Otrygghet - Göteborgs universitet

I en annan del avGöteborg– om var våldsbrott begås i mediaTermin 3 Hösten 2010En C-uppsats,som också är ett magasin

LedareDet hela började med Länsmansgården. Under hösten 2010 läste viartikel efter artikel om morden, våldet och rädslan. Länsmansgården framstod som den farligasteav farliga förorter. De som bodde i området sov hellre på kontoret i stan än åkte hem. Men bilden avförorten i brand kändes inte rimlig. Vår magkänsla var att media skapade en bild som inte existeradeoch att det i sin tur fick konsekvenser för stadens invånare. Vi bestämde oss för att undersökasaken, för att blotta medias orättvisa framställningar. Men när undersökningen väl var gjord insåg viatt bilden var mer komplicerad än så.Vår undersökning är menad att uttyda förhållandet mellan var våldsbrott begås i verkligheten ochvilka av dessa som det rapporteras om i media. För att svara på det ställde vi oss tre frågor:> Hur utrymmesmässigt proportionerlig är våldsbrottsjournalistiken i förhållande till våldsbrottsstatistikeni Göteborgs stadsdelar?> Hur skildrar media våldsbrott i Göteborgs stadsdelar?> Varför ser våldsbrottsrapporteringen ut som den gör?Den första frågan finns för att besvara vårt syfte, medan de andra två finns med för att ge en fördjupadbild och för att sätta in svaret på den första frågan i ett sammanhang.Trevlig Läsning!Kajsa Lind0730-234235guslikaj@student.gu.seAlexander Piauger0732-504742alexander.piauger@gmail.comCarl Moberg0730-671904gusmoberca@student.gu.seJournalistprogramet,HT-09, JMGHandledare:Britt BörjessonGöteborgs Universitet

Tidigare forskningDet är medietraditionVår undersökning är unik på sitt område. Ingen har tidigare granskat våldsbrottsrapporteringsproportionalitet i Göteborgs kommun. Däremot finns det en lång traditionav forskning på området. För att analysera vårt material har vi använt oss avforskning som sträcker sig från Kurt Lewins teorier från 1947 till Gabriella Sandstigsavhandling från 2010.Ester Pollack: En studie i medier ochbrott. (2001)Ester Pollack sammanfattar grundläggandemedieteorier och sammanställer både medieforskningoch kriminologi i en rad frågor.Hennes avhandling från 2001 är den enda isitt slag vad gäller tvärvetenskapligthet. Vihar också tagit kontakt med Ester Pollackför en muntlig intervju där vi diskuterat vårtmaterial utifrån hennes avhandling menockså ifrån hennes sammantagna erfarenheterinom ämnet.Ylva Brune: Nyheter Från Gränsen(2004)I Nyheter Från Gränsen presenterar YlvaBrune sin kvalitativa undersökning av densvenska nyhetspressen. Hon tyder då ut hurmedia konstruerar gränser mellan ”svenskar”och ”invandrare”. I sin avhandling utgår honockså ifrån en postmodern tolkningsramnär hon framställer termen Andrafiering.Teorins grundpelare bygger på ett ”Vi ochDe”-system som hon använder i sin analys avmedia. Vi använder oss av Brunes avhandlingi artikeln om etnicitet.Gabriella Sandstig: Otrygghetenslandskap. (2010)I sin avhandling undersöker Garbiella Sandstigvad som påverkar människors rädslor,oro och otrygghet och försöker också förklaravad den beror på. Studien är den förstai sitt slag i Sverige. Gabriella Sandstigsforskning är således ett väldigt viktigtkomplement för vår undersökning då honundersöker mediernas effekter. En intervjumed Sandstig ligger också till grund för vårartikel om människors rädslor.Urban Ericsson, mfl.: Miljonprogramoch Media (2000)Författarna liknar uppdelningen av centrum– förorten, svensk – icke svensk, vid Europaskolonialisering av Asien och Afrika. Tanken äratt media hjälper till att förstärka ett ”Vi ochDe”-system, där Vi är normen och De definierasgenom att De saknar de egenskapersom utgör Vi. Det finns också en värderingdär de egenskaper som Vi har är bra ochde egenskaper som De besitter är dåliga.Även Miljonprogram och Media kommer tillanvändning i artikeln om etnicitet.Wiik, Jenny: Journalism in Transition– The Professional Identity of SwedishJournalists. (2010)I en passage i avhandlingen presenterar Wiikjournalistkårens förändrade förutsättningar.En del av detta är att ökad konkurrens harbidragit till ökade vinstmål och att denorganisatoriska identiteten oftare vinner ikampen mot den professionella identiteten.Det leder till att kommersiella ideal får störreinflytande i medierna. Denna bit av avhandlingenanvänder vi i artikeln om nyhetsvärderingsom en förklaringmodell till varförbrottsrapporteringen ser ut som den gör.Katrine Barzilai-Nahon: Gatekeepersand Gatekeeping Mechanisms in Networks(2005)Katrine Barzilai-Nahon har i sin avhandlingvidareutvecklat Kurt Lewin klassiska gatekeepingteorifrån 1947 så att den innefattarnya informationsvägar som till exempelInternet. Teorin brukar främst användas förmedia men går även att applicera på polisensroll i kriminaljournalistiken.Håkan Hvitfelt: På första sidan(1985)Hvitfelt har i sin bok undersökt vilka nyhetersom letar sig in på tidningarnas första sida.Han går igenom tidigare nyhetsvärderingsteoriersom kompletterar dessa med sin egenundersökning. Enligt honom är faktorer somenkelhet, sensation och negativa några av dekriterier som gör det lättare för en nyhet atthitta in i tidningarna. Han konstaterar ocksåatt kvällstidningarna motsvarar de traditionellanyhetsvärderingarna mer än morgontidningarna.Men menar också att nyhetsutbudetär en produkt av nyhetsföretagen,nyhetsproducenterna och samhällssystemet(i enlighet med Hadenius och Weibulls teorifrån 1980). Teorin används i vår diskussionom nyhetsvärdering.Rune Pettersson: Trovärdiga bilder(2001)På uppdrag från Styrelsen för psykologisktförsvar har Rune Pettersson gjort en studiei bilders roll som påverkare av människorssinnen och tankar. Rune Pettersson är professori informationsdesign på Mälardalenshögskola i Eskilstuna. Studien är framför alltinriktad på att hitta vad som avgör om människoranser en bild vara trovärdig eller inte,och tar upp orsaker som avsändare, budskapoch kontext. Vi har dock valt att användaden del av studien som berör skillnader i hurmänniskor uppfattar bild och text. Dettahar vi gjort för att motivera varför vi tyckeratt det var viktigt att ta upp resultatet ombildmotiven.I en annan del av Göteborg (2010)Den undersökning som vi har gjort ärintressant av flera anledningar. Den störstaanledningen är att den bidrar med hårdafakta om hur mediebevakningen ser ut iGöteborg, vilket är ett viktigt bidrag tilldiskussionen om hur medierna målar uppbilder av olika stadsdelar. Tidigare har detinte, vad vi vet, funnits något empirisktmaterial gällande våldsbrottsbevakningeni Göteborg. Dessutom har vår undersökningrelevans för att den belyser bieffektersom de nuvarande journalistiska arbetsmetodernafår, och den hjälper till att ökamedvetenheten om dessa. Undersökningenär intressant för journalister, medieorganisationeroch forskare eftersom denbidrar med en övergripande bild av hurvåldsbrottsbevakningen är fördelad mellanGöteborgs olika områden. Men framföralltär den intressant för mediekonsumenter,eftersom den hjälper dem att förhålla sig tillinnehållet i Göteborgsmedierna.

Så gjorde viSex medier– 90 dagarVi frågade oss vilka våldsbrott som detrapporteras om i media och för attfå fram ett svar valde vi att göra enkvantitativ undersökning av sex medier i Göteborg;GP, GT, Metro (Göteborgseditionen),Västnytt, Västekot och TV4 Göteborg.Vi undersökte våldsbrott mot person, vilketvi har avgränsat till mord/dråp, mord/dråpförsök,misshandel och våldtäkt, under apriloch november år 2009. Månaderna är valdaeftersom de är de statistiskt mest genomsnittligaår 2009 utifrån BrottsförebyggandeRådets statstik om anmälda fall av misshandeloch våldtäkt.Eftersom det endast förekom 13 anmäldafall av mord/dråp i Göteborg under år 2009har vi valt att undersöka hela året när detgäller mord/dråp. Vi har tittat på dagen dåmorden har begåtts och två dagar efter,sammanlagt blev det 30 dagar.Vi har under den undersökta perioden valtatt läsa samtliga tidningar men begränsatoss gällande etermediernas sändningar. Vivalde morgonsädningen i varje medium, dåvi antog att de flesta våldsbrott begås påkvällen/natten och alltså borde komma medi den första sändningen. Det var också enlikartad sändningstid hos de olika mediernavid denna tid, närmare bestämt fem minuter.Detta urval skapade vissa problem, vilkafördjupas på sidan 10.Vår undersökning bygger på ett stort urvalmen också på en stort utbud av variabler.Vissa har vi under undersökningens gång avfärdat,andra har gett viktiga resultat. Dessapubliceras löpande i magasinet.Undersökningen har i sin helhet tagit sjuveckor att göra och under den tiden har viockså konfronterat Göteborgs journalisteroch medarbetare med våra resultat för kommentareroch teoretisering kring problemen.Vi har även arbetat med att ställa våra siffrormot tidigare forskning och tillsammans hardet resulterat i artiklarna i detta magasin.Under den granskade perioden kodadestotalt 352 artiklar, inslag och telegramsom handlade om våldsbrott i Göteborg.GP: 105 artiklarGT: 130 artiklarMetro :57 artiklarVästekot: 21 inslag/telegramVästnytt: 19 inslag/telegramTv4 Göteborg: 20 inslag/telegram

InnehållsförteckningI magasinet kan ni läsa6Ryggmärgen framför allt: Våra tankar om den svartmåladeförorten visade sig vara felaktig. De undersökta medierna speglarverkligheten relativt bra, med ett fåtal undantag. Vi fann att Biskopsgårdenär överrepresenterad när det gäller framför allt artiklar ommisshandel, men också att flera stadsdelar är underrepresenteradei samma kategori, till exempel Tynnered. Mer om detta kan ni läsa iRyggmärgen framför allt.24I publikens hemliga tjänst: I undersökningen kan man uttyda10att etermedierna skiljer sig något från tidningarna i sin rapportering.Trots etermediernas betydligt mer begränsade utrymme kan manurskönja att de är mer restriktiva i sin bedömning av vilka våldsbrottsom får plats i deras sändningar. Mer om mediernas diversitet och omPublic Service-uppdraget kan ni ta del av i I publikens hemliga tjänst.12 28Med känsla för språk: För att undersöka hur man använder sig14 30av språket har vi också undersökt skillnader i hur våldet beskrivs i olikamedier. I den kategorin utmärker sig GT med ett mer målande språk.Diskussionen om det grafiska våldet bearbetas i Med känsla för språk.Ett ömsesidigt beroende: En väsentlig aspekt av all form avjournalistik är tillgången till källor. I vår undersökning kan vi medsäkerhet konstatera att det är polisen som får komma till tals i majoritetenav artiklarna och inslagen. Men vi kan också se skillnader påintervjupersoner mellan artiklar som utspelar sig i centrala staden ochde som handlar om platser utanför de centrala delarna av Göteborg.Mer om de demokratiska problem som kan finnas med att polisen ärenda källa kan ni ta del av i Ett ömsesidigt beroende.1820Ett fall av etnicitet: Vi var också nyfikna på i vilken grad mediernanämnde etnicitet och fann att de väldigt sällan tycker att detär värt att ange detta, men det fanns några undantag. I Ett fall avetnicitet görs en fallstudie av detta.Hallå Metro: Av de undersökta medierna sticker Metro ut genomatt ha minst rapportering utanför Centrum. För nyhetschefen MoaKärnström är representativiteten ändå viktig. Hör hennes diskussionom Metros uppdrag och tidningens nyhetsvärdering i Hallå Metro21Brottet i bild: För att svara på vår fråga om hur våldsbrott framställshar vi valt att undersöka bildmotiv. Vi blev förvånade när vi fannatt det var vanligt förekommande att artiklar och inslag om våldtäktbildsattes med gatuskyltar från brottsplatsen. I Brottet i bild kan duläsa fotografen Magnus Sundbergs kommentarer om arbetet medbilder på Göteborgs-Posten.I otrygghetens tecken: När vi hade gjort vår undersökning undradevi hur mediernas bevakning kring våldsbrott påverkade göteborgarnasoro. Det är något som är svårt att föra i bevis, men GabriellaSandstig har skrivit en avhandling om människors otrygghet, hur deupplever det och varför. Hennes forskning och andra teorier kringotrygghet kan ni ta del av i I otrygghetens tecken.Verkligheten – inte hela sanningen: För att kunna ställavåra resultat mot verkligheten måste vi veta hur verkligheten ser ut.Brottsförebyggande rådet och polisens statistik över anmälda brottär kanske inte det ultimata medlet, men det är så nära vi kommer.Krminologen Sven-Åke Lindgren hjälper oss att tolka statistiken ochi Verkligheten – inte hela sanningen framstår en bild av ett betydligttryggare Göteborg än vad som kommer fram i media.Redaktionen reflekterar: De tre skribenterna skriver varsin krönika.I Sociala medier medskyldiga vill vi passa facklan vidare och tipsaom möjligheter till ytterligare forskning. Vi har valt att fokusera på detraditionella medierna. Men även de webbaserade sociala mediernapåverkar och förtjänar granskning.I magasinet ställer vi många representanter för journalistkåren tillsvars. Men kan man verkligen kräva representativitet av medierna?Det diskuterar vi i Balansen är avgörande.I krönikan Lika barn leka bäst kan du läsa om likriktningen i våra källoroch dess konsekvenser.31Slutord: I en sammanfattande slutdiskussion ser vi om vi har besvaratvåra frågeställningar och diskuterar våra resultat.

Här misshandlasmänniskor i GöteborgPå kartan visas antalet polisanmälda misshandelsfall iGöteborgs olika stadsdelar. Siffrorna anger hur mångafall som anmäldes under april och november 2009.De allra flesta stadsdelarna har ungefär 25 000invånare, men i vissa fall kan antalet delvisförklaras av befolkningsmängden. SödraSkärgården har till exempel 4 500invånare, medan centrum har56 000.

