10.07.2015 Views

Här - Avfall Sverige

Här - Avfall Sverige

Här - Avfall Sverige

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

RAPPORT U2009:12<strong>Avfall</strong>shantering på öar och i glesbygdReviderad okt 2009ISSN 1103-4092


Förord<strong>Avfall</strong>shantering och återvinning på öar och i glesbygd är förenat med särskilda krav och villkor. Förkommunerna som berörs kan det många gånger vara svårt att nå upp till de nationella miljömålen somberör avfall, exempelvis när det gäller transporter och behandling. Detta eftersom riktlinjer saknas ochhänsyn inte tas till olika lokala förutsättningar.Genom att sprida kunskap om förutsättningarna för avfallshantering på öar och i glesbygd, syftar rapportentill att illustrera goda exempel, visa på effektivare lösningar som kan minska miljöbelastningenoch förbättra ekonomin för dessa kommuner.Studien genomfördes genom litteraturstudie, enkätundersökning, djupintervjuer och en workshop medintressenter.Arbetet har utförts av Grontmij AB och följande konsulter har medverkat:Leif Lundin (projektledare), Mari Gustafsson (speciellt öar), Amanda Carlberg (speciellt glesbygd) samtCharlotta Lindberg (speciellt glesbygd). Inom projektet har Jimmy Stensson utfört ett examensarbetemed titeln Systemanalys av avfallshantering i glesbygd och på öar.Styrgruppen har bestått av Leif Lundin, Grontmij AB, Jon Nilsson-Djerf, <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>, Jenny Westin,<strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>, Ulf Tynelius, Glesbygdsverket samt Catarina Östlund, Naturvårdsverket.I referensgruppen för öar har följande ingått: Thomas Wijk, Öckerö kommun, Pernilla Törnqvist, Norrköpingskommun, Christer Carlsson, Karlskrona kommun, Lennart Andersson, Skärgårdarnas Riksförbundsamt Christer Bergqvist, Karlstad kommun.I referensgruppen för glesbygd har följande ingått: Margareta J Erixon, Härjedalens kommun, Lars-Gunnar Burman, Arjeplogs kommun, Inger Olofsson, Region Västerbotten, Simon Sundström, Sorselekommun, P-O Brandt, Älvdalens kommun samt Ronny Svensson, Småkom.Malmö mars 2009Håkan RylanderOrdf. <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>s UtvecklingskommittéWeine WiqvistVD <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>


WAMPS 3 är i dagsläget inte anpassat för lokala och småskaliga lösningar utan både förbränningsmodellenoch rötningsmodellen i WAMPS bygger på data från stora anläggningar. Förslag på fortsatta studierkan vara att först ta fram data rörande mer småskaliga behandlingsmetoder som lämpar sig då avfallsmängdernaär små och avstånden till befintliga behandlingsanläggningar är långa. För att sedan bygga utWAMPS och analysera miljöeffekterna från en avfallshantering som bygger på mer småskaliga lösningar iglesbygd och på öar. När det gäller avfallshantering på öar så finns nu i och med detta projekt emissionsdataoch nödvändig information som behövs för att bygga ut WAMPS med två olika sopbåtar som kanhämta hushållsavfall på öar. WAMPS bör också utvecklas vad gäller den ekonomiska delen.Försöken med torrkonservering har visat mycket intressanta resultat, men finns ännu inte på marknaden.Om och när tekniken är färdig kan den radikalt förändra förutsättningarna för avfallshanteringen i glesbygdoch på öar.Erfarenheter från insamling av farligt avfall med hjälp av Samlaren, Ella miljöbil, röda och grå boxar m.m.behöver sammanställas och spridas till landets avfallsplanerare.Erfarenheter från insamling av grovavfall via mobila återvinningscentraler både på land och på vattenbehöver sammanställas och spridas till landets avfallsplanerare. Insamling av grovavfall i storsäck behöverutvärderas ytterligare, t.ex. vad gäller hantering av regler och tillstånd för uppställning av säckarna pågatumark.Det finns fortfarande stora möjligheter att förbättra behandlingen av matavfall. Gårdsanläggningar förbiogas har en stor potential. Teknikutvecklingen vad gäller kryoteknik, flytande biogas, dual fuel-teknikm.m. är mycket intressant och kan ge betydligt bättre förutsättningar för förnybart bränsle till avfallstransporternaäven i glesbygden. Sameldning av biobränslen och källsorterat hushållsavfall behöver utvecklasoch utvärderas ytterligare.LäsanvisningI kapitel 1 beskrivs bakgrunden till projektet samt syftet och de metoder som använts. Den enkätundersökningsom genomförts samt urvalet av kommuner beskrivs i kapitel 2. Resultatet från enkäterna redovisashuvudsakligen under kapitel 5 och 6, men även under kapitel 3, 7, 8 och 9. I bilagorna 2 och 3 redovisassammanställning över samtliga frågor i enkäten. Kapitel 3 beskriver kommunernas ansvar samt olika sättatt organisera fullgörandet av detta ansvar. En utblick mot våra grannländer Finland och Norge görs ikapitel 4 för att i första hand hitta goda exempel att sprida och ta efter i <strong>Sverige</strong>. Kapitel 5 beskriver olikasätt att samla in och transportera avfall på och från öar samt i glesbygd medan kapitel 6 beskriver olikasätt att behandla avfallet. Hur det rörliga friluftslivet och säsongsvariationer påverkar förutsättningarnaför avfallshanteringen beskrivs i kapitel 7. De ekonomiska förutsättningarna samt olika finansieringsmöjligheterbehandlas i kapitel 8 medan kapitel 9 handlar om arbetsmiljöfrågor. Resultatet från den systemanalyssom genomförts presenteras i kapitel 10. I kapitel 11 diskuteras hur avfallshanteringen på öar och iglesbygd kan utvecklas vidare i framtiden. Mål och lagstiftning inom avfallsområdet samt förklaringar avde definitioner som används i rapporten har samlats i bilaga 1 respektive bilaga 4.3 Waste Management Planning System


ExempelRapporten lyfter fram nitton intressanta exempel. Vissa förekommer redan på öar och/eller i glesbygd.Andra kan vara intressanta att ta efter och eventuellt utveckla och anpassa lokalt.SidaExempel 1 - Samarbete över länsgränser 14Exempel 2 - Test av låsanordningar för kärl 21Exempel 3 - Kretshämtning 23Exempel 4 - Landningsplats för ö-avfall 24Exempel 5 - Torrkonservering av matavfall 26Exempel 6 - Insamling i storsäck 28Exempel 7 - Mobil återvinningscentral 28Exempel 8 - Flytande återvinningscentral/återvinningsbåt 29Exempel 9 - Farligt avfall i Öckerö kommun 32Exempel 10 - Ella miljöbil 33Exempel 11 - Röda och grå boxar 34Exempel 12 - Farligt avfall-skåp 35Exempel 13 - Samlaren 36Exempel 14 - Fordon med flera funktioner 39Exempel 15 - Gårdsanläggningar för biogas 44Exempel 16 - Våtkompost i Norrtälje kommun 46Exempel 17 - Sameldning av biobränslen och källsorterat hushållsavfall 49Exempel 18 - Teknikutveckling för fordonsgas 51Exempel 19 - Avgifter i områden med svåra hämtförhållanden 56


Innehållsförteckning1 Inledning 11.1 Bakgrund 11.2 Problembeskrivning 11.3 Syfte och metod 21.4 Målsättning 31.5 Omfattning och avgränsningar 32 Enkätundersökning 42.1 Urval 42.1.1 Glesbygd 42.1.2 Öar 52.2 Svarsfrekvens 73 Ansvar och organisation 83.1 Kommunens ansvar 83.1.1 Föreslagna förändringar av kommunernas ansvar 83.1.2 <strong>Avfall</strong>splanering 93.1.3 Undantag från kommunens renhållningsansvar 103.2 Organisationsformer 113.2.1 Upphandling 123.2.2 Interkommunalt samarbete 124 <strong>Avfall</strong>shantering på öar och i glesbygd i andra länder 154.1 Finland 154.1.1 Kommunernas och producenternas ansvar 154.1.2 Servicenivå 164.1.3 Åland 164.2 Norge 175 Insamling och transport av avfall 195.1 Säck- och kärlavfall 195.1.1 Särskilda problem med hämtning på öar 195.1.2 Särskilda problem med hämtning i glesbygd 195.1.3 Behållare öar 195.1.4 Behållare glesbygd 205.1.5 Hämtplatser öar 225.1.6 Hämtplatser glesbygd 225.1.7 Hämtmetoder 245.1.8 Separat insamling av matavfall 255.2 Grovavfall 275.2.1 Insamling till återanvändning/återbruk 275.2.2 Hämtning vid fastighetsgräns 275.2.3 Mobil återvinningscentral 285.3 Slam från enskilda avlopp 295.4 Urin 30


5.5 Latrin 315.6 Farligt avfall inklusive el-avfall och småbatterier 315.6.1 Miljöstation 325.6.2 Återvinningscentral 335.6.3 Mobil insamling 335.6.4 Röd miljöbox 345.6.5 Farligt avfall-skåp 345.7 Förpackningar och tidningar 375.8 Transporter 396 Behandling 426.1 Biologisk behandling 426.1.1 Rötning 436.1.2 Central kompostering 446.1.3 Våtkompost 456.1.4 Hemkompostering 476.1.5 Frystorkbädd 476.1.6 Eget omhändertagande av latrin 476.2 Förbränning 486.2.1 Småskalig avfallsförbränning med energiutvinning 486.2.2 Förbränning inom egen fastighet 506.3 Deponering 506.4 Avsättning 516.4.1 Avsättning av nyttigheter från biologisk behandling 516.4.2 Återföring av urin till åkermark 526.4.3 Avsättning av nyttigheter från förbränning 527 Rörligt friluftsliv och säsongsvariationer 537.1 Rörligt friluftsliv 537.2 Säsongsvariationer 538 Ekonomi 558.1 Kostnader 558.2 Skatter och avgifter 558.3 Annan finansiering 578.3.1 Life+ 578.3.2 Interreg 578.3.3 Landsbygdsprogram 2007-2013 588.3.4 Nutek Miljödrivna marknader 588.3.5 Landstingen 598.3.6 <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong> 598.3.7 Bidrag till biogasproducenter 599 Arbetsmiljö 609.1 Manuell hantering 609.2 Maskinell hantering 6110 Systemanalys 63


11 Diskussion och utvärdering 6511.1 Administrativa frågor 6611.1.1 Abonnenter 6611.1.2 Samarbete 6611.1.3 Upphandling 6611.1.4 <strong>Avfall</strong> Web 6611.1.5 Verktyg för systemanalys 6711.1.6 Ekonomi 6711.2 Tekniska frågor 6711.2.1 Landningsplatser 6711.2.2 Matavfall 6711.2.3 Farligt avfall 6811.2.4 Förpackningar och tidningar 6811.2.5 Grovavfall 6811.2.6 Slam från enskilda avlopp 6811.2.7 Behandling 6812 Referenser 69Bilagor1. Mål och lagstiftning inom avfallsområdet2. Sammanställning av enkätfrågor för öar3. Sammanställning av enkätfrågor för glesbygd4. Definitioner


1 Inledning1.1 Bakgrund<strong>Sverige</strong> är ett glest befolkat land med långa avstånd. Kommuner med liten befolkning som idag måstetransportera sitt avfall tiotals mil till behandlingsanläggningar kan ha svårt att nå de miljömål som gällersåväl avfallsåtervinning som resursanvändning. Likartade problem gäller de kommuner som harbefolkning på öar utan fast landförbindelse.I detta projekt studeras tre olika aspekter;• Miljömässig och ekonomisk analys av dagens avfallshantering i glesbygds- och skärgårdsområden• Miljömässig och ekonomisk analys av förändrad hantering med fler lokala lösningar• Vad som krävs för att möjliggöra lokala lösningar, småskaliga mottagnings- och behandlingsanläggningar,nya aktörer, dispenser, anpassning av lagstiftning och administrativa hjälpmedel mm.1.2 ProblembeskrivningDet upplevs som svårt för många av <strong>Sverige</strong>s glesbygds- och ökommuner att nå upp till de nationellamiljömålen som berör avfall, t ex minskad klimatpåverkan och biologisk behandling av matavfall. Dehöga krav som ställs på olika typer av anläggningar innebär höga kostnader, och med små mängder avfalloch få hushåll att fördela kostnaderna på blir det ofta ekonomiskt orimligt med lokala behandlingsalternativ.I stället transporteras avfallet långa sträckor till större centrala behandlingsanläggningar.Möjligheten att använda förnyelsebara energikällor för transporterna är begränsade och konkurrensenpå transportområdet är ofta dålig. <strong>Avfall</strong>sansvariga i kommunerna efterlyser mål som i större utsträckningtar hänsyn till de olika förutsättningar som finns i landet. Dessutom upplevs en orättvisa vad gällerproducentansvarsområdet, där det är nationella mål som ska uppfyllas, men för det kommunalaavfallets hantering är kraven högre på den enskilda kommunen. Därtill spiller en hel del av avfallet somomfattas av producentansvar över i de kommunala systemen vilket accentuerar kommunernas problemytterligare.Möjligheterna till återvinning är mycket begränsade i glesbygd och på öar, av såväl hushållsavfall somproducentansvarsavfall. I de mallar som finns för upphandling av avfallstransporter saknas uppgifterom krav på båttransporter samt fordon som används på öar som saknar bilvägar. I många av glesbygdskommunernaoch ökommunerna är årstidsvariationerna i avfallsmängder avsevärda beroende på turismeller fritidsboende, vilket ytterligare komplicerar hanteringen.Andra förhållanden som påverkar avfallshanteringen är t ex:• Befolkningsutveckling, tillväxt- eller avfolkningsregion.• Betydande gränsöverskridande avfallstransporter.• Marknad för avsättning av eventuella producerade nyttigheter, till exempel biogas, kompostjordoch fjärrvärme.1


1.3 Syfte och metodSyfteSyftet med detta projekt är att genom analys av miljömässiga och ekonomiska förhållanden ge <strong>Sverige</strong>sglesbygds- och ökommuner erfarenhetsutbyte samt bra beslutsunderlag för avfallshanteringen.Glesbygd och öar har många gemensamma frågeställningar, men även olikheter. Det är olika målgruppersom tangerar varandra. Genom att lägga upp arbetet som ett projekt uppnås synergivinster.MetodProjektet inleddes med en litteraturstudie. Därefter genomfördes två enkätundersökningar. En som varinriktad på avfallshantering i glesbygden gick ut till alla glesbygdskommuner och tätortsnära landsbygdskommuner.Den andra enkäten som var inriktad på avfallshämtning på öar gick ut till alla kommunermed folkbokförd befolkning utan fast landförbindelse. Djupintervjuer gjordes med några kommuneri glesbygd och några kommuner med befolkning folkbokförd på öar.Efter utförda enkäter och djupintervjuer sammanställdes erfarenheterna för att tydliggöra berördakommuners problemställning med avfallshämtning och behandling samt lyfta fram goda exempel. Erfarenhetssammanställningenredovisades till intresserade, framförallt till berörda kommuner och myndigheter,vid en workshop. Syftet med workshopen var att sprida kunskap samt samla upp ännu meråsikter och erfarenheter från området.Figur 1 Workshop i Stockholm den 27 November 2008Utifrån erfarenhetssammanställningen och workshopen gjordes en grundlig genomgång för respektiveproblemställning. Vad kan kommunerna göra för att lösa sina problem, t.ex. specialhämtning, långa ochdyra transporter, servicenivå till få invånare eller brist på förnybart bränsle?2


Genom att sprida kunskap om de speciella förutsättningar som gäller samt lyfta fram goda exempel, kanprojektet leda till ökad kunskap, effektivare lösningar, minskad miljöbelastning och förbättrad ekonomiför landets glesbygds- och ökommuner. Inom projektet görs försök att analysera dagens avfallshanteringi glesbygds- och ökommuner jämfört med en förändrad hantering med mer lokala lösningar.Projektet kan också visa på brister i nuvarande regler och administrativa hjälpmedel som berör avfallshanteringeni glesbygd och på öar.Inom projektet har Jimmy Stensson utfört ett examensarbete med titeln Systemanalys av avfallshanteringi glesbygd och på öar. En miljömässig analys för glesbygdskommunerna Arjeplog och Älvdalenhar utförts i WAMPS 4 . IVL Svenska Miljöinstitutet har utvecklat avfallsmodellen WAMPS som användsför att beräkna miljöbelastning för olika scenarier. För ökommunerna har en nulägesbeskrivning genomförts.Där beskrivs hur avfallshanteringen på öar ser ut idag i de valda ökommunerna. Data rörandetransporter med båt och fyrhjulingar på öar har tagits fram och presenteras i examensarbetet. Meningenvar att dessa data skulle användas till att bygga ut WAMPS gällande avfallshantering på öar och i skärgårdenmen på grund av tidsbrist lämnades det utanför examensarbetet.1.4 MålsättningMålet med projektet är att analysera och utvärdera de miljömässiga och ekonomiska effekterna av dagensavfallshantering kontra en hantering baserad på lokala lösningar, med glesbygds- och ökommuneri fokus. En sådan analys underlättar för kommunerna att besluta om de åtgärder som krävs för att de skakunna satsa på lokala lösningar, liksom den belyser åtgärder som kan behöva vidtas på nationellt plan.Vi vill undersöka vad som krävs för att även kommuner med litet befolkningsunderlag och långa ellerlogistiskt komplicerade transportvägar till en rimlig kostnad ska kunna uppfylla miljömålen (se bilaga 1)och de krav som myndigheterna ställer. Det kan hjälpa dessa kommuner i deras planeringsprocesser. Vivill också sprida information om de exempel på både lyckade och mindre lyckade lokala lösningar somfinns i landet för att kommunerna inte ska behöva ”uppfinna hjulet” på nytt.1.5 Omfattning och avgränsningarProjektet omfattar hushållsavfall på öar och i glesbygd i <strong>Sverige</strong>. En utblick görs dessutom mot våragrannländer Finland och Norge för att i första hand hitta goda exempel att sprida och ta efter i <strong>Sverige</strong>.4 Waste Management Planning System3


2 EnkätundersökningFör att få bred kunskap om avfallshanteringen i <strong>Sverige</strong>s glesbygdskommuner och ökommuner genomfördesunder oktober 2008 två enkätundersökningar, en för glesbygd och en för öar.2.1 Urval2.1.1 GlesbygdDet finns olika definitioner på glesbygd. Glesbygdsverket har en definition och SCB (Statistiska Centralbyrån)har en annan definition på glesbygdskommun. EUs definition på glesbygd framgår under avsnitt 6.3.Glesbygdsverkets definition av glesbygdskommun är ”kommuner med minst 30 % av befolkningen boendei områden med mer än 45 minuters bilresa från närmaste tätort med mer än 3 000 invånare”. Detär 22 kommuner som stämmer in på den definitionen, och de ligger i Dalarnas, Jämtlands, Västerbottensoch Norrbottens län.Tabell 1 Befolkning i glesbygdskommuner enligt Glesbygdsverkets definition.KommunInvånarantal(31/12 2007)KommunInvånarantal(31/12 2007)Arjeplog 3 089 Robertsfors 6 909Berg 7 586 Sorsele 2 811Bräcke 7 109 Storuman 6 383Dorotea 2 993 Strömsund 12 679Härjedalen 10 699 Vansbro 6 959Krokom 14 304 Vindeln 5 640Malå 3 338 Åre 10 127Nordmaling 7 390 Åsele 3 265Norsjö 4 380 Älvdalen 7 362Pajala 6 522 Överkalix 3 795Ragunda 5 747 Övertorneå 5 092Summa 144 179SCBs definition på glesbygdskommuner lyder ”kommun med mindre än 7 invånare per kvadratkilometeroch mindre än 20 000 invånare”. I denna definition innefattas 39 kommuner. Förutom de län sominnefattades i Glesbygdsverkets definition så finns det glesbygdskommuner enligt SCBs definition äveni Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Östergötlands län.Glesbygd finns i många fler kommuner än i rena glesbygdskommuner, därför togs även tätortsnäralandsbygdskommuner med i urvalet till enkäterna.Glesbygdsverkets definition på tätortsnära landsbygdskommuner är ”kommuner med minst 30 % boendeutanför tätort med mer än 3 000 invånare och färre än 30 % av befolkningen boende i områdenmed mer än 45 minuters bilresa från närmaste tätort med mer än 3 000 invånare”. Det är 156 kommunersom klassas in i den gruppen.4


Figur 2 Glesbygdskommuner, tätortsnära landsbygdskommuner och tätortskommuner enligt Glesbygdsverketsdefinition2.1.2 ÖarDet totala antalet öar i hav, insjöar och vattendrag i <strong>Sverige</strong> är 221 800 med en sammanlagd landarealmotsvarande 2,6 procent av <strong>Sverige</strong>s landareal. Cirka 150 000 av dessa öar har mindre landareal än1 000 m 2 , dvs. drygt 30x30 m. De län som har flest antal öar är Stockholms län och Västra Götalands länmed vardera cirka 30 000 öar. Kommuner med flest antal öar är Norrtälje och Värmdö med närmare11 000 vardera, Östhammar med cirka 7 500 och Oskarshamn med cirka 6 000. Samtliga kommunerhar åtminstone en ö. Nio kommuner består endast av öar; Värmdö, Lidingö, Mörbylånga, Borgholm,Gotland, Öckerö, Tjörn, Orust och Hammarö.5


Tabell 2 En hypotetisk medelökommun respektive medianökommun i <strong>Sverige</strong>Medelvärden MedianvärdenAntal invånare i kommunen 58 000 32 000Antal öar* 7,5 3,0Antal permanent boende öbor 423 32Andelen permanent boende öbor i kommunen 0,73 % 0,10 %Öar som saknar färjeförbindelse 7,1 3,0Antal öbor som saknar färjeförbindelse 240 22Andel kommuninvånare som är öbor som saknar färjeförbindelse 0,42 % 0,07 %* öar utan fastlandförbindelse med permanentboendeTabell 3 Antal kommuner och öar per län som har permanentboende på öar.Län Antal kommuner Antal öarNorrbotten 4 35Västerbotten 3 22Västernorrland 3 12Gävleborg 3 11Uppsala 3 23Stockholm 15 241Södermanland 6 26Östergötland 3 45Kalmar 3 37Blekinge 4 19Skåne 2 3Halland 2 2Västra Götaland 13 81Jönköping 1 1Örebro 2 2Västmanland 3 6Värmland 4 9Jämtland 1 1Summa 75 5766


Figur 3 Kommuner med öar med fast boende befolkning (exklusive Gotland).Det finns totalt 75 kommuner med öar utan fast landförbindelse med folkbokförd befolkning. Dessutomfinns ett mycket stort antal fritidshus som också genererar avfall. Det finns ingen statistik att tillgå påvilka kommuner som har fritidsboende på öar. Av denna anledning har enkäten, förutom till de 75kommunerna med permanentboende öbefolkning, även gått till de kommuner som har havsöar ellerinsjööar i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren eller Storsjön, totalt 48 kommuner.2.2 SvarsfrekvensAv de 123 kommuner som fick enkäten för öar svarade 35 kommuner, vilket är en svarsfrekvens på28 %. Svarsfrekvensen för de kommuner som har permanentboende på öar var 39 %.Av de 178 kommuner som fick enkäten för glesbygd svarade 74 kommuner, vilket är en svarsfrekvens på 41%. För glesbygdskommunerna var svarsfrekvensen 45 % och för tätortsnära landsbygdskommuner 41 %.Svarsfrekvensen är relativt låg och förklaras av kort svarstid, att enkäten hamnade hos fel person i kommunen,alltför omfattande enkät samt att ett antal ö-kommuner inte hade några boende på öar. Till följdav detta kan inte alltför långtgående slutsatser dras utifrån enkätundersökningen. Resultatet kan dockbl.a. utgöra underlag för ytterligare undersökningar inom området.7


3 Ansvar och organisation3.1 Kommunens ansvarAllt avfall ska tas om hand på ett korrekt sätt, utifrån avfallets egenskaper, för att inte orsaka skador påmänniskor eller natur. I <strong>Sverige</strong> är ansvaret för avfallet fördelat på:• kommunerna, som ansvarar för hushållens avfall• producenterna, som ansvarar för sina respektive produktgrupper• övriga avfallsinnehavare, i praktiken industrin/näringslivet, när ansvaret för avfallet inte faller påde två övriga.Kommunen är, enligt 15 kap. miljöbalken, skyldig att anordna viss renhållning. Kommunen ska se tillatt hushållsavfall och därmed jämförligt avfall transporteras till en behandlings-anläggning och att detåtervinns eller bortskaffas. Gaturenhållning innefattas inte i renhållning i denna rapport.Kommunen har även ett tillsynsansvar enligt miljöbalken. Tillsynen som kommunerna ska bedriva ärreglerad i miljöbalkens 26 kapitel och i tillsynsförordningen (1998:900). Enligt 7 § i tillsynsförordningenska de operativa tillsynsmyndigheterna föra ett register över de verksamheter som fordrar återkommandetillsyn, för varje verksamhetsår upprätta en plan för hur tillsynsarbetet ska bedrivas samt regelbundetfölja upp och utvärdera tillsynsverksamheten. Staten vägleder dem som bedriver tillsynen och följerupp och utvärderar hur det fungerar. Naturvårdsverket är ett av 14 statliga verk som tillsynsväglederbåde länsstyrelserna och kommunerna. Länsstyrelserna har samma uppdrag som Naturvårdsverket förkommunerna inom länen och prioriterar det som är viktigast regionalt.I små kommuner är avfallsansvarig tjänsteman ofta ansvarig också för andra teknikområden och överlagär det få personer som sköter den tekniska verksamheten. Det kan därför vara svårt att upprätthållakompetensen och att bl.a. hinna med den omvärldsbevakning som krävs. Det kan dock vara enklareatt införa integrerade system, d.v.s. system som berör flera tekniksektorer som t.ex. vatten och avlopp,avfall och energi, när det är små organisationer. I en rapport från Naturvårdsverket 5 nämns följandeexempel på tekniska integrerade lösningar: att använda aska och slam i energiskogsodling, att användabiogas från organiskt avfall, slam, tång, gödsel eller andra produkter för fjärrvärmeproduktion ellertransport, att i fjärrvärmenätet utnyttja värmen från avloppsvatten och avfallsförbränning och att produceramatjord från rötrester och kompostmaterial.Kommuner med liten andel ö-hämtning har svårt att upprätthålla specialkompetens just för avfallshanteringenpå öarna. Även för många entreprenörer i skärgården är avfallshanteringen endast en del iverksamheten. Framförallt vintertid sysslar entreprenörerna ofta med helt andra saker.3.1.1 Föreslagna förändringar av kommunernas ansvarDen statliga Ansvarskommittén har i sitt slutbetänkande 6 föreslagit att staten ska överta ansvaret förkommunernas tillsynsuppgifter. Ett förstatligande av den kommunala tillsynen måste dock enligt kommitténföregås av en områdesvis prövning i särskild ordning, eftersom det inom några områden kan finnassärskilda skäl för ett fortsatt kommunalt huvudmannaskap. Staten skall därutöver även i framtiden5 Integrering av kommunaltekniska system, rapport 5160, Naturvårdsverket 20016 Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft, SOU 2007:108


kunna överlåta avgränsade tillsynsuppgifter till enskilda kommuner. Länsstyrelserna skall ges ett samlatansvar för tillsynen inom länet och överta merparten av kommunernas nuvarande tillsynsuppgiftersamtidigt som regional tillsyn hos vissa sektorsmyndigheter samlokaliseras med länsstyrelsen. Kommitténföreslår dessutom att en tillsynsdelegation inrättas vid länsstyrelsen, bland annat med uppgift attsamordna och planera tillsyn.Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen bedömt konsekvenserna av om definitionen av hushållsavfallskulle begränsas till att enbart omfatta avfall från hushåll 7 . Naturvårdsverket bedömer att en avregleringi första hand kan innebära lägre kostnader och en enklare avfallshantering för företag med storamängder avfall. Men hushållen och små företag i glesbygd kommer troligen att få se en prisökning.Dagens kommunala ensamrätt innebär att kommunerna kan samla in hushållens och företagens avfallpå samma runda och på så sätt hålla nere transporterna. Vid en avreglering bedöms transporterna kommaatt öka. Ensamrätten innebär även att kommunerna har kontroll över att avfallet hanteras korrekt.Det är viktigt inte minst ur sanitär synpunkt. Vid en avreglering behövs ett utbyggt kontrollsystem så attsamhället kan säkerställa att avfallet hanteras på ett korrekt sätt och inte dumpas på fel plats. Biologiskbehandling av matavfall riskerar att minska från mindre verksamheter men kan öka från större. Kommunernasutbyggnad av biologisk behandling riskerar att bromsas upp även om vissa privata anläggningarkan komma att byggas.3.1.2 <strong>Avfall</strong>splaneringRiksdagen beslutade 1990 att kommunerna ska ta fram kommunala avfallsplaner. Det är idag inskrivet iMiljöbalken. <strong>Avfall</strong>splanen utgör tillsammans med kommunens lokala föreskrifter om avfallshanteringrenhållningsordning för kommunen. Renhållningsordningen ska beslutas av kommunfullmäktige.Renhållningsföreskrifterna ska bland annat innehålla förutsättningar för eget omhändertagande ochundantag, fastighetsägarnas skyldigheter för sortering och att överlämna allt hushållsavfall till kommunensamt kommunens skyldighet att omhänderta hushållsavfallet. Av Naturvårdsverkets föreskrifter(NFS 2006:6) om innehåll i en kommunal avfallsplan och länsstyrelsens sammanställning framgår atten kommunal avfallsplan bland annat ska innehålla:• En beskrivning av nuläget, inklusive förhållanden som kan påverka avfallets mängd och sammansättningsamt uppgifter om avfallsmängder, -hantering och -anläggningar. För avfall som inte omfattasav kommunalt renhållningsansvar ska översiktliga uppgifter redovisas.• Uppgifter om nedlagda deponier.• Mål och åtgärder för insamling och behandling samt för hur avfallets mängd och farlighet kan minskas.• En beskrivning av hur uppställda mål kan bidra till att regionala och nationella nås.• En beskrivning av hur mål och åtgärder har följts upp och kommer att följas upp.• En beskrivning av genomfört samråd.• En beskrivning av hur miljöbedömning av planen har genomförts.• Uppgifter om åtgärder för att förebygga att förpacknings- och tidningsavfall uppstår och åtgärderför att främja återanvändning av förpackningar och tidningar.7 Konsekvenser av en begränsning av definitionen av hushållsavfall, juni 2008 (Dnr 641-542-08 Rp)9


