ATT LEVA MED - Världsnaturfonden WWF

wwf.se

ATT LEVA MED - Världsnaturfonden WWF

WWFde stora rovdjurenOm ett glest befolkat ochrikt land som Sverige intehar plats för de rovdjursom hör till vår fauna,vilket land i världen skadå ha plats för de storarovdjur som bebor vårjord?f ö r v ä r l d s n a t u r f o n d e n w w f är livskraftiga rovdjursstammarnaturliga och positiva inslag i naturen. I jämförelse med för 30 år sedan harrovdjursstammarna glädjande nog ökat, vilket visar att rovdjurspolitiken harlyckats. WWF har respekt för att de stora rovdjuren orsakar problem ochmenar att rovdjursförvaltning är en balansgång mellan biologiska, juridiskaoch praktiska frågor. Våra rovdjur är en värdefull resurs i naturen och för osssvenskar, inte bara ett problem såsom de alltför ofta framställs i debatten.Den positiva upplevelsen av att ströva i marker som också rymmer storarovdjur uttrycks av många, men är naturligtvis svår att uppskatta i ekonomiskatermer. Däremot kan livskraftiga rovdjursstammar ha ett både känslomässigtoch ekonomiskt värde som jaktbart vilt och för turistsektorn. Att få se lospår,höra en vargflock yla, eller skymta en björn, är en dröm för många svenskaroch besökare till vårt land och används i dag inom naturturism.I ett globalt perspektiv är inte någon av ”de fyra stora” – björn, varg, järvoch lodjur – utrotningshotad. Så kommer situationen förhoppningsvis att förbli,men bara om varje land som bebos av en eller flera av de här arterna tar sittansvar. Vissa länder har naturligtvis svårare än andra att göra detta. Om ett glestbefolkat och rikt land som Sverige inte har plats för de rovdjur som hör tillvår fauna, vilket land i världen ska då ha plats för de stora rovdjur som beborvår jord? Vi kan inte begära att man i Indien ska se till att tigern överlever,att Kina ska spara livsrum åt jättepandan, eller att ansträngningar görs för attkorallrev ska sparas, om vi inte först ”ser om vårt eget hus”.Sverige har skrivit på internationella överenskommelser och förbundit sigatt ta vårt fulla ansvar för alla de arter som är naturligt förekommande här.I mars 2001 antogs en nationell rovdjurspolitik med målsättning att de storarovdjuren långsiktigt ska bevaras i den svenska faunan. Den målsättningengäller fortfarande, även efter Riksdagens beslut, i oktober 2009, om en ny rovdjursförvaltning.Det svåraste just nu är att våga ge rovdjuren tillräckligt medutrymme. Vi har i större delen av Sverige under det senaste århundradet vantoss vid att leva utan rovdjur, och skapat rutiner i vår näring, jakt och vardagsom inte tar hänsyn till rovdjurens närvaro. Vi behöver vänja oss på nytt, göraupp rutiner som minskar risken för rovdjursangrepp på tamdjur och se till attstaten kompenserar förluster med skälig ersättning.Världsnaturfonden WWF vill med den här broschyren sprida fakta ochskingra en del myter och frågetecken runt stora rovdjur. Vi vill också visa attdet går att ”leva med rovdjur” och diskutera hur det skulle kunna gå till. Destora rovdjuren ska finnas kvar i vår natur, till glädje för oss och kommandegenerationer. Vi är övertygade om att de problem som finns går att lösa isamarbete och med god vilja från alla parter. Vi vill att vi i Sverige tar vårtansvar för naturen!Lasse GustavssonGeneralsekreterare WWF2