NyhetsvärderingRyggmärgenframföralltDet rapporteras ofta om våldsbrott i tidningarna. Men det är en rad kriteriersom måste uppfyllas för att brottet ska uppmärksammas. Nyhetsvärderingenriskerar att ge läsarna en delvis skev bild av den verkliga våldsbrottsligheteni Göteborg. Åtminstone om i vilken stadsdel våldsbrotten begås.Text: Kajsa LindITynnered anmäldes 47 misshandelsfall undervår undersökningsperiod, samma siffrai Biskopsgården var 51. I GP och GT rapporterademan, under samma tid elva gångerom fall av misshandel i Biskopsgården ochen gång om fall av misshandel i Tynnered.– Det är fel att jämföra på det sättet, sägerJan Sprangers som har arbetat som kriminalreporterpå GT i många år.Han menar att det ryms mångaolika typer av misshandel undersamma brottsrubricering ochatt man måste skilja på olikafall. Han tror att det till stor delkan vara så att misshandelsfall ivissa stadsdelar sker inom hemmet,så kallade relationsbrott.Medan artiklar om misshandeloftast handlar om överfallsmisshandel.Det finns inget lätt sätt att tareda på vilka fall av misshandelsom är överfall. Däremot gårdet att utläsa om en misshandelhar skett utomhus eller inte. Omman tar exemplet från ovan såskedde 22 av misshandelsfalleni Tynnered utomhus ochi Biskopsgården låg den siffran på 19. Påså sätt är den förklaringen alltså knappastheltäckande. Däremot verkar den motiveraden höga rapporteringen av våldsbrott istadsdelen centrum där 67 procent av allaanmälda misshandelsfall skedde utomhus.Men tidningarna verkar heller inte se detsom sin roll att spegla hur den faktiskabrottsligheten ser ut.– I akutläget är det inte var brottet ägerrum som är speciellt viktigt för oss, utan detär magnituden i brottet, säger Peter Linné,kriminalreporter på GP.Jan Sprangers menar att det visst kan varaAntal fall av misshandelutomhus iapril och november2520151050TynneredN=43922 19så att de rapporterar mer om brott i vissastadsdelar men att det då helt enkelt berorpå att det sker mer uppseendeväckandebrott där.– Vi gör en normal nyhetsvärdering som gårefter klassiska nyhetsvärderingsprinciper.Lokalt, nära och berörande alla de bitarna.Inte om vi har rapporterat för lite om brottsom skett i Frölunda, säger han.I vår undersökning kan manockså se att de olika tidningarnaofta skriver om samma brott. Detfinns en stor konsensus om vilkavåldsbrott som är värda att skrivaom. Tidningarna verkar alltså görasamma nyhetsvärdering. JanSprangers säger att det ärnågot som alla journalisterhar i ryggmärgen. ”Åh Fan”-effekten.– Man sitter och läser sintidning och så ”Åh Fan”, såstöter man till sin grannei sidan med armbågen”kolla här”. Alla vet vad viblir intresserade av. Det somär oväntat, det som är berörandeoch upprörande. Allt det somväcker känslor och som känns näraoch som vi bryr oss om, säger han.När man frågar journalister omnyhetsvärdering så nämner de oftajust denna ”Åh Fan”-effekt. MenEster Pollack, medieforskare vidJMK, menar att den effekten kan betydaolika saker på olika redaktioner.– Den formas naturligtvis i en social interaktionpå de olika redaktionerna, och därförser ”Åh-fan” lite olika ut beroende på vilkensocial redaktionskultur du ingår i. Det överförsnaturligtvis, det är en inlärningsprocess,Antal artiklar ommisshandel iGP och GT1210864201TynneredN=93en socialiseringsprocess kanske man kansäga, säger hon.Hon menar också att det som är en ”Åhfan”-historia ena dagen kan falla ifrån enannan dag i konkurrens med andra berättelser.Ändå verkar GT och GP göra en likvärdignyhetsvärdering och Peter Linné har enkonkret förklaring till vad som blir en nyhet.Han tar mord som exempel.– Är det dubbelmord är det mer än enkelmord.Är det utomhus så att många serdet är det mer än om det är inomhus. Ärdet två personer som inte har någon typ avrelation så är det i regel mer än om det ärinom en familj. Det finns en hel del sådanahär parametrar som man går på. Är det en11BiskopsgårdenBiskopsgårdenung människa, är det en ung tjejutomhus, som råkar ut för enokänd förövare, då är det mer änom det är en gammal man somblir knivhuggen i ett fyllebråkinomhus någonstans i sin lägenhet,säger han.Den förklaringen stämmer precisin i mönstret av samtlig rapporteringi tidningarna i vår undersökning.Nancymordet i Hjälbo fick väldigtmycket uppmärksamhet. Undervår undersökningsperiod skeddedet också ett mord i Majorna, där enmedelålders man knivskars till dödsav en annan man i sin lägenhet.Det mordet fick betydligt mindreuppmärksamhet.Att tidningar skriver mycket om mord ärnog knappast något som överraskar. Dethänder sällan och är ett brott som ger långtstraff och har oerhörda konsekvenser. Menäven de andra våldsbrotten vi har undersöktfår ta stor plats i tidningarna och så har detsett ut länge i kriminaljournalistiken.>>

Nyhetsvärdering Sida 8”Man kan vara hur mycket idealist som helst, menat the end of the day så är det hären kommersiell verksamhet”- Peter Linné om GöteborgsPostenSer man till nyhetsvärderingsteorier, medutgångspunkt i Galtung och Ruges teori,som ofta använts i forskning på området, såuppfyller dessa brott många av kriteriernasom uppställts för vad som blir en nyhet. Deär relativt oväntade, negativa, personliga,enkla och de går att följa upp i serier av artiklarfrån händelsen till att straffet utdelas i enrättegång. Brott passar helt enkelt in i medielogiken.Men att använda nyhetsvärderingsom motivering för att välja ut nyheter bliraningen haltande då denna baseras på justdet urval tidningarna gör. Argumentet skulledå bli ”vi gör som vi gör för att vi alltid hargjort det”. Det finns fler faktorer som spelarroll för hur mycket uppmärksamhet olikabrott får. En av de viktigaste är kanske ocksåden mest uppenbara.– Varje kväll får jag veta hur mycket vi harsålt av dagens tidningar. Det jämförs med ettår bakåt och det jämförs mot prognos. Spaningsmordpå unga är en sådan grej som folktycker är spännande och köper tidningen för.Det är en av anledningarna till att vi skriverom det, säger Jan Sprangers på GT.De kommersiella intressena verkar alltsåockså ha en viktig funktion i nyhetsvärderingsprocessen.Jenny Wiik, medieforskare vid JMG, skriveri sin avhandling om att de förändrade förutsättningarnapå redaktionerna har påverkatmedierna. I takt med att medierna fått svårareatt överleva har vinstkraven blivit större.Det har påverkat journalisternas urval pådet sättet att den professionella identitetenoftare än tidigare förlorar kampen mot denorganisatoriska identiteten. Idealen får dåibland stå tillbaka till förmån för de kommersiellaintressena. Peter Linné på GP bekräftarden bilden när han berättar att tidningenförsöker locka unga läsare och att de därförofta skriver om unga brottsoffer. Unga läsarehar helt enkelt lättare att identifiera sig medunga offer, och är en målgrupp tidningenbehöver för att överleva.– Man får aldrig glömma heller, man kanvara hur mycket idealist som helst, men atthe end of the day så är det här en kommersiellverksamhet, säger Peter Linné.Om då urvalet av nyheter styrs av nyhetsvärderingoch ekonomiska villkor så presenterarockså Håkan Hvitfelt, utöver dessakriterier, en annan faktor som kan styravad som blir en nyhet. Han tar stöd i LarsFurhoffs studie när han menar att urvalet avnyheterna också är beroende av vilka källorjournalisterna har tillgång till. Det tar ocksåPeter Linné själv upp.– Alltså om det skrivs mycket om kriminaliteti en viss stadsdel så beror nog det på attvi via kontakter får reda på… att någon villgöra oss uppmärksamma på att här begåsdet mycket brott.I vår undersökning finns det inget somtyder på att någon stadsdel avsiktligtutmålas som farligare än andra. Vi hittadefå artiklar där ett övergripande intryck av enstadsdel ges. I de fall man kan utläsa sådanakommentarer handlar det snarare om brottsom inte är utredda. Där gärningsmannenfortfarande är på fri fot. Det finns heller ingetövergipande intryck av att tidningarna svartmålarstadsdelar genom att överrepresenterabrottslighet i området, med undantag förBiskopsgården och Linnéstaden. Detta kani Linnéstaden förklaras med att det underperioden skedde tre mord i stadsdelen, varavtvå fick stor uppmärksamhet. I Biskopsgårdenbegicks det i och för sig också ett mord.Men det förklarar inte de proportionellt settmånga fallen av misshandelsartiklar.– Biskopsgården sticker ut på en mängdolika sätt. Biskopsgården och Länsmansgårdenär områden i Göteborg där invånarnakänner en extremt stor otrygghet och dethänder väldigt mycket saker. Där ungdomar igäng går till attack mot polisen och räddningstjänst,förklarar Jan Sprangers på GT.Han menar på att det är ett stort socialtproblemområde. Och Peter Linné framhållerockså sociala problem som en faktor sompåverkar att det skrivs många artiklar omområdet, han menar att det knappast ärjournalisternas ansvar att det begås mycketbrott i ett område. Han poängterar att detinte finns någon avsikt i valet om vilka brottman skriver om utifrån stadsdel. Att tidningensavsikt aldrig är att svartmåla någotområde, men att proportionerna ibland kanbli fel.– Alltså om både vi, GT, Metro och Västnyttär ute i Backa, blir det sammantagnaintrycket att det här är ett jävla problemområdemedan det kanske bara i själva verketär ett problemområde. Utan att det i varjeenskilt inslag eller varje enskild artikel poängterasatt det här är ett problemområdeså blir intrycket för den vanliga mediekonsumentenatt ”oh shit man vågar inte ens gå pågatan på Baron Rogers Gata för man blir junedskjuten”, säger Peter Linné.Han ser heller inte det som något stortproblem att en stadsdel som Tynnered ärunderrepresenterad i tidningarna jämförtmed verkliga brott eftersom det inte direktpåverkar människors rädslor.– Det är väl värre om det är tvärtom. Omdet är en stadsdel där det är lite brott mendet skrivs mycket om brott i det området,säger Peter Linné.Han menar att det är då man skapar enonödig otrygghet. Vi kan heller inte utifrånvårt material utesluta att de fall av misshandeli Biskopsgården som det rapporterats omi GP och GT på något sätt är grövre eller meruppseendeväckande än de fall som begåttsi Tynnered. Utifrån den statistik som finnsverkar dock ingenting tyda på det.Det som är klart är att medierna presenteraren vald del av verkligheten som nårmånga människor och att den bilden kanvara överdriven eller underdriven. Det ärhändelsen som står i centrum. Att det stårrelativt mycket om våldsbrott i tidningen,speciellt i GT, har en tydlig motivering.– Kriminaljournalistik är tacksamt påmånga sätt. Det är dramatiskt, det väckerintresse, det är nästan alltid bra storys medhuman touch och det är människor som ärberörda, säger Jan Sprangers.

Sida 9NyhetsvärderingSå ser bevakningen utPå kartan visas antalet artiklar som handladeom misshandelsfall i GP och GT.Siffrorna anger hur många artiklar sompublicerades under april och november2009, alltså samma perioder som kartanpå föregående sida. Tidigare jämfördesstadsdelarna Tynnered och Biskopsgården,en annan intressant jämförelseär mellan stadsdelarna Frölunda ochLärjedalen. I Frölunda anmäldes 43 fallav misshandel samtidigt som det skrevs10 artiklar. I Lärjedalen anmäldes 72 fallav misshandel, men det skrevs bara tvåartiklar.

Hans Peterson HammerSida 10I publikensText & Foto: Kajsa LindMedan tidningarna ger mycket plats åt brottsrapportering verkar etermedierna varamer restriktiva och mindre styrda av kommersiella intressen. Men det finns ocksåskillnader mellan TV4 Göteborg och public service-kanalerna och det flesta verkarbero på vilket uppdrag de olika kanalerna har.Rapportering omvåldtäkt i etermediernaDet är tydligt att både Västekot ochVästnytt präglas av sitt public serviceuppdragi sin rapportering kring våldsbrott.Framför allt i det att de känner ettstörre ansvar för att skildra en representativbild av verkligheten än vad de kommersiellamedierna gör.– Det är klart att det ingår i vårt uppdrag.Det är att beskriva hur samhället ser ut ochhur människor har det. Det är det övergripandemålet vi har. Brottsligheten är en delav det tyvärr, säger Lasse Nilsson, nyhetsproducentpå Västekot.Sara Hellman är redaktör på TV4nyheternaGöteborg och menar likt tidningarna att deinte har någon, vad hon kallar, rapporteringsplikt.Men hon betonar också det viktigai att inte bara förmedla en ensidig bildav brottslighet. Den stora skillnaden verkarhär ligga i vilken policy de olika redaktionernahar. Västekot och Västnytt är mer styrdaav sina sändningstillstånd som bland annatsäger att programutbudet ska vara präglatav folkbildningsambitioner (SR § 9, SVT § 7).Att dessa medier känner större ansvar för attge en rättvisande bild av verkligheten skulledelvis kunna förklaras av det. TV4 saknar heltliknande krav.Men det finns också likheter i brottsrapporteringenmellan de olika etermedierna.Överlag är det bara stadsdelen Centrum somsticker ut i rapporteringen kring våldsbrottmed ett högre antal inslag och telegram.Men det är också i Centrum som ojämförligtflest brott begås, vilket gör den högre siffranrimlig. Hur representativitet ser ut i stortför de olika stadsdelarna är dock svårt attbedöma, då det är för få inslag och telegramsom ingår i undersökningen för att kunna uttalasig om detta med säkerhet. Det gör dockatt vi tror oss kunna säga att etermediernaär något mer restriktiva i sin brottsbevakningän papperstidningarna. Och det är enbedömning som samtliga etermedier hållermed om. Hans Peterson Hammer är huvudredaktörpå Västnytt. Han tror att det mestberor på att en tidning får plats med fler budskapän etermedierna. Han uppskattar atttidningen har plats för minst 30 budskap påde lokala sidorna, medan de själva har platsför fyra eller fem stycken i deras morgonsändning.Det leder till en större konkurrensmellan nyheterna.– De ska hela tiden mätas mot varandra.Och då skulle vi ge en skev bild av verklighetenom vi alltid tyckte att kriminalitet skulleligga i topp, säger han.Lasse Nilsson på Västekot utvecklar dentanken.– Vi får tänka på vad det är för bild vi ger avhur Göteborg och Göteborgsområdet ser ut.Och i den mixen så får man som sovra lite.De flesta människor lever sina vardagsliv,ser aldrig något, hör aldrig något och drabbasväldigt sällan. Så vi kan inte fylla vårasändningar med att förstora upp olika brott,säger han.De menar båda att de är restriktiva med attrapportera om uppföljningar av brott somtill exempel att någon häktats, gripits och såvidare.– Det ger inte någonting. Ett mord är enannan sak, det som har hänt precis, eftersomdet kommer mycket frågor om vad som harhänt. ”Varför såg jag alla bilarna där och enambulans?”. Då har man en skyldighet att pånågot sätt försöka rapportera om det, sägerHans Peterson Hammer.Västnytt 1 minut & 4 sekunderVästekot 1 minuter & 10 sekunderTV4 Göteborg 3 minuter & 45 sekunderDiagrammet visar hur lång tid respektive etermedium bevakadevåldtäktsfall i Göteborg under april och november 2009.Totalt undersöktes 194 min från TV4Göteborg, 225 min Västnytt & 266 min Västeko.

