Ladda ner (14 MB) - Vattenmyndigheterna
Ladda ner (14 MB) - Vattenmyndigheterna
Ladda ner (14 MB) - Vattenmyndigheterna
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Översikt av väsentliga frågor för förvaltningsplan<br />
i Bottenvikens vattendistrikt med<br />
Torneälvens avrinningsområde 2008 - 2009<br />
SAMARBETE FÖR<br />
BÄTTRE VATTEN<br />
SAMRÅDSHANDLING
Samrådshandling<br />
Pla<strong>ner</strong>ingen av vattenförvaltningen i Bottenvikens<br />
vattendistrikt 2008-2009<br />
Samrådstiden är från 1 februari 2008 till 1 augusti 2008. Samrådshandlingen Översikt<br />
av väsentliga frågor skall ha inkommit senast den 1 augusti 2008 till Vattenmyndigheten.<br />
Lämna gärna ert remissvar via <strong>Vattenmyndigheterna</strong>s webbenkät som finns<br />
tillgänglig på <strong>Vattenmyndigheterna</strong>s hemsida från och med mitten av mars, eller<br />
skriftligen till:<br />
Vattenmyndigheten i Bottenvikens vattendistrikt<br />
Länsstyrelsen i Norrbottens län<br />
971 86 LULEÅ<br />
Skicka gärna också ert svar med e-post till:<br />
vattenmyndigheten(at)bd.lst.se<br />
För mer information, kontakta:<br />
Bo Sundström, telefon: 0920 – 96 335<br />
Samrådshandlingen finns tillgängligt på länsstyrelserna och på varje kommun samt på<br />
<strong>Vattenmyndigheterna</strong>s hemsida www.vattenmyndigheterna.se
Vill du påverka vattnet i din närmiljö?<br />
Är du intresserad av hur vattnet mår i sjöar, vattendrag, grundvatten<br />
och kustvatten där du bor, arbetar, har din verksamhet<br />
eller fritid? Då bör du engagera dig i vattenförvaltningen i Bottenvikens<br />
vattendistrikt !<br />
Denna översikt av väsentliga frågor för Bottenvikens<br />
vattendistrikt syftar till att översiktligt beskriva vilka områden<br />
och frågor vattenförvaltningen ska arbeta med i distriktet fram<br />
till år 2009. Vattenförvaltningen, som är det svenska genomförandet<br />
av EU:s vattendirektiv, innebär att Sverige skall kartlägga<br />
och analysera alla vatten, fastställa mål/kvalitetskrav och<br />
upprätta åtgärdsprogram för vattenmiljöerna i Sverige samt<br />
övervaka dem. Syftet är att uppnå målsättningen ”god vattenstatus”<br />
i alla vatten senast år 2015.<br />
Vattenförvaltningen skall ge möjlighet för berörda att kunna delta i arbetet, genom att de kan få<br />
information och kan lämna synpunkter på kvalitetskrav, åtgärdsprogram och andra produkter som<br />
görs. Översikten av väsentliga frågor beskriver översiktligt vilka vattenområden som är viktiga i<br />
distriktet och vilka kända problem som finns i dessa vattenmiljöer. Det beskrivs också vilka formella<br />
beslut som kommer att tas och vilka produkter som skall tas fram, när man kan delta i arbetet och<br />
lämna synpunkter på innehållet i olika beslutsunderlag.<br />
Översikten sänds på bred remiss inom vattendistriktet under 6 månader under första halvåret 2008.<br />
Vi vill särskilt ha svar på:<br />
• Är det tydligt hur du får den information du vill ha?<br />
• Är det tydligt hur och när du kan påverka arbetet?<br />
• Är det tydligt vilka vattenmiljöer och vattenproblem som är viktiga?<br />
• Ge förslag på egna vattenområden eller vattenproblem som du anser<br />
vattenförvaltningen bör arbeta med !<br />
• Ge förslag på förbättringar av arbetet i vattenförvaltningen !<br />
Per-Ola Eriksson, Landshövding i Norrbottens län<br />
Ordförande för Vattendelegationen i Bottenvikens vattendistrikt
Vad är Översikt av Väsentliga Frågor?<br />
Sveriges länsstyrelser har ett gemensamt ansvar för att förvalta kvaliteten på vattenmiljön i<br />
hela landet. Fem länsstyrelser är utsedda till vattenmyndigheter och ansvarar för beslut och<br />
samordning inom sina respektive regionala ansvarsområden, vattendistrikt. Arbetet innebär<br />
att Sverige ska kartlägga vattenmiljöer, fastställa mål/kvalitetskrav samt upprätta åtgärdsprogram<br />
där det behövs och övervaka vattenmiljöerna för att uppnå målet god vattenstatus till år<br />
2015. Förvaltningsplanen för vattendistriktet, som ska beslutas av distriktets vattendelegation<br />
i slutet av 2009, är en sammanfattning av hur det ser ut och vad man pla<strong>ner</strong>ar att göra för vattendistriktets<br />
vattenmiljöer fram till 2015.<br />
Denna Översikt av Väsentliga Frågor är det andra steget i arbetet med att ta fram en Förvaltningsplan<br />
för vattendistriktet. Syftet är att översiktligt beskriva:<br />
• vilka viktiga vattenområden och vattenfrågor vattenförvaltningen ska arbeta med i<br />
distriktet fram till år 2015,<br />
• hur medborgare och andra intressenter kan påverka arbetet och dess innehåll.<br />
Hur du berörs<br />
Arbetet inom vattenförvaltningen i Sverige ska vara öppet och ske i dialog med alla berörda.<br />
Det är även viktigt att bästa tillgängliga kunskap används om tillstånd i och användning av<br />
vattenresurserna samt om vilka möjliga åtgärder som finns och fungerar. Därför måste arbetet<br />
så långt möjligt bedrivas i bred samverkan mellan alla berörda. Alla kan påverka besluten<br />
genom att delta i samverkan, samråd och dialog.<br />
Friluftsintresserade, som t ex<br />
sportfiskare, seglare eller paddlare, kan<br />
komma att påverkas. Är du engagerad<br />
och deltar har du större möjligheter att<br />
påverka besluten.<br />
Jord- och skogsbrukare som<br />
använder och påverkar vattnet<br />
kan beröras på ett flertal sätt<br />
av vattenförvaltningens beslut.<br />
Det kan avse vattenuttag, vattentillgång,<br />
vattenreglering och<br />
vattenflöden, utsläpp, nyttjande<br />
av växtnäringsämnen eller bekämpningsmedel.<br />
Din medverkan<br />
är viktig!<br />
Boende och fastighetsägares<br />
närmiljöer kan påverkas av beslut i<br />
vattenförvaltningen. Det kan innebära<br />
inskränkningar i nyttjandet av<br />
mark- och vattenområden och det<br />
kan ställa krav på förändringar av<br />
vattenuttag och utsläpp.<br />
Företag och verksamhetsutövare<br />
kan påverka vattenmiljön genom<br />
fysiska ingrepp, vattenuttag eller utsläpp<br />
av föroreningar. Finns särskilda<br />
motiv kan undantag göras från de<br />
kvalitetskrav vattenmyndigheten skall<br />
uppnå. Vi behöver ditt deltagande i en<br />
diskussion om detta.<br />
Kommunen har många roller, bl a skall<br />
man tillhandahålla rekreationsmiljöer och<br />
bra dricksvatten samtidigt som man är<br />
utförare av vattentjänster med vattenuttag<br />
och föroreningsutsläpp. Kommunen har<br />
ett pla<strong>ner</strong>ings- och tillsynssansvar för vattenresurserna<br />
och är därför en viktig part i<br />
vattenförvaltningen.<br />
IV
Översikt av väsentliga frågor<br />
inför förvaltningsplan<br />
22 dec 2007<br />
Beslut om förvaltningsplan<br />
med kartläggningsresultat<br />
kvalitetskrav och åtgärdsprogram<br />
22 dec 2009<br />
2015<br />
22 dec 2008<br />
Förslag till förvaltningsplan med<br />
kvalitetskrav och åtgärdsprogram<br />
FÖRVALTNINGSCYKEL 2<br />
God kemisk och<br />
ekologisk status<br />
SAMRÅDSPERIOD<br />
Bilden visar på Vattenförvaltningens olika dokument och då <strong>Vattenmyndigheterna</strong> vill ha dina synpunkter i ett samråd. Röda områden<br />
symboliserar samrådstillfällen. Samverkan är en kontinuerlig process under hela verksamhetsperioden. För en mer detaljerad tidtabell se<br />
den distriktsspecifika delen.<br />
Informationsspridning och samverkan<br />
Ett viktigt mål för vattenförvaltningen är att involvera samtliga organisatio<strong>ner</strong> och medborgare<br />
som berörs av vattenfrågor i förvaltningsprocessen. Alla kommer att ges tillfälle att yttra<br />
sig över de pla<strong>ner</strong> och program som tas fram genom offentliga samråd och kungörelser.<br />
<strong>Vattenmyndigheterna</strong> och länsstyrelserna kommer även att bedriva ett informations- och<br />
kontaktarbete genom olika möten och aktiviteter i syfte att åstadkomma en långsiktig samverkan<br />
mellan berörda aktörer inom lämpliga avrinningsområden. I dessa samverkansarbeten<br />
kommer kommu<strong>ner</strong>na, sektorsföreträdare och branschorganisatio<strong>ner</strong>, vattenvårdsorganisatio<strong>ner</strong><br />
och enskilda att ha en viktig roll. Samverkan på regional och lokal nivå kommer delvis<br />
att ske i organiserad form genom bildande av s.k. vattenråd, ett samverkansorgan för ett eller<br />
flera avrinningsområden.<br />
Hur du påverkar<br />
Du kan påverka genom att svara skriftligt under något samrådsskede, som t ex detta för<br />
Översikt av Väsentliga Frågor, genom att yttra dig på informationsmöten om vattenförvaltningen<br />
som arrangeras i ditt avrinningsområde, genom personliga kontakter med tjänstemän<br />
vid länsstyrelserna och vattenmyndigheter eller genom kontakter med ledamöter av referensgrupper<br />
eller i vattenråd. Där vattenråd finns är de den bästa vägen att delta i vattenförvaltningen.<br />
Vattenråden kan kontaktas direkt eller via din länsstyrelse eller vattenmyndighet.<br />
I vattendistrikten finns även referensgrupper till vattenmyndigheten, som då representerar<br />
olika branscher eller samhällssektorer i distriktets vattenförvaltningsarbete. Det kan då vara en<br />
bra väg att kontakta ”din” representant i denna grupp. Vill du veta vilka referensgrupper som<br />
finns, kontakta din länsstyrelse eller vattenmyndigheten.