s a n n i n g a r &SagorÄr man rädd så är man rädd – oavsettvad all erfarenhet och statistik säger.Ingen kan heller lova att det aldrig igenkommer att hända att en människa blirdödad av något rovdjur i vårt land. Menman kan säga att risken är minimal.Påverkasvi av det viläser ochhör?nej inte jag, kanske du tänker. Men oftapåverkas vi nog mer än vi tror. Hur ska manannars förklara att vargen ofta är hatad, medanbjörnen är barnens käraste ägodel, i form aven teddybjörn.Teddybjörnen såg dagens ljus efter att USAspresident Theodore Roosevelt vägrade skjuta engrizzlybjörn som några jaktkamrater hade fångat in för att presidentenskulle få skjuta den. Tecknaren Clifford Berryman gjordeen teckning av episoden som publicerades i Washington Post den16 november 1902. Sedan är historieskrivare interiktigt överens om vem som först börjadetillverka teddybjörnar. Men enligtmånga källor var det paret Michtom iBrooklyn, New York. Det sägs att deskrev till presidenten och bad om lovatt få kalla sin leksaksbjörn Teddy’sbear. Så småningom föll s:et bortoch på svenska blev det teddybjörn.Många svenskar har en positivinställning till björnen. Vi är på sättoch vis uppfostrade med teddybjörnensom förebild. Vargen däremot är stor och stygg – det får vi läraoss redan som små barn. Alla har vi hört sagan om Rödluvan& Vargen eller läst om elake Zeke Varg i Kalle Anka. En delav oss har också läst Selma Lagerlöfs saga om prästen GöstaBerling som jagas över isen av en flock vargar. Inte så konstigtdå om man blir skärrad vid ett möte med en varg. Överallt ivårt land där vargen återkommer kan vi läsa tidningsrubrikeri stil med dem ovan.Lodjur och järv är, för de flesta svenskar, ganska anonyma.Det finns inte så många sagor om dem. Det skrivs heller inteså mycket i media om dem. Lodjuren har dock de senaste årenblivit mer uppmärksammade eftersom rådjursstammarna ansesminska i områden där lodjuren återinvandrar.Vad skaman tro då?”Ännu en vargriven älg”. Vilken bild av vargenskapas med sådana rubriker? Får det oss atttro att älgarna kommer att utrotas om vi fårfler vargar i våra skogar? Kanske, om viinte har tillräckligt mycket kunskaper för attveta att ingenting är mer naturligt än att vargardödar älgar. Det har vargar alltid gjort och ändåfinns det klövvilt också i områden där det finns gott om varg.”Kommer vargarna att äta upp våra barn?” Människorsrädsla måste tas på allvar. Men även om man är rädd måste manförsöka vara realistisk i sin riskbedömning. Man måste ocksåvara kritisk när man läser tidningsartiklar och annat. Tänk barahur ofta det händer att man hittar felaktigheter i en text somhandlar om ett ämne man själv är insatt i ...Är rädslanför rovdjurbefogad ?Svaret på frågan är egentligen enkelt:Nej – det finns ingen anledning att vararädd för våra rovdjur. Erfarenhetsmässigt,och med all statistik som stöd, är riskenatt bli anfallen, skadad eller dödad av ettrovdjur näst intill obefintlig.Risken är försumbar jämfört med alla derisker som vi medvetet utsätter oss och våra barn för varjedag – när vi rör oss i trafiken, när vi utövar olika sporter, närvi umgås med våra egna tamdjur och för att inte tala om när viumgås med varandra.Men svaret är ändå inte så enkelt. Om man är rädd så är manrädd – oavsett vad all erfarenhet och statistik säger. Ingen kanheller lova att det aldrig igen kommer att hända att en människablir dödad av något rovdjur i vårt land. Men man kan säga attrisken är minimal.5


k o r t F A K T AGulo guloVikt: 8–17 kg,Kroppslängd: 70–80 cm,Svanslängd: 15–25 cm,Antal ungar: 1–4 (4 är ovanligt)Status i Sverige 2009: starkt hotadJärvvåra fyra storaSom en långbent grävling, med alldelesför stora tassar och lång yvig svans, rörsig järven, den sparsamme styckmästaren,över stora områden i vår fjällkedja.Ofta i ödslig, svårtillgänglig terräng dit vimänniskor har svårt att ta oss.eg e n t l i g e n b o r d e v i säga ”ensamjärv”i stället för ”ensamvarg”, järvenvill nämligen helst vara för sig själv. Detkan bli strid på liv och död om någon avsamma art kommer för nära.Vårt största mårddjur är en anonymvarelse som sällan orsakar några fetarubriker. Den konkurrerar inte med jägarna.Den dödar inte hundar. Och denskrämmer inte människor.För rennäringen kan dock järvenvara ett problem. Den har kapacitet attsjälv döda renar. Med tanke på att normalviktenför en järvhanne är runt 15 kgär det imponerande att den kan döda envuxen ren som väger minst fem gånger såmycket. Hemligheten är de stora tassarnasom under gynnsamma snöförhållandenbär järven medan renen sjunker djuptned i snön.Större delen av året använder dockjärven sitt förträffliga luktsinne och letarefter redan döda renar, och rester somandra rovdjur har lämnat.Ryktet om järvens glupskhet kommersig av att den ofta styckar kadaveroch gömmer köttstycken i matförråd, förkommande behov.Järven lever runt norra halvklotetsnordliga delar och utbredningen överensstämmerganska väl med renens. Hemområdenakrymper på grund av mänskligförföljelse och för att vi tar järvens livsmiljöeri anspråk för våra intressen.I Europa finns järven, förutom i europeiskaRyssland, främst i våra fennoskandiskafjällområden. Därför har vi,i Skandinavien, ett speciellt ansvar förjust järven. Vi kan inte förlita oss påandra, utan måste själva se till att järvenöverlever i livskraftiga stammar och attdess livsmiljöer skyddas från störandeingrepp.Våra svenska järvar finns huvudsakligeni fjällområdet. Under senare år harman också, glädjande nog, konstateratföryngring av järv utanför fjällänen, iMedelpads och Hälsinglands skogstrakter.Kanske är det fröet till en svenskskogsjärvpopulation. Under 1800-taletfanns järven ända ned till mellerstaDalarna och nordliga Värmland. Därnågonstans går troligen sydgränsen förjärvens utbredningsområde.Järven fridlystes 1969 men fortsatteatt minska i antal ända fram till2000-talet . Därefter har järvarna långsamtökat i antal.Det går inte så fort eftersom järvhonanoftast är 3–4 år när hon får sin förstakull. Järvar har, vad forskarna kallar, lågreproduktionstakt – endast 0,7 ungar perhona överlever fram till sommaren.Egentligen borde vi säga ”ensamjärv”i stället för ”ensamvarg”, järven villnämligen helst vara för sig själv. Detkan bli strid på liv och död om någonav samma art kommer för nära.6


