SiS i Fokus nr 3/08 (pdf 1,33 MB, nytt fönster) - Statens ...

SiSI FOKUSaktuellt om forskning och behandlingfrån statens institutionsstyrelsenr 3 • 2008>> Stigbyskolan byggerallt på relationen>> Satsning på ett ARTsom håller vad det lovarEtiken viktignär vården skermed tvångAktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

AdressSiS i FokusBox 16363, 103 26 StockholmTelefon08-453 40 00Telefax08-453 40 50BesöksadressDrottninggatan 29E-postsisifokus@stat-inst.seWebbadresswww.stat-inst.seRedaktörBirgitta Hedman-Lindgren08-453 40 11birgitta.hedmanlindgren@stat-inst.seMedarbetare i detta nummerDiana Reybekiel, Cecilia Mellberg,Ann-Sofi Rosenkvist, Jakob Granqvist,Jessica Rydén, Sophie Heine, ÅsaBolmstedtAnsvarig utgivareEwa Persson GöranssonOmslagsbildCecilia MellbergGrafisk formSvensk InformationTryckIntellecta Tryckindustri, Solna 2008ISSN1654-6040SiS i FokusStatens institutionsstyrelse, SiS, ärden statliga myndighet som ansvararför vård av ungdomar på särskildaungdomshem och vuxna missbrukarepå LVM-hem.SiS uppdrag är att vårda med tvång,något som kräver stor öppenhet ochinsyn. Just därför ger vi ut SiS i Fokus.I den berättar vi om viktig forskningoch behandling, och om vad somhänder på våra institutioner.Innehåll nr 3/2008Fokus på forskning: TEMA etikMakt och tvång kräver etiskt bemötande 3Vanliga problem ur vardagen 5Hon har kartlagt dilemman 7missbrukarvårdPå Hornö genomsyras allt av miljöterapi 8reportagetHär går relationer och metoder hand i hand 10ungdomsvårdSiS satsar på ART med integritet 14behandling i fokusBra planering ger tydliga mål 16nytt om sis 18läsvärt 19ny forskning 20

fokus på forskningtema: ETIKLika men olika. SiS personal har alltid makt, och klienteroch ungdomar befinner sig alltid i en beroendesituation.Viktigt att komma ihåg, även när vardagens slit och känsla avmaktlöshet tränger sig på. För makt leder till konsekvenseroch kräver ödmjukhet och eftertanke.Illustration: Diana ReybekielSolidariskt tvångkräver god etikSiS har fått nya etiska riktlinjer. SiS etik är ett dokument som talar öppet om makt och kränkt integritet,men också om tvångsvård som en handling av solidaritet.Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse››

fokus på forskningtema: ETIK››Etik är viktigt. Inte minst när man vårdar med tvång.Det kan upplevas kränkande att fråntas rätten att bestämmaöver sig själv. Därför är det absolut nödvändigtatt all SiS personal är medveten om sin makt och sitt överläge.Klienternas integritet måste respekteras så långt sommöjligt, och den vård de får ska vara kunskapsbaseradoch ge möjlighet till delaktighet. Tvångsvård är en solidaritetshandling,men den ska utföras på ett etiskt riktigtsätt.Där är några av huvudpunkterna i SiS reviderade etiskadokument – SiS etik. Riktlinjer som betydligt fylligareoch mer konkret än tidigare sätter fokus på tvångsvårdensetiska aspekter. I SiS verksamhet finns tvånget ochmakten hela tiden närvarande. För som det står i SiS etik:”SiS anställda låser in och utövar kontroll över unga människoroch vuxna med missbruk bland annat genom att användade särskilda befogenheterna som SiS har, men ocksågenom ”tvånget i vardagen”. Det rör sig om det tvång vi använderför att få klienterna att stiga upp på morgonen, deltai institutionens strukturerade schema, aktiviteter, skola, behandlingsgrupperm.m.”Foto: Ann-Sofi RosenkvistFoto: Ann-Sofi RosenkvistMed etik i fokus. Håkan Thorsén, filosofie doktor vid Örebrouniversitet, har hjälpt SiS ta fram nya etiska riktlinjer.–Tvångsvården är en solidaritetshandling, säger han och tyckeratt tvång och etik går att förena.Margareta Wihlborg är rådgivarepå SiS huvudkontor,och den som samordnat arbetetmed att revidera SiSEtik. Hon berättar att många,både inom och utanför SiS,lämnat synpunkter under arbetetsgång. Brukarråd, socialsekreterare,SiS insynsråd,intagna på ungdomshemoch LVM-hem, fackliga representanter,avdelningsföreståndareoch institutionscheferhar alla fått vara med och säga sitt. Nu finns SiSetik – och ska följas av hela myndigheten. Alla anställdaska skriva under att de tagit emot och läst riktlinjerna, ochdärefter hamnar bekräftelsen i personalakten.– Det förpliktigar naturligtvis, men man ska veta attjobbar man hos SiS ställer man sig bakom SiS etiska riktlinjeroch jobbar jämlikt och rättvist, säger MargaretaWihlborg. Hon förklarar att kommande utbildningspaket,avsatt tid för etiska diskussioner och seminarier och institutionernasskyldighet att återrapportera hur man jobbatmed frågorna, ska garantera att samtalen kring det etiskaförhållningssättet verkligen hålls levande.Etiska riktlinjer är ingenting nytt för SiS. Men tidigarehar inte lika klart uttalats att vården är ett uttryck för solidaritet,eller att den kan upplevas kränkande. MargaretaWihlborg tycker att det är viktigt att våga tala klarspråk.– Vi måste vara tydliga med att vi kränker folks integriteti tvångsvården, men vi gör det ju för att kunna gedem vård och behandling. Vi ska vara medvetna om vadvi gör och ge så mycket delaktighet som möjligt för attminimera kränkningen. Det som inte heller tidigare funnitsmed är skrivningen om att det är en etisk förpliktelseatt se till att vården är kunskapsbaserad. Anställda ska haen reflekterande hållning till behandlingsarbetet och denkunskap det bygger på. Man ska fundera på det man göroch varför, inte bara köra på och tycka att man har rätt,säger hon.Frågan är förstås om tvång och kränkningar alls kangå hand i hand med ett etiskt försvarbart förhållningssätt.Svaret finns i SiS värdegrund, menar även Håkan Thorsén,filosofie doktor och lektor vid Örebro universitet.Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

