11.07.2015 Views

Markfuktighetens påverkan på granens tillväxt i Guvarp

Markfuktighetens påverkan på granens tillväxt i Guvarp

Markfuktighetens påverkan på granens tillväxt i Guvarp

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Seminarieuppsatser nr 184<strong>Markfuktighetens</strong> påverkan på<strong>granens</strong> tillväxt i <strong>Guvarp</strong>Bild 1: Område 11 utan markberedningYlva Persson2010Institutionen för Geo- och EkosystemvetenskapNaturgeografi och EkosystemanalysLunds UniversitetSölvegatan 12223 62 Lund1


<strong>Markfuktighetens</strong> påverkan på <strong>granens</strong> tillväxti <strong>Guvarp</strong>En kandidatuppsats avYlva PerssonHandledare:Harry Lankreijer, Institutionen för Naturgeografi ochEkosystemanalysVåren 2010Institutionen för Geo- och Ekosystemvetenskaper,enheten för Naturgeografi och EkosystemanalysLunds Universitet3


FörordDetta är en kandidatuppsats i Naturgeografi omfattande 15 högskolepoäng. Den ärskriven vid institutionen för Geo- och Ekosystemvetenskaper, på enheten förNaturgeografi och Ekosystemanalys vid Lunds Universitet. Min handledare förstudien var Harry Lankreijer vid enheten för Naturgeografi och Ekosystemanalys.Jag vill rikta ett tack till Kerstin Jakobsson, Lars Persson, Thomas Holst, FredrikLagergren, Meelis Mölder och Andreas Persson som har bistått med information,utrustning och hjälp. Ett särskilt stort tack skickas även till Henrik Löfvall, somhjälpte till ute i fält med inventeringen.Ylva Persson, Lund27 maj 20105


AbstractThe effect of soil moisture on the growth of Norway spruce in <strong>Guvarp</strong>By Ylva PerssonNorway spruce is a coniferous tree with many different fields of application. For anexample, they are used as Christmas trees, decoration and as timber or pulpwood. Thereason why many foresters in Sweden tend to choose spruce as their main species forplantation is partly because of their fast growth rate and partly because the mainproducts are derived from the actual tree trunks. In the forest of <strong>Guvarp</strong>, about 7kilometres south of Perstorp in Skåne, plantation of spruce begun in the middle of1940. Before this shift in land use, the area was used for agriculture, either forplantation of crops or as pastures. Until recently, the plantation of <strong>Guvarp</strong> orientedtowards Christmas tree production. The trees were planted with a distance of about 1meter between the seedlings, which is closer than standard for plantation. Theremainder of the trees, used for pulpwood, will be growing more closely together.This lowers the production rate and the monetary value of the forest.Soil moisture affects the forest growth of <strong>Guvarp</strong> particularly because of its usuallyhigh content in the soil. A high soil water content have the effect that pores within thesoil are filled with water and may drown roots and decomposers in the ground. As ameasure to prevent this, the foresters made trenches around the areas that wereaffected. They also tilled some of their land, using mounding for their plantation. Bystudying measurements made in this area, it is confirmed that the mounds have alower soil moisture content than the holes in between. It also shows that the actualmoisture content is relatively low, with values between 15-30 % depending on thearea. This is due to a lower than normal precipitation amount and a temperature up to1,5 °C warmer than usual during the measurements done in April. A low soilmoisture may stress the plantations of Norway spruce, with effects like drying of theroots, less photosynthesis and a lower nitrification from mycorrhizae, which is asymbiosis between roots and fungus.The results from an inventory that was made for 2 habitats in the area, which bothhave trees planted in mounds and trees planted without any tilling, shows that thetrees on the mounds were shorter, but had wider trunks and trees without tilling weretaller with thinner trunks. When the seedlings where planted, the distance betweeneach plant where of equal length, which out rule any differences at the beginning oftheir growth.The conclusion when it comes to the choice of tilling is that mounding was the rightchoice for the forest of <strong>Guvarp</strong>. However, there is one practice that is called inversionwhich is more effective than mounding, but due to the high cost and difficulty to tillcorrectly, it is discarded from the area.Key words: Geography, physical geography, Norway spruce, growth, habitat, soilmoisture, tilling, mounding, mycorrhizae7


Av Ylva PerssonDrunkningsrisk för skogen?-<strong>Markfuktighetens</strong> påverkan på <strong>granens</strong> tillväxt i <strong>Guvarp</strong>Att mängden vatten i marken är viktig för att granen ska kunna ha så godtillväxt som möjligt är ingen nyhet. Är det för fuktigt drunknar rötterna, pågrund av att de inte får en tillräckligt mycket syre. I denna studie har tvåmarkberedningsmetoder, högläggning och ingen markberedning, jämförts föratt se vilket alternativ som är mest lämpligt för området.Gran är ett barrträd som har många användningsområden, till exempel som julgran,timmer eller massaved. Många skogsägare i södra Sverige föredrar gran före andraträdslag tack vare dess goda avkastning. I <strong>Guvarp</strong>, som ligger ungefär 7 kilometersöder om Perstorp i Skåne, började planteringen av gran i mitten av 1940-talet.I <strong>Guvarp</strong> är det ofta fuktigt, ibland till och med till den grad att marken är täkt medvatten. En hög vattenhalt i jorden leder till att de porer som finns i marken fylls medvatten istället för syre. Rötter och nedbrytare som finns i jorden behöver syre för attkunna bryta ner dött material och för att granen ska kunna få näring. Vid en alltförhög markfuktighet, riskerar därför dessa att dö av syrebrist. För att motverka detta, harskogsägarna gjort diken runt de områden som var särskilt drabbade. I vissa beståndhar de före planteringen gjort en form av markberedning som kallas högläggning.Med en grävskopa grävs gropar i marken, jorden i skopan läggs bredvid hålet ochgranarna planteras i högen.I <strong>Guvarp</strong> finns två områden som både har högläggning och mark utan markberedning.Vid en jämförelse dem emellan har det visat sig att träden som var planterade medhögläggning var kortare, men hade bredare stammar och träden som stod på markutan beredning var högre och hade smalare stammar. Då syftet med skogsbruk ofta äratt producera mycket timmer, är de tjockare stammarna att föredra. Genom att studerade mätningar som gjordes i området, är det bekräftat att högarna har en lägremarkfuktighetshalt än groparna som finns emellan. Slutsatsen när det gäller valet avmarkberedning är att valet av högläggning var rätt för skogsbruket i <strong>Guvarp</strong>, då denbåde sänker vattennivån och ger till exempel mer tillgång till näring och en högremarktemperatur.Slutsats? Drunkning uteblir!Handledare: Harry LankreijerExamensarbete 15 hp i NGEK01, 2010Institutionen för Geo- och Ekosystemvetenskaper, enheten för Naturgeografi och Ekosystemanalys,Lunds Universitet9


Innehållsförteckning1. Inledning............................................................11.1 Bakgrund ................................................................21.1.1 Studieområdet .............................................21.1.2 Gran.............................................................21.2 Mål ..........................................................................31.3 Avgränsningar.........................................................32 Metod och data....................................................43 Gran och påverkande faktorer..............................63.1 Form och uppbyggnad.............................................63.2 Tillväxt ....................................................................73.3 Markfuktighet .........................................................83.4 Mycorrhizae ............................................................93.5 Markens temperatur..............................................113.6 Näring ...................................................................113.7 Frost .....................................................................124 Markberedning .................................................. 144.1 Fläckmarkberedning .............................................144.2 Harvning ...............................................................154.3 Högläggning..........................................................154.4 Inversmarkberedning ...........................................164.5 Grönrisplantering..................................................175 <strong>Guvarp</strong> .............................................................. 185.1 Historia .................................................................185.2 Resultat ................................................................205.2.1 Inventering................................................205.2.2 Markfuktighet ............................................226 Diskussion......................................................... 257 Slutsats ............................................................. 298 Referenslista ..................................................... 318.1 Litteratur ..............................................................318.2 Elektroniska källor ................................................348.3 Muntliga källor ......................................................348.4 Kartor och bilder ...................................................3411


1. InledningGranen, Picea abies, invandrade troligtvis till Skåne norrifrån för 300-400 år sedan.Tillsammans med tallen, Pinus sylvestris, är de Skånes största inhemska barrträd.Tallen var det trädslag som användes mest fram till 1800-talet, främst för att stoppasandflykten i bland annat vombsänkan och i områdena runtom Kristianstad. I slutet av1800-talet började dock granen att planteras i en allt större skala. Då planterades denfrämst på gammal moränjord och gammal utmark. I och med tidens gång minskadebehovet av betesmarker, vilket ledde till att dessa ofta stod oanvända. Istället för attlåta marken växa igen, användes den till plantering av barrskog istället.Sedan 1940-talet har granen varit det viktigaste och mest dominerande trädslaget avde två barrträden. Idag består den skånska skogen av ungefär 46 % gran och 13 % tall(Emanuelsson, 2002). De privata skogsägarna har störst andel av granplanteringen iSkåne, med upp till 45,7 % av all deras produktiva skogsmarksareal (skogsdata,2009). Vad Skåne har i fördel jämförelsevis med resten av landet när det gällerskogsproduktion är en snabbare tillväxt och att transporten, både den inhemska ochden utländska, är kortare än vad den är längre upp i norr.Anledningen till att plantering av gran har kommit att bli mer och mer betydelsefulltför skogsproduktionen är att den växer mycket snabbare än vad lövträden gör och merav dess tillväxt finns koncentrerat i stammarna. Lövträd exempelvis lägger en störrevikt i att producera grenar, lövkrona och undervegetation än vad gran gör. Förr i tidentog man mer tillvara på dessa produkter, till exempel som foder till djur eller tillbrasved. Men när fler och fler är intresserade av att ha en hög avkastning på sin skog,är det färre som bryr sig om undervegetationen (Emanuelsson, 2002).Uppsatsen handlar om hur kvantiteten av markfukt kan påverka tillväxten hos gran iområdet <strong>Guvarp</strong>, som ligger söder om Perstorp i Skåne. Markfuktigheten har en storpåverkan på tillväxten hos gran; för hög markfuktighet kan leda till att trädet drunknaroch en för låg torkar istället ut den. I <strong>Guvarp</strong> har markägarna stora problem med attvattentillgängligheten i området är relativt stor. Särskilt allvarligt är det under vårenefter att snön har smält. Då kan stora delar av området vara helt täckta av vatten. Föratt minska på dessa problem har markägarna dels gjort en utdikning och dels, vidsärskilt drabbade områden, planterat sina granar med hjälp av enmarkberedningsmetod som kallas högläggning.Område 8 och 11 (se karta 1) valdes för att båda har 2 olika planteringsmetoder; utanmarkberedning och med högläggning. Den utan markberedning används som kontrolloch jämförelse mot högläggning och båda dessa utvärderas efter deras lämplighet iförhållande till skogens höga markfuktighet och lönsamhet. Tillväxt och granarnastotala mängd barrbiomassa sätts i fokus för utvärderingen. Andra behandlingsmetoderutvärderas för att möjligen hitta en mer lämplig metod för <strong>Guvarp</strong>. Slutligen tas ävenandra viktiga faktorer upp som skulle kunna påverka tillväxten, men som inte mättesute i fält. Dessa är mycorrhizae, markens temperatur, näring och frost.1


1.1 Bakgrund1.1.1 Studieområdet<strong>Guvarp</strong> är ett skogsområdeungefär 7 kilometer söder omPerstorp som ägs av 2 privataskogsägare. Markens tidigareanvändningsområde innan detblev skogsbruk var åkermark ochhagmark. Området var uppdelatmellan 2 gårdar i början av 1940-talet, <strong>Guvarp</strong> No 1 och 3. Deutarrenderade en del av sin marktill torpen som låg runt omkring.Enligt Kerstin Jakobsson(skogsägare) var Sven Jacobssonden som på allvar började satsapå skogsbruk, först på marken i<strong>Guvarp</strong> No 3 och sedan även påmarken i <strong>Guvarp</strong> No 1. Dennaägdes av Ellen Pettersson ochmarken köptes ut vide hennesdöd under 1970-talet. Område 8och 11 användes före dess skiftetill skogsmark som åker ochbetesmark. De granar som står nuär de första som har planteratsoch de planterades främst för attsäljas som julgranar.Karta 1: Skogskarta över <strong>Guvarp</strong> med nummer på områdenaKälla: Kerstin Jakobsson1.1.2 GranGran är ett barrträd som växer i Sverige och som har många olikaanvändningsområden. Exempelvis används gran som virke, dekoration och somjulgranar (Nationalencyklopedin (b)). Andelen granskog i kubikmeter i Sverige,jämförelsevis med annan typ av skog, var ungefär 40 % år 2009. Mycket av dennaskog är planterad och ägs antingen av stat, företagare eller privata skogsägare. I Skånesatsar de privata skogsägarna mest på sin plantering av gran, med uppemot 45,7 % avall den produktiva skogsmarksareal de har till deras förfogande (Skogsdata, 2009).Tillväxten hos gran beror på flera olika faktorer. Tillräckligt stor mängd solinstrålningkrävs för att fotosyntesen ska fungera så effektivt som möjligt. Den är som mest aktivnär medeltemperaturen är ihållande över 5°C och det är genom denna process granenbildar sina kolhydrater. Mer än 90 % av <strong>granens</strong> koltillförsel fås när temperaturen äröver denna gräns (Bergh et al., 2004). Är det för kallt finns det risk för frostskador,som påverkar både rötter och nybildade skott. Frost är ett vanligt problem i Sverigesskogar och framförallt på nyplanterade bestånd (Langvall et al., 2001).2