k o r t F A K T ALynx lynxVikt: 15–25 kg,Mankhöjd: 60–75 cm,Kroppslängd: ca 100 cm,Antal ungar: 1–4 (4 är ovanligt)Status i Sverige 2009: sårbarLodjurvåra fyra storaDet är få förunnat att få se ett vilt lodjur.Många som sett den skygga katten harskymtat den som en flyende skugga.Kanske har den snabbt och vigt korsatvägen i strålkastarskenet från din bil. Dublev kanske inte säker på vad det varförrän du klev ur bilen och såg de karakteristiskatassavtrycken i snön.ändå har vi i dag en förhållandevisstark stam av lodjur i Sverige. Så har detinte alltid varit. Efter omfattande jakt under1800-talet och i början av 1900-talettogs de statliga skottpengarna på lodjurbort 1912. Runt 1920 ansågs stammenbara bestå av en liten spillra som levdei Jämtlands och Västernorrlands län.Antalet lodjur har sedan varierat kraftigt.Periodvis har lodjuren minskat, pågrund av omfattande jakt och i viss månberoende på skabbangrepp. Däremellanhar lodjuren svarat positivt på fredning,återhämtat sig och även spridit sig tillnya områden.Lodjurets viktigaste föda i skogslandetär småvilt som hare och skogsfågelsamt rådjur – till många jägares storaförtret. Men jägarna drabbas inte på långavägar så hårt av lodjurens födoval sommånga renägare. I delar av renbetesområdetlever lodjuren nästan uteslutande avren. Det stora kattdjuret är, enligt äldrerenskötare, en ganska sen invandrarei fjälltrakterna. I stort sett kom det ditunder 1950-talet – ungefär samtidigt somvargen försvann därifrån. Det finns fleravittnesmål som berättar att lodjur inteverkar trivas i vargars närhet – kanskeligger det något i begreppet ”som hundoch katt”.Vårt europeiska lodjur, Lynx lynx, trivs istora skogar och i branta bergsområden,i Europa och österut i Asien ända borttill Berings sund. Från att ha funnitsi stora delar av Europa medförde jaktoch mänsklig störning att lodjuren vid1900-talets mitt hade trängts undan tillSkandinavien, Finland och delar av Östeuropa.Därefter har lodjur återinplanteratsoch återinvandrat till bland annatSlovenien, Schweiz, Österrike, Italienoch Frankrike. Spanien har sitt eget lodjur,den iberiska lon, och i Nordamerikafinns ytterligare två arter.Det europeiska lodjuret är ungefärdubbelt så stor som övriga lodjursarter.Den är också ensam om att regelbundetdöda rådjur och andra medelstora klövdjur.Lodjuret är dock mycket mindre ände stora afrikanska och indiska kattdjuren,men vi kan ändå känna stolthet övervår egen tofsprydda ”nordiska tiger”.Får du någon gång höra en parningssugenlohannes rop efter en villig honaär lodjur troligen inte din första gissning.Det påminner inte mycket om våra huskattersmarsserenader, det låter snararesom – just det – ett tigerstön.En stor fläckig katt smyger omkring ivår svenska natur – osynlig för de flesta.Spåren glädjer en del och förargar andra.En stor fläckig katt smyger omkring i vårsvenska natur – osynlig för de flesta.Spåren glädjer en del och förargar andra.7


Vargk o r t F A K T ACanis lupusVikt: 30–55 kg,Mankhöjd: upp till 90 cm,Kroppslängd: 90–150 cm,Antal ungar: 5–6Status i Sverige 2009: akut hotadvåra fyra storaNär den senaste istiden hade släppt sittgrepp om Skandinavien, för ungefär10 000 år sedan, kom vargen till våratrakter. Kanske kom den i vildrenens spår,som en av de första invandrarna.s e d a n k o m m ä n n i s k a n medhunden. Man vet att alla våra hundarhärstammar från vargar som människangjorde hanterbara och formade efter olikabehov – vi fick hundar med olika egenskaperoch med vitt skilda utseenden.Men den biologiska klockan går långsamtoch ännu har alltför kort tid förflutit föratt varg och hund biologiskt ska ansesvara två skilda arter. Märkligt nog ser endel i dag vargen som en fiende, medansläktingen hunden anses vara människansbästa vän.Vargen finns spridd över stora delarav norra halvklotets skogs- och tundraområden,ibland också i stäpp- och ökenområden.Färgen varierar med livsmiljön.I polartrakterna är vargarna vita och i demörka skogarna i Nordamerika finns detdjur som är svarta. Våra skandinaviskavargar varierar i färgskalan grå-brunt medinslag av gult. Storleken varierar också.Våra vargar väger normalt 30–55 kg.I Nordamerika finns uppgifter om vargarsom vägt uppemot 80 kg.En vargflock är en familjegrupp medett föräldrapar och deras valpar. När valparnaär knappt ett år vandrar de flestaiväg för att hitta ett eget hemområdeoch förhoppningsvis en livskamrat. Dethänder dock att en eller flera ungvargarstannar och hjälper föräldrarna att ta handom den nya valpkullen.I Sverige är ett vargrevir 10–12kvadratmil stort. Reviret försvaras motandra vargar, det finns alltså endast enfamiljegrupp i varje revir.Vargen är en hund!Eller – Hunden är en varg!Vargen har en anpassningsförmågasom få andra djur. Den är därför inteutrotningshotad i ett globalt perspektiv.Men vi har lyckats utrota vargen inomstora delar av dess forna utbredningsområden.I utrotningskriget användes gift, varggropar,saxar och andra fällor. I vårt landfanns det länge också en skallplikt sominnebar en skyldighet att på olika sättjaga och döda varg. Då var Sverige ettbondesamhälle och vi fruktade vargenför att den var ett hot mot tamboskap, ochdärmed mot bondens försörjning.Därför fick vi skräckhistorier somRödluvan & Vargen – de ingick i krigetmot vargen. För människor som traditionelltvarit jägarfolk, som Nordamerikasindianer, är vargen ”Brother Wolf”. Dehar alltid beundrat vargen och känslanav brödraskap har förstärkts genomlikheterna mellan hur den ”vite mannen”behandlade vargen och Amerikasursprungsbefolkning.När vargen fridlystes i Sverige, så sentsom 1966, fanns det bara ett fåtal djur,troligen färre än 10 vargar. Fram till desshade staten bidragit till utrotningen genomatt betala ut skottpengar. Efter en trevandestart under 1980-talet har vargen i Skandinavienbörjat återta sina gamla jaktmarker.I skenet av dagens vargdebatter, somhandlar om ett par hundra djur, kan detvara av intresse att titta bakåt i tiden.Mellan åren 1827 och 1839 dödade vi igenomsnitt 520 vargar per år i Sverige.Då fanns vargen i alla landskap, utompå Gotland.Vargens möjligheter att överleva i dagberor på om vi människor vill dela medoss av livsrum och av skogens bytesdjur.9


