Framtiden till låns - hållbar utveckling - Riksantikvarieämbetet

raa.se
  • No tags were found...

Framtiden till låns - hållbar utveckling - Riksantikvarieämbetet

Framtiden till låns– hållbar utvecklingHöstmöte 2005Höstmöte 2005Dokumentation 30 november – 1 december


Framtiden till låns– hållbar utvecklingHöstmöte 2005Dokumentation 30 november – 1 december


RiksantikvarieämbetetBox 5405, 114 84 StockholmTelefon 08-5191 8000Fax 08-660 7284Dokumentation från höstmötet den 30 november – 1 december 2005.Föreläsningarna och seminarierna har sammanfattats av Lars Krögerström, Vetenskapsjournalisterna ochfrilansjournalisterna Emma Danielsson och Tomas Lundin.Dokumentationen är producerad vid Riksantikvarieämbetets kommunikationsenhet, Stockholm, februari 2006.Projektledare Pia HedenstedtFoto Jeanette AgnrudLayout Alice SunnebäckFör information om kommande höstmöte, besök Riksantikvarieämbetets hemsida: www.raa.se© 2006 RiksantikvarieämbetetISBN13: 91-7209-413-3ISBN10: 978-91-7209-413-0


InnehållTider och lokaler 41. Inledning 52. Sverige – ett kvarter i den globala byn 6Stefan Edman, politisk utredare och författare3. Svenska miljömål 8Bengt K Å Johansson, ordförande i Miljömålsrådet4. Sustainable heritage management 9Christopher Young, English Heritage5. Nytt FoU-program för kulturmiljöområdet 10Seminarieledare: Johan Hegardt, Riksantikvarieämbetet6. Mångfald som mål och medel 12Seminarieledare: Leif Grundberg, Riksantikvarieämbetet7. Landskapskonventionen – helhetsperspektiv på människansyttre livsmiljö 14Seminarieledare: Leif Gren och Birgitta Elfström, Riksantikvarieämbetet8. Ny kulturarvsvetenskaplig forskning 16Seminarieledare: Birgitta Johansen, Riksantikvarieämbetet9. Från patient till medborgare 17Seminarieledare: Mikael Wahldén, Riksantikvarieämbetet10. Uppföljningssystem och indikatorer 18Seminarieledare: Per-Olof Remmare, Riksantikvarieämbetet11. Tillgängligt, användbart, begripligt! 20Seminarieledare: Rolf Källman, Riksantikvarieämbetet12. Platsers värde – vem bestämmer hur du egentligen mår? 22Seminarieledare: Kersti Berggren, Riksantikvarieämbetet13. Är kulturarvet alltid en resurs? 24Seminarieledare: Birgitta Elfström, Riksantikvarieämbetet14. Klimatutvecklingens konsekvenser för kulturarvet 25Seminarieledare: Monika Fjæstad, Riksantikvarieämbetet15. Ta ansvar för din kulturmiljö! 27Seminarieledare: Henrik Lindblad, Riksantikvarieämbetet16. Kulturarv och attraktiva regioner 29Seminarieledare: Marja-Leena Pilvesmaa, Riksantikvarieämbetet17. En utflykt till det moderna kulturarvet 3118. Avslutande diskussion 32


1. InledningDet är en stor utmaning att ingå i och bidra till en hållbarutveckling. Men vi vet att Kulturmiljövården har särskilda förutsättningaratt ge det historiska och humanistiska perspektivetpå samhällsutvecklingen.Riksantikvarie Inger Liliequist öppnade 2005 års höstmötemed att beskriva det uppdrag Riksantikvarieämbetet, tillsammansmed hela kulturmiljösektorn, har fått för att vara medoch skapa en hållbar värld. På temat ”Framtiden till låns” genomfördes18 programpunkter under två dagar.Prorektor Lena Gerholm välkomnade deltagarna till mötesplatsen,den magnifika Aula Magna vid Stockholms Universitet.Hon konstaterade att Riksantikvarieämbetet knappast kundeha gjort ett bättre val av mötesplats, i hjärtat av världensförsta nationalstadspark och vid ett lärosäte med 37 000 studenteroch 6 000 anställda och med ledande forskning inom blandannat arkeologi, klimatfrågor och miljö.Vid öppningsceremonin delade Riksantikvarieämbetets ordförandeBengt K Å Johansson ut Riksantikvarieämbetets medaljför särskilt förtjänstfulla insatser inom kulturmiljövården.Medaljen förärades en eldsjäl som skrivit 20 böcker och som ären mästare på limerickar och som driver kulturkooperativetKulturkoppra i norra Värmland med mottot att söka levandegöragammal kultur med ny teknik.Torleif Styffe från Sysslebäck mottog medaljen ”i ett stortögonblick för en värmländsk skollärare” och en känsla av ödmjukhet,förvåning och overklighet. Men ”jag utgår ifrån attde som delar ut priset verkligen tänkt igenom detta och vet vadde gör”. I stället för tacktal läste Torleif Styffe julevangeliet pånordvärmländskt dalbymål, ”öm e onge söm vart född å blelagd i e krubb”.Bengt K Å Johansson och Torleif Styffe, mottagareav Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2005.Höstmötet arrangerades i Stockholms universitet(Aula Magna och Juristernas hus).Riksantikvarien Inger Liliequist.HÖSTMÖTE 2005 5


2. Sverige – ett kvarter i den globala bynStefan Edman, politisk utredare och författareStefan Edman.Med andan i halsen från ett försenat SJ-tåg (som ändå är detmest miljövänliga färdsättet) äntrade miljödebattören och politiskeutredaren Stefan Edman höstmötets scen. Han tog medåhörarna på en kosmisk resa som slutade i vårt lilla kvarter avuniversum, kvarteret Sverige som söker sin roll i nuet och ievigheten.Om vi ska vara uthålliga (och det är inte många som tyckertvärt om) så måste vi lära oss att producera välfärd klokare såatt vi tar lite mindre utrymme och så att resurserna räcker åtalla och inte tar slut.Metaforen är att ro rakt med två åror, där den ena åran fårsin kraft från tekniska framsteg såsom effektivare energianvändning,snålare fordon och uthålliga industriprocesser. Denandra åran hämtar kraft i våra värderingar, attityder och vanor.Det är den etiska åran, där en viktig del är att förstå hurmänniskor i olika tider levt och överlevt på sin resursbas, deresurser man i varje tid och ögonblick haft att tillgå.Och vem besitter den kunskapen, jo kulturmiljöexperterna.De historiska rötterna är oerhört viktiga för att lösa framtidensfrågor på väg mot en hållbar utveckling. Klart som korvspad,eller saken är biff.Stefan Edmans regeringsuppdrag har utmynnat i utredningen”Bilen, biffen, bostaden – hållbara laster, smartare konsumtion”.Titeln speglar vardagens tre nyckelområden där tekniskutveckling och ändrade livsmönster måste samverka för enhållbar utveckling.I den långa raden av konkreta och praktiska förslag finnsbland annat individuell mätning av varmvattenförbrukning ivarje lägenhet och ett smart grönt reskort för kollektivtrafiken.Framför allt ska beteendet förändras med ”lockmedel” och stimulans.En övergripande tes är att nya landvinningar och framstegsom skapar ökat utrymme för välfärd ska kanaliseras över tillimmateriell konsumtion istället för fler prylar. Ty landvinningaroch framsteg görs hela tiden, produktivitetsökningar är inteav ondo, jordbruket är ett av de tydligaste exemplen. För litedrygt hundra år sedan arbetade eller levde åtta av tio svenskari och av jordbruket. Idag är siffran tre av hundra.Vad Stefan Edman menar är att i detta utrymme av ständigtökad produktivitet inom både jordbruk, industri och andra sektorer,så måste man välja hur de nya tillgängliga resurserna skaanvändas. Uthålligt är att använda utrymmet till konsumtionav kultur och andra immateriella värden för ökat välstånd, iställetför ständigt nya och energikrävande prylar.Och vem är som klippt och skuren för att erbjuda ett sådantutbud om inte kulturmiljösektorn.Den kosmiska resan sker i både tid och rum. Att ta en tur påen ljusstråle från kvarteret Sverige in till galaxens centrum ”föratt köpa en kvällstidning” tar 60 000 år. Tillbaka igen gör vi entur in till människokroppens minsta beståndsdelar där varje6 FRAMTIDEN TILL LÅNS – HÅLLBAR UTVECKLING


atom av kol, järn, svavel och de flesta andra grundämnen skapatsoch befunnit sig på någon avlägsen stjärna. Det kan mankalla historiskt perspektiv på människan.HÖSTMÖTE 2005 7


