Sandviken på 1870-1880 talen - 150 års jubileum

Sandviklln flå 1870 -1880-ta~llnfl å9ta antflcknifl9at Ilt miflflflt auSi9tiJ ~ötallUOfl1948

aa.:""a,. A--.~? ___ ~ ~~ .... d'~."" jH" 167/?- I'BD ...,.~~~1'--'~ ~ ~ --- ~ ., 11._/9~8

NÅGRA ANTECKNINGAR UR MINNET FRÅN SANDVIKEN1870 - 80:-TALENTOPOGRAFI OCH NÅGRA GLIMTAR URFOLKLIVETDå j 'ag så många gånger blivit uppmanad att teckna ned minnen frångamla Sandviken , gör j "ag h~rmed ett försök att som en börj~n beskriva minb srodoms nä rm aste l i 11 a " geo grafi fI ~ IDå mina föräldrar gifte sig 1871 , byggdes en disponentbostad åtdem i " skogen !! cirka tvåhundra meter nordost om dåvarande brukskontoret, somförut varit banvaktstuga men nu är avlönings - och intressekontor,l Den nyabostaden låg öster om Konsulgården och kallas nu Bruksgården . ' Åsgatan var dåbebyggd p.å västra sidan med fyra hus. ! F,'rån kontoret till vår bostad ledde enKonsulgården ,Bruksgården,GBmlB konto retgångväg och från Åsgatan en körväg, vilken vi barn kallade "Hästvägen".1 P åvägen till kontoret passerade man på högra sidan trädgårdsmästarens bostadoch på den vänstra en konsuln och trädgårdsmästaren tillhörande isbod. t Träd ..gårdsmästaregården , numera Åsgatan nr 1 , låg på andra leden , mittemot kon_toret , och mellan dem en gårdspi an med tallar på grusbacken . ' Från denna pI angick en körväg västerut till Storgatan och nedför backen österut till norraverkstadsporten ~' Platsen omkring var bevuxen med stora ~ ' härliga furor och sånågra små , nyplanterade lövträd. ! Min far hade särskilt intresse för attpI antera. ' Han brukade vi sa på några björkar, som han satt vid gångvägen nedtill Storgatsbr on (nu förbi Hammaren) .! Jag minns en midsommarafton , då hanstod och förstä r kte stödet omkring den översta björken , just då vi skulletill Att dansa k r ing maj stången , som var rest på planen mitt framför " Kon ..sulns " o' Vid samma tillfälle kommer j ag ihåg, att j-ag skurit mig i fingretoch att 'far tog mig med upp till kontoret och letade reda på en bit häftplåsteri kassörens medicinskåp .1 Ett sådant skåp fanns ju där liksom på al ­la brukskontor i landet ~ ! Området omkring u konsulns", " brukspatrons " och kon _toret var i min barndom likt all a andra tallbackar med lingon" blåbärsri soch mossbelupna stenar oSVo1 Från Åsgatan gick en gångväg längs " Trädgårds ..gropen " ned till norra verkstadsporten ; den kallades "Smedsbacken ". ! Ikorsningen mellan denna väg och den som ledde från kontoret till ~hruks _patrons " stod en soffa, där min farmor , konsulinnan , gärna satt och sågöver sjön . 1 Hon och flera med henne tyckte det var en " vacker utsikt" justdär. ! Nere vid stranden lågo våra roddbåtar , konsulns och vår, täckta av p 'resenningar~ , för att inte de badande pojkarna skulle smutsa ned tofterna. ! Därvar en fin sandstrnnd ~ innan den blev förorenad a,v härdningsoljorna från detnya tråddrageriet och paragonverken i börj an av l880 ·a talet. ! Men i denna vik,som sedan gammalt kallades II S an dviken ""f ' flöt ett dike ut med mycket järnhaltigtvatten . ! Flera voro de källådror) som' åsen lämnade ifrån sig; en av dem

3~

.4-" .:" .~ -' Konsulns " 18 7{J_ l87 7 ~Frön vänster " ingenjör Al be rt Gör ::Jn sso n , B e tty Seb 3 rdt .brukspatron A H Göransson , E li s~bet h Gö r ansson ( s e na regift Magnuson ) , Eli sabeth Sebardt och kon s ulinnan B e ttyGö r8ns s on ~bärande prima källvatt en , den s . k ~ I " $andvikskäl1an

sl890 - talet försågs me~ v attenkastare, som voro placerade vid gBto rna ~ ' Vatt.net pumpades nu ut i nätet från i verk e t och n e danfö r åsen befintl i ga borr "hål GtJag återkommer nu till den lokala geografin omk ri n g kontoret och ~ D a len

6Träd g A rdsmä s t k r e bo s t a den .hade man till hö g er en plåtbeslagen disk , där lampo r na fyllde s o c h l ä mnadesut. ' På disken fanns även en svart tavla med ett st å ltråd s n ä tl i ksom påväns 'tro väggen, där \lreven till arbetarna voro instuckna och to gas utan vi ­dare ut av vederbörande eller tummades och synades av kamrate r na,intresserade, . särskil tav amerikabreven • •som voroPå 18~O :.talet drogs en väg norr om j ärnväg en f r ån I' to r g e t ll överlkanalen till nor'ta verkstadsporten , varvid " Da l ens n i dyll f ö rsvann ~ ' Väg entill Stensrna flyttades i börj 'sn av år 1900 frå n södra t i ll n or ra s id an avIgamla järnvögsspåret,. I f. 1Cl. , "·Dalen " byggde s något e fte r sekelskiftet enk ä gelbana,l Även den är nu ett minne blott,IÄnnu ett grustag fanns, sedan järnväg en by ggd e s 9den s .k. ' ;ITrä d ... "Trä dgård s ­gropen "går~sgropen" direkt norr om verkstadsporten o c h jä r nvägs spåret .. ! Detta ä r nuhel t igenfyll t och ersatt aven lån g , bred g r ä s sl ä n t ö st er o m det storabrukskontoret, i norr begränsad aven "å snesti g li med b ä nka i' f r amför en l å ng, ·bred blomsterrabatt.1 Men förr i värld e n va r "'Trädgårdsg ro p e n '· e n viktigplats. 1 Där låg bolagets oran.geri och drivbänka r , väl skyddade mo t alla vin ­dar utom de sydliga.' Det var hela sBIl"!hällets handelsträd gård ) dä r t rä d gå rds ­mä stare Hanson, som medföljt konsuln frå n Hö gbo , r e g er a de · me d bestä md menmild hand" och en god portion humor . Till han s domän hö r d e ä v en stora b ruksuträdgården. · Och nu kommer j ag fram till terrängen nedanför r· brukspatron s ". !lnn.an j ag lämnar "Trädgårdsgropen " , bör det s äga s n ågot om stig en n e d frå nÅsgatan, den s.k.! "Smedsbacken" . 1 Den var i min ba r ndom s amhä ll e t s k anskemest trafikera'de väg. De arbetare, som bodde på Åsgat s n o c h de nor r a d elarena av gamla bruket eller på "Yttre" , to ga gärna denna v äg ~ om d e nu e j hade" Smeds_b acken ..

7något särskilt ärende till vaktstugan att hiimta posten eller dylikt. 1 Däråkte ävensamhällets alla ungar kälkeo Snön var visserligen svart nv smeder-nas träskor - men backen ofta h ä rligt hal , b rant som den var , l Vi å kte på Kiilkåkn i nKl å nga,hopbundn a kälkar en 8 - 10 ! ungar r akt över järnvägsspåret . ' Jag förstårej än i denna d ag, hur våra för ä t 'drar kunde t i ll å ta detta. ' Om det visserli .gen ej ' g in go så många t åg p'å den tiden , så gingo dock lokomotiven och v äx ..lade.' Där nedanför var ju huvudspåret in till v erkeL ' Sikt e n va r då lig,vakten vid stora port arna sto d visserligen och hoj tade å t oss , då tåg kom . 1Till hö ger lå g fotogenkällaren och till vänster v attenkällan med sina säl g-,ar och pilar . 1 Skulle man klara ett t åg, var det ingen annan rå d än att styramot grindstolp en eller att hamna i det s tora, röda, djupa jä r nvägsdiket,'som ju s t fö rsvann där genom en stensatt kulver t in unde r j ärnvägen .' Detfanns ä ven en annan k ä lkbacke från å sen,. C'Kontorsbacken u ,menned mot j ä rnvä gsövergången.' De ss direkta ändpunkt var diket , dä r ej få ungdomar särskiltunder mörka kälkåkningskvällar hamnade i s t äl let fö r att med en hastigsvän g med de lån ga kälkarna ta ga sig över järnvägen 3 Dö r fordrades störreskickli ghet att s tyra) ehuru den ej var så brant ft ' Den and r a backen däremotvar bättre och ro l igareo'Om vi så övergå till trakt e n av mitt hem , fanns ä ven dä r e n kälkbacke.'Den gick direkt ned i trädgå rden f r ån terrassen men användes ej, ·förrän vi blivit vuxna o ' Dä r var ingen trafik , utan vägen plogades upp ensmula, då vi skulle h a "kälkparti " en vack er må n skenskväll eller då vi lysteupp back e n med marschaller (sågspån och tj ä ra i pl å tburkar) . ' Sedanfin go vi t a oss en ': sväng " med grovskor och dito kläde r i vår tambur . 'Det var nå gra av de yn g re t jänstemännen och våra flickbekanta,som inbjödostill k ä lk å knin g med kaffedrickning efterå L Om det var riktig isgata på ÅS -gatan, dugde ä ven den att åka på samt även t' Präs tbacken " ( numera Barrsä tr a-gatan) . 4 Kälkå knin gen var n ä mligen ungdomens enda u tomhu snöj e vintertid. 1 PåTrij dg å r os grop e n •• I J~".J

8Brukskontore t och portvaktstugan .den tiden fanns det inga biografer eller andra offentliga nöjen . l Skidåkningoch skridskoåkn i n g fö r ekom my cket sparsamt ,, 1 Vi försökte visserligen iblandatt skotta ren en f l ä c k p å isen ] men så blev det yrväder ) som förstörde banan~ Vi t röttnad e då snar Ll En och annan gång blevo vi bjudna på slädparti ~ 'Stod man på t e rra s s en sommartid utanför den nuvarande Bruksgården Omnejdenoch såg österut samt kastad e e n blick söderut ~ vad såg man då omkring år1878? Inte nå gon av alla de verkstäde r , transformatorbyggnader ) vägar ochjärnväga r , som man nu ser. ! Hela trakten var ett med småskog eller buskarbevuxet träsk , dä r man ej kunde gå utan att sjunka ned över skoskaften isumpvattnet mellan tuvo rna ~ l I sydost såg man sjön och Stensmolandet bortomjärnvägen o l På stranden l åg det gamla teg elbruket och ovanför detta tegelslagarensbostad , d en s ~ k ~ ' ";:;tu rehov " (te g elslagaren hette nämligen Sturen ..felt) . 1 Pil Stensmo bodde j ägmä stare 13ergsten med familj . ' Vi och deras barnkunde nästan stå och r?pa åt varandra på var sin båtbrygga tvärsöver viken . 'Län gs t in nedanför '~ Sturehov · l var ett lertag utgrävt . Det var en ganskadj~p liten vik , skyddad för ·Stor s j öns vågor.' Den ~allades " L~rgropen" eller" An kdammen >l , ~ Där blev på senare tid hamn för samhällets motor _ , sege:"' - ochroddbåtar ,, ' Stod man vid d e s må båthusen och såg mot nordväst l såg man dengamla kyrkan med des s to rn s ti cka upp över åsens talltopparo i Jägmästarensankor trivd es i dammen och hade det gott trots b å ta r na ~ ' Nu är denna lagunäven i genfylld och överbyggd med ett stort rörmagasin . ' F . h . ' håller helaåsen bakom Stensmo gå rd på att schaktas bort för att ge plats åt nya verk ­städer ~ som by ggas fr am mot Tjä r nen och Jädraåno ' Sanatoriet och flera villorh a rivits och flyttats till västra sidan av sjön . ' Tack vare att S~ndvikensbruk delvis är by gg t på gru såsen ) kan det g enom schaktning skapas mark förbyggnadsändamål , där det förut varit mossmark eller sjö o l Med de modernagrävskopornas hjälp lyftes åsen med sten och grus ut i kärren ut a n störresvå ri gheter ~Då man i mi n barndom sto d på vår veranda, dvs. ' Bruksgårdens, ochsåg

9,lags lövträd och buskar , hägg blodbok , valnöt , caragana, ek : paradis ...äpplen , silverpoppel , alm , bok och lind .. 1 Några stora furor stå annu kvar ~ 1Nedanför åsen utbredde sig bruksträdgården med s~na ärt _) · kål . och rot .fruktsland samt bärbuskar och några få fruktträd v som inte bura någonfrukt . , Far brukade säga, att II de stoda med fötterna i kallt vatte~ och dettyckte de e; ; om "D 1 Runt - trädgården löpte stora, breda, - röda diken ,, 1 Vinbärs _buskarna, som bildade häck mot ~essa , tycktes dock trivas ~ 1 Trädgårdsmästar ­nas stora bekymmer var, att trädgårdslanden ständigt sjönko och måste fyllaspå med ny jord. r Det var ju ej heller underligt t " ty de gamla berättade, attnvästonbykorna ll ,. som ginga i het nere på mossen , i deras barndom gingo , nedsig i gungfly just där nere, där vi hade trädgården u' Vid högvattnet 1916 , 'då marken var ganska upplöst ~ . kunde en stång av dubbel manshöjd utan mot ...stånd stickas ned i marken o' Innan trädgården anlades ~ ville grosshandlarf'Per t·turån , som då var bolagets ordförande) ha biten ,till torvtag för bränrrle,men far vill e ej ' avstå från att få en trädgård för husbehov och att fåha litet vackert omkring sig .. litet herrgårdslikto' På åsen i gruset ' kundedet ju ej bli någon växtlighet ~ ' Mur~n fick ge med sigo' Torvtäkten ladeslängre norrut o' Det blev ej ' mycket resultat av den hellero' Torvf r ågan var ejdå och är ännu ej ' tillfullo löst ,, ' I Sandviken övergavs torven snart nog sombränsle, men i stället nedlades mycket omsorg och intresse på torvodlingo'För att få fri utsikt ned över "Bergängstjärnen U , lät far huggaen bred gata rakt fram i småskogen o' För att man skulle kunna gå där , la ...des en landgång ut med två bräder i bredd från trädgården nästan fram tilltjärnen o Det fanns en ganska rik kärrflora där nere , helt olika den somfanns 'på rull stensåsen omkring vårt hus o' Därnere funnos nämligen vattenklö .,.ver , tätört , älggräs , kabbelök , skvattram, hjortron, tranbär, pyrd'la" ängs ..ull , ' starrgräs, dvärgbjörk . småbjörk , sälg och al 1 , orchid~er och åkerbär,ett eldorado för barnen , om vi blott vågade oss ut på tuvorna. 1 Nu är hel amossen ett minne blott ; en del är bebyggd med verkstäder o D~n norra delenTorvmossenBrukskontoret.

