1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Under ...

manskligarattigheter.se

1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Under ...

Utrikesdepartementet

Mänskliga rättigheter i Sudan 2005

1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Under femtio år av självständighet har Sudan bara upplevt tio år av fred. Den 9

januari 2005 undertecknades emellertid efter långvariga förhandlingar ett

allomfattande fredsavtal (Comprehensive Peace Agreement, CPA) mellan den

av det Nationella kongresspartiet (NC) dominerade regeringen i Khartoum och

den sydsudanesiska befrielserörelsen SPLM, med dess militära gren, SPLA.

Samtidigt fortsatte de väpnade stridigheterna och den humanitära katastrofen i

den västra landsändan Darfur. Runt tre miljoner människor berörs av

konflikten och är i behov av bistånd. Hundratusentals människor har dött som

direkt följd av striderna eller av svält och andra vedermödor.

Under det första halvåret 2005 avmattades stridigheterna i Darfur,

huvudsakligen till följd av att regeringen reducerade den militära aktiviteten

efter påtryckningar från det internationella samfundet och genom utökad

närvaro av den Afrikanska Unionens observatörsmission. Under hösten

förvärrades situationen igen. Darfur kom sedan att uppleva den värsta

våldsnivån sedan upproret inleddes år 2003.

Oroligheter och avgränsade rebellangrepp förekom under året också i den

östra delen av Sudan, de senare instigerade av den av Bejakongressen och De

fria lejonen bildade så kallade Östra fronten (EF).

Cirka 80 procent av Sudans invånare bedöms leva under fattigdomsstrecket.

Årtionden av inbördeskrig, exceptionellt höga kostnader för militär och

säkerhetsapparat, annan misshushållning, skuldsättning och återkommande

torka har lett till kronisk brist på hälsovård, rent vatten och utbildning i stora

delar av landet. En betydande del av befolkningen är beroende av humanitärt

bistånd. Sudan tillhör därför världens fattigaste länder, med stora

inkomstklyftor, men med potentiellt betydande oljeintäkter.


I och med fredsavtalet (CPA) inleddes en försiktig demokratiseringsprocess

under året. En gemensam statsledning skapades mellan Nationella

kongresspartiet (NC) och SPLM. Omar Hassan al-Bashir (NC) kvarstannade

som president. Till förste vice president utsågs SPLM/A:s mångårige ledare

John Garang, som kort efter avled i en flygolycka. Han efterträddes som ledare

för SPLM/A och på posten som förste vice president i Sudan av Salva Kiir.

Andre vice president i Sudan blev Ali Osman Taha, också från NC.

En interimskonstitution författades mellan de två fredsparterna med begränsat

deltagande från oppositionen som ansåg sig förfördelade. En samlingsregering

(GoNU), dominerad av NC och SPLM tillträdde under sommaren, liksom ett

av parterna direkt utsett nytt parlament. De bägge institutionerna bojkottades

av stora delar av den traditionella oppositionen som ansåg att de skulle få för

låg representation. Senare på året skapades en delstatsregering för södra Sudan

(GoSS). Det generella undantagstillståndet i Sudan upphävdes under året, men

återinfördes kort i samband med de svåra oroligheterna efter John Garangs

död.

I förlängningen stipulerar fredsavtalet att fria val ska hållas i hela landet. En

folkomröstning bland befolkningen i södra Sudan om sex år är tänkt att avgöra

om de ska kvarstanna i landet eller separera och bilda en egen stat. Särskilda

fredsvillkor gäller för de oljerika områdena mellan södra och norra Sudan –

Nuba/Södra Kordofan, Övre Blå Nilen och Abyei.

Trots denna lovande process är situationen för de mänskliga rättigheterna

(MR) i Sudan som helhet fortfarande djupt otillfredsställande. MRorganisationer

som Amnesty International och Human Rights Watch har

fortsatt att rapportera om övergrepp mot enskilda människor i de områden

som dominerats av NC, framför allt från militär, polis och säkerhetstjänst. Det

rör sig om tortyr, misshandel, våldtäkter och bortrövanden. Säkerhetstjänst,

militär, offentlig förvaltning och rättsväsende lider av svår resursbrist och av

årtionden avde systematisk och godtycklig politisk inblandning.

Rapporter förekommer också om övergrepp i de områden i södra Sudan som

kontrolleras av SPLM/A eller de olika milisfraktionerna. Särskilt allvarliga

övergrepp begås av den så kallade Herrens befrielsearmé (LRA) som utgår från

norra Uganda, och för vars ledning Internationella brottsmålsdomstolen (ICC)

utfärdat arresteringsorder. Övergrepp har också begåtts av sydsudanesisk milis

och SPLA på platser i södra Sudan som Bentiu och Yambio.