Hur vattenförvaltningen fungerar<br />
Sverige har, jämfört med övriga Europa, relativt stora vattentillgångar och jämförelsevis god<br />
vattenkvalitet. Men trots goda utgångspunkter är vattenförhållandena långtifrån bra överallt<br />
i Sverige och vi står inför en rad utmaningar. Med den grundläggande inriktningen att vi ska<br />
försöka uppnå hållbara och naturlika förhållanden för våra vattenmiljöer – god ekologisk och<br />
kemisk vattenstatus – så har vi en bra bit att vandra för att nå målet. Det kommer att krävas<br />
mycket arbete och resurser. Men det ska även göras en avvägning mot andra samhällsintressen,<br />
som e<strong>ner</strong>giförsörjning, jordbruk och andra näringsgrenar, infrastruktur, vattenförsörjning<br />
m m, så att vi får en integrerad vattenförvaltning.<br />
God vattenstatus – ett nytt långsiktigt mål för vatten i<br />
hela EU<br />
Inom EU samarbetet antog alla länder år 2000 det s k ramdirektivet för vatten. Riksdagen och<br />
regeringen beslutade om nationell lagstiftning, vilket innebar en komplettering av miljöbalken<br />
och en särskild vattenförvaltningsförordning (SFS 2004:660) samt organisation för den<br />
svenska vattenförvaltningen. Vattendirektivet har sin grund i en djup insikt om att Europas<br />
invånare måste vårda sina vattenresurser bättre om inte framtida ge<strong>ner</strong>atio<strong>ner</strong> ska få sänkt levnadsstandard.<br />
Vidare en insikt om att vatten är gränslöst, och att vi, om vi ska kunna försäkra<br />
oss om en god tillgång på bra vatten, måste samarbeta över nationsgränser såväl som andra<br />
administrativa gränser.<br />
Vilka vatten omfattas?<br />
Vattenförvaltningen omfattar alla sjöar, vattendrag och grundvattenförekomster inom Sverige,<br />
oavsett storlek eller andra egenskaper. Av praktiska skäl kommer man emellertid att få<br />
sätta en nedre storleksgräns vid beskrivningen och typindelningen av våra vattenförekomster.<br />
Vattenområden inom en sjömil (1852 m) utanför kustens och skärgårdarnas yttersta skär och<br />
kobbar (den s.k. baslinjen) omfattas också av vattenförvaltningen. Det öppna havet ingår<br />
alltså inte, men det pågår ett arbete inom EU för gemensamma arbetssätt och regelverk även<br />
för havsmiljön.<br />
I vattenförvaltningen ska alla inlands-, kust- och grundvatten kartläggas. I detta ingår att<br />
beskriva både hur det ser ut idag och vilken påverkan som vattnen utsätts för. Naturvårdsverket<br />
och Sveriges Geologiska Undersökning har utvecklat en ”verktygslåda” för hur detta ska<br />
ske samt hur denna information ska lagras och bearbetas av länsstyrelser och vattenmyndigheter.<br />
Underlaget kommer att rapporteras till EU Kommissionen.<br />
Vattenförvaltningen arbetar på vattnets villkor<br />
Vattenförvaltningen arbetar utifrån målet att allt inlands-, kust- och grundvatten ska ha god<br />
vattenstatus år 2015. Vattnets väg från land till sjö eller hav är grunden för hur vi ska förvalta<br />
våra vattenresurser och dess värden. Vattenförvaltningen organiserar arbetet inom avrinningsområden.<br />
I dessa områden rin<strong>ner</strong> allt vatten, via sjöar och vattendrag, ut i havet. I arbetet ska<br />
vattenresurserna betraktas både som ett naturvärde men även som en social och ekonomisk<br />
resurs. Ett samordnat vattenförvaltningsarbete där alla aktörer arbetar mot samma mål utifrån<br />
ett avrinningsområdesperspektiv kallar vi integrerad vattenförvaltning.<br />
VI
Hur organiseras vattenförvaltningen?<br />
Den svenska vattenförvaltningen är uppbyggd kring länsstyrelserna. Fem länsstyrelser är utsedda<br />
till vattenmyndigheter och ansvarar för samordning inom sina respektive vattendistrikt.<br />
Länsstyrelserna genomför huvuddelen av det operativa arbetet och bidrar med kunskapsunderlag<br />
och expertkompetens till samverkansarbetet. Det beslutande organet på varje vattenmyndighet<br />
är vattendelegationen. Naturvårdsverket och Sveriges Geologiska Undersökningar<br />
har ansvar för att utveckla föreskrifter och handböcker för hur arbetet ska bedrivas. Genom<br />
vattendirektivet har Sverige åtagit sig ett ansvar gentemot EU Kommissionen och övriga<br />
internationella samarbetsparter.<br />
REGERING<br />
VATTENMYNDIGHETEN<br />
DISTRIKTSANSVAR<br />
NATURVÅRDSVERKET<br />
SVERIGES GEOLOGISKA<br />
UNDERSÖKNING<br />
Bottenviken<br />
Vattendelegationen<br />
beslutar<br />
Vägleder vattenmyndigheter och länsstyrelser<br />
Vattendelegationen<br />
beslutar<br />
Bottenhavet<br />
LÄNSSTYRELSERNA<br />
Bidrar med kunskapsunderlag och expertkompetens<br />
KOMMUNERNA<br />
N. Östersjön<br />
Vattendelegationen<br />
beslutar<br />
VATTENRÅD<br />
Lokal kunskap och förankrning<br />
S. Östersjön<br />
Vattendelegationen<br />
beslutar<br />
Regeringen har det övergripande ansvaret för vattenförvaltningen. Landet har<br />
indelats i fem vattendistrikt där en vattenmyndighet har ansvar för genomförandet.<br />
Naturvårdsverket (NV) och Sveriges Geologiska Undersökning<br />
(SGU) vägleder vattenmyndigheterna och landets länsstyrelser och kommu<strong>ner</strong><br />
bidrar med kunskapsunderlag. Beslut i viktiga frågor, som förvaltningsplan<br />
med kvalitetskrav och åtgärdsprogram, tas av vattenmyndighetens ”styrelse” ,<br />
vattendelegationen.<br />
Västerhavet<br />
Vattendelegationen<br />
beslutar<br />
VII
God vattenstatus<br />
Utifrån nuläget ska det beslutas om mål, dvs kvalitetskrav för alla vattenområden. Uppgiften<br />
de närmaste åren är att verka för att vatten med sämre vattenmiljöer ska bli bättre, medan<br />
vatten som redan är bra ska bevaras. Målet är att nå god kvalitet, eller god status, på vattnet<br />
överallt till år 2015. God vattenstatus ska avvägas mot andra samhällsintressen. Det kan ibland<br />
leda till att det sätts andra – lägre – mål för vissa vattenförekomster som anpassats till de<br />
rådande förhållandena, t ex i vattendrag som är utbyggda för vattenkraft. I andra fall kan det<br />
innebära att man sätter ett högre kvalitetsmål för vissa vattenförekomster, t ex om det finns<br />
särskilt värdefulla vattenmiljöer eller arter.<br />
Åtgärder för bättre vattenmiljöer<br />
I de vattenområden som inte har god status eller riskerar att försämras ska åtgärder vidtas. Ett<br />
Åtgärdsprogram ska tas fram och det ska översiktligt beskriva vilka kostnadseffektiva åtgärder<br />
som krävs för att nå målen. Det blir sedan en uppgift för andra myndigheter - kommunala<br />
och statliga - att se till att åtgärderna genomförs med egen insats eller via andra aktörer t ex<br />
verksamhetsutövare.<br />
Utforma<br />
förvaltningsplan<br />
och rapportera<br />
VIII
Förvaltningsplanen redovisar hela vattenförvaltningsarbetet<br />
Förvaltningsplanen blir en sammanställning av kunskap om vattnen i distriktet och en analys<br />
av vad som behöver göras för att nå vattendirektivets mål om god vattenstatus. Processen<br />
med att utarbeta förvaltningsplanen, liksom planen i sig, förväntas bli de huvudsakliga verktygen<br />
för information och kommunikation mellan myndigheterna och alla som på något sätt<br />
berörs av vattenfrågorna i distriktet, alltså i princip alla som bor och lever där.<br />
Förvaltningsplanen ska förnyas minst vart sjätte år och blir en rullande verksamhetsberättelse<br />
och ett sätt att ge underlag för myndigheternas pla<strong>ner</strong>ing samt att informera och rapportera<br />
om vattenförvaltningen i distriktet. Det är där man kan få en bild av hur det står till med<br />
vattnet och vattenmiljön – förvaltningsplanen ska spegla helheten: tillstånd och användning,<br />
påverkan samt mål/kvalitetskrav, åtgärder och övervakning av våra vatten.<br />
VattenInformationsSystem för Sverige (VISS)<br />
och Vattenkartan<br />
För att effektivisera arbetet och underlätta samverkansprocessen genom goda möjligheter till<br />
insyn i arbetet med olika kunskapsunderlag, utvecklar länsstyrelserna och vattenmyndigheterna<br />
tillsammans olika verktyg för att öka tillgången till information om alla våra vatten. Underlaget<br />
som används för kartläggning, analys, övervakning, kvalitetskrav och åtgärder för alla<br />
vatten samlas i en nationell databas kallad VISS (www.viss.lst.se). Det är en öppen databas där<br />
man kan hitta klassificeringar och motiveringar. Vattenkartan (www.gis.lst.se/vattenkartan) är<br />
en kartapplikation på internet där mycket underlagsmaterial finns samlat och du kan hitta de<br />
vatten som du är intresserad av.<br />
Översikt av Väsentliga Frågor för vattenförvaltningen<br />
i ett nationellt perspektiv<br />
För den svenska vattenförvaltningen finns flera övergripande frågor som nationellt är<br />
väsentliga för att vattenförvaltningens mål ska kunna uppnås och därmed kunna bidra med<br />
mervärden för det svenska samhället. Vattenvärden och vattenproblem är i huvudsak lokala<br />
och regionala frågor som behöver värnas eller åtgärdas.<br />
Historiskt har olika samhällssektorer drivit på förändringen av sjöar, vattendrag, kustvattenområden<br />
och grundvattenförekomster i landskapet, ofta baserat på sektorslagstiftning.<br />
Det har inte funnits någon samlad statlig politik för vatten, kanske därför att vattenresurserna<br />
i Sverige inte har bedömts som en begränsad resurs. Idag finns dock en rad reella vattenproblem<br />
som behöver lösas om vi menar allvar med att skapa ett uthålligt samhälle. För att åstadkomma<br />
detta behöver vi skapa bättre institutionella, juridiska, administrativa och ekonomiska<br />
förutsättningar.<br />
IX
Integrerad vattenförvaltning kräver helhetssyn och<br />
samverkan<br />
Genomförandet av vattenförvaltningen förutsätter att ett sektorsövergripande synsätt<br />
genomsyrar arbetet, dels för att uppnå målet god vattenstatus, men även för att kunna göra<br />
avvägningar mot andra samhällsbehov och uppnå hög effektivitet. Vattenförvaltningen blir<br />
därigenom ett redskap för att uppnå vattendirektivets mål såväl som vattenanknutna miljökvalitetsmål<br />
och skapar förutsättningar för ett hållbart nyttjande av vattenresurserna och<br />
därigenom ett hållbart samhälle. Ett effektivt arbete för bättre vattenmiljöer kräver att alla<br />
parter arbetar mot gemensamma mål, och på likartade sätt. En integrerad vattenförvaltning<br />
innebär att man behöver bygga in vattenförvaltningens nya angreppssätt i redan etablerade<br />
system. Det kräver ökat myndighetssamarbete liksom ökad samverkan mellan många andra<br />
berörda samhällsaktörer.<br />
Bättre statlig samordning och tydligare ansvar<br />
Sverige behöver en tydligt sammanhållen vattenförvaltning och en väl samverkande statsförvaltning<br />
- juridiskt, förvaltningsmässigt och ekonomiskt - både för att genomföra vattendirektivet<br />
samt kommande vattenrelaterade direktiv för havsmiljön och översvämningsfrågor.<br />
Detta innebär bl a att Regeringen bör fastställa tydligare ramar för relevanta myndigheters<br />
ansvar för den integrerade vattenförvaltningen. Den nationella samordningen av vattenförvaltningen<br />
behöver också stärkas liksom Naturvårdsverkets och Sveriges Geologiska Undersöknings<br />
arbete med föreskrifter och handböcker.<br />
Inom svensk förvaltning hanteras vattenfrågor på flera olika nivåer och styrs av olika<br />
lagstiftningar. Samtidigt finns det i grunden en enskild vattenrätt/enskilt vattenägande. Vattenförvaltningen<br />
har införts som en ny förvaltningsnivå i samhället utan att tydligt genomlysa<br />
hur målen ska uppnås eller de målkonflikter som kan uppstå mellan olika intressen. Den administrativa<br />
samordningen på nationell nivå, liksom samordningen mellan nationell, regional<br />
respektive lokal nivå, är inte tillräcklig och kan äventyra Sveriges internationella åtagande mot<br />
EU. Prioriteringen och avvägningen på nationell nivå av inriktning och intressekonflikter kan<br />
därför försvåras och är ofta inte heller direkt överförbara till lokal nivå. Konstruktionen av<br />
vattenförvaltningen bortser ifrån att varje vattendistrikt inkluderar flera beslutsmässigt ”självständiga”<br />
länsstyrelser och kommu<strong>ner</strong>. För att uppnå vattenförvaltningens mål och genomföra<br />
de motiverade åtgärderna krävs att ett stort antal myndigheter och organisatio<strong>ner</strong> agerar i<br />
linje med Vattendelegationens beslut för att nå kvalitetskraven.<br />
Modern lagstiftning<br />
Genom en successiv utveckling av nationella och regionala mål inom miljöpolitiken, antog<br />
riksdagen de övergripande miljökvalitetsmålen, av vilka närmare hälften berör olika vattenmiljöer.<br />
Eftersom miljökvalitetsmålen inte har en tillräckligt tydlig juridisk ställning, kommer<br />
dessa inte att kunna omsättas effektivt i myndigheternas och kommu<strong>ner</strong>nas förvaltning och<br />
nå önskvärd effekt. Miljökvalitetsmålens genomslagskraft i miljöarbetet blir därmed begränsad<br />
där det inte finns omsättande förordningar och föreskrifter, regeringsuppdrag eller<br />
särskilda medel avsatta. Miljösektorn är, utifrån vattenförvaltningens behov, alltför sektorsindelad<br />
med inarbetade arbetssätt och perspektiv baserad på rättspraxis.
De regelsystem för vattenmiljön som finns i Sverige och tillämpas av olika sektorer, kommu<strong>ner</strong><br />
och myndigheter, måste harmoniseras bättre med Miljöbalken och vattenförvaltningsförordningen.<br />
Avrinningsområden, kuststräckor eller grundvattenmagasin bör vara<br />
grunden för ett förvaltningsansvar med samordning av insatser. Insatserna som behövs löper<br />
tvärsektoriellt genom samhällets breda kompetens, och involverar centrala verk, länsstyrelser,<br />