Förutom kol, behöver granen även god tillgång till vatten. Är det torrt i långaperioder, riskerar rötterna torka ut. Detta leder till att <strong>granens</strong> transpiration ochfotosyntes försämras (Tatarinov et al., 2005). Är det för vått, är risken istället stor föratt de porer som finns i marken och som ger rötterna tillgång till syre, fylls medvatten. Detta kan leda till att <strong>granens</strong> rötter kvävs (Magnusson, 2009). Vattenflödetpåverkar även tillgången till olika näringsämnen. Detta sker genom tre olikaprocesser: diffusion, massflöde och rötternas utbredning och upptagningsförmåga.Diffusion är jon- och molekylrörelsen från en hög koncentration till en låg ochmassflöde är näringsämnen upplösta i vatten som når rotzonen (Chapin et al., 2002).1.2 MålMålet med studien är att undersöka om den höga markfuktigheten påverkar tillväxtenhos gran för skogen i <strong>Guvarp</strong>. Genom att studera skillnaden i markfuktighet mellan detvå markberedningsmetoder som finns i området, ska effekten på granarnasvattentillgänglighet betraktas. Utifrån olika skrivna studier om skillnaden imarkfuktighet mellan mark med och utan markberedning, görs en komplettering medhjälp av undersökningar gjorda på ett befintligt skogsbestånd för att se ifall studiernastämmer in på området. Genom en undersökning på plats, studeras det ifall det finnsnågon skillnad i tillväxt hos träden planterade på höglagt område och de som ärplanterade utan markberedning. Andra markberedningsmetoder ska tas i beaktning föratt möjligen hitta ett mer lämpligt alternativ för plantering av <strong>Guvarp</strong> och slutligenska andra påverkande faktorer nämnas, men främst för diskussionens skull.1.3 AvgränsningarStudiens fokus ligger i att finna ett samband mellan områdets valdamarkberedningsmetod och tillväxten hos gran. Tyngden läggs på att markfuktighetenär en stor och påverkande faktor, då denna är väldigt hög för just det här området. Pågrund av den lilla mängden tid till att utföra studien, har ingen statistisk analys förvärdena gjorts. Detta leder till att även om det ser ut som att det finns stora skillnader imarkfuktighet, är de inte statistiskt fastställda. Andra faktorer, så som temperatur ochantalet frostdagar per år, är också betydelsefulla för den fortsatta tillväxten och antasvara samma för de olika bestånden i området. Men på grund av tidsbrist tas dessafaktorer med mer på ett teoretiskt stadium än på ett praktiskt. Fem olikamarkberedningsmetoder valdes ut för att studeras lite mer ingående. Dessa ärfläckmarkberedning, harvning, högläggning, inversberedning och grönrisplantering.Dessa anses vara några av de mer vanliga och mer relevanta markberedningarna förden här skogen. Det är dock bara två metoder som studerats ute i fält, då de andra treinte har varit förekommande. Andra metoder, som plöjning och hyggesbränning, togsinte med eftersom de inte anses vara goda alternativ till den rådandemarkberedningen. Anledningen är att de har för stor påverkan på skogens miljö ochför att ruinerna som finns i området gärna vill bevaras.3


2 Metod och dataMetoder som har använts för att nå uppsatsens slutsats är: litteraturstudie, egnamätningar, beräkningar och konsultation med sakkunniga personer. Valet av metoderansågs vara de mest lämpliga för den här studien. Även om tillgång till en mer utförligstudie på plats finns tillgänglig, är tiden till att utföra arbetet knappt. Utförandet avarbetet gjordes som en explorativ-, en explanativ och en normativ studie. Enexplorativ studie görs när kunskapen inom området är lågt och man önskar ha en mergrundläggande förståelse. En explanativ studie tillämpas när en djupare kunskap ochförståelse vill nås, samt att det beskrivs och förklaras. Slutligen, en normativ studieanvänds då det finns en viss kunskap och förståelse inom området och föreslagandevägledning för eventuella åtgärder görs. Studien ligger på en deduktivabstraktionsnivå, vilket innebär att arbetet börjar med ett antal teorier och utifråndessa skapas slutsatser. Arbetet bygger på kvantitativa studier, vilket betyder att det ären studie som kan mätas eller värderas numeriskt. Samtidigt är det en kvalitativstudie, då en djupare förståelse av ämnet har försökt att uppnås (Björklund ochPaulsson, 2003).Framför allt utfördes studien utifrån den information som samlats in frånundersökningsplatsen. Fältarbetet utfördes i <strong>Guvarp</strong>, där 2 ståndorter valdes ut;område nummer 8 och nummer 11 (se Karta 1). En ståndort är ett naturligt avgränsatområde som har en enhetlig livsmiljö för träden (Lundmark, 1988). Dessa 2 valdeseftersom båda innehöll dels gran planterad med hjälp av markberedningsmetodenhögläggning, samt granar planterade utan markberedning. Högläggningen gjordesmed hjälp av en grävskopa. Bestånden är de första som har planterats på dessamarker, då det förut har använts som jordbruksmark. Granarna planterades år 1993respektive 1987 och har ännu inte gått igenom sin första gallring. Båda områdena harhög markfuktighet, till den grad att vissa delar och vid vissa årstider står markenunder vatten. Som en åtgärd har en utdikning gjorts i båda ståndorterna, med densenaste rensningen utförd år 2008. Måtten tagna på träden och markfuktighetsvärdenkom från inventering, jordprov, 2 stationära loggers och 1 bärbar markfuktsmätare.Vid inventeringen inventerades sammanlagt 8 plotter; 4 per område och 2 permarkberedningsmetod. Alla träd inom en cirkelradie på 10 meter märktes ut för attsedan mätas. Vid inventeringen mättes de individuella granarnas höjd, stambredd ochhöjd till lägsta. Vid var plot togs även ett jordprov med en markprovtagare. Dettagjordes för att undersöka om det finns någon skillnad områdena emellan i derasmarksammansättning och därmed i deras förmåga att binda vatten. Höjd till lägstagren och stamdiameter togs med hjälp av en klave och trädens höjd mättes med envertex III höjdmätare. Bredden mäts från 2 håll, på grund av trädets oregelbundhetoch därefter tas dess medelvärde. Mätningarna skedde i brösthöjd, vilket motsvararungefär 130 centimeter från marken. Höjden till lägsta gren mättes med klave, dåavståndet ner till marken i de flesta fall var relativt lågt. Barrbiomassan räknades utmed hjälp av Marklunds barrbiomassafunktion nummer G-17. Detta resulterar ivärden som visar granbarrens torrvikt i kilo (Marklund, 1988). Under inventeringengjordes en generalisering av <strong>granens</strong> täthet och totala mängd barrtäckta grenar iförhållande till dess storlek. Detta användes sedan i uträkningen av barrmassa. De trädsom bara var gröna i toppen, sattes som 10% gröna. Barrbiomassafunktionen skrivesså här:4


Exp(8.4127*d/(d+12) – 1.5628*ln(h)+1.4032*ln(kl)-1.5732)varav d är diametern i centimeter, h är höjden i meter och kl är längden på den grönakronan.Volymen träd per plot beräknas med formeln:V= g*h*fDär V är volym i kubikmeter, g är trädens sammanlagda grundyta i kvadratmeter, h ärden grundytevägda medelhöjden och f är medelformtalet. Medelformtalet är i dettafall brösthöjdsformtalet, vilket är 1,3 meter. Detta räknas sedan om till volym perhektar, genom att plottens area divideras mot volymen (Björlesjö, 1977).Markfuktigheten mättes med hjälp av 2 stationära loggrar, modell cr510 och cr1000och med vars 2 tillkopplade markfuktsmätare av modell CS615 och CS616.Instrumenten och dess program är tillverkade av Campbell Scientific Inc (Utah,USA). Markfuktsmätarna sattes lodrätt ner i marken, vilket ger markfuktighetsvärden30 centimeter ner i jorden. Dess noggrannhet vid mätningar i fält ligger mellan ± 2,5%. Loggrarna installerades med hjälp av programmen crBasic och EDLOG,producerade av Campbell Scientific Inc (Utah, USA), till att mäta markfuktighetenvar 10:e sekund och sedan spara ett medelvärde var 30:e minut. Kalibrering avloggrarna är inte gjord, utan utgås vara ”default”. Utöver dessa användes Delta T thetakit, vilket är en bärbar markfuktsmätare tillverkad av Delta T Devices LtD(Cambridge, UK). I denna ingår en ML2x givare och en HH2 fuktmätare. ML2x ochHH2 mäter med en noggrannhet på ± 1 %. Med hjälp av en standardkalibreringsekvation beräknades markfuktigheten i % för en organisk jord.Provtagningar tas över båda områdena och markberedningsmetoderna för att dels fåen helhetsbild över deras markfuktighet vid den tidpunkt provtagningen görs och delsför att bekräfta loggrarnas mätvärden. 50 mätvärden togs per markberedningsmetodmed ett intervall på 5 steg mellan var mätning.Bild 2: Logger med markfuktighetssensor5


3 Gran och påverkande faktorer3.1 Form och uppbyggnadGran, Picea abies, är ett barrträd som växer vilt i större delen av Europa, genom norraAsien och hela vägen bort till stilla havet. Den tros ha emigrerat till Sverige frånnordöst för ungefär 5 000 år sedan. Dess främsta användningsområden är somprydnad, julgran, häckar, parkträd och pappersmassa (Nationalencyklopedin (b)).Granen trivs bäst i sluttande näringsrika marker och med ett rörligt grundvatten, menklarar sig även fint där närings- och vattenförhållanden är medelgoda. Gran är särskilti unga år väldigt känsliga för vårfrost, vilket är en av de faktorer som nedsättertillväxten mest de första åren (Sillerström, 1988). Granen kan bli upp till 60 meterhögt och har en konisk form på kronan (Nationalencyklopedin (b)).Granens rötter är ytliga, med ett medeldjup på 40 cm hos en fullvuxen gran, men medhögst koncentration cirka 10 cm under jorden. De utvecklas till största delen sidledes.Detta gör att granen är känslig för en hög markfuktighet och, i direkt anslutning, förlåga temperaturer i marken (Przybylski, 2007). Rotsystemet uppfyller två funktioner.Det ena syftet är att uppta vatten och näring från marken och det andra är att hålla fastträdet i en upprätt ställning. Fördelningen mellan rot, stam och grenar har storbetydelse för trädets stabilitet när det gäller höga vindstyrkor och snötryck. Balansenmellan rötternas mothållande kraft och grenarnas stjälpande kraft påverkas inte baraav grenarnas vikt, längd och placering utan det påverkas även av stammens längd ochrotsystemets massa och form. Med en ökning i höjd, avtar grenarnas och rotens andelav totalvikten (Martinsson, 1985). Beroende på terräng, vindriktning och lokalaförhållanden, exempelvis öppna ytor som sjöar eller hyggen, är känsligheten i ettbestånd olika stort. Risken för vindskador, framförallt på nyligen friställda träd, ärstor när vindstyrkan når 20-23 meter per sekund. Är marken dessutom fuktig ochbestår av en mer finkornig jord, ökar risken ännu mer. Därför är det viktigt med envälskött och gallrad skog för att minska risken för stormfällning (Witzell et al., 2009).För att en gran ska kunna växa optimalt, krävs näring. Det näringsämne som påverkartillväxten mest hos gran är kväve. Ökat kväveinnehåll i marken gör att granenproducerar fler skott, växer snabbare på höjden, bredden och ökar i sin totala volym.Detta är oftast på bekostnad av dess rottillväxt. Vid ett underskott av kväve, särskilt iyngre bestånd, utvecklas granen långsammare och blir växer inte lika mycket påhöjden. Dessutom blir tillväxtperioden ofta kortare än vad den skulle ha varit vid godakväveförhållanden (Fober, 2007). För att undvika detta i så stor utsträckning sommöjligt, har granen utvecklat en symbios med olika sorters svampar, som kantransportera både fosfor och kväve från jordlagret och in i <strong>granens</strong> rötter. Dennasymbios mellan svamp och växt kallas för mycorrhizae.Generellt sett, påverkas kolflödet i granen av gradienten mellan produktion, tillexempel fotosyntesen hos barren och konsumtion, som rötter och mycorrhizae. Kolskickas till den del av plantan där det förbrukas som mest. Rötter med mycorrhizaekräver kolhydrater för sin respiration, vilket leder till att den är en mycket storkolsänka hos växten (Rudawska, 2007). Respiration är en biokemisk process somomvandlar syre och kolhydrater till koldioxid, vatten och energi, där energin användstill olika livsuppehållande processer (Chapin et al., 2002).6


