10.07.2015 Views

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

SVENSKOrgan för Centrum för Idrottsforskning Nummer 1 • 2009 • Årgång 18Grattis till mixlaget i skidskytte!Temanummer: Genus inom idrotten


72411311634711INNEHÅLL nr 1-2009LEDARE Håkan Larsson20 ÅR MED IDROTT OCH GENUS Eva OlofssonKVINNORNA HAR EN SPORTSLIG CHANS!Eva Olofsson satte fart på kvinnoidrotten? Birgitta FagrellIDROTTENS KÖNSMÖNSTER– varför finns de? Vad handlar de om? Håkan Larsson16 TOINI GUSTAFSSON– stjärna men inte hjälte Helena Tolvhed19 FOTBOLL ÅT ALLA! Jonny Hjelm242731343842455053OFF-SIDE?– Damhockeyn och den manliga dominansenKajsa Gilenstam, Staffan Karp och Karin Henriksson-LarsénIDROTT, MÅNGFALD OCH GENUS– Hur blir svensk idrott mer färgrik och inkluderande? Suzanne LundvallDUGLIGA SUBJEKT PÅ IDROTTSLIG ARENA– kollektiva föreställningar om femininitet,maskulinitet och funktionsnedsättning Kim WickmanIDROTTSRÖRELSENS SATSNING PÅ FLICKOR– en kontraproduktiv åtgärd? Jenny SvenderATT LÄRA OM FLICKOR OCH POJKAR– hur genus skapas i tränarutbildningens läromedel Karin GrahnGENUS OCH SKOLFRAMGÅNG I ÄMNET IDROTT OCH HÄLSAKarin RedeliusFRÅN TRÄNING FÖR KONDITION TILLFYSISK AKTIVITET FÖR HÄLSA– om synen på rekommendationer för allmänheten över tidLina WahlgrenÄR ”NERVSIGNALSUBSTANSER UTAN NERVER” SVARETPÅ TENDINOPATINS GÅTA?– om en muskelsenas förvandling vid kroniska smärttillståndPatrik DanielsonCIF HAR FÅTT NY STYRELSE 2009-201134


Ledare nr 1-2009Ansvarig utgivare Ingemar EricsonChefredaktör Artur Forsbergartur.forsberg@gih.seAdressCentrum för Idrottsforskning,Box 5626, 114 86 Stockholmtel 08-402 22 00, fax 08-21 44 94Hemsidawww.centrumforidrottsforskning.sePrenumerationsprisHelår med fyra nummer kostar 200 kr.Insätts på plusgiro 957849-3Betalningsmottagare, CIFPrenumerationsärendenMarie Broholmer 08- 402 22 91marie.broholmer@gih.seGrafisk formTomas SvenssonGrafiska Huset i Stockholm ABTel. 08-10 30 25tomas@grafiskahuset.seTryckeriGrafiska punkten i Växjö ABAdresser till CIFs styrelse• Ordförandeper.nilsson@ungdomsstyrelsen.se• Umeå universitetlouise.ronnqvist@psy.umu.se• RiksidrottsförbundetIngemar.Ericson@adm.umu.se• Lunds universitetanna_maria.holmback@med.lu.se• Karolinska institutetEva.Jansson@ki.se• Göteborgs universitetJon.Karlsson@vgregion.se• Lärarhögskolan StockholmHakan.Larsson@utep.su.se• Växjö universitetpergoran.fahlstrom@vxu.se• Linköpings universitetEva.Nylander@lio.se• Göteborgs universitetGoran.Patriksson@ped.gu.se• Mittuniversitetet i Östersundper.tesch@miun.se• Örebro universitetKarin.Piehl-Aulin@oru.se• RiksidrottsförbundetKarin.Redelius@gih.se• GIH, StockholmAlf.Thorstensson@gih.se• Sekreterare/föreståndareArtur.Forsberg@gih.seSVENSKOrgan för Centrum för Idrottsforskning Nummer 1 • 2009 • Årgång 18KÄRA LÄSARE, vi skriver nu 2009 och du håller i det första numret av SvenskIdrottsforskning för året. De första månaderna på det nya året blir en händelserikperiod. Centrum för idrottsforskning har fått en ny styrelse för mandatperioden2009-2011. Några av ledamöterna i den nya styrelsen har varit ledamöter tidigare,medan andra är nya på posten – närmare bestämt fyra stycken. Efter nio framgångsrikaår vid rodret lämnar Per Renström ordförandeposten. Ny ordförandei CIF är Per Nilsson, professor i pedagogik, tidigare rektor vid GIH och numerageneraldirektör vid Ungdomsstyrelsen. Under våren kommer CIF också att rekryteraen ny föreståndare. Efter en övergångsperiod om några månader, då en nyperson ska ”skolas in” i arbetet, kommer Artur Forsberg, med fjorton års erfarenhetsom föreståndare, att kunna ägna sig på heltid åt skidåkning.Året 2009 innebär också att det är tjugo år sedan den första idrottsrelateradedoktorsavhandlingen med feministiska utgångspunkter lades fram. Den 28 april1989 försvarade idrottspedagogen Eva Olofsson sin banbrytande avhandling Harkvinnorna en sportslig chans? Opponent var Kari Fasting, Norges Idrettshøgskole.Med anledning av denna händelse har detta nummer av Svensk Idrottsforskning ihuvudsak vikts för svensk forskning kring idrott och genus. Eva, som för övrigt varordförande i CIF under åren 1997-1999, var pionjärenpå området och hon belyser i sin artikel i temanumretnågra generella drag i de senaste tjugo årens forskning.Hon pekar då, med några exempel från den egna forskningen,på hur frågeställningar och perspektiv hela tidenförändras. Denna förändring speglar den inneboendedynamik som finns inom forskningen, i synnerhet inomden feministiska: gamla sanningar är till för att utmanas.Flera av artiklarna i numret tar, i större eller mindreutsträckning, utgångspunkt i nämnda avhandling, inteminst Birgitta Fagrells artikel Kvinnorna har en sportsligchans!CIF:s centrala uppgift är att ”initiera, samordna,stödja och informera om forskning inom idrottensområde”. Hos CIF söker svenska idrottsforskare medelför att genomföra forskningsprojekt av relevans föridrotten. Just uttrycket ”av relevans för idrotten”orsakar regelbundet diskussion. Det rymmer (minst)två grundläggande problem: Vad är idrott? Och Vadär idrottsrelevant? Idrottsbegreppet, först, ges hos CIF en bred definition och”omfattar tävlingsidrott, motionsidrott, idrott i skolan, rörligt friluftsliv och fysiskrekreation.” Idrottsrelevans har att göra med forskning som kan leda till en bättreidrott. Med bättre idrott menas inte bara bättre idrottslig prestationsförmåga ellerantalet medaljer i internationella mästerskap. Forskning som kan bidra till detta ärnaturligtvis också mycket viktig, men lika viktig är forskning som kan bidra till enbättre idrott i termer av tillgänglighet, likvärdighet och inflytande. I en demokratiskidrott ska alla kunna delta på lika villkor. En sådan idrott beskrivs i Riksidrottsförbundetshandlingsplan Idrotten vill.Forskningen om idrott och genus berör framför allt i vilken utsträckningflickor och pojkar, kvinnor och män deltar i idrott på lika villkor – och kan utövainflytande över idrotten på lika villkor. Denna forskning, i synnerhet om den harfeministiska utgångspunkter, utgår från antagandet att verksamheten utvecklasbäst om forskarna anlägger en kritisk blick på idrotten. Som feministisk forskareser sig många som ”kritisk vän” till idrotten. För en sak har dessa forskare gemensam,åtminstone de som medverkar med artiklar i detta temanummer, nämligen ettgenuint intresse för idrott som tar sig i uttryck i ett engagemang både som idrottsledareoch som lärare i flera av de idrottsutbildningar på universitet och högskolorsom idag finns runt om i landet.Grattis till mixlaget i skidskytte!Temanummer: Genus inom idrottenMycket nöje med läsningen!Håkan LarssonProfessor, ledamot i CIFs styrelse351Foto framsida: Scanpix


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 920 år med idrott och genusI idrottens värld accepteras ständiga förändringar. Nya träningsmetoder och teknikertillämpas, ny utrustning används, nya idrottsgrenar utvecklas. I den här artikeln visarförfattaren att även forskning om idrott och genus förändras. Forskarna förändrar sinafrågor, angreppssätt och sin förståelse.Eva OlofssonUmeå universitetNär jag för över 20 år sedan formuleradedet övergripande syftet som skullestyra mitt avhandlingsarbete underflera år på 1980-talet såg det ut så här:” … att beskriva och försöka förståvillkoren för kvinnors deltagande iidrott, såsom de uppställs av SverigesRiksidrottsförbund och dess medlemsorganisationer”.Jag ville beskriva denkvantitativa utvecklingen av kvinnorsidrottsdeltagande och framför alltförsökte jag fånga idrottsrörelsensidrottsuppfattning och kvinnosynunder 100 år. Avgränsningen kom attgöras till Riksidrottsförbundet respektiveGymnastik- och Fotbollsförbundet(Olofsson, 1989). Jag vågar påståatt avhandlingen var tidstypisk, medett undantag. Kvinnoforskningen på1980-talet kan beskrivas som kompletterandeoch korrigerande. Ambitionenvar att fylla de tomrum som den traditionellaforskningen lämnat, t.ex. attbeskriva kvinnors situation vid olikatidsepoker och i olika sammanhang.De inom den traditionella forskningentillämpade begreppen, teorierna ochmetoderna liksom dess empiri komdärmed att ifrågasättas. Det innebaratt kvinnoforskningen också kom attge en annan än den rådande bildenav olika samhällsfenomen och företeelser.Så blev ju också fallet med minavhandling. Det icke tidstypiska medavhandlingen var valet av studieobjekt,nämligen att studera kvinnors villkorinom idrotten. Kvinnoforskningen hadei stor utsträckning koncentrerats kringarbetsliv och familjeliv. Bland dåtidenskvinnoforskare var mina forskningsfrågorinte ens riktigt ”rumsrena” - varförskulle en kvinnoforskare intressera sigför något så manligt som idrott? -. Densvenska idrottsforskningen hade inteheller i någon större utsträckning intresseratsig för kvinnoforskning.Vad har då hänt på 20 år? Massor!Det temanummer läsaren håller i sinhand ger en bra belysning av förändringen.I den här artikeln kommenterarjag fortsättningsvis några av dessaförändringar och avslutar med att ge ettpar exempel från min egen forskningunder senare år. Det är också exempel påhur, inte bara forskningen, utan ocksåden enskilda forskaren över tid förändrarsina frågor, sitt angreppssätt och sinförståelse.Begrepp - teorierSom den uppmärksamma läsaren settanvänder jag i inledningen av dennaartikel ordet ”kvinnoforskning”.Benämningen kvinnoforskning hängdeförstås samman med det faktum attforskningen hade just kvinnor som studieobjekt.Det var nästan bara kvinnorsom genomförde forskningen. Generelltförväntades kvinnoforskningen bidra tillkvinnofrigörelse och personsambandenmellan kvinnoforskningen och kvinnorörelsenvar tämligen starka. Ordetkvinnoforskning är idag mindre vanligt,vilket beror på att forskningsintressetinom området har vidgats på flera sätt. ISverige och i Norden blev benämningarsom könsperspektiv och könsforskningen effekt av att forskningsintresset komatt riktas också mot män, dvs. män somkönade individer, och inte som tidigaresom synonym för människan. Idag ärgenusforskning (på engelska: gender studies)det mest använda begreppet (ävenom ordet kön också fortfarande används– så gör t.ex. jag själv ofta) . Genusforskarestuderar både kvinnor och män,4


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9både kvinnligt och manligt. Benämningarsom genus och genusforskningär förstås inte gripna ur luften utan harväxt fram ur forskningen. I genusforskningenproblematiseras och dekonstruerasmotsatsparen kvinna/manrespektive kvinnligt/manligt snarareän tas för givna samt relationerna dememellan. För detta forskningsarbetehar krävts nya verktyg, dvs. nya teorieroch begrepp. I genusforskningen harbefintliga vetenskapliga teorier ochbegrepp både ifrågasatts och fåttnya tillämpningar samtidigt som nyateorier och begrepp utvecklats (se t.ex.Butler, 2007; Connell, 2008; Foucault,1972). Nackdelen är att de begreppsom används kan uppfattas som alltförabstrakta och akademiska. Ibland hart.o.m. detta i sig blivit huvudfråganoch de empiriska studierna fått ståtillbaka. Det kan sägas att ett bekymmerför detta forskningsfält har varitjust begreppsdiskussionerna. Jag menardock att detta inte kännetecknar densvenska idrottsrelaterade genusforskningen.Även de idrottsforskare somstarkt bidragit till teoriutveckling harredovisat omfattande empiriska studier.OmfattningenUnder de två senaste decennierna harantalet forskare och studier inomområdet idrott och genus ökat markanti Sverige. Årligen publiceras minst enavhandling eller större idrottsrelateradgenusstudie. Pedagoger, sociologer, psykologer,etnologer, historiker, är blandandra exempel på forskare som har gettoss nya perspektiv på frågor om kvinnoroch män, kvinnligt och manligt.Forskare i dessa discipliner som intesäger något om genus kan räkna medatt få frågor om detta. Det gäller ocksåkollegorna inom idrottsmedicinen. Därhar intresset i allmänhet kommit litesenare men även där är genusforskningidag, om inte en självklarhet, i vartfall respekterat. Ett annat exempel påatt genusforskningen slagit rot inomidrottsområdet är studenternas uppsats-och examensarbeten. För 20 årsedan var uppsatser med genusperspektivlätträknade. Idag vågar jag påstå attingen student inom samhällsvetenskapeller humaniora medvetet kan ignoreragenus utan att behöva motivera siginför både studiekamrater och lärare.Området idrott och genus i sig harockså successivt blivit allt större. Närjag själv började var jag snävt inriktadmot den organiserade idrottsrörelsen.Där kommer fortfarande mångaviktiga och intressanta studier. Skolansidrottsundervisning är det andra storaområdet som beskrivs och granskasav genusforskare, men även andraområden inom kroppsövningskulturenstuderas av genusforskare. Områdethar också blivit större genom att nyafrågor kommer i fokus. Inte minst hardet senaste decenniets studier som tagitsin utgångspunkt i socialkonstruktivismoch poststrukturalism bidragit tilldessa nya frågeställningar. Frågor somt.ex. identitet, kropp och sexualitet hardärmed kommit in även i idrottsforskningen.Det kan synas lite märkligtatt just frågor om idrott, genus ochkropp dröjde så länge innan de nåddeden samhällsvetenskapliga och humanistiskaforskningen, med tanke påatt den fysiologiska och medicinskaidrottsforskningens fokus alltid legatpå kroppen.Relationen forskningen - praktikenVi har alla sett att idrotten under desenaste tjugo åren förändrats medavseende på kön: styrelser tillsätts medkönskvotering, fler svenska kvinnor ifler grenar har internationella idrottsframgångar,frågor som homofobi ochsexualisering av idrottens offentligarum diskuteras, mediabevakningenav kvinnors idrott har ökat osv. Alladessa förändringar är exempel frånden idrottsliga praktiken som belyserdet genusforskare hävdar, nämligen attfrågan om kvinnligt och manligt, d.v.s.vad kvinnor och män gör/får göra/vill göra är historiskt och kulturelltföränderligt. Är då dessa förändringarresultat av ökad genusforskning? Nej,inte ett resultat, men forskningen harhjälpt till att sätta frågan på agendanoch påverkat inriktningen av förändringen.Samma år som min avhandlingom kvinnors villkor i idrottsrörelsenpublicerades antog Riksidrottsförbundetsin första Jämställdhetsplan.Arbetet för bättre villkor för kvinnor iidrotten hade dock påbörjats långt tidigare– redan under 1940-talet. Ordetjämställdhet har blivit den benämningsom idrotten liksom samhället i övrigtkommit att använda för det arbete somi första hand syftat till förbättrade villkorför kvinnor. Det är alltså ett politisktbegrepp och inte ett vetenskapligt.I Jämställdhetsplanen betonades kvinnorsoch mäns rättigheter, skyldigheteroch möjligheter inom idrottsrörelsen.Det officiella jämställdhetsarbetet hari stor utsträckning inriktats mot attöka kvinnors representation i beslutandeorgan på alla nivåer – nationellt,regionalt och lokalt. När min avhandlingpublicerades för 20 år sedan blevden väl mottagen av just dessa jämställdhetsarbetare– att en akademiskavhandling kunde behandla idrottenskvinnofrågor sågs som ett erkännandeav och gav legitimitet åt deras strävanden.Vi måste också komma ihåg attfrågor om jämställdhet fanns på samhällsagendanså mycket mark var redanbruten. De svenska studier (och internationella)som genusforskare presenterathar bidragit med både empiriska beläggoch analyser, som jämställdhetsarbetarehar kunnat använda som argument i sittarbete. Jag är övertygad om att sättet atttala om flickors och kvinnors, liksomom pojkars och mäns, idrott har förändratsoch nyanserats med stöd av (bl.a.)genusforskningen och att detta i sin turmedfört en ”bättre” idrottsverksamhet.Att döma av utvärderingsstudier ochforskningsstudier finns dock mycketkvar att göra. Den officiella hållningenär numera politiskt korrekt och kunskapeninom området har ökat. Samtidigtvisar studierna att det är långt kvartill jämställdhet i svensk (och internationell)idrott. När det gäller idrottensoch skolans förmåga att ta till sig densenaste forskningen som handlar om hurskillnader och hierarkier mellan könenupprätthålls liksom hur kön konstruerasåterstår förstås också en hel del.Genus i skolans idrottsundervisningJag avslutar denna artikel med att getvå exempel från min egen forskningpå senare tid som samtidigt ger enbild av hur genusforskningsfrågornahar förändrats. Det första exempletär hämtat från en studie om skolansidrottsundervisning (Olofsson, 2005,2007). Den studien har ett historiskt ochpoststrukturalistiskt perspektiv där enutgångspunkt är att ungdomars identitetformas via rådande diskurser ochatt dessa ger möjlighet för individen attutveckla olika sätt att vara flicka ellerpojke. I studien visar jag hur staten,genom sina läro- och kursplaner, styrtidrottslärarnas arbetsuppgifter genomatt positionera idrottsläraren som enkonstruktör av karaktärer, kroppar ochlivsstilar. Dessa konstruktörsuppdraghar i en mening varit tidlösa såtillvidaatt alla tre funnits med under hela denstuderade tidsperioden (1945-2003).Tyngdpunkten har dock förskjutits frånkropps- och karaktärskonstruktören tilllivsstilskonstruktören. Konstruktionenav elevernas kroppar, karaktärer ochlivsstilar är centralt för formandet avelevernas identiteter. Ingen lärarkategorihar ett så uttalat uppdrag i dettaavseende som idrottsläraren. Den mestframträdande förändringen i statenspositionering av idrottsläraren är5


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 96förändringen med avseende på kön.Vid tidpunkten för studiens början varkonstruktionen inriktad mot skapandetav två åtskilda kön – flickor respektivepojkar. I början av tidsperiodenskulle eleverna hållas fysiskt åtskilda,utföra olika aktiviteter med delvis olikaundervisningsmål samt undervisas avlärare av samma kön som de själva,lärare som i sin tur hållits könsåtskildaunder sin lärarutbildning.När det gällde karaktärskonstruktionenär det ingen tvekan om att denkaraktärsfostran som ämnet ansågsbidra till riktade in sig på de manligaelevernas fostran. På 1960-talet, närkaraktärsfostran övergick från personlighetsfostrantill social fostran, uppluckrasförutsättningarna för två skildakönskaraktärer, även om könen fortfarandeskulle hållas fysiskt åtskilda ochtvå olika könsindivider eftersträvades.Detta ändrades radikalt under 1980-talet då flickor och pojkar skulle undervisastillsammans med samma syfteoch innehåll och där lärarnas kön intespelade någon roll. Sammantaget kansägas att idrottslärarens uppgift, såsomden framstår på den statliga arenan,har övergått från att hålla flickor ochpojkar isär och konstruera två olikakön till att hålla flickor samman ocheftersträva jämställdhet och könsneutralaindivider.Under 1990-talet har den svenskaskolan övergått från regelstyrningtill målstyrning, vilket bl.a. inneburitatt lärarens uppgift blivit att i sinundervisning utgå från den enskildaelevens behov och intressen. Mångaidrottsvetenskapliga studier har visathur flickor blir förfördelade i idrottsundervisningen.Ett vanligt förslag för attlösa detta problem har varit att lärarnabör bli bättre på att basera sin undervisningpå flickornas intressen ochbehov. Detta förslag ligger således väl ilinje med ambitionerna i den målstyrdaskolan. Det innebär att eleven förväntasveta vilket undervisningsinnehålloch vilken kunskap hon vill ha. Jagmenar att detta inte är helt oproblematiskt.Det är inte bara idrottslärarensom är intresserad av elevens kropp,karaktär och livsstil. Konsumtionssamhälletsintresse för den unga människani dessa avseenden framställs allratydligast i media. Förvisso finns fleralikheter mellan den eftersträvansvärdakvinnliga och manliga kroppen mennågon tvekan om att det handlar omtvå skilda kroppar – en kvinnokroppoch en manskropp råder inte! Detbetyder att när läraren försöker ta sinutgångspunkt i elevernas egna intressenoch behov kan det innebära att detsnarare blir en idrottsundervisning påmarknadens villkor och läraren blirmarknadens tjänare och inte elevens.Därmed finns risk att den traditionellasynen på kvinnlighet och manlighetupprätthålls då den kommersiellamarknadens och särskilt populärkulturenskönsdiskurser karaktäriseras avdå två skilda sexualiserade kroppar,karaktärer och livsstilar.Genus i flickfotbollDet andra exemplet är baserat på enutvärderingsstudie inom ramen förHandslaget (Olofsson, 2006; Olofsson& Karlsson, 2006). Utvärderingengällde Fotbollförbundets s.k. tjejsatsningunder Handslagets två första år.Ett syfte med tjejsatsningen var att”behålla flickorna längre i fotbollsverksamhet”,d.v.s. att få flickor att spelafotboll även i de övre tonåren. Liksom iHandslaget i övrigt fördelades projektmedeltill klubbarna efter ansökan.Utgångspunkten för min analys avtjejsatsningen var genusteoretisk. Medstöd av poststrukturalistisk feminismdär könsdikotomin utmanas och deti stället argumenteras för multiplakvinnligheter/manligheter ville jag seom dessa konstruktioner utmanadesinom fotbollens flickverksamhet ochom gränsen mellan kvinnlighet ochmanlighet därmed luckrades upp.Utvärderingsstudien visade att särartstänkandevar den dominerandekönsdiskursen i de projekt som tilldelatsmedel. Flickor sågs som ”annorlunda”fotbollsspelare (underförståttän pojkar) och de projektplaner ochåtgärder som vidtogs hade detta somsin utgångspunkt. Exempel på aktiviteterinom föreningsprojekten var:rekrytering av kvinnor som ledare förfotbollsspelande flickor, d.v.s. en genusspecifikcoachning; projekt med socialorientering framför tävlingsorientering;utbildning av ledare och spelare iämnen som betraktas som traditionelltkvinnliga och utbildning i hur flickorär. En slutsats av utvärderingen var atttjejsatsningen visserligen hade mångainslag av god föreningsidrott mensamtidigt bidrog till att förstärka konstruktionenav en stereotyp kvinnlighetinom svenska fotbollsklubbar och manmissade möjligheten att utmana desocialt konstruerade könen. Flickornakonstruerades som kvinnliga fotbollsspelareoch inte som fotbollsspelare.Intervjuer med flickor som deltog iprojekten visade att vissa fotbollsspelandeflickor också står emot dennakönskonstruktion, t.ex. genom att samtidigtbetona både prestationsutvecklingoch kamratskap och genom att identifierasig själva som fotbollsspelare och intekvinnliga fotbollsspelare. En annan slutsatsav utvärderingen är att fotbollsklubbarnaskulle, med en annan utgångspunktän särartsdiskursen, kunna bedriva enverksamhet som bättre gynnade fotbollsspelandeflickor men också pojkar. Ensådan utgångspunkt skulle vara att utgåfrån genusteorin om att det finns multiplakvinnligheter och manligheter. Därmedskulle klubbarna kunna bidra till enutmaning av traditionella könsmönster.AvslutningJag har i den här artikeln försökt belysahur genusforskningen förändrats under desenaste decennierna. Den avhandling jagskrev 1989 kunde knappast har skrivits2009. De studier jag gjort under 2000-talet hade jag troligen inte kunnat göraför tjugo år sedan. Empirin hade kanskekunnat vara densamma men tolkningsramenoch därmed förståelsen delvis enannan. Det händer ibland när jag är uteoch föreläser att någon åhörare påpekarlite förtrytsamt att ”men i din avhandlingsäger du ju…” Jag tycker att jag harbåde en skyldighet och en rättighet attändra perspektiv. Det gäller förstås ocksådagens forskare. Våra utgångspunkteroch slutsatser kommer att förändras. Detär väl det som är tjusningen med forskningoch med idrott. Tänk om vi skulleorganisera idrott på samma sätt idag somför 20 år sedan!ReferenserButler, J. (2007). Genustrubbel : feminism ochidentitetens subversion (Gender trouble). Göteborg:Daidalos.Connell, R.W. (2008). Maskuliniteter (Masculinities).Göteborg: Daidalos.Foucault, F. (1972) Vetandets arkeologi(L’ArchÈologie du savoir). Staffanstorp: CaveforsOlofsson, E. (1989a). Har kvinnorna en sportsligchans? Den svenska idrottsrörelsen och kvinnornaunder 1900-talet (avhandling för doktorsexamen,Umeå universitet).Olofsson, E. (2005). The discursive constructionof gender in physical education in Sweden, 1945-2003: Is meeting the learner’s needs tantamountto meeting the market’s needs? European PhysicalEducation Review, 11 (3): s 219-237.Olofsson, E. & Karlsson, M. (2006). SvenskaFotbollförbundet och Handslaget: Tjejsatsningen:Delrapport 1, Pedagogiska institutionen, Umeåuniversitet, Umeå.Olofsson, E. (2006). Svenska Fotbollförbundetoch Handslaget: Tjejsatsningen: Delrapport 2,Pedagogiska institutionen, Umeå universitet,Umeå.Olofsson, E. (2007). The Swedish Sport Movementand the PE Teacher 1940-2003: From Supporterto Challenger. Scandinavian Journal ofEducational Research, 51 (2), s 163-183.


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Kvinnorna har en sportslig chans!Eva Olofsson satte fart på kvinnoidrotten?Det verkar som om idrott och media ingått partnerskap och lovat varandra trohet i nöd ochlust. Båda tycks vinna på detta – inte minst idrottande kvinnor. En plats i TV-rutan eller enrubrik i tidningen kan ge klirr i kassan men också bidra till en mer jämställd idrott. Är detviktigare för kvinnornas idrottande att idrottande kvinnor får medial uppmärksamhet änatt de innehar fler styrelseposter? Eva Olofsson visade redan 1989 i sin avhandling hur viktigmedias roll var för den idrottande individen.Birgitta FagrellInstitutionenför idrotts- och hälsovetenskap,GIHIdag har hjälten inget kön. Åtminstoneinte i sportsammanhang. Vemskulle ha trott det för knappt femtioår sedan? Men då, 1960, när kvinnornaså sakteligen bröt barriären tilldet manligt dominerade idrottsfältetoch erövrade positiv medial uppmärksamhetvar det ändå många manligahjältar som ställde kvinnliga idrottarei mediaskugga. 1 Men det fanns de sombröt sig loss och erövrade en platsi rampljuset. Wilma Rudolph ochFlorence Griffith- Joyner måste räknassom två av de mer betydande i ”brytarskaran”i olympiska sammanhang.Båda kunde utnyttja sin kvinnlighetför att få medialt utrymme; Wilma,gasellen, charmade en hel värld medsin graciösa löpstil och Florence medsina långa naglar och muskulösakropp provocerade. Men det är intekvinnligheten i sig som renderaruppmärksamhet utan kombinationen”positiv” kvinnlighet 2 och detfaktum att båda vann tre olympiskaguldmedaljer (100, 200 och stafett4x100 meter) under ett och sammaOS, Wilma i Rom 1960 och Florence iSeoul 1988.Idrottande kvinnor på frammarschKvinnornas intåg på den idrottsligaarenan går stadigt framåt om änlångsamt. Under sommarolympiaden iStockholm 1912, utgjorde det kvinn-liga deltagandet endast två procent,i Romolympiaden hade kvinnornasandel av deltagarna ökat till elvaprocent för att kulminera vid olympiadernai Sidney 2000 då kvinnornasdel av deltagarna utgjorde 39 procentoch hela 42 procent vid spelen i Aten2004. 3 (Någon könsuppdelad statistikhar jag inte kunnat finna för spelen iBeijing, 2008.)Sommarolympiaden i Rom 1960 ärden olympiad där televisionen får sittgenombrott. Detta medför att spelendrar till sig än större medial bevakningoch att en än större skara kan följaspelen ”på plats”. Idrottsmannen/kvin-7


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Wilma Rudolph vann tre guld i Rom OS 1960. En av de första i ”brytarskaran” som vann sportslig uppmärksamheti media. Foto Scanpix.nan tävlar inför hela världen och helavärlden kan följa idrottskampen i vardagsrummet:heja, glädjas, förbannaoch lida. Idag har kvinnorna förutomatt ha erövrat idrottsarenan ocksålagt beslag på tidningsrubriker, fångatkrönikörernas intresse, installerat sigi som tv-kommentatorer och satt sigtillrätta i sportstudion som experter.Ingen skulle idag komma på tankenatt öppet ifrågasätta kvinnors rätt tilldeltagande i sportens värld. Idag kankvinnor till och med aspirera på titelnidrottshjältar utan att prefixet kvinnligsätts för hjälte. 4 Kalla, Kallur, Klüft,Persson, Sörenstam och Marta (Vierada Silva) är några som kan framförassom kandidater. Men hur skall manförstå denna utveckling?Första svenska kvinnliga idrottsforskarenEva Olofsson är den första svenskaidrottsforskare som intresserade sig förkvinnors villkor i idrotten. Ja, hon ärden första idrottsforskaren som ställerfrågan: Har kvinnorna en sportsligchans? Eva har verkat inom idrottsrörelsenbåde som aktiv idrottare ochsom ledare. Riksidrottsmötet 1975blev något av ett feministiskt uppvaknandeför henne då hon vid dentraditionella kamratmiddagen tillsammansmed tiotalet kvinnliga ombudsåg de omkring 200 manliga ombudenspeglas i Grand hotells spegelsal därkamratmiddagen avhölls. ”Maktenhos idrottsrörelsen låg hos männen –synintrycket gjorde bilden helt klar.”(s 12)Hennes undran över kvinnornasvillkor i idrottsvärlden måste alltså sesi relation till Evas egen erfarenhet avidrotten men också till den växandefeministiska rörelsen som utifrån ettkvinnoperspektiv såväl ville förstå somupphäva kvinnans sociala underordningi samhället, idrotten inte undantagen.Riksidrottsmötet 1977 antogett handlingsprogram för kvinnligidrott och man beslöt om en särskildekonomisk satsning på kvinnlig idrott.Eva fick uppdraget att utvärderadenna satsning 5 och det blev den grundvarifrån den första kvinnliga svenskaidrottsforskaren tog avstamp. Grundenvar därmed också lagd för att skapa nykunskap om idrottsrörelsen analyseradfrån ett feministiskt kvinnoperspektiv.Eva Olofsson är inte endast denförsta kvinnliga idrottsforskaren medidrottsrörelsen som sitt studieobjektutan hon måste också räknas till”brytarna” inom idrottsforskningen.Eva har i sin avhandling Har kvinnornaen sportslig chans? Den svenskaidrottsrörelsen och kvinnorna under1900-talet beskrivit och problematiseratnågra villkor som idrottsrörelsenställt upp för kvinnors deltagande iidrott. Genom sin avhandling publicerad1989 bryter hon tystnaden omidrottskvinnan, hon bryter kanske intemot gängse idrottsteoribildning menhon bryter mot gängse uppfattning omden svenska idrottsrörelsens framväxtoch utveckling - hon korrigerar den:idrottsrörelsen är inte en folkrörelse -den är en mansrörelse och den är intekönsneutral. ”Den moderna svenskaidrotten har, säger hon, skapats av mänför män, och dessutom beskrivits avmän (s 56). Underförstått är att omkvinnor varit delaktiga i uppbyggnadenav idrotten från början skulle denomfatta en del andra värden än vadden kom att göra. Men inte på grundav biologisk särart utan på grund avkvinnors sociala särart vilket framgårmed all tydlighet då Eva klargör inomvilken teoretisk ram hon verkar. Medtvå för kvinnoforskningen generellafrågor, nu anpassade till idrotten,markerar hon utgångspunkten för sittavhandlingsarbete: Under vilka villkorutövar de svenska kvinnorna idrottoch tar svensk idrottsrörelse hänsyntill kvinnors liv och erfarenheter vidutformningen av idrott för kvinnor?Därmed placerar hon in sig i denfeministiska traditionen som med hjälpav ett kvinnoperspektiv vill medverkai kvinnoemancipationen. Utgångspunkteninom de flesta feministiskainriktningar innan poststrukturalismensintåg, är att kvinnor som gruppär generellt underordnade män somgrupp och att denna makthierarki skallupphöra. Evas förhoppning är ocksåatt kunna bidra till att frigöra kvinnorbåde inom och genom idrotten. Medhänvisning till sitt teoretiska ramverkskriver hon:Genomgången av kvinnoforskningensteori och empiri har sammanfattningsvislett mig till slutsatsen att demateriella villkoren avgör människorslivssituation, oavsett kön. Samtidigt8


