10.07.2015 Views

svensk-finland - Urheilumuseo

svensk-finland - Urheilumuseo

svensk-finland - Urheilumuseo

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

VAR IDROTT


ARSBOI(1956jörFINLANDS SVENSKA CENTRALIDROTTSFÖRBUNDoch dess medlemsförbundSVENSKA FINLANDS IDROTTSFÖRBUNDFINLANDS SVENSKA SKIDFÖRBUNDFI LA DS SVENSKA ORIENTERI GSFÖRBUNDFI LANDS SVE SKA KVI NOGYMNASTIKFÖRBUNDSVE SKA FINLA DS SKOLIDROTTSFÖRBU DFINLA DS SVENSKA GYMNASTIKFÖRBUND


strikten indelas verksamhetsfältet i kretsar (motsvarande de gamla distrikten)för att inom dessa mindre enheter upprätthå11a den lokala kontaktenoch i form av kretstävlingar och -mästerskap få bredden med i arbetet.- Allt det ta medför en omprövning av anslagen i de budgeter, som CIFoch specialförbtmden uppgör. Distrikten skaU få det ekonomiska stöd denya arbetsuppgifterna kräver. .Med denna genomgripande ändring i CIF:s distriktsorganisation harman velat åstadkomma en rationalisering av förbundsarbetet jämte encentralisering och intensifiering av fältarbetet. Den inte minst viktigatanke, som man samtidigt velat realisera, är skapandet av de tre svenskspråkigadistrikt, som den dag då riksidrottsförbundet kommer tili skallvara färdigt uppbyggda att gå in i detta.Då finlandssvensk idrott g r in i det nya verksamhetsåret 1957, förden med sig två synnerligen värdefulIa tiligångar, den enighet, som förenarvåra förbund i samarbetsfrågan, och den framåtanda, som den nyadistriktsorganisationen besjälas avo Detta skänker oss en känsla av tiliförsiktoch trygghet.Ta löI' dig lille känguru säger drets bragdman i Svenska-FinlandTorbjörn Lassenius Irdn B orgd.8AKTIEBOLAGETSTO(jKFORS*LOVI SATankar kring MelbourneAv Stig HäggblomM elbourne kommer i framtiden inte att klinga särskilt starkt inomfinländsk idrott. Södra halvklotets och Australiens första olympiska stadkommer att förknippas med festlig yra, pampig olympisk uppIäggning,trivsel och god idrott, äventyr och upplevelser på den längsta resa en blåvitolympiatrupp gjort och med a11 sannolikhet kommer att göra, meninte i aUtför hög grad med stora idrottsframgångar.15 medaljer - tre guld, en silver och elva i brons taIar föraUdel om enmycket aktningsvärd idrottslig insats, som emellertid inte hänfördesig till de mest synliga idrotterna i OS. Då det därtill bIev rätt så svidandebakslag i flera av de grenar, där man med rätta trodde på en avsevärtstörre utdelning - det rör sig främst om friidrott, kanot och segling- kan man förstå, att liksom opinionsbarometern här hemma pekadepå besvikelse, så kunde stämningen inom den blåvita truppen iHeidelberg inte bli den aUra bästa, då under första OS-veckans jättelika9


Detta är Elizabeth Street i Melbourneutanlör hotel London dären stor del av väl'ldspressen bodde.D e skandinaviska joul'nalisterna0101 Groth, Stockholm och Svel'reFodstad, Oslo väntar pd en taxt.Ungersk glädjefångad i V­tecknets klykavid Ballaratisjön.UngernIdI' guldet i tvåmanskajak medansilvret gicktill T yskland ochA ustralien fickbrons.Blomsterkransar jick alla olympiskaresenärer i H onolulu. Ä venV dl' l drotts l'edaktör.10friidrottsdrabbningar nästan dagligen en eller flera av friidrottsmännenfick återvända till byn efter mer eIler mindre misslyckade tävlingsinsatser.Nu fick tre bronsmedaljer i friidrott, samtliga erövrade i hårdastekonkurrens genom Jorma Valkama i längdhopp, Voitto Hellsten på 400 moch Veikko Karvonen i maratonlöpning, uppväga 16 mans om inte direktamisslyckanden så i varje fall mer eiler mindre bleka insatser. Tilldem som dock inte kan belastas för total genomklappning hör de bådaSFI-representanterna i friidrott, Ossi Mildh och Torbjörn ·Lassenius, denförre knappt utslagen på 400 m häck i första försöksheatet på hyggligatiden 52.1 och den senare sjunde man i den största 10-kampstävling somnågonsin ägt mm i friidrott. För Ossis vidkommande tror man, det troräven Ossi själv, att han med en starkare öppning i loppet och utan detlilla missödet på sista häcken hade kunnat gå vidare i tävlingen. Och hadehan gått vidare är det mycket troligt att han även kunnat bli finalist,11


för .det visade sig snart, att de skarpaste heaten var just försöken. Men~SSI har lovat ).härnnas). sitt OS-misslyckande genom att göra en säsongtill, en stark häcksäsong.Torbjörn Lassenius' finländska rekord i 10-kamp i Hamburg i septem­~er, t~n~e förhoppni~gar på ännu ett rekord i Melbourne, men det gickmte nktlgt som man onskade och som Torbjörn önskade. Dels var formeninte mer~ riktigt på toppen och dels var turen inte heller god. Egentligenvar det vmden som fällde ribban i andra hoppet på 175 i höjd och det betydde60 poäng minus. Spjutkastningen gick inte heller normalt med denh.alvskadade armbå~en för att nämna ett par exempel. Den dåliga häcktldensatte också spar på humöret.. Den verkliga terrängvinsten kom emellertid i modern femkamp, därPmland frånsett en bronsmedalj i lagtävlingen i Helsingfors (Tavastehus)1952 aldrig tagit någon medalj. Det var en framgång fullt järnförbar medkanotisternas i Helsingfors vid våra egna spel. Och värdet av OlaviMannonens och Väinö Korhonens silver och bron~ i den individuella kampenstiger så mycket mer som man vet att det var den ojämförligt skarpast~femkampstävlingen som någonsin utkämpats. Guldmedaljören,Svenges Lasse Hall, som med så ytterst knapp marginal besegrade Mannonenhar ju (jämte skidlöparen Sixten ]ernberg) belönats med SvenskaDagbladets guldmedalj för årets idrottsbragd i Sverige (1956).Den moderna femkampstävlingen gay dem som följde med de femhårda grenarna inte bara idrott av högsta kvalitet utan också bevis föratt det där med idrott och förbrödring, som det så ofta talas om inte heltoch hållet är en schimär. Ofta är det ju så att idrottsmännen vid sidan omtävlingsbanan inte får någon större kontakt med varandra, men femkamparnautgör verkligen ett enastående undantag. Femkampens världselitär som en enda stor familj, de olika nationslagen komrner under de ofta~y.cket u~t~jda tävlingarna - skytte och fäktning främst _ i mycketmt.lm beronng med tävlingskarnraterna. Inte så underligt alltså att dessapOJkar även vid sidan om de stora mötena uppehåller kontakten, brevväxlaroch skickar julkort till varandra. Svenska och finländska femkamparebrukar ju ofta bo hos varandra då de möts i de årliga stortävlingarna.Ett av artikelförfattarens största ögonblick nere i Melbourne var faktisktatt se hur de ungerska femkamparna kom fram till de våra och medstora farnn~n gratulerade till medaljerna och framgångarna efter löpningen.Vad VI kunde se var de präktiga ungerska pojkarna just då så gladasom ha~.e de fått silver och två brons själva. Det föreföll verkligen somom de for en stund hade glömt den dystra, verkligheten, bakgrunden tillderas egen olympiska start, som var identisk med den politiska skugga,som kastades över hela OS i Melbourne.12Den indiska truppen gör sig redo jör inmarschen pd invigningsdagen.Skall vi sedan vid sidan om det stora ögonblick då den unga PenttiLinnasvllo fick motta guldmedaljen för sin skarpa skjlltning på fripistol- Finlands första olympiska skytteguld och vunnet av en representantför det unga skyttesläktet - erinra om stunder·då det kändes en smulatjockt i halsen, så var det då våra brottare Rauno Mäkinen och KyöstiLehtonen mottog sina guldmedaljer i Exhabition Building. Det var tvåriktiga olympier, som steg upp tilI högsta avsatsen för att få guldet, föratt de var olympiska mästare eller »champioll» som är den bland brottareenda godtagna termen för den som är bäst i världen. Då hornorkesternspelade upp Vårt Land, en smula forcerat men annars rätt bra, var en avdem som föll in i sången USA:s tidigare ambassadör i Helsingfors, Mc Pall,som åkt den långa vägen från USA tilI Australien bara för att njuta avOS .••]ag hade ju så stor otur med Helsingforsspelen, genom att jag blevutnärnnd och anlände tilI Helsingfors först två veckor efter Spelem, sadehan förklarande.13


A rtikeljörjattarenOskar Hakulin .•M önster-OS i CortinaAv Oskar HakuIinär det soliga ställetvid backen och fjälletsom ger hälsa och färgåt armar ben och märg!~en så är det också försäkratÖmsesidiga FörsäkringsbolagetSVENSK-FINLANDHuvudkonfor i Helsingfors Mannerheimvägen 12Tel. växel 10075 5lyr. dir. 5-4566Konlor : Borg4 lelelon 936, Ekenäs H01 , Vasa 2656Ombud överallt i svenskbygdernaBil-, brando, skogsbrand-, inbrotts-, rån-,obl. & friv. olycksfalls- mJI. försäkringarM ellan Dolomiternas mäktiga alptoppar slingrade sig vägen i serpentinertill platsen för de VII vinterspelen. Svårtillgänglig nere idalen lågden lilla turiststaden Cortina d'Ampezzo med Tofanes mörka bergmassivi bakgrunden avtecknande sig mot en opalfärgad kvällshimmel.Anläggningarna, där världens sportut övande ungdom skulle mötas,väckte beundran för sin elegans och skönhet. De hade uppförts utan attfästa avseende vid ekonomiska faktorer. 1 stadens centrum låg Is-stadion,skådeplats för öppnings- och avslutningsceremonierna samt med arenorför ishockey och konståkning pä skridskor. Ett imponerande minnesmärkeöver olympiaden. 1 söder hoppbacken ,)Trampolina Italia,) helt formad ibetong liksom åskådarläktarna och om kvällen vackert fasadbelyst. Längreborta bakom bergspasset ,)Tre Croci» läg skridskobanan iMisurina, silllmandepå den lilla alpsjön omgiven av naturliga läktare. Längs alpsluttningarnahisnande utförslöpor för brantåkning och världens skönaste ochmodernaste bob-bana. Endast skidstadion för längdlöpning var provisorisktuppförd med åskådarläktare m .m . av monterbara stålrörskonstruktioner.Längs västra stranden av den smala Boitefloden hade banorna förlängdlöpning dragits. Terrängen var mycket kuperad och skog en gles.Spåret passerade flere smä byar.,!. som bevarat sin ursprungliga tyrolska15


Första guldmedalien är bärgadoel! Veikko Hakulinen bäres igullstol av glada landsmän.karaktär. Spåret var utomordentligt väl iordningställt av alpjägare. Likvälsaknade man våra djupa och tysta skogar.Denna yttre ram förgylldes av en gnistrande och värmande so1. Sällanhar vinterspelen genomförts under så gynnsamma väderleksförhållanden.Den finländska skidtruppen var förlagd i norra utkanten av stadenpä »)Hotel des Alpes&, där den på bästa sätt blev omskött av en älskvärdoch omtänksam persona1. Här hade ledningen välvilligt berett inkvarteringäven åt ett mindre antal turister. På nära håll kunde vi sålunda tadel i de aktivas med- och motgångar.Tävlingarna i längdlöpning gay oss både glädje och besvikelse. Våroförliknelige Veikko Hakulinen erövrade vinterspelens första guldmedalj,då han som segrare körde i mål i det hårda 3-milsloppet. Treklövern SirkkaPolkunen, Mirja Hietamies och Siiri Rantanen åstadkom sensation genomatt vinna damstafetten, vars victoria ansetts som den säkraste ryska segern.Av .pur överraskning förlorade de ryska ledarna fattningen och detvar inget glatt mottagande det ryska lagets sista dam erhöll.Resultatet av en tävJing kan bedömas ur flere synvinklar. Här räknarjag med antal platser bland de sex bästa i längdloppen utan poäugsätt-FSS-ordjöranden Kim sänderrappol'tel' tili hemlandet.16Mellan entusiastiska dskddal'e jÖl'es den olympiska elden tili stadion.ning, som sig bör i olympiskt sammanhang. Resultatet blir att Sovjet får13, Finland 8, Sverige 6 och Norge 5 platser. De återstående fyra plat.sernai stafetterna delas jämnt mellan Italien, Frankrike, Polen och Tjeckoslovakien.Av Finlands åtta platser tog Veikko Hakulinen 3, damerna 2,Eero Kolehmainen 1 och stafettlagen 2. Då vi därtill vet at.t till stafettlaget.hörde tre beprövade skidlöpare Hakulinen, Arvo Viitanen och AukustiKiuru, blir Jorma Kortelainen fjärde mannen i stafettlaget, denenda bland ungdomarna, som får plats i denna uppräkning. Dett.a gör attlängdlöpningen för Finland blev något av en besvikelse. Redan uttagningst.ävlingarnassprinterlopp gay en föraning härom. Bredden var enorm,men utan topp. 1 olympiskt sammanhang är det de stora stjärnorna, somgör sig gällande.Finlands Svenska Skidförbund hade fått med sin första skidolympier,Eva Hög frän Pedersöre. Hon hade gjort väl ifrån sig i uttagningstävlingarna,där hon blev tredje. Vid de hemligstämplade kontrolltävlingarnai Cortina visade hon god form och efter hernkomsten blev hon på Salpausselkäåsentredje efter Sveriges och Finlands trumfäss Sonja Edström ochSiiri Ran,tanen. Hon var en fuUt värdig olympier, fastän endast förstareserv.2 17


Finlands medaljörer pd Hoteldes A lpes' trappa. 11'. v.: MirjaHietamies, Siiri Rantanen,Sirkka Polkunen, Veikko Hakulinen,Arvo Viitanen, AulisKallakorpi, A ukusti K ittru.J onna Kortelainen oell AnttiHyvärinen.Guldlliekorna som vann damstaletten, 11'. V.: Sirkka Polkunen, Mirja Hietamies oellSiiri Rantanen.Publikintresset för längdloppen på skidor var minimalt. De deltagandenationernas ledare, journalister, några turister från Norden och ett kompanialpjägare var de enda man kunde upptäcka på läktarna.Däremot åstadkom publiktilIströmningen tilI tävlingarna i utförsåkningtrafikstopp. Det var en fartfest med sensationer. På banor, därmånga av världsberömdheterna körde bort sig, fullföljde tyrolaren ToniSailer tre tävlingar utan missöden och förde tre guldmedaljer hem tilIÖsterrike. En sådan prestation är endast den mäktig, som fötts och vuxitupp vid utförslöpan. Denna art av skidåkning är befolkningen i alpemaofta tvungen att utöva i sitt dagliga arbete. Jag lade märke tilI en ungflicka, som sålde vykort i turisthyddan på Tondi, spänna på sig skidomaoch styra ned tilI staden, en hisnande färd med 1100 meters fallhöjd. 1länder där naturen icke erbjuder sådana träningsmöjligheter blir förberedelsema,i form av lång vistelse i alptraktema, en fråga om tid och pengar.Spelens avslutningstävling, backhoppningen, blev en triumf för våragossar Antti Hyvärinen och Aulis Kallakorpi, som vann guld och silver.Ytterligare bemannade vi sjätte och tionde platsema. Resultatet varicke helt oväntat, då vi varit medvetna om att våra backhoppare suve-18ränt behärskar den nya stilen. Ryssarna och östtyskarna, som även anammatdenna stil, där de skjuter ut i rymden som från en katapul.k, är redanhyperfarliga. Även norrmännen har nu helt gått in för densa=a. Somföregångsmän har vi på senaste tiden kunnat dominera backhoppningen,men av allt att döma kan vår hegemoni icke bli långvarig.Gamlakarleby-basen Hugo Hallmanär betänkt på att inköpaen eventuellt ledig alptopp tiUKöukarbergets skidstadion.19