kommu<strong>ner</strong>, branschorganisatio<strong>ner</strong> och enskilda. Miljökvalitetsnormernas och Åtgärdsprogrammens<br />
status bör förtydligas och preciseras. Det måste också tydliggöras hur dessa ska<br />
styra myndigheter, kommu<strong>ner</strong> och enskilda. 11 kapitlet i miljöbalken bör moderniseras så att<br />
synen på vattenverksamhet överensstämmer med vattendirektivets principer och övriga delar<br />
av miljöbalken.<br />
Effektivare miljödataförvaltning<br />
Bra och lättillgängliga data om vattenmiljöerna och deras egenskaper är centralt i vattenförvaltningens<br />
arbete. Det behövs tydligare styrmedel för insamling av miljödata från olika<br />
aktörer, så att datainsamlingen sker med mer standardiserade metoder och att bättre och<br />
kvalitetssäkrade data tillgängliggörs. Ett utvidgat datavärdskap för miljödata bör inrättas för<br />
ansvariga myndigheter.<br />
Bättre ekonomiska styrmedel och finansiering av<br />
miljöåtgärder<br />
För att alla vatten ska bevara eller uppnå god status eller liknande ska åtgärder föreslås i<br />
Åtgärdsprogram för varje vattendistrikt. Grundprincipen är att förorenare eller användare ska<br />
betala. I många fall kommer det att vara svårt att identifiera en ansvarig beroende på att det är<br />
oklara ansvarsförhållanden, ”gamla synder”, många olika verksamheter eller diffusa källor. Att<br />
identifiera och komma fram till åtgärder i dessa fall kommer att kräva omfattande administrativt<br />
och juridiskt arbete med små förbättringseffekter av varje åtgärd, dvs det kommer inte att<br />
vara förvaltningsmässigt kostnadseffektivt. För att dessa åtgärder ska genomföras i praktiken,<br />
behövs ett finansiellt stödsystem som kan finansiera eller stimulera aktörerna till olika kostnadseffektiva<br />
åtgärder. För att finansiera stödsystemet och åstadkomma åtgärder inom olika<br />
områden behövs ekonomiska styrmedel.<br />
XI
Mellangrundsbrotten, norra Kalix. Foto: Mats Bergkvist<br />
BOTTENVIKENS VATTENDISTRIKT<br />
Översikt av väsentliga frågor för kvaliteten av<br />
vattenmiljön<br />
Bottenvikens vattendistrikt utgör den nordligaste delen av Sverige och omfattar hela Norrbottens län samt större<br />
delen av Västerbottens län. I söder går gränsen mot Bottenhavets vattendistrikt i och med den södra gränsen för<br />
Umeälvens och Öreälvens avrinningsområden. Distriktet karakteriseras av många sjöar, landhöjningskust, bräckt<br />
havsvatten, stor och tung basindustri samt gles befolkning. Totalt finns ca 42 000 sjöar och kusten omfattar närmare<br />
7 000 öar. Här finns ca 500 000 invånare, i huvudsak bosatta i kustområdet och älvdalarna.<br />
Utifrån vattenförvaltningens övergripande och långsiktiga mål om att allt vatten ska ha god status finns ett antal<br />
olika konkreta vattenproblem som behöver lösas om vi menar allvar med att skapa ett uthålligt samhälle. Inom<br />
vattenförvaltningen i Bottenvikens vattendistrikt arbetar länsstyrelserna i Norrbotten och Västerbotten för närvarande<br />
med en detaljerad kartläggning av alla sjöar, vattendrag, kustvattenområden och grundvattenförekomster. Den<br />
kommer att slutföras under 2008 men de huvudsakliga resultaten kan redan nu sammanfattas.<br />
I ett internationellt perspektiv har Bottenvikens vattendistrikt stora vattenresurser och vattenkvaliteten är överlag<br />
god. Det innebär dock inte att vattnen är opåverkade från mänskliga aktiviteter. Viktiga problem i distriktets vatten är<br />
olika typer av fysisk påverkan, påverkan från miljögifter samt den långsiktiga påverkan som ett storskaligt skogsbruk<br />
medför. Försurning är en aktuell fråga i de södra delarna av distriktet där man även arbetat länge med kalkning i<br />
försurningskänsliga områden. Övergödning i Bottenviken är inte ett problem på samma sätt som i Östersjön även om<br />
delar av fjärdar kan vara känsliga för övergödning. Särskilt grunda och skyddade havsvikar med dåligt vattenutbyte är i<br />
riskzonen, men i dagsläget saknas här information på en så detaljerad nivå. Tillgången på dricksvatten är inget stort<br />
problem i distriktet, men däremot är skyddet av dricksvattenförekomster bristfälligt. Många av distriktets vattentäkter<br />
saknar ett formellt skydd.<br />
Vattenmyndigheten bedömer följande frågor som preliminärt väsentliga för det fortsatta arbetet i vattenförvaltningen<br />
i Bottenvikens vattendistrikt:<br />
• Fysiska skador<br />
• Miljögifter<br />
• Diffus belastning<br />
• Försurning<br />
• Bristande skydd av dricksvattentäkter<br />
1
Fysiska skador<br />
För att vinna mark, för att förbättra produktionen inom jord- och skogsbruk, för att möjliggöra bebyggelse, skapa<br />
sjötrafikleder och utvinna e<strong>ner</strong>gi etc, har människan under ge<strong>ner</strong>atio<strong>ner</strong> förändrat vattenlandskapet. Ingrepp i<br />
vattenmiljön såsom sjösänkning, dämning, utdikning, muddringar har också varit vanligt. Förutom de positiva<br />
effekterna för produktion och samhälle, har förändringarna också medfört allvarliga konsekvenser för den ekologiska<br />
statusen i vattnen och förändrat tillståndet i sjöar, vattendrag och hav. Tiderna har också förändrats, vissa<br />
vattenanläggningar fyller idag inget syfte, men utgör ofta ett hinder för att uppnå naturligare förhållanden och en<br />
bättre vattenekologi. Många av de fysiska störningarna utgör idag det största hindret för att uppnå god ekologisk<br />
status i våra vatten. Mindre åtgärder görs och har gjorts för att förbättra förhållandena, men det krävs betydligt större<br />
insatser för att förändra tillståndet ge<strong>ner</strong>ellt.<br />
Åtta av distriktets älvar är mer eller mindre utbyggda för vattenkraft med sammanlagt 56 kraftverk motsvarande en<br />
utbyggd effekt på ca 25 TWh, vilket motsvarar ca 40 % av Sveriges totala vattenkraftsproduktion. Förutom att<br />
utbyggnaden totalt har förändrat vattendragens karaktär med sina dammar, torrlagda vattendragssträckor och<br />
förstörda lek- och uppväxtområden för fisk, så utgör kraftverken även definitiva vandringshinder för bland annat lax<br />
och havsöring. En diskussion kring vad som kan göras i dessa vatten för att fastställa den så kallade ekologiska<br />
potentialen (bästa möjliga status) ska ske i vattenförvaltningsarbetet.<br />
Skogsbruket är omfattande i distriktet och kan lokalt medföra påverkan på vattenmiljöer genom mynnande<br />
skogsdiken, fellagda vägtrummor samt körskador i bäckar och strandnära områden. I nästan alla skogsälvar har en<br />
omfattande flottning bedrivits och många vattendrag är fortfarande påverkade av dessa rensningar och dammar som<br />
bland annat förstört lek- och uppväxtområden samt tryckt tillbaka arter som exempelvis flodpärlmusslan och<br />
vandringsfisk. I ett flertal vatten har omfattande återställningar genomförts så att så naturliga förhållanden som möjligt<br />
återfåtts.<br />
Miljögifter<br />
Gruvverksamhet för metallutvinning bedrivs och har bedrivits i stor skala inom flera delar av vattendistriktet, och<br />
påverkan från detta kan hittas på många ställen. Många åtgärder har genomförts som begränsat belastningen av<br />
metaller på vattenmiljön, men lokalt finns fortfarande områden med för hög belastning.<br />
Riskområden för påverkan av metaller och organiska miljögifter finns särskilt i närheten av tätorter, hamnar och<br />
industriområden. Organiska miljögifter och höga halter av tungmetaller är skadliga för vattenlevande organismer och<br />
kan påverka överlevnaden men också ge upphov till missbildningar och påverka fortplantningsförmågan. I ett flertal<br />
områden i distriktet har olika studier visat på förhöjda halter av metaller och miljögifter.<br />
Förhöjda halter av kvicksilver i gädda har uppmätts i sjöar i ett stråk i syd-nordlig riktning längs kusten upp till<br />
Bodens kommun. Detta har sin orsak i såväl stora globala utsläpp samt utsläpp av kvicksilver inom närområdet.<br />
Många kustnära vatten i framför allt Norrbotten och norra Västerbotten, ligger i områden med gammal havsbotten<br />
som är rikt på sulfidhaltiga jordar. Som en följd av att dessa marker dikats ut, drabbas vattnen här periodvis av kraftiga<br />
sänkningar av pH. I samband med detta frigörs också stora mängder av tungmetaller och aluminium som då kommer<br />
i omlopp i kustvattnen.<br />
2<br />
Ålnate, Potamogeton perfoliatus. Foto: Länsstyrelsen i Norrbotten
Diffus belastning<br />
Diffus belastning är all belastning som inte kommer från en specifik punktkälla utan har sitt ursprung från många<br />
olika håll, exempelvis näringsläckage från jord- och skogsbruk, många enskilda avlopp i glesbygd eller långväga<br />
transporterade ämnen från utsläpp till luften i andra delar av landet eller i andra länder.<br />
De areella näringarna domi<strong>ner</strong>as i distriktet av det storskaliga skogsbruket, och dess påverkan i form av utökat<br />
näringsläckage, slamtransport i samband med avverkningar samt en långsam ökad försurning i och med de planterade<br />
skogarnas monokultur av barrträd och med ett utökat nyttjande av alla delar av träden.<br />
Jordbruksnäringen är inte omfattande i distriktet och övergödningspåverkan är ge<strong>ner</strong>ellt låg. Däremot kan<br />
näringsläckaget från jordbruket lokalt ha stor påverkan på vattnen med övergödningseffekter i form av algblomning<br />
och igenväxning. Det är framför allt i kustsjöar och i in<strong>ner</strong>fjärdar i kusten som dessa problem kan uppstå.<br />
Försurning<br />
Försurning av ytvatten är främst en effekt av försurande svavelnedfall. Problemen uppträder främst i samband med<br />
högflödesperioder och vanligtvis är vattendragen mer drabbade än sjöarna. Trots att svavelnedfallet minskat kvarstår<br />
försurningsproblem främst i de östra delarna av Västerbottens län. Fortsatta kalkningsinsatser för att stärka<br />
buffringskapaciteten i de känsligaste områdena kommer att behövas i många år ännu.<br />
Många sjöar och vattendrag i kusten i framför allt Norrbotten och norra Västerbotten ligger i områden med<br />
gammal havsbotten som är rik på sulfidhaltiga jordar. Dessa marker är ofta utdikade och som en följd av detta<br />
drabbats vattnen periodvis av kraftiga sänkningar av pH. I vissa områden har sjöar och vattendrag drabbats av<br />
omfattande försurning som en följd av detta.<br />
Bristande skydd av dricksvattentäkter<br />
Det är viktigt att grundvattenförekomster skyddas till en tillräcklig nivå. I dagsläget är de grundvattenförande<br />
formatio<strong>ner</strong>na i sig själva inte skyddade utan skyddet är istället utformat som vattenskyddsbestämmelser för länets<br />
kommunala grundvattentäkter. Många kommunala vattentäkter, speciellt de mindre, saknar i dag ett tillfredställande<br />
skyddsområde. Det är viktigt att både befintliga och framtida tänkbara grundvattentäkter skyddas. Detta kan uppnås<br />
med tillräckliga skyddsområden och föreskrifter som utgår ifrån riskinventeringar. Dessutom kan områden som är av<br />
betydelse ur naturvärdessynpunkt, behöva beskrivas och i vissa fall skyddas.<br />
Klintviken, Västerbottens län. Foto: Anneli Sedin<br />
3
N Letto, Norrbottens skärgård. Foto: Länsstyrelsen i Norrbotten<br />
Övrigt<br />
Några övriga vattenrelaterade problem i Bottenvikens vattendistrikt är bland annat främmande arter och eventuella<br />
effekter som en följd av klimatförändringarna.<br />
En främmande art är en växt, ett djur, en svamp eller en mikroorganism som med människans hjälp har spridits<br />
utanför sitt naturliga utbredningsområde. Detta kan ha skett avsiktligt genom utplanteringar eller av misstag. En del av<br />
dessa nya arter ställer till problem i våra hav, sjöar och vattendrag och på land, andra gör det inte. Det går aldrig att<br />
förutse vad som kommer att hända om en främmande organism får fäste i en ny miljö. I några av distriktets vatten<br />
har utsättningar av bäckröding och kanadaröding gjort att de inhemska fiskbestånden har trängts undan. Bäckröding<br />
och kanadaröding kan även reproducera sig i svenska vatten och kan i vissa fall bilda hybrider med inhemsk röding.<br />
Andra arter som ställer till med problem i våra nordsvenska vatten är mink, signalkräfta och växten vattenpest.<br />
Havsborstmasken, Marenzelleria viridis, har kommit till svenska vatten via barlastvatten i fartyg och har spridit sig<br />
explosionsartat i Östersjön och Bottenhavet. Arten är på väg norrut och har även påträffats i norra Bottenviken.<br />
Att världen genomgår en klimatförändring är det få som betvivlar idag, men det är svårt att förutspå i vilken<br />
omfattning vi kommer att påverkas och hur snabbt förändringarna kommer att ske. Med klimatförändringarna<br />
förutspås flera intensiva regnperioder som medför höga vattenflöden i sjöar och vattendrag. Samtidigt kommer<br />
årstidsvariationen att flacka ut och vi får våtare vintrar och något torrare somrar. De troliga scenarierna med ökad<br />
nederbörd vintertid, medför större näringstillförsel till inlands- och kustvatten samt fler översvämningar. Även<br />
intensiva regn under sommarhalvåret kan ge stora översvämningar. Med klimateffekterna förutspås även en högre<br />
havsnivå och det är framför allt flacka kustområden som kan komma att påverkas. Detta medför också att<br />
vattendragen och sjöarna i inlandet kommer att kunna få högre vattennivåer, då havet kan utgöra en broms för det<br />
utströmmande vattnet. Konsekvenserna med översvämningar kan bli stora för infrastruktur, bebyggelse och<br />
verksamheter nära vatten.<br />
4
Haparanda hamnområde. Foto: Länsstyrelsen i Norrbotten<br />
