Fjärrvärme Eslöv-Lund. Arkeologisk utredning steg 1. Rapport 2005 ...

2005:106
Fjärrvärme Eslöv - Lund
Arkeologisk utredning, steg 1
Lars Salminen
med bidrag av Jonas Paulsson
Regionmuseet
Kristianstad
Landsantikvarien i Skåne
1

Rapport 2005:106
Fjärrvärme Eslöv- Lund
Arkeologisk utredning, steg 1
Lars Salminen
med bidrag av Jonas Paulsson
3

Regionmuseet Kristianstad
Landsantikvarien i Skåne
Kristianstad
Box 134, Stora Torg
291 22 Kristianstad
Tel 044 – 13 58 00 vx, Fax 044 – 21 49 02
Lund
Box 153, St Larsomr. Byggnad 10
221 00 Lund
Tel 046 – 15 97 80, Fax 046 – 15 80 39
www.regionmuseet.m.se
© 2005 Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i Skåne
Rapport 2005:106
ISSN 1651-0933
Omslagsfoto: Metalldetektering av delområde Toften strax utanför Nöbbelövs bytomt, Västra
Sallerup sn.
Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, Gävle. Dnr 507-99-502.
4

Fjärrvärme Eslöv - Lund
Innehåll
Inledning 7
Sträckan Eslöv – Örtofta 7
Eslöv och Västra Sallerup socknar 7
Punkt 1; Vid Abullahagen 7
Punkt 2; Ellinge bytomt 8
Punkt 3; Toften 8
Örtofta socken 9
Punkt 4; Stenåldersboplats Raä 28 9
Sträckan Örtofta – Lund 10
Odarslöv och Håstad socknar 10
Punkt 5; Strax söder om Kävlingeån 10
Punkt 6; Bronsåldergrav Raä 15 10
Punkt 7; Stenåldersboplats Raä 9 11
Punkt 8 och 9; Förhistoriska boplatser Raä 13 och 23 11
Norra Nöbbelöv, Stångby och Vallkärra socknar 12
Punkt 10 och 11; Gravhögarna Raä 7 och 31 12
Punkt 12; Vallkärratorns bytomt 12
Punkt 13; Norra Nöbbelövs bytomt 13
Slaget vid Lund 15
Punkt 14, Skälshögslägret 16
Punkt 15; Striderna vid Fredentorpsänkan 20
Punkt 16; Slutstriderna vid Norra Nöbbelöv 22
Sammanfattning 25
Metalldetektering och fynd 28
av Jonas Paulsson 28
Delområde Ellinge;P2 28
Delområde Toften; P3 29
Delområde Örtofta, strax söder om Kävlingeån; P5 29
Delområde Skälshög; P14 29
Delområde Vallkärratorn; P12 29
Delområde Annehem; P15 30
Detektorfyndens geografiska position 30
Litteratur 33
Tekniska och administrativa uppgifter 34
5

Fig. 1. Den projekterade fjärrvärmeledningen Eslöv ––
Lund inlagt med rött
Fig. 2. Översikt av fjärrvärmeledningen Eslöv – Örtofta – Lund med kompletterande utbyggnad norr om Lund
6

Inledning
Flygfältsbyrån projekterar för en cirka två mil lång fjärrvärmeledning mellan
Lund och Eslöv samt en kompletterande sträcka norr om Lund (fig. 2). I fjärrvärmeledningens
sträckning finns nio registrerade fornlämningar – tre förhistoriska
boplatser, tre bytomter samt tre gravhögar. Arbetsföretaget är så omfattande
att det bedömdes att fler under mark dolda fornlämningar kunde finnas inom
arbetsområdet. I denna arkeologiska utredning, steg 1, presenteras resultaten av
genomgånget arkivmaterial, fältinventering med topografisk analys, metalldetektering
och ytfyndsinventering.
Sträckan Eslöv – Örtofta
Fig. 3. Delsträckan Eslöv – Örtofta. P1: vid Abullahagen, P2: Ellinge, P3: Toften, P4: stenåldersboplats (raä 28).
Eslöv och Västra Sallerup socknar
Punkt 1; Vid Abullahagen
I ledningens allra nordligaste del, strax söder om Felix, passeras ett höjdläge 300
meter väster om Abullahagen (fig. 3, P1). Abullahagen är mager och stenrik fäladsmark
med smärre vattensamlingar. Där finns rester efter en gravhög och ett
järnåldersgravfält med stensättningarna belägna på de högre partierna av området
(Raä 20, 24 0ch 29). Höjdläget som ledningen ska passera är ännu ett tänkbart
gravläge. Grävningsarbetena bör dock kunna ske utan särskild arkeologisk övervakning
om de inblandade görs uppmärksamma på att den s.k. anmälningsplikten
gäller. Schaktbredden bör minimeras och stor varsamhet iakttas. Vid misstanke om att man
stött på arkeologiska lämningar ska arbetena avbrytas och arkeolog tillkallas.
7

Fig. 4. Utdrag ur Skånska rekognosceringskartan 1812-20 med fjärrvärmeledningens sträckning genom byn markerad.
Infällt i högra hörnet ses hur ledningen kommer att passera igenom fornlämningsområdet för Ellinge bytomt, raä 6. Ur
antikvarisk synvinkel vore det bättre om ledningarna kunde dras helt och hållet utanför bytomten.
Punkt 2; Ellinge bytomt
Längre söderut, precis där ledningen viker av efter att ha följt järnvägen, börjar
Ellinge bytomt. Denna är registrerad som Raä 6 och skyddad såsom fornlämning.
Dess utsträckning före byns utskiftning har lagts in utifrån äldre lantmäterikartor
(akt 10; år 1760 och 18; år 1827). Ledningen är planerad att dras cirka 400 meter
inom själva bytomten, i dess nordöstra del (fig. 4). Sedan ska fjärrvärmeschaktet
löpa norr om bebyggelsen och Ellinge slotts ladugård och ekonomibyggnader.
För att utesluta att det finns lämningar från perioder före det att byn fick det läge
vi känner från de äldsta kartorna gjordes en ytfyndsinventering och metalldetektering
av sträckan norr om byn. Topografiskt sett utgör sydsluttningen ner mot
byn ett plausibelt boplatsläge, men granskningarna av området gav inte på några
sådana indikationer. I den nordöstra delen, inom bytomten, framkom det däremot
en del material, bl. a ett s.k borgarkrigsmynt.
Det bästa hade varit om ledningen kunde vinkla av tidigare från järnvägen så att den drogs
mer norr om, dvs. helt och hållet utanför bytomten. Den berörs dock inte i högre grad än att
schaktningarna bör kunna göras under arkeologisk övervakning (fig. 3, P2 samt utförligare på
fig. 4).
Punkt 3; Toften
En kilometer väster om Ellinge är fjärrvärmeledningen planerad att vinkla av och
löpa längs Nöbbelöv bys sydöstra del i riktning ned mot Braån . Området ligger
utanför den registrerade bytomten, Raä 3. På de äldre lantmäterikartorna be-
8

nämns området ”Toften” och Arrhenius fosfatkarta visar på förhöjda värden,
vilket kan tas som indikationer på att här finns under mark dolda fornlämningar.
Sträckan metalldetekterades. Någon ytfyndsinventering gick inte att göra då det
ännu stod stubb på åkern. Däremot påträffades det vid metalldetekteringen ett
bronsföremål som kan vara nere delen av en bronsdolk.. För att nå kunskap om
huruvida denna härrör från sönderplöjda boplatslämningar eller eventuellt flatmarksgravar
föreslås arkeologisk schaktningsövervakning av denna sträcka, kompletterat med ytterligare
metalldetektering (fig. 3, P3).
Örtofta socken
Punkt 4; Stenåldersboplats Raä 28
Fjärrvärmeledningen lämnar sedan Braåns slingrande lopp en längre sträcka och
följer en större väg söderut in mot Örtofta stationssamhälle. Ledningen passerar
200 meter öster om Örtofta bytomt, Raä 35. Strax utanför samhället är det tänkt
att den ska gå tvärs igenom en forntida boplats (Raä 28, fig 5). Vid fornlämningsinventeringen
noterades här sparsamt, bitvis måttligt med flintavslag. Det gjordes
även fynd av retuscherade flintor och området karakteriserades som ett ”bra boplatsläge”
(FMIS). För att avgränsa och om möjligt datera boplatsen närmare bör detta parti
schaktningsövervakas (fig. 3; P4 samt utförligare på fig. 5).
Fig. 5 Strax norr om Örtofta stationssamhälle ska ledningarna passera igenom en stenåldersboplats (raä 28) På kartan
markerad med P4.
9