De kommunala avfallsplanerna utgår oftast från EU:s avfallshierarki, den s.k. avfallstrappan. Europeiskaunionens nya ramdirektiv lyfter fram avfallshierarkin som prioritetsordning för lagstiftning ochpolitik på avfallsområdet;1.2.3.4.5.FörebyggandeFörebyggande av avfall kan ske dels genom att producenterna använder effektivare produceringsmetoderoch dels genom ändrade konsumtionsmönster.ÅteranvändningI så hög grad som möjlig ska man försöka att återanvända avfall. Exempel på återanvändning ärsecondhandförsäljning.MaterialåtervinningAtt använda råvarorna i avfall för att framställa nya produkter sparar stora resurser.Annan återvinning, t ex energiåtervinningBrännbart avfall är en resurs som kan användas i kraftvärmeverk där värme och el alstras.BortskaffandeI sista fall ska avfallet deponeras. Detta gäller avfall som inte kan användas som en resurs.Mera om kommunal avfallsplanering finns att läsa i <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>s Handbok för kommunal avfallsplanering.8 Små kommuner kan med fördel samverka i avfallsplaneringen. Med nuvarande regelverk skavarje kommun ha en avfallsplan, men den kan vara gemensam för flera kommuner och beslut måste dåtas i varje kommunfullmäktige. Det skulle kunna finnas fördelar med att göra en avfallsplan som täckerflera kommuners skärgårdsområden, men någon sådan plan tycks inte finnas ännu.3.1.3 Undantag från kommunens renhållningsansvarDe kommunala renhållningsföreskrifterna anger skyldigheter och rättigheter hos dem som ger upphovtill avfall. Här anges även vilka förutsättningar som gäller för undantag och dispenser. Rättspraxis ställerstränga krav för att total befrielse från sophämtning eller avfallshantering ska medges. Exempelviskrävs miljömässigt godtagbart omhändertagande på fastigheten eller att fastighetsägaren vistas mycketkort tid på fastigheten. 9 Om fastighetsägaren använder fastigheten som normalt fritidsboende, finnsdet inte skäl för dispens. Då uppkommer hushållsavfall som ingen annan än den egna kommunen får tahand om. Det är inte acceptabelt att avfallet tas med hem från fritidsfastigheten till bostaden i en annankommun. Fastighetsägarens ansökan om dispens måste innehålla tydliga uppgifter om hur mycket avfallsom uppkommer på fastigheten och hur det tas om hand för att kunna prövas. Beslut om dispenserbör vara villkorade och tidsbestämda, vilket beror på att de förutsättningar som gäller för att bli beviljaddispens måste upprätthållas över tid.Kommunen har ansvar att transportera bort hushållsavfall. I enskilda fall får kommunen tillåta fastighetsinnehavareatt själva ta hand om avfall som uppkommit hos dem och som annars skall tas om handav kommunen (15 kap. 8 § 3 stycket om kommunal renhållningsordning). Det krävs då att fastighetsägarenkan göra detta på ett sätt som är betryggande för människors hälsa och miljön och att det finns särskildaskäl för en sådan dispens. Det som gäller fastighetsägare kan också gälla nyttjanderättshavare.Kommunen kan anpassa insamling och borttransport av hushållsavfall till olika slags bebyggelse. Uppsamlingsplatserför avfall etableras ibland ett stycke från fastighetens gräns, ibland gemensamt för flerafastigheter och ibland vid näraliggande större väg.8 RVF rapport 2006:139 MÖD 2002:33 mål 1055-01 och MÖD 2002:64, mål 290-0210


För att kommunens renhållningsansvar ska komma i fråga måste hushållsavfall uppkomma på fastigheten.Om en fastighet inte används alls måste det meddelas till kommunen. Detta kan ligga till grund förbefrielse från renhållning. Ansvaret för att meddela kommunen ligger på fastighetsägaren. Det är viktigtatt hålla isär total befrielse från renhållning och hushållets tillstånd till eget omhändertagande som kange befrielse från hämtning. Befrielse från kommunal renhållning ger enligt rättspraxis 10 befrielse frånrenhållningsavgift.Hämtning av hushållsavfall sker normalt vid fastighetsgränsen eller vid en av kommunen anvisad platsinom rimligt gångavstånd. I annat fall ska fastighetsinnehavaren och kommunen komma överens omatt avfallet hämtas vid någon annan plats. Miljööverdomstolen 11 har i två domar klargjort att 400-500meter är rimliga gångavstånd för fritidsfastigheter. Avståndet är därför inte något särskilt skäl för att fåbefrielse från sophämtning vid fritidsfastighet. Miljööverdomstolen har inte prövat rimligt avstånd förpermanentboende.Om fastighetsägaren frivilligt går med på en annan placering är det viktigt att överenskommelsen nedtecknasoch innehåller godkännande av att kommunen uppfyller sin renhållningsskyldighet på den angivnaplatsen. Denna överenskommelse gäller fastighetsägaren och inte fastigheten. En ny fastighetsägarekan ha andra behov av hämtning och placeringen kanske inte längre är rimlig.Kommunen kan välja olika sätt att omhänderta hushållsavfallet. De kan bland annat hänvisa till gemensammainsamlingspunkter. Detta kan ligga till grund för dispens från hämtning av hushållsavfallvid fastigheten, men bedömningen måste göras utifrån de lokala förhållandena och utifrån respektivefastighet.Enligt 15 kap. 17 § miljöbalken är kommunen skyldig att utöver vad som står i renhållningsordningentransportera bort hushållsavfall, om fastighetsinnehavaren eller nyttjanderättshavaren begär det ochdet inte är oskäligt med hänsyn till omständigheterna.3.2 OrganisationsformerKommunerna kan själva välja hur man vill organisera sin avfallshantering, den möjligheten till kommunaltsjälvstyre finns i grundlagen. Över hälften av kommunerna – 54 procent – har avfallshanteringeninom den egna kommunförvaltningen, medan resten av kommunerna verkställer sitt ansvar för avfallshanteringengenom kommunala bolag, eget eller samägt med andra kommuner. Det finns 51 helägdakommunala bolag och 16 regionbolag inom avfallsområdet. Fler än 15 % av ökommunerna har egenförvaltning och 15 % har helägt kommunalt bolag och det är i båda fallen en större andel än i <strong>Sverige</strong>som helhet.Själva insamlingen av hushållsavfallet utförs av kommunerna själva i 28 procent av landets kommuneroch genom anlitande av entreprenörer i 72 procent av kommunerna. Bland glesbygdskommunerna serfördelningen något annorlunda ut; 88 % av dessa kommuner har privat entreprenör och 12 % samlar inavfallet i egen regi.10 MÖD 2003:15, mål 8540-02, (Bräcke)11 MÖD 2007-01-18, mål 583-06 (Lysekil) samt MÖD 2006-05-02, mål 7725-05 (Dals-Ed)11


50 % av de svarande ökommunerna uppger att de anlitar privat entreprenör för avfallshämtningen ikommunen, vilket är mindre än rikssnittet. På samma sätt genomförs avfallsbehandlingen antingenav kommunerna själva eller av entreprenörer. <strong>Avfall</strong>sförbränning utförs i egen regi hos 16 procent av<strong>Sverige</strong>s kommuner, medan 84 procent anlitar entreprenörer. Biologisk behandling sker med några fåundantag uteslutande i egen regi, medan 45 procent av landets kommuner har tillgång till egen deponioch 55 procent anlitar entreprenör.Kommunala bolag är vanliga inom all kommunal verksamhet, men har ställts inför oväntade svårighetersedan regeringsrätten i de så kallade Sysav-domarna klargjort att även kommuner, som valt att överlämnaverksamheten i kommunalt bolag, måste upphandla verksamheten i det av kommunerna ägdabolaget. Regeringsrätten slår i mål nr 172-175-06 respektive 176-179-06 fast att kommunerna Simrishamnrespektive Tomelilla skulle ha upphandlat avfallstjänsten enligt lagen om offentlig upphandling.Det innebär att dessa kommuner inte kan betrakta sitt samägande i Sysav enligt konsortialavtalet somegen regi-verksamhet.3.2.1 UpphandlingOm kommunen inte bedriver insamling och behandling av hushållsavfall i egen regi genom förvaltningeller bolag ska den upphandlas enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling (LOU).Konkurrensverket rapport Upphandling av avfallstjänster 12 från november 2008 redovisade att vartredje kontrakt har direkttilldelats utan en upphandling enligt lagen om offentlig upphandling. Av dekommuner som inte hade gjort offentlig upphandling svarar en tredjedel att de har undvikigt upphandlingav skäl som medges som undantag i upphandlingslagstiftningen. Det vanligaste skälet för övrigakommuner var att leverantören är ett hel- eller delägt bolag. Enligt regeringsrättens avgörande i de s.k.Sysav-domarna så är det inte något undantag från upphandlingsplikten. Det näst vanligaste skälet ärtranportavstånd och brist på behandlingsanläggningar. Geografisk närhet kan inte ställas som krav vidupphandling. Däremot kan miljökrav ställas och antalet tonkilometer kan prissättas vid utvärderingenav anbud.I enkätundersökningen framkom att glesbygdskommuner fick färre anbud än tätortsnära landsbygdskommuner.Det finns flera sätt för kommunerna att arbeta för att få fler anbudsgivare. Ett sätt kan tillexempel vara att redan mitt under gällande avtalsperiod börja planera för nästkommande avtalsperiod.Genom att bjuda in entreprenörer till ett gemensamt möte kan förutsättningarna för nästkommandeavtal diskuteras, dels vad kommunen planerar att förändra och dels vad entreprenörerna behöver för attkunna och vilja lämna anbud vid nästa upphandling.3.2.2 Interkommunalt samarbeteFör många kommuner är samverkan med andra kommuner en naturlig verksamhetsform för att nåmesta möjliga miljö- och samhällsnytta, för att hantera avfallet på ett kostnadseffektivt sätt och för attsäkra den kompetens som krävs. Den statliga Ansvarskommittén konstaterar i sitt slutbetänkande 13 ”attinterkommunal samverkan är mycket vanlig, nödvändig och bör underlättas”. Samverkan kan ske i gemensamnämnd, kommunalförbund eller i ett kommunalt regionbolag. Exempel på gemensam nämndär Mariestads och Gullspångs kommuner, som har en gemensam nämnd för enbart renhållningsfrågor.KSRR (Kalmarsundsregionens Renhållare) som består av kommunerna Kalmar, Mörbylånga, Nybrooch Torsås är exempel på ett kommunalförbund som bildats enbart för samverkan inom avfallshanteringen.SÖRAB (Söderhalls renhållningsverk AB) är ett regionalt avfallsbolag i norra Stockholms länsom ägs av kommunerna Danderyd, Järfälla, Lidingö, Sollentuna, Solna, Stockholm, Sundbyberg, Täby,12 Konkurrensverket, Upphandling av avfallstjänster. Rapport 2008:4. Stockholm 200813 Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft, SOU 2007:1012


Upplands Väsby och Vallentuna. Där har kommunerna och bolaget tillsammans framgångsrikt arbetatfram en gemensam avfallsplan.Det finns också kommuner som samverkar kring enskilda frågor, till exempel gör gemensamma upphandlingar.I de flesta län finns något slags informellt samarbete mellan länets kommuner, där kommunrepresentanterträffas och utbyter information. Exempel på detta är Z-renhållarna i Jämtlands län,Stockholmsregionens avfallsråd (STAR) i Stockholms län och Dala <strong>Avfall</strong> i Dalarna. Z-renhållarna hargemensamt handlat upp hantering av farligt avfall samt bekostat projekteringen av en ny deponi i Östersund.På grund av Sysav-domarna råder nu stor osäkerhet om hur detta ska hanteras i fortsättningen.Att bilda kommunalförbund är inte alltid ett alternativ, det innebär att den lokala demokratin urholkasinom den kommunaltekniska verksamheten. Samtidigt kräver verksamheten samverkan då underlageti många kommuner är för litet för att själv kunna bära t ex anläggande av deponi, krossanläggning ellercentral kompost. Gemensamt ägande av behandlingsanläggning är svårt, mängder kan inte garanteraseftersom tjänsten måste upphandlas. Alternativet blir då längre transporter till större anläggningar.Enkätundersökningen visar att samarbete mellan kommunerna är vanligare i glesbygd än i tätortsnäralandsbygdskommuner. Av de kommuner som svarat anger samtliga glesbygdskommuner att de samverkarinom flera områden, medan enbart tre fjärdedelar av de tätortsnära landsbygdskommunernasamverkar inom ett eller flera områden. Samverkan inom andra områden, enligt nedanstående diagram,är till exempel avfallsplanering och föreskrifter, information, kunskaps- och erfarenhetsutbyte samt gemensamtägande av bolag och anläggningar.S amverkan mellan kommuner100%90%80%70%60%50%GlesbygdTätortsnära landsbygd40%30%20%10%0%Upphandling Insamling Behandling Andra omrFigur 4 Samverkan mellan kommunerDet finns för närvarande inget nationellt organiserat samarbete inom avfallsområdet mellan olika ökommunereller glesbygdskommuner. Vid den workshop som arrangerades inom detta projekt den 27 november2008, framfördes intresse för fortsatt organiserat samarbete mellan kommuner med fjällturismoch mellan ökommuner. För glesbygdskommuner har det framförts att erfarenhetsutbyte är viktigt,gärna i form av återkommande workshops i <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>s regi. Däremot tycks det inte finnas någotbehov av någon speciell nationell organisation för enbart glesbygdskommuner.13


Exempel 1 - Samarbete över länsgränserDet finns många exempel på regional avfallsplanering inom län. Inom ÖstraVärmland togs gemensamma mål och en gemensam vision fram under 2008för kommuner från tre olika län; Filipstad, Kristinehamn och Storfors i Värmlandslän, Degerfors och Karlskoga i Örebro län samt Gullspång och Mariestadi Västergötlands län. Hösten 2008 genomfördes också en telefonenkättill 2 500 innevånare i dessa kommuner.Kommunerna samarbetar också inom <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong> och inom <strong>Sverige</strong>s Kommuner och Landsting(SKL).För ökommuner finns det både lokala och regionala skärgårdsråd där kommunerna ofta medverkar.Skärgårdarnas Riksförbund 14 (SRF) bildades 1982 och består av en förening per län eller större insjö.Varje förening organiserar inom sig en rad lokala föreningar som arbetar med sina intressen, med transporter,service och skolfrågor. Genom SRF kan befolkningen i skärgården göra sig hörda på riksnivå.Viktiga frågor är boendet - fastighetsskatt, förvärvsfrågor, kommunikationer, skol- och servicefrågor.SRF beslutade i november 2008 att satsa på ett miljöprojekt inom ramen för INTERREG - IV A Archipelagoand Islands Sub-programmes. De öar som omfattas i <strong>Sverige</strong> är från Hälsingland ner till och medValdemarsviks kommun. SRF samarbetar med föreningar i Åland, Åboland och Estland för att stimuleraöarna till att ta initiativ till förbättringar på alla miljöområden, bland annat avfallshanteringen.De till befolkningen mindre kommunerna i <strong>Sverige</strong> har sedan 1989 samverkat i ett nationellt nätverk,SMÅKOM 15 , för att bättre hävda sina intressen i relation till de största kommunerna och framförallt motstatens olika maktcentra som ämbetsverk, regering och riksdag. Drygt 100 kommuner med cirka 11 000invånare eller mindre deltar i nätverket som är en frivillig samverkan mellan kommuner från Pajala ochJokkmokk i norr till Perstorp och Örkelljunga i söder. Samtliga kommuner är medlemmar i <strong>Sverige</strong>sKommuner och Landsting.14 Skärgårdarnas riksförbunds hemsida. http://www.skargardarnasriksforbund.se/15 Småkoms hemsida http://www.smakom.se14


4 <strong>Avfall</strong>shantering på öar och i glesbygd i andra länder4.1 Finland2007 ändrade Finland reglerna för vilket avfall kommunen har ansvar för. Kommunens ansvar för jämförligtavfall från privata verksamheter togs bort med vissa undantag. Exempelvis har kommunernafortfarande ansvar för det jämförliga avfallet som uppkommer vid offentlig verksamhet. Till jämförligtavfall räknas även avfall som uppkommer från verksamheter i bostadsfastigheter och som genom fastighetsinnehavarenstillstånd förs till insamlingsplatsen på fastigheten.Genom en ändring i den finska avfallslagen (452/2004) ställs nya krav på avfallshanteringen i glesbygd.Insamlingen av hushållsavfall ska anordnas så att fastighetsinnehavaren garanteras tillräcklig servicenivåoch att insamlingsplatserna skäligen kan nås. Efter denna lagförändring kan inte en fastighetsinnehavarebefrias från att ansluta sig till kommunens insamlingssystem 16 .4.1.1 Kommunernas och producenternas ansvarEnligt avfallslagen är det producentansvar på:1. Däck till motordrivna och andra fordon och redskap2. Tidningar, tidskrifter, kontorspapper och liknande pappersprodukter3. Förpackningar4. Personbilar, paketbilar och liknande fordon5. Elektriska och elektroniska produkterEnligt 18d § i <strong>Avfall</strong>slagen ska producenterna se till att det finns rikstäckande nätverk av mottagningsplatserför kasserade produkter som omfattas av producentansvar så att avfallslämnaren har skälig möjlighetatt var som helst i landet lämna en kasserad produkt till återanvändning, återvinning eller annanavfallshantering.Kommunen har ansvar för hushållsavfall och likvärdigt avfall. Kommunen har även ansvar för farligtavfall från hushåll och jord- och skogsfastigheter om det inte är orimliga mängder avfall.Kommunen har ansvar för insamling av slam från enskilda avlopp i områden utanför vattenverkensavloppsnät.Kommunen kan välja om insamling av avfall sker genom egen verksamhet eller genom avfallstransportenligt avtal enligt 10§ <strong>Avfall</strong>slagen. Det senare innebär att en fastighetsägare avtalar med en entreprenörom hämtning av hushållsavfallet. Kommunen kan ställa villkor på arten och beskaffenheten av det avfallsom ska transporteras, det skäliga högsta pris enligt avfallsart som kan erhållas för transporten liksomäven det område där entreprenören ska erbjuda transportservice.16 Finlands miljöcentral m fl. Guide för avfallshanteringens servicenivå i glesbygd. Helsingfors. 2005.15


4.1.2 ServicenivåI glesbygd är det vanligt med gemensam insamling av hushållsavfall. En fastighetsägare kan däremotinte tvingas att ansluta sig till gemensam insamling.Kommunen kan besluta att insamling av hushållsavfall inte ska ordnas inom ett område med besvärligakommunikationer eller med få avfallsinnehavare eller lite avfall att transportera, om transporten inteav hälso- eller miljövårdsskäl eller andra därmed jämförbara skäl skall anses nödvändig. På områdensom lämnas utanför ordnade avfallstransporter ska fastighetsägaren se till att avfallets transporteras tillregional insamlingsplats. Kommunen ska i dessa fall se till att de regionala insamlingsplatserna skäligenkan nås.Finlands miljöcentral 17 , Miljöministeriet och Finlands kommunförbund anser att rimlig tillgänglighetför den regionala insamlingen varierar utifrån egenskaper hos avfallsslaget med tanke på lagringsmöjligheter.Kärlavfall uppkommer i hushållet dagligen och kan enbart lagras inomhus några dagar medtanke på lukt och hygieniska skäl. Fastighetsägarens insamlingsplats bör ligga så att fastighetsägarenhar möjlighet att lämna kärlavfallet dagligen. <strong>Avfall</strong> som ska samlas in för återvinning kan lagras i hushållenunder längre tid. Transport kan ordnas i samband med annan transport i området eller dess närhet.Farligt avfall och grovavfall uppkommer vanligtvis i små mängder och kan lagras under längre tid.Insamlingen av dessa avfallsslag kan därför centraliseras till tätort. De regionala insamlingsplatsernaska placeras längs vägar som leder till kommunens tätorter.Det finns system som kompletterar kommunens insamlingssystem. Ett exempel är Håll skärgården renr.f. som har insamlingsplatser i Åbo skärgård (Åboland). Till en början anordnade Håll skärgården reninsamling för det rörliga friluftslivet. Permanent- och fritidsboende fick lämna sitt avfall mot avgift vidderas insamlingsplatser. 1987 beslutade Håll skärgården ren att grunda en egen organisation för permanent-och fritidsboende, HSR Skärgårdens renhållning. 18 Idag har de insamlingsplatser i sex kommuneri Åbos skärgård som kompletterar kommunernas insamlingsplatser.Tömning av slamavskiljare och slutna tankar väljer fastighetsägaren själv. Vanligtvis sker det genomavtalsbaserad avloppstransport.4.1.3 ÅlandÅland har totalt 27 000 invånare och består av 16 kommuner varav 6 räknas som ökommuner. Resterandekommuner ligger på huvudön. Den största kommunen är Mariehamns kommun med 10 900invånare och den minsta kommunen är Sottunga kommun med 116 invånare.Sedan 2006 finns kommunalförbundet Ålands miljöservice (Mise) som består av 12 av Ålands kommuner.17 Finlands miljöcentral m fl. Guide för avfallshanteringens servicenivå i glesbygd. Helsingfors. 2005.18 Skärgårdens renhållning AB hemsida. http://www.klara.fi16


I de fyra kommunerna som räknas som ökommuner hos Mise finns obemannande återvinningsstationerdär invånare kan lämna kärl- och säckavfall samt förpackningar. Vid dessa återvinningsstationer finnsfraktionerna:• Torrt brännbart restavfall• Returpapper som tidningar och reklam• Wellpapp och kartong• Aluminiumburkar• Metall (plåtförpackningar)• Glas• Dryckesförpackningar• HårdplastFör att göra det enklare för fastighetsägare att gå samman för att ha en gemensam station med gemensammakärl har Ålands miljöservice tagit fram ritningar för gemensamma återvinningsplatser.I varje ökommun har Mise en miljöpunkt där invånarna kan lämna farligt avfall. Dessa miljöpunkterkan t ex vara en brandstation, affär eller ett kommunhus. De anser att det är viktigt att platsen är bemannad.4.2 NorgeMånga norska kommuner är väldigt små, och för att klara av sina åtaganden är det vanligt att man samarbetari interkommunala renhållningsbolag.De norska avfallsdefinitionerna skiljer sig något från de svenska. Med hushållsavfall förstås avfall frånprivata hushåll, medan näringsavfall är avfall från offentliga och privata verksamheter och institutioner.Som specialavfall räknas avfall som inte kan sambehandlas med hushållsavfall p g a dess storlek ellereftersom det skulle medföra en risk för skada på människor eller djur. Specialavfall är också avfall sommedför risk för allvarlig förorening på omgivningen.<strong>Avfall</strong>shanteringen i Norge regleras huvudsakligen i Lov om vern mot forurensninger og om avfall(forurensningsloven) 19 . I Forurensningsloven framgår bland annat vad som är kommunens ansvar vadavser hushållsavfall.Kommunerna ansvarar för att hushållsavfallet samlas in. Kommunen kan föreskriva att insamling baraska gälla i tättbebyggt område, eller att vissa avfallsslag undantas från den kommunala insamlingen.Kommunen kan också föreskriva att vissa avfallsslag ska hållas åtskilda. Det är kommunen som utfärdarföreskrifter angående hur avfallet ska förvaras, samlas in och transporteras. Ingen annan får samlain hushållsavfall utan kommunens samtycke.Fastighetsägare kan efter ansökan bli undantagna från den kommunala insamlingen.De norska myndigheterna kan ålägga kommuner att införa system för sortering av avfallet, baserat påsamlad värdering av kostnaderna i förhållande till miljönyttan. Myndigheterna kan också bestämma attavfall ska återvinnas eller behandlas på annat sätt. Det kan gälla t ex återanvändning, materialåtervinning,energiutnyttjande eller destruktion. Myndigheterna kan också ge föreskrifter om insamling ochsortering eller utfärda bindande mål för återvinning.19 http://www.lovdata.no/all/hl-19810313-006.html .17


Näringsidkaren har ansvar för näringsavfallet. Den som driver en dagligvarubutik, bensinstation, kioskeller liknande ska t ex svara för att avfallsbehållare finns uppsatta och töms. Samma sak gäller den somdriver en camping eller annan turistanläggning.Vid utflyktsmål och andra flitigt besökta offentliga platser där man kan förvänta sig att avfall genererasska kommunen svara för att avfallsbehållare finns och töms.Det norska vägverket ska svara för att avfallsbehållare finns och töms längs offentliga vägar utanför tätbebyggtområde där man erfarenhetsmässigt vet att trafikanterna lämnar avfall efter sig.Kommunen är ansvarig för tömning av slam i tätbebyggt område och utanför tätbebyggt område i denomfattning kommunen bestämmer.Kommun ska ha anläggning för mottagning av hushållsavfall och slam.18