Miljöekonomisk beskrivning av vattenanvändningen i Bottenvikens<br />
vattendistrikt<br />
Bottenvikens verksamhetsstruktur består till 60 % (baserat på förädlingsvärdet) av tjänstesektorn som främst är<br />
lokaliserade i Umeå, Skellefteå och Luleå. Därefter i storleksordningen befin<strong>ner</strong> sig övrig tillverkningsindustri, se<br />
tabellen nedan. Bottenvikens vattendistrikt har över åren 1995-2004 ökat sitt ekonomiska bidrag till BNP. Mätt i fasta<br />
priser har den kemiska industrin ökat sitt förädlingsvärde mest, med 168 %. Tjänstesektorn har ökat sitt<br />
förädlingsvärde med 4 %, vilket är minst i distriktet. I Bottenviken ligger andelen sysselsatta högst inom tjänstesektorn<br />
som även bidrar mest till bruttoregionprodukten i form av förädlingsvärdet (ca 77 miljarder kronor eller 60 % av hela<br />
distriktets förädlingsvärde). De vattenintensiva branscherna (metall, pappers och kemisk industri samt el och<br />
värmeverk) står för 11 % av förädlingsvärdet och för 82 % av totala vattenuttaget, motsvarande nära 3<br />
miljarder m 3 /år. Det använda vattnet består av både eget uttaget vatten (från egen täkt) och en mindre del vatten från<br />
kommunala vattenverk.<br />
I Bottenvikens vattendistrikt står de vattenintensiva branscherna till stor del för egen rening av avloppsvatten. 2005<br />
hanterade och renade de vattenintensiva branscherna 47 % av allt avloppsvatten i distriktet. Det är relativt låga utsläpp<br />
av närsalter som kommer ifrån den vattenintensiva industrin, men de står för nästan 90 % av allt utsläpp av<br />
syreförbrukande ämnen. Naturligt nog är det den vattenintensiva industrin som har högst andel miljöskyddskostnader<br />
för att minska vattenpåverkan. Under 2005 stod industrin för 68 % av vattenrelaterade miljöskyddskostnader, eller<br />
118 miljo<strong>ner</strong> kronor. Kommu<strong>ner</strong>nas kostnader för distribution och hantering av vatten och avloppsvatten låg 2004 på<br />
725 miljo<strong>ner</strong> kronor. I Bottenvikens vattendistrikt ligger kostnaden för distribution av vatten marginellt högre än<br />
kostnaden för hantering och rening av avloppsvatten. Intäkterna låg något högre än kostnaderna under 2004. Av det<br />
kommunala vattnet används drygt 50 % av hushållen som även betalar drygt hälften av distriktets miljöskatter eller ca<br />
2,4 miljarder kronor. Det innebär att i snitt går ca 3 % av inkomsten till olika typer av miljöskatter. Miljöskatterna<br />
består till stora delar av e<strong>ner</strong>giskatter.<br />
Både vattenuttagen och antalet sysselsatta har legat på samma nivå under tidsperioden 2000 till 2005 medan<br />
miljöskyddskostnaderna har ökat med drygt 40 %. Då tillväxten ökat under samma period visar detta på att<br />
produktionen har ökats utan en motsvarande ökning i vattenuttag. Då Bottenvikens vattenintensiva branscher faller<br />
under statistiksekretessen på en mer detaljerad branschnivå, redovisas utvecklingen av utvalda variabler endast för<br />
gruppen som helhet i diagrammet nedan. Variablerna är vattenuttag, förädlingsvärde, sysselsättning och<br />
miljöskyddskostnader. De stora punktkällorna i Bottenvikens vattendistrikt motsvarar en dryg tiondel av hela rikets<br />
miljöpåverkan i form av fosfor och kväve. De vattenintensiva branscherna står naturligt nog för den största andelen<br />
av miljöpåverkande substanser. Av åtgärdskostnader i Bottenviken kan nämnas att tillverkningsindustrin stod för ca<br />
8 % av rikets sammanlagda miljöskyddskostnader eller 736 miljo<strong>ner</strong> kronor av totalt 9 miljarder kronor.<br />
5
Miljöekonomisk statistik för Bottenvikens vattendistrikt år 2005, absoluta tal<br />
Jord-,<br />
skogsbruk<br />
och fiske<br />
Vattenintensiv<br />
industri<br />
Tillverk.<br />
industri Vatten +<br />
övrigt 1 Rening Tjänster Hushåll Övrigt Totalt<br />
Förädlingsvärde 2 (milj kr) 4 032 <strong>14</strong> 634 17 518 372 76 741 . <strong>14</strong> 827 128 124<br />
Inrikes omsättning (milj kr) 3 068 <strong>14</strong> 499 6 210 230 250 867 . 234 275 108<br />
Antal arbetsställen 18 185 191 2 987 83 29 974 . 6 769 58 189<br />
Antal sysselsatta 3 5 630 7 573 29 493 . 174 188 . 2 657 219 541<br />
Folkmängd . . . . . . . 489 662<br />
Antal hushåll (familjer 20+<br />
år) 258 376 258 376<br />
Hushållens inkomst (milj kr) . . . . . 78 604 . 78 604<br />
Totala miljöskydds-kostnader 4<br />
(milj kr) -- 388 348 -- -- -- -- 736<br />
Vattenrelaterade<br />
miljöskyddskostnader 4 (milj<br />
kr) -- 118 55 -- -- -- -- 173<br />
VA kostnader . . . . . . . 725<br />
VA intäkter . . . . . . . 727<br />
Totala miljöskatter 2 (milj kr) 270 705 96 13 1 209 2 395 12 4 699<br />
Vattenuttag 5 (1000 m 3 ) 1 950 297 982 8 051 49 083 -- 4 324 -- 361 390<br />
Användning av kommunalt<br />
vatten 6 (1000 m 3 ) -- 3 808 2 847 10 239 7 6 789 25 420 -- 49 102<br />
Hantering och rening av<br />
avloppsvatten 8 (1000 m 3 ) -- 63 760 18 022 55 067 2 -- -- -- 136 849<br />
Utsläpp av fosfor (ton) -- 47 1 28 0 -- -- 76<br />
Utsläpp av kväve (ton) -- 377 564 1 929 0 -- -- 2 871<br />
Utsläpp av BOD 7 (ton) -- -- -- 1 272 -- -- -- 1 272<br />
Utsläpp av COD Cr (ton) -- 25 918 -- 3 025 -- -- -- 28 943<br />
1: Exkl 21, 24, 27. 2: Avser år 2004. 3: Vatten och reningsverkens sysselsatta ingår i redovisningsgrupp Tjänster. 4: ingår i vattenintensiva industrin. 5: Endast jordbruk i<br />
redovisningsgrupp Jord-, skogsbruk o fiske. Totala uttaget (kommunalt och egen vattentäkt) inklusive havsvatten. 6: Användning av kommunalt vatten, exkluderar egen vattentäkt.<br />
7: Verkets egen vattenanvändning samt läckage. 8: Vatten och avlopp till kommunala reningsverk. Renat vatten som släpps ut. För branscherna 10-40 avses utsläpp med egen rening<br />
i egen regi.<br />
Vattenförvaltning och vattenråd<br />
<strong>Vattenmyndigheterna</strong> i Sverige arbetar aktivt för att skapa lokala sammanslutningar av vattenintressenter inom ett eller<br />
flera större avrinningsområden. Det är mycket viktigt för såväl demokrati som effektivitet i vattenförvaltningen att ett<br />
system med väl fungerande och aktiva vattenråd bestående av nätverk av vattenintressenter kan utvecklas.<br />
Bottenvikens vattendistrikt har inom ramen för projektet Vattensamverkan Norr utarbetat ett förslag att skapa 13<br />
vattenråd inom distriktet. Av dessa förslås två vara kustvattenråd med ansvar för kustvattenområden i Bottenviken<br />
och övriga ha ansvar för sjöar och vattendrag samt grundvatten i distriktet i övrigt. En rad möten har hållits med<br />
kommu<strong>ner</strong> och andra intressenter som exempelvis skogs- och vattenkraftsföretag, jordbruk, naturvård och fiske, och<br />
intresset har varit stort att delta i arbetet och bilda så kallade interimistiska arbetsgrupper med syfte att få igång<br />
nätverken. Arbetet med bildandet av vattenråden fortsätter under 2008. I denna beskrivning av väsentliga frågor<br />
kommer text och kartor för söt- och kustvatten att redovisas enligt de 13 föreslagna vattenråden<br />
6
Utströmning av grundvatten i Slengmyran, en källa i morän med typisk turkosaktig färgton. Foto: Länsstyrelsen i Norrbotten<br />
Grundvatten i Bottenvikens vattendistrikt<br />
Ett rent och friskt grundvatten är av stor vikt för både samhället och naturen. Grundvattentillgången i bergoch<br />
jordarter styr även i hög grad ett områdes vegetation och djurliv. En stor del av grundvattentillgångarna<br />
används som dricksvattentäkter eller så sker uttag av industriellt processvatten. En grundvattentillgång<br />
klassificeras utifrån dess uttagskapacitet samt dess fysikaliska och kemiska status. Finkorniga täta jordar som<br />
leror har mycket låga uttagskapaciteter, i morän och berg är uttagskapaciteten ge<strong>ner</strong>ellt sett låg men kan i vissa<br />
fall överstiga 5 l/s. Goda uttagsmöjligheter finns i grovkorniga isälvsavlagringar och åsbildningar, speciellt i<br />
älvdalarna under högsta kustlinjen, där uttagskapaciteter på 25 till >125 l/s inte är ovanliga. Även<br />
grusavlagringar som är täckta av täta jordar kan ha hög uttagskapacitet.<br />
En hög uttagskapacitet innebär att föroreningar transporteras snabbt och långa sträckor, man säger att<br />
grundvattenförekomstens sårbarhet är hög. Sårbarheten utgör ett mått på ett mark- och vattenområdes<br />
motståndskraft mot föroreningar. Begreppet sårbarhet är nära relaterat till marklagrens beskaffenhet<br />
(kornstorlek, struktur m.m.) och avståndet till grundvattenytan. Hög sårbarhet har t ex grusåsar medan<br />
lerområden har låg sårbarhet. Därför är det olämpligt att bedriva miljöfarlig verksamhet på<br />
grundvattenförekomster. Desto fler och större potentiella föroreningskällor desto större är den potentiella<br />
föroreningsbelastningen. Det är viktigt att idag oexploaterade grundvattentäkter som kan vara tänkbara som<br />
framtida dricksvattenuttag skyddas från potentiellt miljöfarlig verksamhet. Många grundvattentäkter, speciellt<br />
där uttagen är betydande och där de betjänar ett större antal personekvivalenter, är idag försedda med ett<br />
skyddsområde. Vattentäkter med mindre uttag saknar i högre grad skyddsområden.<br />
Eftersom grundvattenförekomsterna täcker stora områden är i många fall kunskapen om vattnets<br />
kemiska status dålig, något som även gäller vissa grundvattentäkter där endast ett fåtal parametrar analyseras.<br />
För att få så god kunskap som möjligt är det viktigt att alla dricksvattentäkter registreras i DGV, SGU:s<br />
digitala grundvattenregister. Alla analysresultat kommer då att registreras direkt från analyslaboratoriet vilket<br />
ökar den övergripande kunskapen om statusen på våra grundvatten. Parallellt kommer ett utökat<br />
kontrollerande provtagningsprogram att ta form senast under 2008 med fokus på tungmetaller och vissa<br />
syntetiska ämnen, som vi idag har bristfällig kunskap om. Denna provtagning kommer att visa på områden<br />
som kan behöva en kontinuerlig operativ övervakning för att följa miljötillståndet i områden med sämre<br />
status.<br />
Det finns många faktorer som kan påverka grundvattnet. Försurning är en av dessa, men även naturligt<br />
förekommande ämnen i berggrunden som radon, uran och arsenik kan påverka grundvattnet negativt. Om<br />
grundvattnet blir försurat sjunker pH-värdet och halten av aluminium- och kadmium ökar. Radon i<br />
grundvatten förekommer i områden med uranrik berggrund men då främst i borrade brunnar. Uran finns<br />
naturligt i berggrunden, främst i vissa graniter och pegmatiter, men höga uranhalter kan även förekomma i<br />
andra bergarter. Sverige har förhållandevis höga halter av uran och andra radioaktiva ämnen i dricksvatten.<br />
Uranrika områden finns runt Arjeplog, Storuman och Skellefteå men radon i grundvattnet förekommer även i<br />
distriktets övriga kommu<strong>ner</strong>. Ett annat ämne som finns naturligt i berg och jord och som kan förekomma i<br />
dricksvatten är arsenik. Halterna i Sveriges berggrund är som regel mycket låga. Det kan finnas spår av arsenik<br />
i grundvattnet, men värdena ligger vanligen långt under gränsvärdet. I Skellefteåfältet och runt Piteå<br />
förekommer dock förhöjda halter i borrade brunnar på grund av den sulfidrika berggrunden. Höga halter i<br />
bergrunden avspeglas i form av höga halter i närliggande morä<strong>ner</strong>, som exempelvis i Jokkmokksområdet.<br />
7
Potentiell grundvattenbelastning i Bottenvikens vattendistrikt<br />
Tecken förklaring<br />
Bottenvikens vattendistrikt<br />
Huvudavrinningsområden<br />
E Riskobjekt Emir A B, Mifo 1 2<br />
Huvudvägar<br />
Potentiell grundvattenbelastning<br />
Stor<br />
Måttlig<br />
Låg<br />
E<br />
E<br />
E<br />
E<br />
E<br />
E E<br />
E<br />
E<br />
E<br />
E<br />
E<br />
E<br />
E<br />
E<br />
E<br />
E<br />
E EE E<br />
E<br />
E<br />
E<br />
E<br />
E<br />
E<br />
E<br />
EE<br />
E<br />
E<br />
E<br />
E E<br />
E<br />
E<br />
EEE E E<br />
E<br />
EEE<br />
E<br />
E<br />
E<br />
E<br />
E<br />
EE<br />
E E<br />
E<br />
E<br />
EEE<br />
±<br />
0 30 60 120 Km<br />
E<br />
E<br />
E E EEE<br />
E<br />
E<br />
E<br />
E E<br />
EEE EE<br />
©Lantmäteriet och SMHI 2007. Ur GSD-produkter. Ärende 106-2004/188BD<br />
8
Torneälvens vattenrådsområde<br />
Muonioälven. Foto: Lisa Lundstedt<br />
Torneälvens avrinningsområde delas av Sverige, Finland och Norge och sträcker sig från de nordliga<br />
fjällområdena i Sverige och de nordvästra delarna av finska Lappland till Bottenvikens kust i söder.<br />
Torneälven är sammanbunden med Kalixälven via bifurkationen Tärendöälven. Området består<br />
huvudsakligen av skogsmark, men också av stora våtmarkskomplex i områdets centrala delar. Ungefär två<br />
tredjedelar av avrinningsområdet ligger i Sverige, en tredjedel i Finland och endast en liten del ligger i Norge.<br />
Älvens huvudfåra är oreglerad och Torneälven är utpekad som en av Sveriges fyra nationalälvar.<br />
Vildlaxbestånden i Torneälven är ett av landets mest betydelsefulla och hela avrinningsområdet har pekats ut<br />
som värdefullt för fisk och fiske. Det finns tre vattendrag som hyser flodpärlmussla, ett i Sverige och två i<br />
Finland. Inom avrinningsområdet finns 18 vatten som pekats ut som skyddsvärda naturmiljöer. Torne och<br />
Kalix älvar med dess biflöden har pekats ut till ett Natura2000-område och är skyddat mot<br />
vattenkraftsutbyggnad.<br />
De verksamheter som påverkar vattnet i området är gruvverksamheterna i Kiruna och Svappavaara,<br />
flygplatserna i Pajala och Kiruna samt fem större avloppsreningsverk. Längs vattendragen finns även ett<br />
