Trötthet i trafiken - VTI

VTI notat 34 • 2002VTI notat 34-2002Trötthet i trafikenStudie av trötthetsrelaterade olyckorFörfattare Jörgen Larsson och Anna AnundFoU-enhet Trafikanters mobilitet och säkerhetProjektnummer 40423Projektnamn Trötthet i trafiken – olyckorUppdragsgivare Trygg Hansas ForskningsstiftelseDistribution Fri

FörordDetta arbete har utförts på uppdrag av Trygg Hansa. Projektet har genomförts avJörgen Larsson, Anna Anund och Arne Land.Ansvarsfördelningen för de olika delmomenten i undersökningen har varitföljande:• Anna Anund har varit projektledare• Arne Land har genomfört uttag av olycksdata ur Vägverkets olycksdatabas• Jörgen Larsson har sammanställt data, analyserat dem samt svarat fördokumentationen.Linköping i juni 2002Anna AnundVTI notat 34-2002

SammanfattningOlyckor med sovande/trötta förareSyftet med föreliggande projekt har närmast varit att öka kunskapen om hurvanligt trötthetsproblemet är i trafiken. Många tidigare studier har visat atttrötthetsolyckorna ofta inträffar under efternatten eller tidiga morgonen, men attde förekommer även under övriga tider. Intresset har i föreliggande projektfokuserats på ”var” (inte ”när”) trötthetsrelaterade olyckor inträffar.I detta syfte har alla polisrapporterade vägtrafikolyckor (såväl med enbartegendomsskada som med personskada) 1994–1999 samt personskadeolyckor1994–2001 studerats. I den förstnämnda perioden inträffade 1 635 olyckor medmisstänkt eller erkänt sovande förare på svenska vägnätet. Av dessa var 1 410singelolyckor. Andelen singelolyckor var drygt 85 % såväl för egendomsskadeolyckorsom för personskadeolyckor. Analysen har därför inriktat sig påsingelolyckorna dels på grund av deras dominans, dels på grund av att man vidden olyckstypen inte behöver ta hänsyn till exponeringen (räknad i fordonskilometer)vid jämförelse med icke-sömn-olyckor. Endast ett fordon ingår judefinitionsmässigt i singelolyckan.Enligt internationell statistik utgör trötthetsrelaterade olyckor 1–3 % avsamtliga trafikolyckor, en uppgift som misstänks vara i underkant. De i dettaarbete studerade polisrapporterade singelolyckorna var till 2 % trötthetsrelaterade,när endast personskadeolyckor beaktades gällde 3 %.Singelolyckor med sovande/trötta förare 1994–1999Genomsnittligt har 235 polisrapporterade singelolyckor (med eller utan personskada)per år inträffat med ”sömnig” förare. Det kan konstateras att skadeföljden(antal skadade inkl. dödade personer per olycka) är högre för trötthetsolyckornaän för singelolyckorna totalt. Även SSD-följden (antal svårt skadade eller dödadepersoner per olycka) ligger på en högre nivå.Trötthetsolyckorna inträffar oftare utanför tättbebyggt område (84 %) än övrigasingelolyckor (60 % utanför tättbebyggelse). En annan faktor som pekar i sammariktning är hastighetsgränsen. Cirka 70 % av trötthetsolyckorna sker vid hastighetsgränserna90–110 km/h, medan endast en tredjedel av övriga singelolyckorsker vid dessa hastighetsgränser. Övriga singelolyckor är istället ganska jämntfördelade över hastighetsgränserna.Trötthetsolyckorna sker till 90 % på det statliga vägnätet mot ca 60 % förövriga singelolyckor. Nästan hälften av trötthetsolyckorna sker på europa-/riksvägnätet, som har en högre andel långresetrafik, men samtidigt också högrestandard avseende t.ex. vägtyp, vägbredd och linjeföring.Nästan var fjärde trötthetsolycka sker på motorväg. Detta motsvarar att nästan5 % av singelolyckorna på motorväg är sömnolyckor. På vanlig 2-fältsväg utgörsömnolyckorna 2,6 % av singelolyckorna, vilket bara är obetydligt övergenomsnittet för hela vägnätet. På vanlig 2-fältsväg utgör de olyckor som inträffarpå bred sektion (≥ 11,5 m) en betydligt högre andel, drygt var tredje, för trötthetsolyckornaän för övriga singelolyckor där knappt var femte sker på bred sektion.Det blir för s.k. bred 2-fältsväg därigenom samma utfall som på motorväg,nämligen att ungefär 5 % av singelolyckorna är s.k. trötthetsolyckor.VTI notat 34-2002 5

Singelolyckor med personskada och sovande/trötta förare 1994–2001Under 8-årsperioden 1994–2001 har det totalt inträffat 869 polisrapporteradepersonskadeolyckor med sömnig/sovande förare och olyckstyp singel. Det innebärett genomsnitt på knappt 110 sådana olyckor per år. Antal skadade inkl. dödade idessa olyckor var genomsnittligt 1,42 personer. Motsvarande tal för alla singelolyckormed personskada var 1,34.Fördelningen på bebyggelsetyp varierar inte lika mycket med trötthetsfaktornsom för polisrapporterade singelolyckor inkl. egendomsskadeolyckor i föregåendestycke. Däremot har trötthetsolyckorna även här en viss, om än inte lika starktyngdpunkt mot de högre hastighetsgränserna.Även fördelningen på väghållare med dominans för statsvägnätet finns, men ärmindre markant här. Någon unik fördelning för trötthetsolyckorna på någonspeciell vägkategori (t.ex. europaväg) kan inte fastställas. Vägtypen ”vanlig 2-fältsväg” svarar för nästan 70 % av aktuella trötthetsolyckor. Motorvägsandelen ärbetydligt högre, 21 % jämfört med 11 % för singelolyckor utan trött förare.För vanlig 2-fältsväg gäller att trötthetsolyckorna är ungefär lika många påbred sektion (≥11,5 m) som på normal sektion (6,5–11,4 m). Detta avviker frånfördelningen för övriga singelolyckor. Mönstret är därmed väldigt likt det somkonstaterades för alla polisrapporterade singelolyckor perioden 1994–2001.6 VTI notat 34-2002