5 Insamling och transport av avfall5.1 Säck- och kärlavfall5.1.1 Särskilda problem med hämtning på öarI enkätundersökningen för öar angav 60 % av kommunerna att det finns särskilda problem med hämtningpå öar. Bland annat framkom:• Dyrare hämtning eftersom båt behöver användas samt att det är långt mellan hämtplatserna• Avsaknad av återvinningsstationer och återvinningscentraler• Svårigheter att komma fram på öarna eftersom det många gångar enbart finns stigar• Säsongsvariationer där befolkningen mångdubblas under sommarhalvåret• Arbetsmiljö, framför allt med tanke på säckhämtning• Vinterhämtning med tanke på is5.1.2 Särskilda problem med hämtning i glesbygdI enkätundersökningen för glesbygd angav 45 % av kommunerna att det finns särskilda problem relateradetill hämtning i glesbygd eller tätortsnära landsbygd. Problemen rör• Framkomlighet, vägar som sommartid är igenväxta, vintertid dåligt snöröjda och halkbekämpade.Stor andel enskilda vägar med varierande standard.• Få fastigheter, långa avstånd mellan fastigheterna, små avfallsmängder.• Svårt att få bra logistik• Långa körsträckor.• Svårt att hitta kunder, att veta vem som lämnar sopor, att alla är med i systemet.En uppenbar effekt av avfallshämtning i glesbygd är långa transportsträckor. Det är inte ovanligt attsopbilen får köra ett antal kilometer enkel väg för att hämta något enstaka kärl hos boende långt ute pålandsbygden. Kostnaderna per hämtat kärl blir givetvis högre än där kärlen står tätt. Kraven på ruttplaneringblir också annorlunda. Returkörningar för att tömma en full sopbil undviks, rutterna måsteplaneras för så lite extrakörning som möjligt.Sophämtningsfordon framförs på många enskilda vägar med varierande underhåll, framför allt vintertid.Ett exempel på problem: Bergs kommun försöker förmå Vägverket att ta över väghållaransvar förenskilda vägar medan Vägverkets intresse snarare är det motsatta. Ett åkeri snöröjer åt Vägverket ochpasserar på sin rutt enskilda vägar. Dessa får inte snöröjas förrän uppdraget åt Vägverket är utfört, vilketinnebär att åkaren får åka tillbaka enkom för att röja de enskilda vägarna. Detta är inte resursoptimalt.Då sedan sophämtningsfordonet kommer för att hämta sopor från fastigheter så kan situationen uppståatt den allmänna vägen är snöröjd men inte den enskilda – och soporna kan inte hämtas. I extrema fallär de enskilda vägarna upp till två mil långa.5.1.3 Behållare öarHälften av ökommunerna uppger att de använder säckhämtning på alla eller vissa av öarna i sin kommun.30 % av kommunerna använder kärl och/eller container på alla eller vissa av öarna i sin kommun.Kärl och container kan även stå på fastlandet. Underjordsbehållare används på fastlandet i vissa kommunerför att betjäna öarna. 20 % av kommunerna uppger att de inte har någon hämtning på öar, utanhämtar endast på fastlandet. För dessa kommuner är det osäkert vilken behållare de använder.19


60%50%40%30%20%10%0%Säck Container Kärl UnderjordsbehållareIngen hämtningFigur 5 Behållartyp för avfall från öarna. De flesta ökommunerna har flera olika behållartyper5.1.4 Behållare glesbygdBjörnar som rotar i kärlen är en realitet på allt fler ställen, i takt med att björnstammen ökar och björnarnasöker sig närmare bebyggelsen. Andra rapporter om djur som orsakar problem i glesbygden gällergrävlingar, rävar, vildsvin och fåglar. Flera kärltillverkare har tagit fram låsanordningar för att djur inteska kunna komma åt innehållet i kärlen.20


Exempel 2 - Test av låsanordningar för kärlEtt test av lås till skydd mot björnar gjordes i Orsa Björnpark, enligt kanadensisk utformning, vilketbl.a. innebär att kärlet ska stå ”pall” minst två timmar utan att björnen lyckas ta sig in i kärlet.Kärlet smordes in och fylldes med blodpudding, fisk och frukt. (Källa: PWS Nordic AB)Figur 7 Test av björnsäkert kärlLåsbygel Trekantslås Gravitationslås BygellåsTrekantslås kan fåssom öppna-stänglåsdär man stängermed nyckel eller somsnäpplås som öppnasmed nyckel och låsesautomatiskt när locketstängs.Gravitationslåset låserupp sig självt när kärletnår en viss vinkel itömningscykeln. Kärletlåser sig när det ställstillbaka på marken.Inga nycklar behövsför tömning.Enkelt lås som monteraspå locket. Ingenbearbetning av kärletbehövsFigur 7 Exempel på låsanordningar för kärl (källa: PWS Nordic AB)21


5.1.5 Hämtplatser öar25 % av kommunerna uppger i enkätundersökningen att de samlar in kärl- och säckavfall vid fastighetsgräns.Nästan var tredje kommun har central insamling på ön. Över 60 % av kommunerna hargemensam insamlingsplats för öbefolkningen på fastlandet. De flesta kommuner som har insamling påön har en kombination av insamling vid fastighetsgräns och central insamling på ön. Ibland har de äveninsamling på fastlandet.Ins amlings plats av kärl- oc h s äc kavfall70%60%50%40%30%20%10%0%FastighetsgränsCentralinsamlingsplatspå önGemensaminsamlingsplatspå fastlandetAnnan platsIngen hämtningskerFigur 8 Hämtplats för kärl- och säckavfall från öar. De flesta ökommunerna har flera olika insamlingsplatser.Där sjöhämtning tillämpas måste brygga vara tillräckligt dimensionerad för att renhållaren ska kunnalägga till säkert. Värmdö kommun anger följande i sina lokala föreskrifter: ”Vid hämtning med båt skallkärl eller säckställ placeras vid eller på för ändamålet tillräckligt dimensionerad brygga med tillräckligtvattendjup, minst 1 meter och utfallande botten.” samt ”Enskild brygga som utnyttjas vid hämtning skallvara så dimensionerad och hållas i sådant skick att den är möjlig att angöra av renhållarens båtar utanrisk för skada.”5.1.6 Hämtplatser glesbygdNär kärlhämtning används i glesbygd bör kärlen längs en vägsträcka (t ex mellan två samhällen ellerbyar) stå på samma sida av vägen, eftersom bilen normalt endast kör ena vägen. Det går oftast bra, menibland kan det vara svårt att hitta lämpliga ställen för kärlen när de måste stå på motsatt sida av vägen.Trafiksäkerheten är en viktig aspekt. Eftersom kärlen står ute längs landsvägen där belysning saknas ärdet extra viktigt med reflexer på kärlen.22


Exempel 3 - KretshämtningOlofströms kommun har ett system för gemensam avfallshämtning vid småhus. Ett antal fastighetsägaretill småhus går samman i en så kallad krets. Denna krets anordnar en gemensamuppställningsplats för flera avfallstyper. Kommunen transporterar därifrån kärl- och säckavfalloch returmaterial. Returmaterialet lämnas sedan till respektive materialbolag. Anslutning tillkretsen är helt frivilligt och den som inte vill vara med behåller sin traditionella sophämtning.Skötsel och utseende ansvarar kretsen själva för. Om anläggningen missköts så kan kretsen dras in.Fördelen med att vara ansluten till en krets är att fastighetsägarna enkelt kan göra sig av medmånga fraktioner nära sitt hus. Genom att kommunen har minskat antal hämtplatser så kantaxan hållas nere.Bakgrunden till att kommunen införde kretsar var att de hade ett mål att halvera deponeringenoch detta skulle ske genom bättre återvinningsgrad. Kommunen ansåg att hämtning vid fastighetsgränsav alla avfallstyper skulle bli för kostsam. En central mottagningsplats skulle ge fördåligt resultat. Av denna anledning valde kommunen ett mellanting, nämligen kretsar.Olofströms kommun anser att 20 hushåll är den idealiska storleken på anslutna hus, men någonstansmellan 10 och 50 hushåll fungerar bra.På landsbygden kan det vara svårt att samla till en krets. Kommunen anordnar därför så kalladelandsbygdsstationer som man kan ansluta sig till. Kommunen svarar för skötsel och underhållav dessa stationer, men det lönar sig eftersom traditionell hämtning är kostsam på landsbygdenpå grund av långa avstånd. Insamling av tidningar och förpackningar sker både på kretsstationerna,på landsbygdsstationerna och på återvinningsstationer/-centraler.De hushåll som inte vill ansluta sig till en krets erbjuds traditionell hämtning men till ett högre pris.Hämtkretsar har varit igång sedan 1995 och finns fortfarande kvar på samma sätt. Vid införandetsatsade kommunen på en informationskampanj som bl a innebar utställning i livsmedelsbutiker,teater för skolelever, lokala tidningar och lokal-TV.23


5.1.7 Hämtmetoder60 % av ökommuner i enkätundersökningen har hämtning av kärl- och säckavfall på en eller flera öar.I dessa kommuner är det vanligast (65 %) med hämtning av kärl- och säckavfall från kajer och bryggormed mindre båt. 30 % av kommun uppger att de hämtar avfall med hjälp av sopbil och avgiftsbefriadfärja. Därefter är det lika vanligt med att hämtning sker med sopbil med avfallshämtarens färja eller avgiftsbelagdfärja eller med annat fordon och färja (20 %). Förutom sopbil hämtas kärl- och säckavfalletmed fyrhjuling, sexhjuling och traktor med släp.70%60%50%40%30%20%10%0%Sopbil ochavfallshämtarensfärjaMed sopbil ochavgiftsbefriadfärjaMed sopbil ochavgiftsbelagdfärjaMed annat fordonoch färjaFrån kaj/bryggamed avfallshämtarensmindre båtAnnatFigur 9 Hämtmetod för kärl- och säckavfall på öarna. De flesta ökommunerna har flera olika hämtmetoderberoende på öarnas beskaffenhet.Exempel 4 - Landningsplats för ö-avfallSpeciellt iordningställda terminaler eller landningsplatser för avfall är en viktig del i infrastrukturenför kommuner med omfattande avfallshantering på öar. Det är ofta svårt att hantera ochomlasta stora mängder avfall i vanliga hamnar och andra aktörer motarbetar att avfall hanteras ianslutning till turisttrafik och i närheten av restauranger och annan livsmedelshantering.Bilden visar Bolviks landningsplats i Värmdö kommun. Kommunen har där anordnat en inhägnadyta för förråd, komprimatorer, kran samt uppställning av containrar, som endast kommunenoch dess entreprenörer har tillgång till. Bilden till höger visar förslag till detaljplaneändring förutökning av området.Genom en detaljplan över markområdet säkerställs markanvändningen för landtagningsplatsen.Figur 10 Bolviks landningsplats i Värmdö kommun (Källa: Värmdö kommun)24


System för optisk sorteringFör att öka återvinningsgraden i kommundelar där de boende har långt till närmaste återvinningsstationkan system för optisk sortering vara ett alternativ. Genom att lägga flera fraktioner i olikfärgadepåsar i samma behållare blir servicegraden hög för hushållen. Systemet täcker dock inte in samtligafraktioner. Flest fraktioner (fem) samlas in på detta sätt i Tromsö i Norge; matavfall, papper, pappersförpackningar,plastförpackningar och restavfall. System för optisk sortering kräver tillgång till en optisksorteringsanläggning, vilket skulle kräva en mångmiljoninvestering om anläggningen inte redanfinns i närområdet.För glesbygd kan detta vara ett alternativ till t ex flerfacksfordon där det alltid finns risk att vissa fackblir fyllda fortare än andra.En förutsättning för att system med optisk sortering ska fungera arbetsmiljömässigt på öar är att hämtningsker maskinellt. Lämpliga insamlingsbehållare är kärl, container eller djupbehållare. Säckhämtningär inte lämpligt eftersom säckarna i så fall måste sönderdelas före den optiska sorteringen utan attpåsarna går sönder, alternativt att varje säck bara innehåller en fraktion och att sorteringstekniken dåär anpassad till säckar. Dessutom är säckarna i många fall för tunga redan idag.SopsugDet är kostsamt att samla in avfall på öar. Det är ännu mer kostsamt om det enbart finns en eller någraenstaka öar. Kostnaden att ha en båt för att hämta avfallet enbart från några enstaka öar är stor. I kommunermed tätbebyggda öar som ligger nära fastlandet kan ett alternativ vara att installera sopsug frånön in till fastlandet. Detta innebär en hög servicegrad för de boende och en enklare hämtning för kommunengenom att traditionella bilar kan användas. Den stora nackdelen är dock att investeringskostandenför sopsugsanläggningen är hög. Alternativet finns i Kina och har utretts för Sandhamn i Värmdökommun. 20 Alternativet i Sandhamn var inte att suga hela vägen till fastlandet utan till en närbelägenö för att där, utan behov av rangering på värdefull yta i hamnen, hämta avfallet i traditionell containerformmed båt/färja.5.1.8 Separat insamling av matavfallAv de kommuner som svarade Villaägarnas 21 enkät angående renhållningstaxor 2008 så hade 61 % (147st) av <strong>Sverige</strong>s kommuner separat insamling av matavfall.Enligt den enkätundersökning som genomfördes inom det här projektet framkom för glesbygden attvar tredje kommun samlar in matavfall från hela kommunen och 10 % av kommunerna har insamling idelar av kommunen. Insamlingen sker fastighetsnära. Enligt enkätundersökningen för öarna samlar varfemte kommun in matavfall där. Insamling sker antingen vid fastighet, centralt på ön eller på fastlandetvid t ex båthamn.Ett försöksprojekt för småskalig behandling av matavfall som planerades på den glesa landsbygden iPiteå kommun byggde på installation av kökskvarnar som skulle anslutas till enskilda avloppsanläggningar.Allt för stor andel av de aktuella slambrunnarna var dock i för dåligt skick för att projektet skullekunna genomföras. Tanken var att en lokal lantbrukare skulle samla in trekammarbrunnsslam medtillfört malt matavfall, frystorka det och sprida det på sina marker. Med en sådan lösning skulle ocksåslammet hanteras lokalt. Om detta exempel är representativt för all glesbygd är inte kartlagt.20 Muntlig uppgift Mattias Widell, Envac AB, december 2008.21 Villaägarnas riksförbund. <strong>Sverige</strong>s Renhållningsavgifter 2007 och 2008. 200825


Exempel 5 - Torrkonservering av matavfallI Göteborg pågår ett pilotprojekt med torrkonservering av matavfall. Det är företaget SmedlundMiljösystem tillsammans med Göteborgs Stads Bostadsbolag som genomför projektet i Guldhedeni Göteborg. Genom torrkompostering av matavfallet minskar avfallets vikt och volym medca 75%, men näringsinnehållet kvarstår.Figur 11 Försök med torrkonservering i GöteborgFördelarna med systemet är många. Till skillnad från traditionell matavfallsinsamling varje ellervarannan vecka så kan insamlingen ske en eller ett par gånger per år beroende på lagringsvolym.Detta innebär mindre utsläpp genom färre transporter. Arbetsmiljön förbättras även eftersomkärlhämtning byts ut mot sugbil eller kranbil. Det torrkonserverade matavfallet kan användasför biogasframställning. Studier visar att ca 30 % mer metan kan framställas vid torrkonserveringi jämförelse med traditionellt hanterat matavfall. En rapport från <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong> kommer ibörjan av 2009.I dagsläget finns systemet enbart för gemensam insamling i flerfamiljshus. Forskning pågår föratt anpassa systemet så att det ska kunna finnas i varje hushåll.Källa: Smedlund Miljösystem, 200826


5.2 Grovavfall15 % av kommunerna uppger i enkäten att de har en återvinningscentral på ön. Alla dessa kommunerhar mer än 350 permanent- och fritidsboende på öar. 15 % av kommunerna uppger att abonnenternakan lämna grovavfall på en flytande ÅVC. Alla dessa kommuner har mer än 500 permanent- och fritidsboendepå öar. Andra lösningar är budning av hämtning av grovavfall från fastlandet och container somstår utställd några gånger per år på ön.I enkätundersökningen för glesbygd framkom att samtliga kommuner utom en hänvisar till återvinningscentralför grovavfall. Av dessa hänvisar var tredje till återvinningscentral som enda system. Övrigakommuner erbjuder flera alternativ såsom mobil återvinningscentral eller hämtning vid fastighetsgräns(via abonnemang eller budning).Trädgårdsavfall bör inte utgöra något problem utan snarare en resurs på öar och i glesbygd, under förutsättningatt hemkompostering av denna fraktion är tillåten.5.2.1 Insamling till återanvändning/återbrukAv samma skäl som kommunerna har höga kostnader för insamling av avfall på öar och i glesbygd ärdet svårt för hjälporganisationer att få ekonomi i insamling till återanvändning. Däremot bedöms loppmarknaderoch auktioner vara vanligare utanför tätorterna.I ett examensarbete 22 vid Stockholms Universitet har secondhandbutiker i nio kommuner norr omStockholm fått ge sin syn på hinder och möjligheter med secondhandbutiker. I rapporten framgick attdet största hindret var av ekonomisk karaktär. Kommersiella secondhandbutiker är relativa olönsammaverksamheter och för ideella secondhandbutiker skulle momsbeläggning vara ett stort hot. Möjligheternatill ökad försäljning skulle vara ökad webbhandel.5.2.2 Hämtning vid fastighetsgränsMånga kommuner har regelbunden hämtning av grovavfall vid fastighetsgräns, andra kommuner harbudning av grovavfall vid fastighetsgräns. I enkätundersökningen för glesbygdskommuner svarar hälftenav kommunerna att hämtning sker vid fastighetsgräns i hela kommunen, 15 % hämtar i delar avkommunen.Arbetsmiljön för hämtpersonalen bör uppmärksammas då hämtningen i många fall sker genom handlastningfrån marken. Arbetsmiljöverket föreskriver att tung manuell hantering i möjligaste mån skaersättas med maskinell hantering.För att få en vettig arbetsmiljö vid hämtning är det även viktigt att kommunens regler för vad som fårlämnas och hur det eventuellt ska emballeras är tydliga för avfallslämnarna. Otydlighet ökar pressen påhämtpersonalen att hämta oavsett arbetsmiljöförhållanden.22 Johansson (2008), Hur kan handeln med begagnade varor öka?27


Exempel 6 - Insamling i storsäckFlera kommuner har grovavfallshämtning vid fastighetsgränsi storsäck som rymmer t ex en kubikmeter grovavfall.Arbetsmiljön är bättre för renhållningsarbetarna eftersomstorsäcken hämtas med kranbil och tunga lyft undviks.Trots att arbetsmiljön vid hämtning är betydligt bättre änvid hämtning av löst avfall vid fastighetsgräns, så återståreventuella arbetsmiljöproblem vid tömning av säckarna.Systemet skulle kunna användas även vid hämtning av avfallfrån öar.Figur 12 Hämtning av storsäck (Källa: BigBag)5.2.3 Mobil återvinningscentralEn mobil återvinningscentral kan ersätta eller utgöra ett komplement till en fast återvinningscentral.Mobila återvinningscentraler består normalt av ett antal växelflak, som kan vara delade för att fler fraktionerska kunna samlas in. Hur många flak som används styrs till stor del av hur många fordon ochchaufförer som finns tillgängliga. De fraktioner som samlas in kan vara t ex brännbart grovavfall, deponirest(icke brännbart grovavfall), trädgårdsavfall, trä, metallskrot och el-avfall. Insamlingen kan samordnas/kombinerasmed en bil för insamling av farligt avfall. Flaken körs ut till lämpliga platser där defår stå antingen några timmar eller någon dag. Om man tillämpar system med någon timmas stopp kanchaufförerna finnas på plats hela tiden och visa folk tillrätta. Står flaken ute längre tid ger det visserligenökad tillgänglighet men också större risk för felsortering och nedskräpning. Exempel på kommuner somtillämpar de olika principerna är Piteå och Örnsköldsvik.Om det är långt till närmaste fasta återvinningscentral kan man räkna med att den mobila återvinningscentralenkommer att få ta emot stora mängder avfall, speciellt vid de första tillfällena den besöker enby eller bygd. Efter hand brukar mängderna stabiliseras.Exempel 7 - Mobil återvinningscentralSundbyberg Stad har en mobil insamlingscentral som kallas ReTuren. Där kan kommuninvånarnalämna grovavfall, farligt avfall och el-avfall. Returen gör antingen fem stopp på en kväll eller femstopp på en helgeftermiddag. Varje stopp är cirka tjugo minuter.Figur 13 Mobil återvinningscentral (Foto Johanna Westling Kessai)28


Exempel 8 - Flytande återvinningscentral/återvinningsbåtI Stockholms skärgård har kommunerna mobil återvinningscentral i form av en färja som läggertill vid ångbåtsbryggor eller liknande. Kommuner som har flytande ÅVC är Norrtälje, Österåker,Vaxholm, Värmdö, Haninge och Nynäshamn. Även längs västkusten finns flytande ÅVC i Strömstadskommun. En flytande återvinningscentral innebär att containers ställs upp på en färja ochabonnenterna har möjlighet att komma och lämna sitt avfall direkt i containrarna. Färjan läggertill vid ett antal större bryggor enligt ett förutbestämt schema, vanligtvis två gånger per år. Antalbryggstopp och hur länge som färjan ligger vid varje brygga varierar mellan kommunerna. Påfärjan har abonnenterna möjlighet att lämna grovavfall, farligt avfall, el-avfall och småbatterier.Antal fraktioner varierar mellan olika kommuner.Figur 14 Flytande återvinningscentral i Värmdö kommun (Foto Leif Lundin)5.3 Slam från enskilda avloppHälften av ökommunerna tillåter inte vattentoaletter på öarna enligt enkätundersökningen.I knappt 60 % av glesbygdskommunerna enligt enkätundersökningen kan abonnenterna ta hand omslam från eget avlopp själva, i hälften av dessa kommuner rör det sig om färre än 20 abonnenter, förövriga är spridningen stor (från 21 till 500 abonnenter). I en tredjedel av kommunerna krävs anmälan,tillstånd eller registrering för verksamheten.Vid tömning av slamavskiljare med konventionellt fordon töms hela slamavskiljarvolymen, vanligtvis3 kbm. Det finns sedan ett tiotal år slamavvattnande fordon som avvattnar slammet så att en mindremängd vatten behövs transporteras. Det finns två olika metoder att avvattna slammet; den ena metodenavvattnar slammet mekaniskt och den andra metoden avvattnar kemiskt.Vid kemisk slamavvattning används flockningskemikalier för att förbättra effekten på avvattningen. Dethar funnits oro för riskerna med att använda flockningskemikalierna.29


<strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>s rapport 2008:12 ”Erfarenheter och kunskapsläge vid tömning av slamavskiljare” tittarpå kommunernas erfarenhet av slamtömning med avseende på traditionella slamtömningsfordon ochslamavvattnande fordon. Rapporten redovisar en energianalys för tre metoder för insamling av slamfrån trekammarbrunnar med avseende på användning av energi och utsläpp av koldioxid. De tre metodernaför insamling är:• Konventionell insamling av slam med fordon utan släp• Konventionell insamling av slam med fordon med släp• Insamling av slam med fordon som avvattnar slammetTömning med konventionell insamling utan släp medför cirka 30 % högre energiförbrukning än tömningmed slamavvattnande fordon. Belastningen av klimatgaser följer samma mönster.En slutsats från <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>s rapport 2008:12 är att det är svårt att säga om slamavvattnade fordonska användas. Kommunens lokala förutsättningar är avgörande för val av insamlingssystem. Transportavståndoch tömningstid är faktorer som påverkar energiförbrukningen.Inte alla kommuner har organiserad hämtning av enskilda avlopp på öar. Norrköpings kommun 23 harpåbörjat inventering av de enskilda avloppen på sina öar i kommunen. De har skickat ut brev och en enkättill alla som har ett sopabonnemang på öarna för att ta reda på vilka avlopp de eventuellt har. I nästaskede ska en inventering på plats göras. Norrköpings kommun planerar att fr o m 2010 hämta slam frånenskilda avlopp på öarna.Norrtälje kommun 24 håller på med att inventera samtliga 3000 fastigheter på öar för att utreda vilkasom har enskilda avlopp. Tidigast 2011 kan slamtömning i kommunal regi påbörjas eftersom upphandlingav tömningen ska göras.5.4 UrinVissa kommuner har börjat ställa krav på kretsloppsanpassade enskilda avlopp. Norrköpings kommunställer krav på att alla nya enskilda avlopp ska ha kretsloppsanpassade lösningar. Bakgrunden till dessaregler är att de två nationella miljömålen Ingen övergödning och Grundvatten av god kvalitet särskiltrör enskilda avlopp. Ett av de tillhörande delmålen nämner att utsläppen av fosfor till sjöar, vattendragoch kustvatten fram till 2010 ska ha minskat med 20 % jämfört med 1995 års nivå. Likaså ska utsläppenav kväve till haven minska med minst 30 %. För att kunna nå dessa delmål och minska de övergödandekväve- och fosforutsläppen anser Norrköpings kommun att det krävs bland många andra åtgärder enfortsatt satsning på rening av enskilda avlopp 25 .Det mesta av näringsämnena avloppsvatten från ett hushåll kommer från urinen; ungefär 80% av kvävetoch 60% av fosforn 26 .Fastighetsägarna som har installerat en urintank får kostnadsfri hämtning av latrinet. De får dessutomlägre hämtningskostnad av slammet från enskilda avloppet. Trots detta så är det många abonnenter somavbokar urinhämtningen med hänvisning till att tanken inte är full. 27 Någon tillsyn om urinseparerandetoaletter har installerats har hittills inte gjorts.23 Muntlig referens: Maria Larsson, Norrköpings kommun24 Skriftlig referens: Ingvar Norrman, Norrtälje kommun.25 Norrköpings kommun (2007). Riktlinjer för enskilda avlopp26 Norrköpings kommun. http://www.norrkoping.se/miljo-natur/miljo-halsoskydd/enskilt-avlopp/27 Muntlig referens: Maria Larsson, Norrköpings kommun30


Det insamlade urinet i Norrköpings kommun körs till flera lantbrukare som mellanlagrar urinet innandet sprids på åkermark. Lantbrukarna tar emot urinet utan kostnad.5.5 LatrinVar tredje kommun uppger i enkätundersökningen att de inte har någon organiserad hämtning av latrinpå öarna. Hur hämtningen sker varierar mellan kommunerna; abonnemang (40 %), budning (20 %),central insamling på ön (10 %), central insamling på fastlandet t ex båthamn (25 %) eller återvinningscentralenpå fastlandet (5 %).I enkätundersökningen framkom att:• I glesbygdskommunerna är återvinningscentral det dominerande hämtsystemet, nästan hälften avkommunerna anger även att de endast hänvisar till återvinningscentral, övriga tillämpar även budningeller abonnemang.• I de tätortsnära landsbygdskommunerna dominerar budning och abonnemang som hämtsystem,4/5 av kommunerna tillämpar detta. Egen latrinkompost, återvinnings-central eller annan centralinsamlingsplats förekommer också. Systemen kombineras ofta.Många kommuner arbetar med att få ned antalet latrinabonnemang för att förbättra arbetsmiljön för latrinhämtarna.Ett exempel på arbetsmetod för att minska mängden hämtat latrin är att ge investeringsbidragtill eget omhändertagande. Norrköpings kommun 28 ger i dagsläget 1 000 kr eller upp till halvainköpskostnaden för en mulltoalett eller liknande. De planerar att öka bidraget till 3 000 kr.5.6 Farligt avfall inklusive el-avfall och småbatterierFarligt avfallInsamlingen av farligt avfall är naturligtvis oerhört viktig. Om allt farligt avfall kan hållas avskilt frånsäck- och kärlavfallet kan miljöbelastningen från behandlingen av övrigt avfall ske till betydligt lägrekostnader och med betydligt mindre belastning på miljön. I överenskommelsen om samarbetslösningarpå avfallsområdet 29 anges att kommunerna genom att kraftfullt verka för ökad service för omhändertagandeav framförallt glödlampor, ska bidra till ett högre värde för glasfraktionen i förpackningsinsamlingen.Naturvårdsverket har föreslagit att anmälningsplikten för mellanlagring av visst farligt avfall– som el-avfall, läkemedel och batterier – bör kunna tas bort under 2009 utan att det medför försämringarfrån miljösynpunkt.20 % av ökommunerna i enkätundersökningen har insamling av farligt avfall från flytande ÅVC, 10 %av kommunerna har miljöstation på öar och 10 % har insamlingsplats på fastlandet t ex en båthamn.Andra lösningar är att en mobil miljöstation gör ett stopp vid en brygga på fastlandet, men vänder sigtill öbefolkningen.I en tredjedel av glesbygdskommunerna i enkätundersökningen är inlämning på återvinningscentral endasättet att lämna farligt avfall. Övriga kommuner kompletterar inlämning vid återvinningscentral medandra system, t ex mobil insamling (20 %), fastighetsnära insamling (30 %) och/eller miljöstation.28 Muntlig referens: Maria Larsson, Norrköpings kommun29 <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>, <strong>Sverige</strong>s Kommuner och Landsting, Förpacknings- och Tidningsinsamlingen, Svensk Glasåtervinning (2009):Samarbetslösning på avfallsområdet – Överenskommelse enligt Kommittédirektiv 2008:9731