garveri, ett större jordbruk samt ca <strong>14</strong> torvtäkter varav de flesta ligger i Finland. Stålverket i Tornio, Finland,<br />
bidrar till diffus metallbelastning på kustnära vatten via luften. I Finland finns även fyra fiskodlingar. I<br />
avrinningsområdet har nio förorenade områden med känd eller sannolik påverkan på vatten hittats. Fyra av<br />
dessa ligger i anslutning aktiva verksamheter såsom gruvorna.<br />
Kända vattenproblem är Luossajoki och Lombolosjöarna i Kiruna kommun som är kraftigt påverkade av<br />
näringsämnen och metaller, främst kvicksilver. Liukattijoki-systemet påverkas av näringsbelastning samt<br />
tungmetaller från gruvindustrin i Svappavaara. Tupojoki i Pajala kommun påverkas av metallutsläpp, främst<br />
krom, från garveriverksamhet.<br />
Torneälvens nedre delar är naturligt näringsrika och i kombination med jordbruk, dikningar och enskilda<br />
avlopp kan övergödningseffekter uppstå, exempelvis algblomning i sjöar. Många sjöar har dessutom sänkts<br />
vilket ger gör dessa sjöar känsligare för hög näringsbelastning. Hirvijärvi, Rantajärvi och Armasjärvi i<br />
Övertorneå kommun är exempel på sjöar där algblomning förekommit. Taakajärvi i Kangos har<br />
övergödningsproblem och är påverkad av en gammal fiskodling.<br />
Skogsbruket är omfattande i området och kan lokalt medföra påverkan på vattenmiljöer genom mynnande<br />
skogsdiken och fellagda vägtrummor. I älvens biflöden har omfattande dikningsverksamheter utförts, främst i<br />
områdets nedre delar. Dessa dikningar har kraftigt påverkat vattnen och de djur och växter som lever där. Det<br />
finns två vattenkraftverk i Puostijoki i Armasjokis vattensystem, Övertorneå kommun, och dessa utgör<br />
vandringshinder för bland annat lax och havsöring. Nästan alla forsavsnitt har rensats för flottningen under<br />
1900-talet. Älven har dock ett flackt lopp med få forsar och är mindre rensad jämfört med många andra<br />
vattendrag. I avrinningsområdet har 85 dammar inventerats och av dessa är nio definitiva vandringshinder för<br />
bland annat fisk. De flesta av dammarna är gamla flottningsdammar.<br />
9
©Lantmäteriet och SMHI 2007. Ur GSD-produkter. Ärende 106-2004/188BD<br />
10
Sangisälven. Foto: Sara Elfvendahl<br />
Sangisälvens vattenrådsområde<br />
Keräsjoki och Sangisälven<br />
Keräsjoki och Sangisälven utgörs av två mindre kustnära avrinningsområden mellan Torne och Kalix älvar.<br />
Sangisälvens avrinningsområde är utpekat som värdefullt för fisk och fiske. Källträsket och Mjöträsket<br />
öster om Sangis och Pikkabäcken är utpekade som värdefulla vatten med avseende på naturmiljön.<br />
Förekomst av utter har dokumenterats inom både Keräsjoki och Sangsälvens avrinningsområden. Inom<br />
området finns Moån som är ett av Norrbottens få limniska naturreservat. Moån har ett högt naturvärde,<br />
bland annat på grund av dess artrikedom där 96 olika arter av bottenlevande djur har dokumenterats.<br />
Det finns inga utsläppskällor eller förorenade områden som berör Keräsjoki och Sangisälven, men det<br />
finns områden med höga halter av näringsämnen. Stålverket i Tornio, Finland, bidrar till diffus<br />
metallbelastning via luften. Förhöjda kromhalter har påvisats vid undersökning av mossa men belastningen på<br />
sjöar och vattendrag i området är oklar. Området runt sjön Miekojärvi har naturligt höga halter av<br />
näringsämnen vilket lätt kan leda till övergödningspåverkan i kombination med annan verksamhet såsom t ex<br />
jordbruk eller fiskodling. Även tillflödena till Miekojärvi, sjöarna Raitajärvi och Posjärvi, har höga halter av<br />
näringsämnen.<br />
Det finns 25 möjliga dammlägen i vattenområdet, de allra flesta är gamla flottningsdammar. Av dessa<br />
utgör två definitiva vandringshinder för bland annat lax och havsöring.<br />
I Sangisälven finns det ett kraftverk i Taipale, som är byggd i slutet av 80-talet. Kraftverket är ett definitivt<br />
vandringshinder för bland annat fisk utom vid höga vattenflöden då vatten kan rinna i den gamla vattenfåran<br />
som annars är torrlagd. Uppströms kraftverket är vattnen kraftigt kanaliserade.<br />
Keräsjokis nedre delar är rikt på sulfidleror. Detta tillsammans med dikningsverksamhet har lett till<br />
påskyndade av naturliga processer vilket kan leda till perioder med surt vatten och utlakning av metaller.<br />
11
Jokkfall. Foto: Patrik Olofsson<br />
Kalixälvens vattenrådsområde<br />
Kalixälven och Töreälven<br />
Kalixälven är en av de större älvarna i Norrbotten och har sitt ursprung i fjälltrakterna runt Kebnekaise och<br />
rin<strong>ner</strong> ut i Repskärsfjärden i kusten. Kalixälven får en stor del av sitt vatten från Torneälven som den är<br />
sammanbunden med via bifurkationen Tärendöälven. Kalixälvens avrinningsområde domi<strong>ner</strong>as av skog,<br />
våtmarker och fjäll. Töreälven är en utpräglad skogsälv och dess avrinningsområde är betydligt mindre än<br />
Kalixälvens.<br />
Kalixälven är oreglerad och är utpekad som en av Sveriges fyra nationalälvar. Båda älvarna är utpekade<br />
som värdefulla för fisk och fiske och laxbeståndet i Kalixälven är ett av landets mest värdefulla. Inom<br />
Kalixälvens avrinningsområde finns sju kända bestånd av flodpärlmussla och här har man även dokumenterat<br />
förekomst av utter. I Töreälven finns en känd förekomst av flodpärlmussla. Tolv av Kalixälvens vatten har<br />
pekats ut som värdefulla vatten med avseende på naturmiljön. Hela Kalix älv med biflöden är skyddat mot<br />
vattenkraftsutbyggnad och hela avrinningsområdet har pekats ut till ett Natura2000-område.<br />
Ett flertal vatten i Kalixälven är påverkade av metallbelastning från gamla och pågående<br />
gruvverksamheter. Det finns tre större reningsverk längs älven samt en flygplats. I området finns också ett par<br />
sågverk och fyra torvtäkter vars påverkan på vatten inte är utredd. Man har funnit tio förorenade områden<br />
som påverkar vattnet, varav nio ligger i Gällivare kommun och ett i Kalix kommun. I Gällivare finns bland<br />
annat den nedlagda gruvan i Nautanenområdet som läcker metaller, främst koppar, till nedströms belägna<br />
vattendrag.<br />
I höjd med Överkalix, finns ett område med naturligt näringsrika marker, som sträcker sig ned mot<br />
Sangisälvens avrinningsområde. I kombination med jordbruk och dikningar och enskilda avlopp kan<br />
övergödningseffekter uppstå, exempelvis algblomning. Sjöarna Lansjärv och Sandsjärv visar tecken på ökad<br />
näringsbelastning, men orsaken till detta är ännu oklar. Eventuell påverkan från torvtäkter och dikningar bör<br />
utredas.<br />
Skogsbruket är omfattande i området och kan lokalt medföra påverkan på vattenmiljöer genom mynnande<br />
skogsdiken, fellagda vägtrummor samt körskador i bäckar och strandnära områden. I många av vattendragen i<br />
de båda älvarna har en omfattande flottning bedrivits och många är fortfarande påverkade av rensningar som<br />
bland annat förstört lek- och uppväxtområden för fisk samt tryckt tillbaka flodpärlmusslan. 129 möjliga<br />
dammlägen har inventerats i Kalixälven, de allra flesta är gamla flottnings-dammar som utgör vandringshinder<br />
för lax och havsöring. Av dessa är 28 definitiva vandringshinder för fisk.<br />
Ett flertal av kustsjöarna påverkas periodvis av surt vatten och höga metallhalter som lakas ut från<br />
omgivande jordar med högt innehåll av sulfidleror. Detta förlopp kan ha påskyndats genom exempelvis<br />
dikning.<br />
Töreälven är inte utsatt för någon betydande punktbelastning eller förorenade områden och det finns inga<br />
kända dammar som kan utgöra vandringshinder.<br />
13
Luleå och Råneå älvdalars vattenrådsområde<br />
Luleälven, Råneälven, Vitån och Altersundet<br />
Luleälven vid Svartlå. Foto: Sara Elfvendahl<br />
Luleälven sträcker sig från fjällen <strong>ner</strong> till kusten och dess vidsträckta avrinningsområde domi<strong>ner</strong>as av skog,<br />
fjäll och våtmark. Råneälven och de mindre vattendragen Vitån och Altersundet är utpräglade skogsälvar även<br />
om Vitån har en större andel jordbruk än de övriga.<br />
Alla de fyra vattnen är utpekade som värdefulla för fisk och fiske och laxbestånden i Råneälven är ett av<br />
landets mest värdefulla. Inom Luleälvens avrinningsområde finns 15 kända bestånd av flodpärlmussla. Även i<br />
Råneälvens avrinningsområde har man hittat flodpärlmussla och här finns även flodkräfta. Förekomst av<br />
utter är dokumenterad i Lule- och Råne älvar samt inom Vitåns avrinningsområde. Persöfjärden är utpekad<br />
som värdefull naturmiljö. Även i Lule- och Råneälvens finns flertalet vattendrag som pekats ut som värdefulla<br />
vatten med avseende på naturmiljö. Hela Råneälven med biflöden samt Stora Luleälven uppströms<br />
Akkajaure, Lilla Luleälven uppströms Skalka och Tjaktjajaure, Pärlälven är skyddade mot<br />
vattenkraftsutbyggnad. Hela Råneälven med biflöden är utpekade som Natura2000-område.<br />
Det finns några större punktkällor längs vattendragen, bland annat två avloppsreningsverk, två sågverk<br />
och en fiskodling samt stålverket i Luleå som bidrar till diffus metallbelastning på kustnära vatten via luften.<br />
Man har funnit fyra förorenade områden i Jokkmokks kommun och fyra i Bodens kommun, varav tre är<br />
anläggningar för träimpreg<strong>ner</strong>ing. För några av dessa är påverkan på vatten inte klarlagd, men ett område i<br />
Jokkmokk har trolig zinkbelastning på ytvatten och ett område i Boden ger sannolikt påverkan av arsenik. I<br />
Luleå kommun finns många punktkällor och förorenade områden som har påverkan på kustvattnen.<br />
Skogsbruket är omfattande i området och kan lokalt medföra påverkan på vattenmiljöer genom mynnande<br />
skogsdiken, fellagda vägtrummor samt körskador i bäckar och strandnära områden. Problem med<br />
övergödning finns i Vittjärvsträsket samt i Bodåns vattensystem från Buddbyträsket och nedströms.<br />
Svartbyträsket i Boden har samma problematik p g a tidigare näringsbelastning från snötippar. In<strong>ner</strong>fjärdarna<br />
i Luleå och några andra kustnära vatten är belastade av näring som följd av jordbruksverksamhet, dikningar<br />
och att området är tättbefolkat. Förhöjda halter av kvicksilver i gädda har uppmätts i sjöar i ett stråk i sydnordlig<br />
riktning från södra delen av länet upp till Boden.<br />
Uppgifter om 190 möjliga dammar fanns i vattenområdet, de allra flesta är gamla flottningsdammar.<br />
Luleälven är kraftigt reglerad med 15 vattenkraftanläggningar med 32 tillhörande dammar och<br />
regleringsmagasin, som utgör definitiva vandringshinder för bland annat lax och havsöring. Det finns<br />
ytterligare <strong>14</strong> dammar som är definitiva vandringshinder för fisk i Luleälvens avrinningsområde. I Råneälven<br />
har man hittat sex vandringshindrande dammar. I hela området, med undantag av ett par små kustmynnande<br />
vattendrag har en omfattande flottning bedrivits och många vatten är fortfarande påverkade av dessa<br />
rensningar som bland annat förstört lek- och uppväxtområden för fisk samt tryckt tillbaka flodpärlmusslan.<br />
Området runt Persöfjärden i Altersundets avrinningsområde, nedre delen av Vitån och in<strong>ner</strong>fjärdarna i<br />
Luleå är exempel på områden som periodvis påverkas av surt vatten och höga metallhalter som orsakas av<br />
omgivande jordar med högt innehåll av sulfidleror. Detta förlopp kan ha påskyndats genom exempelvis<br />
dikning eller sjösänkning.<br />
15
©Lantmäteriet och SMHI 2007. Ur GSD-produkter. Ärende 106-2004/188BD<br />
16
Ale Kvarn i Aleån. Foto: Rolf Gustafsson<br />
Alterälvens vattenrådsområde<br />
Aleån, Rosån och Alterälven<br />
Aleån, Rosån och Alterälven är tre mindre kustnära vattendrag mellan Luleälven och Piteälven. Alla tre<br />
avrinningsområdena domi<strong>ner</strong>as av skog men har även en del jordbruksmark i de nedre delarna.<br />
Alterälvens avrinningsområde har pekats ut som värdefullt med avseende på fisk och fiske bland annat för<br />
flodkräfta. Förekomst av utter har dokumenterats inom Alterälvens avrinningsområde.<br />
Aleåns nedre delar påverkas av näringstillförsel från jordbruksverksamhet.<br />
Rosåns nedre delar, från Sjulsmark och nedströms drabbats emellanåt av kraftiga surstötar. Det beror på<br />
att omkringliggande mark är rikt på sulfidjordar vilket tillsammans med dikningar kan orsaka sura vatten och<br />
utlakning av metaller. Samma problematik påverkar periodvis några kustsjöar.<br />
Nära utloppen av Rosån och Alterälven finns två reningsverk som tillför näringsämnen till vattendragen<br />
och kustområdet. Det finns inga förorenade områden inom avrinningsområdena som anses påverka vattnet.<br />
Förhöjda halter av kvicksilver i gädda har uppmätts i sjöar i ett stråk i syd-nordlig riktning från södra delen<br />
av länet upp till Boden.<br />
Skogsbruket är omfattande i området och kan lokalt medföra påverkan på vattenmiljöer genom mynnande<br />
skogsdiken, fellagda vägtrummor samt körskador i bäckar och strandnära områden.<br />
Det finns 15 dammlägen i Aleåns avrinningsområde varav tre är definitiva vandringshinder för bland<br />
annat lax och havsöring. Av dessa är flera flottningsdammar men det finns också några gamla kvarndammar. I<br />
Rosån finns ett definitivt vandringshinder och Alterälven har <strong>14</strong> kända dammar, varav en av dammarna är ett<br />
definitivt vandringshinder.<br />
17
Piteälvens vattenrådsområde<br />
Piteälven, Lillpiteälven, Rokån och Jävreån<br />
Benbryteforsen i Piteälven. Foto: Lisa Lundstedt<br />