1 Bakgrund och syfteUnder de senaste åren har antalet dödsolyckor i trafiken åter börjat stiga. Dennatrend står i motsatsförhållande till nollvisionens målsättning att inga personer skadödas eller allvarligt skadas i trafikolyckor. Medlen för att åstadkomma detta ärmånga, t.ex. regleringar av olika slag samt nybyggnad/förbättring av vägar. Ettpotentiellt intressant område, men där kunskapen ännu är begränsad, gällertrötthet i trafiken. De senaste åren har trötthetens betydelse för trafiksäkerhetendock rönt ökad förståelse. Det finns starka indikationer på att trötthetsbegränsandeinsatser i trafiken kan ha god effekt på att minska antalet olyckor, i synnerhetsingelolyckor och mötesolyckor. Båda dessa olyckstyper får ofta svårakonsekvenser.Med begreppet ”trötthet” kan olika personer såväl som olika forskningsområdenavse olika saker. I föreliggande studie avser dock trötthetsolyckor sådanasom i Vägverkets olycksdatabas är registrerade med föraromständigheten”Somnat/misstanke om somnat”.I dagsläget är det straffbart att somna vid ratten. Det klassas som vårdslöshet itrafik och kan innebära körkortsåterkallelse. I Vägverkets olycksdatabas finnsregistrerat om polisen har konstaterat/misstänkt föraromständigheten ”Somnat”.Det finns inga enhetliga och/eller säkra resultat rörande trötthetsrelateradeolyckors omfattning. Ganska nyligen publicerade dock Vägverket en kunskapsöversiktavseende trötthet och trafiksäkerhet [Åkerstedt och Kecklund, 2000]. Därnämns att i den internationella officiella statistiken utgör de trötthetsrelateradeolyckorna 1–3 % av samtliga trafikolyckor. Denna andel misstänker man vara iunderkant. Forskning tyder på att den korrekta andelen trötthetsolyckor liggerbetydligt högre, kanske i storleksordningen 10–20 % [Lisper, 1977], [Horne ochReyer, 1999]. Speciellt gäller förmodligen underskattningen i högre gradsingelolyckor, t.ex. på motorvägar och andra monotona vägar. Enkäter tillolycksinblandade och enligt försäkringsbolag skyldiga personer har i Norge[Sagberg, 1999] resulterat i att ca 4 % av förarna uppgav trötthet som bidragandeorsak till olyckan. För singelolyckor som medförde avkörning av vägen lågtrötthetsandelen på ca 8 %. National Transportation and Safety Board i USA harunder 1990-talet uppmärksammat trötthet som en av de viktiga orsakerna tilltrafikolyckor [NTSB, 1999], speciellt för tunga fordon.Förklaringen till underskattningen av trötthetsolyckorna kan dels vara attinträffade olyckor inte rapporteras, dels att trötthetsfaktorn undanhålls och integenomskådas. Det finns inte på svenska polisens informationsblankett någon rutaför ”misstänkt sömn/trötthet” analogt med ”misstänkt alkoholpåverkan”, vilketgör olycksregistreringen beroende av att polisen på eget initiativ gjortanteckningar.I ett tidigare VTI-projekt [Larsson, Anund och Brüde, 2001] redovisas en godeffekt av att med hjälp av en vägåtgärd, räfflade vägrenar på en motorväg, minskaantalet singelolyckor som medför avkörning till höger.Syftet med föreliggande projekt är närmast att öka kunskapen om hur vanligttrötthetsproblemet är i trafiken. Många tidigare studier har visat att trötthetsolyckornaofta inträffar under efternatten eller tidigt på morgonen, men att deförekommer även under övriga tider. Intresset har i föreliggande projektfokuserats på ”var” (inte ”när”) trötthetsrelaterade olyckor inträffar.VTI notat 34-2002 7

2 Omfattning och genomförandeSom underlag för studien har uttag ur Vägverkets olycksdatabas, som sedan 1994innefattar hela svenska vägnätet, gjorts avseende:• polisrapporterade vägtrafikolyckor 1994–1999• polisrapporterade vägtrafikolyckor med personskada 1994–2001.Från och med år 2000 behöver polisen endast skicka informationsblankett omolyckor med personskada till Vägverket. Endast ett fåtal olyckor med enbartegendomsskada har därigenom registrerats de senaste åren. Huvudsakligen harstudien därför inriktats på perioden 1994–1999, som innehåller såväl olyckor medenbart egendomsskada som personskadeolyckor. Det har dock varit enmålsättning att ha en så lång olycksperiod och så ”färska” olyckor som möjligt,varför även det senare nämnda materialet studerats.Olyckor med registrerad föraromständighet ”Somnat/misstanke om somnat”har jämförts med olyckor som inte uppfyller detta villkor. I föreliggande resultatredovisninganvänds ibland ”trötthet” som benämning på denna föraromständighet.Inledningsvis presenteras i detta kapitel omfattningen av trötthetsolyckor föralla olyckstyper. Huvuddelen av ”trötthetsolyckorna” är singelolyckor, vilketvisas i figur 1a.Alla polisrapporterade sömn-olyckor1635Utan personskadaMed personskada833 802Singel Mötes Övriga Singel Mötes Övriga726 66 41 684 68 5087% 8% 5% 85,5% 8,5% 6%528 olyckor med lindriga skador146 olyckor med svåra skador10 dödsolyckor1410 Singelolyckor totalt (med sömnig förare)Figur 1a Polisrapporterade trafikolyckor 1994–1999 med sömnig förare.Av totalt 1 635 olyckor med (misstänkt) sovande förare var 1 410 singelolyckor.Andelen var drygt 85 % vare sig man tittar på egendomsskadeolyckor ellerpersonskadeolyckor. Den följande analysen inriktar sig därför främst påsingelolyckorna. En fördel med detta är dessutom att man då inte behöver tahänsyn till exponeringen (mätt i fordonskilometer) vid jämförelse med icke-sömnrelateradesingelolyckor. Detta eftersom endast ett fordon definitionsmässigt ingåri singelolyckan.8 VTI notat 34-2002

