Kickflip architecture - arkitektur

Kickflip architectureGunnar AlmevikB.A., doctoral studentInstitute of Conservation, Gothenburg UniversityGothenburg, SwedenTEL: +47 31 785 53 98gunnar.almevik@icug.gu.seAbstractThe entrance of Chalmers Architecture is a well known skatespot in Gothenburg, recognizedby the levelled curbs in between stairs and ramps with smooth concrete pavement.Chalmers campus offers in all many skateboard terrains and elements like chargingplatforms, handicap ramps, handrails, bumps and transitions. This appreciation ofarchitecture and appropriation of space by skateboarding was not intended and is probablynot even recognized as such by its creators, owners and legitimate users. In my paper Iintend to examine how skateboarders appropriate, reinterpret and rewrite architecture andurban space in Gothenburg, from out a theoretical perspective referring to Ian Borden andAdrian Forty.From a discussion on the symbiosis between the skateboarder’s body in performingtricks, the skateboard as a tool and the architecture, I will outline skateboarding in Swedenfrom the arising in the mid 1970 th until present day. The paper involves case studies ofskateboarding terrains in Gothenburg, through autopsy and drawings and in contextspresented in Swedish newspapers and skateboard magazines. My inquiry take hold on thepurpose built skateparks ‘Skateland’ in Frölunda, ‘Välen’ in Askim and the forthcoming‘Actionpark’ in Burgårdsparken, as well as the unintended terrains ‘Bananen’ in Landala,‘Tjernobyl’ in Marieholm and, as mentioned, the entrance of Chalmers Architecture.The results of the study concerns, on the one hand, how the interaction betweenbody, tool and architecture put new demands on intentional skateparks and appropriate newurban terrains, and, on the other hand, how society through urban and architecturalplanning and public concern for youth activities, sports and leisure act and react uponskateboarders claims on urban space.Kickflip architecture 1(14)

InledningEntrén till Chalmers Arkitektur är ett avGöteborgs skateställen, känt för sina bredatrappavsatser och lutande gångstråk med släta ytorav sten och betong. Chalmers Campus erbjuderflera lämpliga ytor och element för skateboardåkning,så som lastkajer, trappor och handräcken.Skateboardåkarnas ianspråktagande av rummetoch deras uppskattning av arkitekturen var inteavsiktliga. Kanske de inte ens uppfattas avplatsens upphovsmän, ägare och legitima brukare.Grimetons radiostation i Halland. Arkitekturintressetgäller inte Carl Åkerblads neoklassicistiska fasad utanplatsens ”bländande vita stencurbs.” Bild från bloggenBrothers on the slide, juni 2007(gcitymassive.blogspot.com)I en annan del av Göteborg planerarkommunen för en 3000 kvadratmeter storskatepark i Burgården. Denna funktionsspecifikaanläggning uppfattas och behandlas till skillnadfrån de många tillfälligt intagna skateställena somarkitektur. Projektet har en budget på 10 miljonerkronor och bakom designen står Stefan Hauseroch företaget Placed to Ride Skateparks frånOregon, som tidigare byggt och prisats förStapelbäddsparken i Malmö. Skejtare så väl sompolitiker och tjänstemän uttrycker glädje över attprojektet blir av, efter år av bakslag.Ett drivande politiskt motiv till beslutet attbygga skateparken är att få bort åkarna från gatoroch torg. Skejtarnas bruk av stadsrum ochomtolkning av dess arkitektur är ett problem förbeslutfattare och planerare i Göteborg. Detuttrycks i klartext i motionerna bakom satsningen:”Alternativet är att man åker på gator, trapporoch torg. Det alternativet är inte säkert för varesig de åkande eller omgivningen. Åkandet påvanliga gator, trappor och torg sliter fort ut denoffentliga miljön då den inte är byggd för att klaraden typen av användning.” (Göteborgs stadskommunfullmäktige, 2004/218:12)Skateboardåkning är ett problem, som här anseskunna lösas med arkitektur, i betydelsenterritorialiserat rum med estetiskt organiserad ochfunktionsspecificerad byggnation.I den här texten vill jag undersökaskateboardpraktiken och dess samspel mellanbrädan, kroppen och platsen som en koncentrationav arkitektur. Jag vill också undersöka för vem ärskejtare ett problem och varför? Vilka regler ochkoder bryter skejtare när de läser platser ochfärdvägar som skateställen, trappräcken som’slidebars’, kurvaturer som hoppramper?Med teoretiskt sökljus från Ian Borden villjag försöka se bortom objekten till processerna,där förståelsen av arkitektur inte begränsas till detillskapade platserna och tänkta användningarna,utan också innefattar kodifieringen av rummet ochdess ideologiska och experimentella så väl sommateriella användning (Borden 2005:9). Jag harockså tagit intryck av Adrian Fortys synsätt,nämligen att: “[A]rchitecture, like all othercultural objects, is not made just once, but is madeand remade over and over again each time it isrepresented through another medium, each timeits surroundings change, each time differentpeoples experience it” (Borden 1996:5).Utifrån detta synsätt är skejtare inte barakonsumenter, utan också, genom sin rumsanvändningoch arkitekturtolkning, producenter avstadsrum och arkitektur.Skateboardens historiografi”Why in the world would anybody want to skate inFinland? Riddle me that. It’s cold there, right?”Frågan ställdes till den finske skejtaren JaniLaitiala i en intervju i det amerikanska2(14) Conference Architectural Inquiries, Göteborg 2008

