UV Väst Rapport 2009:2 - arkeologiuv.se

6 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Hur föremål placeras i gravarna visar på handlingar med olika meningsinnehåll.Samhällets religiösa myter projiceras i ritualer och spåren efter hurman valde att återge dessa kan finnas kvar i marken. Kartläggningen av dessahandlingar ger oss möjlighet att identifiera regionala och lokala traditioner.Frågor och val av undersökningsmetod och naturvetenskapliga analyser vidundersökningen har också haft som ambition att svara upp mot UV:s gemensammaforskningsprogram kring tolkningen av de materiella lämningarnasom skildringar av forntidens föreställningsvärld (Artelius, 2006.)MetodI undersökningsplanen angavs riktlinjerna för utgrävningen och dokumentationenav fornlämningen. En utgångspunkt var att området som länsstyrelsenfastställt som arkeologisk undersökningsyta skulle totalundersökas. Dettabedömdes som särskilt relevant eftersom det rörde sig om en delundersökningav en omfattande gravfältsmiljö. I praktiken innebar detta att ingen ytaprioriterades bort vid avbaningen, detta även om förhållandevis stora ytorinom gravfältet visade sig sakna anläggningar. Arbetsområdet utökades isödra delen för att fånga upp fortsättningen på rännor som löpte in underschaktkanten.Ett par anläggningar, ett spisröse och två grunder till något slags byggnaderfrån historisk tid, prioriterades bort och undersöktes inte närmare. De ärFig. 5. Marianne Lönn övervakar schaktningen. Foto: David Loeffler.Järnåldersgravar i Skee 15

dock tornfotograferade och framrensade fynd är positionsinmätta. Samtligaförhistoriska anläggningar på gravfältet undersöktes i sin helhet. Några avstensättningarna var byggda av ett otympligt, stort stenmaterial som lyftesbort med hjälp av grävmaskinsskopa. Likaså utnyttjades av tidsnöd en grävmaskinför att ta bort det sammanhängande stenflaket, och för att gräva bortstenpackningar (förmodade stensättningsbottnar) som använts som fundamenti sentida lador.Arbetet inleddes med att skogsförna och matjord schaktades bort medgrävmaskin ned till en nivå där stenformationer och andra typer av anläggningarframträdde. Dessa rensades därefter fram för hand (fig. 5).Vissa stubbar kunde grävas upp medan andra fick stå kvar. Bergklackarnasopades rena från jord med en specialkonstruerad borste som monterades pågrävmaskinen (fig. 6).Syftet var att undersöka om det fanns ristningar eller skålgropar på bergen.Några sådana gick dock inte att upptäcka.Undersökningen av gravarna genomfördes med single context-metodik.Sektionsritningar har utförts i ett par av anläggningarna. En urnegrav (A7515)togs in som preparat, inlindad med plast och gips, och urnans innehåll grävdesut efter avslutat fältarbete (fig. 7).Samtliga fynd är positionsinmätta. Detta gjordes utifrån uppfattningenatt fynd i en gravkontext bör uppfattas som en medveten nedläggning inombegravningsritualen. För att belysa en specifik handling eller ett handlingsmönsteri en grav är det viktigt att dokumentera fynd in situ. Spridda brändaben inmättes därför konsekvent. Om det rörde sig om en större mängd beni en sluten kontext, har dessa dock inte inmätts separat.Gravarnas omkrets är inmätta, och för några av dem dokumenteradesäven stenpackningen digitalt. Tornfotografering utgör den huvudsakliga dokumentationenav gravarnas uppbyggnad och form. Plandokumentationenöver anläggningarna kompletterades med tornfotografering vid två olika utgrävningsskeden,dels efter framrensning, och dels efter blottläggning av detundersta stenlagret. Fotografierna har därefter rektifierats samman med denövriga plandokumentationen i GIS-programmet ArcView/ArcMap.Brandgravarna är utgrävda med grävsked. Såll har inte använts. Profilerär upprättade i skala 1:20.Gravar och ytor mellan gravar avsöktes med metalldetektor.Fortlöpande har personal, miljön, utgrävningens olika arbetsmomentoch anläggningar fotodokumenterats (U-nr 4684). Anläggningar och fyndmättes in enligt UV:s dokumentationssystem Intrasis för vidare bearbetningi IntrasisAnalysis och GIS ArcView/ArcMap. All dokumentation förvaras iIntrasis databas under projektidentifikation V2007:051.Utåtriktad verksamhetGravfältsundersökningen har presenterats under UV:s externa hemsida ochen artikel om utgrävningen var införd i Strömstadstidningen. Visningar harskett i omgångar för elever och lärare vid Skee grundskola och för medlemmari Historiska Föreningen, Strömstad.16 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

Fig. 6. En specialkonstruerad borste istället för skopan monterades på grävmaskinen som snabbtoch effektivt sopade rent hällarna från jord. Foto: Gisela Ängeby.Fig. 7. Ewa Ryberg stabiliserar gravurna A7515 med gladpack och gips. Urnan togs in som preparatoch grävdes ut vid ett senare tillfälle. Foto: Gisela Ängeby.Järnåldersgravar i Skee 17

Naturvetenskapliga analyserOsteologisk analysEn osteologisk analys har utförts på brända ben från samtliga gravar. Syftetvar att köns- och åldersbestämma gravsatta individer och ta reda på om detförekom djurben i materialet. En fråga var om benmaterial från den rännomgärdadebålplatsen fanns deponerat i något av gravmonumenten och om fleraindivider gravsatts i samma grav. En analys av brända ben bedömdes kunnage besked om förhållandet bålplats och gravplats (Arcini 2006). Analysen ärutförd av Caroline Arcini vid UV Syd i Lund (bilaga 4).Keramisk analysKeramiken från gravfältet har detaljstuderats av Torbjörn Brorsson, Kontoretför Keramiska Studier, som också utfört en tunnslipsanalys på kärl från A302(bilaga 5).Kol 14 och vedartsbestämningEn målsättning var att reda ut gravfältets totala brukningstid och de enskildagravmonumentens ålder och inbördes kronologiska ordning. För attbesvara kronologiska frågor har träkol ur säkerställda kontexter och brändaben ur gravar använts för 14 C-analys. Totalt har 14 analyser genomförts. Avdessa utgör sju stycken dateringar på brända ben. För två av gravarna haräven korsdatering utförts på både träkol och bränt ben från samma kontext.Vedartsbestämningen är utförd av Ulf Strucke vid UV Mitt i Stockholm (bilaga6).Makrofossila analyserMakrofossilanalyser från gravfältet hade till syfte att spåra förekomsten avspecifika växter som kunde ha använts vid begravningsritualen. Det kan rörasig om ovanliga växtinslag eller en dominans av ett visst växtslag i förhållandetill övriga arter som indikation på bruket av speciella växter för religiösaändamål. Makrofossilanalyser har utförts dels på jord från bottenskiktet istensättning A14654, dels på framsållad jord ur gravurna A7515 och dels påjord ur gravgömma i stensättning A302. Makrofossilanalyserna är utfördaav Håkan Ranheden vid UV Mitt (bilaga 7).KonserveringSamtliga metallartefakter som härrör från gravkontexter har lämnats tillSVK (Studio Västsvensk Konservering) för analys och för konservering avvissa av föremålen.ResultatDen avbanade ytan uppgick till 3975 kvadratmeter. Inom denna dokumenterades13 (möjligen 14) gravmonument, tre historiska lämningar från sannolikt1600–1700-tal och två sentida lador (fig. 8).En beskrivning av gravar och övriga konstruktioner på gravfältet redovisasi textform dels i rapporten, dels i bilaga 1. Vid bygget av ladorna har mantroligen utnyttjat förhistoriska stensättningar som fundament. Gravfältet lågi skogsmiljö. Efter att skogen avverkats hade gräs och sly tagit överhand och18 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

0 10 mFig. 8. Schaktplan över gravfält Skee 1090. Skala 1:500.Järnåldersgravar i Skee 19

det fanns gott om stubbar. Endast de gravar som tidigare var registrerade iFMIS kunde skönjas ovan mark som mycket flacka förhöjningar med uppstickandeenstaka stenar. Markgrunden inom området var en relativt stenfrisandig moig morän. I mer låglänta partier bestod marken av torvig och rostfärgaddyig sand. I områdets östra del ökade markens inslag av stenig morän.Området låg på en nivå av cirka 19 meter över havet.Inga förhistoriska boplatslämningar påträffades. Platsen saknar ocksåhärdar eller kokgropar som inslag i en begravningsmiljö.Gravfältets korologiEfter att området banats av framträdde områdets karakteristiska närtopografimed bergknallar och hällar vilka också tycks ha styrt gravarnas placering medbergsklackarna som naturliga avskiljare, se fig. 8. Man har uppenbarligenundvikit att bygga gravar på berg och hällar trots att de lämpat sig väl omsyftet var att framhäva gravens monumentalitet. På gravfältets södra del varstensättningarna mer klassiskt placerade i stråk och på en mer höglänt del avbergshöjden. Inom gravfältets nordliga, tillika undersökta del, var gravarnaistället utspridda och byggda i till synes obemärkta lägen mellan bergsklackarna.Endast en av dem, gravfältets största stensättning, A302 (RAÄ 81), lågi ett krönläge med en tydlig exponering mot dalgången i norr. På gravfältetsöstra del som vette mot den nuvarande E6, fanns flak av sammanhängandestenpackningar som fyllde skrevor i berget. Nedanför stenflaket låg två mereller mindre otydligt avgränsade gravliknade stensamlingar.Gravfältets korologi präglades snarare av avstånd mellan respektive gravän av rumslig närhet mellan dem. Huruvida gravarnas utspriddhet är ursprungligkan vi inte helt säkert påstå. Det kan ha funnits gravar som komplettröjts undan under århundradenas lopp. Klart är i alla fall att områdetvar stört genom sentida aktiviteter, och att spretiga stensamlingar kan vararester av såväl gravar (inget av en eventuell gravgömma kvarstod i så fall)som naturlig morän eller andra sentida konstruktioner.Gravfältets kronologiKol 14-dateringar från gravfältet har en kronologisk spännvidd mellan 520före Kristus och 900 efter Kristus. Detta skulle enkelt kunna framställassom en gravfältshistorik som omfattade hela 1500 år. En närmare analysav dateringarna visar dock att så inte varit fallet. Både 14 C-analyser på koloch brända ben ur gravgömmor såväl som den arkeologiska dateringen påföremålsfynd visar att gravfältets tyngdpunkt ligger i yngre romersk järnålderoch folkvandringstid, men att också en gravläggning skett i vendeltidrespektive en i vikingatid.Den äldsta (dokumenterade) gravläggningen skedde i äldre förromerskjärn ålder, 520–370 före Kristus. Dateringen är gjord på brända människobendeponerade i en stenpackning som fyllde upp skrevor i ett berg (”stenflaket”,A18811). Lite drygt 600 år senare anläggs gravfältet. Då byggs en 10 meterstor stensättning som också utgör gravfältets största, centralt placerade monumentmed utblick över fjordvattnet i norr. Den yngsta gravläggningen iform av en stenkrets med brandlager sker i vikingatid, 760–900-talen.20 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

Fig. 9. Sekvensschemaöver 14 C-dateringarfrån Skee 1090.Id Typ Kommentar Daterat material Kalenderår BP Kal. 1 sigma Kal. 2 sigma Lab.nrA14645A17552Brandlager/bålplatsBrandlager/bålplats Björkbark 1630±35BP 380–540AD 340–540AD GrN-31368A17552 Trästock Belägen i brandlager/bålplats Tall 1625±15BP 400–460AD 380–540AD GrN-31369A18891 Stolphål Beläget under brandlager/bålplatsAl – salix? 1510±25 540–595AD 430–640AD Ua-28675A18618 Brandgrop Kol från övre del av brandgrop Al 1530±25 440–580AD 430–600AD Ua-28674A18618 Brandgrop Bottenkol Björk 1650±25 355–430AD 260–530AD Ua–28676A19135 Brandgrop Bränt ben 1715±30 250–390AD 250–410AD Ua–28672A19135 Brandgrop Bottenkol Björk 1520±30 460–600AD 430–610AD Ua–28678A12678 Urnegrav Urnegrav i brandlager/bålplats Lind 1410±40BP 600–650AD 560–690AD GrN–31370A7515 Urnegrav Urnegrav i brandlager/bålplats”Gravhägnad 1”Bränt ben 1620±35 390–540AD 340–540AD Ua–28668A17352 Bålplats ”Gravhägnad 2” Bränt ben 1595±35 420–540AD 390–550AD Ua–28670A9365 Brandgrop Belägen i A9345 Bränt ben 1665±30 340–420AD 250–440AD Ua–28669A9365 Brandgrop Belägen i A9345 Björk 1575±30 430–540AD 410–560AD Ua–28677A25000Brandlager/bålplatsGravgömma i stensättningA302Bränt ben 1710±35 250–390AD 240–410AD Ua–28673A333 Brandlager Beläget i stenkrets Bränt ben 1205±35 775–880AD 760–900AD Ua–28667A18811 Stenflak Mindre bendepostion Bränt ben 2345±30 480–380BC 520–370BC Ua–28671Tabell 1. 14 C-dateringar från Skee 1090.Järnåldersgravar i Skee 21

Fem gravar har inte daterats med naturvetenskapliga metoder, främst beroendepå att dessa inte innehöll tillräckligt eller också helt saknade daterbartmaterial för en 14 C-analys. Bland annat gäller detta stenkistan som saknadedaterbart material, men vars form ändå anger att det rör sig om skelettbegravningfrån troligtvis järnålderns senare del.En 14 C-datering på brända ben från stenflaket A18811 gav i relation tillgravfältets andra monument en överraskande tidig datering till äldre förromerskjärnålder, 520–370 före Kristus. Dateringen visar att platsen användesför religiös och rituell praktik långt innan gravfältet anläggs med början iyngre romersk järnålder. Möjligen kan den förromerska dateringen också indirektange en kronologisk hemvist för de gravar som ligger kvar utanför vägarbetsområdetsöder om det nu undersökta delen av fornlämningsmiljön.Sammanlagt har 15 dateringsanalyser utförts vid Ångströmlaboratoriet iUppsala och Centrum voor Isotopen Onderzoek i Groningen, Nederländerna.Dateringarna redovisas i tabell 1 och som sekvensschema i figur 9. När resultatetredovisas i rapporttexten görs detta i kalibrerade två sigmas intervaller.GravformerTotalt dokumenterades 13 säkra (möjligen 14) förhistoriska gravmonument.Vi bör räkna med att gravfältet kan ha hyst fler monument utöver dessa trettonsäkerställda. Det fanns enstaka lösa stensamlingar på den avbanade ytansom inte klart kunde bestämmas som förhistoriska gravmonument. Somovan påpekats, hade platsen utnyttjats under både historisk och nyare tid.Det fanns också stenmonument som helt saknade spår efter begravning ellerförhistoriska fynd men som utifrån form, utseende och konstruktion rimligtvisbör ha utgjort en grav. Exempelvis gäller detta A30260. På gravfältetfanns dessutom i arkeologisk mening en mycket ovanlig gravform i form avrännor som avbildade grundplanen till ett hus kring den begravde, som ensorts gravhus.Den rundade stensättningen dominerar på gravfältet som gravform. Medtanke på gravfältets tidsställning kan det möjligen ha funnits en och annanhög men som av en eller annan orsak raderats från ytan.På gravfältet har sålunda funnits minst fem stensättningar. Två av dem,A302 och A17467, var tidigare kända och registrerade som Skee 81 resp.Skee 781, medan stensättningarna A9374, A14645 och A30260 har tillkommit.Stensättningarna låg med ett inbördes avstånd av mellan fyra ochnärmare 30 meter. Gemensamt var den rundade yttre formen men i övrigthade stensättningarna olika utseenden och varierande gravskick. Den störstastensättningen på gravfältet var A302 med en omkrets av 10 meter medan deövriga stensättningarna var hälften så stora eller mindre med en diameter avcirka 2,5–5 meter. I den stora stensättningen fanns två individer, en man ochen kvinna, lagda i samma gravgömma. De övriga gravmonumenten var, medundantag från stenflaket med utspridda enstaka ben som inte gått att avgöraom de härrör från en eller flera individer, byggda över en gravlagd person.A9345 var en skadad anläggning med en brandgrop omgiven av spriddastenar i en kretsliknande form som möjligen kan vara rester efter en kantkedja.Brandgropen kan också ursprungligen ha legat under en hög med inbyggdstenkrets.22 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

Vidare påträffades en stenkrets (A333), två omarkerade urnegravar (A7515och A12678), en stenkista (A20028), bålmörja (A17352) och ett större sammanhängandestenpackningsflak (A18811). Nedanför stenflaket låg på enlägre marknivå två gravliknande stensamlingar (A14259 och A19392) somdelvis flöt samman med flaket.Bålplatsen A17352 och urnegraven A7515 omgavs av rännor med formersom associerar till vägglinjerna i ett förhistoriskt långhus. Dessa tolkas somen sorts gravhägnader och kallas i rapporten för ”Gravhägnad 1” respektive”Gravhägnad 2”.Stenkistan påträffades under en trolig stensättningsrest (A19072) som isin tur var överbyggd och delvis genomskuren av en sentida lada.GravskickSamtliga gravar, utom stenkistan, var brandgravar. Stenkistan saknade spårefter begravning men kan sannolikt ha utgjort en skelettbegravning, att dömaav gravform och typ. Beträffande gravskick förekom enligt vedertagen arkeologiskterminologi både brandgrop, brandlager, spridda och enstaka brändaben (med eller utan inblandning av sot och kol) samt två urnegravar. I enstensättnings mitt fanns deponerat endast ett bränt ben under en större flatsten.Nya rön baserade på osteologiska analyser av brandgravar tyder på attkonstruktioner på ett gravfält som definieras som uttryck för olika gravskick– brandgropar, brandlager och sotfläckar med enstaka brända ben – i självaverket kan utgöra bålplatser. Gravgömman som den slutgiltiga förvaringenav den kremerades kvarlevor placerades ofta i anslutning till bålplatsen ellervar nedgrävd i densamma (Arcini 2007). Identifieringen av bålplatserna somi flera fall tämligen oansenliga brand/sotgropar eller brand/sotlager med koloch endast enstaka ben, innebär att gravfältets två urnegravar sannolikt varnedsatta intill bålplatsen. Även brandlagret i stensättningen A14645 utgjordegravplats och bålplats i ett (jfr Arcini 2007). En helt säker bålplats på gravfältetvar en meterstor rundel med bålmörja som inhägnades av breda rännor,tolkade som en metaforisk avbildning av ett hus (gravhägnad 2).Den osteologiska analysen visar att det förekommer djurben i samtligagravar. Det rör sig inte om några större mängder djurben, dock finns i samtligabegravningar enstaka fragment av får eller get och möjligen hund representerade.En svanskota i A302 kan vara från en ko. En eller ett par klofalangerfrån björn förekommer i stensättningen A14654 och i urnegravenA12678. I den stensättningsliknande A14259 har endast fragment av björnkonstaterats. Inga barngravar har påträffats. I de fall där det varit möjligt attåldersbestämma den gravsatte individen rör det sig om större barn/tonåringoch vuxna samt i ett fall, en äldre kvinna. I A302 påträffades ben från tvåindivider i en och samma gravgömma – en man och en kvinna.Historiska lämningarDe historiska lämningarna på gravfältet bestod av ett spisröse (A222) ochtvå mindre husgrundsliknande konstruktioner (A398, A414), belägna straxnedanför den stora stensättningen A302. Uppe på stensättningen påträffadesen mängd fynd från 1600- och framförallt 1700-talen; bland annat kritpipor,Järnåldersgravar i Skee 23

ödgods, glas och djurben. En muskötkula av bly påträffades. På toppen avgraven hade man anlagt en ugn, samtida med de historiska fynden.Det finns ingen torpbebyggelse markerad i det äldre kartmaterialet, ochspår efter äldre odling i området saknas. Det ligger nära till hands att kopplahistoriska fynd och anläggningar till gränsstrider i bygden i samband med dedansk-norska krigen under sena 1600- och 1700-talen.Två grunder efter sentida lador som revs på 1980-talet låg i områdets östradel (A200, A7854). Ladorna hade syllar av sten som skurit igenom förmodadestensättningar som plockats om och istället tjänat som fundament till ladorna.I en av dem fanns en (källar-) grop fylld med sten, takpapp och tegel.FyndFynden registrerades under sammanlagt 272 poster (bilaga 2). Gravfyndenbestod av dekorerade dubbelkoniska finkärl och grövre hushållskärl, fragmentav kammar och spelbrickor eller knappar samt artefakter av järn ochbrons. Identifierbara metallföremål var pilspetsar, kniv, fibula, agraffknappoch sölja. Vidare påträffades en sländtrissa och två av hetta deformeradeglasmosaikpärlor. I stenflaket hittades små fragment från romersk glasbägare.Ituslagna glättstenar i granit, slagen flinta, slipsten, knacksten, hartsoch kvarts utgjorde andra fynd i gravarna.Fynd från historiska lämningar utgjordes i huvudsak av yngre rödgods,fajans, porslin, glas, kritpipor, lerklining, järn och obrända ben (matavfall).En muskötkula av bly och en kanonkula (senapskula?) påträffades också.Beskrivning av gravar och övriga konstruktionerNedan följer en närmare beskrivning av gravarna och de övriga konstruktionerna,deras fyndinnehåll samt resultat av naturvetenskapliga analyser. När14C-dateringar anges i texten görs detta alltid i kalibrerat 2 sigma värde, detvill säga tidsvärdet ligger med 95,4 % sannolikhet inom angiven tidsram.Keramikmaterialet har närmare studerats och beskrivits av Torbjörn Brorssonvid Kontoret för Keramiska Studier (bilaga 5).A302Stensättning, rund, 10 meter i diameter, 0,5 meter hög.BRANDLAGERA302 var registrerad i FMIS som en 13 meter i diameter och 0,7 meter högövertorvad stensättning med oklar begränsning (RAÄ 81). Omedelbart österom stensättningen noteras enligt beskrivningen i FMIS en 3 meter i diameteroch 0,2 meter hög närmast rund förhöjning som antas vara en gammalmyrstack. Vid revideringsinventeringen uppmärksammades även fleraförhöjningar som antogs vara gravar. I dag vet vi efter undersökningen attnågra av dessa förhöjningar invid A302 var historiska lämningar. A302 lågcentralt placerad på gravfältet uppe på en bergsklack med utsikt över dalgångeni norr (fig. 10).Stensättningen var täckt av ett närmast torvigt och omväxlande 0,15–0,3meter tjockt jordlager med mycket rötter i. När detta väl rensats bort fram-24 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

Fig. 10. Den stora stensättningen A302, höger om geodimetern, låg centralt på gravfältet medutblick över dalgången i norr. I förgrunden syns A333, en stenkrets med en vikingatida begravning.Foto: Gisela Ängeby. Mot norr.0 5 mFig. 11. Plan över A302 och spridning av fynd. Skala 1:150.Järnåldersgravar i Skee 25

Fig. 12. Bilden visar två faser av utgrävningenav graven. Inmätta stenar efter att stenpackningenrensats fram ligger som ett lager ovanpådet rektifierade fotot med stensättningensbottenskikt framtaget. Skala 1:80.Fig. 13. I botten av stensättningen framträddefem, snett ställda stora block som formade enbåtformad konstruktion. Den största stenenlåg dikt an mot gravgömman. Observera denuppresta stenen i konstruktionens östra ände(stävsten?). Foto: Gisela Ängeby.26 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

trädde en stenpackning av huvudsakligen grova stenar, uppemot 0,5 meterstora. Bitvis var stenpackningen bortplockad. Skadorna på stensättningen harskett under 1600- och 1700-talen att döma av fynden. Vid framrensningen avmonumentet, och ställvis även vidare ner i packningen, påträffades kritpipor,rödgods, bränd lera (lerklining), obrända ben, glas, porslin med mera. Detmest påtagliga ingreppet i gravmonumentet var en 1,2×1,45 meter stor stenfriyta inom vilken man hade anlagt en ugn, belägen väster om gravgömmaA25000. Ugnen fanns kvar som en cirkelformad krans av mycket och hårtbränd lera, kol och sotsvart jord (A18975). En stenfri rektangulär 0,5×5meter stor yta i monumentets norra del innehöll likaså historiska fynd ochjord. Också i den sydöstra delen fanns en yta som plockats ren på sten. Dehistoriska fyndens spridning över stensättningen och spåren efter ingreppenvisar att någon form av byggnad stått på stensättningen.Stensättningen var 10 meter i diameter stor och klädde större delen avbergknallens krön. Den var 0,5 meter hög och byggd av jord och ett blandatstenmaterial med upptill 0,5 meter stora stenar lagda i två till fyra skift.Mindre stenar, cirka 0,15–0,2 meter stora, låg inkilade mellan de större.Berget var bitvis klätt med en tunnare stenpackning som gav en symmetrisktvälvd profil ur ett sidoperspektiv. Stensättningen omgavs av en nästan obrutenkantkedja av 0,3–0,6 meter stora stenar (se fig. 11 och 12).Flera av stenarna i kantkedjan var lagda med en plan sida uppåt och vissaav dem låg direkt an mot fast berggrund. På toppen av stensättningen utmärktesig en ögongnejssten som också var den enda som fanns av detta slag i monumentet.Stenen kan sannolikt ha varit speciellt utvald för gravmonumentet.I botten av stensättningens sydvästra del framträdde efter att flera stenpackningslagerplockats bort fem stenblock som storleksmässigt klart avvekfrån monumentets övriga stenpackning. Blocken var 1–1,6 meter långa ochnärmare en halvmeter breda och stod ställda snett på högkant i en båtliknandeform (se fig. 11 och 13).Ett av blocken, det största, stod med långsidan direkt på fast berggrundoch dikt an mot brandlager A25000 som var monumentets enda och centraltplacerade gravgömma. En upprest sten i östra änden kan ha markeratstävstenen.Brandlager A25000Centralt i stensättningen låg monumentets enda gravgömma, ett brandlagerA25000 (se fig. 11). Efter att stenpackning och jord avlägsnats ned till detundersta stenlagret, framträdde gravgömman som en rund 0,40 meter storstenfri yta som ringades in av sex stycken 0,4×0,5 meter stora stenar (fig. 14).Två av dem stod på högkant och var placerade så att de stod lutade över ettsprucket stort hushållskärl. Vid framrensningen av kärlet påträffades enstakabrända ben (fig. 15).Brandlagret var 1,5×1, 2 meter stort och fyllde delvis en grund skreva påtoppen av berget. Lagret var som tjockast 0,25 meter och tunnade ut i kanterna.I botten av lagret låg fyra skörbrända stenar, 0,15–0,22 meter stora.En av dem var cylinderformad med plan undersida.I brandlagret påträffades sammanlagt drygt 1,9 kilo brända ben (F78,F79 och F122) vilket representerar en mycket stor del av individernas skelett.Benen var välbrända med några få undantag och härrörde från två vuxnaJärnåldersgravar i Skee 27

Fig. 14. Gravgömman ringades in av stenar. Två av dem stod på högkant, lutande över ett stort hushållskärlnedsatt på graven som ett stängningsoffer. Den stenfria rundeln i bakgrunden var en ugnanlagd i historisk tid. Foto: Gisela Ängeby.Fig. 15. Hanna Gudmundsdottir rensar försiktigt fram brända ben. Invid stenen syns hushållskärlet.Foto: Gisela Ängeby.28 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

individer, en man och en kvinna. För mannens del är bedömningen att handog i en ålder av 30–40 år. Bland människobenen påträffades en svanskotaav får/get eller möjligen från långt ut på svanen av en ko (bilaga 2). I brandlagretlåg sammanlagt 12 kamfragment i ben, varav ett med fastsittande järn(F76), fragment av två järnknivar (F264, F265), ett fragment av agraffknappi kopparlegering (F266) och ett fragment av sölja (F269).Utanför gravgömman påträffades enstaka brända ben från ej bestämbaradjur och i några fall gick det inte att avgöra om benen är från människa ellerdjur.KeramikenDet stora hushållskärlet som låg överst i gravgömman var 19 centimeter högtoch hade en mynningsdiameter på 30 centimeter. Det var framställt av enlera som magrats med krossad bergart och vars största korn har uppmättstill 3,0 millimeter. Kärlytan var oornerad och glättad. Skärvtjockleken var8 millimeter. Mynningsformen var utåtböjd och hela kärlprofilen var svagtS-formad (17a). Kärlet kan klassificeras som ett hushållskärl och primärtframställt för att användas som ett matlagningskärl. Det har däremot påträffatsi en sådan kontext att det troligtvis använts som ett stängningsoffer.Att använda sig av medelstora och grova hushållskärl som stängningsofferär relativt vanligt och har belagts på en rad platser i södra Skandinavien(Carlie 2004). Förutom det stora hushållskärlet som förslutit gravgömman,låg sammanblandade i brandlagret en mängd skärvor, lite drygt tre kilo, frånfyra olika kärl (fig. 17 b–d).Fig. 16. Brandlagret fyllde en grund skreva på toppen av bergsknallen. Mitt i brandlagret, vid roten,låg keramikskärvor från flera olika finkärl. Foto: Gisela Ängeby.Järnåldersgravar i Skee 29

a.b.Fig. 17. Keramik ur brandlagretA25000. Skala 1:2, utom skärvornalängst ner som är i obestämdskala. Foto: Lena Troedson.c.d.30 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