När perioden 1994–2001 väljs blir inte tillskottet av olyckor så stort, vilketberor på den ovannämnda begränsade registreringen av egendomsskadeolyckorsom gäller från sekelskiftet. Utfallet visas i figur 1b.Alla polisrapporterade sömn-olyckor1868Utan personskadaMed personskada836 1032Singel Mötes Övriga Singel Mötes Övriga729 66 41 869 92 7187% 8% 5% 84% 9% 7%674 olyckor med lindriga skador181 olyckor med svåra skador14 dödsolyckor1598 Singelolyckor totalt (med sömnig förare)Figur 1b Polisrapporterade trafikolyckor 1994–2001 med sömnig förare.Som synes är tillskottet av egendomsskadeolyckor mycket litet, varför studiernaavseende åttaårsperioden inriktar sig på enbart personskadeolyckor. Av totalt1 032 personskadeolyckor med (misstänkt) sovande förare var 869 singelolyckor.VTI notat 34-2002 9

3 Resultat3.1 Singelolyckor perioden 1994–1999Inledningsvis har studien inriktat sig på alla polisrapporterade singelolyckor under1994–1999. Under den sexårsperioden har drygt 66 000 polisrapporteradesingelolyckor inträffat, varav 1 410 med (misstänkt) sovande förare, vilket ger enandel trötthetsolyckor på ca 2 %. Andelen har varit ganska stabil under perioden.I tabell 1 visas årsvis, dels alla singelolyckor som inträffade 1994–1999, delsde singelolyckor där polisen noterat (eller haft misstanke om) att föraren somnat.Tabell 1 Singelolyckor 1994–1999 och däri skadade eller dödade personer.Olyckor Skadade eller dödade personer Skade- SSD-Omfattning År antal D SS LS Summa följd* följd**Alla singel- 1994 11970 194 1020 3362 4576 0,38 0,101olyckor 1995 11745 169 936 3275 4380 0,37 0,0941996 11006 153 956 3284 4393 0,40 0,1011997 10675 168 1015 3373 4556 0,43 0,1111998 10623 156 1006 3417 4579 0,43 0,1091999 10257 181 1099 3546 4826 0,47 0,1251994-1999 66276 1021 6032 20257 27310 0,41 0,106Varav med 1994 297 2 40 148 190 0,64 0,141sömnig 1995 209 3 21 107 131 0,63 0,115förare 1996 215 0 25 133 158 0,73 0,1161997 238 2 30 129 161 0,68 0,1341998 210 2 48 110 160 0,76 0,2381999 241 1 41 138 180 0,75 0,1741994-1999 1410 10 205 765 980 0,70 0,152D = dödade, SS = svårt skadade, LS = lindrigt skadade.* Skadeföljd: Antal skadade inkl. dödade per olycka.** SSD-följd: Antal svårt skadade eller dödade per olycka.Genomsnittligt har 235 polisrapporterade singelolyckor per år inträffat medmisstänkt eller erkänd sömnig förare. Det kan konstateras att skadeföljden (antalskadade inkl. dödade per olycka) är högre för trötthetsolyckorna än för singelolyckornatotalt. Även SSD-följden (antal svårt skadade eller dödade per olycka)ligger på en högre nivå.En förklaring till den högre skadeföljden för trötthetsolyckorna skulle kunnavara att de inträffar i en annan miljö än övriga singelolyckor. Vad kännetecknar dåmiljön där singelolyckor med trötta förare sker? I tabell 2 presenteras singelolyckornasfördelning på ”trötthet” och bebyggelsetyp.VTI notat 34-2002 10

Tabell 2 Antal singelolyckor 1994–1999. Årsvis fördelning på trötthet ochbebyggelsetyp.Bebygg.-Trötthet typ 1994 1995 1996 1997 1998 1999 TotaltJa Tätt 44 32 33 43 39 39 230Ej tätt 253 177 182 195 171 202 1180Alla 297 209 215 238 210 241 1410Nej Tätt 4833 4646 4254 4218 4302 4045 26298Ej tätt 6840 6890 6537 6219 6104 5971 38561Alla 11673 11536 10791 10437 10406 10016 64859Totalt Tätt 4877 4678 4287 4261 4341 4084 26528Ej tätt 7093 7067 6719 6414 6275 6173 39741Alla 11970 11745 11006 10675 10616 10257 66269Trötthetsolyckorna inträffar oftare utanför tättbebyggt område (1 180 av 1 410dvs. 84 %) än övriga singelolyckor (38 561 av 64 859, 60 %). I genomsnittinträffar ca 200 trötthetsolyckor per år utanför tättbebyggt område.Singelolyckor, polisrapporterade 1994-1999.100908070Fördelning på beb.typ %60504030TättbEj tätt20100TröttaTrötthet hos förareEj tröttaFigur 2 Singelolyckors fördelning på bebyggelsetyp vid olika trötthet.Figur 2 visar tydligt att trötthetsolyckorna är betydligt mera landsbygdsinriktadeän ”normala” singelolyckor.En annan faktor som pekar i samma riktning är hastighetsgränsen, se tabell 3och figur 3. Tabellen visar att nästan 1 000 av trötthetsolyckorna under periodenskett i miljöer med hastighetsgräns 90–110 km/h.VTI notat 34-2002 11