3. Svenska miljömålBengt K Å Johansson, ordförande i MiljömålsrådetBengt K Å Johansson.Moderator Jan-Olov Johansson.De numera sexton nationella miljökvalitetsmålen är instrumentoch referenser för Sveriges väg mot en hållbar utveckling. Kulturhistoriskavärden är förstås en viktig ingrediens i god miljökvalitet,men kulturarvet har en långt större roll än så på vägenmot hållbar utveckling.Riksantikvarieämbetets styrelseordförande Bengt K Å Johanssonär även ordförande i Miljömålsrådet, den instans utsedd avregeringen som har till uppgift att fortlöpande utvärdera detpågående arbetet med miljökvalitetsmålen.Den tidigare oöverskådliga floran av nationella miljömålhar fogats samman till 16 övergripande nationella miljömål,med ”Ett rikt växt- och djurliv” som det senaste tillskottet. Deflesta miljömål har i sin tur delmål med åtgärdsprogram sommed jämna mellanrum följs upp och utvärderas. Vid utvärderingensymboliseras framstegen av ”smiley-gubbar” som antingenär glada, avvaktande eller ledsna.Globalt är klimatmålet det mest bekymmersamma och därär Sverige nästan helt beroende av vad som händer i omvärlden.Regionalt är Östersjöns hälsa och status det svåraste problemet.Bengt K Å Johansson använde upptäcktsresor som metafor.När hörde vi senast talas om någon ny upptäcktsresande, någonsom utforskat ett nytt område på jorden? Det var längesedan. Nästan allt är redan upptäckt och taget i anspråk, såäven jordens naturresurser. Mönstret av en natur som i allt väsentligtär påverkad, nyttjad eller missbrukad av människanblir allt tydligare. Natur är kultur. Människan och hennes livsmönsteroch kultur, liksom det kulturarv vi dagligen lever med,är sålunda avgörande för att nå miljökvalitetsmålen. Beröringspunkternamellan natur och kultur är otaliga. Att skapagoda livsmiljöer genom levande kulturlandskap är bara ett avflera konkreta exempel.I den nya miljömålspropositionen kan en perspektivförskjutningutläsas, från skydd mot förvaltning och utveckling,ökat tvärsektoriellt arbete samt en helhetssyn på landskapetmed människan i centrum. Dessa perspektivförskjutningar skaparnya förutsättningar för att lyfta fram kulturarvsperspektivetshumanistiska och historiska perspektiv i miljömålsarbetetoch stärka samarbetet med andra aktörer i samhället. De storamöjligheterna med ökad samverkan mellan naturmiljö- ochkulturmiljöarbetet betonas särskilt.Höstmötets konferencier, Jan-Olov Johansson från Vetenskapsradionställde den konkreta frågan på vilket område människansmoderna livsstil och kulturyttringar kommer i störstkonflikt med miljömålen. Utan tvekan svarade Bengt K Å Johanssonatt den största konflikten finns i trafiken och transportmönstren.Och det är faktiskt ett område där utvecklingengår att påverka.8 FRAMTIDEN TILL LÅNS – HÅLLBAR UTVECKLING


4. Sustainable heritage managementChristopher Young, English HeritageFörr vårdade vi monument. Numera arbetar vi istället med levande,brukade och dynamiska miljöer. Hur Englands kulturmiljövårdbytt spår och ändrat inriktning beskrevs av ChristopherYoung från English Heritage. Istället för en auktoritärmyndighet som avlyser platser och byggnader är man nu enprocessledare som försöker få alla inblandade parter med påden goda och lönsamma idén att vårda, och aktivt bruka, dengemensamma kulturmiljön.Exemplet Hadrians Wall är belysande. Muren är numeravärldsarv och var under 300 år det romerska rikets nordligagränslinje. Den sträcker sig tvärs över hela norra England ihöjd med Newcastle. Under tidens gång har resterna av murenbevarats i olika grad och även fått en rad olika användningsområden.Muren ägs av ett otal enskilda ägare, kommuner ochinstitutioner. Delar av muren ligger kvar under asfalterade vägaroch skolgårdar medan andra delar står kvar i nästan ursprungligtskick.I en lång process har English Heritage arbetat med lokalaägare och användare och kommunerna längs muren för attupprätta en långsiktigt hållbar användning av muren och dessomgivningar. Att använda och bruka har befunnits vara bästasättet att bevara. Inte minst har lokala turistentreprenörer fåttutkomst av världsarvet. Och längs muren går en nationellvandringsled. Detta sätt att arbeta är milsvitt från hur mangjorde i kulturmiljövårdens barndom då inriktningen var attskydda individuella monument som i praktiken bestod av ruinerutan invånare. Så fort det bodde folk i de skyddsvärda objektenblev det protester eftersom skyddet innebar inskränkningaroch förbud. Den förlösande insikten var väl egentligendels att kulturmiljön inte enbart består av isolerade ruiner, delsatt kulturmiljön är något dynamiskt som befinner sig underständig påverkan av människor.Under en period bestod kulturmiljövården av ständiga räddningsaktioneri samband med snart sagt varje exploatering avvägar och byggnader. Och eftersom hela landet är fyllt av arkeologiskalämningar blev detta en fruktlös kamp.Den nya och motsatta strategin är därför att upplysa, utbildaoch prata med så många människor som möjligt och attfortsätta att bruka kulturarvet, men på ett förhoppningsvis genomtänktoch uthålligt sätt. Har man en ruin kan man likagärna använda den. Långsiktigt hållbar användning av kulturarvetinnebär att människor ska se ett konkret värde och ettunderlag för inkomster i brukandet, helst ska man kunna utvecklanya användningsområden för den historiska miljön somskapar arbete och inkomster åt lokalbefolkningen.Och nyckeln till framgång är att prata och åter prata medfolk, om det så innebär att man måste sitta på den lokala pubenoch dricka öl med ortsbefolkningen kväll efter kväll. Det är etttufft och hårt jobb, ”but somebody has to do it”.Christopher Young.HÖSTMÖTE 2005 9