Batterier1 januari 2009 infördes producentansvar för småbatterier genom förordningen (2008:834) om producentansvarför batterier. Den största förändringen i jämförelse med tidigare lagstiftning är att ansvaret förinsamling, transport, behandling och återvinning av småbatterierna övergår från kommunerna till producenterna.Kommunerna har fortfarande ansvar för hushållens småbatterier som inte lämnas direkt tillproducenternas insamlingssystem. Den andra stora förändringen är att den nya lagstiftningen gäller allabatterier, inte bara de miljöfarliga batterierna. I den nya förordningen finns även insamlingsmål.Producentbolaget för el-avfall, El-Kretsen, kommer även att ansvara för insamling och behandling avsmåbatterier. Ett nytt producentbolag för blybatterier, BlyBatteriRetur, har övertagit Returbatts tidigareverksamhet.Av enkätundersökningen framgår att 95 % av glesbygdskommunerna erbjuder möjlighet att lämna inbatterier på återvinningscentral, 90 % erbjuder insamling via batteriholkar, fristående eller i anslutningtill återvinningsstation. I drygt två tredjedelar av kommunerna samlas batterier även in i butik.I var femte kommun har de boende möjlighet att lämna batterier på någon av kommunens öar. I 15 %av kommunerna kan de lämna batterier på den flytande återvinningscentralen medan 10 % har insamlingsplatspå fastlandet, t ex i en båthamn.5.6.1 MiljöstationExempel 9 - Farligt avfall i Öckerö kommunÖckerö kommun tilldelades SAKAB Allfa-utmärkelsen 2007 för att kommuninvånarna är duktigapå att sortera och lämna in farligt avfall och för att kommunen har en målmedveten ochtydlig strategi för sitt arbete. Kommunen har tio öar med permanentboende befolkning. Vid sjuav dessa öar finns möjlighet att lämna farligt avfall, antingen på en återvinningscentral eller påen återvinningsstation. Vid tre återvinningsstationer kan kommuninvånare lämna farligt avfallunder ett par timmar en gång per månad, då återvinningsstationen är bemannad.Figur 15 Miljöminister Andreas Carlgren gratulerar Öckerö kommun, företrädd av Stig Odlöwoch Thomas Wijk, till insatsen för miljön och årets SAKAB AllFa-utmärkelse. (Foto: GörgenPersson)32


Av enkätundersökningen framgick att en tredjedel av glesbygdskommunerna har miljöstationer där invånarnakan lämna farligt avfall.5.6.2 ÅtervinningscentralI stort sett alla (95 %) glesbygdskommuner som svarat på enkäten har en återvinningscentral. Men atten återvinningscentral finns säger ingenting om tillgängligheten, vare sig beträffande avstånd eller öppettider.Enkäten belyste inte tillgängligheten, men av svaren framkom bland annat att för insamling avfarligt avfall tillämpas andra system, t ex miljöstationer, som komplement eftersom öppethållandet pååtervinningscentralen är begränsat (t ex 2 ggr/månad).5.6.3 Mobil insamlingEn mobil miljöstation kan komplettera miljöstationer och återvinningscentraler. Vissa kommuner samlarin farligt avfall i en separat mobil insamling och andra kommuner kombinerar den med mobil insamlingav grovavfall. Vid den mobila insamlingen för farligt avfall kan abonnenten vanligtvis lämna farligtavfall, men även smått el-avfall och batterier.Exempel 10 - Ella miljöbilUnder november 2008 gjordes ett försök med ”Ella Miljöbil” i ett samarbete mellan Örebrokommun, <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>, El-kretsen och SAKAB. Örebro är först ut i <strong>Sverige</strong> att testa dettanorska koncept. ”Ella Miljöbil” är också ett rullande klassrum med lektionssal, förutom insamlingsstationför småelektronik och farligt avfall. Under försöket får elever i skolår fyra och feminformation och tillfälle att själva lämna in farligt avfall, till exempel glödlampor, batterier ellertrasiga leksaker.Figur 16 Ella miljöbilI Stockholms skärgård har kommunerna mobil återvinningscentral i form av en färja som lägger till vidångbåtsbryggor eller liknande. På färjan har abonnenterna möjlighet att lämna bl a farligt avfall, elavfalloch småbatterier. Se mera under 5.2.3.33


5.6.4 Röd miljöboxMånga kommuner har delat ut röda miljöboxar till småhusen i kommunerna. Boxarna ska användas föratt förvara små kasserade elektriska och elektroniska produkter, batterier, ljuskällor och farligt avfall.När kunden har fyllt boxen ringer hon kommunens kundtjänst för att få boxen hämtad. Hur hämtningsker varierar mellan kommunerna; vissa kommuner har fasta hämtdagar, andra har budning ellerhämtning tillsammans med kärl- och säckavfallet. För att säkerställa att inga barn kommer åt innehålleti boxen tillhandahåller vissa kommuner buntband som kunden låser boxen med innan boxen ställs utvid tomtgräns. Hämtningen är vanligtvis kostnadsfri. Det går även bra att ta med sig boxen till kommunensåtervinningscentral.Exempel 11 - Röda och grå boxarI några kommuner i norra Stockholm har en röd och grå box delats ut till alla småhus. I den rödaboxen ska farligt avfall och smått el-avfall förvaras. I den grå boxen ska mindre föremål som intebrinner eller som är olämpliga att förbränna förvaras.På locket finns en etikett där det framgår vad som får läggas i boxen.När någon av boxarna är full ringer småhusägaren till kommunens kundtjänst för att beställatömning. Det är ingen extra avgift för att få boxen tömd.Figur 17 Röd och grå box (Foto: Charlotta Skoglund)5.6.5 Farligt avfall-skåpVissa kommuner har FA-skåp som står i hyresfastigheter eller hos bostadsrättsföreningar. I FA-skåpenkan man lämna små kasserade elektriska och elektroniska produkter, batterier, ljuskällor och farligtavfall.34


Exempel 12 - Farligt avfall-skåpI Gnesta kommun är förutsättningen för att ett flerfamiljshus ska ha få ha ett FA-skåp att utrymmetär ändamålsenligt samt att det finns en person som håller kontakt med kommunen.FA-skåpet fungerar som ett komplement till övrig avfallshantering för att sortera ut och på rättsätt hantera det farliga avfallet från hushållen. Varje hushåll förses med en behållare att samlat ex glödlampor, batterier, sprayburkar etc. Då behållaren är full lämnas den i det strategisktplacerade FA-skåpet (t ex i återvinningsrum). Då man skjuter in den fyllda behållaren i ena sidankommer en tom behållare ut på motsatta sidan. Skåpet är låst och endast behörig personalhar tillgång till nyckel. Detta innebär att avfallet alltid är skyddat men att man oavsett tid pådygnetkan tömma/byta behållare utan hänsyn till andra faktorer. Flexibiliteten ökar även för entreprenöreneftersom skåpet alltid är tillgängligt. Då behållaren är full, skjuts den in i skåpet. Enspärr förhindrar behållaren att dras tillbaka. När en fylld behållare matas in i skåpet kommer enidentisk behållare ut på den andra sidan.Figur 18 Farligt avfall-skåp (Foto: PWS AB)35


Exempel 13 - SamlarenI Göteborg pågår ett försök med ett farligt avfallsskåp ”Samlaren” vid fyra butiker runt om iGöteborg. Det finns sex inkastluckor på framsidan med kemboxar på insidan. Samlaren är ettbrandklassat kemikalieskåp och om brand eller rökutveckling skulle uppstå i eller i anslutningtill Samlaren kommer brandskyddsmanschetterna i inkasthålen att sluta tätt. Elden dör då avsyrebrist.I alla fyra varuhusen kan man lämna glödlampor, lågenergilampor och småbatterier. Bäckeboltar även emot småelektronik och i Sisjön tar de även emot småelektronik och sprayburkari Samlaren. Projektet finansieras av Kretsloppskontoret och sker i samarbete med KF Väst,COOP och Renova. Renova ansvarade för anmälan av mellanlagring av farligt avfall eftersomentreprenören äger skåpen och ansvarar för tömning och skötsel.Figur 19 SamlarenKretsloppskontoret planerar att skriva avtal med butikerna och lägga över mer ansvar på demså som städning och tillsyn, samt att minska hämtintervallet till varannan vecka eller varje månaddär det går. Fraktionerna ska standardiseras så att informationen och användningen blirtydlig. Småelektronik bör vara med överallt och helst även sprayburkar.Samlaren testas i flera andra kommuner, till exempel Solna, Västerås och delar av Skåne. I Solnaplaceras Samlaren ut på större arbetsplatser i stället för i butiker. Tanken bakom att placeraSamlaren på arbetsplatsen är att tillängligheten ökar, eftersom man normalt åker till arbetetfem dagar i veckan medan man åker till återvinningscentralen ett par gånger per år.36


Kiruna kommun har ett tvåårigt projekt för att minska mängderna farligt avfall i det brännbara avfallet.Stora satsningar har gjorts på information för t ex skolelever. De har bland annat satsat på att sätta uts k ”Kiruna-holkar” i butiker runt om i kommunen. Än så länge finns det 14 platser. Några platser harfler behållare för att klara ett tömningsintervall på minst en vecka. ”Kiruna-holken” är en stolpe med trebehållare á 25 liter för glödlampor, lågenergilampor och batterier. Kiruna valde att inte ta med lysröreftersom det upplevdes för osäkert att samla in på det sättet. Projektet har gjorts i samarbete med miljökontoretoch inga tillstånd har krävts. Kommunen skriver ett avtal med butiken där butiken ställer uppmed utrymmet och städning och kommunen ansvarar för resten. En ny typ av behållare har beställtsoch är i produktion. Behållaren har tagits fram av Luleå tekniska universitet och har en större volymmen samma yttermått. De ska bara behöva tömmas en gång per månad. Kommunen planerar även attmontera in nivåmätare för att få en mer rationell tömning.Örebro kommun har sedan ca 8 år insamling av småelektronik, ljuskällor (inklusive lysrör) och batterieri butiker. Detta sker i butikernas entréer i en enklare rullvagn med helt öppna behållare från Sansac. Prisetär runt 3000 kr per ställ komplett med behållare. Butiken ställer upp med platsen och lite städningoch kommunen står för resten inklusive tillstånd från miljöförvaltningen. Antalet platser är i dagsläget15-20 st men har minskat något med åren. De har svårt att särredovisa kostnader och mängder eftersomdet samkörs med övrig insamling. De uppger dock att de flesta behållarna är välfyllda vid tömning. Tömningsker måndag och fredag i de stora butikerna och varannan vecka i de mindre.5.7 Förpackningar och tidningarAlltsedan producentansvaret på förpackningar och tidningar infördes 1994 har problemen med insamlingendiskuterats flitigt i olika sammanhang. I glesbygd och på öar har det funnits en irritation överatt de boende får betala två gånger, dels när de köper en förpackning och sedan när de inte kan lämnaförpackningen till återvinning får de även betala för ökade avfallsmängder. Bl.a. har Norrbottens ochVästerbottens län vid olika tillfällen skickat gemensamma skrivelser om producentansvaret och dessbrister till Miljödepartementet och Naturvårdsverket.I januari 2009 har en överenskommelse 30 träffats mellan <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>, <strong>Sverige</strong>s Kommuner ochLandsting, Förpacknings- och Tidningsinsamlingen samt Svensk Glasåtervinning. I överenskommelsendefinieras en grundnivå för insamlingssystemet. Grundnivån inkluderar förutom existerande antalåtervinningsstationer initiativ för att tillgodose identifierat utbyggnadsbehov samt etablering av återvinningsstationeri områden med hög säsongsbelastning. I glesbygd kan insamlingen av effektivitetsskälbehöva placeras på en plats där många människor samlas eller passerar, t.ex. köpcentra, resecentra ellermotsvarande. För ökommuner kan det innebära att återvinningsstationer placeras vid hamnar, störrebryggor och liknande s.k. replipunkter. Orter med året runt öppen butik bör enligt överenskommelsenalltid ha en återvinningsstation.Enligt överenskommelsen instiftas ett partsammansatt samverkansorgan, Återvinningsforum, för attunderlätta och stärka samarbetet på nationell nivå. Återvinningsforum ska bl.a. hantera tvister somuppstått i lokala samråd.Enligt enkätundersökningen har var fjärde ökommun insamling av tidningar och förpackningar på en ellerflera öar. Antalet fraktioner varierar. Det finns även kommuner som har fastighetsnära insamling avtidningar och förpackningar. 9 % uppger att det går att lämna tidningar och förpackningar på en flytandeåtervinningscentral. Detta innebär att i vissa kommuner kan man lämna farligt avfall, batterier och grovavfalli större utsträckning än tidningar och förpackningar på den flytande återvinningscentralen.30 Samarbetslösning på avfallsområdet – Överenskommelse enligt Kommittédirektiv 2008:9737


I 96% av glesbygdskommunerna som svarade på enkäten finns det återvinningsstationer (de övriga 4%tillämpar fastighetsnära insamling). I 84% finns även möjlighet att lämna vid återvinningscentral. Återvinningsstationernakompletteras även med fastighetsnära insamling, om än i begränsad omfattning.Ungefär en femtedel av kommunerna anger att även kommunen finansierar hämtningen av förpackningaroch tidningar.Antal återvinningsstationer31-6021-3016-20Tätortsnära landsbygdGlesbygd11-156-101-50% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35%Figur 20 Antalet återvinningsstationer varierar från kommun till kommunAnmärkningsvärt från enkäten är att mer än var femte glesbygdskommun uppger att de har fem ellerfärre återvinningsstationer i kommunen.I den nationella överenskommelsen anges att samlokalisering av återvinningsstationer till återvinningscentralerbör ske. Parterna är överens om att också utveckla servicen till små verksamhetsutövare genomdenna samlokalisering. Riktad information ska ges till denna målgrupp för att styra deras hanteringtill utpekade återvinningsstationer. Samlokaliseringen ska också skapa bättre förutsättningar fören utvecklad materialinsamling och parterna är överens om att stödja en sådan utveckling, framföralltför plast och metall.38


Exempel 14 - Fordon med flera funktionerI glesbygd och på öar kan en maskinpark sällan nyttjas för avfallshantering till hundra procent.Det är därför intressant med fordon och maskiner som kan användas till flera olika ändamål.Exemplet visar ett femfacks rullflak, som kan hakas på den dagen just dessa fraktioner ska körasoch övriga dagar kan bilen användas på traditionellt sätt. Denna lösning passar bra till fraktionersom inte är lämpliga att komprimera; färgat och ofärgat glas, tidningar m.m. Varje facktöms för sig. Kärllyften är flyttbar efter sidan beroende på var man vill tömma respektive kärl/fraktion.Figur 21 Exempel på insamling av förpackningar och tidningar i glesbygd. (Källa PWS)5.8 Transporter<strong>Avfall</strong>stransporterna kan delas in i hämtning och fjärrtransporter. Båda dessa delar är centrala i problematikenmed avfallshanteringen på öar och i glesbygd.Det finns en del miljökrav och kriterier för sopbilar i <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>s mall för upphandling av avfallshämtning,medan det saknas krav på bl.a. båtar och fyrhjulingar som transporterar avfall på öar därvanliga sopbilar inte kommer fram. Miljöstyrningsrådet (MSR) har tagit fram miljökriterier för fordon.Fyrhjulingar hör där till kategorin ”specialfordon”. Vad gäller båtar har MSR inga kriterier 31 i dagsläget,med anger att de kommer att arbeta med ”färjor” i samband med framtagande av kriterier för resetjänster.<strong>Avfall</strong>stransporter ingår i MSR:s pågående arbete (revidering) med godstransporter, som beräknasvara klart våren 2009.För glesbygdskommuner är avstånden till behandlingsanläggningar oftast längre än för andra kommuner.Majoriteten av glesbygdskommunerna som svarade på enkäten har 11-20 mil till förbränningsanläggningen,medan av de svarande tätortsnära landsbygdskommunerna har en klar majoritet mindre än10 mil till förbränningsanläggningen. Se figur 22 nedan.31 http://www.msr.se/sv/Upphandling/Kriterier/Fordon-och-transporter/Fordon/39


Avs tånd till förbrännings anläggning90%80%70%60%50%40%GlesbygdTätortsnära landsbygd30%20%10%0%0-10 mil 11-20 mil 21-30 mil 31-40 mil Vet ejFigur 22 Avstånd till förbränningsanläggningFör avståndet till deponi svarade nästan alla tätortsnära landsbygdskommuner att de har mindre än 10mil. Ungefär hälften av glesbygdskommunerna svarade att de har mindre än 10 mil och den andra hälftenhar mellan 11 och 20 mil till deponin. Se figur 23 nedan.Avstånd till deponi80%70%60%50%40%GlesbygdTätortsnära landsbygd30%20%10%0%0-10 mil 11-20 mil 21-30 mil Vet ejFigur 23 Avstånd till deponi40


Av enkäten framgår att av de glesbygdskommuner som har insamling av matavfall har hälften av kommunernamellan 6 och 10 mil till behandlingsanläggningen och den andra hälften har mellan 11 och 20mil till behandlingsanläggningen. Av de tätortsnära landsbygdskommuner som har matavfallsinsamlingsvarade ungefär 70 procent att de har mindre än 5 mil till behandlingsanläggningen. Se figur 24 nedan.Avstånd till biologisk behandlingsanläggning90%80%70%60%50%40%GlesbygdTätortsnära landsbygd30%20%10%0%0-5 mil 6-10 mil 11-20 mil 21-30 mil Finns ej/IngenuppgiftFigur 24 Avstånd till biologisk behandlingsanläggning41


6 Behandling6.1 Biologisk behandlingAndelen biologisk behandling som sker inom kommunen varierar bland kommunerna som svaradepå enkäten. För matavfall är skillnaden stor mellan ökommuner, glesbygdskommuner och tätortsnäralandsbygdskommuner. Antal som behandlar latrin, urin och slam inom kommunerna varierar inte såmycket, däremot varierar behandlingsmetod mellan kommunerna, se tabell 4 nedan. Det statistiskaunderlaget till denna tabell är dock relativt litet.Tabell 4 Biologisk behandling inom kommungränsen för ökommuner, glesbygdskommuner och tätortsnäralandsbygdskommuner.ÖkommunGlesbygdskommunTätortsnäralandsbygdskommunMatavfall 30 % 0 % 15 %Varav genom central kompostering 35 % 35 %Varav genom central rötning 30 % 30 %Varav genom avfallskvarn 20 %Varav övrigt 35 % 15 %Latrin 25 % 30 % 30 %Varav genom central kompostering 35 % 33 % 15 %Varav genom central rötning 10 % 10 %Varav genom kommunalt reningsverk 20 % 33 % 50 %Varav genom frystorkbädd 32 33 %Varav genom dispens för deponering 10 % 10 %Varav övrigt 25 % 15 %Urin 20 % 0 % 14 %Varav genom central kompostering 15 %Varav genom central rötning 20 % 15 %Varav genom kommunalt reningsverk 15 % 40 %Varav återföring till produktiv mark 35 % 10 %Varav genom slamdamm 15 % 10 %Varav övrigt 15 % 10 %Slam från enskilda avlopp 70 % 90 % 80 %Varav genom central kompostering 10 % 40 % 10 %Varav genom central rötning 5 % < 5 %Varav genom kommunalt reningsverk 70 % 25 % 65 %Varav återföring till produktiv mark 5 % < 5 %Varav genom slamdamm 5 % 10 %Varav genom frystorkbädd 25 %Varav genom täckmaterial 5 %Varav övrigt 10 % 10 %32 Frystorkbädd: Ett sandfilter läggs på en yta och sedan läggs slammet där. Vattnet (ca 98,5 % av vikten) reduceras genom frysning(avdunstning) och utlakning. Sedan grävs det kvarvarande materialet ut och komposteras tillsammans med t ex hästgödsel.42


Storskalig behandling av matavfall kan antingen ske anaerobt i en rötningsanläggning eller aerobt i enkomposteringsanläggning. Ofta sambehandlas matavfall med slam eller grönavfall, även sambehandlingmed jordbruksavfall och produktionsavfall från matindustrin förekommer.6.1.1 RötningVid rötning bildas en rötrest, metan och koldioxid. Rötresten bör efterkomposteras för att kunna nyttjassom jordförbättringsmedel. Den energirika metangasen kan nyttjas i gaspannor (för värmeproduktion),gasmotorer (för elproduktion) eller uppgraderas till fordonsbränsle.Rötning kan ske i olika temperaturintervall, termofil eller mesofil rötning. Rötningen är en väl kontrolleradprocess med liten omgivningspåverkan. Tekniken är väl beprövad från avloppsslamsrötning, ävenom rötning av fast avfall kräver en något anpassad utrustning, med t ex annan blandarutrustning. Rötningkan ske satsvis eller kontinuerligt. Vid ett antal svenska avloppsreningsverk samrötas avloppsslamoch matavfall, t ex i Boden.Rötningsanläggningar har som regel relativt höga investeringskostnader, men genererar värdefull energi.Rötningstekniken kan indelas i våta och torra processer. Med våt process menas generellt rötning avflytande och pumpbara substrat där TS-halten 33 i rötkammaren är ca 2-10 viktprocent. Med torr processmenas generellt rötning av stapelbara substratblandningar där TS-halten i rötkammaren är ca 20-35viktprocent. I Tyskland finns uppskattningsvis drygt 300 torrötningsanläggningar och i <strong>Sverige</strong> finns förnärvarande två anläggningar baserade på jordbruksråvaror.Fördelar med torrötning omfattar bl.a. att gårdens befintliga maskinpark för stapelbara material kananvändas vid hantering. Vidare krävs ingen omfattande sönderdelning och inslag av eventuella störandeämnen som jord, sand, sten, trä m.m. påverkar inte hantering och materialtransport på samma sätt somvid våtrötning. De relativt små vätskemängder som cirkuleras vid torrötning kräver mindre dimensionerpå rör och pumpar och lägre elåtgång. Lagring och transport av material och rötrest blir också effektivareeftersom vattenhalten är mindre än vid våtrötning.Vanligast är att den bildade biogasen används för uppvärmning av gårdens egna byggnader. Under varmaperioder av året minskar dock värmebehovet, medan gasproduktionen är tämligen konstant. Någraanläggningar utnyttjar även möjligheten att producera elektricitet från biogasen. Den producerade elenanvänds internt på gården och/eller säljs ut på elnätet. Intresset för produktion av fordonsbränsle frångårdsbaserade anläggningar ökar. Först ut var Öknaskolan i Nynäs som år 2004 startade en uppgraderingsanläggningför rening av biogas på gårdsnivå. Anläggningen är en modifierad vattenskrubber medett slutet vattensystem. Den producerade gasen används för drift av gårdens egna fordon. Bland annathar man konverterat några traktorer till biogasdrift. Biogas som fordonsbränsle framställs också vidanläggningen i Bjuv.33 Torrsubstans-halten43


Exempel 15 - Gårdsanläggningar för biogasIntresset för rötning på gårdsnivå är stort i <strong>Sverige</strong>. Det finns i november 2008 tio gårdsbaseradebiogasanläggningar. Det kan jämföras med Tyskland där cirka 4 000 lantbrukare rötar gödseloch avfall från livsmedelsindustrin. Av de etablerade anläggningarna i <strong>Sverige</strong> är tre lokaliseradetill skolor och naturbruksgymnasier (Lövsta på Gotland, Plönninge i Halland och Ökna iSödermland), där de också utnyttjas i utbildningen. Redan på 1970- och 1980-talen byggdes ettantal mindre gårdsanläggningar i <strong>Sverige</strong>, men endast några få av dem är i drift idag. Processernaär oftast småskaliga med rötkammarvolymer på mellan 100 och 500 m 3 , men större volymerförekommer, till exempel i Alvik och Bjuv. De flesta gårdsanläggningar tillämpar mesofilrötning, det vill säga med processtemperatur på mellan 35 och 37 ºC. Vid anläggningarna i Alvikoch Ökna sker även termofil rötning (50-53 ºC). Substraten vid gårdsanläggningarna varierar.Alla anläggningar rötar gödsel men andra råvaror förekommer också, till exempel vallgrödor,matavfall, grönsaker, betblast och slakteriavfall. På Öknaskolan används matavfall, nötgödseloch vallensilage som substrat.Figur 25 Gårdsanläggning för biogas i Hagavik, Malmö (Foto: Svenska gasföreningen)6.1.2 Central komposteringVid en komposteringsprocess blir slutprodukterna kompost, koldioxid, värme och vatten. Den enklastetypen av komposteringsanläggning är en strängkompost under bar himmel. En strängkompost kräverstora ytor men mycket liten investering. Vintertid avstannar processen till stor del och det är risk förojämn temperatur i strängen. Ingen processtyrning är möjlig och komposteringsprocessen tar lång tid.Den mest sofistikerade typen av komposteringsanläggning är tunnelkompostering, som är satsvis behandlingi slutna system, d v s material som lastas in i en tunnel och luft som blåses in blandas inte medmaterial eller luft från en annan tunnel. Det innebär t ex att det är möjligt att behandla olika typer avavfall i olika tunnlar, eller att producera olika typer av kompost. En tunnelkomposteringsanläggning haravancerad processkontroll, där det inte bara är möjligt att mäta alla parametrar (temperatur, fuktighet,syrehalt, tryckfall etc) utan också att styra dem. Genom recirkulation av processluften över värmeväxlaregår det att tillvarata en del av processvärmen, samtidigt som frånluftsutsläppen begränsas. Frånluftenkan ledas över en scrubber och ett biofilter som reducerar nivåerna av t ex luktämnen till mycketlåga nivåer. Genom optimala processförhållanden kan komposteringstiden hållas kort. Anläggningarnaär dock tekniskt avancerade och därigenom dyra att bygga.En medelväg får man i en anläggning av membrantyp. Flera sådana anläggningar finns i <strong>Sverige</strong>, bl aSala och Luleå. Anläggningarna bygger på satsvis kompostering i en typ av tunnlar med öppningsbarttak av membranduk. Komposteringsparametrarna kan mätas men inte styras, då man normalt sett inte44


har recirkulation på luften över komposteringsmaterialet. Det innebär också att man får större utsläppav frånluft, som dessutom kan vara svår eller omöjlig att rena från t ex lukt, eftersom den släpps ut direktur tunnlarna när taken öppnas. Om det är ett problem eller inte beror till stor del på anläggningenslokalisering.6.1.3 VåtkompostVåtkompostering är en biologisk behandlingsmetod för lättnedbrytbart organiskt avfall. En våtkompostfungerar som en vanlig varmkompost i trädgården med undantaget att materialet är i flytande form.Hygieniseringen av materialet sker genom att kompostbakterierna bryter ned materialet och bildar värme.Värmen är tillräckligt hög för att eventuella smittämnen ska dö.Materialet som ska komposteras behöver vara i pumpbar form. Exempel på avfallsslag som skulle kunnavåtkomposteras 34 :• Klosettvatten från snålspolande toaletter• Latrin• Matavfall• Livsmedelsavfall• Fast- och flytgödselVåtkompostering bedrivs vanligtvis med semi-kontinuerlig process. Det innebär att processen sker kontinuerligtmed vanligtvis tillskott av material en gång per dygn. Det är även möjligt att tillföra materialmer sällan. Det går också att använda satsvis våtkomposteringsprocess.34 Malmén, Linda. Våtkompostering – maten du åt kan bli bra gödsel. JTI Uppsala, 2005.45


Exempel 16 - Våtkompost i Norrtälje kommunErfarenheten från ett försök med våtkompost i Norrtälje är att insamlingssystemet är väldigtviktigt för att få ett bra resultat. Materialets organiska innehåll som är en nyckelparameter förvåtkomposteringsprocessen är beroende på val av toalettlösning. Av denna anledning har Norrtäljekommun rekommenderat att enbart snålspolande toaletter används. Utöver detta spelarinsamlingssystemets logistik och transportsystem en nyckelroll i den praktiska driften.Norrtäljes våtkompost fungerade processtekniskt bra under utvärderingsperioden 2004-2006,men det kunde fastställas att avloppsvattnet från slutna tanker hade för lågt energivärde för våtkomposteringsprocessen.Av denna anledning tillsattes latrin och stallgödsel som komplement.Försök att använda svingödsel från gödsvinsuppfödning gav för höga zinkvärden. Vid användandeav stallgödsel behövdes kvaliteten kontrolleras eftersom för högt innehåll av svårtnedbrytbaraämnen, t ex sågspån, innebar driftstörningar.Figur 26 Våtkompost i Karby, Norrtälje kommunLatrinet var rent ekonomiskt ett bättre kompletterande material jämfört med stallgödsel då latrinetinbringar behandlingsavgifter.Slutprodukten från våtkomposten har spridits som gödsel på närliggande åkermark. Naturvårdsverketsgränsvärden för tungmetaller har underskridits förutom då svingödsel användes. Hygieniseringenhar säkerställts som tillförlitig.Våtkompostering är ett sätt att bidra till att kommunen kan uppnå det nationella delmålet attminst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp återförs till produktiv mark, varav minst hälftenbör återföras till åkermark, senast år 2015.Sedan 2005 är det förbjudet att deponera organiskt avfall. Våtkompostering är därför en lämpligbehandlingsform för latrin som tidigare ofta deponerades.Många kommunala reningsverk får punktbelastning när de tar emot slam från enskilda avlopp.Genom att behandla slam från enskilda avlopp genom våtkompostering minskas belastningenpå reningsverket.Källa: Evehorn, D m.fl. Våtkompostering för kretsloppsanpassning av enskilda avlopp i Norrtäljekommun. JTI Uppsala 200746