Sträckan Örtofta – Lund
Fig. 6. Sträckan Örtofta – Lund förutom den kompletterande fjärrvärmeutbyggnaden norr om Lund
Odarslöv och Håstad socknar
Punkt 5; Strax söder om Kävlingeån
Sedan ledningen passerat Örtofta ska den under Kävlingeån och vidare i sydvästlig
riktning in mot Lund. I sluttningarna på södra sidan av ån finns det på Arrhenius
fosfatkarta ett område med förhöjda värden. Under förhistoriskt torde detta
rent topografiskt ha varit ett attraktivt läge för bosättning. För att undersöka om
de förhöjda fosfatvärdena beror på att det finns under mark dolda boplatslämningar
utfördes en metalldetektering. Denna gav dock inga indikationer. En översiktlig
ytfyndsinventering stillade också betänkligheterna om att området döljer
tidigare ej upptäckta boplatslämningar. Vid närmare undersökningar visade det
sig att jorden utgjordes av tämligen styv lera. Sannolikt har de förhöjda fosfatvärdena
en naturlig förklaring. Ån har säsongvis svämmat över och avsatt material
som ger en förhöjning av fosfatvärdena i jorden. Därför förespråkas inga ytterligare
arkeologiska insatser inom detta delområde (fig. 6, P5).
Punkt 6; Bronsåldergrav Raä 15
Ledningssträckningen löper sedan söderut över åkermark. Precis där ledningen
ska tangera gränsen mellan Håstad och Odarslöv socken passeras en höjdrygg
som löper i öst-västlig riktning. Längs denna finns flera bronsåldersgravar, Raä 2,
3, 12, och 13 i Odarslöv sn. Precis där ledningen ska fram finns det på en karta
från år 1762 angivet att det funnits ytterligare en gravhög (Raä 15, fig. 7). Höjdryggen
har också utnyttjats som lägerplats under Skånska kriget. I samband med
Slaget vid Lund gick den danska armén i läger på höjdryggen söder om Kävlingeån
(mer om detta under rubriken Slaget vid Lund). Eftersom det finns uppgifter om att
det funnits en gravhög där fjärrvärmeledningen ska dras, bör schaktningarna ske under arkeologisk
schaktningsövervakning. Att platsen dessutom fungerat som härläger i samband med
Slaget vid Lund gör det ännu mer motiverat att arbetena sker under arkeologisk uppsikt (fig.6,
P6 och utförligare på fig. 7).
10

Fig. 7. Trekanterna markerar var det finns eller funnits gravhögar. De gråa ytorna visar boplatser/bytomter. Ledningen
kommer i detta avsnittet att passera dels där det finns uppgift om en gravhög (raä 15) och dels tangera tre förhistoriska
boplatser (raä 9, 13 och 23).
Punkt 7; Stenåldersboplats Raä 9
Några hundra meter söder om härlägret och gravhögen raä 15 finns det en förhistorisk
boplats som ledningen kommer att tangera (raä 9, Håstad sn., fig. 7). På
boplatsen påträffade fornminnesinventerarna rikligt med flintavslag, bland annat
två skrapor. Vid besiktningstillfället stod det gröda på åkrarna runtom i samtliga
väderstreck. Det är högst sannolikt att boplatsen sträcker sig längre österut än
vad som angivits. För att avgränsa och om möjligt nå större kunskap om boplatsens datering
och karaktär bör detta parti schaktningsövervakas (fig. 6, P7 samt fig. 7).
Punkt 8 och 9; Förhistoriska boplatser Raä 13 och 23
När fjärrvärmeledningen sedan följer väg 936 söderut in mot Lund kommer den
att passera tätt inpå två förhistorisk boplatser, Raä 13 Vallkärra sn. och Raä 23
Odarslöv sn. Det har även påträffats arkeologiska lämningar vid korsningen till
”nya” väg 930. Dessa förundersöktes i samband med vägbygget (Artursson 2000,
område E). De bedömdes dock inte vara av sådant vetenskapligt värde att ytan
gick vidare till slutundersökning. Likväl bör man vid båda dessa punkter planera för och
sträva efter att minimera schaktbredden och om det är praktiskt möjligt, även låta bli att utnyttja
hela det 15 meter breda arbetsområdet. Depåplatser, boduppställningar etc är inte lämpligt
vid dessa punkter (fig. 6, P8-9 samt fig. 7).
11

Norra Nöbbelöv, Stångby och Vallkärra socknar
Fig. 8. De grå trekanterna visar var det är eller finns uppgifter om att det funnits gravhögar. Vid Raä 7 och 31 kommer
ledningen att passera intill områden där det legat gravhögar. Rester av dessa kan finnas dolda under mark.
Punkt 10 och 11; Gravhögarna Raä 7 och 31
På två ställen kommer ledningarna att passera intill områden där det finns äldre
uppgifter om att det legat gravhögar. Vid Raä 7, Vallkärra sn, finns det uppgifter
från hembygdsföreningen om att det legat en hög. Dybeck skriver att på Vallkärratorns
östra vång låg två högar som kallas Tiörneshögar (Dybeck odat.). Också vid
Norra sjukhuset finns det uppgifter som tyder på att det funnits en äldre gravhög.
Källan är i detta fall en karta från år 1775 (Raä 31, Vallkärra sn.). Vid båda dessa
punkter bör de inblandade göras uppmärksamma på att den s.k. anmälningsplikten gäller.
Schaktbredden bör minimeras och stor varsamhet iakttas. Vid minsta misstanke om att man
stött på arkeologiska lämningar ska arbetena avbrytas och arkeolog tillkallas (fig. 6, P10 och
11samt utförligare på fig.8).
Punkt 12; Vallkärratorns bytomt
Vid Vallkärratorn berörs den gamla bytomten (raä 59). Dagens gårdar 3:11 och
6:12 motsvarar gårdarna 3 och 6 på 1775 års skifteskarta. Öster om dessa låg byns
gårdar nr. 1 och 2. Med ledningens nuvarande sträckning kommer grävningarna
att beröra gård nr 1, för att sedan vinkla av söderut parallellt med bäcken. Den
tangerar då även tomterna till de utskiftade gårdarna nr. 7 och 5 (fig. 9). Längs
denna sträcka har det tidigare upphittats en neolitisk flintyxa (raä 45).
12

Fig. 9. Den del av fjärrvärmeledningen som löper inom Vallkärratorns bytomt, P12, inlagd med rött på ritning tillhandahållen
av Flygfältsbyrån. Infällt i högra hörnet visas ledningens sträckning inlagd på skifteskartan från år 1775.
Sträckan metalldetekterades. Då framkom det bland annat muskötkulor och en
ornerad fibula som möjligen är från vendeltid (fnr 308-312). Området framträder
dessutom som en markant ”fosfatfläck” på Arrhenius fosfatkarta. Med ledningens
nuvarande sträckning kommer grävningarna att beröra arkeologiska lämningar.
Kanske inte enbart från de medeltida gårdarna, utan också från sen järnålder
och förhistorisk tid. Möjligen kan det även komma fram spår från Slaget vid
Lund. Ledningen löper delvis igenom områden där nordflyglarna grupperade sig
vid den första aktionen. Måhända härrör de båda muskötkulorna från dessa
drabbningar. Ur antikvarisk synvinkel vore det bäst om detta parti av fjärrvärmeledningen
kunde få en annan sträckning. I annat fall bör arkeologiska undersökningar göras. Om det
kan garanteras att schaktbredden inte överstiger 3 meter och under förutsättning att arbetet inte
är satt under stor tidspress bör även denna sträcka kunna schaktas under arkeologisk övervakning,
men det skulle sannolikt gynna alla parter om den arkeologiska dokumentationen av
sträckan var avklarad innan grävningen för själva ledningen vidtog. I samband med denna
föreslås även att det görs en kompletterande metalldetektering av arbetsområdet (fig. 9, P 12).
Punkt 13; Norra Nöbbelövs bytomt
Vid Norra Nöbbelöv kommer också bytomten att beröras (raä 24). Fornlämningsområdet
är avgränsat efter enskifteskartan upprättad år 1816. Med projekterad
sträckning på fjärrvärmeledningen kommer denna att löpa precis norr om de
båda nordligaste gårdslägena på enskifteskartan. Jämför man med kartor äldre än
denna visar det sig att fornlämningsområdet är alltför snävt avgränsat. En karta
från 1774 visar på att det i bytomtens östra kant legat en rad med gårdar i nordsydlig
riktning (fig. 10).
13