5. Nytt FoU-program för kulturmiljöområdetSeminarieledare: Johan Hegardt, RiksantikvarieämbetetDe frågor vi ställer till historien ger oss kunskap om det förflutna.De frågor vi ställer och hur vi formulerar dem sägerockså något om den tid vi lever i. Det tvådelande perspektivetskapar flera dimensioner att laborera med och medvetenhetenom detta måste vara en förutsättning för den forskning sombedrivs. Viljan att förstå det förflutna är drivkraften, där samtidenutgör en ram för vår förståelse. Men vilka forskningsbehovfinns inom kulturmiljöområdet idag och vad kan det ge oss?Frågorna samlade Karin Arvastson, Anders Gustafsson, AndersHögberg och Johan Hegardt från Riksantikvarieämbetet för atttala om det nya FoU-programmet.Allt nytt har sin bakgrund i det gamla. Erfarenheterna fråndet äldre FoU-programmet har gett upphov till en vidareutvecklingav frågorna som man ställde sig då, där både forskningsfältetsutveckling av frågorna och Riksantikvarieämbetets omvärldsanalyseroch strategier har utgjort en fond i utvecklingenav det nya programmet och de frågor man ställer sig nu. Detnya FoU-programmet efterfrågar en koncentrerad forskning,där fokus ligger på tre områden; plats och tradition, landskapmed historia samt moderna kulturarv. Det förstnämnda tematär inriktat på värderingar och kunskap, där regional utvecklingoch turism återfinns bland nyckelorden. Landskap med historiakoncentrerar sig på brukande och bevarande och indikerar etthelhetsperspektiv där man kan arbeta såväl med miljömålensom med klimatforskning. Det sistnämnda temat inriktar sig påhur vi ser på historien och vad som har hänt i samhället under1900-talet, där ingredienserna kan sträcka sig från urbanalandskap till vård av moderna material och hur de åldras. I detnya programmet har man öppnat för möjligheter att skapa storatvärvetenskapliga projekt som kan löpa under flera år. FoUanslagetmå vara ett modest forskningsbidrag ur ekonomisksynpunkt, men det är ett strategiskt betydelsefullt sådant. Medanslaget kan man följa upp tankar som senare blir forskning,och här är möjligheterna stora till förnyelse och förändring.Strävan efter tvärvetenskaplighet öppnar upp för både teknikoch humaniora, men ger även riktlinjer för hur forskningenska bedrivas. Ett forskningsområde kan belysas ur flera perspektiv,vilka är resultatet av omvärldsanalyser utifrån sektornskunskapsbehov. Hur vi skriver historien är ett sådant perspektiv.Frågor om tolkningsföreträde och hur lämningar värderasär relevanta för sektorsforskningen eftersom de ger återverkanpå hur vi väljer att dokumentera. Styrmedel och beslutsprocesserär ett annat perspektiv, där juridiska och ekonomiskaaspekter dominerar. Material och teknik är ytterligare ett, därman får möjlighet att studera nedbrytningsprocesser och konserveringsmetoder.Två betydelsefulla perspektiv inom programmet är delaktighetoch hållbar utveckling. Att synliggöra kulturarvsarbeteti det offentliga samtalet ger möjligheter att direkt kunna påverkasamhällsplaneringen, men skapar också delaktighet ochnya möjligheter för människor att utveckla sina egna förhåll-10 FRAMTIDEN TILL LÅNS – HÅLLBAR UTVECKLING


ningssätt till historien. Människors ökade delaktighet innebärockså att deras inflytande ökar. Det man har något att sägatill om vill man också vårda och ta ansvar för, viktiga grundstenari det fortsatta arbetet med en hållbar utveckling, i alltfrån bevarande av föremål och byggnader till hur klimatförändringarnapåverkar vårt kulturarv. Synligheten har det varitlite si och så med tidigare men möjligheten att skapa färre menstörre projekt i det nya FoU-programmet lyfter också presentationenav resultaten. Det är lätt att missa en ensam stämma isorlet av röster som utgör det offentliga samtalet, men en stortyrolerorkester – komplett med bastuba – under en och sammadirigent är ett effektivt sätt att göra sig hörd på. Här finns enypperlig chans att motbevisa att forskning inom humanioraskulle vara ett självändamål som står i kontrast till fritänkandeoch förändring. Brukandet och bevarandet av kulturarvet är beroendeav människors delaktighet och engagemang och sålänge det förhåller på detta sätt kan forskningen kring dettaaldrig kallas statisk. En till synes enkel ekvation, men inte destomindre sann, och samtidigt avgörande för hur det fortsattakultursektorsarbetet ska utövas.HÖSTMÖTE 2005 11


6. Mångfald som mål och medelSeminarieledare: Leif Grundberg, RiksantikvarieämbetetEmil Plisch.Cajsa Lagerkvist.På Världskulturmuseet i Göteborg jobbar man sedan flera årtillbaka med att utmana begrepp som kultur, etnicitet och tillhörighet.Genom att låta företrädarna själva få förmedla sinkultur har man skapat ett mångfaldslaboratorium som arbetarefter principen ”ingenting om oss utan oss”. Världskulturmuseethar också en kulturell mix bland sin egen personal, även påkvalificerade jobb, som man inte finner på många platser inomkulturmiljövärlden. Med undantag för en och annan dansk ärde utländska inslagen sällsynta på högre poster inom hela fältet.Hur kulturell enfald ska kunna vändas till kulturell mångfalddiskuterades under seminariet där Emil Plisch från kommitténför samordning av mångkulturåret, Henrik Lindbladfrån Riksantikvarieämbetet och Cajsa Lagerkvist, intendent påVärldskulturmuseet medverkade.Det av regeringen utnämnda Mångkulturåret 2006 är entydlig signal att prioritera mångfaldsfrågor och att bli bättre påatt spegla det samhälle vi faktiskt lever i idag. Att uppmärksammaen fråga under tolv månader för att sedan byta fokus tillnågot helt annat kan uppfattas som en kortsiktig strategi, menmångkulturåret är inte menat som ett jippo. Genom att särskiltuppmärksamma mångfaldsfrågor under 2006 ska man iställetfå aktörerna att se över sitt eget arbete och jobba långsiktigtför att ge mångfalden en naturlig plats inom ordinarie verksamheter.Det kommer inte att finnas några extra pengar till destatliga myndigheterna, meningen är att arbete med mångkulturfrågorska vara en självklarhet och rymmas inom budget. Påsamma sätt som man inte får extra pengar för att jobba förjämställdhet mellan könen får man heller inte extra pengar försitt mångfaldsarbete.Riksantikvarieämbetets mål är att ett mångkulturellt tankesättpermanent ska genomsyra myndighetens själva själ,och detta givetvis inte bara under det av regeringen utropademångkulturåret. En reviderad mångfaldsplan för den internaverksamheten kommer att vara en del i detta. Planen ska blandannat ta fasta på utbildning för alla anställda inom organisationensom en medverkande kraft. Under de närmaste årenkommer stora nyrekryteringar att behövas. Det ger också möjlighetatt påverka den etniska och kulturella sammansättningenbland de anställda för att i högre grad kunna spegla dagensSverige.Riktat mot allmänheten kommer en rad aktiviteter anordnasav Riksantikvarieämbetet under året på temat mångfald ochmångkultur. Kulturhusens dag är ett internationellt samarbetesom varje år drar miljontals besökare världen över. Under 2006är temat platser för ankomst och avfärd vilket inbegriper alltfrån flygplatser till busstationer. Det är miljöer som så länge defunnits sett människor komma och gå och besökaren kommerdär bland annat få möjlighet att ställa dagens flyktingars situationmot den hos de svenska amerikaemigranterna.12 FRAMTIDEN TILL LÅNS – HÅLLBAR UTVECKLING


För att alla ska se vårt kulturella arv som relevant och angelägetmåste det också förmedla en bild av Sverige som alla kankänna igen sig i. En sådan bild skapas bäst genom att synliggöraen bredd av människor och perspektiv, och även låta representanterfrån olika grupper själva presentera sin kultur, pådet sätt man gjort på Världskulturmuseet i Göteborg.Mångkulturåret får inte ses som ett minoritetsår, i synnerhetinte ett år som handlar om minoriteter utan deras egen medverkan.Det är bland majoriteten som förändringar måste till ochdet är där brännpunkten borde ligga.HÖSTMÖTE 2005 13