3.2 TillväxtGranens tillväxt beror främst på hur länge fotosyntesen är som mest aktiv, vilketvanligtvis brukar ta fart när medeltemperaturen är ihållande över 5°C. Mer än 90 % av<strong>granens</strong> bindning av kol sker under den tillväxtperioden och är starkt korrelerad tillabsorptionen av ljus under fotosyntesen (Bergh et al., 2004). Perioder med tillväxtberor, förutom temperatur, även på mängden näringsämnen och vatten. Dessa 2faktorer är lättare att påverka, än mängden solljus. I den boreala och tempererade zon,som Sverige ligger i, är framförallt tillgången till näring den faktor som begränsarmest (Bergh et al., 1999).Enligt Heiskanen och Mäkitalo (2002) har vatten och luftflöde i jorden en stor effektpå vegetationens tillväxt. De beror på jordens fysiska egenskaper, topografi och påolika väderförhållanden. Vid en studie gjord i Finland, har de funnit att gran tenderaratt dominera som art där markfuktigheten i det översta 20 centimetrarna av markenslager varierar mellan 8-49 % i en mineralrik jord. Tillväxten minskar successivt junärmare extremvärdena man kommer.Är det för torrt för lång tid, finns risken att rötterna dör och att växtens transpiration,biomassaproduktion i kronan och fotosyntes försämras. Eftersom gran har så passgrunda rötter, påverkas den lättare av torkperioder än växter med mer djupgåenderötter (Tatarinov et al., 2005). Förutom rötterna, påverkas även stamveden vid envattenbrist. I södra Sverige har olika experiment visat sig att vattenbrist tenderar attminska stamvedens produktion med ungefär 15-35 %. För att den potentiellaproduktionen ska hållas någorlunda på en stabil och stigande nivå, är det mer viktigtatt det faller tillräckligt med nederbörd under försommaren än att det regnar mycket iaugusti till september (Bergh et al., 2004). Enligt Alavi (2002) påverkar mängdentillgängligt markvatten indirekt tillväxten genom reglerad transport av näringsämnenupp till granen. När en växt lider av vad som kallas vattenstress, liggertranspirationsnivån över den vattenmängd som tillförs. Transpiration är vattenflödet iform av ånga från porerna i barren till atmosfären (Chapin et al., 2002). Vattenstresskan bero på för hög transpiration från en stor bladarea, mark med låg tillgängligvattenmängd, att grundvattnet ligger för djupt ner eller ett tätt växande bestånd.Skulle det däremot finnas för mycket vatten i jorden, är risken stor för att rötternakvävs, på grund av syrebrist. Detta påverkar även mikroorganismerna i jorden, sombehöver syret för att kunna bryta ner dött organiskt material och respirera. Syrgas kandock lösa sig i vatten, men koncentration är låg och räcker bara en kort tid för en aktivrot. Denna transport av syre är långsammare än om det hade tillförts genom diffusion.Men är vattenflödet rörligt kan syrgastillförseln ändå vara tillräcklig för att växten skaöverleva (Magnusson, 2009). Beroende på markens sammansättning, finns det olikastora porer. I dessa porer kan antingen luft ansamlas, eller så fylls de med vatten. Defylls antingen med hjälp av tyngdkraften, som drar ner vattnet mot grundvattnet, ellerav kapillärkraften, där vattnet binds så pass starkt till marken, att det lyckas motstågravitationens kraft (Strahler och Strahler, 2006). Hög fuktighet i marken kan ävenbero på en högt liggande grundvattenyta (Magnusson, 2009).Förutom rätt mängd vatten i marken, behöver granen få i sig näringsämnen. Framförallt är kväve viktigt för den fortsatta tillväxten. Enligt Nordborg et al. (2003) ska ett7


högt kväveupptag det första året efter plantering öka tillväxten hos plantan densäsongen. Börjar granen ta upp kväve sent under året, lagras mycket i växten till nästasäsong. Detta leder till snabb tillväxt under den kommande säsongen istället.När solinstrålning, temperatur, vattenhalt och mängden näringsämnen är i balans, kanträdet nå sin optimala tillväxt. Men allteftersom trädets storlek ökar, krävs merresurser för att hålla trädet vid liv. Detta leder till att de träd som är mindre änomkringväxande träd, får allt svårare att växa på grund av en ökad konkurrens. Detfinns 2 klasser av träd i en vanlig skog; de härskande och de undertryckta. Deundertryckta träden är träd som kommit efter i de första tillväxtåren. De blir oftalånga, smala och får klena och korta grenar. Kronan blir ofta kort, men bred med enstor barrmassa i förhållande till sin klena och korta stam. Utan en rubbning ikonkurrensförhållandena, är sannolikheten att dessa träd självgallras och dör,eftersom fotosyntesen till slut inte är tillräckligt stor för dess överlevnad. Härskandeträd är stora och utvecklas nästan som om de var friväxande. De har breda kronor medtjocka grenar och har ofta en tjock stam i förhållande till höjden (Albrektsson et al.,2008).Vad skogsägarna själva kan göra för att påverka skogens tillväxt är att ta bort en delav det växande beståndet genom en gallring. När densiteten på skogen minskar, fåråterstående träd mer tillgång till solinstrålning, vatten och kväve (Briceno-Elizondo etal., 2006). Till en början sjunker beståndets tillväxt på grund av en minskadbladmassa, men efter ett par år är beståndet produktionsslutet igen. Fotosyntesen i denkvarvarande bladmassan har då blivit mer effektiv och andra tillväxtfaktorer ovan ochunder jord har lyckats återetablera sig (Albrektsson et al., 2008). Ett annat alternativ äratt gödsla planteringen av gran. Enligt den studie som Bergh et al. (1999) har gjort,var höjden och diametern på gödslade träd 3 år efter plantering dubbelt så stor ijämförelse med träd som inte hade gödslats.3.3 MarkfuktighetVatten är en av de faktorer som är nödvändiga för att det ska finnas liv på jorden. Denstörsta tillförseln till ett ekosystem sker i form av nederbörd. Allt vatten som fallerkommer inte att nå markytan, utan en del av vattnet kommer att avdunsta. Detresterande kommer att bilda antingen ytvattenavrinning eller tas upp av marken(Chapin et al., 2002).Rent generellt påverkas mängden tillgängligt vatten i marken av extern tillförsel,grundvattnets djup och jordens hydrauliska egenskaper (Alavi, 2002). Efter att vattnethar infiltrerat i jorden, dras det ner mot grundvattnet med hjälp av gravitationen. Hursnabbt detta flöde är beror på dels mängden vatten som tillförs och dess resistans iform av olika bindningar till jorden. Den mängd vatten som marken kan hålla utan attden dräneras med hjälp av gravitationen kallas fältkapacitet. Det är detta vatten somgranarna sedan kan ta upp med hjälp av dess rötter. Upptaget av vatten kan fortsättatills marken når sin permanenta vittringspunkt. Då är vattnet så pass hårt bundet tillmarken, så att rötterna inte klarar av att ta upp tillräckligt mycket vatten för attöverleva och vissnar (Chapin et al., 2002).Beroende på partikelstorleken i jorden, bildas olika stora hålrum, eller porer, sombinder vattnet olika hårt. Denna kraft kallas för kapillärkraften. Utan kapillärkraften,skulle gravitationen dränera ner vattnet till grundvattnet. I huvudsak är det den minsta8


partikelstorleken som bestämmer jordens porstorlek, då finmaterial fyller hålrummenmellan större partiklar. Om jorden är välsorterad, finns det ett starkt samband mellanpartiklarnas storlek och porstorleken. En osorterad jord däremot, exempelvis enmorän, har en mer bred porfördelning. Blandningen av sand och mer finkornig mo göratt denna jord ofta har goda vattenhållande egenskaper.Det finns däremot jordar där vattnet är så hårt bundet att växterna inte lyckas ta upptillräckligt för sin fortsatta tillväxt. Ett exempel är lerjordar, där upp till hälften av alltvatten i jorden är oupptagbart av växterna, på grund av en alltför stark kapillärkraft.En högt vattenmättad jord medför även risk för syrebrist hos plantornas rötter, samtproblem med att marken kan frysa vid låga temperaturer (Magnusson, 2009).Förutom markens bindande egenskaper, påverkar även markanvändningen ochbeståndets ålder vattentillgången. Mer och mer jordbruksmark runt om i EU övergesför att användas till skogsbruk istället, vilket minskar mängden vatten i marken. Denminskande påfyllningen av grundvattnet beror till stor del på skogsbeståndets ålder,med den största minskningen av ytvattenavrinning mellan 10-20 år efter att skogenhar planterats. Anledningen till att den är så pass låg vid den här åldern är för atttätheten är stor vid en ung ålder, då borttagandet av granar ännu inte har skett i enstörre skala. En hög träddensitet ger ett högre upptag av vatten. Därefter återställsmängden markfuktighet allteftersom träd tas bort och beståndet blir äldre (Rosenqvistet al., 2009).Mäkitalo och Hyvönen (2003) gjorde ett experiment i Finland på vattentillgången förgran 20 år efter att plantering och markberedning hade genomförts. De fann att ommarken redan från början var fuktig, kan högläggning eller plöjning tillsammans medutdikning ge en god dränering av området, öka jordens porositet och minskamarkfuktigheten. Skillnaden i markfuktighet mellan den omvälvda jorden och markenfårorna emellan är liten, men effekten kan vara upp till ett par decennier.3.4 MycorrhizaeVäxter kommer i kontakt med marken genom rizosfären, vilket är kontaktytan mellanrötterna och jordlagret. Granens rötter är grunda, med högst densitet i humuslagretoch de översta minerallagrena. Dess rotsystem består dels av långa rötter medobestämd potentiell tillväxt och korta rötter där dess utspridning är begränsad. Undernormala omständigheter är det de korta rötterna som koloniseras av mycorrhizaesvampar(Rudawska, 1991). Mycorrhizae är en symbiotisk sammankoppling mellanplantans rötter och svamp. Det finns fler än 1 000 kända mycorrhizaebildandesvampar i Sverige, där huvuddelen är till exempel olika sorters matsvampar(Magnusson, 2009). I utbyte mot att svampen förser växten med näring, får den avgranen största delen av dess kolhydratsbehov. Svampens hyfer, vilket är svampensuppbyggande och kärnförsedda celltrådar (Nationalencyklopedin (a)) fungerar som enrotförlängning hos växten. Detta leder till att granen kan ta upp näringsämnen från enmycket större jordvolym än vad ett träd utan mycorrhizae kan göra (Chapin et al.,2002). Gran har bildat en symbios med en särskild grupp svampar som kallasektomycorrhizae. Dessa infekterar den absolut yttersta spetsen på trädets korta rötter.En mantel omsluter birötterna och hyferna, som tränger in i rötternas celler och bildarett komplex intercellulärt system. Detta system kallas med ett finare ord för Hartignät. Markens näringsämnen utbytes mot <strong>granens</strong> kolhydrater, vilket betyder att flödetär dubbelriktat via kontakten mellan cellerna och Hartig nätet (Püttsepp, 2004).9


Beroende på vilket stadium koloniseringen hos rötterna är på, ser utseendet på Hartignätet olika ut. I de tidiga stadierna av kolonisation av de korta rötterna, penetrerar ettfåtal hyfer rötterna intercellulärt (mellan rotens olika celler). Vid en mer utveckladsymbios, brer celltrådarna ut sig mer, utvecklingen av Hartig nätets innersta lager hosden skapade manteln börjar och penetrerar sedan roten med hjälp av flertalet hyfer(Rudawska, 2007). Ektomycorrhizae bildar dessutom enzymer, vilka bryter nerorganiskt kväve, absorberar de aminosyror som bildas och skickar det sedan vidareupp i plantan. Rötternas respons vid kolonisation av mycorrhizae blir attförlängningen av rötterna minskar, men att deras förgrening ökar. (Chapin et al.,2002).Nedfallet barrmaterial från växtarter med ektomycorrhizae har ofta en långsamförmultning, vilket leder till ett surt, men rikt organiskt ovanliggande lager. Dåtillgången till nedbrytningsbart material är stort, är det även här i de översta lagrenasom den största koncentrationen av ektomycorrhizae finns (Read, 1991). Förutom enstörre tillgång på näringsämnen, spelar andra faktorer roll för mycorrhizaens ytligaplacering. Med djupare jordlager, minskar andelen syre till fördel för koldioxid. Dåomvandlingen av kväve sker genom respiration, krävs syre för att kunna bilda deaminosyror som granen behöver. Det blir alltså svårare för mycorrhizaen att bildaupptagbart kväve med ökat djup (Rudawska, 2007). Det finns även skillnadersvamparna emellan i hur effektiva de är på att överföra näring till sina värdar. Därförär vart individuellt träd oftast värd till ett flertal olika svamparter, för att få ut störstamöjliga näringsupptag från deras symbios (Read, 1991).Mycorrhizaen påverkas av olika belastningar från miljön. Alla faktorer som kanomlokalisera flödet av kolhydrater ner till rötterna har även potential att påverkasymbiosen med mycorrhizaen. Det kan vara faktorer som egenskaper hos marken,klimatförändringar, svampart och olika typer av stress. Livslängden hosektomycorrhizae i en boreal skog är vanligtvis ett par månader, men vid allt för storaförändringar i klimatförhållanden, kan deras liv förkortas. Vattenbrist påverkarmycorrhizaen genom att tillväxt av <strong>granens</strong> biomassa minskar. När rotsystemet slutarbilda nya korta rötter, får inte heller mycorrhizaen chans att kolonisera sig. Somförsvarsmekanism vid låga vattenmängder i marken, har många träd utvecklatstrategier för att minska på sin transpiration. Där ingår bland annat stängning avbladens klyvöppningar och en minskad tillväxt av barr eller löv. Däremot ökarförgreningen på de korta rötterna vid vattenbrist, vilket kan leda till att rötterna nårnya jordarealer med potentiellt mer vatten.Temperatur är en annan faktor som har stor påverkan på utvecklingen av mycorrhizaei marken. Skillnaden i temperatur ovan och under jord påverkar förflyttningen avkolhydrater genom växten. En ökad temperatur vid växtens rötter ökar ävenkolhydratflödet och rottillväxten, som därmed påverkas även mycorrhizaen positivt.Den normala utvecklingsperioden för ektomycorrhizae börjar under våren när detöversta jordlagret har en temperatur mellan 10-11°C. Optimal tillväxt finner manmellan 15-25°C, beroende på växtart och latitud (Rudawska, 2007).10