Sida 11Etermediernahemliga tjänstLasse NilssonI vår undersökning kan man också se attetermedierna rapporterar mindre om allabrott jämfört med tidningarna. Störst ärskillnaden i rapporteringen kring misshandelsom får betydligt mindre plats än i tidningarna.Nyhetsvärderingen verkar främstligga i hur grovt våldet är och de verkar varamindre styrda av kommersiella intressen iurvalet. Tittar- och lyssnarsiffror verkar intedirekt influera innehållet för etermedierna,i alla fall är det inget som någon av journalisternapåtalar. Däremot pratar de ofta omsina läsare och lyssnare. Tydligast styrning avvem publiken är visar TV4:s Sara Hellman närhon beskriver deras policy.– När vi gör utlägg så tänker vi TV. Vad finnsdet bilder på eller när vi skriver telegram ellerväljer telegram. Sen tänker vi på Anna, 35 år.Det är vår målbild. Är Anna, 35, intresseradav det här eller inte? Och då har vi tagit framhenne, hur hon ser ut i Göteborg och hur honser ut i Skövde för det är ett genomsnitt omhur man är när man bor på de här ställena.Trollhättan och Borås och Norrland, men allahar sina Anna 35. För det är i den gruppen vihar flest tittare, säger hon.I undersökningen fann vi också att TV-4nyheterna Göteborg hade fler inslag ellertelegram om våldtäktsfall (se diagram påföregående sida). Sara Hellman tror att detkan bero på just deras målgrupp.– Det är en typisk ”Anna, 35”-nyhet, sägerSara Hellman.Sara Hellman

Språket Sida 12Ur: GT 2009-11-02, 2009-04-04, 2009-04-05, 2009-04-18 och 2009-04-16.Med känsla för språkKriminaljournalistiken har ofta, åtminstone i kvällstidningarna, beskrivits som sensationelloch dramatisk. För att undersöka om det finns skillnader i hur våldsbrott skildras i de olikamedierna har vi undersökt den språkliga dräkten som brotten ikläds. Och visst finns detskillnader, framför allt mellan GT och de övriga medierna.Text: Kajsa LindFoto: Carl Moberg”Brutalt knivmord” ”blodspår i hissen””Tvårummaren visade sig vara nedstänktmed blod”Samtliga citat är tagnafrån texter i GT. I mångaartiklar hittar man målandebeskrivningar och förstärkandeadjektiv. Språkethjälper till att dramatiseratexten och Jan Sprangers,reporter på GT berättar varför det är viktigt.– Det handlar om hur man snickrar en bratidningsartikel. Det bygger på klassiska”Vad då ett ’allvarligt’mord, det är ett mordper definition.”dramaturgiska principer. Så självklart dramatiserarman. Det betyder inte att vi förfalskarverkligheten, men det är ett sätt attberätta som är dramatiskt isin struktur. Vi måste väckauppmärksamhet direktoch få folka att haja till ochfortsätta läsa texten. Det ärklassisk dramaturgi och vianvänder samma dramaturgisom man använder i tv-serier eller filmer,eller teaterpjäser, säger han.Det mer målande språket används mesti artiklar som handlar om mord eller dråpi GT och GP. Vid våldtäkter eller misshandelsfallblir språket något mer distanserat.Troligtvis kan det bero på utrymme. Mångaav notiserna och de korta artiklarna handlarom just dessa brott och då kan man tänka sigatt det inte finns utrymme för mer utförligabeskrivningar.Etermedierna utmärker sig med mer sakligabeskrivningar av brotten.– Vi ska överhuvudtaget vara sakligaoch inte komma med värderingar som att

Sida 13Språket”Om jag får någon att gråtamed något jag har skrivit omett fruktansvärt mord – dåtycker jag att jag har lyckats”säga ”ett allvarligt mord” eller så. Vaddåett ”allvarligt” mord, det är ett mord perdefinition. Så får folk själva fylla i om de villha ett värdeomdöme, säger Lasse Nilsson,nyhetsproducent på Västekot.Men Hans Peterson Hammer, huvudredaktörpå Västnytt, är inte lika tvärsäker.Även om han säger att sakligheten ligger isändningstillståndet så tror han att det mersakliga språket i undersökningen beror på attdet mest är korta brottstelegram i morgonsändningarna.– Det finns ingenanledning att göra dempå något annat sätt änsom sakliga rapporter.Däremot tycker jag att vi också har enskyldighet att faktiskt försöka framställamaterial på ett sätt så att folk kan ta det tillsig och engagera sig. Så vi kan inte alltid vara”Det måste vara lite blodoch skvätt ibland också.”torra och undvika slagkraftiga uttryck. Vimåste också engagera folk. Det måste varalite blod och skvätt ibland också, säger HansPeterson Hammer.Att utrymmet är det viktigaste vad det gällervilket språk man kan använda håller SaraHellman, redaktör på TV4 med om.– Men ibland vill man faktiskt bre på. Detvet jag att jag tänkte på ibland med Nancyrapporteringen(red.anm. den mördadeNancy Tavsan från Hjällbo)att det var så brutalt dethon hade utsatts för så attoavsett om den killen varoskyldig eller inte så vardet hon utsattes för så brutalt så man ville fåfolk att förstå det hemska.Att knyta en moralisk värdering till en nyhetkan enligt Robert Entman ses som ett exempelpå framing. Entman förklarar framingsom ett sätt att paketera en nyhet. Genomatt vinkla en nyhet kan medierna lyfta framen viss aspekt i en fråga. Språkvalet kan sessom en del i hur man paketerar en nyhet.Däremot är det svårt att veta hur våldbeskrivningarnapåverkar läsarna. Men ävenom åsikterna om hur våldsbeskrivningarnaska vara skiljer sig mellan de olika mediernaverkar det desto tydligare att de flesta villväcka känslor hos läsarna. Men finns det dåinte risk för att journalistiken blir sensationsjournalistik?– För mig är sensationsjournalistik att manspelar på läsarens sensationer, alltså känslor.Texterna ska vara berörande. Om jag fårnågon att gråta med något jag har skrivitom ett fruktansvärt mord då tycker jag attjag lyckats att få någon att tänka efter, attkänna, säger Jan Sprangers på GT.

Polisen Sida 14

Sida 15PolisenEtt ömsesidigt beroende.Text & Foto: Carl MobergDet ligger en lugn stämning över den nybyggda polisgården och uniformerademän och kvinnor pratar stillsamt och hälsar vänligt på varandranär de möts under det välvda glastaket. Innanför de roterande dörrarnaråder det fotoförbud. Det är en plats som är till för polisen, de drabbadeoch gärningsmännen. En frizon ifrån media. Ute i verkligheten ser det annorlundaut, där möts polisen och media varje dag och deras samarbetedefinierar en stor del av de traditionella mediernas utbud.– Samarbetet mellan journalister och poliser fungerar generellt sätt väldigtbra. Det gäller att ha respekt för varandras yrkesroller, säger ThomasFuxborg.De får uttala sig (i procent):Polisen 43%Brottsjournalistiken domineras avpolisen. Av de undersökta fallen är detpolisen som först kommer till tals i 43procent av alla artiklar och inslag där någonfår uttala sig. Lägg där till polisens dygnsrapporteringsom både GP och GT publicerarunder titlarna ”Dygnet runt” och ”24-timmar”så ser man att polisens agenda till stordel påverkar det journalistiska materialet.Journalisternas tunga beroende av polisenär något som oroar medieforskaren EsterPollack. Hon ser beroendet som ett demokratisktproblem.– Om polisen blir den enda källan drabbasjournalisterna väldigt lätt av det man kallarför tunnelseende. I de fall där polisen misstarsig, till exempel är inne på fel misstänkt ochjournalisterna använder den källan, och dethar vi sett gång på gång, ja då pekar man uten som senare visar sig vara oskyldig. Mangår alldeles för mycket i polisens ledband.Man skulle önska att journalisterna hade ensjälvständighet gentemot polisen som källa.Men det är ett problem att polisen är denenda källan i första skedet av en utredning,säger Ester Pollack.ExpertOffer/VittneGärningsmanAnnan32%20%3%2%N=172I Kategorin ”expert” ryms läkare,jurister, forskare osv. Under ”offer/vittne” finns också anhöriga ochgrannar. Vanligast är att ingen allsfår uttala sig. I 172 av 352 undersöktaartiklar fick någon kommatill tals. På nästa uppslag kan duse ett diagram över artiklar/inslagdär någon får uttala sig, utifrånstadsdel.>>

Polisen Sida 16”Om tidningen till exempel publicerar bilder på vapen så kan det hota hela förundersökningen.”För Thomas Fuxborg som har arbetat i sjuår som presstalesman för polisen ligger dockproblematiken i andra änden. För honom ärdet viktigt att polisen kontrollerar informationen.För när fel uppgifter publiceras kandet skada utredningen.– Om tidningen till exempel publicerarbilder på vapen så kan det hota hela förundersökningen.Om vi ska beslå den häktademed en lögn så kan den informationen skadautredningen. Ett exempel är de två barneni Knivsta som blev ihjälslagna med en hammare.Där gick polisens presstalesman utoch berättade att de hade hittat en hammare.Det var ett misstag från polisen. Medden informationen kan gärningsmannenlättare komma undan. Samma sak som fallet”Om en polisman blir skjuten så tror jagmed Engla där gärningsmannen får veta attatt informatörerna på ledningscentralenpolisen spårar telefonen och stannar bilen,går till bagageluckan och slänger ut mobilen.berättar det direkt för oss men om enDet får inte hända. Det är något som kan fåkomma fram under åtalet när allt blir offentligahandlingar, men inte under förundersök-vill kolla med både fyra och fem kanalerpolisman skjuter någon så tror jag att deningen, säger han.Sammantaget är förhållandet mellan journalisternaoch polisen ett intrikat samspel.innan de går ut med det.”Polisen behöver media som en kanal tillallmänheten. Media behöver polisen som enkälla till information. Polisen vill kontrollerainformationen för rättssäkerheten. Mediavill ha möjligheten att kontrollera polisen.Ester Pollack menar på att det hela är ettempiriskt problem. Journalisterna behöverhitta ett sätt att komma bort från beroendetav polisen. Samtidigt rullar vardagen på ochvarje dag ska lösnummer säljas och telegramläsas upp i radio. För kriminaljournalistersom Jan Sprangers på GT handlar det förstoch främst om att skapa goda relationer ochfå fram svaren.– Delvis jobbar vi på samma sätt som polisen,märkligt nog. Vi vill egentligen ha svarpå samma frågor som polisen, men vi harlite olika uppdragsgivare om man så vill ochdet får man respektera. Och vi respekterarvarandras roller rätt väl vid det här laget trorjag, säger Sprangers. >>

Sida 17PolisenTill de traditionella medierna strömmardet varje dag information, men allt publicerasinte i slutprodukten. Den filtreringsprocessav bland annat selektion, tillägg ochomformning som media sysslar med brukarkallas för gatekeepingteorin. I det sammanhangetblir media en gatekeeper som väljervilken information som kommer igenom.Teorin kan även appliceras på myndigheteroch privatpersoner som får en liknandefunktion. I det här fallet fungerar polismyndighetensom en gatekeeper eftersom deofta hamnar som enda källa inom kriminaljournalistiken.Jan Sprangers ser också en förändring i polisensbeteende. Till exempel, menar han, ärdet oroväckande att polisen har bytt systemför internkommunikation, vilket innebär attjournalisterna inte kan hålla sig uppdateradevia polisradion och därför hamnar på efterkälkeni sin rapportering.– Det där är ett demokratiskt problemockså som jag ser det därför att... ja, enkeltuttryckt är det så att om en polisman blirskjuten så tror jag att informatörerna påledningscentralen berättar det direkt för ossmen om en polisman skjuter någon så trorjag att de vill kolla med både fyra och femkanaler innan de går ut med det. Det blir enfördröjning där som vi inte hade tidigare ochsom kan ställa till det på olika sätt, sägerhan.GatekeepingTeorin om Gatekeeping lanserades 1947 avKurt Lewin och har varit ständigt aktuell imedieforskningen under de senaste 63 åren.Katrine Barzilai-Nahon från WashingtonUniversity har dock i sin avhandling Gatekeepersand Gatekeeping Mechanisms in Networks från2005 utvecklat teorin så att den innefattarinformationsflödet på Internet. Hon kallar detför NGT (Network Gateway Theory)Artiklar/inslag där någon får uttala sig, utifrån stadsdel, i procent :100806040200Av totalt 14 artiklar64 %Av totalt 15 artiklar53 %Av totalt 122 artiklar47 %Av totalt 16 artiklar44 %Av totalt 56 artiklar43 %Lärjedalen Lundby Centrum Majorna Linnéstaden Härlanda Torslanda Kortedala BiskopsgårdenAv totalt 3 artiklar33 %I diagrammet kan man se att artiklarna/inslagen från Lärjedalen, en av stadsdelarna som medierna uppmärksammat minst, i hög utsträckninginnehåller citat från en eller flera intervjupersoner. Man kan också se att trots att medierna ofta skriver om brottsligheten i Biskopsgården ochFrölunda så får dessa artiklar/inslag ofta vara utan citat. I de stadsdelar som inte finns med hittade vi inga artiklar eller inslag där någon fick uttalasig. Totalt undersöktes 172 artiklar och inslag.Av totalt 3 artiklar33 %Av totalt 4 artiklar25 %Av totalt 22 artiklar23 %Av totalt 7 artiklar14 %GunnaredAv totalt 13 artiklar8 %Frölunda

Etnicitet Sida 18– Jag sitter här på min lilla kant och tycker att man ska kunna skriva om allt. Det handlar bara om hur man gör det, kommenterar Marie Hebelius Svahn på GT som vill väcka liv i debatten ometnicitet i medierna.Bilden är tagen av redaktionen på GT.Ett fall av etnicitetPå första långgatan i november förra året blev en brittisk man mördad inne på sinrestaurang. Fallet är unikt, inte enbart på grund av det obehagliga våldet, utan också imedias rapportering. I vårt undersökta material var det den enda artikeln som innehöllen utskriven specifik nationalitet.Text: Carl MobergUtöver detta fall förekom det fyraartiklar där journalisten beskrevgärningsmannen som invandrare ellerpå annat sätt lyfteen obestämd etnicitet.Bland offrenhandlar det om tvåfall. Det förekomockså tre artiklardär skribenten valtatt lyfta att offren var svenskar.Journalisterna verkar överlag restriktiva närdet kommer till att skriva ut etnicitet ellernationallitet. Ibland verkar det dock slinka ini tidningen eller inslagen och i vissa fall görredaktionen det aktiva valet att skriva ut det.”Det handlar aldrig om att man pratarilla om dem. Det är ju inget fel attkomma från Iran eller Irak, men detmåste också vara väsentligt.”För Marie Hebelius Svahn, kriminalreporterpå GT, är det inget problem att sätta utetnicitet så länge det finns en anledning tillatt göra det.– Det handlar aldrig omatt man pratar illa omdem. Det är ju inget fel attkomma från Iran eller Irak,men det måste också varaväsentligt. Idag hade vi enliten notis om en snattare som blev nedslagenav en ICA-handlare. Av någon anledningskrev man ut att han var Vitryss. Jag vet intevarför det var väsentligt eller varför det gledigenom.Hebelius Svahn var skribenten bakomhälften av de artiklar som innehöll etnicitetunder den granskade perioden. Anledningenär en artikelserie som hon skrev om ”LaFamilje”, en grupp tjejer under 18 år somunder 2009, på ett brutalt sätt misshandladeoch rånade flera jämnåriga och yngre tjejer.De valde ut offer som enligt Hebelius Svahnsåg ut att vara ”fina flickor, familjeflickor itraditionell mening, som bor i fina villor.” Förhenne och GT-redaktionen var det väsentligtatt lyfta motsättningen.– Förhörsledaren tog upp det och det handladeom väldigt fula brott. Du har ett gängunga tjejer där jag tror att alla hade invandrarbakgrund,någon tjej var i och för sig finsk,och de ger sig enbart på svenska tjejer. Det

Sida 19Etnicitetkanske är något av en gråzon om man skasätta ut etnicitet eller inte, men jag tyckteatt det var ganska så flagrant. Det blev ettriktigt ”Vi och De”-fenomen. Hade det varitmixat hade vi kanske inte berättat om det,säger hon.Hebelius Svahnpratade i sambandmed rättegångenbåde med ledareni La Familje ochnågra av flickornasom blev misshandlade. Ledaren i La Familjemenar att hon inte reflekterat över etnicitetmen en av de utsatta flickorna reagerar närhon i en artikel svarar på Heblius Svahnsfrågor om fenomenet.”Jag har aldrig haft problem med invandraretidigare, säger Frida, nu känns det somom det är vi och dom.””Man satte ut etnicitet och hadeen förfärlig massa benämningar.Och då blev etnicitet en sortsförklaringsvariabel, det var väldet som var konsekvensen.”Vi och DeJust ”Vi och De”-fenomenet som HebeliusSvahn finner i historien är en del av detmediaforskaren Ylva Brune undersökt i sinavhandling Nyheter Från Gränsen. Där utgårhon från en postmodern tolkningsram somlyfter likheterna mellan den europeiskakolonialiseringen av Asien och Afrika ochskillnaderna bland samhällets medborgare .Teorins utgångspunkt är att det förekommertexter där Vi är normen och De definierasgenom det som inte är Oss. Vi är bra och Deär inte bara olika Oss utan också sämre änVi. Brune utgår ifrån Urban Ericsson, IreneMolina och Per-Markku Ristilammis tolkningi deras gemensamma avhandlingMiljonprogram och Media därskillnaden står antingen mellancentrala staden och förorten ellermellan det etniskt svenska och Deandra.Fallet med La Familje blir talandeför teorin. Det finns ett tydligt andrafierandefrån tidningens håll. Man använder etnicitetsom en förklaringsmodell och gör ettuppdelande av fina svenska flickor och dåligavåldsamma invandrarflickor.Man bör dock inte glömma att vår undersökningvisaratt den etniskaandrafieringen ärett ovanligt inslaghos de traditionellamediernaidag. Medie- och”Att inte nämna att han tuggade Katpå grund av sina upplevelser och sinhemska bakgrund och att det var Katetsom utlöste en psykos hade varitrent tjänstefel.”kriminologforskaren Ester Pollack menar iett samtal på att det var betydligt vanligareför tjugo år sedan.– Man satte ut etnicitet och hade en förfärligmassa benämningar. Och då blev etniciteten sorts förklaringsvariabel, det var väl detsom var konsekvensen. Man ansåg sig haförklarat brottet med att det var etnicitet,emedan man vet att det inte är etniciteteni sig, utan att det är klasstillhörighet ochutanförskap mycket mer än etnicitet som ärförklaringsvariabel. För att inte tala om vadkön är, säger Ester Pollack.Ska man då aldrig sätta ut etnicitet?På GT diskuterar redaktionen varje enskiltfall och enligt Marie Hebelius Svahn skulledet vara orimligt att aldrig sätta ut etnicitet.Vissa texter skulle aldrig kunna läsas om intevissa förutsättningar förklarades.– Ofta kan det vara så att det finns med imålet att någon yrkar på utvisning eller harbehov av tolk. Då kan rättegången bli särskiltbesvärlig och det skulle bli riktigt konstigtom man inte skrev ut etnicitet.Ett exempel kan vara falletmed en kille som våldtogtjejer här i Göteborg och somkallades för ”smygaren”. Hanvar krigsskadad från Somaliaoch tuggade Kat. Man villhitta en förklaring på varför någon gör någotsådant som han gjorde. Att inte nämna atthan tuggade Kat på grund av sina upplevelseroch sin hemska bakgrund och att det varKatet som utlöste en psykos hade varit renttjänstefel, säger Marie Hebelius Svahn.Ur GT publicerade från höger 2009-11-01 och vänster 2009-11-02