7. Landskapskonventionen – helhetsperspektivpå människans yttre livsmiljöSeminarieledare: Leif Gren och Birgitta Elfström, RiksantikvarieämbetetEuroparådets Landskapskonvention står i begrepp att genomförasi Sverige. 32 av 46 länder hade undertecknat konventionenvid tiden för Riksantikvarieämbetets höstmöte.Konventionen beskriver landskapet som ett område som fårsin karaktär under påverkan av och i samspelet mellan bådenaturliga och mänskliga faktorer. Konventionen syftar till attuppfylla människors behov och önskemål att kunna glädja sigåt landskap med hög kvalitet, och ska spela en aktiv roll i utvecklingenav landskapen. Landskapet ska vidare vara en viktigbeståndsdel i det enskilda och sociala välbefinnandet. Skydd,förvaltning och planering av landskap medför rättigheter ochskyldigheter för alla. Konventionen slår också fast att landskapetsständiga förändring ska ske under hållbar utveckling.Tolkningen är inte helt enkel. Landskapets olika betraktarelägger märke till helt skilda saker; någon tittar på växter ochdjur, någon tittar på byggnader och någon annan tittar på exploateringsmöjligheter.Men vem tittar på helheten? Somt ärav riksintresse för kulturmiljövården, annat av riksintresse förfriluftslivet, men betyder det att området då är värdelöst urandra aspekter?Att se helheten och att väga samman alla olika värden i landskapetoch att sätta fokus på människans relation till landskapet,det är huvudmålet med Landskapskonventionen.Internationella konventioner finns det många, till de merkända hör barnkonventionen och konventionen för mänskligarättigheter. Att underteckna och sedermera ratificera en konventioninnebär att ett land tar på sig en rad åtaganden, tillexempel att anpassa sin lagstiftning, att anpassa politiken ochatt inleda processer för medborgarnas delaktighet.Sverige hör till de 32 länder som skrivit på konventionen,men ingår inte i gruppen av 20 länder som redan ratificerat.England har inte ens undertecknat, men det betyder inte attdet inte pågår ett arbete i linje med konventionens intentioner;tvärt om har England kommit längre än de flesta andraländer. Mycket konkret visade Graham Fairclough från EnglishHeritage hur det kan gå till med hjälp av landskapskartorsom illustrerar olika saker. Om man till exempel har en kartaför naturtyper och naturskydd, en karta för kulturmiljöer, enkarta för bosättningsmönster, en geologisk karta, you name it,och så lägger man kartorna på varandra, bildligt talat, och fårfram ett helt nytt helhetsmönster. Man kan också använda sigav förändringskartor som visar i hur stor grad olika delar avlandskapet förändrats under en viss tid.I det mångfaldiga perspektivet växer landskapet fram, intesom ett traditionellt stycke natur, utan mera som en imaginäridé av ett dynamiskt förlopp, eller som en ögonblicksbild sominnehåller alla sinnesintryck på en gång. Släpp loss fantasin förvad ett landskap egentligen är.14 FRAMTIDEN TILL LÅNS – HÅLLBAR UTVECKLING


Landskapet reflekterar människors dagliga mödor, samladekunskaper och känslor och är summan av sina beståndsdelar ihistorisk tid, i nutiden och i framtiden. Och här svindlar förståstanken när vi ska föreställa oss, och kanske även lägga in enviljeyttring i utformningen av framtidens landskap.I vilket fall som helst genomförs nu Europarådets Landskapskonventionäven i Sverige och Mia Björckebaum frånKMV-forum tror att det kan vara en god idé att inte bara lydigtfölja dess minimikrav. Man bör istället lägga krut på att identifieraoch använda konventionens möjligheter på en rad olikaområden, från samhällsplanering, natur- och kulturfrågor ochareella näringar till ekonomisk och social politik. Och fokusska ligga på människans relation och samspel med landskapet.Både minimikrav och möjligheter ska diskuteras i Riksantikvarieämbetetssamverkansarbete som börjar i år.HÖSTMÖTE 2005 15


9. Från patient till medborgareSeminarieledare: Mikael Wahldén, RiksantikvarieämbetetEn rullstolsramp är meningslös om det inte går att komma framtill den, så arbetet måste börja redan vid parkeringen, menarLena Rundström, byggnadsantikvarie i Västra Götalands län,där man har genomfört en inventering av förutsättningarna förhandikappanpassning.I seminariet om handikapparbetet inom kulturmiljösektornmedverkade Leif Johannesson från Riksantikvarieämbetet somtillsammans med Ingrid Hernsell från Boverket talade om hurman med relativt enkla medel kan få bort många hinder påpublika platser.Det är inte alltid realistiskt att tillgängliggöra hela kulturmiljönför alla utan att göra mer skada än nytta, men då måsteman välja ut de delar som är viktiga för att besökaren ska kunnaförstå helheten och göra i alla fall dem åtkomliga.Varnhems klosterruin är en av de platser i Västra Götalandslän som är tänkt att handikappanpassas utifrån den presenterademodellen. Alla vrår i ruinen kommer inte att kunna görastillgängliga, men genom att bland annat flytta informationsskyltaroch förbättra framkomligheten till några av rummenoch till klosterträdgården kommer man ändå att kunna kommuniceraen känsla för platsen och dess historia.Våren 2000 antog riksdagen propositionen ”Från patienttill medborgare”, en vägkarta för handikapparbetet i Sverigesom ska vara färdigställd 2010. Nu i halvtid är det dags attgranska och reflektera över hur långt de olika samhällssektorernahar kommit. Alla statliga myndigheter och verk ska varaföredömen för andra i sitt handikapparbete, men Riksantikvarieämbetethar ännu högre krav på sig, eftersom det ingår iden utvalda grupp på 14 myndigheter som ska vara särskiltdrivande. Det innebär att det inte räcker med att vara i täten,man måste vara före täten.En enkät som i våras skickades ut till företrädare för kulturmiljösektornvisar att man redan kommit en bit på vägeninför andra halvlek. Svaren visar att det finns en mer positivattityd till handikapparbetet nu än för fem år sedan då projektetstartade. Från att ha uppfattat handikappanpassning som ettproblem, ett hinder som måste överbryggas utan att göra våldpå kulturmiljön, har fältet fått en bredare syn som sträcker sigbortom ramper och hissar. Är något värt att bevara ska detockså göras tillgängligt för så många som möjligt. Detta gårhand i hand med strömningar inom området som sätter ett stortvärde på miljöers bruk vid sidan om dess bevarande.Personer med funktionshinder må vara en minoritet, men deär en stor minoritet. Mer än var tionde människa har idag någonform av permanent funktionsnedsättning, en andel somknappast kommer att minska i takt med en åldrande befolkning.För att kulturskatten ska kunna komma alla till nytta ochdet i sin tur ska kunna skapas ansvar och förståelse för den,måste det finnas klara riktlinjer för hur handikapparbetet skaorganiseras och genomföras. Man bör också i större utsträckningsluta tänka i reversibla lösningar, eftersom tillgänglighetinte är ett tillfälligt behov. Istället kan handikappanpassningenses som vår tids tillägg till kulturmiljön. Ett tillägg som uttryckeren demokratisk tanke om allas rätt till deltagande.HÖSTMÖTE 2005 17