skateboardmagasinet Thrasher (2005/2:123). Ochvisst förstår man frågan. Skateboard associerassnarast med Kaliforniens strandförorter, med dessbetonglandskap av pirer, bakgårdspooler ochvattenreservoarer. Hur praktiseras skateboard iländer med en årsmedeltemperatur på 3 graderCelsius, snötäckta gator på vintern, halksäkra ytoroch frostsprängd asfalt?Rullbrädor har varit tillgängliga i Sverigesedan åtminstone mitten på 1960-talet, menskateboardvågen slog igenom med kraft först motslutet av 1970-talet. Skateboard som actionsportoch livsstil drabbade svenska ungdomar, ochframförallt tonårspojkar, men även det etableradesamhället. Innan jag behandlar förhållandena iSverige, med fallstudier i Göteborg, ska jag ge enkort sammanfattning av tidigare skeenden.Skateboarding uppkom under 1950-talet påden amerikanska västkusten, som ett slags’sidewalk-surfing’ med hjulförsedda surfbrädeneller sparkcyklar med avlägsnade styren (Brooke2005:16). Ganska snart omsattes idén från dessahemmabyggen i kommersiell produktion, och imitten av 1960-talet lanserades skateboard iamerikanska media som en ny ’action-sport’.Tidningen Affärsvärlden var ett av de förstasvenska medierna att rapportera om den nyasporten i det stora landet. ”En fluga under namnskateboarding har spritts snabbare än malariaöver USA. På trottoarer, torg och parker susarungdomar fram i slalom och cirklar stående på enliten planka med fyra hjul. Varje by medsjälvaktning håller sig med en skateboardklubb,varje universitet ordnar tävlingar.” På NK iStockholm såldes 1965 amerikanska skateboardsav märket ”Makaha” samt en billigare svensktillverkadbräda med namnet ”Rolli-Pop”.Det blev ingen försäljningssuccé i Sverigeoch skateboard mattades även i USA, men förblevlikväl ett alternativ till vågsurfing. Rullbrädornatillverkades av trä, plast eller aluminium med enform liksom en surfingbräda i miniatyr, förseddmed gummi-, stål- eller keramikhjul och öppnakullager. Åkningen gick vid den här tiden ut på attgöra stilfulla ’carving-svängar’ och ’slides’ påplan mark. På vissa lekparker byggdes asfaltskullar,’banks’, som skateboardåkare kunde åkaupp och ned på i surflika svängar. Den förstafunktionsspecifika skateboardparken anlades iOrange County i Kalifornien 1966 och varutformad som en vågig havsyta i betong. Tillutövandet fanns en repertoar av tricks hämtadefrån surfingen, exempelvis att vända ’kickturn’180grader mot ett lutande plan, eller ’hang ten’, somgår ut på att åkaren står på brädans främre kantmed alla tio tår hängandes utanför.I början av 1970-talet skedde en tekniskutveckling och skateboarden försågs med uretanhjul,inkapslade kullager och ledad hjulupphängning,så kallade ’trucks’ med king-pin ochgummibussningar. Redskapets tekniska utformningpåverkade också utövandet, som successivtantog idrottens form med grenarna freestyle,slalom, höjdhopp och downhill. Brädorna blevsabbare, stabilare och följsammare, och dennygamla action-sporten lockade alltfler ungdomar.Från Dogtown till AnytownVid mitten av 1970-talet fanns omkring 30miljoner skateboardåkare i USA, vilket ocksåväckte kommersiella intressenter. Carlsbad i LosAngeles byggdes 1975 som den förstavinstdrivande skateparken, men den fick snartuppföljare och konkurrenter. Skateboardarkitekturensyftade till att efterlikna vågsurfingoch de nya parkerna gavs namn som ”Paved Waveoch ”Solid Surf”. Havet var förebilden för dennaförsta generations skateboardparker, som karaktäriserasav mjuka bågformer och övergångarmellan vågdal och topp i kombinationer av’banks’, slingrande banor eller ’snakeruns’avslutade med grytor eller så kallade ’bowls’ intillfriliggande ’reservoirs’. På de plana ytorna,’flatlands’, fanns ofta startramper till slalomåkningutformade med rak diagonal.Den andra generationens skateboardparkerkom att utformas efter andra förebilder än havetsvåglandskap. De kommersiella anläggningarnasom blev allt fler och spridda var hägnade ochkostade pengar att åka i. Detta motiverade ungaKickflip architecture 3(14)