10Utsikt över Storsjön fran ~ bruk$patrons " .är helt uppodlad o Präktiga skördar ha där tagits genom tidernas lopp mestbestående av havre ~ ' De odlingssakkunniga säga, att det är en mönsterodling "" ,Nu är marken utan större fyllning även mogen för bostadsbyggeol Utdikningaroch björkar ha gjort sin tjänstoi En liten utlöpare från åsen finns vid nu -varande Sanclerängsgatang 'Det var en torr plats med tal1ar ~dit vi brukade gåmed vårt söndagseftermiddagskaffe. IMin faf och mina farbröder hade en gå n g isin ungdom byggt en liten rishydda där med stolpar av granvirke och t skmed bark på .' Vi kallade den II barkhyttan på Holmenu. , Den hade bänkar ochbord men just in g a väggar och låg på bolagets mark intill gärdesgården ,skilde bruket från bondhemmanet och som man endast kunde komma över på en" stätta ' ~ detta för att ej ' U västanbykorna ' ~ ' skulle komma in i vår trädgå rd o'Där borta var för oss b~~n länge lI väridens ände" ; ty där bakom var baraskog, sko g , sko g ända upp till ' Västanbyn . ' Skiftet kalhöggs dock till vårsorg i börj an av år 1880: det blev så fult . ' Just den där lilla idyllen påHolmen är nu bebyggd med stora bostadshus 1 en koloni för 110 familj er ,högbebyggelse. 1 Så många av tallarna som möjligt skola dock få stå kvar, si ..ga byggherrarna och planerarna. 'Den där gärdesgården var en mycket viktig gräns i samhället . ' Den YttreS andvikensträckte sig fr å n Stormossen i öster till kanalen i väster och utgjorde denabsoluta skillnaden mellan bruket och bondägorna,ett ganska smalt skifte ;somvilka senare dock voroty längre norrut to g bolagets mark vid igen . ' Destoviktigare voro emellertid dessa ski f ten för den fria bebyggelsen . ' Utan _för " grindarna " , som det då hette, (ty en grind fanns tvärs över Storgatan)växte det fria samhället upp , det s . k . ' "Yttre Sandviken "o ' De första , sombyggde där , voro två vunner, förman Gustaf Andr~asson och bruksskomakarenBroberg.' De talade vid en byggmästare,som ritade åt dem och hjälpte dem

~1att bygga två likadana hus, ett på vardera sidan om Storgatan (den gamla byovägen upp till Väst anbyn) o ' Dessa hus stå ännu kvar nä stan o fö rändrade medsin fr':l ntespis och sina glasverandor ~ hörntomterna vid Stor - och Köpman ..gatan 1 men lä r a nu snart få skatta åt förgängel sen , ' ty staden vill , atttomterna skola bli bättre använda .. ' Samtidigt eller något senare byggdesGrundbo , snett emot Brobergs ~ samt " bönhuset " (Stiftelsens) ovanför Andråas_so.n. s .på,.backens krön e l Detta blev sedan Sandvikens första kyrka, som inköptesav Sandvikens bolag til.l brukskyrka 1 Q Andr~assons öppnade diversehandel isitt hus och Broberg natu.rligtvis sk

12han på 50 år för en billig penning .. ' Då det inte fanns någon byggnadsnämnd"fö r behöll sig bolaget även att få godkänna ritningen på såväl huset som ·uthuset~ 1 Detta bortföll ~ då kommunen fick sin egen byggnadsnämnd liksom förbe ~hållet med arrendet ~den som ville friköpte då sin tomL ISkiftet ~ so.m var skogbevuxet med marig tall , kalhöggs . Gator stankades? och björkar planterades längs vägarna,, ' Men när nummer skulle sättaspå tomterna, var det lantmäteribestämmelser? som trasslade till gatukarak ­tären " Lantmätarekontoret iGävle satte sig bestämt emot att göra på stads.man~r , låta numren löpa i följd längs gatorna, p å höger sida jämna nummeroch på vänster ojämna , NeL numren skulle gå som på landsbygden zigzag överhela skiftet ,, ' Det blev således en oerhörd röra ~då en gatas nr S2 kundekomma att ligga b r edvid t o lex ,, ' nr 7 ~ 1 Först nu har en fö r nuftig numrering påhusen kunnat genomfÖrasol Ett par gamla stugor lågo redan på 1860:. talet påplatsen ~"Lustigknopp n på bolagets mark och så "'Jensastorpet " på det mycketomstridda Jensas ~ hemmanet ~va r s åtkomsthandlingar voro svåra att reda Ut.IBredmosstorpet "Långfaste r s " har därför sin egen historia ~ ' Hela området påbåda sidor om Ovansjö landsväg kallades Bredmossen ~'ILustigknopps '" historia ä r r ätt ~ustig o' När kanalen grävdes,fanns bland arbetar na en kvinna, Dalbritta, som deltog i arbetet. I Hon hadedessutom så mycket energi över ,att hon byggde sig en egen stuga på kanal nbrinken eller rättare sagt på en liten med höga fu ror bevuxen kulle,Dalbac.ken , nära där kanalen korsar landsvägen o ' Hon hade tänkt sig en stuga medtvå rum (kök och kammare) , men det blev blott ett kök o'Praktisk som hon var,murade hon antagligen egenhändigt spismuren ,så att den även skulle betjänakamma r en på and r a sidan fö r stllgan ~ c Muren kom då att skjuta ut utanför enaväggen .. ' Så kom konsul Göransson o c h besåg stugan och lä r ha sagt : · "MenBritta? vad ha r du fö r e n lustig knopp på stugan d i n? ;! Kamraterna hennesvo r o ej · sena att g e namnet "· Lusti gknopp r. åt skapelsen , och det lär visstgården ? som nu ä r en stor och fin villa , heta än i dag o ' Åtminstone sitterdet namnet kva r i oss gamla sandvikare . !Hela ~ r edmossen ( ä ven kallad Stormu r en) var, som förut nämnts ~ ettenda kärr ända upp till Tuna ~och L å ngsjön samt till Fiskängstjärn (ävenkallad Nybonstjä rn) ,, ! På stora B r eclmossen växte i min barndom endast skvatt .ram , dvärgbjörk , hj o r t ~· on och ängsull o ' Ihte en enda liten tall eller björkeller al trivdes iblötan ... ' Kanalen blev ju dock så småningom en kraftig" dränerare \1" Först nä r man kom upp till Jädraån ~ kunde man tala om en lövpängo! Man tyckte , a t t det var en lång och tröstlös trakt att ro genom mossen . 'På dagen var det soligt och skugglöst 1och på kvällen , d å man skulle hem ef .ter en trevlig utfärd till Jädraån , var det kallt och dimmigt ~ , Jädraån där nemot hade vack ra stränder med alar och björkar , och där bakom , när man närmadesig 9vansjö prästskog ~fanns det höga granar och furor .' Otaliga voro deroddbåtar av alla möjli g a typer , som trafikerade på kanalen och ån " Detfanns nämligen i ngen kö r väg mellan Sandviken och Jä r bo ~ ! Bönde rna måste fararunt till Kungsgå r den fö ratt komma ned med jordbruksprodukterna till bruket~ l Det var ett sto r t evenemang, när ett par arbe t are lI g i c k ihop " om attköpa en Ii ten å ngbå t att frakta ned mjölken på från Bac~a om morgnarna. lDenna båt hyrdes sedan med begärlighet av söndagsfirande sandvikare. 1·man tag i båten "John ' en vacker kväll att bogse r a r oddbåtarna, var manFickBredmossomr'detKanal enJädrdn

13mycket glado' Nöjet kostade kanske en femma för hela kvällen .ns voro ljusa,Sommarnätter Moch de blå trollsländorna underbart vackra bland näckrosoroch vattenklövero' Det var liksom mer idylli skt att åka upp efter ån än attro ut på Storsjön och betydligt mindre riskfyllt med tanke på väder ochvind. ' En bit ovanför " andra dammluckan", dvs o' där kanalen lämnar ån, är enliten holme, där det i min barndom fanns ett litet ljusrött, rätt förfalletII lusthus ". ' Det hade konsuln byggt till utfärdsmål, då han ännu bodde påHögbo herrgård på 18S0 :.. talet, innan Sandvikens bruk ännu var påtänkt . Jagtror , att han sedan dess hade sä rskild kö rl ek till den pI atsen . ' Vi fingorätt ofta bud från vår farfar : IlNu ska ' vi ro upp efter ån . l" Han hade tvåstora roddbåtar (i Bredkanalen) . I dem plockade han hela sitt hushåll ocho ss med samt en po tati sgryta, en stor kaffepanna, ett Ii tet för dettaändamål gjort sillhalster,smör och bröd. ' Det viktigaste av allt var fyrakraftiga roddkarlar , två i varje båt,, 1 Så bar det av i 4-5- tiden särskilt påsöndagseftermiddagarna .. Då . vi kommit upp till Holmen , sprungo vi barn ochlekte sista paret ut osv ~ ' , medan mamma , faster Elisabeth och mamsell Bergförst kokade kaffe och sedan stekte sillen och kokade potatisen till kvällsmaten. 1 Var det några utländska gäster i våra hem , blev det en verklig upp _levelse för dessa att få vara med på detta enkla nöje .. ' Sommarnätterna vorodock oförlikneliga och äro svåra att glömma, ' Vi kommo hem vid midnatt, dådet var rätt skumt vid kanalens nedre utlopp ~ ' Efter att från början ha settut sQrn ett brett dike med ö'1lsom sten ,lera och sandskärningar i branta slänter,var den redan på 1880:- talet mer liknande en lövsal . ' Alarna hade vuxitoch blivit stora och överskuggande. ' Vi barn tyckte ,att det var rätt mörktoch kusligt att komma in under lövvalven ~ ' Så var det det där "otäcka" attro under Hyttgatsbron ? ' " Tänk .om ämbaret skulle falla ned eller om någonjust skulle släppa ned det i båten på våra huvuden : '''' På hron , som då var avträ. fanns vid ena sidan en liten plattform med ett hål i golvet , en vinschoch e~t ämbar att hissa ned för att hämta upp vatten .. Vintertid var det j ubra för husmödrarna att ej ' behöva gå ned på någon av de många klappbryggornaoch hämta sitt hushållsvatten ~'ty runt öppningen ~arhålet , men det va r alltid öppet där .Men det var desto farligare för barnungarna,det ständigt svalli s o' Det skulle ju vara ett lock påJa, klappbryggorna i kanalen var en sak på både gott och ont. ' Klappbryg -Brukets flöto på Itunnor eller voro försedda med hissverk att reglera eftervattenståndet .. ' De privata, som lå go tätt, tätt på båda sidor från sprut ­huset nere vid jä:rnvägen och torget till dammluckorna vid Ovansjövägen , voromer eller mindre primitiva ~ ' Vid spruthuset fanns den största klappbryggan ,dit man kunde kör~ med häst ~ och dit man forslade hela stora bykeskar medhets, bykta kläder från gårdarna och bolagets egen tvättstuga (nedanför ÅS ­gatan).1 Där var en .ständig trafik av husmödrar och tvättgummor året om.' Detsades,skrevs iatt Sandv iken var känt som en särskilt renlig plats , och detta till_hög grad närheten till vatten för alla hushållen o' De mattor ochverkskläder , SO~l skrubbades rena på alla de små och stora bryggorna varjevecka, vorD minsann ej få till antalet .. men hu så kallt om vintern ?1 Sommartidtvättades allting i det rinnande vattnet eller på själva bryggan .. " Allt"r ann o ck så ' lu t i k an al en t r e gn va t t en , k look v a t t en (do ck ej ' o f f i c i elI t) o chförresten allt möjligt , som man ville bli av med ~ ' Då strömmen tidvis vargo rn a