Etiska problem från SiS vardagI samband med det etiska arbetet har institutioner vid olika tillfällen erbjudits att skicka in exempel påfrågeställningar. Här är ett axplock.Vi ber kvinnor i förvirringstillstånd att genomgåen DOK-intervju som enligt riktlinjernaskall ske inom tre veckor från intagningen påinstitutionen. Vi uppfattar att de ibland inte alltidär riktigt medvetna om frågornas innebördoch att det inte alltid blir så adekvata ellerrelevanta svar. Är det etiskt försvarbart?Pojke som i sin historik från socialtjänsten beskrivs vara utsatt förprostitution och sexuellt utnyttjande blir vid institutionen föremål förytlig kroppsbesiktning. Lämnar urinprov. Visar i sitt beteende storaproblem med att ta av sig kläderna och visa den nakna kroppen menåtgärderna genomförs. Dilemmat för personalen är att de ser ochupplever pojkens ångest och oro men att de samtidigt vet att åtgärdenär absolut nödvändig med tanke på hans säkerhet på avdelningen.Ungdomar som är placerade hos SiS får fickpengar, dyra kläder och möjlighet att utövakostnadskrävande fritidsintressen. Är det riktigt att ge ungdomarna så mycket som deinte kommer att kunna få när de kommer hem, eller ska de uppfostras till att leva på dennivå som väntar efter institutionsvistelsen? Kan det vara en poäng i att ge ungdomarnaen hög materiell standard under tiden på institutionen för att inge hopp och inspiration?Ska man backa upp en kollegasom är i konflikt meden elev även om man intehåller med kollegan?Foto: Jakob GranqvistUtsatt situation. För många kan det upplevas som en kränkningatt vårdas med tvång. Därför är det viktigt att man som anställdrespekterar de intagnas integritet så långt det går, och ger en rättvisoch kunskapsbaserad vård. Något som betonas i nya SiS etik.Han har lång erfarenhet från forskning kring etisk problematikoch är en av författarna till SiS etik.– Tvångsvården är en solidaritetshandling gentemotmänniskor som har svåra problem. Det gör att den intebara är en försvarbar handling. Den är en plikt, säger han.En av de aspekter dokumentet SiS etik tar upp är makt.Förhållandet mellan anställd och klient är ju i mångaavseenden ett maktförhållande, där klientens beroendeställningskapar en ojämlik relation. Den maktutövningsom förekommer i vården kan i en del fall vara baseradpå särskilda befogenheter. Men den kan alltså också utgörasav ”vardagstvång”, som plikten att följa institutionensrutiner eller tvånget att välja bland fritidsaktiviteter somnågon annan valt ut. Uppfattningen om vad som är maktutövningoch inte kan variera.– Den som är utsatt för makt har ofta lättare att identifieraden, säger Håkan Thorsén. Den som utövar maktkanske inte ens tänker på det. Bara det att den ene harmöjlighet att utöva makt kan göra att den andre kännersig utsatt.Det finns olika sätt att lära sig upptäcka att man användermakt över en annan människa. Ett sätt är att träna sigi att alltid vara medveten om maktperspektivet. Ett annatatt är att vara observant på så kallad motmakt.– Om klienten reagerar kan man snabbt rannsaka sigsjälv och notera hur man har betett sig, säger Håkan››Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

fokus på forskningtema: ETIKet här är nog första gången under SiS historia”Dsom vi tar fram uttryckliga formuleringar sommotiverar tvångsvård. Det tror jag är oerhört viktigt. Viskapar förväntningar på folk utifrån ett förvaltningsperspektiv,och då måste man våga väva in värderingar.Jag tror inte att det kommer att saknas konkreta situationersom kan ligga till grund för samtal kring etik. Vilever i en praktisk verklighet och medarbetarna tyckeratt det här är viktigt. Cheferna har ett stort ansvar för attdet skapas tid och plats för diskussioner.”Stig-Arne Tengmer, institutionschef på Långanässkolan och enav medlemmarna i den grupp som tagit fram SiS etikag tror att det ibland är svårt att som behandlare”Jse att man är delaktig i maktutövning. Det är oftasjälvklart för oss chefer som fattar beslut, men kanskeinte lika självklart i det dagliga behandlingsarbetet. Vifår aldrig glömma bort att vi har makt. Klienterna, ävenom de är stora och starka, är alltid i en beroendeställningtill oss.Något jag verkligen vill lyfta fram är den ödmjukainställningen till etik. Den som gör att vi alltid bör ha”etikglasögonen” på oss och ha en reflekterande hållningnär vi bemöter klienter. Och även när man har ambitionenatt ha ett etiskt förhållningssätt uppstår det regelbundetsituationer där man upptäcker att man intevarit tillräckligt uppmärksam och missat konsekvensernaav det egna handlandet. Då gäller det att outtröttligtoch kritiskt granska sig själv och sitt beteende.”Harriet Lundefors Oscarsson, institutionschef på BehandlingshemmetRällsögården och även hon en i gruppen bakom SiSetik.NÅGRA PUNKTER UR SiS ETISKA RIKTLINJERDen enskilde klientens rättigheter• Den enskilde har rätt att bemötas med respekt medhänsyn till sin integritet, vilket bland annat innebär att haneller hon inte får utsättas för psykisk eller fysisk kränkning,utöver den kränkning som tvånget i sig medför.• Den enskilde har rätt till behandling utifrån sina unikabehov och förutsättningar.• Den enskilde har rätt till delaktighet i vården och behandlingenoch att hans eller hennes synpunkter och klagomålska beaktas.Den anställdes ansvar• Den anställde har ansvar för att upprätthålla en professionellhållning, vilket bland annat innebär att alltid haklientens bästa för ögonen, samt att hålla isär arbetet ochden privata sfären.• Den anställde har ansvar för att arbeta för ett gott behandlingsklimatoch en god arbetsmiljö och att motverkadiskriminering i alla former.• Den anställde som får kännedom om etiska övertrampgentemot klienten eller medarbetare eller övriga missförhållandeninom vården, har ansvar för att påtala dessa förnärmaste arbetsledare eller annan högre chef.›› Urinprov eller visitering efterpermission kan vara positiv maktutövningför att skydda individen.›› Thorsén. Han påpekar dock att en utebliven reaktion intealltid är ett gott tecken. Makt kan mycket väl ha utövatsändå.Allt maktutövande är emellertid inte av ondo. Maktkan brukas och missbrukas– Urinprov eller visitering efter permission kan varapositiv maktutövning för att skydda individen, säger HåkanThorsén. Men att kroppsvisitera en person som aldrighaft drogproblem är ibland att missbruka makt. Manmåste alltid kunna rättfärdiga utövandet. Kan det försvaraseller inte.Margareta Wihlborg tror att många behandlare kanskeinte är medvetna om den makt de har. Bara att besittakunskap och ingå i ett professionellt nätverk ger ju ettenormt övertag.– Behandlingsassistenter som jobbar med svåra klienterkänner sig nog ofta ganska maktlösa. När någon kommeroch säger att ”Du har ju massor av befogenheter”förstår man kanske inte riktigt. Man känner sig långt neri hierarkin utan möjlighet att påverka. Men trots det harman en väldigt stark maktfunktion som det är viktigt attkänna till.Birgitta Hedman-LindgrenSophie HeineSiS etik kommer formellt att beslutas av SiS ledningsgrupp senarei höst.›› Läs mer om tvång och delaktighet på sidan 20.Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