Hallå MetroSida 20Är det viktigt för digatt ge en representativbild av den faktiska (omvi utgår från anmäldabrott) brottsligheten iGöteborg?Ja, det tycker jag absolut.Det är väl det man sommedia strävar efter. Att geen riktig bild av verkligheten.Så riktig det går.Tycker du att ni ger representativbild av våldsbrotteni Göteborg?Ja, det tycker jag vi gör.Men det är nog någontingman alltid kan bli bättre på.Hur jobbar ni för det påredaktionen? Är det frågorni diskuterar?Det är en fråga som ständigt är aktuell. Vad vikan göra för knäck för att visa på olika typer avbrottslighet. Att brottligheten kan se olika ut iolika stadsdelar och det har vi jobbar mycket med.Vi har skrivit artiklar om till exempel ekonomiskbrottslighet som ser annorlunda ut än kanskevåldsbrott som främst sker i centrum. Det är pådet sättet, att försöka skriva om olika typer avbrott helt enkelt.Är det ett problem om brottslighet i vissa stadsdelarinte alls skildras eller om vissa stadsdelarär överrepresenterade i medierna om manjämför med den faktiska brottsligheten?Ja, absolut. Om det är fel. Men sen kan man juliksom inte räkna alla brott i antal utan man måsteockså prata om grovhet.Man skriver mer om grövre brott?Ja, det har man en tendens att göra av förklarligaskäl. Det är ren nyhetsvärdering. Men så ärockså svårt att säga helt generellt. Eftersom detberor helt på brottet.Många pratar om nyhetsvärdering, att detsitter i ryggmärgen. Man skulle kunna tänkasig att nyhetsvärderingen då skulle se olika utpå olika redaktioner, men i vår undersökningverkar de flesta redaktionerna göra sammabedömningar.Speciellt tror jag att det är så om du frågar omjust kriminaljournalistik. Skulle du fråga om någontingannat skulle det nog sett lite annorlundaMetro rapporterade om våldsbrottvid 57 tillfällen underden undersökta perioden. Avdessa handlade 36 stycken omcentrala Göteborg. Vi frågadeMoa Kärnström om representationoch nyhetsvärdering.ut, lite beroende på vilken ålder det är påens målgrupp och så där, om man jämföross och GT och så där.Vad är det som gör att det är en mersamstämmig bild inom kriminaljournalistiken?Jag tror att det är för att det är någontingsom är intressant för de flesta att läsa om.Men du sa att mediets målgrupp påverkarnyhetsvärderingen? Hur menar du?Till exempel är vår målgrupp i 28-årsåldern ungefär, om man ska tänka sig ensnittläsare. Och då är det klart att brottsom drabbar personer i den åldern är väldigtintressanta för dem att läsa om. Ellersom drabbar något som har med dem attgöra.Tror du att medier påverkar människorsrädslor för olika områden i Göteborg?Det tror jag absolut. Där har media ettstort ansvar. Ett ansvar att följa upp ochäven skriva om andra sidor av saker, somtill exempel att man skriver om människorsom engagerar sig ideellt till exempel iBiskopsgården och nattvandrar eller så.Och att man även skriver om bra saker somhänder i områden som har fått mycketnegativ publicitet. Jag tror absolut attmedierna kan skrämma upp människor,definitivt.I vår undersökning kan man se att ninästan aldrig skriver om våldsbrott sombegåtts utanförstadens centrala delar. Varför är det så?Jag tror att det kan ha att göra med specifikahändelser. För att man kan ju aldrigvälja bort att bevaka ett mord eller det somhänder kring ett mord bara för att manmåste kvotera in en annan del av staden ikriminalbevakningen. Så kan man kansketänka när man håller på med annan bevakning.När man bevakar kanske kommunpolitik.Då kanske man kan tänka så att”nej, men nu har vi skrivit väldigt mycketom Lärjedalen, nu är det dags att vi skriverlite om Tynnered”. Men man kan inte tänka”Ja, nu har det hänt två mord faktiskt i Linnéstaden,nu tycker jag nog att vi skriverom en väskrykning i Biskopsgården”. Detgår inte att resonera så.Text: Kajsa Lind

Sida 21BildernaBrottet i bildI vår undersökning valde vi att också undersöka innehållet i bilderna som publicerats i samband med artiklar ommord, misshandel och våldtäkter. Det mest uppseendeväckande vi hittade var att våldtäkter ofta bildsätts meden bild på något som identifierar ett område, till exempel en busshållplats eller en gatuskylt.Magnus Sundberg är fotograf på GP. Hör hur han tänker när han skall berätta om ett brott med sina bilder.Text & Foto: Alexander PiaugerDet var många våldtäkter som bildsattes med ett namntydligtområde i vår undersökning, vad kan det bero på?Det är ett relevant bildmotiv, det kan ju vara en plats med upprepadbrottslighet. Då kan det i nästa steg bli en diskussion om varför detär så på just den platsen och då är det högst relevant att peka på varnågonstans det är.Är det mer relevant när det gäller våldtäkt än när det gällertill exempel mord eller misshandel?Nej, det är det egentligen inte. Det ska det inte vara, men när jagtänker efter så är det nog så. Jag tänker mer på vilken plats det är närdet gäller våldtäkt, omedvetet.Kan det vara i brist på andra motiv?Ja, men det kan man ju säga. På ett mord kommer det ofta ljussnabbt upp, eller folk sörjer vid platsen. Det är inte lika tydligt vid envåldtäkt, och det kan ha inverkan.Vilket ansvar har du som fotograf för vilka bilder som kommermed i tidningen?När jag började i det här yrket så hette det att man skulle sprutmålaplatsen och så skulle någon annan sitta och välja ut bilder ochta ansvar för det. Nej, det är jag som bär ansvaret, det är jag som ärpå plats och ser vad som har hänt. Det är jag som ser de som sörjer,det är jag som möter dem. Om man exempelvis skall fotografera folksom sörjer på en plats så kan man inte kliva för nära, då kränker manderas integritet och deras sorg. Om jag skulle göra det kan jag intebara backa och be om ursäkt, jag har redan gjort det och det är jagsom tar ansvar för den handlingen. För mig är det jätteviktigt att debilder jag lämnar ifrån mig, de står jag för.Så du lämnar bara ifrån dig de bilder som du kan tänka digatt se i tidningen?Ja. Men det är en annan sak om man är utomlands, GP har ju inteden spridningen. Jag ska till Bolivia nu och dit når inte den fysiska>>

Bilderna Sida 22tidningen, men på nätet skall man vara vaksam. Ibland är det inte fotografersom har tagit bilder som hamnar i tidningen, det är ungefär somnär man pratar om paparazzibilder. Alla kan bli en paparazzi, specielltnuförtiden med tanke på att alla kan fotografera hela tiden. Det är inteden som tar bilden, det är den som publicerar som är en paparazzi.Men, sa du inte nyss att fotografen har ett stort ansvar?Jo, men det florerar mycket bilder som inte professionella fotograferhar tagit. Om det till exempel har begåtts ett brott så får GP in enmassa bilder som inte någon av fotograferna har tagit och då måsteman ta ställning till dem. En person som fotograferar med sin mobilkamerahar inte några yrkesetiska regler att gå efter.Tycker du att det är för mycket eller för lite bilder?Det är inte volymen, utan innehållet. Jag vill ha bättre bilder, merberättande bilder. GP lever inte alltid upp till den bildytan med ett brainnehåll i bilden, så om man ser det så vill jag ha färre bilder. Vi har förmånga bilder som inte berättar någonting, som är registrerande bilder.Det går åt ett håll där bilderna blir direkta, mycket porträtt och så. Mendå tycker jag att det är mer eftersträvansvärt med en berättande bild,med mer innehåll. Man skall läsa en bild.12108611Gör du som fotograf skillnad på vilka bilder du tar beroendepå i vilket område du är?Man påverkas ju av var man bor själv, ens bakgrund och så, vad manbär med sig. Men jag upplever, generellt sätt, att det är lättare förfotografer att klampa in i ett hyreshus och fotografera än om det hadehänt i ett villaområde. Det gäller alla, TV också. Janne Josefsson harlättare att stövla in i en trappuppgång och knacka på, men han görinte på samma sätt om han knackar på hos Leif Johansson. Det tyckerjag är fel. Jag tycker man skall ha samma etiska regler och tankesättoavsett vilket område man är i.Finns det förklaringar till att det är så?Ja, en annan sak jag tänker på det är ju säkerheten. I våras var jag uteoch hade Securitas med mig och det har jag aldrig upplevt tidigare.Det är som att man åker ut och är i krigsdrabbat område och det ärklart att det präglar en när man skall fotografera ett område, att manupplever hotbilden så stark. Tidigare har det inte funnits lika starkhotbild och det präglar den bilden som jag tar. Det skall prägla denbilden som jag tar.420Namntydligtbrottsområde2 2 2 21 1Offer Gärningsman Polis Grannar MyndighetspersonÖvrigtI artiklarna som handlade om våldtäktsfall fanns ovanstäende bildmotiv. Diagrammet visar antalbilder i varje kategori. Med namntydligt område menas en bild där det tydligt går att uttyda i vilketområde våldtäkten är begången, även om man inte känner till området sedan tidigare. Till exempel enbusshållplats eller en gatuskylt.N=21

Sida 23BildernaSagt om bilder av Sara Hellman, redaktör på TV4 GöteborgHur jobbar ni med bilder?Vi tittar jätteofta på bilder. Vilka kan vi ha? Här ser man en skylt, kan vi ha den? Ibland vill man ju faktiskt inte peka ut i vilket husdet hände. Om det till exempel har varit ett stort polistillslag mot någonting där någon är misstänkt. Då har vi ingen aning omdet är rätt person de har gripit, det har vi lärt oss denna hösten. Nu var vi hemma hos de bombmisstänkta (red. anm. de mänsom misstänktes för ett planerat bobdåd i Nordstan, hösten 2010) och de valde att prata själva och så men bilderna därifrån varganska anonyma. Man kunde se vilket område det var och så. Det var bilder på dörrhandtag, men ingen gatuadress...Det är ofta bilder på skyltar när det handlar om en våldtäkt?Alltså det var här och här och här våldtäkterna skedde, inget problem. Men det är här den misstänkte bor, stort problem.Visste du att en bild inte är en text?Det sägs att bilder talar till våra känslor, och det finns en del som tyder på att så faktiskt är fallet.Det finns både likheter och skillnader i människors sätt att läsa text och att läsa bild. Vi tar tilloss både text och bild genom att fixera blicken på särskilda punkter under extremt kort tid. Vårblick rör sig sedan mellan dessa punkter och varje fokusering tar ungefär 0,2 sekunder. I textfixeras blicken på särskilda bokstäver, och i bild på särskilda delar av bilden. På så sätt är förmåganatt ta till sig bilder och förmågan att ta till sig text ganska lik, men det finns saker som skiljerdem åt.För att läsa en bild krävs bara några få blickfixeringar för att förstå vad hela bilden handlar om.Det tar mycket längre tid, och krävs många fler fixeringar, att ta till sig en text som beskriver vadsom finns på bilden. Detta gör att en bild upplevs som mer direkt. Människor är också mycketmer selektiva när vi läser en bild än när vi läser en text, det finns delar av bilden som vi aldrig tittarpå. Bildens sammansättning ger upphov till olika punkter att fixera ögonen på, vilket gör detlättare att sålla ut den viktigaste informationen ur en bild och gör den mer omedelbar än en text.En annan skillnad i hur man läser text och bild är ordningen på de punkter man fokuserar påmed ögonen. För att en text skall bli begriplig bör läsaren börja med blicken högst upp till vänsteri texten, för att sedan följa raderna ner mot textens slut, längst ner till höger. Vid läsningenav en bild är det däremot annorlunda, där finns ingen given ordning för vilka punkter som ögonenskall fokusera på. Bildens struktur kan förvisso få läsaren att fokusera på vissa motiv som ärframstående i bilden, men studier visar att olika personer läser bilder i olika ordning. Detta lederi sin tur till att bilder ger upphov till mer olika tolkningar än vad text gör, eftersom de blir lästapå olika sätt. Och kanske är det också därför som de ofta väcker starkare känslor hos oss.KÄLLA: Trovärdiga bilder, Rune PetterssonSagt om bilder av Hans Peterson Hammer,huvudredaktör Västnytt– Vi gjorde ett jobb, jag tror det var i somras,en sån där skjutning när vi var inne i enlägenhet där en mamma visade skotthålet iväggen. Om man bara skildrar det i telegram,så fattar man egentligen ingenting omvad det innebär. Men här var det en mammasom pekade på hur en kula hade gått igenomflera rum och slagit in i väggen i det rummetdär hennes bebis låg och sov. Att få se dethålet i gipsväggarna på bild, hur kulan hadegått igenom en dörr. Det skapar en slagsbegriplighet som är helt oslagbar.Sagt om bilder av Jan Sprangers, kriminalreporterGT– GT har för lite bilder tycker jag. En gång itiden var ju kvällstidningarna den stora marknadenför bildjournalistik och jag tycker nog attbildjournalistik har fått stryka på foten på senareår. Vi har bara två fast anställda fotograferkvar här. Bilder blir ofta bara något man har föratt illustrera text utan att det har ett värde i sig.Så jag tycker att vi skulle lyfta bilder mycket,mycket mer än vi gör idag. Vi får alldeles förmycket av slentrianmässiga genrebilder.