Situationen för de mänskliga rättigheterna är dock allra svårast i Darfur.

Konflikten som till en början stod mellan tydligt identifierbara parter - två

rebellrörelser (SLM/A och JEM) respektive miliser (Janjawid) understödda av

regeringsförband å den andra - förvärrades under 2005 till ett svåröverskådligt

2


kaos med inbördes strider också mellan rebellerna och med en kraftigt ökande

laglöshet och väpnad kriminalitet. Medan regeringsförband och Janjawidmilis

stod för de flesta övergreppen i Darfur under de två föregående åren, ökade

under år 2005 övergreppen begångna av rebellerna. I konflikten blandade sig

också element ur den tchadiska militärmakten. Den allmänna ordningen bröt

nästa samman helt och hållet. Övergreppen mot civila begångna av alla parter

omfattar mord och massakrer, tortyr och våldtäkter. ICC bedriver en

förundersökning för brott begångna i Darfur och har under året besökt Sudan.

Mediafriheten är fortsatt begränsad i Sudan, men har förbättrats sedan

fredsavtalet ingicks.

Ett antal lokala MR-organisationer verkar i landet. Internationella

rödakorskommittén, ICRC, försöker med skiftande framgång hålla kontakt

med fångar i Darfur, södra och norra Sudan. FN-missionen i landet (UNMIS)

arbetar också med MR-frågor bland annat i Darfur. Amnesty International och

Human Rights Watch har öppnat kontor i Sudan. FN:s särskilde rapportör för

mänskliga rättigheter i Sudan har också tillåtits verka i landet. Det humanitära

tillträdet till Darfur försämrades dock dramatiskt under 2005 som en följd av

säkerhetssituationen.

2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för

mänskliga rättigheter

Sudan har ratificerat:

- Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter

(ICCPR). Man har dock inte undertecknat något av de två protokollen till

ICCPR om enskild klagorätt och om dödsstraffets avskaffande.

- Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella

rättigheter (ICESCR).

- Internationella konventionen om avskaffandet av alla former av

rasdiskriminering (CERD).

- Konventionen om barnets rättigheter (CRC).

- Flyktingkonventionen.

- Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter.

Sudan har undertecknat men inte ratificerat:

- Konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord.

- Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande

behandling eller bestraffning (CAT).

Sudan har varken undertecknat eller ratificerat FN:s konvention om

avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW).

Sudan har ännu inte rapporterat i enlighet med ICESCR, ICERD eller CRC.

3


4

3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr

Under 2004 skedde ett sammanbrott för de mänskliga rättigheterna i Darfur.

Ett mycket stort antal brott och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna och

internationell humanitär rätt begicks fortsatt under 2005, i ökad utsträckning

från rebellrörelsernas sida men också från regeringssoldater, polis och

regeringsstödd milis. Hundratusentals människor har dött som direkt eller

indirekt följd av striderna i Darfur. Det rapporterades under 2005 om fortsatta

attacker mot byar, förstörelse av egendom, dödsskjutningar, misshandel,

våldtäkter och tortyr.

Interimskonstitutionen förbjuder tortyr. Enligt uppgift från Amnesty

International minskade tortyren i Sudan från 1997 och framåt. Sedan 2003 och

2004 har dock rapporterna om tortyr ökat, detta främst beroende på konflikten

i Darfur. Alla sidor av konflikten i Darfur kan anklagas för tortyr och

misshandel.

Enligt Amnesty International utförs tortyren i övrigt i landet främst av

regeringens säkerhetsstyrkor och riktar sig mot oppositionella till regeringen,

bland annat studentpolitiker i Khartoum.

Ett trettiotal personer dödades i Sudans näst största stad Port Sudan i januari

2005 då polis öppnade eld mot fredliga demonstranter, bland dessa kvinnor

och barn. Flera hundra demonstranter greps, men släpptes successivt under

året.

Under våren 2005 startade ett våldsamt uppror bland internflyktingarna i

slumområdena och fyra flyktingläger runt Khartoum. Upproret hade sin grund

i de av Khartoums guvernör påtvingade folkomflyttningarna som pågått sedan

2002 men ökat i omfattning sedan årsskiftet 2004-5 som en del av

stadsplaneringen runt huvudstaden. Uppskattningsvis 350 000 människor har

drabbats av tvångsförflyttningen. Upproret slogs ned med delvis brutala

metoder.

I augusti 2005 då det blivit känt att SPLM-ledaren John Garang avlidit i en

helikopterkrasch i södra Sudan, utbröt våldsamma upplopp i de områden i

Khartoum som domineras av internflyktingar från södra Sudan. Upploppet

spred sig snabbt över hela huvudstaden. Polisen förhöll sig till en början passiv,

varför betydande egendom och människoliv kom att gå förlorade.