6.1.4 HemkomposteringSmåskalig behandling av matavfall är i första hand hemkompostering, där det enskilda hushållet harsin egen kompost. Genom att den enskilda fastighetsägaren själv tar hand om sitt matavfall blir utsorteringenav avfallet noggrann. Småskaligheten engagerar, och kan generera positiva sidoeffekter med ökatmiljömedvetande även på andra områden. Transporterna minskar, då avfallet inte behöver samlas in.Kretsloppen sluts direkt, då komposten används i den egna trädgården. Om engagemanget upphör slutardock komposten att fungera, och alla har inte möjlighet eller viljan att kompostera själva. Metodenfår ses som ett komplement till andra behandlingsmetoder och måste i stor utsträckning bygga på frivillighet.Kommunerna kan styra mot mera hemkompostering via taxan, subventioner och information.Figur 27 Hemkompostering ger en värdefull pedagogisk effekt6.1.5 FrystorkbäddFrystorkbädd används i flera glesbygdskommuner. Det innebär att ett sandfilter läggs ut på en yta ovanpåvilken slammet läggs. Vattnet (ca 98,5 % av vikten) reduceras genom frysning (avdunstning) ochutlakning. Sedan grävs det kvarvarande materialet ut och komposteras tillsammans med t ex hästgödsel.Ett problem är att bedömningen av metodens påverkan på miljön och vilka krav som ska gälla varierarmellan olika länsstyrelser.6.1.6 Eget omhändertagande av latrinLatrinkompostAlla de fastighetsägare som har ett utedass med latrinkärl har möjlighet att ta hand om latrinet självmed en latrinkompost. Kommunen behöver då inte komma och hämta latrinkärlen. Miljövinsten är atttransporterna minskas.FörmultningstoalettFör fastigheter, framför allt fritidsfastigheter, som inte vill installera vattentoalett finns bra alternativ.Ett multrum samlar avfallet i en stor behållare under toaletten där avfallet bryts ned biologiskt.Multrummet kan även ta emot komposterbart matavfall. En mindre variant är mulltoalett som har enmindre behållare i anslutning till toaletten.47


FrystoalettEn frystoalett fungerar genom att avfallet fryses ned. Fördelen är att det inte luktar om toaletten i jämförelsemed andra toalettlösningar. Vid tömning tinas latrinet för att sedan komposteras av fastighetsägarenalternativt hämtas av kommunen. Negativt med denna lösning är att elektricitet behövs. Latrinetriskerar att börja tina och lukta vid strömavbrott.FörbränningstoalettLatrinet förbränns vid hög temperatur och restmaterialet blir aska som kan användas som gödningsmedel.Fördelarna är att det inte behövs något vatten eller skötsel av en latrinkompost. Nackdelen medtoalettlösningen är att energi behövs i form av el eller gasol.VakuumtoalettVakuumtoaletter bygger på ett icke vattenburet transportsystem. Spolning sker genom undertryck i ledningarna.Vatten används enbart för att skölja toalettskålen.Vakuumtoaletter lämpar sig bäst för större skala såsom skolor eller hotell beroende på att toalettlösningenär beroende av elektricitet och att det kan vara relativt dyrt att installera.Det finns dock mer småskaliga lösningar som är anpassade till enskilda hushåll och är kopplad till ensluten tank. Vakuumgeneratorn är inte ständigt igång, varför denna lösning förbrukar mer energi. Vakuumtoaletterär framför allt vanligt i Norge.Fördelen med denna toalettlösning är att mindre vatten används än för traditionella vattentoaletter ochatt självfall inte behövs till den slutna tanken. En nackdel är att ledningarna måste vara väldigt täta.6.2 Förbränning6.2.1 Småskalig avfallsförbränning med energiutvinningDet finns knappt 30 anläggningar för avfallsförbränning i <strong>Sverige</strong>. Av dessa är några avsedda för småskaligförbränning av hushållsavfall. De minsta anläggningarna, till exempel i Finspång och Mora, harpannor på ca 10 respektive 6 MW, vilket ger en kapacitet på ungefär 28 000 respektive 15 000 ton/år.Flera av de små anläggningarna har drabbats hårdare än andra av förbränningsskatten för att de inteproducerar el. De småskaliga anläggningarna skiljer sig inte från de stora i fråga om rökgasrening, provtagningoch andra krav. Med mindre mängd avfall att fördela kostnaderna på finns det en gräns för hurliten en anläggning kan vara och ändå vara lönsam.48


Exempel 17 - Sameldning av biobränslen ochkällsorterat hushållsavfallI <strong>Sverige</strong>s minsta kommun, Bjurholm, genomfördes ett fullskaleförsök åren 2001-2002. Under2001 omfattade försöket 203 hushåll i ett antal mindre byar. Under våren 2002 utvidgadesförsöket till att omfatta ytterligare ca 90 hushåll i centralorten Bjurholm. I centralorten ingickett villaområde samt tre hyresfastigheter. Under år 2001 insamlades ca 75 ton och under 2002ca 125 ton.Resultaten från projektet visar att småskalig fjärrvärmeproduktion med samförbränning avvårskördad rörflen och brännbart avfall har goda förutsättningar att i en nära framtid uppfyllaEG-förbränningsdirektivet utan större investeringar för rökgasrening. Detta kan uppnås meden hög bränslekvalitet kombinerat med effektiv förbränningsteknik.Förbränningsförsöken genomfördes i två tysktillverkade pannor 150kW och 600 kW av fabrikatetÖkotherm. Pannorna är speciellt utvecklade för att hantera askrika bränslen och genomen speciellt utformad efterbrännkammare garanteras låga emissioner. Den pannteknik somanvändes i försöken behöver dock utvecklas vidare för att fullt ut uppnå kraven i direktivet ochförbättra tillgängligheten. Systemet är känsligt för driftsstörningar vilket bl.a. innebär att detbehöver utvecklas system för sotning under drift i småskaliga anläggningar samt åtgärder föratt minska oförbränthalter i askan. De merkostnader i panna, rökgasrening och mätutrustningsom uppstår jämfört med alternativ träpelletseldning i en glesbygdskommun förefaller i stortsett uppvägas av billigare bränsle, lägre transportkostnader, skatteintäkter från nya arbetstillfällensamt eliminerad förbränningsavgift.Online flue gasmeasuringBoiler tubesCeramicsStackLambda sondCyclonTemperaturemeasuringT 6T 5T 1- T 4Flue gassamplingFuel feedingAsh stoke rCombustion air fanPrimary - andsecondary airSlag scraperAsh screwParticle sampligFigur 28 Panna för fullskaleförsök av fabrikat Ökotherm C2 kompaktpanna.49


6.2.2 Förbränning inom egen fastighetOkontrollerad förbränning kan innebära en stor källa till emissioner av bl.a. dioxiner. Otillåten, småskaligavfallsförbränning på olika verksamheter eller privata tomter kallas ibland ”Backyard burning”. Ibegreppet ingår inte eldning av rent trädgårdsavfall, vilket är tillåtet att elda under vissa förutsättningar.Bestämmelser för detta varierar mellan kommunerna och även inom kommunerna. MiljösamverkanVästra Götaland 35 publicerade i februari 2009 en tillsynshandledning om backyard burning, samt ett informationsbladsom miljökontoren kan använda vid tillsyn. Bladet innehåller information om riskernamed eldning av avfall och kan delas ut till villaägare och små verksamhetsutövare. Svea Hovrätt meddeladeden 12 februari 2009 en fällande dom 36 för miljöbrott just för otillåten eldning på egen fastighet.I samband med valborgsmässofirande eldas olika typer av avfall. Mängden olämpligt avfall som eldaspå detta sätt bedöms ha minskat kraftigt med ökat miljömedvetande. På öar och i glesbygd bedöms atten betydligt större andel avfall, till exempel pappers- och plastförpack-ningar, eldas i villapanna, öppenspis eller utomhus än vad som sker i tätbebyggda områden. Någon vetenskaplig undersökning tycksdock inte ha gjorts.6.3 DeponeringDeponeringsdirektivet 1999/31/EG ger medlemsstaterna rätt att förklara att vissa delar i direktivet inteär tillämpliga i glesbygd, under förutsättning att deponeringsanläggningen är avsedd för deponering avavfall från huvudsakligen glesbygd. Regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag ur miljömässigaoch samhällsekonomiska effekter utreda om det är lämpligt att tillämpa undantagsreglerna för glesbygdenligt direktivets definition.I deponeringsdirektivet definieras glesbebyggelse som bebyggelse:• med högst 500 invånare per kommun eller bebyggelse och högst 5 invånare per kvadratkilometeroch• där avståndet till närmaste tätort med minst 250 invånare per kvadratkilometer är minst 50 kilometereller från vilket det är svårt att nå dessa närmaste tätorter på landsväg beroende på svårameteorologiska förhållanden under en betydande del av året.Enligt direktivets definition är det 26 kommuner i norra <strong>Sverige</strong> och framförallt i fjällkedjan som harglesbygd. I dessa kommuner ligger enbart två deponier i glesbygdsområden.Naturvårdsverkets slutsats är att det saknas skäl att utnyttja undantagsreglerna i direktivet. Eftersomdet enbart finns enstaka deponier i glesbygdsområdena anses de samhällsekonomiska effekterna varaförsumbara.Flera miljösystemanalyser 37 visar att deponering av hushållsavfall är ett miljömässigt mycket dåligt alternativäven om hushållsavfallet måste transporteras väldigt långt för annan behandling.35 http:/www.miljosamverkan.se/avfallstillsyn36 Svea Hovrätt, mål nr B5456-0837 Stensson, Jimmy (2009), Systemanalys av avfallshantering i glesbygd och på öar.50


6.4 Avsättning6.4.1 Avsättning av nyttigheter från biologisk behandlingOlika former av biologiska behandlingsmetoder producerar olika nyttigheter i form av biogas, komposteller rötrest.Produktionskostnader och marknadsvärde för gårdsbaserad biogasproduktion kan variera beroende pålokala förutsättningar. I vissa fall lämpar sig förutsättningarna bäst till lokal kraftraftvärmeproduktionoch ibland kan förutsättningarna lämpa sig för avsättning som fordonsgas. Gårdsanläggningar för rötningger en relativt liten gasproduktion men genom att flera biogasanläggningar levererar rå biogas tillett lokalt gasnät kan biogas samlas in och tillsammans försörja en uppgraderingsenhet för fordonsgas. Imerparten av glesbygden råder stor brist på fordonsgas. Samtidigt är det svårt att garantera leverans avtillräckliga mängder fordonsgas från småskalig biogasproduktion så att presumtiva köpare vågar investerai biogasfordon. Ett sätt att komma till rätta med detta kan vara att använda naturgas som back up,trots att naturgasen är av fossilt ursprung.Exempel 18 - Teknikutveckling för fordonsgasProduktion av biogas, antalet tankställen och antalet biogasbilar ökar kraftigt och väntas fortsättaöka i snabb takt. Fordonsgas från biogas har miljömässigt många fördelar och är det förstabränslet som får bära miljömärket Svanen.Distribution av biogas till tankstationer är en kostsam del av fordonsgaskedjan. Genom att användas.k. kryoteknik för rening och kylning, varvid gasen övergår till flytande form, kan distributionenske betydligt mer effektivt. Koldioxid i flytande form fås på köpet med en kryoprocessoch kan användas till växthus, kylanläggningar med mera. Under 2009 öppnar världens förstatankstation för flytande biogas (LBG) i Sundsvall.Genom lagring av gas i flytande och komprimerad form och användning av s.k. dual fuel-teknikblir bränslet attraktivt även för långväga lastbilstransporter. Dual fuel-teknik innebär att motornkan drivas på både diesel och fordonsgas och dieseln kan härvid ersättas med upp till90% fordonsgas. Det pågår projekt bl.a. inom Volvo för att utveckla dual fuel-fordon. Det finnsockså teknik för konvertering av befintliga dieselmotorer till dual fuel.Figur 29 LBG-fordon. Rehållningsfordon i Sacramento, Kalifornien, som drivs med naturgasoch biogas i flytande form. Foto: Scandinavian GTS.51


Lantbrukarnas intresse för att använda biogödsel som gödnings- och jordförbättringsmedel är en osäkerhetsom måste undersökas i varje enskilt fall – i många områden finns det inte lantbruk i tillräckligomfattning. Lantbrukets organisationer lyfter fram frågan om kvalitetssäkring och certifiering, som sessom en förutsättning för att biogödsel skall återföras till lantbruket. Enligt uppgifter från <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>finns för närvarande avsättning inom lantbruket för ca 98% av den kvalitetssäkrade biogödseln somproduceras i <strong>Sverige</strong> och lantbrukarna har övervägande mycket goda erfarenheter av biogödseln.6.4.2 Återföring av urin till åkermarkUrinseparering kan ske både från vattentoaletter och vattenfria toaletter såsom förmultningstoalett.Urinseparering minskar belastningen på näringssystemet på reningsverk, minskar transporter och ärdessutom ett utmärkt gödselmedel. Merparten av näringsämnena finns i urinet. Ur hygienisk synvinkelär urin mindre problematiskt än fast avföring. Sex månaders lagring av urinen bör ske innan denanvänds som gödsel för att säkerställa att ingen smitta förs vidare. Kommunen bör ställa krav på spridningsareaför att säkerställa att växterna klarar att ta upp alla näringsämnen och att de inte lakas ut.Under miljömålet God bebyggd miljö finns delmålet att till 2015 ska 60 % av fosfor i avlopp återföras tillproduktiv mark varav minst hälften till åkermark.Enligt enkätundersökning i <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>s rapport 2008:15 ”Nya avfallsfraktioner från små avlopp”framgår att 9 procent av kommunerna återför urin till odlad mark. Var tredje kommun uppger att de isin avfallsplan berör återföring från små avlopp. I bilaga 1 till rapporten beskrivs några exempel på kommunersom har etablerat system för hantering av avloppsrelaterade avfallsfraktioner samt återföring tilljordbruk.6.4.3 Avsättning av nyttigheter från förbränningFörbränning av avfall kan producera nyttigheter, främst i form av värme, kyla och el. I glesbygd och påöar är det svårt att få avsättning av värme eller kyla i fjärrsystem. Det förekommer dock även närvärmeanläggningar38 samt avsättning av värme och kyla för till exempel skolor och idrottsanläggningar. Elkan användas för eget behov eller levereras till elnätet. På senare tid har lokal elproduktion i form avsolceller och små vindkraftverk blivit vanligare och det blir därför en allt större grupp som vill förenklaför små producenter att leverera till elnätet.Vid avfallsförbränning bildas både rökgasreningsrester och slagg, dessa benämns också flyg- respektivebottenaska. Askornas innehåll är avgörande för vad de kan utnyttjas till. Idag innehåller de för mycketkontaminerande ämnen, till exempel metaller och dioxiner, för att kunna återföras till jorden och därmedsluta kretsloppet.Flygaskan består av mer finkorniga partiklar än bottenaskan och innehåller också den största andelen miljögifter.Flygaskan behandlas idag som farligt avfall och deponeras normalt. Bottenaskan består av grövrepartiklar, järnskrot, metaller, glas och sand. Viss återvinning av metaller sker och slaggen kan utnyttjassom konstruktionsmaterial vid deponier och vägbyggen. Askornas sammansättning är beroende av bränsletsegenskaper samt ett antal olika faktorer under förbränningen. En väl sorterad bränslefraktion skullekunna möjliggöra återföring av näringsämnen från avfallsförbränningsaska till åker- och skogsmark.38 En närvärmeanläggning innebär att ett antal småhusägare går ihop och ersätter sina individuella uppvärmningssystem meden gemensamt ägd värmeanläggning. Beroende på förutsättningarna kan en närvärmeanläggning omfatta två småhus eller helaområden med hundratals hus.52


7 Rörligt friluftsliv och säsongsvariationer7.1 Rörligt friluftslivSkärgårdsstiftelsen i Stockholms län har ett pågående projekt där de har byggt om latrintoaletterna frånatt tidigare ha haft latrintunnor till långtidskomposterande toaletter på ön Grinda. Projektet är delfinansieratav EU inom programmet Miljömål 2 Öarna. Inom projektet ska två olika modeller för långtidskomposterandetoaletter jämföras. Om komposteringsprocessen fungerar tillfredställande kommer detatt dröja upp till 20 år innan toaletterna behöver tömmas på färdig mull. Installation av långtidskomposterandetoaletter förbättrar arbetsmiljön för hämtpersonal samt att transporterna minskas avsevärt,med tanke på att den färdiga mullen kan användas på ön.De svenska fjällen lockar många svenska och utländska turister både på sommaren och på vintern. För turisterupplevs det besvärligt att bli av med avfall med tanke på att väg oftast saknas där turisterna rör sig.Under hösten 2008 har Håll <strong>Sverige</strong> Rent 39 gjort en insats och samlat skräp längs Kungsleden i Kebnekaisefjällen.Ca 700 skräpföremål plockades längs leden mellan Kebnekaise och Nikkaluokta och dåhade arrangörerna av ett fjällvandringslopp mellan Nikkaluokta och Abisko städat leden bara tre veckortidigare i samband med sitt arrangemang.Det finns några exempel på turistanläggningar som har goda ambitioner vad gäller avfallshanteringenoch miljöarbetet i stort. Svenska Turistföreningens Fjällstation i Grövelsjön är miljömärkt med Svanenoch en av de första arrangörerna som har blivit ekoturismcertifierade med Naturens Bästa. Holiday ClubÅre har som enda fjällhotell i <strong>Sverige</strong> klarat Svanens miljökrav på hotell. Det förutsätter att hotellenuppfyller en rad krav för bland annat energiförbrukning, kemikalieanvändning och källsortering.Ett växande problem med det rörliga friluftslivet utgörs av husbilar som sällan utnyttjar organiseradecampingplatser. <strong>Avfall</strong>et hamnar ofta i Vägverkets behållare utmed riksvägarna, vilket fått till följd attVägverket har tagit bort vissa av sina behållare.7.2 SäsongsvariationerAv de kommuner som har permanentboende på öar har varannan kommun hämtning på ön året runt.Andra kommuner hänvisar till insamlingsplats på fastlandet, andra ställer ut container eller har skjulvintertid där abonnenterna kan lämna avfallet och andra hämtar om vädret tillåter.I enkätundersökningen svarar hälften av glesbygdskommunerna att säsongsvariationer förekommer.Stora skillnader kan utläsas i när högsäsong infaller mellan glesbygdskommuner å ena sidan och tätortsnäralandsbygdskommuner å andra sidan. Glesbygdskommunerna ligger i högre utsträckning i områdenmed vinterturism. Kommunerna har kunnat ange flera säsonger som högsäsong.39 Håll <strong>Sverige</strong> Rents hemsida. http://www.skrapfrimiljo.nu/sa/node.asp?node=234353


Högsäsong100%90%80%70%60%50%40%GlesbygdTätortsnära landsbygdSammantaget30%20%10%0%Vår Sommar Höst VinterFigur 30 Säsongsvariationer i glesbygd och tätortsnära landsbygd54


8 Ekonomi8.1 KostnaderLånga eller komplicerade transporter och små mängder avfall gör att kostnaderna per mängd avfall blirhöga. I flera glesbygdskommuner och ökommuner varierar belastningen kraftigt över året. Det är interimligt att dimensionera en fjällkommuns avfallssystem för den belastning som blir under sportlovsveckornaeller för midsommarhelgens belastning i en ökommun. Detta kan gälla både utrymmen påmottagningsanläggningar för avfall, vagnparkens storlek m.m.Kommuner i Jämtlands län har utrett 40 möjligheterna att hämta utsorterat organiskt avfall från livsmedelsbutiker,storkök och restauranger i respektive kommun. Härjedalens kommun drar slutsatsenatt ”mängderna varierar kraftigt med årstiden och verksamheterna är även spridda över ett stort geografisktområde varför det inte ses som ekonomiskt eller miljömässigt rimligt att samla in matavfallfrån verksamheter i hela kommunen och under hela året. Strömsunds kommun anser att det endast ärekonomiskt försvarbart att hämta utsorterat organiskt avfall i de områden som ligger längs EuropavägE45. Västerbottens kommuner står i begrepp att samla in motsvarande uppgifter.8.2 Skatter och avgifterKommunens kostnader tas ut via en renhållningsavgift och producenternas kostnader som en avgift påsjälva produkten. Kommunfullmäktige fastställer kommunens renhållningsavgifter medan producenternasjälva beslutar hur stor avgiften på produkten ska vara. Det är inte tillåtet att ta ut högre avgiftervia taxan än vad som behövs för att finansiera renhållnings-verksamheten, enligt kommunallagenssjälvkostnadsprincip. Självkostnadsprincipen gäller renhållningen i sin helhet, det vill säga kommunenfår totalt sett inte göra någon vinst på denna verksamhet.I miljöbalken finns det inga särskilda regler för hur avgiftens storlek i det enskilda fallet får bestämmas.Enligt kommunallagens likställighetsprincip (2 kap. 2 §) ska kommunmedlem-marna vara likställda ifråga om rättigheter och skyldigheter gentemot kommunen. Lika avgift ska tas ut för, ur kundens synvinkel,lika prestation. Detta innebär dock inte enhetlig avgift oavsett prestation utan tvärtom att taxanbör differentieras med hänsyn till kommunens service för olika kundkategorier. När likställighetsprincipentillämpas vid utformning av avfallstaxa är det viktigt att utgå ifrån den tjänst som erbjuds. Omtjänsten i alla avseenden är identisk så ska även avgiften vara det. Vad som är en identisk tjänst kan dockdiskuteras och tillämpningen av likställighetsprincipen i områden med svåra hämtförhållanden illustrerasbäst med följande exempel, hämtat från <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>s rapport Konstruktion av avfallstaxa 41 :40 PM från Härjedalens respektive Strömsunds kommun (daterade 2007-12-12 respektive 2008-01-31)41 <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong> Rapport 2008:1855


Exempel 19 - Avgifter i områden med svåra hämtförhållandenEn kommun har en skärgård utan broförbindelse med åretruntboende. Dessa erbjuds exaktsamma hämttjänst för säck- och kärlavfall som på fastlandet, 190 liters kärl 26 gånger per år.Kostnaden för hämtning är naturligt nog större för skärgården då det handlar om insamling iflera led: på ön, båttransport och från hamn på fastland till behandling.Hur man skiljer tjänstebeskrivningen åt kan ju variera men man kan inte skilja kunderna åtberoende på var de bor i kommunen. En skärgårdsbo har samma rättigheter i förhållande tillkommunala lagstadgade tjänster som en fastlandsbo. Samma tjänst ska ha samma avgift enligtavfallstaxan. I detta exempel är ur kundens synvinkel prestationen densamma, att få ett 190liters kärl hämtat 26 gånger per år. För kommunen är det dock olika kostnader förknippademed prestationen beroende på om fastigheten ligger på fastlandet eller på en ö. Den extra kostnadenför skärgården måste således fördelas ut och kompenseras med andra avgifter så att detotala intäkterna motsvarar de totala kostnaderna.Svenska kommuner hanterar denna situation på olika sätt: några tar ut en säravgift för skärgårdenmedan andra har samma avgifter för skärgård och fastland. Det finns också kommunersom erbjuder skärgårdsboende ett val: att själva lämna avfallet till en insamlingspunkt på fastlandettill en lägre avgift eller få hämtningen utförd till en högre avgift.Observera att kommunen alltid har en skyldighet att hämta hushållsavfall även om det är problematiskahämtningsförhållanden, såsom på öar och i extrem glesbygd. Borttransporten skaanpassas efter de behov som finns hos olika slag av bebyggelse. Man kan komma överens medfastighetsägarna om alternativa hämtningsställen, men detta bygger på frivillighet och är ingentingsom kommunen kan tvinga de enskilda till.Ofta hämtas avfallet inte lika ofta i glesbygd som i tätort. På öarna är det ofta ett annat hämtsystem,oftast glesare hämtning och ibland andra typer av behållare och storlekar. Krav på öbor att själva göraen större del av arbetet förekommer också.Skatt på avfall som deponeras infördes år 2000 som ett styrmedel för att minska deponeringen. Skattenvar då 250 kr per ton och den har sedan höjts i olika intervaller. Sedan den 1 juli 2006 är deponiskatten435 kronor per ton avfall. Det är deponeringsanläggningen som är skattskyldig.Den 1 juli 2006 infördes en skatt på hushållsavfall till förbränning. Skattebeloppet beräknas utifrånen schablon på avfallets innehåll av fossilt material. Skattebeloppets storlek är beroende av om denskattskyldiga förbränningsanläggningen producerar el och i så fall hur effektivt. För anläggningar utanelproduktion är skatten 508 kr/ton från och med 2009, för att sedan avta med ökande elproduktion.Vid 15 procents elverkningsgrad är skatten cirka 87 kr/ton, vid 20 procent cirka 79 kr/ton. Under 2008inleddes en statlig utredning om förbränningsskatten som ska vara klar i början av 2009.56


8.3 Annan finansieringVid projekt och investeringar finns andra finansieringsalternativ än renhållningsavgiften. Det finns fleraprogram där delar av projekt bl a kan finansieras genom Europiska unionen.8.3.1 Life+EU har ett finansieringsprogram för miljöprojekt, Life+. EU-kommissionen utlyser årliga ansökningstillfällen.Regeringen har utsett Naturvårdsverket som ansvarig myndighet för Life+ i <strong>Sverige</strong>. Projektinom tre områden kan få stöd: Natur och biologisk mångfald, Miljöpolitik och förvaltning/styrning(governance) samt Information och kommunikation. Den totala budgeten 2007-2013 är ca 20 miljarderkronor.Projekt inom området miljöpolitik och förvaltning/styrning ska huvudsakligen vara innovativa eller avdemonstrationskaraktär, men även projekt som bidrar till miljöövervakning av skog kan få stöd. Måletär att bidra till att genomföra och utveckla EU:s miljöpolitik inom följande områden: klimat, vatten, luft,mark, stadsmiljö, buller, kemikalier, miljö och hälsa, avfall och naturresurser, skogar, innovationer ochstrategiska inriktningar.EU-kommissionen ser gärna att det är stora projekt av administrativa skäl. Det bör vara projekt i storleksordningen20 miljoner kronor, med cirka 10 miljoner kronor i EU-stöd och motsvarande belopp inationell medfinansiering.Mer information finns på Naturvårdsverkets hemsida under EU-samarbetet i Naturvårdsverket.8.3.2 InterregInom EU finns många olika regionala utvecklingsstöd. Det finns tre typer av program inom målet ”Europeisktterritoriellt samarbete”:• gränsöverskridande program• transnationella program• interregionala programGränsöverskridande program ska bl.a. främja gränsöverskridande system för vatten-, energiförsörjningoch avfallshantering. I <strong>Sverige</strong> baseras gränsöverskridande program på länsindelning. Det är regionersom ligger längs interna eller externa gränser och även vissa sjögränser. Av <strong>Sverige</strong>s 21 län är 17 berättigadeatt delta i gränsöverskridande program under programperioden. Programmen bygger vidare pågemenskapsinitiativet Interreg III A. På grund av detta läggs även ofta beteckningen ”Interreg IV A” till inamnet på de nya programmen för att markera en kontinuitet. De gränsregionala program där regioneri <strong>Sverige</strong> ingår är:• Nord (Interreg IV A)• Botnia–Atlantica (Interreg IV A)• <strong>Sverige</strong>–Norge (Interreg IV A)• Mellersta Östersjön/Central Baltic (Interreg IV A)• Öresund–Kattegatt–Skagerack (Interreg IV A)• Södra Östersjön/South Baltic (Interreg IV A)57


