Kampen om Vindelälven - Västerbottens museum

OKÄND FOTOGRAF/FOLKRÖRELSEARKIVET, UMEÅNaturälven rinner och forsar alltjämt frånfjäll till hav, kulturälven likaså. Om vi blickarut efter älvlandskapet och snabbspolar genomVindelälvdalens historia upptäcker vi stenåldernsfångstgropar och boplatser intill vattendragenliksom spår efter samisk historia. Lämningarnaefter kolonisations- och nybyggartidenser vi tydligt i brukade landskap som exempelvisraningar där små hölador fortfarande stårkvar. Efter de mindre vattendragen återfinnsskvaltkvarnar och vattendrivna sågar. Vid forsaroch fall ser vi tydliga spår efter timmerflottningi form av vällbyggda och imponerande stenarmaroch andra flottledsbyggnader. Listan kangöras längre. Det var alltså dessa historiska spåroch lämningar som hotades av vattenkraftsutbyggnaden.Bäckflottning efter Gargån, ett biflöde till Vindelälven. Bilden från 1950-talet.Ume älven. I samband med detta tillsattes ettflertal utredningar om olika konsekvenser förkultur- och naturmiljöer efter berörda älvdalar.En av utredningarna genomfördes av Riksantikvarieämbetet.Här undersöktes effekternapå det historiska kulturlandskapet. Utredningensresultat var entydigt: Älvdalarna som helhetansågs ha en sådan stor betydelse för arkeologiskoch etnologisk forskning, liksom för attgöra kulturarvet levande för allmänheten, atten överledning inte var att tänka på. Det handladeom att ”behålla ett levande kulturlandskap”och att det ”bör bevaras i så ursprungligttillstånd som möjligt”. Även planerna på dessaöverledningar skrinlades.Spåren efter timmerflottningenMen vänta! Något händer i dessa dagar och änen gång står den ”orörda” älven i fokus. Problemetmed vår naturälv är att den samtidigt är enkulturälv. Det som nu står i skottlinjen är epokensom återspeglar timmerflottningen från tidigt1800-tal till slutet av 1970-talet. Borta ärpåståendet om den ”orörda” älven. Nu handlardet om en i allra högsta grad påverkad naturmiljövilket restaureringsarbeten, eller ”miljöåterställning”som det även benämns, står somuttryck för. I praktiken handlar det om att rivaut flottningslämningar och avlägsna stora delarav ett kulturarv. Den här typen av naturmiljövård– här har sportfiskeintresset en centralplats – uppvisar alltså andra frågor, problem ochaktörer jämfört med den tidigare debatten omvattenkraftsutbyggnaden.60