OtrygghetSida 24I otrygghetens teckenVåld. Världskrig. Växthuseffekt. Tidningen är fylld av faror. Men är det medierna somgör människor rädda? Svar: nja.Text: Alexander PiaugerFoto: Carl Moberg300250200150100År 2007 fick drygt tusen Göteborgaresvara på frågan Vad uppfattar du somdet allvarligaste hotet mot din trygghet?Nästan varannan av de svarande valdedå brottslighet, vilket gör det till Göteborgarnasöverlägset största orosmoln.– När det gäller otrygghet eller oro såär det framför allt egna erfarenheter ellererfarenheter via andra som har den störstainverkan. Medierna har inte så stor påverkan,säger Gabriella Sandstig som är medieforskarepå Göteborgs Universitet.Hon har bedrivit forskning kring otryggheti tio år och har i sin avhandling Otrygghetenslandskap kartlagt hur och var Göteborgs befolkningkänner sig hotade. Hennes resultat30visar att Göteborgarna med stor sannolikhethar fog för sina rädslor.– Det som är intressant är att folks föreställningarom den här typen av brottslighetverkar ju överensstämma med den faktiskabrottsligheten, säger hon.När Gabriella Sandstig jämfört de platsersom väcker störst rädsla hos människor medde platser som är mest utsatta för brottslighetser hon ett samband. De tio platser sommänniskor säger sig vara mest otrygga påär också i stort sett de tio platser i Göteborgsom är mest utsatta för brott. De centraladelarna av staden är den plats där människorkänner sig som mest otrygga. Men sambandetär inte helt glasklart, många människorRapportering om våldtäkt och misshandel35Antal rapporteringar om misshandelsfall N=93Antal rapporteringar om våldtäkter N=38Antal anmälda misshandelsfall N=47 Antal anmälda våldtäkter N=47ser också centrum som den plats där de ärsom allra tryggast.– Avenyn till exempel, upplevs både somen av de tryggaste platserna och en av deotryggaste platserna, vilket då kan förklarasmed att man har flera olika typer av erfarenheterdärifrån, säger hon.För det är just de egna upplevelserna somär avgörande enligt henne. Centrum är dendel av Göteborg som är överlägset mestutsatt för brott, men samtidigt är det denstadsdel som flest invånare har erfarenhetav. Detta ger både positiva och negativaerfarenheter av Centrum, vilket gör att människorupplever den som både en trygg ochen otrygg plats.– Man navigerar olika i de olika stadsrummen.I centrum vet de flesta vilka socialakoder som gäller eftersom nästan alla harvarit i centrum, säger hon.I förorten är bilden en annan, men kanskeminst lika motsägelsefull. De som anser attförorten är en otrygg plats använder i höggrad ”förorten” som ett samlingsbegrepp252752034På dessa platser i Göteborg upplevermänniskor den främsta otryggheten:500467251474612542Centrum Lärjedalen Biskopsgården Tynnered Gunnared1510507 75 53Centrum Lundby Linnéstaden Biskopsgården Bergsjön– Nordstadstorget– Kungsportsavenyn– Vasagatan– Järntorget– Rymdtorget, Bergsjön– Angereds centrum– Kungsparken– Brunnsparken– Slottskogen– CentralstationenDiagramet visar en jämförelse mellan resultatet från vår undersökningoch statistik från Brottsförebyggande Rådet. Den undersöktaperioden är April och November år 2009. Stadsdelarna är de femmed högst antal anmälda misshandelsfall under perioden.Centrum sticker ut både i antal anmälda misshandelsfall och iantal rapporteringar. Ser man dock till relationen mellan de bådakategorierna framträder Biskopsgården som överrepresenterat i antalrapporteringar.Diagramet visar en jämförelse mellan resultatet från vår undersökningoch statistik från Brottsförebyggande Rådet. Den undersöktaperioden är April och November år 2009. Stadsdelarna är de femmed högst antal anmälda våldtäkter under perioden.När vi vänder blicken mot anmälda våldtäkter framträder en betydligtskevare rapportering. 34 rapportingar om Centrum och ingafrån de andra utsatta stadsdelarna. En förklaring kan vara ”Babyface”som efterlystes av polisen efter flera våldtäktsfall i centrala Göteborg.Gabriella Sandstig listar i Otrygghetens landskap de platser i Göteborgdär människor upplever den främsta otryggheten. Av de tiofrämsta platserna tillhör åtta den centrala stan. Sandstig blottar ocksåen paradox i att centrala Göteborg, på samma gång upplevs vara detmest trygga och det mest otrygga området.

Sida 25OtrygghetGabriella Sandstig är medieforskare på JMG. Hon doktorerade med Otrygghetens Landskap år 2010.för olika delar av staden. I Otrygghetenslandskap kommer Gabriella Sandstig framtill att Göteborgare i låg grad svarar att dekänner oro i särskilda ytterområden eller förorter.I stället var de vanligaste svaren merövergripande, som ”ensliga gator”, ”parker”eller ”förorten”, och Göteborgarnas relationtill just förorten är tvetydig.– Jag kan visa att de som inte har varit iförorten är de som oftast anger förorten somen typ av plats där de är otrygga, säger hon.Händelser som drabbar närstående personerräknas också till de egna erfarenheterna.En person som blivit utsatt för våld, eller somhar någon nära bekant som blivit utsatt förvåld, känner sig mer otrygg än någon sominte blivit utsatt för våld. En person som bor iförorten, eller har en vän som bor i förorten,känner sig tryggare där än någon som intehar erfarenhet från förorten. Och det finnssaker som tyder på att också mediekonsumtionenpåverkar tryggheten.– Om man har läst om brott i medierna såpåverkar det genom att förstärka annan erfarenhet.Så om du själv har blivit utsatt förnågon typ av brott och du också har läst omdet i medierna, då är du otryggare än densom bara har en av erfarenheterna, sägerGabriella Sandstig.Det finns dock de som hävdar motsatsen.Ester Pollack är forskare vid StockholmsUniversitet och är inte alls lika säker påmediernas begränsade inverkan över vårarädslor för brott.– Det man kan se i många studier avkvalitativt slag är att när man intervjuar folkoch frågar varifrån de får information ombrottslighet så leder medierna helt klart. Detär medier som anges som nummer ett. Detär en sak man kan slå fast, att informationenom våld och våldsbrottslighet kommer förde allra flesta människorna från media, sägerhon.Det är oklart hur denna information samverkarmed andra upplevelser. Men EsterPollack tycker ändå att man kan dra slutsatser,vilket får stöd av bland annat GeorgeGerbners kultivationsteori.– Man kan ha utgångspunkten att de bilderoch den information man får påverkar en heldel, men det är oklart hur. Samspelet mellanerfarenheter och media ser olika ut för olikagrupper och därför blir detta väldigt komplicerat,säger hon.Även om den viktigaste faktorn för enmänniskas otrygghet är egna upplevelser, såkan annan information förstärka egen erfarenhetoch på så vis också förstärka rädslaoch oro. Det finns också områden där detråder fullständig brist på egna erfarenheter.I dessa fall tvingas personen att skaffa sigkunskaper och uppfattningar på andra sätt.– Det finns teorier som visar att det mansjälv saknar erfarenhet av, där fyller man påmed andras erfarenheter och de kan varaförmedlade av vänner eller bekanta, eller avmedierna då, säger Gabriella Sandstig.Denna förklaring ger också svar på vissaav de dubbeltydigheter som finns i bilden avmänniskors rädsla. Till exempel förklarar dethur man kan vara otrygg i en förort som man>>

OtrygghetSida 26Kortedala och Linnéstaden. Om medias rapportering får effekter borde det centrala Linnéstaden, med 38 publikationer om mord, upplevas som mer ottrygt än förorten Kortedala som hade enrapportering om mord under samma period.aldrig besöker. Eller varför människor sominte själva har blivit utsatta för brottslighetkan känna sig otrygga, trots att de inte harnågon egen erfarenhet. Att medierna har någontyp av inverkan på Göteborgarnas oro ärsannolikt, men det är inte säkert att det baraberor på innehållet i själva medierna. Ocksåmänniskornas inställning till media spelar in.– De som tror att medierna påverkar, bådederas egna och andra människors upplevelserav hot och risker, är de som är mestotrygga i stadsrummet. Medan de som varkentror att andra eller de själva påverkas ärde som är tryggast, säger Gabriella Sandstig.Hon tillägger sedan att detta sambandkanske inte är vad det verkar vara. Det kanlika gärna vara så att de som inte tror attmedierna påverkar är av naturen tryggarepersoner, vilket i så fall skulle betyda att detinte är deras förhållande till media som äravgörande. Det finns dock andra tecken sompekar på att media påverkar Göteborgarnasotrygghet, en persons egen uppfattning ommedierna spelar också in i hur personen rörsig i staden.– Det som jag visar i min undersökning äratt de föreställningar vi har om medierna harpåverkan. De som tror att verkligheten ärvärre än vad den beskrivs i medierna, det ärframförallt de som undviker många platser istadsrummet. De begränsar sin rörelsefrihet,säger Gabriella Sandstig.De människor som däremot tror attmediernas bild är överdriven har inte allssamma benägenhet att undvika platser ellerbegränsa sin rörelse enligt henne.Ett annat problem i bedömningen av mediernaspåverkan på människors oro och rädslaär just själva begreppen ”oro” och ”rädsla”.Det finns ingen allmängiltig definition pådessa begrepp, och det kan därför vara svårtatt jämföra olika forskningsprojekt kringdem.– Det finns olika typer av undersökningar,det finns stora statistiska trygghetsundersökningaroch det finns kvalitativa undersökningar.Där finns en differentiering mellanvad man menar med ”oro” eller ”rädsla”, detkan betyda väldigt mycket olika saker. Somman frågar får man svar kan man säga, sägerEster Pollack.Det är inte bara ”oro” och ”rädsla” somställer till definitionsproblem, också självabrottsligheten är en svårighet. I Sverigedefinieras brottslighet utifrån lagstiftningen,vilket också är den vanligaste metodeninternationellt sett. Detta innebär dockinte att den är helt oproblematisk. EnligtAnita Heber, som är doktor i kriminologi, såförändras nämligen bilden av vad som är ettbrott. Under olika tidperioder kriminaliserasvissa saker, och under andra avkriminaliserasandra saker. Ett bra exempel är abort. Ett annatär demonstrationer. Båda dessa har övertid både betraktats som olagligt och som enmedborgerlig rättighet. En ytterligare svårighetvid definitionen av brott är att det oftaär eliten i ett samhälle som avgör vad somskall betraktas som brottsligt och inte. Detgör att fokus oftast hamnar på beteendeni underklassen och lagstiftning mot dessa,enligt Anita Heber. En brottsdefiniering somär baserad på lagstiftning är alltså inte alltidöverensstämmande med de beteenden sommänniskor upplever som hotfulla och somväcker oro.Befolkningens otrygghet avgörs också aven så kallad socioekonomisk faktor. De somhar sämre sociala och ekonomiska förhållandenär också de som är mer otrygga, och desom har bättre förhållanden är oftast tryggarepersoner. Skillnaderna mellan de olikagrupperna är ganska små, men de finns ändådär. Gabriella Sandstig har idéer om vad detkan bero på.– Förmågan att kunna hantera hot ochrisker kan ju då tänkas vara sämre hos demed sämre förhållanden. Men å andra sidanså finns det ju en tanke på att om vi lever i enväldigt trygg värld och vi aldrig blir utsattaför någonting så kanske vi blir ännu merrädda när det väl händer. De här två synernagår mot varandra, säger hon.Främst är det egna upplevelser som spelarroll för hur otrygga vi känner oss. Men ävenandrahandsinformation, ekonomi och vår inställningtill media tycks påverka trygghetskänslan.Det är inte säkert att vi blir räddareav att se på TV eller läsa tidningen, ingetbevisar att det är så. Men det finns mycketsom tyder på det.

Sida 27OtrygghetTror du att medierna påverkar människors rädslaför att bli utsatta för brott?Jan Sprangers, kriminalreporterpå GT– Det är väl självklart att vipåverkarmänniskors oro.– Om man tar fallet Elin Krantz, sommördades i Länsmansgården. Vi skrevväldigt mycket om det och det skapadeotrygghet bland en massa människor.Det kan man tycka är negativt. Mendet finns positiva effekter med detockså. Det innebär att människorbörjar ställa krav på politiker och polis.Det kan leda till något gott, men visstskapar vi otrygghet, säger han.Peter Linné, kriminalreporterpå GP– Jag tror att ibland så uppstår sådanasituationer i olika områden, alltså ikriminellt belastade områden. Vi harju till exempel de här ungdomsupploppendär media förstärker situationengenom att komma rusande dit. Därkan man förmodligen träffa människorsom tycker att: ”Men vad fan,vad är problemet? Jag har inte märktnågonting…”Lasse Nilsson, nyhetsproducentpå Västekot– Jag tror att det påverkar som alltannat. Människor som kanske redanär rädda från början, så får de höranågonting och då förstärks deras bild.Men de flesta människor tror jag utgårfrån sina egna erfarenheter. Det ärklart att vi påverkar verkligheten, mendet är helt andra krafter som påvekarett samhälles utveckling än det sommedierna bidrar med och står för,det är jag helt övertygad om. Men senska vi göra ett bra jobb och allt det där,men det är lite en annan sak.Hans Peterson Hammer, huvudredaktörpå Västnytt– Självklart, det är klart att vi gör. Vipåverkar ju folk på alla möjliga sätt. Iblandfår brottsbevakningen effekten attman spär på en bild av att det händerväldigt mycket. Men jag tycker hellerinte att vi ska överdriva det, så att viundanhåller folk en slags verklighet föratt de inte ska skrämmas upp. Utan vimåste försöka, att de gånger vi går inoch gör jobben, göra de så ordentligtsom möjligt.Slottskogen kom på nionde plats i Gabriella Sandstigs undersökning om var människor upplever sig vara mest otrygga.

VerklighetenSida 28Verkligheten– inte hela sanningenDet blir bara värre och värre. Bilden av att brottsligheten ökarär nog ganska vanlig. Men att tyda brottsstatistik är inte alltidlika enkelt som det ger sken av.Text och foto: Alexander PiaugerSedan 1986 har antalet anmälda brotti Västra Götaland legat på en ganskajämn nivå. Visst finns vissa upp- ochnedgångar, men antalet anmälningar harhela tiden legat mellan 12-14 tusen anmäldabrott per 100 000 invånare.– Det absolut grövsta våldet, det som gåratt utläsa i dödsorsaksstatistik, där finnsingen egentlig ökning, säger Sven-Åke Lindgrensom är professor i kriminologi.Inte heller den typ av våld som gör att människorbehöver uppsöka sjukhus ökar, 2009var till och med det år då minst antal personeruppsökt sjukhus efter att ha blivitutsatta för våld sedan 1998. Ävenpersonrån och inbrott har minskatkraftigt på senare år, likaså ungdomsbrottslighet.Att säga att brottsligheten ökargenerellt sett vore helt felaktigt. Däremot ärdet inte så att all brottslighet minskar. Denkategori av våld som ökar mest är lindrigareän det dödliga våldet. Det kan röra sig omallt från en knuff till en misshandel som ger”Allt är i sinordning.”synliga skador men där personen inte behöveråka till sjukhus.– Där är osäkerheten större, och där finnsdet sannolikt en viss ökning, säger Sven-ÅkeLindgren.Brottslighet mäts ofta i antal polisanmäldabrott, något som ibland kan ge en bra bildav hur verkligheten ser ut. Andra gångerkan det också ge en ganska osäker bildav verkligheten. Ett exempel på detta ärantalet anmälda våldtäkter, som har skjutiti höjden sedan början av 2000-talet. Detkan vid första anblick verka som om attvåldtäkterna har blivit fler, men så ärinte fallet. Orsaken tros i stället varatvå saker. Det första är en förändringi lagen som gjordes 2005 och som göratt händelser som tidigare rubricerades somsexuellt utnyttjande numera rubriceras somvåldtäkt. Och det andra är att benägenhetenatt anmäla våldtäkter tros ha ökat under2000-talet. Det är alltså inte så att våldtäkternahar ökat, utan så att anmälningarnaav våldtäkter har ökat. Liknande fenomenfinns också vid annan typ av brottslighet ochkan också ge en skev bild av brottslighetensgeografiska fördelning.– Det som fångas upp i anmälningarna ärtill större del en typ utav misshandel somäger rum i nöjesmiljöer, som är mellan partersom inte känner varandra, säger Sven-ÅkeLindgren.Han menar att det finns anledning att misstänkaatt brottsligheten inte alltid reflekterasav anmälningsstatisktiken, vilket också gällermisshandlarna i Göteborg.– Vi kan anta att vi har misshandel inomhemmets ram, mellan personer som kännervarandra och som då inte kommer att synasriktigt i vissa förorter därför att de anmäls imindre utsträckning. Därför får vi också enviss koncentration i centrum på det här sättet,säger Sven-Åke Lindgren.Det finns annan statistik att ta del av änanmälningsstatistik, till exempel enkäter,intervjuer och skadeorsaksstatistik. DessaAntal personer per 100 000 invånare/år som tvingats uppsöka sjukhus till följd av personskada åsamkat av någon annan.Antal personer per 100 000 invånare/år som tvingats uppsöka sjukhus till följd av personskada åsamkat av kniv eller skjutvapen.Anmälda misshandelsfall per 100 000 person/år.200182184800 76670063015014814060050010040030050405820025361000199819992000200120022003200420052006 2007 2008 20090199819992000200120022003200420052006 2007 2008 2009Graferna visar hur trenden för anmälda misshandelsfall ökar medan skadorna mot person minskar. Det finns alltså en viss förvrängning i statistiken för anmälda brott sominte bör underskattas.