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9påverkas kvinnor av det patriarkalasamhället. Med detta avser jag männensdominans över kvinnor, männensmakt och kontroll över kvinnor. Ipatriarkatet ser kvinnors livserfarenheterannorlunda ut än mäns. Kvinnorslivserfarenheter tas i liten utsträckningtill vara vid organiserandet av vårtsamhälle. Kraven och behoven i denav männen dominerande produktionenutgör basen för samhällsorganiseringen.Reproduktionens krav ochbehov underordnas produktionen ochlämnas i flera avseenden till kvinnornaatt ta ansvar för. Detta leder bl. a tillolika slags socialisation för pojkar ochflickor och till att kvinnors livscykelkommer att se annorlunda ut än männens(s 14).Eva markerar att kvinnor och mänsolikheter således till stor del är eneffekt av ett mansdominerat samhälledär kvinnor och män livserfarenheterser olika ut; kvinnor svara upp på samhälletsreproduktiva krav, männen påde produktiva. Denna sociala åtskillnadger effekter på socialisationsprocessentill kvinna och man. Pojkar ochflickor fostras utifrån föreställningenatt kvinnor och män är varandras motsatseroch lämpade för att verka inomolika områden: mannen inom den officiellasfären, kvinnan inom intimsfären.Ett vågat projektDet är ingen räddhågsen kvinnligidrottsforskare som träder in i akademinssalar och det är inget ofarligt projekthon griper sig an. Hon startar sinundersökning av idrottsrörelsen medatt granska hur den svenska idrottsrörelsensframväxt och utvecklingbeskrivits av tidigare idrottsforskare 6och hennes ambition är att placerar inde osynliga kvinnorna på fältet. Honredovisar kvinnoidrottens utvecklingbl. a genom att granska när svensktmästerskap instiftades i de olika grenarna(s 51), vilket ger en visuell bildav hur det står till med jämställdheteninom idrottsrörelsen. Det är delvis medhjälp av denna bild hon kan motiverasin sentens om idrotten som skapad avoch för män. Hon analyserar idrottenskvinnosyn och idrottssyn och honnoterar också att ”det inom idrottsrörelsenfinn ett visst motstånd mot detarbete, som utförts av företrädarna förkvinnlig idrott” (s 80).Med hjälp av feministiska begreppsom likhet och särart närgranskarhon två förbund med stort kvinnligtmedlemsantal: Gymnastikförbundetoch Fotbollsförbundet. Analysen avEva Olofssons avhandling slog fast att den moderna idrotten hade skapats av män, för män och dessutombeskrivits av män. När kvinnorna började spela fotboll krävde fotbollsförbundet samma regler och sammautbildningsmaterial, dvs. männen ville ha kontroll och makt över kvinnornas fotbollsspel. Foto Scanpix.Gymnastikförbundets kvinnosyn ochidrottsuppfattning visar att kvinnliggymnastik kvalitativt står för någotannat än manlig gymnastik. ”Utgångspunktenvid utformningen av denkvinnliga gymnastiken har varit denkvinnliga särarten” (s 184). Begreppetkvinnliga särart inom Gymnastikförbundetstår för en syn på kvinnan somfysiskt underlägsen och med ett annorlundapsyke än mannen. Den kvinnligagymnastikens utformning har sin grundi denna kvinnosyn.Fotbollsförbundet däremot har somutgångspunkt att utövare av fotbollskall underordna sig själva spelet medsamma regler, samma utbildningsinnehålloch integration som organisationsprincip.Eva konstaterar att: ”Densom vill spela fotboll skall göra detsom en man, dvs. kvinnors deltagandei fotboll bygger på tanken om könenslikhet”(s 181). Hennes slutsats blir attdenna syn på könen gör det möjligt förmännen att ta kontroll: …/”männenvill ha kontroll och makt över kvinnorsfotbollsspel, för att inte spelet skallförvanskas och för att det inte skallinkräkta på herrfotbollen” (s 181).Ytterligare två slutsatser är avintresse. Eva konstaterar att tävlingsidrottenbyggs upp utifrån en föreställningom könens likhet men attidrottens makthavare till stor del delarGymnastikförbundets kvinnosyn, denom kvinnans biologiska särart. Detparadoxala blir, att trots denna kvinnosyn,särartsideologin, så utformasdet idrottsliga utbudet för kvinnor medutgångspunkt i en likhetsideologi (s188).Den andra slutsatsen är att kvinnornautnyttjar olika strategier under1970-talet för att integreras i idrottsrörelsen:de kvinnliga ledarna inomgymnastiken använde den kvinnligasärarten som strategi vid sitt intåg igymnastikrörelsen, medan kvinnornavalde likhetsideologin för at kommain i fotbollsvärlden. Under 1980– taletkombineras de båda strategierna,likheten framhävs i idrottsbeteendetmedan den kvinnliga särarten visar sigi apparitionen. (Kvinnorna vill undanröjaalla tvivel om sin könstillhörighetgenom att uppvisa tecken på typiskkvinnlighet.)Idrottens genussystemEva avslutar sin avhandling med attkonstatera att hon blottlagt idrottensgenussystem (s 195). Här visar Eva atthon har vidgat sin teoretiska referensramgenom att inkludera Hirdmansteori om genussystemet. Eva förflyttarsig från ett kvinnoperspektiv medkvinnorna i centrum till ett systemperspektiv,där intresset riktas mot hurstrukturer och logiker skapar ojämlikaförhållanden mellan kvinnor och män.9


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Det mönster som idrottsrörelsensgenussystem bildar, kan enligt Eva,sammanfattas så här:Kvinnor är underordnande männenoch villkoren för kvinnors deltagandei idrott dikteras av männen. Likhetsideologinmedför att kvinnors och mänsprestationer kan jämföras varvid kvinnornasprestationer värderas lägre. Denlägre värderingen motiveras av att vidjämförelse gjorda utifrån ”objektiva”mätinstrument mellan kvinnor ochmäns idrottsprestationer, rangordnaskvinnors prestationer lägre. Männenkan med hjälp av rangordningenutnyttja den kommersiella marknadenoch dra till sig mer pengar, nå en störrepublik och erhålla mer uppmärksamhetfrån media.Utan att bryta denna onda spiralkommer idrotten att medverka i kvinnanssociala underordning. Idrottsrörelsenreproducerar ojämlikhet ochupprätthåller en hierarkisk genusordning.Och det går ju inte för sig omidrottsrörelsen vill vara ” en verkligfolkrörelse, dvs. en rörelse av och förbåde kvinnor och män. ”Ett tack till Eva OlofssonMed sin avhandling bröt Eva mark åtandra idrottsforskare med intresse ifrågor om idrott och genus. Idrottenblev en intressant och betydelsefullarena för studier av hur genus skapasoch återskapas. En rad ”genusavhandlingar”med fokus på idrottsrörelsenoch/eller föreningsidrotten följde iEvas spår 7 och en rad nya teoretiskabegrepp presenterades: konstruktion,diskurs, governmentality, subjektivitet,det förkroppsligade subjektet, habitus,hegemonisk maskulinitet, heteronormativitet,heterosexuella matrisen,intersektionalitet. Dessa begrepp hörforskningsvärlden till och är oftaobegripliga för människor utan akademiskskolning, men dessa nya begreppvisar att teoriutvecklingen inom såvälsamhällsvetenskaplig- som feministiskidrottsforskning är under ständigutveckling och att idrottsforskarnahänger med.Till slut vill jag påstå att Eva ocksåhjälpte till att sätta fart på kvinnorsidrottande. Idrottsrörelsens fick ögonenpå sig och en rörelse med fasta bandtill staten måste agera när verklighetenså tydligt skiljer sig från ideologiskretorik. Det implicita kontraktet mellanidrottsrörelsen och staten 8 , d v s attstaten stödjer idrotten med medel sålänge idrotten bidrar till en positivsamhällsutveckling: verkar för jämställdhet,utvecklar hälsa och stärker10demokrati, tvingade idrottsrörelsenatt mer eller mindre frivilligt ta tag ifrågor om jämställdhet och kvinnorsvillkor inom idrotten. Kvinnors villkori idrottsrörelsen sattes på agendan ochidrottande flickor och kvinnor fick luftunder vingarna. Inom idrottsrörelsen,liksom inom samhället i övrigt, är deten bit kvar till det som vi definierarsom jämställdhet – men icke för ty såhar idrottskvinnorna visat framfötterna.Idrottskvinnor har lärt sig spelaspelet istället för att försöka ändradet. Florence Griffith- Joyners strategiatt utnyttja såväl likhetsideologin somsärartsideologin visar sig vara gångbarinom mediakulturen och i ett kommersielltindividualiserat samhälle.Många kvinnor har också skaffat siginträdesbiljett till mediaarenan ochmedia har visat att man är intresseradav kvinnliga idrottares kunskaper ochbedrifter. En annan bidragande faktorför jämställda villkor är att behovet avden obefogade jämförelsen av fysiskaprestationer mellan gruppen kvinnoroch gruppen män är på utdöende.Jämförelsestrategin signalerar manschauvinismoch okunskap men ocksåförlegade ambitioner och dolda motiv.Kanske har Evas avhandlingmedverkat till att kvinnorna frigjortsig från en rad föreställningar om hurkvinnor är och hur kvinnor skall vara,och därmed medverkat till att brytaupp en del av såväl genussystemet somdess förtryckande strukturer. Lite aven hjältebedrift i så fall. Det är bara attbocka och tacka.LitteraturlistaAndreasson, Jesper. (2006) Idrottens kön:genus, kropp och sexualitet i lagidrottensvardag. Lund: Sociologiska institutionen,Lunds universitet.Bäckström, Åsa. (2005) Spår Om brädsportkultur,informella lärprocesser och identitet.Stockholm: HLS förlag.Brännberg, Tore. (1998) Bakom kulisserna.Floda: Zenon.Fagrell, Birgitta. (2000) De små konstruktörerna.Flickor och pojkar om manligt ochkvinnligt i relation till kropp, idrott, familj ocharbete. Stockholm: HLS- förlag.Fundberg, Jesper. (2003) Kom igen, gubbar!:om pojkfotboll och maskuliniteter. Stockholm:Carlsson.Grahn, Karin. (2008) Flickor och pojkar iidrottens läromedel. Konstruktionen av genusi ungdomstränarutbildningen. Göteborg: ActaUniversitatis Gothoburgensis.Koivula, Nathalie. (1999) Gender in Sport.Stockholms universitet, Psykologiska institutionen.Larsson, Håkan. (2001) Iscensättningen avkön i idrott. En nutidshistoria om idrottsmannenoch idrottskvinnan. Stockholm: HLSförlagLindgren, Eva-Carin. (2002) Empoweringyoung females athletes – a possible challengeto male hegemony in sport: a descriptive andinterventional study. Göteborg: Acta UniversitatisGothoburgensis.Olofsson Eva. (1989) Har kvinnorna ensportslig chans? Den svenska idrottsrörelsenoch kvinnorna under 1900-talet. Pedagogiskinstitutionen, Umeå universitet.Redelius, Karin. (2002) Ledarna och barnidrotten.Idrottsledarnas syn på idrott, barnoch fostran. Stockholm: HLS förlag.SOU 2008:59. Föreningsfostran och tävlingsfostran.En utvärdering av statens stöd tillidrotten. Betänkande av idrottsstödsutredningen.Stockholm 2008.Tolvhed, Helena. (2008) Nationen på spel:Kropp, kön och svenskhet i populärpressensrepresentationer av olympiska spel 1948-1972.Umeå: h:ström – Text& kultur.Wickman, Kim. (2008) Bending mainstreamdefinitions of sport, gender and ability: representationsof wheelchair racers. Umeå: Pedagogiskainstitutionen, Umeå universitet.(Endnotes)1. Se t ex Helena Tolvhed: Brassebönor, stålmänoch svarta spöken, Idrottande kroppari SEs bevakning av sommar OS 1948-1980.Kvinnovetenskaplig tidskrift, Idrottens genus,1.05 För den som är intresserad av sport ochmedier i allmänhet är Peter Dahléns kursbokför högskolor och universitet med titeln Sportoch medier. En introduktion något att sättatänderna i.2. Positiv kvinnlighet skall i detta sammanhangrelateras till de genusdiskurser somär förhärskande i samtiden. Idrottskvinnanmåste, särskilt under denna tidsepok, uppträdaså att ingen misstanke skall uppstå om henneskönstillhörighet. Ju bättre prestationen och jumer manligt kodad idrott desto viktigare attframhäva det kvinnliga.3. På SOK hemsidan finns statistik på manligaoch kvinnliga deltagare redovisat för samtligasommarolympiader fram till och med Sidney2000. Därefter är deltagarantalet inte redovisatuppdelat på kön. Orsaken till detta kanman fundera över.4. John Hellström, doktorand vid Stockholmsuniversitet/GIH, har idrottshjältar som sittavhandlingstema.5. Det var Pedagogiska institutionen vid Umeåuniversitet som tog sig an uppdraget och Evasom genomförde det.6. T ex Bode Janzon, Jan Lindroth, Rolandvon Euler, och Rolf Påhlbrant7. Andreasson 2007, Bäckström 2005, Brännberg1998, Fagrell 2000, Fundberg 2003,Grahn 2008, Koivola1999, Larsson 2001,Lindgen 2002, Redelius 2002, Tolvhed 2008,Wickman 2008.8. Se SOU 2008:59. Föreningsfostran ochtävlingsfostran. En utvärdering av statens stödtill idrotten. Betänkande av idrottsstödsutredningen.Stockholm 2008.


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Idrottens könsmönster– varför finns de? Vad handlar de om?Idrott i sin vida bemärkelse, fysisk aktivitet som utförs i avsikt att ha roligt, må bra ochprestera mera, lockar tusentals utövare, kvinnor såväl som män. Samtidigt präglas idrotten avkönsmönster sett till antalet kvinnor och män som utöver olika idrotter. Sedan Eva Olofssonför tjugo år sedan lade fram sin avhandlig Har kvinnorna en sportslig chans utgör sådanakönsmönster studieobjekt för flera svenska idrottsforskare. Tanken med denna artikel är att geen översiktlig bild av hur mönstren ser ut samt att föreslå förklaringar till varför idrotten harde könsmönster den har och vad detta kan tänkas få för konsekvenser.Håkan LarssonStockholms universitetoch GIHIdrott utövas i många olika former, iideellt organiserad form inom ramenför en förening, i kommersiellt bedrivenform, i skolan som ett undervisningsämnesamt på egen hand. Dessaolika former är av delvis olika karaktär.Föreningsidrotten präglas i relativthög utsträckning av tävling. Hit lockasmånga barn och ungdomar, men ocksåen del unga elitsatsande vuxna. Denkommersiellt bedrivna idrotten utgörs ihuvudsak av motionsidrott. Den lockarmånga unga och medelålders vuxna.Skolämnet idrott och hälsa handlarom att ge unga redskap för att ta handom sin hälsa och riktar sig till barnoch ungdomar mellan sju och nitton årgamla. Idrott på egen hand finns i sintur i många former och lockar utövarei alla åldrar: alltifrån barns och ungdomarstävlingsidrottsliknande spontanidrotttill ungdomars och unga vuxnasmer eller mindre äventyrliga rekreationsidrottersamt vuxnas motionsidrotterpå gym, i skid- eller löparspåreteller på golfbanan.Redan i detta sammanhangmärks markanta könsmönster. Inomföreningsidrotten, som enligt Riksidrottsförbundet(RF) lockar cirka tremiljoner utövare, dominerar pojkaroch män med ett förhållande påungefär 60-40. Den idrott som organiserasav RF är förhållandevis lätt attutforska med avseende på antalet deltagare,framför allt eftersom RF samlarin en uttömmande statistik över sådantsom medlemsantal och licensierade utövare.När det gäller idrottande i annanorganiserad form än föreningsidrott respektiveidrott på egen hand är det betydligtsvårare att bilda sig en översikt. Detfinns dock några studier som kan ge envink om hur aktivitetsmönstren ser ut.Bengt Larsson och Per Nilsson påvisari en serie studier att fler 16-åriga flickorän pojkar idrottar såväl i organiseradform utanför en idrottsförening sompå egen hand (Nilsson 1998, Larsson2008). I en longitudinell studie somsträcker sig över fyrtio år (från 1968 ochframåt) visar Lars-Magnus Engströmatt gapet mellan motionerande kvinnoroch män i en grupp svenskar födda 1953successivt ökar allt mer med ökad ålderså till vida att kvinnor bibehåller, ochunder vissa perioder till och med ökar,sitt motionerande medan mäns motionerandeminskar (Engström 2008). Menall icke-tävlingsinriktad idrott dominerasinte av flickor och kvinnor. Äventyrligasporter som klippklättring, off pist-skidåkningoch hang gliding verkar framförallt locka unga män (Arnegård 2006),liksom ”coola” aktiviteter inom områdetbrädsport (Bäckström 2004).Allmänt sett lockar tävlingsinriktadrespektive äventyrlig idrott pojkar/mäni större utsträckning än flickor/kvinnor,medan motionsidrott i större utsträckninglockar flickor/kvinnor i störreutsträckning än pojkar/män. Uttrycket11


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9”i större utsträckning” är viktigt attbeakta. I vardagligt tal översätts detofta till att ”män tävlingsidrottar”medan ”kvinnor motionsidrottar” ochdetta stämmer helt enkelt inte.Man bör komma ihåg att tävlingsidrottenursprungligen utformades i denbrittiska medelklassens internatskolorunder 1800-talet som ett uttryckligtmedel för att ”göra män av pojkar”(Mangan 1986). Därför kom den såsmåningom i sig att uppfattas sommanlig. Till Sverige ”importerades”tävlingsidrott från de Brittiska öarnarunt sekelskiftet 1900. Vid den tidendominerade här den så kallade Linggymnastiken.Denna hade under 1800-talet haft ungefär motsvarande roll iSverige som den engelska public schoolsportenhade på de Brittiska öarna: attskapa manliga män (Ljunggren 1999).I och med att tävlingsidrotten fickfäste i Sverige kom gymnastiken, somden danska historikern Else Trangbækuttryckt det, att ”byta kön” (Trangbæk& Kirmanen 1995). Gymnastik, isynnerhet trupp- och motionsinriktadsådan, kom i allt större utsträckningatt uppfattas som en kvinnlig verksamhet.Delar av gymnastiken utveckladesockså i riktning mot fokus på rytm ochgrace – en estetisk inriktning. Dennagymnastikform utvecklades via 1950-talets husmorsgymnastik, 1960- och70-talens jazzgymnastik samt 1970- och80-talens Friskis & Svettis till 1990-talets aerobics och dagens olika formerav gruppträning.Män och kvinnor inom föreningsidrottenTävlingsidrotten är organiserad på såvis att RF utgör en paraplyorganisationför alla de enskilda idrotterna, varsföreningar i sin tur är organiserade ispecialidrottsförbund (SF). SF:en är 67till antalet, en del mycket stora (fotboll1 005 097 medlemmar, golf 595 000medlemmar, friidrott 396 000 medlemmar),andra tämligen små (baseboll970 licensierade spelare, dragkamp 991medlemmar, varpa 1500 medlemmar)(www.rf.se, Idrotten i siffror). Sett tillantalet kvinnliga och manliga medlemmarär de största förbunden (fig 1).Ett annat sätt att undersöka förhållandetmellan män och kvinnor inom deolika idrotterna är att studera relationenmellan könen sett till andelen medlemmari de olika idrotterna. En förstaintressant iakttagelse är att kvinnordominerar i endast sju av 67 SF. Andelsmässigtser de största kvinnliga respektivemanliga idrotterna ut som framgårav fig 2.SF med flest kvinnliga utövareSF med flest manliga utövareFriidrott 233 700 Ridsport 170 831 Fotboll 807 812 Friidrott 122 000Gymnastik 201 340 Golf 167 598 Golf 386 695 Skidor 115 753Fotboll 197 285 Skidor 77 170 Innebandy 130 231 Motorcykel 109 317Figur 1. SF med flest kvinnliga respektive manliga utövare (www.rf.se, Kvinnor och män inom idrotten2005).SF med störst andel kvinnliga utövare SF med störst andel manliga utövareRidsport 87% Gång 70 Biljard 95% Sportskytte 89Gymnastik 83 Friidrott 66 Ishockey 94 Bandy 87Konståkning 82 Simning 66 Flygsport 89 Am. Fotboll 86Figur 2. SF med störst andelar kvinnliga respektive manliga utövare (ibid.).Några av idrotterna med stor andelmanliga utövare är förhållandevis små.Ser man på några större förbund (över100 000 medlemmar), är till exempel80 procent av medlemmarna inomfotboll män, 75 inom bilsport ochmotorcykel samt 70 inom segling ochinnebandy.RF presenterar på sin hemsidaförändringar när det gäller andelenkvinnliga och manliga utövare från1994 till 2006 (www.rf.se, Andel kvinnorinom idrotten – tidsserie). Här kanman se att andelarna varit stabila i endel idrotter, medan de har förändrats iandra. Även här kan en första intressantiakttagelse göras: andelen mänhar inte ökat i någon idrott. Endastde kvinnliga andelarna ökar. Inomboxning, brottning och motorcykelhar en ökning skett från noll till 29,23 respektive 32 procent kvinnligautövare. Även inom bordtennis, gångoch styrkelyft är ökningen markant.Tillgänglig statistik påvisar alltså att:• sett till andelen utövare dominerasde flesta idrotter av män. Kvinnordominerar i ett fåtal idrotter;• de förändringar som skett över tid,är att kvinnor orienterar sig mottraditionellt manliga idrotter. Mänorienterar sig inte i samma utsträckningmot traditionellt kvinnligaidrotter.De olika idrotterna utövas på olikasätt. Utan att vara uttömmande (nedanståendefår ses som en preliminäruppställning), kan man tala om:• lagidrotter och individuella idrotter;• bedömningsidrotter (”estetiskaidrotter”) och idrotter med objektivamått (måtten kan utgöras av längdellertidsmått respektive mål ellerpoäng för vunna bollar/rundor);• idrotter där utövaren ”styr sin egenkropp” och idrotter där utövarenhanterar ett motorfordon eller ettdjur.Såväl lag- som individuella idrotter kani sin tur utövas på olika sätt:• kropp-mot-kropp, t ex i idrotter därman ska betvinga motståndaren:brottning, boxning, taekwondo,rugby, ishockey;• kropp-intill-kropp, t ex i friidrott(löpning), simning, skidor (längd),skridsko;• kropp-efter-kropp, enligt principen”en i taget”, t ex i hopp- och kastgrenar,gymnastik, skidor (alpint),volleyboll, bordtennis, eller;• kropp-med-kropp, t ex i dans, isdans,simhopp i par, konstsim.Granskar man vilka idrotter somdomineras – och har dominerats – avmän respektive kvinnor, kan manskönja ett mönster som grovt sett görgällande att:• lagidrotter domineras av män, särskiltvid starka inslag av kropp-motkropp;• i individuella idrotter dominerarmän när idrotterna utövas kroppmot-kropp.Om idrotterna utövaskropp-med-kropp, kropp-intill-kroppeller kropp-efter-kropp är könen merjämnt fördelade;• bedömningsidrotter (”estetiska idrotter”)domineras av kvinnor;• i ”mätidrotter” dominerar män omde utövas lagvis, medan könen ärmer jämnt fördelade om idrotternautövas individuellt;• motorsport domineras av män medanhästsport domineras av kvinnor (omtävlingsinslagen ökar, ökar ocksåandelen män).Tidigare pekade jag på det faktum att12


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Forskning har visat att kvinnor bibehåller och rent av under vissa perioder ökar sitt motionerande. Tjejmilen och Tjejvasan kan vara bra exempel på detta. Foto Scanpix.förändringar när det gäller andelenkvinnliga och manliga utövare har förändratssett över perioden 1994-2006.Men förändringar av denna typ harhänt också sett över ett betydligt längretidsperspektiv. Utifrån det tidiga 1900-talets ordning med män inom tävlingsidrottoch kvinnor inom motions- elleruppvisningsinriktad gymnastik, harkvinnor successivt alltmer tagit sig in imansdominerade tävlingsidrotter utanatt män i motsvarande omfattning tagitsig in i traditionellt kvinnliga tävlingsidrotter.Medan kvinnor har sökt sigtill snart sagt samtliga tävlingsidrotter,tävlar endast kvinnor idag alltjämt(med några få undantag som vi kunnatse på bio under vintern) i idrotter somkonstsim, rytmisk gymnastik och ringette.När tävlingsidrotten slog igenomvar det tidigt accepterat för kvinnor atttävla inom så kallade ”estetiska idrotter”.Ganska tidigt accepterades ocksåtävling inom individuella idrotter avtypen kropp-intill-kropp och kroppefter-kropp,men inte om idrotterna varsynnerligen fysiskt ansträngande(t ex långdistanslöpning). Under 1960-och 70-talen blev fotboll en populäridrott för kvinnor, liksom mer fysisktansträngande individuella idrotter.Även handboll och volleyboll börjadeutövas av kvinnor. Först under 1990-talet fann kvinnor vägen till kampsport,motorsport och lagidrotter medstarka inslag av kropp-mot-kropp(t ex ishockey, rugby) (jfr. Larsson2001, Olofsson 1989).Ovanstående genomgång får sessom en preliminär analys. Ingen svenskidrottsforskare har hittills i detaljanalyserat de könsmönster som liggerför handen inom föreningsidrotten.Det som på ytan ser ut som en tämligenjämn könsfördelning (60% mänoch 40% kvinnor sett till den totalaföreningsidrotten), rymmer komplexamönster om man krafsar på ytan. Tydligtär också att könsmönstren är underständig förändring. Hur kan man dåförklara könsmönstren? Vad beror depå? Och varför förändras de över tid?Vad beror könsmönstren på?Könsmönster kan förklaras på mångaolika sätt. Såväl feministiska somandra forskare har ägnat sådana frågorstor uppmärksamhet. I det följandekommer jag att utveckla några av denfeministiska teoribildningens förklaringsmodeller.Att jag fokuserar justfeministiska förklaringar beror påatt jag sällar mig till det feministiskagrundmotivet, att könsmönster böranalyseras i förhållande till frågor ommakt, det vill säga tillgänglighet, inflytande,tolkningsföreträde och levnadsvillkor.Länge uppfattades könsmönstrensom ”naturliga”, i så måtto att deantas spegla en evig naturs ordning somockså är inrättad i mäns och kvinnorskroppar. Förhållandet mellan kvinnoroch män har historiskt sett, åtminstoneinom europeisk kultur, uppfattats som”motsatt” eller ”komplementärt”.Där män har setts om konkurrensorienterade(tävlingsinriktade), harkvinnor setts som omsorgsorienterade(socialt inriktade); där män setts som”utåtorienterade” (mot den ”yttre”världen, omvärlden), har kvinnor settssom ”inåtorienterade” (mot den ”inre”världen, den egna kroppen, de egnakänslorna och det egna beteendet); därmän setts som seende (ett utåtriktatseende), har kvinnor setts som kännande(ett inåtriktat kännande). Dettahar varit grundläggande dimensioner iden sociala organisationen av samhälletinom vår kulturkrets. Mäns ochkvinnors tillgänglighet till, inflytandeöver och tolkningsföreträde inom olikasociala arenor och aktiviteter har präglatsstarkt av dessa ramar.Mönstret har också präglat idrotten:manlighet har kopplats sammanmed tävling, medan kvinnlighetkopplats samman med kropp, motionoch hälsa; män har setts som orienterademot den ”yttre” världen (inteminst som de kommer till uttryck ilagbollspel), medan kvinnor sett somorienterade mot den ”inre” världen(som de kommer till uttryck i indivi-13


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9duella estetiska idrotter). Därför hardessa idrottsformer också förståttssom ”naturliga” för kvinnor respektivemän.Omfattande samhälleliga förändringarunder 1900-talet och en alltstörre fokus på individualitet och individensfrihet att ”bli den man själv vill”– och inte minst att könsmönstren harförändrats som en följd av detta – medfördeemellertid att ovanstående essentialistiskauppfattningar utmanades.Istället växte förhållandet mellan arvoch miljö fram som en viktig utgångspunkt:Vad i könsmönstren beror påmedfödda egenskaper hos kvinnor ochmän och vad beror på miljömässigpåverkan genom uppfostran och annansocial påverkan? Så uppstod begreppetkönsroll, det vill säga att kvinnoroch män genom uppfostran och annanpåverkan lär sig spela vissa specifikaroller och att omgivningen ageraruppskattande när de förväntade rollernaupprätthålls – när rollerna spelas”på rätt sätt” – respektive fördömandeeller ifrågasättande när de spelas ”påfel sätt”.Successivt har en kritik även motkönsrollsbegreppet vuxit fram. Framförallt har kritiken handlat om attkönsrollen ofta framstår som en mereller mindre löst påhängd historia somdet, så att säga, bara gäller att kastaav sig för att det sanna könet, eller densanna individualiteten, ska framträda.Detta har medfört att man i den politiskadebatten kunnat fortsätta hävdaatt än det ena, än det andra borde sessom ”naturligt” vad gäller könen (ochdärmed eftersträvansvärt och värt attbejaka), men att könsroller endast kanfungera hindrande (och därmed någotsom bör undanröjas). Det har emellertidvisat sig svårt att, genom forskning,slutgiltigt avgöra vad som egentligenär ett uttryck för könsroller och vadsom är ”naturliga” uttryck för könen.Under 1980- och 90-talen växte enforskningstradition fram som i grundenvill problematisera konstruktionen avkön, det vill säga vad som i samhällettolkas och förstås som kön – dettaförändras – och de konsekvenser somkommer av detta. Det finns olikavarianter av sådan konstruktionism.En variant handlar om att undersökahur individer konstruerar sin identitet,eller sin förståelse av sig själv som maneller kvinna (eller som något annat,vilket förekommer). En annan varianthandlar om att undersöka hur identiteterkonstrueras på en mer övergripandesamhällelig nivå, utan att direktta ställning till hur detta inverkar påTidigt i livet lärs olika könsroller. Flickor väljer ofta estetiska idrotter och när de lärt sig spela rollen ”på rätt sätt”agerar omgivningen med uppskattande, eljest gäller det omvända. Foto Scanpixindividernas identitetsskapande.Bland pedagoger som jag själv, haren kombination av sådana utgångspunkterofta använts (Larsson 2001, seockså Fagrell 2000, Grahn 2008, fören internationell översikt se Scraton &Flintoff 2002). Hur ser förhållandetmellan individuella idrottares självförståelseut i relation till dominerandeföreställningar i samhället och inomidrotten när det gäller idrott, rörelser,kön, kropp och beteende? Föreställningarom och förväntningar på könenär genomgående starka inom idrotten,mycket starkare än vad de flesta villkännas vid. Ofta märks de inte förräni konkreta idrottsliga situationer dågränserna mellan vad som ses somkvinnligt och manligt närmas ochtydliggörs. Idrotten kan liknas vid ettgigantiskt socialt experiment, där olikakönsidentiteter hela tiden prövas ochbefästs eller utmanas.Idrott – kön – heteronormativitetMed ett konstruktionistiskt synsätttolkas könsmönstren primärt somuttryck för vad som i ett samhälle sessom eftersträvansvärt när det gälleren viss kategori av människor, samtidigtsom könsmönstren också deltari formandet av samma kategori. Omlagidrotter, kampsporter och fysisktansträngande idrotter i större utsträckninglockar män än kvinnor så berordetta på att sådana aktiviteter bekräftarsamhällets dominerande föreställningarom manlighet, samtidigt som debidrar till skapandet av manlig identitetoch självförståelse och också serverarsamhället med just de kroppar, beteendenoch förhållningssätt (såväl tillsig själv och den egna kroppen som tillandra människor) som uppskattas ochses som eftersträvansvärda.När traditionella gränser för vadsom ses som ”naturliga” och eftersträvansvärdakroppar, beteenden ochförhållningssätt överskrids, till exempelnär kvinnor på 1960- och 70-talenbörjade spela fotboll, eller när män,som i filmen Allt flyter, deltar i estetisktinriktad idrott (filmen handlar omett manligt lag i konstsim), reagerarsamhället på olika sätt. En del reagerarpositivt och ser beteendet som ettuttryck för individuell kreativitet ochvilja, medan andra reagerar negativtoch kanske ser beteendet som ett skältill att kränka utövarna, kanske till ochmed bli våldsamma mot dem. Oavsettvilket, överskridandet av könsgränserleder ofta till reaktioner, inte minsttill sådana som tar sikte på utövarnassexualitet. Det är inte ovanligt att överskridandeav könsgränser, såväl inomidrotten som i samhället i stort, medförett ifrågasättande av utövarens heterosexualitet.Ifrågasättandet av heterosexualiteteni samband med könsgränsöverskridandebeteenden reser frågan om14


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9heteronormativitet (jfr. Larsson 2005).Med heteronormativitet avses ett oftaouttalat antagande om att alla människorär och vill vara heterosexuella– tills motsatsen påvisas. Företeelsersom att ”komma ut” och att ”outa”någon (av engelskans out), det vill sägaatt man på eget (komma ut) eller någonannans (outa) initiativ offentliggör sinicke-heterosexualitet, blir begripligaförst i förhållande till det heterosexuellagrundantagandet. Heteronormativitetenbidrar till att låsa fast individervid specifika sexuella identiteter, ochdärmed också vid specifika former avsjälvförståelse som medför begränsningarnär det gäller livsvillkoren.Det kan handla om att man undvikerdels sådant som man är orolig för hurandra ska uppfatta, dels sådant somhelt enkelt inte ”känns rätt”. Sådanabegränsningar påverkar inte baraHBT-personer (homo- och bisexuellasamt transpersoner) utan även heterosexuella.Alla har att förhålla sig tillföreställningar om och förväntningarpå manliga och kvinnliga kroppar,begär och beteenden som kulturelltsett förknippas med specifika sexuellapreferenser. Eftersom idrottskulturenär mättad med just föreställningar omkroppar och beteenden som är förknippademed kön, är den också mättadmed heteronormativitet. Genusordningeninom idrotten, liksom genusordningeni samhället allmänt sett, är påså vis sammanflätad med en heteronormativordning. Detta medför att enutmaning av traditionella könsmönster,eller ett överskridande av traditionellakönsgränser, samtidigt innebär enutmaning av heteronormativiteten.Med detta synsätt utgör idrottenskönsmönster ett uttryck för vad somvid en viss tidpunkt kan ses som eftersträvansvärt,eller åtminstone vad somaccepteras, när det gäller kön och sexualitet.De förändringar som skett övertid kan då förstås som uttryck för förändradesätt att se på kvinnor och mänoch på sexualitet. Inte minst har dettaatt göra med en allt starkare individualisering,kopplad till en allt liberalaresyn på könsgränsöverskridanden ochandra sexuella identiteter än heterosexualitet.Samtidigt indikerar forskningenatt det finns gränser för vad samhället– och idrotten – tål när det gäller denliberala hållningen (Fundberg 2003,Andreasson 2006). I grund och bottenförstås flickor/kvinnor och pojkar/män alltjämt ofta som ”naturligt”olika, åtminstone ”när det kommer tillkritan”. Att kvinnor i större utsträckningän män, inom idrotten såväl som iandra samhälleliga sammanhang, sökersig till verksamheter som tidigare domineratsav ”det motsatta könet” speglarasymmetrin i genusordningen. Det somtraditionellt har varit manliga idrottervärderas helt enkelt mycket högreän idrotter som traditionellt har varitkvinnliga. Sammanflätat med detta ärockså indikationer på att ifrågasättandetav könsgränsöverskridares sexuellaidentitet är häftigare i de fall dethandlar om manliga idrottare som rörsig mot traditionellt kvinnliga idrotterjämfört med när kvinnliga idrottare rörsig mot traditionellt manliga idrotter.Den manliga heterosexualiteten harmed andra ord fått en överordnad ställningi förhållande till den kvinnliga.AvslutningDen genusteoretiska idrottsforskningensmålsättning är inte att söka svarenpå vad som i sanning är manliga ochkvinnliga idrotter eller rörelser, hurflickor/kvinnor och pojkar/män skaträna eller undervisas, hur manligt ochkvinnligt ledarskap ser ut eller någotliknande. Den genusteoretiska idrottsforskningensmålsättning handlar omlika villkor. En sådan målsättninghar inte likheten mellan könen somutgångspunkt. Inte heller att könen skabli lika. Detta är ett vanligt missförstånd.Målsättningen kan alltså tolkassom ”lika villkor för människor som ärolika”. Det är inte någon självklarhet,som många tycks tro, att könsintegreradidrott alltid är att eftersträva urett genusperspektiv. Däremot byggermycket av genusforskningen på följandeinsikt: vad kön betyder i ett specifiktsocialt sammanhang är inte givetav könet självt. Betydelsen växer snararefram genom en historisk processdär uppdelningen av flickor/kvinnoroch pojkar/män bidrar till att skapabetydelser åt könen och framför alltge dessa skilda betydelser olika värde.Detta inverkar i sin tur på de deltagandeindividernas livsvillkor beroendeav vilket kön de anses tillhöra. Föridrottens räkning har uppdelningenmellan män och kvinnor medfört attden ena sortens människor förväntas seut och bete sig på vissa sätt samt tyckaom vissa idrotter, medan den andraförväntas se ut och bete sig på andrasätt samt tycka om andra idrotter –samt att det som tänks höra till denena sortens människor värdesätts meri termer av uppmärksamhet (inte minstmassmedialt) och ekonomiskt (resurser,löner mm). Om idrottarna inte uppfyllerdessa skilda förväntningar riskerarde att bli ifrågasatta, särskilt avseendederas sexuella preferenser, och i värstafall marginaliserade, disciplinerade ochkränkta.Den feministiska idrottsforskningensövergripande målsättning är såledesdels att peka på vad som förväntasoch värdesätts när det gäller kön ochsexualitet i relation till idrottsutövning,dels att utröna vad förväntningar ochvärdesystem får för konsekvenser förindividuella utövare. I förlängningenav denna målsättning finns en förhoppningom att alla människor ska kunnadelta i den idrott man önskar deltai – utan att bli förlöjligad, kränkt, misshandladeller förfördelad.ReferenserAndreasson, Jesper (2007) Idrottens kön.Genus, kropp och sexualitet i lagidrottensvardag. Diss. Lunds universitet.Arnegård, Johan (2006) Upplevelser ochlärande i äventyrssport och skola. Diss. Stockholm:HLS Förlag.Bäckström, Åsa (2005) Spår. Om brädsportkultur,informella lärprocesser och identitet.Diss. Stockholm: HLS Förlag.Engström, Lars-Magnus (2008) Who is physicallyactive? Cultural capital and sports participationfrom adolescence to middle age – a38-year follow-up study. Physical Educationand Sport Pedagogy, Vol. 13, No. 4, pp. 319-343.Fagrell, Birgitta (2000) De små konstruktörerna.Flickor och pojkar om kvinnligt ochmanligt i relation till kropp, idrott, familj ocharbete. Diss. Stockholm: HLS Förlag.Fundberg, Jesper (2003) Kom igen gubbar!Om pojkfotboll och maskuliniteter. Diss.Stockholm: Carlssons.Grahn, Karin (2008) Flickor och pojkar iidrottens läromedel. Konstruktioner av genusi idrottens läromedel. Diss. Göteborgs universitet.Larsson, Bengt (2008) Ungdomarna och idrotten.Diss. Stockholms universitet.Larsson, Håkan (2001) Iscensättningen av köni idrott. En nutidshistoria om idrottsmannenoch idrottskvinnan. Diss. Stockholm: HLSFörlag.Larsson, Håkan (2005) Queer idrott. I Kulick,Don, red. Queersverige. Stockholm: Natur ochKultur, ss. 110-135.Ljunggren, Jens (1999) Kroppens bildning.Linggymnastikens manlighetsprojekt 1790-1914. Diss. Symposion: Stockholm/Stehag.Mangan, J.A. (1981) Athleticism in the Victorianand Edwardian public school. Theemergence and consolidation of an educationalideology. Cambridge University Press.Nilsson, Per (1998) Fritid i skilda världar.Stockholm: Ungdomsstyrelsen.Scraton, Sheila & Flintoff, Anne, red. (2002)Gender and Sport: A Reader. London:Routledge.Trangbæk, Else & Kirmanen, Anja (1995)Gymnastikkens historie. Köpenhamn: DanmarksHøjskole for Legemsøvelser (video).Information på Riksidrottsförbundets webbplatswww.rf.se.15