Det rör sig om dubbelkoniska finkärl med en dekor typisk för både regionenoch tidsperioden yngre romersk järnålder–folkvandringstid, vilket också bekräftasav en 14 C-datering av brända ben till 240–410 efter Kristus. Dekorenpå kärlen utgörs av sneda, vertikala och horisontellt ställda linjeintryck ochpunktintryck i olika kompositioner, omväxlande på kärlens övre och undredel samt på skuldran. Två kärl har plastisk dekor i form av ihopnupna förhöjningaroch två har hank. Kärlytan på samtliga kärl har varit polerad.Samtliga kärl utom ett (F73, fig. 17b) är partiellt sekundärbrända ochhar sintrat. Ett kärl (F75, fig. 17d) har till och med börjat smälta och är heltdeformerat. Man kan dock utifrån skärvtjocklek och i viss mån form ochdekor konstatera att det påminner om de övriga finkärlen i gravgömman.De två finkärlen (F72, F74, fig. 17c) som uppvisar spår av sintring har varitutsatta för temperaturer på mellan 1100 och 1200°C. Dessa temperaturerkan inte uppnås i en vanlig härd, utan det har krävts stor tillgång på syreoch brännbart material, som på ett gravbål. Kärlen är dock endast partielltsintrade på den övre kärldelen, vilket kan betyda att de varit placerade i ettområde där hettan bara delvis uppnått dessa temperaturer (se bilaga 5). Enannan tolkning skulle kunna vara att kärlen var sönderslagna innan bränningen,men med hänsyn till hur samlade fynden var, och att mer eller mindrealla skärvor deponerats, förefaller det mer troligt att kärlen satts ned hela.Det smälta kärlet har emellertid varit med på själva gravbålet, och här återfinnsockså en mindre andel skärvor än från de övriga finkärlen. Detta kärlgick sönder i samband med kremeringen och endast skärvor har deponeratsi gravgömman.Tunnslipsanalysen visar att F73 och F74 är tillverkade av en sorteradgrovlera, medan F72 är gjord av sandmagrad finlera (se bilaga 5). Störstakorn har uppmätts till mellan 1,2 och 1,4 millimeter. Skärvtjockleken varierarmellan 6 och 7 millimeter.Naturvetenskapliga analyserEn 14 C-datering på brända ben gav 240–410 efter Kristus (Ua-28673). Makrofossilanalysenpå jord från brandlager A25000 gav ytterst ringa resultat; endastett halvt frö av Avena sp. (ospec. havre). Osteologisk analys, se bilaga4. Mikroskopering av keramiska tunnslip, se bilaga 5.A14654Stensättning, rundad, 6 meter i diameter, 0,3–0,4 meter hög.BRANDLAGER OCH BRANDGROPARStensättning A14654 låg på bergstungans västra kant nedanför en ganskamarkant bergknalle och i förhållande till de övriga gravarna, något avsides(se schaktplan, fig. 8). Väster om stensättningen vidtog flack leråker. Föreundersökningen syntes graven som en mycket svag förhöjning med enstakauppstickande stenar under ris och stubbar. På graven hade stått flera storabarrträd och den var dessutom pålagd med odlingssten.Stensättningen var 6 meter i diameter och hade en rundad och någotojämn, möjligen antydan till en yttre kvadratisk, form (fig. 18).Graven var byggd av 0,2–0,6 meter stora stenar i upp till tre skift somgav den en höjd av 0,3–0,4 meter. Mellan stenarna fanns bitvis ett ganskaJärnåldersgravar i Skee 31

Fig. 18. Stensättning A14654 vid kanten av leråkern. Foto: Gisela Ängeby. Mot söder.Fig. 19. Plan över A14654 med anläggningarsamt spridning av fynd. Skala1:150. Profil över A19135. Skala 1:25.0 5 m1. Sandig silt med kol och brända ben,järnföremål och spelbrickor2. Sand32 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

tjockt packat jordlager. Det fanns spår efter bortplockade stenar och punktvissaknades stenpackningen helt. Stensättningen omslöts av en i stort settintakt kantkedja av 0,15–0,6 meter stora stenar. Vissa av dem var ställda påhögkant.I stensättningen påträffades ett brandlager (A17548) som främst koncentreradesig till ett område med stenar placerade i båtform (A17552), en förkolnadträpåle som dels låg i brandlagret, dels mellan och under stenpackningenoch ett stolphål (A18891), beläget under stenpackningen.Monumentet innehöll två brandgropar; A18618 och A19135. Sistnämndalåg innanför västra kanten av kantkedjan, medan A18618 låg i anslutning tillbrandlagret och centralt i stensättningen. Stensättningen var byggd ovanpåen kolhaltig markyta (A17667) som tyder på att marken brändes av innanmonumentet uppfördes (fig. 19).Stenar i båtform med gravklot (A17552) och ett brandlager (A17548)Efter att stensättningen grävts ned till det understa skiktet i stenpackningenavtecknade sig nio stenar som formade en cirka 0,6×2 meter stor båtliknandekonstruktion i nordnordväst–sydsydöst (A17552). Flera av stenarnavar ställda på högkant. Stenarna ringade in en packning av något mindre,cirka 0,2–0,4 meter stora stenar, och i norra änden av den båtformade konstruktionenlåg ett gravklot i form av en äggformad sten med prickhuggenyta (fig. 20 och 22).Fig. 20. I botten av A14654 framträdde nio stenar (vitmarkerade) lagda i en båtformad konstruktion med ett gravkloti norra änden (rödmarkerad). Foto: Gisela Ängeby.Järnåldersgravar i Skee 33

Fig. 21. F172, polerat finkärli brand lager A17548.Foto: Lena Troedson.Fig. 22. Gravklotet och den båtformade konstruktionen ovanpå brandlagretA17548. Foto: Simon Rudh.Skeppsformen är förvisso inte uttalad och distinkt, men förknippad meddet äggformade gravklotet ligger det nära till hands att tolka den annorlundastenformationen i botten av stensättningen som en religiös skeppssymbol.Gravklotet och den båtformade konstruktionen låg på brandlagretA17548.I anslutning till konstruktionen och under denna fanns ett brandlager avnågot fet, kolblandad sotig silt som bredde ut sig över en 2,2×3,2 meter storyta, A17548 (fig. 19). I lagret påträffades fläckvis enstaka spridda brändaben med en vikt av sammanlagt cirka 20 gram (F165, 176–178, F180–185,F188). Flera av benen i brandlagret var obestämbara men ett var av människa34 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

och ett är av får/get. I brandlagret låg två kamfragment i ben varav ett medfastsittande nit (F173, F186), två spelbricksfragment i ben (F174, F175) samtskärvor från minst två olika keramikkärl, dels ett, (möjligen två) poleradefinkärl, dels ett glättat hushållskärl (F162, F169–F172). Totalt påträffades58 gram keramik i brandlagret.Det ena kärlet var ett dubbelkoniskt finkärl från övergången mellan romerskjärnålder och folkvandringstid. Flera fyndposter tillhör detta kärl somvar 5 millimeter tjockt och som framställts av en naturligt magrad lera medstörsta korn på 0,9 millimeter. Kärlet var polerat och ornerat med horisontellaoch vertikala linjer, sneda streck samt olika typer av intryck på skuldraoch hals (fig. 21). Eventuellt är antalet finkärl i brandlagret två stycken, därdet andra kärlet (F162) delvis har sintrat. Skärvor från detta kärl låg hellerinte i direkt anslutning till de övriga skärvorna. I brandlagret påträffadesäven glättade skärvor (F170) med något större skärvtjocklek (7 millimeter).Dessa består av ett gods, där man magrat leran med krossad bergart medstörsta korn på 2,2 millimeter. Det glättade kärlet kan ha använts som matlagningskärl.Vidare låg i brandlagret bitar med passform från en sprucken glättsten igranit (F190–F193), ett flintavslag (F189) och en knacksten i flinta (F195).Naturvetenskapliga analyserEn 14 C-datering på björkbark från A17552 gav 340–540 efter Kristus (GrN-31368). Osteologisk analys, se bilaga 4.Förkolnad träpåle och ett stolphål – A18891I anslutning till den båtformade stenkonstruktionen låg en meterlång och nära0,15 meter bred förkolnad stolpe eller påle av tall i orubbat läge (fig. 23).Träpålen låg dels i brandlagret A17548, dels något inkilad mellan ett parstenar i stensättningens bottenskikt. I västra kanten av den båtformade konstruktionen,under stenpackningen och relativt centralt inom brandlagretsutbredning, påträffades ett stolphål A18891 (se fig. 19).Stolphålet var 0,38×0,3 meter stort och 0,11 meter djupt med en fyllningav sotig silt, kolbitar från al och salix och små fragment obestämbara brändaben (F194). I kanten av stolphålet fanns enstaka skärviga stenar som kanha tjänat som skoning. Den förkolnade trästocken låg en halv meter i vinkelfrån stolphålet. En praktisk funktionell tolkning vore att betrakta stolpensom en del av bålkonstruktionen men det blir då svårt att förklara stolpensorubbade läge. Hade stolpen ingått i bålanordningen borde denna i likhetmed annat virke som brunnit på bålet finnas kvar som små träkolspartiklar,och inte som en meterlång orubbad påle. Vid kremeringen var det viktigt attröra om i bränslet för att uppnå en hög och jämn temperatur. Detta för attsäkerställa att hela kroppen förbrändes.Vedartsanalysen visade att stocken är kärnved av tall som dessutom intehelt var genombrunnen vilket är intressant i sammanhanget. Att pålen inteär helt genombrunnen tyder på att denna restes först vid kremeringens slutskededå elden började falna, och att detta sannolikt skett inom begravningsritualen.Pålen eller stolpen restes på bålet, nerdriven i ett grunt hål i marken.Den har sakta kolat i glöden och slutligen har pålen fallit omkull vareftergravbyggarna lade sten på sten. Användningen av pålen i detta specifikasammanhang i stensättningen på gravfältet vid Skee, kan utgöra exempel påJärnåldersgravar i Skee 35

ett pars pro toto- tänkande i vilket delar av ett verkligt träd brukas som referenstill metaforiska träd, det mytologiska världsträdet eller världspelaren(Andrén 2004, s. 401).Vedartsbestämningen visade att av 96 analyserade träkolsbitar från påleneller stolpen härrör 83 från tall, medan resten är från björk och al (bilaga6). Att också björk och al förekommer som trädslag i provet kan antingenbetyda att tallstolpen har slanats med lövträd (muntl. Ulf Strucke) men mesttroligt är att inslaget av björk och al representerar virke som använts vidkremeringen, och som följt med det insamlade provet.Naturvetenskapliga analyserEn 14 C-analys på al från stolphålet gav 430–640 efter Kristus (Ua-28675).En datering på tall från den förkolnade stocken gav 380–540 efter Kristus(GrN-31369). Osteologisk analys, se bilaga 4.Brandgrop A18618A18618 låg centralt i stensättningen, i kanten av brandlager/kremationsplatsenA17458. Huruvida gropen skall tolkas som en gravplats, det vill säga denslutliga förvaringen av den dödas kvarlevor eller som en del av bålplatsen/brandlagret är en öppen fråga. I brandgropen påträffades en mindre mängdben. Signifikant för dessa var att det kompakta benet från tinningen, parspetrosa, saknades. Caroline Arcine menar att just avsaknaden av detta beni brandgropar tyder på att anläggningen snarare bör tolkas som bålplats änen bengömma (Arcini 2005; 2007, s. 174). Tinningsbensfragment låg däremoti brandgrop A19135, tillsammans med tio skalltaksfragment och tretandrotsfragment. De brända benen från brandgroparna går dock inte attbestämma vare sig till kön eller ålder, eller om det rör sig om ben från sammaindivid. Klofalanger förekom i båda gropar. En hypotes är att ben plockatsur bålplatsen (som då även bestod av brandgrop A18618) för att deponerasi A19135, den egentliga gravgömman.Brandgropen framträdde som en oval, 1,4×1 meter stor (N-S) sotfärgningsom markerades av fem runda och flata, 0,15–0,4 meter stora stenar. I anslutningtill stenarna som markerade gropen låg 18 gram spridda brända benav både människa och får/get samt två klofalanger av björn (F198, F201).Vid framrensningen av stenarna påträffades ovanpå och delvis inkilad mellantvå stenar en järnkniv och ett annat långsmalt järnföremål, troligtvis ocksåen kniv (F261, fig. 24).Flera stenar låg på cirka 0,1 meter djup i brandgropen, tillsammans med7 gram brända ben, ej bestämbara (F202). Detta bottenlager är inmätt somA18935 och hade en närmast rektangulär form, 1,1×0,75 meter (norr–söder).Brandgropen var i sin helhet 0,2–0,25 meter djup och i den västra delen grävdned till fast berggrund.Förutom brända ben och järnartefakter, påträffades tre keramikskärvorvarav två låg i botten av gropen (F196, F199). Vidare förekom slagen kvarts(F197), ett stycke bearbetad täljsten (F200) och enstaka skärvsten.Keramiken i brandgropen har sannolikt tillhört samma kärl. Det var delvisornerat med horisontella streck och intryck och kärlytan var polerad.Kärlgodset bestod av en naturligt magrad lera med ett största korn på 0,4millimeter och skärvtjockleken var 5 millimeter. Därmed kan kärlet klassificerassom ett finkärl. En skärva (F196) uppvisade spår av kraftig hetta på36 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

Fig. 23. Förkolnad tallpåle i botten av stensättningen. Foto: Gisela Ängeby.Fig. 24. Anders Kraft rensar fram en järnkniv i brandgrop A18618. Foto: Gisela Ängeby.Järnåldersgravar i Skee 37

utsidan och även detta kärl har därmed blivit utsatt för temperaturer somkan ha härrört från ett gravbål.Naturvetenskapliga analyserTvå 14 C-dateringar på träkol föreligger från brandgropen. En 14 C-analys påal plockat invid järnkniven gav 430–600 efter Kristus (Ua- 28674). Björkfrån gropens botten gav en datering till 260–530 efter Kristus (Ua- 28676).Osteologisk analys, se bilaga 4.Brandgrop A19135Brandgrop A19135 var belägen precis innanför och delvis under kantkedjani monumentets sydvästra del. Under kantkedjan och även utanför stensättningenlåg enstaka ben och kol.A19135 hade en oregelbunden form i ytan, 1,2×1,3 meter stor (sydsydväst–nordnordöst)och täcktes av uppemot 0,5 meter stora stenar. I anläggningensöstra del fanns en särskilt flat sten som var ställd på högkant somen gavelmarkering (fig. 25).Brandgropen var 0,2 meter djup och innehöll 124 g brända ben av människaoch dessutom en björnklo (F208–F212). I gropen låg två små keramikskärvor(F203, F204), en ihålig pilspets av järn (F260), ett oidentifierbartjärnföremål (F259), fragment av spelbricka, knapp eller pärla i ben (F205),samt bitar av en sprucken glättsten (F206).Fig. 25. Anders lyfter bort en flat sten som stod ställd på högkant i A19135. Foto: Gisela Ängeby.38 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

Keramiken i brandgropen utgjordes av två bukskärvor med polerad utsida.Kärlet var framställt av lera som var naturligt magrad med största korn på0,7 millimeter. Skärvtjockleken var 5 millimeter. Därmed överensstämmerskärvan väl med keramiken från brandgrop A18618.Naturvetenskapliga analyserTvå 14 C-analyser föreligger från brandgropen. Dateringen på bränt ben gav250–410 efter Kristus (Ua-28672) medan kol från björk däremot gav enyngre datering till 430–610 efter Kristus (Ua-28678). Osteologisk analys,se bilaga 4.Avbränd markyta/kulturlager – A17667A17667 var ett 0,05–0,1 meter tjockt lager av svagt kolhaltig humös silt somtäckte botten inom i stort sett stensättningens begränsning (fig. 19). Dettalager kan ha tillkommit som förberedelse inför en begravning då markenrituellt renades och heliggjordes genom eldning. Motsvarande sot- och kolhaltigamarklager saknades under de övriga gravmonumenten och på gravfälteti stort.En liknande företeelse med sotiga markskikt finns dokumenterat från undersökningenav en grupp stensättningar i Lurs socken. Under två stensättningarfanns kolhaltiga marklager som tolkats som att man har röjt och bräntav platsen innan gravarna anlades (Gerdin & Munkenberg 2005). Sammafenomen finns också uppmärksammat på ett gotländskt gravfält. Endast ettav gravmonumenten var byggt ovanpå en avbränd markyta, möjligen resternaefter en kremationsplats men den svartbrända jorden kan också symboliserainitierande och invigning av begravningsplatsen (Arnberg 2005).I lagret påträffades cirka 10 g keramik från ett dubbelkoniskt kärl (F160,F161), ett kamfragment i ben (F271), enstaka brända ben av både människaoch djur ((F167, F168), två bitar av glättsten i bergart (F163, F164) och ettbergartsavslag (F207). Samtliga ovan nämnda fynd, förutom keramiken, påträffadesstrax norr om brandgropen A19135 och i anslutning till brandlagretA17548. Gränsen mellan detta lager och A17667 var något flytande varförnågot av fynden i själva verket kan ha tillhört det fetare och svartare brandlagret.Keramiken påträffades dels söder om brandgropen nära kantkedjan,dels ovanpå själva brandgropen.Skärvorna i A17667 tillhör sannolikt samma kärl som i brandlagerA17548. Kärlet var 5 millimeter tjockt och hade framställts av en lera somvar naturligt magrad. Största korn har uppmätts till 0,7 millimeter och kärlytanvar polerad. På halsen var kärlet ornerat med horisontella fåror. Skärvornahade utsatts för hög värme och de hade delvis börjat sintra vilket tyder påatt kärlet funnits med på bålet. Skärvorna från detta, delvis sintrade kärl,har däremot sannolikt inte tillhört samma kärl som skärvorna från brandgroparnaA18618 och A19135.Naturvetenskaplig analysEn makrofossilanalys utfördes på totalt nio jordprover från lager A17667.Inga fröer eller frukter förekom i något av proven. Osteologisk analys, sebilaga 4.Järnåldersgravar i Skee 39

A17467Stensättning, rund, 4 meter i diameter, 0,3 meter hög.SPRIDDA BRÄNDA BENStensättningen var registrerad i FMIS som RAÄ 871. Den beskrivs som enövertorvad stensättningsliknande lämning, 4 meter i diameter och 0,3 meterhög. I mitten var en grop, 1,5 meter i diameter och 0,2 meter djup, sannolikten gammal myrstack. Efter förundersökningen fogades stensättningentill gravfältet Skee 1090. Stensättningen låg på bergtungans västra kant somgränsar till en uppodlad leråker. I förhållande till gravfältets övriga stensättningarlåg A17467, liksom A14645, i ett något avskärmat läge (fig. 8).Stensättningen tangerade ”Gravhägnad 2” i dess sydvästra ände.Stensättningen låg övertäckt av skogsförna och ett uppemot 0,3 metertjockt matjordslager. Vid framrensningen av stenpackningen påträffades historiskafynd; bränd lera (F134), rödgods (F131) och ett sentida järnföremål(F130). Väl framrensad syntes stensättningen ovanifrån som oregelbundetrundad med en relativt glest och ojämnt lagd stenpackning. Troligtvis vargraven skadad och plockad på sten.Stensättningen var byggd av jord och 0,2–0,5 meter stora stenar, både rundadeoch skarpkantade (fig. 26). Anläggningen saknade kantkedja. I bottenav stensättningen låg enstaka brända ben av både människa och obestämbartdjur (F132, F135, F136). Vidare påträffades fragment av en benkam(F272) (se fig. 41).Naturvetenskapliga analyserOsteologisk analys, se bilaga 4.Fig. 26. Stensättning A17467. Foto: Gisela Ängeby.40 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

A9345Stensättning (rest av?), 3 meter i diameter.BRANDGROPGraven syntes på den avbanade markytan som en meterstor ytlig fläck medbrända ben. I anslutning till benen låg en rundad cirka 0,3 meter stor sten(fig. 8). Cirka 1,5 meter från benkoncentration låg spridda stenar som formadeen drygt 3 meter stor halvcirkel som kan vara rester efter en kantkedjaeller möjligen en stenkrets, A9345. Innanför kretsen låg enstaka spriddastenar (fig. 27). Den östra delen av gravmonumentet var genomgrävt av ettsökschakt från förundersökningen.Fig. 27. A9345 var en skadad stensättning (?) med segment av kantkedja bevarad.Ewa Ryberg dokumenterar brandgrop A9365. Foto: Gisela Ängeby.Fig. 28. Brandgrop A9365. Foto: Ewa Ryberg.Järnåldersgravar i Skee 41

0 1 mFig. 29. Plan över A9345. Skala 1:40.Den runda stenen markerade gravgömman, en brandgrop (A9365). Stenenvar satt i brandgropen och fyllde i stort sett upp den 0,15 meter djupa gropen(fig. 28 och 29). Mellan gropkanten och stenen fanns inkilade småstenar.Fyllningen utgjordes av sot och kolblandad humös silt.I brandgropen påträffades 68 gram brända ben (F112), en närmare 4 centimeterstor defekt sländtrissa i bränd lera (F111), två av hetta deformerade mosaikpärlori glas (F109, F110) och ett fragment av en fibula i järn (F263).Naturvetenskapliga analyserFrån brandgropen föreligger två 14 C-analyser på bränt ben och kol. Benengav en datering till 250–440 efter Kristus (Ua-28669). Kol från björk gav410–560 efter Kristus (Ua-28677). Osteologisk analys, se bilaga 4.42 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

A9374Stensättning, rund, 3 meter i diameter, 0,2 meter hög.ETT BRÄNT BENStensättningen låg strax sydväst om stenflak A18811 i undersökningsområdetsöstra del (fig. 8). Den var vällagd med en framträdande kantkedja avhuvudsakligen runda, 0,35×0,45 meter stora stenar som formade en drygttre meter stor cirkel (fig. 30).Fig. 30. Stensättning A9374. Ett centimeterstort bränt människoben påträffadesunder den flata, större stenen i anläggningens mittdel. Foto: Gisela Ängeby.Järnåldersgravar i Skee 43

Fyllningen utgjordes av en tvåskiktad stenpackning av både rundade stenaroch skärvsten som gav en höjd av 0,2 meter. Det översta stenlagret bestodav båda stensorterna, 0,10×0,25 meter stora, medan det undre skiktet i huvudsakvar lagt av kantiga och något större stenar. Jord fyllde upp mellanstenar. Centralt i stensättningen fanns en större iögonfallande flat och rundadsten. Under den 0,5 meter stora stenen påträffades ett centimeterstortfragment bränt ben som har identifierats som rörben av människa (F116).Benet tolkas som en symbolisk nedläggning av den dödes kvarlevor. I stensättningenlåg vidare ett kvartsavslag (F115) och en glättad keramikskärvamed en trolig datering till yngre romersk järnålder eller folkvandringstid(F114). Vid framrensningen av stenpackningen påträffades dessutom ettkritpipsskaft (F113).Naturvetenskapliga analyserOsteologisk analys, se bilaga 4.A19072 och A20980 (stenkista)Stensättning, rest av, rund? Cirka 5 meter i diameter, 0,1–0,2 meter hög.SKELETTGRAV?A19072 utgjordes av en cirka 5 meter i diameter stor stensamling som tolkassom rester efter en stensättning byggd invid ett stort markfast stenblock (fig.8 och 31). Stensättningen låg i undersökningsområdets sydöstra hörn därmarken övergick i sänkan som avskiljer undersökningsområdet från restenav gravfältsmiljön belägen utanför vägens arbetsområde (det vill säga motsvarandedet tidigare registrerade gravfältet Skee 1090).Stensättningen bestod av ett lager utspridda, 0,1–0,4 meter stora stenarsom till hälften var eldpåverkade. Genom stensättningen löpte ett 0,6 meterbrett schakt i vilket det låg kraftiga syllstenar till en lada som enligt uppgiftrevs på 1980-talet. Syllstenarna fortsatte ytterligare omkring sex meter norrom den skadade stensättningen, och formade här ett rektangulärt fundamentav grundstenar tillhörande ladan (A7854). Den sydöstra delen av stensättningenvar delvis urplockad. Segment av en kantkedja löpte utmed stenpackningenssydvästra sida.Stenkista A20980I den skadade stensättningens östra del påträffades under stenpackningenen stenkista, A20980 (fig. 32 och 33). Kistan var 2,8×0,6 meter lång (norr–söder) och hade åtta bevarade uppställda hällar i den norra änden. Toppenpå en av hällarna stack upp genom stenpackningen men identifierades då intesom en häll som tillhörde en stenkista, se fig. 31.Ytligt i stenkistans fyllning påträffades 8 gram brända ben (F125, F126)och ett flintavslag (F124) men det är oklart om de hör till kistan, eller tillen förstörd gravgömma i stensättningen. Området var som ovan påpekatsskadat av den sentida ladan och de förhistoriska fyndens kontext är därföroklar. Sannolikt kan stenkistan ha hyst en skelettbegravning att döma avgravtyp och form.Fyllningen i kistan bestod av 0,15–0,25 meter tjock mörkbrun humös silt.I botten av kistan fanns en golvbeläggning av svallade småstenar som bildade44 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

Fig. 31. En skadad stensättning A19072. Under denna påträffades stenkista A20980. Stenar tillhörande kistan är markerade.Schaktet genom stensamlingen innehöll syllstenar till en sentida lada. Foto: Sinom Rudh.Fig. 32. Ewa Ryberg och Sinom Rudh dokumenterar stenkistan. Foto: Gisela Ängeby.Järnåldersgravar i Skee 45

0 1 mFig. 33. Plan över stenkista A20980och segment av kantkedja i A19072.Skala 1:50. Plan över A20980 ochAB20028. Skala 1:25.0 1 m46 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

Fig. 34. Småkullig sten i botten av stenkistan. Foto: Ewa Ryberg.Järnåldersgravar i Skee 47

en cirka 0,1–0,15 meter tjock bottenpackning (fig. 34). Utifrån längden på densvallade småstenpackningen kan vi uppskatta kistans längd till 2,8 meter.Norr om kistan påträffades en eneggad pilspets (F127). Pilspetsen daterastill cirka 4000 före Kristus och utgör ett äldre inslag på begravningsplatsen.Naturvetenskapliga analyserOsteologisk analys, se bilaga 4.A30260Stensättning, rund, 2,5 meter i diameter, 0,2 meter hög.OIDENTIFIERBART GRAVSKICKStensättningen var med sina 2,5 meter i diameter den minsta på gravfältet meninte desto mindre en av de mest vällagda. En kantkedja avgränsade stensättningensom var byggd av 0,1–0,2 meter stora runda och skarpkantade stenari upp till två skift. Den var 0,2 meter hög. Trots den tydligt gravlika formenpåträffades inga fynd i anläggningen (fig. 8 och 35). Under stenpackningenoch begränsat till monumentets form var marken fläckad av små och grundamörkfärgningar som vore de avtryck efter tätt satta störar eller käppar.Inga naturvetenskapliga analyser har utförts.Fig. 35. Stensättning A30260. Foto: Anders Kraft.48 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

Gravhägnad 1RÄNNOR med URNEGRAV A7515 ochBRANDLAGER A7552, A7524GravhägnadI områdets sydöstra del påträffades mellan två bergsklackar tre rännor(A10267, A10281 och A19000) som tillsammans bildade en struktur sompåminner om till vägglinjer i ett förhistoriskt långhus (fig. 8). Det rör sig dockinte om ett hus i traditionell bemärkelse utan rännorna återger i den specifikagravfältsmiljön en symbolisk bild av ett långhus med det rännbyggda husetsom förebild. Rännorna tolkas som avtrycken efter sannolikt låga väggar ien öppen byggnad utan tak. Det fanns inga spår efter stolphål i en takkonstruktioneller andra former av anläggningar som går att koppla till en traditionellbyggnad (fig. 36 och 37).Rännorna inhägnade en urnegrav (A7515) och en mörkfärgning somtroligtvis utgör brandlager och kremationsplats i ett (A7524). I den sydöstraänden djupnar mörkfärgningen i en ganska grund grop med en sten, inmättsom A7552. Rännkomplexet låg under ett cirka 0,2 meter tjockt jordlager/förna.Rännkonstruktionen var 7,5 meter lång och 4,6 meter bred (nordnordväst–sydsydöst). Nordvästra kortsidans ränna var delvis förstörd. I södra ändentunnade ränna A19000 ut och smälte här samman med ett tunt skikt sotigsvagt humös silt som fortsatte in under schaktkanten. I detta lager låg enstakakeramikskärvor och enstaka, mycket små brända ben. Marken innanförrännorna hade en ljusare färgton än utanför. Rännorna var 0,7–0,4 meterbreda och som djupast 0,22 meter utmed sydvästra långsidan, som här hadeFig. 36. Gravhägnad 1 med rännor markerade med gula trästickor som symbolisk avbildning av ett långhus. GravurnaA7515 syns framgrävd i profil. Foto: Gisela Ängeby. Mot öster.Järnåldersgravar i Skee 49