Sida 29VerklighetenSven-Åke Lindgren är professor i kriminologi vid Göteborgs Universitet.skiljer sig också ofta från antalet anmälningar,vilket visar att man inte bör ta statistiköver polisanmälda brott för sanning. Inteheller när det gäller de olika stadsdelarna iGöteborg. Men vissa slutsatser går ändå attdra. Till exempel att centrum är överrepresenterat,vilket är en vanlig bild jämfört medandra städer och har naturliga förklaringar.– I centrum är cirka 70-80 % av gärningsmännenalkoholpåverkade och i storleksordningen50 % utav offren, så att alkoholspelar en väldigt viktig roll. Det gäller ävenmisshandel som sker i hemmet, där mannenofta berusad misshandlar kvinnan, sägerSven-Åke Lindgren.Centrum är inte jämförbart med andrastadsdelar vad gäller brottslighet. Det ärrimligt att tro att många av de brott sombegås i centrum inte begås av någon som ärbosatt där.– Centrum attraherar människor eftersomdet är där som merparten av nöjesutbudet ärkoncentrerat och det är våld som är kopplattill det som man får en bild av när manutgår ifrån anmälningsdata, säger Sven-ÅkeLindgren.Han tillägger också att det är svårt att få enexakt bild av hur brottsligheten ser ut i Göteborgsolika stadsdelar. Det går inte att vetaom människor är mer benägna att anmälamisshandlar inom familjen i Askim än i Tynnered.Det går alltså inte heller att få reda påhur representativt återgivet brottsligheten äri medierna. Men att Journalister skulle ge enrättvis bild är inget som Sven-Åke Lindgrenhåller med om.– De fokuserar för mycket på de dramatiskahändelserna. Bilden är ett resultat utavolika selektionsprocesser. Som brottsforskarekan man ju alltid tycka att det vorebättre om de skriver lite annorlunda och harmer utav analyserande artiklar om samband,säger han.Men han tillägger också att han inte tyckeratt journalisterna överlag gör ett dåligt jobb,eller att han tycker att de ska bättra sig.– Journalister är inte forskare och dagstidningarär inte forskningsrapporter, det ärolika format och olika uppdrag. Så allt är i sinordning.

Reflektioner Sida 30Redaktionen reflekterarI vår undersökning har vi valt att fokusera på de traditionella medierna; press, TV ochradio. Detta eftersom vi antagit att det är just dessa medier som har det främsta genomslagetför människors uppfattningar om brott. De slutsatser vi har kommit framtill i magasinet har dock främst baserats på GP och GT. Anledningen är ett bristandematerial gällande etermedierna, något som diskuteras utförligare på sidan tio. Här islutorden vill vi skicka en hälsning till andra som är intresserade av ämnet att det kanfinnas ett intresse att utförligare granska vissa medier. Det finns till exempel möjligheteratt ytterligare fördjupa sig i etermedierna, men det finns också en anledning attundersöka de sociala medierna. Genom arbetets gång har vi insett att kanaler somFlashback och Politiskt Inkorrekt inte enbart påverkar människor som tar del av medierna,men också påverkar hur de traditionella medierna utför sitt arbete.De sociala medierna utgår inte ifrån de pressetiska reglerna. Sajter som Flashback,som enbart består av användarmaterial, har ingen redaktion som diskuterar publikationerna.Detta får konsekvenser. Ett exempel kan vara den artikel som PolitisktInkorrekt publicerade om den person som häktades för mordet på Nancy Tavsan i december2009. Där skriver artikelförfattaren ut fullständigt namn, personnummer, bild,medborgarskap och nationellt ursprung. Under artikeln möts man därtill av hotfullakommentarer kopplade till upplysningarna 1 :”Avrättning av denne kretin skulle inte vara ett för hårt straff - jag ställer gärna upp ochkastar den första stenen...! GLADELIGEN... ””Han ser riktigt obehaglig ut. Lämna ut han till Nederländerna efter avsatt fängelsestraffoch sedan kan man ju bara hoppas, för Holländarnas skull, att även de utvisar dennaförbrytare. Det är så oerhört onödigt att Nancy skulle gå detta öde till mötes. Denna killeskulle aldrig ens ha befunnit sig från första början i Sverige. Det är oerhört skrämmandeatt vi inte har bättre koll på vilka som befinner sig i landet. Jag tycker att det är ett svekmot oss medborgare.”Enligt Thomas Fuxborg, presstalesman hos polisen, finns det också ett stort problemmed de utförliga presentationerna av de misstänkta. I fallet med Nancy slutade detmed att den misstänktes familj, dagarna efter upptrappningen hos de sociala medierna,utsattes för allvarliga hot. Samma kan sägas för flera liknande brott. För poliseninnebär sidorna ett försvårat arbete.– Det är alltid en vågskål med plus och minus, där man måste väga allt som man skagå ut med. Om vi berättar vilken typ av bil eller registreringsplåt det var vid ett brott,vad vinner vi på det? Allmänheten är vår största källa till tips och chansen att vi hittarbilen blir betydligt större om vi går ut med det. Men vad förlorar vi? Om man publicerarett registreringsnummer så kan sociala medier som Flashback direkt ta reda påvem det är och helt plötsligt så hotar någon den misstänktes familj, säger ThomasFuxborg.Samtidigt påverkar de sociala medierna de traditionella. Diskussionen lyfts påredaktionerna om vad man ska publicera när informationen redan finns tillgängligpå Internet. Marie Hebelius Svahn, kriminalreporter på GT, menar också på att honständigt får mail när hon rapporterar om ett brott där gärningsmannen eller offret haren annan etnisk bakgrund än svensk.– Det spelar ingen roll. Om vi inte sätter ut etnicitet så skäller de på oss som fan påPolitiskt Inkorrekt och Flashback. Jag brukar alltid försöka svara på mail. Åtminstonede med vettiga frågor, för det är publicistiskt relevant. I dem förklarar jag varför jaginte tycker att det är väsentligt att skriva ut etnicitet. Sen får man också mängdermed mail från anonyma som bara skriver illa om invandrare. När vi däremot sätterut etnicitet får vi istället massa hurramail. ”Åh, ni har ändrat er.” Jag har inte ändratmig..., säger hon.Det finns en anledning att granska de sociala medierna. Dess effekter på allmänhetenoch de traditionella medierna är såvitt vi vet outforskade, men deras närvaro påmediascenen är omöjlig att förbise.Sociala medier medskyldiga.1 Politiskt Inkorrekt, http://politisktinkorrekt.info/2010/06/02/mordet-pa-nancy-tavsanhaktad-forsokte-aven-valdta-henne/2010.11.23

Sida 31ReflektionerBalansen är avgörande.Lika barn leka bäst.I vårt magasin har du bland annat kunnatläsa att tidningarna ger en snedvriden bildav våldbrottsligheten i Göteborg. Men ärdet då verkligen mediernas ansvar att ge enhelt proportionerlig bild av vad som händeri staden? Knappast. Om medierna skullerapportera om alla brott som sker i Göteborgskulle kriminaljournalistiken ta över helamediebevakningen. Det om något skullegöra människor onödigt rädda och otrygga.De flesta människor utsätts faktiskt aldrigför brott. Det är också orealistiskt att krävaatt medierna ska kvotera in brott baserat påvilket område som det begåtts i. De flestamedierna är kommersiella företag sommåste gå med vinst. Dessutom är det klartatt det finns ett större intresse från publikenav att läsa om ett mord än en mobilstöld.Medierna har ett ansvar att informera, menockså att värdera.Det betyder dock inte att medierna inte harett ansvar för den bild av ett område som deförmedlar. Det är inte bra att en stadsdel målasupp som farligare än den faktiskt är. Specielltinte om det finns andra områden varskriminalitet nästan aldrig förs upp i ljuset.Kanske ligger problemet delvis i nyhetsvärderingen,inte för att den finns, men för attden ser likadan ut på de flesta redaktionernaåtminstone när det gäller kriminaljournalistiken.Om alla Göteborgsmedier lyfter uppsamma brott ger det sammantaget ett värreintryck av att ett område än vad det faktisktär. Därför är det viktigt att redaktionerna ärmedvetna om vilka historier de berättar ochvad det kan ge för konsekvenser. Men ocksåatt balansera upp de negativa nyheternamed positiva.Därför ser jag gärna i framtiden en undersökningav hur den totala mediebilden aven stadsdel ser ut i framtiden. Genom attundersöka alla artiklar eller inslag om enstadsdel skulle en mer komplett bild av hurrapporteringen ser ut kunna nås. En sådanundersökning har gjorts om förorten Tenstai Stockholm och den resulterade i en mindresmickrande bild av medierapporteringendärifrån. Frågan är om det skulle se likadantut i till exempel Biskopsgården.Du är inte likadan som jag. Det är därförvi skulle kunna ha trevligt när vi möts, detär också därför som det skulle kunna bliotrevligt. Våra olikheter kan bero på mångasaker. Vi kanske inte kommer från sammaland, från samma pengar eller från sammahudfärg. Men vi kan ha trevligt ändå. Ellerotrevligt.På många sätt kanske du är lik mig. Vi kanskegick på samma dagis, handlade i sammaaffär eller var kära i samma tjej. I så fall harvi ju något att prata om när vi möts, ett givetsamtalsämne, en isbrytare.De personer som kommer till tals i det härmagasinet har säkert många olikheter, detär omöjligt för mig att veta. Det är hellerinte min sak att spekulera i eller intresseramig för. Jag kan bara konstatera att detfinns mycket som de delar. De är ungefärlika gamla. De har samma hudfärg. De hetersaker som Sandstig, Linné och Fuxborg.Jag beskyller inte någon för att ha en hudfärgeller ett namn. Inte heller för att – somen av de intervjuade uttryckte det – ”råka”bo i ett tjusigt område av staden. Men jagär fullständigt övertygad om att dessa sakerpåverkar brottsjournalistiken som bedrivsi Göteborg. Och märk väl att det inte bararör sig om journalisterna utan även polisen,fotografen och forskarna. Alla som har medsaken att göra helt enkelt.Jag har inga vetenskapliga belägg för attbrottsjournalistik skulle påverkas av att detfinns många likheter mellan de som jobbarmed den. Det vetenskapliga arbetet lämnarjag åt någon annan. Jag kan bara konstateraatt medier ger en snedvriden bild av vilkaområden i Göteborg som är utsatta för kriminalitet.Och att representativiteten blandpoliser, forskare och journalister är minst likakass.

SlutordSå frågar vi oss slutligen om vi efter 270 tidningar och cirka 900 minuteretermedier har lyckats besvara den frågeställning vi för sju veckor sedansatte upp:> Hur utrymmesmässigt proportionerlig är våldsbrottsjournalistikeni förhållande till våldsbrottsstatistiken iGöteborgs stadsdelar?> Hur skildrar media våldsbrott i Göteborgs stadsdelar?> Varför ser våldsbrottsrapporteringen ut som den gör?Att fullständigt besvara dessa frågorkräver mer tid och kunskap än vad vi rimligtvis skullekunna mäkta med inom ramen för en C-uppsats. Det finns etthav av faktorer som behöver undersökas och begripas. Ändå tycker vi ossha kommit en bra bit på vägen. Vi har fått en god inblick i hur rapporteringen kringvåldsbrotten i Göteborgsmedierna ser ut. Vad det gäller hur proportionerlig denna är jämförtmed brottsstatistiken för Göteborgs stadsdelar så har vi fått fram en massa intressanta resultat som nihar fått ta del av i vårt magasin. Vi hade visserligen rätt i att den mediala bilden från vissa stadsdelar var överdriven,men hittade också att flera stadsdelar var kraftigt underrepresenterade. Ett resultat som kanske inte var såförvånande, men fortfarande oroväckande. Medierna har ett stort ansvar och därför tycker vi att detta resultat ärviktigt för att bidra till medvetenhet om hur bevakningen faktiskt ser ut.För att undersöka hur våldsbrotten i Göteborgs stadsdelar skildras i media har vi undersökt en rad olika frågor. Allaresultat från dessa frågor fick inte plats i detta magasin, men självfallet de mest intressanta som etnicitet, bildmotiv ochspråk. Vad betydelsen av våra upptäckter anbelangar så tycker vi framför allt att frågan om bildmotiv är viktig. Då mediernai våldtäksfall ofta väljer att publicera bilder där brottsplatsen tydligt visas, kan få stora konsekvenser för människor sombor i området. Deras rädslor kan öka kraftigt och områden skulle också utåt sett kunna bli stigmatiserade. Det är åtminstoneåterigen viktigt att medieorganisationerna är medvetna om vilka konsekvenser bildmotiven kan få.Så den kanske största och svåraste frågan: Varför ser våldsrapportering ut som den gör? Den frågan är i princip omöjlig attbesvara fullt ut. I magasinet lyfts faktorer som nyhetsvärdering, journalisternas kontakter, ekonomiska faktorer och redaktionellapolicys upp. Även om dessa faktorer inte är heltäckande så visar de på några områden som formar journalistiken. På denna punkt görvi inga anspråk på att ha kommit fram till något nytt och revolutionerande. Alla dessa faktorer är kända sedan tidigare och har på såvis ingen ny betydelse. Men vi tycker att det är en viktig del i vårt magasin för att försöka förklara våra undersökningsresultat. Vi hoppasockså att diskussionerna med de olika redaktionerna kan ge en ökad förståelse till varför urvalet blir som det blir. Förhoppningsvis öppnardet också upp för en rad nya frågor som andra personer vill undersöka och fördjupa sig i.Sammantaget tycker vi oss ha besvarat våra frågeställningar så långt vi hade möjlighet att besvara dem. Även om vi under arbetets gång harupptäcks tusen nya frågor. Som Sokrates en gång nästan uttryckte det ”Vi vet att vi vet att vi ingenting vet”.

Göteborgs universitet – institutionen för journalistik, medier och kommunikation Termin 3, Hösten 2010ArbetsrapporttillI en annan del av Göteborg– om var våldsbrott begås i mediaRedaktionen:Kajsa Lind, 0730 234235guslikaj@student.gu.seCarl Moberg, 0730 671904gusmoberca@student.gu.seAlexander Piauger, 0732 504742guspiaal@student.gu.seHandledare:Britt Börjesson1

AbstractTitel: Another part of GothenburgKajsa Lind, Alexander Piauger and Carl Moberg,Journalistprogramet vid JMG, Göteborgs Universitet.Termin 3, ht-09Another part of Gothenburg consists of a quantitative study of forensic journalism inGothenburg. The survey was based on an audit of GP, GT, Metro, TV4 Göteborg, Västekotand Västnytt, and their reporting of violent crimes during 90 days in 2009. After seven weeks,it resulted in a magazine. The purpose of this study was to find the relationship betweenwhere violent crimes were committed and which of these were reported in the Gothenburgmedia. To answer this we began asking ourselfs three questions that we in these weekssought to answer.> How proportional is the reporting of violent crimes in relation to the violent crime statisticsin Gothenburgs varied districts?> How do media portray violence in Gothenburgs districts?> Why does the violent crime reporting look the way it does?We may, after performing our study, reply that some districts in Gothenburg isdisproportionately highlighted, while others barely get any attention at all. Depending on theform of the editorial office, the strength in resource and interests (commercial, populareducation, etc.) the presentation varies. The commercial tabloid press are the most frequantwriters about violent crime and also uses the most pictures and the most graphic language.The Public Service media, Västekot and Västnytt, has the lowest proportion of violent crimereporting.The principal reason for the violent crime reporting looking the way it does is because of theeditorial evaluation of the news. This becomes particularly clear in the commercial media.Violent crime sells and, therefore, it gets incorporated into the articles and telegrams. Theexplanation for why crime in some districts get more attention than others is unclear. Moreexplicit events, resources, different sources within the police office and chance are some ofthe theories, but nothing can as of now be proved. We hope that further study is attended tothe subject and recommend an interdisciplinary aproach, incorporating sociology, criminologyand media studies.During the audit several interesting variables were revealed, such as the use of images,media effects, the publication of ethnicity, the cooperation with the police, etc. These arealso highlighted in the magazine.To deepen the discussion, we have supplemented our findings with previous research.Inparticular, we thank Gabriella Sandstig of Gothenburg University for her thesis on mediaeffects which has greatly complemented our study.2