Foto: Jakob GranqvistVill diskutera.Maria Åsebrant,biträdande institutionschefpåLånganässkolan,vill att samtalenom etik ska få taplats.”Det kan vara svårt att talaom det som inte är så bra”Maria Åsebrant på Långanässkolan har intervjuat behandlareför en uppsats om etik och tvångsvård. Att kritiserakollegor drar sig många för.• Att tvinga fram motivation. Flera behandlare såg detsom motsägelsefullt att använda tvång, och samtidigtförsöka få fram en frivillig vilja till förändring.– Ju större krav vi ställer på att vi ska ha ett etiskt försvarbartförhållningssätt, desto mer jobb blir det naturligtvis.Det är mycket enklare att säga att ”Det här är ramen ochnu följer vi den till punkt och pricka”.Maria Åsebrant är biträdande institutionschef på ungdomshemmetLånganässkolan i Eksjö. För henne är deetiska diskussionerna viktiga. Hon har skrivit en magisteruppsatsom etiska dilemman i tvångsvård, hon har medverkati SiS utbildning i mänskliga rättigheter och hon ärmed och leder arbetet med frågeställningar kring etik påsin institution.I arbetet med uppsatsen ”Etiska dilemman inom tvångsvård,behandlingsassistenters uppfattning om etiska dilemmaninom tvångsvård av ungdomar” intervjuade Maria Åsebrantsammanlagt 19 behandlare på två ungdomshem. Genomsamtal i fokusgrupper fick hon fram olika situtationer sompersonalen upplevde som särskilt etiskt komplicerade.Några exempel:• Att vara både ”plit” och ”psykolog”. Svårigheten i attvara både den som kontrollerar och den som skapar relationer.Oron över att blanda ihop tvång och behandling.• Att tvingas motivera beslut man inte står för. Någotsom kan vara nödvändigt när kollegorna beslutar ensak, man själv tycker annorlunda men ändå avkrävs enförklaring av ungdomarnaBåde i sitt tidigare jobb som avdelningsföreståndare, och iintervjuerna till uppsatsen har Maria Åsebrant mött mångasom tagit upp ett annat etiskt problem. Det som infinner signär man som behandlare ser en kollega kränka en intagenpojke eller flicka. Går det att kritisera en arbetskamrat?– I vår verksamhet är vi så beroende av varandra. Viarbetar så oerhört tajt och kommer så nära. Då är det svårtatt tala om det som kanske inte var så bra, säger hon ochbetonar hur viktigt det är att ändå våga prata om jobbet.I Långanässkolans program för kompetensutveckling ingåren dag om etik. Då delas deltagarna in i tvärgruppermellan avdelningarna och får gå igenom olika händelsersom inträffat på institutionen. Det blir spännande diskussionerom hur situationer lösts och vad som kunde hagjorts annorlunda.– Det finns många andra möjligheter att diskutera. Vidöverlämningar till exempel. Har jag som behandlare haften konflikt med en elev, hur uppfattade andra den? Hurkunde jag ha gjort i stället? Min erfarenhet från arbete påavdelning är att vi har många diskussioner om etiska frågeställningarutan att ha koll på att det är det vi har. Vi kankänna att ”Vi pratar aldrig om etik” fast vi egentligen gördet hela tiden. Jag tror att man måste göra mer klart attdet handlar om diskussioner utifrån ett etiskt perspektiv,säger Maria Åsebrant.Birgitta Hedman-LindgrenAktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

missbrukarVÅRDHornö satsar stortpå terapi i praktikenEn nysatsning på miljöterapi ska göra klienterna på HornöLVM-hem bättre rustade att möta vardagen. SiS i Fokus harbesökt institutionen där en stund vid diskbaljan eller enfotbollsmatch fungerar som viktigt motivationsarbete.Foto: Cecilia MellbergLeder utbildningen. Genom miljöterapin hoppas Hornösverksamhetsutvecklare Rutger Zachau att de intagna ska få enbra dygnsrytm, känna sig uppskattade och få utlopp för sin energipå ett positivt sätt. Att värdera effekten av miljöarbete är svårtkonstaterar han, men tycker att det vore intressant att mäta omuttaget av lugnande nattmedicin har minskat om ett år.Fakta miljöterapiMiljöterapi kan beskrivas som en organisationsform förbehandlingsarbete, där ett antal metoder kan integreras. Inomden miljöterapeutiska ramen kan såväl psykodynamisk somkognitiv terapi användas.Syftet är att utveckla och upprätthålla en stabil och utvecklandesocial struktur i vardagen på institutionen, och attetablera relationer och lära klienterna färdigheter som desedan kan ha nytta av i livet utanför institutionen. Att aktiveraklienterna motverkar dessutom passivisering och institutionalisering.Rent konkret använder man händelser och aktiviteteri vardagen till att utveckla och förändra klienternas beteendenoch känslor i positiv riktning.Det miljöterapeutiska arbetet är visserligen ingen nyhetpå Hornö, men det senaste decenniets fokus på specifikabehandlingsprogram har gjort att det fallit lite i glömska.Något som nu definitivt är på väg att förändras. I vårasfick hela personalstyrkan utbildning i miljöterapi ochidag ”pulserar hela institutionen av en miljöterapeutiskanda”, som behandlingsassistenten Angelica Eriksson uttryckerdet.– I och med att hela institutionen är involverad kännsdet tydligt att alla strävar mot samma mål, säger hon.Angelica Eriksson och kollegan Daniel Nilsson ingåri den styrgrupp som leder arbetet med att förankra detmiljöterapeutiska arbetssättet på avdelningarna. Inledningsvishar man valt att rikta in sig på den pedagogiskamåltiden som miljöterapeutiskt redskap.– Vi på den öppna avdelningen har satt upp ett schemadär klienterna får anteckna sig som ansvariga för olika aktiviteter,förklarar Daniel Nilsson. Det kan vara att planerainköp, göra i ordning maten, fixa sallad, duka och diska.Hittills har det gått väldigt bra, tycker han. Förutom attde intagna uppskattar att bli mer delaktiga i det som händerpå institutionen, har också relationerna mellan klienternablivit bättre, berättar han. Angelica Eriksson hållermed:– Killarna har börjat berömma varandra, säger hon. Ochdet betyder mycket mer än om vi i personalen gör det.På Hornö organiseras miljöterapin på ett sådant sättatt kraven successivt ökar på klienterna – från intag tillöppen avdelning. Förhoppningsvis ska de intagna upplevaatt det finns en röd tråd genom institutionsvistelsen.Angelica Eriksson exemplifierar med hur personalen kanjobba med de dagliga måltiderna.– På intaget kan personalen sträva efter att alla klienterska sitta med vid bordet och att teven är avstängd. På denlåsta avdelningen kan målet vara att klienterna ska hjälpatill att duka och duka av, förutom att sitta med och äta. PåAktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

Praktisk terapi. Vaktmästaren Leif Käppe harliksom all personal på Hornö fått utbildning imiljöterapi. Jättebra, anser han som ser mångaklienter sitta passiva framför teven. På sikt skaicke-behandlingspersonal på institutionen ta enmer aktiv del i miljöterapiarbetet.Foto: Cecilia MellbergNöjda behandlare. Angelica Eriksson ochDaniel Nilsson tycker att personalen fått ennytändning genom satsningen på miljöterapi.den öppna avdelningen ska klienterna sedan kunna göraallt, från planering av inköp till diskning.Viktigt är vidare att personal och klienter gör saker tillsammans.Det ger möjlighet till relationsbyggande – engrund i all behandling.– Om jag lärt känna en klient när vi spelat fotboll ellerfiskat ihop, är det naturligtvis lättare att nå fram i regelrättabehandlingssamtal, säger Daniel Nilsson.Ytterligare en huvudtanke i miljöterapin är att vardagenpå institutionen ska ha en tydlig och konsekvent struktur.På den öppna avdelningen har man nyligen börjat sättaupp personalens schema, så att de intagna lätt kan följavilka som ska jobba när och hur länge. På anslaget finnsäven uppskrivet vilka aktiviteter som är inplanerade ochvem som har ansvaret. En enkel åtgärd som redan har gettpositiva resultat.– Det blir inte längre så många frågor om vad som skahända, säger Daniel Nilsson. Nu vet alla vad som är planeratoch vem som ska göra vad.Jessica Rydén”Vardagen erbjuder otaliga möjligheter”Verksamhetsutvecklare Rutger Zachautror på en renässans för miljöterapin.Den går bra att kombinera med kognitivaprogram.– Det finns en vanföreställning attmiljöterapi och kognitiva programstår i konflikt med varandra. Så är detinte. Det går till exempel alldeles utmärktatt kombinera teckenekonomioch ett miljöterapeutiskt synsätt. Detsäger Rutger Zachau, verksamhetsutvecklarepå Hornö och ansvarig förutbildningen i miljöterapi.– Vardagen på en institution erbjuderotaliga möjligheter att motiveraoch stärka de intagnas självkänsla.Rutger Zachau tror att den miljöterapeutiskagrundsynen är på vägatt få en renässans. Institutionsbehandlingkräver en helhetssyn, menarhan och får medhåll av docentMats Fridell, forskare på institutionsvårdav missbrukare och en i projektgruppenbakom SBU:s rapport omverksam missbruksbehandling.– Utan ett miljöterapeutiskt grund-arbete på institutionen, riskerar deriktade behandlingsprogrammenatt ge sämre resultat, säger han. Iinstitutionsvård är struktur, tydligaregler och engagemang från personalenoerhört viktigt för effekten avbehandlingen. I en metastudie somjag nyligen läste, hade för övrigt såkallade terapeutiska samhällen bättreeffekt på missbruket än kognitivaprogram.Jessica RydénAktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