0 1 m1. Brungrå sotfäckig humös sand. 2. Mörkbrun humös sand. 3. Ljus sandFig. 37. Plan över Gravhägnad 1.Skala 1:50. Profiler. Skala 1:40.1. Mörk humös sand. 2. Flammig brungrå humös sand. 3. Ljus sand50 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

en tydligt avgränsad och djupt skålformad profil. Fyllningen bestod av mörkhumös sandig silt. I rännorna låg enstaka flintavfall och en keramikbit.Urnegrav A7515Urnegraven låg i den sydöstra delen av rännformationen och centrerad i förhållandetill långsidornas rännor (fig. 37). Kvar av urnan fanns botten ochbuken till en höjd av 0,16 centimeter. Bottnen mätte 0,14 meter i diameter.Urnan låg helt omarkerad och den övre delen av kärlet kan sannolikt ha skadatsi samband med avbaningen, eller vid tidigare markarbeten. Ett sökschaktfrån utredningen hade med endast ett par centimeters marginal ”missat” gravurnan.Utredningsschaktet hade vidare genomskurit rännkonstruktionen idess sydöstra del utan att den hade uppmärksammats (fig. 38).Gravurnan innehöll enbart brända ben till en vikt av 1700 gram (F97).Benen utgjordes av både stora och mycket små fragment, vilket ger intryckav att man öst upp ben i urnan och inte plockat dem försiktigt ur bålet. Denosteologiska analysen visar att den gravsatta varit en äldre kvinna.Gravurnan hade framställts av en lera som magrats med krossad bergartoch största korn har uppmätts till 3,6 millimeter. Kärlytan var glättad ochsaknade dekor. Kärlgodset, ytbehandlingen och skärvtjockleken påvisar attkärlet kan klassificeras som ett hushållskärl som sannolikt fungerat som ettkokkärl. Fynd av människoben i kärlet visar emellertid att kärlet använts somen gravurna. Cirka 0,3 meter nordöst om urnan påträffades en facetteradmynningsskärva. Även denna har ett gods som består av en krossad bergartFig. 38. Anders Kraft visar med grävskeden hörnet på utredningsschktet. Foto: Lotta Karlsson.Järnåldersgravar i Skee 51

och ytan är glättad. Mynningsskärvans tjocklek överrensstämmer med urnan.Mynningsskärvans form ger en arkeologisk datering till yngre romerskjärnålder till folkvandringstid vilket överrensstämmer med en koldatering påbrända ben till 340–540 efter Kristus.I gravurnan påträffades vid makrofossilanalysen enstaka frön av svinmållaoch hallon.Brandlager/kremationsplats A7552 och A7524Urnan var nedgrävd i kanten av A7524 som i plan utgjordes av en cirka1,2×0,5 meter stor och som djupast 0,04 meter oregelbunden mörkfärgningav svagt sotig, humös, sandig silt och enstaka kol. Mörkfärgningen utgörtroligen resterna efter en bålplats som i den sydöstra änden flöt samman medA7552, en närmare meterstor och 0,2 meter djup grop med sotig humös silt.I gropen låg en 0,25 meter stor rundad sten, och enstaka brända ben av bådemänniska och obestämbart djur (F104, F107) låg både i och invid gropen.Vid den osteologiska analysen påträffades ett kamfragment (F273).Vid framrensningen av mörkfärgning A7524 påträffades två decimeterfrån gravurnan ett oidentifierbart bronsfragment (F262) och en delvis sintradmynning (F99). Strax sydost om A7524 och närmare ränna A19000låg sammanlagt 19 fragment från ett dubbelkoniskt dekorerat finkärl (F98,F100, fig. 39).Fig. 39. F98, dubbelkonisktfinkärlfrån Gravhägnad1. Skala 1:2. Foto:Lena Troedson.Den delvis sintrade mynningen tillhör det dubbelkoniska finkärlet. Kärlet harvarit framställt av en naturligt magrad lera med ett största korn på 0,6 millimeter.Kärlytan har varit polerad och skärvtjockleken har uppmätts till 5millimeter. På skuldran och halsen är kärlet ornerat med horisontella linjer,linjer i vinklar samt vertikala streck. Det har varit utsatt för extrema temperaturerså att vissa skärvor börjat smälta och blivit helt deformerade. Kärlethar därmed sannolikt funnits med gravbålet och en viktig iakttagelse är attkärlet bränts till högre temperaturer på utsidan än på insidan. Detta kan betydaatt kärlet varit tomt på ben vid bränningen, eftersom ben kan fungerasom flussmedel och höja temperaturerna ytterligare. Utifrån mynningsformenoch halsen kan kärlet dateras till sen romersk järnålder till folkvandringstidvilket stämmer med 14 C-dateringen på brända ben ur gravurnan till 340–540efter Kristus.I ränna A10267 påträffades en liten keramikskärva (F139). Denna harvarit framställd av en lera som magrats med krossad bergart och största korn52 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

har uppmätts till 1,7 millimeter. Någon skärvtjocklek har inte varit möjlig attfastställa. Kärlet kan klassificeras som ett hushållskärl för exempelvis matlagning,men det kan likväl ha använts som en gravurna. Det kan till och medtillhöra gravurna A7515.Naturvetenskapliga analyserEn 14 C-datering på brända ben ur gravurnan gav 340–540 efter Kristus(Ua-28668). Makrofossilanalys på jord från urnan gav enstaka frön avChenopodium album (svinmålla), Rubus idaeus (hallon) och Gramineae sp.(ospec. gräs). Osteologisk analys, se bilaga 4.Gravhägnad 2RÄNNOR OCH BÅLPLATS, A17352Ett par meter öster om stensättning A17467 (RAÄ 781) fanns avtryck eftertvå förhållandevis breda rännor som tillsammans bildade en form som påminnerom konvexa vägglinjer i ett förhistoriskt långhus med måtten 10,5×5,5meter (nordnordöst–sydsydväst). Rännorna inhägnade en bålplats, A17352(fig. 8, 40 och fig 41). Liksom Gravhägnad 1, uppfattas också Gravhägnad2 som en metaforisk avbildning av ett hus med det rännbyggda huset somförebild. Det fanns inga spår efter stolphål i en takkonstruktion men innan-Fig. 40. Gravhägnad 2 med rännor som symbolisk avbildning av ett långhus. I västra kanten syns stensättning A17467.Foto: Gisela Ängeby. Mot norr.Järnåldersgravar i Skee 53

1 mFig. 41. Plan över Gravhägnad 2, rännor och bålplats A17352. Skala 1:80.54 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

för rännorna låg tre grunda mörkfärgningar varav en hade formen av enkort ränna. Det är oklart vilken funktion de grunda mörkfärgningarna harhaft eller om de alls hör samman med gravhägnaden. Gravhägnad 2 bör havarit konstruerad som en öppen byggnad utan tak och med låga väggar somramade in bålplatsen.Rännorna A17367 och A17429 var cirka 1 meter breda och ett par centimeterdjupa och smalnade av i båda ändar samtidigt som de kröktes inåt ochmot varandra. I den nordöstra änden fanns ett avbrott i rännan som tolkassom ingång riktad in mot bålplatsen. Det är oklart om det också har funnits enöppning i gravhägnadens sydvästra ände. Ett sökschakt från den arkeologiskautredningen hade genomskurit den nordöstra rännan och rännan hade grävtsbort, utan att upptäckas. Men den intakta sydvästra rännans avsmalnandeoch inåtböjda form är densamma som rännorna i gravhägnadens nordöstraände vilket kan tyda på en öppning också åt sydväst.Fyllningen i rännorna var brungrå, humös, sandig silt med inslag av småsmulor bränd lera (utmed den sydvästra långsidan) och enstaka kol. Ingaövriga fynd påträffades.Bålplats A17352Rännorna hägnade i den östra delen in en meterstor och 0,05 meter djup fläckmed bålmörja efter en kremering. Bålmörjan var inte nedgrävd i silten utan låginbäddad i en äldre markhorisont av mörk humös sand och upptäcktes förerännorna. Bålplatsen syntes först som en fläck med brända ben och en stensom möjligen kan ha ingått i själva bålkonstruktionen. Det var först efter attmarken successivt banats av i tunna skikt runt bålplatsen och finrensats somrännorna framträdde. De enda fynd som påträffades som lösfynd i sambandmed avbaningen på platsen för gravhägnaden var historiska sådana; brändlera (lerklining) och rödgods. Vid avbaningen framskymtade också mycketdiffusa spår i marken som möjligen kan ha varit efter årder men dessa försvannefter kraftigt regn och hann ej dokumenteras.I bålmörjan låg 164 gram brända ben av människa och djur i storlek hundeller får/get (F108). Vid den osteologiska analysen upptäcktes även ett kamfragment.Det är ett större barn eller en tonåring som kremerats.Bålplatsen låg centrerad mellan rännorna i gravhägnadens nordöstra deloch ingången låg riktad in mot bålplatsen. Placeringen av gravbålet i förhållandetill ingången i nordöst är mycket intressant och kan fogas till ett komplexav begravningsritualer med samband med symboliska hus (bland annatSvanberg 2007). Om rännorna tillkommit efter att kremeringen utförts gårinte att avgöra men att de däremot skall efterlikna ett symboliskt hus medkonvexa långsidor och avrundande kortsidor torde vara övertygande klart.Naturvetenskapliga analyser14C-datering på brända ben gav 390–550 efter Kristus (Ua-28670). Osteologiskanalys, se bilaga 4.Järnåldersgravar i Skee 55

A10488 med A12678BRANDLAGER OCH URNEGRAVGraven låg mellan den stora stensättningen A302 och Gravhägnad 2 och straxväster om stenkrets A333 (fig. 8). Den låg på cirka 0,2 meters djup undermarkytan och syntes initialt som en 0,4×0,65 meter stor fläck med brändaben. Efter att marken rensats ytterligare framkom ett brandlager som var1,6×2 meter stort och 0,05–0,1 meter djupt. Brandlagret innehöll enstaka,ytterst små brända ben och kol (A10488). I lagrets sydöstra kant påträffadesnedgrävt i silt resterna av ett dubbelkoniskt gravkärl (F102) som innehöll koloch 78 gram brända ben av både människa och djur, bland annat fanns i gravenen klofalang av björn (F103) (fig. 42). Den osteologiska analysen visar attbenen av människa är från en tonåring eller vuxen individ. En 14 C-dateringpå kol bland de brända benen gav vendeltid, 560–690 efter Kristus.Gravkärlet är krossat och endast skuldran och delar av buk och hals ärbevarade. Kärlet är rikligt dekorerat med tunna horisontella och snedställdalinjeintryck samt pinn- och kamintryck i flera olika kompositioner (fig. 43).Godset är fint och består sannolikt av en naturligt magrad lera, utan tillsats avextra magringsmedel. Största korn har uppmätts till 0,8 millimeter. Kärlytanär omsorgsfullt polerad vilket gett kärlet ett svart och metallistiskt utseende.Bränningen har skett i reducerande atmosfär.Inga skärvor uppvisar spår av sintring, men däremot har urnan varit utsattför förhållandevis höga temperaturer. Det kan ha funnits med på ett gravbål,men behöver inte ha kommit i kontakt med de högsta temperaturernapå bålet. Under alla omständigheter förefaller det troligt att urnan utsatts förnågon form av sekundär bränning.Fig. 42. Hanna Gudmundsdottir plockar upp brända ben ur brandlager A10488.Höger om profilbänken ligger det ännu ej framgrävda gravkärlet, A12678. I bakgrundenstensättning A302. Foto: Gisela Ängeby. Mot öster.56 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

Skärvtjockleken har uppmätts till 5 millimeter, vilket är tunnväggigt. Kärletkan därmed klassificeras som ett finkärl.Naturvetenskapliga analyserEn 14 C-analys på lind gav 560–690 efter Kristus (GrN-31370). Vedartsbestämdakolbitar bland ben i gravurnan består av hassel och lind. Osteologisk analys,se bilaga 4.Fig. 43. Skärvor från A12678, ett rikligt dekorerat vendeltida gravkärl. Skala 1:1.Foto: Eva Craaford.Järnåldersgravar i Skee 57

A333 med A14603STENKRETS OCH BRANDLAGERStenkrets A333 låg närmare sex meter sydväst om den stora stensättningenA302 (fig. 8 och fig. 44). Stenkretsen var 3,4 meter stor och formades av 25stycken 0,35×0,50 meter stora stenar placerade med ett avstånd av 0,1 till 0,6meter (fig. 45). Centralt inom stenkretsen fanns ett cirka 1,45 meter i diameterstort och 0,05 meter djupt brandlager som innehöll 63 gram brända ben(A14603). Brandlagret utgör med tanke på den ringa mängden ben sannoliktresterna av en bålplats. Benen låg i två koncentrationer, dels nära stenkretsensnordöstra kant (F121), dels invid en sten inom kretsen (F120). Det rör sigFig. 44. Hanna Gudmundsdottir gräver ut stenkrets A333. Foto: Gisela Ängeby.Mot nordöst.Fig. 45. Plan över A333/A14603 och A10488/A12678. Skala 1:40.58 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

enbart om ben av människa. Stenkretsen utgör den med naturvetenskapligametoder yngsta daterade gravläggningen på gravfältet.Vid framrensning av stenkretsen påträffades delar av en slipsten (F117,F119) och en metallslagen flintkärna (F119). Benbehållare saknas.Naturvetenskapliga analyserEn 14 C-datering på brända ben ur brandlager i stenkretsen gav 760–900 efterKristus (Ua-28667). Osteologisk analys, se bilaga 4.A18811 med A19392STENFLAK OCH SPRIDDA BRÄNDA BENStenflaket är namn på sammanhängande stenpackningar som fyllde skrevori berget och som bildar avgränsning av gravfältet åt öster (fig. 8). Nedanförberget går den nuvarande E6. Stenflaket upptäcktes i ett sent skede av undersökningeni samband med utgrävningen av två stensättningsliknande anläggningarbelägna nedanför stenflaket. Flaket låg då inom en yta som inte hadebanats av på grund av en felbedömning av undersökningsytans storlek.Till en början uppfattade vi att det låg två eller tre enskilda och mycketflacka stensättningar i skogsmarken, men efter att träd avverkats och ytanbanats av framgick att det rörde sig om sammanhängande sjok av stenpackningar,se fig. 46. Stenpackningen rensades fram dels för hand, dels med hjälpav en roterande borste som monterats på grävmaskinen.Stenflaket var närmast avlångt, men oregelbundet i sidorna eftersom dettill sin utbredning följde bergets form och avslutades i alla sidor vid nedåtsluttandeberghällar. Storleken var ungefär 25×15 meter med längden i nordsydligriktning. Det har sannolikt funnits strukturer i packningen. I sydväs-Fig. 46. Sammanhängande stenpackningar fyllde upp skrevor i berget och avgränsadegravfältet mot öster. Foto: Marianne Lönn. Mot söder.Järnåldersgravar i Skee 59

0 5 mFig. 47. Plan över stenflak A18811 och gravliknande stensamlingar A14259, A14275 och A15636.Skala 1:150.60 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

tra kanten grävdes två sådana, som såg ut som enskilda gravar och längre inpå ytan fanns antydningar till rundade former som mer eller mindre smältesamman med den övriga packningen. På grund av att stenflaket upptäcktesoch schaktades fram i ett sent skede av undersökningen, gavs ingen tid attmer detaljerat gräva ut flaket för att kontrollera om det verkligen rörde sigom enskilda former.Packningen var olika tjock i olika delar beroende på bergets form och somett resultat av att man verkar ha strävat efter att ge monumentet en jämnsilhuett från sidan betraktat. Stenar låg på vissa ställen direkt på berget ochibland på jord, sand eller lera. Efter att stenpackningen tagits bort syntes attden fyllt ett slags bassäng i berget. Stenarna i flaket var mycket olikstora ochytan något ojämn. I mitten finns t.ex. en yta, närmast en fördjupning medmindre och färre stenar. De minsta stenarna var samlade i denna mittdel ochstenstorleken var cirka 0,1 meter. I övriga delar av packningen domineradestenstorlekar på runt 0,3 meter. Där fanns även ett antal större stenar ochblock som var 1×0,7–0,8 meter stora. Några av dessa såg ut att ligga ovanpåpackningen och kan möjligen ha varit resta.Två begravningar och romersk glasbägareI stenflaket påträffades två begränsade samlingar med brända ben och på tvåplatser i stenflaket låg något enstaka bränt ben. Huruvida benen spridda i flaketkommer från en och samma individ går inte att avgöra. Vid stenflakets östrakant påträffades i samlad mängd 50 gram brända ben, identifierade ben ärskalltaksfragment, av en vuxen individ (F216). En 14 C-analys på ben härifrångav i förhållande till gravfältets brukningstid en oväntat tidig och intressantdatering till skiftet yngre bronsålder och äldre järnålder, 520–370 före Kristus.Dateringen på benen utgör den med naturvetenskapliga metoder äldsta gravläggningenpå platsen som skett drygt 600 år före gravfältets tillkomst.Vid stenflakets gräns mot norr påträffades tre keramikskärvor (F213) ochåtta gram brända ben, varav fyra bitar är skalltak av människa (F214, F215,F222) i en småstenpackning som fyllde en bergskreva nedanför en bergsklack(A19392). Strax nedanför bergskrevan låg i den vid utgrävningstillfälletmycket sörjiga stenpackningen, sammanlagt sex små fragment av romerskglasbägare (F225, 226 och F227).Keramiken i stenflaket uppvisar inga spår av sintring eller andra höga temperaturersom kan påvisa någon form av sekundär bränning. Denna keramikhar troligtvis inte varit på något gravbål eller liknande, och om keramikenvarit upphettad så har detta varit till temperaturer som normalt uppnås vidmatlagning. Keramiken från stenflaket avviker markant från framför alltgravkeramiken i stensättning A302 samt urnegrav A12678. Godset är grövreoch något tjockväggigare och har varit lämpligt att användas som bådefinkeramik och som kokkärl. Det förefaller inte troligt att keramiken i ochkring stenflaket använts som förrådskärl eftersom denna keramik normaltär något grövre. I samband med en gravritual kan kärlen ha använts för tillagningav mat eller dryck.Vid framresning och utgrävning av flaket påträffades spridda flintavslagoch övriga kärnor (F219–F221, F223, F228, F230–F231) samt enstaka brändaben (F217, F218 och F229).I stenpackningen fanns inslag av skörbränd sten och vissa av bergshällarnasom gränsade mot stenflaket bar spår av eldpåverkan, möjligen som konse-Järnåldersgravar i Skee 61

kvens av rituella eldar. Stenpackningen togs till slut helt bort med maskin.Undersökningen av stenflaket försvårades av mycket regn som gjorde ytansörjig och svårgrävd. I mitten av stenflaket som formade en bassäng lämnadesen lerig yta eftersom regnvattnet samlades upp och inte rann undan.Naturvetenskapliga analyser14C-analys på brända ben gav 520–370 före Kristus (Ua-28671). Osteologiskanalys, se bilaga 4.Gravliknande stensamling A14276, A14259 och A15636OIDENTIFIERBART GRAVSKICKA14276 och A14529 utgjordes av två tättliggande stensamlingar med gravliknandeutseende (se fig. 47). A15636 var en mindre småstenpackning somlåg mellan de större stensamlingarna, mot en bergklack och delvis understenpackningarna. Stensamlingarna låg på gravfältets nordöstra kant på enyta som sluttade svagt uppåt mellan bergsklackar och stenflaket A18811.Stenflaket schaktades fram efter att både A14276 och A14529 grävts bortmen av dokumentationen framgår att stenflaket till viss del flöt samman medde båda stensamlingarna.A14259Anläggningen var 4,5 meter i diameter stor och 0,15–0,35 meter hög. Deninnehöll ett blandat material av cirka 0,15–0,3 meter stora, både skarpkantadeoch rundade stenar packade i jord i upptill tre skift. A14259 hade enyttre begränsning som bitvis kunde uppfattas som en kantkedja och innanfördenna, fanns en relativt ordnad stenpackning med stenarna lagda i en närmastspiralformad struktur (fig. 48).I A14259 påträffades en 0,75 meter i diameter stor sotfläck (A15615) sominnehöll enstaka brända ben (F149, F150). Endast ben av björn har identifieratsvid den osteologiska analysen. Enstaka ben låg också utanför sotfläckeni stenpackningen (F148). I stensättningens bottenskikt låg fyra spridda hartsfragment(F144–F146, F154) och fyra skärvor av ett polerat fingods (F142,F143). Ett fem centimeter stort flintavslag (F147) låg deponerat mellan stenari anläggningens centrum. I stenpackningen och vid framrensning av sotfläckenpåträffades även två kritpipskaft (F141, F151) som visar på ingreppi stensättningen under historisk tid.Förekomsten av harts, polerat fingods och ett deponerat stort flintavslag ianläggningen visar att det med största sannolikhet rör sig om en människograv,även om anläggningen saknar identifierade ben av människa.Naturvetenskapliga analyserOsteologisk analys, se bilaga 4.A14276 och A15636A14276 var lika stor och lika hög som A14259 men gav intryck av att varamer ”slarvigt” byggd med snarare ihopkastade än lagda stenar. Anläggningensaknade fynd och innehöll inget kol för datering.62 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

Mellan de båda stensamlingarna och delvis under dessas stenpackningar, fannsen cirka 1,75 meter i diameter stor stenpackning av något mindre och jämnstorastenar som skiljde ut sig en aning från stensamlingarna intill (A15636).I småstenspackningen låg nio mynningsskärvor av ett polerat gods (F152,F153) och en knacksten i bergart (F155). Inga brända ben påträffades.Kommentar till keramik i stenflak och gravliknande stensamlingarDe enda fynden av polerad finkeramik, det vill säga tunnväggigt gods somframställts av en naturligt magrad lera, påträffades i A14259. Skärvorna iFig. 48. A14259. Anläggningen innehöll bland annat hartsfragment och ben avbjörn. Foto: Gisela Ängeby.Järnåldersgravar i Skee 63

åde A15636, och de som påträffades i stenflaket, är också tunnväggiga ellernågot tjockare, men dessa har framställts av leror som magrats med krossadbergart. Största bergartskorn i de naturligt magrade skärvorna uppgår till1,3 millimeter, medan de i det krossade materialet uppgår till 3,2 millimeter.Skärvorna saknar dekor, och både glättade och polerade skärvor förekommer.Polerad keramik framkom både i stensamlingen A14259 och i stenpackningenA15636. Flera mynningsskärvor påträffades i dessa kontexteroch skärvorna har daterats till övergången mellan yngre romersk järnålderoch folkvandringstid. Vidare kan man konstatera att den enda gravliknandefinkeramiken låg i stensamlingen A14529 och denna kan därmed ha fungeratsom en gravurna.Historiska och sentida lämningarA200, en stenpackning/sentida fundamentStenpackningen låg i undersökningsområdet östra kant och tolkades förstsom flera intilliggande stensättningar med oklara former. Vid framrensningenpåträffades modernt tegel, takpapp och bitar av målat trä och det stod klartatt stenpackningen, som mätte cirka 14×7 meter (nordnordöst–sydsydväst),var genomgrävd i sen tid. Samtidigt fanns det formationer i stenpackningensom hade ett gravliknande utseende, och i stenpackningens sydöstra ände påträffadesockså nio skärvor förhistorisk keramik (F140). Förmodligen härrörkeramiken från en förstörd gravgömma. Inga brända ben påträffades.Enligt uppgift stod här en lada som revs på 1980-talet. Detta förklarargropen med taktegel med mera, och en rad av syllstenar i packningen. Förmodligen har ladan byggts ovanpå en eller flera förhistoriska gravar genomatt man har utnyttjat stenpackningarna som fundament.Stenpackningen grävdes bort med grävmaskin.A222, ett spisröseSpisröset var en av de förhöjningar som noterades i FMIS vid revideringsinventeringensom en sannolik gravbyggnad. Det låg drygt tre meter söder omden stora stensättningen A302 och var delvis anlagd på ett tunt humuslagersom täckte berggrunden (fig. 49). Spisröset rensades fram men undersöktesinte närmare av tidsskäl. Vid framresningen av stenpackningen som formadeen cirka 5 meter stor rundel påträffades stora bitar bränd lera över ett skikt avgrå lera som låg över i stort sett hela anläggningen. Rödgods, järn och slaggvar andra fynd som hittades. Inga förhistoriska artefakter påträffades.A398, en stengrundAnläggningen utgjordes av en enskiktad stenpackning av mellan 0,15–0,35meter stora och mestadels flata stenar anlagda i hästskoform och direktovanpå på slät berghäll (se fig. 49). Vid framrensningen av konstruktionenpåträffades enbart historiska fynd: yngre rödgods (F232), buteljglas (F233)och ett stycke slagg (F235). Stengrunden låg cirka 2,5 meter söder om denstora stensättningen och strax väster om spisröse A222.64 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

Fig. 49. Spisröset A222 och stengrunderna A398 och A414. Foto: Gisela Ängeby.A414, en stengrundAnläggningen bestod av i huvudsak av mindre, cirka 0,15 meter stora, kantigastenar i ett till två skikt som formade en vinkelställd syllrad. Spridda, någotstörre stenar låg i anslutning till syllstenarna (se fig. 49). Enbart historiskafynd påträffades: yngre rödgodsskärvor (F236, F238), en stengodsskärva avtypen Westerfaldtgods (F237), buteljglas (F239), bränd lera (F240) och ettföremål av järn (F241). Stengrunden tangerade i sydväst spisröse A222.Sammanfattning och utvärderingav undersökningsplanenEfter förundersökningen uppskattades att det kunde finnas omkring 26 gravarinom exploateringsytan. Slutundersökningen visade att platsen innehöllfärre antal gravar än vad som hade förväntats. Samtidigt uppvägdes dettaförhållande av att monumenten och gravarna omfattade ett gravspråk somvar mycket variationsrikt. I monumenten påträffades strukturer som sällanhar dokumenterats i gravarkeologiska sammanhang. Till detta skall läggasatt miljön som sådan uppvisade en gravfältskronologi som också sällan finnsbelagd i undersökningar av gravar i Bohuslän. Enligt undersökningsplanenförväntades inte gravar från yngre järnålder. Undersökningen gav alltså trotsett färre antal gravar, och trots miljöns skadade karaktär, ett intressant arkeologisktmaterial med ovanliga gravformer och ett förhållandevis rikligtfyndmaterial.Järnåldersgravar i Skee 65

66 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningarTotalt dokumenterades 13 säkra begravningar. Sannolikt har det funnits flermonument men platsen var skadad av både sentida och historiska aktiviteter.Dateringsanalyserna visar att gravfältets huvudsakliga brukningstid liggerinom perioden yngre romersk järnålder och folkvandringstid. En gravsättninghar skett i vendeltid och en i vikingatid. Dateringsanalyserna visar påfallandejämna sekvensintervaller och sannolikt rör det sig om generationsbegravningar.Gravfältet anlades i yngre romersk järnålder men platsen användes för rituelltbruk och gravläggning betydligt långt dessförinnan – en datering på benur stenflaket till skiftet yngre bronsålder och äldre järnålder visar detta.Förutom de sentida ingreppen i miljön, visar både fynd och andra spåratt platsen också brukades under 1600- och 1700-talen och att detta troligenkan ha skett i samband med gränskrigen mellan Sverige och Danmark/Norgedå bygden intog en strategiskt central roll.Det största monumentet på gravfältet var en rund och 10 meter i diameterstor stensättning från yngre romersk järnålder. Bortsett dateringen av brändaben i stenflaket till äldre förromersk järnålder, visar analysen av gravfältet attden stora stensättningen utgör startpunkten för gravfältets anläggande. Enstenkrets med en begravning från vikingatid representerar den sist gravlagdepå gravfältet. Gravfältet uppvisar utifrån en analys av både fornsaksmaterialoch naturvetenskapliga dateringar en kronologiskt obruten kontinuitet frånyngre romersk järnålder till vikingatid.I den stora stensättningens mitt fanns en gravgömma med nästan två kilobrända ben, dekorerade dubbelkoniska finkärl samt ett stort vardagskärlsom placerats som ett stängningsoffer av gravgömman. Till detta kommerfragment av kam, järnkniv, sölja samt fragment av en agraffknapp. Kärlensbehandling, både dem som påträffats i denna stensättning och keramiken ide övriga gravar, gör det möjligt att identifiera olika faser i begravningen ochpå så vis studera rituella beteenden.Vidare fanns på gravfältet en stenkrets, en stenkista och två urnegravar.En av de senare omgavs av rännor som symboliskt avbildar planen till ettförhistoriskt långhus. En bålplats omgavs av breda rännor. Också denna rännkonstruktiontolkas som en symbolisk återgivning av en huskropp. Stenkistankan av formen att döma ha innehållit en skelettbegravning även om en sådaninte har kunnat beläggas.En grovbyggd stensättning i utkanten av gravfältet innehöll ett brandlageroch två brandgropar, där den ena och centralt belägna brandgropen sannoliktutgjorde en del av kremationsanordningen. Efter kremeringen plockasben ur bålet för att deponeras i en grop strax innanför stensättningens kantkedja.Gravfynden i stensättningen och brandgroparna bestod av skärvorfrån dubbelkoniska dekorerade finkärl, fragment av spelbrickor och kam iben, kniv och pilspets i järn och spruckna glättstenar. Gravgömmor och finagravgåvor till trots, var gravmonumentets intressantaste inslag en meterlångkolnad träpåle som låg i centrum av anläggningen, i brandlagret och i anslutningtill ett stolphål under stenpackningen. Företeelsen med en centraltplacerad påle finns i sällsynta fall dokumenterad i förhistoriska gravmonument,bland annat i Tingshögen i Bro i Bohuslän och i Rönkullen i Vålbergi Värmland. Pålen förklaras i dessa sammanhang som markering av en geometriskmittpunkt varifrån mätningar inför gravbygget utgått, men ocksåatt det kan röra sig som ett begravt beläte inom fruktbarhetskulten (Ekelund1972, Fredsjö 1960).