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Toini Gustafsson– stjärna men inte hjälteVid de vinterolympiska spelen i Grenoble 1968 blevden dubbla guldmedaljören och längdskidåkaren ToiniGustafsson ett av de största svenska affischnamnen. Idenna artikel granskar jag uttrycken för veckopressensuppmärksammande av Gustafsson och driver tesen atthon i kraft av sina framgångar för Sveriges räkning, menockså på grund av sitt utseende, förvisso blev en stjärnamen knappast en svensk idrottshjälte. Hennes kroppförevisades som en svensk/nordisk kvinnokropp snarareän som en kropp som kämpade för nationens ära. (1)Helena TolvhedLärarutbildningen,Malmö högskolaKvinnlighet som reklam för nationenRedan i upptakten inför spelen i Grenoble1968 figurerade Toini Gustafssonflitigt i veckotidningarna Se, Vecko-Journalen och Vecko-Revyn. Honbeskrevs som ”vårt stora medaljhopp”,för att efter de två individuella guldmedaljernapå fem och tio kilometerbli en ”stjärna” och ”vår söta guldmedaljös”.1 Som dessa citat antyderframhålls hennes attraktiva utseendegenomgående, och formar representationenav henne till en förevisning aven sportig svensk kvinnlighet. Gustafssonbeskrivs genomgående genomhänvisningar till en svensk och nordiskattraktiv kvinnlighet; de blå ögonen,det vackra leendet, det blonda håretsom påstås har gjort fransmännen iGrenoble ”lyriska”. 2 Den uppmärksamhethon påstås väcka i internationellpress knyts samman med hennestilltalande utseende och hon jämförsmed en ”filmstjärna”. 3Texten formar sig, menar jag, tillen slags kulturell förhandling av denspänning och det potentiella motsatsförhållandesom fanns mellan å enasidan femininitet och å andra sidanden nationellt och manligt kodadelängdskidåkningsgrenen. Med ”någotnyschamponerat över hela sin uppen-”Drottningen kom från Norden”. Se 1968, nr 9, s. 35.barelse” befinns Gustafsson ha ”gettsin sport kvinnligt behag” och avlägsnatden från ”den yttersta ansträngningensröda hy, snor och tårar”. 4Genom sin attraktiva uppenbarelseföreställs Gustafsson göra reklam, intebara för Sverige utan också för dennordiska längdskidåkningstraditionen.I Ses artikel ”Drottningen kom frånNorden” framhålls hennes kvinnlighetoch det nationella reklamvärde somknyts till kvinnlig skönhet:”Vår egen Toini Gustafsson blevOlympiadens firade drottning. Hon togguld på milloppet och guld på halvmilen,och i stafetten åkte hon snabbastav alla med sikte på guld – fast detsprack och ”bara” blev silver. På köpetblev hon omslagsflicka överallt – honär ju snygg också. Och längdåkning påskidor fick fin propaganda bland denalpina publiken” 5I Se syns Gustafsson detta år påtre bilder tillsammans med fästman-16


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9nen Assar Rönnlund, i eller utanförbacken, och ytterligare två bilderförevisar henne leende och poserande iskidbacken. Endast en bild av sammanlagtsex visar henne under enskidtävling, i inslaget med rubriken”Kronprinsen hejade, men Assargrejade!”. 6 Rubrikutformningenfäster därmed uppmärksamheten vidkronprinsens respektive fästmannensgöranden; kronprinsen ”hejade” framhenne, och Assar Rönnlunds vallning”grejade” hennes seger. Gustafssons(kroppsliga) arbete osynliggörs.Kameraperspektivet är snett framifrånoch iscensätter därmed inte sammakraftfulla rörelse och dynamik som ärvanlig i bilder på män, och som exempelvisfinns av den betydligt mindreframgångsrike fästmannen Rönnlund idenna årgång av Se. 7 Samma bild tagenunder Gustafssons tävlingslopp, medkronprinsen hejande bredvid, förekommeräven i Vecko-Journalen detta år.Den är även där den enda bilden somvisar Gustafsson i aktivitet och undertävling, av sammanlagt åtta bilder påhenne. I Vecko-Journalens övriga bildmaterialsyns Gustafsson i ”feminina”poser, som påminner om modellerna itidningarnas övriga material, samt tillsammansmed fästmannen Rönnlund. 8Också då Gustafsson förevisas påbild tillsammans med andra män änfästmannen är det en slags heterosexuellkomplettering som förmedlas.På ett omslag syns hon tillsammansmed prins Bertil, med rubriktext”Prins Bertil och drottning Gustafsson”.9 Vidare poserar hon på en dryghelsidesbild med Jean-Claude Killy,där båda ler och Killy håller armenom henne: ”Olympiadens kungapar –drottning Toini och Kung Killy. Honmed två guld och en [sic!] silver. Hanmed tre guld”. 10 Bildens heterosexuellakomplettering understryks av bildtexternasbeteckningar av dem somdrottning och prins/kung. Gustafssonsynliggörs och hennes medaljer firas,men inramningen förankrar hennegenomgående som kvinna. Vardagensansträngande träningsarbete, som såofta lyfts fram i de inslag som handlarom svenska skidmän, hamnar liksomsjälva tävlingarnas förlopp i skymundan.Hemmafrun Toini GustafssonGustafssons framgångar tycks medföraatt dessa vinterolympiska spelbetraktas som en angelägenhet ocksåför kvinnornas del. I Vecko-Journalen,som vid denna tid hade en till övervägandedel kvinnlig publik, uppmärk-Vecko-Journalen 1968, nr 8.sammades Gustafsson faktiskt mer äni Se, trots att sistnämnda publikationi övrigt har en betydligt mer omfattandeOS-rapportering. I Vecko-Revynframstår hon rentav som hemmafruarnasförebild: ”Toini, hemmafru ochmamma till 11-åriga Eva, skidar in ide svenska vardagsrummen på bästahemmafrutid: vid 9-tiden på morgnarna”.11 I ett annat inslag uppmanasden kvinnliga läsarinna som tilltalasatt sticka Vecko-Revyns ”guldtröja”,vilken Gustafsson på en bild syns iförd,till ”både er själv och er man”. 12Gustafssons popularitet i Vecko-Journalen och Vecko-Revyn tyckshandla om att hon kan förstås somsamtidigt vacker och glamorös ochvanlig, med en förment nordisknaturlighet. Veckotidningarnaskvinnoideal kombinerade nämligendelvis motstridiga element. KatarinaMattsson och Katarina Pettersson harkonstaterat att en dubbelhet prägladeframställningar av Fröken Sverigekandidatervid denna tid; de var både”vanliga, jordnära, naturälskandeflickor med ambitioner och bådafötterna på jorden” och samtidigtbärare av ”det glamorösa ochexklusiva kvinnoideal[.] som betonaryta, utseende och vackra kläder somen viktig del i att vara kvinnlig”. 13Veckopressens representationer avGustafsson understryker en attraktivoch presentabel, men samtidigt pysslig17


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9och respektabel, hemmafru. Hon ärhemorienterad i dubbel mening, delssom sammanhörande med svensk/nordisk geografi, dels inom ramen förheteronormerad familjediskurs.Ett inslag med rubriken ”Hon kommed strykjärn, blåslampa, hårtork– och segrade” i Vecko-Journaleninramas av en lek med hur husmodernskompetenser kan användas för attsköta om skidorna. 14 Här framställsGustafsson som en kvinna som trivsmed uppmärksamheten och kan förasig i världen, samtidigt som hon innerstinne tycks längta efter ”lugn och ro”:”Toini privat är inte den som sjåparsig med divalater. Hon är helnaturligoch balanserad. Med ordknapp menslagfärdig replik. Den nordiska naturhumorn,som klämmer till efter ensävlig tankepaus.” 15 Läsaren förvissasom att Gustafsson efter de olympiskautsvävningarna kommer att återvändatill det vanliga, till ett hemma som ärigenkännbart för den kvinnliga läsaresom Vecko-Revyn och Vecko-Journalenvid denna tid talar till. Inte minst fårdet nordiskt rejäla i henne borga för attså kommer att ske.Det svenska och det nordiskaRepresentationen av Toini Gustafssonomsätter en slags glidning mellan detnordiska och det svenska, mot bakgrundav hennes finländska härkomst.Samtidigt tycks detta inte hindra attGustafsson görs till företrädare för enförment svensk, sund kvinnlighet. Jagmenar att detta måste förstås utifrånatt det kring de värden som Gustafssontillskrevs – blondhet, attraktiv kvinnlighetoch en stjärnglans balanseradmed lantligt sunt förnuft och naturlighet– inte existerade någon spänning18eller konflikt mellan det svenska ochdet nordiska; de framstår snarare somöverlappande och ömsesidigt förstärkandeidentitetsgrunder. Inom ramarnaför denna inkluderande nordiskhetomtalas Gustafsson omväxlande – ochtill synes helt utan motsägelser – somsvensk, som svensk med finländsk bakgrundoch som nordisk. Hennes rollsom representant för Sverige handladeom den nordiskt sunda kvinnlighetensnarare än om den suveräna sportprestationen.Hon representerar nationen,men hon gör det i egenskap av kvinnaoch populärkulturell stjärna – enigenkännbar och därför godtagbarposition för kvinnlig närvaro i offentligheten– snarare än som idrottshjälte.Hon tilldelas en mer passiv ställningsom symbol för nationen jämfört medidrottens sedvanliga aktiva och manligahjältekropp. 16Gustafssons motstånd mot”mediebilden”(?)Avslutningsvis vill jag diskutera enintervju med Toini Gustafsson i Seefter hennes dubbla guldmedaljer, därett motstånd mot sättet att framställahenne som kvinna snarare än somhårt arbetande idrottare intressantnog kan anas. Inslaget illustrerasav bilder på Gustafsson och AssarRönnlund tillsammans i OS-byn ochpå OS-läktaren, och även rubriken– ”Det är inte mitt fel att Assarinte tog medalj!” – tematiserar denheterosexuella parrelationen. Intervjunpresenteras som en dialog mellanGustafsson och reportern TommyEngstrand. Reportern hänvisar till enartikel i Aftonbladet där Gustafssonsframgångar har påståtts vara denblivande makens förtjänst, medan hongenom deras gemensamma träningartvärtom antytts ha haft en menliginverkan på hans prestationer:”SE: Men han har väl hjälpt dej tillguldformen.Toini: Att jag prickade in formentill olympiaden i Grenoble kan jagtacka mej själv för. Att Assar intehittade den beror inte på mej.SE: Hur mycket har du satsategentligen för att bli dubbelguldmedaljös.Toini: Jag har under de senastesju-åtta åren underkastat mej enstenhård träning.[…]SE: Får du inte ibland höra avfolk att dom tycker att det ärunderligt att en snygg kvinna i sinabästa år ligger och svettas längslandsvägarna och i skidspåret.Toini: Nej, jag har aldrig hört någonsäja det.” 17Utifrån källkritiska hänsyn är detgivetvis vanskligt att läsa återgivnaintervjucitat som vittnesmål om detsom sades eller utspelade sig vidintervjutillfället. Men att döma avtexten avfärdar Gustafsson reporternsutgångspunkter om ett samband mellanhennes prestation och den skidåkandefästmannen. Hon tycks ocksåmotsätta sig det motsatsförhållandemellan kvinnlighet och toppidrottsom reportern uttrycker. Gustafssonspåpekande att hon ”underkastat [sig]en stenhård träning” står i skarpkontrast till att inslag om hennes träningsaknas helt i veckopressens omfattandeuppmärksamhet av henne. Inslagetväcker därmed funderingar över hurkvinnlighetens diskurser påverkadekvinnliga idrottares livspraktik.Vad tyckte de egentligen om”mediebilden” av sig själva? Att ta redapå detta skulle emellertid kräva andrametoder och material än de jag arbetatmed här.Noter(1). Denna artikel är hämtad ur min avhandling:Helena Tolvhed, Nationen på spel. Kropp, könoch svenskhet i populärpressens representationerav olympiska spel 1948 – 1972, Umeå:Bokförlaget h:ström Text & Kultur 2008.Referenser1. Citaten i tur och ordning från Vecko-Revyn1968, nr 6, s. 31; Vecko-Journalen 1968, nr 7,s. 18; Se 1968, nr 8, s. 30 – 31.2. Se 1968, nr 7, s. 26 – 27.3. Vecko-Journalen 1968, nr 7, s. 18.4. Vecko-Journalen 1968, nr 8, s. 5.5. Se 1968, nr 9, s. 34 – 35. Mina kursiveringar.6. Se 1968, nr 7, s. 26 – 27.7. Se 1968, nr 9, s. 36 – 37.8. Vecko-Journalen 1968, nr 6, s. 51. Bilder påToini Gustafsson finns i Vecko-Journalen 1968,nr 3, s. 55; nr 6, s. 48 – 49, 51; nr 7, s. 14; nr 8(omslag), s. 50 – 51.9. Vecko-Journalen 1968, nr 8, omslag, se ävens. 2.10. Vecko-Journalen 1968, nr 8, s. 50 – 51.11. Vecko-Revyn 1968, nr 6, s. 31.12. Vecko-Revyn 1968, nr 9, s. 32.13. Mattsson & Pettersson 2006, s. 291 – 297.14. Vecko-Journalen 1968, nr 8, s. 51.15. Vecko-Journalen 1968, nr 8, s. 51.16. Om hur det kvinnliga positioneras i nationenstankesystem, se Anne McClintock, ImperialLeather: Race, Gender and Sexuality inthe Colonial Contest, London 1995, särskilt s.354-357; Nira Yuval-Davis, Gender & Nation,London 1997.17. Se 1968, nr 8, s. 24 – 25.


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9FOTBOLL ÅT ALLA!Den moderna damfotbollen etablerades i Sverige i slutet av 1960-talet. I press och annan mediabeskrevs den snabbväxande damfotbollen i positiva ordalag. Fotbollsmatchernas enkla, lokalainramning och eldsjälarnas starka engagemang framhölls och väckte sympati och påminde omden ”gamla goda (idrotts-)tiden”. Damfotbollens vardag syntes ligga fjärran från den – under1970-talet – allt mer kritiserade prestations- och resultatinriktade elitidrotten.Jonny HjelmInstitutionen för Idéoch samhällsstudier,Umeå universitetÅr 1969 presenterades betänkandetIdrott åt alla vilket var startskottetför ett ökat statligt engagemang ochekonomiskt stöd till ”breddidrotten”.1 I betänkandet fanns ett tydligtfolkhälsoperspektiv där idrotten sågssom ett medel att förbättra hälsa ochvälbefinnande hos hela befolkningen.Det var också detta som motiveradeoch legitimerade det utökade stödet tillidrottsrörelsen. Detta uppmärksammadesgivetvis av samtida kommentatorer.I Dagens Nyheter förklarade tex ”R:et Eklöv” att elitidrottens behovfått stå tillbaka: ”Vi skall inte försökaatt glänsa och erövra olympiskt glitter,(Olympiska kommittén bör skrotasner!), utan vi skall gå in för friluft ochfrisksport.” 2Den idrottspolitiska offensiven ochsatsningen på breddidrotten från ochmed 1970 gjorde tillsammans medskärpta jämställdhetskrav att kvinnori ökad omfattning sökte sig till föreningsidrotten.Det här gällde också entraditionsrik och maskulint domineradidrott som fotboll. Inom fotbollsrörelsensledning var man dock måttligtintresserade av att ta emot kvinnorna,en hållning som kom att kritiseras avmånga. Varför skulle skattemedel tillförasfotbollsrörelsen om den utestängdehalva befolkningen, särskilt som mångaflickor och kvinnor uppfattades somtypiska representanter för breddidrotten?I artikeln ges huvuddragen i damfotbollensutveckling under 1960- och1970-talen och hur damfotbollenkom att symbolisera den goda idrotten,breddidrotten, där gemenskapoch glädje var viktigare än prestationoch vinst. Denna bild av damfotbollenbidrog initialt till att ge den en skjutsframåt men var på sikt problematiskdå ”korpstämpeln” blev svår att tvättabort.Idrott åt de bästa”Täflan är lifvet” förklarade idrottensfader Victor Balck i slutet av 1800-taletnär den svenska idrottsrörelsen växtefram. Det var dock inte alla som deladehans entusiastiska syn på tävlandet.Det fanns tvärtom en ganska omfattandekritik mot ”resultathysterin” ochdet engelskinspirerade ”sportfåneriet”.Landsbygdsbefolkningen och denorganiserade arbetarrörelsen ansåg atttävlingsidrotten var ett onyttigt, urbantlyxfenomen. Inom kyrkan prioriteradessjälen framför kroppen och dekulturkonservativa, liksom läkare ochlärare, föredrog Linggymnastik och ettallsidigt friluftsliv. Linggymnastikenhade vid denna tidpunkt en mycketstark ställning. Många inom över- ochmedelklassen var också oroliga överden okontrollerade framväxten avidrottsföreningar och vad som kundetänkas pågå i dessa.Tävlingsidrotten vann dock succes-19


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9sivt fler och fler anhängare och efterhandblev konkurrens, rekordjakt ochrangordning utifrån prestation föreningsidrottensöverordnade struktureringsprincip.Idrott handlade om attträna för att prestera bättre och kvittopå hur man lyckats fick man, ochpubliken, vid tävlingen. En segrade ochde övriga förlorade, så var tävlingsidrottensvillkor. 3Lite i skymundan utvecklades frånoch med 1940-talet den hälsoinriktademotionsidrotten understödd avföretag, försäkringsbolag och politiker.Det fanns en allmän oro för attmedborgarna skulle få försämrad fysikpå grund av den förbättrade levnadsstandarden.Politikernas engagemangtvingade mer eller mindre Riksidrottsförbundet(RF) att ta sig an frågan ochtillsammans med andra aktörer gjordesolika motionsidrottssatsningar under1950- och 1960-talen. Men det varsvårt att integrera den hälsoinriktademotionsidrotten i idrottsföreningarnasverksamhet då den var inriktad påtävlan och att fostra talanger. Ledarbristenvar också stor. Huvudaktörinom motionsidrotten blev iställetKorpförbundet, som till 1976 stodutanför RF, tillsammans med organisationersom Folksam och SvenskTelevision (”Träna med TV”). 4När Korpförbundet grundats1945 hade man slutit upp bakom dentävlingsprincip som dominerat inomRF-idrotten: ”Vi skriver helt undersatsen: ’utan tävling är idrotten död’,men vi vill inte bara ha tävlingar för enjämförelsevis liten elit utan tävlingardär alla kan vara med och alla harmöjlighet att hävda sig. Motions- ochmasstävlingar alltså!”. 5 Tävlandet inomKorpen betraktades som en positiv ochnödvändig stimulans för majoritetenmotionsidrottare, särskilt männen.Men man oroade sig samtidigt för attKorpen skulle smittas av ”stjärnidrottens”tävlingshets. Man varnade föröverdrivet tävlande. Kritiken hängdeförmodligen samman med Korpensbehov av att distansera sig idrottsideologisktfrån RF-idrotten. 6Fotboll åt pojkar och mänSvensk herrfotboll hade efter deframgångsrika 1940- och 1950-talenhamnat i en svacka under 1960-taletmed missade VM-slutspel både 1962och 1966. Publikgenomsnittet i allsvenskanhade sjunkit sedan toppåreni slutet av 1950-talet och vissa enstakamatcher följdes bara av några hundratalåskådare, som t ex IFK Holmsundshemmamatch mot GAIS 1967 (13720åskådare). I lägre divisioner rapporteradesen likartad trend.År 1967 startade förbundet enutredning med syfte att stärka konkurrenskrafteninom svensk herrfotboll.Amatörismens avskaffande 1967 varden utlösande faktorn. Ett år senarevar utredningen klar då Fotboll 70 presenterades.Här efterlystes en kraftfullsatsning på bredd-, djup- och elitfotboll.Fotboll 70 förordade också enrationalisering av SvFF:s organisation,omläggning av seriesystemet, ett mergenomtänkt internationellt matchutbyteoch bättre tränarutbildning. Allaförslag genomfördes inte men enligtsociologen Tomas Peterson kom Fotboll70 att prägla förbundets verksamhet15 år framåt i alla avseende utomett: ”Den framväxande damfotbollennämns överhuvudtaget inte.”Att damfotboll vid denna tidpunktvar en ”icke-fråga” inom SvFFframgick även av den undersökningom kvinnoidrott som Idrottsbladetgenomförde 1967. Närmare 25 avRF:s specialförbund tillfrågades ombland annat antalet aktiva kvinnor ochvilka resurser som satsades på kvinnori tävlingssammanhang. Mångaav förbunden beklagade att de hadefå aktiva kvinnor men att detta varföremål för åtgärder av olika slag. Endel framhöll stolt att de hade en högandel tävlande kvinnor och att de ävenbehandlades jämlikt. SvFF utmärktesig genom att förklara att de inte hadenågra damfotbollsspelare och enligtjournalisten så ”har [SvFF] ingentingatt tillägga om det”. En liknande attitydintog Boxnings-, Brottnings-, ochIshockeyförbunden.De utestängdaUnder 1950- och 1960-talen förekomatt yngre flickor och pojkar speladeså kallad spontanfotboll tillsammans.När de bästa och mest hängivnapojkarna i 14-15 års ålder övergick tillmer seriöst inriktad fotboll i föreningsregislutade flickorna att spela fotboll.För dem fanns ingen föreningsfotboll.Denna ordning ifrågasattes inte avledare eller andra i ansvarspositionerinom fotbollsrörelsen.Bland flickorna själva fanns detdock en och annan som ställde sigfrågande. ”Varför får inte flickor hafotbollslag?” undrade t ex BarbroLarsson, Åmål, i Kamratposten 1963.Tidningens redaktör instämde ochtröstade Barbro med att ordna såatt hon skulle få se en fotbollsmatchtillsammans med fotbollsstjärnan LennartBackman. 7 Ett år tidigare hadetidningen (och Expressen) skrivit omnågra fotbollsspelande flickor i Björkhagen,Stockholm och deras försökatt få till stånd regelbundet tävlingsspelmot andra flicklag. Några av deflickor som intervjuades var ocksåmycket kritiska till att de hölls utanförfotbollsrörelsen. 8År 1964 väckte skånska damlagetLöberöd uppmärksamhet då man intebara spelade mot pojklag med braresultat utan också mötte ett dansktdamfotbollslag. Det danska laget vannden ”första damlandskampen” – sommatchen kallades i Idrottsbladet –med 7-0. Löberöd fortsatte under1965 att sporadiskt spela matchermot olika lokala lag men deltog inte iregelbundet tävlingsspel.Åren 1965-1968 började ungdomsgårdarrunt om i landet arrangeraflickfotbollsturneringar. Syftetvar att ge flickorna en meningsfullidrottsaktivitet att syssla med undersommarhalvåret. Att ge tonåringar,särskilt de ”föreningslösa” ungdomarna,uppbygglig fritid hade underflera årtionden varit en högprioriteradpolitisk uppgift. Till en början avsågsnog med ”ungdomen” främst ungamän men med introduktionen av mellanölet(1965) och den, som det uppfattades,normlösa popkulturen hadeockså tonårsflickornas aktivitetsbehovbörjat uppmärksammas.Vid Stockholms universitet arrangeradesfrån och med 1965 fotbollsturneringarför manliga och – vilketvar det nya – kvinnliga studenter.Matcherna ägde rum på Gärdet. År1967 följde Göteborgs universitetefter och ordnade en turnering förkvinnliga studenter på Heden. Bådaturneringarna beskrevs i mediernasom ett intressant och ”modernt”socialt fenomen. Detsamma kan sägasom den föreningsanknutna damfotbollsom samtidigt, från och med 1966,växte fram på orter som Öxabäck,Malmö, Umeå och Stockholm.Mest uppmärksammad blev den”damallsvenska” som 1968, efter tvåår av förberedelser av entusiasterna iÖxabäcks IF, startade i Sjuhäradsbygdenmed sex lag. Expressen bildadeÖxabäck Fan Club och lagets spelarefungerade under några år som landetsviktigaste damfotbollsambassadörer.I Göteborgs-Tidningen 1970 framhöllsatt en ”sak engagerar Öxabäcksdamelva gemensamt utöver fotbollsspelandet:Kampen att få SvenskaFotbollförbundet att organiseraregelrätta serier och äntligen accepteradamfotbollen.”


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Första svenska damlandslaget inför landskamp mot Finland 1973. Damallsvenskan hade sparkat igång 1970. Damfotbollen kom att symbolisera den goda idrotten,breddidrotten, där gemenskap och glädje var viktigare än prestation och vinst. Foto Scanpix.Damfotbollen accepteras av SvFFSvFF:s ledning överraskades avdamfotbollens entré och snabbaexpansion 1968-1969. Istället för attutnyttja situationen och understödjautvecklingen bestämdes att förbundetskulle avvakta. Man antog att det varen modemässig dagslända som inteskulle hålla i sig. Men denna hållningkritiserades och när damfotbollenstillväxt fortsatte i accelererande tempo1970-1971 blev SvFF:s målsättningenligt idrottspedagogen Eva Olofssonatt integrera damfotbollen i fotbollsrörelsenoch utveckla den på ett sätt sompassade förbundet.Hösten 1970 beslöt SvFF att kvinnorskulle ha samma licenssystem sommännen och förbundet ansökte hos RFom att få instifta mästerskapstävlingarpå distriktsnivå och i början av 1971erhölls ett positivt svar. Detta ledde tillatt många distrikt 1971 ordnade DMtävlingari fotboll för kvinnor. Sammaår tillsatte SvFF en kommitté meduppdrag att utreda och lägga förslagpå hur damfotbollsverksamheten skulleorganiseras i Sverige. Bakgrunden varinte bara den inhemska damfotbollstillväxtenutan också av den som ägderum internationellt. Ett inofficiellt damfotbolls-VMhade arrangerats 1970och ytterligare en planerades 1971.UEFA hade vidare tillsatt en kommittéför damfotboll.I slutet av sommaren 1972 varutredningen ”Damfotbollen i Sverige”färdig. Här behandlades damfotbollensinternationella expansion men ocksåfrågan om kvinnors fysik lämpade sigför fotbollsspel. Utredarna hade konsulteratmedicinsk expertis och dragitslutsatsen att det fanns några speciellarisker för kvinnor att spela fotboll.Hösten 1972 beslutade SvFF:s representantskapatt damfotbollen skulleintegreras i samtliga organisationsledinom SvFF. Året därefter, 1973, arrangeradesför första gången ett svenskmästerskap i damfotboll och den förstaofficiella landskampen spelades.IdrottskritikenSamtidigt med den statliga idrottsoffensivenunder 1960-talet slut formeradeskritiska motkrafter som började ifrågasättaförhållandena inom idrotten, isynnerhet elitidrotten. Det här gälldet ex kommersialiseringen, att en delutövare såg ut som ”levande reklampelare”.Dopningen kritiserades ocksåliksom det internationella idrottsutbytetmed diktatur- och apartheidstater.En av de mer uppmärksammadeprotestaktionerna rörde tennismatcheni Davis Cup mot Rhodesia 1968. Tio årsenare kritiserades Svenska Fotbollsförbundetför deltagandet i fotbolls-VM iArgentina.”Penningrullningen” inom svenskidrott var huvudtemat i den kritiskaartikelserie som Dagens Nyheter21


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9publicerade i januari 1970 med anledningav den förestående riksdagsbehandlingenav Idrott åt alla. DagensNyheters Bobby Nyström förklarade:”Vi har valt att kalla den [artikelserien]för AB Idrotts-Sverige. I vårareklampuffar har ni kanske sett att visatt krontecknet (:- efter samlingsrubriken.Det är ingen långsökt typografiskknorr, ty idrotten handlar ochkommer i än högre grad att handlaom pengar”. 9 Under rubriken ”Fotbollenren affär med dyra yrkesmän”beskrevs i en av artiklarna villkoreninom allsvensk herrfotboll. Fotbollsklubbarnaframstod som affärsdrivandebolag ledda av näringslivsfolkoch med relativt välavlönade fotbollsspelaresom gick till de klubbar sombetalade bäst. 10 Många läsare fannsdet säkert orimligt att denna del avidrottsrörelsens skulle skattesubventioneras.En annan typ av idrottskritik,också den tidstypisk, handlade omtävlingsidrottens – som det hävdades– ensidiga prestationstänkande ochfysiska fixering. Det här gällde t exflera av de skribenter som 1968 deltogi Ord och Bilds kritiska temanummerom tävlingsidrotten. Här beskrevstävlingsidrotten som ett fördummandespektakel och som ett uttryckför ett inhumant, liberal-kapitalistisktkonkurrenstänkande. Tävlingsidrottenhade ersatt religionen som ”opium förfolket”. De mest kritiska menade atttävlingsidrotten var ett kryptofascistisktpåfund. En liknande ståndpunktintog en del inom kvinnorörelsen därde mest radikala avfärdade tävlingsidrottensom en oacceptabel och ointressantmanlig kulturyttring. Kundeman inte idrotta utan att tävla frågadesig många svenskar och sneglade på deväxande gymping- och joggingrörelsernamen också på den expanderandekorpidrotten där tävlande visserligenförekom men under mer avslappnadeformer.Argumenten för och emot denföreningsbaserade tävlingsidrottenpåverkade efterhand den idrott sombedrevs inom utbildningsväsendet.Ett exempel är att de traditionellaakademiska idrottstävlingarna vidlandets universitet dog ut i början av1970-talet. Vänstervågen hade enligthistorikern Magnus Persson gjorttävlingarna till en suspekt verksamhetmed minskad attraktionskraft. 11 Skolidrottsförbundetsnationella tävlingarfick också problem. Under 1960-talethade antalet skol-SM ökat kraftigtmedan ”breddverksamheten” – i form22av skolidrottsmärket där tävlingsinslagetsaknades – varit nedtonad. Under1970-talet gick utvecklingen i motsattriktning och den nationella tävlingsverksamhetenbörjade föra en ”tynandetillvaro”. 12Ungdomslitteraturen tog sig ocksåan idrottens villkor på ett nytt ochmer kritiskt sätt. Idrottslig konkurrensoch kamratskap i mot- och medgångvar t ex huvudtemat i Max Lundgrenspopulära boksvit 1967-1971 omfotbollsklubben Åshöjden BK. Härproblematiserades lagets idrottsligaframgångar och lojalitetskonflikter i ettlag som rörde sig uppåt i seriesystemet.Lagets stjärna, Edvard, porträtteradespå ett socialpsykologiskt sammansattsätt. Lundgren vidgade vidare perspektivetgenom att väva in samhällspolitiskaoch konfliktladdade ämneni berättelsen. Grundtonen i böckernavar emellertid att tävlingsidrotten, rätthanterad, var meningsfull för individeroch bra ur samhällelig synpunkt. 13En mörkare bild av tävlingsidrottengavs i Stig Ericssons Offside! publicerad1976. Boken handlar om tonåringarsidrottsliga prestationsångest ochrisken att hamna utanför ishockeylagetmen också den kamratliga gemenskapen.Boken illustrerar den uppblossandediskussionen vid denna tid omutslagningen inom idrotten. 14 EricssonsOffside fick en kort och positiv recensioni Kamratposten 1977. Skribenten,av allt att döma någon i redaktionen,förklarade att den idrottsaktiveförmodligen skulle känna igen mycketmen ”du som inte vet så mycket omidrott kanske blir som jag: arg ochupprörd över att det måste vara så viktigtatt vinna och vara bäst jämt.” 15Damfotbollens mjuka värdenDamfotbollens expansion fortsatte iaccelererande takt under 1970-talet.Tusentals nya spelare tillkom varje åroch allt fler lag anmäldes till seriespel.År 1980 fanns drygt 26 000licensierade damfotbollsspelare menfortfarande fanns en del av ”nyhetensbehag” kvar. I medierna beskrevs hurman på mindre orter med framgångsrikalag samlades kring lagen och hureldsjälar jobbade med verksamhetenunder enkla förhållanden. Glädjenöver att få spela fotboll och upplevagemensamma framgångar var vanligateman. Damlandslagets samlingar ochmatcher under 1970-talet beskrevs påett liknande sätt. Villkoren stod i bjärtkontrast till de inom herrfotbollen,vilket också ibland belystes i medierna,som här i Dagens Nyheter 1977:Herrlandslaget får matchpremieroch ersättning för förlorad arbetsinkomst,flygresor, stöd och pengaroch tillfälle att samlas, kanske enhel vecka före en viktig match.Damerna får 70 kronor i reseersättning,50 kronor per dag ochspelare, ibland en tågbiljett ochsamlas i bästa fall några dagar förematchen. 16Tillkomsten av distriktsövergripandeserier och uppbyggnaden avnationell seriepyramid kom igång ibörjan av 1970-taleet men det dröjdetill 1988 innan en damallsvenskaskapades. Det internationella utbytetstartades, i första hand med de nordiskagrannländerna. Parallellt meddetta satsades det på att organiseraledar- och spelarutbildningar för attfrämja kompetensutvecklingen ochen vassare elit. De brister som trotsallt fanns vad det gällde bollteknik,speluppfattning och fysik förklaradesmed att damfotbollen fortfarande varförhållandevis ”ung” och att det ytterstvar en resursfråga.En annan argumentationslinje lyftefram damfotbollens särart, att denkanske fotbollsmässigt var sämre menatt det inte gjorde så mycket då detfanns så mycket annat bra, intressantoch värdefullt. Matcherna var spännandemed dramatiska och spektakulärainslag. Det fanns utrymme förindividuella prestationer som dribblingaroch klacksparkar. En vanlig uppfattningvar också att man inte skulleha (den svenska) herrfotbollen sommodell eftersom denna, under 1970-talets andra hälft särskilt, ansågs varaalltför fysisk, defensiv och överorganiseradför att vara njutbar. I exempelvisSvFF:s tidskrift Svensk Fotboll varnades1975 under rubriken ”Damfotbollen– en vacker form av fysisk fostran”,för att damfotbollen skulle ”smittas”av herrfotbollens ”avigsidor” (häravsågs främst markeringsspelet). 17Kvinnor ansågs av många ocksåprioritera annat än sina manligamotsvarigheter. Eva Olofsson visar isin studie av damfotbollen (1980-taleti huvudsak, men tillämplig även på1970-talet) att skillnaderna mellandam- och herrfotboll bland annatansågs bero på den ”kvinnliga socialasärarten”. Mäns och kvinnors motivtill att idrotta skilde sig åt. ”Kvinnorsätter det sociala motivet först, i jämförelsemed herrarna som sätter prestationsinriktademotiv först.” 18 Det härledde bland annat till att kvinnor intevar beredda att lägga ned samma tid


