Bilder i moll - Läs en bok

las.en.bok.com

Bilder i moll - Läs en bok

Bilder i moll3


TONÅRStilla, stilla, lilla vänInte skrika, inte gråtaDagar komma kanske änDå du kan allt förlåtaStilla, stilla, ej ett ljudDu kan glädjen störaMinsta ord kan bli ett budOm det ingen bör få höraSorgen djupt i hjärtat bärLåt den aldrig talaGläds du varit verkligt kärGlömsk av allt det svalaVARIFRÅNVarifrån kommer duFrån öst och västFrån norr och söderJag är ett höstligt lövI en virvlande vindMin färg är gylleneOch mina ådror glöderLägg din handMot min varma kindGråstensgator har lyst som guldOch himlen som kostbart sidenNågra minuter en vardag i LundJust nu vid skymningstiden6


TILL RAGNARJag ser ett universum speglas i en mörk pupillOch anar evigheters rymder över vida vattenGyllentyngd är blommornas pistillDe sjunger mognad i augustinattenEn hand i din fått vila tryggtOch mina fingrars gräns är dinaBakom bron som våra läppar byggtVi anar gränslöshetens vidder skinaVi vände på världen så rummet blev tidOch levde i evighetenVardagens tankar fick lyskraft av fridOch rummet blev ett med oändlighetenLASARETTSVANDRING I MAJDet låg en avbruten tulpan på gräsetKnäckt av vindenSargad av traktorshjulLysande livsröd låg kalkenuppfläkt i min handI min hands kupa bär jagditt flämtande hjärtaFlammandeBrännandeAllt uppslukandeRagnar, min älskade ….7


KÄRLEKENS VÄRMENakna träd mot vårgrå himmel,Som blodomloppet på en plansch, sprider sina grenar.En gång steg genom min kroppKärlekens värme till varje finförgrenad åderDjupa blev dina ögonDin andedräkt blev tungVår längtan möttesJag kände dej i mina händerDu var ett svar på mej i dina händerVi hade inga gränserDet fanns ej du ej jagDet fanns blott viOch blodet sköljde genom bådaJAG ÄR ETT MED LIVETJag är jord och myllaMark där gräset spirarOch där blommor grorLägg dej ner att vilaLyss till alla stilla ljudLåt livets krafter stigaVarmt emot din hudMå tunga tankar lyftaLätt som nattlig skyVarken fråga eller svaraSe en fjärils fina vingeNjut en blommas tysta varaJag är mänska baraJag är ett med livet8


DÖDEN9


KÄRLEKEN SLÄCKER DU ALDRIGEtt sjukrums stillhet —Nej — ett liv mitt i en brusande orkesterMusik ohörbar för andra omslöt ossLivets mäktiga symfoniSkapad av våra känslors styrkaDöden var så nära — livet så stortDet fanns bara du och jagEn allt uppslukande kärlekÖgonblick, självlysande kristallklaraTid och rum försvannVi levde åter i oändlighetenEtt ord av kärlekEn tryckning av din handEn skugga av ett leendeEn blick ur dina ögonBlev ett crescendo vars jubel sprängdeSjukrummets trånga verklighetDagen kom då svaret på min handVar rofylldhet över ditt ansikteStillhet hos dina händerAv symfonien fanns blott en enda tonDiminuendoDå ....En orkester i virvlande kaosMed skärande stråkdrag tog döden överDöden är inte vackerDess storhet är negativFörmågan att släcka livHör mej, du grinande DödLiv kan du taKärleken släcker du aldrig10


DE DÖDAEn stor människa dogNågon jag önskat få träffaNågon vars ande burit ut över världenEn Marie CurieEn Harry MartinsonEn Vivi TäckholmMin värld förminskadesKrympte oåterkalleligtEn god vän dogEn värmegivareEn glädjespridareI vars närhet luften var lätt att andasTillvaron blev gråareFärgerna bleknadeGlansdagarna. slocknadeMin älskade dogAllt togs ifrån migInte ens jag själv finns kvarJAG HATAR DÖDENJag hatar dödenDöden har inga ordDöden sjunger inga sångerDöden svartbränner till och med sorgens ordDöden ger dem taggarAnar jag att en gångKanskeSkall sorgen bli mjuk och varmSorgens ord skall blommaSorgens ord skall bli en bro till livetDöden förblir stumJag hatar döden11