3.5 Markens temperaturDen huvudsakliga processen som styr tillväxt och många andra system på jorden är enenergitillförsel från framförallt solen. Det finns 2 typer av strålning; långvågig ochkortvågig. Den kortvågiga strålningen är ljus som går att se, medan långvågig ärvärme som går att känna. Alla objekt emitterar strålning, men det är dess temperatursom bestämmer hur kort dess våglängd är. Ju varmare objektet är, desto kortare ärdess våglängd. När solinstrålning träffar en yta, kan den antingen absorberas ellerreflekteras. Reflektion och absorption beror på ytans albedo. Är ytan ljus, som tillexempel om den är täckt av snö, är albedot högt och mycket reflekteras bort. Är dendäremot mörk, som skog eller asfalt, är albedot istället lågt och mycket absorberasupp av marken (Strahler och Strahler, 2006).Markens temperatur bestäms av dess värmeledande och värmelagrande förmågor. Enbar mineraljord tar emot och lagrar mer energi än vad en vegetationsklädd mark gör.En hög marktemperatur påverkar bland annat nysatta plantors vatten- ochnäringsupptag positivt, vilket i sin tur gynnar deras skott- och rottilväxt (Lundmark,1988). Värmelagringsförmågan den energi som måste tillföras för att ökatemperaturen 1°C per viktenhet material. Värmeledningsförmågan är hur effektivmarken är när det gäller att sprida ut och behålla värme. Beroende på material ochmängden luft och vatten som finns i marken, har marken olika goda värmeledandeförmågor. En fuktig jord värms upp långsammare än vad en torr jord gör, eftersomenergitillförseln måste vara större för att höja temperaturen 1°C. Detta leder till attäven avkylningen är långsam, vilket kan ge en mer stabil marktemperatur än ommarken hade varit torr (Magnusson, 2009).Enligt Briceno-Elizondo et al. (2006) kommer medeltemperaturen att vara högre om50 år än vad det är idag, i och med den globala uppvärmningen. Det kommer att gevarmare marktemperatur och längre tillväxtperioder, med ökad biomassaproduktionoch större kolförbrukning. De kan även öka nedbrytningen av organsikt material somfinns i marken, som i sin tur påverkar tillväxten positivt. Granskog i södra Sverigeförväntas ha en mindre ökning i tillväxt än granskogen i norr. Då norra Sverige har enlägre medeltemperatur än södra och därmed färre aktiva dagar med tillväxt, kommeren höjning i temperatur ge en längre tillväxtperiod. Det som istället blir till enbegränsning är vattentillgången i marken. Rätt markberedning kan bli mer viktig föratt anpassa marken till de rådande klimatförändringarna.3.6 NäringDe viktigaste näringsämnena, även kallade makronäringsämnen, som krävs för<strong>granens</strong> optimala tillväxt är kväve (N), fosfor (P), kalium (K), kalcium (Ca),magnesium (Mg) och svavel (S). Kväve finns i störst kvantitet i atmosfären ochresterande har sin primära källa i berggrunden. De omvandlas till upptagbar formgenom mineralvittring, kvävefixering och deposition från luften. Upptaget till växtensker genom spetsarna på växtens finrötter som ännu inte har förvedats (Magnusson,2009).Det näringsämne som är den vanligaste orsaken till att tillväxten begränsas är kväve.Kvävgas (N2) är den största komponenten i atmosfären, men som är oupptagbart förväxterna i dess nuvarande stadium. Kvävet måste först antingen omvandlas tillammoniak eller ammonium genom att antingen binda sig till väteatomer (NH3/NH4+)11


eller kombineras med syre och bilda till exempel nitrat (NO3-) (Magnusson, 2009).Den finns även som organisk sammansättning i form av olika aminosyror. Gran växerbäst när den får ta upp NH4, därefter kommer NH4/NO3 och NO3 i neråtgåenderiktning. Denna omvandling av oorganiskt kväve utförs av specialiserade bakteriersom antingen lever fritt i vatten eller i jord eller som har bildat en symbios med växtereller lavar. Rötterna bildar små knölar där bakterierna skyddas och få näring frånväxten. I utbyte får växten tillgång till de aminosyror bakterierna producerar(Rudawska, 2007).Rötterna kan bara ta upp de näringsämnen som finns i anslutning till deras celler. Defår tillgång till näring genom 3 processer: diffusion, massflöde, samt rötternasutbredning och upptagningsförmåga. Diffusion är den huvudsakliga mekanismen somtillför begränsade näringsämnen till växten. När granen tar upp näring, blir detjämförelsevis en lägre mängd näring runt rötterna än i den resterande markprofilen.För att jämna ut obalansen av joner och molekyler, tenderar de att förflytta sig motden låga koncentrationen och därigenom ge granen fortsatt tillgång till näring.Massflöde är näringsämnen som når rotzonen upplösta i vatten. Den är inte tillräckligför att uppnå <strong>granens</strong> alla behov, utan är mer ett tillägg till diffusionen och ett sätt attfå tag i de näringsämnen som inte behövs i alltför stora volymer. Massflöde hjälperäven till att diffundera näringsämnen från markytan och ner till den aktiva rotzonen(Chapin et al., 2002).3.7 FrostFrostbildning är iskristaller som bildas på vegetations- och markytor närlufttemperaturen är under 0°C. Det kan skapas på 2 olika sätt: genom advektionsfrosteller strålningsfrost. Advektionsfrost är när kall luft under 0°C tränger in över ettstörre område. Då kall luft har högre densitet än varm luft, sjunker den ner motmarkytan och kyler de översta marklagrena. Strålningsfrost bildas då lagrena närmastmarken avkyls, genom att värmen från marken sänds ut som strålning under klara ochvindstilla nätter. Den är vanligast på kalmark, som har lite skyddande vegetation ochhög värmeledande förmåga, samt i sänkor där den kalla och tunga luften ofta ansamlarsig (Magnusson, 2009).Enligt Langvall et al. (2001), har frostskador en stor påverkan på unga granbeståndoch är ett vanligt problem i Sverige. Särskilt nybildade skott är känsliga förtemperaturer under –3°C. Vanligtvis börjar skottbildningen i södra Sverige i mittentill slutet av maj, beroende på individ och plats. Knopparna är som mest känsliga närde är mellan 1-5 centimeter långa och är inte fullständigt frosttåliga förrän sent underhösten. Att göra en mekanisk markberedning kan minska risken för frostskadorgenom att öka medeltemperaturen. Borttagandet av det ovanliggande humuslagret,ökar värmetillskottet från marken till de nedersta luftlagrena och på så vis fås enökning i temperatur runt granplantorna.De fann även att gran som planterades med hjälp av högläggning hade en signifikantminskad risk för frostskador jämfört med mark som inte hade beretts, dock bara underdet första tillväxtåret. Därefter fanns ingen signifikant skillnad mellan de olikaplanteringssätten. En anledning kan vara att markvegetationen hade återetablerat sigpå den bara jorden, vilket leder till att marken får en högre isolering från inkommandevärme utifrån. Hade plantorna vid minst ett tillfälle skadats av frost, tenderadevolymen hos trädets stam minska jämfört med granar utan frostskador. De fann även12


att temperaturen i marken tenderade att vara högre när marken var höglagd än när denvar orörd, vilket skulle kunna leda till att skottbildningen börjar tidigare under vårenoch därmed ger en ökad risk för frostskador under senvåren.Bild 3: Diket mellan högläggning och utan markberednig i område 813


4 MarkberedningMarkberedning innebär att ett ingrepp i naturen görs för att förbättra tillväxtmiljönsamt minska på både skaderisken liksom konkurrensen för den nya planteringen. Enalltför kraftig markberedning kan dock vara skadlig för närmiljön, då näring frånmarken kan lakas ut till ett närliggande vattendrag. Därför är det viktigt att välja rättmetod för att göra ett så litet ingrepp på omgivningen som möjligt (Skogsstyrelsen,2009). Tekniken att bereda marken maskinellt utvecklades under 1970-talet, troligenav att man fann ett samband mellan minskade gnagskador från snytbaggar ochplantering i markberedningsfläckar (Magnusson, 2009).Det första som brukar göras innan en markberedning är att ta bort den vegetation somfanns där tidigare. Plantor som planteras i ett färskt kalhygge växer oftastlångsammare den första tiden än plantor som planteras i ett kalhygge några år senare.Detta kan dels bero på att kvävehalten oftast är låg de första åren, men att den börjaröka ett par år efter plantering, samt att upptaget av kväve är högre i ett markberettbestånd än en ståndort som inte är markberedd (Nordborg et al., 2003).De faktorer som påverkas av olika markberedningsmetoder är temperatur,markfuktighet, tillgång till näring, minskad konkurrens med andra växtarter och ettminskat antal insektsangrepp. De vanligaste metoderna är harvning,fläckmarkberedning och högläggning (Lundmark, 1988). Inversmarkberedning ärockså en effektiv metod, men som är dyr och svår att genomföra på rätt sätt(Nordborg et al., 2002). Det går även att göra en berikad plantering utanmarkberedning. Detta kallas för grönrisplantering (Hagner, 2004).Kalla och fuktiga områden brukar förberedas, antingen manuellt eller mekaniskt,antingen i högar eller på upplöjd mark. Denna beredning ger en ökad temperatur ochen bättre dränering. Vid harvning och fläckmarkberedning flyttas den övre delen avden organiska jorden för att nå ner till mineraljorden under, vilket också leder till enökad temperatur i dessa lager. Gemensamt för alla markberedningsmetoderna är att deövre marklagrena utsätts för störning i olika stor grad. Ektomycorrhizaen är vanligasti de översta lagrena, vilket gör att de störs eller förflyttas från sin plats. Detta är dockingen långvarig process, utan mycorrhizaen återhämtar sig så fort nya rötter börjar breut sig igen (Durall et al., 2005).Inversering och högläggning har gemensamt att uppvärmningen av jorden, på djupmellan 0.1-0.2 meter, börjar efter att snön har smält bort från marken. En oberedd jordtar längre tid på sig innan marken börjar värmas upp på allvar, men istället bevarasvärmen längre under hösten, vilket leder till minskad risk för frostskador under denperioden (Örlander et al., 1998).4.1 FläckmarkberedningVid fläckmarkberedning fläks en del av humuslagret och markvegetationen bort, så attfläckar av mineraljord friläggs där plantering av gran kan ske (Albrektson et al.,2008). Vid jämförelse med en mark utan markberedning, är överlevnaden av nysattaplantor större hos dem som har växer i en fläckmarkberedning.Under en torrperiod är oftast vattenhalten i en mineraljordfläck låg, men ökar snabbtmed djupet i jämförelse med en orörd mark. Är det däremot en period med mycket14


fukt, är rollerna de motsatta. Detta för att avdunstningen och jordensgenomsläppsförmåga är högre på kal mark. För att undvika att drunkna, kan det ledatill att rötterna i fläckmarkberedningen letar sig uppåt mot markytan. Skulle det bli entorkperiod nästkommande säsong, riskerar rötterna att torka ut. Därför får inte denuppfläkta arean vara för stor, så att rötterna får en chans att växa in i eller underhumuslagret. Rötterna får då skydd från problem som torka eller syrebrist och därmedminskar risken för att rötterna dör (Lundmark, 1988).På de flesta ståndorter, ger en fläckmarkberedning en otillräcklig sänkning av fukten imarken och dess temperaturhöjning är oftast låg. Färska hyggen med morän har oftaproblem med syrebrist i de markberedda fläckarna och måste därför ofta kombinerasmed god dränering. En bortfläkning minskar även förmågan att hålla kvar löstanärsalter som tillförs vid nederbörd. Metoden är därför inte lämplig på kalla ochfuktiga marker eller där det finns mycket sten och stor risk för uppfrysning. De bästatillväxtresultaten finns på friska marker i södra och mellersta Sverige och där det finnsliten risk för sommartorka (Lammi, 2006).4.2 HarvningHarvning flår av humuslagret i spår, vilket ger en ganska stor areal blottlagdmineraljord jämförelsevis med en fläckmarkberedning. Den avflådda humusen läggssedan intill spåret och granen planteras i mineraljordens översta kant.Temperaturökningen är, precis som i fläckmarkberedning, ganska låg och beror delspå hur stenigt området är och i vilket riktning den avflådda humusen i förhållande tillspåret är lagt (Lundmark, 1988). Enligt Albrektsson et al. (2008) är harvning, denmarkberedningsmetod som dominerar i Sverige. Kortsiktigt sett ger detta sätt bättremarkfuktighets- och temperaturförhållanden där granen planteras. Nedbrytning avbarr är snabbare än på oberedd mark, vilket leder till en snabbare mineralisering. Settur ett långsiktigt perspektiv ökar utlakningen av kväve, vilket leder till en försämringav markens produktionsförmåga. Harvning stimulerar även grodd och tillväxt avbjörk. Om en renodlad granskog är att föredra, ska alltså detta tas i beaktning.Metoden är därför inte lämplig på områden med risk för torka eller där humuslagret ärtunt, vilket är särskilt påtagligt i Norrlands inland. Metoden fungerar som bäst påfriska marker med sandmoig morän i södra och mellersta Sverige och med måttligttjocka humustäcken (Lammi, 2006).4.3 HögläggningVid plantering med hjälp av höggläggningsmetoden, grävs först en grop i marken,oftast med hjälp av en grävskopa och sedan läggs jorden i en hög på marken bredvidhålet. Vid perfekt högläggning vänds marklagrena upp och ner. Detta medför attmineraljorden hamnar högst upp och ger mer lättillgängliga mineraler för rötterna(Albrektson et al., 2008).Högläggning ökar temperaturen i marken, ger mer gynnsamma vattenförhållandenoch tillgång till färskt förnamaterial, som ger bättre förutsättningar för mikrobiellmineralisering. Ett av de viktigaste kortsiktiga syftena till att välja högläggning är föratt minska risken för frostskador. I och med att högarna där granen planteras kommerhögre upp och når ett varmare luftlager än vad resten av marken gör, leder det till attjordhögen blir varmare. Med en högre marktemperatur, minskar antalet frostdagar. Ett15