Piteälven har sitt ursprung i Arjeplogfjällen och rin<strong>ner</strong> ut i Svensbyfjärden där den tillsammans med<br />
Lillpiteälven och Rokån till sist mynnar ut i Bondöfjärden. Strax söder om denna mynnar Jävreån. Piteälvens<br />
avrinningsområde består till största delen av skog, våtmarker och fjäll. I Lillpiteälven, Rokån och Jävreån<br />
domi<strong>ner</strong>as omgivningarna av skog.<br />
I Piteälven finns Storforsen, Europas högsta obundna vattenfall, och Piteälven är en av Sveriges fyra<br />
nationalälvar. Piteälven och Lillpiteälven är utpekade som värdefulla vatten med avseende på fisk och fiske. I<br />
Piteälven finns flodkräfta, flodnejonöga, havöring, ursprungliga lax och harrstammar. Laxbestånden i<br />
Piteälven är ett av landets mest värdefulla. I Lillpiteälven finns bland annat flodpärlmussla, flodkräfta,<br />
nejonöga och havsöring. Även i Piteälvens avrinningsområde finns dokumenterad förekomst av<br />
flodpärlmussla i huvudälven samt i 21 biflöden. Förekomst av utter har dokumenterats inom båda<br />
avrinningsområdena. Nitton vatten i Piteälven och två vattendrag i Lillpiteälven har pekats ut som värdefulla<br />
vatten med avseende på naturmiljö. Piteälven samt dess biflöden är utpekade till ett Natura2000-område. Hela<br />
Piteälven med biflöden är dessutom skyddat mot vattenkraftsutbyggnad.<br />
De verksamheter som kan påverka vatten är ett sågverk, ett avloppsreningsverk samt en avfallsanläggning i<br />
Älvsbyns kommun. I trakterna kring Piteå finns många punktkällor och förorenade områden som har<br />
påverkan på kustvattnen. I Lillpiteälven, Rokån och Jävreån finns inga stora punktkällor eller förorenade<br />
områden. Inom Piteälvens avrinningsområde finns två förorenade områden bland annat nedströms en<br />
nedlagd gruva där det uppstått problem med läckage av metaller, främst koppar och zink samt en<br />
träimpreg<strong>ner</strong>ingsverksamhet. Förhöjda halter av kvicksilver i gädda har uppmätts i sjöar i ett stråk i sydnordlig<br />
riktning från södra delen av länet upp till Boden. Skogsbruket är omfattande i området och kan lokalt<br />
medföra påverkan på vattenmiljöer genom mynnande skogsdiken, fellagda vägtrummor samt körskador i<br />
bäckar och strandnära områden.<br />
I Sikfors i Piteälvens nedre del finns ett vattenkraftverk. Även Lillpiteälven är reglerad och har två kraftverk<br />
som är definitiva vandringshinder för bland annat havsöring och lax. I många vatten i älvarna har en<br />
omfattande flottning bedrivits och många vattendrag är fortfarande påverkade av dessa rensningar som bland<br />
annat förstört lek- och uppväxtområden samt tryckt tillbaka flodpärlmusslan. Pite älvs ekonomiska förening<br />
har genomfört omfattande återställningar av vattendragen efter flottningens rensningar. Projekt Pite älvdal<br />
som drivs av Världsnaturfonden kommer också att bidra med restaurering av våtmarker i skogslandskapet.<br />
Det finns uppgifter om 187 möjliga dammlägen i de fyra vattendragen, de allra flesta är gamla<br />
flottningsdammar. Av dessa utgör 29 definitiva vandringshinder för fisk.<br />
Några av kustsjöarna påverkas periodvis av kraftiga surstötar. Det beror på att omkringliggande mark är<br />
rikt på sulfidjordar vilket tillsammans med dikningar kan påskynda naturliga försurningsprocesser och<br />
medföra utlakning av metaller. Särskilt Rokån påverkas periodvis av surstötar i samband med<br />
högvattenflöden, och även utan nedfall av försurande ämnen skulle ån vara naturligt sur.<br />
19
Åbyälven. Foto: Patrik Olofsson<br />
Byskeälvens vattenrådsområde<br />
Åbyälven, Byskeälven och Kågeälven<br />
Byskeälven och de två mindre Åbyälven och Kågeälven är utpräglade skogsälvar där avrinningsområdena för<br />
de två förstnämnda delas mellan Norrbotten och Västerbotten.<br />
Hela Åby- och Byskeälvens avrinningsområde är utpekade som värdefulla för fisk och fiske.<br />
Flodpärlmussla finns på ett flertal lokaler i Byskeälven medan det i Åbyälven endast finns några svaga bestånd<br />
av arten. Utterbeståndet i Åbyälven är starkt, och finns spridd längs stora delar av Byske älvdal. Hela<br />
Åbyälven och Byskeälven med biflöden är Natura2000-områden och bägge är skyddade mot<br />
vattenkraftsutbyggnad.<br />
Risk för läckage av metaller och miljögifter inom området härrör främst från nedlagd och pågående<br />
träimpreg<strong>ner</strong>ingsverksamhet samt från gruvverksamhet.<br />
Risk för övergödning finns främst i nedre delen av Kågeälvens avrinningsområde. Ringletsjöarna i<br />
Arvidsjaur är påverkade av näringsämnen från orenat avloppsvatten på 1960-talet samt en gammal soptipp.<br />
Ingen storskalig reglering för vattenkraftsproduktion finns i området, men i Åbyälven stänger ett mindre<br />
kraftverk av huvudfåran i Hedfors. Stora delar av vattendragen har använts till flottning och är påverkade av<br />
rensningar och rätningar. Många dammar, främst gamla flottningsdammar, utgör vandringshinder för bland<br />
annat lax och öring i samtliga vattendrag.<br />
Försurning i samband med snösmältning och perioder med högflöde kan förekomma i nedersta delarna av<br />
Byskeälvens avrinningsområde. Även nedre delen av Åbyälven bedöms som måttligt till kraftigt påverkat av<br />
försurning medan Kågeälven bedöms vara en av de bäst buffrade skogsälvarna i Västerbottens län. Kalkning<br />
bedrivs i alla avrinningsområdena.<br />
Många kustnära sjöar och mindre vattendrag påverkas periodvis av surt vatten och metallbelastning som<br />
lakas ut från jordar med högt innehåll av sulfidleror där den naturliga försurningsprocessen kan påskyndas<br />
genom t ex dikning.<br />
Skogsbruket är omfattande i området och kan lokalt medföra påverkan på vattenmiljöer genom mynnande<br />
skogsdiken, fellagda vägtrummor samt körskador i bäckar och strandnära områden.<br />
21
Gublijaure. Foto: Mats Bergkvist<br />
Skellefteälvens vattenrådsområde<br />
Skellefteälvens källföden återfinns i Arjeplogfjällen och älven mynnar så småningom i Skelleftebukten.<br />
Skellefteälvens avrinningsområde är ett av de stora i Bottenvikens vattendistrikt och delas mellan Norrbottens<br />
och Västerbottens län. Området domi<strong>ner</strong>as av skogsmark, fjäll och våtmarker och har en förhållandevis hög<br />
andel sjöar medan andelen jordbruksmark är mycket liten.<br />
Inom Skelleftälvens vatten finns sju kända förekomster av flodpärlmussla. Utter förekommer i biflöden<br />
inom hela området. Tre områden med storvuxna och ursprungliga röding- och öringstammar finns utpekade<br />
som värdefulla vatten med avseende på fisk och fiske. Källflödena uppströms Sädvajaure respektive Riebnes<br />
samt Malån är skyddade mot vattenkraftsutbyggnad. Svansele dammängar, Vajsjön och Malå-Storforsen är<br />
Natura2000-områden och naturreservat.<br />
De övre delarna av området finns bara ett fåtal verksamheter som kan påverka vatten. Längre <strong>ner</strong> finns<br />
omfattande gruvverksamheter och därmed risk för metallpåverkan, främst från bly, zink, koppar och<br />
kadmium. Vid kusten ligger större industrier med risk för uttransport av dioxi<strong>ner</strong> och metaller. I Skellefteå<br />
finns ett förorenat område där det är stor risk för uttransport av dioxi<strong>ner</strong> och metaller.<br />
Näringsbelastningsproblem som förhöjda fosforhalter och/eller algblomning finns i vissa sjöar och<br />
vattendrag, främst vid kusten. Tydligt förhöjda fosforhalter förekommer i Brubäcken, Bjurån och Finnforsån.<br />
Även ett par sjöar vid Glommersträsk påverkas av näringsämnen.<br />
Skellefteåfältets bergarter gör att Skellefteälvens huvudfåra är välbuffrad med genomgående hög<br />
alkalinitet. Försurning är därmed ett mycket begränsat problem i området. Kalkning bedrivs dock sedan 1988<br />
i en liten sjö vid Bastuträsk.<br />
Skellefteälven är kraftigt reglerad. Inom avrinningsområdet finns 18 regleringsdammar och 15<br />
vattenkraftverk. Under flottningsepoken mellan 1880 och 1970 bedrevs flottning från Hornavan och<br />
nedströms. Ca 20% av den totala vattendragslängden har utnyttjats som allmän flottled. Ett åttiotal dammar<br />
har inventerats i Västerbottens län, varav 31 bedömts utgöra definitiva vandringshinder. I Norrbotten har 118<br />
möjliga dammlägen inventerats varav 23 utgör definitiva vandringshinder.<br />
Skogsbruket är omfattande i området och kan lokalt medföra påverkan på vattenmiljöer genom mynnande<br />
skogsdiken, fellagda vägtrummor samt körskador i bäckar och strandnära områden.<br />
23
Tavlefjärden. Foto: Patrik Olofsson<br />
Mellanbygdens vattenrådsområde<br />
Bureälven, Mångbyån, Kålabodaån, Rickleån, Dalkarlsån, Sävarån<br />
och Tavelån<br />
Området mellan Skellefteälven och Umeälven består av de sju mindre kustnära avrinningsområdena<br />
Bureälven, Mångbyån, Kålabodaån, Rickleån, Dalkarlsån, Sävarån och Tavelån. Hela området domi<strong>ner</strong>as av<br />
skogsmark men de kustnära områdena ligger i ett jordbrukspräglat landskap. Kålabodaån är distriktets mest<br />
jordbruksintensiva huvudavrinningsområde.<br />
De större sjöarna i Bureälvens avrinningsområde har ett rikt djurliv med förekomst av bland annat<br />
flodkräfta, gös, nors och olika ishavsrelikter. Rickleån har en mycket värdefull havsöringspopulation med<br />
länets högsta tätheter av årsungar. Utter och flodpärlmussla förekommer främst i delar av Bureälven,<br />
Rickleån, Sävarån och Tavelån. Laxbeståndet i Sävarån är skyddsvärt och har ett högt nyttjandevärde<br />
beroende på närheten till Umeå. Sävarån med biflöden är skyddad mot vattenkraftsutbyggnad och dessutom<br />
klassat som Natura2000-område. Bland övriga skyddade vattenområden kan nämnas Gärdefjärden,<br />
Tavlefjärden, Jättungsmyran, Vitträsket och Åströmsforsen.<br />
Försurning är ett ge<strong>ner</strong>ellt problem för hela vattenområdet, särskilt i de mindre kustvattendragen.<br />
Förutom att vattnen är naturligt sura, är episodförsurningen i samband med snöavsmältning lokalt kraftig. I<br />
områden med sulfidleror kan markanvändning som sänker grundvattennivåerna bidra till försurningen.<br />
Kalkning bedrivs sedan länge inom hela området.<br />
Övergödningsproblem uppträder i flera sjöar och vattendrag i de jordbrukstäta områdena kring<br />
Kålabodaån, Mångbyån, Bureälven och Tavelån.<br />
Risk för läckage av metaller och miljögifter inom området härrör främst från ett flertal nedlagda och<br />
pågående träförädlingsverksamheter.<br />
Rickleån och Bureälven är måttligt reglerade för vattenkraftsproduktion. Småskalig vattenkraft<br />
förekommer i Sävarån och Tavelån. De större vattendragen i hela området har utnyttjats hårt som flottleder,<br />
och har många kvarstående ingrepp i den fysiska miljön. Delar av Bureälven, Rickleån och Sävarån är dock<br />
återställda. Sammanlagt finns cirka 180 dammar i området. Av dessa utgör 86 vandringshinder.<br />
Skogsbruket är omfattande i området och kan lokalt medföra påverkan på vattenmiljöer genom mynnande<br />
skogsdiken, fellagda vägtrummor samt körskador i bäckar och strandnära områden.<br />
25
Umeälven. Foto: Anneli Sedin<br />
Ume- och Vindelälvens vattenrådsområde<br />
Ume- och Vindelälven rin<strong>ner</strong> från fjällen och <strong>ner</strong> till kusten och dess vidstäckta avrinningsområde domi<strong>ner</strong>as<br />
av skog, fjäll och våtmarker. Umeälven har, beroende på vattenkraften, avsevärt reducerade naturvärden. Det<br />
finns dock biflöden med mycket höga värden, exempelvis Paubäcken som har ett av länets mest värdefulla<br />
bestånd av flodpärlmussla. I hela avrinningsområdet har ett åttiotal delområden, sträckor eller mindre objekt<br />
pekats ut som värdefullt vatten med avseende på naturmiljö. Laxbeståndet i Vindelälven brukar räknas till ett<br />
av landets mest värdefulla, trots problem med upp- och nedvandring till havet. Vindelälven har även andra<br />
betydande naturvärden som havsöring, flodpärlmussla, utter och en rik och varierad flora.<br />
Ett flertal forsar, Abborravan, Grössjön och Umeälvens deltaområde är naturreservat. Hela Vindelälven<br />
med biflöden, Paubäcken, Umeälvens delta och akvatiska miljöer i Vindelfjällsreservatet är Natura2000-<br />
områden och hela Vindelälven är skyddad mot vattenkraftverksutbyggnad och är en av Sveriges fyra<br />
nationalälvar. I Umeälven är Tärnaån, Girjesån och Juktån uppströms Fjosoken samt Tärnaforsen mellan<br />
Stor-Laisan och Gäuta skyddade mot vattenkraftsutbyggnad. Biotopvårdspla<strong>ner</strong> har också gjorts för ett antal<br />
vattendrag bland annat inom projektet Skog för vatten. Dessa visar ett stort behov av att åtgärda olika typer<br />
av vandringshinder, varav merparten är fellagda vägtrummor.<br />
Ett flertal sjöar och vattendrag i avrinningsområdet påverkas av pågående eller nedlagd gruvverksamhet.<br />
Stor-Laisan, Laisälven och Vindelälven påverkas av metaller, främst bly och zink. Även Aisjaur, Hornavan<br />
och Skellefteälven påverkas av gruvverksamhet. Kristinebergsgruvan utgör en stor risk för läckage av<br />
metaller. Hornträsket har konstaterat förhöjda halter av metaller inom mi<strong>ner</strong>aliserat område med nedlagda<br />
gruvor och markavvattning. I Umeälven nedströms Umeå finns ett område med förorenat sediment som<br />
innehåller kvicksilver och PCB. Förhöjda näringshalter uppträder lokalt i vissa sjöar och vattendrag med hög<br />
andel angränsande jordbruksmark. I de kustnära området är stora delar påverkat av jordbruk och tätort.<br />
Umeälvens och Vindelälvens huvudflöden är välbuffrade och har aldrig påverkats av försurning. Kraftig<br />