Samexistensi SverigeJakt och rovdjurUtanför Norden är jakt med löshund ovanligt.Svenska jägare däremot vande sig under många årvid att kunna släppa sina hundar med visshet omatt de i alla fall inte skulle bli dödade av varg.Sten-Ove Pettersson– jägarei HasselforsJägarna måsteanpassa jaktenefter de förutsättningarsomnaturen ger, därvargen ingår somen naturlig del.vargens återkomst har förändrat situationen. Ännu en risk fogasnu till alla andra risker som en jakthund utsätts för, såsom bil- och tågtrafik,drunkning, sparkande älgar, försvarsbenägna vildsvin och förlupna kulor frånjaktkamraten. Det är naturligt för en varg att försvara sitt revir mot en skällandejakthund – i vargens ögon en inkräktare. Därför händer det att vargaranfaller och dödar hundar. Alla möten mellan vargar och hundar slutar dockinte i ond, bråd död. Forskning har visat att vargar ibland viker av och heltenkelt undviker möten med skällande hundar.Jägarna måste anpassa jakten efter de förutsättningar som naturen ger,där vargen ingår som en naturlig del. Kanske måste man ibland också avståfrån att jaga med lös hund i områden med varg om man inte vill ta de riskersom vargarna medför.Samtidigt som vi ställer krav på jägarkåren måste vi leta metoder somkan förhindra angrepp på hundar. Förlust av hundar – älskade familjemedlemmar– riskerar annars att bli det kanske största hotet mot vargstammensutveckling. Därför provas pinglor på jakthundar och de skyddsvästar somutvecklas blir bättre och bättre.Vargar äter älgar. Det är lika naturligt som att rävar tar rådjurskid eller attkossor äter gräs. Biologisk mångfald, och rovdjurens rätt att leva i livskraftigastammar, innebär att vi måste acceptera att rovdjuren jagar och dödar sinanaturliga byten. Deras framtid är helt beroende av att vi, som konkurrerandejägare, delar med oss av viltet.Rovdjur i jaktmarkerna kan vara ett problem.Det är något man måste ta hänsyn till närman jagar. Men samtidigt är mötet med envarg en upplevelse som har ett stort värde,något du aldrig glömmer.Jag jagar i ett område kring Hasselforsdär vi i flera år haft varg i jaktmarkerna. Vihar fått anpassa sättet att jaga till de nyaförutsätt ningarna. Älgjakten har hittills intealls påverkats. Däremot jagar vi numerarådjur med stötande hund i stället för meddrivande hundar som tax och drever.Flertalet jägare är säkert beredda attanpassa jakten där det finns rovdjur. Livet ärfyllt av kompromisser och vi måste inse attockså rovdjuren har rätt att leva. För de flestaär risken att jakthunden blir dödad det storaproblemet med varg i jaktmarkerna. Jag sergärna att vi så snart som möjligt får en säkerställdlivskraftig vargstam. Varje enskild vargskulle då inte vara så värdefull och vi skullekunna tillåta oss att skjuta den varg somanfaller hunden. Jag är mycket förvånad överatt människor, även jägare, än i dag faktisktär rädda för varg. Min egen livskvalitet hardefinitivt ökat sedan vargen återkom. Denger mig chansen till fina möten, den berikarnaturen och bidrar till mångfalden och denär dessutom en naturlig del i ett komplettekosystem.Jag tror att många jägare tycker som jag– i det tysta.(Intervjun gjord 2001)10