De transnationella programmen sträcker sig över större sammanhängande områden. De ger bland annatstöd till projekt som arbetar med innovation och utveckling av vetenskapliga och tekniska nätverk,infrastruktur, miljöfrågor, tillgänglighet och transporter samt hållbar stadsutveckling.Under den nyaprogramperioden ingår hela eller delar av <strong>Sverige</strong> i tre transnationella program:• Östersjöprogrammet (hela <strong>Sverige</strong>)• Nordsjöprogrammet (Västra Götalands, Värmlands, Hallands, Kronobergs och Skåne län)• Norra Periferiprogrammet (Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län).Interregionala program omfattar hela EU och inriktar sig på olika teman samt på nätverks- och erfarenhetsutbyte.Deltagande regioner behöver inte gränsa till varandra. Det kan gälla både samarbete mellanregioner inom EU samt mellan regioner i EU och i länder utanför EU. <strong>Sverige</strong> omfattas av fyra interregionalaprogram åren 2007-2013.8.3.3 Landsbygdsprogram 2007-2013Den 1 januari 2007 inleddes ett nytt landsbygdsprogram 42 för stöd och ersättningar till landsbygden.Programmet ska främja tillväxt, konkurrenskraft, företagande och sysselsättning och har dessutomhöga ambitioner för miljön. Lokalt engagemang i landsbygdens utveckling ska också uppmuntras. Alltdetta ska återspeglas i de stödformer som ingår i programmet. Landsbygdsprogrammet vänder sig tillalla som vill ägna sig åt landsbygdsutveckling eller näringsverksamhet på landsbygden. De flesta stödformernavänder sig till jordbrukare, men en del åtgärder är till för småföretagare, skogsägare, ideellaföreningar eller andra aktörer på landsbygden. Programmet syftar till att landsbygden ska utvecklas påett hållbart sätt, ekonomiskt, ekologiskt och socialt. Programmet har en budget på drygt 35 miljarderkronor totalt för programperioden och finansieras ungefär till hälften av EU. I landsbygdsprogrammetfinns en åtgärd som heter grundläggande tjänster. I denna finns möjlighet att ge såväl företags- somprojektstöd. Kommunerna kan om de ingår i samarbets-projekt med andra landsbygdsaktörer vara projektmedverkandeeller projektägare. Däremot kan de inte få stöd till sådant som de enligt lag eller annanförordning har att sörja för.8.3.4 Nutek Miljödrivna marknaderNutek 43 (Verket för näringslivsutveckling) stödjer inom programmet Miljödrivna marknader växandeföretag som i nätverk kan utveckla sina affärer. Det kan också vara flera företag som går samman medsystemlösningar för att kunna visa upp eller tillhandahålla varor eller tjänster, gärna i samverkan medkunder. En annan inriktning i programmet handlar om drivkrafter och hinder för miljödriven tillväxt.Där stöds projekt som syftar till att öka kunskaperna om vilka åtgärder som behövs för att underlätta förmindre företag att lyckas på de miljödrivna marknaderna.Programmet är till för små och medelstora företag (upp till 249 anställda) och pågår mellan 2008 och2013. Under 2008 omfattar programmet 10 miljoner kronor.Nutek har valt att använda EU:s definition av vad som ingår i begreppet miljöteknik. De projekt som fårstöd av programmet Miljödrivna marknader ska därför rymma ett brett spektrum av områden. Det kantill exempel vara:42 Jordbruksverkets hemsida. http://www.sjv.se43 Glesbygdsverket, Nutek och Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) avvecklas och istället inrättas två nya myndigheterden 1 april 2009. Till de nya myndigheterna förs också den verksamhet inom Konsumentverket som rör kommersiell service. Tillväxtverketoch Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser blir namnen på de två nya myndigheter som inrättas1 april 2009.58


• Företag som samverkar för att utveckla sina affärer inom miljöområdet• Hållbara systemlösningar där flera företag går samman om att leverera eller visa upp en vara ellertjänst• Förslag till nya eller förbättrade regler inom miljöområdet som tar hänsyn till små och medelstoraföretags förutsättningar.8.3.5 LandstingenStockholms läns landsting ger bidrag till kommunerna i Stockholms skärgård för insamling av avfallfrån det rörliga friluftslivet. Flera landsting har också miljöfonder som bland annat kommuner kan sökabidrag från för olika utvecklingsprojekt.8.3.6 <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong><strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong> ger, genom sin samordnade utvecklingssatsning, anslag till utvecklingsprojekt inom avfallshanteringen.Satsningen finansieras genom en årlig utvecklingsavgift som erläggs av föreningensmedlemmar. Alla, såväl medlemmar som icke medlemmar i <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>, kan söka bidrag för utvecklingsprojekt.Som regel krävs att projektets resultat ska publiceras på svenska i <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>s egenrapportserie.8.3.7 Bidrag till biogasproducenterEtt förslag från Jordbruksverket om ett särskilt investeringsbidrag till biogasproducenter har skickats utpå remiss. Både jordbruksföretag och andra mindre företag ska kunna söka bidraget om det går igenom.600 miljoner kronor ligger i potten och villkoret för att få söka är att minst 50 procent av det som rötaskommer från stallgödsel.59


9 ArbetsmiljöMiljöarbetarnas arbetsmiljö är en fråga som otvetydigt måste diskuteras, både vad gäller hämtsystemsom tillämpas idag och då nya hämtsystem införs. Nya system kan skapa nya, och oväntade arbetsmiljöproblem.Ett tydligt exempel på det var när sidlastande sopbilar började användas och man kundekonstatera att personalens belastning på knän minskade eftersom det innebar färre i- och urstigningarur bilen, samtidigt ökade nackproblemen på grund av ensidiga nackrörelser.Arbetsgivaren är den som ansvarar för arbetstagarens arbetsmiljö. Samtidigt kan man konstatera att inomde områden som det kommunala renhållningsansvaret gäller, så har kommunernas beslut om vilka hämtsystemsom används och upphandlas stor betydelse för hämtpersonalens arbetsmiljö. För att åstadkommaförbättringar så är det viktigt med samarbete mellan utförare/entreprenör och beställare/kommun.9.1 Manuell hanteringProblemen kan se olika ut beroende på vad som hämtas; för slamtömmaren utgör tunga brunnslock,långa dragsträckor för slang tydliga problemområden, för sophämtaren är det tunga lyft, alternativtstort dragmotstånd. Vid hämtning av grovavfall är det inte ovanligt med tunga eller på andra sätt otympligalyft av löst avfall. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om belastningsergonomi (AFS 1998:1), med tillhörandeAllmänna Råd anges vilka vikter som är acceptabla vid manuella lyft och skjuta- och dra-arbete.I föreskrifterna om manuell hantering (AFS 2000:1) anges att manuell hantering av bördor och laster iförsta hand ska ersättas med maskinella lösningar, i andra hand ska riskerna med den manuella hanteringenreduceras.Tabell 5 Modell för bedömning av lyft (Källa: AFS 1998:1)Avstånd frånländryggenInom underarmsavstånd, ca 30 cmInom trekvarts armavstånd, ca 45 cm25 kgRÖTT15 kgGULT7 kg3 kgGRÖNTManuell hämtning kan accepteras då bördans vikt är låg (5-7 kg), dvs grön nivå enligt Modell för bedömningav lyft (AFS 1998:1) alternativt lågt motstånd ( 20060


Manuellt arbete som ligger inom gult område innebär att ett icke obetydligt antal arbetstagare riskeraratt drabbas av belastningsskador. För att avgöra risken behövs en mer noggrann undersökning göras.Det är framför allt tidsfaktorn (tempo, frekvens, varaktighet etc) som behövs utredas.Mycket uppmärksamhet har de senaste åren ägnats arbetsmiljöproblem förknippade med manuell insamlingav kärl- och säckavfallet. Ett eftersatt område är arbetsmiljön för personal som arbetar medsug- och spolfordon samt hämtning av grovavfall. Personal som arbetar med slamsugning löper potentiellarisker i form av belastningsskador (dra tunga slangar ansenliga sträckor), hantering av kemikalierm.m. Det pågår ett arbete hos TYA (Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd) med att ta fram ettutbildningsmaterial för personal inom sug- och spolverksamhet där dessa frågor blir belysta.Specifika problem vid ö-hämtningFörutom det som tidigare nämnts så visade den genomförda enkäten på problem som kan vara vanligarevid öhämtning. Det handlar om tunga säckar, hämtning från båt och dåliga eller inga vägar på öarna.Som nämns ovan bör säckar och latrintunnor inte väga mer än 5-7 kg för att det inte ska finnas någonrisk för arbetsskador. Hämtning av 160 liters säckar uppfyller därför sällan arbetsmiljölagstiftningen.Vissa kommuner har börjat ta tag i detta problem, men har löst det på olika sätt.Södertörns renhållningsverk (SRV) har löst de tunga säckproblemen genom att skapa gemensammahämtplatser. I Nynäshamns kommun har SRV anordnat gemensamma hämtplatser på fastlandet. Eftersomhämtplatserna ligger inom område med riksintresse, eftersom det ligger vid Östersjön, krävs detatt Länsstyrelsen beviljar bygglovet. Länsstyrelsens handläggningstid kan vara upp till ett år. I Haningekommun är det svårare att hitta genensamma hämtplatser på fastlandet. Av denna anledning hållerSRV på med att hitta gemensamma hämtplatser på öarna. Vid båda fallen så övergår säckhämtning tillmaskinell hämtning av behållare.Norrköpings kommun har löst arbetsmiljöproblemet på annat sätt. De kommer att övergå från 160 literssäck till 120 liters säck för att minska vikten av säckarna.Problematiken med att hämta med båt innefattar att hämtaren ska ”hoppa” in och ut i båten mångagånger under arbetspasset. I möjligaste mån anlägger båten vid en brygga men det är många gånger somavfallshämtaren går i land utan brygga. Detta innebär att de kan få gå iland på en hal klippa, få hoppaned i vattnet och vada in till land eller hoppa ned på landbacken.Dåliga eller inga vägar på ön innebär att hämtpersonalen måste bära säckarna från fastighetsgräns tillbåten, ibland kanske över stock och sten.9.2 Maskinell hanteringMaskinell hantering ska eftersträvas så långt det är möjligt, enligt Arbetsmiljöverket. Varje förändringi hämtsystemen bör föregås av en analys av huruvida maskinell hämtning kan tillämpas och, om intemaskinell hantering är möjlig, hur riskerna med den manuella hanteringen kan minimeras.TrafiksäkerhetBranschens aktörer (<strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>, Biltrafikens arbetsgivarförbund, <strong>Sverige</strong>s åkeriföretag samt SvenskaTransportarbetereförbundet) har tillsammans med Arbetsmiljöverket avgivit så kallade avsiktsförklaringarinom ramen för Vägverkets Sop-OLA-projekt. Syftet är att alla aktörer ska agera för att nå samma61


mål – minska antalet olyckor där sopbilar/hämtfordon är inblandade. Inom projektet har särskilt farligamoment pekats ut, där ingår vändning på ytor som inte är avsedda för detta, backning som körmetod –oftast för att vändmöjlighet saknas och framförande av hämtfordon där det är trångt och dålig sikt.Man kan tycka att detta borde vara ett mindre problem i glesbygd än på andra ställen, men i vissa känsligamiljöer som t ex vid skolor och förskolor är det viktigt att särskilt beakta trafiksäkerheten oavsettvilken kommun det gäller.Många glesbygdskommuner återfinns i områden med omfattande fjällturism. I fritidshusområden,stugbyar och liknande utövas mycket ”friluftsliv” i form av skidåkning och pulkaåkning på vägarna vilketutgör en trafiksäkerhetsrisk.Specifika glesbygdsproblemFörutom det som tidigare nämnts så visade den genomförda enkäten på problem som kan vara vanligarei glesbygd. Det handlar då om mycket ensamarbete, långa körsträckor på dåliga vägar, arbete i mörker,stor andel enskilda vägar med varierande standard – igenväxta sommartid, dåligt snöröjda och halkbekämpadevintertid.62


10 SystemanalysInom projektet har Jimmy Stensson utfört ett examensarbete med titeln Systemanalys av avfallshanteringi glesbygd och på öar. Resultatet från studien presenteras nedan.Med materialflödesanalysmodellen WAMPS 44 har en miljömässig analys för glesbygdskommunerna Arjeplogoch Älvdalen utförts. IVL Svenska Miljöinstitutet har utvecklat avfallsmodellen WAMPS som användsför att beräkna miljöbelastning för olika scenarier. För tre ökommuner (Piteå, Österåker och Norrköping)har en nulägesbeskrivning gjorts som beskriver dagens avfallshantering på öarna. Utsläppsdatasom kan användas till att bygga ut WAMPS har tagits fram och visas för två typiska sopbåtar i svenskaskärgården idag. Flera aktörer hämtar inte bara hushållsavfall i skärgården utan utför även andra uppdragvilket skapar problem med hur emissionerna och miljöbelastningen ska fördelas mellan uppdragen. Förfyrhjulingar finns utsläppskrav för Miljöklass 2005PM som trädde i kraft den 1 juli 2006.Resultaten från analysen är inte entydiga och känslighetsanalysen visar att lämplig avfallshanteringi glesbygdskommunerna varierar beroende på vilka antaganden som görs. Känslighetsanalysen visarockså att valet av ersättningsenergi från avfallsförbränningen påverkar resultatet väldigt mycket.Resultatet från analysen av Arjeplogs avfallshantering i WAMPS tyder på att dagens avfallshanteringär mycket bra ur miljösynpunkt. I Arjeplog är det ur miljösynpunkt bättre att det biologiska avfalletförbränns istället för att det komposteras eller rötas. I Älvdalen däremot är inte dagens avfallshanteringden bästa ur miljösynpunkt. Istället för att det biologiska avfallet hem- och centralkomposteras bör detskickas till närmaste biogasanläggning som ligger i Västerås. Även scenariot då det biologiska avfalletförbränns ser ut att vara bättre än dagens avfallshantering. Om inte Älvdalens biologiska avfall rötas såbör det alltså förbrännas, inte komposteras som det görs idag.Deponeringsscenariot, då stora delar av kärl- och säckavfallet läggs på närmaste deponi, är ur miljösynpunktdet i särklass sämsta avfallshanteringsscenariot i både Arjeplog och Älvdalen. Känslighetsanalysenför Arjeplog visar att deponering inte ens är fördelaktigt om avstånden för insamling av säck- och kärlavfalletskulle vara tio gånger längre. Dumpning eller deponering av stora mängder hushållsavfall är därföringet alternativ för glesbygd. Att deponering av hushållsavfall är ett dåligt alternativ bekräftas även fråntidigare studier. Uppkommen negativ miljöpåverkan från kompostering är större än från rötning, ävenom det biologiska avfallet transporteras relativt långt till närmaste rötningsanläggning. Detta gäller underförutsättning att transporterna sker på ett effektivt sätt och att rötgasen används till fordonsbränsle.Emissionerna från transporter i glesbygden är förhållandevis ganska små, förutsatt att de planeras ochkörs på ett effektivt sätt. Transporterna är dock avgörande för valet av lämplig avfallshantering i glesbygdskommunerna.Transporterna gör bland annat att scenarierna där det biologiska avfallet samlasin och transporteras till centrala komposteringsanläggningar är mindre fördelaktiga än då matavfallethemkomposteras, trots att en större andel av kompostmullen från strängkomposteringen antas ersättahandelsgödsel. Transporterna ger ett större bidrag i Arjeplog än i Älvdalen.44 Waste Management Planning System63


En relativt stor felkälla vid beräkningarna är de utsläpp som uppstår på grund av att kommuninvånarnasjälva lämnar delar av sitt hushållsavfall på återvinningsstationer och återvinningscentraler i kommunerna.I denna studie har antagandet gjorts att invånarna lämnar sitt avfall i samband med något annatärende då de ändå har vägarna förbi. Antagandet är troligtvis rimligt när det gäller återvinningsstationermen inte för återvinningscentraler.För att kunna bestämma vilken avfallshantering som är bäst på öar eller i glesbygd så behöver det görasbåde en miljömässig och en ekonomisk analys. Även om det miljömässigt lönar sig att hämta enskildahushålls kärl- och säckavfall långt från övrig bebyggelse så är det kanske inte ekonomiskt lönsamt. Dåingen ekonomisk analys görs finns en risk att scenarier som är företagsekonomiskt och samhällsekonomisktorimliga betraktas som ett lämpligt sätt att hantera avfallet. Varken arbetskraft, arbetsmiljö ellerarbetstid beaktas i en miljömässig analys. Ett exempel är båttransporter, där små båtmotorer vanligtvissläpper ut mindre emissioner per distans än vad kraftfullare motorer gör, men samtidigt kostar arbetstidenmycket pengar. Även nya båtmotorer är miljömässigt mycket bättre än gamla men det är knappastskäligt att tvinga entreprenörerna att köpa nya och dyra båtmotorer varje år.I ett tänkt scenario sker småskalig rötning av biologiskt avfall, men där saknas i dagsläget data. Samrötningav gödsel och utsorterat matavfall i små anläggningar kan vara ett alternativ för glesbygd. Tyvärr ärWAMPS i dagsläget inte anpassat för lokala och småskaliga lösningar utan både förbränningsmodellenoch rötningsmodellen i WAMPS bygger på data från stora anläggningar.64


11 Diskussion och utvärdering<strong>Avfall</strong>shanteringen har betydelse för många av miljömålen, men miljömålen ”God bebyggd miljö”, ”Begränsadmiljöpåverkan” och ”Giftfri miljö” är av störst betydelse. 45 Från transporter sker utsläpp somäven påverkar målen om ”Frisk luft”, ”Ingen övergödning” och ”Bara naturlig försurning”. Följande trenationella delmål hör till de centrala i avfallsplaneringen:• Senast år 2010 ska minst 50 procent av hushållsavfallet återvinnas genom materialåtervinning, inklusivebiologisk behandling.• Senast år 2010 ska minst 35 procent av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butikeråtervinnas genom biologisk behandling. Målet avser källsorterat matavfall till såväl hemkomposteringsom central behandling.• De svenska utsläppen av växthusgaser skall som ett medelvärde för perioden 2008–2012 vara minst4 % lägre än utsläppen år 1990.För glesbygds- och ökommuner kan dessa båda mål innebära en konflikt. Ökad återvinning och biologiskbehandling kräver ofta långa transporter. Genom effektiva system och transporter har det dockvisat sig att det oftast lönar sig både ekonomiskt och miljömässigt att transportera avfallet till effektivabehandlingsanläggningar, även om transporterna blir långa. Det finns ändå mycket att vinna på att utvecklasmåskaliga lösningar där resurserna kan nyttjas lokalt.Även om det finns många gemensamma problem och frågor för kommuner med öar och glesbygd såär det också stora skillnader i förutsättningar mellan och inom grupperna. Det är därför sällan möjligtatt hänvisa till en universallösning som passar överallt. Samtliga kommuner bör dock kontinuerligtanvända avfallsplaneringen som ett verktyg att analysera, belysa och förankra behov och åtgärder. Iöverenskommelsen om samordnat system för insamling av förpackningar och tidningar 46 betonas ocksåavfallsplaneringens betydelse för utveckling av optimala insamlingssystem utifrån lokala förutsättningar.<strong>Avfall</strong>splanen ska också vara utgångspunkt för hantering av avfallshanteringens infrastruktur i översiktsplaneroch detaljplaner samt vid nyexploatering.De lokala förutsättningarna bör också analyseras innan val av behandlingsalternativ väljs för olika fraktioner.Ett exempel på sådant val är Värmdö kommun, som under år 2000 utvärderade hanteringenav matavfall i skärgården med hjälp av ORWARE 47 och därefter beslutade att satsa på ökad hemkomposteringpå öarna med hjälp av information och ekonomiska styrmedel. Huvudanledningen var attinsamlingen av matavfall via båt då belastade miljön i alltför hög grad, samtidigt som det var långatransportvägar till befintliga behandlingsanläggningar.45 Naturvårdsverket (2005): Strategi för hållbar avfallshantering, <strong>Sverige</strong>s avfallsplan46 <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>, <strong>Sverige</strong>s Kommuner och Landsting, Förpacknings- och Tidningsinsamlingen, Svensk Glasåtervinning (2009):Samarbetslösning på avfallsområdet – Överenskommelse enligt Kommittédirektiv 2008:9747 Skoglund, Charlotta (2000): Utvärdering av olika sätt att behandla organiskt avfall på Värmdö65


11.1 Administrativa frågor11.1.1 AbonnenterMånga kommuner i glesbygd och med öar har dålig kontroll på om alla boende har hämtning. Det ärviktigt att kommunen har bra rutiner för att få in nya fastigheter i registret. Ofta gäller det att ha brasamarbete med andra förvaltningar i kommunen, t ex bygglovsavdelningen.En sätt att få in fler abonnenter i registret är att samarbeta med entreprenören. Ett tillvägagångssätt äratt uppmana entreprenören att aktivt rapportera när de hittar fastigheter som inte har ett abonnemang.Entreprenören premieras genom att de får fler hämtställen och därmed mer betalt. Vid gemensammainsamlingsplatser är incitamentet lägre för entreprenören att anmäla nya fastigheter. Ett annat tillvägagångssättär då att skriva in i avtalet med entreprenören att de får bonus för varje ny fastighet som derapporterar in till kommunen.11.1.2 SamarbeteVid workshopen framkom önskemål om samarbete mellan ökommunerna samt bland fjällkommunerna.För glesbygdskommuner har det framförts att erfarenhetsutbyte är viktigt, gärna i form av återkommandeworkshops i <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>s regi. Däremot tycks det inte finnas något behov av någon speciellnationell organisation för enbart glesbygdskommuner. Där är ofta samarbete inom länet eller medgrannkommunen mer givande.Kommunalförbund tycks i många fall vara en lämplig samarbetsform, men kommunpolitiker har entendens att dra sig för detta då det innebär att beslutanderätten flyttas från den enskilda kommunen tillkommunalförbundet.Många mindre kommuner samarbetar genom delning av tjänster. Exempel på sådana tjänster kan varaen gemensam upphandlingsavdelning eller miljöinformatör.11.1.3 UpphandlingVid samarbete med upphandlingen mellan fler kommuner är det nödvändigt att fundera på för- ochnackdelarna med gemensam upphandling. Det som kan vara en fördel på kort sikt kan bli en nackdel pålång sikt. Ett exempel på detta är att entreprenörer kan slås ut om upphandling görs på ett för stort geografisktområde, framför allt om speciell utrustning krävs såsom hämtning med båt. Däremot kan detvara till en fördel om avfallsmängderna är små då investeringskostnader delas mellan flera kommuner.<strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong> har tillsammans med <strong>Sverige</strong>s Kommuner och Landsting och <strong>Sverige</strong>s Åkeriföretag tagitfram en mall 48 för upphandling. Denna mall bör kompletteras med insamling på öar. Delar som börkompletteras är miljökrav på färjor, båtar och fyrhjulingar, men även insamling av urinfraktion.11.1.4 <strong>Avfall</strong> WebDet finns några förbättringsförslag till <strong>Avfall</strong> Web för att öka möjlighen för ökommuner och glesbygdskommuneratt jämföra sig med andra kommuner. Bland annat borde det finnas möjlighet att kunnamata in antal permanent- och fritidsboende på öar under Administrativa och organisationsuppgifter.En annan möjlighet med <strong>Avfall</strong> Web är att kommunen bör kunna jämföra sina indata med andra ökommunerrespektive glesbygdskommuner i värderings-rapport m m. En förutsättning för att <strong>Avfall</strong> Webska kunna nyttjas effektivt är att kommunernas ansvariga matar in aktuella uppgifter i <strong>Avfall</strong> Web.48 Mall för upphandling av avfallshämtning, April 2008. <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>, <strong>Sverige</strong>s Kommuner och Landsting, <strong>Sverige</strong>s Åkeriföretag66


11.1.5 Verktyg för systemanalysWAMPS 49 är i dagsläget inte anpassat för lokala och småskaliga lösningar utan både förbränningsmodellenoch rötningsmodellen i WAMPS bygger på data från stora anläggningar.Förslag på fortsatta studier kan vara att först ta fram data rörande mer småskaliga behandlingsmetodersom lämpar sig då avfallsmängderna är små och avstånden till befintliga behandlingsanläggningar ärlånga. För att sedan bygga ut WAMPS och analysera miljöeffekterna från en avfallshantering som byggerpå mer småskaliga lösningar i glesbygd och på öar. När det gäller avfallshantering på öar så finns nu ioch med detta projekt emissionsdata och nödvändig information som behövs för att bygga ut WAMPSmed två olika sopbåtar som kan hämta hushållsavfall på öar.11.1.6 EkonomiDet finns behov av fler ekonomiska analyser av alternativ avfallshantering på öar och i glesbygd. WAMPSbör också utvecklas vad gäller den ekonomiska delen.Kommunerna kan behöva hjälp med finansiering på olika sätt. Dels kan det för små kommuner vara svårtatt avsätta tid för att sätta sig in i olika möjligheter till bidrag och annan extern finansiering. Dels bör småkommuner även fortsättningsvis ges ekonomiskt stöd för att utveckla ny teknik och nya system.11.2 Tekniska frågorDet finns behov av fortsatt utvärdering och utveckling av ny teknik. Samtidigt är kundunderlaget i <strong>Sverige</strong>relativt litet, varför det kan vara svårt att få lönsamhet i specialfordon för avfallshantering på öar ochi glesbygd. Den internationella marknaden är dock enorm och här finns möjligheter för svenska företagatt exportera olika tekniska lösningar. Multifunktionella fordon och båtar kan det också finnas en marknadför, även inom <strong>Sverige</strong>. En sådan utveckling kan också ge utrymme för nya aktörer att etablera sig.11.2.1 LandningsplatserLandningsplatser för ö-avfall är en viktig del i infrastrukturen för de kommuner som har omfattande avfallshämtningfrån kommunens öar. Platserna kan vara speciellt iordningställda områden avsatta för avfallshanteringeller samordnas med annan hantering. Det är då viktigt att kommunen säkerställer att avfallkan hanteras inom området. I annat fall finns det risk att andra verksamheter kräver att avfallshanteringenförsvinner från platsen. Det är också möjligt att flera kommuner gemensamt nyttjar en landningsplats.Dessa frågor bör hanteras inom den kommunala översiktsplaneringen samt i regionala planer.11.2.2 MatavfallHämtningskostnaden i glesbygd och på öar är högre än för normal hämtning beroende på att i glesbygdenär det långa transporter och på öar på grund av att hämtning måste ske med båt. Genom torrkonserveringav det utsorterade matavfallet kan transporterna minskas. Matavfallet skulle enbart behövahämtas en till två gånger per år. Kärl- och säckavfallet som inte innehåller något matavfall kan hämtasmer sällan. Försöken med torrkonservering har visat mycket intressanta resultat, men har ännu inte utvärderatsoch finns inte på marknaden. Tekniken bör testas i något projekt, kanske allra helst på någonö. Om och när tekniken är färdig kan den radikalt förändra förutsättningarna för avfallshanteringen iglesbygd och på öar.11.2.3 Farligt avfallDet är viktigt att samla in allt farligt avfall och insamlingen bör byggas ut kraftigt, gärna i kombinationmed insamling av småelektronik. Det måste vara enkelt att bli av med det farliga avfallet. Ett komple-49 Waste Management Planning System67


ment till kommunens återvinningscentraler och miljöstationer kan därför vara ett farligt avfall-skåp, tex Samlaren, i lokala matbutiker. Skåpen skulle dels kunna stå i skärgårdsbutiker men även i livsmedelsbutikeri glesbygden. Erfarenheter från insamling av farligt avfall med hjälp av Samlaren, Ella miljöbil,röda och grå boxar m.m. behöver sammanställas och spridas till landets avfallsplanerare.11.2.4 Förpackningar och tidningarI januari 2009 gjordes en överenskommelse om utveckling av insamlingssystemet för förpackningaroch tidningar. 50 Där anges att parterna ska genomföra en oberoende utvärdering av servicenivå ochmiljöeffektivitet inom de områden överenskommelsen behandlar. Resultatet ska kunna utgöra underlagför fortsatta ambitioner med samarbetet liksom ge regeringen vägledning avseende regelverkensutformning.I överenskommelsen anges också att parterna tillsammans med Naturvårdsverket vill utveckla ochfastställa en metod som fokuserar på totala mängden förpackningsavfall och returpapper i hushållenssäck- och kärlavfall eller identifierar viktiga indikatorer såsom andel glas eller metall i hushållsavfallet.Inom ramen för detta gemensamma arbete anges också att omfattning och orsaker till nedskräpningvid återvinningsstationer bör analyseras. Parterna anger också att de vill utarbeta gemensamma förslagtill forsknings- och utvecklingsprojekt för att ta vara på de drivkrafter som finns för att bl.a. utvecklatekniska lösningar.Genom de kommunala avfallsplanerna hanteras lagstiftarnas krav om att kommunerna ska underlätta uppbyggnadenav producenternas insamlingssystem bl.a. genom att anvisa platser för återvinningsstationer.11.2.5 GrovavfallErfarenheter från insamling av grovavfall via mobila återvinningscentraler både på land och på vattenbehöver sammanställas och spridas till landets avfallsplanerare. Insamling av grovavfall i storsäck behöverutvärderas ytterligare, t.ex. vad gäller hantering av regler och tillstånd för uppställning av säckarnapå gatumark.11.2.6 Slam från enskilda avloppAlternativa behandlingsmetoder för slam hämmas av lagstiftningens krav på bästa möjliga teknik, oftasker hänvisning till detta utan att lokala hänsyn tas. Man föredrar att slammet behandlas i reningsverkmen i t ex Bergs kommun är reningsverken så små att de slås ut om man tar emot slam. Är det optimaltatt då transportera slammet till större reningsverk på betydligt längre avstånd? Det är svårt att doserafällningskemikalierna bl.a. för att vattnet håller så olika kvalitet, exempelvis beträffande kalkhalt. Frystorkbäddaranvänds, de kan placeras så att näringsämnen nyttiggörs exempelvis i skogsbruket. Tillståndsprocessenborde dock förenklas, flera glesbygdskommuner menar att det är för krångligt idag.11.2.7 BehandlingDet finns fortfarande stora möjligheter att förbättra behandlingen av matavfall. Gårdsanläggningar förbiogas har en stor potential. Teknikutvecklingen vad gäller kryoteknik, flytande biogas, dual fuel-teknikm.m. är mycket intressant, liksom utvecklingen av våtkompost, torrötning m.m. Sameldning av biobränslenoch källsorterat hushållsavfall behöver utvecklas och utvärderas ytterligare. Omfattningen avotillåten eldning av avfall på privata tomter och i små verksamheter kan behöva kartläggas. Informationom nackdelarna med denna s.k. backyard burning bör spridas även utanför Västra Götalands län.50 <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>, <strong>Sverige</strong>s Kommuner och Landsting, Förpacknings- och Tidningsinsamlingen, Svensk Glasåtervinning (2009):Samarbetslösning på avfallsområdet – Överenskommelse enligt Kommittédirektiv 2008:9768