Tabell 3 Antal singelolyckor 1994–1999. Årsvis fördelning på trötthet ochhastighetsgräns.Hastighets-Trötthet gräns (km/h) 1994 1995 1996 1997 1998 1999 TotaltJa 30 - 50 27 21 22 31 23 26 15070 el ?? 47 42 45 37 55 46 27290 - 110 223 146 148 170 132 169 988Alla 297 209 215 238 210 241 1410Nej 30 - 50 4436 4217 3876 3859 3738 3437 2356370 el ?? 3447 3562 3476 3098 3294 3252 2012990 - 110 3790 3757 3439 3480 3374 3327 21167Alla 11673 11536 10791 10437 10406 10016 64859Totalt 30 - 50 4463 4238 3898 3890 3761 3463 2371370 el ?? 3494 3604 3521 3135 3349 3298 2040190 - 110 4013 3903 3587 3650 3506 3496 22155Alla 11970 11745 11006 10675 10616 10257 66269I figuren nedan visas att ca 70 % av trötthetsolyckorna (988 av 1 410) sker vidhastighetsgränserna 90–110 km/h, medan endast en tredjedel av övrigasingelolyckor sker vid dessa hastighetsgränser. Övriga singelolyckor är iställetganska jämnt fördelade över hastighetsgränserna.Singelolyckor, polisrapporterade 1994-19991009080Fördelning på hast.gräns %7060504030Hast.gräns30-5070+x90-11020100TröttaTrötthet hos förareEj tröttaFigur 3 Singelolyckors fördelning på hastighetsgräns vid olika trötthet.En annan markerad skillnad gäller vem som är väghållare, staten eller någonannan, se tabell 4. Drygt 200 trötthetsolyckor per år har genomsnittligt inträffat påstatsvägnätet.12 VTI notat 34-2002

Tabell 4 Antal singelolyckor 1994–1999. Årsvis fördelning på trötthet ochväghållare.Väg-Trötthet hållare 1994 1995 1996 1997 1998 1999 TotaltJa Staten 281 187 191 209 183 222 1273Övriga 16 22 24 29 27 19 137Alla 297 209 215 238 210 241 1410Nej Staten 6695 6820 6480 6345 6312 6109 38761Övriga 4978 4716 4311 4092 4094 3907 26098Alla 11673 11536 10791 10437 10406 10016 64859Totalt Staten 6976 7007 6671 6554 6495 6331 40034Övriga 4994 4738 4335 4121 4121 3926 26235Alla 11970 11745 11006 10675 10616 10257 66269Dominansen av staten som väghållare för trötthetsolyckorna åskådliggörs inedanstående figur 4. Trötthetsolyckorna sker till 90 % (1 273 av 1 410) på detstatliga vägnätet mot ca 60 % för övriga singelolyckor.Singelolyckor, polisrapporterade 1994-1999.1009080Fördelning på väghållare %7060504030VäghållareStatenÖvriga20100TröttaTrötthet hos förarenEj tröttaFigur 4 Singelolyckors fördelning på väghållare vid olika trötthet.Samma tendens, men inte lika markerad som för väghållare, gäller om man delarin olycksmaterialet på vägkategori. Tabell 5 visar att det på Europavägar (E) ochriksvägar inträffar ca 100 trötthetsolyckor per år, vilket är nästan lika många sompå övriga vägkategorier. Den antalsmässiga relativa likheten mellan vägkategoriernagäller inte alls för singelolyckor utan noterad trötthet. För dessa singelolyckorär det nästan dubbelt så många som inträffat på ”Övriga vägnätet” än påEuropa- och riksvägnätet. Det senare vägnätet har en högre andel långresetrafik,men samtidigt också högre standard avseende t.ex. vägtyp, vägbredd ochlinjeföring.VTI notat 34-2002 13

Tabell 5 Antal singelolyckor 1994–1999. Årsvis fördelning på trötthet och vägkategori.Väg-Trötthet kategori 1994 1995 1996 1997 1998 1999 TotaltJa E+Riksväg 134 92 92 119 91 104 632Övriga 163 117 123 119 119 137 778Alla 297 209 215 238 210 241 1410Nej E+Riksväg 3905 3983 3748 3664 3676 3538 22514Övriga 7768 7553 7043 6773 6730 6478 42345Alla 11673 11536 10791 10437 10406 10016 64859Totalt E+Riksväg 4039 4075 3840 3783 3767 3642 23146Övriga 7931 7670 7166 6892 6849 6615 43123Alla 11970 11745 11006 10675 10616 10257 66269Nedanstående figur 5 visar att trötthetsolyckorna uppvisar en jämnare fördelningpå de två grupperna av vägkategorier än övriga singelolyckor.Singelolyckor, polisrapporterade 1994-1999.1009080Fördelning på vägkategori %7060504030VägkategoriE+RiksvÖvr väg20100TröttaTrötthet hos förarenEj tröttaFigur 5 Singelolyckors fördelning på vägkategori vid olika trötthet.Vilken vägtyp drabbas hårdast av trötthetsolyckor? Tabell 6 och figur 6 visar attnästan var fjärde trötthetsolycka (340 av 1 410) sker på motorväg (MV). Dettamotsvarar att nästan 5 % av singelolyckorna (340 av 7 015) på motorväg ärsömnolyckor. På vanlig 2-fältsväg utgör sömnolyckorna 2,6 % av singelolyckorna(896 av 35 093), vilket bara är obetydligt över genomsnittet för hela vägnätet.14 VTI notat 34-2002