annat viktigt syfte är att få en bättre dränering av fuktiga och våta marker där granarnaplanteras. Detta minskar risken för att rötterna ska lida av syrebrist och ger en bättreventilation i marken (Magnusson, 2009).Vid en studie gjord av Smolander et al. (2000) visar det sig att mineralisering av kolminskar efter att högläggning har gjorts. Skillnaden i nitrifikation var antingen intedirekt märkbar mellan en beredd och en icke markberedd plott, eller så kunde denminska något med en högläggning. Vid en jämförelse mellan högläggning och ingenmarkberedning, bortsett från temperatur och markfuktighet, kan markvegetationenspela stor roll vid högläggningens lägre mineralisering. På de platser utanmarkberedning täcktes jorden med vegetation, som till exempel gräs och örter. Derasförnafall bidrar till en högre mikrobisk aktivitet i marken. När marken står utanmarkvegetation, som till exempel de första åren vid en högläggning, har mikrobernabara humuslagret att bryta ner, utan tillgång till nya substrater, eller byggnadsmaterial.Med en lägre mängd nedbrytbart material, minskar nitrifikationen.Ett par år efter att markberedning har utförts, börjar kvävehalten i jordlösningen attöka. Detta är ett resultat av de 2 humuslager som bildas vid en uppgrävning av jorden.Dessutom, på grund av en täckande markvegetation i områdena utan markberedning,tas mer kväve upp av andra växtindivider än vid en högläggning.20 år efter att marken har höglagts, är markens bevarande av vatten vidvattenmättning och mängden luftfyllda porer vid fältkapacitet signifikant högre ihögarna än vad den är hos en obehandlad mark. Marken fortsätter att vara torrare ihögarna än i grop och mark utan markberedning långt efter att högläggning har gjorts.En anledning till detta kan vara ett högre upptag av vatten från de planteradegranarnas rötter (Heiskanen et al., 2007).Trots att det finns många positiva aspekter med att använda sig av högläggning, finnsdet även en hel del negativa. Eftersom det blir en mer effektiv dränering, kan gran iområden med låg markfuktighet lida av svår torka, vilket är speciellt allvarligt närbeståndet fortfarande är ungt. Högläggning kan begränsa rottillväxten, vilket i sin turpåverkar stabiliteten hos trädet negativt (Örlander et al., 1998). Ett annat stortproblem är att, eftersom temperaturen i den planterade högen ofta är högre än denomkringliggande marken, skjuter plantorna skott tidigare under våren. Risken förfrostskador blir därför mer vanlig och påtaglig, då variationerna i temperatur ofta kanfluktuera väldigt under vårsäsongen. Trots detta ses högläggning som den mestlämpliga metoden vid plantering av gran i Sverige. Men vid alltför kallt, för torrt ellerför inaktivt humustäcke är metoden ändå inte tillräckligt god för att ge optimaltillväxt. Vid så krävande situationer är det bara plöjning som kan rekommenderas(Lammi, 2006).4.4 InversmarkberedningInversmarkberedning liknar högläggning i det att vid båda metoderna grävs en grop imarken. Men istället för att lägga jorden bredvid, vänds hela markprofilen upp ochner och läggs tillbaka i samma grop (Nordborg, 2002). Teoretiskt sätt minskar dettasätt störningen på marken, jämförelsevis med fläckmarkberedning eller högläggning. Ioch med att mineraljorden hamnar högst upp, ökar markens temperatur ochmarkfuktigheten bevaras på en god nivå (Hallsby och Örlander, 2004).16


Småplantor planterade med hjälp av inversmetoden tenderar till att ha större chans tillöverlevnad och en ökad tillväxt jämfört med andra markberedningar, förutsatt atthumustorvan inte sticker upp ur den omkringliggande markytan. Detta beror på attetableringen ofta går snabbare, tack vare ett högt näringsupptag från mineraljordenoch för att marken är mer uppluckrad än om den hade lämnats orörd. Granens rötterfår dels bättre syresättning i dess rotzon och dels bättre förutsättningar till att bre utsig, dra nytta av en större jordvolym och öka dess tillgång till näring (Lammi, 2006).Utvecklingen hos nyplanterade plantor beror till stor del på dess förmåga att ta uppvatten. Efter att trädet har etablerat sig, blir mineralupptaget mer och mer viktigt förden fortsatta tillväxten. Jämförelsevis med andra markberedningsmetoder och markutan beredning, gav inversberedning en större stamvolym, högre höjd och bättretillgång till vatten och mineraler. Uppluckringen av jorden, som tillkommer vidmekanisk markberedning, hjälper till att befrämja rottillväxten hos de planteradegranarna och på så vis förbättra deras fortsatta utveckling. Temperaturhöjningen imarken tenderar att gå lite snabbare och lite djupare vid en inversmarkberedning änvid andra metoder. Jämfört med högläggning kan inversberedning ha fler dagar då detorganiska materialet i jorden hålls över fryspunkten. Detta är viktigt eftersommineraliseringen av olika näringsämnen går långsammare när marken är frusen.Tillväxten kan därför fortsätta ett litet tag till vid inversberedning än vid högläggning,som är mycket mer känslig för snabba temperaturskiftningar (Örlander et al., 1998).4.5 GrönrisplanteringVid grönrisplantering sätts plantorna den första våren efter en avverkning och dågrenarnas barr från de avverkade träden fortfarande har en grön nyans. Att planteraunder första halvåret efter avverkning samt att skaffa ett bra skydd mot snytbaggar, eninsekt som äter gran, är viktigt för att den här metoden ska fungera optimalt. Risken ärannars stor att större delen av det satta beståndet dör de första åren. Det krävs därföratt granplantorna sätts tätare för att fler individer ska nå vuxen ålder. Det som är tillfördel är bland annat att fornlämningar bevaras och är ett relativt enkelt sätt att såplantorna. Det krävs inga maskiner för att göra arbetet, vilket även leder till attplanteringen blir mindre kostsam (Hagner, 2004). En annan fördel är att vid engrönrisplantering kan granarna sättas tidigare än vid andra metoder. Vid enmarkberedning sker plantering normalt 3 år efter en avverkning, medangrönrisplantering utförs redan första året. Det innebär att även fast grönrisplanteringinte har lika snabb tillväxt som vid en markberedning, blir skillnaderna mindre tackvare det försprång grönrisplanteringen får. Detta gäller dock bara för näringsfattigmark, då vinsten i tillväxt avtar med ökad bördighet.Grönrisplantering är med andra ord inte lika effektivt som vid mekaniskmarkberedning, men är samtidigt ett bättre alternativ än att inte använda någonmarkberedning alls. Den rekommenderas vid plantering på frisk mark med grov texturoch tunt humuslager, med en markvegetation som är av lav- eller lingontyp. För att genågorlunda hög överlevnad måste plantorna dessutom skyddas motsnytbaggeangrepp, vilket kan ske antingen kemiskt eller mekaniskt (Lammi, 2006).17


Bild 4: Högläggning och mätutrustning5 <strong>Guvarp</strong>5.1 Historia<strong>Guvarp</strong> sattes på Sverigekartan för första gången år 1624, men hette på den tidenGufarp. Guv, som är förleden på ortens namn, syftar på mansnamnet Gufi. Innanplatsen kom till att användas som skogsplantering fanns det 7 stycken bosättningar påmarken, varav 2 var gårdar och 5 var torp. Av torpen finns det bara ruiner kvar. Detäldsta torpet, ”soldattorpet”, har funnits sedan 1700-talet och gavs ut till soldater iväntan på krig. Det torp som lämnades obebott sist var ”skomakarens” och det varbebott fram tills ägarnas död år 1940. Av de 2 gårdarna står ”Sven Petters”, eller<strong>Guvarp</strong> No 1, kvar precis i <strong>Guvarp</strong>sskogens nordvästra kant. Gården har dock varitobebodd sedan år 2000 (Eliasson och Svensson, 2000).Enligt Kerstin Jakobsson (markägare) växte hennes far, Sven Jacobsson, upp i <strong>Guvarp</strong>No 3 och <strong>Guvarp</strong> No 1 ägdes av hans morföräldrar. Innan marken användes tillgranskog, bestod den till största delen av åkrar, hagmark och betesmark. Jorden varganska mager, vilket ledde till att åkerjorden huvudsakligen användes till att odlahavre, råg och framför allt potatis. Den bok- och blandskog som fanns i början av1900-talet, växer ungefär på samma arealer som den gör idag. Bokskogen används tillproduktion av ätticka, en av de industrier som Perstorp är mer känt för.Den första planteringen av granskog skedde i mitten av 1940-talet. Sven Jacobssonövertalade Gottfrid Persson, Svens styvfar, att börja plantera gran istället för attfortsätta odla grödor. Ellen Pettersson, Svens moster, var under många århemmansägare för <strong>Guvarp</strong> No 1. Hon arrenderade länge ut en del av sin mark tillSven. Vid hennes död, köpte Sven ut <strong>Guvarp</strong> No 1 och slog därmed samman de bådagårdarna till en fastighet. Detta nya område kallas för <strong>Guvarp</strong> 3:5.18


Karta 2: <strong>Guvarp</strong> på 1970-talet. Gårdarna är markerade i blått och plotterna grönt. iKälla: LantmäterietDe nuvarande skogsägarna, köpte ut marken genom ett arvskifte år 1989. Med Svenshjälp har de bland annat planterat gran med sikte på att först ta ut julgranar tillförsäljning och sedan låta resten växa upp till massaved. Med denna inriktning hargranplantorna planterats tätt (drygt 1 meters mellanrum). Skogen klassas därmed intesom någon av de finare virkesproduktionerna. De granar som är tillräckligt fina för attbli julgranar, har tagits 7-11 år efter plantering.De höglagda områdena i 8 och 11 samt i område 11 utan markberedningsmetod (sekarta 1) gav en fin julgransproduktion, vilket ledde till att många granar togs från dehär områdena. Område 8 utan markberedningsmetod har inte gett lika mångajulgranar som de andra. Detta beror dels på att de inte var lika fina som de andragranarna planterade under samma år och dels för att bäcken var i vägen, vilket gjordedet svårare att transportera bort träden från området. Vissa granar kunde slängas överbäcken, men i regel lämnades detta bestånd ifred. Detta leder till att område 8 utanmarkberedning har en högre densitet av träd än vad de andra områdena har.Områdena 8 och 11 planterades 1993/1994 respektive 1987. Vid planteringrekommenderade skogsstyrelsen att högläggning var det bästa alternativet för bådaområdena, med anledning av den höga markfuktigheten. Ett dikessystem fanns redanvid område 8, på grund av att det fanns så mycket vatten. Ett grävdes till område 11 isamband med markens beredning. Enligt Magnusson (2009) är dikningens främstasyfte att sänka vattenhalten i marken och därigenom se till så att det finns tillräckligtmed luftfyllda porer. En utdikning kan därför öka både trädbiomassan och denmikrobiella nedbrytningen, inklusive mineraliseringen av kväve. Kerstin Jakobssonberättar även att den senaste rensningen av dikena gjordes 2007-2008. Därefter haringet mer gjorts åt vattenflödet.19


När det gäller frostskador har område 8 haft rätt stora problem de första tillväxtåren,där uppskattningsvis 15 % av plantorna dog. Några år efter den huvudsakligaplanteringen, sattes nya plantor i de nya luckorna. Område 11 har inte lidit av sammaproblem som område 8 när det gäller frost, då bortfallet inte har varit minnesvärt. Intedesto mindre blir det alltid viss skada vid unga bestånd.Före plantering har plantorna behandlats med pesticider, för att skydda dem frånsnytbaggeangrepp. Efter plantering har marken närmast granplantorna blivitbesprutad, för att förhindra att gräset växer igen och försämrar <strong>granens</strong>livsförhållanden. Detta har gjorts första, och vid behov, även andra försommaren efterplantering. Förutom det kemiska skyddet, sattes stängsel upp runt område 8 och 11 föratt hålla rådjuren borta de första kritiska åren. Detta hindrade skador från rådjur, meninte från älg. Betskadorna har dock inte varit så stora i något av områdena. I övrigt hargallring av områdena inte gjorts ännu, men det är planerat. Vanligtvis görs den förstagallringen 20-25 år efter planteringstillfället.5.2 Resultat5.2.1 InventeringVid inventeringen mättes sammanlagt 526 träd på 8 plotter, där varje plot hade enradie på 10 meter. Det gav ett genomsnitt på 65,75 träd per plot, med den störstatätheten på 108 träd hos en plott utan markberedning i område 8. Omräknat till hektarblir medelantalet träd för båda områdena 2 093,95 träd/hektar. Högst var på område 8utan markberedning, med 2 898,09 träd/hektar och lägst hade område 8 ochhögläggning, med 1 735,67 träd/hektar.Inventeringsresultaten visar ett samband mellan de två olika områdena. Enligt tabell 1är träden planterade på högläggning kortare, men har en större diameter än träden somär planterade utan markberedning. Detta stämmer för båda områdena och i alla 4plotterna. I områdena utan markberedning, blev träden istället längre och smalare,förutom i område 11 plott 2, där träden dessutom är tjockare än i de andra plotterna.Detta beror troligen på att vissa av träden i plottens utkant var större och äldre än deandra träden. Standardavvikelsen vid granarnas höjd och diameter är lägre i område 8än i område 11. Detta betyder att spridningen från medelvärdet är lågt och att fler trädligger närmare medeltalet än vid en större spridning.Tabell 1: Medelvärde från inventeringen av höglagda områden och områden utanmarkberedningsmetod i <strong>Guvarp</strong> samt dess standardavvikelseInventeringsresultat från skogen i <strong>Guvarp</strong>markberedning höjd gren (cm) höjd (m) diameter (cm)omr 8: högl 11.29 9.11 11.92St Dev 20.45 1.56 2.86omr 8: inget 15.63 9.71 10.78St Dev 10.30 1.85 3.23omr 11: högl 17.83 9.78 12.43St Dev 11.54 2.52 4.12omr 11: inget 25.71 10.3 13.31St Dev 11.13 2.69 4.4220


5.2.2 MarkfuktighetGenom att studera diagram 1, 2 och 3 ses variationerna i mängden markfuktighet bådemellan grop och hög, dess dygnsrytm och dess förändring över hela mätperioden. Denheldragna linjen visar mängden vatten i procent i en grop och den streckade mätermängden i en hög. Gropen har generellt sett en högre markfuktighet än vad högen har,bortsett från 2 pikar i diagram 1. Dessa kan antyda på perioder med nederbörd iområdet. Diagram 2 visar en väldigt jämn markfuktighet, med bara en viss antydan tillminskning. Diagram 3 har 2 pikar under samma period som diagram 1, vilketunderstryker möjligheten att det har regnat. Annars är skillnaderna mellan de 2sensorerna låga.Över hela mätningsperioden, sjunker vattenmängden stadigt nedåt, undantagsvis förett par pikar som höjer markfuktigheten. Värdena som har mätts visar på envattenmängd som ligger på en acceptabel och bra nivå när för tillväxten hos gran, menden är mycket lägre än vad som har uppfattats vara normalt under tidigare år.Anledningen till att värdena är så pass låga beror till stor del på bristen av nederbörd.Enligt SMHI har april i år varit varmare än normalt under de senaste 12 åren ipraktiskt taget hela Sverige. I Skåne var medeltemperaturen hela 1.5°C varmare ängenomsnittet på 5.3 °C. Medelnederbörden i april utanför Ljungbyhed brukar ligga på50.6 mm. I år föll det i Skånes mellersta delar 50 % av vad som är normal mängdnederbörd, vilket leder till en minskning i skogens markfuktighetsvärden. I majmånad har nederbörden varit lägre än normalt de första 10 dagarna, för att sedanåtergå till en mer normal nivå under den resterande delen. När det gäller temperaturenhar den varit upp till 1 °C lägre i jämförelse med föregående år under hela månaden(SMHI (b och c)).22