14rätt kraftig, åkte alltsammans rätt hastigt ner i v ,erket, utom det som fis _kades upp på gallret nere vid spruthuseL ' Det var roligt att stå där ochtitta på , när gubbarna med långa k rattor rensade inloppet till turbinerna. 1Det var löv, brödbitar , tvättkläde r , döda kattor OSV o ' Kanalkanterna ochbryggorn 'a voro alltid omtyckta lekplatser för ba r nen för att ej . tala om atthoppa på isstyckena ~ som ju av strömmen voro me r e.ller mindre lösa, l Det ärunderligt ,att ej' flera barn fingo släppa till livet under alla djärva lekaroch vågstycken a ' Me n på den tiden var det nog i ngen m,amma i Sandviken ) somej ', så gott hon kunde , fö rsökte att skrämma barnen för d en där förfärligtfarliga l) kanalgubben :P., som ta r småbarn - men det hjälpte föga Q'Och var badades det iforna tider? Då var det ju ej - så vanligt med Kallbadkall .. och varmbad , Det va r väl egentligen bara "herr skapen " samt pojkarna,som företaga sig detta., ! De för ra fö ratt det v ar nytti gt och fint att ha ettbadhus ~ och de senare fö r att det var skoj i gt att plaska w ' Kanalen var fördj~p för den ej ·,simkunnige , och ':man kunde väl ej - bada så där öppet hell ermitt bland folk M~ ! I Bredkanalen fanns det dock möjligheter att ordna förbado r Det byggdes på 1870· .. talet en l iten bassäng me.d avklädningsrum i nord ~östra hörnet fö r tjänstemän och på den södra sidan ett långt skjul för skol ­barnen ~ t Någon fl icka såg man sällan dä r . 1 I verket nedanfö r ritkontoret (nu _me ra arbetsbyren och byggnildskonto ret) byggdes senare på I880 - talet ävenett badhus med bassäng för tjänstemän ,längre först österut och sedan söderut ,slut ·plev' dock vattnet så fö r orenat av oljo r och sot ,vilket sedan flyttades längre ochallt eftersom verket växte . ' Tillatt man blev mer smut usig efter än före badet ~ 1 Jag minns så väl en gång, nä r mi n broder ej kom itid till midda g ~ Han hade måst gö r a sig ext r a ren med såpa inne i bassängen,enär han vågat sig ut utanfö r och tl r idit på en stock och simmat i olj al,. ' Paj ·.karna badade väl litet hä r och var vid st r änderna och även de vuxna karlaruna, t ~ le x ,. 1 framåt Gunnarudden o Att bada l ä ng r e bort vid Hedåsen och Pyntenkom nog ej · i f r.åga, ! Det va r alltför l å n gt bort;· cyklar funnas ju ej :o ' Åt and~r'a sidan nor r ut vid kanalens utlopp u r tjä r nen var även en ganska bra badplats,vid ~ S pång en ~, men dit v~gade s ig ej · heller någ r a f l ickor eller kvin ­nor . ' Man kunde ju ej · bada annat än i badhus , om man ville va r a anständig . 'Nå , ba~ade man då ej · hell er varmbad i Sandvi ken på 1870 ·~ 1880: ~ Varmbadtalet? Jo , d å ~l Det va r efter förhålland ena i allmänhet vä l ställt därmed. 'De gamla gårds ~ o c h bygdebastuna va r a redan då blott sägne r e ller r uineri trakten , men iden togs upp hä r ~ ( De t fanns ju både vat t en och å nga nere iverkstäderna,t i 1 l ve r k e t iall at Vål~et i n g else r fö r ba st ubad ~ ' Kanalen delade s vid ingångenarmar ; no r ra och sö d ra kanalen , . de s ~· k o' " dragen badinrättning'" för allt bolagets folk , stora och små ? tjän stemä n ochafbetare ~' · Ingen ~ inte ens konsuln ~ hade bad hemmao' Vi g i ngo alla di t ned ide mörka, kulna lokal erna fö r att göra oss re n a ~ ' Först kom man in i tvål·um, där man lade av sig kläderna. ' Sedan va r d et ett r um med spjälbänkaroch ånga samt en l iten sk r ubb m"ed ett badka r jämte e n du sch och en lårmed vatten . 1 Gumman Hedman s amt maskinisten Nordmark ftOppll ti :-lskötte om bad_ningen . 1 Som det ej fanns elektriskt lju s , var det fo togen ~ eller oljelampor.·som alltid lyst e unde r badtiden , det .må ha varit mitt på dagen eller på

15kvä.l1en , och ångan stod tät i alla de små lokalerna. ' Men det var skönt ändåatt bli riktigt badad och ej bara skrubbad hemma i barnkammaren eller i kö.ket. t Allra skönast var det dock , när man kom ut i friska luften igen, ut påb ro n ö v e r va t t n e t i k an a 1 en , uppför trappan till " stora gatan", där manfick stanno .Qch titta på " bokarn fl , om man ville.nBokaren " var en maskin , som skötte bokningen.' Den lät ungefär så ~ Bokarn"här : "Bokargubben har en pojke, Bokargubben har två pojkar fl = en viss rytmman kändeol Det var eldfast tegel, kvarts och dolomit, som stöttes sänder med3-4 upp - och nedgående, järnskodda timmerstolpar i ett litet rum över kanalenunder gatan för att sedan användas som murbruk till sI amning av bessemerkonwvertrar eller skänkar och hyttor .Att stå och se på detta, som rörde sig därnere, var ett stort nöj 'e för all a barn . Mannen,. . som skötte krossen, kall adesäven han " Bokarn" eller :1Bokarnisse ".' Jag minns en gubbe där nere ihålet,som var alldeles vit av damm som en mjölnare . ' Krossen drevs antagligen avvattnet från turbinen under " gamla verket " och gatan . ' Vilken lokal för siliwkos! l Men därom visste man intet på den tiden . ' Det fanns ej något, som kallawdes tuberkulos endast gubb- och gumhosta, då " ~ungsotsåldern t' , . 15-40 år, varpasserad. 'Barn förekommo rätt allmänt ivefket . l De gingo ned med mat tillsina pappor och ginge, sedan omkring och tittade på allt möjligt ,även då deinte skulle bada i bastun.' Det enda riktigt farliga var att komma i närhetenav de u röda ormarna" i trådverket eller att komma under gnistorna, dådet blåstes stål . ' Inga elektriska truckar funnas utan endast stora, beskedwliga hästar, som droga de små vagnarna och gÄrna ' stannade,vägen. ' Det· var s :tillsamt och rymligt ,bara man aktade sig, när de stora lokomotivenkomma .var inte så farl~gtdå en unge var iMen de blåste hela tiden och pustade ordentligt , · så detdet heller. l "Styrbjörns " ankomst var ett stort evenemang~' Verket fick ett eget lilleputtiokornativ , s.om kanske var litet farligarew men roligt att någon gång få åka på.'" Besök iverket IIJag nämnde nyss om Uspruthuset , .. ' De t kanske vore skäl att erinra Brandviisendetsig något om hur brandvösendet tedde si gför en barnunge. ' De gamla, somdå vara med i tI eiden " , äro lu all a döda nu och kunna intet berätta. ' Närt!lden "var lös "' , · tutades det iverket med stora brandpipan (grövre än densom det blåstes i för arbetet) oavbrutet , tills all fara var över. ' Vid denstora kolhusbranden år 1890 på ping s ten kallade den på hjälp från när ochfjärran i 14 dag ars tid, vissa timmar om dagen eller natten, när folk bewhövde avlösas . De fem kolhusen brunno nämligen med öppen låga i över tvåveckor , och eftersläckningen tog hel asomrpareo ol w lI1en låt oss återvända~ill " torget tI söder om Storgatsbron över kanalen . ' I slänten därifrån öSMterut ned till kanalen funnas tvenne små ~jusröda träskjul , det ena varIl spruthuset " och det andra längre ner stora pumpen ,där brukets alla vattentunnorfylldes ~ l En järnvägsövergång faons i Storgatans fortsättning och därpå andra sidan nVärdshuset " och stallen, gamla stallet rymmande en 10 '-12hästar och de Il nya" med 33 hästar. ' När brandsignalen gick, lämnade all a, somkund~, sina arbeten och rusade i första hand till stallet att hämta en hästoch spänna för en vattentunna (några sådana' stodo alltid fyllda) och så gesig av till 'spruthuset"eller till pumpen och så till brandstället.' Den körkarl,som kom först fram , fick belöning , hela fem kronor . ' Brandredskapen,

16som ps. 1870:Dtalet bestodo av handsprutor" vilka 8 - 10 man pumpade, kördesfort ut och spändes för ., ' Jag tror bestämt ,att det var karls lf · som springandedrogo dem ~' Nå gon " langnlhg l1 med hinkar att fylla sprutorna, s . k ~' vattenkedja , förekom antagligen också . ' Om det var kallt , kunde det hända som vidtråddrageriets b r and ,att manskapet bjöds på glögg • • Sprutorna fylldes fråntunnor, som kördes med häst oavbrutet frå n kanalen till brandstället. ' En avbolagets ingenjörer var brandchef.För att man skulle veta, · var han, uppehöllsig fö r tillfället ~ åtfölj"es han aven man med. röd flagga . ' Brandplatsen avspärradesmedelst långa, röda stänger , vilket hjälptrupperna skötte om.' Efternågra .stör r e eldsvådor i verket och en bostadsbrand på gamla bruket(Storgatan nr 10) köptes en ångspruta. 'Det var en stor ,grönmålad och med mycket blänkande mässingbeslag,fin ångmaskin,och till denna byggdes ettsärskilt hus med två döt:rar.' Detta placerades tvärsöver kanalen nedanförklappbryggan . ' Där inne fanns det alltid ved, till och med inne i eldstaden,och jag tror,att det även fanns något (kanske fotogen) att få hastig fyrmed under å!1gpannan ~ . Jag har hört sägas , att konsuln en gång satt m,ed klockani handen , då brandsignalen gick (antagligen å~ 1890) Q' Det dröjde tio mi ­nuter , tills han hörde, att " sprutpumparna satte i gång _ en stor förbättringinom brandväsendeL ' Maskinisten fick också beröm för hastighetsrekordet" Omslangarna ej räckte till brandstället , flyttades sprutan med hjälp av någrahästar till en annan del nv kanalen ~ 1 Det fanns ett par murade plattformarfö r detta ändamål , men j ag kan ej minna_s , att de kommo till användni -ng ~ Meraportativa brandredskap komma snart ibruk " Från min barndom minns j ag ej merän tråddrageriets båda eldsvådor och Storgatshusets. Men sedan blev det någ­· ra valsverkstak , taket omkring hyttan osv ~ ' , som brunno , ävenså skräddareÖstlunds gåre! på Storgatan och så den stora kolhusbranden "' Det var en brasa,som särskilt bör ~tecknas ~ 1Pingstdagen 1890 hade varit strålande vacker med konfirmation i Stora kol-husbrandendå en av mina systrar konfirmerats b' Ungdomen hade dagen· fprut varitkyrkan ,ute och plockat IiI; ekonvalj er ,att pryda kyrkan med " Lönnarna stodo iblom,och björkarna vara fullt utslagna en h ä r l i g . p i n g s t : ' p å d en t i d en v i s s t eman ingenting om lågt r yck och oväderscentra , som flyttade på sig.' Någon,hade kanske läst av barometern och sett , att den visade oro . " Vanligt folkvisste dock ej ~ vad natten skulle " i nnebära ~ 1 En hel d e l männ i sko r vo ro bo r t­resta under helgen eller ute på holmar och skär . Så börj ·ade det med nordöst ~lig.a , h~ftiga vindstötar ) just då det blåsts bessemer , och en gnista blåstein i kolhuset, som lå g strax sydväst om bessemerverke t. Trävirket kring detnärmaste kolhuset flammade upp i ett hörn 1 och efter en stund vo r o alla defem fyllda kolhusen ett enda fl ammande hav. ' Samtidigt bröt en orkan med snö-lös ett oväder ut.an like ~ Lönnlöven trasades sönde r ~ och björkarna tyngdesned av snön , men elden to g ingen noti s därom - det spottade till litet, ' Kolhusenlågo då på den plats,där sedan martinverken , mekaniska verkstaden ochklensmedjan byggts , och sträckte sig frrun till vedgården ut mot stora vägenmitt emot stallen . ' Elden r gnistregnet och röken kornmo således att avskäraall färdsel mellan själva Sandvi ken och "Backen " på vägen till Selj ansö, dendel av åsen , som nu är betydligt reducerad , men som då var bebodd av ingen ­jör Tord i\lagnuson ~ verkmästare Larsson m. ,H d ' vilkas bostäder voro starkthotade i den nordliga stormen . Åkertegarna nedan.!ör backen voro genomkorsade,

17·av diken , så där kunde ej häst och vagn ta sig fram , varför man ej hade nå ­gon annan förbindelse med dem som bodde på södra "B acken II än att gå runt helavä g e n till Selj ansö gård . ' B arnen fin go därför bäras eller Z å den l å n g a vä ­gen mitt i natten .. Räddningsmanskapet , dvs. ' allmänheten , sökte s i g fr mll, sågo tt de kunde, för att hjälp·a till att utrymma alla bostäderna där uppe . Enliten stuga nedanför åsen brann ned , men de övriga husen kunde r ä ddas. ' Boh a ­ge t spriddes ut över hela samhället och räddades in i olika hem . Det dröjdeju flera dagar , innan man var herre över elden och kunde var a säker för hu ­sen d är uppe . Min faster , fru Elisabe th Mae:nuson , brukade berätta , att honfick i g en allting utom en tesked, som dock efter någon tid hittades i askanutanför det b r unna svinhuset . Rörande var det , när man så g mä n och kvinnorkomma kno gande med vad de hade räddat , eller när de anmä lde : "vi ha en byrå, vi ha en soffa att hämtas " ~ 1 För barnen fr å n dess a, hem b äddades olycksnatten110S n konsulns n~ sedan Seljansö gå rd, dit de först fördes, e j l ä n greansågs säker . ' B ränderna och de g lödande kolstyckena flö go nämli ge n ä ndad i t ut . ' Nere i verket var släckningsarbetet livsfarli gt. Folk a rb e tade in ­t e ns i vt för att begränsa elden . ' Det talades om , att de i b land hoppade isjön för att blöta klädern a och svalka sig. ' Efter 24 timmar kom min farhem , kol s vart i ansiktet med svett skägg och rinnande ögon , h a lvblind avrök för att f å litet mat och · för att skriva telegram ~' " Skriv du , Si grid,j ·ag ser ej .' Vi måste köpa kol omedelbart till da g ens pris , och därfor, serdu , när det i morgon kommer i tidni.n garna, att Sandviken förlor at he ­l a sitt å rsbehov av kol , kanske prisen stiga .. Vi f å skynda oss att gö r aUpp ". 1 De t va r en lycka , att vinden lå g " från n verkstäderna" annars hadesäkert d e t h ela s truk i t med så eldfängt som där var , särskilt gamla tr å d ~drageriet och de g amla kallvalsverken ho p gy tt rade som de l ågo . ' De t nyakolhuset b lev sedan ej byggt inne i verket utan p å potatislandet utanför,och ved gården flyttades väs ter om stalleL En popp elall e planterades vid nyakolhuset , för att gnistor frå n lokomotiven och verkstäderna ej · så l ä tt skul ­le smyga si!! in bland kolen . En linbana byggdes för transporten av dessat i ll hyttk ransen - ett fö r dåtiden modernt kolspel me d korga r , som dock tilla tt börj ·o med ej · så sällan föl10 n ed . Vi barn tordes ej : gå und e r , då en korgå kte över v åra huvuden . En gån g föll en ko rg ned alldeles bakom konsulnsvagn . En annan gån g f ick ett av barn en Ill agnuson en liten spade slagen urhande n av en kolkorg ~ 'De båda bostäderna, som hotades av elden . Magnusons och L a r ssons,voro n ed flyttad e från Högbo och ha nu flyttat s ännu en gå n g , riktiga tim ­merhus som de äro ~ Den förra flytt a d es t il l Klan gberget vid Mossvägen densen a r e till Hed g rind t i llika med de t hu s , som byggdes åt i n gen jör Axe l Wahl ­berg p å 1890 .. taleL ' '1 L.as;;ollas- gå rden " , den ä ld s ta på platsen , tror jag,revs ut an att flyttas ~ d å år 1904 en villa byggdes åt ingenjör Arvid Johanssonpå " Backens ~' k r ön med utsikt över v erke t ~ Me n kolare L a r sso n s bo s t ad li ­tet l ä n ~ r e söderut står ännu kvar , ä ven sågförman Krokst rö ms sam t e tt Ii t e thus, Poraths , som va r it verkmä s tarkontor n e re i verke to' Ett r e lat i vt nytthus finns även där. 1 Det byggdes åt s medsfö rman Tyskl i nd , då "Lassollas " ,hans gamla bo s tad, samhällets fö rs ta skola och lånhibl iotek revs . Men alltdetta står nu på brant e n och går väl snart mot sin undergång. ' Verket ä terupp åsen , och människorna få ge plats undan för undan o'