10. Uppföljningssystem och indikatorerSeminarieledare: Per-Olof Remmare, RiksantikvarieämbetetAtt kultur och kulturarv är något som berikar våra liv kan vialla enas om. På det personliga planet har det betydelse för vårtvälbefinnande och vår kreativa förmåga. Betydelsen står ocksåatt finna på samhällsnivå, där de kan utgöra attraktivitets- ochidentitetsförstärkare och faktorer för utveckling och tillväxtbåde på ett lokalt och regionalt plan. Vilken positiv betydelseinsatser i kulturlivet ger i en region är dock svårt att avgöra. Inriktningenpå kulturarvsarbetet har förskjutits från bevarandetill förmån för ett brukar- och utredningsperspektiv. Därigenomhar kulturarvet fått en mer synlig roll vilket ökar kraven på atthitta modeller för att fånga upp kulturarvets betydelse. Det ärdärför som Riksantikvarieämbetet, Statens Kulturråd, SvenskaFilminstitutet och Sveriges Kommuner och Landsting har låtitutarbeta en kartläggning med ett axplock av de uppföljningssystemoch indikatorer som används. I ett samtal med åhörarnaom kulturens betydelse i regionalt utvecklingsarbete guidadeArne Svensson från Professional Management oss genom olikauppföljningssystem och indikatorer.Uppföljningssystemen fungerar som en resultatmätning ochindikatorerna utgör informationsstycken som avgör om manhar uppnått ett önskat resultat. Men eftersom kultur är en komplexprodukt kan vägen från orsak till verkan snarare liknasmå skogsstigar där det är lätt att hamna vilse, än en asfalteradoch rak motorväg med skyltar som anger vägen. Hur handskasman exempelvis med en indikator som baserar sig på en individspositiva upplevelse? Här krävs en sammanvägning av fleraolika indikatorer för att kunna säga något. Olika satsningarpå kultur ger också olika effekter som varar olika länge. Kortaprojekt kan snabbt ge synliga effekter, men kan klinga av fortareän vi har hunnit säga regional utveckling. Och tvärtommed långsiktiga projekt där effekterna kan låta vänta på sig.Förståelsen av detta är avgörande för uppföljningssystemens utformning,där modellerna ger utrymme att spåra effekter frånindividnivå till samhällsnivå. Men lika viktigt är det att skapaförståelse utanför den egna sektorn för att det trots allt förblirsvårt att avläsa samband mellan orsak och verkan – just pågrund av tidsaspekten och de kvalitativa moment som uppföljningssystemethandskas med. Ett bra uppföljningssystem bestårinte bara av ett passande val av metod för uppföljning, utankännetecknas också av ett klart formulerat syfte. Och framförallt måste det finnas beredskap att kunna fatta beslut i enlighetmed uppföljningens resultat.Det är viktigt att utformningen av indikatorer och uppföljningssystemhar en bred förankring hos dem som i framtidenkommer att ha dessa som arbetsredskap. Det fortsatta arbetetär beroende av synpunkter och önskemål på hur de centralamyndigheterna kan stödja med metodutveckling ute i länen.En förhoppning finns också att det i framtiden ska vara möjligtatt samla in indikatorer nationellt för en tidsmässig jämförelse,eller för en jämförelse med andra regioner. Nya perspektiv ochnya intryck är bränsle såväl för en hållbar regional utveckling18 FRAMTIDEN TILL LÅNS – HÅLLBAR UTVECKLING


som för ett rikt kulturliv. En djupare förståelse för sambandenmellan kultur och tillväxt är således viktiga redskap för att understrykakulturens plats och potential för den regionala utvecklingen.Kulturlivets styrka lämnar oss inte efter att ridånhar gått ned, men för att i arbetet för ett hållbart samhälle därkulturen tillåts det utrymme som den förtjänar måste vi ocksåkunna visa i vilken form den stannar kvar.Festbuffé i gallerierna utanför Aula Magna.HÖSTMÖTE 2005 19


11. Tillgängligt, användbart, begripligt!Seminarieledare: Rolf Källman, RiksantikvarieämbetetMängden insamlad data om fornlämningar och kulturmiljöer iSverige är ofantlig och en del är öppet för allmänheten i databaser.Att materialet finns innebär dock inte alltid att gemeneman vet var man ska få tag på det. Dessutom kan det vara svårtatt omsätta informationen till kunskap, eftersom mycket ärskrivet på ”antikvariska”.David Haskiya från Riksantikvarieämbetet ställer sig frågandetill om man kan kräva att den som inte förstår ska ta deli bevarandet av vårt kulturarv och menar att Riksantikvarieämbetettillsammans med andra aktörer inom kulturmiljösektornhar en skyldighet att nå ut med information på så bredfront som möjligt till dem som faktiskt betalat för den.Ett sätt att göra informationen enklare och mer överskådligbåde för forskaren och för den vetgirige lekmannen är att skapaen gemensam portal som länkar på tvären över hela kulturmiljösektorn.Det finns redan ett antal söktjänster inom Riksantikvarieämbetet,men det som efterfrågas är samsökbarhet, såman slipper använda sig av databaserna en och en.I Storbritannien har man sytt ihop mycket av kulturmiljöinformationeni tjänsten Pastscape. Här kan man exempelvissöka efter objekt efter område, typ och period och sedan väljaatt se resultaten på antingen en modern eller en äldre karta.Om informationen är rätt förpackad finns inga gränser förhur mycket intresse som kan skapas, menar Magnus Svenssonfrån Boverket. Han är engagerad i utformandet av en planeringsportalsom ska samla lägesbunden information och GISdatafrån en mängd olika myndigheter och vara tillgänglig föralla. På så sätt skulle man kunna få tillgång till ett oerhört stortoch diversifierat informationsutbud bara genom en knapptryckning.Portalsajten håller inte informationen själv, utan läserdenna direkt från myndigheternas databaser med hjälp av standardiseradeinformationsgränssnitt. Enligt visionen ska planeringsportalentillåta användaren att söka, analysera och göraurval av data och det ska även finnas information om informationen,så kallad metadata. Metadata ska fungera som en vattenstämpeloch innehålla uppgifter om bland annat upphov,kvalitet och aktualitet. En gemensam samhällsportal kan hamånga förtjänster och genom att informationen blir mer tillgängligkan det på sikt leda till en bättre samhällsplanering.Om man vill nå ut med information till en nyfiken men intefackkunnig publik kan kartor tillsammans med lägesbundenkulturarvsinformation vara ett användbart verktyg. Jerker Moströmfrån Riksantikvarieämbetet pekar på två exempel.I projektet Visa Väg har Riksantikvarieämbetet samarbetatmed Vägverket för att visualisera abstrakta processer för användaren,som bland annat kan få se järnets väg från gruva tillsmedja och de processer som omgärdar detta. Vad som kanskesaknas är en möjlighet för användaren att ställa sina egna frågoroch att själv medverka i utvecklingen av tjänsten.Interaktivitet och tillgänglighet är något som i högsta gradkarakteriserar den digitala jordgloben Google Earth. Satellit-20 FRAMTIDEN TILL LÅNS – HÅLLBAR UTVECKLING


ilder och höjddata från NASA har här fogats samman för attskapa en detaljerad karta med förvånansvärt hög upplösningöver varje vrå av vår jord.Mest fantastiskt med Google Earth är ändå inte den tekniskaprestationen bakom, utan att tjänsten är gratis att ladda ner ochanvända. För kulturmiljösektorn innebär detta att man kan användadet fria skalet och bidra med den egna informationen.Punkter i den tredimensionella kartan avslöjar ytterligare informationnär man klickar på dem.Den här typen av lösningar öppnar för ett mer lustfyllt nyttjandeav kulturdata, vilket i sin tur kan ge medborgaren detdeltagaransvar som är kritisk för bevarandet av vår kulturmiljö.HÖSTMÖTE 2005 21