REPORTAGET relationerRelationenSmå pojkar i stora kroppar behövertrygga vuxna att ta efter och lita på.De är grundtanken på Stigbyskolansom skapar starka band mellan ungdomaroch kontaktpersoner. – Vi är intesärskilt trendkänsliga, säger institutionschefenBosse Norgren.– Det är jobbigt att starta en relationoch att avsluta den, men det är faktisktvårt jobb. Och under resans gånghinner det hända väldigt mycket.Peter Kvist talar av egen erfarenhet.Han jobbar sedan åtta år som behandlingsassistentpå Stigbyskolan,ett särskilt ungdomshem där relationsbyggnad,bindning och tillit ärovanligt viktiga byggstenar. Sedanen tid är han kontaktperson för sjuttonårigePontus, som han ännu intehunnit komma särskilt nära. Men PeterKvist vet att kontaktmannaskapetalltid är ett stort åtagande på Stigbyskolan.Hans längsta varade i fem år,och med den pojken har han fortfarandetelefonkontakt.– Det händer att även hans mammaringer. Ibland får man en relationmed föräldrarna också, berättar PeterKvist.Foto: Jakob GranqvistMycket jobb återstår. Pontus och hans kontaktperson Peter Kvist är fortfarandeganska nya för varandra. Att göra mycket ihop är ett sätt att stärka relationen.Till Stigbyskolan på Visingsö kommerpojkar i åldern 16–20 år medallvarliga psykosociala problem ochpågående kriminalitet och missbruk.Institutionschef Bosse Norgren förklararatt det inte sällan handlar omungdomar som redan tidigt fått sinjagutveckling störd.– Av pojkarnas bakgrundsmaterialframgår helt klart att det här är småbarn i stora kroppar. Vi kan ha en 17-åring som då och då faller igenomoch visar beteenden som ligger på en3–4-årings nivå, säger han.Mycket av arbetet på Stigby-10 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

är basen i Stigbys behandlingFoto: Jakob GranqvistGår att kombinera. Stigbyskolanschef Bosse Norgren ser inget motsatsförhållandei att använda evidensbaserademetoder och ha relationsarbetetsom bas. – Jag är övertygad om att detär den person du har en bra relationmed, som du har respekt för ochlyssnar på.skolan handlar om att stärka pojkarnassjälvbild och självkänsla och fådem att känna sig accepterade ochbekräftade. Det förutsätter starka relationersom verkligen håller. Den förstafasen i institutionens behandlingsmodellkallas ”Kontroll” och rymmermycket struktur och gränssättning.Här gäller det att stå kvar, hur tufftdet än kan vara, för här läggs grundenför de band mellan kontaktpersoneroch pojkar som behandlingenvilar på, berättar Bosse Norgren.– Den fasen måste vi vinna. Gör viinte det kan eleverna lika gärna åkahärifrån.Förhoppningsvis blir pojkarna kvarpå Visingsö och övergår då så småningomtill fas två i behandlingen.Den som heter ”Bindning”. Nu tillbringarde mycket tid med sina kontaktpersonersom blir starka identifikationsobjektnär det gäller normeroch värderingar. Man gör det mestatillsammans, både i vardagen och påfritiden. Så här står det i Stigbyskolansbehandlingsprogram:”För att lyckas som personal måsteman ta ett genuint ansvar för relationenoch elevens utveckling (”professionellförälder”). Det fungerar inteatt förställa sig.”För de två följande faserna, ”Lärande”och ”Frigörande” är behandlingsalliansenviktig. Den förtroligarelationen gör att ungdomarna lyssnarpå sina kontaktpersoner. Medbindningen som kitt blir det lättareatt diskuterar behandlingsmetoderoch möjligheter till förändring. Somkontaktperson är man ju viktig ochvärd att lyssnas på.Men den som är viktig har ett stortansvar. Det är Bosse Norgren medvetenom. Ungdomar med störd utvecklingav det egna jaget behövergrundtrygghet och vuxna som är tydligaoch avläsbara. När ny personalrekryteras läggs stor vikt vid professionelltförhållningssätt och självkännedom.När det handlar om extra-›› Det som kännetecknaross på Stigbyskolan är attvi inte är särskilt trendkänsliga.ordinära ärenden som innebär tungaåtaganden under lång tid framöverär det inte alltid helt lätt att hitta rättkontaktman. Det medger Bosse Norgren,men berättar att det trots allt tillslut nästan alltid lyckas. Erfarenheternaär övervägande positiva.– Jag tror att det som kännetecknaross på Stigbyskolan är att vi inte ärsärskilt trendkänsliga. Vi har upplevtatt relationer är en framkomligväg som ingenting kan konkurreramed, säger han.Sofia Jurva håller med. Hon är utredningssekreteraremen har jobbatlänge som kontaktperson och betonarhur viktigt det är att man är lugnoch trygg och känner till de egnagränserna. I arbetslagen hjälper ochstöttar man varandra.– Överföringar, parallellprocesser,och motöverföringar är sådant vi fårjobba med i personalgruppen. På avdelningsmötenafår vi handledningav vår psykolog och avdelningsföreståndaren,och en psykiater påkonsultbasis är med och bevakar deprocesser som sätts igång i gruppen,berättar hon.Även för Peter Kvist är arbetskamraternaviktiga. De fungerar somhandledare, och relationen och kamratskapetinom arbetslaget är stark.Det är inte lätt att ta alla beslut själv,saker måste ventileras och kollegornasråd betyder mycket. Inte minstnär det gäller hur man ska göra för ››Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 11