Fig. 10. Den del av fjärrvärmeledningen som löper inom Norra Nöbbelövs bytomt, P13, är inlagd med rött på en ritning
tillhandahållen av Flygfältsbyrån. Infällt på ritningen visas skifteskartan från år 1774. Därunder visas samma sträcka på
ett utsnitt ur Skånska rekognosceringskartan från 1812-20
De medeltida bebyggelselämningar (raä 21) som man tidigare stött på ”utanför”
bytomten härrör med största sannolikhet från någon av dessa gårdar. Även
Skånska rekognosceringskartan ger en bild av att byn haft en betydligt större utsträckning
i nord-sydlig riktning än det nu avgränsade fornlämningsområdet.
De utgrävningar som tidigare gjorts i Norra Nöbbelövs bytomt har avslöjat boplatslämningar
som går ända tillbaks till vikingatid-tidigmedeltid (ex. Carelli
1994). En runsten från samma tidsålder har varit uppställd vid byns äldre kyrkogårdsmur
(DR 316). Stenen tyder på att personer från högre samhälleliga skikt
ägde jord på platsen, möjligen där sedermera sockenkyrkan kom att uppföras
(Lundberg 2001). Annars är det främst i anslutning till byns nordligaste respektive
sydligaste delar som det finns ovanligt höga fosfatvärden. Sammanfattningsvis -
fjärrvärmeledningen kommer att kunna beröra medeltida lämningar, eventuellt
även lämningar från sen vikingatid, längs hela sträckan vid Norra Nöbbelöv. Detta
gäller både inom bytomten såsom den avgränsats på fornminneskartan (raä 24)
och strax söder och norr därom. Inne i byn har det för övrigt även påträffats en
massgrav från Slaget vid Lund (Rönn 1995). Om ledningen inte kan få en annan
sträckning förbi den gamla delen av Norra Nöbbelöv bör arkeologiska undersökningar göras.
Förutsatt att det kan garanteras att schaktbredden inte överstiger 3 meter och att arbetet inte är
satt under stor tidspress bör även denna sträcka kunna schaktas under arkeologisk övervakning,
men det skulle vara bra för alla parter om den arkeologiska dokumentationen av sträckan
var avklarad innan grävningen för själva ledningen vidtog. I samband med denna föreslås att
det även görs en metalldetektering av arbetsområdet (fig. 10, P 13).
14

Slaget vid Lund
Schaktningarna för fjärrvärmeledningen mellan Örtofta och Lund kommer att
beröra flera platser med anknytning till Slaget vid Lund. Måndagen den 4 december
1676 drabbade ärkefienderna Sverige och Danmark samman. Slaget kom att
bli ett av de mest skoningslösa som dessa arméer utkämpat. När krutröken lade
sig efter mer än sju timmars stridigheter hade båda arméerna förlorar nästan hälften
av sina soldater. Ingen av endera sidorna upprättade emellertid listor över
förlusterna i döda, sårade och tillfångatagna. Både svenska och danska sidorna
hade intressen av att dölja de egna förlusterna. Sannolikt försvårade också krigshärarnas
oenhetliga uniformering identifieringen. Dessutom var många redan
plundrade in på bara kroppen. Andra var söndertrampade eller hade skador som
gjorde att de inte gick att känna igen. När morgonen grydde den 5 december
fanns det på dödens åkrar norr om Lund närmast oöverskådliga mängder av stelfrusna
lik, hästkadaver och kringströdda utrustningsdetaljer. Samtida källor uppger
med relativ samstämmighet det totala antalet döda till mellan 8000-9000 man.
Sannolikt var det mellan 6000-6500 danskar och 2500-3000 svenskar som fick
sätta livet till.
DELINEATION af SITUATIONEN Emellan Staden Lund och Lydde Åå, uthi Skåne, sambt huruledes Hans
Kongl. Maij. Konung Carl den XI medh des Krigsmacht Wedt Lilla Harie ifrån den 3 Decembris Anno 1676 gjent emot
Konungh Christian den 5 af Danmark och des Armée Camperade, och sedan opå den öfver bemelte Åå passerade, Konungen
af Danmark Wedh Lund uthi een heftig och blodig Slacht igenom Guds bijstånd öfwervand, och aldeles uthur fältet
slogh, så att Konungen af Danmark efterlembnades sitt hela Infanteri, Styker och Bagage sig til Landskrona retirerade,
som skiedte den 4 Decembris Anno 1676.
15

Fig 11. Plundring av döda, skildrat av Erik Dahlbergh (ur Wahlöö & Larsson 1998)
Massakern har dock haft en relativt undanskymd plats i svensk historieskrivning.
Men hur smärtsamt det än är att erkänna så är krig en del av vår kulturhistoria. Vi
kan inte bortse från vår lokala historia, det bortglömda lidandet och inte minst
påminnelsen om att det finns hemska sidor hos oss människor där vi reagerar
ytterst aggressivt och kan hetsas till mord på vår egen art (Wahlöö & Larsson
1996, 1998).
Punkt 14, Skälshögslägret
På höjdryggen vid den numera försvunna byn Skälshög gick den danska hären i
läger den 10 november, efter att ha passerat Kävlinge och förstört bron efter sig.
Platsen var väl vald. Norrut hade danskarna en utomordentlig överblick över
Kävlingeåns dalgång. Där på andra sidan ån knappt 5 kilometers bort gick den
svenska hären i läger. För att hålla hög stridsberedskap lade sig båda arméerna i
läger i slagordning på två linjer och fronterna riktade mot varandra. Avståndet var
inte större än att de hade varann inom synhåll.
Skälshögslägret var en otrolig koloss, cirka 3,5 kilometer långt. Här kamperade
under en månads tid mellan 14-15000 personer. Det var långt mer folk än det
bodde i de flesta städerna vid denna tid. I Lund bodde det ungefär 1700 personer.
Det danska lägret uppges varit välförsett och där bör ha funnits omkring 10000
hästar, kanoner och tusentals olika trossvagnar med fältsmedjor, vissa andra verkstäder,
material åt timmermän, fältkök och -bagerier, ammunition, vapen, foder
och slaktboskap. Majoriteten av soldaterna bodde troligen i tält, men det bör
även ha funnits enklare träbyggnader. Möjligen grävde man ner sig för att få bättre
skydd och använde tälten som tak. (Wahlöö&Larsson 1996:69ff).
16

Fig. 12. Svenskarna i färd med att plundra Skälshögslägret. Efter Erik Dahlbergh
Skälshögslägret blev även inbegripet i stridigheter. I samband med bataljerna
utanför Lund den 4 december drevs den danska vänsterflygeln med Kristian V på
flykt mot norr, förföljda av Karl XI. Danska ryttare sökte sin tillflykt i det egna
lägret. Vid lägret gjorde danskarna förgäves ett organiserat försök att värja sig,
men lägret intogs av svenskarna. En del uppgifter tyder på att svenskarna for
fram med en extrem brutalitet. Bielke skriver att ”mycket folk blev nedgjort som
tillförenade hade sig dit retirerat” (Wahlöö&Larsson 1998:49). Det fanns då också
en del sjuklingar och sårade, officersfruar och diverse kanslipersonal kvar i
lägret. Dahlberg skriver att Karl XI lät ”massacrera een stoor deel siuka och andra
som fienden i sitt läger hade qwar lembnat” (Wahlöö&Larsson 1996:119).
Sannolikt utbröt en okontrollerad plundring av lägret. Vid dräneringsarbeten i
lägrets omedelbara närhet påträffade man på 1960-talet rester som kan härröra
från lägret - människoskelett, bitar av ornerad keramik med glasyr samt en del
djurrester. Några år tidigare hittades en grav i samma område (Raä 8, Odarslövs
sn.). Att detta är vittnesbörd efter regelrätta drabbningar vid lägret kan inte uteslutas,
men det kan också vara personer som insjuknat och dött i lägret under den
månadslånga vistelsen där. Att samla så mycket folk på en begränsad yta var riskabelt.
Ofta dog det fler soldater i fältlägren och under marsch än under de
egentliga striderna vid 1600-talskrigen.
Direkt efter Slaget vid Lund sökte förmodligen en del utmattade svenska trupper
nattkvarter i det av danskarna övergivna Skälshögslägret. På morgonen den 6 december
inrättade sig omkring 4000 svenskar i det forna dansklägret. Fem dagars
vila. Mycket av det som saknats i det egna lägret fanns här i överflöd. Under dessa
dagar i Skälshögslägret sammanfattade Nils Bielke och Erik Dahlbergh de första
beskrivningarna av slaget. Bielke var klar med sin redogörelse den 8 december
och Dahlbergh med sin den 9:e (Wahlöö&Larsson 1998:85f).
17