12 ReferenserRapporter:1. <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong> (2008a). Erfarenheter och kunskapsläge vid tömning av slamavskiljare. Rapport2008:12. <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>.2. <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong> (2008b): Nya avloppsfraktioner från småavlopp. Kretslopp och omhändertagande.Rapport 2008:15. <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>.3. <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>, <strong>Sverige</strong>s Kommuner och Landsting, Förpacknings- och Tidningsinsamlingen,Svensk Glasåtervinning (2009): Samarbetslösning på avfallsområdet – Överenskommelse enligtKommittédirektiv 2008:974. <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>, <strong>Sverige</strong>s Kommuner och Landsting, <strong>Sverige</strong>s Åkeriföretag, Mall för upphandling avavfallshämtning, April 2008.5. Evehorn, D mfl (2007). Våtkompostering för kretsloppsanpassning av enskilda avlopp i Norrtäljekommun. JTI. Uppsala.6. EU-upplysningen (2007), Din guide till EU-stöd7. Finlands miljöcentral (2005). Guide för avfallshanteringens servicenivå i glesbygd. Finlandsmiljöcentral m.fl. Helsingfors.8. Göteborgs stad, kretsloppskontoret (2008). Farligt <strong>Avfall</strong>-Samlaren - utvärdering fas 19. Göteborgs stad, kretsloppskontoret (2008). Farligt <strong>Avfall</strong>-Samlaren - utvärdering fas 210. Burvall, J, Marklund, S, Hedman, B, (2002). Sameldning av biobränslen och källsorterat hushållsavfall– Fullskaleförsök Bjurholm11. Johansson, Nils (2008). Hur kan handeln med begagnade varor öka? En enkätstudie utifrånseconhand-butikernas perspektiv. Stockholms Universitet. Stockholm.12. Konkurrensverket (2008): Upphandling av avfallstjänster. Rapport 2008:4. Konkurrensverket.Stockholm13. Naturvårdsverket (2001): Integrering av kommunaltekniska system. Rapport 516014. Malmén, Linda (2005). Våtkompostering – maten du åt kan bli bra gödsel. JTI. Uppsala.15. Skoglund, Charlotta (2000): Utvärdering av olika sätt att behandla organiskt avfall på Värmdö16. Villaägarnas riksförbund (2008). <strong>Sverige</strong>s Renhållningsavgifter 2007 och 2008.Webbsidor:1. Avloppsguiden (2009). Tillgänglig: http://www.avloppsguiden.se/ (2009-01-14)2. Finlex (2009). <strong>Avfall</strong>slag 3.12.1993/1072. Tillgänglig: http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1993/19931072(2009-01-13)3. Håll <strong>Sverige</strong> rent (2009). Skräp på fjällen. Tillgänglig: http://www.skrapfrimiljo.nu/sa/node.asp?node=2343 (2009-01-13)4. Interreg <strong>Sverige</strong>-Norge (2009). Tillgänglig: http://www.interreg-sverige-norge.com/index.asp?id=1&menuid=1 (2009-01-13)5. Lovdata (2009). Forurensningsloven. Tillgänglig: http://www.lovdata.no/all/hl-19810313-006(2009-01-13)6. Miljösamverkan Västra Götaland (2009). Tillgänglig: http:/www.miljosamverkan.se/avfallstillsyn(2009-02-19)7. Miljöstyrningsrådet (2009). Fordon. Tillgänglig: http://www.msr.se/sv/Upphandling/Kriterier/Fordon-och-transporter/Fordon/. (2009-01-13)69


8. Norrköpings kommun (2007). Riktlinjer för enskilda avlopp. Tillgänglig: http://www.norrkoping.se/organisation/pdf/mal-regler/riktlinjer/miljonatur/Riktlinjer_enskilda_avlopp.pdf (2009-01-14)9. Norrköpings kommun (2009). Enskilt avlopp. Tillgängligt: http://www.norrkoping.se/miljo-natur/miljo-halsoskydd/enskilt-avlopp/.(2009-01-14)10. Norrtälje kommun (2009). Slamtömning. Tillgänglig: http://www.norrtalje.se/templates/page____2372.aspx (2009-10-14)11. Skärgårdens renhållning AB (2009). Tillgänglig: http://www.klara.fi (2009-01-13)12. Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län (2008). Långtidskomposterade dass på Grinda. Tillgänglig:http://www.skargardsstiftelsen.se. (2009-01-13)13. Smedlund miljösystem (2009). Somnus – torrkonservering av matavfall. Tillgänglig: http://www.smedlund.se. (2009-01-13)E-post:1. Ingvar Norrman, Norrtälje kommun, mailkontakt 2009-01-14Muntliga referenser:1. Jan-Olov Eriksson, SRV, telefonsamtal 2009-01-122. Maria Larsson, Norrköpings kommun, telefonsamtal 2009-01-133. Jörgen Kristoffersson, Renhållningsansvarig i Bergs kommun, telefonsamtal 2009-01-134. Mattias Widell, Envac AB, 2008-12-195. Lars-Gunnar Burman, Arjeplogs kommun, telefonsamtal 2009-01-2670


BILAGOR


Mål och lagstiftning inom avfallsområdetInnehållsförteckning1. Inledning B12. EU:s miljö- och avfallspolitik B13. EU:s avfallslagstiftning B23.1 Den övergripande lagstiftningen B23.2 Lagstiftningen om förfarande vid avfallshantering B23.3 Lagstiftning om speciella avfallsflöden B24. <strong>Sverige</strong>s avfallslagstiftning B34.1 Miljöbalken B35. <strong>Sverige</strong>s avfallspolitik B46. <strong>Avfall</strong>sregler i EU och <strong>Sverige</strong> B57. Nationella miljömål B107.1 Revidering av nationella miljömål B118. Regionala miljömål B12


1. Inledning<strong>Avfall</strong>shanteringen påverkas av en rad styrande och vägledande dokument. Lagar och krav anger miniminivånsom ska uppfyllas medan olika mål sätts upp för att fungera som vägledande dokument föravfallshanteringens riktning. I denna bilaga beskrivs överskådligt de lagar och målsättningar som utgörförutsättningarna för avfallsplaneringen. För den som vill fördjupa sig i frågan, hänvisas till respektivemåldokument, förordning eller direktiv.2. EU:s miljö- och avfallspolitikEU:s miljö- och avfallspolitik är av stor betydelse för <strong>Sverige</strong> då den genom direktiv, förordningar ochstrategier styr och vägleder utvecklingen av den svenska avfallspolitiken. En viktig hörnsten för EU:smiljöpolitik är miljöhandlingsprogrammet, Miljö 2010: Vår framtid, vårt val som antogs av gemenskapenunder sommaren år 2002. Programmet som bygger på fem tidigare handlingsprogram, fastställerprioriteringar och mål för EU:s miljöpolitik fram till år 2010 och därefter. En hållbar användning avnaturresurser och avfallshantering framhålls som ett av programmets fyra prioriterade områden. Särskiltframhålls vikten av att bryta sambandet mellan avfallsproduktion och ekonomisk tillväxt samt attkraftigt minska mängden avfall som genereras.Programmet omfattar två kvantitativa mål inom avfallsområdet. Dessa innebär att den slutgiltiga mängdenavfall som genereras skall minska med ca 20 procent från år 2000 fram till år 2010 och med cirka50 procent fram till år 2050. För det farliga avfallet finns ett särskilt mål som innebär att jämfört medår 2000 minska den mängd farligt avfall som bortskaffas med cirka 20 procent fram till 2010 och med50 procent fram till år 2020.EU har tidigare antagit fyra grundläggande principer som ska vara styrande för all avfallshantering:• Principen om förhindrande av avfallets uppkomst• Principen om producentansvar och förorenaren betalar (PPP)• Försiktighetsprincipen• NärhetsprincipenPrinciperna konkretiserades när EU:s medlemsländer antog en avfallsstrategi år 1996. I avfallsstrateginstår det bland annat att återanvändning och återvinning av avfall ska uppmuntras. Med återvinningmenas även avfallsförbränning som innebär att den utvunna energin utnyttjas. Materialåtervinning skaprioriteras framför energiutvinning när det är miljömässigt motiverat. Deponering ska endast ses somen sista utväg i avfallshanteringen. Denna prioriteringsordning kallas även för EU:s avfallshierarki, seavfallsplanen.Ett löpande arbete för att nå målet om ett uthålligt samhälle pågår inom gemenskapen och olika strategiskadokument indikerar att inriktningen för EU:s avfallspolitik kommer fortsätta i samma riktning. I blandannat EU:s strategi för förebyggande och återvinning av avfall behandlas vikten av att minska mängdengenererat avfall. Fler nya direktiv och förordningar som bland annat ska leda till att avfallsmängdernaminskar och att avfallshanteringen medför en mindre påverkan på miljön, kan därför väntas.B1


3. EU:s avfallslagstiftningEU utformar direktiv och förordningar som sedan implementeras i medlemsländerna för att uppnå miljömåloch principer inom avfallsområdet. EU:s avfallslagstiftning kan delas in i tre olika kategorier: denövergripande lagstiftningen, lagstiftningen om förfarande vid avfallshantering och lagstiftning omspeciella avfallsflöden.3.1 Den övergripande lagstiftningenI den övergripande lagstiftningen fastställs den allmänna ramen för avfallshanteringen. Ett nytt ramdirektivför avfall (Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av om avfall och om upphävandeav vissa direktiv) trädde i kraft den 19 november 2008 . Direktivet ska implementeras i svensk lagstiftningsenast den 10 december 2010. Miljödepartementet ansvarar för implementeringen. Detta direktiversätter tidigare direktiv om avfall, farligt avfall och spilloljor (2006/12/EG, 91/689/EG, 75/439/EG).Direktiv 1991/156/EG innehåller övergripande regler för kontroll och omhändertagande av avfall, definitionerför vissa begrepp inom avfallsområdet, bestämmelser om att varje medlemsland ska ha en avfallsplan,bestämmelser om tillståndsplikt för avfallsanläggningar med mera. Rådets direktiv 94/31/EGkompletterar ramdirektivet när det gäller farligt avfall. Direktivet om farligt avfall införlivades i svenskrätt genom förordningen (SFS 1996:971) om farligt avfall och finns nu i avfallsförordningen.3.2 Lagstiftningen om förfarande vid avfallshanteringI lagstiftningen om förfarande vid avfallshantering regleras behandlingsmetoder som biologisk behandling,förbränning och deponering. Inom denna grupp ryms bland annat deponeringsdirektivet (1999/31/EG) och direktivet om förbränning (2000/76/EG).3.3 Lagstiftning om speciella avfallsflödenLagstiftning om speciella avfallsflöden reglerar bland annat förpackningar och förpackningsavfall, spilloljor,batterier och uttjänta fordon. Direktiv inom dessa områden behandlar kvalitativt och kvantitativtförebyggande av avfall.B2


4. <strong>Sverige</strong>s avfallslagstiftning<strong>Avfall</strong>shanteringen regleras genom ett omfattande regelverk där miljöbalken (SFS 1998:808), avfallsförordningen(SFS 2001:1063) och förordningar om producentansvar är de viktigaste. Dessa kompletterasav flera andra förordningar och lagar som exempelvis reglerar specifika avfallsströmmar, behandlingoch transport av avfall. <strong>Avfall</strong>shantering och producentansvar klargörs i balkens femtonde kapitel. Därfinns exempelvis definitioner för avfall, hushållsavfall, hantering av avfall, producent och fastighetsinnehavare.4.1 Miljöbalken<strong>Sverige</strong>s miljölagstiftning finns sedan år 1999 samlad i miljöbalken. Syftet med balken är att främja enhållbar utveckling och på sikt säkerställa levande och kommande generationer en hälsosam och god livsmiljö.Vid alla tillfällen och situationer ska balkens allmänna hänsynsregler (2 kap.) användas. De allmännahänsynsreglerna innehåller ett antal principer som skall användas så att balkens syfte uppfylls.Tabell 1. Miljöbalkens principerPrincipInnebörd1 § Bevisbördighetsregeln Verksamhetsutövaren har bevisbördan (ska kunna bevisa att rimlig hänsyntagits med avseende på verksamheten).2 § Kunskapskravet Verksamhetsutövaren ska ha den kunskap som krävs för att veta miljökonsekvensernaav ett visst handlande.3 § Försiktighetsprincipen Redan risken för en negativ påverkan medför skyldigheter att vidta skyddsåtgärderoch andra försiktighetsmått. Här gäller också principen om attförorenaren betalar (PPP) och att bästa möjliga teknik används (BAT).4 § Produktvalsprincipen/substitutionsprincipen5 § Hushålls- och kretsloppsprincipenAlla ska välja sådana kemiska produkter och varor som är minst skadligaför miljön.Alla ska hushålla med råvaror och energi.6 § Lokaliseringsprincipen Den plats som är lämpligast för miljön ska väljas.7 § Skälighetsprincipen Kraven på hänsyn ska vara miljömässigt motiverade utan att vara orimliga.B3


5. <strong>Sverige</strong>s avfallspolitikI skrivelsen En nationell strategi för avfallshanteringen (Skr. 1998/99:63) ges en samlad bild av regeringenspolitik för hantering av avfall. <strong>Avfall</strong>sstrategin innehåller regeringens mål och policy för avfallshanteringen.Även om strategin är något till åren, är den fortfarande utgångspunkt för avfallshanteringinom såväl <strong>Sverige</strong> som hela EU.Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp, Kretsloppspropositionen, (Prop. 2002/03:117) ärregeringens senaste proposition inom avfallsområdet. I propositionen föreslår regeringen mål, strategieroch åtgärder för att fortsätta utvecklingen mot ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp. Ipropositionen fastställs att den tidigare inriktningen på avfallspolitiken gäller och att den bör utvecklasmed EU:s avfallshierarki som modell. Kretsloppspropositionen har medfört och kommer att medföra enrad förändringar inom olika områden. Några exempel på detta är att producentansvaret kvarstår menatt insamlingssystemet blir mera lättillgängligt och konsumentvänligt, kommunernas planerings- ochinformationsansvar utökas, stärks och att kommunernas ansvar för insamling av hushållens farliga avfallbetonas, ett nationellt avfallsråd tillsätts och att skatt på förbränning av avfall utreds.B4


6. <strong>Avfall</strong>sregler i EU och <strong>Sverige</strong>Tabell 2. <strong>Avfall</strong>sregler i <strong>Sverige</strong> och EURegler redovisas inom sex huvudområden: Övergripande, Transporter, Behandling och hantering avavfall, Producentansvar, Övrigt samt Användning av avfall.Sakområde/delområdeEU:s rättsakter/internationellakonventioner1. Övergripande Europaparlamentets ochrådets direktiv 2008/98/EG avom avfall och om upphävandeav vissa direktiv. Det nya direktivetkommer att ersätta tre nugällande direktiv; ramdirektivet(2006/12/EG) om avfall, direktiv(91/689/EEG) om farligtavfall och direktiv (75/439)om spillolja.Lagar och förordningarMiljöbalken (1998:808) (MB)2, 9 15 kap<strong>Avfall</strong>sförordningen(2001:1063)SFS 1998:899 om miljöfarligverksamhet och hälsoskyddFörordning (2004:989) omöversyn av vissa miljöfarligaverksamheterFöreskrifterNaturvårdsverkets föreskrifteroch allmänna råd (NFS2000:14) om tidpunkt föranmälan av anmälningspliktigverksamhetNFS 1991:3Föreskrifter om kommunalavfallsplan.NFS 2002:32 ändring av1991:3<strong>Avfall</strong>sstatistikRådets Förordning nr2150/2002 om avfallsstatistik.2. Transporter<strong>Avfall</strong> <strong>Avfall</strong>sförordning (2001:1063) Naturvårdsverkets föreskrifter(NFS 2005:3) om transportav avfallFarligt avfallLag (1982:821) om transportav farligt gods.Förordning (2006:311) omtransport av farligt godsRäddningsverkets föreskrifterom transport av farligt gods(ADR)In- och utförselEuropaparlamentets och rådetförordning (EG) nr 1013/2006om transport av avfall. Kommissionensförordning (EG)nr 1418/ 2007 om export föråtervinning av visst avfall somförtecknas i bilaga III ellerIIIA till Europa-parlamentetsoch rådets förordning (EG) nr1013/2006 till vissa ländersom inte omfattasav OECD-beslutet om kontrollav gränsöver-skridandetransporter av avfall. Kommissionensförordning (EG)nr 740/2008 om ändring avförordning (EG) nr 1418/2007när det gäller de förfarandensom ska följas vid export avavfall till vissa länder.Förordning (1995:701) omgränsöverskridande transportav avfallB5


Sakområde/delområdeEU:s rättsakter/internationellakonventionerLagar och förordningarFöreskrifter3. Behandling och hanteringav avfallSortering av avfall <strong>Avfall</strong>sförordning (2001:1063) NFS 2004:4 och AR omhantering av brännbart ochorganiskt avfallMellanlagringFörordning (1998:899) ommiljöfarlig verksamhet ochhälsoskydd,<strong>Avfall</strong>sförordningen(2001:1063)FörbränningEuropaparlamentets ochrådets direktiv 2000/76/EGav den 4 december 2000 omförbränning av avfallFörordning (1998:899) ommiljöfarlig verksamhet ochhälsoskyddFörordning (2002:1060) omavfallsförbränningNaturvårdsverkets föreskrifter(NFS 2002:28) om avfallsförbränningNaturvårdsverkets föreskrifteroch AR (NFS 2004:4) omhantering av brännbart ochorganiskt avfallDeponering Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 omdeponering av avfallBiologisk behandlingRådets beslut av den 19 december2002 om kriterier ochförfaranden för mottagning avavfall via avfallsdeponier ienighet med artikel 16 i ochbilaga II till direktiv 1999/31/EGFörordning (1998:899) ommiljöfarlig verksamhet ochhälsoskyddFörordning (2001:512) omdeponering av avfall15 kap. 34 § MB22 kap MBLag (1999:673) om skatt påavfallFörordning (1998:899) ommiljöfarlig verksamhet ochhälsoskyddAllmänna hänsynsreglerna 2kap. MiljöbalkenNaturvårdsverkets föreskrifter(NFS 2002:26) om utsläpp tillluft från förbränningsanläggningarmed en effekt på 50MW eller merNaturvårdsverkets föreskrifter(NFS 2004:10) om deponering,kriterier och förfarandeför mottagning av avfall vidanläggning för deponering avavfall.NFS 2004:4 och AR omhantering av brännbart ochorganiskt avfallB6


Sakområde/delområde4. ProducentansvarEl-avfallBilarEU:s rättsakter/internationellakonventionerEuropaparlamentets ochrådets direktiv 2002/96/EG avden 27 januari 2003 om avfallsom utgörs av eller innehållerelektriska eller elektroniskaprodukterEuropaparlamentets ochrådets direktiv 2002/53/EG avden 18 september 2000 omuttjänta fordonLagar och förordningarFörordning (2005:209) omproducentansvar för elektriskaeller elektroniska produkterFörordning (2000:208) om producentansvarför glödlamporoch vissa belysnings-armaturerBilskrotningslagen 1975: 343Bilskrotningsförord-ningen.(2007:186)FöreskrifterNFS 2001:8Föreskrifter och AR omyrkesmässig förbehandling avel-avfallNFS 2002:2 föreskrifter omskrotbilsverksamhetKommissionens beslut(2002/525/EG) respektive(2005/293/EG)Förordning (1997:788) omproducentansvar för bilarBilarFörordning (1994:1236) omproducentansvar för däckReturpapperFörordning (2004:557) om producentansvarför returpapperSNFS 1996:15 föreskrift omuppföljning av insamlingsnivåm.m. för returpapperFörpackningarEuropaparlamentets ochrådets direktiv 94/62/EG avden 20 december 1994 omförpackningar och förpackningsavfallFörordning (2006:1273) omproducentansvar för förpackningarFörordning (2005:220) omretursystem för plastflaskoroch metallburkar5. ÖvrigtBatterierEuropaparlamentets ochrådets direktiv 2006/66/EGom batterier.Förordning om batterier SFS2008:834 (Från 1 januari2009)Lag (1990:1332) om avgifterför miljöfarliga batterierKvicksilverFörordning (1998:944) omförbud m.m. i vissa sambandmed hantering, införsel ochutförsel av kemiska produkterPCBRådets direktiv 96/59/EG avden 16 september 1996 ombortskaffande av polykloreradebifenyler och polykloreradeterfenyler (PCB/PCT)Förordning (1998:122) ombortskaffande av PCB m.m.SFS 1985:837 och 1998:122Föreskrift från Keml (7 kap 4 §17 i KIFS 1998:8) om anmälantill produktregistret av PCB ochPCT som ska göras av importöreroch tillverkare.Priority Pollutants (POP:s)Europaparlamentets ochrådets förordning (EG) nr850/2004 om långlivadeorganiska ämnen.Förordning (2007:19) om PCBm.m.SpilloljorStockholmskonventionenProtokollet om långlivade organiskaämnen till konventionenom långväga gränsöverskridandeluftföroreningarHelcomParcomRådets direktiv 75/439/EEGav den 16 juni 1975 om omhändertagandeav spilloljorFörordning (1993:1268) omspilloljaSkydd mot mark – och vattenföroreningarvid lagring avbrandfarliga vätskor (SNFS2003:24)B7


Sakområde/delområde5. Övrigt<strong>Avfall</strong> från fartygDumpningAnimaliska biprodukterJordbruksavfallEU:s rättsakter/internationellakonventionerEuropaparlamentets ochRådets direktiv 2000/59/EGav den 27 november 2000om mottagningsanordningari hamn för fartygsgenereratavfall och lastresterLondonkonventionen MarpolHelsingforskonventionen,LondonkonventionenEuropaparlamentets och Rådetsförordning nr 1774/2002av den 3 oktober 2002 omhälsobestämmelser för animaliskabiprodukter som inteär avsedda att använda somlivsmedelLagar och förordningarLag 1980:424 om föroreningfrån fartygFörordning (1980:789) omåtgärder mot förorening frånfartyg15 kap MB <strong>Avfall</strong>sförordningen2001:1063Epizootilagen 1999:657Zoonoslagen 1999:658Epizootiförordning 1999:659Smittskyddslagen 2004:168Tillkännagivande (2006:1038)om de EG-bestämmelser somkompletteras av epizootilagen(1999:657)Tillkännagivande (2006:1039)om de EG-bestämmelser somkompletteras av zoonoslagen(1999:658)12 kap MBFörordning (1998:915) ommiljöhänsyn i jordbruketFöreskrifterSjöfartsverkets föreskrifter omåtgärder mot vattenföroreningfrån fartyg (SJÖFS 1985:19),ändrad genom (SJÖFS2001:15)Sjöfartsverkets föreskrifter ochallmänna råd om mottagningav avfall från fartyg (SJÖFS2001:12)Sjöfartsverkets föreskrifterom mottagning av avfall frånfritidsbåtar (SJÖFS 2001:13)Socialstyrelsens föreskrifteroch allmänna råd om hanteringav smittförande avfall frånhälso- och sjukvården, SOSFS1999:27(M), ändrad genomSOSFS 2000:4 (M)Föreskrifter (SJVFS 1998:34)om hantering av djurkadaveroch animaliska biprodukter.Ändrade genom SJVFS2003:58/61Föreskrifter (SJVFS 2004:62)om miljöhänsyn i jordbruketvad avser växtnäringB8


Sakområde/delområdeEU:s rättsakter/internationellakonventionerLagar och förordningarFöreskrifter5. ÖvrigtRadioaktivt avfallRådets direktiv 96/29/Euratomav den 13 maj 1996om fastställande av grundläggandesäkerhetsnormer förskydd av arbetstagarnas ochallmänhetens hälsa mot defaror som uppstår till följd avjoniserande strålningRådets direktiv 92/3/EU-RATOM om gränsöverskridandetransporter av radioaktivt avfallStrålskyddslagen, SFS1988:220Strålskyddsförordningen, SFS1988:293Lagen (1984:3) om kärntekniskverksamhet.Förordning (1984:14) omkärnteknisk verksamhet.Lagen (1992:1537) om finansieringav framtida utgifter föranvänt kärnbränsle m.m.Förordning (1981:671) om finansieringav framtida utgifterför använt kärnbränsle.Lagen (1988:1597) om finansieringav hantering av visstradioaktivt avfall.Förordningen (1988:1598) omfinansieringen av visst radioaktivtavfall m.m.Lag (2006:647) om finansiellaåtgärder för hanteringen avrestprodukter från kärntekniskverksamhetFörordning (2007:193) omproducentansvar för vissaradioaktiva produkter och herrelösastrålkällorSSI FS 2005:1 Föreskrifter ochallmänna råd om hanteringav aska som är kontamineradmed cesium-137 (SSI FS1992:4)Föreskrifter om brandvarnaresom innehåller strålkälla medradioaktivt ämneSSI FS 2001:1Föreskrifter om hantering avradioaktivt avfall och kärnavfallvid kärntekniska anläggningarSSI FS 1998:1Föreskrifter om slutligt omhändertagandeoch använtkärnbränsle och kärnavfallSSI FS 1995:4Föreskrifter om kontroll vidin- och utförsel av radioaktivtavfall SSI FS 1983:7Föreskrifter mm om ickekärnenergianknutet radioaktivtavfall SKIFS 2002:1Föreskrifter om säkerhet vidslutförvaring av kärnämne ochkärnavfallFörordning (2007:161) omfinansiella åtgärder för hanteringenav restprodukter frånkärnteknisk verksamhet6. Användning av avfall Rådets direktiv 86/278/EEGav den 12 juli 1986 om skyddetför miljön, särskilt marken,när avloppsslam används ijordbruketFörordning (1998:899) ommiljöfarlig verksamhet ochhälsoskydd2 kap MBFörordning (1994:944) om förbudm.m. i vissa fall i sambandmed hantering, införsel ochutförsel av kemiska produkterNFS 2001:5Föreskrifter om ändring avkungörelse (SNFS 1994:2)med föreskrifter om skyddav miljön, särskilt marken,när avloppsslam används ijordbruket.B9