SORGEN13


GRÅDAGENÄr dagen gråBara för att solen gått i molnÄr allt dimmigtBara för att jag gråtit i nattHar skimret försvunnitFör att du är bortaDu som gav mig ljus och mörkerDu som gav relief och skärpaDu som var det prisma vari hela livet brötsSORGSå var det en gångMitt för dina varma ögonLördag. Ångande doft. Nykokt kronärtskockaVardagsfest. ÖgonblicksmedvetenhetLycka. Är ordet för stort?Nu. Detta vassa: nuTvångsbild: Livet en kronärtskockaSorgens blad rycker jag bortEtt efter ettSuger dess bittra saftTårarnas brännande sältaBlad efter bladStändigt nyaPå tallrikens kant växer den taggiga kransenDina varma ögon. Aldrig mer15


TVÅ RÖDA ROSOR TILL JULJag köper två röda rosorOch tror att jag är livskonstnärJag är en idiot!Varje jul gav du mej en bukettSju de mörkrödaste rosor du kunde finnaVarför går jag då och köper mig rosorTvå röda rosor när du är bortaVarför? Jag gråter juEn käck livskonstnär kan väl unna sigRosors röda värmeJag var en korttänkt idiotSom ingenting begrepJag gråter juDet var inte rosor jag längtadeDet var DINA rosor16


INTE VAR DET NÅGOT SVEKDet gick en hel timme i gårUtan att jag tänkte på dejDu var inte som vanligt bakom migDu var heller inte vid min sidaHände det något roligt?Var jag engagerad av någon annan?Nej, jag diskadeOch du var borta en hel timmaKänslan kom att jag svikit dejMen det var ju aldrig jag som svekDet var du som lämnade ossDet var du som följde dödenDet var du som gickJag och sorgen var kvarIgår var det bara såAtt också sorgen lämnade mig en timma17


NATTLIGT SAMTAL MED MEJ SJÄLVTänk om jag kunde få ledigtBara en enda dags ledighetDu är väl ledig, du är fri!Ingen ställer krav på dejFörstår du inteJag vill ha ledigt från sorg och längtanDet är så lite jag begärInte ens en hel dagJag nöjer mej med ett par timmarBara en liten stunds ledighetDu har ju tabletterDom gör dej lugnSkäm bort dejDrick ett glas gott vinDu blir lite lummigOch lite flummigSå glömmer du allt tristEtt par timmarTänk att du inte förstår ett duggINTE VILL JAG GLÖMMA!Men det jag villKan jag aldrig få18


SÖRJ INTE! DU, SOM HAR SÅ MÅNGA VACKRA MINNENJag säger:Minnena är min fiendeJag är rädd för minnenaNuet är ett genomgjutet klotOsårbart så länge minnen inte finnsDå kommer ett minne smygandeJu vackrare, ju lyckligare – desto farligareAv det stabila klotet blir en bubblaBara jag rör vid den spricker denMinnen är ingen tröstMinnen är ett hotMina händerMin hudMin kroppVågar inte tänka på DejMinnen har en vulkans kraftDe spränger alltMitt lugn är bara skärvor20


VASS SOM BARNDOMENS ULLSTRUMPOR ÄR SORGENDen stora sorgen är en svart kåpaDess yta är inte god och mjukMen man kan krypa in under denJag har kunnat gömma mejGlömma mejVärma mejKväva mej av dess mörka tyngdSå vill jag inte längre leva med DejUnder ett svart unket tält!Jag vill ta dig i handenVandra ut i vindenBort över solvarma hällarI luft och ljus blir Du bara ett minneJag flyr tillbaka till min svarta kåpa21


SÅ ANNORLUNDA NUNågon frågade:Drömmer du om RagnarVisst drömmer jag om DejMedan Du levde kunde Du finnas medI någon ångestdrömDina andedrag Din handGav då uppvaknandet befrielseSå annorlunda nuVitt är svart, svart är vittEn oförtröttligt återkommande drömglädje är DuVarje natts ensamma sömnGer Du trygghet och värmeVisst drömmer jag om DejDrömfri har ännu ingen natt varitSömn — Dröm — UppvaknandeStillaliggande halvslummerDu finns ännu kvarVakenhetens sanningsskärpaFörjagar trygghetenDagen utan Dej tar vid22