Fig. 13.Var låg Skälshögslägret? Överst är lägret avbildat från söder. Under den ett utsnitt ur DELINEATION af
SITUATIONEN där det danska fältlägret ses avbildat från norr. Den numera utskiftade byn Skälshög finns med på
båda, liksom en väderkvarn strax norr om lägrets östra flank, mellan lägret och Svenstorp slott. Bytomten benämns Raä
26 på dagens kartor och kvarnen stod på krönet av gravhögen raä 12, så det är inte allt för svårt att orientera sig gentemot
dagens landskap. Den östra delen av lägret bör ha löpt förbi P14 och längs markvägen söder om Skälshögs gamla bytomt
och en bit förbi gravhögen raä 12.
18

Fig. 14. Danskarnas fältläger låg uppe längs höjdryggen där idag trädraden löper. Där hade de överblick ner mot Kävlingeåns
dalgång och kunde hålla koll på svensklägret vid Lilla Harrie och de bägge huvudvägarna mot Lund och Malmö.
I utredningssyfte metalldetekterades området vid Skälshögslägret. Avsökningen
gjordes med knappa 2 meters bredd i fjärrvärmeledningens sträckning. För att
vara mitt ute på landet noterades osedvanligt mycket utslag på metallföremål.
Bland annat påträffades en muskötkula, sölja, knapp, hästsko, kedja och några
beslag (fnr. 287-304). Dessa metallföremål kan mycket väl härröra från det härläger
som danskarna anlade den 10 november 1676. För oss nutidsmänniskor kanske
situationen förefaller absurd. Hur skyddade de sig mot det blöta skånska novembervädret
mitt ute på en åker - fanns det baracker eller någon form av grophus/jordhyddor,
var de inredda med jordbänkar, vad för föremålsfynd har efterlämnats,
finns det härdrester, latringropar, militära rustningsdetaljer och fasta
konstruktioner – hus och skansar – dolda under marken?
Fig. 15. För att nå större kunskap om i vilken
omfattning det kan finnas lämningar från Skälshögslägret
dolda under mark förordas en arkeologisk
utredning, steg 2. Det vill säga att man i ett så tidigt
skede som möjligt i arbetsföretagets planering gräver
sökschakt där fjärrvärmeledning ska dras fram. Den
21 november inkom det dessutom en komplettering i
ärendet som visar att det finns önskemål om att
anlägga en drygt 200m² stor tryckstegringskammare
just här. En Steg 2-utredning med sökschakt skulle
ge bättre underlag om fornlämningssituationen och
underlätta Länsstyrelsens fortsatta hantering av
ärendet. Den skulle också klarlägga premisserna för
ett så pass mycket större ingrepp som den planerade
tryckstegringskammaren innebär.
19

Punkt 15; Striderna vid Fredentorpsänkan
När den danska vänsterflygeln slagits och drivits på flykten vidtog strider vid
Fredentorpsänkan öster om den nuvarande Kävlingevägen. Den danska och
svenska centerns fronter var cirka 1 kilometer långa. De danska linjerna hade
grupperat sig drygt 200 meter längre österut. De stod högre lokaliserade på Ladugårdsmarkens
västsluttningar. Mellan fiendestyrkorna fanns Vallkärrabäcken nere
i Fredentorpsänkan. Bäcken var antagligen tillfrusen, men ändock var själva sänkan
ett hinder som måste forceras av den som gick till attack.
Fig. 16. Rekonstruktion av slagets första aktion (Wahlöö & Larsson 1996)
20

Före det att stridigheterna påbörjades utspelade sig en remarkabel duell. Denna
avgjordes med värja till den svenske gardeskaptenen Bernard von Liewens fördel.
Därefter vidtog ömsesidig artilleribeskjutning där det gällde för infanteriet att visa
sig ståndaktiga och stå fast trots att kulorna och druvhaglet plöjde gator mellan
leden. Danskarnas kanonad vållade troligen omgående så stora skador att order
gavs om framryckning. Danskarnas första linje ryckte då också ned i dalsänkan.
Där möttes styrkorna under intensiv eldgivning. Svenskarna drog på sig stora
förluster och tvingades tillbaka uppför bäcksänkans västra sluttning. Med tillskyndande
förstärkningar till svenskarnas andra linje lyckades svenskarna mobilisera
ett motanfall och danskarna måste dra sig tillbaka. Svenskarna hade lidit svåra
förluster, men för danskarna blev det än värre: de dödades i stora mängder.
Dessutom tillfångatogs många. Därefter drog svenskarna de återstående förbanden
bakåt, över Kävlingevägen, i skydd ”bakom några gärdesgårdar och diken på
fältet”. Möjligen föranlett av ett nytt danskt motanfall. (Wahlöö&Larsson
1996:123ff, 1998:54ff).
Även nordflyglarna drabbade samman i närheten av Fredentorp. Denna del är en
av bataljens sämst kända avsnitt. Nordflyglarna grupperades inledningsvis tvärs
över Kävlingevägen. Knappt 200 meter söder om sig hade svenskarna sin centers
västra flank. Alldeles bakom sig hade de Tollhög, som nu ligger i Fredentorps
trädgård. Fronten var mot nordnordost. Den danska högerflygeln stod då något
söder om Vallkärratorn. Vid 10-tiden gick danskarna till anfall och lyckades isolera
den vänstra delen av svenskarnas flygel. Den blev ett lätt byte för det överlägsna
danska kavalleriet och få undkom med livet i behåll. Även den andra delen av
den svenska flygeln fick vidkänna stora förluster, inte minst av officerare.
Fig. 17. Vid Fredentorpsänkan drabbade ärkefiendernas norra flyglarna respektive dess center samman i blodiga strider.
För att på ett snabbt och kostnadseffektivt sätt försöka få information om drabbningarna föreslås att valda partier inom
arbetsområdet söder om Vallkärratorn och söder om gården Annehem avsöks med metalldetektor (P15a-b)
21

Fig. 18. Nordflyglarnas strid vid Tollhög, första aktionen (Wahlöö & Larsson 1996).
Danskarnas massiva attack tvingade hela den svenska flygeln att retirera söderut
och söka skydd bakom jordvallar på fälten mellan Norra Nöbbelöv och Lund. Så
småningom lyckades de förena sig med den sargade återstoden av den svenska
centern. När Bielke passerade platsen där nordflyglarnas strider stått i bataljens
början konstaterade han att det ”var ingenstans så mycket döda att se” (Wahlöö&Larssson
1996:129ff, 1998:58f).
Fjärrvärmeledningen är i några partier projekterad att löpa nere i Fredentorpsänkan,
parallellt med Vallkärrabäcken. Dels söder om Vallkärratorn och dels söder
om gården Annehem. En konventionell arkeologisk övervakning av schaktningarna
inom krigsskådeplatsen torde inte kunna ge det utbytet som en metalldetektering
av området kan ge. Metalldetekteringen är snabb och kostnadseffektiv och
torde kunna ge väl så bra information om drabbningarna. Inte minst med tanke
på att en viss markberedning redan gjorts i samband med att en damm anlagts
nere i sänkan och att en hel del av fynden därför redan kan misstänkas ha rörts
om. En sträcka av 300-400 meter söder om Vallkärratorn och 500-600 meter söder om
gården Annehem förordas avsökas med metalldetektor inför eller i samband med att schaktningarna
inleds (fig. 17, P15a-b).
Punkt 16; Slutstriderna vid Norra Nöbbelöv
Striderna vid de två avslutande aktionerna kom i hög grad att utspelas i närheten
av Norra Nöbbelöv. Det mer än sju timmar långa slaget, med maximal fysisk och
psykisk anspänning, ledde till en ren massaker vid den avgörande fjärde aktionen.
Det antas att de utmattade svenskarna gick in i ett tillstånd som kallas stridseufori
när de lyckades stänga in danska styrkor, som råkade i panik och upplöstes. Bielke
bekände själv att ”Huru där hanterades må Gud sig över förbarma”. Svenskarna
lyckades dock aldrig att fullständigt omringa de danska styrkorna. En del
lyckades fly den besinningslösa slakten. En bred korridor som ledde mot Vallkärra
hade bildats mellan Karl XI:s och Bielkes styrkor.
22