Gravfältet avgränsades åt sydöst, mot nuvarande E6 som passerar nedanförbergshöjden, av en sammanhängande stenläggning som fyllde skrevor ochsänkor i berget. I stenflaket fanns två möjliga brandgravar i form av mindrebenansamlingar och en av dem innehöll enstaka keramik. En 14 C-datering påben visade överraskande att en av depositionerna varit utförd i förromerskjärnålder. Fragment av romersk glasbägare i samma stenläggning visar attstenmonumentet – stenflaket – även senare använts för rituell praktik. Spritti stenläggningen förekom enstaka slagen flinta.Materialets potentialEtt av arkeologins mål är att utifrån dokumentationen av specifika och lokalakulturella förhållanden söka skildra övergripande mänskliga och kulturhistoriskalivssammanhang. När undersökningsresultaten skall värderasär det därför viktigt att lyfta fram sådana drag i materialet som kan flyttafram den kunskap vi redan äger exempelvis om en bygd, en speciell typ avföremål eller, som i detta fall, om rituella handhavanden i förfluten tid. Deenskilda gravmonumenten ger ingångar till studier kring rituell praxis ochföreställningsvärld. En vidare bearbetning av den arkeologiska dokumentationenskall förslagsvis utföras utifrån följande frågeställningar.De kronologiska aspekternaDen kronologiska sekvens som tydligast skildras utifrån gravmonumentenoch fynden är yngre romersk järnålder och folkvandringstid. En glest lagdstenkrets var anlagd under tidig vikingatid, och en urnebegravning var gjord ivendeltid. Brända ben i stenflaket gav en datering till skiftet yngre bronsålderoch äldre järnålder men i övrigt kunde inga fler begravningar från periodenpåvisas. Den äldre dateringen anger emellertid att platsens haft betydelse förreligiös och rituell praxis innan gravfältets nordliga del anläggs. En generationsviskontinuitet från yngre romersk järnålder och fram i yngsta järnåldernär inte ofta belagt i bohuslänska gravmiljöer. I jämförelse med bronsåldernsoch den äldre järnålderns gravar är gravar från yngre järnålder färre inomregionen. En beskrivning av de kronologiska sammanhangen är därför centralför att kunna besvara frågor om allt från bebyggelseomläggningar tillreligiös påverkan.…och gravspåkets komplexitetGravfältets brandgravar är uttryck för olika sätt att hantera kremerade kvarlevorsom med ett ritualanalytiskt perspektiv speglar förkristna kosmologiskaföreställningar. En diskussion har förts av både arkeologer och religionshistorikerom anledningar till det selektiva urvalet av den kremerades kvarlevori järnålderns brandgravar. Benmängden i brandgravar varierar stort, ochväldigt sällan förekommer en hel människas kremerade kvarlevor i en grav.Alltifrån ett till flera hundra gram ben kan förekomma. Detta motsvarar enmycket liten del av mängden benmassa en kremering borde producera. Såvad sker med resten, om de inte deponerats i gravmonumentet? Frågan omde enstaka benens betydelse inom en förkristen begravningstradition hardryftats av både arkeologer och religionshistoriker och flera förklaringsmo-Järnåldersgravar i Skee 67

68 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningardeller har presenterats (bl. a. Kaliff 1997, Artelius & Svanberg 2005, se ävenArcini 2007).En diskussion gäller gravmonument med mittstolpar. I den germanskavärlden var ”kolonnen” en central symbol, och i modern nordisk forskningkring järnålderns religiösa föreställningar poängteras sambandet mellanmyten om världsträdet Yggdrasil, de germanska världskolonnerna och utformningenav såväl det inre som yttre gravskicket under perioden romerskjärnålder–vikingatid. Rent generellt har träd varit laddade med mytologiskaassociationer och träd har i rituell praxis haft en central betydelse. Stolphålkan, om dessa återfinns i speciella sammanhang, vittna om förekomsten avstolpar som representation för det mytologiska trädet. Inspirerad av blandannat Anders Andrén vill jag föreslå den förkolnade pålen i stensättningensmitt som en variant på det mytologiska trädtemat, trädet som symbol för existentiellatankar kring världens skapelse, kunskapens ursprung, människanshärkomst och om liv och död. På så vis sammanbands begreppen tid och rum,öde och död samman med trädet. Användningen av pålen i detta specifikasammanhang i stensättningen på gravfältet vid Skee, kan ses som exempelpå ett pars pro toto- tänkande i vilket delar av ett verkligt träd brukas somreferens till metaforiska träd, det mytologiska världsträdet eller världspelaren(Andrén 2004, s. 401).Stolpen i stensättningen var av tall. Barrträd avbildas på hällristningarfrån bronsåldern. Företeelsen förklaras utifrån att det städsegröna barrträdetdå ännu var ett sällsynt, därför också exotiskt, inslag i landskapsbilden.Bildframställningar av träd är för övrigt ovanliga i arkeologiskt material, ochinskränker sig till gotländska bildstenar och textiler från Osebergsgraven ochÖverhogdaltapeten (Andrén 2004). En i sammanhanget intressant avbildningav ett barrträd finns på en gotlandssten daterad till 400–550 efter Kristus.Gotlandstenen är samtida med stensättningen vid Skee. Att finna en stolpeav tall i stensättningen, och inte av ask eller ek, kan synas ligga i analogi medbarrträdets framställning på gotlandsstenen och dess symboliska innebörd.En spännande rituell manifestation på gravfältet utgör rännorna som symboliskaavbildningar av hus. Fenomenet med just rännor som metaforisk bildför ett hus inom begravningsplatsens rituella ordning är sällan, om någonsin,belagt i fält men har som tankegods paralleller i s.k. döds- och kulthus, ellerhusgravar, från företrädesvis yngre bronsålder. Vanligast är stengrundhus,men även stolpbyggda hus förekommer på bronsålderns gravplatser. Dessaspeciella hus anses inte ha haft väggar och tak likt vanliga hus, utan anses habestått av öppna konstruktioner, med eller utan ingång (bland annat Victor2002, Svanberg 2006).Gravhägnaderna på Skee 1090 är otvetydigt anlagda i äldre järnåldernssenare del och i början av den yngre järnåldern (mellan 300 och 500-talen),och är således avsevärt yngre än gravhusen från yngre bronsålder. Svanbergmenar att konstruktioner av typen ”gravhus” generellt är gravmonumentknutna till enskilda, aristokratiska begravningar och inte främst avsedda somkulthus för kollektivets ritualer vilket flera forskare har framfört (Svanberg2006 och där anf. litt.).Gravhägnaderna vid Skee kan ses som exempel på en sorts gravmonumentkring en enskild begravning, men också att tankegodset kring huset som enviktig identitetsskapande länk mellan den avlidne, familjegruppen och det beboddahuset fortlever in i järnålderns senare fas. Tankegodset har en lång och

kosmologiskt förankrad traditionsgrund som i sin äldsta form i Skandinavienkan föras till neolitikum och bronsålder. Omvänt finns även exempel på symboliskadepositioner av brända ben i traditionella boningshus. Båda fenomenenhar förklarats utifrån föreställningar kring förfäderskulten, och husetsstarka symbolvärde för familjen, gruppen och kollektivet, både i relation tillden döde och i efterlevandevärlden. Rännornas symboliska återgivning av etthus inom begravningskontexten visar både på den avlidnes och kollektivetsidentifikation med boningshuset, och som tankekomplex är idén kring husetssymbolvärde globalt (Carsten & Hugh-Jones 1995, Artelius 1999, Renck2000, Svanberg 2006). Rännorna på gravfältet vid Skee tolkas alltså sommetaforiska efterlikningar av boningshusets traditionella långform med avallt att döma rännbyggda hus som förebild. Det är intressant att notera, att ibåda gravhägnaderna vid Skee låg bålplatsen resp. gravurnan i anläggningenshögra del, den som anses motsvara bostadsdelen i det traditionella långhuset.Placeringen av begravningen inom respektive gravhägnad skulle alltså svaramot långhusets funktionsindelning. Den döde har på så vis fortsatt kunnatvistas i boningsdelen, och i boningsdelen har de efterlevande fortsatt kunnatuppsöka gravplatsen för minnet av den döde. En intressant parallell till begravningarnasplacering inom gravhägnaderna vid Skee 1090 är de ”hussättningar”som undersökts på ett gravfält i Torsvik i Småland. Hussättningarnabestod av stenar vars inbördes placering var slående lika grundplanen i ettstolphus, och där även graven i form av ett brandlager var placerat i mittenav ”hussättningen” på härdens motsvarande plats (Nordström 2007).Stenläggningen på gravfältets östra kant som en slags rumslig avgränsningger platsen en ytterligare rituell dimension. Som konstruktion kan anläggningenföras till en typ av bergsbundna fornlämningar i landskapet av iögonfallandeberg, hällar, klippor och stenblock som använts för ideologiska/rituellasyften. Berget har inom nordisk mytologi förbundits med olika makter ochväsen och som de dödas boningar (Johansen 1997, s. 145). Genom att beklädaoch fylla det uppspruckna bergets svackor och sänkor med en stenläggningskapades en symmetrisk och svagt välvd profil som metaforisk bild av gravens– stensättningens eller högens – välvda form. Genom att accentuera bergetsegenform på olika vis har en ”boning för det översinnliga” skapats. Kaliffmenar att röset, högen eller stensättningens form ursprungligen kan ha syftattill att efterlikna heliga berg och kullar (Kaliff 2006, s. 130, jfr även Bradley2000). Det kan här vara frågan om vad som är hönan eller ägget.Det sammanhängande stenflaket vid Skee har sannolikt byggts på ochutvidgats successivt och troligen i samband med offerritualer som förstärkteplatsens symboliska kraft. I stenläggningen påträffades två sannolika begravningarsom små bensamlingar, därutöver förekom få och enstaka ben spritt istenflaket. Samtliga ben var människoben. Ben från den större bensamlingendaterades överraskande till förromersk järnålder vilket visar att en gravläggningskett på platsen redan 600–700 år innan gravfältet anlades under yngreromersk järnålder. Små fragment av romerska glasbägare ger inte bara platsenkaraktär av exklusivitet utan visar också att berget med dess beklädnad avstenpackningar hade en symbolisk och rituell viktig funktion som fortlevdeäven senare. På några ställen utmed berget, mot stenflaket, fanns ytor medeldpåverkan som kan vara spår efter rituella eldar.Bruket att bekläda berg med stenpackningar är känt från gravfältssammanhangi det bohuslänska bergslandskapet. Stenflaket vid Skee kan somJärnåldersgravar i Skee 69

företeelse möjligen jämföras med det av en krans av stenpackning omgivnaovalformade berget på gravfältet vid Svarteborg 116. Det märkliga berget,accentuerad av kransen av stenpackning, tolkas som symbol för fruktbarhetoch fred i en tid av förändring, stress och befolkningsminskning under periodenromersk järnålder–folkvandringstid (Munkenberg 2004).Efterhand som material och naturvetenskapliga analysers resultat granskasnärmare kan frågeställningar givetvis komma att förändras och nyanseras.Målsättningen är dock att beskriva gravfältets kronologiska förhållanden,framförallt i relation till förändringar i den religiösa föreställningsvärlden,och att skildra olika rituella beteenden. Studien har givetvis själva platsen somutgångspunkt men inte som dess slut. Syftet blir att föra upp Skee 1090 tillen ”mellanteorisk” nivå i en diskussion kring gravplatsen dels som en ”pragmatiskförvaringsplats”, dels som en i den förhistoriska människans mentalaoch praktiska värld religiöst och socialt konstituerande plats.ReferenserAndrén, A. 2004. I skuggan av Yggdrasil. Ordning mot kaos – studier avnordisk förkristen kosmologi. Vägar till Midgård 4. Andrén, A., Jennbert,K. & Raudvere, C. (red.). Lund.Arcini, C. 2005. Pyre Sites before Our Eyes, I: Dealing with the Dead.Archaeological Perspectives on Prehistoric Skandinavien Burial Ritual.Artelius, T. & Svanberg, F. (red.). Riksantikvarieämbetet ArkeologiskaUndersökningar Skrifter 65. Stockholm.Arcini, C., Höst, E, & Svanberg, F. 2007. Gravar, bålplatser och två bronsåldersfamiljeri Gualöv. Studier av en gravmiljö. I: Vägar till Vætland. Enbronsåldersbygd i Nordöstra Skåne 2300–500 f.Kr. Artursson, M. (red.).Riksantikvarieämbetet, Regionmuseet Kristianstad och Landsantikvarieni Skåne. Lund.Arcini, C. 2007. Elden utplånar inte allt. I: Vägar till Vætland. En bronsåldersbygdi Nordöstra Skåne 2300–500 f.Kr. Artursson, M. (red.).Riksantikvarieämbetet, Regionmuseet Kristianstad och Landsantikvarieni Skåne. Lund.Arnberg A. 2005. Fields, Funerals and Furnaces. On the Use of Fire duringthe Pre-Roman Iron Age on the Island of Gotland. I: Current SwedishArchaelogy. Vol. 13. 2005.Artelius, T. 1999. Den döde vid dörren – reflektioner kring förfäderskult utifrånfynd av människoben i två halländska hus från järnålder. I: Kring västsvenskahus – boendets organisation och i förhistorisk och historisk tid.Artelius, T., Englund, E. & Ersgård, L. (red.). Gotarc serie C. Arkeologiskaskrifter nr 22. Göteborg.Artelius, T. 2006. Om avståndmätning – föreställningar och rituell praktik.I: Det förflutna är att räkna med. En vetenskaplig programskrift från UV.Ersgård, L. (red.). Riksantikvarieämbetet. Lund.Bradley, R. 2000. An Archaeology of natural Places. London & New York.Brorsson, T. 2006. Även små skärvor kan belysa förhistorien. I: Ytterberg, N.(red.). Flyktiga förbindelser. Arkeologiska undersökningar inför den nyagasledningen Göteborg–Stenungsund. Bohusläns museum. Kulturhistoriskadokumentationer nr 21. Uddevalla.70 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

Carlie, A. 2004. Forntida byggnadskult. Tradition och regionalitet i södraSkandinavien. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar, skrifterNo 57. Lund.Carsten, J. & Hugh-Jones, S. 1995. Introduction. I: About the House – Levi-Strauss and beyond. Cambridge.Ekelund, G. 1972. Rönkullen i Vålberg. Kring Värmlands fornlämningar.Värmland Förr och Nu. Meddelanden från Värmlands Museum. Karlstad1972.Fredsjö, Å. 1960. Tingshögen i Bro. Bohusländska FornminnessällskapetVikarvets Årsbok 1958–1959. Lysekil 1960.Gerdin, A-L. & Munkenberg, B-A. 2005. Från mesolitisk tid till järnålder– Tanum, inte bara hällristningar. Arkeologisk undersökning UV VästRapport 2005:7. Riksantikvarieämbetet. Mölndal.Johansen, B. 1997. Ormalur. Aspekter av tillvaron och landskap. StockholmStudies in Archaeology 14. Stockholm.Kaliff, A. 1997. Grav och kultplats. Eskatologiska föreställningar under yngrebronsålder och äldre järnålder i Östergötland. Aun 24. Uppsala.Kaliff, A. 2006. Gravhus, kulthus eller tempel? I: Kulthus & Dödshus. Detritualiserade rummets teori och praktik. Riksantikvarieämbetet. Lund.Lönn, M. & Lindqvist, M. 2003. Trafikplats Skee, RAÄ 1090, 81 och 817.E6 Bohuslän Skee–Hogdal, inklusive trafikplats Skee och lokalväg vidBlomsholm. Arkeologiska förundersökningar. UV Väst Rapport 2003:15.Riksantikvarieämbetet. Mölndal.Munkenberg, B-A. 2004. Monumentet i Svarteborg. I: Gravar och Ritualer.Bygden innanför fjordarna. Projekt Gläborg–Rabbalshede, del 3.Kulturhistoriska dokumentationer nr. 15. Bohusläns Museum. Claesson,P. & Munkenberg, B-A. (red). Uddevalla.Nordström, M. 2007. Människan och döden. Om död mans port, husgravaroch vägen till livet efter detta. I: Liv och Död vid Lagastigen. Om arkeologii Torsviksområdet. Gustafsson, J. & Nordström, M. (red). JönköpingsLänsmuseum.Petersson, H. & Hernek, R. 2001. E6 Bohuslän, Skee–Hogdal – arkeologiskutredning av delsträckan Skee–Hogdal, ett samarbetsprojekt medBohusläns Museum. Arkeologisk utredning. Riksantikvarieämbetet. UVVäst Rapport 2001:28. Mölndal.Renck, A-M. 2000. Den helgade marken – ritualen som dokument. I: Människorsplatser – tretton arkeologiska studier från UV. RiksantikvarieämbetetArkeologiska undersökningar Skrifter 31. Ersgård, L. (red.). Stockholm.Svanberg, F. 2006. I de mystiska kulthusens mörka inre. I: Kulthus & Dödshus.Det ritualiserade rummets teori och praktik. Riksantikvarieämbetet.Lund.Victor, H. 2002. Med graven som granne – om bronsålderns kulthus. Aun30. Uppsala.Järnåldersgravar i Skee 71

Administrativa uppgifterRiksantikvarieämbetets dnr: 423-669-2007.Länsstyrelsens dnr: 431-30945-2004.Riksantikvarieämbetets projektnummer: 10148Exploatörens id: Vägverket Region Väst.Intrasisprojekt: V2007:051.Undersökningstid: 6 september–9 november 2007.Projektgrupp: Marianne Lönn (projektledare), Gisela Ängeby(grävningsledare), Ewa Ryberg, Louise Olsson, Anders Kraft,Simon Rudh, Hanna Gudmundsdottir, Johannes Nieminen.Underkonsulter: Stene Entreprenad, Ångströmlaboratoriet i Uppsala,Centrum voor IsotopenOnderzoek i Groningen, Kontoret förkeramiska studier i Landskrona.Undersökt yta: 3975 kvadratmeter.Läge: Fastighetskartan, blad 9a 8h, digital version,x 6532374 y 1497712.Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn:x 6532374 y 1497712.Höjdsystem: Rt 90.Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiskaarkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 5 plan- och profilritningar i skala 1:20.Unr 4864.Digital dokumentation: förvaras på UV Väst.Fynd: fynd med Fnr 1–272.72 UV Väst Rapport 2098:2. Arkeologiska undersökningar

En grav, en gravurnaoch en kvinna – Skee 1597Marianne LönnUndersökningens förutsättningarSommaren 2001 gjordes de första arkeologiska arbetena inför utbyggandenav E6, sträckan Skee–Hogdal i Skee socken, Bohuslän. I vad som kalladesområde 1D i utredningsrapporten (Petersson & Hernek 2001, s. 15) hittadestvå dittills okända, möjliga stensättningar. Den västra var relativt säker,medan den östra var mer svårbedömd och kunde vara ett odlingsröse.Inför förundersökningen 2002 bestod uppgiften i att bekräfta den västrastensättningen och bestämma huruvida den östra var en grav eller ett odlingsröse.Resultatet blev att den västra graven kunde bekräftas, men denkom att ligga utanför vägområdet och har därför inte undersökts vidare. Denöstra lämningen visade sig vara en grav och föreslogs för slutundersökning(Claesson & Lönn 2003, s. 13 ff).I oktober månad 2007 gjordes slutundersökningen. Som vanligt bjöd månadenpå varierande väderlek och kortare dagar allt eftersom. Vi hade någrafina soliga dagar, några med regn och några med frost. De regniga dagarnavar värst eftersom vi då hade vi svårt att gå uppför högen i den halkiga leran.Kylan gick att kompensera med kläder, med mörkret var det värre och densista tiden såg vi inte mycket mot slutet av dagen. Någon dag fick vi helt geupp på grund av allt för hård blåst och regn.Totalt sett var det dock en trevlig undersökning och orsaken till det varatt den hela tiden var spännande.TopografiGravmonumentet låg på ett impediment/mindre bergsyta i odlings- och betesmark.I tidig romersk järnålder har en fjord gått ända fram till gravhögen.Det är förlängningen på det som idag kallas Strömsvattnet. Graven lågsåledes invid en fjord och denna hade kontakt med havet. Dess mynning lågdär Strömstad ligger idag och fjorden gick därifrån i östlig riktning in i landet.En bit in delade den sig och löpte i två grenar, en åt norr och en åt söder.Den nordliga grenen gick upp mot Blomsholm och vidare upp mot Hogdal.Där fanns också kontakter med havet. Den sydliga grenen gick till Skee ochvidare söderut där den också kan ha haft kontakt med havet. Det är dock liteosäkert eftersom strandlinjeberäkningarna i sig är osäkra. Fjorden måste havarit ett centrum i det som var en välbärgad bygd under romersk järnålder.Fornlämningsbeståndet runt fjordarmarna är helt magnifikt (se karta figur50 och tabell 2).Strandlinjen har beräknats efter Tore Påsses strandförskjutningsmodellenligt kurvan för Östfold (Påsse 1996). Följande nivåer och årtal gäller då:Vid Kristi födelse står havet nio meter över dagens nivå, år 100 efter Kristus8 meter, år 200 efter Kristus 7 meter, år 400 efter Kristus 6 meter, år 600Järnåldersgravar i Skee 73

0 5000 mFig. 50. Karta över ”Skeefjorden” med en vattennivå på 8 meter, vilket ungefär motsvarar 100 efterKristus, alltså ungefär då graven Skee 1597 byggdes. Hela fjordens längd är ungefär 1,5 mil. Den gulastjärnan markerar läget för Skee 1597.74 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

efter Kristus 5 meter, år 800 efter Kristus 4 meter och år 1000 efter Kristus3 meter över dagens havsnivå.Mer information om varje fornlämning finns i tabell 2.MetodVid undersökningens början såg gravhögen ut som en svag förhöjning medsten, block och högt gräs.Vid förundersökningen 2002 påträffades en gravurna, som lämnades påplats och täcktes över. Första prioritet vid slutundersökningen var att återfinnaden övertäckta gravurnan. Eftersom så många och djupa schakt grävtsrunt gravurnan vid förundersökningen, var det ingen större risk att förstöranågot. Presenningen över krukan hittades och den jord och de stenar, somlagts över vid förundersökningen, togs bort. Därefter inleddes sökandet eftergravens utbredning, det vill säga monumentet.Sten och block ovanpå torven lyftes bort och grästorven togs bort fråndet område, som uppfattades som grav och även från ett område utanfördetta. Under torven låg en del moderna fynd såsom glas, en hästsko och enstängselstolpe i järn. En stenpackning blandad med mycket jord kom framnärmare gravurnan, medan området nordöst därom var tomt och bestod tillSten sättn.,rundSten sättn.,ovalOregel bundensten sättningRest stenFornl.nr Hög, rund Diam. (m) Långhög Hög, oval DomarringSkeppssättning14 1 28105 4 7–12 1 7209 4 7–20210 1 20211 14 6–15 8 2 1339 15 –30 4 7 3 10343 8 5–13 1 8 2 1506 1 7509 1 9590 7 10–45705 6 6–14 4 1 4748 1804 5 6 1805 3 11–13 1 1815 1 17 12 1 5890 8 6–14931 3 8–12 3 1932 1 81374 5 6–9 2 7 2 3 2Tabell 2. Tabell över gravtyper i utvalda fornlämningar längs Skeefjorden i Skee socken. De flesta gravar och gravfält ärtroligtvis från perioden romersk järnålder och folkvandringstid. Några, framför allt gravfält med bara högar, kan dockockså höra hemma i yngre järnålder. Uppgifter ur fornminnesregistret.Järnåldersgravar i Skee 75

Fig. 51. Graven Skee 1597 före undersökning. Från nordöst. Foto: Marianne Lönn.Fig. 52. Platsen för gravurnan. Man anar duken till höger om stenen i mitten. Från väst. Foto: Marianne Lönn.76 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Fig. 53. Avbaningsarbetet har börjat. Den återfunna platsen för gravurnan finns vid hackan ungefär i bildens mitt.Från väst. Foto: Marianne Lönn.Fig. 54. Måttband utlagda i kors över graven. Utifrån dessa undersöktes högens inre med hjälp av jordsond. Prov togspå varje meter. Från sydväst. Foto: Marianne Lönn.Järnåldersgravar i Skee 77

Fig. 55. Profilbänk lagd över gravhögen ungefär i öst-västlig riktning.Foto: Marianne Lönn.största delen av berg. Eftersom inga anläggningar syntes utanför gravhögen,koncentrerades arbetet på denna.För att vara mer förberedd på vad som kunde komma fram vid undersökningengjordes stick med jordsond varje meter längs profilbänken och äventvärs över högen i 90 graders vinkel mot profilbänken. Analysen av dessa stickvisade utbredningen av ett mörkfärgat lager en bit ner i jorden. Den visadeockså att monumentet delvis låg på en bergklack och att det fanns lera därbergklacken tog slut. Således hade en naturlig höjd bestående av berg och lerapåverkat valet av plats och utnyttjats vid byggandet av monumentet.En profilbänk lades ut över graven i sydväst-nordöstlig riktning för att viskulle försäkra oss om att kunna se möjliga lager i monumentet och även sevar gravurnan låg i en lagerföljd.Ett handgrävt schakt lades på södra sidan av högen för att få en uppfattningav fyndförekomst och jordmantelns utbredning. Därefter undersökteshögen för hand, yta för yta. Sten och block dokumenterades och togs bortallt efter som, fynd mättes in och togs till vara, en uppskattning av jordmantelnsutbredning mättes också in.När det mesta av graven var bortgrävd och nästan bara profilen fannskvar, grävdes gravurnan fram. Den lades om med plast och gipsbindor ochtogs in hel och hållen med brända ben i. Urnan grävdes sedan ut inomhusoch benen skickades för osteologisk analys.Profilen ritades och fotograferades.78 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

0 5 mFig. 56. Schaktplan. Den svarta linjen visar gravhögens begränsning, röd stjärnaär gravurnan, grön tjock linje visar kokgropen, gul tjock linje visar bålplatsen/sekundärgraven och gråa ytor med svart kontur är stenar, block eller bergyta.Bland fynden representerar gul femkant keramik, blå trekant flinta, grön punktbrända ben, brun punkt bränd lera, grå fyrkant ett slipstensfragment och svartakors kolprover. Skala 1:100.Järnåldersgravar i Skee 79

+ 10 m ö.h.Utredningsschakt555144Kruka151134113453ss3 151432A32190 5 10 15 19 m5Utredningsschakt1+ 10 m ö.h.31340 55134Utredningsschakt554 Kruka1431451ss110A32191514ssA321913 1515 19 m534121. Sandig silt. 2. Brun sand. 3. Grå silt. 4. Mörkbrun silt. 5. Sotigt lager. # = kol. ss = Skörbränd stenFig. 57. Profil över gravhögen. Överst syns profilen i hela sin längd och därunder uppdelad i tre något överlappandedelar i skala 1:40. Fältritning Ewa Ryberg.Labnr Prov Anläggning Ålder BP Kalibrerad datering 1σ Kalibrerad datering 2σ ArtUa-26582 FU1 Bengömman 1975±70 50 BC–130 AD 170 BC–220 AD Bränt benBengömmanBränt benUa-28630 PK 2920 Stenpackning/öst 1900±35 55–135 AD 20–220 AD AskUa-28631 PK 3232 Kokgrop 1875±35 70–210 AD 60–240 AD AlUa-28632 PK 3259 Stenpackning/väst (bålplats/sekundärgrav)1715±35 250–390 AD 240–410 AD LindUa-28633 PK 3308 Kokgrop 1840±35 130–225 AD 80–250 AD HasselUa-28634 PK 3312 Kokgrop 1785±35 140–330 AD 130–340 AD BarkTabell 3. 14 C-prover och resultat.80 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