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9och energi på sin idrott som män ochatt utvecklandet av idrottsliga färdigheteroch att prestera bra, i betydelsenvinna matcher, inte värderades likahögt. Det här grundlades tidigt enligten av de ledare som Olofsson intervjuat:”Jag tror att pojkarna väldigtofta redan från början har den härproffsdrömmen. Många satsar redanfrån början på en fotbollskarriär, manska bli duktig, man ska gå vidare,medan tjejer gör det på ett lättvindligaresätt, tror jag, ser det som nöje,motion och tidsfördriv.” Detta mönsterkunde även urskiljas bland dåtidenselitspelare inom damfotbollen.På elitnivå så tror jag att de ärrelativt likartade motiv, men detfinns en del saker på tjejsidan somär mer nedtonade på herrsidan. Detär det vi kan kalla kamratandan,den här gemensamheten kanskegår före många gånger än att tävlaoch vinna. På herrsidan är man mermålmedveten och mer målinriktad,att man skall fram och man satsarhögre upp. Landslaget i sikte, trorjag förekommer mer på herrsidanän på damsidan. Det är mer elittänkandepå herrsidan. 19Bilden av damfotbollsspelare sommer socialt orienterade än herrfotbollsspelareförstärktes sannolikt av attSunnanå SK, ett av de bästa damfotbollslageni Sverige i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet, blevkänd som klubben med socialt patosdär gemenskapsarbetet prioriteradeslika mycket som det rent fotbollsmässiga.AvslutningDen svenska idrottsrörelsen har under1900-talet, på grund av sin önskan attbetraktas och behandlas som en folkrörelse,framhävt idrottens samhällsnyttaoch demokratiska uppbyggnad.Men länge var idrottsrörelsen främsten rörelse för tonårspojkar och yngremän. Med det ökade statliga stödetefter 1970 ändrades detta. Begreppet”Idrott åt alla” blev något av enledstjärna för dem som menade attidrott kunde utövas av alla, oavsettålder, kunnande och kön. Damfotbollspionjärernaskamp för att spelatävlingsinriktad fotboll och få användafotbollsrörelsens resurser, t ex fotbollsplaner,underlättades av den idrottspolitiskasatsningen på ”breddidrotten”från och med 1970. Att många framgångsrikadamfotbollslag kom frånmindre samhällen och landsbygdsorteroch stärkte den lokala gemenskapengjorde inte saken sämre. Damfotbollsspelarnaframstod som goda representanterför den sunda och hälsoinriktadeidrotten i en tid när elitidrotten utsattesför kritik från olika håll och utifrånolika aspekter.Den moderna damfotbollen har nufunnits i omkring 40 år och vuxit ur”barnskorna”. De allra bästa elitspelarnai damallsvenskan har ersättningaroch sponsorer som gör att de kan levapå sitt fotbollsspel, men för det storaflertalet är det annorlunda, här gälleramatörismens villkor. Någon hälsoinriktadbreddidrott rör det sig dockinte om. Tre-fyra träningar/matcher iveckan (minst) krävs av dem som villspela fotboll i de högre divisionernaoch konkurrensen är hård när spelartruppernaska spikas. Och yngre flickordrömmer om en framtid som professionellafotbollsspelare och är bereddaatt underkasta sig hård och tidsödandeträning.Trots denna utveckling, särskiltmärkbar under de senaste tio åren,finns könsmässiga särartsidéer kvar.Fotbollsspelande flickor och kvinnorsägs t ex värdera idrottslig kompetensoch sportsliga framgångar lägre änpojkar och män. Det här framgår blandannat av sociologen Elisabet Apelmosstudie av 15-18 åriga hårdsatsandetonårsflickor. Apelmos informanterbetonar att det är viktigt att ha kul,känna gemenskap och att samarbetetinom laget fungerar. Deras resonemangpåminner om det som förekom under1970- och 1980-talen. Apelmos informantertycks dock medvetna om att dethär är något de lärt sig och att jämnårigapojkar samtidigt lärt sig någotannat (individuell idrottslig kompetensutvecklingoch vikten av att segra).Referenser1. Artikeln baseras, om inte annat anges,på källor och litteratur redovisade i bokenAmasoner på planen. Svensk damfotboll 1965-1980, Umeå 2004.2. Dagens Nyheter, 3/1 1970.3. För en redogörelse av idrottens sportifieringsprocess,se Jan Lindroth, ”Idrott före1900-talet” i Jan Lindroth & Johan R. Norberg(red), Ett idrottssekel. Riksidrottsförbundet1903-2003, Stockholm 2002; Leif Yttergren,Täflan är lifvet. Idrottens organiseringoch sportifiering 1860-1889, Stockholm 1996.4. Han Bolling, Sin egen hälsas smed. Idéer,initiativ och organisationer inom svenskmotionsidrott 1945-1981, Stockholm 2005.5. Rune Eriksson, Arv att förvalta – FrisktFramåt, Stockholm 1985, s 73.6. Korpen stävjade och avdramatiserade ocksåtävlandet med kompensatoriska åtgärder somutlottning av priser till dem som deltagit, intebara till de bästa, och poängräknesystem ilagidrotter som premierade deltagandet i sig,inte enbart prestationen. Hans Bolling, Sinegen hälsas smed. Idéer, initiativ och organisationerinom svensk motionsidrott 1945-1981,Stockholm 2005.7. Kamratposten, nr 9 1963.8. Kamratposten, nr 12 1962.9. Dagens Nyheter 4/1 1970.10. Dagens Nyheter 5/1 1970. Se även DagensNyheter, 8/1, 10/1 och 21/1 1970.11. Magnus Persson, ”Från tävlingsidrotttill motionsidrott. Paradigmskiftet inom densvenska akademiska idrotten under 1960- och1970-talen”, i Idrott, historia och samhälle1995, Stockholm 1995.12. Pia Lundquist Wanneberg och & BjörnSandahl, ”Skolan och idrotten – Skolidrottsförbundetmellan obligatorisk fysisk fostranoch folkrörelseidrott” i Jan Lindroth & JohanR. Norberg (red), Ett idrottssekel. Riksidrottsförbundet1903-2003, Stockholm 2002, s 374ff; Björn Sandahl, Ett ämne för alla? Normeroch praktik i grundskolans idrottsundervisning1962-2002, Stockholm 2005, s 229.13. Max Lundgren, Åshöjdens bollklubb,Åshöjden går vidare, Kris i Åshöjdens BK ochÅshöjden i kvalet; se även Lena Edman Kjersén,Fotboll och frihet. Studier i Max Lundgrensförfattarskap, Stockholm 1987.14. Stig Ericson, Offside! Stockholm 1976.15. Kamratposten, 1977 nr 18.16. Dagens Nyheter, 18/9 1977.17. Svensk Fotboll, nr 5, s 15. Martin Perslow”Damfotbollen – en vacker form av fysiskfostran”.18. Eva Olofsson, Har kvinnorna en sportsligchans? Den svenska idrottsrörelsen och kvinnornaunder 1900-talet, Umeå 1989, s 180.19. Olofsson 1989, s 174.23


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9OFF-SIDE?– Damhockeyn och den manliga dominansenHur är det att vara tjej i en typisk killsport? Kvinnliga hockeyspelare berättar. ”– Man tyckeratt killar är fysiskt bättre, att dom är mer gjorda för att spela hockey. Det är som om domkunde spela hockey redan när dom föddes. Vi var så dåliga det första året! Man tänkte, tjejer,är vi verkligen gjorda för att spela hockey?”Kajsa GilenstamIdrottsmedicinska enheten,Umeå UniversitetStaffan KarpPedagogiska institutionen,Umeå UniversitetKarin Henriksson-LarsénIdrottsmedicinska enheten,Umeå UniversitetIdrott utvecklades av män och förmän och kvinnors inträde inom idrottsvärldenhar varit senare och inte utanmotstånd [1]. Manlig idrott prioriterasföre kvinnlig, manliga idrottare förekvinnliga och mäns idrottande ansesvara bättre än kvinnors [2]. I dagligt talpratar vi om hockey och damhockey,aldrig om herrhockey, vilket tydligtavspeglar att mannen är norm.Det är stora strukturella skillnadermellan dam- och herrhockeyn i Sverige.Herrhockeyn har ett stort antal utövareoch har en väl utvecklad organisationmed olika seriesystem för spelare avolika ålder- och/eller skicklighetsnivå.På senior nivå är herrhockeyn också enpopulär idrott för åskådare, media ochsponsorer och har därmed fått en ökadgrad av kommersialisering och professionalisering[3].Damhockeyn har haft en långsamutveckling och räknas som en ny sport,även om det första dam-SMet speladesför drygt 20 år sedan. När denna intervjustudiegenomfördes utgjorde damspelarna6% av Sveriges hockeyspelareoch seriespelet var organiserat främstefter geografiskt läge. Detta resulteradei stora skillnader i skicklighet mellanlag i samma serie. Förutom strukturellaskillnader mellan dam- och herrhockeyfinns också några skillnader i regler.Det är inte tillåtet med tacklingar idamhockey och alla damspelare måsteha fullt ansiktsskydd, oavsett ålder.Denna studie är en del av ett störreprojekt där genus och fysiologi iishockey studeras. Under våren 2004genomfördes intervjuer med spelare iett damlag. Syftet var att få mer kunskapom hur damhockeyspelare uppleveroch förklarar sin situation såvälinom sin idrott som utanför den och attanalysera dessa resultat ur ett genusperspektiv[4]. Intervjuledaren förde insamtalet på några i förväg bestämdateman: hockeyhistoria, social situation,planer och prioriteringar och ”jag ochmin sport” (ambitioner och möjligheter).”Förväntningar” var ett centralt överordnattema.Till en början var kvinnornas berättelsersvåra att förstå, framför allt för attde föreföll tala emot sig själva när detgäller beskrivningar av kvinnor och män;kvinnor var lika bra som män, men ocksåsämre. De motstridiga resultaten blevförståeliga först när de analyserades urtre olika perspektiv; det symboliska, detstrukturella och det individuella [5, 6].24


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Foto: Björn Wanhatalo, Västerbottens KurirenSymboliskt perspektivI spelarnas berättelser hittar mansymboliska bilder, generella beskrivningarav hur kvinnor och män är, vadsom är feminint och maskulint ochbeskrivningar av den ideala idrottarenoch hockeyspelaren. Spelarnas beskrivningarav hur kvinnor och män ”är”överensstämmer med de traditionellabilderna där kvinnor och män är varandrasmotsatser, kvinnor är känslosammamedan männen är analytiskaoch där männen är de seriösa idrottarna.”Det går ju att köra hårdare medkillar. Tjejerna lägger ju av om det blirför hårt… i stort sett.””Tjejer har svårt att ta kritik.Visäger emot, blir ledsna och kan i principsluta i laget för en sådan sak. Killarkan sålla i kritiken och bestämma vilkasaker som man ska ta till sig och vilkasaker man ska skita i.”Spelarna upplever att de som individerinte riktigt passar in i den traditionellabilden. De håller på med en idrottsom är till för män och eftersom deavviker från vad som är en ”normal”kvinna kan även deras beteende ochsexuella läggning komma att ifrågasättas[7].”Tjejer ska ju hålla på med hästareller nåt gulligt eller så ska man hållapå med aerobics och ha långa naglaroch vara fin.”Bilden av damhockeyspelaren ärnog att hon har kepsen bak och framoch spottar snus.””..Många har ju bilden av att tjejersom spelar hockey är lesbiska ochsnusar”I inledningen av samtalen beskrivsoftast kvinnor och män som olika varandra,nästan som varandras motsatser,men när man tränger djupare blirbilden mer nyanserad och skillnadernaminskar, eller försvinner helt. Här ärett exempel från en intervju.”Tjejer är inte lika träningsvilligasom killar. En kille ger alltid fullt påträningar…””Herrlaget hemma spelade i allsvenskanförut, och då tränade dommycket, mycket mer. Nu när dom hartrillat ner i division 1 har dom dragitner på träningen. Dom är mindremotiverade och kommer inte på sommarträningen.”I generella beskrivningar är kvinnoroch män varandras motsatser, men iverkliga livet finns variationer.Strukturellt perspektivSamhället är inte genusneutralt ochbåde organisationer och individerhar införlivat hur makt, resurser ochprivilegier ska fördelas. Detta är såsjälvklart för oss att vi inte reflekteraröver, eller ifrågasätter detta[8]. Hockeynär organiserad av män och förmän och damhockeyn är en ny ochsämre utvecklad idrott. Denna skillnadi organisation påverkar möjligheternaför manliga och kvinnliga hockeyspelare.Spelarna i denna studie förefallervara väl införstådda med damhockeynsposition i samhället generellt. De vetatt de inte kan ha så stora krav.”Jag vet inte vad man kan förväntasig egentligen, jag menar, för den somgår och ser en damhockeymatch somhar sett herrhockey förut, så är det intesamma fart och inte samma hårdhet ochinte samma tempo. Det är inte lika roligtatt se.”Spelarna är medvetna om att damhockeyrankas som mindre viktig änherrhockey och de har anpassat sina förväntningarefter detta. De förstår varförde kommer långt ner på prioriteringslistannär det gäller t.ex. istider.”När vi spelade i Björnarna, så fördeladeklubben sina tider mellan de olikalagen… då fördelar dom ju först tillA-lag och typ juniorlag och så… Domäldre [manliga] lagen - - dom skulle juträna där emellan sex och sju, varje dag,ungefär, och då hade dom ju bara domsena tiderna kvar till oss, för dom smålagen kunde inte träna då… Så då fick viju bara dom sena tiderna i stort sett”Skillnaderna i prestationer användsför att förklara orsaken till varför de intekan förvänta sig samma förutsättningarsom män har. Strukturella skillnadersom att kvinnor inte får tacklas, ellerskillnader i hockeyhistoria mellan damoch herrlag (när man började spela, hurofta man tränar och med vilken kvalitett.ex.) används inte i jämförelsen; detär prestationen på isen som jämförs.Herrhockeyn används som norm, ochnär damhockeyn är annorlunda än den”riktiga” hockeyn är den sämre. Detblir naturligt att damhockey inte är såintressant för åskådare och media. Enspelare funderar t.o.m. över om det intekan vara kontraproduktivt att ställa förstora krav.”Jag tror faktiskt att det kan vara påen ganska bra nivå [damlagets utrymmei lokaltidningen]. För… det kan nog bliför mycket också. Skulle det stå oftare [i25


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9tidningen] tror jag att en del skulle blilite ”anti” också. Att det tar för mycketplats... mot för hur mycket publik detär på matcherna och sådär…”Skulle damhockeyn få mer utrymmeskulle det kunna påverka utrymmet förannan sport och det skulle kunna geupphov till negativa reaktioner. Damhockeynskulle då utmana den rådandestrukturen och genusordningen inomidrotten. Kvinnorna upplever att de fåttett positivt mottagande i ishallen närde tilldelas dåliga träningstider och närderas hockeyutövande inte påverkar deandra lagen så mycket. Skulle mottagandeti ishallen ha upplevts mindrepositivt om damlaget fått en bättreposition på rangordningslistan vidtilldelningen av istider?Individuellt perspektivPå individnivå är vi väl medvetna omvilka egenskaper som förknippas medoss utifrån kön, ålder, utseende etc. Viär också medvetna om hur dessa egenskapervärderas och vad som förväntasav oss i samhället [5, 6]. På ett sätt kanman säga att alla spelarna i studienhar en sak gemensam och det är attde valt att bryta mot de förväntningarsom finns i samhället på vad som är enlämplig idrott för kvinnor. Däremot kanman säga att deras förväntningar ochkrav på förutsättningarna för att utövasin idrott följer det traditionella mönstret.De accepterar att damhockeyn ärlägre rangordnad än herrhockeyn ochspelarna har anpassat sina ambitionerefter de möjligheter som finns. Sombarn var de inte lika medvetna omdamhockeyns begränsningar.”Man drömde om att bli hockeyproffsnär man var liten… Men intesen, för det går ju inte. Dom möjligheternafinns ju inte.”Kvinnorna berättar att när människorfår veta att de spelar hockey brukardet ge upphov till reaktioner. De egenskaperspelarna förknippas med utifrånutseende och kön är inte omedelbartförenliga med bilden av den kvinnligahockeyspelaren och detta roar spelarna.”Det är ganska kul att se reaktionenpå folk när han [hennes pojkvän] harberättat att jag spelar hockey och närdom ser mig säger dom bara:– Men du kan ju inte spela hockey,heller!”Spelarna tar förvåningen som enkomplimang. Vad beror det på? Ärdet för att de plötsligt associeras medpositiva egenskaper som vanligtvisräknas som manliga, eller är det för attdenna reaktion är en bekräftelse på attde ser ut som en ”riktig kvinna” (och26inte som den snusspottande manhaftigakvinnan beskriven under symboliskaperspektivet)?Spelarnas dilemmaÄven för hockeyspelande kvinnorgäller de traditionella symbolbildernaav hur kvinnor och män är. Kvinnorbeskrivs som sämre än män i fysiskprestationsförmåga och som sämrehockeyspelare. Herrhockeyn användssom norm, den ”riktiga” ishockeyn.Detta är ett dilemma för spelarna; samtidigtsom de nedvärderar kvinnor sånedvärderar de sig själva. Lösningen påproblemet blir att de ser sig själva somannorlunda än andra kvinnor. Killarär si, tjejer är så, men jag är såhär, merlik män. Ett fenomen som har beskrivitstidigare inom idrottsforskningen[9-11]. En möjlig förklaring till dettaär att för att bli en trovärdig idrottareså måste man ta avstånd från andrakvinnor och det som är kvinnligt, eftersomseriös idrott inte är förenligt medkvinnlighet [10, 11].Vad är orsaken till att de strukturellaskillnaderna inte är så viktiga närspelarna jämför dam- och herrhockey?Vid följdfrågor visar det sig att spelarnaär väl medvetna om skillnadernai förutsättningar, men de användsinte vid jämförelserna av dam- ochherrhockey och spelarna klagar sällanöver de ojämlika villkoren. En möjligtolkning kan vara att det kanske inteär värt att ifrågasätta för mycket somkvinnlig hockeyspelare. Spelarna ärmedvetna om att de inte motsvararbilden av den ideala hockeyspelarenoch att deras hockeyprestation betecknassom annorlunda än den ”riktiga”varianten. Genom att anpassa sina förväntningarundviker de möjliga negativareaktioner och de kan fortsättaatt spela hockey. Många spelare harinställningen: ”bara jag får spela är jagnöjd” och ”det är i alla fall bättre änförut”. I Olofssons studie av kvinnligatoppidrottare undvek kvinnorna attklaga över ojämlika villkor av rädslaatt bli betecknade som gnälliga [12].Genom att inte klaga blir kvinnornalättare accepterade, men det försämrarockså damidrottens utveckling.Om idrottskvinnorna inte självakräver förändringar, hur ska vi då fåtill en mer jämställd idrottsvärld? INorge har både män och kvinnor arbetatlångsiktigt och organiserat för att fåbättre förutsättningar för damfotbollsspelaregenom att bland annat få in flerkvinnor på alla delar i organisationen[7]. Kanske är detta en möjlig väg fördamhockeyn i Sverige att gå?SlutsatsSpelarna beskriver hinder som påverkarderas möjligheter att utvecklas somhockeyspelare, men de är trots dettaganska nöjda. Damspelarna hade kunnatanvända sina egna erfarenheter för attutmana de gällande symbolbilderna förkvinnor och hockeyspelare och följaktligenäven ifrågasätta varför kvinnorinte ska ha samma möjligheter som mänatt få utveckla sin hockeytalang. Iställetväljer spelarna att ”behålla” de gällandesymbolbilderna och att istället se sigsjälva som ett undantag från normen. Pådetta sätt undviker damhockeyspelarnaatt utmana den rådande genusordningen.Som det är nu är det i alla fall ”bättre änförut”.Referenser[1] Olofsson E. Har kvinnorna en sportsligchans? Den svenska idrottsrörelsen och kvinnornaunder 1900-talet. Umeå, Sweden: Universityof Umeå, Sweden; 1989.[2] Pirinen R. Catching up with men? Finnishnewspaper coverage of women’s entry into traditionallymale sports. In: Scraton S, Flintoff A,eds. Gender and Sport: A reader. London: Routledge2002:94-105.[3] Fahlen J. Structures beyond the frameworksof the rink. On organization in Swedish icehockey. Umeå: Umeå University; 2006.[4] Gilenstam K, Karp S, Henriksson-Larsen K.Gender in ice hockey: women in a male territory.Scandinavian journal of medicine & science insports. 2008 Apr;18(2):235-49.[5] Harding S. The science question in feminism.Ithaca: Cornell Univ. Press 1986.[6] Kolnes L-J. Kvinnor og toppidrett. Omkjonn, kropp, seksualitet og relasjoner i toppidretten.Oslo: Norges Idrettshogskole; 1994.[7] Fasting K. Small country - big results:Women’s football in Norway Soccer and societySpecial issue: Soccer, Women, Sexual Liberation2003;Volume 4(2-3):149 - 61[8] Messner M. Taking the field: women, menand sports. Minneapolis: University of MinnesotaPress 2002.[9] Fagrell B. De små konstruktörerna - flickoroch pojkar om kvinnligt och manligt i relationtill kropp, idrott, familj och arbete. Stockholm:Lärarhögskolan Stockholm; 2000.[10] Larsson H. Iscensättningen av kön i idrott.Stockholm, Sweden: Lärarhögskolan i Stockholm;2001.[11] Scraton S, Fasting K, Pfister G, BunuelA. It’s Still a Man’s Game? The Experiencesof Top-Level European Women Footballers.International Review for the Sociology of Sport.1999;34(2):99-111.[12] Olofsson E. Guldmedalj på kvinnors vis.Umeå: Pedagogiska institutionen, Umeå universitet;1996. Report No.: 116.Kontakt:kajsa.gilenstam@idrott.umu.se


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Idrott, mångfald och genus– Hur blir svensk idrott mer färgrik ochinkluderande?Med utgångspunkt i statens mål med idrotten, som bl.a. handlar om att främja fysisk aktivitetoch hälsa i alla befolkningsgrupper uppstår en problematik kring hur ”insläppet” ochtillgängligheten ser ut (1). Det går att ställa idrottsrörelsens uttalade vision om öppenhet ochjämlikhet mot det faktum att man har svårt att rekrytera och över tid behålla grupper av barnoch ungdomar – framför allt flickor med utländsk bakgrund utanför Europa.Suzanne LundvallGymnastik- och Idrottshögskolan,GIH,StockholmI de jämlikhets- och jämställdhetssträvandensom präglat idrottsrörelsensarbete från slutet av 1970-talet ochframåt har ett syfte varit att öppna uppför flickors och kvinnors idrottande.Under 1990-talet följde studier somundersökte om flickors och kvinnorsfritid och idrott var jämlik i termerav lika tillgång till träningstider etc.(2). Kampen för lika villkor, som frånbörjan var kvantitativ har nu gått ini ett mer kvalitativt skede – hur skaträningen bedrivas ur ett mångfaldsperspektivoch hur få tonårsflickor attstanna kvar?Idrotten framställs ofta som enmötesplats för människor, där manoavsett klasstillhörighet, etnisk bakgrundoch kön, unga som gamla, kanmötas och tillsammans skapa ett nätverkav vänner med liknande intressen.Beskrivningen tar många gånger sinutgångspunkt i idrottens tillgänglighet,att den är relativt billig och att denanses vara en god fostrare. (3). I idrottensidédokument Idrotten vill beskrivsidrotten som tolerant, inkluderandeoch med ett språk som är internationellt(6). I Sports in Sweden konstaterasatt Sverige har haft speciellaprogram för immigranter sedan 1981(7). Och ändå upplevs idrotten av vissagrupper av människor som långt ifrånfärgrik, jämställd och inkluderande.SyfteDenna artikel syftar till att ge enbeskrivning av skäl till varför flickoroch kvinnor med annan bakgrund änsvensk deltar mindre inom organiseradidrott än andra grupper, dvs. synliggöramekanismer som underlättar och/ellerförsvårar en färgrik och inkluderandestatsstödd idrott. Med en färgrik ochinkluderande idrott avses en idrott somtill sin karaktär och praktik präglas avmångfald, dvs. är öppen och efterfrågadav samtliga befolkningsgrupper isamhället. Användningen av ordet färgrikkan behöva sin förklaring. Inspirationentill att använda ordet färgrikkommer från ett norskt forskningsprojektkring jämlikhet och mångfaldinom idrotten, ett projekt som norskidrottsrörelse genomfört tillsammansmed jämlikhets- och diskrimineringsombudeti Norge (8).I artikelns avslutande del användsbegreppet intersektionalitet somanalysverktyg för att synliggöra denmaktordning som ligger inbäddad ide sociala processer som är med ochskapar svensk idrottspraktik. Medmaktordning avses över- och under-27


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9ordning mellan individ och grupp ochmellan grupper och de mekanismersom underlättar och/eller försvårar enfärgrik och inkluderande idrott.Metod/urval/ tillvägagångssättTidskrifterna Leisure Studies, Sport,Education and Society och Sport inSociety har bildat utgångspunkten fören översikt, om än begränsad, av internationellforskning kring mångfald,etnicitet och genus. Tidskriften Svenskidrottsforskning har gett den svenska.Tidskriftsnummer från 2000-2008 haringått i underlaget. Man kan notera attartiklar som berör mångfald, etnicitetoch genus i ovanstående tidskrifter ärrelativt få, drygt ett femtontal, varavåtta bedömts som relevanta för dennaartikel.Ett val att inte delta?Internationell forskning visar att flickoroch kvinnor från minoritetsgrupperär mindre involverade i idrott än bådepojkar och män från minoritetsgrupperoch kvinnor från majoritetsgrupper.Kvinnor från etniska minoritetsgrupperväljer också i större utsträckningatt idrotta på kommersiella träningsanläggningareller i oorganiseradesammanhang, till exempel i parker elleri hemmet (5). Svenska studier av ungdomarvisar detsamma, med fotnotenatt någon studie av vuxnas träning inteframkommer i det undersökta materialet(4).Orsakerna till att kvinnor frånminoritetsgrupper är mindre involveradei idrott förklaras, i artikeln ”Sportas a Means of Integration MinorityWomen av Walseth & Fasting, medskäl som familjeansvar, frånvaro avvänner inom idrotten och religiösahinder. I England är exempelvis denfrämsta anledningen till att kvinnorfrån minoritetsgrupper inte deltar iidrottsaktiviteter ett hem- och familjeansvar.För män är de främsta skälenstudier och arbete . I deras artikel lyftsockså fram att frånvaron av vännerinom idrotten medför ett naturligthinder för att delta i idrott för kvinnorfrån minoritetsgrupper. Man vet sedantidigare att barn och ungdomar oftablir introducerade till idrott just genomvänner eller familjemedlem. Walsethoch Fasting konstaterar att hindrenockså ofta är kopplade till etnicitet,kön och positionen som immigrant.Till exempel kan företeelser som attbära slöja, dölja kroppen och kontaktmed pojkar/män medföra hinder förmuslimska kvinnor att delta i idrottssammanhang(5). Andra forskare28påpekar att detta inte endast berörmuslimska kvinnor utan en rad olikareligiösa inriktningar inom hinduism,buddism, kristendom m.fl. (10).Stänger religionen ute?Walseth och Fasting visar dock i sinaartiklar att religion inte enskilt kanförklara det lägre deltagande för flickorfrån minoritetsgruppers. Tvärtomanvänds religionen just som ett motivtill träning, särskilt för äldre flickor.Koranens sätt att skriva om fysisk aktivitetoch hälsa ses som en möjlighet, ettsätt att motivera till träning. Walsethoch Fasting pekar också på hur fleraforskare understryker flickors önskanom att kunna delta – om tillgänglighetenfanns. Tillgängligheten som bestämmandefaktor återkommer i flera av deinternationella artiklarna. Ytterligareen studie av Walseth pekar på huridrotten kan bidra med interkulturellkunskap och sociala nätverk, men honkonstaterar efter djupintervjuer med 15unga kvinnor med minoritetsbakgrund,att deltagande i idrottsklubbar främststöttar och utvecklar det sociala utbytetmellan olika minoritetsgrupper – menatt avståndet mellan invandrare - ickeinvandrare inte minskar (9).I en studie av sydasiatiska grupperi England betonas att skälen för denvita majoritetsbefolkningen och olikaminoritetsgrupper till att inte varafysisk aktiv ser likartade ut - men härpoängteras att det finns subtila skillnadermellan grupperna. De asiatiskaminoritetsgrupperna lyfte fram specifikaskäl som hinder: rädsla (för att gåut ensamma), känsla av anständighet(modesty) och möjlighet till enkönadegrupper. Ingen eller mycket lite erfarenhetav idrott omnämns också som etthinder för att vara fysiskt aktiv (10).Man kan notera att stor okunskapfortfarande finns inom fältet idrott ochfysisk aktivitet kring människors olikasyn på kropp och kön, motiv till idrottoch på hur religion och kultur påverkardeltagandet i organiserade respektiveoorganiserade aktiviteter.Idrottens investeringsvärde lika föralla?Förhållningssättet till idrottens investeringsvärdeär en viktig aspekt somtas upp när det gäller idrott ochengagemang i idrott. Om investeringsvärdedefinieras som ”tid investeradi träning” och ”föräldrars support”,framkommer att exempelvis asiatiskagrupper tilldelar idrotten ett lågtinvesteringsvärde. Föräldrasupportenär svag och utbildning anges som ettviktigare investeringsvärde (10,11,12).Det fysiska kapitalet lyfts i flera studierfram som något som värdesätts mer avpojkar än flickor, även om pojkarnasintresse för det fysiska kapitalet skiljersig åt mellan olika minoritetsgrupper.Det faktum att flickor från vissaminoritetskulturer inte lyfter fram detfysiskt kroppsliga investeringsvärde allskan ha att göra med att den västerländskasynen på kroppen som ”offentligt”objekt inte ses som ett eftersträvansvärtoch/eller meningsfullt investeringsvärde(11, 4). Däremot lyfter både pojkar ochflickor fram idrottens hälsovärde.När nyanlända immigranters idrottandestuderas framstår språkproblemsom mindre än förväntade, dock visardet sig att språkförbistringar kan skapaproblem i själva det konkreta utövandet.Taylor & Doherty konstaterar attdet främst är tre faktorer som försvåraridrottsdeltagandet för nyanlända iCanada: språkkunskaper i majoritetsspråket,det icke familjära (ej tradition)samt uteslutningsmekanismer somkommentarer om klädsel, obehagskänslavid aktivitet eller ombyte. I deras studievar det främst flickor som upplevde utestängningsmekanismersom besvärande.Pojkarna tenderade att lägga mindrevikt vid dessa än vad flickorna gjorde.Enligt Taylor & Doherty tog flickornadetta mer personligt och lät sitt idrottandebegränsas till vänner och familjeller övergav idrottandet helt (11).Idrottens sociala och allmänmänskligavärdenI svenska studier av ungdomar medminoritetsbakgrund och deras syn påidrottandet – framträder samma skäl tillutövande som för ungdomar generellt.Man idrottar för att det är roligt, föregenvärdet – och för att ha någontingatt göra. I Lundvalls utvärderingsstudieav speciella insatser med etnicitet i fokusinom Handslaget framkom i intervjuermed de deltagande flickorna och ungakvinnorna med annan bakgrund änsvensk, att den personliga och socialaaspekten var viktig – att hitta en egenarena och att göra ”annat” tillsammansmed andra utanför hemmet. I intervjusvarenframträder idrotten som entillgång i arbetet med den egna identitetenoch i utformandet av den personligalivssfären (4). De äldre flickorna/kvinnorna funderade på om man skullebli ”insläppt” och om deras kompetensskulle räcka till.Integration eller utestängning?I de utvärderingar av mångfald ochetnicitet som ingick i utvärderingen


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9I dokumentet ”Idrotten vill” slås fast att idrotten är tillgänglig för alla. Men vilka verkliga möjligheter har flickor och kvinnor (och män) från etniska minoritetsgrupper attpåverka och ta initiativ till förändring? Foto Scanpixav Handslaget och som redovisats iSvensk idrottsforskning (2007:3) gesflera goda exempel på projekt somlyckats öka idrottsdeltagandet blandbarn och ungdomar med minoritetsbakgrundi Sverige. Frågan som intebesvaras är den långsiktiga hållbarheteni projekten och hur satsningengett avtryck på den mer strukturellanivån, dvs. hur exempelvis individermed annan bakgrund har kommit attinvolveras på ledar- och styrelsenivåer.Bilden som ges av bl.a. Fundberg ochPripp samt Lundvall innehåller ettantal frågor om idrottens grundantaganden:vem öppnar dörrar för vemoch till vad? (3,4). Svaren som ledarentill en av Handslagets ledarskapskurserför unga med annan bakgrund ficknär han sökte praktikplatser till sinaledaraspiranter tydde på motstånd motatt släppa in hos klubbarna. Ledarentolkade motståndet som en rädsla förobalans i föreningarna – hur mångainvandrare är för många? (4)Forskningen visar att idrotten medveteteller omedvetet skapar kategoriseringarkring vad som kännetecknaridrottens normalitet (3,4,5,10,12) ochvad integrationen ska stå för. Till exempelkan idrottens sociala sammanhangmedföra hinder och dolda budskapsom försvårar deltagandet för barnoch ungdomar från minoritetsgrupperliksom för vuxna med ledarambitioner(4). I likhet med migrationsforskningoch skolforskning om minoritetsgrupperskapar den organiseradeidrotten en slags kulturell hegemonisom innebär att vissa sätt att tänka,handla och värdera anses mer ”riktiga”i förhållande till andra (13,3,4).Dessa värderingar upprätthålls av denrådande majoriteten i samhället. Närvärderingar kring människors kulturellabakgrund ges en symbolisk betydelsefinns också risken att den bildarutgångspunkt för hur individers ochgruppers kompetens bedöms. Dessautestängnings mekanismer, ofta omedvetna,har under en längre tid studeratsinom svensk skolforskning och inomarbetsmarknadsforskning – men inte påallvar inom idrotten (14).En kontraproduktiv färgblindhetDet finns en risk för att färgblindhetoch/eller ett alltför homogent förhållningssätttill mångfald och idrott blirkontraproduktivt. Och att utanförskapetsrationalitet ständigt förklaras medetnicitet eller kulturell bakgrund utanatt sättas i relation till maktordningaroch/eller exkluderande mekanismer. Förpersoner som inte representerar majoritetskulturenssyn på vad det innebär attvara ”idrottstjej” eller ansluter till västvärldenssyn på kroppen som objekt–kan detta innebära att man har svårt attdela synen på idrottens såväl investeringsvärdesom egenvärde. På personnivåkan detta innebära att man avstårfrån att ta steget in i idrottens värld.Att uttrycka sin sociala status genom”träning” och idrottande eller sinpersonlighet, ”vem man är” genom sittyttre är främmande för många flickoroch kvinnor både innanför och utanför29