18to rg ",Detvilketgamla torget i Sandviken fick aldrig det fina namnet " salu - Torget ochto rghsndelnsenare blev modernt ,, ' Det var torghandel den si sta fredagen ochlördagen i varj e månadg l Torget låg vid Storgatans södra ände omedelbart norrom dåvarande järnvägsövergång o Gatan och vägen på andra sidan järnvägsöver ­gången kallades helt enkelt Backen , ehuru ju båda en gång i tiden) innanbruket fanns till ~ hette Hedvägen , inritad på gamla kartor som en slingran ­de bygdeväg längs åsen o På krönet låg Lars Ollas vitrappade gård med ljus ­röda knutar och längre bort Seljansö och slutligen Hedåsstugan r ett rast ­ställe för vinterfarande mellan Ovansjö och Forsbacka- Gävle o Där var ocksåkö rvä gen sIll t oTorget låg som nämnts strax norr om järnvägen och var på 1870~80 ·­talen samhällets medelpunkt .,På 1890:- talet byggdes intill torget den nyabadinrättningen o Sedan byggdes först en och sedan en annan viadukt överjäTnvägsspåren ~ ( Torgytan var aldrig stoT , men den utnyttj ades väl på lik ­vidsdagarna u Även däremellan var trafiken livlig särskilt vintertid ,bönderna komma med sina kolryssar och vedforor ned till verket på andra si ­dan~ "Likviden II var den verkligt stora händel sen ~ Avlöningarna utbetaladesnämligen sista fredagen i varje månad ~ och det visste ju allt vad handelsfolki trakten hette, både bofasta sådana , gårdfarihandlare och böndero ' TillSandviken skulle man med sina varor : och I1 torget ll var fritt för alla o Dåblev där liv och rörelse o Man ställde upp sina stånd eller inrättade salu ­bodar.i. sina fordon ,som det föll sig eller på traditionella platser. ' För~säljningen av smör och ost Lex ~ 1 försiggick vid de låga staketen mot kanalen, där man måste trängas med hästarna, som bundits där . Dessa små ruggigadjur fin go stå hela dagen med sina granna täcken ,dåhötappar , havretornistraroch vattenpytsar , till dess gubbarna och gummorna avslutat sina affärer ,hälsat på släkt och vänner , inkasserat fordringar och druckit kaffe. 1Vilka var det nu som befolkade torget? Jag skall kanske bör; a medde kvinnliga gårdfarihandlarna o De såga urgamla ut men vara nog rätt unga .Torget vid början av 1870 - talet.

19Vi barn tyckte åtminstone så, inbyl t ade som de voro i k appor , fil t a r , scha ~1 ar och sk innfodrade botforer som karlarna.' Pälsar h ad e de d ock in t e . Detvar kortvaror, kaffe och bakverk, som k om p å deras lott .Ville man ha tr å deller knappar , måste man vänta med att köpa det , tills Dal "" An na eller Da l ­S tina kom till "likviden". ' Den förra hade ett riktigt stånd med väggar ochen lucka att öppna. ' Detta "åke" stod under mellantiden p å backen bakom detnuvar and e badhuset. ' Båda dessa "kullor " köpte eller byggde sig se dan egnafasti gheter med butiker på Yttre Sandviken. Varda g sskor köpte vi också påtor ge t . ' De voro liksidi ga och försedda med kopparhällor p å t årna samt l ä der ­remmar, ' Vi barn , som voro bekanta med kusken Lilj .eros l vilken bodde på Stationsgatan invid torget, fingo gå in till honom och prova skor . Så förekommostånd med manskläder, mössor och hattar fr å n Jacob Bellander s iströms och Schevelius'. Dessutom mä rktes den roli g e ,Gävle, Lindamunvi g e !

~oket ett par gånger om året gick det åt mycket av den varan , i synnerhet omden var tunn, vilket ej : behagade bagerskorna Nyman och Bäckström, som bakadeåt oss hemma i bagarstugan under matsalen (nuvarande linneförrådets sy rum iBruk sgå rden) .Medan jag håller på att tala om livsmedelsförsörjninge.n r, vore detej ur vägen att även nämna om "vårt dagliga bröd" , nämligen bakningen iSandviken . ! Det hårda brödet (r.g) , knäcke eller spisbröd ) som det kallades~. bakades alltid på pI atsel.·}' I Några spisbrödsfabriker funnos ej förrän påa01880 90 - talen , då man kunde köpa falubröd, ett rutigt , mört , fint bröd,vilket man bjöd på 9 när det skulle vara extra finL! På bruket fanns detdärför fyra bagarstugor i varje tvättstugehus. ' Där fanns alltså rum medbakugn , bakbord och jäsbräden f • och där försiggick bakning oavbrutet höstoch vår . 1 Man köpte ett par säckar rågmjöl , eldade upp u gnen med långved ,satte degen i de stora trågen kl o l 8"9 på kvällen och börj ·ade sedan utbak ­ningen kl. ' 4 på morgonen . Vanligtvis var det två husmödrar , som hjälptes åtoch sedan delade baket , eller också lejdes ett par gummor , som hade bakningtill yrke ~ ' De fingo betalt per säck . ' Det berättades , att rallare och andratillfälliga arbetare betalade 2S öre per säck i baklön på 1850 - 60 - talen . Dåvar det "IlKlangrnor " i torpet nere vid mosskanten öster om åsen, som ut fö rdedet arbetet ensam , trots alla barnen hon hade omkrin g sig i stugan ~ Om mankom över blod , bakades det även paltbröd . Den största läckerheten var dockhärkakan . 1 Vid grovbrödsbaket brukade man bli bjuden av grannar och vännerpå ett " smak n. 1 Några kakor togos undan , innan de gräddades . Kanterna vekosupp , och så breddes tjockt med lingonsylt på , innan de gräddades . 1 Det varmycket gott, i synnerhet om de voro litet varma, och innan de blevo segao" Det dagligabrödet "Vetebröd ansågs som ·lyx och förekom endast som kaffedopp och till helgdags . 1Det bakades runda bullar eller längder i hemmen i spisu gnen o Något torkamdes till skorpor, som ej heller funnos att köpa.' Så bakades naturligtvistjocka pepparkako r ~ då ju sirap var det enda sötningsmedel arb e tarna besto ­do sig med o' Socker var mycket dyrareo'Till maten hörde ju också - det som var allra m e st värdefullt ufläsket. ' Grisen var den 'l fattiges sparbössa ·'~ som det hette , och varj ·e arbe utare fick ha en liten svinstia bredvid vedbon , om han ville ~ Fö r st snickradede själva eller tillsammans med grannen ihop en liten kåk åt nasse . 'Spädgrisen köptes på torget eller vid j ärnvägsstationen, d är det i novemuber - december eller i mars hölls auktion från va e: n ~ Grisen blev då lagomfärdig att slaktas till julen efter,,' Snart såg det för ruskigt ut med all ade olika, små kåkarna , mer eller mindre väl skötta ,,' Då tog bolaget heltresolut och byggde snygga stior med " rum och veranda n på vardera sidan omvedbodsgavlarna o Min far kallade dem " italienska paviljonger ", och därkunde det hållas rent med torvströ . ' I november - december hörde man varjemorgon så där vid 4 ~ 5 .. tiden, huru grisarna sk.reko , då sI aktare Engström el ­ler Anders Elg kom och släpade ut dem till slakt och stack dem .' Längre framanvändes slaktmask . För gubbarna var det ett kärt tillhåll att vid f yra ­ski ftet eller på söndagsmorgonen stå och prata och jämföra kreaturens ·" växtoch förkovran " " Egendomskänslan och sakkunskapen funnos i de gamla bondeätt ­lingarns, och gummorna kunde sin konst att göra korv och sylta" Dalmasens· tinor avenvirke komma nu till pass.' Kunde man ej : bestämma vilkens nasse,

2.1som var tjockast ,tog man ett snöre och mätte älsklingen över- magen, slog enknut och kontrollerade sedan tillväxten. !B en fl~sket räckte ju ej hela året. t Vad åt man annars? Man köptetunnor med salt sill och strömming och delade mellan hushållen. Så hademan sitt potatisland ,en eller ett par säckar rågmjöl och en mindre ditovetemjöl, en topp socker och en kruka sirap . ! Det blev stommen iAtt gå och köpa för dagen kom ej på fråga,alla hem .•ty även de små hemmen köpte förlänc:re tid . Bär plockades naturligtvis i mängder och syltades ofta surt,då socker och sirap var så dyrt. · Matsedeln var nog överallt salt strömmingoch potatis samt kaffe med smörgås (kaffet blandat med cikoria, råg eller"knallar " ) till frukost . Middagen bestod av pannkaka, kabeljo , paltbröd medklimp och fläsksås, ärtmjölspannkaka, kålsoppa, ärtor och fläsk, välling ochsurmjölk och " fiI u , ölsupa, saftsoppa, sill i olika former , rotmos, saltkött, fisk, hämtad ur sjön , och någon gnn g färskt kött , helst köttbullar.'Till kvällsmat förekom gröt och mjölk, helst rågmjiils ~eller korngrynsgröt.Risgrynspudding med saffran och saftsås var nog hel gdagsefterrätten.' Grönsawkcr förekommo inte all s, knappast på herrgårdarna , där matsedeln i stortsett var densamma som hos arbetarna, åtminstone i mitt hem . ' Mjölk hämtadeshos bönderna i Högbo samt Västan . och Östanbyn eller kom från Ovansjö perjärnväg eller från Årsunda per ångbåt. En del mjölk kom i små flaskor tillvarj :e hushåll , och en del mj "ölk delades av gummor , som antingen stodo påjärnvägsstationen eller ångbåtsbryggan , där de !'mätte ut'" nen åtrådda varan,som det var ganska ont om . ' Några verkli ~ tstora ladugårdar funnos ej här,inte ens vid Hö gbo herr gård , som dock var den största. Bönderna hade ejmånga kor vardera . J ordbruket i socknen va r det ej " mycket med i jämförelsemed de rika Ovan sjö ·och Valbo · storbönderna. ' Högbo bestod huvudsakligen avskog med sm:] odlade bitar och små , oansenli g a gårdar ·Sandviken kom till . 'Låt oss återvända till tor g et . ' Dä rvävnader och arbetskläder. tVad som köptes alnvis var no e:till lakan (att kasta ihop på mitten) ,en fattig bygd, innanfanns även nå got stånd medendast domestikblåväv till karl skjortor och mollskinntill byxor . Grå domestik fanns väl också , men något gl adare ty g minnsj ag ej. ' i~ej ' , det var nog så . att "bomullsklänningarna och ä ven ylleklänningarnavävdes hemma.' En vävstol fanns i snArt sagt varje hem; det vävdes flitigt,fastän utrymmet var trångta ' Karlarna gill ade ej · gärna köptyg till blå ..skjortor, och de gingo även gärna ibegravning, då den fina ,hemvävda kläder utom till bröllop ochsvarta klädesrocken togs fram . ' Den vor en l å ng ochstilig livrock , dubbelknäppt . Vid sådana tillfällen begagnades även höghatt. ' En bruksarbetare visste mycket väl skillnad på helg och söcken . r ar ­betet såg en smed på den tiden ej heller ut som nutidens bruksarbetared Henhade träskor, tjocka , lunsiga , hemvävda kläder , styva av sot och olj ·a, dåhan kom hem för att få si tt middagsmål . Han var även själv sotig , otvättadoch skäggig .Det var nog ej så roligt för gumman att få så mycket extra sotin i köket, men så fick hon hålla på att skura och tvätta jämt och ständigt. 1Det gwnla talesättet, >I sat är inte lort " ,var nog en klen tröst . t Duschar ochklädskåp för "personalen " , som det nu heter , funnos ej " på den tiden.'Som j ag nog förut nämnt, låg det gamla "Värdshuset '" strax söder om Värdshusetoch "Futten"järnvägen i Storgatans förlängning. ' Det var en låg , rappad envåningsbyggnad