12. Platsers värde – vem bestämmer hur duegentligen mår?Seminarieledare: Kersti Berggren, RiksantikvarieämbetetEva Andersson.Jonas Khemiri.Ett ord kommer sällan ensamt. Ordet miljonprogram följs avmånga. Tidningarna matar oss med långa probleminriktadeharanger där Sveriges miljonprogram utgör en bortglömd kontinentbefolkad av människor i marginalen eller, om det är påden andra sidan av skalan, romantiserande beskrivningar omfärgprakt och ett sökande efter äkthet. Under seminariet presenteradeEva Andersson från Uppsala universitet sin avhandlingom effekterna av den bostadsmässiga segregeringen och författarenJonas Khemiri berättade om ett besök i Afrika, en annanbortglömd kontinent. Samtalet rörde sig kring maktstrukturer,de värderingar som hjälper till att skapa under- och överordningoch vilken betydelse dessa får för människor som bor isåväl Afrika som efterkrigstidens bostäder här i Sverige.Politikerna har enats om att framtidens viktigaste resurs fören hållbar miljö är en god hälsa. Din hälsa bestäms till stor delav dina livsvillkor. Ett hot mot ditt välbefinnande är kroniskstress orsakad av upplevd underordning. Så ju mer jämlikt ettsamhälle är desto senare kommer döden.Livsmiljöns betydelse för den goda hälsan har för kulturmiljösektornsdel inneburit en ökad inblandning på arenor sombehandlar global utveckling, fattigdomsbekämpning och demokratisering,där ett mål på vägen är att skapa lika förutsättningarför människor. Det rimmar illa med att Sverige är ett avfyra länder med mest segregerad bostadsmarknad inom EU.Boendesegregeringen är egentligen inget problem i sig, utan detär de medföljande ojämlika förutsättningarna för socioekonomiskkarriär som kan ställa till det. För din utbildning, dinform av sysselsättning och var och hur du bor har faktiskt medvarandra att göra, även om de inte kan förklaras i deterministiskatermer. Arbetet med att skapa lika förutsättningar förmänniskor handlar om att upptäcka och motverka dolda mönster,som har sin orsak i betydligt mer komplicerade processerän uteslutande dåligt byggda hus eller människors individuellaegenskaper.Oavsett om man bor i Sverige eller Malawi är rätten tilljämlika förutsättningar fundamental, i alla fall på pappret. Ipraktiken blir det genast svårare. Kan man som västerlänningkomma till en kontinent märkt av århundraden av kolonialismoch samtidigt försöka att inte reproducera postkoloniala strukturer?Jonas Khemiris resa till en SOS barnby i Malawi på uppdragav Strix television var en ögonöppnare. I samma stundman blir medveten om att det finns en struktur och att man haren position inom denna som inte direkt motsvarar underdogenshjälteroll i den dramaturgiska trappan, blir postkolonialismenen tung ryggsäck att bära på. Att se sina värderingar i ljuset avnågot större behöver inte uteslutande vara en negativ upplevelse.Det kan också bringa gott med sig. Det är ju också då somchansen är som störst till att åstadkomma förändring till detbättre, oavsett om det handlar om hjälpinsatser i Afrika ellerom hur vi värderar vår bebyggelse på hemmaplan.22 FRAMTIDEN TILL LÅNS – HÅLLBAR UTVECKLING


Vi vet nu att villkoren för människor skiljer sig mellan olikaområden. Vi vet också att kulturmiljösektorns ställningstagandeni sig är en maktfaktor som har betydelse för värderingen avbebyggelsen. Principen för bevarande är ett beslut grundat påvärderingar och det är ett nödvändigt ont. Allt går inte att bevaraoch det är inte heller önskvärt. Men här krävs mer kunskapom varför vi värderar som vi gör och vilka konsekvensersom dessa ställningstaganden leder till, allt för att kunna skapaen hållbar plan för att på bästa sätt vårda bebyggelsen och desom befolkar den. Det handlar om politisk rättvisa för människorsrätt till lika förutsättningar och därför är det viktigt att deställningstaganden som kulturmiljösektorn gör blir rätt underbyggda.Med välmening kommer man långt. Med välmeningoch kunskap kommer man ännu längre.HÖSTMÖTE 2005 23


13. Är kulturarvet alltid en resurs?Seminarieledare: Birgitta Elfström, RiksantikvarieämbetetPer-Magnus Nilsson.Seminariet ”Är kulturarvet alltid en resurs?” kom att handlaom några olika frågor, dels huruvida man kan prostituera kulturarveti vilka sammanhang som helst för att få vara med ochleka, dels hur trendkänslig forskning och forskare är för de politiskafrågor som just för tillfället är mest korrekta.I panelen satt Gunilla Kindstrand som samtalsledare, Per-Magnus Nilsson från Riksantikvarieämbetet, Jonas Andersson,vd för stiftelsen Framtidens kultur och Yvonne Rock, samordnareför Mångkulturåret 2006.Kulturarvssektorn ska vara nyttig och till lags. Den skalocka turister till bygden och få fart på näringslivet. Den skaockså vara ett politiskt redskap och bidra till att uppfylla aktuellapolitiska mål, till exempel hållbar utveckling och ettmångkulturellt samhälle.Men hur är det då med sektorns självaktning, är denna hetaönskan att få vara med där det händer och att få del av kakan,är denna önskan så stor att man ska gå med på vad som helst?Inte minst kan denna trendkänslighet avspeglas i hur ansökningarom forskningsmedel och andra anslag utformas. I floranav ansökningshandlingar finns alltid en stor grupp som hämtarformuleringar direkt ur stiftelsens riktlinjer eller ur de för närvarandepolitiskt mest gångbara dokumenten. Ibland händerdet också att man entusiastiskt och med starkt stöd bygger uppprojekt och strukturer därför att de speglar en politiskt aktuelloch het fråga. Men när frågan sedan svalnat och ersatts av nyatrender finns inga pengar eller inget intresse kvar för anslag tillden löpande driften.Att använda kulturarvet, eller kulturen, som dragplåster förlokal utveckling blir allt vanligare; det räcker med att nämnatre bokstäver för att belysa frågan: Arn. Västanåteatern är ettannat exempel. Skulle man till äventyrs få för sig att spela någotannat än Selma Lagerlöf så skulle det bli ett himla liv påbåde politiker och näringsliv. Helst skulle man spela Gösta Berlingssaga oavbrutet.Nåväl, ska den professionella kulturarvssektorn streta emotoch välja sin egen väg utifrån sin inre övertygelse, eller skaman spela med, surfa på vågorna och bli ett redskap för kommersiellakrafter och politiska mål? Frågan är problematisk,men de flesta åhörare och deltagare som uttalade sig vid seminarietär inne på att man måste samverka med de kommersiellaoch politiska krafterna så länge samvetet tillåter. Det kan kommamycket bra ur en sådan samverkan och dessutom är chansenstörre att kulturarvet blir bättre tillvarataget när man ärmed i processen än när man står utanför.Eller som när länsantikvarien i Gävle av en slump möttenågra av det regionala näringslivets högsta toppar och på ståendefot fick erbjudandet: säg vad du vill göra, vi har pengarna.Seminariets rubrik ”Är kulturarvet alltid en resurs?” äregentligen inte den mest relevanta frågan. Kulturarvet är alltiden resurs. Frågan är i stället hur man bäst ska förvalta resursen.24 FRAMTIDEN TILL LÅNS – HÅLLBAR UTVECKLING