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9västvärlden. För kvinnor kan hindrenbli än tydligare då traditioner som attbära slöja och/eller dölja kroppen blirpåfallande svårt inom tävlingsidrotten.Svårigheterna har uppmärksammatsi ett antal studier. Det västerländskasättet att organisera idrott kanmedföra en konflikt och/eller hinderför kvinnor från minoritetsgrupper attdelta då utformningen av idrottspraktikeninte tar hänsyn till olika grupperskulturella behov. Alltför mångaidrottsorganisationer erbjuder aktivitetersom inte överensstämmer medunga flickors och kvinnors skiftandebehov ur ett mångfaldsperspektiv konstaterarflera forskare (5,10).Idrottens västerländska traditionMed utgångspunkt i statens mål medidrotten att främja fysisk aktivitetoch hälsa i alla befolkningsgrupperuppstår en problematik kring huröppenheten och tillgängligheten serut. De genomgångna studierna pekarpå att grupper inom olika minoriteterde facto möter en utestängningsmekanism,alternativt aldrig närmar sigidrotten. Ett svar enligt internationelloch svensk forskning går att finnai idrottens västerländska traditionoch i dess konkreta organisation ochutformning.IntersektionalitetDet nya Sverige och idrotten harbehov av att tydliggöra hur man aktivtvill arbeta för en färgrik idrott sommotverkar både institutionell, strukturellexkludering och diskrimineringpå personlig nivå. Här kan begreppetintersektionalitet användas somverktyg för att uppmärksamma ochsynliggöra mekanismer som medföratt idrotten inte blir tillgänglig ellerkan behålla grupper av sina medlemmar.Om en enstaka individ har svårtatt hitta in kan detta var ett teckenpå misstag eller undantag – men omolika grupper inte hittar in – är detinte längre en ”omständighet”, utanett faktum som kräver sin analys.Är de svenska flickornas intresse föridrott naturligt eller ”kulturligt” (15),och vilken inverkan har den institutionellatraditionen? I idédokumentetIdrotten vill fastslås att idrotten ärtillgänglig för alla. De som har maktöver dagordningen, dvs. de som deltaroch är närvarande hävdar detta. Menvilka reella möjligheter har flickor ochkvinnor (och män) från etniska minoritetsgrupperatt påverka idrottensutformning och ta initiativ till förändringar?Vem äger sanningsmonopolet,30vem/vilka ges tolkningsföreträdet överidrottens organisation och praktik?Walseth och Fasting m.fl. hävdar attidrottsorganisationer inte är lyhördaför behov som flickor och kvinnor frånolika minoritetsgrupper kan ha. Oftapekas muslimska kvinnor ut som särskilticke idrottsintresserade, eller därklädsel och/eller religionen ställer tillproblem. Men som bl.a. Johnson visarär det en rad olika minoritetsgruppersom kan ha skäl för en gruppspecifiktorganiserad idrott (hinduer, buddister,vissa kristna etc.).Det är nu vi börjar få problem medett inkluderande genusbegreppet, dvs.hur förena inkludering ur ett maktdelningsperspektivutifrån kön, klass,etnicitet? Hur möta olika behov lika– utan att detta sker köns, klass, elleretnicitetsblint? Ett talesätt inom feminismär att klasskamp genom historiengått före könskamp – men var hamnardå mångfaldskampen?Hur blir svensk idrott mer färgrik ochinkluderande?I den tidigare nämnda norska rapporten”Likestillning og mangfold”beskrivs en liknande problematikkring mångfald som hos svensk idrott;unga pojkar med annan bakgrundär i princip lika aktiva som svenskaungdomar, medan flickor idrottar imycket lägre grad – och mångfaldenåterfinns inte på ledar- och styrelsenivå.Här finns vare sig de nya norrmänneneller kvinnorna! Den norskarapporten lyfter fram behovet av att iverksamhetsmålen stadfästa hur manska påbörja och fördjupa arbetet motett förändrat synsätt och hur strategierför en färgrik idrott ska se ut i NorgesIdrettsforbund, Specialförbundenoch i enskilda föreningar. Man sökernya vägar genom samarbeten mellanskola-idrott, öppnar särskilda flick- ochkvinnogrupper, öppnar för bruk av nyaklädesplagg under träning och tävlingoch man vill lägga mer tid på kontaktmed föräldrarna för att hitta en plattformför gemensam förståelse. Rapportenbetonar att norsk idrottsrörelse haransvar för en breddad rekrytering ochför mentorskap när det gäller tränarochledarroller.I rapporten möter jag ett uttalatintresse för att släppa in och öppnaupp. Kanske återfinns här en del av desvar kring breddad rekrytering somsvensk idrott letar efter. I ett mångfaldssamhälle,vilandes på demokratiskaprinciper, måste vi vilja vidga vår synpå vad en inkluderande och färgrikidrott behöver inrymma. Forskningenpekar på att det behövs fler nyanseradebilder och ett mer inkluderandesynsätt. Först då kan en mångfald inomsvensk idrottsrörelse och inom denhögre utbildningen i idrott på allvar slåigenom (16).Referenser1. SOU 2008:59: Föreningsfostran och tävlingsfostran– En utvärdering av statens stödtill idrotten2. SOU 1996:3 Fritid i förändring – om könoch fördelning av fritidsresurser.3. Fundberg, J. & Pripp, O., ”Öppnas dörrenför fler? Och av vem?” i Svensk idrottsforskning2007:3, s. 43-46.4. Lundvall, S., ”Handslagets speciella insatsermed inriktning mot mångfald och integration– en kvalitativ utvärdering” i Svensk idrottsforskning2007:3, s. 66-69.5. Walseth, K., “Young Muslim Women andSport: the Impact of Identity Work” in LeisureStudies, vol. 25, 2006:1, pp. 75-94; Walseth,K. & Fasting, K., ”Sport as a Means of IntegrationMinority Women” in Sport in Societyvol 7, 2004:1, pp. 109-129.6. Riksidrottsförbundet (1995) Idrotten vill.7. www.rf.se/Sports in Sweden (accept. 17/112008)8. Likestilling og mangfold i norsk idrett: -bedre med fler på bananen! Likestillings- ogdiskrimineringsombudet och Norsk idrettshöjskola.Oslo: Likestillings- og diskrimineringsombudet2008.9. Walseth, K., ”Bridging and bonding socialcapital in sport – experiences of young womenwith an immigrant background” in Sport,Education and Society, vol 13, 2008:1, pp1-17.10. Johnson, M.R.D., “Perceptions of barriersto Healthy Physical Activity among AsianCommunities, Sport, Education and Society,vol 5, 2000:1, pp.51-70.11.Braham, P., Boy’s, masculinities and PE inSport, Education and Society, vol. 8, 2003:1,pp. 57-71.12. Taylor, T. & Doherty, A., “Adolescentsport, recreation and physical education:experiences of recent arrivals in Canada” inSport, Education & Society, vol 10, 2005:2,211-238.13. Cederberg, M., Utifrån sett –inifrån upplevt:några unga kvinnor som kom till Sverigei tonåren och deras möte med den svenskaskolan. (diss.) Malmö: Malmö högskola.14. Elmeroth, E. (2008) Etnisk maktordning iskola och samhälle. Lund: Studentlitteratur.15. Se vidare Ölander, M. ”Myten om ett brinnandenaturintresse” i Mångnatur, red Johansson,Ella, Mångkulturellt Centrum och Naturvårdsverket,där Ölander för ett resonemangom vad som kan betraktas som ”naturligt ochkulturligt”.16. Andelen studerande med annan bakgrundän svensk på universitet och högskolor är somlägst inom högre utbildning i idrott enligt SCB( www.scb.se/templates/pressinfo). Se vidarekommande rapport av Meckbach, S & Lundvall,S. (2009). Rapport kring breddad rekryteringoch mångfald - en studie av studenter medutländsk bakgrund som påbörjat sina studier iidrott/idrottsvetenskap. Stockholm: GIH.


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Dugliga subjekt på idrottslig arena– kollektiva föreställningar om femininitet,maskulinitet och funktionsnedsättningVad uppfattas och förstås egentligen som maskulint, feminint och dugligt i idrottsliga sammanhang?Kan en elitidrottare ha en funktionsnedsättning? I min doktorsavhandling; BendingMainstream Definitions of Sport, Gender and Ability. Representations of wheelchair racersundersökte jag hur genus och duglighet kommer till uttryck inom rullstolåkning, motsvarighetentill löpgrenarna inom friidrott. Studien är baserad på intervjuer med svenska ochaustraliensiska kvinnor och män som tävlar i rullstolsåkning på elitnivå. Vidare analyseradesnyhetsmedias rapportering från Paralympics. Studien syftade till att närmare granska och analyserahur rullstolsåkarna uppfattade och förstod sig själva och sitt idrottande och hur nyhetsmediavalde att skildra idrottarna och deras prestationer.Kim WickmanPedagogiskainstitutionenUmeå UniversitetI denna artikel kommer jag att geen kort inledande beskrivning avden forskning som producerats inomområdet för idrott, genus och funktionsnedsättningunder de senaste tredecennierna. Därefter ger jag någraexempel från min egen avhandling(Wickman, 2008) som ur ett poststrukturalistisktperspektiv behandlar dettaområde.Idrott, genus och funktionsnedsättning– en terrängbeskrivningPå den idrottsliga arenan demonstrerasduglighet såväl som femininitet ochmaskulinitet. Den funktionella ochkönade kroppen bekräftas, beundrasoch synliggörs inte minst inom media,sport- och modeindustrin (Knight &Giuliano, 2003). Vissa forskare menaratt idrotten som social institutionupprätthåller traditionella värden somofta privilegierar vita heterosexuellamedelklassmän och marginaliserarbland andra kvinnor (Olofsson, 2003,2005) och idrottare med funktionsnedsättningar(Hargreaves, 2000). Underde senaste åren har relationen mellangenus och idrott behandlats av ett flertalnordiska samhällvetenskapliga fors-kare som exempelvis Fasting (2005),Hovden (2005), Larsson (2001) ochOlofsson (1989).Handikappforskning (på engelska,disability studies) är ett växande forskningsområdesom innefattar mångaolika teoretiska perspektiv och ansatser(Shakespeare, 2000; Barron, 2004).Emellertid har handikappforskningenkritiserats för att inte problematiseragenus och på motsvarande sätt hargenusvetenskapliga studier i begränsadutsträckning behandlat funktionsnedsättning(Kristiansen & Traustadóttir,2004; Barron, 2004). Den handikappidrottsforskningsom producerats underdet senaste decenniet pekar på en störremångfald av teoretiska perspektiv ochansatser och en större öppenhet föralternativa angreppssätt. Kvalitativastudier med samhällsvetenskapliginriktning kompletterar idag tidigarekvantitativa, ofta medicinskt inriktadestudier. Främst handlar det om enökad kunskap om idrottens betydelsei identitetsskapandet med avseende pågenus och funktionshinder och medierepresentationerav idrottande män ochkvinnor med funktionsnedsättningar(Wickman, 2007).31


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Mot bakgrund av tidigare forskningvet vi att funktionshindrade kvinnorhar svårare än funktionshindrade mänoch icke-funktionshindrade kvinnor attsocialiseras in i idrott. Vi vet att funktionshindradekvinnors möjligheteratt identifiera sig med idrott försvårasgenom idrottens nära koppling till vissamaskulina ideal så som exempelvisdominans, självsäkerhet och aggression(Seymour, 1989). Vi vet också attsådana ideal även försvårar alternativaidentitetskonstruktioner bland funktionshindrademän (Sparkes & Smith,2002). Tidigare forskning visar ocksåatt många funktionshindrade kvinnorhar svårt att se sig själva som dugligaoch deltagande subjekt och att de harfå socialisationsagenter när det gälleridrott. I kontrast till ovanståenderesonemang visar forskningen ocksåatt funktionshindrade kvinnor tävlaroch tränar i olika sammanhang och påolika nivåer samt att kvinnor i likhetmed män upplever idrott som positivti fråga om självuppfattning, kroppsligkompetens och prestation (Hargreaves,2000). Mot denna bakgrundsbeskrivningövergår jag nu till att ge någraexempel ur min egen avhandling.Det komplexa samspeletFysisk förmåga är grundläggande förutövande av idrott, inte minst när detgäller elitidrott där energi, uthållighet,styrka och kroppskontroll idealiseras.Utifrån ett sådant perspektivär rullstolsåkare som presterar påelitnivå troligen utsatta för motsägelsefullaföreställningar. Å ena sidan ärrullstolsåkarna per definition ”funktionshindrade”,å andra sidan har deen högre duglighet än de flesta andraeftersom deras kroppar är fysiskt tränadeatt prestera på elitnivå (Wickman,2008). Att vara kvinna, idrottare ochha en funktionsnedsättning är ocksåmotsägelsefullt eftersom endast ettfåtal kvinnor är idrottsaktiva och änfärre når elitnivå i sin idrott. När detgäller rullstolsidrotter är en förklaringtill att så få kvinnor utövar idrott enojämn rekryteringsbas då de flestaunga människor som hamnar i rullstolär män. Det är känt att genus ilikhet med exempelvis etnicitet, klassoch sexuell orientering struktureraridrottsliga erfarenheter, men det ärförhållandevis få studier som behandlarsådana frågor inom handikappidrotten.Bakomliggande kulturella, sociala ochhistoriska orsaker till varför avsevärtfärre rörelsehindrade kvinnor än mänutövar idrott är därmed ett tämligenoutforskat område (Wickman, 2007).Madelene Nordlund framgångsrik rullstolsåkare i Paralympics. Idrott är ett område där både män och kvinnormed funktionsnedsättningar kan framstå som starka, oberoende och självständiga. Foto Scanpix.Jag vill i likhet med Hargreaves (2000)hävda att funktionshindrade kvinnorsengagemang i idrott bidrar till enförändring av dominerande föreställningarom funktionsnedsättning och attidrott är ett område där både kvinnoroch män med funktionsnedsättningarkan framstå som starka, oberoendeoch självständiga. Idrottsskildringarav män och kvinnor med funktionsnedsättningarär därmed betydelsefullaför att komplettera den i media vanligtförekommande bilden av funktionshindradesom hjälpbehövande, beroendeoch osjälvständiga. Inte minstblir detta viktigt för unga människormed funktionsnedsättningar i derassökande efter en vuxenidentitet där intealltid icke-funktionshindrade män ochkvinnor räcker som förebilder. Jag villdärmed påstå att handikappidrott ärett sammanhang inom vilket genusrelateradefrågeställningar kan bidratill en utveckling av både handikappforskningenoch genusforskningen.Exempelvis genom att närmare studerafunktionshindrade män och kvinnorslivskontexter, erfarenheter och identitetskonstruktioner.Handikappidrott fascinerar ochprovocerarMin avhandling visar att media intetar tillvara möjligheten att framställarullstolsåkarna som kompetenta ochsjälvständiga idrottande kvinnor ochmän. Att övervinna sin funktionsnedsättninggenom att delta i en tävlingframställs exempelvis som den störstaseger en rullstolsåkare kan vinna. Omhon eller han kommer först eller sistblir därmed ovidkommande. Det gördet svårt för rullstolsåkarna själva ochmänniskor i allmänhet att uppfatta ochförstå det ”idrottsliga” i tävlingsprestationen.I min avhandling framgårdet också att handikappidrott intebetraktas som ”riktig” idrott vare sigav rullstolsåkarna själva eller av mediavilket kan ge upphov till ambivalens32


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9och motsägelsefullhet i den egna identitetskonstruktionensom (handikapp)idrottare. Intervjupersonerna i minstudie identifierar sig alltså inte somhandikappidrottare, inte heller somfriidrottare, utan som rullstolsåkare.Därmed skulle man kunna säga attde gör motstånd mot färdiga socialakategorier och skapar ett eget sättatt uppfatta och förstå sig själva somidrottare.Vidare tycks begreppet handikappidrottoch dess blandning avrehabilitering/habilitering och idrottvara problematiskt. I exempelvismedierepresentation, integrering ochidentitetskonstruktioner av idrottaremed funktionshinder blir handikappidrottmycket handikapp och lite idrott.Handikappidrottens inslag av rehabilitering/habiliteringkanske delvisger svar på varför media tenderar attupprätthålla diskrepansen mellan detsom betraktas som ”riktig” idrott ochhandikappidrott (Wickman, 2007).Emellertid är en gränsdragning mellanrehabilitering och elitidrott svår dåmånga idrottare med funktionsnedsättningarbetraktar sitt eget idrottandeutifrån båda aspekterna. En ökning avantalet idrottande män och kvinnormed funktionsnedsättning i kombinationmed en professionalisering avflertalet, så kallade handikappidrotter,har emellertid bidragit till en ökadnationell och internationell mediebevakning.Att utmana kollektiva föreställningarI min avhandling belyser jag det komplexasamspelet mellan genus, idrottoch duglighet. Avhandlingen bidrardärmed till att ifrågasätta gränser somupprättats mellan kvinna och man, elitidrottoch handikappidrott respektiveduglighet och oförmåga, gränser sommånga gånger tagits för givna men sominte desto mindre är sociala konstruktioner.Rullstolsåkarna i min avhandlinggör motstånd mot kollektivaföreställningar om duglighet och idrottgenom att, som jag tidigare nämnt,definiera sig själva som rullstolsåkareoch inte som handikappidrottare.Tävlingsstolen för rullstolsåkaren blirmotsvarigheten till cykeln för cyklisten.Samtidigt underkastar sig rullstolsåkarnadominerande föreställningar omgenus och duglighet genom att särskiljasig själva som rullstolsåkare från handikappidrottare.Dessa definieras som”de andra”, som med sina omfattandefunktionsnedsättningar är oförmögnaatt utföra ”riktiga” idrottsprestationer.Rullstolsåkning representerar i höggrad maskulina värden såsom fart,styrka, mod och kraft. Detta gör detmöjligt för manliga utövare att rekonstrueraoch upprätthålla en maskulinidentitet genom idrottandet. Jag hartill skillnad från exempelvis Seymour(1998) inte funnit stöd för att dominansenav maskulina värden har haften negativ inverkan på de kvinnligarullstolsåkarnas identitetsskapande.Emellertid bygger denna slutsatspå intervjuer med kvinnor som haretablerat sig på elitnivå och alltså intemed kvinnor som av olika anledningaravbrutit sitt idrottsliga engagemang.Det går därmed inte att utesluta att detfinns ett samband mellan få elitidrottandekvinnor med funktionsnedsättningaroch rullstolsåkning och dessnära koppling till maskulina värden.Idrott tycks på olika sätt öka individenssjälvkänsla, självständighet ochmöjlighet till social interaktion. Trotsatt positionerna har flyttats framåt vetvi fortfarande lite om funktionshindrademäns och kvinnors idrottsligaerfarenheter. Det finns även kunskapsluckorom gränsöverskridande idrotter,exempelvis lagsporter där funktionshindradeoch icke funktionshindrademän och kvinnor tävlar och tränar tillsammans.Handikappidrottens framtidmed avseende på en strävan mot ökadinkludering av idrottare med funktionsnedsättningari specialidrottsförbundenär också en högaktuell fråga. Jagtänker närmast på vilka konsekvenseren sådan förändring skulle kunna få förnuvarande handikappidrotter och förden enskilde idrottsutövaren och hanseller hennes möjligheter till ett aktivtidrottsliv. Inte minst vad en inkluderingav idrottsmän och kvinnor medfunktionsnedsättningar skulle kunnatillföra de specialidrottsförbund somkan tänkas komma ifråga.Sammanfattningsvis har jag i minavhandling funnit att idrottare medfunktionsnedsättningar påverkar ochutmanar kollektiva föreställningarom genus, idrott och duglighet genomsin närvaro och sina anspråk på (elit)idrott. Idrottens arena är därmed viktigatt studera i relation till genus ochfunktionsnedsättning då sådan forskningkan utmana och bidra till förändringav maktrelationer kopplade tillexempelvis, genus, kropp och prestationoch öka möjligheterna till alternativaidentitetskonstruktioner. Slutligenvill jag påstå att kollektiva föreställningarom idrott och om femininitet,maskulinitet och funktionsnedsättningär under förändring även om förändringtar tid.ReferenserBarron, K. (2004). Genus och funktionshinder.I K. Barron (Red.), Handikapp och samhälle(pp. 15-51). Lund: Studentlitteratur.Fasting, K. (2005). Fight or Flight?: Experiencesof Sexual Harassment among FemaleAthletes. I P. Markula (Ed.), Feminist SportStudies. Sharing Experiences of Joy and Pain(s. 129-145). New York: State University ofNew York Press.Hargreaves, J. (2000). Heroines of sport. Thepolitics of difference and identity. London:Routledge.Hovden, J. (2005). Fra Likestilling -til nytteog nytelse? Kjønnskonstruksjoner og markedstyrningi idretten. Sociologisk Forskning,1,19-26.Knight, J. L., & Giuliano, T. A. (2003). Blood,sweat, and jeers: The impact of the media’sheterosexist portrayals on perceptions of maleand female athletes. Journal of Sport Behaviour,26(3), 272-285.Kristiansen, K., & Traustadóttir, R. (Eds.).(2004). Gender and disability. Research in theNordic countries. Lund: Studentlitteratur.Larsson, H. (2001). Iscensättningen av kön iidrott. En nutidshistoria om idrottsmannenoch idrottskvinnan (Akademisk avhandling,Stockholms universitet).Olofsson, E. (1989). Har kvinnorna en sportligchans? Den svenska idrottsrörelsen och kvinnornaunder 1900-talet (Akademisk avhandling,Umeå universitet).Olofsson, E. (2003). Den föränderliga kvinnligheten.Svensk Idrottsforskning, 2, 41-47.Olofsson, E. (2005). The discursive constructionof gender in physical education inSweden, 1945-2003: is meeting the learner’sneeds tantamount to meeting the market’sneeds? European Physical Education Review,3, 219-238.Seymour, W. (1998). Remaking the body:Rehabilitation and change. London: Routledge.Sparkes, A. C., & Smith, B. (2002). Sport,spinal cord injury, embodied masculinities, andthe dilemmas of narrative identity. Men andmasculinities, 4(3), 258-285.Shakespeare, T. (2000). The disability reader:Social science perspectives. London: Continuum.Wickman, K. (2007). Genus och funktionshinder:Några nedslag i forskningen kringhandikappidrott. Available online at: http://www.idrottsforum.org/articles/wickman/wickman070516.html(accessed 16 January 2008).Wickman, K. (2008). Bending mainstreamdefinitions of sport, gender and ability – representationsof wheelchair racers. (Akademiskavhandling, Umeå universitet).http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1586Kontakt:Kim Wickman, F.D, LektorPedagogiska institutionen,Umeå Universitet901 87 Umeå, SverigeTel: 090 786 9325Fax: 0907866693E-mejl: kim.wickman@pedag.umu.sehttp://www.pedag.umu.se/personal/wickman_k/index.htm33


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Idrottsrörelsens satsning på flickor– en kontraproduktiv åtgärd?Idrottsrörelsen har de senaste decennierna genomfört olika satsningar i strävan efter attförbättra jämställdheten. Dessa insatser har nästan uteslutande haft flickor och kvinnorsom målgrupp. Flickors och kvinnors idrottande lyfts alltså fram som särskilt viktigt attuppmärksamma och satsa på. I den här artikeln diskuteras tänkbara konsekvenser av dennaform av jämställdhetssatsningar. Når de verkligen sitt syfte eller riskerar de istället att befästaden manliga normen?Jenny SvenderGymnastik- och idrottshögskolanIdrottsrörelsens ambition är attöppna dörrarna för alla som önskardelta, oavsett till exempel etnicitet, sexuellläggning och kön. Idrottsrörelsensutbredning och popularitet positionerarden som Sveriges största folkrörelse,vilket också får sitt erkännande genomdet omfattande statliga stöd den erhåller.Idrottens betydande storlek liksomdet förtroende den åtnjuter av samhälletmotiverar studier av villkoren fördeltagandet i idrottsrörelsen. Vem ärmed och på vilket sätt? Mitt forskningsintressehar kommit att handlaom villkoren och förutsättningarna förkvinnors och mäns, flickors och pojkarsmöjligheter att utöva idrott. Hurär det att vara man respektive kvinnainom idrotten?Idrottens satsningar på kvinnorUtvecklingen mot en jämställd idrotthar gått från att kvinnor behövdekämpa för sin existens inom idrottsrörelsentill att idag utgöra nära noghälften av de aktiva utövarna. Kvinnligtkön innebär alltså inte längrediskvalifikation från idrottsrörelsen.Trots det konstateras i idrottens jämställdhetsplanatt mycket återstår attgöra innan vi har en jämställd idrott(1). Färre kvinnor än män inneharledaruppdrag, könsfördelningen blandutövare är sned inom flera idrotter, dvs.vissa idrotter har en stor andel kvinnormedan andra idrotter har få kvinnligautövare. Därtill ges den manligaidrotten betydligt mer medial uppmärksamhetoch förfogar över störreekonomiska resurser. Mot den bakgrundenhar idrottsrörelsen, vid sidanav framtagandet av jämställdhetsplaner,genomfört flera satsningar och projekti syfte att förbättra jämställdheten.Exempel på centralt initierade projektär ”En tjej till”, ”Tjejer på arenan”och ”3R”. Senast i raden av projektdär jämställdhet har varit i fokus ärHandslaget som pågick 2004 till 2007,där flickors idrott specifikt pekades utsom varandes i behov av utökat stöd.Handslagsområdet gick under namnet”Satsa på flickors idrottande”. Flera avidrottsrörelsens satsningar där frågorom kön stått i centrum har i huvudsakfokuserat på kvinnor, i några fall ocksåflickor, och deras villkor inom idrotten(A). Flickors och kvinnors idrottandelyfts alltså fram som särskilt viktigtatt uppmärksamma och satsa på ochde blir också målgruppen för självainsatserna. Samma tendens kan ses närdet gäller rapporter och annan litteraturutgivna av Riksidrottsförbundetliksom idrottens eget bokförlag SISUIdrottsböcker. Under 1990-talet gavsflera pamfletter och utbildningsmaterialut som handlar om flickor och kvinnor,deras utveckling och relation till idrotten(2). Inget motsvarande har givits utom pojkar och män.Män och kvinnor som lika eller olikaDe särskilda satsningar på flickor ochkvinnor, liksom utbildningsmaterialenom flickor och kvinnor, har ett särarts-alternativt ett likhetstänkandesom utgångspunkt. Särartsstänkandet34


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Författaren frågar sig om speciella satsningar på flickor istället kan förstärka och bevara rådande genusordning. Foto Scanpixbaseras på idéer att kvinnor och mänär av naturen olika. Utbildningsmaterialenvilka särskilt handlar om flickorsutveckling baseras på ett sådantsynsätt.Satsningar kan också ses somett uttryck för ett likhetstänkande.Utgångspunkten är då istället att kvinnoroch män i grund och botten ärganska lika men har olika sociala villkorför – i detta fall – sitt idrottande.Flickor och kvinnor lyfts då fram isyfte att deras villkor ska förbättras.Idrottspedagogerna Eva Olofsson ochHåkan Larsson har i sina respektivestudier pekat på hur begreppsparetlikhet-särart har präglat synen på könunder idrottsrörelsens framväxt ochutveckling (3). Karin Grahn har i ennyligen publicerad avhandling, därhon analyserat utbildningsmaterialframtagna för ungdomstränare, visatatt pojkar framställs som könsneutralamedan flickor blir ”könade”.Utbildningsmaterialen är riktade motungdomsidrott i generell mening,men pojkar utgör normen och flickorbeskrivs som avvikande från dennanorm. (4).Den bakomliggande idén tilljämställdhetssatsningar, jämställdhetsplaneroch litteratur framtagen inomområdet är att förbättra villkor föridrottens utövare. Oavsett om jämställdhetssatsningarbaserats på ettsärarts- eller likhetstänkande anser jagatt speciella ”tjejsatsningar” kan varaproblematiska och, tvärtemot sitt syfteatt utmana, till och med kan befästaden rådande genusordningen. HåkanLarsson har varit inne på sammaspår i hans studier av idrottsrörelsensjämställdhetsplaner. Han menar att enjämställd idrott inte bara blir ett sättatt sudda ut könsskillnader utan ocksåett sätt att skapa könsskillnader genomatt man i talet om kvinnor och mäntillskriver dem olika egenskaper ochkunskaper (3). De implikationer, vilkautvecklas nedan, som följer av satsningarsärskilt riktade mot flickor ochkvinnor ger anledning till att fråga sighuruvida dessa satsningar är det bästasättet att uppnå en förändrad genusordninginom idrottsrörelsen.Flickors relation till idrotten framställssom kompliceradEtt sätt att belysa villkoren och förutsättningarnaför deltagande i idrottenär att studera vilka föreställningarsom finns om kön, eftersom de sätt påvilka kvinnor och män framställs inomidrotten kan ses som ett uttryck för dennuvarande genusordningen. Detta varen av utgångspunkterna i min studie avidrottens barn- och ungdomssatsningHandslaget (5). Genom att studeraföreningars ansökningar riktade motområdet ”Satsa på flickors idrottande”kunde olika bilder av flickor identifieras.En av studiens analysfrågor somställdes var: Vad är det för idéer omflickor och deras idrottande som gördet rimligt att satsa resurser på dem?Resultaten visar att det är olika formerav satsningar som görs beroende påom det gäller flickdominerade ellerpojkdominerade idrotter. I de förraär det främst tonårsflickor som sätts ifokus. I de senare, de pojkdomineradeidrotterna, är yngre flickor iställetmålgruppen. I de flickdomineradeidrotterna finns en tendens att betraktatonårsflickor dels som en potentiellledarresurs, dels som ”problematiska”under tonåren: de slutar med idrotten(för) tidigt, de har dåligt självförtroende,de vill inte tävla eller behöverstärkas för att kunna det, de är iriskzon att leva ohälsosamt och börjadricka alkohol. Att döma av föreningarnasansökningar, verkar relationenmellan tonårsflickor och idrott intehelt enkel, och orsaken tillskrivs oftastflickorna själva. I de mansdomineradeidrotterna lyfts istället behovet av attändra idrotten för att bättre passaflickor fram. Utgångspunkten är häratt flickor inte är som pojkar och attsärskilda insatser, i form av anpassningav den befintliga idrottsverksamheten,därför behöver göras för att lockaflickor till dessa idrotter. Oavsett vilkainsatser som görs i de olika idrotternaär både den implicita och explicitautgångspunkten att flickor är speciellaoch annorlunda. De formuleras som”den Andre”.Benägenheten att illustrera flickorsom speciella och framhäva flickorsrelation till idrotten som delvis problematisk,liksom genomförande avolika projekt med flickor och kvinnorsom målgrupp eller ge ut materialsom handlar om dessa, kan ses somett uttryck för en genusordning inom35


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9vilken män och det manliga idrottandefortfarande är norm. Pojkars ochmäns idrottande blir den måttstockmot vilken kvinnor och det kvinnligaidrottandet mäts. Detta är inget uniktför den svenska idrotten. Internationellastudier visar att relationen mellankvinnor och idrott formuleras som merkomplicerad än den mellan män ochidrott och förklaringen som ges är attidrotten fortfarande konstrueras somen i huvudsakligen manlig praktik (6).Implikationer av särskilda satsningarpå flickor och kvinnor inom idrottsrörelsenDe dominerande sätten att tala ochtänka om flickor och kvinnor – ochunderförstått därmed också om pojkaroch män – formulerade på de sätt somframkommer i idrottens utbildningsmaterial,Handslagssatsningar ochjämställdhetssatsningar kan få vissakonsekvenser. Till att börja med liggerdet i själva utpekandet av flickor ochkvinnor som föremål för särskilda projekten tanke om att det är något specielltmed kvinnor som kräver särskildainsatser. Flickor och kvinnor tillskrivsspeciella karaktäristika, behov ochintressen, förknippade med just flickor,kvinnor och kvinnlighet. Detsammagörs inte när det gäller pojkar, män ochmanlighet. Män positioneras som självklarainom idrottsrörelsen, en presentationav dem tycks vara helt onödig,medan kvinnor inte framstår som intelika självklara utövare. En betoning avflickors speciella beteenden, kvaliteteroch attityder till idrotten underbyggerdärmed ett dualistiskt tankesätt därkvinnor och kvinnlighet kommer attbetraktas som annorlunda män ochmanlighet. En sådan dikotomisering fårflera konsekvenser.Ett dualistiskt tankemönster kanverka hindrande för att se skillnaderinom gruppen kvinnor respektivemän, vilket riskerar befästa stereotypabilder av män och kvinnor; hur de är,vad de kan och tycker om att göra.Denna homogenisering kan leda tillatt vi förringar skillnader mellan olikakategorier av kvinnor respektive män.Betydelsen av olika sociala identiteterförbises, såsom etnicitet, sexualitet,fysiska förutsättningar och klass, vilkainteragerar med kön. Dessa innebärofta olika villkor för deltagandet;antingen möjliggörande eller begränsande.En sådan homogenisering kanockså föra med sig att endast en visstyp av kvinnor och kvinnlighet framställssom det rätta och riktiga sättetatt vara. Ramarna för olika sätt att36vara som kvinna och idrottsutövareblir snäva. Ett exempel på detta ärHandslagets satsning på flickors idrottandedär en relativt homogen bild avflickor framträdde. I syfte att påtalavikten av sina projekt och bli beviljadeHandslagsmedel lyfte föreningarnafram ”problem” runt just flickorsidrottande. Dessa ”problem”, antingenkopplade till flickorna själva eller enidrottsverksamhet som inte är tillräckligtanpassad efter flickor och kvinnorsbehov, kom att legitimera projekten.De snäva sätt på vilka kvinnor blirrepresenterade i den idrottsliga praktikenutgör ramarna för hur flickor ochkvinnor kan forma sin könsidentitet.De som befinner sig på den idrottsligaarenan kommer att ”plocka upp”dominerande idéer om dem och utifråndessa skapa sin självförståelse – sinförståelse av sig själva som idrottare.Detta resonemang applicerat på Handslagssatsningeninnebär att illustrationerav flickor som väntade avhopparefrån idrottsrörelsen, samt varandes ibehov av förbättrat självförtroendeoch stöd för tävlingsutövande, bildarfonden mot vilken flickor ska förstå sigsjälva och sitt idrottande. Framskrivandetav en komplicerad relation mellanflickor och idrott kan alltså komma attåterspeglas i den idrottsliga praktikenoch bidra till att det också blir flickornasbild av sig själva.De kvinnor och flickor som inteinbegrips i de dominerande föreställningarsom finns om idrottandekvinnor riskerar att bli exkluderadefrån de möjligheter och resurser somde särskilda satsningarna erbjuder.Satsningarna blir till för några få, desom passar in i förväntansbilden avhur kvinnor och flickor inom idrottenär. Ytterligare en konsekvens avisärhållandet av kvinnor och mänunder förevändningen att det är någotsärskilt med kvinnor, är risken att kvinnorblir marginaliserade. Flickor ochkvinnor blir något som man investerari och satsar på när det finns extrapengar, alltså pengar utöver de ordinariemedlen. Detta har också AgnesBörjesson påpekat i sin utvärdering avså kallade tjejsatsningar initierade avUngdomsstyrelsen (7). Därtill finns enrisk att verksamhet som skapas i formav projekt har svårighet att övergå inågon annan form när projekttidenoch projektmedlen tar slut, något sombland annat framkom i Tomas Petersonsstudie av några Handslagsprojekti Malmö (8). Verksamhet som initierasnär det finns öronmärkta medel ochandra resurser för kvinnor riskeras attläggas ner när dessa medel är slut.Sammantaget kan alltså projekt,satsningar eller framtagandet av litteratursom särskilt fokuserar på flickor ochkvinnor bli kontraproduktiva. Exkluderandeoch marginaliserande processer,en homogenisering där skillnader inomkönen förbises samt framhållandet avkvinnan som ”den Andre” och därmedett reproducerande av tanken ommannen som norm, är exempel på det.Med utgångspunkt från dessa oavsiktligaeffekter kan man fråga sig huruvidagenusordningen inom idrottsrörelsenkommer att utmanas.Hur skulle man kunna göra istället?Mot bakgrund av vad som beskrivitsovan kan en följd bli att satsningar riktadeenbart mot flickor och kvinnor inteär det mest adekvata sättet att utmanagenusordningen. Det bör här förtydligasatt budskapet inte är att insatser för förbättravillkoren för kvinnors idrottandeär onödiga. Satsningar där flickor ochkvinnor är målgrupp är trots allt bättreän inga satsningar alls. Män och derasidrottande är generellt sett fortfarandenormen och för att förändra det behövsåtgärder göras. Frågan blir då vilkaalternativ som finns. Hur ska man kunnaskapa en idrott där män och kvinnor geslikvärdiga villkor? Här väntar intressantadiskussioner inom idrotten ochreflektionerna nedan är bara en början.I första hand borde satsningarnasfokus ifrågasättas. Utmålandet av flickoroch kvinnor som speciella och i behovav anpassning eller en anpassad idrott,gör att problemen förläggs till kvinnornasjälva. Idrottens innehåll och grundläggandeidéer ses som statiska och givna.Alternativet skulle vara att rikta sökarljusetmot själva idrotten och att funderaöver dess grundvalar, uppgifter ochinnehåll. Ett kritiskt ifrågasättande avden idrottsliga kulturen, rådande logiker,normer och värden skulle förmodligenleda till nya former av idrott somtroligtvis skulle attrahera andra grupperän de som idrottsrörelsen av traditionfokuserar på.Eftersom isärhållandet av kön bidrartill upprätthållande av en manlig normskulle också ett upphävande av denkönsuppdelade idrotten vara en framkomligväg (9). Idrotten är den sistaarenan där flickor och pojkar systematisktdelas upp, vilket förstärker föreställningarom flickor och pojkar somolika. Varför inte i högre utsträckningpröva det några idrotter redan gör: attlåta flickor och pojkar träna och tävlatillsammans. Vi skulle då se barnen somindivider och individualisera träningen