Per-Erik Jonasson– renägare iTossåsens SamebyRennäringoch rovdjurMånga renskötare känner orooch frustration över dagensrovdjurssituation.I stort sett hela Norrland, eller ungefär halvalandets yta, är renskötselområde. Här lever detstörsta antalet av landets rovdjur, undantagetvargen, i samma område som ca 250 000 renar.rennäringen har ojämförligt störst förluster på grund av rovdjur. Hurmånga renar som dödas av rovdjur varje år finns i dagsläget inga säkra siffror på.Det kan, enligt vissa forskare, vara så många som 45 000 renar per år.För de flesta renägare har det aldrig varit ett mål att utrota rovdjuren. Samernastraditionella förhållande till rovdjuren kan beskrivas som en kamp mot ett av naturenselement. Där rovdjuren inte orsakade någon skada fick de löpa. Men när de närmadesig renhjorden tog man till vapen.Det är svårt att hitta en praktisk metod att skydda renar mot rovdjursangrepp.Renarna rör sig över stora ytor, som vilda djur, och hålls sällan inom stängsel.Vakthundar skulle kunna göra en stor insats, men de kräver närvarande herdar ocharbetskraften är dyr. Regeringen är ansvarig för att det finns ett väl fungerande systemför att ersätta ekonomisk förlust till följd av rovdjursangrepp på renar.Svenska Samernas Riksförbund antog år 2007 en rovdjurspolicy. Där talar manbland annat om toleransnivåer – att hänsyn måste tas till vilket rovdjurstryck en samebykan acceptera. Man nämner också att skadeförebyggande åtgärder behöver utvecklas.Sätten att skydda renar mot rovdjursangrepp är flera och individuella snarare änfå och generella. Här finns i framtiden utrymme för många goda idéer och angelägnaforskningsuppgifter.En gång hjälpte björnen oss att flytta vårarenar. Det var i slutet av april. Vi skulle påbörjaflytten till fjällens sommarbeten när vi upptäckteatt renarna redan hade startat vandringen. Intepå egen hand, visade det sig, utan med ”hjälpav” en björn som hade jagat iväg renarna isamlad tropp en mil – i rätt riktning. Björnenhade inte lyckats döda en enda ren och för ossvar halva jobbet gjort.Ingen i vår familj känner någon rädsla förrovdjuren och självklart har de en rätt att leva,i rimliga antal, också i renbeteslandet. Men jagförsvarar min renhjord om den blir angripen.Tyvärr kan rovdjuren inte läsa, så vi måste jagadem för att tala om att vi vill ha våra renar ifred.Vargen, som vi absolut inte vill ha blandvåra renar, tycks själv ha insett att den passarbättre utanför renskötselområdet.Våren är den känsligaste tiden och en flaskhalsi rennäringen med osäker födotillgång ochofta tuffa väderförhållanden för en liten nyföddrenkalv. Vi har testat ett sätt att möta vårensproblem. I slutet av april flyttade vi våra renartill en åtta kvadratkilometer stor hage. Därstödutfodrade vi renarna och lät dem föda sinakalvar. Vi hjälpte renarna genom ”flaskhalsen”.Renkorna var i bättre kondition och födde starkarekalvar och vi hade rimliga möjligheter attbevaka våra renar mot rovdjursangrepp.När vi sedan öppnade hagen, efter kalvmärkningen i juni, hade kalvarna fått en brastart i livet. Metoden kostar lite mer jobb, menvi tror på den och den passar oss. Kanske kanvakthunden en dag finna en plats i renskötseln,men det kräver att vi går tillbaks till en merarbetsintensiv, och därmed dyrare, rennäring.(Intervjun gjord 2001)13


Samexistensi andra länderRumänien– Vargen är tjuvaktig, menhan äter inte människor.– Jo visst händer det att det kommer förbi en björn någon nattibland, men nu är det länge sedan.– När hände det senast?– Det är kanske någon vecka sedan. Och när björnen kommerfår man vara på sin vakt. Vi vill ju inte mista någon av våratvå kor.– Hur är det med vargen då? I Sverige finns det många som ärrädda för varg.70-åriga Ileana Funaru tittar förvånat på oss.– Säg åt dom där uppe i Sverige att vargen behöver man intevara rädd för. Vargen är tjuvaktig, men han äter inte människor.Han tar ett och annat får – det är illa nog. Men farlig – neej,vargen är inte farlig. Han är dessutom lättskrämd – till skillnadmot björnen.samtalet ägde rum en septembermorgon i de Karpatiskabergen i Rumänien. Det gamla paret lever högt uppe ibergen, utan väg, rinnande vatten och elektricitet, men meden vidunderlig utsikt. Två kor, lite får och några höns är deraspensionsförsäkring. Rovdjuren har man alltid levt med, på gottoch ont. Man ordar inte så mycket om dem.Man räknar med att det finns upp emot 5 000 björnar,2 500–3 000 vargar och mer än 1 000 lodjur i Karpaterna.Siffrorna ifrågasätts ibland. Men även om antalen skulle varanågot överskattade så är det imponerande många rovdjur på enyta som är något större än Svealand.I Rumänien är herdehundar och herdar en självklarhet. Destora rovdjuren är en del av det dagliga livet. I Sverige har viunder långa tider vant oss vid att leva praktiskt taget utan vissaav våra rovdjur. Är det kanske den verkliga anledningen till attvi ser så annorlunda på rovdjuren i vår närhet? Genom att riktablickarna ut i världen kan vi lära en del.Italien– Herdar och vakthundar isamarbete innebär att du kan skyddadina får till nästan 100 procent.e t t f u n g e r a n d e s t ä n g s e l är ganska säkert, men inte likabra som herdar och hundar.Har du frigående får utan skydd? Byt jobb – fårskocken ären alltför stor frestelse för vargar och andra rovdjur.Luigi Boitani, erkänd vargforskare, berättar om situationeni Italien där knappt 700 fredade vargar lever i tättbefolkade ochvägrika områden med 60 miljoner människor. Ändå är mötenmellan människa och varg mycket sällsynta. Ett problem somegentligen är mycket större än vargen är de 0,5 till 1 miljonlösspringande hundar som lever i Italien.”Morre” är en fungerande enhet som består av en fåraherde,300 får och två vakthundar. Fårägarna i Italien har lärt sig attden kombinationen fungerar utmärkt gentemot rovdjur. Manförlorar självklart ändå då och då ett får till vargen. Men detbetyder lite jämfört med de 5–10 procent av djuren som dör ennaturlig död på grund av sjukdomar och olyckor.– Ju mer du vet om vargen och ju närmare du lever den,desto mer lär du dig att vargen är ett djur bland andra djur ochatt du för din egen del kan hantera den utan större problem.– Vargen är inte farlig för oss människor och den skullevara lätt att leva med om det inte vore för dess ovana att dödatamdjur. Inte för att den tycker om att döda utan för att tamdjurenbara finns där.– Även i Italien förföljs vargen av rykten om att den är utplanterad.Folk tycks glömma bort att vargen har fyra ben ochatt den kan gå – långa sträckor, avslutar Luigi.14