Fig. 19. Oron hos de svenska förband som stred
vid Nöbbelöv förbyttes i hopp när det stod klart
att Karl XI lyckats med sin genombrytning.
Danskarna anfölls nu även från öster och tvingades
till strid på två fronter. De var på väg att
fullständigt inneslutas. Utsnitt ur Wahlöö &
Larssons rekonstruktion av fjärde aktionen.
I Vallkärra gick danskarna som lyckats lösgöra sig i ställning. Vallkärra antändes,
sannolikt för att maskera en reträtt. När svenskarna till slut ställde upp sig för
fortsatt strid hade de danska förbanden försvunnit i mörkret och dimman. Order
om eld upphör kom ca. 17.00 (Wahlöö&Larsson 1998:72ff).
319 år efter slaget påträffades en massgrav i Norra Nöbbelöv som väckte ett oerhört
intresse från såväl allmänheten som danska och svenska medier. Massgraven
vittnade om svårigheterna att ta hand om de döda. De övre skeletten i graven var
fragmentariska men låg i ordning. De undre lagren innehöll skelettdelar som låg i
oreda. Innan kropparna hann i jorden hade vinterkylan sannolikt fått tjälen att gå
i jorden. Förruttnelsen hade hunnit sätta in. Liken var därför i sådant skick när de
skulle begravas att man inte brydde sig om att ta tillvara på utrustningsdetaljer
som uniformsknappar, spännen och skodon, utan kropparna och likdelarna lämpades
bara ner i gropen (Rönn 1995, Wahlöö & Larsson 1996, 1998). Också längre
västerut, på fälten vid gården Gunnesbo, har det påträffats fynd som kan sättas
i samband med det obarmhärtiga lundaslaget (Aspeborg 2005:7).
Fig.20. Danska soldater som lyckats fly den besinningslösa slakten på fälten i slagets slutskede satte Vallkärra i brand.
Sannolikt för att maskera en reträtt. Fjärde aktionen (Wahlöö & Larsson 1996).
23

Fig. 21. Både öster och väster om Norra Nöbbelövs bytomt löper fjärrvärmeledningen inom det område där de blodiga
slutstriderna stod vid Slaget vid Lund. Därför föreslås metalldetektering av valda partier inom P16 a och b.
Ledningsgrävningarna vid Norra Nöbbelöv, såväl inne i byn som öster och väster
om densamma, kan komma att beröra lämningar från Slaget vid Lund. Väster om
Norra Nöbbelövs by kommer de med all sannolikhet även att beröra en del lämningar
från förhistorisk tid. Dessa har tidigare beforskats av UV Syd. En arkeologisk
schaktningsövervakning bedöms inte på ett avgörande sätt kunna förbättra
kunskapsläget vi har erhållit om dessa genom de tidigare konventionella undersökningarna.
Däremot är det lämpligt att metalldetektera några utvalda sträckor inom partierna
P16a-b, eftersom lämningarna från Slaget vid Lund i så hög grad har förbisetts vid tidigare
undersökningar. I övrigt bedöms grävningarna kunna utföras under s.k. anmälningsplikt,
men med en kontinuerlig och väl fungerande dialog mellan antikvarisk personal och dem som
utför ledningsarbetet (fig. 21; P16a-b).
24

Sammanfattning
Föreliggande arkeologiska utredning, steg 1 är resultatet av en genomgång av arkivmaterial,
en presentation av var det finns redan kända, registrerade fornlämningar
samt en inventering i fält med topografisk analys, metalldetektering och
ytfyndsinventering av ytterligare några utvalda punkter. Rapporten främsta syfte
är att ligga till grund för länsstyrelsens fortsatta hantering av ärendet. Mycket av
den information som tagits fram är dock av sådan art att den även är till gagn för
exploatörens projektering, exempelvis för hur ledningen kan dras för att minimera
riskerna för ingrepp i fornlämningarna. Rapporten är därför skriven så att den
innehåller en del råd och anvisningar som exploatören kan ta till sig oavsett vilka
krav länsstyrelsen, den beslutande myndigheten, kommer att ställa för ingreppen i
fornlämningarna.
Nedan presenteras i sammandrag de olika punkter längs fjärrvärmeledningen där
det kan förekomma arkeologiska lämningar. För tio av dessa förordas ytterligare
arkeologiska insatser, antingen i form av arkeologisk schaktningsövervakning
och/eller metalldetektering eller som i ett fall – en arkeologisk utredning, steg 2.
För de övriga föreslås att fjärrvärmeledningen kan grävas ned under s.k. anmälningsplikt.
Anmälningsplikten innebär att vid misstanke om att man stött på arkeologiska
lämningar så ska arbetet avbrytas och antikvariska personal kontaktas.
Anmälningsplikten gäller egentligen alltid och inte bara vid dessa punkter, men
anledningen till att det i rapporten pekas ut vissa bestämda punkter med anmälningsplikt
är att här är sannolikheten ganska stor att det kan förekomma fornlämningar.
För att göra så små ingrepp som möjligt inom områdena med fornlämningar
bör arbetsområdet och schaktbredden inom dessa sträckor hållas till
ett absolut minimum. Likaså är det olämpligt att inom dessa anlägga och hårdgöra
för materialdepåer, bodar etc.
P1: Vid Abbullahagen – Anmälningsplikt (gravar i närheten)
P2: Ellinge bytomt – Det bästa hade varit om ledningen kunde vinkla av tidigare
från järnvägen så att den drogs mer norr om, dvs. helt och hållet utanför bytomten.
Bytomten berörs dock inte i högre grad än att schaktningarna bör kunna göras
under arkeologisk övervakning.
P3: Toften (utanför Nöbbelövs bytomt, Västra Sallerups sn.). – Sträckan metalldetekterades.
Det framkom då ett bronsföremål (spetsen på en dolk eller svärd).
För att nå kunskap om huruvida denna härrör från sönderplöjda boplatslämningar
eller eventuellt flatmarksgravar föreslås arkeologisk schaktningsövervakning av
denna sträcka, kompletterat med ytterligare metalldetektering.
P4: Stenåldersboplats Raä 28, Örtofta sn. – För att avgränsa och om möjligt datera
boplatsen närmare bör detta parti schaktningsövervakas.
P5: Strax söder om Kävlingeån –På Arrhenius fosfatkarta finns ett förhöjda värden.
Under förhistoriskt torde detta rent topografiskt ha varit ett attraktivt läge
för bosättning. Undersökningarna visade att sannolikt hade de förhöjda fosfatvärdena
en naturlig förklaring. Inga ytterligare arkeologiska insatser förespråkas.
25

Fig. 22. Fjärrvärmeledningen Eslöv – Örtofta – Lund med de olika punkterna markerade
P6: Uppgifter om gravhög (Raä 15, Odarslövs sn.) – Arkeologisk schaktningsövervakning
förordas.
P7: Stenåldersboplats Raä 9, Håstad sn. –Vid fornminnesinventeringen stod det
gröda på åkrarna runtom i samtliga väderstreck. Det är högst sannolikt att boplatsen
sträcker sig längre österut än vad som angivits. För att avgränsa och om möjligt
nå större kunskap om boplatsens datering och karaktär bör detta parti
schaktningsövervakas.
P 8 och 9: Ledningen tangerar de förhistoriska boplatserna Raä 13 (Vallkärra sn)
och 23 (Odarslövs sn) – Anmälningsplikt.
P10 och 11: Ledningen kommer att passera intill områden där det finns uppgifter
om att det funnits gravhögar (raä 7 och 31, Valkärra sn.). Lämningar kan finnas
dolda under mark – Anmälningsplikt.
26

