Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Mot bakgrund av tidigare forskningvet vi att funktionshindrade kvinnorhar svårare än funktionshindrade mänoch icke-funktionshindrade kvinnor attsocialiseras in i idrott. Vi vet att funktionshindradekvinnors möjligheteratt identifiera sig med idrott försvårasgenom idrottens nära koppling till vissamaskulina ideal så som exempelvisdominans, självsäkerhet och aggression(Seymour, 1989). Vi vet också attsådana ideal även försvårar alternativaidentitetskonstruktioner bland funktionshindrademän (Sparkes & Smith,2002). Tidigare forskning visar ocksåatt många funktionshindrade kvinnorhar svårt att se sig själva som dugligaoch deltagande subjekt och att de harfå socialisationsagenter när det gälleridrott. I kontrast till ovanståenderesonemang visar forskningen ocksåatt funktionshindrade kvinnor tävlaroch tränar i olika sammanhang och påolika nivåer samt att kvinnor i likhetmed män upplever idrott som positivti fråga om självuppfattning, kroppsligkompetens och prestation (Hargreaves,2000). Mot denna bakgrundsbeskrivningövergår jag nu till att ge någraexempel ur min egen avhandling.Det komplexa samspeletFysisk förmåga är grundläggande förutövande av idrott, inte minst när detgäller elitidrott där energi, uthållighet,styrka och kroppskontroll idealiseras.Utifrån ett sådant perspektivär rullstolsåkare som presterar påelitnivå troligen utsatta för motsägelsefullaföreställningar. Å ena sidan ärrullstolsåkarna per definition ”funktionshindrade”,å andra sidan har deen högre duglighet än de flesta andraeftersom deras kroppar är fysiskt tränadeatt prestera på elitnivå (Wickman,2008). Att vara kvinna, idrottare ochha en funktionsnedsättning är ocksåmotsägelsefullt eftersom endast ettfåtal kvinnor är idrottsaktiva och änfärre når elitnivå i sin idrott. När detgäller rullstolsidrotter är en förklaringtill att så få kvinnor utövar idrott enojämn rekryteringsbas då de flestaunga människor som hamnar i rullstolär män. Det är känt att genus ilikhet med exempelvis etnicitet, klassoch sexuell orientering struktureraridrottsliga erfarenheter, men det ärförhållandevis få studier som behandlarsådana frågor inom handikappidrotten.Bakomliggande kulturella, sociala ochhistoriska orsaker till varför avsevärtfärre rörelsehindrade kvinnor än mänutövar idrott är därmed ett tämligenoutforskat område (Wickman, 2007).Madelene Nordlund framgångsrik rullstolsåkare i Paralympics. Idrott är ett område där både män och kvinnormed funktionsnedsättningar kan framstå som starka, oberoende och självständiga. Foto Scanpix.Jag vill i likhet med Hargreaves (2000)hävda att funktionshindrade kvinnorsengagemang i idrott bidrar till enförändring av dominerande föreställningarom funktionsnedsättning och attidrott är ett område där både kvinnoroch män med funktionsnedsättningarkan framstå som starka, oberoendeoch självständiga. Idrottsskildringarav män och kvinnor med funktionsnedsättningarär därmed betydelsefullaför att komplettera den i media vanligtförekommande bilden av funktionshindradesom hjälpbehövande, beroendeoch osjälvständiga. Inte minstblir detta viktigt för unga människormed funktionsnedsättningar i derassökande efter en vuxenidentitet där intealltid icke-funktionshindrade män ochkvinnor räcker som förebilder. Jag villdärmed påstå att handikappidrott ärett sammanhang inom vilket genusrelateradefrågeställningar kan bidratill en utveckling av både handikappforskningenoch genusforskningen.Exempelvis genom att närmare studerafunktionshindrade män och kvinnorslivskontexter, erfarenheter och identitetskonstruktioner.Handikappidrott fascinerar ochprovocerarMin avhandling visar att media intetar tillvara möjligheten att framställarullstolsåkarna som kompetenta ochsjälvständiga idrottande kvinnor ochmän. Att övervinna sin funktionsnedsättninggenom att delta i en tävlingframställs exempelvis som den störstaseger en rullstolsåkare kan vinna. Omhon eller han kommer först eller sistblir därmed ovidkommande. Det gördet svårt för rullstolsåkarna själva ochmänniskor i allmänhet att uppfatta ochförstå det ”idrottsliga” i tävlingsprestationen.I min avhandling framgårdet också att handikappidrott intebetraktas som ”riktig” idrott vare sigav rullstolsåkarna själva eller av mediavilket kan ge upphov till ambivalens32