Hämndaktioner, begångna i första hand av nordsudaneser, följde under den

andra dagen. Över 100 personer dödades i Khartoum och i Juba i södra Sudan

under dessa dagar. Myndigheterna genomförde massarresteringar. Den

efterföljande juridiska processen har kritiserats för bristande rättssäkerhet.


I enlighet med Sharia återfinns straff på straffskalan som amputering av en

hand, korsvis amputering av vänster fot och höger hand, stening till döds och

prygel. I praktiken verkar dessa straff utdömas endast i vissa fall, men

mörkertalet kan vara stort. Regeringen har dock officiellt undantagit de tio

staterna i södra Sudan från fysisk bestraffning baserad på sharia och vissa

undantag tillämpas också på kristna och andra minoriteter i norra Sudan. En

uppmjukning kan vara på gång efter den nationella samlingsregeringens

tillträde.

Enligt uppgift är fängelserna överbefolkade, de sanitära förhållandena

undermåliga och det finns inte tillräckligt med mat till fångarna.

4. Dödsstraff

Det är svårt att veta exakt hur många dödsstraff som utdöms och verkställs i

Sudan. I dialog med omvärlden har den sudanesiska regeringen under 2005

uppgett att 144 fångar väntar på att avrättas, men antalet kan vara större.

Endast i Darfur väntar ett drygt 60-tal på avrättning. Enligt strafflagen kan

dödsstraff utdömas för bland annat mord och dråp eller till exempel

homosexuellt utövande samt för ett antal brott som rör rikets säkerhet, men

som kan röra sig om politiska brott som omrubricerats. Ett antal personer har

dömts till döden för brott begångna innan de fyllde 18, vilket kritiserats av

bland annat Sverige och EU.

5. Rättssäkerhet

Domstolarna är inte oberoende utan står tvärtom under starkt inflytande av

regeringen och presidenten. Under enpartistatens dagar genomfördes en

betydande islamisering-politisering av befattningarna inom rättsväsendet.

Chefsdomaren i den högsta domstolen nominerades till exempel av en särskild

kommitté och utsågs sedan av presidenten. Detta kan komma att ändras i och

med fredsavtalet. Tidigare har presidenten utsett konstitutionsdomstolens sju

medlemmar. Mot slutet av 2005 hade ännu inte den nya

konstitutionsdomstolen inrättats.

Säkerhetstjänsten sägs fortfarande utöva effektiva påtryckningar på

rättsväsendet. Också detta kan komma att förändras som en följd av den

reformprocess som påbörjats efter fredsavtalet.

Domstolsväsendet består sedan tidigare av fyra olika domstolar; reguljära

domstolar för både brottmål och civilmål, särskilda säkerhetsdomstolar,

militära domstolar och domstolar för lösande av stamrelaterade tvister.

Islamisk lag - sharia - tillämpas i norra Sudan. Södra Sudan har genom

fredsavtalet undantagits från sharia. Icke-muslimer undantas i ökande

utsträckning från sharia i landets norra delar.

5


Den nya interimskonstitutionen garanterar rättvisa rättegångar. I praktiken

respekteras inte alltid detta, som till exempel efter upploppen i Khartoum. De

militära rättegångarna är som sådana ofta hemliga och summariska.

Specialdomstolarna med blandad sammansättning av såväl militära som civila

domare hanterar säkerhetsrelaterade mål. I samband med dessa rättegångar har

försvarsadvokaten haft begränsade möjligheter att försvara sin klient.

Under år 2001 införde regeringen specialdomstolar i nordvästra och södra

Darfur. Jurisdiktionen för domstolarna kom bland annat att omfatta rån, grova

våldsbrott (så kallade banditbrott), olaga innehav av vapen och brott relaterade

till rikets säkerhet. De åtalade tilläts inte ha försvarsadvokat. Rättegångarna var

summariska och domslut lämnades snabbt. Specialdomstolarna har utdömt ett

antal dödsstraff, amputationer och långa fängelsestraff. Kompositionen av

dessa domstolar har nu ändrats till att bara bestå av civila domare och

begränsade möjligheter till överklagande har införts.

Som en följd av omvärldens tryck inrättade under 2005 regeringen en

specialdomstol för brott begångna bland annat av regeringens egen militär och

milis i Darfur. Domstolens tre filialer placerades i Darfurs tre

provinshuvudstäder. Eftersom brott mot internationell humanitär rätt och

brott mot mänskligheten inte återfinns i den sudanesiska lagen har dessa

domstolar dock endast prövat MR-brotten enligt den traditionella

strafflagstiftningen.

Parallellt har ICC inlett det arbete med Darfur som FN:s säkerhetsråd

beslutade om. Det återstår att se om det sudanesiska rättsväsendet kan hantera

brotten begångna i Darfur. Endast ett fåtal anklagelser har prövats. Fram till

november 2005 hade den sudanesiska domstolen utmätt två dödsstraff mot

officerare i den sudanesiska förvarsmakten.