ResultatVid förundersökningen framkom tydligt att den osäkra anläggningen på Skee1597 faktiskt var en grav. Fyndet av en gravurna undanröjde alla tveksamheter.Vid slutundersökningen kunde vi också få en uppskattning av gravmonumentetsform och storlek, bekräfta att gravurnan var ett spannformatkärl och även få fram att den begravda var en kvinna. Ytterligare ny kunskapfinns att hämta i de björnklor, som fanns tillsammans med den gravlagdasbrända ben i urnan, i alla keramikbitar av olika typer, i en kokgrop som fannsstrax nordöst om gravurnan och i den mörkfärgade ytan med brända ben,där gravbålet troligen har legat.DateringarEn 14 C-datering på ett bränt ben från gravurnan gjordes efter förundersökningen(Ua-26582). Eftersom den gav en så överraskande tidig dateringskicka des ännu ett bränt ben in för analys efter slutundersökningen. Tyvärrhar resultatet inte hunnit komma när denna rapport måste vara färdig. I övrigtskickades kol från kokgropen, stenpackningen nordväst om denna ochfrån den sotiga mörkfärgningen vid/under stenpackningen i gravens västrasida. Mörkfärgningen är eventuellt platsen för gravbålet. Resultaten kan sesi tabell 3 och figur 58.Dateringarna ovan visar tillsammans en tidsperiod mellan 170 före Kristustill 410 efter Kristus med två sigma och mellan 50 före Kristus och 390 efterKristus med ett sigma. Det äldsta provet är taget på ett bränt ben med enosteologiskt uppskattad egenålder på 25–35 år. De andra proverna är tagnapå kol från träd med olika egenåldrar.GravmonumentetHögen har varit mellan 13 och 15 meter i diameter, vilket man kan ana sigtill utifrån rester av jordmanteln.Fig. 58. Bild av 14 C-dateringarna.Järnåldersgravar i Skee 81

0 5 mFig. 59. Plan med punkterna för 14 C-prov utsatta. Skala 1:100.82 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Fig. 60. Rester av jordmanteln anas som en mörkare färg. Från sydöst. Foto: Marianne Lönn.Fig. 61. Högens tänkta yta markerad. Från söder. Foto:Marianne Lönn.Fig. 62. Gravurnan. Foto: Marianne Lönn.Fig. 63. Mynningsbitmed dekor. Obestämd skala.Foto: Marianne Lönn.Järnåldersgravar i Skee 83

Höjden kan inte rekonstrueras, men högar med liknande diameter är tvåmeter höga eller strax därunder. Exempelvis är en hög på Skee 890 14 meteri diameter och 1,8 meter hög. På Skee 343 anges högarna vara 5–13 meter idiameter och 0,5–2 meter höga (se tabell 2).Monumentet har legat precis invid fjordstranden och bör ha varit tydligtför den, som kommit med båt.GravurnanUrnan är ett spannformat kärl gjort av täljstensmagrad keramik. Den är dekoreradmed vågräta linjer vid mynningen och flera lodräta från mynningentill bottnen. Den är 0,22 meter i diameter vid mynningen och har varit ungefär0,2 meter hög.Den begravda människanEnligt den osteologiska rapporten (se bilaga 3) var den gravlagda människanen kvinna, som dött i en ålder mellan 25 och 35 år. Det fanns inga benefter någon annan individ i urnan och heller inga av något djur. Däremotfanns elva björnklor, vilket kan tyda på att kvinnan lagts på en björnfäll dåhon kremerades.En sot- och kolkoncentrationI högens sydvästra yttersida invid stenpackningen och profilen fanns ett mörkareområde med i första hand sot men också med några kolbitar och någrasmå brända ben av människa. Ett av de brända benen tillvaratogs. Inom ytanfanns också en bit keramik och en bit bränd lera.Fig. 64. Den intagna gravurnan med ben. Foto: Anders Kraft.84 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Fig. 65. Björnklorna från gravurnan. Skala 1:1. Foto: Lena Troedson.Man kan tänka sig två tolkningar för denna kolkoncentration. Den ena är attden representerar resterna av en sekundärgrav. Dateringen till sen romerskjärnålder är yngst av de 14 C-resultat, som finns, men den är ändå ungefärsamtidig med de övriga lämningarna.Den andra möjliga tolkningen är bålplats. I så fall ska man se 14 C-dateringarnasom en period, inom vilken begravningen har skett. I den osteologiskarapporten nämns att det finns kraftigt sintrad lera fastbränd på en delav benen. Caroline Arcini föreslår att leran kommit från platsen där gravbåletlegat. Hela ytan på och runt gravhögen är lerig, så också där sot- och kolkoncentrationenligger. Med tanke på leran, kolet och de brända benen är det inteosannolikt att sot- och kolkoncentrationen är resterna efter ett gravbål.KokgropenUnder stenpackningen i högens östra del fanns en lämning, som tolkades somen kokgrop. I ytan syntes den som en mörkfärgning med kol, sot och stenarvarav några skörbrända. Storleken var 1,7×1,4×0,4 meter. Fynd i form avkeramik och kol fanns i gropen (F32).De första misstankarna om platsen för ett gravbål riktades mot kokgropen,men makrofossilanalysen visade att där inte fanns några brända benfragmentalls (se bilaga 4), vilket borde ha funnits om det varit en bålplats. Ikokgropen fanns inte heller några makrofossil, vilket stämmer bra med denbild vi har av kokgropar.Fig. 66. Den eventuella bålplatseneller sekundärgraven markerad.Foto: Marianne Lönn.Järnåldersgravar i Skee 85

Fig. 67. Kokgropenföre undersökningen.Foto: Marianne Lönn.Fig. 68. Kokgropenunder undersökningen.Foto: Marianne Lönn.Fig. 69. Kokgropen i profil.Foto: Marianne Lönn.86 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Den övriga keramikenFörutom den täljstenmagrade keramiken fanns flera skärvor av olika typerav kärl. En del keramik var tunn och finmagrad och en bit var från ett kärlmed hank. Där fanns bland annat en liten bit svartpolerad keramik (se keramiskanalys av Torbjörn Brorsson i bilaga 6). Även om materialet var litetoch mycket skadat, tyder det på att kvinnan hade en hög social status ochdärför hade fått med sig ovanliga och fina kärl.Utvärdering utifrån undersökningsplanUnder rubriken Syfte och målsättning i undersökningsplanen finns följandetext:”Vid förundersökningen av Skee 1597 påträffades två stensättningarvarav en eventuellt är en förstörd hög. I botten av högen fanns enkeramikkruka med brända ben samt en keramikskärva från ett annatlerkärl. Godset i samtliga skärvor är täljstensmagrat och ornerati spannformade kärls klassiska mönster. Dessa är av en speciell typ,som hittills bara påträffats i (södra) Norge och i Bohuslän. Kärltypenshuvudområde och det sannolika ursprungsområdet är, enligt hittillsvarandeforskning, Rogaland. Därifrån anses typen ha spritts främstsöder- och österut men också något norrut. Datering av denna speciellakeramik och kärltyp spänner från 300-tal efter Kristus till tidig vendeltid,men är i huvudsak folkvandringstid (Bøe 1931, Magnus 1975,Nyqvist 1995). Emellertid gav en 14 C-datering på benen i krukan tidigromersk järnålder (Ua-26582, 1975±70, kalibrerad ålder med ett sigmablir cal BC 50–Cal AD 130). Skulle denna datering stämma, vänderden upp och ner på den tidigare forskningen. Dagens accepterade dateringaroch tankar om spridningsvägar blir fel.Ännu måste den nya dateringen tas med en nypa salt, men det finnsstor anledning att inrikta undersökningen av Skee 1597 på att utredadessa dateringsfrågor. Naturligtvis bör man ändå leta efter strukturer,fynd, anläggningar under graven, rester av begravningsritual t.ex. bålplats,kokgropar och härdar samt analysera läget i landskapet. Om detär fråga om en förstörd hög, bör man också söka spår som talar omhur stor den varit. Genom att i undersökningen inte glömma bort ovannämnda strukturer, fynd och så vidare kan graven 1597 även fungerasom ett jämförelsematerial till Skee 1090 och den forskningsinriktning,Bruk och betydelse av gravplatser, som beskrivs där.Läget i den inre delen av en fjord kan också vara en viktig pusselbitför förståelsen av gravens sammanhang och för jämförelser med andragravplatser från samma period.Undersökningen av Skee 1597 kommer att bidra till kunskapen omgravars utseende, läge och sammanhang under perioden yngre bronsålder–äldrejärnålder (se forskningsprogrammet, bilaga 1 i gemensamtdokument) och bidra med överraskande och till och med provocerandefakta till forskningen omkring spannformade kärl.”Fig. 70. Tre skärvor av keramik.Foto: Lena Troedson.Järnåldersgravar i Skee 87

Undersökningen har genomförts helt i linje med målsättningen i undersökningsplanen.Resultaten har bekräftat misstanken om en gravhög men ocksågett ytterligare kunskap, som ökar på platsens potential.Materialets potentialFrån början låg den mest iögonfallande potentialen i en möjlighet att tänkaom i fråga om datering av spannformade kärl och principiella tankar omspridningsvägar. I förlängningen leder detta vidare till diskussioner om samhälletoch hur det fungerar med kontakter och hierarkier.Efter den osteologiska rapporten får denna forskningsinriktning konkurreramed frågor om kvinnor, människors funktioner i ett samhälle, makt ochhierarki. Samhället, hur det är organiserat och hur det fungerar kommunikativt,är dock en gemensam bakgrund och fråga för båda inriktningarna.Den period det gäller är romersk järnålder och folkvandringstid. Materialetbestår av monumentet i sig själv, läget, närliggande fornlämningar, gravplatsen,bålplatsen och kokgropen. Därtill kommer fynden, speciellt keramikenoch de brända benen. Utifrån detta finns stora möjligheter att få fram nykunskap om kvinnor med makt eller människor med speciella funktionersåsom exempelvis magiker och även ny kunskap om datering och spridningav spannformade kärl. Dessa båda frågor hör dock samman med en större,nämligen den om samhället i romersk järnålder och folkvandringstid.ReferenserClaesson, P. & Lönn, M. 2003. E6 Bohuslän Skee–Hogdal, inklusive trafikplatsSkee och lokalväg vid Blomsholm. Arkeologisk förundersökning.UV Väst rapport 2003:15. Riksantikvarieämbetet.Petersson, H. & Hernek, R. 2001. E6 Bohuslän, Skee–Hogdal. Arkeologiskutredning. UV Väst Rapport 2001:28. Riksantikvarieämbetet.Bøe, J. 1931. Jernalderens keramikk i Norge. Bergens museums skrifter. Nr.14. Bergen.Magnus, B. 1975. Krosshaugenfunnet. Et forsøk på kronologisk og stilhistoriskplassering i 5. årh. Stavanger museums skrifter 9. Stavanger.Nyqvist, R. 1995. Asbest- och täljstensmagrad keramik. I: Johansson, Nils.Tre boplatser i Spekerödsdalen. Arkeologi längs väg E6 i Bohuslän 1986-89. Del 3. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska resultat 1995:1.88 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Administrativa uppgifterRiksantikvarieämbetets dnr: 423-669-2007.Länsstyrelsens dnr: 431-30945-2004.Riksantikvarieämbetets projektnummer: 50400.Exploatörens id: Vägverket, Region Väst.Intrasisprojekt: V2007:052.Undersökningstid: oktober 2007.Projektgrupp: Marianne Lönn och Ewa Ryberg.Underkonsulter: Stene Entreprenad, Ångströmlaboratoriet, Uppsala,Kontoret för keramiska studier, Landskrona.Undersökt yta: 850 m 2 .Läge: Fastighetskartan, blad 9A 8h,Koordinatsystem: Regionalt system, 7,5 gon V.Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiskaarkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 1 planritning i skala 1:100,1 profilritning i skala 1:10. Unr 4339.Digital dokumentation: förvaras på UV Väst.Fynd: fynd med Fnr 1–40.Järnåldersgravar i Skee 89

Bilagor – Skee 1090 och 1597Bilagor – Skee 1090Bilaga 1. Anläggningslista – Bohuslän, Skee socken, Skee 1090ID Typ Yttre gravskick Inre gravskick Deposition Storlek Kommentar14C-datering Tillhör333 Grav Stenkrets Kremering Brandlager 3,4 m i diam. – – –7515 Grav Okänt Kremering Urnegrav – “Gravhägnad 1” Y r jäå/fvt –7524 Grav Okänt Kremering Brandlager – “Gravhägnad 1” – –7552 Grav Okänt Kremering Brandlager – “Gravhägnad 1” – –9345 Grav Okänt Kremering Brandgrop 3 m i diam.? Rest av stensättningeneller hög?9365 Grav Okänt Kremering Brandgrop – Barndgrop iA9345– –Y r jäå/fvt 93459374 Grav Stensättning Kremering Ett bränt ben 3 m i diam. – – –12678 Grav Okänt Kremering Urnegrav – Invid brandlagerA10488Vendeltid 1048810267 Ränna – – – – “Gravhägnad 1” – –10281 Ränna – – – – “Gravhägnad 1” – –10488 Grav Okänt Kremering Brandlager – – –14259 Grav? Stensamling Kremering Sotfläck/brandlager14645 Grav Stensättning Kremering Brandlager,brandgropar4,5 m i diam. – – –6 m i diam. – – –14603 Grav – Kremering Brandlager – Belägen inomstenkrets A333Vikingatid 33315615 Grav? – Kremering Sotfläck/brandlager– Endast ben avbjörn, belägen iA14259– 1425915636 Grav? Stensamling – – – – – –17352 Grav Okänt Kremering Bålplats – “Gravhägnad 2” Y r jäå/fvt –17367 Ränna – – – – “Gravhägnad 2” – –17429 Ränna – – – – “Gravhägnad 2” – –17532 Ränna – – – – “Gravhägnad 2” – –17548 Grav Stensättning Kremering Brandlager – Kremationsplats iA1465417552 Grav – – – – Båtformad stenkonstruktioniA1465417667 Lager – – – – Avbränd markytaunder A14654Y r jäå/fvt 14645– 14645– 14645Järnåldersgravar i Skee 91

ID Typ Yttre gravskick Inre gravskick Deposition Storlek Kommentar14C-datering Tillhör18618 Grav Stensättning Kremering Brandgrop – Möjligen del avkremationsplatsA17548Y r jäå/fvt 1454518891 Stolphål – – – – Belägen i A14654 – 1464519000 Ränna – – – – “Gravhägnad 1” –19135 Grav Stensättning Kremering Brandgrop – Belägen i A14654 Y r jäå/fvt 1464520028 Grav? Stensättning? Kremering Enstaka brändaben– Delvis överA20980, stenkista– 1907220053 Grop – – – – Under A19072 – 1907225000 Grav Stensättning Kremering Brandlager – Gravgömma iA302– 30220980 Grav Okänt Skellettgrav? Stenkista 2,8x0,6 m(N–S)Under A19072 – 19072200 Stengrund – – – – – – –222 Spisröse – – – – – – –302 Grav Stensättning Kremering Brandlager 10 m i diam. RAÄ 81 Yngre romerskjärnålder–398 Stengrund – – – – – – –414 Stengrund – – – – – – –7854 Stengrund – – – – – – –14276 Grav? Stensamling – – 4,5 m i diam. – – –17467 Grav Stensättning Kremering Enstaka brändaben4 m i diam. RAÄ 817 – –17495 Ränna – – – – “Gravhägnad 2” – –18811 Grav? Okänt Kremering Enstaka brändaben25×15 m(N–S)SammanhängandestenpackningarBrå–ä jäå,Y r jäå/fvt–18975 Ugn – – – – – –30260 Grav Stensättning – – 2,5 m i diam. – – –19072 Grav Stensättning? – – 5 m i diam.? Rest av sten sättning,ge nom skurenav sen tidalada– –19392 Grav Okänt Kremering Enstaka brändaben– Belägen i sten flakA18811– –Y r jäå/fvt = yngre romersk järnålder/folkvandringstid. Brå–ä jäå = bronsålder–äldre järnålder.92 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Bilaga 2. Fyndlista – Bohuslän, Skee socken, Skee 1090Fnr Subklass Material Sakord Vikt (g) Antal Fyndomst. Storl. (mm) Tjockl. (mm) Övrigt Ark. objekt(Context)1 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriska2 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriskaKeramik Rödgods 22 6 302Keramik Trebensgryta 45 1 3023 Flinta GAM Flinta Avslag/avfall 0 1 3024 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriskaKeramik Trebensgryta 23 1 3025 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriska6 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriska7 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriskaKeramik Fat 6 1 5 tidigt 1600-talKeramik Fat 4 1 6 tidigt 1600-talKeramik Fat 6 1 5 tidigt 1600-tal3023023028 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriska9 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriska10 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriska11 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriska12 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriska13 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriskaKeramik Fat 10 1 302Keramik Fat 3 1 302Keramik Trebensgryta 38 1 302Keramik Fat 6 1 302Keramik Fat 23 2 302Keramik Trebensgryta 22 1 30214 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriskaKeramik Fat 16 3 tidigt 1600-tal30215 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriskaKeramik Fat 13 2 302Järnåldersgravar i Skee 93

Fnr Subklass Material Sakord Vikt (g) Antal Fyndomst. Storl. (mm) Tjockl. (mm) Övrigt Ark. objekt(Context)16 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriskaKeramik Fat 56 1 30217 Bly Metall Muskötkula 28 1 27 30218 Glas Glas Fönsterglas 2 1 30219 Bränd lera Bränd lera Kritpipa 1 1 30220 Bränd lera Bränd lera Kritpipa 4 1 30221 Bränd lera Bränd lera Kritpipa 0 0 30222 Bränd lera Bränd lera Kritpipa 4 1 023 Bränd lera Bränd lera Kritpipa 4 1 024 Bränd lera Bränd lera Kritpipa 10 1 Del av skaftopch piphuvud30225 Bränd lera Bränd lera Kritpipa 1 1 026 Bränd lera Bränd lera Kritpipa 1 1 027 Bränd lera Bränd lera Kritpipa 6 1 Piphuvud 028 Bränd lera Bränd lera Kritpipa 10 1 Piphuvudmed dekor30229 Bränd lera Bränd lera Lerklining 136 7 030 Bränd lera Bränd lera Lerklining 35 1 30231 Bränd lera Bränd lera Lerklining 18 6 032 Bränd lera Bränd lera Lerklining 14 4 033 Bränd lera Bränd lera Lerklining 22 4 30234 Bränd lera Bränd lera Lerklining 34 8 30235 Bränd lera Bränd lera Lerklining 5 0 30236 Järn Järn Beslag 0 1 30237 Järn Järn Beslag 0 1 30238 Järn Järn Fiskekrok 0 1 30239 Obränt ben Ben Avfall 9 1 040 Obränt ben Ben Avfall 60 22 041 Obränt ben Ben Avfall 28 8 30242 Obränt ben Ben Avfall 14 7 30243 Obränt ben Ben Avfall 6 3 30244 Obränt ben Ben Avfall 4 2 045 Obränt ben Ben Avfall 36 8 046 Obränt ben Ben Avfall 28 3 047 Obränt ben Ben Avfall 14 1 30248 Obränt ben Ben Avfall 2 1 30249 Obränt ben Ben Avfall 1 2 050 Bränd lera Bränd lera Lerklining 29 3 30251 Bränt ben Ben Brända ben 0 4 30294 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Fnr Subklass Material Sakord Vikt (g) Antal Fyndomst. Storl. (mm) Tjockl. (mm) Övrigt Ark. objekt(Context)52 Bränt ben Ben Brända ben 3 10 30253 Bränt ben Ben Brända ben 0 2 30254 Bränt ben Ben Brända ben 0 2 30255 Bränt ben Ben Brända ben 0 1 30256 Bränt ben Ben Brända ben 0 1 30257 Flinta GAM Flinta Avslags liknandespån0 1 Slagen medmetall30258 Flinta GAM Flinta Övrig kärna 0 1 Slagen medmetall59 Flinta GAM Flinta Övrig slagen 0 1 Slagen medmetall60 Flinta GAM Flinta Kärna 0 3 Slagen medmetall61 Flinta GAM Flinta Kärna 0 1 Slagen medmetall62 Flinta GAM Flinta Kärna 0 2 Slagen medmetall63 Flinta GAM Flinta Kärna 0 1 Slagen medmetall64 Flinta GAM Flinta Kärna 0 1 Slagen medmetall65 Flinta GAM Flinta Kärna 0 1 Slagen medmetall66 Flinta GAM Flinta Kärna 0 1 Slagen medmetall67 Flinta GAM Flinta Kärna 0 1 Slagen medmetall30230230230230230230230230230268 Bränd lera Bränd lera Kritpipa 7 1 Skaft 30269 Järn Järn Hästskosöm 0 1 30271 KeramikBrorssonKeramik Kärl 2110 0 Toppen avbrandlageri stensättning8 Situlaformathushållskärl2500072 KeramikBrorssonKeramikDubbelkoniskthankkärl240 0 Brandageri stensättning5 2500073 KeramikBrorssonKeramikDubbelkonisktkärl235 0 Brandgravi stensättning7 2500074 KeramikBrorssonKeramikDubbelkonisktkärl90 0 9 2500075 KeramikBrorssonKeramikDubbelkoniskthankkärl406 0 9 2500076 Bränt ben Ben Kam 0 3 2500077 Flinta GAM Flinta Avslag/avfall 0 1 2500078 Bränt ben Ben Brända ben 18 0 2500079 Bränt ben Ben Brända ben 580 0 2500080 Bränt ben Ben Brända ben 1316 0 25000Järnåldersgravar i Skee 95

Fnr Subklass Material Sakord Vikt (g) Antal Fyndomst. Storl. (mm) Tjockl. (mm) Övrigt Ark. objekt(Context)81 Bränd lera Bränd lera Lerklining 115 0 30282 Bränd lera Bränd lera Lerklining 74 3 30283 Bränd lera Bränd lera Lerklining 70 8 30284 Bränd lera Bränd lera Lerklining 1000 0 1897585 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriskaKeramik Trebensgryta 15 1 30286 Bränd lera Bränd lera Kritpipa 2 1 Skaft 30287 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriskaKeramik Trebensgryta 18 2 30288 Glas Glas Dryckesbägare 0 1 30289 Järn Järn 1 2 30290 Bergart Bergart Glättsten 20 1 30291 Bergart Bergart Slipsten 0 1 30292 Flinta GAM Flinta Kärna 0 2 Slagen medmetall93 Flinta GAM Flinta Avslag 0 1 Slagen medmetall94 Flinta GAM Flinta Kärna 0 2 Slagen medmetall30230230296 KeramikBrorssonKeramik Kärl 1120 1 10 751597 Bränt ben Ben Brända ben 1720 0 751598 KeramikBrorssonKeramikDubbelkonisktkärl37 12 5 755299 KeramikBrorssonKeramikDubbelkonisktkärl11 2 7524100 KeramikBrorssonKeramikDubbelkonisktkärl28 6 5 7524102 KeramikBrorssonKeramikDubbelkonisktkärl140 0 4 12678103 Bränt ben Ben Brända ben 87 0 12678104 Bränt ben Ben Brända ben 0 3 7552106 Flinta GAM Flinta Avslag 0 1 Slagen medmetall0107 Bränt ben Ben Brända ben 4 0 7552108 Bränt ben Ben Brända ben 177 0 17352109 Glas Glas Pärla 1 0 9365110 Glas Glas Pärla 1 1 9365111 Bränd lera Bränd lera Sländtrissa 12 1 38 9365112 Bränt ben Ben Brända ben 68 0 9365113 Bränd lera Bränd lera Kritpipa 4 1 Skaft 9374114 KeramikBrorssonKeramik Kärl 1 1 937496 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Fnr Subklass Material Sakord Vikt (g) Antal Fyndomst. Storl. (mm) Tjockl. (mm) Övrigt Ark. objekt(Context)115 Kvarts Kvarts Avslag/avfall 0 1 9374116 Bränt ben Ben Brända ben 0 1 9374117 Bergart Sandsten Slipsten 0 2 Fram rensningavstenkrets333118 Bergart Sandsten Slipsten 0 1 333119 Flinta GAM Flinta Kärna 0 1 Slagen medmetall333120 Bränt ben Ben Brända ben 27 0 333121 Bränt ben Ben Brända ben 17 0 14603122 Bränt ben Ben Brända ben 47 0 302123 Bränd lera Bränd lera Kritpipa 5 1 Piphuvud 302124 Flinta GAM Flinta Avslag/avfall 0 2 20028125 Bränt ben Ben Brända ben 8 0 20028126 Bränt ben Ben Brända ben 0 2 20028127 Flinta GAM Flinta Eneggad spets 0 1 19072128 Bergart Siltsten Slipsten 0 1 19072129 Bränd lera Bränd lera Lerklining 100 10 17467130 Järn Järn Föremål 0 1 17467131 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriskaKeramik Fat 13 1 17467132 Bränt ben Ben Brända ben 0 0 17467133 Obränt ben Ben Avfall 48 6 302134 Bränd lera Bränd lera Lerklining 77 7 17467135 Bränt ben Ben Brända ben 1 4 17467136 Bränt ben Ben Brända ben 0 2 17467137 Flinta GAM Flinta Avslag 0 1 Slagen medmetall10267138 Flinta GAM Flinta Avslag/avfall 0 1 10267139 KeramikBrorsson140 KeramikBrorssonKeramik Kärl 1 1 10267Keramik Kärl 28 9 200141 Bränd lera Bränd lera Kritpipa 11 3 Skaft 14259142 KeramikBrorsson143 KeramikBrorssonKeramik Kärl 1 1 14259Keramik Kärl 8 3 14259144 Harts Harts Harts 0 1 14259145 Harts Harts Harts 0 1 14259146 Harts Harts Harts 0 1 14259147 Flinta GAM Flinta Avslag 0 1 Deponerat igravStort avslag 14259Järnåldersgravar i Skee 97

Fnr Subklass Material Sakord Vikt (g) Antal Fyndomst. Storl. (mm) Tjockl. (mm) Övrigt Ark. objekt(Context)148 Bränt ben Ben Brända ben 2 0 14259149 Bränt ben Ben Brända ben 0 1 15615150 Bränt ben Ben Brända ben 0 2 15615151 Bränd lera Bränd lera Kritpipa 4 1 Skaft 15615152 KeramikBrorsson153 KeramikBrorssonKeramik Kärl 18 7 15636Keramik Kärl 1 2 15636154 Harts Harts Harts 0 1 14259155 Bergart Bergart Knacksten 0 1 15636156 Harts Harts Harts 0 1 14645157 Bränt ben Ben Brända ben 0 1 14645158 Bränt ben Ben Brända ben 0 2 14645159 Flinta GAM Flinta Övrig kärna 0 1 Slagen medmetall14645160 KeramikBrorssonKeramik Kärl 7 1 5 17667161 KeramikBrorssonKeramikDubbelkonisktkärl4 1 5 17667162 KeramikBrorssonKeramik Kärl 7 5 19135163 Bergart Bergart Glättsten 0 1 17667164 Bergart Bergart Glättsten 0 1 17667165 Bränt ben Ben Brända ben 0 2 17667166 Bränt ben Ben Brända ben 2 3 17667167 Bränt ben Ben Brända ben 1 3 17667168 Bränt ben Ben Brända ben 0 1 17667169 KeramikBrorsson170 KeramikBrorsson171 KeramikBrorssonKeramik Kärl 6 2 17548Keramik Kärl 17 6 17548Keramik Kärl 1 1 17548172 KeramikBrorssonKeramikDubbelkonisktkärl27 2 17548173 Bränt ben Ben Kam 1 1 17548174 Bränt ben Horn Spelbricka 1 4 17548175 Bränt ben Ben Spelbricka 0 1 17548176 Bränt ben Ben Brända ben 11 0 17548177 Bränt ben Ben Brända ben 2 0 17548178 Bränt ben Ben Brända ben 4 0 17548179 Bränt ben Ben Brända ben 2 0 17548180 Bränt ben Ben Brända ben 0 0 17548181 Bränt ben Ben Brända ben 1 0 1754898 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Fnr Subklass Material Sakord Vikt (g) Antal Fyndomst. Storl. (mm) Tjockl. (mm) Övrigt Ark. objekt(Context)182 Bränt ben Ben Brända ben 2 0 17548183 Bränt ben Ben Brända ben 0 0 17548184 Bränt ben Ben Brända ben 0 0 17548185 Bränt ben Ben Brända ben 0 0 17548186 Bränt ben Ben Kam 1 0 Kamfragmentmednit17548187 Bränt ben Ben Kam 0 0 17548188 Bränt ben Ben Brända ben 1 0 17548189 Flinta GAM Flinta Avslag 0 1 17548190 Bergart Bergart Glättsten 0 0 17548191 Kvarts Kvarts Övrig slagen 0 1 17548192 Bergart Bergart Glättsten 0 0 17548193 Bergart Bergart Glättsten 0 0 Passbitar tillglättsten194 Bränt ben Ben Brända ben 1 0 I stolphålsfyllning1754818891195 Flinta GAM Flinta Knacksten 0 1 17548196 KeramikBrorssonKeramik Kärl 9 1 6 17548197 Kvarts Kvarts Övrig slagen 0 1 18618198 Bränt ben Ben Brända ben 10 0 18618199 KeramikBrorssonKeramik Kärl 15 2 5 18935200 Bergart Täljsten Bearbetat 0 1 18935201 Bränt ben Ben Brända ben 8 0 18618202 Bränt ben Ben Brända ben 7 0 18935203 KeramikBrorsson204 KeramikBrorssonKeramik Kärl 1 1 9 19135Keramik Kärl 1 1 19135205 Bränt ben Ben Spelbricka 0 0 19135206 Bergart Bergart Glättsten 0 1 19135207 Bergart Bergart Avslag/avfall 0 1 17667208 Bränt ben Ben Brända ben 9 0 19135209 Bränt ben Ben Brända ben 1 0 19135210 Bränt ben Ben Brända ben 2 1 19135211 Bränt ben Ben Brända ben 0 0 19135212 Bränt ben Ben Brända ben 112 0 19135213 KeramikBrorssonKeramik Kärl 5 3 19392214 Bränt ben Ben Brända ben 0 0 18811215 Bränt ben Ben Brända ben 6 0 19392216 Bränt ben Ben Brända ben 52 0 18811Järnåldersgravar i Skee 99