22Vä rdshuset och " Futten ".nv trä liknande de övriga bostäderna på gamla bruket ? dock ej gulmålad utang ra (såvida d e n ej blivit det av närheten till kolhusen och verket).' Därhölls hushåll för de ogifta tjänstemännen , först av en hush å llerska ~ mamsellNordin. Sedan övertogs rörelsen av bruksbokhållare Anders Olsson och hanshustru 1 född J acobs s on . ' I norra änden av huset var en matsal och därinnan ­för ett rum , vilk e t anvä ndes som bolagets gästrum , samt den s ~ k ~ 1 "'Forsbackasalen" , r I södra delen var kök och ett par rum för familjen Olsson , vilken såsm å ningom blev rä tt stor och flyttade till Hyttgatan.' Sju barn blev det ifamiljen , vilka sedan kallade sig Barre ~' Fru Olsson var en duktig husmor .Utom det da gliga herrhushå llet blev det ofta att taga emot och förpläga bo ­lagets gäster. Uå got annat hotell fanns ej ' i samhället förrä n fram på 1890'­t alet . då re s ande kunde " taga in " på kafeer och " rum för resande ~' på YttreSandviken.' Bry ggerier saknades däremot varken här eller .i socknarna omkring, 'Smeder bli törsti g a ) och att dricka mjölk föraktades aven vuxen karl, ' i~yk ­terhetsrörelsen var i sin linda och betraktades med misstroende . ' Gubbarnasmeto gärna ut och toga i g en sig mellan smältorna, kilade ivä 'g på gångstigenöster om åsen hort till bryggeriet och h ä mtade en säck med öl i helbuteljer. Mötte de då "ingenjörn ", kunde det bli en rätt animerad diskussion ." Vad har han i säcken? " .. II Varså god , ingenjören kan gärna få ta den . r" Senareblev det vanli g t att dri c ka havr ~ 'vatten om somrarna, och ett år, då d etgick magsjukdomar. tog bolaget hem ett fat rödvin att blanda i dricksvattnetnere i verket . 'Trafiken till bry ggerierna tyckte bruksledningen ej om . Därförordnades s å , att arbetarn a kunde få sitt dricka på närmare håll . Den s . k . '" Futten " b yggdes vid Västra porten , och herr Olsson erhöll rättigheter att~örsälja öl eller dricka, · som på den tiden var betydligt starkare än klassI och ILI Hande ln därmed var p å den tiden alldeles frLI Den gamla kåken ,som väl stod dä r en 10 '820: å r , flyttades sedan till Kanalbanken och t j ä nad een tid som snickarverkstad å t pensionärer och scoutpojkar . ' Ölaffären förherr Olsson blev nO ~ l tills den stängdes fram emot 1900;, en g anska lukrativaffär. ' I' Futtolle", som herr Olsson kallades av folket , var en duktig affärs ..

man , inte enda s t som bol agets skandinaviska korrespondent , utan även somprivat s å dan ,ra frå n Ov ansjö ,fö r ut seende och klok . ! Han köpte t .. !(!x . ' stora områden i Harrsätav i lka han s edan s å lde till by ggnadstomter . Han byggde si gden första villan vid He d grind på mark ,som var köpt frå n Seljansö . 'Nöj .ena på min ba r ndoms Sandviken (man sade all tid på Sandviken) Nöjenvoro ej att jämföra med nut i dens alla förströelser , sportiga eller kultu .rells organis a tion e r m .. rn . ' Förutom k ä lkåknin g och litet skridskoå kning vardet in gentin g utomhus p å vintern . Men det var ju också endast månskenskvällarrsom man kund e va r a ute; i " nedan " var det ju kolmörkt på vägarna. ! Manså g ej " handen för ö gonen t;~ Då var det bäst att hålla s ig inne vid foto .genlampan . Det f anns e me lle r tid en förenin g för allt folk i Sandviken,tj ä nstemän såvä lsom a r b e t a r e . ' Det var " Föreningen nytta och nöje n, bildadar 1873, då den nya skolan ( numera Kanal gården.) stod fÄrdig . Isom g ick tvär s ö v er huset med tre fönster på vardera kortsidan ,övre salen"hölls af.tonunderhållninga r av ol i ka sla g , föredrag r konserter , tablåer samt dans en~ån g i må naden .. J a g minn s mycket v ä l , nÄr det dividerades om vem som skull egå och dansa , mo r elle r b a rnjun g frun . De s . k . ulikvidsbalerna" voro likaomtyckt a av b ägge par-t er 6 PÖ Ann anda g Jul och Trettondagen var det extratrevli g t.' En afton unde r julhelgen anordnades en särskild barnfe s t, d å al -la brukets b a rn vo r o v ä lkomna att dansa krin g g ranen och att få påsar medbullar och karameller .Somm a rtid d Äremot vardet litet livli g are. ' Förutom rodd· och segelturernapå Storsjön och kanalen åkte man me d å n gb å ten " Emma"eller med båten rI Ande r s Uppst r öm" till Hammarby .till ÅrsundaVid midsommartiden var d e tkonkurrens mell a n ol i ka int r ess e n bland arbetarna.' En del ställde färdentill dansbry ggan och e n del , tl l ä sarfolket " , följde med å n gbåten till Sjöuha g sgruva'p , Do vi k ell e r År sunda, där det sjön g s psalmer och s å n g er. ' P ådansbry g gan , som man d å sade, spel ades fiol , flöj .t och kl arinett ; dragspeldäremot my c ke t siillan r då de s sa v o r o sm å o c h oansenlig a . ' Första dansbrygganbyggde bolag et v i d Åsgntan ( n r 14) ~ dä r den lå g p a krönet bland tallarna. Dä rbjöd s p å d ri c k a f rån f a t på mid s omm ar aftonen ~ Ett par handfasta smeder sköt ­te om utskänkn in g e n o c h " r ä ttvis a n 11 • När midsommaren vor öve r , lades ettslutt and e tak ö v e r b an a n t I ll n ä sta å r till sm åpojkarn as stora förtjusnin g .De åkte p å bak e n p å de h a l a bräde r na - nö j ena voro små men upp s k a ttad e . Såsmå nin gom flytt ades b r y gg a n v ä ste rut fö rst t i ll Jä rn gatan och sedan till HaMgen samt slutl i g e n t i ll (l Sjömansholme n :' (där epidem i sjukhuset nu ligger). 'Uen då hade b o lage t fö r l ä n g e sed a n upphört med trakterin g en , som å stadkommera bråk ä ng l ä d ; e .'Mi dsommarfirandetTj ä n s t e mä nn e n h a d e sina s ma utfärder dels p å sjön och dels till Tjänstemän_n ens fri_Fredrikskulle, som l åg v id s jöns ö s tra strand bortom Stensmo . Där var en tidsnöjenliten plan , som ma n kund e använda vid krock e t spel . Dä r funnos även bänkaroch bord . där mon kunde placer a n å g on liten ank a re med vin eller dylikt ;voro damerna me d n a tu r li gtvis kaff e eller r ent a vvar den tidens " t r äffpunk t "små sup e e r . Krocketspeletför d e o gifta "b r ukshe r rarna" och de un g a damerMna . . Utanfö r kon su lns bos t a d va r en v ä l vård a d krock e tpl a n , där å tskilliga" par a spelade s samm an p å d e v a ck ra sommarkvä llarna. 1 Alla voro ju kv a r hemMma och alltsa h ä nvisad e ti ll varandra somrarna i g enom . d å det på den tideninte fanns n åg r a semestrar , va r ken för tjänst e män eller för arbetare . Den

24första, som använde sig av 14 dagars ledighet (utom vid sjukdomL var minfaf år 1894 till konsulns stora förvåning . Han tyckte, att det var onö -digt att vara där borta i Öregrund så länge och " ingenting göra", Men sedanfingo allt flera tjänstemän sina ganska välbehövliga ledigheter, då arbetetbörjade att bli alltmer hetsigt . Det var frampå 1900:·talet .Julfirandet hade också sina traditioner . Förberedelserna voro no- Julfirandetturl ,igtvis ej · så bullersamma som nu. De bestodo mest i julslakt och julbaki alla de hem , · där man hade en nasse, litet vetemjöl och sirap till pepparkakorna.!Darnen skulle naturligtvis hjälpa till med att baka både saffrans -kransarna, pepparkaksgrisarna och - bockarna . ' (Lucia-firande förekom ej idessa trakter ej heller adventsljus i någon form) . ' Man bidade stilla ochväntade, att på själva julaftonen all härligheten ' skulle framträda medljus, julgran (dock ej i alla hem) samt gåvor .Ett par dagar före jul skickade mor bud på en del änkor med barnoch arbetarhustrur, som hade det särskilt svårt.' De kommo då med var sinkorg och slogo sig ned i vårt rymliga kök. Mor gick in i rummet bredvid, därhon hade staplar av limpor , kusar, pepparkakor, fläsk , korv, lutfisk ochri sgryn samt inte att förglömma riktiga , stora stearinljus . Så plockade honned av alla sorter i korgarna alltefter famil j ens storlek och bar sedan utde fyllda korgarna till gummorna med en önskan om " God Jul!! , ' När min farmorlevde, voro de behövande ej flera än att hennes lilla husa kunde bära om ~kring korgarna i gårdarna. ' Ett och annat klädesplagg gömdes nog i botten, såatt ingen skulle se det , och där det fanns barn litet leksaker och julgrans·k arameller. ISå kom då julaftonen ~ ' Kontoret stängdes , och ag antar , att verketslogs igen klockan ett eller tidigare . Hyttorna måste dock vara i gång . H ä rpå trakten var det ej vanligt med julgudstjänst redan på julaftonen , men minmor var van med det från sin födelsestad Norrköping . Hon bad den på 1880,­talet anställde brukspredikanten att ordna med en liten gudstjänst i Sandvikenskyrka klockan fyra, vilken sed uppskattades mer och mer . Första åretvara vi så gott som ensamma i kyrkan (f.d . bönhuset) , . Då vi kommo hem frånkyrkan stod kaffebordet dukat ,,' Gr anen tändes, och julklapparna delades ut avfar. Till sist f i n go vi g röt , lutfisk och smörbakelser.Gudstjänstlivet på 1870'-80 - talen präglades av väckelserörelserna, Kyrkan, reli _giösa samman_Fosterlandsstiftelsen s ~ hietodisternas och " Waldenströmmarnas " (sena r e kalladslutningarSandvikens Missionsfö r samling) . 1 Mina föräldrar understödde och åhörde gärnaej : blott statskyrkans präster i b r ukskyrkan utan även de övriga.' När lektorp P Waldenström kom hit ut från Gävle och talade i någon lokal , voro vigärna med både unga och gamla _' Det var en brytningens tid . ""Kulturradikaler"funnos även då, och den fT!est framträdande här var nog skolläraren, Men " ,läsarna"voro också radikala på sitt sätt, särskilt då det gällde förakt förnöjeslivet. ' "Bönemöten", som räckte ända till måndagarna, som andra " frimåndagar",förekomma , men då ingrep bruksledningen och hämtade ned g ubbarnatill verket. ' " Söndag skall vara söndag och vardag" vardag!"Julottan däremot var en samlingspunkt för alla, både "läsare"och"värdsliga". Egentligen skulle man upp till sockenkyrkan i Högbo på julrror egonen. De, som kunde få låna häst och släde, foro dit upp med bloss , men vi

25-"------Sandviken:s kyrka. 1880 _ talet .i brukspntronsgården fin go vackert h å lla oss h emm a i vår egen kyrka ellerp å 1870-talet i bönhuset . Men den stackars prästen var d e t synd om ) för ..står j ag nu . Den gamla brukskyrkan hade prediksstolen i koret över altaretoch där bakom sakristian . När folket p å julmor gonen stod packat inte endasti gången utan även ute på trappan och inne i sakristian med dörrarna vidöpp ana på båda hållen , stod präs ten minsann i "blåsväder ". ! Jag minns, huru lju ­sen vid först a bänkraderna och i fönstren fl ä mtade ) · osade och runno , ochsnön faktiskt yrde in . Kyrkvaktaren hade gå tt i gårdarna och samlat ihopljusen - så enkelt gick det till:' Men j "ag tror ; att den tidens jul firad esallvarligare och intensivare ä n nutidens ~ koncentrerad som den var tillsjälva högtiden - från november .. och decembermörkret till julaftonens ochjuldagens levande ljus .

~6SJ U K vA RD S FÖ RHALL ANDENOm jag skulle skriva litet om medicin, läkare och sjukvård som ettbarn upplevde det på 1870-- 80 - talen. 'Det första minnet av " apotek " var ett skåp till höger innanfördörren på brukskontoret . ' Där funnas flaskor med vidhängande etiketter, bur ..kar med salva, askar med pulver och plåster o De som skötte förrådet voroverkets kemist Essen (i vardagslag kallad "majoren" , då han såg ut som engammal knekt) samt yngste bokhållaren Björkman och sedan unge Emil Forsström.Dessa turades om att följ a läkarna på rond ut i gårdarna för att I' li _ra sig" och höra vilka mediciner , som skulle tagas fram ur skåpet , då doktornej - var här . Det var doktorerna Holm , Ile sselgren , Sehlberg och Sandberg(lasarettets läkare) , som komma från Gävle och Hofors på vissa mellantider,eller då det behövdes. ' De som vara svårt sjuka forslades på bår in till lasarettetper järnväg. Tå ge t stannade då vid Tolvfors för att överlämna pa ..tientcn till stadsbud, som väntade vid järnvägsövergången , då det var när ­mare därifrån till lasarettet än från Centralstationen . Det var nog mestolycksfallen , som forslades in till dr Sandberg. ' De flesta låga emellertidhemma, t . ex. ' sådana som hade di fteri , scharlakansfeber och j -ag tror ävenkoppor och tyfus . En vanlig sjukdom var frossa. ' "Tredj edagsfrossa " kalladesofta denna febersjukdom , en form av malaria . Febertermometer begagnades e jännu . Det var pulsen och frysningar med hetta, som fingo ge utslag, om detfanns feber eller ej -~ Så var det de numera benämnda 11 tuberkulösa n sjukdomarna,som då kallades lungsot , skrofler , höftsjuks t puckelrygg osv ~' Jag tror,att särskilt körtel tbc var vanlig, ty då någon av doktorerna kom på besöktill föräldrarna, brukade de hälsa på barnen genom att taga om halsen ochkänna på halskörtlarna. ' Den vanligaste barnsjukdomen var nog Uengelska sju ­kan" eller " eitan "!) som visade sig i allmän pirighet och " knölar ll här ochvar .Nå , vad fanns det för botemedel i medikamentskåpet på kontoretför alla dessa sjukdomar? Eller vad skickades ut från apoteket Lejonet iGävle enligt de recept , som doktorn tog med sig och lämnade dit in? Ja,vad vet j ag? För små sår begagnades häfta och melonplåster i stänger . Detbreddes på en ty g lapp.' Så fanns det aseptin att tvätta såren med . (Den kokadedock mamma själv och förvarade i stora butelj er, ty Gahns nya patent ..aseptin var ju onödigt dyr . l ) Om det var mera än borsyra och peppannynt däri,vet j ag ej . ' Brännsår tvättades först med kalkliniment , och sedan strökmon på en fet solvao Större sår tvättades även med karbololja, eller ocksålade man på en lapp med ett torrt , gult pulver på . ' Jag tror , att det kalladesjodoform och luktade mycket illa. ' Lappen klistrades fast omkring konternapå såret med kolodium o' När det sedan skulle bytas förband ~ vor det svårtBtt få bort gasloppen .. ' I såret hade vanligtvis bildats var, som dock så små ­ningom minskade . Mot bölder använde vi grö t , helst av råg .. eller kornmjöl,kokt på gr,ädde . ' Mamma ' gjorde även ett pl ås ter för brännskador eller förspricko r: på fingrarna . Det bestod ~ v häl f ten vax och häl f ten smö r , smäl tLäkare, me _di cin. VSR _1.ils sjuk _domar