P12: Vallkärratorns bytomts östra delar kommer att beröras – Ur antikvarisk synvinkel
vore det bäst om detta parti av fjärrvärmeledningen kunde få en annan
sträckning. Om det kan garanteras att schaktbredden inte överstiger 3 meter och
under förutsättning att arbetet inte är satt under stor tidspress bör sträckan kunna
schaktas under arkeologisk övervakning, men det skulle sannolikt gynna alla parter
om den arkeologiska dokumentationen av sträckan var avklarad innan grävningen
för själva ledningen vidtog. Vid metalldetektering framkom bl. a en vendeltida
fibula. I samband med den arkeologiska schaktningsövervakningen föreslås
att det görs en kompletterande metalldetektering av arbetsområdet.
P13: Norra Nöbbelövs bytomt – Om ledningen inte kan få en annan sträckning
förbi den gamla delen av Norra Nöbbelöv bör arkeologiska undersökningar göras.
Förutsatt att det kan garanteras att schaktbredden inte överstiger 3 meter och
om arbetet inte är satt under stor tidspress bör sträckan kunna schaktas under
arkeologisk övervakning, men det skulle vara bra för alla parter om den arkeologiska
dokumentationen av sträckan var avklarad innan grävningen för själva ledningen
vidtog. I samband med denna föreslås att det även görs en metalldetektering
av arbetsområdet.
P14: Skälshögslägret – För att nå större kunskap om i vilken omfattning det kan
finnas lämningar från Skälshögslägret dolda under mark förordas en arkeologisk
utredning, steg 2. Det vill säga att man i ett så tidigt skede som möjligt i arbetsföretagets
planering gräver sökschakt där fjärrvärmeledning ska dras fram. Det har
dessutom inkommit en komplettering i ärendet som visar att det finns önskemål
om att anlägga en drygt 200 m² stor tryckstegringskammare just här. En Steg 2-
utredning med sökschakt skulle ge bättre underlag om fornlämningssituationen
och underlätta Länsstyrelsens fortsatta hantering av ärendet. Den skulle också
klarlägga premisserna för ett så pass mycket större ingrepp som den planerade
tryckstegringskammaren innebär.
P15a-b: Fredentorpsänkan, krigskådeplats vid Slaget vid Lund – En konventionell
arkeologisk övervakning av schaktningarna inom krigsskådeplatsen torde inte
kunna ge det utbytet som en metalldetektering av området kan ge. Metalldetekteringen
är snabb och kostnadseffektiv och torde kunna ge väl så bra information
om drabbningarna. Inte minst med tanke på att en viss markberedning redan
gjorts i samband med att en damm anlagts nere i sänkan och att en hel del av
fynden därför redan kan misstänkas ha rörts om. En sträcka av 300-400 meter
söder om Vallkärratorn och 500-600 meter söder om gården Annehem förordas
avsökas med metalldetektor inför eller i samband med att schaktningarna inleds.
P16a-b: Vid Norra Nöbbelöv stod de blodiga slutstriderna vid Slaget vid Lund.
Vid ett par tillfällen tidigare har lämningar efter detta påträffats. Ledningsgrävningarna,
såväl inne i byn som öster och väster om densamma, kan komma att
beröra lämningar från slaget. En metalldetektering av valda sträckor längs ledningens
sträckning förordas. I övrigt bedöms grävningarna kunna utföras under
s.k. anmälningsplikt, men med en kontinuerlig och väl fungerande dialog mellan
antikvarisk personal och dem som utför ledningsarbetet.
27

Metalldetektering och fynd
av Jonas Paulsson
Metalldetektorundersökning av ploglager i samband med arkeologisk utredning
inför fjärrvärmeledning Eslöv - Lund. Undersökningen utfördes på sex anvisade
platser längs ledningssträckningen, här benämnda: Ellinge, Toften (Nöbbelöv),
Örtofta, Skälshög, Vallkärratorn och Annehem.
Metalldetektor som användes: Model: C-Scope CS-1220-XDP. En mycket
känslig metalldetektor som med mätar- och ljudsignal registrerar magnetiska olikheter
i undergrunden ner till ett största djup av ca 30 cm.
Arbetsmetod/Utförande: Ploglagret på anvisade ytor detekterades systematiskt
med en söklinje (ca 1,5m bred) innanför kommande exploaterings arbetsområde.
Vid undersökningen av ploglagret negligerades utslag från järnföremål (med undantag
för delområde Skälshög) medan alla andra utslag kontrollerades. Enstaka
större järnutslag kontrollerades. Metallföremål som med säkerhet kunde tillföras
tiden före 1700 eller med osäkerhet kunde dateras i fält tillvaratogs och markerades
för inmätning. Metallföremål som med säkerhet kunde bestämmas till sen tid
(d.v.s. efter 1700) tillvaratogs utan inmätning.
Detekteringssituationen: (yttre fysiska faktorer som kan påverka detekteringsresultatet)
- På delområdena Toften/Nöbbelöv och Annehem fanns vid undersökningstillfället
stubb respektive träda vilket försvårade detekteringen och påverkade
resultatet negativt. Övriga delområden hade en bra detekterinssituation.
All detekteringen utfördes vid meteorologiskt gynnsamma förhållanden.
Källkritik: Generellt omfattade detekteringen fr.a. ploglagrets övre del. En ploggång
kan därför inte betraktas som totalgenomsökt efter endast en sökning. Man
måste i så fall återkomma flera gånger efter det att marken har bearbetats igen.
När det gäller mer allmänna källkritiska resonemang med diskussioner kring representativitet
och hur ett framdetekterat fyndmaterial skall tolkas så rekommenderar
jag min artikel från 1999 " Metalldetektering och Uppåkra. Att förhålla sig
till ett detektormaterial" i "Fynden i centrum", Hårdh, B. (red.). Acta Archaeologica
Lundensia series altera in 8° N° 30. Lund.
Delområde Ellinge;P2
Fyndnummer:
265 Sölja, kopparlegering, senmedeltid
266 Mynt, silver, 1600-tal
267 Bleck/Beslag, kopparlegering, med nithål, fragmentarisk, medeltid/historisk
tid
268 Mynt, silver, borgarkrigsmynt
269 Smälta, bly
270 Smälta, bly
271 Knapp, kopparlegering, ornerad, förgylld, tidig historisk tid?
272 Smälta, bly
28

273 Muskötkula, bly, tidig historisk tid
274 Muskötkula, bly, tidig historisk tid
275 Dubbelknapp, vitmetall, ornerad, senmedeltid/tidig historisk tid
276 Knapp, blylegering, helgjuten, profilerad, medeltid?
277 Smälta, bly
278 Muskötkula/Klump, bly
279 Föremål, kopparlegering, cylinderformat, ornerat, fragmentariskt, medeltid/historisk
tid?
280 Knapp, kopparlegering, ornerad, historisk tid
Delområde Toften; P3
Fyndnummer:
286 Dolk-/Svärdsklinga, brons, fragmentarisk, bronsålder
Delområde Örtofta, strax söder om Kävlingeån; P5
Inga fynd
Delområde Skälshög; P14
Fyndnummer:
287 Knapp, kopparlegering, profilerad, historisk tid
288 Kedja, järn, 3 länkar + 1 kramp, historisk tid
289 Föremål, järn, snapphane? historisk tid
290 Beslag, järn, historisk tid?
291 Smälta, kopparlegering
292 Massivt föremål, järn, fragmentariskt, historisk tid?
293 Beslag, järn, historisk tid?
294 Muskötkula, bly, med gjuttapp
295 Beslag?, järn, fragmentarisk, historisk tid?
296 Hästsko, järn, 1800-tal?
297 Sprint, järn, med hake i ena ändan, historisk tid?
298 Sölja, järn, senmedeltid/tidig historisk tid
299 Massivt föremål, järn, cirka 2cm tjockt gods, konvext till formen, fragmentarisk,
historisk tid?
300 Massiv hake, järn, historisk tid?
301 Beslag, järn historisk tid?
303 Ring, järn, cirka 8cm i diameter
304 Föremål, järn, koniskt format med spets och holk, längd cirka 18cm,
holk cirka 3,5cm i diameter, historisk tid?
Delområde Vallkärratorn; P12
Fyndnummer
308 Muskötkula, bly
309 Muskötkula, bly
310 Föremål, bly, platt, fragmentarisk
311 Fibula/Beslag, kopparlegering, genombruten, ornerad (stil C?), fragmenterisk,
vendeltid?
312 Hästsko, järn, fragmentarisk, 1800-tal?
29