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Idrotten är den sista arenan där flickor och pojkar systematiskt hålls isär. Varför inte i större utsträckning pröva som en del idrotter redan gör, att träna och tävlamed och mot varandra. Foto Scanpixutifrån egenskaper, färdigheter ochintressen snarare än deras könstillhörighet.Det skulle vara spännande att sevad som händer om idrottsrörelsen görinsatser som knyter an till utgångspunkternaoch ambitionerna som finnsi idrottsrörelsens jämställdhetsplan från2005. I planen påpekas att frågor omkön och jämställdhet är en kunskapsfråga.Kunskapen som åsyftas är attistället för att utgå från särartstanken,ta spjärn mot mer modern genuskunskap.Ett sådant perspektiv innebäratt vad som uppfattas som ”manligt”respektive ”kvinnligt” produceras,upprätthålls och också förändras iolika sociala praktiker. Kön skapas ihistoriska, sociala och kulturella sammanhang,där idrotten utgör ett sådantsammanhang. Eftersom kön ”blir till”genom handling – såväl språkliga sommer direkta – betyder det att våra sättatt framställa och värdera kvinnor ochmän kan förändras. Sociala ordningar,som genusordningen, skall inte sessom givna. Det finns alltid möjlighetertill andra handlingar och ageranden.Samtidigt som dominerande tankaroch idéer om vad som är ”kvinnligt”och ”manligt” formar könsidentitetenär inte denna process passiv. Individerska ses som subjekt vilka också kanbidra till förändringar av den praktikde är aktiva inom. Av det följer attdet är viktigt att idrotten ger plats föralternativa sätt att vara som kvinnarespektive man.Ett anammande av idén om attkön är något som ständigt producerasi den idrottsliga praktiken betyder attäven förändringen måste ske direkti praktiken. Insatser som innebär attfrågor om kön och jämställdhet läggsutanför den ordinarie verksamheten, iseparata projekt eller grupper, kommersåledes ha betydligt svårare att kommaåt själva grundproblematiken. Det är iden vardagliga verksamheten som våraförställningar om kön och jämställdhetskapas och det är också där demåste förändras. Det är den bakomliggandetanken med begreppet gendermainstreaming som används i idrottensjämställdhetsplan, vilket enkelt betyderatt kön och jämställdhet ska integrerasi den dagliga verksamheten.Således bör också ansvaret föratt förändringar ska ske inbegripaalla nivåer inom idrottsrörelsen. Detrimliga är dock att det huvudsakligaansvaret inte läggs på enskilda föreningaroch dess ideellt arbetande ledare.De lokala projekt, som exempelvisuppstod inom Handslaget eller Tjejerpå Arenan, hade knappast ha kunnat taen annan form än de gjorde. Så längeflickor och kvinnor pekas ut specifikt,så kommer idéer om och runt dessa attformuleras på ett särskilt sätt för attgöra projekten meningsfulla. Snarareborde uppmaningen initialt riktas motcentrala krafter som Riksidrottsförbundet,specialidrottsförbunden (SF), SISUIdrottsutbildarna och staten. Därmedinte sagt att föreningar kan bortse frånfrågor om kön och jämställdhet. Denkanske viktigaste åtgärden i dagslägetvore att se till att frågorna hållslevande och att inte förlägga ansvaretnågon annanstans.NoterA. Undantaget från att ha flickoroch kvinnor som direkt målgrupp är3R-projektet vars huvudsakliga idé varatt påvisa att frågor om kön och jämställdhetskall integreras i den ordinarieverksamheten och kan handla om bådekvinnor och män.Referenser1. Riksidrottsförbundet. (2005) Idrottens jämställdhetsplan.2005. Stockholm: Riksidrottsförbundet.Sid. 6.2. Här återges ett urval: Mogren, I. & Trosell,L. (1997). Typiskt tjejer? Om flickors psykiska& sociala utveckling. Farsta: SISU.; Brinck, T.(1996). Tjejer på arenan. Farsta: SISU Idrottsböcker.;Riksidrottsförbundet, En tjej till – förfler kvinnor i idrotts-Sverige.3. Larsson, H. (2001). Iscensättning av kön iidrott: en nutidshistoria av idrottsmannen ochidrottskvinnan. Stockholm: HLS Förlag.Olofsson, E. (1989). Har kvinnor en sportsligchans? Den svenska idrottsrörelsen och kvinnornaunder 1900-talet. Umeå: Univ.4. Grahn, K. (2008). Flickor och pojkar i idrottensläromedel. Konstruktioner av genus iungdomstränarutbildningen. Göteborg: ActaUniversitatis Gothoburgensis.5. Svender, J. & Larsson, H. (2007). Satsa påflickors idrottande?! En studie om föreställningarom flickor och flickors idrottande.Svensk Idrottsforskning. 2007 (3/4), s. 82-85.6. Chase, L. F. (2006). (Un)Disciplined bodies: AFoucauldian analysis of women’s rugby,Sociology of Sport Journal, 23 (3), 229-247.;Cole, C. L. (1993). Resisting the canon: Feministcultural studies, sport and technologies ofthe body. Journal of Sport and Social Issues, 17(2), 77-97.; Theberge, N. (1997). “It’s part ofthe game”: Physicality and the production ofgender in women’s hockey. Gender & Society,11 (1), 69-87.7. Börjesson, Agnes. (1998). Flickorna och frigörelsen:Forskning om flickor och arbete medtjejprojekt. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.8. Peterson, T. (2007). När fälten korsas – omHandslagsprojekt på skoltid. Svensk Idrottsforskning,2007 (3/4), s. 70-77.9. Fagrell, B. (2002). Genus – historien omkvinnligt och manligt. I L-M. Engström & K.Redelius (Red.). Pedagogiska perspektiv påidrott. (s. 164-185). Stockholm: HLS Förlag.Kontakt med författaren:jenny.svender@gih.se37


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Att lära om flickor och pojkar– hur genus skapas i tränarutbildningens läromedelTrots att ungdomstränarutbildningens läromedel handlar om både flickor och pojkar, såframhålls manliga idrottare som huvudsakliga idrottare i texternas och bildernas innehåll.Hur framställs egentligen flickor och pojkar i tränarutbildningarnas läromedel och vilkakonsekvenser får detta för skapandet av genus inom idrotten?Karin GrahnIdrottshögskolan,Göteborgs universitetBakgrundMånga flickor och pojkar deltar någongång i föreningsidrotten. Här möterde en organiserad verksamhet somleds av tränare som genom sitt uppdraginnehar legitimitet att bedrivaoch utforma idrottsaktiviteter förungdomar. Det finns sällan formellakrav på en ledares utbildning för att fåbedriva barn- och ungdomsidrott, menvarje specialidrottsförbund anordnarinstruktörsutbildningar som mångatränare delar i. Förutom idrottskunskapensyftar utbildningarna till att gekunskap om de idrottare som tränarnaförväntas möta i verksamheten och hurde ska tränas. I detta fall handlar detom unga flickor och/eller pojkar somutövar någon av idrotterna fotboll, friidrott,gymnastik, handboll, innebandyeller simning. Det är dessa flickor ochpojkar som denna artikel kommeratt handla om, eller snarare bilden avdem. Artikeln behandlar hur flickoroch pojkar framställs i läromedel somanvänds för att utbilda ungdomstränarei idrott och bygger på resultatetfrån en nyligen publicerad avhandling(6). Syftet har varit att undersöka hurgenus konstrueras i sex idrotter, genomatt belysa hur mycket som skrivs omflickor och pojkar samt hur mycket deavbildas, vad som skrivs om dem samthur kunskapen om flickor och pojkarläggs fram i texterna.Genuskonstruktioner i idrottenUndersökningen utgår ifrån att genusskapas socialt och kulturellt och avsermed begreppet genuskonstruktioneranalysera hur läromedel skapar föreställningarom flickor och pojkar genomtexter och bilder. Genom att skrivaom och avbilda kvinnliga och manligaidrottare ges kön vissa innebörder,vilka kan få konsekvenser för synen påflickor och pojkar i praktiken. Genusskapas inom ramen för en genusordningvilken ordnar kön enligt vissa mönsteroch maktrelationer. Genusordningenär också avhängig av de föreställningarom kvinnor och män samt femininitetoch maskulinitet som för närvarandedominerar (2, 4). Hur genus formasi en genusordning är inte givet, utanskiftar beroende på historiskt och socialkontext, det finns med andra ord olikadiskurser (vissa sätt att tänka kring ochtala om en företeelse) som strider omvilka innebörder som tillskrivs kön (12).Idrottens genusordning bygger bl.a.på en uppdelning av kvinnor respektivemän. Detta sker både regelmässigtgenom exempelvis ett könssegregerattävlingssystem, men även traditionsbundetgenom att kvinnor och mändelvis engagerar sig i olika typer avidrotter. Könsuppdelningen skapas ävengenom föreställningar om att kvinnligaoch manliga idrottsutövare idrottar avolika skäl och har olika erfarenheter,kunskaper och sätt att se på idrotten(se t.ex. 11). Uppdelningen får olikakonsekvenser för kvinnliga och manligaidrottare, ett resultat bl.a. av attisärhållningen går hand i hand med enrangordning av idrottare baserad pågenus. Denna bygger på att män ochmanliga kroppar ses som normerandeinom idrotten, den så kallade ”manliga38


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9normen” (10). Den tar sig bl.a. uttrycki att den manliga kroppen representerarden mänskliga kroppen liksom attmanlig idrott samt mäns idrottsprestationerses som normerande för idrottenrespektive idrottsprestationer (jfr.7).Detta har vanligtvis gett manliga idrottarestörre fördelar inom idrotten. Mendet finns också andra sociala relationervilka inverkar på vem som rangordnashögt inom idrotten. Sådana utgår bl.a.från vad som anses vara normerandeoch önskvärt för kvinnor och män.Här får begrepp som femininitet ochmaskulinitet betydelse. Dessa formas avföreställningar om hur människor börvara som kvinnor respektive män, medandra ord vad som socialt och kulturelltförknippas med att vara kvinna ellerman. Femininitet och maskulinitet skiftaröver tid och inom olika samhällen.Vissa typer av femininitet och maskulinitetkan dock bli mer normerande änandra under en tidsperiod och inom enkontext, exempelvis inom idrotten (5,4).MetodDe idrotter som ingår i undersökningenär stora idrotter som bedriver ungdomsidrottoch som producerar egnaläromedel. Hälften är lag- och hälftenär individuella idrotter. Urvalet utgör enblandning av idrotter med övervägandemanliga respektive kvinnliga aktiva,samt idrotter inom vilka utövarfördelningenmellan kvinnor och män ärjämn. De idrotter som ingått i undersökningenär fotboll, friidrott, gymnastik,handboll, innebandy och simning. Inomdessa idrotter har utbildningsmaterialsom används i instruktörsutbildningarför ungdomstränare undersökts.För att analysera hur genus skapasinom läromedlen har en text- ochdiskursanalys genomförts. I ett förstaskede kan undersökningen liknas viden innehållsanalys där text som explicitbehandlar flickor och pojkar har kvantifieratsoch tematiserats. En diskursanalyshar genomförts, vilken tar fasta påregelbundenheter som utkristalliserarsig i texterna om flickor och pojkar(5). Bilderna har analyserats i form avkvantitativa data.ResultatResultatet behandlar text och bilderdär flickor och pojkar nämns expliciti läroböckerna. Utöver dessa explicitauttryck används också många”neutrala” uttryck för utövare så somspelare, gymnast eller simmare. Delar avtextarna använder även ”gemensammauttryck” för utövare som t.ex. han/hon.Figur 1. Flickor respektive pojkar som generella idrottare uttryckt i procent av totala antalet flickor ochpojkar i texterna.Figur 2. Bilder på flickor respektive pojkar, gemensamma bilder, neutrala figurer samt bilder där kön intekan definieras, uttryckt i procent av totala antalet bilder.När idrottare beskrivs i termer av könfår detta konsekvenser för skapandetav idéer om kvinnliga och manligaidrottare. Resultatet visar att det totaltsett nämns ungefär lika många flickorsom pojkar i hela materialet, men medvariationer i de olika idrotterna (6).Trots detta är det i första hand pojkaroch män som framhålls i läromedlen.Detta är ett resultat av att kvinnligaoch manliga idrottare generellt settbehandlas olika i text och i bildmaterialet.Hur detta framträder kansammanfattas i att manliga idrottarepresenteras som huvudsakliga idrottaresamtidigt som kvinnliga idrottarepresenteras som annorlunda ellerbeskrivs med fokus på att de är justflickor/kvinnor och inte idrottare igenerell mening. I ytterligare analyserav hur flickor och pojkar beskrivs itexter om ungdomar i puberteten visardet övergripande resultatet att pojkarpresenteras som funktionella idrottare,medan flickor framställs som problematiskainom idrotten. Nedan kommerdet övergripande resultatet att presenterasnärmare.Huvudsakliga idrottarePojkar och män presenteras somhuvudsakliga idrottare genom att deframhålls som generella idrottare i textochbildmaterial. Generella idrottare ärett uttryck som i denna undersökninganvänds för idrottare när texten riktarsig till tränare av utövare oavsett kön,t.ex. i övningsexempel eller metodik.[Övning] Efter att spelare A skjutitspringer han ned mot sarghörnet ochrundar konen och tar sig upp längssargen för att hämta bollen. Därifrån tarhan sig mot mål... (Innebandyledare förbarn och ungdomar, s. 67).I citatet är det den manliga idrottarensom representerar idrottaren. Resultatetvisar att det är vanligare att pojkar/män nämns i text som beskriver idrotteni generella termer liksom i övningsexempeloch metodik än flickor/kvinnor.Manliga utövare överväger i samtligaidrotter (dock med variation i de olikaläromedlen), se figur 1.Att manliga idrottare framhålls iläromedlen är tydligt i bildmaterialet,se figur 2. Andelen flickor och pojkar ibild varierar i de olika idrotterna, men39


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9i samtliga idrotter utom simning ärbilderna övervägande på pojkar/män.I simningen är fördelningen jämn ochhär förekommer även många bilder påflickor och pojkar tillsammans.Vidare visar resultatet att kunskapom manliga idrottare ofta används somutgångspunkt för kunskapen om idrottare,som i följande exempel:I vila ventilerar du 5-10 liter luft/minut. Vid maximalarbeten kanventilationen öka till mer än 100 ochupp till 200-220 l/ min för vältränadevuxna män (Fysisk träning ochträningslära för handbollspelare ochtränare, sid. 23).I exemplet utgör det manliga ventilationssystemetdet mänskliga. Någonmotsvarande kunskap om kvinnligaidrottare tillhandahålls inte. Det finnsinte heller motsvarande beskrivningardär kvinnor representerar idrottaregenerellt sett, i text som behandlarkroppen och dess användning inomidrotten.Den andra idrottarenNär pojkar/män utgör utgångspunkteni den kunskap som presenteras ärdet relativt vanligt att kunskapen omflickor/kvinnor presenteras i jämförelsemed denna utgångspunkt. Dettagörs dels kvantitativt ”kvinnans10-20% lägre [HB-]koncentration...”(Fysisk träning och träningslära förhandbollspelare och tränare, sid. 25)och dels kvalitativt med uttryck som”tidigare än”, ”lägre än”, ”mindrefysiskt aktiv än”, ”mer sociala än”etc. Som i exemplet ”Flickor kommergenerellt sett tidigare i puberteten änpojkar” (Livräddning och medicinskinformation, sid. 25.) Som exempletvisar så är det vanligare att beskrivaflickors pubertetsstart med utgångspunkti pojkars utveckling och där medskapas flickor som ”tidiga”. Att pojkarframställs som ”sena” i sin utvecklingär mer sällsynt förekommande. Genomatt sätta flickor och pojkar i relationtill varandra och genom att oftast utgåifrån pojkarna, så skapas kvinnligaidrottare som annorlunda.Kvinnliga idrottareNär kvinnliga idrottare inte presenterasi direkt eller indirekt jämförelse medmanliga idrottare så framhålls de medfokus på att de är just flickor/kvinnor.Detta visar sig speciellt i beskrivningarav ungdomar i puberteten där kunskapenom idrottsflickor baseras på enbeskrivning av flickors utveckling tillvuxna kvinnor.Flickor har större rörlighet i alla40leder. Bäckenbenet är speciellt mottagligtför påverkan. Denna rörlighetberor av det kvinnliga könshormonetsom ska mjuka upp bäckenbenetunder graviditeten för att underlättaförlossningsarbetet. (Träningslära, TS2, sid. 17.)Rörlighet förknippas i exempletmed flickors framtida, förutsattabarnafödande. I stället för att diskuteraflickors rörlighet utifrånen prestationsdiskurs utgår textenifrån kvinnors reproduktion. I olikabeskrivningar av flickor i puberteten,blir också den vuxna kvinnannågot av en kvinnospecifik norm, dåutvecklingens slutmål är en fullvuxenreproduktiv kvinnokropp. Dettakan jämföras med att pojkar främstbeskrivs i sin utveckling till idrottare.Ytterligare en faktor som göratt den kvinnliga idrottaren presenterasmed betoning på kvinnlig äratt kunskap om kvinnor sällan elleraldrig framhålls som överförbar påidrottare generellt eller manliga idrottarespecifikt. Detta är det motsattaförhållandet mot beskrivningarna avpojkar och män, där kunskapen ommanliga idrottare många gånger tycksvara överförbar på idrottare generelltliksom till kvinnliga idrottare.Kvinnliga idrottare som könsspecifikaskapas också när s.k. ”kvinnospecifikafrågor” presenteras iläromedlen, samtidigt som de särskiljsi egna stycken eller kapitel. Ettexempel är när träningslära behandlasi några läromedel och där träningsläraför kvinnor särskiljs i separata kapitel.I dessa fall behandlas kvinnliga idrottaredels som specifika utifrån sinkönstillhörighet, men samtidigt finnsdrag av ”den andra idrottaren” somen följd av att kunskapen om kvinnligaidrottare framställs som någotannat än kunskapen om idrottare.Funktionella pojkarI beskrivningar av ungdomar i pubertetenskapas bilden av pojkar meden positiv prestationsutveckling somär en direkt följd av den kroppsligautvecklingen. ”Förutsättningar förresultatförbättringar ökar drastisktbara genom den ökade tillväxten”(Friidrott för ungdom 14-17 år, sid.6).Pojkar beskrivs med fokus påutvecklingen av en idrottskropp. Dettagör att manliga idrottare konstruerasinom ramen för en funktionsdiskurs,viken skapar pojkar som presterandeidrottare med funktionella idrottskroppar.Läromedlen ger en ganskaentydig bild av idrottspojkar, vilket göratt variationerna i genuskonstruktionernaär ganska små.Problematiska flickorNär kunskap om flickor i pubertetenpresenteras, så är det främst en problemdiskurssom framträder. Exempelpå ämnen som skapar unga idrottsflickorsom problematiska är beskrivningenav en pubertet med en bristandefysiologisk utveckling, ätstörningar,menstruationsstörningar, att träna förhårt, att sluta idrotta för tidigt ellerutseendeideal.I beskrivningarna av flickor finnsdet större variation i genuskonstruktionernaän i beskrivningarna av pojkar.Av dessa presenteras i det följande tvåframträdande bilder av flickor. Dessakan ses som exempel på två olika femininitetersom uttrycks i läromedlen.Den ena är den ”flickiga flickan” ochden andra är ”(elit-)idrottsflickan”.Den ”flickiga flickan”, är en flickasom bl.a. upplever sin pubertet sombesvärande, som befinner sig i riskzonenför att sluta idrotta, som tränarlagom mycket, som behöver socialaaspekter tillgodosedda i sin träningoch som har vissa utseendeideal attta hänsyn till. I skapandet av dennafemininitet har tränaren en betydanderoll då budskapet är att tränaren kanlindra problematiken, exempelvisgenom att hålla flickan kvar i idrottenunder den besvärande pubertetsutvecklingen.”Det är viktigt att ungdomstränarnahar kunskap […]och stöttaroch motiverar under den här perioden”(Innebandyledare för barn ochungdomar, sid. 63.). Även den socialaomgivningen läggs fram som betydandeför flickans idrottande:Omgivningens stöd, kamratskapetoch föreningsgemenskapen är viktigafaktorer för att flickan ska ”klara sigigenom puberteten” och vilja fortsätta(Friidrott för ungdom 10-14 år,sid. 26.). Det sociala blir med andraord viktigt i konstruktionen av dennafemininitet.”(Elit-)idrottsflickan” är en flickasom satsar hårt på sitt idrottandeoch som förknippas med prestation.Samtidigt framhålls hårt idrottande förflickor till stor del som problematisktoch även denna femininitet skapasdärmed inom en problemdiskurs. Härligger fokus på vilka problem hård träningför flickor kan medföra i termerav exempelvis menstruationsstörningareller ätstörningar.På grund av elitutövarnas storaambitioner och att deras identitet är


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9nära knuten till att syssla med idrottoch uppnå goda resultat, innebärdenna viktfokusering (i synnerhet förunga flickor) stor risk att bantningenleder till anorexi (nervös matvägran)eller ett anorexiliknande tillstånd(Idrottens träningslära, sid. 446.)Någon motvikt i form av hälsosammahårt tränande idrottsflickor gesinte. Beskrivningar av flickor i termerav ”(elit-)idrottsflickan” ger å enasidan ett utrymme för att uppfattaflickor som hårt tränande, prestationsinriktadeidrottare. En bild som skullekunna utmana resonemang som ”tjejerär mer sociala än killar…” (Innebandyledareför barn och ungdomar, sid.63.). Å andra sidan får kopplingen tillproblem som anses vara en följd av denhårda träningen, konsekvensen att hårttränande flickor snarast framhålls somnegativt.DiskussionSyftet med denna artikel har varit attge en övergripande bild av hur genuskonstrueras i läromedel som användsför att utbilda ungdomstränare i idrott.Artikeln har främst koncentrerats tillhur genus skapas generellt i hela detanalyserade materialet (variationerfinns i de olika idrotterna, se 6) samtnär kön uttrycks explicit i text ellerbild. Detta bör ställas mot att storadelar av läromedlen använder könsneutralauttryck för idrottare som t.ex.simmaren eller spelaren. När idrottarebehandlas som könsneutrala, möjliggördet en minskad reproduktion avkönsskillnader. I beskrivningar avidrottare får dock explicita uttryck omkvinnor och män konsekvenser i formav vem som ges möjlighet att vara normerandeinom idrotten. Läromedlenförstärker till viss del föreställningenom pojkar eller män som innehavareav en idrottskropp och att mannen/detmanliga framhålls som norm (jfr. 10).I de analyserade böckerna yttrar sigdetta genom att den manliga idrottarenrepresenterar utövaren i bilder,övningar, idrottsexempel, beskrivningarav kroppen, forskningsresultatm.m. Manliga idrottare representerardärmed både idrotts- och människokroppeni läromedlen (jfr. 7). Samtidigtsom den manliga idrottaren blir normerandeför idrottare i stort så får dettakonsekvenser för vilket utrymme somges för att uttrycka olika maskuliniteterinom idrotten. I analyserade läromedelvisar sig detta genom att bildenav manliga idrottare är ganska snävoch att idrottande pojkar i ungdomsålderni första hand sammankopplasmed funktionella och problemfriaidrottskroppar, vilka är ämnade förprestation. Detta kan också skapaföreställningar om vad som uppfattassom en ”normal” pojke inom idrotten.Genom att framhålla kroppen som enidrotts kropp, skapas styrka, konditionoch prestation som normerande förmaskulina kroppar. Att inte innehaen sådan kropp, är i läromedlen inteförknippat med att vara idrottspojkei puberteten. Pojkar som uppleverproblem inom idrotten tycks inte finnasmed inom ramen för önskvärd maskulinitet.I beskrivningen av könsneutralaungdomar finns problembilden däribland, men sällan i den könsspecifikakonstruktionen av pojkar.I relation till pojkar skapas flickoroch kvinnor som annorlunda. Dettaär främst ett resultat av att kvinnligaidrottare jämförs mot manliga. Flickoroch kvinnor blir på så sätt ”det andrakönet” (1), eller uttryckt genom Hirdmansom ”den ’andra’ kroppen” (7).Det senare stämmer väl med idrottstexternaskonstruktioner, då det oftast äri texter om kroppen och dess träningsom flickor och kvinnor konstruerassom annorlunda.Kvinnliga idrottare skapas ocksåinom ramen för en kunskap somframhålls som kvinnospecifik. Dennakunskap framställs som att den inte ärdirekt överförbar till pojkar. I beskrivningarnaav flickor och kvinnor följerockså skapandet av en slags idealbildsom flickor ska leva upp till (se även7). Här blir den vuxna kvinnan, meden färdigutvecklad kropp en slagsnorm. Som ung kvinna är det främst”den flickiga flickan” som utgör ennormbild för hur unga flickor inomidrotten förutsätts vara. I bilden av vadsom förväntas av en flicka i pubertetenframhålls det problematiskasom flickan anses uppleva som något”normalt”. Detta är ett resultat somockså bekräftas i annan forskning (8,9). Idrotten och tränarens uppgift irelation till dessa flickor blir därmedatt acceptera flickan som problematiskoch att vara en ”stödjande hand” (jfr9). I förhållande till denna femininitetskapas också (elit-)idrottsflickor somde flickor som anammat idrottens premisser,men till följd av detta framställsde som riskfyllda idrottare.SlutsatsLäromedlen i undersökta ungdomstränarutbildningarhandlar om bådeflickor och pojkar. I delar av materialenfinns en könsneutral hållning vilketskulle kunna utmana skapandet avkönsskillnader. Men när litteraturenexplicit uttrycker något om kvinnligaoch manliga idrottare så görs detantigen jämförande eller särskiljande.Läromedlen ger uttryck för både enmanlig norm och en könsspecifikkvinnlig norm. Detta bidrar till attpojkar och män i läromedlen representeraridrottare, medan flickor och kvinnori första hand skapas som kvinnligaidrottare.Referenser1. Beauvoir, S. d. (2003). Det andra könet (Nypocketutg). Stockholm: PAN/Norstedt.2. Connell, R. W. (1987). Gender and power: society, the person and sexual politics. Cambridge:Polity & Blackwell.3. Connell, R. W. (2001). Studying men andmasculinity. Resources for feminist research,29(1-2).4. Connell, R. W. (2003). Om genus. Göteborg:Daidalos.5. Fairclough, N. (2001). Language and power(2. ed.). London: Longman.6. Grahn, K. (2008). Flickor och pojkar iidrotten läromedel: konstruktioner av genusi idrottens tränarutbildning. Göteborg: ActaUniversitatis Gothoburgensis.7. Hirdman, Y. (2001). Genus: om det stabilasföränderliga former. Malmö: Liber.8. Larsson, H. (2001). Iscensättningen av köni idrott: en nutidshistoria om idrottsmannenoch idrottskvinnan. Stockholm: HLS förl.9. Larsson, H. & Svender, J.(2007). Satsa påflickors idrottande!? -En studie om föreställningarom flickors idrottande. Svensk idrottsforskning,16(3/4).10. Lippe, G. v. d. (2002). Media image. Sport,Gender and National Identities in Five EuropeanCountries. International review for thesociology of sport, 37(3-4).11. Sveriges Riksidrottsförbund. (2005). Idrottenvill. Stockholm: Riksidrottsförbundet.12. Winther Jørgensen, M., & Phillips, L.(2000). Diskursanalys som teori och metod.Lund: Studentlitteratur.Kontakt:Karin.Grahn@ped.gu.se41


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Genus och skolframgång i ämnetidrott och hälsaEnligt Skolverkets betygsstatistik varierar betygsfördelningen mellan skolhuvudmän, elevermed olika etnisk bakgrund och mellan pojkar och flickor. Högst andel MVG i idrott och hälsahar pojkar med svensk bakgrund som går i en friskola (36 procent) och lägst andel MVG (13procent) har flickor med utländsk bakgrund som går i en kommunal skola. Det är en avsevärdvariation som vittnar om att förutsättningarna för skolframgång i idrott och hälsa inte ärlikvärdiga. Hur kan det förklaras?Karin RedeliusGymnastik- och idrottshögskolan(GIH)Syftet med denna artikel är att diskuterabetydelsen av genus för skolframgångi idrott och hälsa samt attproblematisera uppfattningen om vaden ”prestation” samt en ”god förmåga”är. Utgångspunkten för diskussionenär en händelse som inträffadeunder en lektion i idrott och hälsa påen grundskola utanför Stockholm fören tid sedan.Det är en vanlig skoldag i september.Mats, lärare i idrott och hälsa, skaha lektion med en åttondeklass. Lektionsinnehålletbestår av att elevernaefter en uppvärmning ska springa enrunda på tid. Mats tar ner några tidtagarursom hänger i band på väggen.”De här har jag aldrig annars”, sägerhan till oss, tre forskare från GIH,som om han känner ett behov av attkommentera användandet av tidtagarurpå en lektion i idrott och hälsa. Viär där för att observera lektionen ochför att intervjua varsin elev. Elevernaär samlade för genomgång och den tidde hade förra gången de sprang utannonserashögt av Mats inför gruppen.Han säger: ”Det här handlar ju omprestation och är till viss del betygsgrundande.För MVG krävs tider undernio minuter för pojkar och under tiominuter för flickor”. Mats fortsätter:”Tjejer, ni har det lite jobbigt nu… detär stor skillnad mot när ni sprang isexan då ni hade lättare kroppar, så niska inte bli ledsna om ni får en sämretid än sist ni sprang.” När det är dagsatt starta manar han tillbaka någraivriga pojkar som är på väg att tjuvstarta.”Vänta, jag måste hinna medklockan”, säger han. Två protokollförarefår sedan varje starttid högt proklameradav läraren vartefter eleverna springer ivägpå lärarens kommando.Att skapa flickor och pojkarEn utgångspunkt inom genusforskning är,enkelt uttryckt, att våra föreställningar,normer och värderingar om vad somär manligt och kvinnligt inte är givna.Istället skapas och omskapas dessa föreställningarständigt, exempelvis genomvårt sätt att uttrycka oss om män ochkvinnor, pojkar och flickor. Språket är,med ett sådant synsätt, inte bara beskrivandeutan i hög grad också normerandegenom att det producerar och formaren viss sorts verklighet. En lärare iidrott och hälsa, som Mats i exempletovan, bidrar till att konstruera elevernasföreställningar om vad som utmärker en”normal” pojke och flicka genom sitt sättatt tala om hur pojkar och flickor är ochom hur de förväntas bete sig.Att hålla isär flickor och pojkarLärarens utsagor följer isärhållandetsprincip då han talar till eleverna, för attlåna ett uttryck från Yvonne Hirdman,där manligt och kvinnligt hålls isär ochbeskrivs som motsatspar (Hirdman,1988). Genom att rikta sig till pojkaroch flickor som om de vore homogenaoch enhetliga grupper bortser lärarenfrån den stora variation som råder inomgruppen flickor respektive pojkar. Attdikotomisera på detta sätt är den enaav genussystemets grundprinciper ellerlogiker, och i det här fallet får flickorna,å ena sidan, lära sig att de nog inte kan42


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9räkna med att kunna springa någotvidare. Pojkarna får, å andra sidan, lärasig att de ska kunna springa snabbare(än flickorna och än förra gången) – förde har det ju inte jobbigt nu.Att rangordna flickor och pojkarAtt pojkar måste springa en minutsnabbare än flickor för att få det högstabetyget förstärker föreställningen omhur pojkar och flickor är och bör vara.Samtidigt påvisar utsagan också hurgenussystemets andra dominerandelogik är verksam under denna lektion,hierarkin som Hirdman benämner den,vilket innebär att mannen får utgöranormen och står högre i rang. Lärarensintention är säkert den bästa – att tahänsyn till flickors och pojkars, genomsnittligtsett, olika mognadstakt ochpubertetsutveckling samt dess effekter(vilket han dock inte uttrycker expliciteller för något resonemang om). Hansutsaga om att ”flickor har det jobbigtnu” liksom beslutet att könsdifferentierabetygskriterierna, får dock konsekvenserför elevernas förståelse av sig själva sompojkar och flickor.Lärares goda vilja att på olika sätthjälpa elever att klara av lektionen ochatt få den att flyta smidigt, inte sällanuttryckt som att ta hänsyn till flickorsoch pojkars skilda förutsättningar,verkar inte vara en ovanlig strategibland lärare i idrott och hälsa (Se Larsson,Fagrell, Redelius). Ska man då inteta hänsyn till att de fysiska förutsättningarnainte är desamma och har deinte betydelse? Förvisso påverkar debiologiska olikheterna pojkars och flickorsvillkor men, som Håkan Larssonpåpekar, så är ”det svårt att ta för givetvad medelvärdesskillnader mellan gruppernaflickor och pojkar betyder när detgäller sådant som rörlighet, koordination,styrka, uthållighet och så vidare– vilka också varierar väldigt mycketinom könen” (Larsson, 2007). Hanmenar också att det inte borde betydaså mycket i en individuellt inriktadundervisning. Om lärare inte tar hänsyntill att gruppen pojkar respektive flickorbestår av olika individer med skildaerfarenheter, intressen, förmågor ochförutsättningar – oavsett kön – riskerarderas goda vilja att minska orättvisoristället att fungera kontraproduktivt.Att utmana den rådande ordningenFörutom att föreställningar om manligtoch kvinnligt skapas, att genus ärrelationellt och inrymmer en maktdimension,är en utgångspunkt inomgenusforskning att förhållanden mellankönen behöver problematiseras. Låt ossFigur 1. Andelen pojkar och flickor i skolår nio med MVG i ämnena svenska,Figur 1. Andelen pojkar och flickor i skolår nio med MVG i ämnena svenska, engelska,engelska, matematik samt idrott och hälsa (Skolverket, 2008).matematik samt idrott och hälsa (Skolverket, 2008).därför fortsätta att diskutera innebördeni och möjliga konsekvenser av denkorta sekvens från en lektion i idrottoch hälsa som beskrevs inledningsvis.Att gruppen flickor inte är enenhetlig kategori blir mycket tydligt vidintervjutillfället efter lektionen. Flickanjag intervjuar heter Leila och hennesföräldrar är av afrikanskt ursprung.Leila är lång och smärt och ser ut attha en kropp som gjord för löpning. Jagnoterade att hon knappt var andfåddnär hon kom i mål. Vi inleder intervjunmed att tala om innehållet på dagenslektion. ”Du verkade inte vara särskilttrött efter dina löpvarv”, säger jag,”tyckte du att det var jobbigt?” ”Nja”,svarar hon, ”du vet… det är ju det förtjejer nu”. ”Var det jobbigt för dig?”,undrar jag igen. Hon rycker lite påaxlarna till svar. Leila tränar tennis fyradagar i veckan och dansar två gånger.Det står klart för mig att biologinär mycket mer tillåtande än genus. Detvar knappast Leilas fysiska förutsättningarsom gjorde att hon inte sprangfortare. Jag funderar över hennesmöjligheter att utmana den rådandegenusordningen. Skulle Leila ha kunnatspringa allt vad hon förmådde ochverkligen ha tagit ut sig fysiskt, iställetför att underprestera, som fallet verkarha varit? Skulle hon kunnat testa sinegen förmåga och också utmanat desnabbaste pojkarnas förmåga? Knappast,för om hon hade sprungit i målpå den bästa tiden, hade hon behövt gåemot dels vad läraren hade lärt henne;att flickor inte kan springa så bra justnu, dels den rådande genusordningen,också förstärkt av läraren, där mannenär norm och förväntas springa minsten minut fortare. Och vilket pris skullehon få betala om hon som flicka vinneröver pojkarna? Och över pojkarna iden egna klassen? Skulle det minskaeller öka hennes popularitet? Måhändaär det fortfarande som Hanne Haavindredan på 1980-talet påpekade, att kvinnorkan göra vad som helst, bara de integör det bättre än de män som står demnärmast (Haavind, 1985). För att bättreförstå vilka förväntningar som vilarpå tonårsflickor idag måste vi vändablicken mot pojkarna, eftersom kvinnligtoch manligt är relationella begrepp.Pojkar och skolframgång i allmänhetI den svenska grundskolan har flickorbättre betyg än pojkar i samtliga ämnen– med ett undantag: ämnet idrott ochhälsa (Se figur 1). Att flickor har bättreutbildningsresultat än pojkar är ingettypiskt svenskt fenomen, utan en liknandetrend förekommer i andra länder,exempelvis i Storbritannien och Australien.De tolkningar som används föratt förklarar flickors och pojkars olikaskolframgång utgår ofta från ett genusperspektiv(Se t.ex Frosh et al, 2002;Gilbert & Harrington, 2005; Martinoand Meyenn, 2001; Weaver-Hightower,2003). Den förklaring som framförs äratt i de maskulinitetsideal som domineraridag, ingår det inte att presteraväl i skolan. Att anstränga sig och varaduktig i skolans teoretiska ämnen germed andra ord inte status, varken blandandra pojkar eller bland flickor (Björnsson,2005). Pojkar måste därför balanseramellan att ha en social position ochatt lyckas i skolan. Den maskulinitetsom förmedlas via exempelvis mediasamt olika tv- och dataspel handlarmycket om våldsdyrkan, makthierarkieroch känslomässig avstängdhet. Det ärsåledes fortfarande traditionella mansidealsom dominerar (Connell, 1995).Mats Björnsson, en svensk forskare somutvärderat betygsättning i relation tillkön i den svenska grundskolan, menaratt flickor tydligare har brutit mot43


