Ladda ner hela numret som pdf - Till Liv

Jag kunde inte tänka mig,trots alla predikningaroch allt jag hört,att Gud skulle stiga nedsom människa och dö på ett kors.– Jag läser latin för nöjes skull. Det är så roligt!Fransk litteratur har intresserat henne och hon nämner författaresom Pascal.– Ibland kan jag fundera överom det är synd mot Gud ochövermod med min studieiver,säger hon.På fredagskvällen frågar jag Elinom hon kan tänka sig att ställaupp på ett reportage i Till Liv. Eftervissa protester blev det så, attvi var redo för intervju på lördagsmorgonen.Elin berättar”Jag är inte kommen från ett såkallat läsarehem, men vi hade predikanhemma i Karlskrona. Detkom predikanter från NordöstraSkånes Missionsförening. Man kanta emot predikanter utan att vara en levande kristen. Det varinte den andan i hemmet. Men jag fick i varje fall höra Gudsords predikan hemma.Det fanns på 1800-talet ett barnhem i Stockholm dit oönskadebarn fick lämnas. Det var barn från överklassen. Det fannsen familj i Blekinge som tog emot en liten pojke därifrån. Denpojken blev min farfar. Min morfar var smed och kom antagligenfrån vallonsläkt i Frankrike. Jag fick ingen utbildning ochgick knappt ut folkskolan.– DET FANNS RIKLIGT MED LITTERATUR på bibliotek och jag gickdit och lånade böcker. Jag fick smak för poesi och filosofi ochförsökte tränga in i Platons och platonismens idévärld. Platonismeninnebär att Gud finns som saltet i vattnet men inte ärnågon personlig Gud. Jag kunde inte tänka mig, trots alla predikningaroch allt jag hört, att Gud skulle stiga ned som människaoch dö på ett kors.– JAG BESÖKTE PREDIKOLOKALER och fick bl.a. höra Axel B.Svensson predika. ’Gå in genom den trånga porten’, poängteradehan gång på gång. Då kände jag att jag var på väg till förtappelsen.Jag ville inte lämna min tankevärld men för säkerhetsskull försöka jämka ihop det kristnabudskapet med min filosofi.Ifall jag skulle dö så skullejag väl ändå bli salig! Berättelsenom den rike ynglingenbrände i mitt inre. För den rikeynglingen gällde det pengar. Förmig gällde det mitt livs inre skatt.I mötet med en människa fickjag höra: ’Du är inte född pånytt’, och jag kom in i ett mörker:Det är omöjligt för mig att bli salig,jag hamnar i förtappelsen. Jagminns ett ord ur Hannas lovsång:Herren dödar och ger liv och för tillhelvetet (1 Sam. 2:6). Så kände jagdet. Inga ord kan beskriva en sådanångest. Jag upplevde det som om jagvar övergiven av Gud.Tidningen Pietisten låg i min närhetoch jag slog upp den och ögonen föll på orden: Vänd dig tillmig, ty jag förlossar dig. Det blev till min hjälp.”Guds nåd är nogElin tänker på alla som i dag sjunger lovsånger, inte minst deunga. Har de blivit knäckta så att behovet av frälsning blivitstort och nödvändigt? Sjunger de av hjärtat?– I MIN SENA AFTON och under alla de omständigheter som följermed en sen levnadsafton vill jag i förundran och tacksamhetöver Guds tålamod med mig under ett långt liv utbrista:Guds nåd är mig nog! Det går upp och det går ner, men Gudslöften gäller. Min nåd är dig nog, avslutar Elin.MED TACKSAMHET TILL GUD för att jag fått möta Elin och fått delav Guds nåd och kärlek genom henne, önskar jag att ni alla somläser detta kommer ihåg henne i era förböner.NILS-GÖRAN NILSSONPredikant, ÅstorpTILL LIV 01#2006 9