27tillsammans och rört , tills det kallnat , och förvarades i stänger. I Det an ­v ändes även för att förhindra kylskador . Mor gned in v~raöron och kindermed detta preparatr - d~ ,det var kallt ute . ' Vid förkylnin g eller "magont " bru ­kades ingnidning med olj :a (hälften kamferoljll och hälften terpentin) . ' Vidsvårare värk fick man ett senapsplåster på magen ; - det doppades i vatten', .fick ligga på i fem minuter och sved otäckt , därefter " våtvärmande omslag " . rDen medicin, som användes invärtes. är det svårare att minnas ~ ' De gamla gub ­barna berättade , att man fick sig en beskus ur Ess~ 'n s förråd (malört ibrännvin) . , Så fanns det ju ricinolj a och bröstdroppar . ' Mot frossa fick mankinaiösning , uppblandad med hallonsaft .. ohyggligt att taga in : ' Mamma-befriade oss därifrån genom att köpa kinapulver och lägga in det ioblat,som hon gjorde små paket av och blötte. ' Men det var inte lätt att svälja detheller, utan att hela satsen kom i munnen . ' Så fick man maltextrakt som stär ­kande medel . ' Något som kallades olj eemulsion brukad~s även .. en föregångaretill fiskolj -an . ' Mot engel ska sjukan blevo vi smorda på magen med en salvabestående av tjärn.vitlök m. M., vilken såldes aven gumma. ' Mor trodde ej - påsmörj 'an, men väl på massagen och den varma yllelappen på magen; . man fick apatit av proceduren ,som upprepades varje kväll en tid framåt . 'Så småningom blev ju medikamentsför~ådet på kontoret för primi ­tiv~ , likaså s~ukvå~den överhuvudt~get . ' ~ börj an av 1880 - talet kom en fastanställd läkare , dr LindI hiL ' At honom byggdes en bostad med mottagning vidStationsgatan ,där poliklinik och sjukavdelning fortfarande äro inrymda,ehuru många gå;'ger ombyggd och utökad . J ag antar ,att medicinförrådet ävenblev inrymt i detta hus på södra gaveln , som då var mottagningslokal o' Rummenmitt i huset och i västra änden disponerades till bostad av doktorn , som varungkarl . Jag har ett minne aV 1att dr Lind och hans efterfölj a re (efter femår) dr Melin, ej - ville svara för apoteket L.ejonets medicinförråd och lämna uttill bol .agets anställda ,som då inte endast hade fri läkarvård utan även frimedicin. I sl~tet av 1880: .. talet byggdes nämligen en apoteksbyggnad som annextill polikliniken ,ett Ii tet rött hus mot Södra Järngatan (numera flyttattill Li':1n~vägen nr 6) . 1 Där residerade apotekare Olin, förut anstäfld vid apo ..teket Lejonet i Stockholm o Men medicinförrådet va r fortfarande anknutet tillapoteket Lejonet i Gävle , vilket officiellt utlämnade " fri medicin tillSandvikens brukspersonal " (som det stod på etiketterna) mot läkarrecept . 'Apotekare Olin hade dessutom ett litet förråd av tvålar p aseptin osV o somsin egen affär . Huset var rätt lite t och inrymde expeditionslokal med la ..boratorium, ett kök gemensamt för apoteksrörelsen och hushållet , ett dagrumoch ett par vindsrum .Apotekaren gi fte sig samtidigt som han flyttade hitoch fick så småningom fem barn , vilka växte upp i de små rummen . ' På expedi ­tionsdisken stod en sparbössa med påskri f ten "För Sandvikens sjuk -och begravningskassa",·och däri lades 10 öre för varje recept i stället för betal ­ning. ' Islutet av 1890 "' talet fick Sandviken emellertid egna apoteksrättighe~ter . Det byggdes då ett nytt , stort , modernt apotek med alla därtill hörandeutrymmen .' Apotekare Olin flyttade över till annan verksamhet inom bolaget ,och den fria medicinen togs borta Apotekare Stenström med familj flyttade ini huset , som även innehöll bostadsvåning en trappa upp ,, '

28Apote k et i Sa n d vik en år 1904.Till sjukvårdens begynnelse i Sandviken hör ett känt namn , jungfruHall ~ I min barndom kallades de adliga, ogifta kvinnorna :' fröken ''. de bor.gerliga "mamsell '· och folkets !;ungfru ·' I Sandviken hade vi två framstående:l jungfrur " o Det va r barnmorskan Anna Höglund och sjuksköterskan CarolinaHall . Den senar e var låghal t ? och vi barn trodde,hon var halt ~att hon hette Hall för attEgentligen var hon sömmerska och kom tidvis ut från Gävle tillmitt hem för att sy och lappa å t oss barn ~ ' Hon var duktig , prakti sk ochhjälpsam o Att plåstra om våra fin gr ar, då vi gjort oss illa, var hennes spe ­ciella intresse . ' Hon kände till må n ga goda huskurer utan att därför vara nå ­gon kvacksalverska ~ ' Läkekonst en och l äkarna hade hon stor aktning för o'Det var väl i bör; an av 1880 , som jungfru Höglund, vilken ju varsärskilt bekant i vårt hem , där hon tj änst gj ort varje eller vartannat å r på1870 - talet , gick upp på kontoret till brukspatron eller hem till oss ochsade : li Den där sjuksköterskan t som bolage t anställt och som bor i samma hussom j a g (Smedsgatan nr I L är ansvarslös . ' Hon lade en sjuk mä nniska ,intagits på sjukstugan ~ i ett bad och gick själv bort . ' J ag hörde , hur människanlåg och skrek och gick o ch to g upp henne " .somSköterskan fick naturligtvisrespass , sagt och gjort . ! Vem skulle nu sköta de sjuka , som behövdehjälp i gå rdarna eller som togs i n i bolagets Jl tvårums sjukstuga" vid ka ­nalbrinken? Far var ej - råd lö s ~ 1 Inspirerad av mor kallade han p å "' jungfruHall !! o c h frågade , om hon ville l ä ra sig till sjuksköterska. Bolaget skullebetala kursen ,som varade en må nad , p å Uppsala lasarett. 1 Det lät hon sig ejsägas två gå nger ~ Efter ett par månader var hon säkert installerad i sittnya ämbete och kom sedan att praktiskt taget sköta sjukvården iSandvikentre decennier framåt &, Hon var en utmärkt duktig sköterska efter den tidensförh å llanden ,at~kom .praktisk o c h nog gr ann samt plikttrogen och hade intresse förhjälpa människorna o Me n hon förstod även att följ ·a med det nya, somAntiseptiken accepterade hon villigL ' Sjukvården på den tiden var ejpå lån ga vägar så kompl icerad som nu " ~l an visste ej mycket varken om sjuk ..Sjuksköters_kan jungfruHall

29domarna eller botemedlen . Vi kunna knappast fatta t huru människorna kunde" leva livet i g enom " ännu på 1870 - 80 ~ talen l då man ej - visste något om bak ..terier eller bristsjukdomar och e.jkunde göra så enkla kirurgiska in z reppute flå landet som Lex . ' att sticka hål på en halsböld .. ' En febertermometerfal''1 ns ej i mit t hela förrän på l890 - talet ~ JlIngfru f!alls i nstrument bestodoaven pincett med hornskaft och en laveman gsspruta (ej ' en kanna,till senare tiders llppfinnin z )som hö \"desamt ett pliltbäcken . ' För övrigt använde ""nde hus ge råd , som hon kunde finna i hemmen . En sopskyffel klädd med papperto ~ssom rondskål eller bi:i.cken , l.l en hon gick ej endast omkring och vördadesjuka, hon hade ju fiven II s jukhuset " att svara för ~ Det var inrymt isamma ;llJS, som hon själv bodde . Där var även polikliniken en tid,, ' Själv ha -d e hon ett rum och ett litet kök ,Från l ä genheten hade hon en lucka ut tillde båda sjukrummen, så att hon kunde se och höra vad som försiggick där. 1Det dröjde no ~ å tskilli ga år , innan hon fick något biträde , kanske först se ..dan huset definitivt b livit epidemisjukhus ,ty därtill avancerade det tillslut efter m4nga på - och omby ggnader ~ Först år 1913 byggdes den nya " epide ..mien " ,men då var jungfru Hall redan pen sionerad som epidemisköterska ochhade flytt at till Oregrund ,där hon för sina besparingar köpt s ig en stugaför ölderdomen, ' Det var no :; hennes menin g att leva livet istillhe t med sinskyddslin' ~ ' en epileptisk flicka fran Sandviken) men därav blev föga . Denlilla sjöstaden hade ännu mera primitiva sjukvårds förhållanden än Sandviken,'f:är ':.> 1 ev honfaktiskt både läkare och dis triktssköterska så länge hon orkade. Till slut blev dock hennes järnhälsa knä ckt Ho n så lde gå rden och flyt: -tade H'hem " till ii andviken , där ho n do g rätt så ensam i krÄfta ~ ' .. En ståtligmänniska vor hon , 3ktad av alla och värderad ej minst av sin käre doktor l'ti e ..l i n • . Vännerna läto skriva på hennes gravvård ; "Ärlig till själen , tro gen ikatlet levde hon ett verk samt liv till vÄlsi ~ nelse för må n ga. '" lIan dog 1920.Den andra framstnencle " jungfrun II i Sandviken var som ovan nämnts BarnmorskanjungfruAnna Höglund, barnmorskan (sedan gift med g lasmäs tare Clas Nordstedt). · Hon Höglundvar även en prima mÄnniska och skicklig i sitt yrke ~ För oss barn skilde honsig särsk ilt från andra kvinnor i samhället . emedan hon alltid bar på enväska, vilket ej : var så vanli g t på den tiden . Och den där väskan var det nå ­co t mystiskt med. Den hörde på nå 3:0 t underli gt sätt ihop med lillsyster el ..ler lillebror. som plötsli gt kommit ihuset . ' Det berättades om baro, somhejdat henne på g atan och helt högtidligt ni git eller bock a t och tackat förlillan, som hon burit hem . Den tidens un g ar voro minsann e jsom nutidens. t.iys teriet v a r f ö r dem ett mysterium .så underkunni g a- - j un g fru !Iöglund hade tydligen ansvar för hela samhällets förloss ­Ilill g ~vård och ytterst sällan förekom barnsängsfeber bland hennes patienter ,vilket no g berodde på h ennes renlighet och no g grannhet " Jag minns hennebäs t i egenskap av v accinatris . Hon kom d å hem till oss i barnkammaren och- hade ·- en--nramma med-·en sto_r.., -kraft-ig baby i sä ll skap . Fr-ån - denne-s- stora , präktig a koppor to gs nu vaccinen på en pincett och applicerades på våra armar.'Andag kan j ag se henne s kraftiga händer med de stilla rö relserna, hennes.. l'vnn .. .lgo, gemytli g a ansikte och höra hennes goda ,friska skratt.' Hon var eniJornavän och en god lljälp OCll tröst för minga bekymrade mödrar ,förenande isin person både ~--,.:·l ,', barnfwårds .. och mödracentral ... Heder åt gångna tidersII jordemödrar", av vilka hcm var ett praktexemplar ,, '

~oMJNNEN FRÅN SELJANSÖSelj 'ansö egendom, vilken jag talat om i samband med den stora kol ..husbranden 1890, bör kanske få sitt eget lilla kapitel bland mina barndoms ..minnen. ' När man gick vägen söderut från ingenjör Tord Magnusons, verkmästareLarssons, kolare Larssons och sågförman Krokströms bostäder, kom man tillHedgrind.' Det var en verklig grind, flankerad av två små , vitrappade stugor4på ett rum och kök vardera, ' Där bodde ett par dagsverkskarlar . Jag antar,att de hörde till Selj 'ansö gård, ty stugorna låeo på dess mark, ehuru gärdesgårdengjorde en krok omkring dem, så att korna ej skulle göra visit ide små töpporna och potatislanden . Beteshagen sträckte sig till nästa grind,som var belägen vid den s . k . " Villan ". ' Man fick således hoppa ur droskan ochöppna grindar två gånger, då man skulle åka och hälsa på farbror Per Muren,som bodde där . Kusken Lilj eros brukade stanna med ekipaget nedanför backen,och där fanns också en grind med vilda hallonbuskar vid vardera sidan . ' Tillhöger var en göl med vass, s . k. "cigarrvass ''', som farbror Muren sade var ettbevis på att havet gått upp till åsen väster om Storsjön . ' Man gick med för ..väntan tipp till farbror, som tog emot på verandal'\ och till hans systerdotterLotta, som l ) ~öd oss barn på saft och kakor . ' De äldre fingo väl kaffe, kanj ag tro. Huset var ganska litet ; farbrors rum låg till vänster, så salen ochdär innanför tant Lotta Magnusons rum samt kök på baksidan . ' Dessutom funnosett par rum "ovanpå " . ' Då Gävle brann 1869, flyttade farbror Muren ut ävenpå vintrarna, till dess hans nya, stora hus vid Drottninggatan i Gävle blevfärdigt . Sedan var han blott sommargäst här ute ~ Under denna tid var hmordförande i Sandvikens bolag och höll då ett vaksamt och strängt öga på dethan ansåg vara icke rationellt eller för överflödigt . Gärna to g han sig enpromenad fram till bruket och till sin gode v ä n konsul Görans son . ' Blev besöketsent på kvällen, skjutsades han hem av Lilje ro s . ' Det berättades , att enafton , sedan han kommit hem, kom hen att tänka på nå go t han bort säga Göransson.'lIan vände då om till Sandviken igen , varpå Lilj eros fi c k ~pänna förhästarna ännu en gång.· uNu är fan lös ", lär denne ha ' saet . "Är det ' den lede'eller i'.~uren jag har i droskan? Gubben åkte ;u nyss hem . !"~Iur~n,som var bondson från Ockelbo (Murgården hette hans hem),behöll sina enkla vanor livet ut. Han hade en stor , brun fälbhatt vinter ochsommar och grå kläder.' Men när det var fest , satt fra c ken oklanderli g t medalla ordnar. ' I.iuren var också naturälskare o c h hade arkeologiska intressen,vilket var ovanligt på den tiden . Men trädgårdsrabatter och sådant "bjäfs"kunde han inte med. ' Det fanns blott en enda liten pens elist nedanför tantLottos fönster , " för hennes nöj e " , annars var det bara lin gon .. och blåbärsrispå. tomten, ' rIten stenar i olika former och fär !! er rad;tde han upp på verandan,och på sin chiffon;e hade han kuriosa, såsom trädrötter , liknande fis ­kar, flintbitar och dylikt . En hel rad forngravar t r odde han si g ha reda påi trakten, dels ute på Pynten, del s på åsen norr om Sandvikens verkstäder,t . 'ex. ' vid nuvarande Ås ga tRn nr 14 och Gamla Ky rkogården . ' På den tiden varskogen söder om Selj 'ansö översållad med vita backsippor om vårarna . Dessa