Tabell 6 Antal singelolyckor 1994–1999. Årsvis fördelning på trötthet och vägtyp.Trötthet Vägtyp 1994 1995 1996 1997 1998 1999 TotaltJa 2-fält 210 140 135 130 129 152 8963/4-fält 3 2 4 2 3 5 19Motorled 17 13 17 14 4 10 75Motorväg 59 42 47 73 58 61 340Övrig 8 12 12 19 16 13 80Alla 297 209 215 238 210 241 1410Nej 2-fält 6005 5947 5706 5599 5525 5415 341973/4-fält 160 197 211 171 186 186 1111Motorled 202 170 152 148 137 114 923Motorväg 989 1202 1127 1075 1161 1121 6675Övrig 4317 4020 3595 3444 3397 3180 21953Alla 11673 11536 10791 10437 10406 10016 64859Totalt 2-fält 6215 6087 5841 5729 5654 5567 350933/4-fält 163 199 215 173 189 191 1130Motorled 219 183 169 162 141 124 998Motorväg 1048 1244 1174 1148 1219 1182 7015Övrig 4325 4032 3607 3463 3413 3193 22033Alla 11970 11745 11006 10675 10616 10257 66269Singelolyckor, polisrapporterade 1994-19991009080Fördelning på vägtyp %7060504030Vägtyp2-fält3/4-fältMotorledMVOkänd20100TröttaTrötthet hos förarenEj tröttaFigur 6 Singelolyckors fördelning på vägtyp vid olika trötthet.Figur 6 illustrerar att trötthetsolyckorna inträffar i betydligt högre andel påmotorväg, men även på vanlig 2-fältsväg, än övriga singelolyckor. Att vägtypangivits som ”okänd” för ca en tredjedel av de icke-trötthetsrelaterade singelolyckornaberor huvudsakligen på att de inträffat på icke-statlig väg där vägtypenofta är okänd.Hur ser det då ut vid olika vägbredder på den sistnämnda vägtypen? Tabell 7visar separat för vanlig 2-fältsväg hur antalet singelolyckor fördelar sig på olikabreddklasser beroende på om det varit en trötthetsolycka eller inte.VTI notat 34-2002 15

Tabell 7 Antal singelolyckor 1994–1999 på vanlig 2-fältsväg. Årsvis fördelningpå trötthet och vägbredd.Trötthet Vägbredd 1994 1995 1996 1997 1998 1999 TotaltJa 3 - 6,4 m 22 11 19 10 19 19 1006,5 -11,4 m 101 59 56 59 58 76 409> 11,5 m 81 60 51 52 46 52 342okänd 6 10 9 9 6 5 45Alla 210 140 135 130 129 152 896Nej 3 - 6,4 m 1536 1592 1506 1498 1415 1415 89626,5 -11,4 m 2783 2634 2561 2492 2565 2418 15453> 11,5 m 1104 1130 1051 1087 977 991 6340okänd 582 592 589 522 568 591 3444Alla 6005 5948 5707 5599 5525 5415 34199Totalt 3 - 6,4 m 1558 1603 1525 1508 1434 1434 90626,5 -11,4 m 2884 2693 2617 2551 2623 2494 15862> 11,5 m 1185 1190 1102 1139 1023 1043 6682okänd 588 602 598 531 574 596 3489Alla 6215 6088 5842 5729 5654 5567 35095Tabellen illustreras i figur 7 som visar att på vanlig 2-fältsväg utgör de olyckorsom inträffar på bred sektion (≥ 11,5 m) en betydligt högre andel, drygt var tredje,för trötthetsolyckorna än för övriga singelolyckor där knappt var femte sker påbred sektion. Det blir för bred 2-fältsväg därigenom samma utfall som påmotorväg, nämligen att ungefär 5 % av singelolyckorna (342 av 6 682) är s.k.trötthetsolyckor.Singelolyckor, polisrapporterade 1994-1999. Vägtyp=Vanlig 2-fält.504540Fördelning på vägbredd %3530252015Vägbredd3-6,4 m6,5-11,4>=11,5 mOkänd1050TröttaTrötthet hos förareEj tröttaFigur 7 Singelolyckor 1994–1999 på vanlig 2-fältsväg. Fördelning på vägbreddvid olika trötthet.16 VTI notat 34-2002

3.2 Singelolyckor med personskada, perioden 1994–2001Under 8-årsperioden 1994–2001 har det inträffat 27 730 polisrapporteradepersonskadeolyckor av olyckstyp singel, varav 869 med sömnig/sovande förare.Det motsvarar en genomsnittlig andel trötthetsolyckor på 3 % bland singelolyckormed personskada. Hur andelen varierat under perioden visas i figur 8. En vissosäkerhet föreligger för år 2001 eftersom definitivt sluträttade olycksdata för detåret inte hann bli tillgängliga i projektets arbetsfas.Singelolyckor med personskada 1994-20014,0%3,5%3,0%Andel trötthetsolyckor2,5%2,0%1,5%1,0%0,5%0,0%1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001ÅrFigur 8 Singelolyckor med personskada. Årsvis variation av andel olyckor medtrötthet hos förare.Andelen trötthetsolyckor (drygt 2 %) i slutet av perioden ligger i underkantjämfört med tidigare nämnda resultat från många övriga länder. Osäkerheten idatamängden bedöms som alldeles för stor för att verkligen kunna dra någraslutsatser om utvecklingen under perioden. Enligt en kunskapsöversikt [Åkerstedtoch Kecklund, 2000] visar offentlig statistik att andelen sömnrelaterade olyckorinternationellt uppgår till ca 3 %, ännu något högre för dödliga trötthetsolyckor.Dessa registerdata förmodas sedan vara en grov underskattning av verkligheten,vilket förmodligen också gäller Sverige. Att sedan endast personskadeolyckorregistreras i Sverige fr.o.m. år 2000 borde knappast ha påverkat polisensvilja/förmåga att notera misstänkt eller uppenbar trötthet.Utvecklingen för dessa singelolyckor jämfört med alla singelolyckor medpersonskada under aktuell period visas i tabell 8. Trots att definitiva uppgifter förår 2001 ännu inte föreligger har summeringar i tabellen gjorts för åren 1994–2001.VTI notat 34-2002 17