Fnr Subklass Material Sakord Vikt (g) Antal Fyndomst. Storl. (mm) Tjockl. (mm) Övrigt Ark. objekt(Context)217 Bränt ben Ben Brända ben 0 0 18811218 Bränt ben Ben Brända ben 0 0 18811219 Flinta GAM Flinta Avslag 0 1 18811220 Flinta GAM Flinta Avslag/avfall 0 1 18811221 Flinta GAM Flinta Kärna 0 1 18811222 Bränt ben Ben Brända ben 0 0 19392223 Flinta GAM Flinta Övrig kärna 0 1 18811224 0 0225 Glas Glas Dryckesbägare 0 3 Romerskglasbägare226 Glas Glas Dryckesbägare 0 1 Romerskglasbägare227 Glas Glas Dryckesbägare 0 2 Romerskglasbägare188111881118811228 Flinta GAM Flinta Övrig kärna 0 5 18811229 Bränt ben Ben Brända ben 0 0 18811230 Flinta GAM Flinta Övrig kärna 0 0 Slagen medmetall18811231 Flinta GAM Flinta Övrig slagen 0 0 18811232 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriskaKeramik Fat 0 1 398233 Glas Glas Butelj 0 1 398234 Järn Slagg 0 1 222235 Järn Slagg 0 1 398236 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriskaKeramik Fat 0 1 414237 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriskaKeramik Krus 0 1 Wester faldtgods,1600-tal?414238 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriskaKeramik Fat 0 3 414239 Glas Glas Butelj 0 1 414240 Bränd lera Bränd lera Lerklining 36 2 414241 Järn Järn Föremål 0 1 414242 Flinta GAM Flinta Avslag 0 4 19273243 Flinta GAM Flinta Övrig kärna 0 0 19273244 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriskaKeramik Fat 0 1 18958100 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Fnr Subklass Material Sakord Vikt (g) Antal Fyndomst. Storl. (mm) Tjockl. (mm) Övrigt Ark. objekt(Context)245 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriska246 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriska247 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriska248 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriska249 KärlSenmedeltidaoch efterreformatoriskaKeramik Fat 0 2 18958Keramik Fat 0 5 18958Keramik Fat 0 1 18958Keramik Trebensgryta 0 1 18958Keramik Fajans 0 2 302250 Bränd lera Bränd lera Kritpipa 0 1 Piphuvud 18958251 Bränd lera Bränd lera Kritpipa 0 4 Piphuvud 18958252 Järn Järn Spik 0 1 18958253 Fossil Mussla 0 1 18958254 Glas Glas Butelj 0 1 18958255 Flinta GAM Flinta Avslag 0 1 18958256 Obränt ben Ben Avfall 40 0 18958257 Bränd lera Bränd lera Lerklining 56 10 18958258 Järn Järn Kanonkula 6000 1 110 Senapskula?0259 Järn Järn Föremål 0 3 19135260 Järn Järn Pilspets 0 1 19135261 Järn Järn Kniv 0 0 18618262 Brons Brons Föremål 0 1 7524263 Järn Järn Fibula 0 0 9365264 Järn Järn Kniv 0 0 25000265 Järn Järn Kniv 0 4 25000266 Brons Brons Föremål 0 0 25000267 Järn Järn Kniv 0 0 222269 Järn Järn Remsölja 0 1 25000270 Bränt ben Ben Pärla 0 1 19135271 Bränt ben Ben Kam 0 1 17667272 Bränt ben Ben Kam 0 1 17467273 Bränt ben Ben Kam 0 1 7552274 Bränt ben Ben Kam 0 1 17352Järnåldersgravar i Skee 101

Bilaga 3. Kol 14-dateringar – Bohuslän, Skee socken, Skee 1090102 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Järnåldersgravar i Skee 103

Bilaga 4. Osteologisk analys – Bohuslän, Skee socken, Skee 1090Caroline ArciniStensättning A302Denna stensättning innehöll ett brandlager från vilket ben plockats i olikaskikt. I brandlagret påträffades ben från två vuxna individer, en man och enkvinna. Benfragmenten är med enstaka undantag välbrända. En mycket stordel av individernas skelett är representerat. Könsbedömningen av de två individernagrundar sig på fragment från ögonhålans övre kant från både mannenoch kvinna, en del av pannbenet med området över näsroten från mannen ochett fragment av främre bäckenfogen även det från mannen. Båda individernavar vuxna och för mannens del är bedömningen den att han dog i en ålderav 30–40 år. Den sammanlagda benmängden från dessa två individer uppgicktill drygt 1900 gram, vilket utgör 50–60 % av den förväntade mängden.Nutida studier visar att mängden ben av en vuxen individ varierar mellan1200 och 3000 gram, beroende på om det är en man eller en kvinna och beroendepå kroppsstorlek. Materialen från nutida kremeringar kan emellertidinte direkt jämföras med förhållandena kring förhistoriska eldbegängelser. Isamband med nutida kremationer kan allt benmaterial lätt samlas in, vilketinte är fallet med förhistoriska eldbegängelser. När man sållat av benmaterialfrån moderna kremationer i ett såll med maskvidden 2mm har det visat sigatt 350–400 gram ben passerar sållet, benfragment som man kan räkna medinte kunde tas tillvara i förhistoriska sammanhang. Även om benen nogsamtinsamlats från bålplatsen och sedan förvarats i en sluten urna kan man såledesinte förvänta sig mer än mellan 800 och 2600 gram beroende på kön.Bland människobenen påträffades också en svanskota av får/get eller möjligenfrån långt ut på svansen av en ko.Benmaterialet från stensättningen är tillvarataget från olika skikt ochinnehållet i varje skikt redovisas här nedan.Förutom ben fanns här också flera fragment från en kam.F51 Endast 0,9 gram ben. Det går ej att bestämma om det är djur eller människa.F52 Endast 2,9 gram ben av djur, ej närmare bestämbart.F54 Endast 0,6 gram ben. Det går ej att bestämma om det är djur eller människa.F55 Endast 0,4 gram ben. Ett revbensfragment från ett mindre djur.F56 Endast 0,6 gram ben av djur, ej närmare bestämbart.F78 sammanlagt 19,1 gram ben av människa, varav 2,2 gram har identifieratstill benslag. Identifierade ben är: 1 del av en ledkula från överarmsbeneller lårben samt ett skalltaksfragment. Fragmenten kommer från envuxen individ.F79 Ben från övre delen av anläggningen sammanlagt 530 gram. Identifieradebenfragment är: 53 kranietaksfragment, 15 övriga skallfragment, 4 pannbensfragment,5 underkäksfragment, 1 tandrotsfragment, 8 fragment frånhanden ( scaphoideum, ph, Mc), kotor (ce, lu och ej närmare bestämbara),fragment, av Mc, 1 skulderbladsfragment, 2 nyckelbensfragment, 1fragment från ett av underbenen, 1 bäckenbensfragment (pubis III–IV).101,1 gram bestämt.104 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

F80 Ben från botten av anläggningen sammanlagt 1309 gram. Identifieradebenfragment är: 112 skalltaksfragment, 2 pannbensfragment (glabella +1, del av margo orbitalis d. 0 till -1), 2 tinningbensfragment (pars petrosas.d.), 1 okbensfragment (d.), 5 underkäksfragment, 13 tandrotsfragment,2 fragment av första halskotan (i båda fallen del med leden för andrahalskotan – en större och en mindre ledyta), 3 fragment av halskotor (1dens axis som passar med den mindre första halskotans led), 13 övrigafragment av kotor, 4 revbensfragment, 1 överarmsbensfragment (dist led)11 fingerben (både första och andra leder), 1 fragment av skulderbladet,2 fragment av underarmens ben, 4 fragment av mellanhandsben, 2 fragmentav bäckenben, 2 fragment av underbenets ben (tibia) samt 1 fragmentav ett mellanfotsben. Bestämd mängd ben uppgår till 270,2 gram.Här fanns också en svanskota av får/get eller möjligen från långt ut påsvansen av en ko.F122 Sammanlagt 41,1 gram ben av människa, varav 3,8gram har identifieratstill benslag. Identifierade ben är: 3 skalltaksfragment från en vuxenindivid.Stensättning A14654Denna stensättning innehöll flera olika benansamlingar från både brandlageroch brandgropar, de flesta med mycket små mängder ben. Endast i brandgropA19135 (F212) påträffades någon större mängd ben. Där fanns också båda debenelement, pars petrosa (klippdelen av tinningbenet) som i hög utsträckningfinns representerade i anläggningar som bedöms utgöra den slutliga bengömman.Det vill säga innehållet i gropen A19135 (F212) utgör sannolikt en delav de ben som flyttats från bålplats till annan förvaringsplats. Benen var hellerinte sotiga. Förutom ben från människa finns det en klofalang från björn.Även i brandgrop A18618 finns det förutom ett kotfragment från människa,björn i form av två klofalanger och ett tåben från får/get. Den del av anläggningensom betraktats som ett brandlager A17548 innehöll även det fragmentav rörben från människa och ett fragment av ett mellanfotsben från får/get.Samma form av sammansättning, fragment av rörben av människa och mellanfotsbenfrån får/get, ses bland de spridda benen i A19135. Det finns såledesflera beröringspunkter mellan dessa tre enheter. Dessutom påträffades ibrandlagret en bit av ett föremål i ben eller horn, en del av något som varitrunt och som på baksidan hade en liten fördjupning. Samma typ av föremålmed samma sorts fördjupning påträffades också i brandgrop A19135.Det är många sammanträffanden. Kan det kanske vara så att benmaterialetkommer från en och samma människa? En vuxen person, huruvida det varen man eller kvinna har dock inte gått att avgöra. Beträffande benen från detsotiga lagret A17667 ger det ingen annan information än att ett av fragmenten,ett skalltaksfragment kommer från människa en vuxen individ.A17667, ben från ett sotigt lager i stensättningens bottenF166 Innehöll endast 2 gram ben. Identifierade fragment är: 1 skalltaksfragmentav människa.F167 Innehöll endast 0,6 gram ben bestående av fragment av rörben avdjur.F168 Innehöll endast 1,5 gram ben bestående av fragment av rörben av människa.Järnåldersgravar i Skee 105

F179 Innehöll endast 0,8 gram ben, bestående av fragment av rörben av människaoch en benknapp eller spelbricka.A17548 sotigt lager vid sidan av brandgrop A18618F157 Innehöll endast 1,6 gram ben. Fragment av rörben av människa meninget bestämbart.F158 Innehöll endast 0,7 gram ben. Identifierade fragment är: mellanfotsbenav får/get (0,3g)F165 Innehöll endast 0,6 gram ben bestående av fragment av rörben frånmänniska.F176 Innehöll 11,4 gram ben. Identifierade fragment av människa är: 1tandrot och 1 konfragment. Här fanns också fragment av en spelbricka/knapp som ser likadan ut som de tidigare jag funnit samt ett fragmentav en kam.F177 Innehöll endast 1,7 gram ben. Identifierade fragment av människa är:1 mandibula, 1 pars petrosa (0,8)F178 Innehöll 4,6 gram ben, varav 1 litet fragment kommer från den yttredelen av ett tåben v ett mindre djur exempelvis får/get. (0,1g)F180 Innehöll endast 0,7 gram ben, vilka identifierats som fragment av rörbenav djur.F181 Innehöll endast 0,8gram ben, inget bestämbart.F182 Innehöll 2,6 gram ben. Identifierade fragment är: skalltaksfragment avmänniska (2,6g)F184 Innehöll endast 0,9 gram ben, vilka identifierats som rörben av människa.F185 Innehöll endast 0,9 gram ben, inget bestämbart.F183 Innehöll endast 0,8gram ben, inget bestämbart.F188 Innehöll endast 1,4gram ben. Identifierade fragment är: 1 mellanfortbenav får/get (Mc eller Mt).A18618 brandgrop i stensättningenF198 Innehöll 8,4gram ben. Identifierade fragment är: 1 halskotfragment avmänniska, 2 klofalanger av björn. Sammanlagt 1,6 gram bestämda ben.F201 Innehöll 8,0gram ben. Identifierade fragment är: tåben från får/get ochfragment av rörben från människa.F202 Innehöll 6,1 gram små benfragment, inget bestämbart.A18891 stolphål invid brandgrop A18618F194 Innehöll 0,2 gram små benfragment, inget bestämbart.A19135 Ben från brandgrop i stensättningenF212 Ben från brandgropen innehållande sammanlagt 105 gram brända ben.Identifierade benfragment är: 10 skalltaksfragment, 2 tinningbensfragment(pars petrosa s.d.), 3 tandrotsfragment. Dessutom påträffades enbjörnklo (både andra och tredje leden) samt en bit av en benpärla, knappeller spelbricka.A19135 Spridda ben vid framrensning av brandgropenF208 Innehöll 10 gram ben. Identifierade benfragment är: 3 skalltaksfragment.Bestämt 1,5 gram.106 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

F209 Innehöll 1,5 gram. Inget bestämbart.F210 Innehöll 3,1 gram. Inget bestämbart.F211 Innehöll 1,0 gram. Inget bestämbart.Stensättning A17467Denna stensättning innehöll endast brända ben från både människa och djur.Någon närmare bedömning av den gravlagda individen kan inte göras annatän att fragmenten kan komma från en större tonåring eller vuxen individ.F135 Spridda ben i botten av anläggningen. Innehöll endast 0,3 gram ben,vilka identifierats som rörben av djur. Dessutom påträffades ett fragmentav en benkam.F136 Spridda ben i botten av anläggningen. Innehöll endast 4,1 gram ben.Identifierade fragment är: 4 skalltaksfragment av människa (2,4 gram).Stensättning A9374F116 Innehöll endast 0,3 gram ben, vilka identifierats som rörben av människaUrnegrav A7515En urnegrav som stod i kanten av en oregelbunden mörkfärgning. I urna harbenen från en äldre kvinna förvarats. Identifieringen av enskilda benelementvisar att en mycket stor del av skelettet var insamlat och deponerat i urnan.Könsbedömningen grundar sig på att det på bäckenet ses en djup bred sulcuspreauricularis, (fåra under den yta som ledar till korsbenet ) som anses vara enbra och ofta bevarad könskaraktär där en djup sulcus indikerar kvinna. Atthon bedömts ha varit äldre beror dels på benutväxter på kotorna i ländryggen,dels på att kotor har kollapsat. Det senare är i kombination med benutväxternaen indikation på att individen var osteo-porotisk (urkalkat skelett).I urnan fanns både stora och mycket små fragment och man får enkänsla av att man bara öst upp benen i urnan, inte försiktigt plockat dem.Benmängden i urnan motsvarar gott och väl den förväntade med andra ordvar det inte en till växten liten kvinna.Förutom ben från människa påträffades också benfragment från djur, ettstrålben av får, ett lårben från får och ett revben från får.Benen funna i den sotiga humösa sanden kan mycket väl komma frånsamma individ vars ben bevarats i urnan eftersom förhållandet mellan de treskikten i skalltaksfragmenten från både urna och brandlager överensstämmermed varandra. Det är därför mycket troligt att det sotiga lagret utgörbålplatsen.F97 Ben från själva urnan uppgår till sammanlagt ca 1700 gram. Identifieradebenfragment är: 141 skalltaksfragment, 2 tinningbensfragment (pars petrosas.d. och ett fragment av processus mastoideus), 3 pannbensfragment(frontale – margo supra orbitalis s.d. ), 17 övriga skallfragment, 3 överkäksfragment,4 underkäksfragment, 1 nyckelbenfragment, 10 halskotor(varav 1 halv dens axis), 1 bröstkota, 3 ländkotor (1 kollapsad medosteofyter, dvs spondylos och fraktur), 28 övriga fragment från kotor, 5revbensfragment, 1 fragment av skulderbladet, 1 överarmsfragment (distaldel), 4 fragment av mellanhandsben, 5 fragment av fingerben, 4 fragmentJärnåldersgravar i Skee 107

av bäckenbenen (med facies auricularis och djup sulcus preauricularis), 7lårbensfragment, 2 skenbensfragment, 1 vadbensfragment (prox led).F104 Brända ben i sotig humös sand spridda runt urnan sammanlagt 3,7gram. Identifierade benfragment är: 3 skalltaksfragment, 1 fingerben,djurben av obestämd art. Bestämda ben 1,5 gram.F107 Brända ben i sotig humös sand spridda runt urnan sammanlagt 3,9gram brända ben. Identifierade benfragment är:1 fingerben från människa.Dessutom fanns här en bit av en kam.Brandlager omgivet av rännor A17352I detta brandlager (bålmörja) låg de brända benresterna efter ett större barn/tonåring.F108 Sammanlagt fanns i brandlagret 164,6 gram ben. Identifierade fragmentär: 1 skalltaksfragment, 1 kotfragment, och tre revbensfragment. De trerevbensfragmenten är från ett djur i storlek hund eller får/get. 1 kamfragmentpåträffades också.Urnegrav A12678Denna anläggning utgjordes av ett brandlager med enstaka brända ben ochi lagrets sydöstra del var en gravurna nedgrävd. I denna urna har benen frånen tonåring/vuxen individ bevarats. I urnan fanns också delar av en klofalangfrån björn.F103 Sammanlagt fanns i urnan 78,9 gram sotiga ben i urnan. Fragment avrörbenen härrör från både djur och människa. Endast ett fragment är bestämbart,en klofalang från björn (0,6 gram).Stenkrets A333Innanför denna stenkrets påträffades 63 gram brända ben. Benen kommerfrån människa men endast två skalltaksfragment och en tandrot har gått attidentifiera. Fragmenten bedöms dock komma från en vuxen individ. Ingafragment av pars petrosa (klippdelen av tinningbenet) har påträffats, ettbenfragment som återfinns i 80–90 % av gravarna. Med tanke på den ringamängden ben finns det anledning att anta att anläggningen utgör resternaefter en bålplats.F120 Sammanlagt 36,4 gram fragment av rörben av människa. Inga fragmenthar gått att närmare bestämma.F121 Sammanlagt 16,5 gram ben av människa. Framförallt är det fragmentav rörben men även 2 skalltaksfragment och en tandrot (2,9gram).F125 Sammanlagt 10,1 gram små benfragment. Inget bestämbart.Stenflak A18811Stenflak är benämningen på flera olika stenpackningar under vilka små samlingarav brända ben påträffades. De ben som kunnat identifieras kommertroligen från en vuxen individ. Huruvida benen från de olika bensamlingarnakommer från samma individ går inte att svara på.108 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

F214 Innehöll 2,2 gram ben av människa. Identifierade fragment är 4 skalltaksfragmenttroligtvis från vuxen individ.F215 Innehöll endast 5,8 gram ben. Identifierade fragment är: 1 skalltaksfragmenttroligtvis från vuxen individ.F216 Innehöll 50,4 gram ben. Identifierade fragment är: 3 skalltaksfragmentav människa, troligtvis från en vuxen individ, 1,4 gram.F217 Innehöll 0,3 gram fragment av rörben av människa.F222 Innehöll endast 0,1 gram ben, inget bestämbart.F229 Innehöll endast 0,5 gram ben, inget bestämbart.Stensättning A9365Innanför denna stensättning fanns brända benrester av en tonåring/vuxenindivid.F112 Sammanlagt fanns innanför stensättningen 62,7 gram små och sotigabenfragment i en brandgrop innanför denna stensättning. Identifieradefragment är: 7 skalltaksfragment, 1 tandrot och 1 fragment av temporale.Bestämda ben 4 gram.Stensättningsliknande lämning A14259Här har endast ben av björn kunnat identifieras.F148 Innehöll endast 3,8 gram ben. Identifierade fragment är: 1 tåben (Ph 2)av björn.F149 Innehöll endast 0,7 gram ben, inget bestämbart.F150 Innehöll endast 0,5 gram ben, inget bestämbart.A20028 StenkistaF126 Ben invid stenkista, under stenpackningen som täckte kistan. Innehöllendast 0,8 gram ben, inget bestämbart.Järnåldersgravar i Skee 109

Bilaga 5. Analys av gravkeramik från yngre romersk järnålder – Bohuslän, Skee socken, Skee 1090Torbjörn Brorsson, KKS (ur Rapport 30, 2008)InledningUnder 2007 undersökte Riksantikvarieämbetet UV Väst i Mölndal ett gravfält från äldre järnålderi Skee 1090, Skee socken, Bohuslän. Undersökningen var föranledd av dragningen av den nya vägE6 genom Bohuslän. Vid den arkeologiska undersökningen framkom 14 gravar, och i en störrestensättning (A302) påträffades bland annat flera keramikkärl, samt upp emot 2 kg brändamänniskoben. Runt stensättningen fanns en tydlig kantkedja.Keramiken har studerats ingående och sammanlagt har fem kärl placerats i graven. Fyra av dessaär tunnväggig och polerad finkeramik, medan det femte kärlet är ett grövre hushållskärl medglättad kärlutsida. Detta kärl har sannolikt fungerat som ett stängningsoffer för att tillsluta självastensättningen.För att få en djupare kunskap om keramiken och vad den representerar har en analys av desskärlgods utförts. Analysen har utförts av Torbjörn Brorsson, Kontoret för Keramiska Studier.FrågeställningarDen keramik som placerats i stensättningen representerar olika typer av kärl. Det grövre kärletsom använts som stängningsoffer (F71) har utifrån registreringen sannolikt framställts av enbergartsmagrad lera. Kärlet har haft en glättat utsida och det har varit lämpligt för både förvaringoch kokning och därmed är det i det avseendet ett typiskt kärl som påträffas på boplatser.De övriga kärlen i stensättningen har ett betydligt finare gods och dessa är även polerade ochtunnväggiga. De kan därmed klassificeras som finkeramik, och denna keramik var inte vidarelämplig för kokning, utan enbart för enklare förvaring.Registreringen påvisar därmed att olika kärl placerats i stensättningen, men en registrering kaninte belysa vare sig om råmaterialen till kärlen hämtats lokalt eller ej, eller om kärlen framställtsvid samma tillfälle. En godsanalys kan därmed användas för att påvisa proveniens samt om kärlenframställts vid samma tillfälle eller ej. Olika leror kan exempelvis tolkas som att kärlen tillverkatspå olika boplatser, och därmed kanske av olika grupper människor.Tunnslip Fyndnr. Kärl1 71 Hushållskärl2 72 Finkeramik3 73 Finkeramik4 74 FinkeramikTabell. I. Den analyserade keramiken från Skee 1090.MaterialSammanlagt har fyra skärvor från Skee 1090 varit föremål för analys (Tab. I). Tre av dessa harklassificerats som finkeramik medan det fjärde kärlet är det grövre hushållskärlet frånstensättningens mitt.MetodKeramikskärvorna har studerats med hjälp av mikroskopering av keramiska tunnslip.Mikroskoperingen syftar till att studera godsets sammansättning, de keramiska råmaterialen ochövriga tillverkningstekniska parametrar. Metoden ger information om kärlens funktion och omlokalt såväl som om främmande hantverk.110 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Tunnslipet skall vara 0,03 mm tjockt och analysen utförs i polarisationsmikroskop vidförstoringar mellan 25X och 630X i korsat och parallellt ljus. Lerans grovlek, magringens art,andel och största korn fastställes. De leror som använts till kärlframställning klassificeras som fin-, mellangrova- eller grova leror. Det innebär att mängden silt är låg eller saknas i finlerorna, attsandfraktionen är förekommer men är låg i mellanlerorna medan mängden sand är hög igrovlerorna. Det noteras även om en lera är sorterad eller osorterad. I en osorterad lera saknasvissa fraktioner. Vidare noteras den mineralogiska sammansättningen och närvaron av organisktmaterial och förekomsten av diatomeer (kiselalger).F71F72F73F74De analyserade skärvorna från Skee 1090. Skala 1:3.ResultatMed utgångspunkt i val av magringsmedel och rålera kan keramiken indelas i tre olika grupper(Tab. II).Godsgrupp I: (F71) Detta kärl har framställts av ett synnerligen vanligt kärlgods, vilket utgörs aven siltig finlera som magrats med krossad granitisk bergart. Största bergartskorn i godset haruppmätts till 3 mm och magringsandelen uppgår till 22 %. Andelen glimmer är hög ochväxtmaterial har identifierats i godset.Godsgrupp II (F72): Detta kärl har framställts av en sandmagrad tät finlera, utan naturligt silteller sandinnehåll i leran. Leran har däremot magrats med 15 % sand. Största korn har uppmättstill 1 mm, och andelen glimmer i leran är låg.Godsgrupp III (F73, F74): I denna grupp förekommer två kärl. Dessa har framställts av ennaturligt magrad grovlera utan tillsatts av extra magringsmedel. Största mineralkorn i godsen haruppmätts till 0,75 respektive 0,5 mm. Andelen glimmer är hög respektive normal.Järnåldersgravar i Skee 111

Tunnslip 1 Tunnslip 2Tunnslip 3 Tunnslip 4Mikroskopfoto av de fyra tunnslipen från Skee 1090. Tre olika typer av gods harbelagts med analysen, där tunnslip 3 och 4 tillhör samma grupp.SKÄRVIDENTIFIERING LERA MAGRINGslipnr.KärltypFyndnummersort. / osort.grov / mellan / finsiltsandjärnoxidjärnoxihydroxidglimmerkalciumkarbonatdiatoméerväxtmaterialkrossad granitsandnaturmagringsandel [%]största kornstorlek[mm]1 Hushållskärl 71 s f x + x + e.o. x x 22 3,02 Finkeramik 72 s f + x - e.o. x 15 1,03 Finkeramik 73 s g x x + x + e.o. x 0,754 Finkeramik 74 s g x x * x * e.o. x 0,5Tabell II. Resultat av mikroskopering av keramiska tunnslip från Skee 1090.Förkortningar: * = normal andel, - = sparsam andel, + = hög andel,++ = mycket hög andel, x = förekomst. e.o. = ej observerad.TolkningGodsanalysen bekräftar registreringen att två huvudgrupper keramik finns representerat i detanalyserade materialet. Dels förekommer ett bergartsmagrat gods och dels förekommerfinkeramik som består av naturligt magrade leror eller sandmagring.Det grövre hushållskärlet är lämpligt som kokkärl, där magringen i form av upp till 3 mm storagranitiska korn kan ta upp de spänningar som uppkommer i godset vid bränningen.Magringsandelen är normal och kärlet utgör därmed ett typiskt förhistoriskt hushållskärl.De tre tunnväggiga och polerade kärlen eller snarare kopparna fördelas på två olika typer avråmaterial. Kärlet, F72, har framställts av en mycket tät finlera som magrats med sand. De andratvå, F73 och F74, har istället framställts av grovleror som inte behövts magrats. Rent funktionellt112 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