Delområde Annehem; P15
Viss detektering utfördes, men detekteringssituationen var svår, med ytvegetation (träda)
och störande elstängsel. Endast recent skrot påträffades.
Fig. 23. Jonas Paulsson i färd med att avsöka området vid punkt 3, Toften vid Nöbbelövs bytomt (Västra Sallerup sn.).
Detektorfyndens geografiska position
Grid Swedish Grid
Datum RT 90
Fnr y x
265 1342682 6190294
266 1342677 6190290
267 1342641 6190275
268 1342616 6190266
269 1342518 6190244
30

270 1342512 6190241
271 1342505 6190238
272 1342416 6190197
273 1342402 6190190
274 1342366 6190174
275 1342366 6190172
276 1342356 6190168
277 1342218 6190105
278 1342174 6190090
279 1342172 6190090
280 1342087 6190055
286 1341214 6189541
287 1338240 6184206
288 1338233 6184192
289 1338228 6184184
290 1338224 6184176
291 1338211 6184164
292 1338171 6184124
293 1338169 6184122
31

294 1338168 6184122
295 1338163 6184116
296 1338145 6184102
297 1338122 6184082
298 1338088 6184052
299 1338080 6184045
300 1338170 6184147
301 1338201 6184177
303 1338211 6184194
304 1338275 6184278
308 1335178 6181810
309 1335181 6181798
310 1335211 6181685
311 1335211 6181646
312 1335213 6181611
32

Litteratur
Artursson, Magnus (red). 2000. Stångby stationssamhälle. Boplats- och bebyggelselämningar
från senneolotikum till yngre järnålder, Skåne, Vallkärra sn, väg 930.
UV Syd Rapport 2000:79.
Aspeborg; H. 2005. 01 Norra Gunnesbo, Skåne, Norra Nöbbelövs socken, Nöbbelöv
5:56, Lunds kommun. UV Syd Rapport 2005:29.
Carelli, P. 1994. Norra Nöbbelövs kyrkogård. Arkeologisk förundersökning 1994.
Arkeologiska arkivrapporter från Lund, nr 5. Lund.
Dybeck ,odat. Fornminnen IV ATA handskrift.
Ericson, T. 2000. Nöbbelöv 9:6, Skåne. UV Syd Rapport 2000:111.
Hellerström, S. 1994. Arkeologisk utredning. Väg 108, Norra Nöbbelövs, Stångby,
Vallkärra och Lackalänga socknar. UV Syd Rapport 1995:54.
Lundberg, A. 2001. Norra Nöbbelövs bytomt, Lunds kommun. Utbyggnad av
Västkustbanan. Arkeologisk förundersökning 2001. Arkeologiska arkivrapporter från
Lund, nr 102. Kulturen, Lund.
Olsson, T mfl. 1996. Boplatslämningar från neolitikum, bronsålder och äldre
järnålder. Väg 108. Arkeologisk slutundersökning. UV Syd Rapport 1996:60.
Paulsson, J. 1999. Metalldetektering och Uppåkra. Att förhålla sig till ett detektormaterial.
Fynden i centrum, Hårdh, B. (red.). Acta Archaeologica Lundensia series altera
in 8° N° 30. Lund.
Rönn, V. 1995. Norra Nöbbelövs kyrkogård. Arkeologiska rapporter från Lund. Nr.
11. Lund
33

Wahlöö, C & Larsson, G. 1996. Sextonhundrasjuttiosex. Föreningen Gamla Lund
Årsbok 78. Lund
Wahlöö, C & Larsson, G. 1998. Slaget vid Lund. Ett mord och icke ett fältslag.Lund.
Wallin, L. 2000. Nöbbelöv 6:1 m.fl. Arkeologisk utredning. UV Syd Rapport
2000:92.
Tekniska och administrativa uppgifter
Fjärrvärmeledning Eslöv – Lund, Eslövs och Lunds kommuner
Arkeologisk utredning, steg 1
Ekonomiska kartan, blad 2C8i, 2C7i, 2C7h, 2C6h, 2C6g
Länsstyrelsen i Skåne län dnr. 431-15998-05
Regionmuseet, Kristianstad dnr.
L12.20-222-05
Arkeologisk personal: Lars Salminen, Jonas Paulsson
Kostnadsansvarig: Flygfältsbyrån, FB Engineering AB Malmö
Dokumentationshandlingar förvaras i Regionmuseet/Landsantikvarien i Skånes
arkiv, Lund.
Fyndmaterialet har tilldelats LUHM nr 31 510 och kommer att förvaras på
LUHM:s magasin på Gastelyckan i Lund
34

Regionmuseets rapportserie 2005
Kulturmiljö
1. Restaurering av dörrar på Bålamöllan, Stehags sn, AK, Mia Jungskär, 2004
2. Boplatsen mittemellan Bromölla 12:19, Ivetofta sn, FU, Tony Björk, 2004
3. Slottshagen i Helsingborg – schaktövervakning vid trädplantering, FU, Lars Salminen, 2004
4. Fjärrvärme i Helsingborg- arkeologiska schaktningsövervakningar 2003-2004, FU, Lars Salminen, 2004
5. Ekeby kyrkogård – arkeologisk schaktövervakning 2002, FU, Lars Salminen, 2004
6. Häglinge - kulturhistorisk beskrivning, Häglinge sn, KA, Cissela Olsson, 2005
7. Warmbadhuset i Torekov, Torekovs sn, AK + BMU, Paul Hansson, 2004
8. Onslunda kyrka – invändig restaurering, Onslunda sn, AK, Lotta Eriksson, 2004
9. E22 Gualöv – Bromölla, Ivetofta och Gualövs sn, AU steg 2 + FU, Ivan Balic, Tony Björk, Mikael Henriksson,
Karl-Magnus Melin, Björn Nilsson (red), UV-Syd rapport nr 2005:1
10. Skabersjö kyrka, Skabersjö sn, BAD, Petter Jansson, 1999-2001
11. Arilds kapell, Brunnby sn, BAD, Petter Jansson, 2001
12. Norra Åkarp kyrka, N Åkarp sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2004
13. Ramstorps trädgård, Fulltofta sn, DK, Cissela Olsson, 2004
14. Icke fiktiv film i Skåne - avslutande rapport om inventering, insamling och tillgängliggörande, Lina Ålenius, Pär
Bjelvehammar, 2004
15. Sankta Maria kyrka i Ystad, Ystad stad, FU, Jan Kockum, 2005
16. Ulla Molins trädgård i Höganäs, Höganäs sn, BMU, Kristina Nilén, 2004
17. Bronsåldersgravar och järnåldershus, Ivetofta sn, UN, Tony Björk, 2004
18. Skogliga utemuseer i Skåne - en förstudie, Bertil Helgesson och Olof Hermelin, 2005
19. Hotell Båstad – en interiör från 1920- talet, AF, Mia Jungskär och Kristina Nilén, 2004-2005
20. Jöns Jonsgården, Kattarps sn, AK, Anna Ligoura, 2004
21. Paul Jönska gården, Viken sn, AK, Anna Ligoura, 2004
22. Pilgrändsgårdens gavel, Ystad sn, AK, Paul Hansson, 2004-2005
23. Gasledningen Karpalund- Härlöv, Färlöv sn o N Åsum sn, FU, Jan Kockum, 1996
24. Börringe kyrkogård, Börringe sn, AK, Anna Ligoura, 2004
25. Härlöv 50:27, N Åsum sn, FU, Jan Kockum, 1995
26. Öveds kyrka – fasader och tak, Öveds sn, AK, Petter Jansson, 2003
27. Östra Kärrtorps kyrka – fasader och tak, Ö Kärrtorp sn, AK, Petter Jansson, 2003
28. Högseröds kyrka- en liten trappstegshistoria, AK, Petter Jansson, 2002
29. Skötselplan kulturreservatet Norrviken Trädgårdar, V Karups sn, Patrik Olsson, 2003
30. Fjelie kyrka –lagning av mur samt installation av brand- o inbrottslarm, Fjelie sn, AK, Anna Ligoura, 2002
31. Sankt Nicolai kyrka i Simrishamn- invändiga förändringar, AK, Simrishamn sn, Lotta Eriksson, 2004-2005
32. Alnarps slott, AK, Lomma sn, Anna Ligoura, 2004
33. Krapperups slott etapp IV, AK, Brunnby sn, Kristina Nilén, 2004
34. Allhelgonakyrka på Ven, S:t Ibbs sn, AK, Kristina Nilén, 2004-2005
35. S:t Ibbs gamla kyrka – utvändig renovering, S:t Ibbs sn, AK, Kristina Nilén och Cecilia Pantzar 2003-2004
36. S:t Ibbs gamla kyrka – invändig renovering, S:t Ibbs sn, AK, Kristina Nilén, 2004
37. Gårdstånga kyrka, Gårdstånga sn, AK, Kristina Nilén, 2004
38. Flyttning av kyrkliga inventarier från Allhelgonakyrkan på Ven, S:t Ibbs sn, AK, Kristina Nilén, 2004-2005
39. Gustav Adolf kyrka, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2004
40. E22 Hammar-Södergård, Fjälkinge sn, FU, Tyra Ericson och Ylva Wickberg, 2002-2003
41. Gislövs kyrka- ett biskopen värdigt tempel, Gislövs sn, BAD, Petter Jansson, 2000
42. Bjärlövs medeltida bytomt, Färlövs sn, AU, Anders Håkansson, 1998
43. Alnarps slott, Lomma sn, AK, Anna Ligoura, 2004
44. Skanörs kyrka – invändig renovering, Skanörs sn, AK, Kristina Nilén, 2004
45. Västra Hoby kyrka – utvändig renovering av tornet, V Hoby sn, AK, Kristina Nilén, 2004
46. Västra Hoby kyrka – inflyttning av orgel från Odarslövs kyrka, V Hoby sn, Kristina Nilén, 2004
47. Hagen vid Bäckaskog, Kiaby sn, Jan Kockum, 2005
48. Hovs kyrka – fasadarbeten, Hovs sn, AK, Lotta Eriksson, 2005
49. Breddning av Långebergavägen, Välluvs sn, FU, Jan Kockum, 2005
50. Brandstad kyrkogård, Brandstad sn, FU, Jan Kockum, 2005
51. Bredbandsdragning genom Rinkaby, Rinkaby sn, FU, Linda Pettersson, 2005
52. Källstorps kyrkogård, Källstorps sn, DK, Lotta Eriksson, 2004-2005
53. E22 Kristianstad - Fjälkinge, AU 2, Tyra Ericson, 2002
54. Medeltida stadslämningar vid Åhus torg, Åhus sn, FU+AU, Linda Pettersson, 1988
55. Aristofanes 4 – en stenåldersboplats, Vä sn, FU+AU, Linda Pettersson, 1996
56. Kv Jungfrun 4 i Simrishamn, Simrishamn, UN, Tony Björk & Jan Kockum, 1990
57. E22 VÄ, Vä sn, UN, Hans Ekerow, 1994-1995
58. Grönby, Gärdslövs och Önnarps kyrkor, Grönby sn, Gärdslövs sn och Önnarps sn, Lotta Eriksson, 2005