Diagram 1: Markfuktigheten i procent för område 11, högläggningHögläggning, område 11Procent35%30%25%20%15%10%5%0%15-Apr17-Apr20-Apr22-Apr24-Apr26-Apr29-Apr1-May3-May5-May8-May10-May12-May14-May17-May19-MayDiagram 2: Markfuktigheten i procent för område 8, högläggningOmråde 8, högläggninggrophögProcent35%30%25%20%15%10%5%0%GropHög4-May5-May6-May7-May8-May9-May10-May11-MayDiagram 3: Markfuktigheten i procent för område 8, ingen markberedningOmråde 8, ingen markberedning25%20%Procent15%10%CS616 nr 1CS616 nr 25%0%11-May12-May13-May14-May15-May16-May17-May18-May19-May20-May23


Mätningarna tagna med Delta T markfuktsmätaren understryker mätningarna medloggrarna. Enligt tabell 4, mättes markfuktigheten över båda ståndpunkterna vid 3skilda tillfällen och vid ungefär samma tid på dygnet. Markfuktighetsmätningarnatagna med Delta T är något högre sedd över hela området än vad mätningarna tagnamed loggrarna är. De visar att markfuktigheten på båda ståndorterna med högläggningär högre i groparna än i högarna. Skillnaden mellan hög och mark utan markberedningvisar ingen större skillnad i markfuktighet. Däremot visar tabellen att det är fuktigare iområde 11 än vad det är i område 8. När det gäller standardavvikelsen, är den relativtjämn över alla områden och datum. Detta tyder på att även fast det finns vissspridning inom områdena när det gäller markfuktighet, är fluktuationen mellanmätningarna liten. De största skillnaderna tenderar att finnas i groparna ochframförallt i område 11.Tabell 4: Markfuktigheten mätt vid 3 skilda tillfällen med en bärbar markfuktsmätare och dessstandardavvikelseMarkfuktighet mätt med en Delta T markfuktsmätareDatum Omr 8, högl grop Omr 8, högl hög Omr 8, inget Omr 11, högl grop Omr 11, högl hög Omr 11, inget16-Apr 38% 33% 24% 35% 30% 34%St Dev 13% 11% 15% 13% 10% 14%27-Apr 37% 31% 23% 29% 23% 37%St Dev 17% 11% 11% 18% 7% 18%11-May 35% 27% 20% 22% 22% 28%St Dev 13% 10% 8% 8% 8% 15%Bild 5: Höjdmätning med en Vertex III höjdmätare24


6 DiskussionAvsaknad av fastställande statistik gör att de resultat som har tagits fram inte visar omdet verkligen finns en skillnad, även fast det verkar vara det. Hade det funnits mer tidtill förfogande, hade en mer grundläggande analys kunnat göras. Men eftersom dettainte är fallet, får arbetet ses mer som ett förarbete till vidare studier. För att förbättrastudien ännu mer, kunde fler provytor ha inventerats. 8 plotter är relativt få för att geett tillfredsställande resultat och detta gör att de plotter som valdes har en storpåverkan på denna studie. Detta fel kan sägas vara slumpmässigt, medan ett mersystematiskt fel kan vara medtagande av större träd vid inventeringen.Från inventeringen kan ett mönster ses mellan markberedningsmetod och tillväxt. Påsamtliga plotter var höjden hos träden på högläggning lägre än för de utanmarkberedningsmetod. När det gäller bredd på stammen följer alla utom en avplotterna utan markberedning på område 11 samma trend; granarna på högläggninghade genomsnittligt bredare stammar. Anledningen till att område 11 fick ett högremedelresultat på deras stambredd kan bero på att vissa av träden i plottens ytterkantvar äldre. Dessa kan ha kommit in från närliggande områden, där gran fanns sedantidigare. Marken kan därför ha fått in en del självsådda granar som inte togs bortinnan de planterade i området, vilket skulle kunna påverka det slutgiltiga resultatet.Vid område 8 utan markberedning kan den lägre markfuktigheten påverka tillväxtenhos stammen. Enligt Bergh et al. (2004) är vattenstress en orsak till att granstammenoftast blir smalare. Då det har bekräftats från både logger och Delta Tmarkfuktighetsmätaren att vattenhalten har varit lägre i den här ståndorten ijämförelse med de andra, kan detta ge ännu en förklaring till varför de är så passsmala. Detta förutsätter att skillnaderna i markfuktighet är konstant lägre under denresterande delen av året. Då insamlingen av data bara har skett under en korttidsperiod, är det svårt att utgå ifrån om den låga vattenhalten kan vara denhuvudsakliga orsaken. Men i och med att tillväxten påverkas mest av en låg vattenhaltunder våren (Bergh et al., 2004), är det troligt att detta året kommer att ge en minskadtillväxt i jämförelse med föregående år.Eftersom planteringen av dessa områden är primär och sker på mark som tidigare harvarit antingen åkermark eller hage, är förhållandena för granplantornas tillväxt goda.Plöjning innan sådd av grödor håller marken uppluckrad och ger goda förutsättningarför luftfyllda kapillärer. Dessutom blandas den ovanliggande jorden väl, vilket ledertill att olika markskikt inte blir lika utpräglade som i en mogen skog. Detta kan varaen av orsakerna till att granarna som är planterade utan markberedningsmetod växerså pass bra. När marken inte är så kompakt, kan rötterna bre ut sig mer och ta upp enstörre del av olika näringsämnen. Det finns även fler porer som ger syretillförsel tillrötterna, vilket leder till att de inte riskerar att kvävas.Resultaten från inventeringen var oväntade, då min grundläggande hypotes var attgranarna planterade med högläggning skulle vara längre än de träd som står påoberedd mark. Frågan som följde av resultaten var om tillväxten av rotsystemetmissgynnades av att granen på ej markberedd jord sköt i höjden och om de i så fall ärmer känsliga för till exempel stormar efter att den första gallringen ger ett mindre tättbestånd. Det som går att svara på är att enligt Martinssons rapport (1985) bordestabiliteten hos trädet vara mindre. Med ökad höjd, avtar grenarnas och rotens andelav totalvikten. Eftersom höjden på trädet är en stjälpande kraft på <strong>granens</strong> förmåga att25


stå upprätt, kan detta leda till att dessa träd är mer känsliga för hårda vindar.Detsamma kan sägas om granarna på högläggning, då tjocklek också påverkarandelen yta som utsätts för starka vindstyrkor. Men, enligt egen teori, då en tjockarestam troligtvis är tyngre än en som är lång och smal, känns det troligare att de trädsom har högst benägenhet att falla vid storm är de som är planterade utanmarkberedning.Viss påverkan kommer även av att antalet träd som höggs till att bli olika varierademed plats och markberedningsmetod. Fler träd har till exempel lämnats kvar påområde 8 utan markberedning dels för att träden inte växte till att bli tillräckligt finaför att tas som julgranar och dels för att terrängen och bäcken gjorde det besvärligt atttransportera bort dem. Därför har en större andel träd lämnats kvar, vilket leder till attkonkurrensen av solljus, vatten och näringsämnen blir större än där antaletkvarstående träd är färre. Skillnaden i antalet kvarstående träd påverkar på så vistillväxten och ger olika goda förhållanden till utbredning.Det har även visats i studien om högläggning, gjord av Smolander et al. (2000), attmineralisering av kol och bindandet av kväve minskar de första åren efter plantering.Då markvegetation saknas, bildas inget nytt material som nedbrytare kan bryta ner.Detta ger en minskad tillväxt de första åren, vilket skulle ge plantorna utanmarkberedningsmetod ett visst försprång. Eftersom de planterades direkt i jorden, harde inte haft samma problem vid starten. De har därför haft tillfälle att växa mer påhöjden, som i sin tur kan komma att förklara skillnaden i höjd bestånden emellan.Efter ett par år tar mineraliseringen och nitrifikationen fart för granarna planterademed högläggning, vilket även sätter fart på tillväxten.En fjärde anledning kan vara rötternas begränsade jordyta vid plantering i en hög,jämförelsevis med gran planterad utan markberedningsmetod. Då rötterna inte kansprida ut sig lika mycket horisontellt utan att bryta igenom markytan, måste de iställetfölja ytan nedåt. Risken finns annars att de torkar ut. Resultatet blir att de inte fårtillgång till lika mycket näringsämnen som granarna utan markberedning får, som isin tur minskar på granarnas optimala tillväxt. Rötternas begränsade utspridningsarea,i jämförelse med granar på ingen markberedning, kan även leda till att dessa är sämreförankrade i jorden (Örlander et al., 1998).Mätningarna av markfuktighet med hjälp av loggrarna visar att det finns en skillnad ide olika markberedningsmetoderna. Vid högläggning hade högarna i regel en lägremarkfuktighet än vad groparna hade, men hade i genomsnitt hade högläggning enhögre vattenhalt än området utan markberedning. Anledningen till detta resultat berordelvis på att i område 8 utan markberedning, där loggern placerades, står ett tättbestånd av granar som har ett medelantal på 2 898,09 träd/hektar. Det stora antaletgranar leder till ett högre vattenupptag från marken och en högre interception, vilketdärmed leder till en minskning i markens fuktighet. Det ska dock poängteras attmätningarna inte är statistiskt fastställda, på grund av tidsbrist. Detta leder till attskillnaderna inte kan bevisas vara avgörande när det gäller resultaten för den härstudien.Under den korta period som område 8 med högläggning mättes, visar loggern ingastora förändringar i sin markfuktighet. Detta kan antingen bero på attgrundvattennivån ligger nära markytan, vilket ger mer stabila värden, eller att mätaren26


inte mäter som den ska. Tittar man på mätningarna tagna med Delta Tmarkfuktsmätaren, ligger markfuktigheten i groparna på en relativt stabil nivå påomkring 30 %. Detta är ungefär samma nivå som mätningarna gjorda avmarkfuktssensorerna ligger på. Därför är det troligare att grundvattennivån liggernärmare markytan än att loggern inte fungerar. Dessutom går lagret av lera mycketdjupare i område 8 än i 11. Då lera har mindre kapillärer än en morän, är vattnet merbundet till jorden tack vare kapillärkraften. Detta stämmer in på vad framför alltMagnusson (2009) har skrivit i sin rapport.Förutom skillnaderna i vattenmängd, visar loggrarna att vattennivån i marken harlegat på en god nivå, men att mängden har varit mindre än tidigare år. Detta var ocksåett oväntat resultat, eftersom området enligt egen erfarenhet alltid har haft en högvattenhalt så här års. Däremot har det både varit ovanligt varmt och torrt i år, vilkethar observerats ute i fält. Mätningarna gjorda av SMHI visar att förutom att det harvarit uppemot 1,5°C varmare än normalt, har mängden nederbörd varit hälften så storän vad den brukar vara. Hög avdunstning, dränering och transpiration har lett till attden mängd vatten som har tillförts fort har försvunnit. Maj månad var torrare ännormalt de första 10 dagarna, för att sedan återgå till den nederbördsnivå som harfunnits under tidigare år. Däremot har det varit ungefär 1°C kallare än normalt, som isin tur leder till en minskad avdunstning och lägre marktemperatur.Utifrån en bedömning av resultaten, kan det även fastslås att <strong>granens</strong> mycorrhizaepåverkas. Den största koncentrationen finns i humuslagret och de överstaminerallagrena, dels på grund av syretillförseln och dels av en högre mängdnedbrytbart material. Då rotsystemet ligger nära markytan, är det känsligt för bådevattenstress och för låga temperaturer. Optimal markfuktighet för gran liggervanligtvis mellan 8-49 %, med avtagande tillväxt ju närmare gränsvärdena mankommer (Heiskanen och Mäkitalo, 2002). Eftersom vattentillgången på vissa delar avståndorterna är lågt, med en markfuktighet på ungefär 15 %, kan mycorrhizaenpåverkas mer negativt under den här perioden. Detta förutsätter dock attvattentillgängligheten även är mindre under kommande säsonger. Med minskadtillväxt, bildas färre korta rötter som mycorrhizaen kan kolonisera. Temperatur ärockså en begränsande faktor i det att det kan försämra förflyttningen av kolhydraterfrån växt till rot. Enligt Rudawska (2007) börjar utvecklingsperioden förektomycorrhizae när de översta jordlagrena har en medeltemperatur på 10-11°C.Beroende på markens värmeledande förmåga, är det möjligt att flödet av kolhydraterhar varit långsammare under april medan marken fortfarande värms upp av denomkringliggande atmosfären. Däremot, eftersom maj har varit kallare än normalt, kandet möjligtvis ha lett till att marken har varit varmare än de ovanliggandemarklagrena. Då skulle flödet av kolhydrater gynnas och mycorrhizaen skulle kunnaproducera mer upptagbart kväve. Då utgås det från att marken i medel har varitvarmare än 10-11°C. Har den inte varit det, har väderomslaget inte haft någon direktpåverkan på tillväxten.När det gäller val av markberedningsmetod anser jag att rekommendationen frånskogsstyrelsen var rätt, både vid nuvarande plantering och för framtida bruk. Som detser ut just nu och enligt mina tidigare observationer, finns mycket vatten i områdetunder den första delen av året. Detta kräver en markberedning som ger en goddränering utöver den dikning som har gjorts. Men enligt Briceno-Elizondo et al.(2006), kan detta komma att förändras, då de förutspår en högre medeltemperatur och27