ETTÅRSDAGARLevde lugnt förankrad i min nya världAv minnen och nutidTänkte rationelltAnalysförmåga gav mej tuvor att stiga påFörde mej över sorgens gungfly,Över saknadens svarta djupVar är tuvorna i dagVar finns förnuftets stöttaOmkring mej svart hotande ävjaIngen stig. Inget fästeVad ligger det för makt i en årsdagDu var lika död lika borta för tre dar senDå var jag lugnVarför står just nu timme för timmeStund för stund knivskarpt klaraFärdiga att genomlevas på nyttFör ett år sen levde jag mitt i en orkesterMed tusen sinnen runt DejFylld av att ge Dej livets värmeoch kärlekens lugnNu är kaos och skärvorKärleken flyger mållöst över tomma djupFörnuft ger ingen hjälp mot svart förtvivlanMin lugna värld har sprängts av en årsdag23


UTAN DEJTrehundra sextio dagarDäribland en skottdagEn sorgedag jag fick på köpetEn extra pålagaVarje dag har tjugofyra timmarNågra för lugn klarsynNågra för svart förtvivlanNågra för mjuka tårarNågra för skratt och glädjeVarje timma har sextio minuterDet gör 31 millioner 622 tusen 4 hundra sekunderUtan Dej Din hand Din tanke Dina ögonDÖDE - FÖDDEJuli Augusti SeptemberOktober November DecemberJanuari Mars AprilEtt nytt liv spirarMitt nya livIngen konstlad smärtsam fortsättning av vi-livetEj den döda grodans kontraktion av elströmMitt livInte bara ett dunkande medvetande:Du är borta. Du är borta. Du är borta.Förvissningen:Du var Du fanns Du levdeDitt imperfektumEn oändlighetsbakgrundtill mitt presens:Jag är24


MÖTEN MED MÄNNISKOR25


SORGEARBETESorgearbeteVår kulturs modeordEn trollformelMedkänsla obehövligAllting glättatAllting efter normerna:- Goddag Goddag- Beklagar sorgen- Hoppas allt är bra- Visst är det tomt- Vi skall alla den vägen vandra- Kom och hälsa på- Ring- Vi sesSorgearbete. Nej! Jag vill inteJag vägrar. Jag vill sörjaJag vill gråta, ropa, längta, förbannaJag vill skrika: RAGNAR, RAGNARDU – DU – DU MIN ÄLSKADE!En kärlek dör inte för att en kropp kallnat************Kan detta godkännas som sorgearbete?RÅD TILL EN NÄSTATänk två gånger innan du säger: ”Sorgearbete”Det ordet är en trygghetsgåva till dej självEn sorg är inte en klump foglig leraSom man kan plocka fram, knådaForma till en figur efter sin viljaSorgen är ett levande väsenJag umgås med sorgenDen formar mejDen dikterar min dag, min nattSorgen bearbetar mej26


”DU, SOM ÄR SÅ STARK”Är jag starkJag som vill bli bortskämdSlippa bestämmaSlippa ordnaBara vara rankaKan ni tänka er en 70-årig rankaSom väger nästan lika många kiloDet går bara inteJag får fortsätta styra och ställaVara starkVara ekMen vet, också en ek kan bli tröttMEDLIDANDE - MEDKÄNSLAMedlidande -MedkänslaTvå skilda begreppMedlidande gör mig kall och stumMedlidande är halt och undanglidandeBara röstens förkonstling:Lilla vän, lilla du, lilla KarinSkrapa på sockerglasyren du hör ett eko:Jag är rik, jag är stor, jag är starkStanna där nere i din svaghetHota inte min trygghetMedkännande, medkänslaAnspråksfri gemenskapVägen ljus. Stegen lättaNågon vid min sida att tala med, att tiga medNågon att skratta medAtt gråta med om det känns såMedkännandeMedmänniska. Tack för vårt möte27


UMGÄNGE MED ENSAMSTÅENDEIbland blir jag en smula förvånadTelefonen ringerHej!Tack för den trevliga middagen!Vilken möda du hade gjort dejOch så gott allting varTänk att du orkar fastän du nu är ensamDet var så roligt att träffa Jönssons igenDe är så uppfriskande båda tvåJa, det tycker Pelle ocksåTänk att få bli bekant med Johanna P!Vi har hört så mycket positivt om henneOch det var verkligen en intressant människaDu - har du något för dej i kvällVill du inte komma hit ett slagVi har inget särskilt för oss Pelle och jagNågot att äta kan vi alltid hittaVi hade en liten bjudning i gårSå skafferiet är ganska fulltDu kan väl komma vid sjudragetHej då! Välkommen!29