1 jämföre1se med vinterspelen är sommarspelen en koloss - tillsYidaredock icke på lerfött er. Men vid jämförelse fär man en tankestälIare. SommarspelensalIt mera omfattande program borde inskränkas och i ingenhändelse utökas.Det var ingen storpublik, som kun de komma tilI Cortina, m en var ochen, som där kämpat, segrat, förlorat och jublat kommer inte att glömmaden intima och hjärtliga stämningen i den lilla staden i hjärtat av Dolomiterna.Terrängritten gdr Imm över stock och sten och vid behov ocksd över vatten. Här ses enav vdra Irämsta lemkampare viceh. Olavi Rokka lorcera ett hi~lder där nedhoppet skeri vattnet.Kim Sevon vid Ilaggstdngen beundrar utsikten Irdn Tondi.Den fina moderna femkampenAv Hasse SjöstedtPRIMO OyVALU OyMALMKORSOSpik, järntråd, byggnadsbeslag Gjutna avloppsrör. JärngjuteC EN TRALGJ UT ERI ET AB.HELSINGFORSBORGÅJärngjuteStål- och järngjute20B eteckningen 'modem femkamp' uppfattas av de flesta så, att idrottenifråga vad grenar och redskap beträffar skalI vara sista skriket i idrottsväg.Sä är dock absolut inte fallet och om man nätmare bekantar sig medfemkampens grenar märker man att de alla är av urgammalt märke medanor. Löpning, simning och skjutning har människan visst sysslat med ialla tider, medan ritt och fäktning är något modernate grenar. Moderniteteni femkampen kan alItså inte gälla grenama och faktum är att attributetmodem inte antyder teknisk nyhet. utan har getts femkampen endastföt att frarnhäva dess modernitet i jämförelse med den antika fem-21


i kriget, fram till unge Berndt Katter, olympiaresenären. Mellan dessa tvåfinns ett helt koppel utmärkta femkampare vllka gjort sig gällande såvälpå he=aplan som på utländska vädjobanor.Det var som tidigare nämnts främst inom armen man bedrev femkampmålmedvetet. Före krigen fanns i vårt land två idrottsligt mycketstarka truppförband, Nylands regemente i Helsingfors och Jägarartilleriregementetsenare fältartilleriregemente 4 i Vasa. 1 dessa förband tjänstgjordeen mängd unga idrottsintresserade officerare och underofficerare,som gay sig femkampen i våld. Löjtnanterna Stig Östenson, Albert Tigerstedtoch fänrik Nils Åkerman stod b1.a. för bravaden att 1938 bärga hemlagsegern i ar11lemästerskapet - -- läs FM - i femka11lp och i ylands rege-11lente hade man vid samma tid tre mycket lovande och träningsvilligaunderofficerare i Tor Lindblad, Hjalte Syrjänen och Helge Halme. Lindbladoch Halme hörde till OS-kandidaterna för spelen som aldrig blevverklighet i Helsingfors 1940. Av trion kom endast Lindblad med livet iEn grttpp femkampare jrdn tiden jöre vinterkriget. Längst liU höger stdr scrg. HelgeHalme, en lovande finlandssvensk yngling som stupade i kriget. Bredvid honom stdrmaior Olavi Larkas, en av vdra främsta experler i femkamp .kamp, som de gamla grekerna - olympiska spelens introduktörer -hade som måttstock på en medborgares mannakraft och krigardygder.De moderna olympiska spelens fader baron Pierre de Coubertin hadep sin meritlista också kompositionen av moderna femkampens grenar,och den sammansättning femkampen hade vid OS 1912 har bibehållitstilI våra dagar. Vissa små detaljkorrigeringar har under tidernas loppgjorts. den märkligaste är resultatberäkningen som från det ursprungligaplatssiffermetoden har ändrats tilI pOängsystem, vars OS-debut skeddei Melbourne.1 begynnelsen var moderna femkampen en idrott som enbart bedrevsav militärer, enkannerligen officerare, men under tidernas lopp har tävlingen»demokratiserats» och i våra dagar är civilisterna överallt på frammarsch.Ingenstädes torde dock eliten vara så markant civilt betonadsom hos oss vilket bevisas av att alla våra representanter i Melbourneutom lagledaren! - är civilpersoner. 1 sa1111ingens namn måste dock framhållas att näst intill toppen finns en samling unga officerare som kanskei en nära framtid övertar de främsta platserna på ranglistan.Femkampen har alltid varit rätt stark på finlandssvenskt h åll ochmånga av landets yppersta i denna gren har haft eller har hemortsrätt isvenskbygden alltifrån bjässen Alfons Hagelberg, som stupade som överste22FAR 4:s stronga lag som 1938 vann armemästerskapet. Fr. v. löitn. Ostenson, löitn.Tigerstedt oeh fänrik A kerman.23


ehåll - men däremot långtifrån helskinnad - från krigen och var ännulänge efteråt en av våra allra främsta femkampare, som trots skral simförmågahävdade sig fint i många stora femkamparmeetings. Från tidernaföre krigen förtjänar ännu llämnas namllet Erik Akerman, översten, somnumera le der 4. Brigaden i Dragsvik där rnan förvisso vet att traditionernafrån FAR 4 och NR förpliktar också då det gäller femkamp.1 Dragsvik kan man också säga att finlandssvensk femkamp frodasbäst just nuo Utanför Dragsvik finns faktiskt bara en - men ett lejon,Berndt Katter. Så värst manstark är inte den kohort, som allvarligt tränarfemkamp vid fjärde brigaden, men där finns dock två av elitklassKurt Lindeman och Ake Jåfs, som båda sporadiskt gjort mycket finainsatser. Redan i flere års tid har man väntat att de skulle göra sitt definitivagenombrott, men hittills har väntan varit förgäves. Ingendera avdem tyngs i högre grad av årsringar och de bör därför ännu länge kunnavara rned i den hårda leken. 1 Dragsvik finns dessutom ett »äpple» sominte fallit långt från trädet. Enligt senaste rapporter har Tor Lindbladsäldre son 18-årige Kaj beslutat gå i sin faders fotspår och han har redanvisat takter som bådar gott. Ett stjärnämne som slocknat är PeckaMlckelsson. Han flyttade från Dragsvik till Abo och har tydligen helt gettfemkampen på båten, men figurerar ännu då och då i fäktarsammanhangmed växlande framgång.Moderna femkampen är en förnäm idrott, men den ställer oerhörtstora krav på sina utövare. De fem g:t;enarna är alla sinsemellan så oHkaatt någon gemensam träningsnämnare inte finns. Absolut psykisk balans(skytte, fäktning), djärvhet och fränhet (ritt, fäktning) uthållighet (löpning,simning) och snabbhet (fäktning) krävs av den som vill nå övermedelmåttan i denna idrott. Träning varje dag helst i ett par grenar krävsav en e1itman och det går absolut inte att slarva genom att lämna någongren åt sitt öde för en tid. (Det har hänt att en femkampare av olika skälvilat från ridträningen före en tävling - och vad blir följden? Jo, efterritten första dagen, är hans ovana muskler sjuka och ömma och då hjälperdet inte att kunnandet i de övriga grenarna kanske är större än någonsin,med rådbråkad kropp uträttar man ingenting stort.Femkampen är som ovan synes en idrott som hittills varit förbehål1enett fåtal. Nu för tiden kan dock vem som he1st syssla med sporten trotsatt ritten och fäktningen kan bjuda svårigheter ute på landsbygden. 1 deflesta större samhällen kunde man dock med små medel ordna möjlighetertill träning också i dessa grenar.Ferukamp är en så storartad idrott att den skulle förtjäna ett störreunderlag än den nu har. Med tanke p å att vära dagars femkampare prestationsmässigtsett inte är av fenomenklassen ger femkampen sina utövarestora chanser tilI ära och berömmelse. Man kan vinna ett världs-Imästerskap eller en olyrupisk tävling med en poängsumma som inte överstigerdrömresultatet 5.000 p. och det bevisar att mycket ännu finns attgöra på området. En femkampens Bob Mathias bör utan alltför storansträngning kunna prestera ca 5.500 poäng och först då resultaten blirså poänggivande är femkamparna uppe i samma klass som t. ex. friidrottsmännen,skyttarna och simmarna för att nämna idrotter där jämförelseär möjlig. Bland vår finlandssvenska ungdom finns säkert mångaynglingar, som har de fysiska förntsättningar som femkampen kräver.Bara att sätta igång.*Sedan ovanstående skrivits har rapporlerna från Melbourne flutit inoch de utvisar att Finlands femkampare inte bara i hög grad har överträffatsig själv, utan de står dessutom jämsides med brottarna som ett slagsden finländska idrottens äreräddare. Vid sidan av de två stora OlaviMannonen och Väinö Korhonen gjorde också Berndt Katter en god insatsoch han är utan tvekan en coming man, som man kan ställa storaförhoppningar på. Han överskred galant den 4.000 poängs gräns sombrukar nås bara av eliten och bland ryktbara femkampare som hanlämnade bakom sig märks b1.a. svensken Bertil Haase, som t.o.m. tilImättesavsevärda chanser att kämpa om medaljerna, många andra internationellastorheter att förtiga.Bronspenningen i lagtävlingen bör bli Katter en sporre att kämpavidare och för andra dådkraftiga ynglingar landet runt kan våra femkamparestå som exempel på varthän ett allt uppoffrande intresse kan föraen inom idrotten.Finska Guldsmeders Försäljnings Ab .HELSINGFORS• Vi förfärdig a alla slag av idrottsmärken efterkundens egen önskan25


Mikko Kunnas.ItIonark~detmodernaSegrarmärketAb Cykelfabriken MonarkVARBERGEn idrottsläkare om idrottenAv D r Mikko KunnasMikko K unnas störtade oeh omkom i ett militärplan lördagen den22 september. Det var samma dag friidrottslandskampen mot Tysklandinleddes i Hamburg. Meddelandet om !latastro/en väekte diuPförstämning bland idrottsmännen. Mikko Kunnas var idrottsmansiälv oel! han var idrotlsmännens läkare - i högre grad än någonannan läkare i Finland. Vid unga år var han internationellt ryktbar/ör sin duktighet, men då katastro/en ändade hans liv, hade hanmänskligt att döma det mesta ogiort på sin läkarbana. Mikko Kunnashar även giort de svenslla idrottsorganisationerna stora tiänster.. V år 1 dro tt vill hylla hans minne med att publieera utdrag ur enartikel Mikko Kunnas /ör inte länge sedan publieerade i en läkartidskrift.Oversätlningen har giorts av Stig Häggblom.1 länder, där man haft ekonomiska resurser att i st or stil st öda idrott eneller där idrotten satts att tjäna st at ens syften har idrottsmedicinen underårtionden ägnats stor uppmärksamhet. 1 USA har de förmögna universitetenisin tjänst inte bara tränare utan ävell Iäkare, vars uppgift är attgagna idrottsmännen och deras träning. Preds som Tyskland före senastevärldskrig har nu Sovjet och Iän der som i statligt hänseende föIj er Sovjets27


exempel, genom statens försorg skridit tiliatt leda folkets fysiska utvecklingoch åstadkommit en med våra ögon sett enorm medicinsk organisation,vars uppgift är att tjäna idrotten. Vad som i idrottsmedicinskt hänseendegjorts på många håll ute i världen, får osökt en av dessa frågorintresserad att undra, på vilket sätt läkarkåren hos oss i högre grad skullekunna verka tili fromma för våra idrottsmän.Ifall vi rent medil;:inskt fixerar läkarens uppgifter speciellt som idrottsläkare,finner vi, att problemet i stort sett är ganska enkelt. 1 tävlingsochtoppidrott skall läkaren leverera en fullt frisk person tili tränaren förvidareskolning. Ifråga om motionsidrott är det läkarens uppgift att avgöra,huruvida individen ifråga om sin hälsa överhuvudtaget kan ägnasig åt sport eller, ifall restriktioner föreskrives, vilka idrottsgrenar i såfall kan förordas. Största delen av de informationer, läkarna i detta hänseendeanvänder sig av, erhåller man i den allmänna medicinska utbildningen.Men ifall vi går tili att i vidare bemärkelse granska idrottsläkarensuppgifter, kan till det ovan anförda fogas ett viktigt avsnitt, nämligenidrottsfysiologin. Idrottsfysiologin åstundar att höja kraften, uthållighetenoch koordinationsförmågan hos idrottsmännen, m.a.o. åtgärderför höjande av konditionen. Läkarnas förhållande till idrottsfysiologinhar i olika länder lösts på olika sätt. 1 USA är en stor del av tränarnafysiologer utan att fördenskull vara läkare. Sovjet har för sin del en storskara, kanske 3-5.000 specialister inom idrottsmedicinen, som tili endel har samma uppgifter som fysiologerna i USA. Såsom situationen nuter sig i Finland torde det just inte finnas yrkesfysiologer i idrottens tjänstsåsom önskvärt vore, varför man kan säga, att utvecklingen på detta områdetilis vidare blir beroende av vår läkarkårs intresse för saken.För att på detta område nå bästa möjliga resultat, skulle enligt minmening tre särskilda riktningar utvecklas. Av dessa skulle en gälla denfysiologiskinremedicinska linjen, som skulle hänföra sig till idrottskonditionensförbättrande och de typiska inremedicinska sjukdomarnas våIdanden.Den andra linjen skulle vara den idrottskirurgiska, den fysikaliskavården medräknad. Denna grupp skulle särskilt dröja vid skötselnav idrottsskador, från början till slut. Den tredje hittilis helt oorganiseradegruppen skulle gälla idrottsmedicinens organisation. Det praktiskaidrottsvetenskapliga arbetet i landet har hittills varit rätt famlande ochi hög grad tillfällighetsbetonat varför en smula rationalisering absolutvore av nöden.Emedan tävlingsidrotten oavbrutet blir skarpare och även folkidrottenfått större proportioner har en naturlig följd av detta varit att flera idrottsorganisationervuxit ut till veritabla storföretag. Många funktionärer,som tidigare gjort sin arbetsinsats vid sidan om det egentliga levebrödethar blivit fastanställda arbetare i idrottens tjänst. Det internationella28tävlingsumgänget har småningom lett till detta. Idrottsmännen självahar mycket större favörer av sitt idrottsutövande än vad fallet varittidigare, men kraven p å idrottsmännen har i gengäld blivit mycket hårdare.Sedd ur en läkares synvinkel är situationen förenad med stora faror.Det är möjligt, att den hårda året-runt -träningen överanstränger vekapersoner. Likaså är det möj ligt , att idrottsmän pressas för hårt ofullständigttränade, på grund av viktiga tävlingar, att de stundom även pressasdå de inte är fullt friska eIler skadade. För en utomstående äskådare kandet ofta förefalla, som om deltagandet i olympiska spel skulle vara dikteratuteslutande av önskan att segra och inte bara att vara med. 1 sådanafall är idrottsmännens hälsa allvarligt hotad. 1 masstävlingar kanäven helt otränade medelålders eller äldre personer anstränga sig mer änkrafterna skulle medge. Såvitt jag kan se skulle i nuvarande läge ävenrent medicinska indikationer förorda, att idrottsmännens läkarvård heltskulle inriktas på att i detalj organiseras. Vid sidan av avlönade ombudsmänskulle våra idrottsorganisationer isin tjänst ha läkare, som skullesätta sig in i idrottsmännens medicinska problem, klarlägga en regelbundenläkarundersöknings betydelse, vidare skulle de ansvara för utbildningenoch anskaffningen av fysiologisk-inremedicinska och kirurgiskfysikaliskaterapeuter för idrottsorganisationernas behov, samt se tili attdessa skulle erhålla forskningsobjekt. Vidare skulle de organisera idrottspolikliniker,ansvara för läkarvården vid tävlingar osv. Det torde inte rådanågon tvekan om, att en sådan organisation skulle gagna idrotten och idrottsmännen,men samtidigt skulle den vad jag kan se gagna läkarkåren,genom att läkarna fick tillfälle att effektivt fördjupa sig i idrottsmedicinenssäregna problem, och kanske även genom att bespara en del av läkarkårenfrån att behöva befatta sig med de motbjudande idrottsutövandemeurotikerna,), som idrotten också för med sig.Intresset för idrottsmedicinen har i vårt lands idrottskretsar avsevärtökat under de senaste åren, men frågan i hela sin vidd har tydligen likvälinte riktigt anammats. De läkarundersökningar som idrottsförbundenföranstaltar riktar sig i huvudsak endast tilI en liten skara toppidrottsmänoch även detta har ofta karaktären av tillfällighetsarrangemang.De stora massorna får ännu klara sig helt på egen hand. Särskilt är u11gdomendå i fara eftersom den har en tendens att pressa sig mer än krafternaskulle förslå till.De största möjligheterna till en koncentrerad klinisk såväl som vetenskapligmedicinsk organisation samt till att ekonomiskt understöda ensådan skulle otvivelaktigt det länge önskade och planerade riksidrottsförbundetha. Tiden kommer att utvisa, huruvida våra idrottsorganisationerär mogna att åstadkomma detta förbund och i dess hägn skapa enav behovet påkallad medicinsk organisation.29