är de tre kärlen mycket likartade, och man kan, enkelt uttryckt, säga att istället för att använda ennaturligt magrad grovlera så har man istället använt en finlera som magrats med sand. Likheternastöds bland annat också av de likartade kornstorlekarna i godsen.Den siltiga finlera som identifierats i hushållskärlet återfinns inte i finkeramiken, och därmed kanman dra slutsatsen att lerorna hämtats från olika lertäkter. Vidare kan man också dra slutsatsen attden finlera som använts till finkärlet, F72, inte kommer från samma lertäkter som de övriga tvåfinkärlen. Slutligen så kan det noteras att det finns vissa skillnader mellan de två finkärlen sombestår av grovleror. Det är bland annat glimmerhalten och kornstorleken. Skillnaderna är dockinte så stora att lerorna skulle kunna ha härrört från samma lertäkt.Den mineralogiska sammansättningen i samtliga kärlgods har sannolikt ett lokalt ursprung. Hurstort detta område är kan inte besvaras, men det är inte sannolikt är något kärl framställts i en heltannan region, utan alla kärl kommer inom ett begränsat område. De kan ha framställts inomsamma boplats eller från olika närliggande boplatser i regionen.Därmed visar analysen att det finns både funktionella och andra orsaker till varför olika kärlgodsär representerade. Hushållskärlets avvikande gods beror på att man eftersträvade ett kärl somkunde tåla upphettning. De tre finkärlen bestod av kärlgods som var ömtåliga och dessa kunde haspruckit vid upprepade upphettningar.De tre finkärlens gods påvisar att det fanns mer än funktionella aspekter av gravkeramiken frånSkee 1090. Två kärl kan ha framställts inom en begränsad tidsperiod och inom samma boplats.Det är möjligt att samma hand tillverkat dessa kärl, då de bestod av samma typ av kärlgods. Dettredje kärlet som istället bestod av en sandmagrad finlera har framställts för att efterlikna de andratvå. Om samma keramiker framställt alla tre kärlen så har hon eller han av någon oförklarliganledning använt sig av en annan lera. En keramiker använder normalt bara en typ av lera för enspeciell typ av kärl, och det finns ingen bra förklaring varför samma keramiker skulle ha framställtalla tre kärlen. Det är istället troligt att ytterligare en keramiker är representerad bland keramikkärlen.Denna keramiker kan ha tillhört samma boplats, och hon eller han har då använt sig av enannan lertäkt än den andra keramikern. Skillnaden kan också bero på att ett eller två kärl kommerfrån en annan boplats, och att de exempelvis följt med som gåvor. Det kan ha skett vid giftermål,men de kan också ha kommit med en tillresande skara sörjande personer från en närliggandeboplats. Man kan nästan föreställa sig hur många alternativ till tolkningar som helst, men analysenvisar att vi har mycket att lära om begravningsritualen under yngre romersk järnålderJärnåldersgravar i Skee 113

Keramiken från Skee 1090Den totala mängden keramik från Skee 1090 uppgår till 4,6 kg, fördelat på 561 skärvor.Fragmenteringen, det vill säga storleken på skärva uppgår därmed till 8,1 g, vilket är högt.På en boplats brukar keramikskärvornas medelvikt vara 2 till 4 g (Brorsson 2006, Tab. 1).En stor del av skärvorna från undersökningen kommer från ett fåtal kärl och skärvantalet harvarit beroende på godskvaliteten och på både primära och sekundära aktiviteter på platsen.Dessutom har sannolikt årstidernas variation med värme och regn, men framför allt kylaoch frost påverkat storleken på de skärvor som bevarats.Keramiken härrör sannolikt från minst 14 olika kärl, fördelat på tre matlagningskärl och11 finkärl. Den senare typen har framför allt varit med på gravbålet och flera skärvor uppvisarspår av sintring. Keramiken kännetecknas av en polerad utsida och ett fint gods, bestående aven naturligt magrad lera. Största korn i dessa gods varierar mellan 0,3 och 1,3 mm. Skärvtjocklekenhar uppmätts till mellan 5 och 7 mm. Denna keramik har sannolikt framställts föratt deponeras direkt i graven, på bålet eller som annan typ av offerkeramik. Eftersom godsetinte är lämpligt för upprepade bränningar har det sannolikt inte använts som kok- eller förvaringskärl.Utifrån mynningsformer, längden på halsen samt dekor och ytbehandling harfinkeramiken daterats till yngre romersk järnålder och folkvandringstid. En facetterad mynningsskärvatill ett hushållskärl har daterats till romersk järnålder.De tre återstående kärlen har tolkats som matlagningskärl. Trots detta har åtminstone tvåav kärlen använts för rituella ändamål. Ett har använts som stängningsoffer medan ett annatfungerade som gravurna. Denna keramik är oornerad, glättad och framställd av en lera sommagrats med krossad bergart. Största korn har uppmätts till omkring 3,0 mm, och skärvtjocklekenär 7–8 mm. Den grövre keramiken har sannolikt haft en alldeles speciell funktion pågravfältet och denna kan ha använts för rituella ändamål innan den placerats i graven eller istensättningen.12108Antal64204 5 6 7 8 9 10Skärvtjocklek (mm)Fig. 1. Skärvtjockleksfördelning av keramiken från Skee 1090. Materialetdomineras av tunnväggiga finkärl.Sammantaget kan man i jämförelse med andra samtida boplatser konstatera att keramiken frånSkee 1090 är mycket tunnväggig och en stor del utgörs av finkeramik. Det är också troligt attden grövre keramiken använts i gravritualen, och vidare jämförelser med gravfältet bör i förstahand ske med andra likartade material. Avslutningsvis uppvisar keramiken att till stor delhar hela kärl deponerats på gravfältet, men i några fall har endast enstaka skärvor påträffats.Dessa kan utgöra fynden av pars per toto, där skärvorna fick representera hela kärl.114 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Stensättning A302Brandlager 25000Efter ”sprucket stort hushållskärl (F71)”. Kärlet var 19 cm högt och hade en mynningsdiameterpå 30 cm. Det var framställt av en lera som magrats med krossad bergart och störstakorn har uppmätts till 3,0 mm. Kärlytan var oornerad och glättad, medan skärvtjocklekenuppmätts till 8 mm. Mynningsformen var utåtböjd och hela kärlprofilen var svagt S-formad.Kärlet kan därmed klassificeras som ett hushållskärl och det har sannolikt framställts för attanvändas som ett matlagningskärl. Det har däremot påträffats i en sådan kontext att det troligtvisanvänts som ett stängningsoffer. Att använda sig av medelstora och grova hushållskärlsom stängningsoffer är relativt vanligt och har belagts på en rad platser i södra Skandinavien(Carlie 2004:57).Förutom det stora hushållskärlet som förslöt gravgömman, påträffades sammanblandadei brandlagret en mängd skärvor, lite drygt tre kg, från fyra olika kärl. Det rör sig om dubbelkoniskafinkärl med dekor typisk för regionen och för sen romersk järnålder och folkvandringstid.Dekoren utgörs av sneda, vertikala och horisontellt ställda linjeintryck och punktintrycki olika kompositioner, omväxlande på kärlens övre och undre del samt på skuldran.Två kärl har plastisk dekor i form av ihopnupna förhöjningar och två har hank. Kärlytan påsamtliga kärl har varit polerad och godset består av en naturligt magrad lera. Största korn haruppmätts till mellan 1,2 och 1,4 mm. Skärvtjockleken varierar mellan 6 och 7 mm. Samtligafinkärl utom ett (F73) är partiellt sekundärbrända och har sintrat. Ett kärl (F75) har till ochmed börjat smälta och är helt deformerat. Man kan dock utifrån skärvtjocklek och i viss månform och dekor konstatera att det påminner om de övriga finkärlen i gravgömman. De tvåfinkärlen (F72, F74) som uppvisar spår av sintring har varit utsatta för temperaturer på mellan1100 och 1200°C. Dessa temperaturer kan inte uppnås i en vanlig härd, utan det har krävtsstor tillgång på syre och brännbart material, vilket kan ha skett på ett gravbål. Kärlen är dockenbart partiellt sintrade på övre kärldelen, vilket kan betyda att de varit placerade i ett områdedär hettan bara delvis uppnått dessa temperaturer. En annan tolkning skulle kunna vara attkärlen varit sönder innan bränningen, men med hänsyn till hur samlade fynden varit och attmer eller mindre alla skärvor deponerats förefaller det mer troligt att kärlen satts ned hela.Det smälta kärlet har emellertid varit med på själva gravbålet och här återfinns också enmindre andel skärvor än från de övriga finkärlen. Detta kärl gick sönder i samband med kremeringenoch endast skärvor har deponerats i gravgömman.Samtliga finkärl i gravgömman kan dateras till yngre romersk järnålder och folkvandringstid.Stensättning A14654Brandlager A17548Skärvor från minst två keramikkärl (F162, F169–F172) låg i brandlagret A17548. Det enakärlet var ett dubbelkoniskt finkärl från övergången mellan romersk järnålder och folkvandringstid.Flera fyndposter tillhör detta kärl som varit 5 mm tjockt och som framställts av ennaturligt magrad lera med största korn på 0,9 mm. Kärlet var polerat och ornerat med horisontellaoch vertikala linjer, sneda streck samt olika typer av intryck på skuldra och hals.Eventuellt är antalet finkärl i brandlagret två stycken, där det ena kärlet (F162) har delvis sintratoch inte påträffats i direkt anslutning till de övriga skärvorna. I lagret påträffades ävenglättade skärvor (F170) med något större skärvtjocklek (7 mm). Dessa består av ett gods, därman magrat leran med krossad bergart med största korn på 2,2 mm. Detta kärl kan ha använtssom matlagningskärl.Järnåldersgravar i Skee 115

Stenflak A18811, stensättning A9374,stensamlingar A14259, A15363I anslutning till stenflaket framkom fynd från flera olika keramikkärl. Keramikskärvor påträffadesi stensättning A9374, i stensamlingen A14259, i småstenspackningen A15636 samt isjälva stenflaket A18811. Den enda fynden av polerad finkeramik, det vill säga, kärl som ärtunnväggigt och som framställts av en naturligt magrad lera påträffades i stensamlingenA14259. De övriga skärvorna är också tunnväggiga eller något tjockare, men dessa har framställtsav leror som magrats med krossad bergart. Största bergartskorn i de naturligt magradeskärvorna uppgår till 1,3 mm, medan de i det krossade materialet uppgår till 3,2 mm. Samtligaskärvor saknar dekor, och både glättade och polerade skärvor förekommer. Polerad keramikframkom både i stensamlingen A14259 och i stenpackningen A15636. Flera mynningsskärvorpåträffades i dessa kontexter och skärvorna har daterats till övergången mellan yngre romerskjärnålder och folkvandringstid.Keramiken i och kring stenflaket uppvisar inga spår av sintring eller andra höga temperaturersom kan påvisa någon form av sekundär bränning. Denna keramik har troligtvis ej varitpå något gravbål eller liknande, och om keramiken varit upphettad så har detta varit till temperaturersom normalt uppnås vid matlagning.Keramiken från stenflaket avviker markant från framför allt gravkeramiken i stensättningenA302 samt urnegraven A12678. Godset är grövre och något tjockväggigare och harvarit lämpligt att användas som både finkeramik och som kokkärl. Det förefaller inte troligtatt keramiken i och kring stenflaket använts som förrådskärl eftersom denna keramik normaltär något grövre. I samband med en gravritual kan kärlen ha använts för med tillagning av mateller dryck. Vidare kan man konstatera att den enda gravliknande finkeramiken påträffats istensamlingen A14529 och denna kan därmed ha fungerat som en gravurna.Urnegrav A12678Gravkärlet är krossat och endast skuldran och delar av buk och hals är bevarade. Kärlet ärrikligt dekorerat med tunna horisontella och snedställda linjeintryck samt pinn- och kamintrycki flera olika kompositioner. Godset är fint och består sannolikt av en naturligt magradlera, utan tillsatts av extra magringsmedel. Största korn har uppmätts till 0,8 mm. Kärlytan äromsorgsfullt polerad som därmed gett kärlet ett svart och metallistiskt utseende. Bränningenhar därmed också skett i reducerande atmosfär.Inga skärvor uppvisar spår av sintring, men däremot har urnan varit utsatt för förhållandevishöga temperaturer. Det kan ha funnits med på ett gravbål, men behöver inte ha kommit ikontakt med de högsta temperaturerna på bålet. Under alla omständigheter förefaller det troligtatt urnan utsatts för någon form av sekundär bränning.Skärvtjockleken har uppmätts till 5 mm, vilket är tunnväggigt. Kärlet kan därmed klassificerassom ett finkärl från övergången mellan yngre romersk järnålder och folkvandringstid,och det överstämmer väl med de övriga finkärlen från undersökningen.LitteraturBrorsson, T. 2006. Även små skärvor kan belysa förhistorien. I: Ytterberg, N. (red.).Flyktiga förbindelser. Arkeologiska undersökningar inför den nya gasledningenGöteborg–Stenungsund. Bohusläns museum. Kulturhistoriska dokumentationer nr 21.Uddevalla, s. 154–179Carlie, A. 2004. Forntida byggnadskult. Tradition och regionalitet i södra Skandinavien.Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar, skrifter No 57. LundJärnåldersgravar i Skee 117

Rapporter från Ceramic Studies, Sweden / Kontoret för Keramiska StudierNr 1Nr 2Nr 3Nr 4Nr 5Nr 6Nr 7Nr 8Nr 9Nr 10Nr 11Nr 12Nr 13Nr 14Nr 15Nr 16Nr 17Nr 18Nr 19Godsanalys av keramik från sju lokaler inom Naturgasprojektet i Bohuslän, samt från TegaPrästgård i Ytterby sn. – en studie av framställningsteknik och kärlgods under senneolitikum, yngrebronsålder och äldre järnålder.Godsanalys av tredje gruppens keramik – en studie av keramik från Torslunda, Tierp sn, UpplandLerbottnar från 1100- och 1200-talen. Analys av råleror som ett bidrag till lerbottnars funktion.Kv. Liljan, Malmö, SkåneGudomliga skärvor – en inblick i ett andligt mellanneolitikum. Analys av keramik från gånggriften iVästra Hoby, Kävlinge, SkåneTermiska analyser av bränd lera från ugnar i Norra Hyllievång, Malmö, SkåneHällristningens keramik – en inblick i keramiken från hällristningen samt boplatsen i Tossene,Tossene sn. Sotenäs kn, BohuslänTermiska analyser av sandprover från gravfältet i Odberg, Larvik kommun, Vestfold, NorgeA Scandinavian pot from a grave at the Viking age settlement Timerevo, Russia- a study of the ware as a contribution to the interpretation of the potTäljstensmagrad keramik från Rämne i BohuslänVikingatida keramik från Säby, Vintrosa sn. Närke - Analys av kärlgods från fyra krukorKlockbägarkeramik från Bejsebakken, Aalborg, Danmark. Analys av gods och hantverksteknologi.Keramik från Gyllins Trädgårdar, Husie, Malmö. En studie av keramik från övergången mellantidig- och mellanneolitikum samt förromersk järnålder.Termiska analyserKonserveringsrapportGropkeramik från Strålsjön i Nacka sn. Södermanland. Analys av kärlgods och lokal rålera.Analyses of pottery from Area A, B and C at Monte Polizzo, Sicily. Pottery from the 6 th century BC.- Ware analyses and chemical analysesThe pottery craft at Büssow and Penkun near Storkow in Vorpommern, Germany- Ware analyses and chemical analyses of Slavonic vessels and Harte GrauwareGodsanalys av stridsyxekeramik från Bunkeflostrand, Bunkeflo sn, MalmöAnalys av rituellt nedlagda lerkulor från Göteborg 66, Kallebäck, GöteborgMedeltida keramik från Ystad – en studie av material från fyra undersökningar.Keramik från förhistorisk och historisk tid. Workshop om ny kunskap om keramik inom arkeologin.1 februari – 2 februari 2008Nr 20 Keramiken från Tanum 544:4 och Tanum 1840Nr 21 Termiska analyser av bränd lera från kupolugn i Tumbo 148, Berga 1:3 & 1:5, Tumbo socken,Eskilstuna kommun, SödermanlandNr 22 Keramiken från Nibble, Tillinge sn, Enköping - Skärvor med rituell betydelse från slutet avbronsåldernNr 23 Godsanalys av gropkeramik från Fembäcke, Vendel sn, UpplandNr 24 Godsanalys av gropkeramik och stridsyxekeramik från Lötvreten, Valbo sn, GästriklandNr 25 Godsanalys av trattbägarkeramik från Nävertorp, Mogetorp och Östra Vrå, SödermanlandNr 26 Snäckskal, kalksten eller ben? Godsanalys av gropkeramik från Sittesta, Ösmo sn, SödermanlandNr 27 Godsanalys av trattbägarkeramik och vikingatida keramik från Skee 1090, NyköpingNr 28 Ware analyses of pottery from the Funnel Beaker Culture and the Vlaardingen Culture from deHanzelijnNr 29 Analys av bränd lera med metallrester från Löddeköpinge 90:4Nr 30 Analys av gravkeramik från yngre romersk järnålder från Skee 1090, Bohuslän118 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Bilaga 6. Vedartsbestämning – Bohuslän, Skee socken, Skee 1090Ulf StruckeAnalysprotokollLandskap: Bohuslän Socken: SkeeFastighet: Vättland 1:6 RAÄ nr: 1090Kategori: GravfältAnalysId: 7065Anläggning: 9365 Stensättning Provnr: PK19233Vikt (g): 2,1 Analyserad vikt (g): 2,1Fragment: 15 Analyserat antal: 15Art: Björk Antal: 15Material: TräkolKommentar:AnalysId: 7062Anläggning: 12678 Urnegrav Provnr: PK12687Vikt (g): 4,2 Analyserad vikt (g): 4,2Fragment: 29 Analyserat antal: 29Art: Hassel Antal: 2Material: TräkolKommentar: Ej tillvaratagenArt: Lind Antal: 27Material: TräkolKommentar: Något rötad före förbränning.AnalysId: 7060Anläggning: 17522 Lager Provnr: PK28565Vikt (g): 43,7 Analyserad vikt (g): 43,7Fragment: 96 Analyserat antal: 96Art: Al Antal: 1Material: TräkolKommentar: Ej tillvaratagen.Art: Björk Antal: 9Material: TräkolKommentar: Ung stam. Vald för dateringArt: Bark Antal: 1Material: FörkolnadKommentar:Art: Tall Antal: 85Material: TräkolKommentar: Inte helt genombränd kärnved. Rikligt med rottrådar. Vald för datering.AnalysId: 7064Anläggning: 18618 Brandgrop Provnr: PK18953Vikt (g): 3,1 Analyserad vikt (g): 3,1Fragment: 21 Analyserat antal: 21Art: Al Antal: 3Material: TräkolKommentar: Ej tillvaratagenArt: Björk Antal: 18Material: TräkolKommentar:Järnåldersgravar i Skee 119

AnalysId: 7063Anläggning: 18618 Brandgrop Provnr: PK18791Vikt (g): 2,7 Analyserad vikt (g): 2,7Fragment: 29 Analyserat antal: 29Art: Al Antal: 29Material: TräkolKommentar:AnalysId: 7061Anläggning: 18891 Stolphål Provnr: PK18890Vikt (g): 4,8 Analyserad vikt (g): 4,8Fragment: 52 Analyserat antal: 52Art: Al Antal: 14Material: Träkol Vald för dateringKommentar:Art: Salix sp Antal: 38Material: TräkolKommentar:AnalysId: 7066Anläggning: 19135 Brandgrop Provnr: PK20518Vikt (g): 7,0 Analyserad vikt (g): 7Fragment: 24 Analyserat antal: 0Art: Al Antal: 1Material: TräkolKommentar: Ej tillvaratagenArt: Björk Antal: 4Material: TräkolKommentar: Lämplig för datering.Art: Tall Antal: 19Material: TräkolKommentar:120 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Bilaga 7. Makrofossilanalyser – Bohuslän, Skee socken, Skee 1090Håkan RanhedenA302F72PM3313A3219PM3314A3219A7515PM17684A17667PM17685A17667PM17688A17667PM17689A17667PM17690A17667PM17691A17667PM17692A17667PM17693A17667PM17719A17667PM30042F234A25000A302Avena sp. (ospec havre)Inga frön/frukterInga brända frön/frukterChenopodium album (svinmålla)Rubus idaeus (hallon)Gramineae sp. (ospec. gräs)Rikligt med benfragmentInga frön/frukterInga frön/frukterInga frön/frukterInga frön/frukterInga frön/frukterInga frön/frukterInga frön/frukterInga frön/frukterInga frön/frukterRikligt med benfragmentInga frön/frukter½xxx1KommentarProverna vilka genomgående varit moiga har innan analys förbehandlats påkonventionellt sätt genom vattenflotering där siktar med minsta diameter av0,5 mm har använts.Utfallet av analyserna har varit mycket magert och endast ett bränt frö avgräs påträffades i A7515 liksom ett halvt frö av havre i A302. De allra flestaprov innehöll inte heller några obrända frön/frukter men dock en del annatsannolikt recent växtmaterial som rottrådar, kvistfragment mm. Gräsfröetifråga kan funktionellt tillhöra det ursprungliga materialet i A7515 vilketantas vara en urna men det är inte säkert. Det samma bör gälla för det halvahavrefröet i A302 som antas ha varit ett gravkärl.Dock bör det kunna vara intressant att just dessa prov från sannoliktnedgrävda kärl av någon form innehöll de fåtaliga brända frön/frukter somöverhuvud påträffades från platsen eftersom t ex säd eller annat odlat ellerinsamlat växtmaterial inte har påträffats i de andra proverna. Fynden ifrågabehöver därmed inte vara spridda från en allmänförekomst över platsen.Järnåldersgravar i Skee 121

Bilagor – Skee 1597Bilaga 1. Anläggningslista med plan – Bohuslän, Skee socken, Skee 1597Anr Art Beskrivning Storlek Fynd Kommentar200 Monument Högen var nästan helt förstörd.Kvar fanns bara oregelbundnastenpackningar ochblock och svaga färgningarefter en jord mantelUppskattningsvis har högenvarit ca 18×15 m i bottenoch upp emot två meter högSe fyndtabell3219 Kokgrop Mörkfärgning med kol, sot ochsten varav en del skörbrända30043 Gravgömma Gravgömma med kruka i engrop1,7×1,4×0,4 m Keramik och kol Makroprov har tagit ochanalyserats. Se bilaga 6Gropen var ca 0,25 m i diameter.Krukan, ett spannformatkärl, hade en mynningsdiameterpå ca 0,2 mI krukan fanns brända benoch elva björnklor30047 Sot- och kolkoncentrationEn mörkfärgning med stenoch block3×2 m Keramik, kol, bränd lera ochbränt benTolkas som en bålplats122 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Monumentet är avgränsat med en svart linje.Järnåldersgravar i Skee 123

Bilaga 2. Fyndlista med plan – Bohuslän, Skee socken, Skee 1597Fnr Anr Material Sakord Vikt (g) Antal Storlek (mm) Tjocklek (mm) Beskrivning1 F2916 Ben Bränt ben 1 12 F1886 Ben Bränt ben 2 13 F1884 Flinta Spån 5 1 50 långt, 18 brett4 F1885 Flinta Övrig slagen 23 15 F1872 Flinta Övrig slagen 19 16 F1883 Flinta Spån 1 1 19 långt, 16 brett7 F825 Bergart, sandsten Slipsten 12 1 78 F1910 Bränd lera Lerklining 31 19 F1892 Bränd lera Lerklining 7 010 F1893 Bränd lera Lerklining 8 011 F1302 Bränd lera Lerklining 3 012 F1871 Bränd lera 1 013 F232 Bränd lera Lerklining 1 014 F1894 Bränd lera Lerklining 1 015 F2917 Bränd lera Lerklining 1 016 F1876 Keramik Kärl 10,4 1 817 F1906 Keramik Kärl 7 1 718 F1904 Keramik Kärl 7,4 1 719 F1873 Keramik Kärl 1,2 1 420 F1895 Keramik Kärl 2,2 1 421 F1909 Keramik Kärl 0,6 122 F1879 Keramik Kärl 5,8 1 723 F231 Keramik Kärl 2,4 1 724 F1881 Keramik Kärl 1,2 1 625 F1880 Keramik Kärl 2,2 1 526 F1882 Keramik Kärl 1,4 1 527 F1908 Keramik 2,8 1 728 Keramik Kärl 2,6 1 829 Keramik Kärl 5,2 1 530 Keramik Kärl 0,4 1 3Ytter Restadstyp!31 Keramik Kärl 4,2 1 632 3219 Keramik Kärl 21,6 1 833 Keramik Kärl 19,4 1 934 Keramik Kärl 1,2 1 435 Keramik Kärl 9,8 1 636 Keramik Kärl 14,4 1 637 Keramik Kärl 7,2 1 538 Keramik Kärl 4 1 4124 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Fnr Anr Material Sakord Vikt (g) Antal Storlek (mm) Tjocklek (mm) Beskrivning39 Keramik Kärl 2,6 1 340 Keramik Krus 6 1 542 Ben Brända ben 0 0Monumentet är avgränsat med en svart linje.Järnåldersgravar i Skee 125

Bilaga 3. 14 C-analyser – Bohuslän, Skee socken, Skee 1597Göran Possnert/Maud Söderman126 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Bilaga 4. Protokoll från vedartsanalys – Bohuslän, Skee socken, Skee 1597Ulf StruckeAnalysprotokollLandskap: Bohuslän Socken: SkeeFastighet: RAÄ nr: 1597Kategori:Träkolet i proverna var från friskt och välvuxet lövträd. PK 3259 avvek i viss mån då eken var ytterst lättfragmenterad. Antalet fragment står därför i detta fall inte i proportion till andelen mätt i vikt där lind och ek utgjorde lika delar. Endast en lätt beläggning av silt täckte ytan. Inga utfällningar och humusavlagringarvar synliga.AnalysId: 7030Anläggning: Stenpackning Provnr: PK2920Vikt (g): 1,4 Analyserad vikt (g): 1,4Fragment: 10 Analyserat antal: 10Art: Ask Antal: 9Material: TräkolKommentar: Vald för datering.Art: Ek Antal: 1Material: TräkolKommentar: Ej tillvaratagen.AnalysId: 7031Anläggning: Stenpackning Provnr: PK3259Vikt (g): 1,1 Analyserad vikt (g): 1,1Fragment: 34 Analyserat antal: 34Art: Ek Antal: 31Material: TräkolKommentar: Ytterst lättfragmenterat träkolArt: Lind Antal: 3Material: TräkolKommentar: Vald för datering.AnalysId: 7034Anläggning: 3219 Kokgrop Provnr: PK3232Vikt (g): 1,3 Analyserad vikt (g): 1Fragment: över 50 Analyserat antal: 30Art: Al Antal: 30Material: TräkolKommentar:AnalysId: 7033Anläggning: 3219 Kokgrop Provnr: PK3312Vikt (g): 0,8 Analyserad vikt (g): 0,8Fragment: 17 Analyserat antal: 17Art: Ask Antal: 14Material: TräkolKommentar:Art: Bark Antal: 1Material: FörkolnadKommentar: Vald för datering.Art: Ek Antal: 2Material: TräkolKommentar:Järnåldersgravar i Skee 127

AnalysId: 7032Anläggning: 3219 Kokgrop Provnr: PK3308Vikt (g): 3,7 Analyserad vikt (g): 3,7Fragment: 35 Analyserat antal: 35Art: Ask Antal: 2Material: TräkolKommentar: Ej tillvaratagenArt: Ek Antal: 1Material: TräkolKommentar: Ej tillvaratagenArt: Hassel Antal: 32Material: TräkolKommentar: Vald för datering.128 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Bilaga 5. Osteologisk analys – Bohuslän, Skee socken, Skee 1597Caroline ArciniUrnan innehöll 1895 gram brända ben. Benen är välbrända, leriga men intealls sotiga. Endast ett träkolsfragment påträffades. Här finns ingen dubbeluppsättning av pariga fragment, vilket indikerar att det endast är en individsom gravlagts i urnan. Fynd av 11 klor (falanger) från björn visar att den gravlagda,som var en kvinna, varit svept i en björnfäll när hon lades på bålet.Även om benen till delar är hårt fragmenterade har benelement från storadelar av kroppen kunnat identifieras. Mängden identifierade fragment uppgicktill 437,7 gram varav 273,5 gram är från kraniet.Identifierade fragment är: 146 kranietak, 5 varav 2 tinningbenet (parspetrosa sin och dex), 3 fjärilsbenet, 4 överkäke, 5 underkäke varav (2 caputmandibulae sin och dex), 5 tandrötter, 44 kotfragment där alla delar avkotraden är representerad, 3 nyckelbensfragment, 10 revben, 1 skulderblad,5 underarmsfragment, 13 från händerna (1 scaphoideum, 1 lunatum, 2 Mc,9 ph), 10 bäckenben, 2 lårben, 4 skenben, 13 från fötterna vara (3 talus,2 calcaneus, 1 naviculare, 7 Mt).Utifrån suturerna, som är väl synliga, skulle jag bedöma att hon dött ien ålder av mellan 25–35, men det är svårt att göra åldersbedömningar påvuxna individer när det gäller kremerat material.Kraftigt sintrad lera förekommer på en del av benen.Kremeringen har mer stor sannolikhet skett på annan plats och benen harplockats ut men däremot behöver man inte ha rensat dem. Om benen plockasföljer inte kolbitar med. Eftersom lera fastnat på benen och nästan sintrat fast,tror jag att det varit mycket lera på själva kremeringsplatsen. Enligt uppgiftfanns det en lergrop på platsen och det passar i så fall bra.Järnåldersgravar i Skee 129