.31äro numera utrotade , då folk trodde, a~t man kunde taga av dem och planteradem i trädgårdarna ett hopplöst företag.' En enda planta finns kvar pålI Villans " tomt , där ingenjör Lindblom vaktat den väl .'När Per Muren dog 1888, övergick egendomen till jur.dr . kammarrättsrådetJoh . Östberg , som sades vara hans son , fastän denne ej ' bar nam ­net.' Muren hade dock givit den begåvade pojken en god uppfostran . Östbergmed familj bodde sedan där om somrarna, tills egendomen 1913 såldes tillSandvikens bolag för en summa av kronor 200 . 000' exklusive villan , vilken senaresåldes för 25.000 kronor till tjiinstemannabostad,, 1 Ägorna sträckt~ sigdå nästan fram till brukets stora kolhus , men hade förut även omfattat Ols ..backa, See Fabriks område och Seestaden . ' Då Muren förvärvade egendomen,tycktes det ha varit en rätt obetydlig gård.' På den s . k . "Rättarbacken " ,1 / 2 km söder om nuvarande huvudgården, och därtill hörande ladugård, stall,'kv'arn, . såg samt dagsverksbostäder, låg , berättade de gamla, ett rätt storthus med kraftig stengrund ~ vilken ännu finns kvar . Den nuvarande inspektors ­gården var på l870-talet ett envåningshus med mejeri på östra änden .' Därbodde inspektor Wiberg och senare hans måg , O . Lindström . Till att börj a medbodde dock de unga i den lilla gård, sQm ligger mitt emot inspektorsgården ,och där föd,des deras dotter Olga och kanske också hennes bror Janne. ' Vi barnvoro ofta välkomna , gäster hos Lindströms och jämnåriga med deras barn . J agminns så väl tant Minas rikliga kaffebord i den ovanligt vackra salen i in ­spektorsbyggnaden . Därinne voro tapeterna nästan vita , och en murgröna täck ..te en stor del av väggarna och taket . Det var ett mycket gästfritt hem, detLindströmska. Sedan flyttade de till 01 sbacka , en avsöndring från Selj ansö,beläget nere vid järnvägen mittemot järnvä g sstationen och förvä r vad genomköp från Östberg . Där byggde den gamla inspektoren sig en v illa, delstill uthyrning , dels till bostad åt sig själv på ålderdomen.' En del tomtersålde han under hand, då marken snabbt steg i värde . 1 Hans dotter , f rök enOlga Lindström, övertog sedan fastigheten och testamenterade den vid sindöd till Sandvikens Diakoniförening, som dock sålde den senar e ~' ~ Seljansöf.d.' ägor är nu en viktig del av Sandvikens bruk och s tad v' Södra Verken,Hedgrinds villorna, Jernvallen " Örtakoloni e n , Hedåseo , Kyrko g å r den , alltligger på den gamla murenska e g endomen ~ Hur det kom sig Jatt just denna bitav Gästrikland kom att intressera Sandvikens Jernverks första ordförande,är ej : gott att säga G (Han var ju ockelbobo) . Men genom att h a satt i ståndSeljansö förberedde han , utan att själv veta det , ett vä r defullt tillskotttill Sandvik en s bruk s område .

32HÖGBO BRUK, NÅGRA MINNESANTECKNINGARMitt första minne av Högbo bruk var, nör vi som barn fingo följamed på en fiten söndagseftermiddagsåktur i den gamla "wursten ", eri sexsitsiglångåka, dragen av ett par kraftiga . rätt så sävliga parhästar , vilka kördesav kusken Lars Lilj eros. ' Vackra sommarsöndagar brukade far l å ta oss se litetav grannskapet . ' Vi åkte så långt herrgårdshästarna, som p å vardagarna endastgjorde småturer , t o-ex. ' till j ärnvägsstationen , orkade gå . ' Ett lämpligt målvar då Pynten, - Sätra, Ovansjo och Högbo .. riktiga långfärder .. -Högbo gamla herrgård och ~Planska byggningen " stodo då tomma ochobebodda . Den senare begagnades dock aven trädgårdsmästare , som bodde pånedre botten . På den övre bottnen förvarades lök och andra trä d gårdsproduk ­ter . - Mot söder hade han en handelsträdgård i liten skala och n åg ra drivbänkar, Jag antar , att han arrenderade trädgården av Lundebergarna i Forsbacukal som d å ägde Högbo o' "Planska byggnaden " låg just dä r den nya herr gå rdennu ligger . Den revs för att ge plats åt den senare o' Det var ett fyrkantigt ,vitrappat tvåvåningshus med sluttande tak åt alla sidor . Fruktträden nedanförvoro redan då gaml a och krokiga och rosenkvarteret med sina skä ra,doftande , dubbla blommor rätt så förvildat. ' Några avläggare av dessa s ~ k . '"Högborosor " tog min farmor med sig ned till Sandviken, då de flyttade dit1867.' De finnas ännu på gården mellan Konsul - och Gästgården . Äpplena voroockså aven speciell sort , stora , runda, rätt sura, rikt bärande matäpplen"vars namn vi senare ej - kunde fastställa. ' Vi kallade dem utan vidare ' Högbo ­äpplen" • • Vid flyttningen tog trädg~rdsmöstare Hansson ä ven ympkvistar avdem ned till Sandviken o' Parken var ovårdad t som det brukar vara på en 0 -bebodd, gammal I l herrgård" Lusthuset , s om anvönd~s till hönshus , stod därsom en dröm . I dikena fanns det små vita blommor , som liknad e kallorallt mycket underbart för oss barn ~ som växte upp bland tallar , ljung ochlingonris , den naturliga veg e tationen i Sandviken o' Den gamla herr gårdsbyggn aden , :a, - den var ju det märkvärdigaste av allt.' Den gamla nyckelnhämtades hos gårdens rättare , och så fick man gå husesyn under fars cice -ronskap . En trappa upp fanns ett litet rum åt gårdssidan , fyllt av gaml ahandl _ingar och kontorsböcker o' l- Här var det j ag bodde so m ung T' , s ode f a r ,"den tid föräldrarna bodde på Högbo , först blott på somrarna men sedanåret om . I de här rummen spökade det i kakelugnarna om nätt erna o KusinernaElfstrand voro vettskrämda att sova där ~ l ~ Det upptäcktes fl er a decennierefteråt, då kakelugnen revs, att det fanns flera årgångar ugglebon i muren o'- På nedre botten hade farföräldrarna sitt sovrum mellan matsal e n och köket' med fönster åt öster o På södra gaveln vor dels en salong och dels ett vardagsrumsamt till vönster i förstugan konsulns kontor " ' Men allt var nu tomtoch kusligt , rätt förfallet ~' Längre fram i tiden bodde där om somrarna i rättprovisoriskt möblerade rum släktingar till Lundebe-rgs i Forsbacka. 'Det var ca tio år, som fam i lj en Göransson höll till på Högbo, frånmitten av 1850-- talet till mitten av 1860-.. talet ~ 1 Det var en rät t händelserikoch bekymmersam tid o' Rederi - och grosshandlarfirman Daniel Elfstrand & Coägde då bruket . Dess egentliga innehavare var dock min farfar , konsul

33Göransson . ' Il an savsikt var att sätta bruket på fötter enli g t moderna principersamt att skaffa ån g,harnmare, valsverk m. m. l i stället för de vattendrivnastångjärnshamrarna o' Det var i samband härmed , som han vid ett besök i Englandkom i förbindelse med Bessemer , vilket kom att helt omkullkasta hansplaner på att utveckla bruksrörelsen där uppe . Nej, Sandviken vore platsen,nere vid järnvä gen ! Under senare delen av 1850 ~ talet kom så Högbo att meroch mer bli en jordbruksby gd , och på 1860 wtalet flyttades allt " rörli gt" nedtill Sandviken , smederna såväl som de nya maskinerna. Herrgården blev tillsvidare , kan man tryggt säga ~ bostad åt konsulinnan , min farmor, ty farfarvar ju ständigt p å resande fot .,Om kon ': ul Göransson har det skrivits ganska mycket, dels verklighistoria i svenska järnhanteringens historia, dels många små notiser, men omhcn'le , hans tro gna hustru , mi g veterli g t , in gentin g.' Vem var hon och hurudanvar hon? I tio års ·tid va r hon dock " patronessa ~ på Högbo och gick där mellangårdarna med sina omsor ge r och många gånger bekymmer .någon ,Få Ä.ro de, om enssom nu ha ett personligt minne av henne . Jag var blott sex år, då hondog år 1878 , men ännu minns j a g hennes underbart vackra·, allvarliga ögon ochhennes lillo,späda gestalt . , Farfar var stor och grov; farmor kunde stå rakunder hans arm t sägs det, men när de sutta voro de lika långa.' Han hade såoproportionerligt långa ben och kort överkropp och hon tvärtom . Hon var enstilla men dock el:tergisk liten kvinna. ' Isin ungdom hade hon velat bli läkawre som en av bröd·erna (Johan Sehlh.erg j sedan praktiserande läkare i Gävle),m e n det gick ju ej : för sig på den tiden . Betty kom i stället att gifta sigmed sin un gdomsvän , Fredrik Göransson , då han kom hem från sina studieresori utlandet, bl , a ~ 4 i Amerika. ' Han for dit med en av sin familj ·s , Daniel Elfstrand&. Ca , seglare r då han måst lova sin mor att ej becagna sig av de farligaångbåtarna ' )Jet var ett vackert och stiligt par ;som gifte sig år 1842.'Båda voro från goda ~ ans e dda oc;h för:mögna köpmanshus i Gävle.' Brudgummen varI Isärskilt elegant i s i n a kläder . som vara köpta i Paris och London . ' Han ägdebl . a . en vit bonjour till sin mors stora förtrytelse ~ Betty Sehlb.erg varnätt och sö t i vac kra tyllbroderier enli g t den tidens mode . De redde tillsitt hem vid Drottninggatan i Gävle i ett hus , som brann år 1869, men långtföre branden had e de flyttat till Högbo . Alla sex barnen föddes dock i Gävletätt , tätt , fyr a pojl:.ar och två flickor .Gävle hade på den tiden genom sin rederiverksamhet och sinaskeppsvarv stor ut r ikeshandel , och pojkarna i staden blevo för det mestasjömän eller uppfostrade s till :' redare" eller grosshandlare . ' Det fanns visserligenett praktiskt gymnasium, det som nu kallas 13o r garskolan , men minfarfar tyckte antagl igen ,att den ej : gav tillräckligt med språkkunskaper åtpojkarna . Han bestämde si g för att de tre äldsta sönerna skulle gå i skolautomlands, vilket var mycket vanligt , då skolväsendet i Sverige ej · var tillfyllestför utrikeshandelns män ~De skickades år 1856 till Christiansfeld,en herrnhuter skola i Schleswi g ~ ' Den äldste, min far , var då 13 år och fi ckta ansvaret för bröde r na.' Farmor grät och var för.tvivlad,berättades det,och det får man ej undra på , så små pal' vlar, som inte ens fingo komma hemunder ' feriern a ~ Dä r ute f i n go de först lära sig tyska, och senare flyttade detill Lausanne i Schweiz . Det var goda skolor för alla ämnen utom för svenskaspråket , svensk h istoria och svensk geografi .