REPORTAGET relationer››att fungera i rollen som stark och närvarandevuxen, men ändå undvikaatt ytterligare förminska redan svagamammor och pappor.– Man får inte glömma att mångaföräldrar känner sig väldigt misslyckadeoch undrar varför pojkarnalyssnar på oss och inte på dem. DetFakta Stigbyskolans behandlingsmodellkan bli ganska besvärliga situationer,säger han och förklarar hur viktigtdet är att stötta föräldrar och gemensamthitta strategier som fungerar.Lojalitetskonflikter kan, och ska, undvikas.På Stigbyskolan används blandannat Motiverande samtal, MI, Åter-Stigbyskolans behandlingsmodell lägger stor vikt vid relationsbyggande och socialträning. Varje behandlingsavdelning har flera boendeformer, och kontaktpersonernaflyttar med ”sina” ungdomar genom institutionens hela vårdkedja. Även i utslussningsfasenfortsätter den täta kontakten mellan ungdomar och kontaktpersoner.Behandlingen är indelad i fem faser. I praktiken kan ungdomar under en övergångstidbefinna sig i ett par faser samtidigt.Kontroll (beteendereglering)Här bor pojkarna på låst avdelning. Tydlig struktur och gränssättning, i kombinationmed intensivt motivationsarbete lägger grunden för en förtroendefull relation mellanungdomar och kontaktpersoner. För personalen gäller det att inte vika undan när dethettar till, utan att stoppa, stå kvar och visa på alternativa sätt att förhålla sig. Härkan Motiverande samtal, MI, användas.Binda (emotionellt stöd, förtroendeskapande)I den här fasen kan pojkarna flytta till öppen avdelning, och har möjlighet att åka hempå permissioner. De kan även delta i aktiviteter utanför ungdomshemmet. Här ärmålet att ungdomarna ska välja att identifiera sig med personalen och att normeroch värderingar ska förmedlas. För personalen gäller att ha en nära samvaro medpojkarna och ge emotionellt stöd, bekräftelse och acceptans som stärker självkänslanoch jagutvecklingen. Målet med bindningsfasen är att ungdomarna ska vilja efterliknapersonalen och överta livsinställning, normer och metoder att lösa problem.Lära (konsistens, förutsägbarhet)Här har pojkarna en förtrolig relation till sina kontaktpersoner och är mogna attflytta till förtroendeboende på avdelningen. Hemresor och aktiviteter förkommerofta. Ungdomarna har släppt sina försvar och är motiverade till förändring. Här formuleraslivsmål och stärks identiteten som icke-kriminell/icke-missbrukare. Metodersom Återfallsprevention och Aggression Replacement Training, ART, används.Frigöra (autonomi och individualitet)Nu är ungdomarna mogna att flytta till eget boende (lägenhet utanför institutionen).Kontaktpersonen hjälper till med prosociala kontakter och med exempelvis utbildning,praktikplatser och föreningsliv. Vid ett lyckat behandlingsresultat har ungdomarnahär införlivat personalens normer och värderingar som sina egna.Emancipation (bli jämlik)I den här fasen har pojkarna sedan länge lämnat Stigbyskolan och är utskrivna. De leverordnade liv och kan klara sig som självständiga individer. Finns relationen till kontaktpersonenkvar kan denne fungera som bollplank, som i en vanlig vuxenrelation.Skolan utgör en integrerad del av behandlingen. På Stigbyskolan bedrivs undervisningpå grundskole- och gymnasienivå.fallsprevention och Aggression ReplacementTraining, ART. Bosse Norgrenser ingen motsättning mellan attanvända evidensbaserade metoderoch att satsa på starka relationer somgrundfundament i behandlingen.Metoderna är användbara verktygsom har sin givna plats. Men skade få fäste och göra verkan, krävs enstark bindning mellan pojkarna ochpersonalen.– Normöverföring förutsätter ju enrelation, och identifikationsprocessenär oerhört central när det gäller attöverföra normer till barn, säger hanoch får medhåll av Sofia Jurva. Hontycker att relationsarbete ofta beskrivssom en metod, när det i stället fungerarsom en bas. För att en pojke skalyssna på vad hon säger, är det nödvändigtatt han ser henne som någonvärd att ta på allvar, förklarar hon.– Annars blir jag bara en stor munsom pladdrar. Relationen är plattformen,sedan ska man använda metodersom fungerar.För Peter Kvist väntar mycket arbetetillsammans med Pontus. Så småningominträder fasen där han somkontaktperson börjar hålla sig mer ibakgrunden och samtidigt gör klartatt han alltid finns kvar som en personatt höra av sig till. En ganska sorgligmed nödvändig fas som betyder atten pojke är på väg bort från Stigbyskolan.Frågan är förstås om det alltidknyts band mellan ungdomarna ochpersonalen. Måste man tycka om alla,blir frågan till Peter Kvist.– Jag brukar alltid försöka hitta någotpositivt och sedan titta efter det.Med tiden ser man fler och fler positivaegenskaper som gör det lätt atttycka om pojkarna. Våra ungdomarär nedlusade med misslyckanden,men det finns faktiskt gott i alla människor.Det gäller bara att hitta det.Birgitta Hedman-Lindgren12 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

”Klart jag behöver honom som vän”Khobbe, 19, har fått mycket hjälp avsin kontaktperson. Nu vill han testflygasina egna vingar.– Det var som om det klickade direktmellan mig och min kontaktperson,jag kommer inte ihåg att vi grälat ellervarit tjuriga någon gång. Men jagvisste vad jag ville nå, det var bara attköra.Nittonårige Khobbe kom till Stigbyskolanför knappt två år sedan. Idag går han på restaurangskola ivuxenutbildningens regi och bor i utslussningslägenhetinne i Jönköping.Framtiden inom branschen kännsrätt säker. Redan nu jobbar han extrapå flera restauranger vid sidan omstudierna.– Jag har alltid gillat att laga mat,så fick jag chansen att göra det i köketpå Stigby, kom ut på praktik ochsedan har det bara fortsatt, sägerKhobbe. Hans LVU försvann för någonmånad sedan, nu är han frivilligtplacerad och vill snart stå på heltegna ben.– Så fort jag får egen lägenhet tackarjag för all hjälp. Jag har fått minaegna vingar nu, som jag kanbörja testflyga lite. Det mestahar jag gjort själv och det hargått väldigt bra för mig.Khobbes kontaktpersonarbetar numera med utslussningoch finns därför på platsi Jönköping.– Om jag behöver honom?Klart jag behöver honomsom vän. Jag ringer honomoch han ringer mig och frågaroch pratar. Vi träffar varandralite då och då, inte såofta för det finns många andrasom också behöver honom.Det finns ingenting haninte har kunnat hjälpa mig med. Hanhar alltid lagt bollen i mina händeroch sagt att ”Nu får du bolla”. Dethar funkat.Birgitta Hedman-LindgrenBRU ska visa vad som har effektStigbyskolan vill hitta kopplingenmellan behandling och resultat. Ettuppföljningsprojekt ger kunskap omvad som fungerar.Ger behandlingen resultat? Och i såfall, hur ser kopplingen ut mellanproblem och verkningsfulla insatser?Det här vill Stigbyskolan vetaoch har därför i flera år arbetat medprojektet BRU (Behandling och resultatuppföljning).Ett projekt som läggerstor tyngd vid att observera ochdokumentera vad som händer medungdomarna på institutionen.Kort beskrivet går BRU ut på attgenom beteendeobservationer följapojkarnas utveckling mer noggrantän tidigare. Förutom egna instrumentanvänds bland annat ASEBA formulär(CBCL, YSR, TRF) och Rosenbergssjälvskattningsskala som mäter självbildoch självkänsla. Genom att följaupp förändringar hos ungdomarna,bland annat genom kontinuerliga beteendeobservationer,och sätta dem irelation till vilka insatser de fått fårinstitutionen en bild av vilken effektbehandlingen faktiskt har.Stigbyskolan har utvecklat modelleroch ramverk för hur dokumentationenska gå till, och vid varje behandlingskonferensgår personalenigenom hur pojkarna reagerat påbehandlingen och vad den har beståttav. Dokumentationen ger viktigfeedback till ungdomar, personaloch föräldrar men används även förforskning. Materialet matas in i endatabas, och uppföljningar kommeratt göras med pojkarna ett, respektivetre år efter utskrivning. På det härsättet får ungdomshemmet en merövergripande kunskap om vad somär verksamt.– Vi tar bort alla dimridåer. Lämnardu ett uppdrag till en snickare måstehan få en mycket klar ritning över detarbete han ska utföra. Vi måste på någotsätt använda samma princip närvi bygger en behandlingsplan, sägerinstitutionschef Bosse Norgren, somknutit en forskare vid Växjö universitettill projektet.Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 13