Tabell 8 Singelolyckor med personskada 1994–2001 och däri skadade ellerdödade personer.Olyckor Skadade eller dödade personer Skade- SSD-Omfattning År antal D SS LS Summa följd* följd**Alla singel- 1994 3489 194 1019 3362 4575 1,31 0,348olyckor 1995 3323 169 936 3275 4380 1,32 0,333med person- 1996 3332 153 956 3284 4393 1,32 0,333skada 1997 3395 168 1015 3373 4556 1,34 0,3481998 3386 157 1005 3413 4575 1,35 0,3431999 3545 181 1100 3546 4827 1,36 0,3612000 3462 179 1093 3427 4699 1,36 0,3672001 3798 160 1165 3799 5124 1,35 0,3491994-2001 27730 1361 8289 27479 37129 1,34 0,348Varav med 1994 137 2 40 148 190 1,39 0,307sömnig 1995 96 3 21 107 131 1,36 0,250förare 1996 109 0 25 133 158 1,45 0,2291997 108 2 30 129 161 1,49 0,2961998 109 2 48 110 160 1,47 0,4591999 125 1 41 138 180 1,44 0,3362000 97 2 31 107 140 1,44 0,3402001 88 5 18 93 116 1,32 0,2611994-2001 869 17 254 965 1236 1,42 0,312D = dödade, SS = svårt skadade, LS = lindrigt skadade.* Skadeföljd: Antal skadade inkl dödade per olycka.** SSD-följd: Antal svårt skadade eller dödade per olycka.Tabellen visar att genomsnittligt inträffade knappt 110 singelolyckor medpersonskada och misstänkt sömnig förare per år under perioden. Dessa olyckorresulterade i totalt 1 236 skadade inklusive dödade, varav 254 svårt skadade och17 dödade.För hela perioden visas en skadeföljd, egentligen personskadeolycksföljd (antalskadade inkl. dödade per personskadeolycka), på 1,42 för trötthetsolyckorna.Detta kan jämföras med motsvarande värde för alla singelolyckor som är på 1,34.Notera att varje enskilt år utom det sista är skadeföljden högre för trötthetsolyckornaän för totalantalet.Den s.k. SSD-skadeföljden (antal svårt skadade inkl. dödade per personskadeolycka)är däremot lägre för trötthetsolyckorna än för totalantalet singelolyckor,nämligen ca 0,31 respektive ca 0,35. Den relationen gäller för allaenskilda år utom 1998. Det bör dock påpekas att känsligheten blir stor när dennakvot beräknas på det förhållandevis låga antalet olyckor, genomsnittligt 110 per årmed misstänkt sömnig förare.Nedan i tabell 9 visas hur antalet singelolyckor med personskada årsvisfördelar sig på ”trötthet” och typ av bebyggelse. I genomsnitt inträffar nästan 100trötthetsolyckor med personskada per år utanför tättbebyggt område.18 VTI notat 34-2002

Tabell 9 Antal singelolyckor 1994–2001 med personskada. Årsvis fördelning påförartrötthet och bebyggelsetyp.Bebygg.-Trötthet typ 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 TotaltJa Tätt 12 12 17 14 19 18 15 6 113Ej tätt 125 84 92 94 90 107 82 82 756Alla 137 96 109 108 109 125 97 88 869Nej Tätt 836 822 816 840 883 864 936 972 6969Ej tätt 2516 2405 2407 2447 2393 2555 2429 2685 19837Alla 3352 3227 3223 3287 3276 3419 3365 3657 26806Totalt Tätt 848 834 833 854 902 882 951 978 7082Ej tätt 2641 2489 2499 2541 2483 2662 2511 2767 20593Alla 3489 3323 3332 3395 3385 3544 3462 3745 27675Figur 9 visar att fördelningen på bebyggelsetyp inte beror lika mycket påtrötthetsfaktorn för personskadeolyckorna som för alla polisrapporterade singelolyckor,jämför med figur 2.Singelolyckor med personskada 1994-2001100908070Fördelning på beb.typ %60504030TättbEj tätt20100TröttaTrötthet hos förareFigur 9 Singelolyckor med personskada. Fördelning på bebyggelsetyp vid olikaförartrötthet.Ej tröttaFiguren visar att ca 87 % (756 av 869) av trötthetsolyckorna skett utanför tättbebyggtområde, medan motsvarande andel för övriga singelolyckor med personskadaär 74 %.Vad gäller olika hastighetsgränser har fördelningen för trötthetsolyckorna medpersonskada ungefär samma mönster som för alla polisrapporterade olyckor. Ävenför icke-trötthetsolyckorna med personskada gäller att de har en viss, om än intelika stark som för trötthetsolyckorna, tyngdpunkt mot de högre hastighetsgränserna.Detta redovisas i tabell 10 och figur 10.VTI notat 34-2002 19

Tabell 10 Antal singelolyckor 1994–2001 med personskada. Årsvis fördelningpå förartrötthet och hastighetsgräns.Hastighets-Trötthet gräns (km/h) 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 SummaJa 30 - 50 6 6 14 8 11 12 10 3 7070 el ?? 21 15 19 20 28 31 14 17 16590 - 110 110 75 76 80 70 82 73 68 634Summa 137 96 109 108 109 125 97 88 869Nej 30 - 50 721 686 702 720 720 749 831 814 594370 el ?? 1074 1067 1125 1124 1140 1144 1187 1367 922890 - 110 1557 1474 1396 1443 1416 1526 1347 1476 11635Summa 3352 3227 3223 3287 3276 3419 3365 3657 26806Totalt 30 - 50 727 692 716 728 731 761 841 817 601370 el ?? 1095 1082 1144 1144 1168 1175 1201 1384 939390 - 110 1667 1549 1472 1523 1486 1608 1420 1544 12269Summa 3489 3323 3332 3395 3385 3544 3462 3745 27675Enligt tabellen sker genomsnittligt ungefär 80 singelolyckor med personskada ochförartrötthet per år vid hastighetsgränserna 90–110 km/h. Förskjutningen mot dehögre hastighetsgränserna illustreras i figuren nedan.Singelolyckor med personskada 1994-20011009080Fördelning på hast.gräns %7060504030Hast.gräns30-5070+x90-11020100TröttaTrötthet hos förareFigur 10 Singelolyckor med personskada. Fördelning på hastighetsgräns vidolika förartrötthet.I figuren synes att ca 73 % av trötthetsolyckorna (634 av 869) sker vidhastighetsgränsen 90 km/h eller högre, medan endast ca 43 % av övriga singelolyckormed personskada sker vid dessa hastighetsgränser.Om olyckorna för olika trötthetsförekomst delas upp på väghållare visar tabell11 att ca 100 av trötthetsolyckorna med personskada per år sker på statsvägnätet.Det är betydligt högre andel än för olyckorna utan trötthet, vilket visas i figur 11.Även här gäller dock att skillnaden inte är lika markant som när alla polisrapporteradesingelolyckor beaktades.Ej trötta20 VTI notat 34-2002