När Henrik , Ernst och John reste ut , voro de I' förmögna" pojkar,men snart vände sig bladet även för dem . ' Det kom handelskriser, och bådederas fars firma och han personligen kom på obestånd • • Vänner och släktingarhj -älpte till , så att pojkarnas skolavgifter kunde skickas ut och pojkarnasålunda fingo fortsätta sina studier utomlands ~ tMen hemma drogos alla onödiga utgifter in . och fru Betty fick be.kymmersarnma dagar . Under dessa år levde familjen på Bettys arv efter föräld.rarna. Hennes far hade vid giftermålet skrivit allt på henne, då han ansågmågen vara en smula spekulativ (enligt Elisabeths utsago) . Det berättas, attföre kraschen hade hennes man köpt henne en päls (äkta säl) i England samten .vacker porslins - och glasservis att användas vid festliga tillfällen ideras hem i Gävle .. All t blev betalt men hann ej packas upp, och servisen blevstående i sina packlårar tillika med pälsen i tjugo år. ' Troligen var det vidBessemerfesten år 1883 : i Sandviken , som de först kommo till användning, ellervid Elisabeths bröllop år 1879 :, inga kalas och ingen lyx förekomma,förriln konsulns affärer blivit ordnade G De små , hemmavarande barnen skull eej : ens få några julklappar och inte någon julgran under de svåra åren . fJenvännerna, särskilt grosshandl are Per [;'furen , komma ihåg dem med gåvor .Högho hade de första åren Daniel Elfstrand & Co ägde det använtsenbart som sommarnöj ·e för farfars , men så småningom flyttades " Gävlehemmet"dit på allvar . Det blev farmors verksamma tid mitt i alla bekymmer . Hon hadeinte endast bekymmer för pojkarna ~ som hon ej fick se på flera år, utan ock·så för sin mans förhoppningar och nederlag rörande bessemerexperimenten. Se·dan kom också ~.Jögbobolagets konkurs år 1866 ~ ' Farmor var en stilla, from män~niska och säkerligen ett gott stöd för sin energiska, men rätt koleriskeman. l Det berättas , att han brusade upp för småsaker i hemmet , men de storamotgångarna tog han med undergivet lugn oLivet på Högbo tedde sig enkelt och allvarligt .. - De tre små bar~nen, Josefine , Elis.abeth och Albert , läste delvis för en guvernant och del.vis för ·en "magistern., Den sistnämnde bodde i en senare till Sandviken nedflyt,tad bostad vid ån till vänste r om vägen upp till övre hammaren . Påvintern gingo barnen i skola i Gävle och bodde då hos sin morfar , grosshand~lare Sehlberg. Farmor va r tlYdligen en god hjälp för sjuka och fattiga därup·pe på Högbo . Det berättas rörande historier om hennes sjukvård; hon varinte ens rädd för smittkoppor och kolera ~ ' Dessa sjukdomar uppträdde spo·radiskt just dessa år Q' Hon hjälpte till vid eldsvådor och andra olyckor.När Högbo Överby brann , sades det r att det var hon som satte stopp för denuröda hanen I' g enom att Inta riva ned tyget kring badhlIset och använda dettill brandsegel på "klockare" iYikholms tak . t I bygden berättades det, R t t"klockarns" hus inte brann , emedan han satt på taket och sjöng ps :a1mer menhm hade också en hink med vatten bredvid sig!Vilka voro då de människor Betty hade omkring sig? InspektorMagnu·sons och senare inspektor Öhmans , berättas det , samt prästerna Hedlund ochEkström med familjer , guvernanterna Agnes Ahren och Henriette Laurin och sywtanten Thilda Hedlund ~ en barndomsvän till farmor . Sina systerdöttrar,flickorna Elfstrand , hämtade hon gärna ut från staden . De voro föräldralösaoch bodde antingen hos sin mo~far eller sin morbror Carl Sehlberg . Från. Forsbacka kommo ungdomarna Lundeberg ; Christian Lundeberg senare gift med

35, fRrfars systerdotter , Anna Elfbrink ~ 'Dottern Josefine , som en tid vistades hos släktfamiljerna \Vahl~berg, Sprinchorn och Sebardt i Stockholm, gjorde där bekantskap med WilhelmSebardt~ som vid den tiden ärvde apoteket Lejonet efter sin morbror SprinchornQ' De två förlovade sig i unga år på Högbo o' Det sägs , att han friade ibersån på vägen mellan heI:rgården och "Planska byggnaden U(den står visstkvar än och kallas för förlovningsbersån) . ' ," Det var ett glatt och enkeltliv, som fördes av ungdomen; man roade sig med enkla medel .' Det framfördestablåer, skrevs visor och lektes lekar ~' Särskilt var Thilda Hedlund road avatt ställa till litet trevligt för ungdomen på födelsedagar och vid andrasärskilda tillfällen ~ En gång , när farfar kom hem från England, skulle hanju sofT! vanligt firas med blommor och sång" men glädjen blev kortvarig, dåhan kom hem med nedslående underrättelser ~ ' Farmor måste tysta ned de Iltkläd.dn, små sångerskorna.. Det var inte bara b8rnen ~ som roade sig på herrgården.De andra voro nog också med . Särskilt på midsomrarna ' var det fest ochdans på gården och öl i tunnor o ' Under de stora träden i nordvästra hörnetav gårdsplanen stodo soffor , stolar och bord , och där brukade man sitta omkvällarna efter dagens arbete samt vid "kAffedag s ·1 på eftermiddagarna . " Damerna"sutto nog också där med sina handarbeten vackra sommardagar .Under hela första nyanläggningstiden vid Sandviken bodde familj enkvar på lIögbo o ' (Först efter första bolagets driftnedläggelse flyttade manned, hösten 18G7) . ' Det var ett omväxlande liv, fyllt av intresset"' och spänning:;' resande kommo och åkte, svenskar och engelsmän, fackmän och icke fackmän.' Järnvägsstationen låg då vid Jädran , och Högbos vagnshästar hade enbråd tid . Det var ständiga skjutsar till stationen eller till Sandviken , där" herrarna'\ d o 'V 's o ' konsuln och ett pa r av hans nu hemkomna söner samt inspektorÖhman , hade sitt dagliga a r bete i provisoriska lokaler (banvaktstu ­gan och den nedflyttade trädgårdsmästarebostaden , numera Åsgatan nr l) . 'Farmor fick en bråd tid , Det var matsäckar och dubbelt hushållsamt obegränsad gästfrihet mot alla resande. ' Obekvämt hade hon , ingen vattenledning, och källaren låg under ;'Planska byggnaden ".' En isdös fanns nogvid mej eriet , men ändå ! Det berä ttas, att farmor en gång med stor möda ha ..de kommit över kött och k o kat buljong till en gästmiddac ~ ' I'. ä r den skulletagas in, befanns det , att ' pigan " slagit ut spadet, som vÄ.I inte var nå I tå ha". !{anske det var vid bröllopsmiddagen , då äldsta dottern Josefi n egi f te sig. ' Till brudgummens stora ledsnad fick bröllopet ej äga rum , förr"Än jakttiden börjat ~så att man kunde få få g el från skogen och trädgårdsproMdukter till middagen och åt de släktin g ar ) som kommo resande .. Det var ettstilla, rätt allvarligt bröllop med vigsel i !1.ögbo kyrka Är 1866 , enär detunga molnen hängde över det nystartade Hö gbo bolag, som nu måste inställasina betalningar . En ljusning var dock , att den unge brudgummen , apotekareWilhelm S.ehardt r ej ' blott var en utmärkt präktig man utan även hade det ekonomisktbra. 'Det stora nödåret 1867 var nog särdeles bekymmersamt för farmorsom husmor . ' Jag antar , att hon tänkte särskilt på de hem nere i Sandviken,som ej endast saknade arbete, då Ilverket stod "g utan även 'ledo hårt av brödbristen.Hon hade helt säkert sitt finger med i de skrivelser, som växlades, mellan Sandviken och konkursförvaltningen, om att satsa pengar åt folket för

36inköp av mjöl fr å n Ryssland. ! De gamla tala om att konsuln to g hem I'mattor "med mjöl eller spannmål e Jag antar , att det var mycket g rova säckar av linne,som användes som emballage. r Dessa användes sedan som gån gmattor. ' /:iån gasandvikare och även IT hö gby ggare" fin go under dessa nödå r s 1867 - 68, gå efterlandsvägarna o .ch försöka sälj a litet kram fö r att f å e n matbit å t sig ochsina barn.' Några stannade kvar i Sandvi ken o c h sysslade me d lite t hantverk ,som t. le x . r gjutning av askkoppar och ramBr till små rakspeglar . ( Nöden varförresten svår i hela Sveri ge ~ kri s tid och missväx t !) De gamla bruka äventala om de matkor g ar konsulinnan hade med si g , d å hon besökte arbetarhemmen,i all synnerhet om någon lå g sjuk i lIögbo eller i Sandvik e n ~ }ag minns , atthon brukade åka i en liten täckvagn , v ä l omstoppad med filtar , eller i ennätt enbetssläde , som sades vara hennes e gen . 1 Hon bruk a de ä ven t a sig enliten promenad till en trädgårdssoffa , "kon su l i nn a n s so ffa " ~ pl acer ad inärheten av nuvarande Bruks gå rden , där hon hade utsikt över sjön . ·Trots sinohälsa levde hon tio år i Sandviken och hann no g se l i tet g rönska växa uppi " sandöknen n. , Hon saknade myck e t det vackra , idylli s ka H ö g bo ~ som l /q::henne och barnen varmt om hjärtat. Där had e hon upplevat både g l ä dj e ochsor g Q Den yngst a dottern , som växt upp d ä r , hade no g p å sen as te tidenallra mest kärlek till det g amla st ä llet. ' Hennes tanka r gl n go ofta tillba ~ka dit, och hon tyckte om att ibland å terse sitt barndomshem , trots att detvarit i. främmande händer i flera årtionden, ·Så en dag var det gamla bruket , nu ute s lutande bestående av jord ~bruksegendomar men med mycken sko g , till salu o' En dag 19 13 rin ~ de det påvår tamburdörr r ä tt sent på kvällen , och vilka komma då? Jo , " Elis abe th "med sin man , ' Tord Magnuson; faster strålande g lad , han l ite t me r betänk~s 8m. " Vi komma för att berätta, att vi köpt Högbo Glä dj ~n blev storbland oss, mor och mina syskon (far var då r e dan död) , över att faster skul~le få tillbringa sin ålders dagar p å sitt ä lskade Högbo o Vi rikti:;:t kramadeom farbror, som g jort d e tta för fast er o I·ien affär>en var nog e j · hell er så dålig.1 Just då var han disponent för Sandviken och behövde e n plats att dragasi g tillbak a till , då han en gån g skull e l ä mn a sin tjänst Q Jorden var braoch sko g en värdefull ~ Där funnos tomter att sä l ja åt sandvik sarbe tare tillegn a hem inte heller att förakta INu blev det e tt planerand e och ritande ., Skulle d e n gamla herrgår ~den sättas i stånd eller ett nytt b on i n gshus byggas, d e t var frå gan . ' Faste rhade no g helst v e lat ha d e t g aml a hemmet tillb aka 1 men det befanns, a tt detskulle bli svår t att få det moderniserat med vä r me o c h dräne r in g fö r sani ~tetsanordnin gar , så lågt och dessutom så n ä ta ladu går d e n som d et var b elä ­get . ' Så by"ggde's den stora "Nya he rrgården "~ s om den kallas, med sto ra utrym ~men och många gästrum l s å att de fem gifta barnen och barnbarnen s kulle kun ­'na tag as emot vid helger och dylikt ~ 1Det bl ev en ganska kort renässans f ör Gö ran sso n s kt -M agnusonsktfamiljeliv där uppe ~ Femton - tjugo år ä r ju in gen ålder för et t gammalt brukeller en ny herr gå rd " ' Disponent Mag nu s on dog år 1929 och hans hu s tru annan .dag jul år 1933Q I Me n den tid faster El isabeth bodde där upp e 9 • levde hon ettinten s ivt liv som " godsägarfru " o Ho n byggde bastu åt folke t o c h såg till ,att trä dgå rd och växthus komma i gott skick o' De gamla ä ppelträden sköttes.om, och lusthus e t blev åter lusthu s , dä r bygdens un g dom tog sig e n sväng,

.37särskilt vid midsommartid ~' I det nya husets källare ordnades arkiv, där gårdensoch fwniljens gamla handlin gar samlades och katalogiserades .Faster hadestort nöje av att forska i de gamla papperen och göra anteckningar . !­Gamla herrgården öppnades , nödtorftigt möblerad , fö r sammankomster av olikaslag, till Husmodersföreningen och ky r kliga föreningar m ~ tn .. Vid np.,Hcksmäs _san " beg agnades den för den bygdemiddag,som traditionsmässig t ordnades avHöguo kyrkliga syförening ~ ' Faster brukade gärna vara med o Hon gick där ochspråkade med de gam l a " högbyggarna ll om gammalt och nyt t,,· Det var en fläktfrån den gamla tiden ! - Med vemod b r ukade hon säga : I' Vad skall bli av alltdet här , när j ag ör borta? Mina barn ha var och en sitt ; de slå sig ej nerh är . ' Det nya hus e t blir väl en inrättning av något slag , kanske barnhemeller idiothem? U Några somrar begagnades det dock av äldste sonens (Ivar)familj SO F1 sommarställe . De bodde annars nere i Sandviken vid Åsgatan ~ j''l enså kom kriget och med det även något verkligt tragiskt .. ' Efter att ha rekvireratsför militört ändamål blev herrgården lä ger för en massa flyktingar,olyckliga människor utan hem och fosterland ,vidare .som fingo en f r istad där tillsMÅr 1944 kom en ström av balter av olika nationaliteter , vilka ha ­de kommit i småbåtar över till Sverige undan r y~sarna o Strax före krigsslutetvåren 1945 kom det en kontingent kvinnor ,hämtade från de tyska koncentl'ationslägren av Svenska Röda Korset, · Båda grupperna tyckte d e kommit " från,helvete till himmel "', då de fingo slå sig ned i den rymliga , vä l ombonadeherrgården och den vackra träd gå rden ,omhändertagna samt bespisade av vänligamänniskor ..Det blev en verklig uppgi ft för de annars rätt så isoleradehögboborna att hjälpa till i lägret , och på samma gång fingo de en fläktfrån den internationella världen . Livet där .uppe blev ju emellanåt väl liv ­ligt och bråkigt. De olika nationerna och raserna hade ibland svart att samasas , nervösa och upprivna som de voro och med en ovi ss framtid framför sig. ·skilda frå n sina anhöri ga och utan arbete .. Så småningom blevo en del inlemmadei svenskt arbetsliv .. ' Andra reste "någonstans M ut i livet igen ":lögbo herrgård hade fyllt en rätt så oväntad uppgift , som min g am ­la faster ej kunnat drömma om ,,' När hon gick bort ,blev en epok av gammaldagsherrgårdsliv på Hö gbo definitivt avslutad . Från att hela sitt llliv" ha ägtsav egendomsherrar eller s . k ~ släk tbolag , kom nu a ögbo bruk över till det" allmänna lt , som termen heter , och förvaltas som ett helt samhälles egendomoch , som man får hoppas , till dess båtnad ~stad,År 1945 sålde nämli genfamilj 'en Magnuson Högbo till Sandvikenssedan de definitivt flyttat från trakten . ' Stadsförvaltningen har dockfortfarande intresse för att den gamla herrgården bibehålles isitt ålderdomligaskick. 4 Den har införskaffat ritningar för restaurering, godkända avlänsintendenten , och ställt i utsikt att , då tiderna det medgiva , låtaställa iordning den som samlingslokal för Högbos invånare o För ändamålethar även donerats en del medel från de gaml a släkter~a, som en gång i tidenbott och verkat där . 'Och h ä rmed avslutar j 'ag nu mina minnesanteckningar från det gamlaSandviken och dess omnejd. !Sandviken 1948 ,Sigrid Göransson