Stig . ln varsågod!Många som lidit av p enningbrist har gått igenom dörrenmed detta märke för att fylla i och lämna in sin tipskupong- och efteråt fått märka att det varit rikedomenströskel de den gången steg över ...Stig in -stig utochsom hlivande vinnare tilIfem miljoner!Spelens största världsrekordfenomen var Egil Danielsen som kastade spjut 85.71.Egil blev omdttligt populär, särskilt bland Ilickorna.Varför rekorden faUerAv Gustaf LaurellR edan i den moderna idrottens barndom förekom det »profetet», somsiade om en snart uppnådd gräns för den mänskliga prestationsförmågan .Gång på gång har dessa experters spådomar kommit på skam. Resultat,som i början på 1900-talet ansågs ouppnåeliga, har med bred marginaipasserats av idrottsmännen av i dag. Hur skall orsakerna till denna frammarschförklaras? Naturligtvis beror det inte på några enkla faktorer, detär snarare resultaten av många samverkande omställdigheter, som i stortsett kall sammallfattas i följallde punkter:1) Idrottens ökade utbredning och större typurval, 2) tekniska framsteg,3) träningsmetodernas utveckling, 4) förbättringar av redskap, utrustningoch anläggningar, 5) gynnsamma regelförändringar.31


Den moderna friidrotten har sin upprinnelse i England, där rikemanssöneri mitten p å 1800-talet började tävla i löpning, hopp och kast. Detdröjde några 10-tal år förrän man även i andra länder kom underfundmed charmen och förnöjelsen i denna form av kroppsövningar, men försti och med de moderna olympiska spelen spreds intresset för idrotten tiliatt småningom bli en verklig världsrörelse. De aUra senaste tiderna harallt flere nationer omfattat idrotten som en faktor i ungdomsuppfostranoch som ett medel att knyta internationella kontakter. På 20-talet varlångdistanslöpningen i hög grad en finsk grell, främst beroende på att denhos oss redan tidigt vunnit popularitet. Man tränade helt enkelt mera än iandraländer.Sedan de moderna träningsmetoderna utvecklats har även idrottsmänmed mindre talang men med ett brinnande intresse kunnat göra sig gällande,från att det tidigare endast var de med naturliga förutsättningarbegåvade individerna som kunde hävda sig.Irman man systematiskt började gå in för att studera idrotten ur vetenskapligsynpunkt, hoppade, kastade och löpte man alldeles huru det föllsig av naturen. Småningom kom man underfund med att idrotten liksomalla andra företeelser i det dagliga livet är underkastad naturlagarna.Man analyserade rörelserna och kom fram tili att mekaniken visar vägentili en ändamålsenlig teknik. Den moderna kulstötaren vet varför hanskall sträva tili en längre arbetsväg. Ju längre väg han kan påverka redskapetmed sina kroppskrafter, desto större möjligheter har han att accelererafarten och desto längre blir stöten. Han löser problemet genom attställa sig med ryggen i kastriktningen och då stöten inledes böjer han bålenframåt och för härigenom redskapet utanför kastringen. Igångsättningensker sedan genom att låta kroppen falla med höfterna ledanderakt i kastriktningen, varefter han genom bensträckningen utjämnarfallet tili en rätlinjig förflyttning. Rätlinjighetsprincipen följes även isidled gående rörelser och någon skruvning av kroppen som ärmu på 30-talet ansågs vara effektivast, förekommer inte längre, den har ersattsmed en kraftig båluppresning med en enorm katapultverkan och följandeden inslagna räta linjen.Höjdhoppsteknikens utveckling är ett armat exempel på huru välfysikens oföränderliga lagar stämmer in. Nybörjaren, och som sådanamåste naturligtvis även idrottens pionjärer betraktas, använder sig iregel av det s.k. snedhoppet, som i dagligt taI benämnes saxhopp. Hoppsättetär synnerligen oekonomiskt, då den upprätta bålställningen tvingarhopparens tyngdpunkt att beskriva en onödigt hög båge över ribban.Småningom fann man ett hoppSätt, där ribban passerades med kroppeni vågrätt läge, medförde åtskilliga centimeters förbättring. Härifrån utvecklades,dels innerfotsstilen, som i internationella sammanhang första32»Chuck. Fo-nville, guldmedalikandidat !ör OS 1948 som inte kundt delta pd grundav ryggskada.333


gången lanserades av irländaren Leahy, segrare vid me11an-OS i Aten 1906,dels ytterfotsstilarna. Innerfotsstilen har sedan utvecklats fr n den kaliforniskarullningen till straddle- och dykstilarna, vilka numera s.g.s.uteslutande användes av världens främsta hoppare.Då de tekniska problemen inom idrotten i stort sett kan betraktassom lösta, befinner sig träningsmetoderna fortfarande i tark utveckling.Då de tekniska problemen har lösts genom ingående studier i vetenskapersom är mera konkreta, hänger däremot träningsproblemen samman medvetenskaper som fortfarande står inför många obesvarade frågor. Fysiologinoch den medicinska vetenskapen brottas fortfarande med lösningarom människokroppens funktioner, där man än så länge får stöda sig påantaganden. Ännu har t. ex. muskelkontraktionens g ta inte lösts, manantar att det rör sig om elektrisk-kemiska reaktioner.Ännu för ett tiotal år sedan betonades den t ekniska sidan av idrottensom avgörande för topprestationerna. Teknisk korrekti on utgjorde oftahuvuddelen av tränararbetet. Denna åsikt har fått ge vika för träningshypotesen,som går ut på att en rationell träning skapar den mest ändamålsenliga stilen. umera fästes knappast al1s någon vikt vid löptekniken,,)stilen är mannem och varj e individs såväl fysiska som psykiska egenskaperbestämmer densamma. ,)Löp naturligt och löst, utan spänning, sålöper du riktigb, är numera runt om i väriden den härskande uppfattningen.Träningsmetoderna i de olika friidrottsgrenarna har utvecklats mycket.Främst gäller detta träningen för löpare, där interval1systemet numera ärs.g.s. helt dominerande. Dess föregångare var den svenska fartleksträningen,som ännu under det förra årtiondet förde de svenska löparna tillguld och ära. Mycket av densamma finnes fortfarande kvar i intervallträningen,som dock följer en fastare linje med l11era bestämda tidsprogral11.Intervallträningen är isin nuvarande utforruning av europeisktursprung. Intrettet för löpning i Amerika, främst USA, inskränker sigtill kortare distanser upp tilI 1 eng. mil. Någon större tillämpning avinterval1träningen, som främst utvecklats för medel- och långdistans, harman sålunda inte haft. Men, skall man taga fasta på uttalanden av amerikanskatränare har konditionsträningen euligt europeiskt mönsterbörjat tilläl11pas i SA i allt större utsträckning även p de rena sprintersträckornaoch kvartl11ilen. Man sticker inte heller under stol med attrekordförbättringarna p dessa distanser under de aUra sista åren tilI enmycket väsent1ig del kan bero härpå.1 teknikgrenarna kast och hopp har även träningen blivit trumf. Densom tränar mest, blir bäst. Förre världsrekordhållaren i kulstötning,,)Chuck,) Charles Fonville hann under sin universitetstid med 4 års effektivträning, och hade som sitt dagspensum ca. 110 stötar. Parry O'Brien harfortsatt efter slutförda studier med kulstötningen, han har redan 10 år34Parry 0' Erien, kulstötningens framsta genomtiderna.(Foto: K. Skarström.)bakom sig som aktiv och stöter ända till 200 stötar om dagen. Den bekanteamerikanske ,)coachem, professor Kenneth J. Doherty, anser attFonville redan på sin tid, för snart 10 år sedan, hade fulländat sin teknikoch sålunda aldrig nådde toppen av sin verkliga förmåga, på grund avatt han var tvungen att avbryta s~ t'räning av olika 'arsaker.1 den moderna idrottens barndom var redskap och utrustning somanvändes inom den fria idrotten klumpiga och rätt prirnitiva. Redskapstillverkningenutvecklades så sl11åningom tilI storindustrier, l11edel förexperiment kunde härigenom anslås och under åren har utforruningen avkastredskapen genomgått en väsentlig förändring. Spjutens utveckling utgörkanske det markantaste exemplet. De har fått en aerodynamisk form,kastbanan blir flackare genom att bärytan förstorats och t yngdpunktenhar flyttats bakåt inom ramen för reglerna. Spikskoindustrin har genom35


experiment och materialprövningar kommit fram till skor som är bådelättare och starkare än de som användes tidigare. Dessa förbättringarhar även sin andel i rekordfloran inte minst genom sin psykologiska verkan.Löparbanor och kast- och hopplatser har genomgått en betydandeutveckling sedan friidrottens barndom. J ämförda med nutidens hypermodernast adionanläggningar, var sekelskiftets idrottsplatser rena potatisåkrar.De moderna löparbanorna av kol- och tegelstybb utgör knappast detsista steget i utvecklingen. Framtidens anläggningar kommer måhändaatt tillverkas av någon plastliknande massa, på vilken man löper medkorta koniska spikar, som gör att steget håller perfekt.F riidrottsreglerna har forlfarande på sina ställen vag utformning,som möjliggör spekulationer och tolkningar. 1 syfte att förlydliga dem,har även för utövarna gynnsamma förändringar gjorts, av vilka här m ånärnnas reglerna i höjdhopp och mätningssättet i spjutkastning. Utanatt närmare gå in på detaljer kring desamma, kan man konstatera attdessa förändringar medgivit rekorden förskjutning till det bättre åtskilligt.Oberoende av huru den framtida friidrotten gestaltar sig, om den förblirvid de nuvarande amat örbestämmelserna, eller utvecklas på en meraprofessionell bas, kommer rekorden att förbättras. Människosläktets utvecklingoch nya, mera vetenskapliga träningsmetoder kommer att förarekorden mot siffror som man nu inte ens kan drömma om.I nstilt4tchelen N ils Luukkonen vid sitt arbetsbord.Nye Solvalla-chefen har ordetAv Stig HäggblomDaglig, tidtabellsenlig, tillförlitlig trafik på linjernaVASA - NYKARLEBY - JAKOBSTAD - GAMLAKARLEBY •GAMLAKARLEBY - SEINÄjOKI . SEINÄjOKI- ORAVAIS •VASA - KAUHAVAJAKOBSTAD - Telefon namnanrop: "Haldin & Rose"Inom Finlandssvensk idrott är det m ngen som mycket väl erinrarsig »Solskensmästerskapen i Kållby'), SFI-mästerskapen sommaren 1950.Det var ett par underbarl sköna dagar i den lilla vänliga orten vid Esse å,där den nya idrottsplanens invigning förrättades med något så fint somSFI:s friidrottsmästerskap. Artikelförfattaren för sin del erinrar s;g ocksåen av de unga. ivriga funktionärerna med en ny studentmössa på nacken.Den unga mannen var ils Luukkonen, välkänd sedan flera skolmästerskap,skolrekordhållare i kula på sin tid. Han berättade under Kållbymästerskapen,att han umgicks med planer på att till hösten försöka vinnainträde "Vid universitetets gymnastikinrättning.Sex år efter K ållby-mästerskapen finner vi Nils Luukkonen, änl1Ulångtifrån de 30, som chef på det svenska idrottsinstitutet ISoivalla. Hanhar en kort men framgångsrik bana som gymnastiklärare bakom sig och3637