Metod och urvalI vår undersökning har vi valt att göra en kvantitativ undersökning av hur brottsbevakningen iolika medier i Göteborgs ser ut. Utgångspunkten var att se om det fanns skillnader irapportering utifrån stadsdelar och medier. Vi ville gärna få en sådan bred bild som möjligtoch valde därför att använda oss av en kvantitativ metod. Inte minst för att vi också ville hamöjlighet att undersöka en relativt lång period. En längre period gjorde det också svårare förenskilda händelser att få för stort och orättvist genomslag. Däremot insåg vi att vi behövdemöjligheten att undersöka några frågor lite mer djupgående och hade därför ett par merkvalitativa frågor med i undersökning.Vi insåg att vi var tvungna att begränsa oss i vårt urval. För att ha en rimlig chans att studeraflera olika frågor valde vi därför att avgränsa brotten till våldsbrott och i den kategorin brottenmord/dråp, försök till mord/dråp, våldtäkt och misshandel. Att det blev just de brottenberodde på att vi ansåg dessa ha störst påverkan på människors rädslor, som var ingångentill ämnet från början. De artiklar som inte behandlat just dessa brott har vi inte heller kodat.Rätt tidigt bestämde vi oss för att försöka undersöka så många göteborgsmedier som möjligt.Vi valde då Västekot, Västnytt, TV4 nyheterna Göteborg, GP, GT och Metro. Detta anser vitäcka den lokala mediekonsumtionen rätt väl. Vi valde bort TT Göteborg för att deras nyheterfrämst når konsumenterna via något av de andra medierna. De andra medierna valdes bortpå grund av periodicitet eller för litet spridningsområde.För att klara av att undersöka sex medier fick vi begränsa undersökningsperioden. Vad detgällde brotten våldtäkt, misshandel och försök till mord/dråp valde vi därför att undersöka tvåmånader under 2009. Att det blev just 2009 berodde på att vi kunde få fullstädig statistik fråndet året, vilket vi inte hade kunnat få för 2010. Månaderna april och november blev utvaldaefter att vi räknat ut den genomsnittsliga brottsligheten (i våra kategorier) i samtliga månaderoch funnit att dessa två kom närmast genomsnittet (för landet). Däremot tyckte vi oss kunnaundersöka hela året vad det gällde mord/dråp eftersom endast 13 sådana fall fanns underåret. Däremot kunde vi inte gå igenom samtligt material under ett år, därför valde vi attundersöka medierna på brottsdatumet och två dagar efter det.4

Styrkor och SvagheterVår undersökning har en hel del styrkor men den främsta är antagligen materialets omfång.Sex medier granskade under 90 dagar ger oss möjligheten att vara ganska säkra på deresultat vi har fått fram. Det har skett i några fall, i synnerhet med våra mer kvalitativa frågoroch till viss del etermedierna att vi har fått in för lite material för att kunna dra några reellaslutsatser. Överlag står vi dock på en mycket stabil grund.Vi ser det också som en styrka att vi inte uteslutande kom fram till det vi trodde. Eftersom vikom fram till ett resultat som vi inte väntat oss känns det osannolikt att vi skulle ha påverkatvårt resultat under undersökningen. Det hela ger oss en ytterligare trygghet i det vi harkommit fram till.Det resultat vi har fått fram är rimligt och de slutsatser vi drar i samband med intervjuer ochtidigare forskning är även de rimliga. Det vilar en stark och stabil grund i våra analyser ochingenstans dras det några förhastade eller spekulativa slutsatser.Det vår undersökning visar är viktigt. Våra intervjuer med personer inom Göteborgs mediavisar på att journalisterna inte vill ge en ojämn fördelning av våldsrapporteringen. De serproblemen med hur våldsrapporteringen ser ut. De har en ambition om att ge en merrättvisande bild men av olika skäl väljer de också att sätta representationen i andra hand.Under undersökningens gång har vi också stött på en del problem. Vissa som vi har kunnatöverkomma och andra som vi har varit tvungna att förhålla oss till. Det har i synnerhet varitinsamlandet av material som varit problematiskt. För att kunna förhålla oss till vårtundersökta material har vi varit tvungna att få tag på en del grundfakta. Mer precistbrottsstatistik från Göteborgs kommun. Vi valde alltså år 2009 eftersom det under den härperioden finns en fullständig databas hos Brå och polisen. Att få ut statistik för de våldsbrottvi ville undersöka under april och november var inga problem, däremot började det blisvårare när vi skulle behandla de anmälda morden. Brå redovisade 13 anmälda mord iGöteborgs stadsdelar under 2009 men polisen själva skrev 17 mord. När vi sedan beställdeut data från ljud- och bildarkivet utifrån polisens uppgifter om morddatum, så insåg vi attnågot inte stämde. Hos Göteborgs medier hittade vi bara sju mord, varav två rubriceradessom vållande till annans död. Det hela förbryllade oss. Nog, tänkte vi, kan det väl vara så attett eller två mord endast kommer med som notiser men att tio inte ens skulle redovisaskändes orimligt. I synnerhet var det ett dubbelmord i Kärra-Rödbo som intresserade oss.Efter ett flertal sökningar i mediearkivet kunde vi konstatera att det inte fanns med. Samtidigtfanns skillnaden kvar mellan statistiken från Brå och polisen. Vi ringde då upp ThomasPettersson, statistiker för polisen och efter en tids luskande och dividerande lyckades vislutligen komma till klarhet i varför morden inte redovisades i media. I fallet Kärra-Rödbohandlade det om förberedelser till mord. Två män hade blivit tagna med vapen i en lägenhetoch anmälningskoden blir i databasen den samma som mord. Totalt gällde detta för vad vitrodde var tre mord. En annan problematik var de brott som anmälts som mord men somsedan skrivits om till vållande till annans död men låg kvar i registret. Det största problemetvar dock två felkodningar som fanns i databasen. Ett mord som hade dubbelkodats och ettsom egentligen var rubricerat som mordförsök, men den ansvarige polisen hade skrivit in felbrottskod. När frågetecknen började rätas ut kom vi också till klarhet med skillnaden mellanBrå och polisen. Det handlade om anmälda mord där oklarheter rådde om i vilken stadsdeldet hela hade begåtts. Eftersom Bråstatistiken hämtades från de olika stadsdelarna såredovisades inte dessa.Under undersökningens gång fick vi vissa problem med etermedierna. Ljud- och bildarkivetsamlar in etermediernas sändningar och gör det tillgängligt för allmänheten. Problematikenför oss var att vissa sändningar saknades. Till exempel tre (10,12 och 27:e april) sändningarfrån Västnytt. Det hela kan ha fått ett utslag på resultatet. Exempelvis förekom inte mordet på5

Spaldingsgatan i Västnytts sändningar. Det kan ha varit en konsekvens av de uteblivnasändningarna. Det förlorade materialet var dock inte rimligt att få tag på med våra resurseroch tidsbegränsningar och vi var tvungna att förhålla oss till det. Överlag var det svårt medetermedierna eftersom vi insåg i efterhand att vi hade ett allt för litet urval. Vi granskade ettinslag per dag och medium. Vi valde morgonsändningarna eftersom vi antog att de flestavåldsbrotten antagligen begicks på kvällen och således skulle presenteras på morgonen. Detvar även så att morgonsändningarna i alla medier låg på fem minuter. Samma programlängdsåg vi som tacksamt. Alla etermedierna sände då också ungefär samtidigt (vid niotiden).Efter undersökningen insåg vi att det var ett misstag. I förhållande till det rikliga antalsändningar som till exempel Västekot har på en dag så är det orimligt att bara undersöka ensändning. Dessutom sänder TV4 Göteborg inte på helgen och Västnytt endast på söndagenunder helgen. Vi har alltså svårt att uttala oss om specifika resultat från etermedierna men vihar ändå kunnat uttyda några generella drag som också verifierats av de olika medierna.Konsekvensen av det hela blev att vi valde att undersöka etermedierna för sig och eftersomMetro inte kommer ut på helgen har vi också valt att granska de för sig själva. Vårt främstaresultat är helt enkelt baserat på GP och GT även om de andra medierna självklartfortfarande är väsentliga.Ett sista problem med vår undersökning är att den har blivit något spretigt. Det är förvissobåde en styrka och en svaghet. Vi valde ett stort material och en stor andel variabler. Det harinneburit att vi inte har kunnat gå ner på djupet på en enskild fråga. Det vi har vunnit påmängden variabler är en god helhetsbild. Vi har kunnat utesluta mycket och vi har ocksåhittat mycket små faktorer som tillsammans ger ett mer komplext svar på vår frågeställning.Det kan dock tyckas synd att vi inte har kunna komma närmare våra frågor, men det kan åandra sidan bli ett uppdrag för någon med ambitioner av en undersökning som är merkvalitativ än kvantitativ.6

KällförteckningSkriftliga källorBrune, Ylva. Nyheter Från Gränsen; 2004, Tryck: Grafikerna Livréna, KungälvEricsson, Urban, m.fl. Miljonprogram och Media; 2000, Tryck: Berlings Skogs AB, TrelleborgGaltung, Johan och Ruge, Mari: Presentasjonen av utenriksnyheter: en undersökelse avnyhetsmeldingene fra Cuba og Kongo juli 1960, 1962, Tryck: Institutt for samfunnsforskning.Avdelning for konflikt- og fredsforskning, 14-1Hvitfelt, Håkan. På första sidan; 1985, Tryck: Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar,StockholmBarzilai-Nahon, Katrine; Gatekeepers and Gatekeeping Mechanisms in Networks; 2005.Preprint från 2004, hämtad från http://ekarine.org/wp-admin/pub/NGT.pdfPollack, Ester: En studie i medier och brott; 2001, Tryck: Inte angivet, StockholmSandstig, Gabriella: Otrygghetens Landskap; 2010, Tryck: Livréna AB, GöteborgWiik, Jenny: Journalism in Transition – The Professional Identity of Swedish Journalists;2010. Tryck: Litorapid Media AB, GöteborgPetterson, Rune: Trovärdiga bilder; 2001. Tryck: Styrelsen för psykologiskt försvar,Stockholm.Heber, Anita: En guide till trygghetsundersökningar – om brott och trygghet; 2008. Tryck:Elanders, GöteborgLindgren, Sven-Åke: Brottsutveckling i Västra Götaland & Göteborgsområdet 1986-2009;2010. Tryck: Elanders, Göteborg.Entman, R.M: Framing: Toward Clarification of a Fractured Paradigm, 1993. From Journal ofCommunication.Kulturdepartementet; Sändningstillstånd för Sverige Television AB, 2009-12-17Kulturdepartementet; Sändningstillstånd för Sverige Radio AB, 2009-12-17Ociterade skriftliga källorGuilbourg, Clara: Den farliga förorten: En studie av Tenstas mediebild och hur den uppfattasav tenstabor; 2010. C-uppsats vid JMKMcCombs, Maxwell: Makten över dagordningen; Om medierna, politiken ochopinionsbildningen; 2006. Tryck SNS förlag, Stockholm.Björkemarken, Mariann: Medborgarskap otrygghet brottslighet; 2007. Från serien Offentligarum. Tryck: Göteborgstryckeriet, Göteborg.Johansson, Peter, m.fl.: Chocknytt, 2007. B-uppsats vid JMG.7

MacQuail, Denis: McQuail's Mass Communication Theory; 2005. Tryck Sage Publications,California (5 upplagan)Fowler, Roger: Language in the news: discourse and ideology in the press; 2003 (1991).Tryck: Routledge, New York.Citerade ArtiklarGöteborgs Tidningen; 2009-11-02Citerade muntliga källorThomas Fuxborg11414, Thomas.Fuxborg@polisen.seMagnus Sundberg031-62 40 00, magnus.sundberg@gp.seMarie Hebelius Svahn,Hans Peterson Hammer031-837260,hans.peterson.hammer@svt.seLasse Nilsson031-83 76 00, lasse.nilson@sr.seSara Hellman031 - 726 80 00 , sara.hellman@tv4.seSven-Åke Lindgren031-786 47 83, svenaka.lindgren@sociology.gu.se031-725 90 00, marie.hulten@gt.sePeter Linné031-62 40 00, peter.linne@gp.seEster Pollack08-16 20 00, pollack@jmk.su.seGabriella Sandstig031- 786 4794,gabriella.sandstig@jmg.gu.seJan Sprangers031-725 90 00, jan.sprangers@gt.seOciterade muntliga källorThomas Petterson (Statistik från Polisen)11414, thomas.petersson@polisen.seLennart Palm (Statistik frånBrottsförebyggande Rådet)08-401 87 00, Lennart.Palm1@polisen.seSvenska ljud- och bildarkivet,forskarexpeditionen.08-783 37 50, foexp@kb.seBilderAlla bilderna i magasinet är tagna av oss själva. Bortsett från bilden på sida 18 på MarieHebelius Svahn på GT. Den bilden publiceras med tillstånd från GT.8

ArbetetsfördelningKajsa LindHuvudansvar för att leta fram rätt filer från ljud- och bildarkivet.Kodade en tredjedel av materialet.Intervjuade ungefär en tredjedal av materialet.Skrev ungefär en tredjedel av artiklarnaRedigerade ungefär en tredjedel av materialet till magasinet.Alexander PiaugerHuvudansvar kodbok och definitioner av variabler.Kodade en tredjedel av materialet.Intervjuade ungefär en tredjedal av materialet.Skrev ungefär en tredjedel av artiklarnaRedigerade ungefär en tredjedel av materialet till magasinet.Carl MobergHuvudansvar för insamlande av statistik från Brå och polisen.Kodade en tredjedel av materialet.Intervjuade ungefär en tredjedal av materialet.Skrev ungefär en tredjedel av artiklarnaRedigerade ungefär en tredjedel av materialet till magasinet.Varje person ansvarade också för att hitta och läsa teorier som bedömdes relevanta för denartikel personen hade huvudansvar för. Vi diskuterade tillsammans kring vilka teorier som varlämpliga och vad vi behövde fråga om i intervjuerna. Under kodningen hade vi ständigkontakt då vi tyckte oklarheter i bedömningen uppstod. Vi genomförde också en testkodningtillsammans för att se att vi gjort samma bedömning. Intervjuerna genomfördes oftast av enperson. Men Gabriella Sandstig, Peter Linné och Jan Sprangers intervjuades av två. Då vibedömde dessa intervjuer som mer omfattande än övriga. Alla intervjuer spelades in ochtranskriberades av den skribent som intervjuat.9