VISST HAR LIVET GODA STUNDER, JANEDet vänliga, varma, gladaPlötsligt finns det runtom mejSorgen har tagit ledigtBorrande tankar flugit bortPockar inte på formuleringI nutillvarons goda stunderHar spänningarna släpptKänner mig som mjuk bladtångVaggande lojt vid strandenI ljummen solgenomlyst dyningVad skapar denna vilaFörståelse i en blickMedkänsla i ett ordEn kvist järnek i min handVänlighetens variationer är oändligaVänner vandrar några steg vid min sidaDeras värme strömmar genom mejLivet har goda stunder även för mej30


ÄNKANEFTERLEVERSKAN31


TIDEN GÅRFortfarande förstår jag ingentingAtt människan dörhar jag vetat så länge jag minnsMen nu förstår jag det inteNär Du har dött förstår jag ingentingFinns det två verkligheterJag ser Dej här bredvid migDu är en plan bildFotots plastblanka kylaÄr en odiskutabel verklighetI mina händer sitter en annanDin kropps värmeDin huds sidenmjukhetLust och glädjeDu finns i mina händerPåtagligÄr verkligheten dubbelJag förstår ingentingPERSPEKTIVMin älskade, sitter Du bredvid migÄr Du fortfarande min följeslagareJa visst är Du detMen ändå, Du är så genomskinligUtan doft, utan värmeDu är som en fjäril ingjuten i plastJag kan inte tala med DejEfter två år har mina tårarLärt mig läxan: Du är död!Kommunikation med en dödGår bara i en riktningPlasten kring Dej är blänkandeSpeglar mig självÅterkastar mina ord32


SAKNAD ELLER SÅRAD FÅFÄNGANu är jag ingentingNyss var jag ”hustru Blomqvist”Förr var jag ”fröken Landergren på muséet”För länge, länge sedan var jagDen där lilla lustiga flickanVad hette hon: ”Tassa”Nyss var jag Ragnars hustruNu är jag ingentingVEM ÄR JAG I DAGNär du var min trygghet, min oroInte ställde jag fråganVEM ÄR JAGMindes roat överseendeSextonåringens avgrundssmärtaHisnande kastad mellanEnsamhetsångest och livsförväntanFormade fråganVEM ÄR JAGHäxa eller ängelRasande menad — drömmande dryadOnd eller god. Svart eller vitBara inte ett slätstruket mittemellanÅter virvlar jagEtt ensamlöv i höstvindenNu utan vårens förväntanPå nytt ekar frågor:Har jag ett JAG Är jag ett NÅGONHar jag egna känslor, eget livÄr jag bara en spegel av andraSuger jag must ur andras livNär mitt eget ligger oåkomligtI minnets genomskinligaMen ogenomträngliga glaskulaVEM ÄR JAG I DAG33


TILL EN DRÖMPRINSStarka händer skall föra mejfrån döden åter in i livetDet är inte kärlek jag begärinte erotikInom mej spränger en outsläckliglust att levaVar går gränsen mellan lusta och livslustSom en isig vintervind vill jagsveda dina läppar med en kyssLänge skall du känna den sombrännande hettaMOT KLARHETTumlande genom tidsvallenRusande som en himlakroppFrån magnetfält till magnetfältAttackerad av kometsvansarOsynliga ljusBedövad av sfärmusikenKnuffad av människorBländad av strålkastareUtplånad av skrik och skvalSlungas jag in i ensamhetenEnsamhet låter tankar groTystnad formar ordMörker tänder bilderJag blir jagI en stilla rymd av frihet34


DE OSYNLIGAVad bär de i sina handväskorAlla de ensamma människornaOsedda vandrar de bland ossFörst när vi stöter till dem märker vi demSer dem gör vi aldrigVilar lugn tillfredsställelseLätt i deras väskorÄr väskorna tunga av sorg efter den bortgångneEfter hans röst, hans steg, hans personGöms där bitterhet över förgångna oförrätterEller rädsla för social otrygghetÄr det längtan till den egna ungdomenslek och heta blodSom fyller skrymslenaBågnar väskorna av skamkänslor överkroppens kärlekslängtanVågar vi låta andra se våra väskors innehållVågar vi högt ropa det outtaladeVad gör en väskryckare med innehållet35


JAG ÄR ÄNKAÄNKA — vilket ord!Kommer det frånEN ENA ENSAMÄr det bildat till ÄÄNFadd. Konturlös, något ingentingTag bort prickarnaEn ANKA vaggar framNej! Jag vill inte -Jag är en efterleverskaRagnars efterleverskaJag lever vårt livs alla minnenMenen efterleverskaHar också ett eget liv36