I SPLM-kontrollerade områden i södra Sudan tillämpas en strafflag från 1925.

Ny lagstiftningen kommer dock att antas av det nyskapade parlamentet för

södra Sudan. SPLM har erkänt traditionella domstolar för bland annat lösande

av familjerättsliga tvister.

Straffbarhetsåldern i Sudan framgår inte tydligt av den nationella strafflagen.

Det talas i strafflagens paragraf 9 om att straffbarhet inträffar i samband med

att barnet nått puberteten. I praktiken tycks 16 år vara den straffbarhetsålder

som tillämpas. Detta har inte ändrats med den nya interimskonstitutionen.

År efter år återkommer uppgifter om att kvinnor, särskilt i läger för

internflyktingar, utsätts för övergrepp, som till exempel våldtäkt, av polis och

militär. 2005 var inte annorlunda. Övergrepp mot kvinnor uppmärksammades

särskilt när det gällde Darfur, där de begicks i stor skala och fortsatte även efter

6


att kvinnor sökt sin tillflykt till interflyktingläger. Det rörde sig om både

systematiska och individuella våldtäkter, ofta riktade mot de yngsta kvinnorna

och ofta förenade med brutalt fysiskt våld.

Efter långvariga påtryckningar utplacerade den sudanesiska regeringen

betydande polisförband i Darfur, men övergreppen inte bara av militär, lokal

milis och rebeller utan också av de poliser som hade som uppgift att skydda

civilbefolkningen fortsatte. Få av övergreppen mot kvinnor har lett till

domstolssak, men efter hårda påtryckningar från omvärlden - och bl.a. en

uppmärksammad rapport från Läkare utan gränser - har problemet kunnat

diskuteras med regeringen och några domar har senare utmätts. Problemet är

idag en tilltagande laglöshet som gör kvinnorna utsatta. De civilpoliser som

ingår i Afrikanska unionens observatörsmission (och som Sverige är med och

utbildar genom flera svenska civilpoliser) har bland annat uppgift att söka öka

säkerheten för kvinnorna i flyktinglägren.

Den sudanesiska regeringen fattade i maj 2004 beslut om att inrätta en

nationell MR-kommission. Kommissionen hade i november 2005 fortfarande

inte bildats. Ett rådgivande regeringsorgan för mänskliga rättigheter (ACHR)

finns dock sedan tidigare.

6. Personlig frihet

Konstitutionen förbjuder godtyckliga frihetsberövanden. Enligt den gällande

strafflagen kan en person frihetsberövas i tre dagar utan åtal. Detta kan

förlängas i 30 dagar efter beslut av chefen för säkerhetstjänsten och sedan i

ytterligare 30 dagar efter godkännande av åklagarmyndigheten.

Enligt ”National Security Act”, som har företräde framför strafflagen, kan en

person, misstänkt för brott mot landets säkerhet, hållas fängslad i tre månader

utan åtal och detta kan sedan förlängas i ytterligare tre månader efter beslut av

chefen för säkerhetstjänsten. Personer har arresterats av regeringens

säkerhetstjänst och sedan hållits fängslade under långa tider på okänd plats

utan möjligheter till kontakt med advokat eller familj. Särskilt uppmärksammat

blev under 2005 gripandet av Dr. Mudawi och Salah Abdelrahman.

Interimskonstitutionen garanterar rätten att fritt röra sig inom samt fritt resa in

och ut ur landet. Kravet på formellt utresevisum har avskaffats. I praktiken är

det dock fortfarande förknippat med omständliga procedurer för att få tillstånd

att lämna landet. Vissa oppositionella till regeringen kan ha fortsatt svårt att

resa ut ur Sudan. Det synes i dagsläget inte finnas några problem för

medborgare i Sudan att få ett pass utfärdat.

Kvinnors möjlighet att resa utomlands är fortfarande formellt kopplat till

kravet på tillstånd från så kallad manlig förmyndare.

7


8

Utlänningar behöver tillstånd för att resa utanför Khartoum, vilket många

gånger är svårt att få. Det har gjort det besvärligt att utföra humanitära insatser

och biståndsarbete. Det är lättare för utlänningar att resa inom södra Sudan.

I områden kontrollerade av SPLM/SPLA har befolkningens rörelsefrihet varit

begränsad. Det har blivit lättare för sudaneser att resa mellan norra och södra

Sudan.

7. Straffrihet

Straffriheten för polis, säkerhetstjänst, militär och vissa miliser (t.ex. Janjawid)

som begått övergrepp är utbredd och har lett till att förtroendet för staten har

urholkats bland befolkningen.