försurning i samband med snösmältning och högflöden bedöms endast förekomma i områdets östra del, det<br />
vill säga i vattendrag och mindre sjöar inom Umeå och Vännäs kommu<strong>ner</strong>. Kalkning bedrivs eller har<br />
bedrivits inom tio åtgärdsområden, varav de flesta i kustlandet.<br />
Umeälven är kraftigt reglerad med 18 kraftverk jämnt fördelade längs hela sitt lopp och med åtta stora<br />
regleringsmagasin i övre loppet. Vindelälvens huvudfåra är oreglerad och utan kraftverk, men påverkas i sin<br />
nedersta del av Stornorrfors dämningsområde. I biflödena Giertsbäcken, Åman och Hjuksån finns mindre<br />
kraftverk.<br />
Vattendragen i de skogklädda delarna av avrinningsområdet har till stor del utnyttjats som flottleder. I<br />
Vindelälven har dock en stor andel av de flottningspåverkade sträckorna återställts. Skogsbruket är<br />
omfattande i området och kan lokalt medföra påverkan på vattenmiljöer genom mynnande skogsdiken,<br />
fellagda vägtrummor samt körskador i bäckar och strandnära områden.<br />
27
©Lantmäteriet och SMHI 2007. Ur GSD-produkter. Ärende 106-2004/188BD<br />
28
Södra Västerbottens vattenrådsområde<br />
Hörnån och Öreälven (Bottenvikens vattendistrikt)<br />
Leduån och Lögdeälven (Bottenhavets vattendistrikt)<br />
Öreälven vid Bjurholm. Foto: Mats Johansson<br />
Ett förslag finns att Hörnån, Öreälven, Leduån och Lödgeälven skall utgöra Södra Västerbottens<br />
vattenrådsområde. Detta innebär att vattenrådsområdet skär över distriktsgränsen mellan Bottenvikens och<br />
Bottenhavets vattendistrikt. I dagsläget är beslutet ännu inte taget men det tänkta vattenrådsområdets<br />
väsentliga frågor redovisas här tillsammans. Öreälven och Lögdeälven domi<strong>ner</strong>ar detta skogsdomi<strong>ner</strong>ade och<br />
glesbefolkade område. Norrut ingår även Hörnån och alla mindre kustvattendrag till och med Norrmjöleån<br />
och söderut omfattas Leduån och ett antal mindre kustvattendrag <strong>ner</strong> till länsgränsen.<br />
Öreälven och Lögdeälven har flera likartade naturvärden. Skyddsvärda bestånd av lax och havsöring finns<br />
i bägge älvarna, flodpärlmussla finns i de nedre delarna av vattendragen och utter förekommer i hela området.<br />
I Hörnån pågår sedan 2003 ett projekt för att återetablera en livskraftig havsöringstam. Hela Öreälven och<br />
hela Lögdeälven med biflöden ingår i Natura2000 och är dessutom skyddade mot vattenkraftsutbyggnad.<br />
Biflödet Balån i Öreälven är studie- och demonstrationsobjekt inom EU Life-projektet ”Forests for Water”.<br />
Här har förstudier av samverkan och karaktärisering genomförts och en långtidsstudie av skogsbrukets<br />
påverkan på vattenmiljön igångsatts.<br />
Försurning är ett ge<strong>ner</strong>ellt problem för hela vattenområdet, särskilt i de mindre vattendragen. Förutom att<br />
vattnen är naturligt sura, är episodförsurningen i samband med snöavsmältning måttlig till lokalt mycket<br />
kraftig. Längst i sydost kan även basflödesförsurning förekomma. I områden med sulfidleror kan<br />
markanvändning som sänker grundvattennivåerna bidra till försurningen. Kalkning bedrivs sedan länge inom<br />
hela området.<br />
Övergödning är inget ge<strong>ner</strong>ellt problem i området, men näringsbelastade sjöar förekommer lokalt i de<br />
jordbrukstäta områdena kring Ängerån och Norrmjöleån. Risk för läckage av metaller och miljögifter finns<br />
främst vid ett antal pågående och nedlagda industrier vid kusten, men även vid nyetablerad gruvverksamhet i<br />
de nordvästligaste delarna av området.<br />
Inget vattendrag i området är storskaligt reglerat för vattenkraftsproduktion, men två kraftverk stänger av<br />
och dämmer Öreälvens huvudfåra (Agnäs och Storforsen). De större vattendragen i hela området har<br />
utnyttjats hårt som flottleder, och har många kvarstående ingrepp i den fysiska miljön. Delar av Lögdeälven<br />
och Öreälven är dock återställda och i Hörnån pla<strong>ner</strong>as restaurering komma igång inom de närmaste åren.<br />
Sammanlagt finns cirka 120 dammar i området. Femtio av dessa utgör vandringshinder.<br />
Skogsbruket är omfattande i området och kan lokalt medföra påverkan på vattenmiljöer genom mynnande<br />
skogsdiken, fellagda vägtrummor samt körskador i bäckar och strandnära områden.<br />
29
Pattapeken, Piteå och Luleå skärgård. Foto: Mats Bergkvist<br />
Kustvattenråd Norr<br />
Norra Bottenvikens kustområde<br />
Norra Bottenvikens kustområde sträcker sig från Torneälvens mynning i norr till Jävreåns mynning vid Piteå<br />
kommuns södra gräns. Området är grunt i stora delar och har en utbredd skärgård med över 3000 öar.<br />
Landhöjningen är upp till 9 mm/år, vilket gör att nytt land snabbt bildas längs de låglänta stränderna.<br />
Vattenmiljön präglas av det nordliga läget och har sjöliknande särdrag – vattnet är färgat, har mycket låg<br />
salthalt och djur- och växtlivet är artfattigt med inslag av många sötvattensarter.<br />
Många vattendrag mynnar i området och flera av dem är lax- och havsöringsförande. I norra Bottenviken<br />
finns 24 Natura2000-områden som har utpekade marina naturtyper. Många av dessa är naturreservat. Den<br />
marina undervattensmiljön har dock inte ett tillfredsställande skydd idag, men arbetet med<br />
kunskapsuppbyggnad och säkerställande av dessa områden har ökat under de senaste åren.<br />
Norra Bottenviken belastas av näringsämnen via älvarna och från de kustnära reningsverken och<br />
industrierna. I dagsläget är övergödning inget stort problem i området. Det bekräftas av SMHI:s modellering<br />
av vattenkvaliteten, där endast två havsvikar i Piteå får måttlig status med avseende på näringsämnen. Delar<br />
av fjärdar kan dock vara övergödda, men i dagsläget saknas information på en så detaljerad nivå. Särskilt<br />
grunda och skyddade havsvikar med dåligt vattenutbyte är i riskzonen. I sådana känsliga områden kan även<br />
enskilda avlopp, avrinning direkt från land och mindre reningsverk orsaka en lokal övergödning.<br />
Organiska miljögifter och höga halter av tungmetaller är skadliga för vattenlevande organismer. De kan<br />
påverka överlevnaden men även ge upphov till missbildningar och påverka fortplantningsförmågan. I<br />
närheten av tätorterna finns tung industri för produktion av massa och papper samt metallprodukter. Större<br />
hamnar är lokaliserade i anslutning till industriområdena. Oljedepåverksamhet finns i anslutning till hamnarna<br />
i Luleå och Piteå. Riskområden för påverkan av förorenande ämnen finns särskilt utanför dessa tätorter och<br />
större hamn- och industriområden. Det finns också strandnära områden i Luleå som är förorenade av bland<br />
annat tungmetaller och före detta träimpreg<strong>ner</strong>ingsanläggningar har förorenat marken med dioxi<strong>ner</strong> i Kalix.<br />
Stora delar av kusten nyttjas för bebyggelse, hamnar och industrier. Fastlandskusten har en<br />
exploateringsgrad på 28-38 %. Med ökad exploatering följer andra ingrepp som muddringar, pirar och kajer.<br />
Särskilt i grunda och skyddade vikar hotar denna fysiska påverkan överlevnad och fortplantning hos fiskyngel<br />
och bottenfauna. Underhåll av farleder och hamnar har också en påverkan genom att muddringar kan frigöra<br />
giftiga ämnen ur sedimenten. Exploateringstrycket är hårt på kusten idag och för en hållbar förvaltning krävs<br />
en långsiktig kustzonspla<strong>ner</strong>ing.<br />
Fartygstrafiken kan ge upphov till spridning av främmande arter. En del av dessa invandrande arter utgör<br />
ett hot mot de ursprungliga organismsamhällena och kan även få ekonomiska konsekvenser. De arter som<br />
klarar av de speciella förhållandena i Bottenviken kan få starkt genomslag i den artfattiga miljön. Ett exempel<br />
på en främmande art är havsborstmasken Marenzelleria viridis, som härstammar från nordöstra Amerika. Den<br />
har spridit sig söderifrån i Östersjön och återfinns nu även allra längst upp i norra Bottenviken.<br />
31
Örefjärden. Foto: Anneli Sedin<br />
Kustvattenråd Söder<br />
Södra Bottenvikens och Kvarkens kustområde<br />
Ett förslag finns att Södra Bottenvikens och Kvarkens kustrådsområde ska sträcka sig från Åbyälvens<br />
mynning i norr <strong>ner</strong> till länsgränsen i söder. Detta innebär att området ingår i både Bottenvikens och<br />
Bottenhavets vattendistrikt. I dagsläget är beslutet ännu inte taget men det tänkta områdets väsentliga frågor<br />
redovisas här tillsammans. Kusten är öppen och expo<strong>ner</strong>ad mot havet och har lite skärgård. Den omformas<br />
kontinuerligt genom landhöjningen och då skapas ny mark och grunda områden som är biologiskt värdefulla<br />
livsmiljöer. Huvuddelen av de större vattendragen som mynnar här är både lax- och havsöringsförande och<br />
området har flest vattendrag i Sverige med naturlig reproduktion av lax. Kvarken har en unik sammansättning<br />
av arter och många marina arter har sin nordliga utbredningsgräns här. I området finns 16 naturreservat längs<br />
kusten och många av dem har även utsetts till Natura2000-områden.<br />
Ämnen som exempelvis metaller och organiska miljögifter är ofta skadliga eller giftiga för vattenlevande<br />
organismer och kan leda till missbildningar samt påverka deras överlevnad och fortplantningsförmåga.<br />
Riskområden för påverkan av förorenande ämnen finns särskilt i närheten av tätorter, hamnar och<br />
industriområden. I många av riskområdena har olika studier bekräftat att halterna av metaller och miljögifter<br />
är förhöjda. Det finns verksamma och nedlagda pappersindustrier och impreg<strong>ner</strong>ingsanläggningar som är en<br />
källa för dioxi<strong>ner</strong>. Hamnområden innehåller bl a organiska tennföreningar och vid Umeå och Skellefteå<br />
hamnar finns även oljedepåer. Smältverket vid Skelleftehamn bidrar till belastningen av metaller till<br />
Bottenviken och Kvarken och det finns även höga halter i sedimenten som en följd av tidigare utsläpp.<br />
Stora delar av kusten nyttjas av människan genom fritidsbebyggelse, hamnar och industrier. Fastlandskusten<br />
har idag en exploateringsgrad mellan 33 och 48 %. Med en ökad exploatering följer även andra ingrepp som t<br />
t ex muddringar, pirar och kajer, något som påverkar kustområdets natur- och kulturvärden. Särskilt i grunda<br />
och skyddade vikar hotar denna fysiska påverkan överlevnad och fortplantning hos fiskyngel och bottendjur.<br />
Vandringshinder i kustmynnande vattendrag försämrar dessutom kustfiskbeståndens möjligheter att nå<br />
lämpliga lekområden. Det råder ett hårt exploateringstryck på kusten och för att få en hållbar förvaltning av<br />
den krävs en långsiktig kustzonspla<strong>ner</strong>ing.<br />
Övergödning är inget stort problem längs denna kuststräcka. Detta bekräftas av SMHI:s modellering av<br />
vattenkvaliteten, där samtliga fjärdar fick god eller hög status med avseende på näringsämnen. Delar av fjärdar<br />
kan dock vara övergödda, men i dagsläget saknas information på en så detaljerad nivå. I grunda havsvikar<br />
med sämre vattenutbyte är risken för lokal övergödning större. Näringsbelastningen beror då främst på dålig<br />
rening i mindre reningsverk och utsläpp från jordbruk och fritids- och glesbebyggelse. Robertsfors och<br />
Skellefteå kommu<strong>ner</strong> har en del kustnära jordbruk.<br />
Fartygstrafiken har påverkan bland annat genom spridningen av främmande arter. En del av dessa<br />
invandrande arter kan utgöra ett hot mot de ursprungliga organismsamhällena och även få ekonomiska<br />
konsekvenser. De arter som klarar av de speciella förhållandena kan få starkt genomslag i den artfattiga<br />
miljön. Ett exempel på en främmande art som lyckats etablera sig och börjat domi<strong>ner</strong>a bottendjurssamhällena<br />
i Kvarken är havsborstmasken Marenzelleria viridis, som härstammar från nordöstra Amerika.<br />
33
Hur vi arbetar med vattenförvaltning<br />
Vattenförvaltningsarbetet inom Bottenvikens vattendistrikt drivs främst av och sker i nära samarbete mellan de två<br />
länsstyrelserna i Norrbotten och Västerbotten i Luleå och Umeå. På varje länsstyrelse finns ett så kallat<br />
beredningssekretariat med tjänstemän som har vattenrelaterade arbetsuppgifter. Arbetet leds och samordnas av<br />
vattenmyndigheten vid länsstyrelsen i Norrbotten, där en vattendelegation med ordförande och sju ledamöter är<br />
beslutande i större frågor. Vid vattenmyndigheten finns ett kansli med tjänstemän och en ansvarig<br />
vattenvårdsdirektör. I tabellerna nedan redovisas kontaktuppgifter till dessa organ.<br />
Vattendelegation<br />
Vattendelegationen fattar de formella och juridiskt bindande besluten för Vattenmyndigheten.<br />
Vattendelegationen är utsedd av regeringen.<br />
Vattendelegationens ledamöter<br />
Per-Ola Eriksson, landshövding, ordförande<br />
Katarina Eckerberg, professor<br />
Gunilla Forsgren Johansson, funktionschef<br />
Bo Hultin, skogsföretagare<br />
Johan Ingri, professor<br />
Katarina Köhler, folkhögskolelärare<br />
Martin Lindgren, enhetschef<br />
Helena Stenberg, kommunalråd<br />
Organisation<br />
Länsstyrelsen i Norrbottens län<br />
Umeå Universitet<br />
Länsstyrelsen i Västerbottens län<br />
Bodens kommun<br />
Luleå Tekniska Universitet<br />
Skellefteå kommun<br />
Länsstyrelsen i Norrbottens län<br />
Piteå kommun<br />
Kontaktperso<strong>ner</strong> i Bottenvikens vattendistrikt<br />
Vattenmyndigheten Bottenviken<br />
Länsstyrelsen i Norrbottens län Bo Sundström: 0920-96 335<br />
971 86 LULEÅ Lisa Lundstedt: 0920-96 093<br />
Växel: 0920-960 00 Lotta Rynbäck Andersson: 0920-96 <strong>14</strong>9<br />