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9tidigare kvinnoideal och breddat sinamöjligheter. Under de senare åren igrundskolan kan flickor sköta skolarbetetväl och ändå ha status och varapopulära, medan detsamma inte gällerför pojkar. Björnsson skriver:44Dagens pojkar tycks till skillnadmot de mer moderna flickorna haen smalare repertoar och vara kvari en mer traditionell och odynamiskkönsidentitet. […] Pojknormer somhar att göra med tävling, konkurrensoch sport är starka. Detfysiska i meningen styrka, idrott, ärfortfarande en manlig bastion, omock även den håller på att stormas(Björnsson, 2005, s. 33).Med en sådan förklaringsmodellstärker en pojke såväl sin identitet sompojke som sin status i allmänhet genomatt (tävlings)idrotta – vilket per definitioninnebär att flickor knappast stärkervare sig sin identitet som flicka ellersin status genom att göra detsamma.Pojkar verkar också stärka sina aktiergenom att nå skolframgång i idrott ochhälsa, trots att skolämnets syfte, enligtkursplanen, främst är att utvecklakunskaper om hälsa i relation till fysiskaktivitet och inte att tävla. I ämnetidrott och hälsa synes det vara svårareför flickor att ” bryta mot tidigarekvinnoideal” åtminstone då flickornatävlar och konkurrerar mot pojkarna.I ämnet sätts, mer än i många andraämnen, den egna könsidentiteten påspel, och därmed får föreställningar omhur relationen mellan kvinnor och mänskall vara en särskilt stor betydelse.Ämnesinnehållet är inte neutraltBarbro Carli (2004) menar att samgymnastikensinförande på 1980-talet skedde på flickornas bekostnad.Flickorna förväntades då lära sig (ochlära sig tycka om) de maskulint kodadeaktiviteter som främst pojkar ägnadesig åt, såsom bollspel och styrketräning,medan pojkarna inte behövdelära sig och heller inte förväntadestycka om mer feminint kodade aktiviteter,såsom dans, gymnastik och annanestetisk verksamhet. Att flickor blivitförlorare har alltså med ämnesinnehålletatt göra, eftersom få idrottsaktiviteterär könsneutrala.Innehållet är i dagens målstyrdaskola inte lika centralt bestämt somtidigare. Istället kan varje lärare självbestämma vad lektionerna i idrott ochhälsa (liksom i andra ämnen) ska beståav och hur lektionerna ska läggas upp– så länge eleverna når de kunskapsmålsom stipuleras i kursplanen. Vilkaelever som mer kommer till sin rätt änandra, vilka som dominerar och är depositiva, vilka som tar i och kämparkan således till en del sägas bestämmasav vilket innehåll lektionerna har. Detär inte givet att samma elever skulleuppskatta ämnet om dans hade likastort tidsmässigt utrymme som bollspelhar idag. Vilket innehåll som dominerarhar med andra ord konsekvenserför elevers uppfattning om sig självaoch om sin egen förmåga i relation tillfysisk aktivitet. Lärares val av innehållär således inte en neutral frågautan högst värdeladdad och styrandeför vilket lärande som sker i ämnet.Detsamma gäller uppfattningen om vadsom räknas som en ”prestation” ochvad som utmärker en ”god förmåga” iämnet.Förmåga är inte ett objektivtbegreppPå den internationella idrottspedagogiskaforskningsarenan pågår envetenskaplig diskussion om begreppetförmåga eller kunnande (eng. ability).Wright & Burrows (2006) skriver:Ability is clearly not a neutral term.How it is understood has importantconsequences for what happens inphysical education and contributesto differentiating effects for youngpeople in relation to gender, raceand social class.Vad som uppfattas som god förmågaär alltså inte ett objektivt mått ochinte heller en könsneutral fråga, ochkan därför ha stora och särskiljandekonsekvenser för elever med olikabakgrund och kön. När läraren, i detinledande exemplet, säger att löpningpå tid handlar om prestation, så gerhan uttryck för ett värdeomdöme somkan problematiseras. Varför benämnsjust löpning på tid en prestation? Ochvar i betygskriterierna för grundskolanframgår att förmågan att springa enrunda på en viss tid är ett kriterium föratt få MVG? Vilka kunskapsmål haren elev tillägnat sig som kan springa på8.55 minuter, jämfört med en elev somspringer en halv minut långsammare?Vad som betraktas som ”en prestation”eller att ha en ”god förmåga” är integivet utan beroende av ett visst perspektivpå vad prestation och förmågaär. Att exempelvis låta eleverna springapå tid för att därefter få utforma ettindividuellt träningsprogram i syfteatt förbättra sin kondition, är attlåta eleverna utveckla en annan sortsförmåga. Denna form av prestation ärinte könskodad och den ligger mer i linjemed kursplanens intentioner. Att en visssorts förmåga dominerar över en annanär knappast godtyckligt eller slumpartat,utan är ett resultat av historiska betingelseroch dominerande förställningar isamhället av idag.AvslutningAtt var tredje pojke med svensk bakgrundsom går på en friskola har MVG ibetyg i idrott och hälsa, i jämförelse medvar tionde flicka med utländsk bakgrundsom går i en kommunal skola, reserfrågor om vilket perspektiv som dominerari undervisningen med avseende påsåväl genus som prestation och idrottsligförmåga. För att öka elevers rättssäkerhetatt bli likvärdighet bedömda och attha samma villkor att nå skolframgång,måste diskussionen om innebörden idessa perspektiv intensifieras.ReferenserBjörnsson, M. (2005) Kön och skolframgång:tolkningar och perspektiv (Stockholm: Myndighetenför skolutveckling).Carli, B. (2004) The Making and Breaking of aFemale Culture: The History of Swedish PhysicalEducation ’in a Different Voice’ (Diss.) (Göteborg:Göteborgs universitet).Connell, R.W (1995) Masculinities (Cambridge,UK: Polity Press).Frosh, S. et al (2002) Young Masculinities (NewYork: Palgrave).Gilbert, R. & Harrington, I. (2005) Competingperspectives on boys´ accounts of schooling.Paper presented at the British EducationalResearch Association Conference, University ofGlamorgan, 14-17 September.Haavind, H. 1985, Förändringar i förhållandetmellan kvinnor och män, Kvinnovetenskapligtidskrift nr3, 1985.Hirdman, Y., 1988, Genussystemet – reflexionerkring kvinnors sociala underordning, Kvinnovetenskapligtidskrift, nr 3, 1988.Larsson, H., 2007, Lika för alla – om likabehandlingi idrott och hälsa, i Idrottsdidaktiskautmaningar, Larsson, H. & Meckbach, J. (red),(Stockholm: Liber).Larsson, H, Fagrell, B. & Redelius, K. (2009)Queering Physical Education. Between benevolencetowards girls and a tribute to masculinity,Physical education and Sport Pedagogy, 14(1),1-7.Martino, W. & Meyenn, B. (Eds.) (2001) Whatabout the boys? (Buckingham, Open UniversityPress).Skolverket, 2008, Utbildningsresultat – Riksnivå,del I, rapport nr 311.Weaver-Hightower, M. (2003) The “boy turn”,in research on gender and education, Review ofEducational Research, 73, 471-498.Wright, J & Burrows, L (2006) Re-conceivingability in physical education: a social analysis,Sport, Education and Society, 11 (3), 275-291.Kontakt med författaren:karin.redelius@gih.se


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Från träning för kondition tillfysisk aktivitet för hälsa– om synen på rekommendationer förallmänheten över tidUnder slutet av 1970-talet kom de första rekommendationerna för fysisk aktivitet från theAmerican College of Sports Medicine (ACSM). Dessa fokuserade på träning – ”exercise forfitness” – och blev snabbt tongivande. Fyrtio år senare, år 2008, kommer nya riktlinjer förfysisk aktivitet med undertiteln: ”Be Active, Healthy, and Happy!”. Ett annat fokus alltså.Hur och varför har rekommendationerna för fysisk aktivitet utvecklats och förändratsunder dessa år?Lina WahlgrenFoU-gruppen för rörelse,hälsa och miljö vid GIH,Stockholm,Hälsoakademin,Örebro universitetInledningDenna text syftar till att sammanställaoch åskådliggöra ett antal rekommendationerrörande fysisk aktivitet övertid. Delar av texten blir således återgivandeoch redogörande. Jag gör ingaanspråk på att vara heltäckande ellerförst med detta. Emellertid saknar jagsjälv en text av detta slag på svenskaoch hoppas därmed att den kan varaav värde.Fysisk aktivitetGenerellt sett råder det idag inga tvivelom nyttan med fysisk aktivitet. Fysiskaktivitet är bra för hälsan. Dessvärrekännetecknas dagens industrialiseradevärld av en vanligt förkommandefysiskt inaktiv livsstil. Detta är denprimära utgångspunkten för upprättandetav rekommendationer förfysisk aktivitet.Förutom det mer allmänna målet– att rekommendera ”mer fysiskaktivitet för alla” – har rekommendationernautvecklats och förfinats övertid. Fokus är på intensitet, frekvensoch duration. Även typ av aktivitetbehandlas och för vem rekommendationenär avsedd, såsom allmännarekommendationer eller specifika fört.ex. barn eller ”sjukdomstillstånd”.Denna utveckling har sin grund iforskningens utveckling kring fysiskaktivitet och i samhällsutvecklingen,där t.ex. den ökande andelen äldre ochöverviktsproblematiken utgör områdenför specifika rekommendationer.Kliniskt orienterade rekommendationerUnder slutet av 1960-talet i USAtogs ett antal initiativ till upprättandetav olika träningsprogram för attmotverka den negativa påverkan denalltmer stillasittande livsstilen hadevisat sig ha på hälsa och kondition(eng. fitness). En växande forskningstödde nyttan med fysisk aktivitet,men konsensus kring vilka programsom var de mest effektiva och säkrasaknades. Under början av 1960-taletökade även antalet dödsfall till följdav kranskärlssjukdomar. Redan dåfanns en uppfattning om att träningmed hög intensitet skulle kunna sammankopplasmed hjärtstillestånd ochhjärtinfarkt. Därför kom de första riktlinjernaoch rekommendationerna förfysisk aktivitet att grunda sig i behovetav att uppmana till träning, samtidigtsom det fanns en rädsla för att uppmuntratill för mycket eller för hårdträning. Riktlinjerna innefattade merkliniskt orienterade rekommendationerför riskgrupper och mer folkhälsoorienteraderekommendationer för enbredare allmänhet (se 1).45


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Träning – ”exercise for fitness”Forskningen kring nyttan med fysiskaktivitet utvecklades och år 1978 komde första rekommendationerna, TheRecommended Quantity and Qualityof Exercise for Developing and MaintainingFitness in Healthy Adults, frånAmerican College of Sports Medicine(ACSM). Dessa rekommendationerbaserades på fysiologisk forskning.Rekommendationerna riktade sigtill friska vuxna och syftade till attutveckla och bibehålla kondition (eng.fitness) och kroppssammansättning.Träning rekommenderades 3-5 dagarper vecka under 15-60 minuter meden intensitet motsvarande 60-90% av”heart rate reserve” eller 50-85% avmaximal syreupptagningsförmåga.Rekommendationerna revideradesnågot år 1990 till att bl.a. inkluderaspecifika rekommendationer för styrketräning.År 1998 kom ytterligare enrevidering. Intensitetsvärdena sänktesnågot, rekommendationer för rörlighettillkom och den ackumulativa aspektenfrån 1995 års rekommendationerfrån Centers for Disease Control andPrevention (CDC) och ACSM lades till(se nedan) (se 1).Rekommendationerna från år 1978fick ett stort inflytande på både praktikeroch forskare. Man började bl.a.att studera hur rekommendationernaefterlevdes. Även en bredare allmänhetnåddes av riktlinjerna via populärpressen.Rekommendationerna blev standardvad gäller rekommendationer förfysisk aktivitet i stora delar av världen(se 2).Det fanns många fördelar med1978 års rekommendationer. De varrelativt enkla att förstå och det varrelativt lätt att bedöma om en personnådde rekommendationen eller ej. Dehjälpte även till att öka medvetandetom nyttan med fysisk aktivitet hosallmänheten. Dessutom bidrog de sannolikttill den ”fitness boom” som uppstodunder slutet av 1970-talet (se 2).Emellertid fanns det även problemmed rekommendationerna. De varbaserade på hur mycket fysisk aktivitetsom behövdes för att främja ”aerobicfitness” (kondition) hos stillasittandevuxna, men tolkades kanske som enrekommendation för att uppnå godhälsa. Rekommendationerna utgickifrån studier på ”unga, vita män”, mengeneraliserades till att gälla även andragrupper, såsom kvinnor, barn ochäldre. Slutligen lockade inte rekommendationen– konditionsträning (eng.aerobic exercise) – den vuxna befolkningeni västvärlden. Detta resulterade46i att en majoritet inte följde rekommendationernaoch att rekommendationernatill vissa delar ansågs som ettmisslyckande (se 2). En av anledningarnatill att rekommendationer förnyasverkar var just att de inte efterlevs.Hur rekommendationer ska kommunicerasför att en beteendeförändringska komma tillstånd är för övrigt enväsentlig problematik.Fysisk aktivitet – ”physical activity for(public) health”Under mitten av 1980-talet väckteolika medicinska och folkhälsoorienteradeorganisationer intresset för fysiskaktivitet kopplat till ökad hälsa urett folkhälsoperspektiv. Ny forskningvisade att fysisk inaktivitet kunde sammankopplasmed ett flertal sjukdomaroch att fysisk aktivitet utförd medmåttlig intensitet även kunde verkaförebyggande i förhållande till mångaolika sjukdomar. Den riskreducerandefysiska aktiviteten kunde således beståav fysisk aktivitet på måttlig nivå ochkunde utgöras av korta återkommandeperioder som sedan slogs samman.Detta var inte i samstämmighet medde tidigare rekommendationerna somförespråkade högre intensitet och enlängre sammanhängande tidsperiodav fysisk aktivitet. År 1995 kom deförsta folkhälsorekommendationerna iUSA rörande fysisk aktivitet och hälsa,Physical Activity and Public Health: ARecommendation From the Centers forDisease Control and Prevention andthe American College of Sports Medicine(CDC/ACSM) (3). Dessa rekommendationerskiljde sig avsevärt från detidigare rekommendationerna som varmer inriktade på träning. Den centralainnebörden i de nya rekommendationernavar att alla vuxna amerikanerskulle vara fysiskt aktiva på en måttlignivå sammanlagt 30 minuter eller merhelst varje dag. I artikeln från CDC/ACSM anges att de sammanlagda 30minuterna kan bestå av sammanhängandetidsperioder om 8-10 minuter.Det verkar dock som allmänheten tartill sig den sammanlagda aspektensom ett samligtsmått för alla tidsperioderoavsett om de är kortare än åttaminuter. Kanske är det detta som liggertill grund för tydliggörandet av dennaaspekt i de nyare rekommendationerna.Rekommendationerna från CDC/ACSM ”bäddade för” rapporten,Physical Activity and Health: A Reportof the Surgeon General (4), vilken komår 1996. Målet med rapporten var attsammanfatta befintlig litteratur kringfysisk aktivet och sjukdomspreventionoch kring interventioner genomfördamed syftet att öka den fysiska aktivitetsnivån.Huvudbudskapet i rapportenbeträffande rekommendationerför fysisk aktivitet är detsamma somi 1995 års rekommendationer frånCDC/ACSM. Noteras kan att ävenrekommendationer för styrketräningomnämns. Emellertid verkar dessakomma i skymundan för ”de 30 minuterna”.Rekommendationerna frånCDC/ASCM och Surgeon General harlegat till grund för nationella rekommendationeri ett flertal länder (se 1).Livsstilsrelaterad fysisk aktivitet –”lifestyle physical activity”Rekommendationerna från år 1995/96(CDC/ASCM/Surgeon General) harberett väg för främjandet av livsstilsrelateradfysisk aktivitet (eng. lifestylephysical activity), dvs. fysisk aktivitetsom naturligt kan inkluderas i vardagslivet,bl.a. kallad vardagsmotion.Grunden för detta är den måttligaintensiteten och det ackumulativaperspektivet, vilket i sin tur medför attindividen själv kan välja typ av aktivitet(se 5). Under senare tid har ävenpraktiker och forskare inom områden,såsom transport och stadsplanering,intresserat sig för att skapa möjligheterför fysisk aktivitet. Detta har breddatterminologin från träning via fysiskaktivitet till ”en aktiv livsstil” (eng.active living) (se 6).Även om främjandet av livsstilsrelateradfysisk aktivitet är tilltalande såhar detta perspektiv fått en del kritik.En farhåga är att människor tror attäven ”lite” fysisk aktivitet ger ”alla”vinster, vilket inte stämmer, då fysiskaktivitet och hälsa ofta verkar uppvisaett kurvlinjärt förhållande. En annanfarhåga är att rekommendationenfokuserar på aerob träning och att mandärmed ”glömmer” att styrke- ochrörlighetsträning är aktiviteter somkan bidra till hälsa (se 5). Ytterligareen farhåga är att människor tror attde når rekommendationen eftersomde promenerar en del. Kanske når dedock inte upp till den rekommenderadeintensiteten via dessa promenader (se2). Det verkar som om nämnda kritikbl.a. ligger till grund för att rekommendationernasenare uppdateras ochförbättras.Intensiteten ”brisk walking”En farhåga är alltså att människor troratt fysisk aktivitet utförd med måttligintensitet endast kräver ansträngningpå låg nivå eller inte kräver någonnämnvärd ansträngning alls. Mått-


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9lig intensitet motsvaras av ”briskwalking” (eng., ”brisk” = livlig, pigg,uppiggande, hurtig, frisk, rask, uppfriskandeoch ”walking” = promenad (7)).Vilken hastighet, intensitet, hålls vid en”självvald” promenad med rekreationssyfte?Hur tolkas ”rask promenad” aven allmänhet? Dessa två frågor behandlasi en intressant studie, där 82 vuxnapersoner observerades i hemlighet närde promenerade i en allmän park påNordirland. Femtionio av dem uppmanadessedan att gå i rask promenadtaktoch deras hastighet mättes. Däreftergick 11 av dem den observerade hastighetenoch den raska promenadtaktenpå löpband och intensiteten mättes.Resultaten visade att den observerade,självvalda, hastigheten motsvaradeen måttlig intensitet och att den raskapromenadtakten motsvarade en högreintensitet än måttlig (8). Även omdenna studie är liten och har bristerså ger det en antydan om att för vissamänniskor är en promenad i normaltakt tillräcklig för att uppnå den måttligaintensitet som rekommenderas i1995/96 års rekommendation (CDC/ASCM/Surgeon General) för fysiskaktivitet.”Be Active Your Way”Under början av 2000-talet startadeett arbete med att uppdatera 1995 årsrekommendationer (CDC/ASCM),vilket år 2007 resulterade i två separatarekommendationer från ACSM ochAmerican Heart Association (AHA), enför vuxna (18-65 år) (9) och för äldre(över 65 år) (10). Syftet med dessarekommendationer var att uppdateraoch klargöra 1995 års rekommendationerangående vilken typ av och vilkenmängd fysisk aktivitet som krävs föratt uppnå och bibehålla hälsa (se 1).Rekommendationerna från år 2007vilar på samma grund som 1995 årsrekommendationer (CDC/ASCM) menhar ”förbättrats” (se tabell 1). Denrekommenderade frekvensen för denfysiska aktiviteten på måttlig nivå,för friska vuxna i åldern 18-65, harförändrats från att gälla ”helst varjedag” till ett minimum gällande femdagar per vecka. Vidare har den fysiskaaktiviteten på högre nivå (eng. vigorous)skrivits fram, och att det går attkombinera fysisk aktivet på måttlignivå med fysiska aktivet på högre nivå(eng. vigorous). Dessutom tydliggörsatt fysisk aktivitet på en låg nivå ochfysisk aktivet under korta tidsperioder(mindre än 10 minuter) inte kanräknas in i de rekommenderade 30minuterna. Vidare klargörs att de 301. För att främja och bibehålla god hälsa bör vuxna, i åldern 18-65 år, upprätthålla enfysiskt aktiv livsstil.2. Man bör vara fysiskt aktiv på en måttlig nivå (aerob, uthållighetsträning (eng. endurance))minst 30 minuter fem dagar per vecka eller vara fysiskt aktiv på en högre nivå(aerob, eng. vigorous) minst 20 minuter tre dagar i veckan.3. Fysisk aktivitet på måttlig nivå och fysisk aktivitet på högre nivå (eng. vigorous) kankombineras för att uppnå rekommendationen. Exempelvis kan man uppnå rekommendationengenom att promenera i rask takt under 30 minuter två dagar och därefterjogga under 20 minuter två andra dagar under en vecka.4. Aktiviteterna på måttlig eller på högre nivå (eng. vigorous) bör genomföras utöver deaktiviteter som genomförs allmänt i det dagliga livet på en låg nivå (t.ex. diska) ellerde aktiviteter som utgörs av mycket korta tidsperioder (t.ex. ta ut soporna).5. Aktivitet på måttlig nivå (aerob), vilket i allmänhet motsvarar en rask promenad ochökar hjärtfrekvensen märkbart, kan utgöras av tidsperioder om minst sammanhängande10 minuter som slås samman till ”de minst 30 minuterna”.6. Aktivitet på högre nivå (eng. vigorous) exemplifieras av att jogga och bör medförasnabbare andning och avsevärd ökning av hjärtfrekvensen.7. För ytterligare hälsovinster, bör man genomföra aktiviteter som aktiverar kroppensstora muskelgrupper minst två gånger per vecka för att främja och bibehålla muskelstyrkaoch uthållighet.8. Eftersom det råder ett dos-responsförhållande mellan fysisk aktivitet och hälsa, kanman sannolikt ytterligare förbättra den personliga konditionen (eng. fitness), reducerarisken för kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar eller förebygga ohälsosamviktuppgång, genom att öka minimum rekommendationen av fysisk aktivitet.Tabell 1. 2007 års rekommendationer (ACSM/AHA) för fysisk aktivitet för friska vuxna i åldern18-65 år (9, p 1089, författarens översättning).minuterna kan utgöras av sammanslagnatidsperioder, dock ej kortare änsammanhängande 10 minuter. Sedanunderstryker dessa rekommendationeratt fysisk aktivitet utöver miniminivånger ytterligare hälsoeffekter. Mängdenfysisk aktivitet i relation till överviktsproblematikenpoängteras, dvs. attden rekommenderade miniminivån förfysisk aktivitet kan behöva höjas förkontroll av vikten. Slutligen har rekommendationerför styrketräning tydligareinkluderats (9).Rekommendationerna för äldreliknar de uppdaterade rekommendationernaför vuxna, men är anpassade,t.ex. beträffande intensitet, och inkluderarbl.a. även rekommendationergällande rörlighets- och balansträning(10).U.S. Department of Health andHuman Services (HHS) gav nyligenut 2008 Physical Activity Guidelinesfor Americans (11), vilka baseras påPhysical Activity Guidelines AdvisoryCommittee Report, 2008 (1), vilka i sintur bl.a. baseras på 2007 års rekommendationerfrån ACSM/AHA. HHShar även under 2008 givit ut en broschyr,Be Active Your Way: A Guidefor Adults (12), som riktar sig till enallmänhet med rekommendationer förfysisk aktivitet. Dessa rekommendationerär baserade på 2008 PhysicalActivity Guidelines for Americans (11).Det som verkar skilja dessa nya riktlinjerfrån de äldre är att man betonaren individualitet och flexibilitet – ”Beactive your way”.De amerikanska rekommendationernafrån år 1978 (ACSM) och år1995/96 (CDC/ASCM/Surgeon General)har legat till grund för rekommendationeri ett flertal länder. Hur ser dårekommendationerna för fysisk aktivetut idag i Europa och i Sverige?Europeiska rekommendationerVärldshälsoorganisationen, WHO, harnyligen samlat in befintliga rekommendationerför fysisk aktivitet inomden europeiska regionen och funnitatt samliga dokument beskiver denallmänna rekommendationen förvuxna – minst 30 minuters fysiskaktivitet på måttlig nivå fem dagar pervecka (se 13). I september i år antogEU:s arbetsgrupp ”Sport & Health”riktlinjer och rekommendationer förfysisk aktivitet inom EU. Tillsammansmed ett antal ”riktlinjer för handling”(eng. guidelines for action) gesföljande rekommendation för fysiskaktivitet: ”In accordance with the guid-47


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9ance documents of the World HealthOrganisation, the European Union andits Member States recommend a minimumof 60 minutes of daily moderateintensityphysical activity for childrenand young people and a minimum of30 minutes of daily moderate-intensityphysical activity for adults includingseniors” (13, p 9).I WHO:s rekommendationer förvuxna (18-65 år) och för äldre (65+ år)refereras till 2007 års rekommendationerfrån ACSM/AHA och för barnrefereras till Strong et al (14, 15).Rekommendation för fysisk aktivitet har under en 50 årsperiod gått från träning mot livsstil. Beroende påbostadsort bjuds olika möjligheter. Men viktigast ur hälsosynpunkt verkar ”den dagliga dosen” på 30 minutervara för vuxna. Foto Artur ForsbergSvenska rekommendationerDen första upplagan av FYSS: Fysiskaktivitet i sjukdomsprevention ochsjukdomsbehandling (16) kom år 2003och innehåller följande hälsofrämjanderekommendation:”Alla individer bör, helst varjedag, vara fysiskt aktiva i sammanlagtminst 30 minuter. Intensiteten bör varaåtminstone måttlig, exempelvis raskpromenad. Ytterligare hälsoeffekt kanerhållas om man utöver detta ökar dendagliga mängden eller intensiteten”(17, s 67).Intensiteten för den hälsofrämjanderekommendationen beskrivs som minst55-70% av maximal hjärtfrekvens,eller minst 40-60% av maximal syreupptagningsförmåga,eller minst 12-13enligt Borgs RPE-skala eller minst”pratvänlig” takt (17).Rekommendationen, som byggerpå 1995/96 års amerikanska rekommendationer(CDC/ASCM/SurgeonGeneral), togs fram av Yrkesföreningarför Fysisk Aktivitet (YFA) på uppdragav Statens folkhälsoinstitut och antogsav Svenska Läkaresällskapets nämndunder år 2000 (se 17). Denna rekommendationgäller även i hela Norden(se 18).Under år 2004 kom en även populärversionav FYSS, FYSS för alla: Enbok om att röra på sig för att må bättresamt att förebygga och behandla sjukdomar(19). Boken beskriver hur mankan förbättra sin hälsa genom fysiskaktivitet och finns till försäljning påapoteket för en allmänhet (20).År 2008 kom den andra upplaganav FYSS (21), vilken är en utökadoch uppdaterad version. Även dennaupplaga innehåller den hälsofrämjanderekommendationen för fysisk aktivitet(se ovan), vilken baseras på de amerikanskarekommendationerna från år1995/96 (CDC/ASCM/Surgeon General)och år 2007 (ACSM/AHA) (22).Både FYSS från år 2003 och år2008 innehåller särskilda rekommendationerför konditionsträning, styrketräningoch rörlighet. Dessutom gesspeciella rekommendationer för olikasjukdomstillstånd samt till specifikagrupper, såsom äldre och barn (16, 21).Specifika grupperSom nämnts inledningsvis har rekommendationernaför fysisk aktivitetutvecklats till att gälla specifika målgrupper.Exempelvis tycks överviktigabehöva mer fysisk aktivitet än de ”allmänna30 minuterna” för att undvikaviktuppgång. Rekommendationen fördenna grupp är 60-90 minuters fysiskaktivitet på måttlig nivå (23).Äldre och barn är även gruppersom under senare tid fått särskildarekommendationer (se ovan). Föräldre rekommenderas bl.a. särskiltrörlighetsträning och balansträning(10). Rekommendationerna för barninnefattar, liksom de för övervikiga,mer fysisk aktivitet än de ”allmänna 30minuterna”. Följande är en rekommendationsom ges för skolbarn: ”Schoolageyouth should participate daily in60 minutes or more of moderate tovigorous physical activity that is developmentallyappropriate, enjoyable,and involves a variety of activities”(14, p 732). Under senare tid har dockforskning visat att det verkar som ombarn behöver mer än en timmes fysiskaktivitet med minst måttlig intensitetper dag för att undvika riskfaktorer förhjärt-kärlsjukdom (24).Sambandet mellan fysisk inaktivitetoch sjukdom och fysisk aktivitet sombehandling vid sjukdom har lett tillett antal specifika rekommendationervid olika sjukdomstillstånd (25). Härutgör FYSS (21) och Fysisk aktivitet pårecept, FaR® (26), exempel på arbetetmed sjukdomsprevention och sjukdomsbehandlingmed hjälp av fysiskaktivitet.Når vi rekommendationerna?I en avhandling av Maria Hagströmerfrån år 2007 visade mätningar,genomförda med accelerometrar påett nationellt representativt urval frånSverige, att 52% av den studeradegruppen nådde den hälsofrämjanderekommendationen – sammanlagt 30minuters daglig fysisk aktivitet meden minst måttlig intensitet. Vid studierav tidsperioder om minst sammanhängande10 minuter uppnådde dockendast 1% rekommendationen (27).Det verkar således som det finns en delatt arbeta med för att höja den svenskabefolkningens fysiska aktivitetsnivå.48


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 94540353025%201510501997199819992000200120022003Den grundläggande anledningen tillupprättandet av rekommendationer förfysisk aktivitet är helt enkelt en önskanom en ökad fysisk aktivitetsnivå hosbefolkningen. Trots rekommendationerverkar dock lite ha hänt beträffandeaktivitetsnivån hos befolkningen äveni USA (1) (se figur 1). Förmodligenär detta, den ”oförändrade” och lågaaktivitetsnivån, en av anledningarna tilluppdateringen av 1995/96 års rekommendationer(CDC/ASCM/SurgeonGeneral). Nu återstår att se om 2008års rekommendationer (HHS) medbudskapet; ”Be active your way”, kangenerera någon förändring.Referenser1. Physical Activity Guidelines Advisory Committee,Physical Activity Advisory CommitteeReport, 2008, (Washington, DC: U.S. Departmentof Health and Human Services, 2008).2. Sallis, J. F. & Owen, N., Physical Activity &Behavioral Medicine, (Thousand Oaks, California:Sage, 1999).3. Pate, R. R., Pratt, M., Blair, S. N., Haskell,W. L., Macera, C. A., Bouchard, C., Buchner,D., Ettinger, W., Heath, G. W., King, A. C.,Kriska, A., Leon, A. S., Marcus, B. H., Morris,J., Paffenbarger, R. S., Patrick, K., Pollock, M.L., Rippe, J. M., Sallis, J. & Wilmore, J. H.,“Physical Activity and Public Health: A RecommendationFrom the Centers for DiseaseControl and Prevention and the American Collegeof Sports Medicine”, JAMA, 273 (1995:5,February), p 402-407.4. U.S. Department of Health and HumanServices, Physical activity and health: A reportof the Surgeon General (Atlanta, GA: U.S.Department of Health and Human Services,Centers for Disease Control and Prevention,National Center for Chronic Disease Preventionand Health Promotion, 1996).5. Murphy, M., “Lifestyle activity for health”in Health Enhancing Physical Activity, eds.Oja, P. & Borms, J., Perspectives: The MultidisciplinarySeries of Physical Education and200420052006Ingen fysisk aktivitetpå fritiden (eng.leisure-time)Regelbunden fysiskaktivitet på måttligeller högre (eng.vigorous) nivåStyrke- ochuthållighetsträning(eng. musclestrength andendurance activities)Figur 1. Fysisk aktivitet ”inrapporterad” av vuxna i USA, år 1997-2006, ”The Healthy People 2010Database” (se 1, p D-12, författarens översättning).Sport Sciences (Oxford, UK: Meyer & MeyerSport, 2004), p 209-238.6. Sallis, J. F., Cervero, R. B., Ascher, W., Henderson,K. A., Kraft, M. K. & Kerr, J., “AnEcological Approach to Creating Active LivingCommunities”, Annu. Rev. Public Health,(2006:27), p 297-322.7. www.tyda.se8. Murtagh, E. M., Boreham, C. A. G. &Murphy, M. H., “Speed and Exercise Intensityof Recreational Walkers”, Preventive Medicine,(2002:35), p 397-400.9. Haskell, W. L., Lee, I-M., Pate, R. R.,Powell, K. E., Blair, S. N., Franklin, B. A.,Macera, C. A., Heath, G. W., Thompson, P. D.& Bauman, A., “Physical Activity and PublicHealth: Updated Recommendation for AdultsFrom the American College of Sports Medicineand the American Heart Association”, Circulation,(2007:116), p 1081-1093.10. Nelson, M. E., Rejeski, W. J., Blair, S.N., Duncan, P. W., Judge, J. O., King, A.C., Macera, C. A. & Castaneda-Sceppa, C.,“Physical Activity and Public Health in OlderAdults: Recommendation From the AmericanCollege of Sports Medicine and the AmericanHeart Association”, Circulation, (2007:116),p 1094-1105.11. 2008 Physical Activity Guidelines forAmericans, (Washington, DC: U.S. Departmentof Health and Human Services, 2008). Se (Acc. 2008-12-08).12. Be Active Your Way: A Guide for Adults,(Washington, DC: U.S. Department of Healthand Human Services, 2008). Se (Acc. 2008-12-09).13. EU Physical Activity Guidelines: RecommendedPolicy Actions in Support of Health-Enhancing Physical Activity, Fourth ConsolidatedDraft, Approved by the EU WorkingGroup “Sport & Health” at its meeting on 25September 2008, Brussels, 10 October 2008.14. Strong, W. B., Malina, R. M., Blimkie, C.J. R., Daniels, S. R., Dishman, R. K., Gutin,B., Hergenroeder, A. C., Must, A., Nixon, P.A., Pivarnik, J. M., Rowland, T., Trost, S. &Trudeau, F., “Evidence Based Physical Activityfor School-age Youth”, J Pediatr, (2005:146),p 732-737.15. WHO, Recommended Amount of PhysicalActivity, (Acc.2008-12-01).16. FHI & YFA, FYSS: Fysisk aktivitet i sjukdomspreventionoch sjukdomsbehandling,red. Ståhle, A., (Stockholm: FHI, Rapport2003:44).17. Jansson, E., ”Allmänna rekommendationerom fysisk aktivitet”, i FYSS: Fysisk aktivitet isjukdomsprevention och sjukdomsbehandling,red. Ståhle, A., (Stockholm: FHI, Rapport2003:44), s 65-70.18. Statens folkhälsoinstitut (FHI), Rekommendationerför fysisk aktivitet, (Acc.2008-12-12).19. YFA, FYSS för alla: en bok om att rörapå sig för att må bättre samt att förebyggaoch behandla sjukdomar, red. Henriksson, J.,(Stockholm: YFA, 2004).20. Se (Acc. 2009-01-10).21. FHI & YFA, FYSS 2008: Fysisk aktivitet isjukdomsprevention och sjukdomsbehandling,red. Ståhle, A., (Stockholm: FHI, R 2008:4).22. Jansson, E., ”Allmänna rekommendationerom fysisk aktivitet”, i FYSS: Fysisk aktivitet isjukdomsprevention och sjukdomsbehandling,red. Ståhle, A., (Stockholm: FHI, R 2008:4),s 38-46.23. Saris, W. H. M., Blair, S. N., van Baak, M.A., Eaton, S. B., Davies, P. S. W., Di Pietro, L.,Fogelholm, M., Rissanen, A., Schoeller, D.,Swinburn, B., Tremblay, A., Westerterp, K. R.& Wyatt, H., “How much physical activityis enough to prevent unhealthy weight gain?Outcome of the IASO 1st Stock Conferenceand consensus statement”, Obesity Reviews,(2003:4), p 101-114.24. Andersen, L. B., Harro, M., Sardinha,L. B., Froberg, K., Ekelund, U., Brage, S. &Anderssen, S. A., ”Physical activity and clusteredcardiovascular risk in children: a crosssectionalstudy (The European Youth HeartStudy)”, Lancet, 368 (2006), p 299-304.25. Pedersen, B. K. & Saltin, B., “Evidencefor prescribing exercise as therapy in chronicdisease”, Scand J Med Sci Sports, (2006:16)Suppl. 1, p 5-65.26. Se (Acc. 2009-01-11).27. Hagströmer, M., Assessment of Health-Enhancing Physical Activity at PopulationLevel, (diss. Stockholm: Karolinska institutet,2007).49