Under 2004 och 2005 satte omvärlden den sudanesiska regeringen under press

när det gäller straffriheten i Darfur. Trots detta har endast få fall av

bestraffning av ansvariga myndighetspersoner och milismän (Janjawid)

förekommit för brott begångna i Darfur.

FN:s internationella undersökningskommission utredde övergreppen som

begåtts i Darfur och rapporterade i januari 2005. Säkerhetsrådet beslutade

därefter att låta ICC att utreda övergreppen i Darfur.

8. Yttrande- och mediafrihet

Interimskonstitutionen garanterar yttrande-, åsikts- och pressfrihet, men i

praktiken är dessa friheter inskränkta. Myndigheterna tillämpar ibland censur

av oönskade och kritiska tidningsartiklar. Det händer att journalister arresteras

och granskande tidningar suspenderas, vilket efter oroligheterna i Khartoum

och Juba drabbade Juba Post och Khartoum Monitor. Den löpande

förhandsgranskning där myndighetspersoner befunnit sig på tidningstryckerier

och kunnat utöva daglig censur har dock upphört. I praktiken tar sig

sudanesiska journalister många friheter.

Radio och TV står under direkt kontroll av regeringen och endast material som

är godkänt av en särskild censor får sändas. Tillgången till satellit TV-kanaler,

utländska radiokanaler och internet är god.

Enligt rådande lagar krävs fortfarande tillstånd från regeringen för möten som

involverar mer än fem personer. Polisen har godtyckligt ingripit mot möten

som inte varit sanktionerade av regeringen. Mötesfriheten har dock breddats då

rebellrörelsen SPLM/A tagit del i regeringen och i stora möten och

demonstrationer har ägt rum med aktivister från denna sida. SPLM som

politiskt parti verkar numera över hela Sudan.


Föreningsfriheten för andra än fredsparterna är dock fortfarande inskränkta.

De traditionella partierna har varit förbjudna att verka i Sudan, men en

uppmjukning har skett under året då också den ledande islamisten och ledaren

för Populära kongresspartiet (PCP) Dr. Hassan al-Turabi släpptes ur fängsligt

förvar.

Diplomater och utländska organisationers möjlighet till kontakt med politiska

organisationer i Sudan är god. Ett presidentdekret, som kommer att behandlas

av parlamentet, kan dock riskera att begränsa möjligheterna att fritt organisera

humanitärt arbete i Sudan.

Interimskonstitutionen garanterar religionsfrihet. Regeringen har tidigare

behandlat islam som en statsreligion, men kristendomen är numera också

godkänd. De tio staterna i södra Sudan har undantagits från sharialagstiftning,

liksom till stora delar icke-muslimska minoriteter i övriga Sudan. De kristna

kyrkorna har känt sig diskriminerade. Detta kan komma att ändras i och med

fredsavtalet.

9. De politiska institutionerna

Ett av regeringen och SPLM direkt utsett nytt parlament tillträdde under 2005.

I detta parlament garanterades genom fredsavtalet också representation både

från norra och södra Sudan från andra politiska krafter än NC och SPLM.

Några av de stora oppositionspartierna, som till exempel Ummapartiet, valde

dock att bojkotta det nya parlamentet eftersom de menade att de tilldelades för

få platser. I fredsavtalet garanterades att president Bashir kunde fortsätta som

president. Den exakta tidpunkten för de fria val, som enligt fredsavtalet ska

hållas tre år efter undertecknandet, ska dock bestämmas av fredsparterna.

Situationen för oppositionspartierna har förbättrats under 2005. Regeringen

sökte dialog med den förenade oppositionen som sitter i Kairo och med

Ummapartiet som verkar i Sudan. Dessa avstod dock från att delta i den nya

samlingsregeringen emedan de ansåg att de skulle få en alltför låg andel

statsrådsposter och i praktiken kringskäras av restriktioner från

säkerhetsapparaten. Partierna har också upplevt vissa svårigheter att arbeta i

opposition till regeringen, sympatisörer till al-Turabi har gripits, Ummapartiets

huvudkontor genomsöktes av polis och flera medlemmar greps i april 2005.

I södra Sudan har först nyligen en dialog inletts med de till SPLM

oppositionella politiska grupperingarna, den så kallade syd-syd-dialogen. Enligt

fredsavtalet ska de till SPLM oppositionella miliserna erbjudas att ansluta sig till

rörelsen, till den sudanesiska förvarsmakten (SAF) eller till gemensamma

militära enheter. Miliserna, organiserade i en paraplyorganisationen kallade

SSDF, har till dels följt etniska skiljelinjer och ofta varit förknippade med de

oppositionella politiska rörelserna.

9


10

Kvinnor har rösträtt. Andelen kvinnor är dock fortsatt låg i både den nationella

samlingsregeringen, det nationella parlamentet och i den nya regeringen för

södra Sudan.