7. Nationella miljömålDet övergripande målet för miljöarbetet är att vi till nästa generation, det vill säga med sikte på år 2020,ska kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Med detta som utgångspunkthar riksdagen i april 1999 antagit femton nationella miljökvalitetsmål. I november 2005 antogs ytterligareett. Idag finns det således totalt 16 nationella miljökvalitetsmål.Till de 16 miljökvalitetsmålen har regeringen fastställt delmål och av dessa är det flera som direkt beröravfallshanteringen.De nationella miljökvalitetsmålen utgör utgångspunkt för vad som ur miljösynpunkt kan anses som enhållbar avfallshantering. En hållbar avfallshantering förutsätter dock också att det till exempel finns entydlig ansvarsfördelning mellan olika aktörer och ett väl fungerande regelverk.<strong>Avfall</strong>shanteringen har betydelse för många av miljömålen, men miljömålen ”God bebyggd miljö”, ”Begränsadmiljöpåverkan” och ”Giftfri miljö” är av störst betydelse. 1 Dessa miljömål samt de delmål somRiksdagen fastställt återges i tabell 3 nedan tillsammans med ytterligare fyra av miljömålen för vilkaavfallshanteringen bidrar till miljöpåverkan av betydelse.1 Naturvårdsverket (2005): ”Strategi för hållbar avfallshantering, <strong>Sverige</strong>s avfallsplan”.B10


Tabell 3. Miljömål som berör avfallshanteringNationella miljömålNationella delmålGod bebyggd miljö Mängden deponerat avfall exklusive gruvavfall skall minska med minst 50 procent till år 2005räknat från 1994 års nivå.Senast år 2010 skall minst 50 procent av hushållsavfallet återvinnas genom materialåtervinning,inklusive biologisk behandling.Senast år 2010 skall minst 35 procent av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butikeråtervinnas genom biologisk behandling. Målet avser källsorterat matavfall till såväl hemkomposteringsom central behandling.Senast år 2010 skall matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrier m.m. återvinnasgenom biologisk behandling.Senast år 2015 skall minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp återföras till produktiv mark,varav minst hälften bör återföras till åkermark.Begränsad klimatpåverkan De svenska utsläppen av växthusgaser skall som ett medelvärde för perioden 2008–2012 varaminst 4 % lägre än utsläppen år 1990.Giftfri miljö Kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper (2010)Information om farliga ämnen i varor (2010)Utfasning av farliga ämnen (2007/2010)Fortlöpande minskning av hälso- och miljörisker medkemikalier (2010)Frisk luft Minskade utsläpp av kvävedioxid (2010)Minskade utsläpp av marknära ozon (2010)Minskade utsläpp av flyktiga organiska ämnen (2010)Minskade utsläpp av partiklar (2010)Ingen övergödning Minskade utsläpp av fosforföreningar (2010)Minskade utsläpp av kväveföreningar till havet (2010)Minskade utsläpp av kväveoxider till luft (2010)Bara naturlig försurning Färre försurade vatten (2010)Ingen ökad försurning av skogsmark (2010)Minskade utsläpp av svaveloxider till luft (2010)Minskade utsläpp av kväveoxider till luft (2010Skyddande ozonskikt Inget utsläpp av ozonnedbrytande ämnen (2010)7.1 Revidering av nationella miljömålVart fjärde år ska Miljömålsrådet göra en samlad utvärdering av miljömålsarbetet i <strong>Sverige</strong>. Den förstautvärderingen gjordes 2004 och den andra utvärderingen lämnades till regeringen i mars 2008. Därföreslås följande reviderade delmål för avfall inom det nationella miljömålet God bebyggd miljö:År 2015 tas resurserna i avfallet till vara i så hög grad som möjligt, samtidigt som påverkan på och riskerför hälsa och miljö minimeras. <strong>Avfall</strong>shanteringen är effektiv för samhället och enkel för konsumenterna.För att delmålet ska bedömas vara uppfyllt ska följande preciseringar vara uppnådda:• Den totala mängden avfall och avfallets farlighet har minskat jämfört med 2004 (omfattar ej gruvavfall).• Insamlingen är estetiskt tilltalande och har god tillgänglighet och säkerhet för hushållen samt säkerställeren separat insamling av farligt avfall. Minst 90 procent av hushållen är nöjda med insamlingssystemen.• Nedskräpningen utomhus på platser som allmänheten har tillträde till har minskat med 50 procentjämfört med år 2008.• Minst 35 procent av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker tas omhand så attväxtnäringen kan utnyttjas.• Minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp utnyttjas som växtnäring. Minst hälften återförstill åkermark.Bland möjliga styrmedel anges:• Införa föreskrift/förordning med krav på kommunerna att upprätta avloppsstrategier/planer inklusivefosforåterföring.B11


8. Regionala miljömålLandets länsstyrelser har det övergripande ansvaret för att bryta ned och regionalisera de nationellamiljökvalitetsmålen i syfte att anpassa dem till rådande regionala förutsättningar och behov. Länsstyrelsenska tillsammans med andra regionala myndigheter och organ och i dialog med kommuner, näringsliv,frivilliga organisationer och andra aktörer säkra att miljökvalitetsmålen och delmålen får genomslagi länen. De fastställda regionala miljömålen är i sin tur vägledande på lokal nivå, det vill säga hos länetskommuner och företag. Länsstyrelserna ska ge kommunerna underlag och hjälpa dem att formuleralokala mål och åtgärdsprogram. Länsstyrelserna har ett regeringsuppdrag att samordna, utvärdera ochpresentera resultat för hur länet närmar sig de regionala miljömålen. En gång om året ska uppdragetredovisas för regeringen, som i sin tur rapporterar till riksdagen.B12


Bilaga 2Enkätfrågor för öarProjektet ”<strong>Avfall</strong>shantering i glesbygd och på öar” undersöker de miljömässiga och ekonomiska effekternaav avfallshanteringen i glesbygd och på öar och ska även visa exempel på lokala lösningar som finnsi landet. denna enkät är viktig för att samla in kunskap och erfarenheter från glesbygds- och ökommunerna.Vi hoppas därför att du vill ta dig tid och svara på den. Har du frågor om enkäten eller projektet,kontakta Leif Lundin, tel. 010-480 1804, eller Mari Gustafsson, tel. 010-480 1729.Observera att enkäten ska besvaras elektroniskt genom att gå in på Internet via den länk som framgårav e-postmeddelandet. Skicka alltså inte in denna version av enkäten som enbart är avsedd attillustrera vilka frågor som ska besvaras så att svaren kan föreberedas.FörnamnEfternamnFöretag (kommun)OrtEmailTelefonAllmänt1. Hur många abonnenter finns på öar utan fast landförbindelse?a. Permanentboendeb. Fritidsboende2. Hur många fastigheter på öar omfattas inte av regelbunden sophämtning, d v s hartotaldispens eller ligger utanför hämtningsområdet?a. Permanentboendeb. Fritidshusc. Vet ej3. Vilka kriterier gäller för att få totaldispens på öarna?4. Har plockanalys gjorts av säck- och kärlavfall från öar? Ja/Nej


Organisation/Upphandling5. Finns det några särskilda problem relaterat till ö-hämtningen avseendea. Insamling? Ja/Nej. Om Ja – vilka?b. Upphandling? Ja/Nej. Om Ja- vilka?c. Myndighetskrav? Ja/Nej. Om Ja – vilka?6. Har följande tjänster upphandlats de senaste 5 åren?Om Ja, ange hur många anbud som lämnades ina. Insamling av säck- och kärlavfallb. Insamling av slamc. Insamling av farligt avfalld. Fjärrtransportere. Förbränning av säck- och kärlavfallf. Biologisk behandlingg. Drift av återvinningscentralInsamling7. Hur många ton samlas in i förekommande fall av följande fraktioner per år på öarna?a. Säck- och kärlavfallb. Grovavfallc. Farligt avfalld. Småbatteriere. Förpackningarf. Organiskt avfallg. Latrinh. Urini. Slam från enskilda avloppj. Ingen insamling sker8. Vad är kommunens kostnad per abonnent för hämtning i förekommande fall av följandefraktioner från öarna, kr/år?a. Säck- och kärlavfallb. Grovavfallc. Farligt avfalld. Småbatteriere. Förpackningarf. Organiskt avfallg. Latrinh. Urini. Slam från enskilda avloppj. Total renhållningsavgift9. Hur sker insamlingen av kärl- och säckavfall på öarna? (flerval)a. Säckb. Kärlc. Containerd. Underjordsbehållaree. Annat sätt. Om Ja, ange hurf. Ingen hämtning sker


10. Var sker hämtningen av kärl- och säckavfall på öarna? (flerval)a. Vid fastighetsgränsb. Central insamlingsplats på önc. Gemensam insamlingsplats på fastlandetd. Annan plats. Om Ja, ange vare. Ingen hämtning sker11. Hur hämtas kärl- och säckavfall från öarna? (flerval)(På färja får sopbil och personbilar plats)a. Med sopbil och avgiftsbefriad färjab. Med sopbil och avgiftsbelagd färjac. Sopbil och avfallshämtarens färjad. Från kaj/brygga med avfallshämtarens mindre båte. Med annat fordon och färja. Om Ja, ange vilken typ av fordonf. Annat sätt. Om Ja, ange hurg. Ingen hämtning sker12. Hur sker hämtning av grovavfall från öarna? (flerval)a. Vid fastighetsgränsb. Vid återvinningscentral på önc. Vid flytande återvinningscentral (återvinningsbåt)d. Vid central insamlingsplats på fastlandet (t.ex. båthamn)e. Vid återvinningscentral på fastlandetf. Annat. Om Ja, ange hurg. Ingen hämtning sker13. Hur sker hämtning av farligt avfall från öarna? (flerval)a. Vid fastighetsgränsb. Vid flytande återvinningscentral (återvinningsbåt)c. Vid central insamlingsplats på fastlandet (t.ex. båthamn)d. Vid återvinningscentral på fastlandete. Vid miljöstation på fastlandetf. Miljöstation på öng. Annat. Om Ja, ange hurh. Ingen hämtning sker14. Hur sker hämtning av småbatterier från öarna? (flerval)a. Vid fastighetsgränsb. Butik på önc. Batteriholk på önd. Vid flytande återvinningscentral (återvinningsbåt)e. Vid central insamlingsplats på fastlandet (t.ex. båthamn)f. Vid återvinningscentral på fastlandetg. Batteriholk på fastlandeth. Annat. Om Ja, ange huri. Ingen hämtning sker


15. Hur sker hämtning av förpackningar från öarna? (flerval)a. Vid fastighetsgränsb. Vid butik på önc. Vid central insamlingsplats på önd. Vid flytande återvinningscentral (återvinningsbåt)e. Vid central insamlingsplats på fastlandet (t.ex. båthamn)f. Vid återvinningscentral på fastlandetg. Vid återvinningsstation på fastlandeth. Annat. Om Ja, ange huri. Ingen hämtning sker16. Vem finansierar hämtningen av förpackningar från öarna? (flerval)a. Kommunenb. FTIc. Fastighetsägarnad. Ingen hämtning sker17. Hur sker hämtning av organiskt avfall från öarna? (flerval)a. Vid fastighetsgränsb. Vid central insamlingsplats på önc. Vid central insamlingsplats på fastlandet (typ båthamn)d. Organiskt avfall samlas inte in separat18. Hur sker hämtning av latrin från öarna? (flerval)a. Abonnemangb. Budningc. Vid central insamlingsplats på önd. Vid central insamlingsplats på fastlandet (typ båthamn)e. Vid återvinningscentral på fastlandetf. Egen latrinkompostg. Ingen organiserad hämtning19. Vad tillåter kommunen på öar?a. Vattentoalett, men inte sluten tankb. Vattentoalett, till slutna tankarc. Ingen vattentoalett20. Hur sker hämtning av avfall under vintertid från öarna?21. Förekommer behovshämtninga. På fastlandet Ja/Nejb. På öarna Ja/Nej


Behandling22. Hur stor del av abonnenterna komposterar sitt matavfall?a. På fastlandetb. På öarna23. Sker behandling av någon av fraktionerna lokalt i kommunen?a. Organiskt avfall Ja/Nej. Om Ja – hur?b. Latrin Ja/Nej. Om Ja – hur?c. Urin Ja/Nej. Om Ja – hur?d. Slam från enskilda avlopp Ja/Nej. Om Ja – hur?e. Annat Ja/Nej. Om Ja – vad och hur?Övrigt24. Egna kommentarer och synpunkter, gärna exempel på hur du skulle vilja förändra ellerförbättra avfallshanteringen i din kommun och vad som krävs för att du ska kunna göra det.Har din kommun någon rapport, utredning, plockanalys mm som du vill dela med dig.


Bilaga 3Enkätfrågor för glesbygdDenna enkät går ut till alla kommuner som enligt glesbygdsverkets definition är glesbygdskommun ellertätortsnära landsbygdskommun. Glesbygdsverkets definition av glesbygdkommuner är att minst 30%av invånarna bor minst 45 min bilresa från en tätort med minst 3000 invånare. En tätortsnära landsbygdskommunär enligt glesbygdsverket en kommun med minst 30% boende utanför tätort med merän 3000 invånare och färre än 30% av befolkningen boende i områden med mer än 45 minuters bilresafrån närmaste tätort med mer än 3000 invånare. Har du frågor om enkäten eller projektet, kontakta LeifLundin, tel. 010-480 1804, eller Mari Gustafsson, tel. 010-480 1729.Observera att enkäten ska besvaras elektroniskt genom att gå in på Internet via den länk som framgårav e-postmeddelandet. Skicka alltså inte in denna version av enkäten som enbart är avsedd attillustrera vilka frågor som ska besvaras så att svaren kan föreberedas.FörnamnEfternamnFöretag (kommun)OrtEmailTelefonAllmänt1. Har kommunen någon egen definition av tätort/glesbygd? Hur ser den i så fall ut och hurmånga abonnenter finns enligt den definitionen i glesbygd?2. Hur många fastigheter omfattas inte av regelbunden sophämtning, d v s har totaldispens ellerligger utanför hämtningsområdet?a. Permanentboendeb. Fritidshus3. Vilka kriterier gäller för att få totaldispens?4. Förekommer stora säsongsvariationer i avfallets mängd? Ja /NejOm ja- när infaller högsäsongen? (flerval)a. Vinterb. Vårc. Sommard. Höst


Organisation/Upphandling5. Finns det några särskilda problem relaterat till glesbygdshämtningen avseendea. Insamling? Ja/Nej. Om Ja – vilka?b. Upphandling? Ja/Nej. Om Ja – vilka?c. Myndighetskrav? Ja/Nej. Om Ja– vilka?6. På vilka områden finns samverkan med grannkommuner? (flerval)a. Upphandlingb. Insamlingc. Behandlingd. Annat, ange vade. Ingen samverkan sker7. Har följande tjänster upphandlats de senaste 5 åren? Om Ja, ange hur många anbudsom lämnades ina. Insamling av säck- och kärlavfallb. Insamling av slamc. Insamling av farligt avfalld. Fjärrtransporte. Förbränning av säck- och kärlavfallf. Biologisk behandlingg. Drift av återvinningscentralInsamling8. Vilka är de vanligaste hämtningsintervallen? Ange antal hämtningar per år vidpermanentboende.a. Brännbart avfallb. Matavfallc. Blandat säck- och kärlavfalld. Finns behovshämtning i kommunen? Ja/nej9. Hur många km körs i genomsnitt per vecka, för att samla in respektive avfallsslag?a. Brännbart avfallb. Matavfallc. Blandat säck- och kärlavfalld. Vet ej10. För vilka avfallsslag erbjuds hämtning vid fastighetsgräns av utsorterad fraktion i hela ellerdelar av kommunen?a. Brännbart avfall hela / del / inte allsb. Matavfall hela / del / inte allsc. Deponiavfall hela / del / inte allsd. Farligt avfall hela / del / inte allse. Småbatterier hela / del / inte allsf. El-avfall hela / del / inte allsg. Förpackningar hela / del / inte allsh. Urin hela / del / inte allsi. Grovavfall hela / del / inte alls


11. Har kommunen planer på att utöka eller på annat sätt förändra hämtningen?Ja/Nej.Om Ja – hur?12. Har plockanalys gjorts? Ja/Nej13. Hur sker hämtning av latrin? (flerval)a. Abonnemangb. Budningc. Vid central insamlingsplatsd. Vid återvinningscentrale. Egen latrinkompostf. Ingen hämtning sker14. Kan abonnenter ta hand om slammet från eget avlopp själv?Ja/Nej. Om Ja - Hur många är de?Har tillsyn skett för att se om det sköts?Krävs anmälan/tillstånd/registrering?15. Hur kan kommuninvånarna bli av med grovavfall? (flerval)a. Hämtas vid fastighetsgränsb. Lämnas vid återvinningscentralc. Lämnas vid mobil återvinningscentrald. Annat, ange vade. Ingen insamling sker16. Hur kan kommuninvånarna bli av med farligt avfall? (flerval)a. Hämtas vid fastighetsgränsb. Lämnas vid återvinningscentralc. Lämnas vid mobil återvinningscentrald. Lämnas vid miljöstatione. Annat, ange vadf. Ingen insamling sker17. Hur kan kommuninvånarna bli av med småbatterier? (flerval)a. Hämtas vid fastighetsgränsb. Lämnas till butikc. Lämnas i batteriholkd. Lämnas vid återvinningscentrale. Lämnas vid mobil återvinningscentralf. Annat, ange vadg. Ingen insamling sker18. Hur kan kommuninvånarna bli av med förpackningar? (flerval)a. Hämtas vid fastighetsgränsb. Lämnas vid butikc. Lämnas vid återvinningscentrald. Lämnas vid återvinningsstatione. Annat, ange vadf. Ingen insamling sker


19. Hur många återvinningscentraler finns i kommunen?20. Hur många återvinningsstationer finns i kommunen?21. Vem finansierar hämtningen av förpackningar? (flerval)a. Kommunenb. FTIc. Fastighetsägarnad. Ingen hämtning skerBehandling22. Sker behandling av någon av fraktionerna lokalt i kommunen?a. Matavfall Ja/Nej. Om ja – hur?b. Latrin Ja/Nej. Om ja – hur?c. Urin Ja/Nej. Om ja – hur?d. Slam från enskilda avlopp Ja/Nej. Om ja – hur?e. Annat Ja/Nej. Om ja – hur?23. Hur långt är transportavståndet i km enkel väg från omlastningsstation eller motsvarandetill behandlingsanläggning?a. Till förbränningsanläggningb. Till anläggning för biologisk behandlingc. Till deponi24. Finns avsättning för behandlat matavfall eller slam i jord- och/eller skogsbruket?a. Jab. Nejc. Vet ejÖvrigt25. Egna kommentarer och synpunkter, gärna exempel på hur du skulle vilja förändra eller förbättraavfallshanteringen i din kommun och vad som krävs för att du ska kunna göra det.Har din kommun någon rapport, utredning, plockanalys mm som du vill dela med dig.


Bilaga 4Definitioner<strong>Avfall</strong>Varje föremål eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavarengör sig av med eller avser att göra sig av med (SFS 1998:808).<strong>Avfall</strong>shierarkiHierarki för hur avfallet ska omhändertas. Ursprungligen från EU,men även implementerat i <strong>Sverige</strong>.<strong>Avfall</strong>sminimeringAtt minska mängden avfall som genereras. Högst prioriterat i avfallshierarkin.<strong>Avfall</strong>splanVarje kommun är skyldighet att som en del av Renhållningsord-ningen upprättaen avfallsplan för allt avfall som uppkommer i kommunen.Biologisk behandlingNedbrytning av lätt nedbrytbart organiskt material genom rötningeller kompostering.Bortskaffande Förfarande som anges i bilaga 5, avfallsförordningen (SFS 2001:1063).Brännbart avfallSådant avfall som brinner utan energitillskott efter det att förbränningsprocessenhar startat (SFS 2001:1063).DeponiAvgränsad plats där avfall läggs under kontrollerade former (soptipp).Deponering Bortskaffningsförfarande som innebär att avfall läggs på deponi (SFS 2001:1063).EnergiåtervinningÅtervinningsförfarande som innebär att avfallet energiutnyttjas.EU-direktivEtt EU-direktiv binder en medlemsstat till att införa direktivets mål inom en visstidsfrist utan att ge detaljer på hur resultatet ska uppnås. Ett EU-direktiv är intedirekt gällande i <strong>Sverige</strong> såsom en vanlig lag stiftad av den svenska riksdagen.EU-direktivet innebär endast ett åtagande för den svenska staten att genomlagstiftning eller på annat sätt se till att direktivets mål uppnås.Farbar vägKörbanan ska vara minst 50 cm bredare än det fordon som används vidhämtningen (sopbilen) och ha tillräcklig bärighet i relation till sopbilens viktinklusive last. (Enligt Arbetsmiljöverket. Gemensam definition saknas dock.)Farligt avfall Farligt avfall redovisas med en * i bilaga 2 i avfallsförordningen (SFS 2001:1063).Exempel på farligt avfall som uppkommer i hushållen är färg, lösningsmedel,förtunningsmedel, olja och el-avfall.


FTIFörpacknings- och tidningsinsamlingen, ett samarbetsorgan bildat av materialbolagför förpackningar och tidningar. FTI har i uppgift att samordna lokala etableringarför insamling av förpackningar och tidningar.FörpackningKonstruktion av plast, metall, papper, kartong, wellpapp eller glas osv. somanvänds för att förvara, skydda eller leverera en vara.GlesbygdskommunKommun med minst 30 % av befolkningen boende i områden med mer än45 minuters bilresa från närmaste tätort med mer än 3 000 invånare(Glesbygdsverkets definition).GrovavfallGrovavfall är den del av hushållet som är så tungt eller skrymmande eller har andraegenskaper som gör att det inte är lämpligt att samla in i säck eller kärl(NFS 2004:4). Det kan till exempel vara möbler, trädgårdsavfall, cyklar,stekpannor och skidor.Hushållsavfall<strong>Avfall</strong> som kommer från hushåll och jämförligt avfall från annan verksamhet(SFS 1998:808). Med hushållsavfall räknas sådant avfall som uppkommer som endirekt följd av att människor oavsett ändamål eller verksamhet vistas inom en lokaleller anläggning som till exempel avfall från personalmatsalar, restaurangavfall ochtoalettavfall.KällsorteringAtt avfallet sorteras redan där det uppstår, utifrån vad det består av.På så sätt underlättas olika former av återvinning.Kärl- och säckavfallDen del av hushållsavfallet som läggs i kärl eller säck, det vill säga exklusive avfalltill materialåtervinning, grovavfall och farligt avfall.MaterialåtervinningNär man återvinner ett material så att det kan användas i nya produkter(till skillnad från energiåtervinning).MiljöbilEtt fordon som samlar in farligt avfall och/eller el-avfall. I vissa fall tar de även emotgrovavfall. Fordonet går enligt turlista och stannar i bostadsområden därprivatpersoner kan bli av med sitt farliga och/eller el-avfall istället för attåka till en återvinningscentral.MiljöstationMindre anläggning för mottagning av hushållets farliga avfall, ofta placerad vid enbensinstation eller återvinningscentral.Miljöstyrningsrådet(MSR)Miljöstyrningsrådet arbetar för att bidra till en hållbar utveckling genomatt stödja företag och offentlig förvaltning i deras miljöarbete på ett strategiskt ochkostnadseffektivt sätt. MSR ägs gemensamt av stat och näringsliv genomMiljödepartementet, Svenskt Näringsliv och <strong>Sverige</strong>s Kommuner och Landsting.ProducentansvarProducenterna har ansvar för att en vara eller produkt samlas in och omhändertasgenom återvinning, återanvändning eller bortskaffning på ett sådant sätt somkrävs för en hälso- och miljömässigt godtagbar avfallshantering(förpackningar, tidningar, däck, större batterier, bilar och el-avfall).


RenhållningsordningEnligt 15 kap. 11 § i Miljöbalken ska varje kommun ha en renhållningsordningsom dels består av en avfallsplan och dels av föreskrifter om avfallshantering avavfall som gäller för kommunen.RestproduktÖverblivet material i process eller konsumtion. Rest¬produkter kan indelas ireturprodukter, avfall och förorening.RötningNedbrytning av material från växt- och djurriket utan tillförsel av syre.Vid nedbrytningen bildas gas som bland annat innehåller metan.SRVSödertörns renhållningsverk AB (SRV) är ett regionalt avfallsbolag i södraStockholms län. Medlemskommuner är Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nynäshamnoch Salem.TätortsnäralandsbygdskommunKommun med minst 30 % boende utanför tätort med mer än 3 000 invånareoch färre än 30 % av befolkningen boende i områden med mer än 45 minutersbilresa från närmaste tätort med mer än 3 000 invånare(Glesbygdsverkets definition)ÅteranvändningAnvändning av en produkt flera gånger i det skick den är, till exempelreturflaskor av glas och PET-flaskor.ÅtervinningNyttiggörande av avfall och andra restprodukter. Kan indelas i återanvändning,materialåtervinning och energiåtervinning.ÅtervinningscentralBemannad insamlingsplats för grovavfall som metall, trä, el-avfall, kyl/frysoch deponirest. Även producentansvarsmaterial och farligt avfall kanlämnas vid återvinningscentralen.ÅtervinningsstationObemannad uppsamlingsplats med containrar för producentansvarsmaterialsom t.ex. förpackningar av papper, plast och metall.


Rapporter från <strong>Avfall</strong> sverige 2009aVFall SVerigeS utVecklingSSatSningU2009:01 Verktyg för bättre sortering på återvinningscentralerU2009:02 Användning av värmekamera inom avfallshanteringen. FörstudieU2009:03 Mikrobiologisk handbok för biogasanläggningarU2009:04 Rening av lakvatten, avloppsvatten och reduktion av koldioxid med hjälp av algerU2009:05 Energy from waste - An international perspectiveU2009:06 Klimatpåverkan från import av brännbart avfallU2009:07 Torrkonservering av matavfall från hushållU2009:08 Alternativa konstruktionsmaterial på deponier. VägledningU2009:09 Viktbaserad renhållningstaxa som styrmedelU2009:10 Uppföljning av slaggrusprovvägarU2009:11 Detektering och kvantifiering av metangasläckage från deponierU2009:12 <strong>Avfall</strong>shantering på öar och i glesbygdaVFall SVerigeS utVecklingSSatSning, BiologiSk BehandlingB2009 Certification rules for compostB2009 Certification rules for digestateB2009:01 Insamlade mängder matavfall i olika insamlingssystem i svenska kommuneraVFall SVerigeS utVecklingSSatSning, dePoneringD2009:01 Övervakning av tätskikt i deponier med impedansspektroskopiD2009:02 Behovet av nedströmsskydd ur ett långtidsperspektivAVFALL SVERIGES UTVECKLINGSSATSNING, AVFALLSFÖRBRÄNNINGF2009:01 Flygaskors egenskaper i våt miljöF2009:02 Erfarenheter av miljöpåverkan vid användning av slaggrus som förstärkningslagerF2009:03 PCB- och dioxininnehåll i svenska avfallsbränslen


“Vi är <strong>Sverige</strong>s största miljörörelse. Det är <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong>smedlemmar som ser till att svensk avfallshanteringfungerar - allt från renhållning till återvinning. Vi gör detpå samhällets uppdrag: miljösäkert, hållbart och långsiktigt.Vi är 9 000 personer som arbetar tillsammmans med<strong>Sverige</strong>s hushåll och företag.”<strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong> Utveckling U2009:12ISSN 1103-4092©<strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong> ABAdressTelefonFaxE-postHemsidaProstgatan 2, 211 25 Malmö040-35 66 00040-35 66 26info@avfallsverige.sewww.avfallsverige.se

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!