mycket omsorgsfullt administrerade,

vare sig människor känner till det eller ej. Principen “öga för öga, tand för tand”

observeras överallt i världen. Det finns också andra lagar som t. ex säger att

man inte kan döda ens en myra utan att stå ansvarig för det. Eftersom vi inte

kan skapa har vi inte rätt att döda någon levande varelse och följaktligen är

lagarna som människan gjort och som skiljer på att döda människor och djur,

inte fullkomliga. Lagar skapade av människor är ofullkomliga, men Guds lagar

har inga defekter. Enligt Guds lagar, är det lika straffbart att döda ett djur som att

döda en människa. De som gör skillnad mellan dessa handlingar, hittar på egna

lagar. Även i de tio budorden sägs: “Du skall icke döda”. Detta är den perfekta

lagen, men när man spekulerar och gör skillnad, förvanskas den. “Du skall inte

döda människor, men döda djuren.” På det viset lurar människor sig själva och

tillfogar sig själva och andra lidande. Hursomhelst, Guds lagar kommer emellertid

inte att ursäkta ett sådant handlande. Men inte bara sådana grova handlingar

som att döda är negativa. Även förolämpningar osv, är handlingar som ger

dåliga reaktioner.

More magazines by this user