10. Rätten till arbete och relaterade frågor

Interimskonstitutionen säkerställer rättigheten att bilda och gå med i

fackföreningar. I praktiken har regeringen inskränkt denna rätt. I södra Sudan

finns inga fackföreningar. Förhandlingsfriheten är också inskränkt.

Konstitutionen förbjuder tvångsarbete. Uppgifter gör gällande att tvångsarbete

- eller ”slaveri” - fortfarande förekommer, men det kan handla om personer

som tidigare tvångsrekryterats. Någon nyrekrytering verkar inte förekomma.

Utsatta grupper är kvinnor och barn, vars betalning ibland är så låg att

anställningsförhållandet likväl gränsar till tvångsarbete.

Minimilönen för en arbetare var år 2002 cirka 26 USD/månad. Det är inte

tillräckligt för en skälig levnadsstandard i synnerhet som levnadskostnaderna i

Sudan ökar. Arbetsveckan är enligt lag begränsad till sex dagar per vecka och

åtta timmar per dag. Detta respekteras i allmänhet. Sudan har ratificerat fyra av

ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter som tillämpas i

begränsad utsträckning.

11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa

Hälsovården i Sudan är mycket bristfällig och dessutom kostnadsbelagd.

Situationen är särskilt allvarlig i södra Sudan där den kvalitetsmässigt eftersatta

hälsovården endast beräknas nå 60 procent av befolkningen. I södra Sudan

saknas sjukvårdspersonal. Malaria, diarré och luftvägsinfektioner är de

allvarligaste och mest utbredda sjukdomarna. Spridningen av hiv/aids antas

befinna sig runt tre procent, och är alltså inte lika svår som på många andra håll

i Afrika. I och med folkomflyttningarna efter fredsavtalet kommer dock

uppgifter om ökad smittspridning. Undernäring och felnäring är ett stort

problem särskilt bland barn. Situationen i östra Sudan inger särskild oro.

Barnadödligheten beräknas uppgå till omkring 68 barn per 1 000 födda. Endast

cirka 40 procent av befolkningen har tillgång till rent vatten.

12. Rätten till utbildning

Skolgången i Sudan är obligatorisk till och med klass åtta. Antalet elever som

skrivs in i skolan är dock sjunkande jämfört med de 61 procent inskrivna elever

1990. Det finns också stora skillnader mellan de olika regionerna i Sudan och

mellan pojkar och flickor. Under 2002 var 78 procent av alla skolpliktiga barn

inskrivna i skolundervisning i Khartoum jämfört med endast 26 procent i södra

Darfur. På grund av konflikten i Darfur har antalet inskrivna barn i skolorna i

provinsen drastiskt minskat under 2003 och 2004. I södra Sudan påbörjar


mindre än 15 procent av de skolpliktiga barnen skolan, vilket är ett av världens

absolut lägsta tal. Flickornas tillgång till primärundervisning i södra Sudan är

den sämsta i hela världen. Andelen flickor i skolan varierar mellan 1-16

procent. I de norra mer urbana delarna av landet har flickor i stort sett samma

tillgång till skolutbildning som pojkar.

Kvinnor är väl representerade på universitetsnivå i norra Sudan. Något

universitet har inte kunnat verka i södra Sudan, men Juba-universitet planeras

nu att flyttas tillbaka till Juba från Khartoum.

13. Rätten till tillfredsställande levnadsstandard

En tillfredsställande levnadsstandard är en utopi för den sudanesiska

befolkningsmajoriteten. 80 procent av landets befolkning bedöms leva under

fattigdomsstrecket. Inbördeskrig och torka har resulterat i att antagligen mer än

5 miljoner människor lever som internflyktingar under svåra förhållanden, även

om ett visst återvändande påbörjats efter fredsavtalet. 80 procent av

befolkningen beräknas få sin huvudsakliga inkomst från jordbruk. Jordbrukets

ineffektivitet och sårbarhet för torka, tillsammans med pågående konflikter har

inneburit att delar av landet är i stort sett helt beroende av matbistånd.

14. Kvinnans ställning

Sudan har varken undertecknat eller ratificerat FN:s konvention om

avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW). Kvinnors och

flickors situation är mycket utsatt i Sudan. Flickor gifts bort genom arrangerade

äktenskap. I södra Sudan förekommer att flickor säljs tillsammans med boskap.

Havandeskap i tidig ålder är vanligt. Våld mot kvinnor är ett stort problem.

Internflyktingarna är särskilt utsatta. Såväl SPLA som regeringsstyrkorna har

under kriget i södra Sudan gjort sig skyldiga till bland annat bortrövanden och

våldtäkter mot kvinnor.