Tabell 11 Antal singelolyckor 1994–2001 med personskada. Årsvis fördelningpå förartrötthet och väghållare.Väg-Trötthet hållare 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 SummaJa Staten 132 90 99 99 97 115 86 83 801Övriga 5 6 10 9 12 10 11 5 68Summa 137 96 109 108 109 125 97 88 869Nej Staten 2498 2406 2400 2441 2443 2559 2414 2655 19816Övriga 854 821 823 846 833 860 951 1002 6990Summa 3352 3227 3223 3287 3276 3419 3365 3657 26806Totalt Staten 2630 2496 2499 2540 2540 2674 2500 2738 20617Övriga 859 827 833 855 845 870 962 1007 7058Summa 3489 3323 3332 3395 3385 3544 3462 3745 27675Singelolyckor med personskada 1994-20011009080Fördelning på väghållare %7060504030VäghållareStatenÖvriga20100TröttaTrötthet hos förareEj tröttaFigur 11 Singelolyckor med personskada. Fördelning på väghållare vid olikaförartrötthet.Om olycksmaterialet fördelas efter vägkategori visas i tabell 12 att ca 45 singelolyckormed personskada och trött förare årligen inträffar på europa-/riksvägnätet.Fördelningen på vägkategori är därmed väldigt likartad som för motsvarandeolyckor utan trött förare, vilket visas i figur 12. Detta är ej riktigt fallet när mansom i föregående kapitel studerar alla polisrapporterade singelolyckor.Tabell 12 Antal singelolyckor 1994–2001 med personskada. Årsvis fördelningpå förartrötthet och vägkategori.Väg-Trötthet kategori 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 SummaJa E+Riksväg 54 41 46 47 41 50 49 35 363Övriga 83 55 63 61 68 75 48 53 506Summa 137 96 109 108 109 125 97 88 869Nej E+Riksväg 1369 1336 1288 1323 1331 1407 1319 1431 10804Övriga 1983 1891 1935 1964 1945 2012 2046 2226 16002Summa 3352 3227 3223 3287 3276 3419 3365 3657 26806Totalt E+Riksväg 1423 1377 1334 1370 1372 1457 1368 1466 11167Övriga 2066 1946 1998 2025 2013 2087 2094 2279 16508Summa 3489 3323 3332 3395 3385 3544 3462 3745 27675VTI notat 34-2002 21

Singelolyckor med personskada 1994-20011009080Fördelning på vägkategori %7060504030VägkategoriE+RiksvÖvr väg20100TröttaEj tröttaTrötthet hos förareFigur 12 Singelolyckor med personskada. Fördelning på vägkategori vid olikaförartrötthet.Figur 12 visar att för såväl trötthetsolyckorna som de övriga har ca 40 % ägt rumpå europa-/riksvägnätet.Vilken vägtyp drabbas hårdast av trötthetsolyckorna med personskada? Tabell13 visar att det årligen inträffar ca 75 singelolyckor med personskada och tröttförare på s.k. ”vanlig 2-fältsväg”.Tabell 13 Antal singelolyckor 1994–2001 med personskada. Årsvis fördelningpå förartrötthet och vägtyp.Trötthet Vägtyp 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 SummaJa 2-fält 106 65 77 65 71 87 64 58 5933/4-fält 1 1 0 2 1 1 2 1 9Motorled 5 8 7 7 4 6 4 5 46Motorväg 23 17 20 29 26 26 19 19 179Övrig 2 5 5 5 7 5 8 5 42Summa 137 96 109 108 109 125 97 88 869Nej 2-fält 2207 2103 2090 2152 2107 2250 2159 2362 174303/4-fält 45 51 58 54 49 53 63 64 437Motorled 71 63 53 48 51 41 35 48 410Motorväg 332 341 342 342 391 409 358 404 2919Övrig 697 669 680 691 678 666 750 779 5610Summa 3352 3227 3223 3287 3276 3419 3365 3657 26806Totalt 2-fält 2313 2168 2167 2217 2178 2337 2223 2420 180233/4-fält 46 52 58 56 50 54 65 65 446Motorled 76 71 60 55 55 47 39 53 456Motorväg 355 358 362 371 417 435 377 423 3098Övrig 699 674 685 696 685 671 758 784 5652Summa 3489 3323 3332 3395 3385 3544 3462 3745 2767522 VTI notat 34-2002