TAVLA I MOLLVore jag ChagallMålade jag ett förvårslandskapHimmeln klar och kallMarken disigt blåÖver en liten svart mänskokvinnaSvävar en röd filtSom en sky i vinden ligger denGammeldagsröd med svarta kantränderDen strålar värme mot kylig vårhimmelDen lilla svarta gumman, snart förtorkadHar ingen att svepa den mjuka filten kringIngen i världen37


POTPURRIKRUKANRosors blad hettande rödaMjukt glänsandeTiden övervinnandeSkulle i krukan för evigt glödaLyft locket!Färgen försvinnandeStyva och prasslandeOm intet minnandeLigger rosorna döda38


ÅLDRINGEN39


TÄNK OM JAG VORE YNGRE!Fast 68 år vill jag inte varaDu var så sjuk, min älskadeSå förtvivlat sjukInte vill jag vara 48 årJagas av veckotidningskravInte vara rynkig. Inte, vara grå. Inte vara slappInte se ut som femtio årBara vara ung, ung, ung!Jag vill inte vara 28 årLivet hade så många problemSkulle jag bli någotSkulle jag dugaNågon att älskaNågon som inte älskadeRakt inte vill jag vara 18 årVara osäker. Göra felRodna. Gråta på bioVara ful. Vara klumpigVara ensam40


GAMMALGamla människor, nöjda lugnaBlitt leende njuter de sin ålderdomJag är gammal. varför är inte jag nöjdJag mår ju bra, min kropp fungerarBara en liktorn och lite nitromex då och dåJag har 70 års livserfarenheterMånga människor har stansat mitt jagUr längesen kan jag plocka minnenStanna vid, glädjas åt, skämmas överNu ett rikt gammalt trollMed sommarhus och bilFri att fara som jag villUtan krav utan skyldighetBortskämd av mångaVarför oron Varför är jag inte nöjdVarför vill jag också ha:UNGDOM — SKÖNHET — KÄRLEK41


ÄLSKOG PÅ ÅLDERDOMJag vill!Vad är det jag villBränner åtrå mitt inreVill jag uppleva älskandetsHetta, extas och nirvanaNej! Min kropp, är för gammalMina minnen för starkaJag drömmer om attFå ligga vid din sidaFå låta mina händer glidaÖver din varma hudLäsa dess blindskriftJag vill sövas av dina andedragDitt hjärtas rytmSkall ge mig visshetAtt glädjen delas av oss bådaDÅ OCH NUI ungdomligt övermodMålade jag mig rutigMed läppstift och ögontuschDet var apart och tilldragandeNu är det åldern som medTunna linjer tecknarRynkornas runskriftOch ådrornas lätta grenverk på min hudDet är oskönt och frånstötande42


AVKLÄDDI vinterfrost står alla träd naknaAvklädd gemenskapens skyddandegrönskaKan stammens växt inte döljasLika lite som personligheten hosEn åldrande människa kan gömmasBakom modekläder och färgat hårUnder läppstift och ögonskuggaÅlderdomen avslöjar oss allaLika skoningslöst naknaSom vintern utlämnar trädetFÅNGENSKAPJag lever i en konservburkMin ålder är plåten omkring mejOmvärlden smider denVännerna förstärker den”Det finns ingen ålder” säger dom”Vad du är ungdomlig” kvittrar dom”Ingen är äldre än den känner sej”uppmuntrar dom”Vem skulle tro att du fyllt 70 år”smickrar domSå hamrar orden plåten till pansarSom snigeln i sitt snäckhusLever jag i min konservburk43


OM SOLEN SKEN …..Mörk ligger skugganIsad av ålder och ensamhetDär ute hänger ordGråkalla, livlöst stelaSom frusen tvätt på en linaVärmda av solenSkulle de fladdrat mjukaLjusa och blommadeSkulle de formatsTill kärlekens dikterI SPEGELNSe mej som den jag ärEn något överviktig kvinnaMen dock — en människaMöt mej som den jag ärEn ganska åldrad kvinnaMen dock — en kvinnaVisst är jag kantstöttMen långt från livströttMitt ansikte rynkigtMen själen ungRösten skrapigMen känslan varm och tungJag är slitna trasorOch sammet på en gångLivsvandringen var både rik och lång44


INNEHÅLL:Sid.Kärleken 5Döden 9Sorgen 13Möten med människor 25Änkan – Efterleverskan 31Åldringen 3946


Regiontryckeriet Göteborg 201048

More magazines by this user
Similar magazines