59. Omläggning av plåttak, Wähusen, Kristianstad, AK, Mia Junskär, 2005
60. Målning av plåttak på Bålamöllan, Stehag sn, AK, Mia Junskär, 2005
61. Lilla Isie kyrkogårdar, Lilla Isie sn, DK, Lotta Eriksson, 2004-2005
62. Hemmesdynge kyrkogård, Hemmesdynge sn, DK, Lotta Eriksson, 2004-2005
63. Fischerska Huset, Simrishamn sn, AF, Mattias Burman och Emelie Petersson, 2005
64. Den skånska livsmedelsindustrin, PJ, Henrik Borg, 2005
65. Barnet i mässingsskrinet - schaktningsövervakning vid Höörs kyrka, Höör sn, FU, Linda Pettersson, 2002
66. Gamlegård & Egeside. Arkeologiska undersökningar 2004-2005, Vittskövle sn, UN, Johan Dahlén, 2005
67. Dammbyggen i Vallarum, Fränninge sn, FU, Linda Pettersson, 1999-2000
68. Boplatslämningar vid Örebäcken, stg 1291, Båstad, UN, Linda Pettersson, 1989
69. Svampsanering och putslagningar på Perstorps baptistkapell, Oppmanna sn, AK, Mia Jungskär, 2004-2005
70. Fjälkinge 28:25, vikingatida lämningar, Fjälkinge sn, FU, Helén Lilja, 2004
71. Ny cykelväg i Fjälkinge – Fjälkinge 35:105 m fl, Fjälkinge sn, FU, Linda Pettersson, 1991
72. Schaktningsövervakningar i kv. Tyggården – museets nya entré, Kristianstad, FU, Linda Pettersson, 2001
73. Graven i Krigarens by, Rinkaby sn, FU, Linda Pettersson, 1982
74. Markarbeten i centrala Kristianstad, Kristianstad, FU, Linda Pettersson, 2000 och 2002
75. Ledningsdragning vid Ringsjön, Fulltofta sn, FU, Linda Pettersson, 2001
76. Härdkoncentration vid Salomonhög, Grevie sn, AU + UN, Linda Pettersson, 1989
77. Borrby kyrka, Borrby sn, AK, Cecilia Pantzar, 2005
78. Anläggningsarbeten på borggården på Bäckaskog slott, Kiaby sn, AK, Mia Jungskär 2004-2005
79. Wor fruis have. Arkeologiska undersökningar i Kv Spritan 1994-96, del 1-4, Åhus sn, UN, Karl-Magnus Lenntorp,
1994-96
80. Restaurering av holkbrunnar, Hörröd, Farstorps sn, AK, Helén Lilja, 2005
81. Ledningsdragning vid Heliga Trefaldighetskyrkan, Kristianstad, FU, Linda Pettersson, 2001 och 2004
82. Trelleborgshuset i Krigarens by, Rinkaby sn, UN. Linda Pettersson, 2005
83. Bromölla 11:92 – Neolitiska lämningar vid Skräbeån, Ivetofta sn, FU+AU2, Linda Pettersson 2004+2005
84. Kv Lejonet 10 i Simrishamn, Simrishamn, FU och UN, Claes B Pettersson, 1989
85. Bollerups borg – åtgärdsplan för utvändig restaurering, Bollerup sn PJ, Cecilia Pantzar och Emelie Petersson,
2005
86. Brydestuan i Finsbo (Finsbo 5:1, utmarker), Östra Karups sn, AK, Mattias Burman, 2005
87. Sporrakulla gård, Glimåkra sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2005
88. Lokstallet i Brösarp – Omläggning av tak, Brösarp sn, AK, Mia Jungskär och Klara Johansson, 2005
89. Reslövs kvarn, Reslövs sn, AK, Henrik Borg, 2005
90. Lönsboda korgfabrik, Örkened sn, BMU. Emelie Petersson, 2005
91. Krapperups slott stapp V, Brunnby sn, AK, Cecilia Pantzar, 2005
92. Börringe kyrka, Börringe sn, AK, Cecilia Pantzar, 2005
93. Torsebro krutbruk, Biskopsmöllan 2:1, Färlöv sn, AK Mattias Burman 2005
94. Vä-Bebyggelse och vallgrav, Vä sn, UN, Bertil Helgesson, 1991
95. Glimmebodagården, taktäckning, Brösarp sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2005
96. Bondrumsgården, taktäckning, Fågeltofta sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2005
97. Norra Mellby skol och fattighus, N Mellby sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2005
98. Övedskloster – vårdplan, Öveds sn, PJ, Cecilia Pantzar och Emelie Peterson, 2005
99. Ekestads Folketpark, Österslöv sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2005
100. Brunnshög-Getinge, Lunds kommun, KA, Anna Rabow och Lars Salminen, 2005
101. Citadellet och Gråen, Landskrona, AK, Anna Ligoura, 2005
102. Boplatslämningar i Transval, Åhus sn, AU, Jan Kockum, 2005
103. Bälinge mölla, Bälinge 15:73, Perstorps sn, AK, Henrik Borg, 2005
104. Axatorp gård-konservering av väggmålningar, Hammarlöv sn, AK, Cecilia Pantzar, 2005
105. Röstånga kyrka, Röstånga sn, Cecilia Pantzar, 2005
106. Fjärrvärme Eslöv – Lund, AU, Lars Salminen, 2005
36
Förkortningar:
AF-antikvarisk förundersökning
AK- antikvarisk kontroll
AU-arkeologisk utredning
DK- dokumentation, övrigt
FU- arkeologisk förundersökning
KA- kulturhistorisk analys
MD-murverksdokumentation
OU- osteologisk undersökning
PJ- projektrapport
UN- arkeologisk undersökning
BD- byggnadsdokumentation
BAD-byggn-ark-dokumentation
BMU-byggnadsminnesutredning