14. Klimatutvecklingens konsekvenser förkulturarvetSeminarieledare: Monika Fjæstad, RiksantikvarieämbetetKlimatzonerna i Sverige flyttar sig norrut med en hastighet aven halv meter per timme. Om hundra år kommer Stockholm attha nordtyskt klimat och Norrbotten att ha stockholmskt klimat.Seminariet om Klimatutvecklingens konsekvenser för kulturarvetinleddes av Bengt Rydell från Statens geotekniska institut.Framför allt är det högre halter av fukt som kan ändravillkoren för kulturarvets beständighet, i samverkan med enhögre medeltemperatur. Lokalt kan också ett mer dramatiskthändelseförlopp längs vattendrag, sjö- och havsstränder påverkabyggnader och kulturmiljöer.Klimatet på jorden befinner sig i ständig förändring. Nu påverkasklimatet dessutom av antropogena utsläpp av koldioxidi osedvanligt hög takt. Skandinavien har under en tid gått motett varmare klimat, forskarna talar om tre-fyra grader högreårsmedeltemperatur under hundra år. Nederbörden kommerockså att fördela sig på ett annat sätt, framför allt blir det mernederbörd i norra Sveriges inland och mindre nederbörd runtsmåländska höglandet. Havsytan beräknas stiga någon halvmeter,men det kompenseras till stor del av den pågående landhöjningeni norra och mellersta Skandinavien.Där klimatet blir fuktigare och varmare kan man tänka sigen påskyndad nedbrytningstakt av historiska byggnader ochmaterial. Och då är det kemiska processer eller mikroorganismersom utför jobbet, berättade Aime Must. Man brukar ange55 procent luftfuktighet som en antikvarisk gräns för påverkanav nedbrytande organismer eller kemiska processer. Det förstasom händer, vid ungefär 60 procent, är att järnet rostar. Vid 65procent luftfuktighet börjar en biologisk utveckling av vissamögelsvampar. Vid 80 procent uppträder rötsvampar och vid90 procent har man bakterietillväxt.Fukten är en nyckelfaktor men processerna påverkas ocksåav temperatur och i viss mån av ljus. Näring för de små livenfinns i stort sett alltid. Förutom som medium för mikroorganismerbidrar fukten till frostsprängningar (vid upprepade växlingarmellan plus- och minusgrader), upplösning av material,oxidation/korrosion samt att fuktiga ytor också samlar smuts.När mögelsporerna (som finns överallt och väntar på sin chans)utvecklar hyfer och mycel utvecklas även hälsofarliga ämnen.Att kulturhistoriska föremål, byggnader och strukturer förstörsav väder och vind är inget nytt fenomen. Och hur storbetydelse den nu pågående klimatförändringen egentligen kommeratt få är svårt att säga. Exemplen som visades på seminariethandlade framför allt om okunnigt handhavande av ventilationi kyrkor och annat, med förödande konsekvenser.Specialister från olika sektorer fick var och en redogöra förhur man förbereder sig för de pågående förändringarna. I museer,historiska hus och kyrkor påskyndas den organiska ochkemiska nedbrytningen både ute och inne när luftfuktighetenökar. Mögel är indikator på hög luftfuktighet och i dess spårkan hussvampen ta över.Monika Fjæstad.HÖSTMÖTE 2005 25


26 FRAMTIDEN TILL LÅNS – HÅLLBAR UTVECKLINGDet är anmärkningsvärt att utredningen om den nya planochbygglagen inte på något sätt uppmärksammar klimatförändringarna.Om inte annat så kommer ju bebyggelse intillvattendrag och i strandområden att kunna påverkas rejält. Detförändrade klimatets påverkan på kulturarvet bör följas uppmed en temadag.


15. Ta ansvar för din kulturmiljö!Seminarieledare: Henrik Lindblad, RiksantikvarieämbetetEn ruin är per definition en övergiven byggnad i förfall, varsursprungliga användning har upphört. Men definitionen sägeringet om den kittlande känsla som infinner sig när man upptäckerruinen på egen hand. För många förmedlas vår historiafrämst genom böckernas tvådimensionella värld. Ruinens omslutandefysiska påtaglighet och avsaknaden av det tillrättalagdaskapar en annan förståelse och känsla för det förflutna, somen gång i tiden faktiskt utgjorde en nutid. Ruinmiljöerna stimulerarfantasi och dagdrömmeri med ingredienser som kanskeinte är helt i linje med historieböckerna. För att vi ska kunnafortsätta med dessa drömmerier måste ruinerna också vårdas.Men hur vårdar och bevarar man en byggnad vars definitionbygger på ett visst mått av förfall? Med avstamp i denna problematikdeltog Claes Rydberg och Eva-Lotta Franzén från Jönköpingskommun i en diskussion omkring Visingsborgs slottsnya förvaltningsplan.2002 var året då lokalpressen något skämtsamt kallade Visingsborgpå ön Visingsö en rasande slottsruin. Skriveriernaföregicks av beslutet att stänga slottsruinen för allmänheten, dåman var rädd för att alla besökare kunde skynda på ruinensförfall. Dessutom medförde rasrisken att ruinen helt enkelt intevar säker att vistas i. Samarbetet fungerade dåligt mellan länsstyrelseni Jönköping, som är tillsynsmyndighet enligt Kulturminneslagen,och förvaltaren Riksantikvarieämbetet. Påtryckningarom åtgärder från bland annat lokalbefolkningen leddeså småningom till att kommunen, som i sig inte har någotegentligt ansvar för slottsruinen, tog ett viktigt steg för att förbättraruinens framtidsutsikter. Genom att ta på sig rollen sommäklare ville man dels förbättra samarbetet aktörerna emellanoch samtidigt lokalt förankra ruinens framtida brukande ochförvaltning.Ett resultat av arbetet med Visingsborgs slottsruin är den istort sett klara förvaltningsplanen över ruinen och området.Syftet med förvaltningsplanen som Riksantikvarieämbetet harutarbetat är att skapa ett vasst instrument för den framtida förvaltningen.Detta gör man genom att identifiera ruinens ochdess omgivningars värden i samarbete med olika intressenteroch därefter utarbeta en vårdpolicy som tar hänsyn till dessavärden. Förvaltningsplanen är tänkt att stå som modell för andrafastigheters förvaltning. Planen är förstås beroende av vilkentyp av fastighet som den riktar sig till. Men genom att seförvaltningsplanen som en ideologi snarare än något som måsteföljas med slavisk noggrannhet skapar man utrymme för attta hänsyn till fastighetens unika karaktär. Samtidigt hamnarplanens fokus på både materiella och immateriella värden sombeslutsgrund för förvaltningen inte i skymundan.Det framtida arbetet med ruinen sträcker sig längre än attbara klippa gräset och lappa ihop med puts där det behövs. Föratt förlänga ruinens bäst före-datum krävs också ett djupareengagemang. Den som inte deltar vill heller inte ta ansvar.HÖSTMÖTE 2005 27


28 FRAMTIDEN TILL LÅNS – HÅLLBAR UTVECKLINGDärför är delaktighet en viktig grund i arbetet med att vårdaVisingsborg och dess omgivningar. Det manifesteras såvälskriftligt, genom förvaltningsplanens målsättning att skapavärde genom dialog, som i det faktiska arbetet. Parallellt medarbetet med förvaltningsplanen hölls flera möten i en referensgruppmed representanter från bland annat kommun, länsstyrelse,museer och öbor. Här finns en plattform för såväl dialogsom diskussioner och förhandling omkring värden. Men delaktighetenmåste också komma inifrån verksamheterna. Kommunensmäklarroll handlar lika mycket om att få andra aktöreratt samarbeta som att skapa intresse inom sina egna förvaltningar,inte minst för att skapa politisk förståelse. Med delaktighetsom murbruk finns det goda utsikter att Visingsborg välkomnarnästa generation Visingsöbesökare även i framtiden.