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Är ”nervsignalsubstanser utannerver” svaret på tendinopatins gåta?– om en muskelsenas förvandling vid kroniska smärttillståndForskare har i många år gäckats av frågan om vad som är orsaken till smärtan och vävnadsförändringarna vidkroniska senbesvär, s.k. tendinopati eller tendinos. Många teorier har framlagts, men få har kunnat bekräftasmed forskningsresultat. I en aktuell serie studier från Umeå universitet, delvis i samarbete med kanadensiskaforskare, har oväntade fynd kastat nytt ljus över gåtan. Helt överraskande har det visat sig att de sjukamuskelsenornas egna celler, de s.k. tenocyterna, producerar signalämnen som normalt bildas i nerver – ämnensom kan ha betydelse både för vävnadsnedbrytning och smärta.Patrik DanielsonInstitutionen förintegrativ medicinskbiologi, AnatomiInstitutionen förkirurgisk ochperioperativ vetenskap,IdrottsmedicinUmeå universitetVad är tendinopati, tendinos och”hopparknä”?Kronisk smärta i knä- och hälsenor (patellar-resp. Achillessenor) är ett vanligt,och ofta mycket besvärligt, tillstånd somdrabbar både idrottare (upp till 50%livstidsrisk beroende på idrott 1, 2 ) ochvardagsmotionärer. Inte sällan leder denkroniska smärtan, och den påföljandenedsatta funktionen i senan, till attlovande idrottskarriärer får avbrytas 3 . Ifallet med smärta i Achillessenan drabbasäven personer med en stillsam livsstil(livstidsrisken att drabbas för en ickeidrottare:ca 6% 1 ), något som kan förhindraäven lätt motion i lägen där andrasjukdomstillstånd (t.ex. inom gruppenmetabola sjukdomar, såsom diabetes ochhjärt-/kärlsjukdom) innebär att förmågantill fysisk aktivitet är av stor betydelse förprognos och välmående.Ett tillstånd av svullen, kronisktsmärtande sena, med nedsatt funktion,benämns vanligen tendinopati. Om detdessutom finns objektiva fynd av patologiskavävnadsförändringar i senan, påvisatgenom ultraljud eller histopatologiskamikroskopifynd, brukar tillståndet klassassom tendinos 4 . Den form av tendinos somdrabbar patellarsenan, företrädesvis hosidrottare inom sporter som volleyboll ochbasket 2 , brukar kallas för ”hopparknä”.Orsak och behandlingÄnnu är det inte klarlagt vad som orsakarde vävnadsförändringar (cellökning, kollagenförändringar,kärlnybildning 5 etc.)som man ser vid tendinos i patellar- ochAchillessenan, eller hur dessa vävnadsförändringarär kopplade till de påtagligasmärtsymptomen. Eftersom även personermed en stillsam livsstil drabbas6, räcker inte de gängse teorierna omrepetitiv nötning/överansträngning tillför att helt förklara bakgrundsmekanismerna.Tendinos har visat sig vara svår attbåde lindra och bota, och under långtid har väldigt få behandlingsalternativfunnits tillgängliga, vilket speglar detfaktum att kunskapen om vad somorsakar tillståndet är dålig. På senaretid (sista decenniet) har dock en radbehandlingsregimer visat lovanderesultat i vetenskapliga studier. Inteminst Idrottsmedicinska enheten vidUmeå universitet har varit framgångsrik,även internationellt, i utvecklandetav behandlingsmetoder för tendinos.Gemensamt för de olika behandlingarna(excentrisk träning 7-11 , kärlskleroserandeinjektioner 12, 13 , artroskopiskshaving 14 ) är emellertid att deras verkningsmekanismerär oklara, vilket försvårarförståelsen av varför de fungerari vissa fall av tendinos, men inte alla.Många teorier om sjukdomsmekansimen,men få är säkerställdaBristen på kunskap om vad som liggerbakom tendinos har alltså varit ett stortproblem, inte bara ur ett teoretiskt sanningssökandeperspektiv, utan även iden praktiska, kliniska handläggningenav detta ofta mycket besvärliga tillståndhos patienterna. Tidigare antagandenom att det rör sig om en kroniskinflammation (kronisk ”tendinit”), harsuccessivt fått stå tillbaka för nya rönbaserade på tydliga forskningresultat50


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Figur 1. Celler i senor kan vid kronisk sensmärta (tendinos) börja producera signalsubstanser som ivanliga fall produceras av nerver. På bilden syns senceller, s.k. tenocyter (märkta med pilar), i en knäsenamed tendinos (s.k. ”hopparknä”). Den mer blåfärgade cellen (svart pil) innehåller mRNA för ett ämne somanvänds vid produktion av en grupp signalsubstanser som kallas katekolaminer (dit bl.a. adrenalin ochdopamin tillhör) – ämnen som kan ha betydelse för smärta och vävnadsomdaning. De ofyllda pilarnaillustrerar tenocyter som bara visar bakgrundsfärgning och som alltså inte innehåller detta mRNA.som visat att det snarare rör sig om ennedbrytning (degeneration) av vävnaden.Avsaknad av inflammatoriskaceller i senan i de kroniska stadiernaav tendinos 5 , liksom påvisandet avoförändrade nivåer av det inflammationsmedierandeämnet prostaglandinE 2 15, 16 , har övertygat om att antinflammatoriskabehandlingar mot tendinosinte står på någon egentlig vetenskapliggrund och därmed inte har någon platsi terapiarsenalen. Detta sammanfallermed att det inte finns något stöd i litteraturenför att behandling med lokalakortisoninjektioner, eller antiinflammatoriskatabletter (NSAIDs), har någonpositiv effekt på läkningen av senan 17 .Den fysiska ansträngning som ensena utsätts för, har allmänt ansettsvara en av de viktigaste faktorernaför utvecklandet av tendinos. Dennaslutsats har inte minst vunnit stöd i detfaktum att det är de senor i kroppensom utsätts för högst mekanisk belastningsom oftast drabbas (inte minstpatellar- och Achillessenorna) 18 . Teorierom överbelastning/nötning som orsak(etiologi) till tendinos, är således vittutbredda 19-23 . När det gäller mekanismernaför utvecklandet (patogenesen)av tendinos, har således den gängseaccepterade hypotesen länge varit attrepetitiv nötning av senfibrerna lett tillskador på mikronivå i dessa; skadorsom kroppen själv försökt laga, mennär mikroskadornas antal överstigerden ”reparativa kapaciteten” hartillståndet övergått till ett degenerativtstadium p.g.a. fallerad läkning i senan23, 24. Emellertid räcker dessa teorierensamma inte till för att förklara allaolösta gåtor kring tendinopati/tendinos.Varför drabbas t.ex. även personermed en stillsam livsstil av Achillestendinos,om det är överbelastning somär enda orsaken? Vidare är det visatatt de fibrer i patellarsenan som oftastdrabbas inte nödvändigtvis är de fibreri denna sena som utsätts för den högstamekaniska belastningen 23 .Ett ytterligare mysterium kringutvecklandet av tendinos, som intekommer att beröras närmare i dennaartikel, är det faktum att man ser ettökat kärlflöde i kroniskt smärtandesenor 5, 25 , samt att graden av dettaflöde intressant nog i viss mån visat sigvara korrelerat till graden av smärta26, dock oklart varför. Många av demer framgångsrika behandlingsmetodernaär därtill riktade mot justområden med ökat blodflöde, även omstor oklarhet råder kring blodflödetsroll i sjukdomsprocessen, eller varförbehandlingarna tycks fungera ibland,men inte alltid.Den ”felande länken”Oavsett vilken av teorierna kringuppkomsten av tendinos som manväljer att titta på, saknas en länkmellan de vävnadsförändringar somses och den påtagliga smärtan sompatienten upplever, vilket oftast är detmest framträdande symptomet. Ökadinväxt av nerver (möjligen tillsammansmed nya kärl som förklarar det ökadeblodflödet, se ovan) har föreslagitssom en tänkbar förklaring och har ivissa studier också kunna påvisats 27-29 ,men resultaten är inte entydiga i dettaavseende och andra studier har visatsmå eller inga skillnader mellan friskaoch sjuka senor när det gäller förekomstenav nerver 30-33 . En annan föreslagenförklaring till smärtans ursprung, ärsjälva separationen av kollagentrådari den sjuka senan. Emellertid har fleraövertygande argument presenteratssom talar emot denna teori: Excisionav delar av patellarsenan i syfte attrekonstruera rupturerade korsband, ären länge använd teknik, där den skadasom uppstår i patellarsenan orsakarminimal smärta för patienten, trots attman kan se vävnadsförändringar fleraår efter operation 34 . Dessutom uppvisaräven friska individer liknande vävnadsförändringar,utan att ha några symptomalls 35, 36 .Bristen på tillräckliga förklaringar tillsensmärtans ursprung, fick framståendesenforskare att redan år 2000 visa provpå innovativt tänkande genom att läggafram en spekulativ, teoretiskt grundad,hypotes om en helt annan tänkbarmekanism, nämligen en biokemiskförklaringsmodell 34 . Idén var att biokemiskasubstanser produceras i de sjukasenorna – substanser som sedan kaninfluera, och möjligen irritera, sensoriskanerver (”känselnerver”) i och omkringsenan. Det skulle dock ta ytterligaredrygt ett halvt decennium, innan studierpå mänsklig senvävnad gav luft undervingarna till denna hypotes.Tidiga stöd för en biokemisk förklaringsmodellRedan i de studier vid Umeå universitetsIdrottsmedicinska enhet som genomfördeskring millennieskiftet, och somvisade att prostaglandin E 2inte uppreglerasvid tendinos (se ovan), presenteradesspektakulära fynd, som kan sägas ha såttfröet till senare idéer om lokalt produceradesignalsubstansers betydelse förutvecklandet av tendinos. I dessa studier,på både patellar- 15 och Achillessenor16, men även på s.k. ”tennisarmbåge”37, kunde man nämligen genom mikrodialysvisa att glutamat (en välkändtransmittor i det centrala nervsystemet)överraskande nog kan detekteras i dialysatfrån senvävnad, och dessutom atthalterna av denna neurotransmittor ärökade vid tendinos, jämfört med i friskasenor. Fynden väckte tankar på att denbiokemiska miljön i senan, snarare änen inflammatorisk process eller den renavävnadsskadan, skulle kunna utgöramålet för olika behandlingsregimer.Lokal produktion av signalsubstanser isjuk senvävnadI linje med ovan nämnda fynd av ökademängder glutamat i tendinotisk senvävnad,är upptäckterna i en serie studierde senaste tre åren vid Umeå universitet,i ett fall i samarbete med forskare frånUniversity of British Columbia, Vancouver,Kanada. Genom ett nära samarbetemellan kliniska forskare (ortopediskakirurger) vid Idrottsmedicinska enheten,och prekliniska forskare vid Anatomiskaavdelningen, och med stöd av bl.a. Centrumför Idrottsforskning, har ett relativt51


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9stort material biopsier från mänskligapatellar- och Achillessenor, såväl sjukasom friska senor, kunnat studeras närmare.Med olika metoder för detektionav ämnen på cell- och vävnadsnivå,har härigenom helt nya iakttagelsergjorts, som till viss del skulle kunnaförklara både vävnadsförändringarnaoch smärtan i tendinotiska senor. Underdessa, i huvudsak immunhistokemiskastudier (detektion med hjälp av märktaantikroppar), har det framkommit attsenans egna celler, de s.k. tenocyterna,börjar producera ett flertal olika signalsubstanser,som annars oftast bara återfinnsi nervsystemet. Fynden består i attantingen de aktuella signalsubstansernasjälva, eller de ämnen som används föratt producera eller transportera dem(syntetiserande enzymer resp. transportenzymer),påvisats i tenocyterna, isynnerhet i sjuka senor. Härigenom harvisats att det i patellar- och Achillesenorfinns tecken på produktion av acetylkolin32, 38, 39 , katekolaminer 33, 40, 41 (engrupp av ämnen till vilka bl.a. adrenalintillhör), substans P (endast visat pågennivå) 42 och även glutamat 43 . Dennaproduktion tycks dessutom särskiltpåtaglig i de terapiresistenta fallen avtendinos. Fynden har även bekräftats pågennivå (mRNA-nivå) genom kompletterandemetod (s.k. in-situ hybridisering).Receptorer i nerver, kärl och sencellerFynden av en lokal produktion avnervsignalsubstanser i senans egnaceller blir än intressantare när man tari beaktande att studierna även visatatt det finns receptorer (”mottagarställen”)för såväl acetylkolin 32, 38, 39 ochkatekolaminer 33, 40 , som substans P 42 , isenvävnaden. Dessa upptäckter sammantagetger därmed ett underlag föratt de lokalt producerade signalsubstansernaäven kan utöva effekter i den sjukasenvävnaden. Receptorerna har hittats iblodkärlsväggar, på nervbuntar med sensoriskatrådar, samt, överraskande nog,på tenocyterna själva. Därigenom är detalltså fullt möjligt att signalsubstansernai fråga kan påverka blodflödet (som viredan vet är förändrat vid tendinos, seovan), smärtsignaleringen, och ocksåfunktionen för tenocyterna i senvävnadenvid de kroniska smärttillstånden.Signalsubstansernas betydelse förutvecklingen av tendinos – sammanfattandeslutsatserAtt tenocyter vid tendinos kan produceranervsignalsubstanser, till synes heltoberoende av nerver, och att det finnsreceptorer för dessa signalsubstanserpå tenocyterna själva, såväl som i deras52omgivning (nerver och kärl), är fyndav potentiellt hög klinisk relevans.Det förefaller sannolikt att dennaprocess, dvs. senans ”förvandling” tillen slags autokrin/parakrin vävnad vidtendinos, kan ha en avgörande betydelseför sjukdomsutvecklingen. Dettaantagande stärks av andra studiersom visat att stimulering av receptorerför acetylkolin 44-47 och katekolaminer48-50 kan leda till cellproliferation,påverka smärtsensation, influerakollagenproduktion och delta i kärlreglering,och även (i fallet med receptorerför katekolaminer 51, 52 ) leda tillcellnedbrytning/-död. Samtliga dessafenomen motsvarar nämligen processersom är påverkade vid tendinos5, 23,53. Även substans P, som är en klassisksignalsubstans i sensoriska nerver, harförutom sin funktion i smärtledningvisat sig ha betydelse för celltillväxtoch kärlnybildning 54 , och även kunnapåverka kärlreglering 55, 56 .Att signalsubstanser som mantidigare trott varit begränsade tillnervsystemet existerar även i andravävnadstyper, och där tycks ha enbetydelse för olika patologiska tillstånd46, 57, har blivit alltmer känt på senareår genom studier i olika länder. Dettagäller vävnader som t.ex. hud, lever,lungor m.m. Fynden av sådan icke-neuronalproduktion av signalsubstanseräven i senor, är alltså inte orimliga, omän något oväntade.Framtiden?De immunohistokemiska studierna,och in-situ hybridiseringen, ger ”ögonblicksbilder”av tillståndet i en senavid en viss given tidpunkt, och ävenom det är just dessa studier som gettinformationen om skillnaden mellanproduktion av signalsubstanser i sjukaoch friska senor (och kunskap omreceptorernas mönster), räcker dessametoder inte till för att reda ut ”orsakoch verkan”. De svarar med andra ordinte på frågan om vilka signalsubstansersom är en följd av sjukdomstillståndet,och vilka som eventuellt är dessprimära orsak. Inte heller svarar de påfrågan om vilka substanser som bidrartill symptomen vid tendinos, och vilkasom eventuellt bildas som ett kroppensförsvar mot sjukdomen/skadan. En delav signalsubstanserna har nämligenläkande och tillväxtfrämjande effekteri andra situationer. Sannolikt är vissaav substanserna läkande, medan andraär mer av ondo. Studier på djurmodeller(försök avslutade, analys pågår),alternativt in-vitro studier på odladehumana senceller (försök påbörjade),kan i framtiden förhoppningsvis genågra av svaren på dessa frågor.Om frågorna om de lokalt produceradesignalsubstansernas betydelse föruppkomsten av tendinos kan besvaras,skulle detta potentiellt kunna varaförsta steget i utvecklandet av nyabehandlingar för kronisk sensmärta.De substanser som visar sig bidra tilltillståndets uppkomst/progress skulleteoretiskt sett kunna blockeras på receptornivå,och de som skyddar vävnadenkunna tillföras/ytterligare stimuleras.För acetylkolin, katekolaminer ochsubstans P finns sådana läkemedel redankommersiellt tillgängliga för användningvid andra sjukdomstillstånd.För idrottare, i synnerhet på elitnivå,är möjligheten till snabb lindringoch återgång till samma funktionsnivåsom innan man drabbades av tendinosav stor betydelse för möjligheten tillidrottsliga prestationer och, i förlängningen,för karriären. För icke-idrottare,särskilt sådana med samsjuklighet (intesällan drabbar Achillestendinos patientersom lider av metabolt syndrom), kanbetydelsen av tidig återgång till dagligmotion vara avgörande för livskvalitetoch prognos för framtiden.KontaktuppgifterPatrik Danielson, Institutionen för integrativmedicinsk biologi, Avdelningen för anatomi,Umeå universitet, 901 87 Umeåtel: 090-786 58 93, fax: 090-786 54 80e-post: patrik.danielson@anatomy.umu.sehemsida: www.imb.umu.se/neuropeptidÖvriga forskare involverade i projektet:Professor Sture Forsgren, Anatomi, professor/överläkare Håkan Alfredson, Idrottsmedicin,samt doktoranderna Gustav Andersson, med.stud., och Dennis Bjur, specialistläkare. Samtligavid Umeå universitet. Dr. Alexander Scott, Universityof British Columbia, Vancouver, Kanada.Finansiering:Projektet stöds ekonomiskt av Centrum förIdrottsforskning, Västerbottens läns landsting,Medicinska fakulteten stiftelser vid Umeå universitet,samt Stiftelserna J.C. Kempe och SethM. Kempes Minne i Örnsköldsvik. Olika delarav projektet har även erhållit bidrag från ArnerskaForskningsstiftelsen, Stiftelsen J.C. KempesMinnes Stipendiefond, Magn. Bergvalls stiftelse,Muskelfond Norr, Stiftelsen Forskning utandjurförsök, Stiftelsen Sigurd och Elsa Goljesminne, samt Tore Nilssons Stiftelse för MedicinskForskning.ReferenserFullständig referenslista med samtliga 57 referenserkan erhållas från CIF eller direkt frånförfattaren.


NY STYRELSE 2009-2011Sammanställt av Artur ForsbergCIF har fått ny styrelse 2009-2011Hur CIFs styrelse skall se ut regleras av en statlig förordning.Ett flertal av landets universitet och högskolor fårutse representanter. I styrelsen finns även representanterför Riksidrottsförbundet och GIH i Stockholm, som ärhuvudman för CIF, där även kansliet finns. Ordförandenutses av regeringen. Mandatperioden omfattar 3 år ochvanligt är att man blir omvald för ytterligare en period.Styrelseledamöterna är själva idrottsforskare och harmycket god insikt i olika ämnesområden och den undervisningsom finns inom idrottsvetenskapliga ämnen.Genomgående har de också ett brinnande idrottsintresseoch är verksamma inom någon idrottsorganisation.Styrelsen utgörs av totalt 13 ledamöter samt ordförande.Vid sammanträdena deltar även föreståndaren somsekreterare.Längre tillbaks var detta en ren manlig samling. Dethar dock utjämnats med tiden och av de 13 ledamöternaär nu sex kvinnor. Den första kvinna som tog plats i sty-relsen var Eva Olofsson som var ordföranden 1997-1999. Närdet äntligen skedde en utjämning gick det snabbt. Se vidareandra artiklar i detta nummer.Styrelsen brukat ha 6-7 sammanträden per år. Några avdessa brukar var tvådagarsmöten då mer långsiktiga och övergripandefrågor diskuteras. Varje år genomförs några konferenserdå forskare ofta med stöd från CIF inom givna temanmedverkar. Vid ett tillfälle inbjuds doktorander och nydisputeradesom stöds med lönemedel för att redovisa sina resultatoch framtida planer.En omfattande och svår uppgift att hantera är fördelningav forskningsmedel. Ca 17 milj kr brukar finnas att fördela.Det brukar komma in drygt 200 ansökningar som skallläsas igenom och bedömas. Till sin hjälp har då styrelsen ettvetenskapligt råd som också granskar, bedömer och avger ettförslag.Här följer en presentation av styrelseledamöterna som varoch en skrivit själv.Per Nilsson är professor i pedagogikoch generaldirektör på Ungdomsstyrelsen.Han disputerade 1993 på avhandlingen"Fotbollen och moralen".Under åren 2002-2004 var Per rektorpå Gymnastik- och idrottshögskolan iStockholm. Sedan 2005 är Per ordförandei regeringens Friluftsråd. Perhar under femton års tid varit verksaminom Svenska Fotbollförbundets medicinskautskott.Fritiden kretsar mycket kringfamiljen och idrott. Fotboll, skidåkningoch tennis tillhör favoritsporterna.Som ordförande vill Per bidra till attöka idrottsforskningens finansiering,utveckla den tillämpade idrottsforskningeni landet samt ge CIF en centralroll i svensk idrott och bland universitetoch högskolor i Sverige.Ingemar EricsonJag blev1995 invald i Riksidrottsstyrelsenoch utsågs till en av de tvåplatser i CIFs styrelse som RF enligtförordningen ska utse. Innan dess varjag under en period utsedd av Umeåuniversitet. På hemmaplan är jag med iVästerbottens idrottsförbunds styrelseoch har haft ordförandeskapet där i 16år. Jag är också ordförande i RegionaltElitidrottscentrum Norr.Eftersom min idrottsliga uppväxtvar på den tiden, då det var lätt attpröva på olika idrotter, blev jag enallätare inom idrott. Tittar jag tillbakapå mitt idrottsliga aktiva liv så har jagtävlat på olika nivåer i främst basket,bordtennis, bandy och badmintonpå vintern samt fotboll, friidrott ochtennis på sommaren. Bäst lyckades jag ibasket med ett antal år i landslaget.Jag är docent i biokemi och har idrygt 40 år arbetat på Umeå universitetsom lärare, forskare och administratöroch är nu rektors rådgivare. Jag är,sedan några år längre tid än denna,gift med Kerstin, har tre barn och fyrabarnbarn.PG Fahlström är universitetslektor iidrottsvetenskap vid Växjö Universitet.Han har studerat vid GIH i Stockholm(Specialidrottslärarlinjen) samt genomgåttett flertal elittränarfortbildningar.2001 doktoreradehan i pedagogik påavhandlingen Ishockeycoacher– Enstudie om rekrytering,arbetsuppgifteroch ledarstil.PG är trebarnsfari en familj där alla ärengagerade i idrott.Sedan 1976 har hanvarit badmintontränarepå alla nivåer,från nybörjarträning till svenska ochutländska landslag.PG vill verka för att CIF skall ta enaktiv för att initiera och utvecklaidrottsforskningen. Dessutom är enviktig uppgift att presentera forskningenpå ett sådant sätt att den kankommuniceras med idrottsvärlden.53


NY STYRELSE 2009-2011Anna Maria Holmbäck är utbildadidrottslärare och sjukgymnast – arbetaridag som universitetslektor i sjukgymnastikvidLunds universitet.Forskar omfaktorer somhar betydelseför styrkeutvecklingenimuskulaturen,mätmetoderför att bedömastyrka och effekterav styrketräningför såvälfriska individer som personer medolika sjukdomar och funktionshinder.Undervisar blivande sjukgymnaster,idrottsvetare och idrottslärare iidrottsfysiologi, ledarmetodik ochträningslära. Tränar själv så gott somdagligen på motionsnivå – växlarmellan löpning (utomhus) och olikatyper av gruppträningspass t. ex aerobics,gympa, step och yoga. Cyklartill jobbet varje dag (kan rekommenderas!!).Eva Jansson har drygt 30 års erfarenhetav idrottsrelaterad forskning,främst inom arbetsfysiologi. Underde senaste åren har fokus legat påforskning om träningseffekter ochbakomliggande molekylära mekanismer,speciellt faktorer av betydelseför kapillär- och mitokondrietillväxt.Sedan 1974 bedriver hon även populationsstudierrörande ungdomarsfysiska kapacitet och aktivitet. Evaät idrottslärare, nutritionist, läkareoch disputerade1980. Sedan1997 är honprofessor vidavdelningen förklinisk fysiologi,Karolinska universitetssjukhusetHuddinge ochtillika avdelningschef.Eva är en avinitiativtagarnatill YFA (yrkesföreningenförfysisk aktivitet)och till boken FYSS (fysisk aktiviteti sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling).PÅ fritiden ägnar honsig gärna åt friluftsliv, promenader,skidor och skridskor och helst avallt kajakpaddling i lugna vatten.Ungdomarna och maken står före54den idrottsliga tävlingsverksamhetenalltifrån fotboll till ponnytrav.Ett och annat ostron serverat medbalsamvinäger och finhackad charlottenlökkan slinka ner som belöningefter framgång inom t.ex. forskningeller idrott.Jon Karlsson är född på Island,där han växte upp och även tog sinläkarexamen. Specialistutbildningenskedde inom ortopedi i Göteborg därhan blev ortopedspecialist 1986 ochdisputerade 1989. Avhandlingsarbetetavsåg ledbandsskador i fotleden.Idag är Jon professor och arbetarsom överläkare vid ortopeden Sahlgrenskauniversitetssjukhuset/Östrasamt äravdelningschefföravdelningenför OrtopedividGöteborgsuniversitet.Denegnaidrottsbakgrundenärmångårigtbasketbollspelfrånstudietidenpå Island.Idrottsengagemangetdärefter är som styrelseledamot,ordförande och vetenskapligsekreterare i Idrottsmedicinskaföreningen. Var även aktiv somlagläkare inom bollidrotter bl.a.U-21 landslaget och OS-landslageti fotboll. Varit med som läkare i detmedicinska teamet vid olympiaderoch fungerat som tävlingsläkare vidbl.a. O-ringen, VM i friidrott ochGöteborgsvarvet.Den egna forskningen är inriktadpå idrottstraumatologi som drivs vidett eget experimentellt laboratoriumdär flera doktorander är verksamma.Jon har skrivit ett stort antalböcker om ortopedi och idrottstraumatologi.I en framtid ser Jongärna att CIF skapar möjlighetertill forskartjänster, samt att det skeren breddning och samverkan inomforskningen på olika nivåer.Fritiden ägnar han åt resor, konst,litteratur och vistelse vid Bohuskusten,Lysekil. Där familjen harett hus. Har två vuxna döttrar sombåda varit och är aktiva inom idrott/motion.Håkan Larsson ärprofessor i pedagogikmed inriktningmot idrottoch fritidskulturvid Stockholmsuniversitet ochför närvarandeockså gästprofessori idrottmed inriktningmot utbildningsvetenskapvidGymnastik- ochidrottshögskolan,GIH. Han är vetenskaplig ledare förforskningsgruppen för pedagogik,idrott och fritidskultur (PIF-gruppen).Håkan Larssons forskning spänneröver frågor om påverkan, lärande ochidentitetsskapande inom idrotten, särskilti relation till kön och sexualitet.Till hans viktigaste arbeten höravhandlingen Iscensättningen av köni idrott (2001) samt antologiernaMellan nytta och nöje. Bilder avämnet idrott och hälsa (2004, medKarin Redelius som medredaktör)och Idrottsdidaktiska utmaningar(2007, med Jane Meckbach sommedredaktör). Med kapitlet ”Queeridrott” medverkade han 2005 i denomfattande antologin Queersverige.Internationellt har Håkan Larssonnyligen bidragit med artiklarna ”Queeringphysical education” (med BirgittaFagrell och Karin Redelius) och”Swedish physical education researchquestioned” (med Karin Redelius),båda i tidskriften Physical Educationand Sport Pedagogy.Eva Nylander,ledamot i CIFsedan 2003.Professor i kliniskfysiologivid Linköpingsuniversitet.Klinisktverksam medframför alltklaffel, svårhjärtsvikt ochmedföddahjärtfel.Forskningsområdenbland annat anpassning av hjärtfunktionenoch metodutveckling föratt studera den, vid idrott och vidhjärtmuskelsjukdom. Arbetar ocksåmed medfödda hjärtmuskelsjukdomarmed koppling till problematiken


NY STYRELSE 2009-2011kring plötslig hjärtdöd och idrott ochhar ett nationellt engagemang medriktlinjer och kunskapsspridning inomdetta område. Förutom ”forskningsråds-uppgiften” uppfattar jag CIFsom ett viktigt forum och verktyg förtvärvetskapligt utbyte inom idrottsforskningen,och för kontakter ocherfarenhetsutbyte på ett nationelltplan.Familjen består av man och tvåvuxna barn. Tillbringar helst fritiden inatur och skärgård.Göran Patriksson är sedan 1988professor i idrottspedagogik. Hanhar huvudsakligen tjänstgjort vidGöteborgs universitet, men också vidNorges idrottshögskola, Karlstadsuniversitet, Högskolan i Halmstadoch Mitthögskolan. Hans forskningsområdenhar främst varit inom barn- och ungdomsidrotten, där fokus bla riktats mot tävlingsproblematik,drop-out, idrottsvanor, föräldrapressoch föräldraengagemang. Göran haräven forskat kring skolans idrottsundervisning,elitidrottskariären ochutvärderat flera stora statliga idrottsligasatsningar. För närvarande ärhan vetenskaplig ledare för den förstanationella forskarskolan i idrottsvetenskap.Han är sedan länge ordförandei SVEBI (Svensk förening förbeteende - och samhällsvetenskapligidrottsforskning).Göran har en mångfacetteradidrottsbakgrund med många aktiva årinom framför allt friidrott. Under sintredje period i CIFs styrelse hoppasGöran att anslagen till idrottsforskningskall få en välbehövlig höjningoch att flervetenskaplig forskningskall få en mer framträdande platsinom idrottsforskningen.Karin Piehl AulinJag är professor i idrottsmedicin/fysiologi vid Örebro universitet ochöverläkare på reumatologkliniken.Mitt forskningsområdeär muskuläranpassning tillfysisk aktivitet ochinaktivitet i såvälfrisk som sjukmuskulatur. Attstudera frisk välochotränad muskulaturär viktigtför såväl idrottenselit som bredd men också för att förståhur sjukdom påverkar muskulatur ochfysiska prestationsförmåga och därmedhur fysisk aktivitet kan användas iförebyggande och behandlande syfte.I CIFs styrelse vill jag genom minkoppling till såväl forskning som klinikbidra till en utveckling av muskelkunnandet.Mitt ”vattenhål” är skärgårdensamt en eller annan runda på golfbanan.Karin RedeliusJag är Riksidrottsförbundets representanti CIF, och har en bakgrund iSvenska Bandyförbundet. Till vardagsarbetar jag på GIH i Stockholm somlärare och forskare i pedagogik. Jagdisputerade2002 på enavhandling omledarskap ochbarnidrott.Numera ärjag docentoch mittvetenskapligaintresseområderör frågorknutna tilllärande- ochpåverkansprocesserirelation till idrott, både föreningsidrottoch skolämnet idrott och hälsa.En större integrering och ett närmaresamarbete mellan forskning och denpraktiska idrotten, tror jag skullegagna både forskarsamhället ochidrottsrörelsen, och att ett sådant närmandesker ser jag som en angelägenuppgift att verka för i styrelsen.Alf Thorstensson, representerar Gymnastik-och Idrottshögskolan (GIH)Professor i Rörelselära, med inriktningmot idrott. Förestår Laboratorietför Biomekanik och Motorisk Kontrollvid GIH med 15-talet medarbetare.Har fru och tre barn, två utflugna ochett som bor med oss på Söder. Ägnarfritiden åt läsning,sport och fritidshuseti Sörmland.Är idrottslig allätare,med ett förflutetsom skapligstavhoppare.Ägnar mycketav CIF-tiden åtatt försöka göraregelverket förmedelstilldelningså tydligt och rättvistsom möjligt.Louise Rönnqvist, professor i psykologi,Umeå universitet. Forskar inomneuro- /utvecklingspsykologi medfokus på sensomotorisk utveckling,avvikelser, lateralitet och kinematiskutförande av målinriktade handlingar.Är medlem av flera styrelser ochnämnder vid Umeå universitet, organisationsmedlemi fyra internationellaoch tre nationella nätverk, samt ingåri redaktionskommittén för två internationellatidskrifter. Är sedan 2008En blåsig dag på ön där jag bl.a. hämtar kraft ochinspiration…invald som ledamot av Nationalkommitténför psykologi.På fritiden umgås jag helst medvänner och familj, reser gärna, har fritidshuspå en ö där naturen och havetger mig kraft och inspiration, gillaratt fiska och dansa. Med uppdraget iCIF vill jag bidra med att utveckla ochstärka kvalitén inom svensk idrottsochidrottsrelaterad forskning ochtvärvetenskap.Per Tesch är också ledamot i styrelsenoch representerar Mittuniversitet iÖstersund.55


POSTTIDNING B-POSTBEGRÄNSAD EFTERSÄNDNINGVid definitiv eftersändning återsändes försändelsenmed nya adressen på adressidanAVSÄNDARE: CIF, Box 5626, 114 86 StockholmSvensk IdrottsmedicinskFörening anordnar:Del av innehållet:• Hedersföreläsning av Ejnar Eriksson• Key Note Lecture: Hälsobefrämjandeidrott från kropp till knopp• Senforskning• Muskler• Benvävnad• Kvinnor och idrott• Kirurgi på frammarsch• Barn och Ungdom• Vardagsortopedi och medicin• Fria föredragMötet bjuder på ett fullspäckat program med föreläsningar,paneldebatter, högtidsföresläsningar m.m. Programmet pågåri 3 dagar med i två salar och olika Workshops i det alldelesnyinvigda Idrottslabbet. Förutom ett vetenskapligt program såhar vi i år ett mycket intressant årsmöte med viktiga beslutinför framtiden.Dessutom kommer vi i år vid Vårmötet att starta en sektion/delförening för BARN IDROTT OCH HÄLSA med ett eget sektionsprogram.Vi erbjuder också möjligheten att lyssna på föredragav de kollegor som under året har disputerat.För mer information och anmälan gå in på www.simf.se/varmote

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!