Minnesota, USAI Minnesota lever man med 3 000vargar på halva Sveriges yta.minnesotas natur påminner mycket om Sveriges –skogar varvat med jordbrukslandskap och sjöar. Men man haringen rennäring.Minnesota är ungefär hälften så stort som Sverige. Där fannsår 2008 knappt 3 000 vargar och närmare 25 000 svartbjörnar.Rovdjuren lever huvudsakligen i norra halvan av delstaten,det vill säga på en yta som motsvarar ungefär 1/4 av hela vårtland. I den delen av staten finns drygt 8 500 jordbruk som hartamdjur – allt från mjölkkor till kalkoner.Hur är detta möjligt? Minnesotavargarnas lycka är att detfinns massor av mat i form av vitsvanshjortar. Man räknar medatt vargarna varje år dödar runt 50 000 hjortar medan jägarnaskjuter 150 000–200 000 st.Även en del tamdjur blir vargmat. År 2006 dödades 85nötboskap (främst kalvar), 17 får, 554 kalkoner och en häst avvarg. För att förhindra ytterligare skador sköts 122 vargar avstatens personal. I Minnesota hade man ännu år 2009 ingenlicensjakt på varg.En attitydstudie i Minnesota visade att andelen innevånaresom ansåg att det skulle vara ”en av deras livs största naturupplevelseratt få se eller höra en vild varg” ökade från cirka50 procent 1985 till mer än 70 procent år 1999. Även bönderoch jägare hade blivit betydligt mer positiva. Under sammatids period,1985–1999, minskade också människors rädsla förvarg markant – samtidigt som antalet vargar ökade.Kanske kan också vi lära oss att leva med vargar?Källor: International Wolf Center och boken ”Recovery of Gray Wolves inthe Great Lakes Region of the United States”Att yla ut i denmörka nattenoch få svarav en flockvargar är enturistattraktioni Ely i norraMinnesota.Idaho, USAI mitten av 1990-talet bestämde denfederala regeringen i USA att vargstammeni norra Klippiga Bergenskulle återställas – i Montana genomspontan invandring från Kanada.I Wyoming och Idaho gjorde man detgenom att fånga vargar i Kanadasom sattes ut i respektive delstat.liksom på många andra håll runt om i världen utrotadesvargen i Idaho i början av 1900-talet.Åren 1995 och 1996 sattes totalt 35 vargar ut i ett 60 000kvadratkilometer stort ”vildmarksområde” i centrala Idaho.Ansvariga för projektet var den amerikanska motsvarighetentill Naturvårdsverket tillsammans med Nez Perce-stammen.Vargarna trivdes. Målet på minst 10 reproducerande par,minst 3 år i rad, nåddes år 2000.År 2009 öppnade man upp för licensjakt på 220 vargar. Dåberäknade man stammen till drygt 1 000 vargar. På den statligamarken, som utgör 44 procent av Idaho, släpps varje år drygt enmiljon nötdjur och 270 000 får på fritt bete. I den täta skogenpå Klippiga bergens sluttningar är det svårt för en ”cowboy” atthålla koll på alla djur, ändå är förlusterna förvånansvärt små.Under ett år, 2008–2009, blev 88 nötboskap (främst kalvar),342 får och 17 hundar dödade av varg i Idaho.Källa: Idaho Wolf Population Management Plan 2008–2012, Idaho RangelandResource Commission15