KodbokFör att kunna undersöka våra frågeställningar upprättades följande kodschema:V1 – Kodare1. Alexander2. Kajsa3. CarlV2 – MånadV3 – DagV4 – Medium1. GP2. GT3. Metro4. Västekot5. Västnytt6. TV4 GöteborgV5 – Artikeln/Inslagets ursprung1. Eget material2. TT3. Polisen4. Annan5. OklarV6 – Om annan, vilken?V7 – Inslaget längdV8 – Inslagets placeringV9 – Typ av inslag0. Ingetinslag/tidning1. Telegram2. Inslag3. Bildsatt telegram4. Övrigt5. OklartV10 – SidnummerV11 - String, rubrikV12 – Totalstorlek i tidningV13 – BildstorlekV14 – String, bildmotiv. Vadfinns på bilden?V15 – Typ av artikel/inslag1. Nyhet, nyssbegånget brott2. Uppföljning, nyssbegånget brott3. Uppföljning, omtidigare brott4. Rättegång, omtidigare brott5. Dom, om tidigarebrott6. OklartV16 – Har ett mord/dråpbegåtts?1. Ja2. Nej3. Misstänks4. OklartV17 – Har ett försök tillmord/dråp begåtts?1. Ja2. Nej3. Misstänks4. OklartV18 – Har en misshandelbegåtts?1. Ja2. Nej3. Misstänks4. OklartV19 – Har en våldtäkt begåtts?1. Ja2. Nej3. Misstänks4. OklartV20 – String, Hur beskrivsvåldet?V21 – String, Varför tas brottetupp i mediumet?V22 – I vilken stadsdel begicksbrottet?0. nämns inte1. Askim2. Backa3. Bergsjön4. Biskopsgården5. Centrum6. Frölunda7. Gunnared8. Härlanda9. Högsbo10. Kortedala11. Kärra-Rödbo12. Linnestaden13. Lundby14. Lärjedalen15. Majorna16. Styrsö/SödraSkärgården17. Torslanda18. Tuve-Säve19. Tynnered20. Älvsborg21. Örgryte22. OklarV23 – Nämns stadsdelen?1. Ja2. Nej3. OklartV24 – Nämns gatan?1. Ja2. Nej3. OklartV25 – String, Vilket områdenämns?V26 – Nämns en känd plats somriktmärke?1. Ja2. Nej3. OklartV27 – Huvudintryck av stadsdel0. Stadsdel nämnsinte1. Positivt2. Neutral3. Negativ4. Inget intryck5. Nämns inteV28 – String, Hur beskrivsstadsdelen?V29 – String, Gärningsmannensetnicitet/nationalitet?V30 – String, Offretsetnicitet/nationalitet?V31 – Vem kommer till tals iartikeln, primärt?0. Ingen kommer tilltals1. Polisen2. Vittne3. Drabbad/anhörig4. Expert5. Offer6. Gärningsman7. Jurist8. Läkare9. Annan10. Väktare11. OklartV32 – Vem kommer till tals iartikeln, sekundärt?V33 – Vem kommer till tals iartikeln, tertiärt?V34 – Ytterligare stadsdel (sevariabel 22)?V35 – Nämns den stadsdelen?V36 – Ytterligare stadsdel (sevariabel 22)?V37 – Nämns den stadsdelen?Variabler som lades till efterkodningen:V38 – Bildmotiv0. Ingen bild1. Brottsområdet2. Karta3. Gärningsman4. Offer5. Polismotivet6. Anhöriga7. Det drabbade området8. Vittnet9. Boende/grannar10. Tidigare tidningar11. Illustration12. Oklart13. Övrigt14. Namntydligt brottsområde15. Minnesplats16. Myndighetsperson17. Våld18. VapenV39 – Vilket mord?0. Inget mord1. Spaldingsmordet2. Nordostpassagemordet3. Första Långgatanmordet4. Nancymordet5. Biskopsgården6. Kaptensgatan7. Fyrklövsgatan8. Annan (äldre mord)9. OklartV40 – Resursstyrka0. Tom kategori1. Resursstark SDN2. Medelresursstark SDN3. Medelresurssvag SDN4. Resurssvag SDVariablerna och kategorierna är för det mesta självförklarande. Det bör dock tilläggas att variabel 22alltså inte avsåg om stadsdelen skrevs ut eller inte. Vi tog helt enkelt reda på vilken stadsdel som varaktuellt från information som gata eller område och så vidare. Detta gjordes för att vi skulle kunna vetavilka brott som begåtts var oavsett om detta talades om eller inte. Variabel 27 och dess kategorier kanupplevas som godtyckliga, därför infördes också V 28 där bedömningen motiveras genom textcitat. Debåde variablerna gav dock inget direkt resultat som vi använde oss av i magasinet. De tre variablersom lades till efter kodningen fanns till för att förenkla tydningen av resultatet. I val av bildkategorisorterades bilderna efter det mest dominanta inslaget i fall där flera bilder fanns. Ordningen ikategorierna kan synas märkliga, detta berodde vanligen på att flera kategorier fördes in underprovkodning och under kodning.10

Kodbok – DefinitionerV1 - KodareKodaren markerar vemhan/hon är.V2 - MånadKodaren markerar i vilkenmånad artikeln/inslaget ärpublicerat/sänt. Varjemånad representeras av ensiffra mellan 1 och 12, där 1är januari och resterandemånader tilldelas siffra efterordning i kalenderåret.V3 - DagKodaren markerar vilkendag artikeln/inslagetpublicerades/sändes. Varjedag representeras av ensiffra mellan 1 och 31, somrepresenterar datumet förden dag då artikeln/inslagetär publicerat.V4 - MediumKodaren markerar vilketmedieföretag sompublicerat/säntartikeln/inslaget.V5 - Artikeln/InslagetsursprungKodaren noterar varifrånuppgifterna iartikeln/inslagethärstammar. Om inget avalternativen stämmeröverens med den aktuellaartikeln/inslaget fyllerkodaren i ursprunget istringvariabeln i fältet“annat”(V6).V7 - Inslagets längdOm det rör sig om ett radioellerTV-inslag noterarkodaren inslagets längd iminuter och sekunder.V8 - Inslagets placeringOm det rör sig om ett radioellerTV-inslag noterarkodaren placeringen påinslaget i sändningen. Ominslaget kommer förstskriver hon/han en etta, ochfortsätter enligt logiskordning oavsett hur mångainslag sändningen har.V9 - Typ av inslagOm det rör sig om ett radioellerTV-inslag markerarkodaren vilken typ av inslagsom visas.- Med telegram avses attprogramledaren läser uppen nyhet, utan att bildervisas.- Med inslag avses närprogramledaren lämnaröver berättandet till enreporter, samtidigt sombilder visas om det är enTV-sändning.- Med bildsatt telegramavses att programledarenläser upp en nyhet,samtidigt som det visasbilder.- Med övrigt avses allt sominte är något avovanstående tre alternativ.V10 - SidnummerOm det rör sig om entidningsartikel noterarkodaren på vilken sidaartikeln är publicerad.Kodaren noterar med vilkensiffra sidan är numrerad itidningen.V11 - RubrikOm det rör sig om entidningsartikel noterarkodaren artikelns rubrik.V12 - Totalstorlek itidningOm det rör sig om entidningsartikel mäterkodaren upp och noterarhur stor artikeln är.- Med artikel avsesbrödtext, ingress, rubrik,bild, byline och allt annatsom har en direkt kopplingtill innehållet i artikeln. t.exdiagram, karta... etc.Storleken anges i cm 2 .V13 - Bildstorlek i tidningOm det rör sig om entidningsartikel, och attdenna har en eller fleratillhörande bilder, mäterkodaren och noterar hurstor/stora bilderna i artikelnär. Är bilderna till en artikelflera adderas deras yta.Storleken anges i cm 2 .V14 - Vad finns på bildenKodaren noterar dehuvudsakliga motiven påbilden. Kodaren läggeräven märke till detaljer somkan ha relevans för dennaundersökning, noterar democh noterar att de ärdetaljer.V15 - Typ av artikel/inslagKodaren markerar vilkentyp av inslag/artikel det rörsig om.- Med ”nyhet om ett nyssbegånget brott” avses ettinformativt inslag/artikel,vars huvudsyfte är attinformeratittaren/lyssnaren/läsarenom att ett brott har begåtts.Inslaget/artikeln gertittaren/lyssnaren/läsarengrundläggande informationom brottet, som ärbegånget samma dag sominslaget/artikelnsänds/publiceras, ellerdagen innan.- Med ”uppföljning om nyssbegånget brott” avses ettytligt fördjupandeinslag/artikel om ett brottsomtittaren/lyssnaren/läsarenanses redan kunna kännatill. Exempelvis framhållsnya uppgifter om brottetsom tidigare varit okända,fokus i inslaget/artikeln ärINTE att informeratittaren/lyssnaren/läsarenom att ett brott har begåtts.Brottet skall ha begåttsmindre än en vecka innaninslaget/artikelnsändes/publicerades.- Med ”uppföljning omtidigare brott” avses enfördjupande inslag/artikelom ett brott somtittaren/lyssnaren/läsarenanses redan kunna kännatill. Exempelvis framhållsnya uppgifter om brottetsom tidigare varit okända,fokus i inslaget/artikeln ärINTE att informeratittaren/lyssnaren/läsarenom att brott har begåtts.Brottet skall ha begåtts merän en vecka innaninslaget/artikelnsändes/publicerades.- Med ”rättegång omtidigare brott” avses ettinslag/artikel omrättegången kring ett brottsomtittaren/lyssnaren/läsarenanses redan kunna kännatill.- Med ”dom om tidigarebrott” avses ettinslag/artikel om domenkring ett brott somtittaren/lyssnaren/läsarenanses redan kunna kännatill.V16 - Har ett mord/dråpbegåtts?Kodaren markerar om ettmord/dråp har begåtts.- Mord/dråp har begåtts omnågon dött, man söker/harfunnit en gärningsman ochingen misstanke omolycksfall/självmord ellerliknande uttryckligenredovisas.- Misstänkt mord/dråp harbegåtts om någon dött ochmisstanke om morduttryckligen redovisas. Tillexempel genom parollen”polisen misstänker mord”eller liknande.V17 - Har ett försök tillmord/dråp begåtts?Kodaren markerar om ettförsök till mord/dråp harbegåtts.- Försök till mord/dråp harbegåtts om någon skadatsallvarligt till följd av attnågon uppenbarligenförsökt döda dem, mansöker/har funnit engärningsman och ingenmisstanke om olycksfalleller annanbrottsrubricering redovisas.Vid försök till mord är detuppenbart attgärningsmannens avsiktvarit att döda offret.- Misstänkt försök till mordhar begåtts om någonskadats allvarligt och enmisstanke om att någonkan ha försökt döda demredovisas.V18 - Har en misshandelbegåtts?Kodaren markerar om enmisshandel har begåtts.- En misshandel harbegåtts om någonmisshandlats, mansöker/har funnit efter engärningsman. Vidmisshandel är det inteuppenbart attgärningsmannens avsiktvarit att döda offret.- Misstänkt misshandel harbegåtts om misstanke ommisshandel uttryckligenredovisas.V19 - Har en våldtäktbegåtts?Kodaren markerar om envåldtäkt har begåtts.- En våldtäkt har begåttsom någon våldtagits, mansöker/har funnit engärningsman.- Misstänkt våldtäkt harbegåtts om misstanke omvåldtäkt uttryckligenredovisas.V20 - Hur beskrivsvåldet?Kodaren noterar hur våldetbeskrivs, skriver uppadjektiv, verb och frasersom används för attbeskriva våldet i artikeln.V21 - Varför tas brottetupp i media?Kodaren noterar om detfinns någon särskildomständighet, utöver självavåldshandlingen, som göratt artikeln/inslagetpublicerats/sänts.Exempelvis kändisfaktor,polisvåld osv.V22 - I vilken stadsdelbegicks brottet?Kodaren markerar i vilkenstadsdel brottet begicks.Även om stadsdelen inteuttryckligen omnämns iartikeln, är kodaren skyldigatt, med hjälp av allinformation i artikeln,efterforska i vilken stadsdeldådet har skett.Om, till exempel, engatuadress förekommerskall kodaren ta reda på ivilken stadsdel denna gataligger.V23 - Nämns stadsdelen?Kodaren markerar omstadsdelen där brottetbegåtts nämns vid namn iartikeln/inslaget.11

V24 - Nämns gatan?Kodaren markerar om engatuadress i det områdedär brottet har begåttsnämns i artikeln/inslaget.V25 - Nämns området?Kodaren skriver upp om detområde där brottet begåttsnämns i artikeln/inslaget.Om ett område nämnsskriver kodaren upp vilketområde det rör sig om. Ettområde är inte namnet påstadsdelen där brottet ärbegånget, utan ett annatnamn på ett område. Tillexempel Angered,Hammarkullen,Länsmansgården, Skår…etc.V26 - Nämns en kändplats som riktmärke?Kodaren markerar om enkänd plats nämns iartikeln/inslaget som hjälpför läsaren/tittare/lyssnarenatt kunna identifieraområdet. Till exempelGötaplatsen,Brunnsparken… etc.V27 - Huvudintryck avstadsdelenKodaren markerar hurhon/han upplever attstadsdelen beskrivs.V28 - Hur beskrivsstadsdelen?Kodaren noterar hurstadsdelen beskrivs, skriverupp adjektiv, verb ochfraser som används för attbeskriva stadsdelen iartikeln/inslaget.V29 - Gärningsmannensetnicitet/nationalitetKodaren noterar omgärningsmannens etnicitetnämns i texten/inslaget. Omså är fallet skriver kodarenupp vilken etnicitet det rörsig om.V30 - Offretsetnicitet/nationalitetKodaren noterar om offretsetnicitet nämns itexten/inslaget. Om så ärfallet skriver kodaren uppvilken etnicitet det rör sigom.V31 - Vem kommer till talsprimärt?Kodaren markerar vem somprimärt kommer till tals iartikeln/inslaget. Den somprimärt kommer till tals ärden som kommer till talsmest. Om två personerkommer till tals lika mycketmarkerar kodaren denperson som kommer till talsförst i artikeln/inslaget.V32 - Vem kommer till talssekundärt?Kodaren markerar vem somsekundärt kommer till tals iartikeln/inslaget. Den somsekundärt kommer till talsär den som kommer till talsnäst mest. Om två personerkommer till tals lika mycketmarkerar kodaren denperson som kommer till talsförst i artikeln/inslaget.V33 - Vem kommer till talstertiärt?Kodaren markerar vem somtertiärt kommer till tals iartikeln/inslaget. Den somtertiärt kommer till tals ärden som kommer till talstredje mest. Om tvåpersoner kommer till talslika mycket markerarkodaren den person somkommer till tals först iartikeln/inslaget.V34 - Ytterligare stadsdelOm brott har begåtts i merän en stadsdel markerarkodaren i vilken stadsdelbrott har begåtts utöver denstadsdel där dethuvudsakliga brottet harbegåtts.V35 - Nämns densekundära stadsdelen?Kodaren markerar om densekundära stadsdelennämns vid namn i texten.V36 - Ytterligare stadsdelOm brott har begåtts i merän två stadsdelar markerarkodaren i vilken stadsdelbrott har begåtts utöver destadsdelar där dehuvudsakliga brotten harbegåtts.V37 - Nämns den tertiärastadsdelen?Kodaren markerar om dentertiära stadsdelen nämnsvid namn i texten.Variabler som ladestill efter kodningenV38 - BildkategorierÄr en efterkonstrueradvariabel som syftar till attkategorisera svaren i V15.- Med ”Ingen bild” menasatt det inte funnits någotsvar i V15, alternativt attkodaren skrivit ”ingen bild”eller liknande.- Med ”Brottsområde”menas att bildenshuvudsakliga motiv är ettområde, eller en del av ettområde som en till exempelen gata, där det inte går attutläsa vilket område, omman inte har mycketsärskild kunskap omområdet.- Med ”Karta” menas attbildens huvudsakliga motivär en karta.- Med ”Gärningsman”menas att det huvudsakligamotivet i bilden är den/depersoner som har/tros habegått ett brott.- Med ”Offer” menas att dethuvudsakliga motivet ibilden är den/de personersom blivit/tros ha blivitutsatt för ett brott.- Med ”Polismotivet” menasatt bildens huvudsakligamotiv har stark anknytningtill polisen. Till exempel enpolisman, en polisbil, ettpolishus… etc.- Med ”Anhöriga” menas attdet huvudsakliga motivet påbilden är en/flera personersom har anknytning tilloffret/offren. Till exempel enfamiljemedlem, enkamrat… etc.- Med ”Vittne” menas attbildens huvudmotiv ärnågon som framträder iegenskap av vittne, alltsåeftersom hon/han harbevittnat brottet.- Med ”Boende/Grannar”menas att bildenshuvudmotiv är en/flerapersoner som bor i sammaområde som brottetbegicks.- Med ”Tidigare tidningar”menas att bildenshuvudmotiv är en tidningsom publicerats tidigare itiden.- Med ”Illustration” menasatt bildens huvudmotiv inteär ett fotografi, utan enteckning, grafik… etc.- Med ”Oklart” menas attbildens huvudmotiv är integår att tyda.- Med ”Övrigt” menas attbildens huvudmotiv intepassar in i någon annankategori på V14.- Med ”Namntydligtbrottsområde” menas attbildens huvudmotiv är ettområde där det, utanförkunskaper, går att avläsai bilden var bilden är tagen.Till exempel enbusshållplats, engatuskylt… etc.- Med ”Minnesplats” menasatt bildens huvudsakligamotiv är en minnesplats.- Med ”Myndighetsperson”menas att bildenshuvudsakliga motiv ären/fleramyndighetspersoner.- Med ”Våld” menas attbildens huvudsakliga motivär en aktiv våldshandling.Till exempel två personersom slåss… etc.- Med ”Vapen” menas attbildens huvudsakliga motivär vapen.V39 - Vilket mordOm artikeln/inslaget berörett mord, markerar kodarenvilket av de mord sombegicks i Göteborg under2009 som det rör sig om.V40 - ResursstyrkaKodaren markerar vilkenresursstyrka den stadsdeldär den huvudsakligabrottsligheten har ägt rumhar. Kodaren utgår ifrånden uppdelning avresursstyrka som finnslängst bak i GabriellaSandstigs avhandlingOtrygghetens landskap.12