en lägre mängd nederbörd. Markberedningen ska därför kunna ge så godaförhållanden som möjligt för både det rådande och det framtida klimatet.Fläckmarkberedning tas bort direkt, eftersom det visat sig att vattenhalten i denplanterade fläcken kan öka ännu mer när marken är fuktig. En öppen mark har bättregenomsläppsförmåga än ett skyddande humustäcke eller markvegetation, vilket ledertill att mer vatten lyckas ta sig ner i den beredda fläcken. Harvning är en av devanligaste metoderna i Sverige och skulle kunna användas i <strong>Guvarp</strong>. Denrekommenderas när marken är frisk, består av sandig-moig morän och där det finns ettmåttligt tjockt humustäcke. Nackdelen är dock att utlakning av kväve från dennametod är stor. Då kväve är ett av de viktigaste näringsämnena för <strong>granens</strong> optimalatillväxt, är den här metoden ej att föredra. Grönrisplantering är inte heller attrekommendera, då det krävs mycket arbete för att hålla snytbaggeangreppen på enrespektabel nivå. Tillväxten är inte heller lika god som vid andramarkberedningsmetoder. Fördelarna är dock att ståndorten får en mindre skadligpåverkan vid plantering och den är dessutom det billigaste alternativet.Den bästa metoden av de 5, enligt litteraturstudien är inversberedning. Den har lågstörning på marken, ger en hög temperatur och behåller markfuktigheten på en godnivå. Rötterna har större tillgång till att bre ut sig, vilket både ger mer tillgång tillnäringsämnen samt leder till en bättre förankring. Vid hög rotandel ökar stabilitetenoch, enligt egen uppfattning, borde risken för stormfällning minska. Syresättningen ärbättre hos inversberedning än vid andra markberedningsmetoder och granarna har enminskad tendens att utsättas för frostskador. På många sätt är därför inversmetoden attföredra istället för en högläggning. Men det som gör att den inte rekommenderas ärför att den är väldigt svår att genomföra. För att inversberedning ska fungera optimalt,får inte lagrena blandas när jorden vänds upp och ner. Dessutom är markberedningenmer kostsam att utföra än en högläggning. Det kan därför vara oekonomiskt att satsapå inversberedning om skogens huvudsakliga syfte är att producera julgran ochmassaved. Slutsatsen blir därför att satsningen på det näst bästa alternativet,högläggning, var rätt både ur en ekonomisk och en praktisk synpunkt.Eventuella fel som kan ha uppstått i utförandet av den här uppsatsen är följande:- problem med logger- klassning- avrundningar vid inventering- mätfelDet största problemet vid utförandet av det här projektet var att installera och sätta utde båda loggrarna. Att finna och beställa rätt mjukvara, få tag på de rätta sladdarnaoch sedan koppla ihop utrustningen var inte särskilt avancerat, men tog en del tid attutföra. Installeringen var däremot svår, då erfarenhet har saknats sedan tidigare. Denena loggern sattes dessutom ut på fel markberedningsmetod. Min första tanke var attjämföra markfuktigheten områdena emellan, vilket ledde till att jag satte loggrarna påvars ett högläggningsområde. Men efter samtal med min handledare, visade det sig attjag hade antagit fel och under de sista veckorna flyttades loggern på område 8 frånhögläggning till området utan markberedning. Det positiva med detta är däremot attjag nu kunde göra en jämförelse mellan 3 områden, vilket jag annars inte skulle hamöjlighet till.28


När det gäller avrundning vid inventering kan uppskattningen av träden ha påverkatresultaten. Vid mätning med klave kan en gren eller liknande påverka den slutgiltigastamarean och få träden att verka bredare än vad de är. Samma gäller för höjden, dåvid vissa tillfällen dosan gav alldeles för höga värden. Höjden mättes inte för allaträden i 2 av områdena, på grund av att andelen träd inom plotterna var fler än vadsom var beräknat. För att spara tid mättes inte de träd som var ungefär lika höga somdet föregående.För att ge en mer exakt analys av områdets markfuktighet, skulle en mätperiod påminst ett par år behövas. Då kan alla säsongsvariationer tas med i beräkningen, samtkan avvikande år ge en mindre påverkan på resultatet. Det som inte syns i de härresultaten är vilka perioder under året som det finns mer respektive mindremarkfuktighet. Vid den här studien har bara en säsong mätts och slutsatser kan baradras utifrån denna. Kanske finns det andra delar av året med mer vatten som i sin turpåverkar beståndet. Kanske är det tvärtom i regel väldigt torrt under tillväxtperioden,vilket kan påverka granen negativt. Det sistnämnda verkar mindre troligt, eftersomtillväxten ändå är relativt hög för båda ståndorterna. Men i jämförelse med andrastudier på <strong>granens</strong> tillväxt, (Sillerström, 1988) är vårens väderförhållanden viktiga för<strong>granens</strong> fortsatta tillväxt. Bergh, Linder och Bergström (2004) poängterar att entillräckligt hög nederbörd under våren är viktigare för <strong>granens</strong> tillväxt än om detskulle regna mycket under hösten. Dessutom är frostrisken större under våren, dåtemperaturerna i luften fortfarande är låga. Därför ses mätningarna gjorda i <strong>Guvarp</strong>som viktiga och betydelsefulla. Utifrån resultaten som har fåtts ut från den härperioden, kan man med viss säkerhet påpeka att beståndet kommer att få en minskadtillväxt i år, om inte väderförhållandena blir bättre.Källorna som har använts i studien anses vara tillförlitliga. Litteraturstudien har gettsekundärdata, vars syften har kontrollerats. Konsultationen med expertis samt egnamätningar har resulterat i primärdata och anses vara representativa för <strong>Guvarp</strong>.7 SlutsatsMålet med studien var att undersöka om den höga kvantiteten av markfukt påverkartillväxten hos gran, med hjälp av en praktisk undersökning i <strong>Guvarp</strong>. Påskogsfastigheten <strong>Guvarp</strong> 3:5 finns 2 bestånd på fuktig mark där man vidplanteringstillfället planterat både med och utan markberedning. Bestånden är nu 23respektive 17 år gamla. Syftet var att studera om det fanns någon skillnad i tillväxthos träden planterade på höglagt område och de som är planterade utanmarkberedning. Andra markberedningsmetoder togs i beaktning för att möjligen hittaett mer lämpligt alternativ och slutligen diskuterades andra påverkande faktorer på<strong>granens</strong> tillväxt.Mängden markfuktighet påverkar tillväxten hos gran; en för hög leder till att rötteroch mycorrhizae som binder kväve drunknar och en för låg torkar istället ut rötterna,ger en sämre fotosyntes och det bildas färre korta rötter som mycorrhizaen kan hautbyte med. Vid praktiskt utförda mätningar våren 2010 visade det sig attmarkfuktigheten var högre i groparna vid en högläggning än i högarna och på obereddmark. Båda låg på ungefär samma vattennivå. Markfuktigheten vid mätningsperioden29


har påverkats av det torra och varma klimatet under april och lett till lägre värden änvad det normalt annars brukar vara den här säsongen.Det har även visats att en lägre markfuktighet kan ge en minskad stamvedsproduktionhos gran. Då resultaten från mätningarna har visat att den lägsta vattenhalten finns iområden med smala stammar, verkar det troligt att dessa har påverkats under enlängre tidsperiod. Men i och med att markfuktigheten bara har mätts under en kortperiod, går det inte att fastställa säkert om vattenbrist är den främsta orsaken. Och dåfastställande statistisk saknas, blir resultaten ännu mera otydliga. Därför ska de tasmest som en observation än som rena fakta. En längre tidsperiod krävs för attfastställa resultaten ordentligt.Högläggning har visat sig vara mest lämpat som markberedningsmetod i <strong>Guvarp</strong>, dåmarkfuktigheten i högarna minskar, temperaturen i marken ökar vilket är gynnsamtför transport av kolhydrater ner till mycorrhizaen, minskar skador från frost och gerbättre tillgång till mineraler.30


8 Referenslista8.1 LitteraturAlavi, G. (2002), The impact of soil moisture on stem growth of spruce forest duringa 22-year period, Forest ecology and Management, Elsevier Science B.V. Vol. 166.2002. No. 17-33.Albrektson, A., Elfving, B., Lundqvist, L., Valinger, E. (2008), Skogsskötselserien –Skogskötselns grunder och samband, Skogsstyrelsens förlag.Bergh, J., Linder, S., Bergström, J. (2004), Potential production of Norway spruce inSweden, Forest Ecology and Management, Elsevier Science B.V. Vol. 204. 2005. No.1-10.Bergh, J., Linder, S., Lundmark, T., Elfving, B. (1999), The effect of water andnutrient availability on the productivity of Norway spruce in northern and southernSweden, Forest Ecology and Management, Elsevier Science B.V. Vol. 119. 1999. No.51-62.Björklund, M., Paulsson, U. (2003), Seminarieboken - att skriva, presentera ochopponera, Lund, Studentlitteratur AB. Upplaga 1:9. ISBN 978-91-44-04125-4.Björlesjö, B. O. (1978), Praktisk skogshandbok, Djursholm, SverigesSkogsvårdsförbund, Kristianstads Boktryckeri AB, 9:e upplagan.Briceño-Elizondo, E., Garcia-Gonzalo, J., Peltola, H., Matala, J., Kellomäki, S.(2006), Sensitivity of growth of Scots pine, Norway spruce and silver birch to climatechange and forest management in boreal conditions, Forest Ecology andManagement, Elsevier B.V. Vol. 232. 2006. No. 152-167.Chapin, F.S., Matson, P.A., Mooney, H.A. (2002), Principles of terrestrial ecosystemecology, New York, Springer Science, 436 p., ISBN 0-387-95443-0.Durall, D. M., Jones, M. D., Lewis, K. J. (2005), Effects of forest management onfungal communities, Taylor & Francis Group, LLC.Eliasson, B., Svensson, N. (2000), Färingtofta, socknen förr och nu, Kristianstad,Kristianstads Boktryckeri AB.Emanuelsson, U., Bergendorff, C., Billqvist, M., Carlsson, B., Lewan, N. (2002), Detskånska kulturlandskapet, Lund, Naturskyddsföreningen, BTJ Tryck AB. Andraupplagan.Fober, H. (2007), Biology and Ecology of Norway spruce, Kórnik, SpringerNetherlands ISBN 978-1-4020-4840-1.31


Hagner, M. (2004), Naturkultur – Ekonomiskt skogsbruk kännetecknat av befriandegallring och berikande plantering, Umeå, Larssons & Co:s Tryckeri AB. ISBN 91-631-5010-7.Hallsby, G., Örlander, G. (2004), A comparison of mounding and inverting toestablish Norway spruce on podzolic soils in Sweden, Forestry, Vol. 77, No. 2.Heiskanen, J., Mäkitalo, K. (2002), Soil water-retention characteristics of Scots pineand Norway spruce forest sites in Finnish Lapland, Forest Ecology and Management,Elsevier Science B.V. Vol. 162. 2007, No. 137-152.Heiskanen, J., Mäkitalo, K., Hyvönen, J. (2007), Long-term influence of sitepreparation on water-retention characteristics of forest soil in Finnish Lapland,Forest Ecology and Management, Elsevier B.V. Vol. 241. 2007. No. 127-133.Lammi, E. (2006), Markbehandling på boreal skogsmark med fokus påmarkberedning – en litteraturöversikt, Examensarbete i ämnet skogshushållning,Institutionen för skogsskötsel, Sveriges lantbruksuniversitet, UmeåLangvall, O., Nilsson, U., Örlander, G. (2001), Frost damage to planted Norwayspruce seedlings – influence of site preparation and seedling type, Forest Ecology andManagement, Elsevier B.V. Vol. 141. 2001. No. 223-235Lundmark, J-E. (1988), Skogsmarkens ekologi – ståndortsanpassat skogsbruk, del 2 -Tillämpning, Jönköping, Skogsstyrelsen, Fälths Tryckeri AB, 319 p., ISBN 91-85748-69-2.Magnusson, T. (2009), Skogsskötselserien – Skogsbruk, mark och vatten,Söderköping, Skogsstyrelsen, Skogsstyrelsens förlag, andra utgåvanMarklund, L. G. (1988), Biomassafunktioner för tall, gran och björk i Sverige(Biomass functions for pine, spruce and birch in Sweden), Department of ForestSurvey, Report 45, Swedish University of Agricultural Scienses, Umeå, 73 p.Martinsson, O. (1985), Markberedningens inflytande på överlevnad, tillväxt ochrot/skott – relation i föryngringar av tall, gran och contorta, Umeå, SverigesLantbruksuniversitet, rapport nr 15Mäkitalo, K., Hyvönen, J. (2003), Late-summer soil water content on clear-cutreforestation areas two decades after site preparation in Finnish Lapland, ForestEcology and Management, Elsevier B.V., Vol. 189. 2004. No. 57-75Nordborg, F., Nilsson, U., Örlander, G. (2002), Inversmarkberedning – snabbareplantetablering och mer näring till plantan, SLU Reproenheten Uppsala, Fakta Skog2002 nr 9. ISSN 1400-7789Nordborg, F., Nilsson, U., Örlander, G. (2003), Effects of different soil treatments ongrowth and net nitrogen uptake of newly planted Picea abies (L.) Karst. Seedlings,Forest Ecology an Management, Elsevier B.V. Vol. 180. 2003. No. 571-582.32