vattenmyndigheten(at)bd.lst.se Tommy Stålnacke: 0920-96 034<br />
www.vattenmyndigheterna.se Peter Wihlborg: 0920-96 073<br />
E-post: fornamn.efternamn(at)bd.lst.se<br />
Länsstyrelsen i Västerbottens län<br />
Länsstyrelsen i Norrbottens län<br />
901 86 UMEÅ 971 86 LULEÅ<br />
Växel: 090-10 70 00 Växel : 0920-960 00<br />
www.ac.lst.se<br />
www.bd.lst.se<br />
bersek(at)ac.lst.se<br />
beredningssekretariat(at)bd.lst.se<br />
Gunilla Forsgren Johansson: 090-10 73 51 Sara Elfvendahl: 0920-96 197<br />
Mats Johansson: 090-10 82 04 Malin Kronholm: 0920-96 194<br />
Hans-Erik Johansson: 090-10 73 22 Patrik Olofsson: 0920-96 193<br />
Anneli Sedin: 090-10 72 55 Hanna-Mari Pekkarinen-Rieppo: 0920-96 194<br />
Christina Strömberg: 090-10 73 73 Sofia Perä: 0920-96 340<br />
Magdalena Westerberg: 090-10 73 23<br />
E-post: fornamn.efternamn(at)bd.lst.se<br />
Johanna Öhman: 090-10 73 08<br />
E-post: fornamn.efternamn(at)ac.lst.se<br />
36
Inom Torneälvens avrinningsområde ska vattenförvaltningen bedrivas gemensamt mellan Sverige och<br />
Finland. Länsstyrelsen i Norrbotten och vattenmyndigheten arbetar därför i alla delar av genomförandet<br />
tillsammans med miljöcentralen i Rovaniemi, som är ansvarig vattenmyndighet för den finska delen av<br />
Torneälvens avrinningsområde.<br />
Miljöcentralen i Rovaniemi<br />
Box 8060<br />
96 101 ROVANIEMI<br />
www.miljo.fi<br />
Pekka Räinä<br />
Eira Luokkanen<br />
E-post: fornamn.efternamn(at)ymparisto.fi<br />
Vattenmyndigheten har bildat en referensgrupp för vattenförvaltningsarbetet med ett tjugotal<br />
representanter från näringsliv och samhälle i distriktet. Referensgruppen ska bidra med synpunkter på och<br />
förankring av arbetet inom vattenförvaltningen. Se nästa sida för kontaktuppgifter till referensgruppen.<br />
Utöver statliga myndigheter och verk är kommu<strong>ner</strong> och många andra organisatio<strong>ner</strong> samt företag viktiga<br />
aktörer i den nya vattenförvaltningen, främst alla organisatio<strong>ner</strong>, företag eller individer som använder eller har<br />
intresse för vatten som råvara eller resurs. Kommu<strong>ner</strong>na i distriktet är viktiga i åtminstone tre olika roller;<br />
som miljömyndighet, som samhällspla<strong>ner</strong>are och som ansvarig för vatten- och avloppssystem samt<br />
reningsverk. Bland övriga organisatio<strong>ner</strong> är det skogs- och lantbruksföretag, kraftföretag, pappers- och<br />
gruvindustri, turism, fiske, o s v samt deras organisatio<strong>ner</strong> som är viktiga aktörer i vattenförvaltningen.<br />
För att åstadkomma en bra samverkan i vattenförvaltningens olika skeden mellan dessa aktörer på lokal<br />
och regional nivå behövs väl fungerande mötesforum där nuläge, mål och åtgärder för en särskild sjö, fjärd<br />
eller vattendrag kan diskuteras mellan alla berörda inom det aktuella avrinningsområdet. Samverkan kommer<br />
alltså att behövas i hela vattenförvaltningsprocessen, från att kartlägga påverkan och fastställa status, via<br />
åtgärdsarbete och övervakning, till att uppnå och upprätthålla mål. Samverkan kommer också att bli aktuell på<br />
olika skalor, allt från små avrinningsområden kring enskilda sjöar till vidsträckta avrinningsområden kring<br />
våra fjällälvar. Sådana mötesfora, en form av samverkansorgan, ska alltså byggas upp på regional eller lokal<br />
nivå efter behov och engagemang och då kallas för vattenråd.<br />
Arbetet med att utveckla effektiva samarbetsformer för vattenförvaltningen i distriktet kommer att drivas<br />
inom ramen för ett samarbetsprojekt - Vattensamverkan Norr - mellan länsstyrelserna och<br />
kommunförbunden i Norr- och Västerbotten. Arbetet skall ske i nära samverkan med distriktets<br />
vattenintressenter. Se nedan för kontaktuppgifter till projektet.<br />
Projekt Vattensamverkan Norr<br />
Kommunförbundet i Norrbotten<br />
Kommunförbundet i Västerbotten<br />
Box 947 Box 443<br />
971 28 LULEÅ 90 109 UMEÅ<br />
Björn Eriksson: 0920-20 54 03 Lena Friborg: 090-16 37 22<br />
E-post: bjorn.eriksson(at)bd.komforb.se<br />
E-post: lena.friborg(at)ac.komforb.se<br />
Anna-Karin Lundberg: 0911-69 61 09 Birgitta Fritzdotter: 090-16 37 10<br />
E-post: anna-karin.lundberg(at)mbk.pitea.se E-post: birgitta.fritzdotter(at)ac.komforb.se<br />
Johanna Alm: 0978-121 38<br />
E-post: johanna.alm(at)edu.pajala.se<br />
Länsstyrelsen i Västerbottens län<br />
Länsstyrelsen i Norrbottens län<br />
901 86 UMEÅ 971 86 LULEÅ<br />
Växel: 090-10 70 00 Växel: 0920-96 00 00<br />
Lennart Mattson: 090-10 73 32 Bo Sundström: 0920-96 335<br />
E-post: lennart.mattsson(at)ac.lst.se<br />
E-post: bo.sundstrom(at)bd.lst.se<br />
37
Referensgruppen i Bottenvikens vattendistrikt<br />
Kommunförbundet Norrbotten<br />
Björn Eriksson, miljöhandläggare<br />
Stefan Marklund, VA-chef, Luleå kommun<br />
Margaretha Lindbäck, ordf tekn nämnden, Luleå kommun<br />
Kommunförbundet Västerbotten<br />
Lena Friborg, miljö- och teknikhandläggare<br />
Göran Åström, plan- och byggchef, Skellefteå kommun<br />
Ola Burström, ordf tekn nämnden, Skellefteå kommun<br />
Skogsindustri<br />
Eva Ekholm-Stenberg, laboratoriechef, Billerud Karlsborg<br />
Dan Rönnkvist, SCA<br />
Eva Ståhl, Sveaskog<br />
SveMin<br />
Maria Wik-Persson, chef yttre miljö, Boliden Mi<strong>ner</strong>al AB<br />
Rönnskärsverken<br />
SSAB<br />
Hans Olsson, chef Miljö och hälsa<br />
Vattenfall AB<br />
Thord Lindström, ingenjör<br />
Skellefteå Kraft AB<br />
Anders Järvelä, affärsområdeschef<br />
Skellefteälvens vattenregleringsföretag<br />
Peter Lindström<br />
Förbundet Sveriges Hamnar<br />
Leif Åberg, hamnchef, Luleå Hamn<br />
Yrkesfiskare<br />
Kjell Strömbäck, yrkesfiskare<br />
LRF<br />
Pär Isaksson, ordf LRF Norrbotten<br />
Rennäring<br />
Laila.Rehnfeldt, näringslivshandläggare<br />
Skogsstyrelsen<br />
Elisabet Andersson, ekolog<br />
Norra Skogsägarna<br />
Jonas Eriksson, skogsassistent<br />
Vägverket Region Norr<br />
Ingela Wikström, miljöhandläggare<br />
Banverket Region Norr<br />
Mats Bengtén, miljöhandläggare<br />
Fritidsfiskarna<br />
Mikael Dalman, Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund<br />
Naturskyddsföreningen<br />
Tore Perttu, ombudsman för länsförbundet<br />
Biltestarna – SPGA<br />
Per-Gunnar Sundström<br />
Turism<br />
Thomas Carlsson, Länstturistchef<br />
Bjorn.Eriksson(at)bd.komforb.se<br />
Stefan.Marklund(at)tekn.lulea.se<br />
Margaretha.Lindback(at)lulea.se<br />
Lena.Friborg(at)ac.komforb.se<br />
Goran.Astrom(at)skelleftea.se<br />
Ola.Burstrom(at)skelleftea.se<br />
Eva.Ekholm-Stenberg(at)billerud.com<br />
Dan.Ronnkvist(at)sca.com<br />
Eva.Stahl(at)sveaskog.se<br />
Maria.Wik-Persson(at)boliden.com<br />
Hans.Olsson(at)ssab.com<br />
Thord.Lindstrom(at)vattenfall.com<br />
Anders.Jarvela(at)skekraft.se<br />
Peter.Lindstrom(at)svf.skekraft.se<br />
Leif.Aberg(at)hamn.lulea.se<br />
Kjell.Stromback(at)hotmail.com<br />
Par.Isaksson(at)bd.lrf.se<br />
Laila.Rehnfeldt(at)sametinget.se<br />
Elisabet.Andersson(at)skogsstyrelsen.se<br />
Jonas.Eriksson(at)norra.se<br />
Ingela.Wikstrom(at)vv.se<br />
Mats.Bengten(at)banverket.se<br />
Mikael.Dalman(at)sportfiskarna.se<br />
Tore.perttu(at)edu.pajala.se<br />
pg.sundstrom(at)arjeplog.com<br />
Thomas.Carlsson(at)vll.se<br />
38
Om pla<strong>ner</strong>ingen till och med 2009<br />
Vattenförvaltningsarbetet i distriktet under åren fram till 2009 kommer att lägga grunden för det fortsatta arbetet mot<br />
målet god vattenstatus år 2015. Tidtabellen nedan ger en översikt av arbetet.<br />
Under första halvåret 2008 och framåt genomför länsstyrelserna och projekt Vattensamverkan Norr möten med<br />
olika vattenintressenter i distriktet, bland annat kommunmöten med alla kommu<strong>ner</strong>, för diskussion av olika frågor i<br />
vattenförvaltningen, t ex kartläggning och väsentliga frågor.<br />
Fördjupad kartläggning skall göras av alla vattenmiljöer på ett nytt sätt med utgångspunkt från nya<br />
bedömningsgrunder för vatten. Detta kommer att ligga till grund för mycket av det kommande arbetet med<br />
kvalitetskrav och åtgärder. Länsstyrelserna i vattendistriktet tar fram de underlag och bedömningar som behövs för<br />
olika vattenmiljöer i samarbete med andra vattenintressenter. Ny kunskap tillkommer därefter underhand, och då<br />
måste underlaget uppdateras.<br />
39
Metodbeskrivning<br />
Söt- och kustvatten<br />
Underlaget till kartorna och texterna härstammar från flera källor. Från Länsstyrelsernas centrala<br />
tillsynsdatabas CEMIR har ett urval gjorts på de miljöfarliga verksamheter som är tillståndspliktiga (alla A-<br />
och B-anläggningar) och som har utsläpp till vatten. Dock finns det vissa anläggningar med påverkan på<br />
vatten som tagits bort ur urvalet p g a att de är anslutna till ett avloppsreningsverk, då det är avloppsverkets<br />
utsläpp som i slutändan påverkar recipienten. Men vissa anslutna verksamheter har utsläpp som inte fångas<br />
upp av avloppsreningsverkens utsläppskontrollsprogram, och därav är inte alla utsläpp till vatten kända.<br />
Distriktets alla B-avloppsreningsverk (>2000 personekvivalenter) redovisas på kartorna. Här bör nämnas<br />
att C-avloppsreningsverk också ses som en väsentlig fråga, men karttekniskt inte är möjliga att visas på<br />
översiktskartor. Kunskapen kring dem är bristfällig i och med att de i dagsläget saknar utsläppsdata. Man vet<br />
dock att många är i så dåligt skick att de faktiskt påverkar recipienten mer än B-anläggningar.<br />
Från MIFO-databasen (Metodik för Inventering av Förorenade Områden), som innehåller information om<br />
riskklassade förorenade områden, har kommunicerade objekt av risklass 1 och 2 tagits med. Dessa riskklasser<br />
bedöms utgöra en mycket stor risk eller stor risk på miljö och människors hälsa med avseende på<br />
föroreningens farlighet, mängd och spridningsförmåga. Till urvalet hör också de objekt som är medtagna på<br />
Naturvårdsverkets lista över de 30 viktigaste MIFO-objekten i respektive län.<br />
De riskområden med förorenande ämnen som visas på kustkartorna grundar sig på ett urval av befintliga<br />
kustvattenförekomster på grundval av befintliga eller nedlagda verksamheter med potentiellt betydande<br />
påverkan på recipienten.<br />
Riskområden för miljögifter och/eller metaller är grovt avgränsade kring objekt eller grupper av objekt<br />
med känd påverkan på recipienten. Riskområden för övergödning är avgränsat kring grupper av sjöar eller<br />
vattendrag, där det antingen observerats algblomning eller påvisats näringsbelastning. I Västerbotten har hela<br />
delavrinningsområden med höga andelar sådana objekt avgränsats, i Norrbotten har avgränsningen gjorts<br />
genom översiktlig skärmdigitalisering.<br />
De dammar som redovisas på kartorna är endast större kraftverks- och regleringsdammar. Båda länen har<br />
dessutom underlag från damminventeringar som även omfattar mindre dammar. I Västerbottens<br />
dammdatabas finns 1008 objekt. Av dessa bedöms cirka 400 som partiella eller definitiva vandringshinder för<br />
fisk. Motsvarande siffra för Norrbotten är 901 respektive 300.<br />
Potentiell grundvattenbelastning<br />
Ett urval har gjorts till grundvattenkartan på de MIFO-objekt som bedömts som stor eller mycket stor risk<br />
för grundvatten och som ligger inom grundvattenförekomst/skyddsområde för vattentäkt. Vidare har MIFOobjekt<br />
i riskklass 1 eller 2 som är kommunicerade och som ligger inom grundvattenförekomst tagits med. De<br />
A- och B-anläggningar från databasen EMIR som ligger inom grundvattenförekomst/skyddsområde för<br />
vattentäkt ingår också i urvalet för riskobjekt. För urvalen har endast en riskbedömning gjorts, verifiering<br />
genom provtagning är inte utförd.<br />
Den potentiella föroreningsbelastningen för en grundvattenförekomst definieras som summan av de<br />
potentiella föroreningsbelastningarna från olika potentiella föroreningskällor, som kan påverka<br />
vattenkvaliteten i ett grundvattenmagasin. Olika verksamheter har olika påverkan på grundvattnet.<br />
Exempelvis på områden som har en hög föroreningspotential är stadskärnor, industriområden och större<br />
vägar medan vatten, våtmarker, gräs och skogsmarkmarker har en låg påverkan. För att kunna uttala sig om<br />
den faktiska påverkan av ett grundvattenmagasin krävs att grundvattnets kvalitet analyserats med avseende<br />
dess på dess fysikalisk-kemiska egenskaper.<br />
40
Hitta mer information<br />
Styrdokument<br />
• Ramdirektivet för vatten (Europaparlamentets och Rådets direktiv 2000/60/EG)<br />
• Vattenförvaltningsförordningen (SFS 2004:660)<br />
• Förordning med länsstyrelseinstruktion (SFS 2004:663)<br />
• Miljöbalken (SFS 1998:808)<br />
Webbplatser<br />
• Om vattenmyndigheternas verksamhet<br />
www.vattenmyndigheterna.se<br />
• VattenInformationsSystem för Sverige (VISS)<br />
www.viss.lst.se<br />
• Kartinformation om vattenförvaltningens innehåll:<br />
www.gis.lst.se/vattenkartan<br />
• Webbplats om vattenförvaltningen i Sverige:<br />
www.vattenportalen.se<br />
• Naturvårdsverkets webbplats om vattendirektivet, svenska miljökvalitetsmål, miljökvalitetsnormer,<br />
samt vattenfrågor i Sverige:<br />
www.naturvardsverket.se<br />
• Sveriges Geologiska Undersöknings webbplats om grundvatten:<br />
www.sgu.se<br />
• Miljömålsportalen (om arbetet med de svenska miljökvalitetsmålen):<br />
www.miljomal.nu<br />
41
Vattenmyndigheten Bottenvikens vattendistrikt<br />
Växel: 0920 – 960 00<br />
www.vattenmyndigheterna.se<br />
Länsstyrelsen i Norrbottens län<br />
Växel: 0920 – 960 00<br />
www.bd.lst.se