har vid ~rtga:: år p1lagts det ansvar, som ledningen av det svenska institutetger. oDet är ett hårt jobb, det har Nils Luukkonen under sina fåmånadei'på ~Qlvalla f,ått erfara. Det är inte bara för en ung idrottspedagogatt med entusi{!.>m'J. gripa sig verket an oeh förverkliga sina ideer. Detgäller, ivarleo. fall pa ett idrottsinstitut i F inland, att ha praktiskt handalåg,att vara ekonom och gårdskarl, pedagog oeh uppfostrare, artig hotellvärdoch arbetsgivare, byggmäståre oeh tiggare, med ett ord sagt, detgäller att vara tusenkonstnär. .Nils Luukkonen har 'under sin korta tid'rp'å institutet visat sig ha mångaav de viktiga egenskaperna",som kännete.eknade hans föregångare Ray-mond Sello• " I '"En ny statsminister brukar aV"ge 'en programförklaring. En ny idrottsinstitutehef,kan oekså göra' det, fastän man inte är vannare i klädernaän Nils Luukkonen på Solvalla.A ndan på de svenska kurse'rna- Det jag nu säger skall uppfattas på rätt sätt, som ett råd, inte somett klander. Solvalla kommer antagligen i år (1956) att slå rekord vad antaletkursdagar beträffar. Vi har haft t alrika såväl svenska som finskspråkigakurser häruppe, kurser av myeket olika slag oeh med olika de1tagare. Oehsjälvfallet kursledare av olika kategorier med ölika kunskaper oeh ledarförmåga.Mitt intryek är att de finska kurserna i genomsnitt sköter sigbättre, har bättre disciplin oeh reda med sig än de svenska kurserna. Detär svårt att säga varpå detta beror, kanske det att svenskarna känner sig.)som hemma» oeh de finskspråkiga kurserna som gäster, vilket skulle förpliktati.ll bättre uppförande. 1 varje fall kan vi, om vi har en smula självkritik,lugnt erkänna att det kan bli myeket bätt.re svenska kurser påSolvalla. Vad jag alltså hoppas på (oeh här behövs hjälp av alla dem somleder kurser på Solvalla), är en genomsnittligt bättre kursanda, en störrekänsla oeh vördnad (förstå det ordet rätt) fiir det institut, som är densvenska idrottens. Vi representerar en minoritetsgrupp här ' i landet oehdet förpliktar oss i så många avseenden. Vi får inte glömma att det förpliktaroerhört myeket även på den fysiska fostrans område. Vad jaghelst av allt skulle vilja ingjuh i det här institutet är den rätta Solva11aanda,med a11t vad det begreppet kan inrymma av höga idea!.!(an v·i inte utbilda kommunalinstruktärer?Det har någon gång varit frågan om att uppta utbildning för kommunalinstruktörerpå SolvalIa-programmet. Men man har avstått för attinte konkurrera med folkhögskolorna.- ]ag tror, säger Nils Luukkonen, att en sådan utbildning dockskulle vara möjlig, utan att den skulle försätta folkhögskolorna i svårigheter.Folkhögskolornas utbildning är ju doek lagd på ett väsentligt annatpIan än idrottsinstruktörsutbildningen. Ungdomsledarutbildningen inomCIF finner ingen motsvarighet i folkhögskolorna. En instruktörskurs påförslagsvis 2-3 månader kunde utgöra en viss motsvarighet tilI de kurservåra finska idrottsinstitut anordnar. Hur skulIe det vara om vårasvenska kommuner diskuterade frågan oeh t. ex. övervägde möjlighetenatt i vissa fall slå sig ihop ett par kommuner i syfte att avlöna en gemensamidrotts- oeh ungdomsledare?Ett av Solvalla-institutets problem är givetvis höst oeh vår, det ärgemensamt för alla idrottsinstituten sedan kursverksamheten kulmineratpå sommar (särskilt) oeh vinter..- Vi har i rätt stor ~tsträekning tagit emot kulturella organisationer,företag m.m. under tiden september-deeember, men lnstitutets möjligheterkan nyttjas effektivare under den tiden. Kanske får jag tillägga attprivatpersoner också är välkomna då kursprogrammet det medger.Folkskollärarna och det ästerbottniska problemet- Institutet har redan en viss erfarenhet av folkskolIärare på idrottskurshärute sommartid. Hur skulle det vara med vinteridrottskurser islutet av julferierna? Från institutets sida kan vi i varje falI garanteraledarhjälp.- Oeh så har vi naturligt vis problemet med att bereda det svenskaÖsterbotten bättre möjligheter att utnyttja institutet. Här skulle jagvilja säga att institutet myeket väl kan vara ett exkursionsmål, en platsför weekendkurser O.S.V. Föreningarna i norr kan väl arrangera gruppresorhitner. Pör att göra sådana utflykter mindre ekonomiskt betungandeför föreningar och deltagare, kan institutet i programmet inrymmanågra timmars arbetstjänst, varigenom grupperna som kompensationkan påräkna avdrag p å priset eller möjligen fri inkvartering. Tyvärr ärett sådant förfarande inte alItid möjligt, men rätt ofta har institutet olikaarbetsuppgifter som kan skötas av kurserna. Skidförbundets elitlöparehar redan stälIt sina krafter tilI förfogande för vedhuggning härute. Ettbra recept för alla som sysslar med idrotter där konditionen skalI varagedigen. Många som kommer är österbottningar.Säger den unga Solvalla-ehefen tilI intervjuaren oeh låter bliekenglida ut genom fönstret mot sluttningen nära stranden till träsket, därdragsvikbeväringarna träget arbetade, för att få aptit tilI middagen.Intervjuaren för sin del, gjorde stilIsamt den reflektionen, att det svenskainstitutets ledning tydligen ligger i rätta händer.39


AB AINO LINDEMAN OYVASAIMPORT- och EXPORTAFFÄR*MAL TFAB RI K*VASA FISKNÄTFABRIK*TE L. VÄX. 4444Granskning av sprängningsarbetet. Fr. v. fältväbel Eklund, major Bolt, överste Akerman,Nils L uukkonen och institutets skattmästare Rabbe Schauman.Finsl~a ·Kabelfabril~el.Första kontakten Dragsvik -Av Nils EklundSolvallaAI~tiebola;:*HELSINGFORSBÄTSMANSGATAN 29-31 • TELEFON 11721- »D et var born, born, born det var Dragsviks bataljon . ..» eller »javi kommer ... jaaa, vi kommer ... tillbaaaka igen ...» kunde ha sjungitsför full hals vid m ånadsskiftet oktober- november ute på Solvalla, därDragsviks underofficersskola »kände sig sam hemma» och rumsterade omtili allas stora glädje, icke minst Solvallachefen Nils Luukkonens.Faktum var att 120 dragsvikselever drog ut så det både kändes, hördesoch syntes.U nder brigadkammendören överste Eric Akermans överinseende ochmed skalans chef major Balt som »verkställande officen (för övrigt sammaman som under olympiska spelen i Helsingfors hade utarbetat och övervakadehela förbindelsenätet) höll skalan en kurs på Solvalla med ettprogram, sam omfattade a1lt från gymnastik, närkampstricks, bollspel,


Chejen jör Dragsviks tmderojjicersskolamajor Bolt studerarkartan över Solvallaterrängendär orienteringsmästerskapenhölls.•lektioner tili arbetsledning och praktiskt arbete, orienteringsmästerskapm.m.Alla var ense om aU man skulle komma tilIbaka. Överste Åkermaninflätade deUa i sitt tacktal, och lovade att eftersom den här första kontaktenblivit en fullträff och givit ett över alla förväntningar gott resultatskulle man komma med varje elevkurs i fortsättningen. Detta utbyte haralla förutsättningar att bli fruktbringande i många avseenden. För detförsta friseras institutet upp genom målande, putsande och fejande dåpojkarna tilI omväxling sysslar med litet »pratical job,) och å andra sidanfår de en kontakt med Solvalla, som de kanske aldrig annars har. Blivandefolkskollärare, ungdomsledare, idrottsmän får upp ögonen för dennapärla i Nouxskogarna vid Långträsket och ett är säkert - ett flertal kommerigen.Iden är helt enkelt enastående. Solvalla når på deUa säU nästan helasvenskbygden och eleverna själva med sina lärare (officerare och underofficerare)står helt för regin och har t.o.m. eget fältkök med sig ... Detär inte på långt när alla militärer som känner till institutet. På en frågahur många till exempel av befälet som tidigare varit på Solvalla av demsom nu var med på premiärkursen fick vi svaret: två! Här finns faktisktmycket att göra, och om man får tro alla de vackra ord av inbördes tacksamhetoch fröjd som fälldes tror vi också att mycket kommer att bligjort.P å somrarna skall tonvikten läggas på simkurser, om vintrarna ar detdet skidtekniska som tar överhand. Och säkerligen kan man skaffa kompetentalärare tm dessa speciallektioner för militärerna.God Solvalla-propaganda i höstrusket .Max Storgård jrån Solv, yrkesmålarei det civila, stortrivdesnär han jick ta jram pensel ochmåla dörrlister på institutet.Idrottsorganisationer!Förlögg Edra kurser ochtröningslöger tili* BEKVÄM INVKARTERING* IDEALISK SKIDTERRÄNG* MODERATA PRISERORAVAIS TURISTHOTELL4243


Årets bragdmanAv Enzio Sev6nTorbjörn Lasseniusnas skugga.palmer-En enhällig guldmedaljnämnd förlänade Torbjörn Lassenius utmärkelsen»årets bragdman 1956» och som synligt bevis härpå Sport-Pressensguldmedalj.Det yar i mindre grad Lassenius' insats i Melbourne, som predestineradetilI utmärkelsen, starkaste motivet var det nordiska rekord Lasseniuspresterade vid t'yska landskampen i Hamburg i september, men man varinte heller blind för att Lassenius i Melbourne i högre grad än' de aUraflesta presteråde fulIt normala och väntade resultat. Förhandsnoteringarnagay honom på papperet nionde plats och han blev sjunde. I.Hamburg,liksom även vid EM i Bern 195~, överträffade den välväxte och blondeBorgåvikingen sig själv. Han visade åter att han kan den värdefulIakonsten att tänja sig i viktiga avgöranden.Vi vet att Torbjörn Lassenius för Melbourneresans skull offrade enviktig termin av sina studier. Och trots det var han strax efter avslutadtävling på det klara med att ännu en säsong lockade i hög grad, utsiktenatt få skruda sig i Nordens idrottströja när det gäller att hösten 1957 ställaupp tilI kamp i det soliga Los Angeles mot Kaliforniens idrottstopp. NärLassenius väl var hemma från Melbourne satte han också omedelbart igång med träningen igen, han resignerade inte i trött reaktion efter detstora olympiska etappmålet.Låt oss spinna vidare på tanken. Från Kalifornien hösten 1957 är stegetmycket kort tilI Europamästerskapen i Stockholm 1958. Och så återstårbara två år tilI nästa olympiska kraftmätning i Rom 1960. Då ärTorbjörn inte mer än 29 år gamma!. Han har inte presterat sitt maxirnumännu, men han har alla förutsättningar att just 1960 vara i absolut toppform.Kanske den frestelsen blir för svår att övervinna?Vi, som har förmånen att känna AkilIeskämpen från Borgå närmarehar iviss mån dissekerat hans karaktär. TilI det yttre är han en prydnadför idrottsbanan, i sitt sätt och till sin läggning är han en intelligent ochmänsklig gestalt av lika hög inre resning som till det yttre. Han fyller iovanligt hög grad medaljstatuternas krav på hedrande vandel på ochutom idrottsbanorna.Torbjörn Lassenius har spelat bandy i Akilles representationslag. Enmångfrestare till sin natur, men samtidigt har man känslan av att han,trots sin rationella träning, fortfarande står kvar med ena benet i dentidsålder, då idrotten inte var ett tyngande yrke utan en glad lek, en fritidssysselsättning,som ger inre tillfredsställelse. som kräver både ambitionoch ärelystnad och som vidgar vyerna.Det var visst i samband med nordiska cykelmästerskapen i Borgåförsommaren 195~ vi tillloppets starter, pappa stadsdirektör Lassenius iBorgå på skämt framhöll att sonen Torbjörn var fräck nog att sikta påBern. Det är oss inte bekant om pappa stadsdirektören omtalade yttrandetför sonen, men faktum var att han den sommaren gick från klarhettilI klarhet, kvalificerade sig och lade beslag på den värdefulla silvermedaljenefter en serie fullträffa~ i hård konkurrens. Hans vältränade kroppoch hans goda tävlingsnerver stod rycken i det internationella ·eldprovet.Så har det även varit i fortsättningen. Så hoppas vi det skall bli: i LosAngeles 1957, i Stockholm 1958, i Rom 1960. Torbjörn Lassenius är enprydnad för finlandssvensk idrott, en prydnad, som vi ogärna vilI förloraur främsta ledet.


De hästa hilderna i Vår IdrottsFOTOPRISTÄ.VLINGl pris.,II pris.Intresset för VårIdrotts fotopristävlingvar som vanligt storoch bildnivån av relativthög klass. Emellertidkunde en stor del avbilderna denna gångåsidosättas för att deinte fyllde tävlingenskrav, dvs. var antingenidrottsbilder eller friluftsbilder.Resultatet i tävlingenvar att de tre första prisentydligen gick tillsa=a familj och utgjordesav friluftsbilder.Tydligen är det ä venfrågan om en friluftsfamiljav rang. VårIdrott gratulerar. BjarneBäckman, som beladefjärde och femte platstävlade däremot medgenuina idrottsbilder, enorienterare som inte klararett vattendrag torrskoddoch en liten koncentreradfotbollsspelandeyngling. Vår Idrottgratulerar även BjarneBäckman till två fria årgångarav Sport-Pressenoch tackar alla deltagarnaför visat intresse.Resultaten i V år Idrotts fototä vlingI pris 5.000 mk Erkki Vilpa, Riihimäki,för ),Maihinnousu>,III pris.II pris 3.000 mk Erkki Vilpa, Riihimäki,för »Aamutouhuja kesälomalla»III pris 1.000 mk Irja Vilpa, Riihimäki, för),Tunturilla»IV pris Sport-Pressen för 1957, Bjarne Bäckman,Lovisa, för ),Orienterarensfotbad»V pris Sport-Press en för 1957, Bjarne Bäckman,Lovisa, för ),Koncentratiom4.7


Gunnar HagaIN MEMORIAMAv Kaj HagmanVad en idealismens tjänare kan betyda för andra människor var GunnarHaga ett praktiskt exempel på. Han ägde kraft nog att väcka andraskrafter, andras målmedvetna vilja. Han väckte andras intresse på ett sättsom utlöstes i handling - resultatet bIev Vörå idrottsförening, en av debäst organiserade och tidvis idrottsligt starkaste föreningarna i skidlöpningoch friidrott inom svenska Finland. Främst då i skidlöpning,eftersom det levande m aterial som Vörå IF har haft att arbeta med ägdefysiska krafter som var tillräckliga, medan samma material i teknisktavseende ännu inte haft tid nog att utveckIas, att behärska alla de finessersom krävs av en friidrottsman av klass i vår tid.Lika väl som Vörå IF har fostrat ett väl sammansvetsat garde aktivaidrottsmän och lovande juniorer, har föreningen fostrat en säker, dugligoch skicklig funktionärs- och domarstab. 1 denna uppgift hade föreningenett levande föredöme i Gunnar Haga, som utan att tänka på sig själv,sin tid och sitt arbete, satte in alla sina krafter i föreningens tjänst. Detbehövdes knappast teoretiska föreläsningar och lektioner, Gunnar Hagavar ett praktiskt exempel, som andra, blivande ledare bara hade att följa,att lära sig avoGunnar Haga bIev snabbt också en sarnlande kraft inom Vasa distrikt.Vägen öppnades för honom till centrala förbund, till andra områderi änidrottens - han bIev eftersökt av den ungdom, som behövde ledning och48kraft för marsch framåt. Men Gehå var inte den som sökte sig nya poster,den ena högre än den andra - han ville blott vara på post där han ställdes,där han visste att han kunde föra sina karnraters talan. Han villealdrig svika .. ty svek och ovilja, rädsIa och avvikelser från idealismensraka väg var honom heIt främmande, ja, de var fiender för honom. Vissttvingades han att på den hetsiga politikens väg möta människor, somhotade honom som fiender, men inte heller d å sökte han sig genvägareiler avsteg från sitt m ål: att tjäna andra människor, till andras bästa.En sådan livsinställning undgår inte att prägla sin man, ej heller attsynas av andra. Därför bIev Gunnar Haga den tjänare på vilken än denena, än den andra bördan avIastades. För m ången blev han en räddare,det var så Iätt att söka stöd hos honom. Han kunde inte svika ett förtroende.Det, som m ånga människor inte trodde sig förmå, det åtog hansig ensam, det ville han hjälpa tilI fullbordan. Förtroendet för GunnarHaga, tilliten tili hans förmåga och kraft blev större än en vanlig svagmänniska kunde ana - ingen såg att alla krav som ställdes p å honomgjorde honom tilI något av en övermänniska, för oss andra blev han baraett ideal, ett fenomen som gladde oss a lla, så att vi glömde att han blottvar en människa bland nlällniskor. Han sjäIv bIev den enda som insågdetta.Gunnar Haga ägde klarsy n i allt, men han föll offer för den kamp, somvi andra Iät honom kämpa ensam: den rättfärdigas strid för gränslös förståeIseför envar människa!PRI MO OySpik- och metallvarufabrik, MalmCentrolgjuteriet AbJärn- och stålgjuterier i Helsingfors, Borgåoch Korso49