Przybylski, T. (2007), Biology and Ecology of Norway spruce, Kórnik, SpringerNetherlands ISBN 978-1-4020-4840-1.Püttsepp, Ü. (2004), Effects of Sustainable Management Practices on Fine-rootSystems in Willow (Salix viminalis, S. Dasyclados), Grey Alder (Alnus incana) andNorway Spruce (Picea abies) Stands, Doctoral thesis, Swedish University ofAgricultural Sciences, Department of Ecology and Environmental Research, Uppsala.Read, D. J. (1991), Mycorrhizas in ecosystems, Basel/Switzerland, Birkhäuser Verlag,Experientia 47. 1991.Rosenqvist, L., Hansen, K., Vesterdal, L., van der Salm, C. (2009), Water balance inafforestation chronosequences of common oak and Norway spruce on former arableland in Denmark and southern Sweden, Agricultural and Forest Meteorology,Elsevier B.V. Vol. 150. 2010. No. 196-207.Rudawska, M. L. (2007), Biology and Ecology of Norway spruce, Kórnik, SpringerNetherlands ISBN 978-1-4020-4840-1.Sillerström, E. (1988), Skogsbrukarens handbook – en handboksserie förskogsbrukare och alla andra som är intresserade av skog, Falköping, Skogsstyrelsen,Gummessons Tryckeri AB. Tredje upplagan. ISBN 91-85748-43-9.Smolander, A., Paavolainen, L., Mälkönen, E. (2000), C and N transformations inforest soil after mounding for regeneration, Forest Ecology and Management,Elsevier Science B.V. Vol. 134. 2000. No. 17-28Strahler, A., Strahler, A. (2006), Introducing physical geography, John Wiley & Sons,Inc., fjärde upplagan, 728 p., ISBN 0-471-67950-XSveriges officiella statistik (2009), Skogsdata 2009, Umeå, Institutionen för skogligresurshållning, SLU, Arkitektkopia AB. ISSN 0280-0543.Tatarinov, F., Bochkarev, Y., Oltchev, A., Nadezhdina, N., Cermak, J. (2005), Effectof contrasting water supply on the diameter growth of Norway spruce and aspen inmixed stands: a case study from the southern Russian taiga, EDP Sciences, Annals ofForest Science. Vol. 62. 2005. No. 807-816Witzell, J., Barklund, P., Berquist, J., Berglund, M., Bernhold, A., Blennow, K.,Hanson, L., Hansson, P., Lindelöw, Å., Långström, B., Nordlander, G., Pettersson,M., Rönnberg, J., Stenlid, J., Valinger, E., Wallertz, K., Witzell, J., Åhman, I. (2009),Skogsskötselserien nr 17, Skador på skog, Skogsstyrelsen, Skogsstyrelsens förlagÖrlander, G., Hallsby, G., Gemmel, P., Wilhelmsson, C. (1998), Inverting improvesestablishment of Pinus contorta and Piceas abies – 10-year results from a sitepreparation trial in northern Sweden, Scandinavian Journal of Forest Research,Scandinavian University Press. Vol. 13. 1998. No. 160-168.33


8.2 Elektroniska källorNationalencyklopedin (a). Sökord hyf. Hämtad frånhttp://www.ne.se/hyf?i_h_word=hyfer. Hämtad den 5 maj 2010.Nationalencyklopedin (b). Sökord Gran. Hämtad frånhttp://www.ne.se/lang/gran/184893. Hämtad den 27 april 2010.Skogsstyrelsen, Markberedning. Hämtad frånhttp://www.skogsstyrelsen.se/minskog/templates/grundbok.asp?id=2251&epslanguage=SV. Hämtad den 29 april 2010.SMHI (a), April 2010 – Temperatur och nederbörd. Hämtad frånhttp://www.smhi.se/klimatdata/manadens-vader/manadens-vader-sverige/april-2010-temperatur-och-nederbord-1.11041. Hämtad den 11 maj 2010.SMHI (b), Temperatur. Hämtad frånhttp://www.smhi.se/klimatdata/meteorologi/temperatur. Hämtad den 23 maj 2010.SMHI (c), Nederbörd, Hämtad frånhttp://www.smhi.se/klimatdata/meteorologi/nederbord. Hämtad den 23 maj 2010.8.3 Muntliga källorKerstin Jakobsson. Skogsägare i <strong>Guvarp</strong>. Samtal den 13 maj 2010.8.4 Kartor och bilderKarta 1: medgivande Kerstin JakobssonKarta 2: © Lantmäteriet. Medgivande: Y2010/0047Bilder: Y. Persson, 201034


Lunds Universitets Naturgeografiska institution. Seminarieuppsatser. Uppsatsernafinns tillgängliga på Naturgeografiska institutionens bibliotek, Sölvegatan 12, 223 62LUND.Serien startade 1985. Uppsatserna är även tillgängliga påhttp://www.geobib.lu.se/The reports are available at the Geo-Library, Department of Physical Geography,University of Lund, Sölvegatan 12, S-223 62 Lund, Sweden.Report series started 1985. Also available at http://www.geobib.lu.se/111. Tränk, L., (2005): Kadmium i skånska vattendrag – en metodstudie iföroreningsmodellering.112. Nilsson, E., Svensson, A.-K., (2005): Agro-Ecological Assessment of PhonxayDistrict, Luang Phrabang Province, Lao PDR. A Minor Field Study.113. Svensson, S., (2005): Snowcover dynamics and plant phenology extractionusing digital camera images and its relation to CO2 fluxes at Stordalen mire,Northern Sweden.114. Barth, P. von., (2005): Småvatten då och nu. En förändringsstudie avsmåvatten och deras kväveretentionsförmåga.115. Areskoug, M., (2005): Planering av dagsutflykter på Island med nätverkanalys116. Lund, M., (2005): Winter dynamics of the greenhouse gas exchange in anatural bog.117. Persson, E., (2005): Effect of leaf optical properties on remote sensing of leafarea index in deciduous forest.118. Mjöfors, K., (2005): How does elevated atmospheric CO2 concentration affectvegetation productivity?119. Tollebäck, E.,(2005): Modellering av kväveavskiljningen under fyra år i enanlagd våtmark på Lilla Böslid, Halland120. Isacsson, C., (2005): Empiriska samband mellan fältdata och satellitdata – förolika bokskogområden i södra Sverige.121. Bergström, D., Malmros, C., (2005): Finding potential sites for small-scaleHydro Power in Uganda: a step to assist the rural electrification by the use ofGIS122. Magnusson, A., (2005): Kartering av skogsskador hos bok och ek i södraSverige med hjälp av satellitdata.123. Levallius, J., (2005): Green roofs on municipal buildings in Lund – Modelingpotential environmenta benefits.124. Florén, K., Olsson, M., (2006): Glacifluviala avlagrings- och erosionsformer Isydöstra Skåne – en sedimentologisk och geomorfologisk undersökning.125. Liljewalch-Fogelmark, K., (2006): Tågbuller i Skåne – befolkningensexponering.126. Irminger Street, T., (2006): The effects of landscape configuration on speciesrichness and diversity in semi-natural grasslands on Öland – a preliminarystudy.127. Karlberg, H., (2006): Vegetationsinventering med rumsligt högupplösandesatellitdata – en studie av QuickBirddata för kartläggning av gräsmark ochkonnektivitet i landskapet.128 Malmgren, A., (2006): Stormskador. En fjärranalytisk studie av stormenGudruns skogsskador och dess orsaker.129 Olofsson, J., (2006): Effects of human land-use on the global carbon cycleduring the last 6000 years.35


130 Johansson , T., (2006): Uppskattning av nettoprimärproduktionen (NPP) istormfällen efter stormen Gudrun med hjälp av satellitdata.131 Eckeskog, M., (2006): Spatial distribution of hydraulic conductivity in the RioSucio drainage basin, Nicaragua.132 Lagerstedt, J., (2006): The effects of managed ruminants grazing on the globalcarbon cycle and greenhouse gas forcing.133 Persson, P., (2007): Investigating the Impact of Ground Reflectance onSatellite Estimates of Forest Leaf Area Index134 Valoczi, P. (2007): Koldioxidbalans och koldioxidinnehållsimulering avbarrskog I Kristianstads län, samt klimatförändringens inverkan på skogen.135 Johansson, H. (2007): Dalby Söderskog - en studie av trädarternassammansättning 1921 jämfört med 2005137 Kalén, V. (2007): Analysing temporal and spatial variations in DOCconcentrations in Scanian lakes and streams, using GIS and Remote Sensing138 Maichel, V. (2007): Kvalitetsbedömning av kväveretentionen i nyanlagdavåtmarker i Skåne139 Agardh, M. (2007): Koldioxidbudget för Högestad – utsläpp/upptag ochåtgärdsförslag140 Peterz, S. (2007): Do landscape properties influence the migration of Ospreys?141 Hendrikson, K. (2007): Småvatten och groddjur i Täby kommun142 Carlsson, A. (2008): Antropogen påverkan i Sahel – påverkar människansaktivitet NDVI uppmätt med satellit.143 Paulsson, R. (2008): Analysing climate effect of agriculture and forestry insouthern Sweden at Högestad & Christinehof Estate144 Ahlstrom, A. (2008): Accessibility, Poverty and Land Cover in HambantotaDistrict, Sri Lanka. Incorporating local knowledge into a GIS basedaccessibility model.145 Svensson T. (2008): Increasing ground temperatures at Abisko in SubarcticSweden 1956-2006146 af Wåhlberg, O. (2008): Tillämpning av GIS inom planering och naturvård -En metodstudie i Malmö kommun.147 Eriksson, E. och Mattisson, K. (2008): Metod för vindkraftslokalisering medhjälp av GIS och oskarp logik.148 Thorstensson, Helen (2008): Effekterna av ett varmare klimat på fenologin hosväxter och djur i Europa sedan 1950.149 Raguz, Veronika (2008): Karst and Waters in it – A Literature Study on Karstin General and on Problems and Possibilities of Water Management in Karst inParticular.150 Karlsson, Peggy (2008): Klimatförändringarnas inverkan på de svenskavägarna.151 Lyshede, Bjarne Munk (2008): Rapeseed Biodiesel and Climate ChangeMitigation in the EU.152 Sandell, Johan (2008): Detecting land cover change in Hambantota district, SriLanka, using remote sensing & GIS.153 Elgh Dalgren, Sanna (2008): vattennivåförändringar i Vänern och dessinverkan på samhällsbyggnaden I utsatta städer154 Karlgård, Julia (2008): Degrading palsa mires i northern Europe: changingvegetation in an altering climate and its potential impact on greenhouse gasfluxes.155 Dubber, Wilhelm and Hedbom, Mari (2008) Soil erosion in northern Loa PDR36


– An evaluation of the RUSLE erosion model156 Cederlund, Emma (2009): Metodgranskning av Klimatkommunernas lathundför inventering av växthusgasutsläpp från en kommun157 Öberg, Hanna (2009): GIS-användning i katastrofdrabbade utvecklingsländer158 Marion Früchtl &Miriam Hurkuck (2009): Reproduction of methane emissions fromterrestrial plants under aerobic conditions159 Florian Sallaba (2009): Potential of a Post-Classification Change DetectionAnalysis to Identify Land Use and Land Cover Changes. A Case Study inNorthern Greece160 Sara Odelius (2009): Analys av stadsluftens kvalitet med hjälpav geografiska informationssystem.161 Carl Bergman (2009): En undersökning av samband mellan förändringar ifenologi och temperatur 1982-2005 med hjälp av GIMMS datasetet ochklimatdata från SMHI.162 Per Ola Olsson (2009): Digitala höjdmodeller och höjdsystem. Insamling avhöjddata med fokus på flygburen laserskanning.163 Johanna Engström (2009): Landskapets påverkan på vinden -sett ur ettvindkraftperspektiv.164 Andrea Johansson (2009): Olika våtmarkstypers påverkan på CH 4 , N 2 O ochCO 2 utsläpp, och upptag av N 2.165 Linn Elmlund (2009): The Threat of Climate Change to Coral Reefs166 Hanna Forssman (2009): Avsmältningen av isen på Arktis - mätmetoder,orsaker och effekter.167 Julia Olsson (2009): Alpina trädgränsens förändring i Jämtlands- och Dalarnaslän över 100 år.168 Helen Thorstensson (2009): Relating soil properties to biomass consumptionand land management in semiarid Sudan – A Minor Field Study in NorthKordofan169 Nina Cerić och Sanna Elgh Dalgren (2009): Kustöversvämningar och GIS- en studie om Skånska kustnära kommuners arbete samt interpolationsmetodensbetydelse av höjddata vid översvämningssimulering.170 Mats Carlsson (2009): Aerosolers påverkan på klimatet.171 Elise Palm (2009): Övervakning av gåsbete av vass – en metodutveckling172 Sophie Rychlik (2009): Relating interannual variability of atmospheric CH 4growth rate to large-scale CH 4 emissions from northern wetlands173 Per-Olof Seiron and Hanna Friman (2009): The Effects of Climate InducedSea Level Rise on the Coastal Areas in the Hambantota District, Sri Lanka - Ageographical study of Hambantota and an identification of vulnerableecosystems and land use along the coast.174 Norbert Pirk (2009): Methane Emission Peaks from Permafrost Environments:Using Ultra–Wideband Spectroscopy, Sub-Surface Pressure Sensing and FiniteElement Solving as Means of their Exploration175 Hongxiao Jin (2010): Drivers of Global Wildfires — Statistical analyses176 Emma Cederlund (2010): Dalby Söderskog – Den historiska utvecklingen177 Lina Glad (2010): En förändringsstudie av Ivösjöns strandlinje178 Erika Filppa (2010): Utsläpp till luft från ballastproduktionen år 2008179 Karolina Jacobsson (2010): Arktiska miljöer180 Mattias Spångmyr (2010): Global effects of albedo change due to urbanisation181 Emmelie Johansson och Towe Andersson (2010): Ekologiskt jordbruk – ettsätt att minska övergödningen och bevara den biologiska mångfalden?37


182 Åsa Cornander (2010): Klimatförändringar och naturkatastrofer183 Linda Adamsson (2010): Landskapsekologisk undersökning av ädellövskogeni Östra Vätterbranterna184 Ylva Persson (2010): <strong>Markfuktighetens</strong> påverkan på <strong>granens</strong> tillväxt i <strong>Guvarp</strong>38

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!