Singelolyckor med personskada 1994-20011009080Fördelning på vägtyp %7060504030Vägtyp2-fält3/4-fältMotorledMVOkänd20100TröttaTrötthet hos förareEj tröttaFigur 13 Singelolyckor med personskada. Fördelning på vägtyp vid olikaförartrötthet.Figur 13 visar att denna vägtyp svarar för nästan 70 % av nämnda trötthetsolyckor(593 av 869). Ungefär dubbelt så hög motorvägsandel, 21 % (179 av 869) jämförtmed 11 % (2 919 av 26 806), gäller för aktuella trötthetsolyckor jämfört de utantrött förare. Detta kan också uttryckas så att på motorväg är nästan 6 % (179 av3098) av singelolyckorna med personskada trötthetsrelaterade.För vanlig 2-fältsväg har olyckornas fördelning på olika vägbredder studerats,se tabell 14.Tabell 14 Antal singelolyckor på vanlig 2-fältsväg 1994–2001 med personskada.Årsvis fördelning på förartrötthet och vägbredd.Trötthet Vägbredd 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 SummaJa 3 - 6,4 m 12 7 11 6 11 10 5 10 726,5 -11,4 m 50 29 33 30 33 39 22 24 260> 11,5 m 42 28 28 25 24 34 34 24 239okänd 2 1 5 4 3 4 3 0 22Summa 106 65 77 65 71 87 64 58 593Nej 3 - 6,4 m 608 600 611 653 573 633 632 689 49996,5 -11,4 m 1079 976 951 969 1037 1013 1006 1068 8099> 11,5 m 381 396 409 410 379 441 361 443 3220okänd 139 131 119 120 118 163 159 176 1125Summa 2207 2103 2090 2152 2107 2250 2158 2376 17443Totalt 3 - 6,4 m 620 607 622 659 584 643 637 699 50716,5 -11,4 m 1129 1005 984 999 1070 1052 1028 1092 8359> 11,5 m 423 424 437 435 403 475 395 467 3459okänd 141 132 124 124 121 167 162 176 1147Summa 2313 2168 2167 2217 2178 2337 2222 2434 18036Tabellen visar att trötthetsolyckorna är ungefär lika många på bred sektion(≥ 11,5 m) som på normal sektion (6,5–11,4 m). Detta avviker från fördelningenför övriga olyckor, vilket illustreras i figur 14.VTI notat 34-2002 23

Singelolyckor med personskada 1994-2001. Vägtyp=Vanlig 2-fält.504540Fördelning på vägbredd %3530252015Vägbredd3-6,4 m6,5-11,4>=11,5 mOkänd1050TröttaTrötthet hos förareFigur 14 Singelolyckor med personskada på vanlig 2-fältsväg. Fördelning påvägbredd vid olika förartrötthet.I figuren visas tydligt att trötthetsolyckorna på vanlig 2-fältsväg sker i betydligthögre andel på breda vägar (≥11,5 m) än motsvarande övriga singelolyckor medpersonskada. De förstnämnda utgör en andel på 40 % (239 av 593) medan deövriga till endast ca 18 % (3 220 av 17 443) inträffar på bred 2-fältsväg.Ej trötta24 VTI notat 34-2002

4 Diskussion, slutsatser och fortsättningResultatet i denna studie pekar på att trötthetsolyckorna, som domineras avsingelolyckor, har något högre skadeföljd än singelolyckor generellt. Detta oavsettom man belyser alla polisrapporterade olyckor eller begränsar sig till enbartpersonskadeolyckor.Detta kan till viss del förklaras av att trötthetsolyckorna av olyckstyp singeloftare än vanliga singelolyckor inträffar utanför tättbebyggt område och vid högrehastighetsgränser (90–110 km/h). Trötthetsolyckorna har också en överrepresentationpå motorvägar och på breda 2-fältsvägar (≥11,5 m).Det kan nämnas att på statliga vägnätet, där ca 90 % av trötthetsolyckorna sker(se figur 4 och figur 11), gäller i aktuell period att ca 20 % av trafikarbetet sker påmotorväg och nästan 75 % på s.k. ”Vanlig väg” (oftast 2-fältig) Andelentrafikarbete på motorväg är betydligt lägre om hela svenska vägnätet beaktas. Avsamtliga polisrapporterade singelolyckor med misstänkt/konstaterad trötthet,oavsett väghållare, gäller att ca 24 % sker på motorväg. Begränsar man sig tillpersonskadeolyckor är motsvarande andel 21 %.Vad gäller väglängd svarar dock motorvägen bara för ca 2 % av statsvägnätet,medan ”Vanlig väg” utgör drygt 97 %. Eventuella åtgärder för att minska trötthetsolyckornasomfattning/konsekvenser på motorväg berör således en ganskaliten del av statsvägnätet.Mönstret för vanlig 2-fältsväg är för personskadeolyckorna väldigt likt det somkonstaterades för alla polisrapporterade singelolyckor, jämför figurerna 7 och 13.Det är i båda fallen så att bland trötthetsolyckorna utgör de breda (≥11,5 m)2-fältsvägarna en märkbart högre andel än bland övriga singelolyckor.Det har noterats att för perioden 1994–2001 har det sista året lägst antalnoterade trötthetsolyckor med personskada, året innan det näst lägsta antalet. Detär inte alls säkert att det avspeglar verkligheten. Osäkerheten i hur passheltäckande polisrapporteringen om trötthet i trafikolyckor är synes vara mycketstor.Denna registerstudie ska därför kompletteras med en självrapporterande studie isyfte att belysa mörkertalen i rapporteringen av trötthetsrelaterade olyckor. Ettannat syfte är att erhålla kunskap om vad som gör att trötta förare inte avstår frånatt köra samt vilka situationer som förarna själva orsakar trötthet bakom ratten.Enkäter skickas ut till ett slumpmässigt urval av fordonsinnehavare.VTI notat 34-2002 25

5 ReferenserLarsson, J, Anund, A och Brüde, U: Försök med frästa räfflor för att ökatrafiksäkerheten – uppföljning avseende motorväg syd Jönköping. VTInotat 72-2001. Statens väg- och transportforskningsinstitut, Linköping. 2001.Horne, J, Reyer, L: Vehicle accidents related to sleep: a review. Occupationaland Environmental Medicine, 1999:56, sid. 289–294.Lisper, H-O: Trötthet i trafiken: en empirisk och teoretisk översikt. StatensOffentliga Utredningar 1977:2.Sagberg, F: Road accidents caused by drivers falling asleep. Accident Analysisand Prevention, Vol. 31, No 6, 1999.Åkerstedt, T och Kecklund, G: Trötthet och trafiksäkerhet – en översikt avkunskapsläget. Publikation 2000:74, Vägverket, Borlänge 2000.26 VTI notat 34-2002