är rovdjuren farliga?Törs jag låta mina barn vara ute ensammaoch leka när det finns varg i närheten?Små barn ska man alltid ha under uppsikt. Bor man i tätort finns farorna där i formav trafik och annat. I glesbygden är det kanske andra saker man som förälder oroarsig för. Ingen kan lova att en svensk varg aldrig någonsin kommer att attackera enmänniska. I en nationalpark i Kanada blev 1998 ett par barn bitna av varg, dock inteallvarligt. Vargen hade troligen lärt sig att förknippa människolukt med mat. År 2000blev en 6-årig pojke i Alaska också vargbiten, så att han fick sy några stygn.Det finns lodjur där jag bor,kan de ta mina katter?Ja, det händer tyvärr att lodjur tar katter.Järven sägs vara glupsk och kunna dödaoch äta flera renar på en natt, är det sant?Om det är skarsnö som bär järven, medan renarna trampar igenom, så kan järvendöda flera renar vid ett enda tillfälle. Men järven är inte den storätare som ryktet görgällande. Den är däremot duktig på att stycka sitt byte och gömma köttstyckena –lägga upp matförråd för kommande behov. Ett kadaver kan försvinna fort, därförtrodde man förr i tiden att järven hade ätit upp hela bytet.Hur farlig var vargen i äldre tider,när det fanns gott om varg i Sverige?Om vargen hade ansetts farlig för människor så hade man inte låtit sinabarn valla boskap i skogen. När man gick igenom kyrkböcker, från framförallt Värmland, hittades ett par fall där barn blivit dödade av varg.I december 1727 blev en liten pojke vargdödad och i samma socken någonmånad senare ytterligare en pojke. Det var sannolikt samma varg. År 1731dödades en flicka i Dalsland. Men man kunde också visa att andra historierom vargdödade barn som finns i den delen av vårt land inte var sanna.Vågar vi gå till skogen och plocka bärnär det finns björn i området?Antalet björnar har ökat väsentligt från 1977 till 2008. Ändå har antalet skadadeinte ökat bland bärplockare och andra som är obeväpnade. Under tidsperiodenhar 25 personer skadats av björn, 20 av dem bar vapen. Som bärplockare rör dudig inte lika tyst i skogen som jägare gör. Det ger björnen, som har mycket brahörsel- och luktsinne, möjlighet att upptäcka dig och gå iväg. Björnar vill helstinte möta människor.Det händer faktiskt oftare att någon blir dödad av blixten i Sverige än att någonblir skadad av björn. Men det betyder inte att vi ska vara rädda för åskväder.16


Vill du veta mer?BöckerBjörnen – viltet, ekologinoch människanFinn Sandegren ochJon SwensonISBN 91-88666-19-2Lodjuret – viltet, ekologinoch människanOlof LibergISBN 91-88660-18-4Vargen – viltet, ekologinoch människanJens Persson ochHåkan SandISBN 91-88660-20-6Är björnen farlig?SkandinaviskaBjörnprojektetISBN 91-630-8485-6Djurens spår ochkonsten att spåraEn fälthandbokÅke Åronson ochPeter ErikssonISBN 91-34-51018-4Viltskadecenterhar många brapublikationer omrovdjur och skadeförebyggandeåtgärderViltskadecenterwww.viltskadecenter.seBears in the WildWWF Internationalwww.panda.orgVideofilmer• I björnens tassemarker• Råd/tips vid björnmöten• Björn och lo i svensk natur• I lodjurets tassemarkerBo Florénwww.bofloren.com• Björnland• Järvland• LodjurslandBo Kristianssonwww.valabild.comOrganisationer somarbetar med rovdjurVärldsnaturfonden WWFUlriksdals Slott170 81 SolnaTel: 08-624 74 00www.wwf.seSvenska Naturskyddsföreningenwww.naturskyddsforeningen.seSvenska Rovdjursföreningenwww.rovdjur.seSvenska Jägareförbundetwww.jagareforbundet.seNaturvårdsverketwww.naturvardsverket .seViltskadecenterhttp://viltskadecenter.seGrimsö Forskningsstationhttp://vilt.ekol.slu.seRovdjurscentretDe 5 Storawww.de5stora.comOrsa Rovdjurscentrumwww.rovdjurscentrum.seInternational Wolf Center,Ely, Minnesotawww.wolf.orgWolf Education & ResearchCenterwww.wolfcenter.orgLarge Carnivore Initiative forEuropewww.lcie.orgVargsymposietTaiga nature & photo arrangerarVargsymposiet –en årlig konferens om storarovdjur öppen för alla intresserade.Information finns påwww.vargsymposiet.seStudiecirklar/StudiematerialStudiefrämjandet och WWFhar tagit fram ett studiematerial”att Leva med Rovdjur”.Studiefrämjandet arrangerarstudiecirklar om rovdjur. Ärdu intresserad av studiematerialeteller studiecirklarnahittar du information påwww.studieframjandet.seLärar-/StudieledarhandledningWWF har tagit fram en lärar-/studieledarhandledning,med pedagogiska övningarför grupper som vill arbetamed rovdjursfrågor. Handledningeninnehåller övningartill såväl barn-, ungdomsochvuxengrupper samthandledartips till läraren/studieledaren. Materialet gåratt ladda ner från WWFshemsida www.wwf.se18


