Den demografiska utvecklingen i kommunerna i Stockholms län

Den demografiska utvecklingen i kommunerna i Stockholms län 65Flyttnettot spegelvänt jämfört med förortskommunernasStockholms stad har stora överskott bland flyttare i åldrarna 20−29 och stora underskotti förskoleåldrarna och i åldrarna 31−42 år (Diagram 17). Här är åldersmönstretspegelvänt jämfört med förortskommunerna.Stockholms stad – magneten som drar inflyttare till länetDet är inte bara åldersmönstret som är specifikt för inflyttarna till centra i storstadsområden.Det geografiska upptagningsområdet är betydligt större än för förortskommunerna.I runda tal bosätter sig 50 procent av inflyttarna till länet i Stockholmsstad trots att staden bara har ca 40 procent av länets befolkning. Staden hadeåren 2002−06 överskott mot alla län utom Södermanlands och Gotlands län (Diagram21).Vidareflyttning till förortskommunernaStockholms stad har stora underskott mot övriga kommuner i Stockholms län. Åren2002−06 var de årliga underskotten 3 600 personer. Utflyttningen är störst till denärbelägna kommunerna Nacka, Solna och Huddinge. Störst underskott har Stockholmsstad mot Nacka med 850 personer per år.Diagram 23 ger en bild av migrationen mellan Stockholms stad och övrigakommuner i länet. De flesta förortskommuner har haft större inflyttning frånStockholms stad än utflyttning till staden. Speciellt gäller det för Nacka, Huddinge,Värmdö, Tyresö, Haninge, Täby, Österåker och Norrtälje. Några intressanta undantagfinns också. Migrationen från Södertälje till Stockholms stad har varit större än imotsatt rikting. Det kan tolkas som att Södertälje inte uppfattas som en förortskommuntill Stockholms stad. Mellan Solna och Sundbyberg å ena sidan och Stockholmsstad å den andra sidan väger strömmarna i det närmaste jämnt. Det kantolkas som att Solna och Sundbyberg tillsammans med Stockholms stad tillhörstorstadsområdets centrum.Storstadsbeteende avtar och närmar sig länets nivåEn mycket intressant förändring har skett bland de boende i Stockholms stad. Ibörjan på 1970-talet flyttade barnfamiljer och familjer som planerade att föda barnfrån staden. Fruktsamhet var låg – ca 20 procent lägre än i länet. Från mitten av1970-talet har en gradvis förändring inträffat. Skillnaden mellan stadens nivå ochlänets nivå har blivit mindre och mindre för att under de senaste åren bara vara 5procent lägre än i länet (Diagram 11). Storstadsbeteendet med låg fruktsamhet harlångsamt avtagit bland de boende i Stockholms län.Någon enkel förklaring till det ändrade beteendet finns inte. Rent demografisktkan man konstatera att åldersklasserna 25−29 år ökat med 30 procent i Stockholmsstad sedan mitten av 1970-talet till 2007, åldersklassen 30−34 med 60 procent ochåldersklassen 35−39 med 100 procent. Stora åldersklasser har en förmåga att brytademografiska beteenden. Ett klassiskt exempel är att det var de stora födelsekullarnafrån 1940-talet som introducerade samboförhållandena i slutet av 1960-talet.Lägre medellivslängdI de centrala delarna av ett storstadsområde brukar medellivslängden vara lägre än inärliggande områden. Det brukar också vara större skillnad bland männen än blandkvinnorna mellan centrum och omgivningen. Den bilden stämmer för Stockholm.