16. Kulturarv och attraktiva regionerSeminarieledare: Marja-Leena Pilvesmaa, RiksantikvarieämbetetDet pågår ett inbördeskrig i Sverige idag. Kampen står mellanlandets glesbygdskommuner och bytet är turister, nya invånareoch nya företag som kan bidra med mänskligt och ekonomisktkapital för att säkra regionens framtida tillväxt, berättar DieterMüller, docent i kulturgeografi vid Umeå Universitet. I diskussionenom vilken roll kulturarvet kan spela i skapandet av enattraktiv region deltog även Ann-Mari Westerlind från Riksantikvarieämbetetoch Lena Landström, Länsantikvarie i Gävleborg.När två tredjedelar av kommunerna i landet har en minskandebefolkning och klyftan mellan stad och land växer stårdet klart att långt ifrån alla i slutändan blir vinnare. För atttillhöra den segrande skaran är det viktigt för varje kommunatt ha en väl uttänkt strategi. Där ingår dels materiella värden– hårdvara- som att det finns skolor åt barnen, vägar och bostäder.Men även immateriella värden – mjukvara- kan vara enavgörande faktor när människor eller kapital väljer att etablerasig på en plats och här kan kulturmiljön och kulturarvet görasitt till.Vad är det då som är attraktivt? På den frågan finns kanskelika många svar som det finns individer, men det är viktigt attinte glömma människans roll om kulturmiljöerna ska ha ettvärde utöver att vara vykortsgranna och pittoreska. Det somdrar människor till sig är andra människor och det levandekulturarvet snarare än det rent museala. Följaktligen kan Lill-Babs och raggarträffar ha en större dragningskraft än kolossalasouvenirer i rondeller, som i värsta fall bara signalerar att ”härbor töntarna” till förbipasserande. Landskapet är attraktivt justpå grund av de som brukar det och om ingen bor där går detsom gör bygden tilldragande förlorat. Kulturmiljövårdens roll iskapandet av en attraktiv region måste därför ta avstamp imänniskorna på orten och arbetet måste ske lokalt och på ettkonkret sätt.Kulturarvet spelar en viss roll i skapandet av en lockandelivsmiljö men har på egen hand ringa möjlighet att göra enplats attraktiv, menar Dieter Müller. I den krassa konkurrenssom råder regioner emellan kan kultur och historia ändå varaen konkurrensfördel, men som vilken produkt som helst måsteen attraktion skapas genom att lyftas fram, förpackas och visasupp om den ska vara en komponent i en regions platsmarknadsföring.För att effektivt kunna fungera som reklam för en plats kandet också krävas en viss tillrättaläggning av attraktionerna.Besökarna vill gärna bruka kulturarvet, men vill också ha caféeroch annan service i anslutning till det. En plats kan ocksågöras mer attraktiv och lättare sättas i ett sammanhang omman ger besökaren mer än vad blotta ögat kan se och skapar enstory runt historien. Genom att ta del av livsöden från traktensfolk skapar man en mänsklig koppling till kulturlandskapet.Om man dristar sig till att tala om kulturmiljö som en kommersiellprodukt kan man lugnt säga att det inte råder brist påHÖSTMÖTE 2005 29


kultur som råmaterial. Tvärtom finns det ett enormt överutbud.Det kommunerna behöver är anpassade produkter, inslagna iglättigt papper och flitigt marknadsförda. I kriget om människornamåste värnarna av kulturmiljön vara försiktiga generalersom arbetar för att den attraktiva livsmiljön utöver att varajust attraktiv också innehåller ett levande kulturarv.Moderator Jan-Olof Johansson.30 FRAMTIDEN TILL LÅNS – HÅLLBAR UTVECKLING


17. En utflykt till det moderna kulturarvetProgrampunkten ”En utflykt till det moderna kulturarvet” utgickpå grund av att föredragshållaren Staffan Bengtsson varsjuk.HÖSTMÖTE 2005 31


18. Avslutande diskussionDebattledare: Jan-Olov Johansson, VetenskapsradionLeif Grundberg.Lars-Erik Liljelund och Inger Liliquist.Människan är tvärvetenskaplig, men det är banne mig intesamhällsstrukturen.Slutdebatten för höstmötet handlade om samverkan för attstärka samarbetet kring hållbar utveckling med kulturarvetsom utgångspunkt. Ines Uusman, GD för Boverket, uttaladeovanstående sammanfattande mening för diskussionen.Riksantikvarieämbetets Leif Grundberg fick blixtinkallasefter att baciller satt stopp för Staffan Bengtssons utflykt till detmoderna kulturarvet. Han framhöll hur viktigt det är för aktörerpå kulturmiljöscenen att samarbeta genom att var och engör det man är bäst på. Utan att klampa in på varandras mark.Alla närvarande verkschefer och andra höga potentater kundeinte heller nog understryka hur angelägna de är om att samverka.Lars-Erik Liljelund, GD för Naturvårdsverket, menadeatt myndigheterna för närvarande har betydligt lättare att samarbetaän vad man har mellan de olika departementen. Så detär bara att köra.Riksantikvarie Inger Liliequist ville dock inte gifta sig medLars-Erik Liljelund på uppmaning av publiken. Han vore ettgott parti med en stor kassakista. Men självständigheten vägertyngre och så intimt sammanvävda är ändå inte de två ämnesområdena.Däremot bör man absolut samverka mer, ett slagssärboförhållande, kanske...(och kanske till och med någonslags gemensam vårdnad om kulturarvet).Naturvårdsverkets Naturum, naturmuseer förknippade medintressanta platser runt om i landet, skulle till exempel mycketväl även kunna innehålla ännu mer omfattande inslag av kulturmiljövårdoch historia.Prorektor Lena Gerholm påpekade att historieintresset aldrigtidigare varit så stort som det är idag; det är bara att surfapå vågen, men då krävs förstås också mer av kunskap ochforskning för att inte sväva ut i alltför vidlyftiga historieberättelser.Och gissa vem som kan tillhandahålla det?Ines Uusman underströk att det lokala kulturarvet inte barahar ett turistiskt värde, utan att berättelserna är minst lika viktigaför att skapa hemkänsla för människor som bor på platsen.Jan-Olov Johansson försökte provocera Christina Nordinfrån verket för näringslivsutveckling, Nutek, att hamna påmotståndarnas planhalva mot bland andra Riksantikvarieämbetetoch Naturvårdsverket.Men icke, kulturmiljöerna utgör enorma potentialer för entreprenörskapoch företagande. Entreprenörerna kan i mångafall bli länken mellan vetenskapen och allmänheten genom attskapa affärsidéer och säljbara paket kring kultur- och naturmiljöer.Så det finns inte minsta grus i samverkansmaskineriet.Kring årets tema för höstmötet, hållbar utveckling, har juutgått ett påbud om samverkan över sektorsgränserna, vilketvar ett av skälen till att så många verkschefer var närvarande.Lars-Erik Liljelund konstaterade att begreppet hållbar utvecklinginte ägs av någon sektor mer än någon annan. Begreppet32 FRAMTIDEN TILL LÅNS – HÅLLBAR UTVECKLING


är ett politiskt koncept, och ingen kan vara emot, och det ärsjälvklart att varje myndighet utför sin del av uppdraget.Inger Liliequist konstaterade att ökade kontakter och ökadsamverkan är nödvändiga; om man tror att alla känner till vadman håller på med så bedrar man sig.Christina Nordin konstaterade att samverkan är en framgångsfaktorsåväl i näringslivet som bland myndigheter, mensamtidigt borde man kanske fundera över hur många myndigheterdet bör finnas, någonstans finns en gräns.Ines Uusman har under sju år följt en utveckling från enslags konkurrenssituation mellan olika myndigheter och verktill en atmosfär med mer samverkan och samarbete. Dagensuppgifter och utmaningar är så stora att det helt enkelt blivit enöverlevnadsstrategi att samverka.Vid en jämförelse mellan riksnivå och regional nivå, konstateradeLena Landström, länsantikvarie i Gävleborg, förekommeri en länsstyrelse alla sektorer under samma tak, och dåskulle man kunna inbilla sig att samverkan skulle gå smidigare.Men så är det inte alltid, och nackdelen är att olika sektoreroch avdelningar konkurrerar mer påtagligt om samma pengapott.Och där har inte kulturmiljövården varit lika framgångsrikasom till exempel naturmiljövården på att kapa åt sig enstörre del av kakan.Debattens slutsats blev att istället för att konkurrera om enbegränsad, och även kanske krympande, kaka så måste mansamverka mer och hitta synergieffekter med andra samhällssektorer.Christina Nordin.Lena Gerholm och Ines Uusman.HÖSTMÖTE 2005 33

More magazines by this user
Similar magazines