Bilaga 6. Makrofossilanalys – Bohuslän, Skee socken, Skee 1597Håkan RanhedenPM3313A3219PM3314A3219Inga frön/frukterInga brända frön/frukterPM30042 Rikligt med benfragmentF234130 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Bilaga 7. Keramisk analys – Bohuslän, Skee socken, Skee 1597Torbjörn Brorsson KKSKeramik och bränd lera från Skee 1597Torbjörn BrorssonVid undersökningen i Skee 1597 påträffades ett keramikmaterial bestående av totalt 27skärvor med en vikt av 142 g (lägg till spannformat). Större delen av keramikenrepresenterades av ett spannformat gravkärl, men även keramik som haft annan funktion harpåträffats. Medelvikten per skärva uppgår till 5,3 g, vilket är relativt högt. Den lågafragmenteringsgraden beror sannolikt på kopplingen till gravfältet.Keramiken har undersökts för att studera hur många kärl som deponerats på platsen.Dessutom har kärlens datering och funktion varit av stor betydelse. Kärlgodset i kombinationmed kärlstorleken är viktiga indikationer på just kärlfunktionen. Det finns exempelvisfinkeramik med polerad utsida som ofta framställts av naturligt magrade leror och dessa kärllämpar sig inte för upphettningar och därmed kan funktionen som exempelvis kokkärl oftastavskrivas. Däremot påträffas de ofta som gravkärl.Keramiken har utifrån ytbehandling, kärlgods samt form daterats till äldre romersk järnålder.För att ytterligare för information om hur det spannformade kärlet framställts har engodsanalys utförts av en skärva från kärlet.DateringAll keramik från Skee 1597 har tolkats vara från samma tidsperiod och som bas för dateringenhar främst mynningsformerna och ytbehandlingen använts. Dessutom har förekomsten avtäljstensmagrad keramik och tunn finkeramik använts som dateringsunderlag. Detförekommer polerad keramik som sannolikt är från romersk järnålder eller frånfolkvandringstid. De mynningar som påträffats har relativt korta halsar vilket gör en dateringtill äldre romersk järnålder trolig. Förekomsten av täljstensmagrad keramik påvisar ett någotyngre ursprung, men den äldre dateringen har stöd i en C14-datering. De dekorer somidentifierats utgörs av små intryck och fåror och dessa har en allmän datering till bådebronsålder och äldre järnålder.KärlformKeramikmaterialet från undersökningen är begränsat och förutom det spannformade kärlet hardet inte varit möjligt att bestämma kärlformen på något kärl. Däremot förekommer skärvorfrån vad som sannolikt är ett spannformat kärl, och detta är en kärltyp som främst förknippasmed Norge (Böe 1931:165). I Sverige är kärltypen ovanlig, men den har bland annatpåträffats på ett fåtal platser i Bohuslän och fynden utgörs sannolikt av importfynd (Sandberg1971:58).I Skee har även skärvor från tredelade koppar påträffats och dessa förekommer oftast i gravar.Keramiken är polerad och tunnväggig.Kärlformen på de kärl som varit framställda av bergartsmagrade leror har inte kunnatbestämmas.Järnåldersgravar i Skee 131

SkärvtjocklekSkärvtjockleken har uppmätts på sammanlagt 19 skärvor, som troligtvis representerar sjuolika kärl (Fig. 1). Fördelningen visar att kärl med skärvtjocklekar på upp till 6 mmdominerar, vilket är en tydlig indikation på förekomsten av finkärl. Mellan 6 och 10 mmförekommer normalt de glättade och bergartsmagrade kokkärlen, och dessa är i klar minoriteti Skee 1597. Identiskt resultat uppvisade keramikmaterialet från Skee 1090, och detta tolkadessom att keramiken antingen använts som gravkärl eller för andra rituella ändamål i sambandmed gravsättningen (Brorsson 2008).4Antal32103 4 5 6 7 8 9 10Skärvtjocklek(mm)Figur 1. Skärvtjockleksfördelningen av keramiken från Skee 1597. Diagrammetvisar att keramiken är förhållandevis tunnväggig och att tunna finkärl dominerar.DekorEtt fåtal skärvor har dekor (Fig. 2). De dekorer som identifierats är horisontella fåror,vertikala linjer och små runda intryck. Fåror finns både på den täljstensmagrade keramikensamt på polerad finkeramik. Det täljstensmagrade kärlet är även ornerat med vertikala fältmed linjer. Små runda intryck förekommer på en polerad skärva som sannolikt tillhört kärletshalsparti.Dekor finns därmed endast på polerad finkeramik samt på det spannformade kärlet. Dessakärl har sannolikt använts som gravkärl och det kan noteras att den grova och glättadebergartsmagrade keramiken inte haft någon dekor.132 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Figur 2. Exempel på dekorer på keramiken från Skee 1597.De polerade skärvorna upptill har ornerats med fåror (F34)och med runda intryck (F25). Skärvan nedtill är täljstensmagradoch har ornerats med horisontella fåror (F16). Foto T. Brorsson.YtbehandlingDet har varit möjligt att bestämma ytbehandlingen på 19 skärvor. Av dessa är poleringvanligast med 12 skärvor medan resterande är glättade. Ser man däremot till antalet kärl ärfyra polerade och tre är glättade varav en utgörs av det täljstensmagrade kärlet. Därmed ärpolerad finkeramik vanligast på undersökningen.Poleringen har sannolikt åstadkommit med att man polerat den någorlunda torra kärlytan meden polersten och sedan bränt kärlet. Det är även möjligt att man lagt på en slamma utanpåsjälva kärlet och denna slamma har varit mycket finkornig, utan inblandning av sandkorn.Den glättade ytan har skapats med en trasa eller en våt hand då kärlet fortfarande var fuktigt. Idetta sammanhang är det troligt att ytbehandlingen varit ämnad för en specifik kärlfunktion.Det var viktigt att den polerade finkeramiken skulle han ett tilltalande yttre.KärlgodsUtifrån registreringen, som skett med blotta ögat och med hjälp av stereomikroskop har detkonstaterats att det förekommer tre olika typer av kärlgods i keramikmaterialet. Mer änhälften av alla skärvor består av ett gods av naturligt magrade leror som inte var ämnade förupprepade bränningar. Denna keramik framställdes sannolikt för att deponeras i en grav eller isamband med en ritual kring gravläggningen. Det näst vanligaste kärlgodset varbergartsmagrade leror och dessa kan ha använts som kok- eller förvaringskärl. Ett kärl,bestående av ett flertal skärvor har varit täljstensmagrat. Täljsten är visserligen en bergart,men den har separerats från den övriga keramiken, där granitmagring sannolikt var vanligast.Täljstenen i godset är så pass hög att man kan tala om täljstenskeramik (se godsanalys).Täljstenen gjorde godset värmetåligt och det kunde därmed utstå högre temperaturer än vadvanlig keramik kan göra.Fördelningen mellan skärvtjockleken och största mineralkorn i godsen visar att man tagithänsyn till kärlstorleken då man framställde sina kärl (Fig. 3). Detta betyder vidare att maninte använde en typ av lera och magring för att framställa alla kärl utan man var i ett tidigtstadium medveten om vad som skulle framställas. Detta bör också betyda att man hade en godJärnåldersgravar i Skee 133

kunskap om hantverk och råmaterialen. Sammanställningen visar också att de flesta kärlenframställts av gods som hade största korn som var mindre än 1,5 mm, vilket stämmer välöverens med gravkeramiken från Skee 1090 (Brorsson 2008).3,02,5Störstakorn(mm)2,01,51,00,50,00 2 4 6 8 10Skärvtjocklek(mm)Figur 3. Förhållandet mellan största mineralkorn i kärlgodsen och skärvtjocklekenvisar att man tagit hänsyn till kärlstorleken då man valt lera och magringsmedel.Antal kärlFör att uppskatta antalet kärl har skärvtjockleken, ytbehandlingen, godset samt kärlformenanvänts som de viktigaste underlagen. De sammanlagt 27 skärvorna representerarförmodligen sju kärl (Tab. 1). Dessa har fördelats på fyra finkärl som framställts av naturligtmagrade leror och kärlen har en polerad utsida. Två kärl har framställts av bergartsmagradeleror och dessa är glättade. Det sjunde kärlet är det täljstensmagrade kärlet.Det som är anmärkningsvärt är den stora spridningen av skärvor från samma kärl. Frånexempelvis ett av finkärlet, där skärvorna utan tvekan härrör från samma kärl, finns skärvornafördelade på tre fyndposter. Dessa poster är inmätta med upp till 1,5 till 2,0 m ifrån varandra.Detsamma gäller det täljstensmagrade kärlet där skärvorna påträffats upp till 5,0 m ifrånvarandra. Detta kärl har fördelats på fyra fyndposter. Detsamma gäller de glättade kärlen därskärvorna påträffats upp till flera meter ifrån varandra.Kärlnummer Fyndnummer Kärltyp1 F16 F17 F18 F19 Spannformat kärl2 F20 F30 Polerad finkeramik3 F22 F35 F36 Polerad finkeramik4 F34 F37 F40 Polerad finkeramik5 F38 Polerad finkeramik6 F27 F31 F32 Glättat kärl7 F28 Glättat kärlTabell 1. Sammanlagt har sju olika kärl identifierats.Flera skärvor från samma kärl ligger mer än 3 m ifrån varandra.134 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Hur har keramiken deponerats?Som redan nämnts har skärvor från ett och samma kärl påträffats över ett relativt stortområde. Orsaken till detta är antingen primär eller sekundär. Med det senare menas i förstahand senare tids aktiviteter i form av markarbeten eller dylikt. Materialet skulle då vara skadatoch skärvor från nedsatta krukor skulle ha påträffats spritt i stensättningen, och framför alltskulle mynningar och halspartier vara utspridda. Man skulle då förvänta sig att påträffa flerabottnar som skulle utgöra resterna av förstörda urnor. I Skee har endast två bottenskärvorpåträffats medan antalet mynningar uppgår till sex. Det förefaller därmed inte troligt att denspridda fyndbilden beror på sekundära faktorer utan snarare på en primär händelse. Dennahändelse kan ha varit att skärvorna spritts ut över ett relativt stort område i stensättningen.Dessa skärvor som långt ifrån tillhört hela kärlen bör ha fungerat som en form av pars pertoto, där skärvorna fått representera det hela kärlet. Detta gäller även det spannformade kärletsom fått övre delen förstörd och utspridd i stensättningen.De glättade skärvorna har huvudsakligen framkommit i den östra delen av den centrala delenav stensättningen. De polerade skärvorna samt det spannformade kärlet har en större spridningoch kan inte relateras till ett specifikt område i stensättningen. Vid en genomgång avkeramiken från gravfältet i Skee 1090, som visserligen är några hundra år yngre, har sammaresultat uppnåtts. Den glättade och bergartsmagrade keramiken var deponerad i ett bestämtområde medan finkeramiken hade en betydligt större spridning (Brorsson 2008). Dettatolkades som att kärlen i ett område använts för tillagning av mat eller dryck i samband meden gravritual.Tre av de fyra sintrade skärvorna påträffades i ett relativt fyndtomt område mellan den norraoch södra stensättningen. Skärvorna framkom intill ett större stenblock. Dessa sintradeskärvor var med mycket stor sannolikhet med på bålet eftersom det krävt ovanligt högatemperaturer för att keramiken ska börja sintra och nästan smälta. Det är mycket troligt att detområde som påträffats varit en bålplats eller att skärvorna från bålet strötts ut på en speciellyta inom gravplatsen.Godsanalys av keramikskärva från Skee 1597, Spannformat kärlInledningFör att bestämma vilken typ av gods det spannformade kärlet består av har en godsanalysutförts. Syftet är därmed att bestämma lertyp och val av magring och magringsandel.MetodKeramikskärvan har studerats med hjälp av mikroskopering av keramiskt tunnslip.Mikroskoperingen syftar till att studera godsets sammansättning, de keramiska råmaterialenoch övriga tillverkningstekniska parametrar. Metoden ger information om kärlets funktion,om lokalt såväl som om främmande hantverk samt om vilka råmaterial som använts.Tunnslipet skall vara 0,03 mm tjockt och analysen utförs i polarisationsmikroskop vidförstoringar mellan 25X och 630X i korsat och parallellt ljus. Lerans grovlek, magringens art,andel och största korn fastställes. De leror som använts till kärlframställning klassificeras somfin-, mellangrova- eller grova leror. Det innebär att mängden silt är låg eller saknas ifinlerorna, att sandfraktionen är förekommer men är låg i mellanlerorna medan mängden sandär hög i grovlerorna. Det noteras även om en lera är sorterad eller osorterad. I en osorteradJärnåldersgravar i Skee 135

lera saknas vissa fraktioner. Vidare noteras den mineralogiska sammansättningen ochnärvaron av organiskt material och förekomsten av diatomeer (kiselalger).Mikroskoperingen har utförts av Torbjörn Brorsson, och en mineralogisk bestämning avmineralkornen i tunnslipet har utförts statsgeologerna Christina Lundmark och LisbethHildebrand vid SGU, Mineralinformationskontoret i Malå.MikroskoperingMikroskoperingen visar att kärlet varit framställt av en lera som magrats med en mycket höghalt täljsten. Största bergartskorn har uppmätts till 2,5 mm. Det är mycket svårt att urskiljaleran och därför kan varken lertyp eller magringsandel fastsällas. Men, det är troligt attandelen täljsten är minst 75 % och därmed kan man tala om täljstenskeramik. Detta hartydliga likheter med asbestkeramik, där det är en högre andel asbest än lera i godset. Den endafunktionen leran har haft i både täljstenskeramiken och asbestkeramiken är att binda sammantäljstens-/asbestfragmenten.Slipprovsundersökning av skärva från Skee 1597.Christina Lundmark & Lisbeth Hildebrand, Mineralinformationskontoret, SGU, MalåSkee ligger öster om Strömstad i Bohuslän.I området dominerar Bohusgranit med enstaka gångar av rombporfyr och diabas.Bohusgraniten är vanligen en gråröd, medelkorning, sparsamt mikroklin-porfyritiskmonzogranit med biotit. Bohusgraniten kan även finnas som en röd medelkornigleukomonzogranit med biotit och muskovit. Graniten är ganska homogen med upp till 15 mmlånga mikroklinkristaller. Biotit är den huvudsakliga mafiska fasen och förekommer vanligeni små ansamlingar som ofta innehåller magnetit och andra accessoriska mineral.Från Skee har ett tunnslip undersökts. Det består av täljsten.Täljsten är en bergart som bildas vid omvandling av magnesiumrika s.k. ultrabasiskabergarter. Huvudmineral i täljsten är talk, dessutom förekommer serpentin, klorit, kvarts,karbonat och malmmineral. Täljsten förekommer och har brutits i Värmland, t.ex. vid norskagränsen nordväst om Töcksfors, och i Dalsland, t.ex. vid Askesjön nordväst om Bengtsfors.De bergartsled som kan innehålla täljsten fortsätter in på den norska sidan. Dessutomförekommer täljsten i fjällkedjan i Norge.136 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Figur 4. Tunnslip av täljstenkeramik från Skee 1597.Foto T. Brorsson.ResultatMikroskoperingen visar tydligt att kärlet är magrat med täljsten. Andelen är så pass hög attman kan tala om täljstenskeramik.Bränd leraVid undersökningen framkom även ett mindre material bestående av bränd lera. Den totalavikten uppgick till 23 g som fördelats på fem fyndposter.Leran har varit utsatt för relativt höga temperaturer men den har inte sintrat. Till karaktären ärden fin och innehåller inte organiskt material och därmed är det troligt att den i första handanvänts som någon form av lerpackning. Det kan ha varit i en härd, men det kan också havarit något helt annat, som varit förknippat med ett gravbål. Det är därmed inte vidare troligtatt denna lera använts som klinelera eller som del i någon form av kupolugn.Den brända leran har påträffats i både den norra och södra stensättningen och den har en storspridning. Någon koppling till en specifik yta kan inte göras.LitteraturBrorsson, T. 2008. Keramiken från Skee 1090.Böe, J. 1931. Jernalderens keramikk i Norge. BergenSandberg, B. 1971. Krukmakeriets blomstringstid. Göteborgs arkeologiska museum, årstryck1971. GöteborgJärnåldersgravar i Skee 137

FigurförteckningFig. 1. Utsnitt ur GSD-Sverigekartan medplatsen för undersökningen markerad.........................8Fig. 2. Utsnitt ur Blå kartan, blad 91 Strömstad,med platsen för undersökningen markerad.Skala 1:100 000. .......................................................9Fig. 3. Utsnitt ur Fastighetskartan, blad 9A 8hSkee, med undersökningsområdet markerat.Skala 1:10 000. .......................................................10Fig. 4. Utsikten över dalgången med gravfältetinringat. Den framtida motorvägssträckningensträckte sig som en röjd gata genom skogskläddaberg. Foto: Lisa Larsson. Mot nordnordöst..............12Fig. 5. Marianne Lönn övervakar schaktningen.Foto: David Loeffler..................................................15Fig. 6. En specialkonstruerad borste istället förskopan monterades på grävmaskinen som snabbtoch effektivt sopade rent hällarna från jord.Foto: Gisela Ängeby..................................................17Fig. 7. Ewa Ryberg stabiliserar gravurna A7515med gladpack och gips. Urnan togs in sompreparat och grävdes ut vid ett senare tillfälle.Foto: Gisela Ängeby..................................................17Fig. 8. Schaktplan över gravfält Skee 1090.Skala 1:500..............................................................19Fig. 9. Sekvensschema över 14 C-dateringar frånSkee 1090. ...............................................................21Fig. 10. Den stora stensättningen A302, höger omgeodimetern, låg centralt på gravfältet medutblick över dalgången i norr. I förgrunden synsA333, en stenkrets med en vikingatida begravning.Foto: Gisela Ängeby. Mot norr.................................25Fig. 11. Plan över A302 och spridning av fynd.Skala 1:150..............................................................25Fig. 12. Bilden visar två faser av utgrävningen avgraven. Inmätta stenar efter att stenpackningenrensats fram ligger som ett lager ovanpå det rektifieradefotot med stensättningens bottenskiktframtaget. Skala 1:80................................................26Fig. 13. I botten av stensättningen framträddefem, snett ställda stora block som formadeen båtformad konstruktion. Den största stenenlåg dikt an mot gravgömman. Observera denuppresta stenen i konstruktionens östra ände(stävsten?). Foto: Gisela Ängeby...............................26Fig. 14. Gravgömman ringades in av stenar. Tvåav dem stod på högkant, lutande över ett storthus hållskärl nedsatt på graven som ett stängnings-offer. Den stenfria rundeln i bakgrunden var enugn anlagd i historisk tid. Foto: Gisela Ängeby.........28Fig. 15. Hanna Gudmundsdottir rensar försiktigtfram brända ben. Invid stenen syns hushållskärlet.Foto: Gisela Ängeby..................................................28Fig. 16. Brandlagret fyllde en grund skreva påtoppen av bergsknallen. Mitt i brandlagret,vid roten, låg keramikskärvor från flera olikafinkärl. Foto: Gisela Ängeby.....................................29Fig. 17. Keramik ur brandlagret A25000. Skala 1:2,utom skärvorna längst ner som är i obestämdskala. Foto: Lena Troedson.......................................30Fig. 18. Stensättning A14654 vid kanten av leråkern.Foto: Gisela Ängeby. Mot söder................................32Fig. 19. Plan över A14654 med anläggningarsamt spridning av fynd. Skala 1:150. Profilöver A19135. Skala 1:25..........................................32Fig. 20. I botten av A14654 framträdde nio stenar(vitmarkerade) lagda i en båtformad konstruktionmed ett gravklot i norra änden (rödmarkerad).Foto: Gisela Ängeby..................................................33Fig. 21. F172, polerat fin-kärl i brand lager A17548.Foto: Lena Troedson.................................................34Fig. 22. Gravklotet och den båtformade konstruktionenovanpå brandlagret A17548.Foto: Simon Rudh....................................................34Fig. 23. Förkolnad tallpåle i botten av stensättningen.Foto: Gisela Ängeby..................................................37Fig. 24. Anders Kraft rensar fram en järnkniv ibrandgrop A18618. Foto: Gisela Ängeby..................37Fig. 25. Anders lyfter bort en flat sten somstod ställd på högkant i A19135.Foto: Gisela Ängeby..................................................38Fig. 26. Stensättning A17467. Foto: Gisela Ängeby.......40Fig. 27. A9345 var en skadad stensättning (?) medsegment av kantkedja bevarad. Ewa Rybergdokumenterar brandgrop A9365.Foto: Gisela Ängeby..................................................41Fig. 28. Brandgrop A9365. Foto: Ewa Ryberg...............41Fig. 29. Plan över A9345. Skala 1:40.............................42Fig. 30. Stensättning A9374. Ett centimeterstortbränt människoben påträffades under den flata,större stenen i anläggningens mittdel.Foto: Gisela Ängeby..................................................43Fig. 31. En skadad stensättning A19072. Underdenna påträffades stenkista A20980. Stenartillhörande kistan är markerade. Schaktetgenom stensamlingen innehöll syllstenar tillen sentida lada. Foto: Sinom Rudh...........................45138 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Fig. 32. Ewa Ryberg och Sinom Rudh dokumenterarstenkistan. Foto: Gisela Ängeby........................45Fig. 33. Plan över stenkista A20980 och segmentav kantkedja i A19072. Skala 1:50. Plan överA20980 och AB20028. Skala 1:25............................46Fig. 34. Småkullig sten i botten av stenkistan.Foto: Ewa Ryberg.....................................................47Fig. 35. Stensättning A30260. Foto: Anders Kraft.........48Fig. 36. Gravhägnad 1 med rännor markerademed gula trästickor som symbolisk avbildningav ett långhus. Gravurna A7515 syns framgrävdi profil. Foto: Gisela Ängeby. Mot öster....................49Fig. 37. Plan över Gravhägnad 1. Skala 1:50.Profiler. Skala 1:40...................................................50Fig. 38. Anders Kraft visar med grävskeden hörnetpå utredningsschktet. Foto: Lotta Karlsson...............51Fig. 39. F98, dubbelkoniskt finkärl från Gravhägnad1. Skala 1:2. Foto: Lena Troedson................52Fig. 40. Gravhägnad 2 med rännor som symboliskavbildning av ett långhus. I västra kanten synsstensättning A17467. Foto: Gisela Ängeby.Mot norr. .................................................................53Fig. 41. Plan över Gravhägnad 2, rännor ochbålplats A17352. Skala 1:80.....................................54Fig. 42. Hanna Gudmundsdottir plockar uppbrända ben ur brandlager A10488. Högerom profilbänken ligger det ännu ej framgrävdagravkärlet, A12678. I bakgrunden stensättningA302. Foto: Gisela Ängeby. Mot öster......................56Fig. 43. Skärvor från A12678, ett rikligt dekoreratvendeltida gravkärl. Skala 1:1.Foto: Eva Craaford...................................................57Fig. 44. Hanna Gudmundsdottir gräver ut stenkretsA333. Foto: Gisela Ängeby. Mot nordöst.................58Fig. 45. Plan över A333/A14603 och A10488/A12678. Skala 1:40..................................................58Fig. 46. Sammanhängande stenpackningar fylldeupp skrevor i berget och avgränsade gravfältetmot öster. Foto: Marianne Lönn. Mot söder.............59Fig. 47. Plan över stenflak A18811 och gravliknandestensamlingar A14259, A14275 och A15636.Skala 1:150..............................................................60Fig. 48. A14259. Anläggningen innehöll blandannat hartsfragment och ben av björn.Foto: Gisela Ängeby..................................................63Fig. 49. Spisröset A222 och stengrunderna A398och A414. Foto: Gisela Ängeby................................65Fig. 50. Karta över ”Skeefjorden” med en vattennivåpå 8 meter, vilket ungefär motsvarar 100efter Kristus, alltså ungefär då graven Skee 1597byggdes. Hela fjordens längd är ungefär 1,5 mil.Den gula stjärnan markerar läget för Skee 1597.......74Fig. 51. Graven Skee 1597 före undersökning.Från nordöst. Foto: Marianne Lönn.........................76Fig. 52. Platsen för gravurnan. Man anar dukentill höger om stenen i mitten. Från väst.Foto: Marianne Lönn...............................................76Fig. 53. Avbaningsarbetet har börjat. Den återfunnaplatsen för gravurnan finns vid hackanungefär i bildens mitt. Från väst.Foto: Marianne Lönn...............................................77Fig. 54. Måttband utlagda i kors över graven.Utifrån dessa undersöktes högens inre medhjälp av jordsond. Prov togs på varje meter.Från sydväst. Foto: Marianne Lönn..........................77Fig. 55. Profilbänk lagd över gravhögen ungefäri öst-västlig riktning. Foto: Marianne Lönn. ............78Fig. 56. Schaktplan. Den svarta linjen visar gravhögensbegränsning, röd stjärna är gravurnan,grön tjock linje visar kokgropen, gul tjock linjevisar bålplatsen/sekundärgraven och gråa ytormed svart kontur är stenar, block eller bergyta.Bland fynden representerar gul femkant keramik,blå trekant flinta, grön punkt brända ben, brunpunkt bränd lera, grå fyrkant ett slipstensfragmentoch svarta kors kolprover. Skala 1:100............79Fig. 57. Profil över gravhögen. Överst syns profileni hela sin längd och därunder uppdelad i tre någotöverlappande delar i skala 1:40. FältritningEwa Ryberg..............................................................80Fig. 58. Bild av 14 C-dateringarna....................................81Fig. 59. Plan med punkterna för 14 C-prov utsatta.Skala 1:100..............................................................82Fig. 60. Rester av jordmanteln anas som en mörkarefärg. Från sydöst. Foto: Marianne Lönn...................83Fig. 61. Högens tänkta yta markerad. Från söder.Foto: Marianne Lönn. ...................................................83Fig. 62. Gravurnan. Foto: Marianne Lönn. ...................83Fig. 63. Mynningsbit med dekor. Obestämd skala.Foto: Marianne Lönn...............................................83Fig. 64. Den intagna gravurnan med ben.Foto: Anders Kraft....................................................84Fig. 65. Björnklorna från gravurnan. Skala 1:1.Foto: Lena Troedson.................................................85Fig. 66. Den eventuella bålplatsen eller sekundärgravenmarkerad. Foto: Marianne Lönn...................85Fig. 67. Kokgropen före undersökningen.Foto: Marianne Lönn...............................................86Järnåldersgravar i Skee 139

Fig. 68. Kokgropen under undersökningen.Foto: Marianne Lönn...............................................86Fig. 69. Kokgropen i profil. Foto: Marianne Lönn.........86Fig. 70. Tre skärvor av keramik.Foto: Lena Troedson.................................................87TabellförteckningTabell 1. 14 C-dateringar från Skee 1090. .......................21Tabell 2. Tabell över gravtyper i utvalda fornlämningarlängs Skeefjorden i Skee socken.De flesta gravar och gravfält är troligtvis frånperioden romersk järnålder och folkvandringstid.Några, framför allt gravfält med bara högar,kan dock också höra hemma i yngre järnålder.Uppgifter ur fornminnesregistret...............................75Tabell 3. 14 C-prover och resultat....................................80140 UV Väst Rapport 2009:2. Arkeologiska undersökningar

Under hösten 2007 undersöktes två gravplatser nära Skeesamhälle i norra Bohuslän. Den ena var ett gravfält, Skee 1090,och den andra var en förstörd gravhög, Skee 1597.Skee 1090 var huvudsakligen från sen romersk järnålderoch folkvandringstid, men där fanns också äldre inslag. Fjortongravmonument av varierande slag och flera olika typer avgravskick dokumenterades. Där fanns också en tydlig bålplats.Fynden bestod av dekorerade dubbelkoniska kärl, fragmentav kammar och spelbrickor, järnpilspets och kniv, fragmentav sölja och agraffknapp, sländtrissa, mosaikpärlor och småskärvor av romersk glasbägare.Skee 1597 bestod av en förstörd gravhög, som bör ha varit13 till 15 meter i diameter och upp emot två meter hög. Igra ven fanns en gravurna med brända ben av en 25 till 35 årgammal kvinna och elva stycken björnklor. Gravurnan var ettså kallat spannformat kärl, en kärltyp med norskt ursprung. Dateringenvar romersk järnålder, vilket är lite underligt eftersomspannformade kärl i Bohuslän dateras till folkvandringstid.ISSN 1404-2029