ungdomsVÅRDSäkrad integritet gerART med kvalitetSiS började tidigt använda Aggression Replacement Training,ART, i behandlingen av antisociala ungdomar. Nu gårmyndigheten i bräschen när det gäller att kvalitetssäkratillämpningen av programmet.– För att ART ska ge avsedd effekt är det viktigt att innehålletinte förflackas. Socialtjänsten ska kunna känna sigtrygg med att ART inte betyder olika saker på olika institutioner.Det säger psykologen Bengt Daleflod som för tolv årsedan introducerade programmet inom SiS. På uppdragav myndighetens ledning är han i färd med att ta frammetoder för att utvärdera om intagna hos SiS verkligenfår den ART-behandling som programmets manual föreskriver.Bengt Daleflod pekar ut tre viktiga förutsättningarför att ART, även på längre sikt, ska kunna bedrivasmed bibehållen behandlingsintegritet.– Dels ska det finnas tydliga och gemensamma riktlinjerför den institution som vill införa ART i behandlingen, sägerhan, dels ska det finnas checklistor och andra verktygför kontinuerlig kontroll av att det korrekta upplägget avbehandlingen efterlevs. Ett tredje krav är att utbildningenav instruktörer och tränare håller god kvalitet.Gemensamma riktlinjer och checklistor har redan tagitsfram. Därutöver skulle inspelade behandlingssessionerkanske kunna vara en del av kvalitetssäkringsarbetet,menar Bengt Daleflod.Säkrar kvaliteten.Psykolog BengtDaleflod var medoch införde ARTsom behandlingsmetodi Sverige. Efteratt metoden blivitvida spridd och användär det nu dagsatt satsa på kvalitetssäkringav innehållet,anser han.– I den amerikanska delstaten Washington följer manårligen upp hur olika behandlingsenheter bedriver ARTgenom att filma hur personalen arbetar med ungdomar,berättar han. Om instruktörerna inte följer manualen görsen förnyad inspelning kort därefter, och om behandlingenfortfarande inte bedrivs på ett korrekt sätt vid ett tredjeinspelningstillfälle fråntas instruktörerna rätten att bedrivaprogrammet.Under hösten ska Bengt Daleflod presentera ett förslagför hur kvalitetssäkringen av ART kan organiseras inommyndigheten. Underlag till det hoppas han bland annatatt få vid den första konferensen för SiS 150 ART-instruktörer.Den äger rum i oktober och medverkar gör även deFoto: Jakob GranqvistFakta ARTAggression Replacement Training, ART, är ett kognitivt beteendeterapeutisktprogram som togs fram i USA under 1980-talet. Programmet syftar till att göra en individ bättre rustadatt interagera med andra människor och riktar sig till personersom tenderar att överanvända ett aggressivt beteende och sombrister i social kompetens. Förutom att öva på grundläggandesociala färdigheter, får deltagarna lära sig tekniker för att bemästrasin aggressivitet. I programmet ingår även så kallad moralutbildningsom ska stärka goda sociala värderingar och ett ökatansvarstagande. Undervisningen sker ofta i grupp och enligt ennoggrant utprövad och evidensbaserad manual. ART är främstavsett för barn och ungdomar med uppförandeproblem, menanvänds i dag även för vuxna. I Sverige är det ett av de mestspridda evidensbaserade programmen och bedrivs nu inom helabehandlingsfältet – från öppenvård och skola till behandlingshemoch kriminalvård.›› Läs mer om ART på www.aggressionreplacementtraining.org14 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

Foto: Cecilia MellbergVanligt program. ART används på ungefär hälften av SiS ungdomshem. Nu ska myndigheten följa upp hur många som får del av programmetoch hur tillämpningen ser ut på de olika institutionerna. Här en ART-lektion på Lövsta skolhem.16 ”ART-tränare” som håller i utbildning och handledninginom myndigheten.– Konferensen kan ses som en slags kick-off för kvalitetssäkringsarbetet,säger Eva Lif Redestam, utbildningsledarevid SiS huvudkontor. Efter stora utbildningssatsningarfinns för närvarande inte någon större brist påutbildade instruktörer eller tränare. Nu är det dags attfokusera mer på hur vi genomför programmet.Behovet finns. Att ART i praktiken kan betyda olika sakerhar Bengt Daleflod märkt både inom och utanför SiS.Instruktörer kan efterhand ha anpassat programmet tilllokala förutsättningar på ett sådant sätt att det är svårt attkänna igen som ART, förklarar han.– Behandlare har kanske märkt att rollspel inte fungeratför den målgrupp de jobbar med för tillfället och heltenkelt plockat bort det momentet, men då är det inte längreART vi talar om.›› Vi ska vara generösa mot omvärldenoch dela med oss av riktlinjer, checklistoroch praktiska erfarenheter.Det är på sätt och vis inte så märkligt att innehållet förändras,anser Bengt Daleflod. Så ser det ofta ut när manintroducerar nyheter inom behandling. Allt eftersom ettprogram blir mer och mer spritt ökar behovet av att stramaupp tillämpningen, och han hoppas att SiS kvalitetssäkringsarbeteska inspirera andra.– Vi ska vara generösa mot omvärlden och dela medoss av riktlinjer, checklistor och praktiska erfarenheter.Dessutom tror jag att de verktyg för kvalitetssäkring somvi tar fram även kan användas för andra program.Jessica RydénAktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 15

ehandlingi fokusMed bra planer och journalerEn bra behandlingsplanering ger tydliga mål som alla kanfölja. Nu satsar SiS på bättre och tydligare anvisningar förhur dokumentationen ska gå till.LVM-hemmet Rebecka har redan kommit långt och använderplaneringen både som motivation och behandling.I höst kommer nya råd och anvisningar för journalföringoch behandlingsplanering för både ungdomsvården ochLVM-vården. Enligt Tomas Ring, chef för SiS FoU-enhet,innebär de en skärpning jämfört med tidigare.– Det som tidigare sagts mellan raderna har förtydligats,säger han.›› När alla drar åtsamma håll ökarmotivationen och denegna betydelsen förhelheten blir tydligare.Tomas RingNär det gäller behandlingsplaneringen säger de nyaanvisningarna bland annat att en plan ska bygga på delivsområden som finns i DOK/ASI, att en preliminär planska upprättas inom tio dagar, fastställas inom två månaderoch revideras varannan månad, samt att den skagodkännas av klient och socialtjänst. Det finns också detaljeradeanvisningar om hur journalföringen ska gå till.Anvisningarna för ungdomsvården är i stort sett desammasom för vården av vuxna.Det finns många fördelar med god planering och dokumentation,anser Tomas Ring. Med en plan får man ettgemensamt mål och vet vad man ska göra för att ta sig dit.När alla drar åt samma håll ökar motivationen och denegna betydelsen för helheten blir tydligare. En ny behandlingsassistentkan snabbt se vad hon eller han ska göra.Det blir också enklare att följa upp och utvärdera vården,vilket gör den mer professionell.På LVM-hemmet Rebecka har utredningssekreterarePeter Dunkel i flera år arbetat för att skapa bra rutiner fördokumentation.Illustration: Diana ReybekielViktig planering. Behandlingsplanen är en arbetsplan som allaska vara överens om. Personal, socialtjänst och ungdomar/klienterska jobba mot ett gemensamt mål, och då är det viktigt att hasamma syn på vägen dit.– Min erfarenhet är att när vi har en strukturerad behandlingsplansom skapas snabbt efter att klienten skrivitsin får vi bättre resultat. Det blir ett slags lugn när klienter,personal och socialtjänst är överens om målet ochvet vad var och en ska göra för att nå dit, förklarar han,och berättar att Rebecka nu har ett system där behandlingsplanenbygger på rubrikerna i DOK. Därmed skapasen röd tråd från första intervjun till behandlingsplanen.– Förr tenderade behandlingsplanen att handla omframtiden, men den ska vara en arbetsplan.För att det ska vara enkelt att se om man närmar sigmålet måste även den övriga dokumentationen kopplaspå, menar Peter Dunkel. Om det står i planen att Kajsaska delta i missbruksgruppen ska det stå i journalen omhon gjort det eller inte, och varför hon eventuellt inte varitmed.16 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