Björn, järv, varg och loWWFs principer och mål för förvaltningav svenska rovdjursstammar i korthet.En fullständig version finns på WWFshemsida www.wwf.se.WWFs målsättning för bevarande av vilda djurpopulationer utgår från två avvåra grundprinciper, nämligen att:1) bevara den biologiska mångfalden2) långsiktigt nyttja förnybara naturresurserWWF anser att livskraftiga rovdjursstammar är naturliga och positiva inslagi vår natur. Detta är viktigt att påpeka, eftersom rovdjuren ofta utpekas somenbart problem! WWF är dock förstående för de problem de stora rovdjursarternaförorsakar. WWF menar därför att en nationell rovdjursförvaltningutgör en balansgång mellan biologiska, juridiska och praktiska frågor, därolika intressenters krav och behov kommer i konflikt med rovdjurens naturligaplats i ekosystemet.En arts utbredning känner inga politiska gränser. Det krävs därför samordningav rovdjursförvaltningen när en art har en gränsöverskridande utbredning.Samtliga fyra stora rovdjursarter finns både i Sverige, Norge och Finland. Sverigehar därför ett ansvar, tillsammans med Norge och Finland, att samordnaförvaltningen för att säkra sammanhängande livskraftiga rovdjursstammar.WWF förutsätter att denna samordning sker mellan de ansvariga myndigheternai respektive land.Läs mer om WWFs mål för respektive art på broschyrens baksida.REDAKTÖR: Lotta SamuelsonTEXT: Karin & Mats EricsonFOTO:• Mats Ericson: Framsidan; varg, björn samthöger spalt.Sid: 4, 5, 11, 12, 13, 14 vänster, 15 vänster, 18,baksidan.• Karin Ericson: Framsidan; höger spalt.Sid: 4, 5, 10 överst, 11, 12 överst, 14 överstbaksida.• Magnus Elander: Framsidan; järv, lo samtälgjägare (höger spalt).Sid: 2 (bakgrund), 4 ö vänster, 6, 7 höger, 9, 10vänster, 15 höger.• Staffan Widstrand: Sid: 7 vänster, 8.• Kersti Eriksson: Sid: 10 höger.• Kurt Pettersson: Sid: 2 vänster.• Superstock/ Bildbyrån GreatShots: Sid: 14 högerSamtliga bilder på rovdjur, undantaget björnhonamed ungar på sid 8, är tagna i hägn.ILLUSTRATIONER: Peter VarhelyiGRAFISK FORM: IdéoLuck AB, #10417PAPPER: Svanen- och FSC-märktTRYCK: Edita Västra Aros, VästeråsKlimatneutralt tryckeri© Världsnaturfonden WWF, 200919


WWFs mål:BjörnWWF anser att den svensk/norska björnstammen ska vara långsiktigt livskraftig.WWF ställer sig bakom en restriktiv förvaltande licensjakt på björn, med möjlighettill skyddsjakt på problemindivider.Björnstammens fortsatta geografiska spridning bör underlättas genom en mycketrestriktiv tilldelning av licenser inom det nuvarande gränsområdet för björnreproduktion.Illegalt skjutna individer ska avräknas från antalet som skjuts lagligt.JärvWWF anser att stammen ska tillåtas öka, både i antal och utbredning, i första hand tillcirka 600 djur i Sverige, och med det långsiktiga målet att den svensk/norska stammenska vara långsiktigt livskraftig. Utbredningen ska ske både längs den svenskafjällkedjan och inom skogsområdet i Svealand och Norrland.Innan detta långsiktiga mål uppnåtts måste skyddsjakten och licensjakten på järvvara mycket restriktiv, inte minst med tanke på utbredd infanticid inom arten (hanarsom dödar andra hanars ungar för att kunna para sig med honan), vilket ger en mycketlångsam naturlig populationstillväxt.VargDet är nödvändigt att den svensk-norska vargpopulationen tillåts växa snabbt till ettminimum på 300–400 individer för att minska risken för inavel och utdöende. Meneftersom Riksdagen beslutat om att införa licensjakt på varg redan år 2010, är det avyttersta vikt att den inavlade skandinaviska vargstammen samtidigt förstärks genetisktgenom främst invandrade individer från den rysk/finska stammen. Om detta intefungerar, kan WWF acceptera inflyttning av vargar från andra länder för att stärka dengenetiska variationen. Riksdagen har även beslutat om ett ”tak” på 210 vargar inomSveriges gränser. Enligt WWF innebär ett sådant ”tak” för vargstammen att licensjaktenmåste kontrolleras noggrant samtidigt som man måste intensifiera insatsernamot den illegala jakten. WWF anser också att vargstammens utbredningsområde börtillåtas att öka.WWF förutsätter att möjligheten för enstaka djur från Finland att vandra ner tillden isolerade svensk-norska populationen underlättas. Detta kan ske genom en mycketrestriktiv tilldelning av tillstånd till skyddsjakt.LoDen svensk-norska lopopulationen omfattade mer än 1 500 djur år 2009. WWF anseratt detta är nära en långsiktigt livskraftig nivå. Eftersom lostammen utgör ett stortproblem för rennäringen kan licensjakten på lo tillåtas öka inom delar av renskötselområdet.Vid eventuell ökning av licensjakt ska en motsvarande ökning av lostammenförst kunna beläggas inom andra delar av landet. WWF anser också att det är väsentligtatt stammen tillåts öka sitt utbredningsområde i södra Sverige, där de potentiellakonflikterna sannolikt är mindre.Världsnaturfonden WWF är med sina närmare fem miljoner supportrar en avvärldens ledande natur- och miljöorganisationer.WWF arbetar för att hejda förstörelsen av jordens naturliga livsmiljöer ochbygga en framtid där människor lever i harmoni med naturen genom att:• bevara världens biologiska mångfald• verka för att förnybara naturresurser används på ett hållbart sätt• minska föroreningar och ohållbar konsumtion.Världsnaturfonden WWFUlriksdals Slott170 81 SolnaTel 08-624 74 00Fax 08-85 13 29info@wwf.sewww.wwf.seplusgiro 90 1974-6bankgiro 901-974620

More magazines by this user
Similar magazines