I Darfur har övergrepp mot kvinnor utförts av polis, militär, lokala milis och

även rebeller i stor skala. Det påstås att regeringsstyrkor, mils och Janjawid

använt sig av våldtäkter som ett led i krigföringen. Exakta siffror om hur

många tusen våldtäkter som begåtts under krisen finns inte. Övergreppen äger

rum både i och utanför internflyktingläger, detta trots en ökad närvaro av

internationella observatörsstyrkor och hjälparbetare.

En nationell undersökningskommission tillsattes 2005, vars förtroende var lågt.

Fram till oktober 2004 rapporterades inte några våldtäkter. Endas ett fåtal åtal

har väckts för denna typ av brott i Darfur. Under hårda påtryckningar ökade

dock regeringens mottaglighet för problemet under inledningen av 2005. De

medicinska och juridiska processerna förbättrades. Sedan inträffade

sammanbrottet av lag och ordning i Darfur, vilket drabbade kvinnorna hårt.

11


Kvinnlig könsstympning är utbredd, särskilt i landets norra delar där 90

procent av kvinnorna är könsstympade, med allvarliga hälsoproblem som följd.

Den allvarligaste formen av könsstympning (”faraonisk”) är dessutom utbredd.

Regeringen säger sig vara emot könsstympning, men har inte infört lagstiftning

mot. En ny etisk kod har utfärdats av Sudans medicinalråd som fördömer all

former av könsstympning. Könsstympning är inte olagligt under strafflagen.

Prostitution är ett växande problem. Det har förekommit att kvinnor döms till

inhumana bestraffningar, i form av prygel, för att ha varit otrogna i fall där

motsvarande beteende från en mans sida i normalfallet skulle bli ostraffat.

15. Barnets rättigheter

Sudan har ratificerat barnkonventionen. Det finns dock brister i

överensstämmelsen mellan konventionen och den nya sudanesiska

interimskonstitutionen.

I praktiken har regeringen gjort mycket lite för att komma till rätta med

barnarbete. Enligt uppgift förekommer det att barn så unga som 10-12 år

arbetar i fabriker och i jordbruket.

Praxisen med barnsoldater i armé, mils och framför allt SPLA har minskat till

följd av vapenstilleståndet och senare fredsavtalet. Många barnsoldater har

blivit vuxna. Herrens befrielsearmé, som verkar i gränslandet mellan Sudan och

Uganda, består till stor del av kidnappade barnsoldater. Antal gatubarn ökar,

enligt UNICEF:s beräkningar. I dagsläget finns minst 30 000 gatubarn i

Khartoum.

Det förekommer att barn hålls fängslade dels som ett resultat av att de begått

brottsliga gärningar men också i många fall beroende på att deras mor dömts

till fängelse. Minderåriga har dömts till hårda straff och ibland till döden. Det

kommer sig av den inkonsekvens som fortfarande återstår mellan den

nationella lagstiftningen och den internationella konventionen om barnets

rättigheter, där straffbarhetsåldern inte tydligt framgår av strafflagen utan sägs

inträffa i samband med att barnet nått puberteten. Detta avgörs enligt praxis

genom läkarundersökning.

16. Olika befolkningsgruppers situation

Det finns mer än 300 olika befolkningsgrupper och mer än 130 språk i Sudan.

I de norra delarna av landet utgör muslimerna en majoritet av befolkningen på

cirka 35 miljoner människor. Muslimerna – och framför allt de arabiska

folkgrupperna - har traditionellt dominerat regering, förvaltning och större

företag. Islamisk lag gäller - med vissa undantag för kristna - i norra Sudan,

vilket uppfattats som diskriminerande av stora befolkningsgrupper. Etniska

12


dimensioner finns på såväl konflikterna i och inom södra Sudan, Darfur, Övre

Blå Nilen, Abyei, östra Sudan och tidigare även Nuba.

Arabiska och engelska är numera båda nationella och officiella språk.

Diskriminering förekommer på arbetsmarknaden och inom

utbildningsväsendet. Det har till exempel krävs avklarat inträdesprov i arabiska

för att påbörja universitetsutbildning i norra Sudan, vilket försvårat för många

studenter från södra Sudan. Detta kan antas komma att förändras i och med

fredsavtalet. Enligt fredsavtalet ska sålunda den nationella administrationen,

försvarsmakten och polisväsendet ge ett ökat utrymme för sydsudaneser.

Darfurier och östsudaneser känner sig fortfarande förfördelade.

17. Diskriminering på grund av sexuell läggning

Enligt sudanesisk lag är det tillåtet att vara homosexuell, medan homosexuella

handlingar är straffbara. Straffskalan sträcker sig från prygel (100 piskrapp) till

högst fem års fängelse vid första och andra dömda fallet av praktiserad

homosexualitet hos den anklagade. Om personen döms för samma brott en

tredje gång är straffet antingen döden eller livstids fängelse. Några domslut på

senare tid har inte kunnat påfinnas.

18. Flyktingars rättigheter

Som resultat av det tidigare inbördeskriget i södra Sudan och numera också

krisen i Darfur finns det enligt FN idag mellan 5 och 6 miljoner

internflyktingar i Sudan. Många av dessa lever under slumliknande förhållanden

i eller runt Khartoum (2 325 000), i Darfur (cirka två miljoner) och på övriga

ställen i landet inklusive i södra Sudan (ungefär 1,7 miljoner). Hälsosituationen

för interflyktingarna är allvarlig. I de områden där säkerheten gjort det möjligt

att etablera hälsocentraler kan det noteras en viss förbättring av näringsvärdena

för barn, men också utbildning och andra sociala tjänster är svagt utvecklade.

Cirka 500 000 sudaneser befinner sig i grannländerna som flyktingar.

Oroligheterna i Darfur skapade en ny ström av flyktingar från Sudan till bland

annat Tchad.

Sudan har anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention och varit generös med att

ge fristad åt flyktingar från grannländerna. Sudan hyser cirka 350 000 flyktingar

från i huvudsak Eritrea, Etiopien, Tchad, Uganda och Somalia. Under 2005 har

strömmen av flyktingar från Eritrea ökat.

Stora tvångsmässiga förflyttningar av internflyktingar runt Khartoum har

renderat i förlorad egendom, ännu mer bristande sjukvård, hygien och svåra

privatekonomiska och sociala påfrestningar för de drabbade. Sättet på vilket

förflyttningarna genomförts, i huvudsakligen under 2004 och 2005, skulle

kunna betecknas som brott mot internationell humanitärrätt. Vatten, hälsa,

13


skolor och annan service har inte funnits i de områden dit flyktingarna tvingats

slå sig ned. Varslen har varit korta och myndigheterna ofta hårdhänta.

Återvändande från norra till södra Sudan och från grannländerna har ökat efter

fredsavtalet.

19. Funktionshindrades situation

Det saknas uppgifter om hur många personer det finns i Sudan med

funktionshinder. Enligt sudanesisk lag skall människor med funktionshinder

ges samma rätt till utbildning som övriga medborgare. I praktiken ges de en

mycket begränsad hjälp och är i många fall hänvisade till tiggeri.

Antalet funktionshindrade personer som behöver proteser och andra

hjälpmedel har stadigt ökat under pågående inbördeskrig, inte minst beroende

på att många soldater och civila drabbats av minskador.

20. Oberoende MR-organisationer

Det finns ett antal oberoende lokala enskilda organisationer. Bland dessa är

några utpräglade MR-organisationer, till exempel ”Sudanese Human Rights

Group”. Organisationerna är dock begränsade och kan inte bedriva direkt

politisk aktivitet. En del organisationer har tidigare valt att verka från utlandet,

men ett återvändande kan förmärkas.

Säkerhetspolisen gör då och då tillslag mot lokala enskilda organisationer till

exempel i samband med möten och seminarier. Amnesty International har

dokumenterat ett antal fall där lokala MR-aktivister blivit utsatta för förföljelse

och fängslande av säkerhetsstyrkorna.

21. Fältverksamhet eller rådgivning på MR-området

FN:s mission i Sudan (UNMIS) och EU organiserar kurser i mänskliga

rättigheter för rättsvårdande personal. Svenska Rädda Barnen bedriver

utbildning om konventionen om barnets rättigheter för militär och polis i norra

Sudan och Darfur. ICRC ägnar sig i huvudsak åt humanitär verksamhet och att

arbeta för fångutväxling mellan de olika sidorna av konflikterna i Sudan.

Fångutväxling mellan SPLA och regeringen i Khartoum skedde under 2005.

ICRC ger också utbildning om Genève-konventionerna för polis och militär

de i norra och södra Sudan. Alla dessa verksamheter stöds av Sverige.

FN:s rapportör för mänskliga rättigheter i Sudan besökte landet och regeringen

uppgavs samarbeta. Som en följd av krisen i Darfur accepterade regeringen

också att observatörer för mänskliga rättigheter från FN utstationerades i

Darfur. Regeringen accepterade även den av FN:s säkerhetsråd beslutade

undersökningskommissionen med fokus på Darfur. Huruvida regeringen

kommer att samarbeta med den internationella brottsmålsdomstolen ICC, som

14


gavs mandat att utreda och väcka åtal för brott begångna i Darfur, återstår att

se. Domstolen har besökt Sudan. Åtal har under 2005 ännu inte väckts.

Regeringen har hävdat att det egna rättsväsendet är villigt och kapabelt att

hantera dessa brott.

15

More magazines by this user
Similar magazines