lir vården mer professionellPlanen godkänns alltid av både klienten och socialtjänsten.– Det är inga problem att skriva ett snyggt dokumentoch infoga i KIA, men det har lyckats först när klientenkan sin behandlingsplan. Då kan personalen till exempelförklara för Kajsa att om hon går igenom en nedtrappningav bensodiazepiner, så kan hon ha nått en viss punkt omtvå veckor. På så sätt kan planeringen fungera både sommotivation och behandling, säger Peter Dunkel.På SiS behandlardagar i oktober kommer all personal påSiS institutioner att utbildas i de nya anvisningarna. Dekommer att få information om de nya reglerna, diskuteravärdet av planering och dokumentation och fundera påhur man kan göra det arbetet roligt och intressant. Utbildningenkommer att upprepas varje år. För att underlättaarbetet med behandlingsplanering kommer dessutom dokumentationssystemenatt fortsätta att utvecklas.Peter Dunkel på LVM-hemmet Rebecka berättar atthan som första steg försökt skapa en positiv kultur somgör att kollegorna känner att de tjänar på att planera ochdokumentera. Han har samma genomgång med alla medarbetareså att de får en gemensam grundkunskap, ochbetonar vikten av att alla förstår vilken information somska föras in i systemen, använder vedertagna termer ochär objektiva.På LVM-hemmet Rebecka är målet att personalen underklientens första veckor lägger sex till åtta timmar påatt skapa en god grund för planeringen. Därefter reviderasplanen, inte sällan lagom tills det är dags att börja funderapå nästa steg i behandlingen. Exempelvis frivillig vård.Peter Dunkel tycker att de nya anvisningarna för dokumentationenbehövs och är välkomna.– En fördel med statliga myndigheter är att det finnsråd och anvisningar för allting, men ibland är de somisolerade öar. Hittills har vi fått uppfinna helhetstänketsjälva, men nu börjar det komma även uppifrån. Det ärbra att få det stödet.Åsa BolmstedtIllustration: Diana ReybekielHur ska man skriva? I journalsystemet KIA ska all informationdokumenteras. Men det gäller att få med det viktiga, och inte fyllajournalen med oväsentligheter.Dokumentationenseget år hos SiSSiS har utnämnt 2008 till dokumentationens år.Myndigheten satsar stort på att förbättra användandetav samtliga system, så att såväl behandlingsplaneringenoch journalföringen som uppföljningsarbetetblir mer effektivt. Dokumentation är temat ien mängd konferenser och utbildningar under året.Utvecklingsarbetet med SiS dokumentationssystemADAD, DOK och KIA fortsätter, och personal somarbetar med systemen får riktade insatser.Dokumentationens år handlar för SiS om att göradet enklare att dokumentera och hämta fakta frånden egna verksamheten. Satsningen handlar äventill stor del om att öka de anställdas medvetenhetom vikten av dokumentation. Den är en grundläggandebas när det gäller att visa vilken vård SiSbedriver, varför den ser ut som den gör, och vilkaresultat den ger.Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 17

nytt om sisProstituerade ska få mer hjälpRegeringen vill att SiS hittar sätt attstödja intagna som sålt sex. Viktigt attinsatserna fortsätter även efter tidenpå institution.SiS har fått i uppdrag att ta fram särskildaprogram för de personer påungdomshem och LVM-hem som är,eller har varit, utsatta för sexhandel.Uppdraget är en del av regeringensnya handlingsplan mot prostitutionoch människohandel för sexuella ändamål.Sambandet mellan missbrukoch prostitution anses starkt, och detär inte ovanligt att tvångsomhändertagnakvinnor och flickor (och ävenpojkar och män) finansierat sitt drogmissbrukgenom att sälja sex.Hur stor del av klienterna ochungdomarna det handlar om är svårtatt säga, förklarar Tomas Ring, chefför SiS FoU-enhet. Ämnet är skambelagtoch de flesta vill inte uppfattasig själva som prostituerade. I inskrivningsintervjuersvarar de flestanekande på frågor om att ha sålt sex,men personal och institutionschefersom känner till de intagnas bakgrundvet att gruppen är större än formulärenavslöjar.– Vi måste hitta andra sätt att beskrivaoch benämna de här företeelsernaoch fråga bättre så att det blirrätt, säger Tomas Ring.Ett första steg i SiS uppdrag är attkartlägga den kunskap som finns närdet gäller arbete med människor utsattaför prostitution. Det arbetet harredan inletts. Tomas Ring berättaratt det därefter gäller att hitta insatsersom passar målgruppen, och attse till att arbetet fortsätter även eftertiden på institutionen. Modellenska bygga på långsiktighet och samarbetemed socialtjänsten.– Hos oss kommer klienterna ifrånbåde missbruket och prostitutionenoch det ger oss ett unikt tillfälle. Menmycket handlar om att möjliggörafortsatt arbete. Att uppmärksamma,påbörja och lämna över till eftervården,säger han.En projektledare arbetar deltidmed uppdraget, och kommer attknyta en referensgrupp, experter ochsakkunniga till sig. Projektet finansierasav socialdepartementet ochpågår till och med år 2010.Birgitta Hedman-Lindgren›› Läs regeringens handlingsplan påwww.stat-inst.se. Gå in under webbtipsi SiS i Fokus 3/08Årscykel ger bättre kollPlanering och uppföljning hör ihop.Det är dessutom viktigt med ettlångssiktigt tänkande som ger förutsägbarhetoch kontinuitet.De här tankarna ligger bakom SiSsatsning på ett nytt sätt att planera.Myndighetens verksamhetsplan, somliksom tidigare är ettårig, ska vila påen strategisk och målinriktad treårsplan.I den ska läsaren bland annathitta hur utvecklingen i omvärldenser ut, vad SiS ska göra för att mötaväntade behov och hur handlingsplanenför de långsiktiga målen ser ut.På ungdomshemmen och LVMhemmenersätts verksamhetsplanernaav så kallade resultatkontrakt.De anger vad som ska uppnås underplaneringsperioden och följs upp tregånger om året. Uppföljningarna liggeri sin tur till grund för analyser avresultaten.Genom att planera, följa upp, utvärderaoch återkoppla skapar SiS enårscykel som driver verksamhetenframåt. Projektledare för modellenär verksamhetscontroller GunMariaSvensson. Hon betonar vikten av attdet förs interna samtal om vad SiSska prioritera.– En planeringsprocess som byggerpå dialog mellan ledning ochmedarbetare på olika nivåer är ettviktigt verktyg för att kunna förståoch sträva mot våra uppsatta mål,säger hon.Tips till redaktionen? ›› Kontakta oss!Tel 08-453 40 11 e-post sisifokus@stat-inst.se18 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