E.nighetens ostarsamlar familjenFamiljen r usa r Ii II b o r de ldå de märker all där finnsEnighelens osl.Påpeka alltid när Ni kö per oslall del skall vara Enighelens.Siv Mattsson frdn Esbo Idrottsförening vinner damernas höfdhopp i HSID-mästerskapen.Låt oss sköta EdraTRANSPORTERbåt, bil, tåg, flyg!medFriidrotten fängslar flickorAv Carl-Olaf Homin»Fylka dig, ungdom kring /ramtida dådvar vad du är - var det helt och med hederH övding är den som går /rämst uti sedermognade tankar och kunskaps/örråd».(Hj. Procope)-------D et är den sanna livsglädjen, den renaste formen av idrott, som möteren vid skolornas friidrottstävlingar. Den kampglädje, som de deltagandeflickorna och pojkarna där visar, och den livsbejakande anda, som därifrånutstrålas, är alltför bekant för att här behöva skildras. Sällan serman heller en så begeistrad publik, som vid skolmästerskapen där antaletdeltagare även blir allt större.51


------Allt detta är allom bekant och erkänt, men då man sedan försöker sigpå en analys av orsakerna härtill, gör sig redan åsiktsbrytningar gällande.Ovedersägligt är dock, att det stora flickdeltagandet är av avgörandebetydelse för tävlingarnas popularitet, och flickornas medverkan motiverasingalunda endast därav, att de lockar ett större antal pojkar tillmästerskapen. Nej - huvudsaken är, att flickorna vilI utöva friidrott,de vill förnimma idrottandets glädje och ge utlopp åt sin inneboendeenergi. De önskar utveckla sig i en frisk och sund riktning och de vill tävla.Att härvid dessutom uppnås det, att unga flickor och pojkar träffas påidrottsplaner i stället för i rökiga kafeer, torde ej ens de värsta idrottsbelackarnaha något att invända emot.Att flickornas önskan att tävla verkligen är en realitet, är var och ensom besökt skoltävlingar medveten om, men för den oinitierade kan detvara av intresse att få sig några belysande siffror förelagda, och främstförtjänar väl Helsingfors Skolidrottsdistrikts senaste mästerskap nämnas.Här ddtog 136 (1) flickor (Jfr. med antalet i specialförbundens juniormästerskap),och att märka är, att s.g.s. alla ställde upp av eget initiativ,betalande själv sin deltagaravgift. Hur skulle detta vara möjligt utan ettbrinnande intresse, som övervinner flickornas naturliga blyghet, och hurideellt låter icke detta i vårt krasst materiella tidevarv, där idrottsmännensällan ställer upp utan påstötar av energiska föreningsledare och t .o.m.får betalt för att de tävlar. 1 färskt minne äl" även Skolidrottsförbundetsjubileumsmästerskap i höst i Nykarleby, där deltagandet i flickgrenarnavar i det närmaste lika stort som i pojkarnas grenar, och att flickornasiver och hänförelse inför uppgiften var minst lika stor som pojkarnas behöverman ej betvivla. Att sedan färdigheten ej var på samma nivå, ären he1t annan sak, och det är ju inte flickornas fel, att de flesta startarstående på 60 m då de ej lärts använda liggande start eller att m ånga presterarde mest besynnerliga stilar i höjdhopp då ingen undervisat dem igrenens prima principia.En fröjd var det även att skåda, med vilken entusiasm över 50 flickorde1tog i HSID:s nya experimenttävlingar i stafettlöpning senaste vår -där sågs de mest kuriösa växlingar och sätt att hålla i stafettpinnen, menframför allt fäste man sig vid intresset och glädjen hos de unga löparna _ .man förnam idrottens uppbyggande sidor.Men trots att skoltävlingarna är för massan, och avsedda för alla skolflickoroberoende av anlag och skicklighet, ser man varje år bland mängdende mest lovande förmågor, flickor, som dock i brist på svenskspråkigaföreningar, på några undantag när, slutar med idrotten eller fortsätter ifinska klubbar. Och likväl är det säkert, att dessa finlandssvenska flickorhar minst lika stora förutsättningar som andra, och som exempel månämnas de två Esbo-flickorna Gun Eriksson (Svenska flickskolan) och52Marianne Meinander i slil!yllt längdhopp.


Kamp till mdllinjen i damernas 100 meter vid skolidrottsmästerskapen .Uili Malmström (Grankulla svenska samskola), som etter ett års träningtog guld och silver vid FM för flickor.Men, är skolidrotten trots allt inne på fel väg? Driver man flickornamot en form av idrottsutövning som strider mot deras fysiologiska förutsättningar?Är faran att man pressar dem för mycket, överhängande?Detta är frågor, som l11an givetvis ej är kapabel att tvärsäkert besvarapå skolidrottshåll - t .o.m . den medicinska expertisen har tvekat i sinautlåtanden - men säkert är, att den på en del håll visade antipatin motflickors friidrott till stor del beror på konventionalism i tänkesättet ochstelnande i knäsatta doktriner.Faktum är, att ej endast på finskt håll i v årt land, utan även utomlands,är dam- och flickfriidrottens utbredning en allmänt skönjbar tendens.Vi behöver ej gå längre än till Tyskland, för att vid DM finna ungefärlika mycket tävlande flickor som pojkar, och några skadliga verkningarpå de deltagande flickorna har minsann ej förl11ärkts.'Och påståendet, att de möjligheter till friidrott, som skolidrotten erbjuderflickorna är tillräckligt, stämmer icke. Förvisso är kretsen avskolkamrater och vänner den naturliga omgivningen för all fritidssysselsättning,och även den rätta l11iljön för idrottsutövning, men den är ejtillräcklig, i alI synnerhet som aktiv idrottsutövning för flickor rent avfördöms av en stor del pedagoger, som ger den sunda, men ofta enforrnigamotionsgymnastiken en ensam dominerande plats på idrotts- och gymnastiklektionerna.Att avsaknaden av andra friidrottsmöjligheter än skolidrottsförbundetsoch -distriktens tävlingar gör, att flickorna mister intresset, är alldelesuppenbart, och att procenten av dem som slutar då de blir studenterär enorm, visas redan av att under de fyra senaste åren har sammanlagten (1) svensk flicka deltagit i akademiska mästerskapen i friidrott (ochhon också representerar en finsk förening) .Men hur är det då med våra finlandssvenska specialföreningar och-förbund? Ja - det är just med tanke på dessa, som sinnet lätt stäms imolI, då man b'esinnar, att det inte finns några svenskfinländska mästerskap,inga DM, och att få föreningar ens i sina program har upptagit damochflickfriidrott, än färre har gjort det i praktiken. Dock finns det ej skäl,att helt mista modet. En svag ljusning har kunnat skönjas. 1 år hadeidrottsveckan för första gången damgrenar med, på Aland och i Garnlakarlebyhar ett visst intresse visats, och det verkliga glädjeämnet är lillaEsbo IF. Föreningen började senaste år med 7 flickor, i år hade de redan15 klassificerade friidrottstöser, och alIt tyder på att antalet fördubblasnästa år. Och att kvaliteten är högtstående bevisas m åhända bäst av, atti klubbkamper mot södra Finlands starkaste finska damföreningar, harEsbo lyckats få tre segrar mot endast en knapp förlust, och förutom en55


uppmärksa=ad insats i flick-FM, har dessa flickor redan hemfört mångadyrbara poäng i föreningsklassificeringarna.Föreningar, som arbetar med flickfriidrott, har således en rent praktisknytta därav, och dessutom bör betonas, att det ideellt högtståendemålet, att fostra friska och fördomsfria harmoniska människor, på dettaområde nås lika väl som genom annan verksamhet, som föreningarnasdamsektioner har pä sitt program. D å härtilllägges flickornas egen önskanatt få utöva även friidrott, är det väl all orsak, att göra ett försök, och sååt erstär blott att hoppas på en ljus framtid för den finlandssvenska damochflickfriidrotten.Kontcikt via TelkoNd, tänker han pallra sig hit? Bdten väntar inte!Över 100 välrenommeradeinhemska och utländskaföretag i nom olika bransche r distribuerarsina kvalitetstillverkningargeno m TE L KOs auktoritativa förbindelser.HELSINGFORS. ALEXANDERSGATAN 13, TEL. 12271Gymnasternas samling på ÅlandAv Stig HäggblomD e flesta människor vet att älänningarna är duktiga. De har världsryktesom sjömän. De vet att göra det trivsamt för sig på öriket. »Huvudstadell»Mariehamn är ju ett mönster för det välskötta samhäl1et och inteminst är ålänningen känd för att kunna ta hand om turister, som villkomma och besöka honom på de vackra öarna. Mindre känt har Alanddå varit i idrottssammanhang tills man just under de senaste åren fåttvisa sig på styva linan även i det hänseendet.D å man tänker på Alands anknytningspunkter tilI den Finlandssvenskaidrotten fär man väl säga, att kontakten under många år bestod i ett sporadisktdeltagande från Alands sida i de tävlingar och mönstringar som57


Samling jör ~ avjärd.· ålänningarna blivit med så aktivt. Det är inte lyckligt och nyttigt bara förålänningarna, som under de sen aste åren naturligtvis måste ha fått avsevärdstimulans för arbetet på sitt eget territorium utan - och kanskeframför allt - för oss fastlandssvenskar, som fått lov att vara med i denbehagliga åländska idrottsatmosfären. Det är ju känt, att idrotten påsvenskt håll haft att brottas med mångahanda svårigheter under de senasteåren, sådana svårigheter, som inte kunnat låta bli att trycka sindeprimerande prägel på hela idrottsarbetet. Att i ett sådant skede fågästa en landsända, där all dylik stridighet avtalsunderhandlingar ochtolkningsfrågor är okända och nästan helt betydelselösa begrepp, måsteju ha varit särdeles stimulerande. Inte rninst på det planet var ålandsbesöketunder de varma och vackra junidagarna värdefulla för gästernafrån fastlandet.SkuUe någon fråga oss liuruvida gymnastiken i Mariehamn var vackrareoch mera anslående än de program som bjöds i Borgå året före Helsingfors-olympiadenskulle vi antagligen ta oss en stunds funderare. Mensnart skulle vi vara färdiga med svaret, som skulle få ungefär den härsammanfattningen:anordnades på fastlandet. Något utbyte i egentlig mening var det aUtförsällan frågan om. Det är först under de senaste åren den åländska idrottsorganisationenfått visa prov p å sin duglighet, först genom att för två årsedan på ett enastående fint sätt ro i land arrangemangen för SFI-mästerskapeni friidrott och något senare FSO-mästerskapen i orientering. Ävensenaste sommar fick Aland och närmast Mariehamn ett tillfäUe att visafram sin idrottsliga aktivitet och sitt intresse genom att få stå värd fördet största tänkbara Finlandssvenska sportevenemanget, den Finlandssvenskagymnastikfesten . Det kan genast sägas, att gymnflstikfesten iMariehamn den 9-10 juni blev en oförglömlig upplevelse för det drygatusental gymnaster från fastlandet, som deltog och en i sitt slag ganskaenastående arrangörsframgång för de lokala värdarna.Att Mariehamn utan större tvekan åtog sig detta uppdrag är såmycket mer beundransvärt som man säkert inte svävade i okunnighetom vad som krävdes av organisation, förberedelser och arbetsinsats. Därtillvar ju den fina Borgå-festen i alltför färskt minne. Och man kunde pågoda grunder räkna ut, att deltagarantalet skuUe sväUa ut. För de aUraflesta framstod ju Aland och dess vackra huvudstad som det stora, lockandeäventyret. Med landshövdingen i spetsen grep man sig verket an.Kan vi ännu få dröja kvar vid några analytiska synpunkter, skuUe vifrarnhåUa, att det är en lycklig utveckling för svensk idrott i Finland att58Vi går ombord pd Aallotar.59


Visst känns det i knäna, men man kar väl tränat ....Dekorerad med Folktingslullmäktigeslörtiänstmedali-- Det manliga gymnastikinslaget i Mariehamn var klart bättre än iBorgå, vilket får tas soni ett tecken på att det unga gymnastikförbundetbörjar få stadga över sig och sitt arbete. P å det planet kunde man se enmycket anmärkningsvärd förändring till det bättre. Kvinnorna: (medtveksamhet) en smula bättre än i Borgå. För elitens vidkommande:mycket bättre. Vilket betyg alltså skulle skriva under den kända satsenom idrottens oavbrutna framsteg och nyerövringar, som kanske alldelessärskilt framträder på gymnastikens område.För flickornas och pojkarnas vidkommande kunde vi inte se någrastörre vare sig framsteg eIler motsåtsen . Den friska entusiasmen, glädjenöver den fria och glada samvaron, båtresorna, utflykten till Kastelholmoch mycket annat hos de unga som var med, de i och för sig värdefullasteoch viktigaste deltagarna på gymnastikfesten, gör det dock lätt att avgeK vinnliga masstruppen sträcker pd sig.6061


Svensk sammanhdllningo. svenskenhet är inte detsammasom likriktning,sade jestlalarenBo Palmgren.den korta men säkert riktiga slutklämmen eIler vitsordet: en mycket brasvensk gymnastikfest.E ller, såsom fesUalaren professor Bo Palmgren i sitt friska taI p åidrottsplanen bl. a. formade orden: ~En sådan gymnastikfest som denna iMarieharnn utgör ett levande bevis på våra möjligheter att inom våraegna led och med våra egna krafter uträtta n ågonting gott och värdefullt- oss själva tili glädje och gagn och ingen annan tili hinder eller skada».Kvinnogymnastiklörbundels masstrupp lågar Iram vid gymnastiklesten i Mariehamn 1956 .. Glimtar från sex decenniers kvinnogymnastikFinlands Svenska ](vinnogymnastikjörbund !tar jirat 60-års iubileum.Av Ulla-Stina StorskrubbBRÖOERNALI LLQU 1STKILOTelefon 8421 51Året 1956 betydde för Finlands Svenska Kvinnogymnastikförbundatt 60 år förflutit uuder intressefylld aktivitet i arbetet för den fysiskafostran. Tiden har utvisat att den höga målsättning och entusiastiskaidealitet inom det förbuud, som uuder Elin Waenerberg-Kallios ledningbildades år 1896 av de då existerande fem kvinnliga gyrnnastikföreningarna.har varit av bestående slag. Gyrnnastiken har gått sin kuugsvägframåt . Det som tidigare generationers damgymnaster fått kämpa sigtili med mod och tro, är för vår tids unga flickor nägot självklart ochgivet. Låt oss tro att mottot hittills för vår gymnastik under de decenniersom gått, att dana människor, harmoniska till kropp och själ, skall beståäven för kommande generationer.6263


Gymnastikuppvisningenvid denandra lörbundslesten,som lörsiggieki Abo 1899.Rörelserna präglasav stark lormbestämdhetoek haren militärisk anstrykning.Genom Elli Björksten liek oeksd barnensin egen gymnastik, anpassadelter deras natur, sagans oek lantasinsvärld kar ryekt in i gymnastiksalarna.A r 1924 hölls den lörsta gymnastiklestenlör skollliekor, oeh i dagär antalet barn- oell Iliekavdelningarinom lörbundet i stadigt stigande.Den lörsta kurseni Iysisk lostranlör kvinnorlörsiggick i Vaanila1911. Härhölls oeksd undervisninglör ortsbelolkningenbl.a.i ringlekar.Ar 1935 togs initialivettili lörbundetsdistriktsindelningvid gymna­.tiklesten i ] akobstad,vilket resulteradei ett starktuppsving lör gymnastikintressetpdlandsbygden. Elittruppenses här iuppvisning av redskapshopp.Frdn dr 1922-39lörsiggick lörbundetsledar- oell gymnastikkurserpd detvaekra havsomllutnaH asselö i Pellinge.Gytlmaslernaniutey av utsiktenpd verandan.Ar 1912 vannElli Björksten enhei världs beundranmed singymnastiktruppvid Olympiaden iStockholm. Truppenöuar "är enlormren rörelsevid bänk. Det Mrtmilitäriska harersalts av kvinnligmjukhet oellutveeklas smdningomtill en nykvinnogymnastil/,linjeskön oeh uttryekslull.6


Frdn 1927 daterar sigdet intensiva arbetet löI'simlrämjandet, i vilketen stor del av jörbundetsledare jortsättningsvis taI'aktivt del . H är solar sigglada smd simmare pdsimkurs i Björkboda.Ar 1928 hölls den jörstakursen i skidteknik löI'damer och jrdn dl' 1935de jörsta fjällskidningskursernai Akäslompolo,där dtskilliga jörbundsmedlemmarunder mdngakurser njutit av Lapplandsfjällvärld.U nder de senaste åren har vardagsarbetet inom jörbundet utmärkts av eli stigande intressejör kursverksamheten. P d Solvalla idrotlsinstitut skolar jörbundet varje sommarjöreningsledare löI' landsortslöreningarnas behov och hdlley glada träningskurser löI'Ilickor.Den jörsta gemensammagymnastikjesten med demanliga gymnasternahölls i Jakobstad 1947.Den slog rekoydet i avseended deltagarantal,jrdn FSKG deltog 1.100damer och över 600 jlickor.Kontakten med utlandet,speciellt Norden har alltidvarit livlig ocl! verkatberikande. Underdrens lopp har lörbundetstrupper mdnga gdngerväckt berättigat uppseendevid sina uppträdandeni utlandet. Denstörsta masstruppssegerngjordes vid kvällslestenunder Lingiaden i Stockholm1949.67


Från år .1 949 tjänar Solvalla-Hem11lcti Noux/öYbundets medlemmarsom samlingsplats bådevid llUrser veh rekreation.Solvalla-Hemmel, somvaI' Elli Björkslens oehVai borg Londens sommarvilla,uppjördes år1932.Gymnasliken av i dag - en rörelsekonslmed sponlan geslaltningsglädje,som verkar törädlande oeh' skänkersåväl tysisk som psykisk avkopplingål sina ulövare.Olympiaden 1952 var även för vårliörbund ett minnesår. Då deltog vårlförbund i gemensamma gymnastikuppvisningarpå Stadion med de övrigakvinnliga törbunden oell två avvåra elittrupper hade uppvisning iHelsingfors. Våra gymnaster fiekoeksd hedersuppdraget att std somfaekelvakter vid den olympiska eldenpå dess väg tiU huvudstaden.PR ENU MERERA påLIV OCH SPÄNSTIDamernas tidskrift för gymnastik, idrott o.friluftsliv lPrenumerationsavgiften mk 350: -6869


ToppformATLAS-haalareInlör 80-årsiubiteet, tiU vänster står elittruppen med sin ledare Stig Nummelin, i mittenoldboystruppen i helvitt med ledare Max Steiskal, på båda sidorna om den är motionsavdelningensamlad under Lasse A nderssons ledning oeh längst tiU höger återväxten- pojktruppen - med sin ledare Bror Eklund.Den pigga åldringen HGKAv R abbe L undTräningsdräkter enl igt Atlas·färgkartan kan beställas genomnär maste textilaffär.SUOMEN TRIKOOH elsingfors Gymnastikklubb firade den 27 november 1955 sitt 80-årsjubileum med en ståt1ig uppvisning i sin gymnastikhall vid Lilia Robertsgatan.Jubileet var en märkesdag för hela landets gymnastik och idrott,i det att H elsingfors Gymnastikklubb är den äldsta organisationen f landetpå detta område. Visserligen hette föreningen, då den år 1875 stiftadesav filosofiemagistrarna Mauritz Vaenerberg och Gustaf Hedström, HelsingforsT urnförening, men det var turnföreningens medlemmar, som år1882 utarbetade föreningens stadgar och härvid ändrade namnet tili HelsingforsGymnastikklubb. Att föreningen betecknades såsom en klubbberodde säkert inte på någon tillfällighet, utan avsåg stiftarna att skapaen förening inte bloU för gymnastisk fostran utan även för kamratligtrivsel och samvaro. 1 stadgarna anges klubbens ändamål vara ,)dels71


att genom ändamålsenligt ordnade kroppsövningar befordra utvecklingenav medlemmarnas såväl kropps- som själskrafter, dels ock att genom uppvisningar,tävlingar och andra lämpliga medel väcka och sprida intresse -för gymnastik». 1 överensstämmelse härmed lyder devisen på klubbensgamla standar: »Mens sana in corpore sano.»Klubben hade den oskattbara förmånen att under en lång följd av årledas av sin stiftare Mauritz Vaenerberg, ka1lad »Movitz», som var ordförandefrån starten år 1875 tili sin död år 1917 samt gymnastikledarelikaså från början tili år 1904. Under hans ledning utbildades många godagymnaster, som redan år 1878 gay den första gymnastikuppvisningen iHelsingfors samt år 1882 den första uppvisningen på utländsk botten iStockholm. Tili programmen hörde vid denna tid stavövningar samtövningar på följande redskap: lina, lutande stege, hävplanka, bock ochsnöre (för höjdhopp) samt redan då våra ännu i bruk varande redskapräck, barr, tysk häst och plint. 1 Helsingfors Dagblad skrevs om den förstauppvisningen år 1878 b1.a. följande: »Alla de raska öfningarna följdes afde närvarande med spänd uppmärksamhet, och stundom yttrade sig det. lifliga deltagandet äfven i ljudeliga applåder, då någon mera oväntad ochinvecklad uppgift blifvit lyckligen löst.» Man märker, såsom naturligt äri denna gymnastikens barndom, en viss försiktighet i fråga om gymnastiktermernafrån referentens sida.Under det första kvartseklet av klubbens tilivaro hörde det tili reglernaatt vid gymnastikfester såväl i hem- som utJandet inte blott hållagymnastikuppvisningar utan även tävla i allmän idrott, såsom löpning,höjd- och längdhopp samt kulstötning och spjutkastning. Klubbens medle=arhörde sålunda tili landets första friidrottsmän. En av dem, fil.drEinar Rancken, dog den 16 november 1956 vid nära 95 års ålder.Under Mauritz Vaenerbergs tid lades också grunden tili det goda kamratskap,som allt sedan dess varit ett utmärkande drag i klubbens liv.En förträfflig medhjälpare i dessa strävanden hade Vaenerberg i friherreR. F. von Wiliebrand, kallad »B randis», som inträdde såsom medlem år1883 och redan tilI julen samma år fick till stånd det första numret avklubbens allt sedan dess årligen utgivna julpublikation »Julgrisem. »Brandis»,som skrev en stor del av alstren i denna publikation och dessutomsjälv föredrog dem för turnarna, lyckades förläna dessa julfester en småningomnästan legendarisk stämning och glans. Själva julfesten kallasockså julgrisen. Klubbmedlemmen, kirurgen, sedermera professorn RichardFaltin, som julen 1895 vistades i Schweiz, uttryckte i ett brev tlll klubqensin saknad efter julgrisen i följande målande ordalag: - - - »Hadejag helst för ett par minuter kunnat vara med er och se alla dessa bekanta,kära nunor och höra sorlet och alla de sköna litteraturalstren! - Det varförsta gången på 10 år, som jag försummat en julgris, så nog kändes detMauritz V aenerberg.7273


]unioravdelningen under träning före avresan titl Lingiaden i Stockholm dr 1949.bittert. Julgrisen har varit det man levat av utom brödet. Den har variten tuktomästare till all slags dygd och en uppmuntran till ärorika bragder,värdiga att av grisens många stora sångare besjungas. Utan den vorelivet utan mening. - - -,)Movitz Vaenerberg efterträddes såsom ledare av gymnastikläraren,sedermera brandchefen Gösta Wasenius, ,)Brandwasse,), som i sin tur år1909 avlöstes av gynmastikläraren Gösta Rönnman, en ledare av storamått, som särskilt vinnlade sig om stavgymnastik och massuppvisningar.Under hans egid framvisade HGK en stavgymnastik av sådan skönhetoch fulländning, som man varken förr eller senare fått skåda i vårtland. Gösta Rönnman gick också i spetsen för klubbens strävanden attskaffa sig en fristad för gymnastik och karnratlig samvaro. Målet hägraderedan, egen tomt inköptes år 1916, och till och med ritningar utarbetadesför ett gymnastikpalats ' De osäkra konjunkturerna efter det första världskrigetbragte dock planerna på falI. Rönnman och klubben hade likväl tilIfredsställelsenatt se dessa planer delvis förverkligade genom ett av medlemmarnabildat understödsbolag, som år 1928 inträdde såsom intressenti Fastighets A.B. Pharmadas hus 1,. Robertsgatan 12. Här fick klubbendisponera en för dess räkning uppförd stilig gymnastikhall och en triv-74sam klubblokal. Klubblokalen måste på grund av finansieringssvårigheteruppges under det andra världskriget, men hallen disponeras fortfarandeav klubben. Tre kvällar i veckan är anslagna för gymnastik, medan hallenunder övrig tid uthyres åt tennisspelare.Movitz efterträdare på ordförandeposten var förenämnde R. F. vonWilIebrand, som skapat så m ånga av klubbens vackra traditioner. Hansän av fosterländskt patos, än av träffsäker humor och oförlikneligt gemytgenomandade diktalster har avnjutits och beundrats av en väldig skaraklubbmedlemmar, och de lever vidare, då de finns bevarade i ett otal årgångarav den i tryck utkomna Julgrisen. Hans för klubben komponerade tändandemarsch stämmer sinnet tilI fest, får ungdomen att lystra och rätarut ryggen på mången grånad gymnast.Von WilIebrands ordförandeperiod varade från år 1917 tilI 19340. Härefterhade klubben följande rad för klubben hängivet arbetande ordförande:rådman Oskar Ekman 19340-1937, konsul Karl Seidenschnur 1937- 1947och konsul Olle Hjelt 1947-19409. Sedan sistnämnda år fungerar dipl.ingenjör Ola Dyhr som klubbens populäre ordförande.Rönnman red som gymnastikledare för rusthållet under en lång följdav år, nämligen frän 1909 ända tilI 1936. Därefter följde med.lic. BirgerHelin, biträdd av gymnastikläraren T. Lindholm säsom viceledare, 1936-19403, gymnastikläraren fil.dr Maxim1lian Stejskal 19403-1947 och frän1947 gymnastikläraren Lars Andersson, som fortfarande är överledareoch biträdes av viceledarna gymnastiklärarna Bror Eklund och StigNummelin.Efter Gösta Rönnmans tid övergavs smäningom stavgymnastiken tillförmån för friövningar utan stav. Rörelserna blev enklare, övningarnakortare och mera avspä1.lda, rytmen framträdde rnera. För att på redskapnå högre standard anlitades flere av landets skickligaste gymnaster såsominstruktörer. Att detta dock inte var nog, insägs särskilt av klubbmedlernrnenfriherre Magnus Cedercreutz, som år 19406 tog initiativet till bildandetav en särskild junioravdelning inom klubben. - De rnångäriga krigenhade dels reducerat antalet aktiva gymnaster, dels haft tilI följd, atttidigare aktiva redskaps- och uppvisningsgymnaster börjat känna meradragning till oldboys- och motionsgymnasternas sävliga lunk än till defätaliga ungdomarnas dristiga lekar. Junioravdelningen blev en odisputabelfrarngång och torde numera anses vara oumbärlig för klubben. 1 dennaplantskola spirade härliga gymnastämnen, bland vilka rnä nämnas JeanCronstedt, Reijo Nieminen, Harry Vinter och Erik Norrberg. Redan våren19409 erövrade Jean Cronstedt SFI-mästerskapet för juniorer, och sarnmaär hernförde Reijo Nieminen finska mästerskapet för juniorer. Tyvärrhar många av dessa gymnaster sederrneta flyttat till främmande land.75


Fö r eninget~s nuvarandeord/örallde Ola Dyhr.]uniorernas kärntrupp stannade dock kvar och fortsatte målmedvetetsina övningar. Småningom växte på detta sätt fram HGK:s elittrupp,som redan hunnit fira många triumfer vid uppvisningar både inom ochutom landet. Många vackra framgångar har också vunnits av klubbenselitgymnaster i individuella tävlingar icke blott inom Finlands SvenskaGymnastikförbund utan även i nationella och till och med internationellasammanhang. Såsom ledare för elitavdelningen fungerar gyrnnastiklärarenStig Nummelin. Han leder dessutom juniorerna jämte gymnastiklärarenBror Eklund.Det skulle föra för långt att här uppräkna alla de uppvisningar ochgyrnnastikfester, vilka anordnats av Helsingfors Gymnastikklubb, elleri vilka gymnaster från klubben medverkat. Förutom uppvisningen vid80-års jubileet hade klubben en egen stor uppvisning, då den ä.r 1950fyllde 75 år. Här må dessutom nämnas att klubbens juniorer år 1949nått en sådan gymnastisk skicklighet och mognad, att de då ombetroddesuppdraget att föra klubbens färger vid Lingiaden i Stockholm. Pojkarna,som leddes av Lars Andersson, skördade stormande bifall för sina presta-76M ovitz-stugan södra Noux E sbo.tioner. Då följande utlalldsresor gjordes år 1953 till Gymnaestradan i Rotterdamoch 1954. till Landstaevnet i Odense, hade juniorerna redan vuxitupp till elitgymnaster. HGK:arna bildade vid dessa tillfällen stommell iFinlands Svenska Gymnastikförbunds trupp, som i Rotterdam leddes avLars Andersson och i Odense av Stig Nummelin. De unga gymnasternahävdade sig väl såväl i Holland som Danmark och erhöll ampla lovordav tidningspressen i respektive länder.Redan tidigare har antytts att klubben har en oldboysavdelning.Varje tisdag infinner sig denna grånade kohört i hallen vid Robertsgatanför att mjukas upp under Lars Anderssons ledning, medan några på grundav diverse krämpor redan utmönstrade medbröder, s.k. hyllsittare, medavundsamma blickar följer de friskas förehavallden nere i salen.Efter oldboys följer den ordinarie motionstruppen, som av sammaöverledare Andersson behalldlas n ågot omildare än oldboys. är det helaär slut efter en applåd åt ledaren, är det med en viss vällust man sökersig till duschen.Ytterligare bör en gymnastavdelning med det friskt klingande namnetDaggdroppen nämnas. Det var åter friherre Magnus Cedercreutz, som år194. 7 tog initiativet till bildandet av en motionsavdelning för morgongymnastik.Medlemmarna i denna trupp behöver ej tillhöra klubben, men77


Poiliavdeln-ingen dr 1955.de flesta är klubbmedle=ar. Dessa friskusar samlas tili en halvti=esgymnastik i klubbens hall varje fredag morgon kl. 7.30-8. Efter gymnastikenföljer kaffe med dopp. Ledare var i början initiativtagaren, mennumera är det gymnastikläraren Bror Eklund, som driver svettpärlor ur»daggdropparna ~.En redogörelse för klubbens verksamhet vore inte fullständig, om inteockså klubbmedle=arnas intresse för frisksport omnämndes. Klubbenäger sedan år 194.9 en sYllllerligen trevlig sportstuga, efter klubbells stiftarekallad Movitzstugall, i närhetell av Hackjärvi sjö i södra delen avNoux-terrällgell i Esbo. Den har uppförts enligt ritningar av klubbmedlemmenarkitekt Dag Englund, och har särskilt klubbells ordförallde OlaDyhr lledlagt ett stort arbete för dess färdigställande såväl i fråga om övervakningsom konstruktioll.Av det ovan relaterade torde framgå, att Helsingfors Gymnastikk1ubbtrots sin ålder ingalunda är en avtynande åldring, utan oförtrutet verkarvidare med ett rikt fasetterat arbetsprogram.johan Nordback,den ldnga vällöpandeiordbrukarenjrdn Närpes,löper i mdl ocherövrar en hedersam5 :te placeringisin landskampsdebut.Med karta och kompass genomlandskampsbananSex landslagskämpar mot Sverige jörde Finlands svenska orienleringsjörbunds järger.1 seniorklassen giorde debutanten johan Nordback en stark löpning och ko;n pdjemte plats, Leo Backman var dttonde, Mdrten Weurla.nder tionde och Aimo Tepsellsextonde. V dr enda dam Helena A kerholm lyckades icke denna regnvdta höstdag, honbe.lade toljte plats i protokollet. j unioren Börie A ldcn injriade lill jullo de jörhoppmngar.som knutits vid honom och gick i mdl som jemte. Om perjekta arrangemang,om prtma banor och svdra kontroller och om en iämn och spännande tävling berättarM drten W e u r 1 a n der.M orgonen den 7:de oktober 1956 grydde mulell och grå. En snål ochkall nordostvind talte om att höstell på allvar gjort sitt intåg i de tavast-7879


Tarmo Hokkanenelter det hdrdaloppet.ländska ödemarker, där orienteringslandskampen mot Sverige skulle utkämpas.Vid senaste års fyrlandskamp i Norrköping hade Finland utgåttsom segrare. Favoritskapets tyngd vilade följaktligen på det finländskalandslaget. Medvetna om att »arveb förpliktar skulle vi, de tio utvalda,denna dag bjuda våra fränder från andra sidan Bottenviken en strid påkniven. Att kampeu skulle bli hård och krävande var väntat.Efter ett präktigt morgonmål skedde avfärden från förläggningen iKotiniemi tili tävlingsplatsen invid sjön Väärinjärvi. Ett sakta regn hadebörjat falla. Terrängen föreföll kuperad och när det dessutom blåste kalltvisste envar, att konditionen skulle sättas på hårda prov. Vid joggningen,i väntan p start, gjorde jag upp en anfallsplan. Föregående dag hade vibekantat oss med traktens terräng och kunnat konstatera, att kartan varutomordentligt bra. Trots detaljrikedomen var den mycket överskådligdå fälten hade gul, sjöar och diken blå, höjdkurvorna brun, vägarna rödoch övriga teeken svart färg. Min anfallsplan gick ut på att inte läsa kartanför mycket, ty det är tidsödande, utan i stället köra kompass och räkna stegpar.Först i närheten av kontrollerna skulle jag noggrannare studera kartan.80Landskampskartan vaI' eli grant blad, tryckt i lem lärger och i skala 1: 30.000, här törminskadtill 1 : 50.000. Kontrollpunkterna vaI' löijande: eilan ett Ilyllblock, tvdan enbergsknäpp, trean eli litet, litet berg i dagen, Iyran eli mikroskopiskt kärr, lemman eliännu mindre kärr, sexan en bergsknäpp, sjuan samma som löregdende, dllan eli stenröseoch nian dter en bergsknäpp, även kallad tlus •. Artikellörlattaren Mdrten Weurlandersväg är inritad. - Kartan publiceras med tillstdnd av Lantmäteristyrelsen.8


Starten gick och jag fick kartan i hand. Det är alltid med en förunderligkänsla av spänning man ser på tävlingskartan. Första intrycket gay vidhanden att banan var svår. Vid närmare studium fann jag möjligheternatili vägval vara många. Ettan låg bredvid en sten. Det gällde att väljahöger eller vänster båge. Jag valde vänster, ty då kunde jag köra motsjön och sedan l10ggrant kompass med korrigering vid kärret 200 meterföre kontrollen. Allt gick planenligt, mel1 kärret var inte markant i terrängen,varför jag inte exakt kunde säga var jag befann mig. Det var baraatt forlsätta 200 m tili. Men ack, ingen skärm syntes än. Jaså, tänkte jag,redan born på ettan, huru skall det då gå i fortsättningen. Nu gällde detatt snabbast möjligt få ,)fast sig') igen. Tili vänster bakom kontrollen fal1nsett utdikat kärr, som jag skymtade på håll. Fort dit ner, upp längs diketoch så kurs på ettan. Skärmen var finurligt placerad invid sten en, så densyntes inte alltför långt.Tvåan, på den lilla höjden, föreföll lätt. Uthuggningen framför varmycket tydlig och även lätt att löpa på, ty riset var bortbränt. Här kundeman för övrigt konstatera, att uthuggningarna var goda hållpunkter;- dåDen segl'ande fyrväpplingeni juniol'klassen.juniol'segraren Seppo Biitt Sp1~l'tal' i mdl livligt pdhejad av entusiastiska dskddare.82deras konturer var utmärkta på kartan och stämde väl. Ja, då var detbara att löpa till utbuktningen och sedan rakt på kontrollen. Det blevförsta spiken. Då jag kom in på kontrollen var Helge Hellström just påväg därifrån. Bra, tänkte jag, nu gäller det att i fortsättningen hållahonom stången, så har jag åtminstone en skalp, ty Helge hade startat 3minuter före mig.Så var det trean. Nu bjöds på många vägval. Min pian var att gå viaPiikainlampi och därifrån kompasskurs med korrigering vid rån och stigen.Till första uthuggningen invid stigen kom jag samtidigt som Helge. Härtog han vägen tj11 vänster och jag fortsatte rakt över. Där blev du alltefter, var rnin tanke, men på uthuggningen vid träsket var han hundrameter före. Här ändrade jag planen på att gå via träsket och beslöt i ställetatt följa uthuggningarna. Från spetsen vid lilla höjden tog vi samtidigtkurs mot trean. Helge drog sig till vänster för att via lilla kärret ta kontrollen.Jag gick i kurs rakt på. Rå- och stigkorsningen gay bekräftelse påatt kursen var den rätta, och trean dök upp där .den skulle. En mycketfin kontrollpunkt gömd inne i tät ungskog av gran. Nu visste jag attHelge var nära, så jag formligen måste smyga mig bort för att inte visavar skärmen fanns.Vid valet av väg till fyran föreföll mig först hårdrusning till ängenKarhunnotko och sen kompassgång vara det bästa. En 40 meters Stigllingstrax efter ängen, och min inte alltför goda kondition, gjorde emellertid83


att jag valde att gå rakt, med snudd på de små träsken. Allt gick efterberäkning, och från uthuggningen vid stenen tog jag kurs.Femman verkade svår, varför jag beslöt ta det försiktigt. Först uttill stigen, följa den och sen kompass. Terrängen mellan fyran och stigenvar banans svåraste parti. Här hade man gallrat ungskog och endast fälltträden, utan att hugga upp dem. Det var som att löpa häck på ett ruttetträgolv. Det blev spik på femman, som visade sig vara en mycket otydligkontrollpunkt.Så följde sexan. Nu bjöds på m ånga vägval och dessutom en kontroll,som man anade skulle vara svår, vilket den även senare visade sig vara.Att köra rakt tyckte jag var osäkert, då det inte fanns säkra hållpunkterpå vägen. Hittills hade jag inte heller fått friska på för fullt, d .v.s. löpautan att vara noggrann. Därför valde jag vägen via Hangaslampi, Pakkasuooch Haapaharju. Trots omvägen räknade jag med, att den var likasnabb som raka spåret. Det var bara att köra på för full maskin på godastigar. Man brukar kIandra orienterarna för, att de inte har tid att ge aktpå det vackra i naturen. Jag vill påstå, att detta inte alltid stämmer. 'Atminstonehann jag, trots Iandskampsorientering Iägga märke till ett pardetaljer. Torpen HangasIampi och Haapaharju, det ena vid den hemlighetsfulIa,lilla skogssjön, det andra uppe på den stora höjden, gay medsina gråa, låga hus, sina små oregelbundna åkerlappar och sin omgivningav dyster ödemark, ett intryck av stilla vardaglig frid, fjärran nutidensjäkt.Under hela tävlingen blåste en kall nordostlig vind, som speciellt påöppna ställen generade mycket. Sträckan mellan Haapaharju och nedanförliggande åker, var på grund av sitt öppna läge utsatt för den genomträngandeVinden. På denna korta sträcka hann jag bli alldeles genomkyld.En bidragande orsak var regnet, som gjorde en genomvåt. Här styvnadejag till så märkbart, att jag på resten av sträckan till sexan knappt allsförmådde löpa. Min löptid mellan femman och sexan var ca 6 min. särnreän medeltiden. El.a. var rnin vän Helge just 6 min. snabbare och ledde nuoJag nämnde att sexan var svår. Den låg på en bergknäpp i en tätvuxenskog. Jag gick via kärret med diket spik på kontrollen. På grund av ettfeltryck på kartan kunde man få uppfattningen, att i kärret fanns en göl.Detta blev en stötesten för mången, bl.a. sökte Jussi Salmenkylä förgävesgölen och förlorade dyrbara minuter, fick jag senare veta.Sjuan, en hjälpkontroll, var lätt att finna. Kompassgång 300 m ochåter måste stelnade fingrar med stor kraftansträngning fiska upp ett dyblötttävlingskort från bIusfickan. Medan jag med stor möda vred in kursentill åttan uppenbarade sig Mauri Penttilä, bannande sig sjäIv för atthan bommat sjuan. Han hade startat 6 min. senare och visade en glänsandeform. Vi gick båda kompass direkt på åttan. Jag besvärades av84Det segerrika seniorlaget lörsamlat elter slutlörd dust. Organisationskommittens ordlärandeB irger L önnberg gratulerar grabbarna, som Irdn vänster är managern ToivoOja, M drten Weurlander, L eo Backman, Mauri Penttilä, J ouko Kattelus och denindividuella segraren Tarmo Hokkanen. Johan N ordback saknas pd bilden - hanpldstras om pd sjukstugan.trötthet och måste finna mig i att se Mauris ryggtavla försvinna bIandträden. J ag gick försiktigt och läste noggrant kartan. Vid stenkurnlet100 m före åttan fick jag igen fatt Penttilä. Vi stämpIade tillsammans ochsedan full fart mot nian, en relativt Iätt kontroll. J ag kunde stämpIa aningenföre Penttilä och fick ett försprång på ca 20 m, som jag även behöll. NuföIjde en slutspurt i rasande tempo längs Iandsvägen. Dels försökte jaghålla undan för Penttilä och dels tog jag ut det sista, för jag anade, att detskulle bli sekundstrider i resultatförteckningen. Slutspurten bIev en av dehårdaste jag varit med om. Målet syntes på 300 meters avstånd, omgivetav vilt hejande åskådare. På styvnande ben, och med ett bröst, som villesprängas, löpte vi i mål och föll i glada lagledares armar.Glädjen var stor vid måIet. Finland hade redan vunnit dam- och juniorkampernaoch tillsvidare såg det gynnsamt ut även i herrklassen. Vidresultattavlan kunde jag konstatera att min speciella motståndare HelgeHellström slagit mig med sex sekunder. Efter att stela lemmar tinatsupp i bastun och varm ärtsoppa, samt uppiggande kaffe inmundigats,bar det av till Kotiniemi för ett par timmars vila.85


Avslutningsfesten med prisutdelning försiggick på klubben i Mänttä JUNIORER: (lagresultat· Finland 6.53.09, Sverige 7.11.02)köping. Kvällen förflöt i hjärtlig samvaro i den nordiska förbrödringensPinl. K - 1 1-2 2-3 3-4 4-5 5- 6 6-7 7-8 8-M Tidteeken. Den sjunde orienteringslandskampen mot Sverige skulle gå tilihävderna, som en av de h rdaste och mest kräyande tävlingar, som ut-1. Seppo Biitt Finl. 16 7 14 15 21 4 6 3 4.10 1.30.102. Birger H åll Sve. 18 7 15 15 24 3 6 4 3.50 1.35.50kämpats i skogliga marker. Noggranl1.het och kondition hade spelat den 3. Ulf Karlsson Sve. 14 7 18 16 29 4 7 3 3.58 1.41.58av göran de rollen. De angenäma bekantskaperna, tävlil1gens tjusning och 4. Aulis Kaartinen Finl. 22 6 19 16 26 l~ 6 3 3.43 1.45.43den glädje en idrottsseger i ärlig kamp medför, skulle för framtiden bli5. Börje Alden Finl. 12 13 20 14 23 II 15 3 4.16 1.48.16dyrbara minnen.6. Leif Johansson Sve. 17 6 14 15 28 4 15 8 5.23 1.48.237. Alpo Nisula Finl. 22 6 19 10 25 8 9 4 6.00 1.49.008. Pentti Lehvonen Finl. 23 7 15 11~ 32 5 8 5 5.27 1.54.279. Göran Elfström Sve. 17 8 39 14 27 4 8 4 3.51 2.04.51SENIORER: (lagresultat: Finland 1.2 .26.05, Sverige 12.55.31) 10. Per Blomberg Sve. 25 6 39 1l l 27 4 7 5 4.01 2.11.0111. Pauli SavolainenK - 1FinI. 33 19 14 15 55 5 7 4 4.59 2.36.591- 2 2- 3 3- 4 4- 5 5- 6 6-7 7- 8 8-9 9- M Tid 12. Rolf Olausson Sve. 17 6 20 22 74 5 10 5 5.26 2.44.261. Tarmo Hokkanen Finl. 15 5 22 15 7 31 4 12 2 4.49 1.57.492. Jouko Kattelus Finl. 16 6 23 13 7 31 5 12 2 4.48 1.59.483. Anders Eliasson Sve. 15 6 23 15 8 33 4 12 2 4.14 2.02.144. Mauri PenttiläoE)o~oFinl. 15 4 24 14 9 34 6 12 2 3.53 2.03.535. Johan Nordback Finl. 16 5 22 14 9 33 4 15 3 4.02 2.05.026. John Johansson Sve. 16 7 22 15 10 32 5 13 3 3.57 2.06.577. Bertil Lindbhd Sve. 18 5 23 16 9 33 4 14 3 3.40 2.08.408. Leo Backman Finl. 16 5 28 15 9 32 4 15 2 3.43 2.09.439. Helge Hellström ve. 15 11 25 15 9 32 3 13 4 2.44 2.09.4410. Mårten Weurlander F inl. 17 6 23 15 9 38 4 12 2 3.50 2.09.5011 . Per Larsson Sve. 22 7 22 15 10 33 4 14 1 5.14 2.1 3.1t"12. Tore Jonsson Sve. 18 5 27 16 10 34 4 10 7 3.43 2.14.4213. Juhani Salmenkylä Finl. 20 5 20 14 8 45 4 13 3 4.14 2.16.14~14. Carl Berthag Sve. 17 5 25 13 9 42 2 14 5 4.18 2.16.1815. Bertil Norman ve. 14 5 23 26 12 32 8 12 4 4.09 2.20.0916. Aimo Tepsell Finl. 14 5 23 14 7 50 2 14 6 2.54 2.24.5417. Sivar ordström Sve. 16 4 23 15 7 47 13 11 8 4.46 2.30.4618. Bertil Lindberg ve.ELEKTR. AB15 5 27 16 8 59 7 14 4 2.09 2.33.0919. Erkki Aro Finl. 20 5 l~ 7 15 9 '.5 6 18 5 5.07 2.50.0720. Jouko Nikulainen Finl. 17 5 26 11 12 82 8 23 4 4.46 3.12.46HEDENG RENDAMER: (lagresultat: Finland 5.43.52, Sverige 6.01.28)STAR TILL ER TJÄNSTK - 1 1-2 2-3 3- 4 4-5 5-6 6-M Tid1. Eila Hanelius FinI.ELEKTRISK avdelning10 18 27 3 7 3 1~ .5 0 1.12.502. Raila Sinkkilä Finl. 15 19 29 3 8 3 4.52 1.21.52BlLTILLBEHÖRS avdelning3. Maud Wirstam Sve, 11 21 28 4 9 4 5.03 1.22.03BILELEKTRISK service avdelning4. Inga-Lisa Eriksson Sve. 11 18 32 3 9 7 4.47 1.24.47 MASKI avdelning5. Suoma TIves Finl. 11 27 28 5 7 3 4.09 1.25. 096. Evy Garsell Sve.ACKUMULATOR- och serviceavdelning13 25 2R 4 18 4 4.44 1.36.447. Siri Lundqvist Sve. 9 21 45 4 8 6 4.54 1.37.54HUSHÅLLSMASKIN avdelning8. Salme Arminen Finl. 17 30 34 6 8 4 5.01 1.44.019. Anna-Liisa Vallenius Finl. 10 22 53 3 8 7 4.02 1.47.02Tel. 10356 (växel)10. Birgitta Andersson Sve. 11 23 47 4 9 22 5.17 2.01.17 Helsingfors - Fredriksg. 6511. Elvy Fredin Sve. 64 19 30 5 7 4 4.54 2.13.5412. Helena Akerholm Fin!. 62 19 53 10 9 5 5.05 2.43.0586 87


Nöjda och beldtna sitter de tre medaliörerna och diskuterar sina vägval, II'. v. : tvdanLeo Backman, mästaren Aimo Tepsell och trean Johan Nordback. Alla tre jick landslagsuppdrag.NÄ MÄLETsnabbt och säkertgenom atf sparaDjärva Järvar i BillnäsAv Lasse H eidemanF ör fjärde gången under en tidsrymd av tio år, fick de finlandssvenskaorienterarna styra sin färd till västra Nyland för att göra upp om guldoch ära. Det gällde de tolfte FSO-mästerskapen, eIler om vi räknar medmästerskapen i SFI:s regi blir det redan de 21:sta i ordningen. De tre tidigareanordnades år 19t.7 i Fiskars av mtombysboll» Grankulla IFK, år1950 i Snappertuna av därvarande Idrotts-Vänner samt år 1953 i Fiskarsav hemföreningen Fiskars IF. Denna gång var det nystartade orienteringsklubbenOK Järven, som stod värd för arrangemangen och som tävlingsplatshade man valt terrängpartiet strax norr om Billnäs ärevördiga bmk.Den oinitierade läsaren till upplysning bör nämnas, att nystartad är OKJärven, men bakom det nya namnet står icke mindre än fem föreningarssamlade mtin. Förbundsstyrelsen visste nog vad den gjorde, när dengay Järven förtroendet.89


Tävlingsdagen randades med strålande solsken - som vanligt kanman säga när det gäller förbnndsmästerskapen. Det var en färgglad samlingstigfinnare i alla Ic1rar, som längs vägen från Karis station drog frammot Bil1näs. Här blev det en gemytlig samling med handskakningar ochryggdunkningar och humoristiska kommentarer. Denna samlingsstundär kanske den trevligaste under hela mästerskapet. Och nu väntade ennyhet, som fick mången yngling att öka spänsten i steget och mången tösatt treva efter kammen i fickan: på flera h 11 snrrade filmkameror. Förbundethade gått i författning om inspelandet av en ny film, och vad varväl lämpligare objekt än de egna mästerskapen i höstens str lande färger.Tävlingarna inleddes med flagghissning och den tvåhlll1drahövdadeorienterarskaran såg de bl -vita dukarna sakta stiga mot den blå himlen.En stund senare var tjänstemannaklubbens gård förvandlad tili friluftstempeloch kyrkoherde Frej Fernström talade kärnfullt tili skaran.För banan svarade Jerker Nyberg med Birger Arhippainen som medhjälpareoch de skilde sig med heder från uppc1raget. Kartan, som ritatsp å förbtmdets försorg, stämde mycket bra med den lämpligt kuperadeDarnklassens frärnsta kisar soligtsrnilande mot solen, förststdr rnästarinnan H elena Akerholmoch hon fölis av GunnelLillqvist, Ebba Frilund, EtelGädda och Ragnhild Kaas.Tvd stigfinnaress konfererar - Gustaf Kronholm och Mdrten Weurlander - ävenkallat »bastusnack,).90terrängen. Kontrollerna var överlag lagda med o:ntanke och det gälldeatt se tili att man faktiskt kom tili rätt skärm. Detta gällde speciellt sistakontrollen, där olika klasser hade olika kontroller. Här hamnade åtskilligavid fel skärm på grund av bristande koncentration. Det är slarvigt menmänskligt.Efter omklädningen bar det av tili starten längs en snitzling, som enligtmångens förmenande var en »gu=ikilbmeten>. När man väl balanseratsig fram längs den slippriga stigen stod startbåsen prydligt uppradadepå ett backkrön och väntade på den levande fyllning, som med enminuts intervaller skulle kastas ut i markerna. Kampen kunde börja. Ochhårda dnster blev det i alla klasser. Bland eliten fanns många goda namnatt slå fram i förhandstipset, om också de flesta höll en hacka på dubblefinske mästaren från Gamlakarleby, Aimo Tepsell. Han var ju ute eftersitt första FSO-mästerskap bland de stora pojkarna. Men nog sku1le hanbli tvungen att låta det gå un dan för att vinna, det skulle säkert mångfaldigemästaren Leo Backman, Gustav Kronholm, Tor Korsman, MårtenWeurlander och naturligtvis evigt unge Pehr Backman se tili. Och såfanns ju alltid de svarta hästarna! Leo startade hårdast och ledde klartännu vid nästsista kontrollen, men det blev en plåt på sista och så rök91


IK Ornens starka juniorer jick en jörsta inteckning i SSL:s pokat, jr. v.: mästare iklass M 20 Tom Kurppa, 4:de i klass M 18 Björn Lönnberg (son titljörbundsbasen)och 3 :dje i klass M 16 ] ari Forsten.mästerskapet. Aimo Tepsell hade förmånen att starta sist. Han gjordepraktiskt taget rent lopp, och belöningen blev det första mästartecknet.Dagens överraskning nu.mmer ett var Närpes-pojken Johan Nordback, somgjorde en utomordentlig insats (3:dje) och gay prov på vad som senare påhösten skulle komma. Överraskning nummer två var Sjundeå IF:s råstarkeAlvar Österberg (4:de), som även lyckades utmärkt och lämnadehela raden kända namn bakom sig i prislistan. Bland de tio främsta observerarman vidare alltid topp-placerade Pehr Backman samt elitmännenMårten Weurlander och Gustav Kronholm.1 damklassen väntade man sig en hård duell mellan Kervos och Brahesflickor. Den här gången drog smäckra Helena Akerholm det längstastrået och klubbkamraten Gunnel Liliqvist säkrade segern tili Österbotten.Trea blev dubbla mästarinnan Ebba Frilund, även hon· städse topp-placeradliksom bror Pelle.Bland yngre oldboys var Raymond Sell snabbast. Han vann komfortabeltmed tre minuter och förnyade guldet från Aland. Säkre GunnarNyberg, Ingå IF, som gjort en fin säsong, blev tvåa före Karl Sjöblom frånIFK. Ragnar Holmström från arrangörsföreningen rodde hem segernbland äldre oldboys och belöningen blev förbundets stormästarmärke.Martin Danielsson, Ingå IF, och Torsten Kahlson, IFK, var de följande.92Förbundsbasen Birger Lönnberg belönar mästaren Aimo Tepsetl.1 veteranklassen debuterade IFK-aren Henrik Pelin fint, knep guldet klartoch överlät åt Eero Jäntti från Sjundeå och Lenni Akerman, IK Örnen,att etablera sekundstrid om silvret. Den förre vann med fem sekunder.Mästerskapens mest överlägsne segrare hette Tom Kurppa, IK Örnen,som Sverige-tränad ställde upp och vann äldre juniorklassen med närmareåtta minuters marginal. Följande var Alf Forsen från IF Femmanoch Akilles' Börje AlMn. 1 yngre juniorklassen triumferade Kervos KnutLindberg rätt klart före Per Lajunen från Sibbo och Jörgen Andtbackafrån Gamlakarleby. 1 de yngsta klasserna, som inte berättigade tili mästerskap,kämpades det även för fullt. Segraren i M-16 hette Kaj Lindströmfrån Fiskars och i M-14 visade »Lili-Mårtem Weurlander från Esbo attäldre brodern inte behöver vara ensam svala i familjen. 1 denna klass fickf.ö. Esbo IF lika många knattar i mål som alla andra föreningar t!llsammans.Det är tydligen ingen fara med återväA'ien på det hållet. Slutligenhar vi flickklassen N-18, där lilla Kilo IF visade b åde bredd och topp.Anja Vuori vann med drygt nio minuter.Lagmästerskapen och vandringsprisen var som vanligt många. Störstaintresset knöts till kampen om »Grankulla-Kamraternas vandringspris»,där IF Brahe upprepade segern från föregående år. Lagmästerskapet iyngre oldboysklassen gick tili IK Örnen - som vanligt är man frestadatt säga - medan damguldet togs av IF Brahes treklöver. Det var fest-93


ligt kring prisbordet, som dominerades av ett hundratai granna Billnäsyxoroch värdefulla hederspris. Filmkam erorna surrade på olika hållmedan bordet tömdes av dem, som lyckats bäst. Som bas för tävlingarnafungerade Henrik Nurmi och vid sin sida hade han arbetsmyran E rikFrancke. Kontrollant var VU-ordförande Carl-Henrik Fager, vilken ävenmed stor framgång agerade speaker vid det vackra m ålet. OK Järvenskall ha ett rejält tack för väl utfört arbete.loch m ed att de tjuguförsta mästerskapen var tili ända avslutades enetapp i finlandssvensk orientering. Nästa gång - ja den förhoppningennär ju envar, att det skall bli en nästa gång - går tävlingen i den nyadistriktsindelningens teeken. Vårt förbundsmästerskap är visserligen denenskilda individens kamp, men det hindrar inte att man vid detta tillfällekastar en blick även på styrkeförhållandena distrikten emellan, såsom deavspeglar sig efter dusten i Bilinäs-skogarna. Vi har gett poäng åt de tjugofrämsta i M-klassen, åt de tio främsta i klasserna N , M-3 5, M- 20 och M-18samt åt de sex främsta i M-43 och M-5 0. Tabellen får följande utseende:IMI M-35 I M-43 IM-50IM- 20IM- 181 N I TotalHelsingfors lD . .. . . .... . 23 28 5I 10 11 11 5 93Mell. Nylands lD ...... 51 - 5 2 - 21 13 92Norra lD . . . ..... . ... . . 63 - - - - 8 19 90Västra Nylands lD ...... 32 10 11 6 17 9 - 85Syd. Österbottens lD .... 20 6 - - 3 - 11 40Vasa lD ..... . ... . ..... 18 - - - 9 - 7 34Östra lD .. ............ 3 - - - 8 6 - 17Alands lD - 4 - 3 5 - - 12Abolands ro':: : : : : : : : : : - 7 - - 2 - - 912101 55 1 21 1 21 1 55 1 55 155 1 472Ur tabe1len framgår:att det är hugget som stucket mellan de fyra främsta distrikten,att SÖlD och VlD bildar en tydlig m ellangrupp,att ÖlD, Äland och Äboland får finna sig i att bilda kön,att HID är det enda distrikt som får poäng i samtliga mästerskapsklasserochatt NlD får huvudparten av sina pqäng i M- och N-klasserna.Statistik är som k änt endast en speciell form av lögn , men något avintresse kan ju alltid plockas ur tabellen. Det är givet att de nyländskadistrikten och Abolands lD haft förmån av korta resor med motsvarandemöjlighet tili större deltagarantal, men å andra sidan utjämnas dennafavör genom att endast t oppen beaktats.Seniormästerskapet hem/ördes av vällöpande grabbarna Leo Mård, Helge Ell/olk ochlagets ankare och landslagslöpare J ohan Nordback .Kraft-karlar vann kavlekampAv J erker NybergTid och plats är Solf den sista septembersöndagen 1956. Förbundsmästerskapeni budkavle har fört Svensk-Finlands orienterare till en avde minsta, men t ät ast befolkade kommunerna runt Vasa. Mitt i socknenligger den lilla träkyrkan från 1780-talet. På gravgårdenlyser de vita träkorsen"emot en och talar på sitt stumma språk om hur hårt de sena~tekrigen gripit in i socknens liv. Här i centrum av socknen hade John Carlson,banläggare och t ävlingsledare, kallat samman årets budkavlelöpare.Några stenkast längre fram, där storskogen tar vid, ställdes kavleförarnaupp till start. Men före det hade prosten Birger Geber i vackra kärvfullaordalag hållit gudstjänst .Själva startplatsen, en åker invid en gammallada, var vackert inramadav skog i höstfärger. l tre olika repriser försvann löparna in i skogen.Länge dröjde de ute i markerna, tyckte man, men så lossnade det. Fyra95

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!