Glimten - Sigtunahem

42 Strövtåg i Sigtuna | SigtunaHemSigtunaHem | Glimten NR1 201143välbekant, rik och argsint och kallades i folkmunför Sigtunakungen. Han hade både krogoch postlokal i sitt hus i mitten på 1800-taletoch lämnade efter sig en förmögenhet somhamnade i Wahlbergska donationsfonden förhjälpbehövande. Fonden förvaltas av Sigtunakommun ännu idag.Epitet Sigtunakungen övertogs senareav Frans Reinhold Rydberg (1826–1902).Han började som bodbetjänt, blev rådman,butiksägare, gifte sig rikt och skapade själven förmögenhet i många fastigheter somBrännbo, Norrtil och vid Färjestadsbron.Flera profiler i Sigtunas historiahar lämna sina namn efter sig till gator ochvägar. Glimten berättade om dessa historiskagatunamn i ett tidigare nummer. Den dramatiskavändpunkten i det moderna Sigtuna blevtillkomsten av Sigtunastiftelsen efter initiativav Manfred Björkquist som strax intill Siftelsenslokaler fått en gata uppkallad efter sig.Manfred Björkquist (1884–1985) varbiskop i Stockholm 1942–1954, och extraordinarie hovpredikant. Han var med attforma den så kallade Ungkyrkorörelsen ochdess nationalistiska program med slagordet:”Sveriges folk – ett Guds folk”. Hans namnär därmed förknippat med folkkyrkotanken.Björkquist gjorde sig bemärkt i vida kretsargenom att i januari 1912 ta initiativet till eninsamling till en svensk pansarbåt vilket senareledde till regeringskris. 1917 var Björkquistledande i bildandet av Sigtunastiftelsenoch dess folkhögskola och läroverk, Sigtunahumanistiska. Han var rektor där 1917–42.Björkquist blev utnämnd till biskop av regeringen,trots att han saknade teologisk examenoch aldrig verkat som präst. Den 6 oktober1942 vigdes han till präst i Mariakyrkan.Forntida kraftkvinnorHistorien berättar vanligen om vad handlingskraftigamän uträttat. Men här fanns ocksåkvinnor med skarp personlighet och egenart,såväl bland fattigfolk som rika änkor.Den första man tänker på är vanligenIngegerd, hon som nekades att gifta sig mednorske kungen eftersom pappa kungen iSigtuna, Olof Eriksson Skötkonung, låg i fejdmed ”norrbaggarna” och kallade deras kungför tjockis.Istället arrangerades äktenskapet med denryske storfursten Jaroslav och äktenskapetartade sig väl. Ingegerd blev efter sin död helgonförklaradsom den heliga Anna inom ryskagrekisk-katolska kyrkan. Inom svensk-ortodoxakyrkan är hon Sverige skyddshelgon.Men det finns en annan Sigtunakvinna somhundra år senare visade var skåpet skulle stå,nämligen fru Doter på Viby med sin ende sonGere. Hon ville skänka bort sin gård i Vibytill de nyinflyttade cisterciensmunkarna ochkom i konflikt med sonen som såg sitt arvförsvinna. Doter omtalas i vårt äldsta skriftligadokument på pergament, det så kalladeVibybrevet, från 1164 som ”Probate uite etdeo dicate”, vilket kan tydas som ett omdömeliknande ”redlig och from”. Men hon beskrivsockså som ”deo dicata” vilket innebär ”vigd åtGud”, vilket möjligen kan visa att hon planeradeatt gå i kloster.Kexfabrik och grönsakerKexfabrikör Carl Östen Schauman hade etthjärta av guld, var full av idéer, framåtandaoch optimism, men hade ont om kontantapengar. I Märsta hade han sin bror TorstenSchauman som handlade med tomter ochfastigheter. På den vägen hamnade Carl Östenhär och for fram som en virvelvind med sinauppslag och affärsprojekt.Det började med att han köpte Steningeslott 1915, men bodde i huvudsak kvar i sittgamla hemland England. På Steninge byggdehan raskt 17 växthus med 100 anställda. Härstartades odling i stor skala av exklusiva grönsakerför båttransport till Stockholm och egenbutik på Strandvägen 7.Men tiderna var bistra. Första världskrigetrasade för fullt, i Ryssland pågick revolutionen,livsmedelsbrist plågade människorna ochhungerkravaller bröt ut i Stockholm. Mitt idenna turbulenta tid, år 1916, satsade Schaumanpå ett gigantiskt fabriksbygge i Märstaför att baka småkakor, Svenska KexfabrikenAB. Huset finns kvar, men utan hög skorsten,och är idag kommunens förvaltningsbyggnadvid Södergatan.I ett huj röjdes marken på Sätuna gårdsgamla järnåldersgravbacke, arkeologer tillkallades,bygget kom upp i rekordfart och kundeinvigas i november 1917.Ärkebiskop Stefan i Uppsala kalladesin för att slita det långvariga bråket. Sonenhade fått fädernearvet, men om sonen överlevdemodern, så skulle gården Viby medalla tillhörigheter behållas av klosterbrödernai evig tid, tillsammans med marker i Skottsilai Knivsta, Ekhamn i Vassunda, Hova i Odensalaoch ett antal andra uppländska gårdar.Dessutom skulle en fjärde marks avrad(skatt) betalas ut till munkarna från gårdenFransåker (Flomsakre) i Odensala så längemodern levde.Tre år senare skrev kung Knut Eriksson enkungörelse om ett förestående jordabyte medmunkarna ”som tidigare bott i Viby”. De byttegården i Viby och andra marker med alla tillhörigheterplus tolv mark guld mot kungensgård Säby i Julita och alla dess tillhörigheter.Redan efter tre månader brannfabriken. De 80 anställda hjälpte till att byggaom. Som tack för hjälpen bjöd Schauman personalenpå båtresa och lunch på det tämligennya Stadshotellet i Sigtuna. Ett kommunprotokollfrån 13 juli 1919 berättar att Schaumanäven sponsrade bygget av ett epidemisjukhusvid Märsta station, men redan ett halvår senarekom de första varningssignalerna om atthan hade bekymmer med ekonomin och lågefter med skatterna. Strax kom konkursen,samtidigt som bankerna tog över Steninge.Schauman flyttade 1921 till Åbo, där hanöppnade en ny – kexfabrik!Carl Östen Schauman var av finsk-baltiskadel men hade tillträde till svenska riddarhusetsedan 1918. Han kom till Märsta närmastfrån England och Nya Zeeland, var gift tregånger, änkeman två gånger och dog 62 årgammal 1935 i Birmingham.