läsvärtSnart dags förSiS-konferensernovember ordnar SiS fyra regionalakonferenser där resultat ochIny spännande forskning presenteras.Inom kort landar en inbjudan hos socialtjänsteni landets alla kommuner.De regionala konferenserna kommeratt ha såväl gemensamma somunika inslag. SiS vårdkedjeprojektinom ungdomsvården och LVM-vårdenstår på dagordningen i alla regioner,och i parallella seminarier erbjuderSiS matnyttig kunskap om vård ochbehandling med koppling till aktuellforskning. Det kan exempelvis handlaom unga sexualförövare, hur flickor/pojkar och kvinnor/män behandlas ellerhur det går för ungdomarna i MultifunCoch MVG-projektet.SiS generaldirektör Ewa PerssonGöransson deltar i alla fyra konferensernatillsammans med respektiveregionchef.Konferenserna äger rum i Göteborgden 18 november, i Umeå den 20november, i Södertälje den 25 novemberoch i Malmö den 27 november.Målgruppen är i första hand politikeroch beslutsfattare inom socialtjänsten,men även socialsekreterare är välkomna.Konferenserna är kostnadsfria.Inbjudan kommer att innehållaprogram för alla fyra konferenserna,och programmen läggs även ut på SiSwebbplats i samband med utskicket.Om att fly från maktlöshetenGNY bokoda relationer mellan intagna och behandlare, och dagar fullaav innehåll. Det får LVM-klienter att stanna på institutionen istället för att avvika. I alla fall enligt Bengt Svenssons nya bok ”Rymmare”. BengtSvensson är docent i socialt arbete vid Malmö högskola, och bygger till stor delsin bok på intervjuer med LVM-klienter, både sådana som avvikit och sådanasom valt att låta bli. ”Rymmare” innehåller även material om fängelserymningar,och om rymmare i litteratur, film och tv. Enligt Bengt Svensson visar rymningarpå en grundläggande motsättning mellan människor i underläge och överläge.Genom att rymma bryter sig den inlåste loss från sin maktlöshet.›› Rymmare ges ut på Carlsson Bokförlag.Begripligt om evidensENY bokvidens är ett ord som väger tungt på de flestahåll. Men vad betyder egentligen begreppet?Bra svar och vägledning får man i boken ”Evidensbaserad praktiki socialt arbete” som getts ut av Institutet för utveckling avsocialt arbete, IMS.Här får vi veta att evidensbaserad praktik bygger på trekunskapskällor:• Den för tillfället bästa vetenskapliga kunskapen• Brukarens erfarenheter och önskemål• Den professionelles erfarenhet och förmågorI boken ges en grundlig genomgång av de tre källorna liksom en beskrivningav processen mot evidensbaserat arbete. Ett särskilt plus för den fylligaordlistan som förklarar en rad ofta förekommande vetenskapliga begrepp.”Evidensbaserad praktik i socialt arbete” vänder sig politiker, beslutsfattareoch yrkesverksamma inom socialt arbete, liksom till studerande på socialhögskolorna.›› Boken kan beställas på www.gothiaforlag.serapporter från sis›› Årsrapport DOK 07. Personer inskrivna vid LVM-institutioner under år2007. TabellerRapporten redovisar bakgrundsdata, aktuell livssituation och hjälpbehov för de klientersom var inskrivna vid någon av SiS LVM-institutioner under 2007 och som vidinskrivning dokumenterades inom ramen för DOK-systemet. Totalt redovisas data för869 klienter.›› Årsrapport ADAD 07. Ungdomar som skrivits in på särskilda ungdomshemunder år 2007. TabellerÅr 2007 skrevs totalt 1103 ungdomar in på något av de särskilda ungdomshemmen. Avdem intervjuades 722 med ADAD-inskrivningsintervju.›› Beställ eller ladda ner rapporterna från www.stat-inst.seAktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 19

POSTTIDNING BVid adressändring, skicka den nyaoch den gamla adressen till:Statens institutionsstyrelse, SiSBox 163 63103 26 Stockholmny forskningDelaktighet kräver riktiga mötenUnga som vårdas med tvång måste känna sig delaktiga.Det är en förutsättning för meningsfulla möten mellanungdomar och personal, visar en ny avhandling.Många tvångsomhändertagna ungdomar känner sig intealls delaktiga i sin vård. Visserligen tycker några att detär bra, ja i en del fall livsnödvändigt, att de vistas i slutenvård,men många har ingen aning om varför de är där.De förstår inte vad vården går ut på och de vet inte vadde får göra eller vilka rättigheter de har. Det brister i delaktigheten,konstaterar Karin Engström, filosofie doktor ipedagogik i sin avhandling ”Delaktighet under tvång – Omungdomars erfarenheter i barn- och ungdomspsykiatrisk slutenvård.”Avhandlingen ingår i ett mångvetenskapligt forskningsprojekt,”Tvingad till hjälp” vars huvudresultat finnsi antologin ”Tvingad till hjälp – en studie av etiska konfliktervid tvång i barn- och ungdomspsykiatrin.”Karin Engström ser flera orsaker till att ungdomarnainte känner sig delaktiga. En är att de inte upplever att dehaft riktiga möten med personalen. Verkliga möten är enförutsättning för delaktighet, menar Karin Engström.– Möten måste vara mellanmänskliga. Personalen måstevara människor, vid sidan av sin yrkesroll, och de måstese ungdomarna som individer, inte som ”problem”.Delaktighet kan vara olika saker, förklarar Karin Engström.Hon ger begreppet tre definitioner; delaktighetsom rättighet, delaktighet som medverkan och delaktighetsom mening. Det första handlar om rätten att kännatill sina lagliga rättigheter, det andra om delaktighet sommöjlighet att påverka behandlingen och det tredje om förståelseoch möjlighet till meningsskapande i vården.Karin Engström menar att en djupare förståelse av delaktighetkan vara till hjälp i arbetet med tvångsvårdadeungdomar.– Patienten kan känna till sina rättigheter och även hasagt ja till att medverka, men det är också nödvändigt attden unge förstår vad vården går ut på och ser en mening idet som sker, trots tvånget. Genom att vara medveten omde tre dimensionerna ser man att delaktighet kan vara såmycket.Mellanmänskliga möten, som alltså är en förutsättningför delaktighet, kräver att personalen är medveten och harambitioner, konstaterar Karin Engström. Hon hoppas attavhandlingen, och ungdomarnas berättelser, ska visa hurviktiga de vuxna i vården är.”... Jag menar när jag känner att jag är väl bemött och attdet trots allt finns människor som på riktigt vill lära kännamig och mitt själsliga mående så, så känns det väldigtbra, liksom, jag känner egentligen inte så himla mycket avett LTP, det är inte så att det är ett väldans hinder…”(Stina, en av de ungdomar som kommer till talsi avhandlingen)Sophie Heine›› Beställ eller ladda ner avhandlingen på www.stat-inst.se. Gå inunder ”webbtips i SiS i Fokus 3/08” så hittar du länken där.Foto: Robert Ekegren/ScanpixVill du också prenumerera på SiS i Fokus? ›› Gå in på www.stat-inst.se20 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse