S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Är ”<strong>ner</strong>vsignalsubstanser utan<strong>ner</strong>ver” svaret på tendinopatins gåta?– om en muskelsenas förvandling vid kroniska smärttillståndForskare har i många år gäckats av frågan om vad som är orsaken till smärtan och vävnadsförändringarna vidkroniska senbesvär, s.k. tendinopati eller tendinos. Många teorier har framlagts, men få har kunnat bekräftasmed forskningsresultat. I en aktuell serie studier från Umeå universitet, delvis i samarbete med kanadensiskaforskare, har oväntade fynd kastat nytt ljus över gåtan. Helt överraskande har det visat sig att de sjukamuskelsenornas egna celler, de s.k. tenocyterna, producerar signalämnen som normalt bildas i <strong>ner</strong>ver – ämnensom kan ha betydelse både för vävnadsnedbrytning och smärta.Patrik DanielsonInstitutionen förintegrativ medicinskbiologi, AnatomiInstitutionen förkirurgisk ochperioperativ vetenskap,IdrottsmedicinUmeå universitetVad är tendinopati, tendinos och”hopparknä”?Kronisk smärta i knä- och hälsenor (patellar-resp. Achillessenor) är ett vanligt,och ofta mycket besvärligt, tillstånd somdrabbar både idrottare (upp till 50%livstidsrisk beroende på idrott 1, 2 ) ochvardagsmotionärer. Inte sällan leder denkroniska smärtan, och den påföljandenedsatta funktionen i senan, till attlovande idrottskarriärer får avbrytas 3 . Ifallet med smärta i Achillessenan drabbasäven perso<strong>ner</strong> med en stillsam livsstil(livstidsrisken att drabbas för en ickeidrottare:ca 6% 1 ), något som kan förhindraäven lätt motion i lägen där andrasjukdomstillstånd (t.ex. inom gruppenmetabola sjukdomar, såsom diabetes ochhjärt-/kärlsjukdom) innebär att förmågantill fysisk aktivitet är av stor betydelse förprognos och välmående.Ett tillstånd av svullen, kronisktsmärtande sena, med nedsatt funktion,benämns vanligen tendinopati. Om detdessutom finns objektiva fynd av patologiskavävnadsförändringar i senan, påvisatgenom ultraljud eller histopatologiskamikroskopifynd, brukar tillståndet klassassom tendinos 4 . Den form av tendinos somdrabbar patellarsenan, företrädesvis hosidrottare inom sporter som volleyboll ochbasket 2 , brukar kallas för ”hopparknä”.Orsak och behandlingÄnnu är det inte klarlagt vad som orsakarde vävnadsförändringar (cellökning, kollagenförändringar,kärlnybildning 5 etc.)som man ser vid tendinos i patellar- ochAchillessenan, eller hur dessa vävnadsförändringarär kopplade till de påtagligasmärtsymptomen. Eftersom även perso<strong>ner</strong>med en stillsam livsstil drabbas6, räcker inte de gängse teorierna omrepetitiv nötning/överansträngning tillför att helt förklara bakgrundsmekanismerna.Tendinos har visat sig vara svår attbåde lindra och bota, och under långtid har väldigt få behandlingsalternativfunnits tillgängliga, vilket speglar detfaktum att kunskapen om vad somorsakar tillståndet är dålig. På senaretid (sista decenniet) har dock en radbehandlingsregimer visat lovanderesultat i vetenskapliga studier. Inteminst Idrottsmedicinska enheten vidUmeå universitet har varit framgångsrik,även internationellt, i utvecklandetav behandlingsmetoder för tendinos.Gemensamt för de olika behandlingarna(excentrisk träning 7-11 , kärlskleroserandeinjektio<strong>ner</strong> 12, 13 , artroskopiskshaving 14 ) är emellertid att deras verkningsmekanismerär oklara, vilket försvårarförståelsen av varför de fungerari vissa fall av tendinos, men inte alla.Många teorier om sjukdomsmekansimen,men få är säkerställdaBristen på kunskap om vad som liggerbakom tendinos har alltså varit ett stortproblem, inte bara ur ett teoretiskt sanningssökandeperspektiv, utan även iden praktiska, kliniska handläggningenav detta ofta mycket besvärliga tillståndhos patienterna. Tidigare antagandenom att det rör sig om en kroniskinflammation (kronisk ”tendinit”), harsuccessivt fått stå tillbaka för nya rönbaserade på tydliga forskningresultat50
S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Figur 1. Celler i senor kan vid kronisk sensmärta (tendinos) börja producera signalsubstanser som ivanliga fall produceras av <strong>ner</strong>ver. På bilden syns senceller, s.k. tenocyter (märkta med pilar), i en knäsenamed tendinos (s.k. ”hopparknä”). Den mer blåfärgade cellen (svart pil) innehåller mRNA för ett ämne somanvänds vid produktion av en grupp signalsubstanser som kallas katekolami<strong>ner</strong> (dit bl.a. adrenalin ochdopamin tillhör) – ämnen som kan ha betydelse för smärta och vävnadsomdaning. De ofyllda pilarnaillustrerar tenocyter som bara visar bakgrundsfärgning och som alltså inte innehåller detta mRNA.som visat att det snarare rör sig om ennedbrytning (dege<strong>ner</strong>ation) av vävnaden.Avsaknad av inflammatoriskaceller i senan i de kroniska stadiernaav tendinos 5 , liksom påvisandet avoförändrade nivåer av det inflammationsmedierandeämnet prostaglandinE 2 15, 16 , har övertygat om att antinflammatoriskabehandlingar mot tendinosinte står på någon egentlig vetenskapliggrund och därmed inte har någon platsi terapiarsenalen. Detta sammanfallermed att det inte finns något stöd i litteraturenför att behandling med lokalakortisoninjektio<strong>ner</strong>, eller antiinflammatoriskatabletter (NSAIDs), har någonpositiv effekt på läkningen av senan 17 .Den fysiska ansträngning som ensena utsätts för, har allmänt ansettsvara en av de viktigaste faktorernaför utvecklandet av tendinos. Dennaslutsats har inte minst vunnit stöd i detfaktum att det är de senor i kroppensom utsätts för högst mekanisk belastningsom oftast drabbas (inte minstpatellar- och Achillessenorna) 18 . Teorierom överbelastning/nötning som orsak(etiologi) till tendinos, är således vittutbredda 19-23 . När det gäller mekanismernaför utvecklandet (patogenesen)av tendinos, har således den gängseaccepterade hypotesen länge varit attrepetitiv nötning av senfibrerna lett tillskador på mikronivå i dessa; skadorsom kroppen själv försökt laga, mennär mikroskadornas antal överstigerden ”reparativa kapaciteten” hartillståndet övergått till ett dege<strong>ner</strong>ativtstadium p.g.a. fallerad läkning i senan23, 24. Emellertid räcker dessa teorierensamma inte till för att förklara allaolösta gåtor kring tendinopati/tendinos.Varför drabbas t.ex. även perso<strong>ner</strong>med en stillsam livsstil av Achillestendinos,om det är överbelastning somär enda orsaken? Vidare är det visatatt de fibrer i patellarsenan som oftastdrabbas inte nödvändigtvis är de fibreri denna sena som utsätts för den högstamekaniska belastningen 23 .Ett ytterligare mysterium kringutvecklandet av tendinos, som intekommer att beröras närmare i dennaartikel, är det faktum att man ser ettökat kärlflöde i kroniskt smärtandesenor 5, 25 , samt att graden av dettaflöde intressant nog i viss mån visat sigvara korrelerat till graden av smärta26, dock oklart varför. Många av demer framgångsrika behandlingsmetodernaär därtill riktade mot justområden med ökat blodflöde, även omstor oklarhet råder kring blodflödetsroll i sjukdomsprocessen, eller varförbehandlingarna tycks fungera ibland,men inte alltid.Den ”felande länken”Oavsett vilken av teorierna kringuppkomsten av tendinos som manväljer att titta på, saknas en länkmellan de vävnadsförändringar somses och den påtagliga smärtan sompatienten upplever, vilket oftast är detmest framträdande symptomet. Ökadinväxt av <strong>ner</strong>ver (möjligen tillsammansmed nya kärl som förklarar det ökadeblodflödet, se ovan) har föreslagitssom en tänkbar förklaring och har ivissa studier också kunna påvisats 27-29 ,men resultaten är inte entydiga i dettaavseende och andra studier har visatsmå eller inga skillnader mellan friskaoch sjuka senor när det gäller förekomstenav <strong>ner</strong>ver 30-33 . En annan föreslagenförklaring till smärtans ursprung, ärsjälva separationen av kollagentrådari den sjuka senan. Emellertid har fleraövertygande argument presenteratssom talar emot denna teori: Excisionav delar av patellarsenan i syfte attrekonstruera rupturerade korsband, ären länge använd teknik, där den skadasom uppstår i patellarsenan orsakarminimal smärta för patienten, trots attman kan se vävnadsförändringar fleraår efter operation 34 . Dessutom uppvisaräven friska individer liknande vävnadsförändringar,utan att ha några symptomalls 35, 36 .Bristen på tillräckliga förklaringar tillsensmärtans ursprung, fick framståendesenforskare att redan år 2000 visa provpå innovativt tänkande genom att läggafram en spekulativ, teoretiskt grundad,hypotes om en helt annan tänkbarmekanism, nämligen en biokemiskförklaringsmodell 34 . Idén var att biokemiskasubstanser produceras i de sjukasenorna – substanser som sedan kaninfluera, och möjligen irritera, sensoriska<strong>ner</strong>ver (”känsel<strong>ner</strong>ver”) i och omkringsenan. Det skulle dock ta ytterligaredrygt ett halvt decennium, innan studierpå mänsklig senvävnad gav luft undervingarna till denna hypotes.Tidiga stöd för en biokemisk förklaringsmodellRedan i de studier vid Umeå universitetsIdrottsmedicinska enhet som genomfördeskring millennieskiftet, och somvisade att prostaglandin E 2inte uppreglerasvid tendinos (se ovan), presenteradesspektakulära fynd, som kan sägas ha såttfröet till senare idéer om lokalt produceradesignalsubstansers betydelse förutvecklandet av tendinos. I dessa studier,på både patellar- 15 och Achillessenor16, men även på s.k. ”tennisarmbåge”37, kunde man nämligen genom mikrodialysvisa att glutamat (en välkändtransmittor i det centrala <strong>ner</strong>vsystemet)överraskande nog kan detekteras i dialysatfrån senvävnad, och dessutom atthalterna av denna neurotransmittor ärökade vid tendinos, jämfört med i friskasenor. Fynden väckte tankar på att denbiokemiska miljön i senan, snarare änen inflammatorisk process eller den renavävnadsskadan, skulle kunna utgöramålet för olika behandlingsregimer.Lokal produktion av signalsubstanser isjuk senvävnadI linje med ovan nämnda fynd av ökademängder glutamat i tendinotisk senvävnad,är upptäckterna i en serie studierde senaste tre åren vid Umeå universitet,i ett fall i samarbete med forskare frånUniversity of British Columbia, Vancouver,Kanada. Genom ett nära samarbetemellan kliniska forskare (ortopediskakirurger) vid Idrottsmedicinska enheten,och prekliniska forskare vid Anatomiskaavdelningen, och med stöd av bl.a. Centrumför Idrottsforskning, har ett relativt51