medellösa skejtare att söka efter andra platser. Enalternativ skateboardarkitektur fann de iKaliforniens swimmingpooler, på bakgårdarna tillförorternas villor, radhus och kedjehus. I dessamiljöer utvecklades en ny åkstil, ’vertikalskateboarding’, men också bilden av en livsstil.Skateparkerna erbjöd vid den här tidenbanor för åkning i mjuka och surflika rörelser. Iswimmingpoolen utnyttjades istället bågformenliksom en ramp där åkaren vänder 180 grader’kick-turn’. Poolerna hade plan botten, en mindreradie och därmed snabbare övergång frånhorisontal till vertikal, vilket gav en högre fart iåkningen. Utmaningen blev att komma upppoolens kaklade vattenlinje och vända både’backside’ och ’frontside’ med en, två eller alla trehjul ovanför kanten. Poolkantens båglinje avslutasi rak vertikal och är försedd med en utskjutandeprofil eller en så kallad ’cooping’, vilket gjordedet möjligt att ta tag i brädan med ena handen ochlyfta över kanten, vända och återigen landa ipoolen, det vill säga en ’aerial’.Tony Alva uppvisningsåker på Solvalla 1978.Legenden överträffar verkligheten, och den ungapubliken av skejtare frågar sig – ”När ska han börjaåka?” Bild från SUR 1979:53.I en swimmingpool på en bakgård i StMonica alias Dog Town gjorde Tony Alva en 180graders vändning och med alla fyra hjulen överpoolkanten. Snart följde flera innovationer av tricksom byggde på ’aerial’, bland andra ’invert arerialeller ’handplant’, som är en vändning med enahanden på poolkanten, och ’ollie’, som ocksåkallades ’nohand aerial’. Detta hände sommaren1977 och därefter byggdes de flesta nya parkerenligt swimmingpoolens formspråk.MoralpanikFotografierna av bakgårdarna, swimmingpoolenoch den nya åkstilen, unga killar med långt håroch hårband flygande ”airborne” med brädan iluften, väckte intresse hos ungdomar världen över.Den förändrade skateboardpraktiken med nyaslags trick och nya skateboardmiljöer var säkert endel av lockelsen, men kring skateboarden fannsockså komponenter av personkult ochlivsstilsideal.Mottagandet i Sverige var minst sagtambivalent. Under 1977-78 publicerade DN 60artiklar om skateboard; ömsom i förfasande tonom skaderisken, ömsom imponerande omutövarnas halsbrytande konster. Berörda svenskamyndigheter intog en påtagligt negativståndpunkt, och de motiv som anfördes motskateboardåkandet handlade om:- att det är farligt- att det för med sig amerikansk skräpkultur- att det är en tuff och subversiv livsstilKonsumentverket ägde frågan om etteventuellt förbud mot skateboard.Trafiksäkerhetsverket och Polismyndighetenförordade hårda regleringar. Skateboardkulturenstuffa attityd ansågs göra utövandet farligare änrullskridskor, rullskidor och cyklar. Här anfördesexempelvis att ungdomarna använde amerikanskanamn på olika slags skateboardskador; en ’bongobongo’var en huvudskada, en ’big-mac’ var ettöppet sår och ’fransiga jeans’ var söndertrasade tårefter att ha gjort ett ’gorilla-hopp’.4(14) Conference Architectural Inquiries, Göteborg 2008

Det vuxna offentliga samhället odlademyter, som kan beskrivas som moralpanik. Densakliga grunden lyste i sin frånvaro.Socialstyrelsens Vetenskapliga Råd menade att”skateboard-riding” var livsfarligt och bordeförbjudas. Det vetenskapliga underlagsmaterialetsom rådets barnmedicinska representant Erik Raboanförde var en artikel i DN. Remissutlåtandet löd:”Jag ser i DN 3/8 att Skateboard-riding kommittill Sverige. Som framgår av bifogade lilla artikelhade man på Hawaii troligen fler hundra skadorvarav många svåra, under loppet av en kort tid1975. Ett dödsfall inträffade vid kollision påmotorväg // Om man lyckats förbjuda dettavansinne i flera amerikanska stater borde det gåatt få ett förbud i vårt välorganiserade land.”(KOV 1977/3-02:23).I Norge infördes totalförbud för skateboard,en lag som inte helt revs upp förrän 1993. SvenskaKonsumentverket valde istället att begränsa ochförfatta riktlinjer för användningen (KOVFS1977:3), med åldersgränsen 12 år för att köpa ochåka skateboards, krav på skyddsutrustning ochvarningstext på brädan. Konsumentverketutarbetade också funktionskrav, exempelvis ”atthjulen skall vara så konstruerade att de inteofrivilligt låses under åkning” utan istället”medger en kraftig uppsvängning ochinbromsning.”Statens ungdomsråd (SUR), som var entongivande instans i skateboardfrågan, ansåg attsamhället stod medellöst inför hotet skateboard:”Föreställningen att man inte får ingripa mot defria marknadskrafterna har inneburit att vi idaginte har några effektiva instrument för attbekämpa kommersialism och skräpkultur. Vi haröversvämmats av en multinationell, utslätadkommersiell kultur, som utgör ett allvarligt hotmot vår egna kulturella särart. // Det harexempelvis framkommit att ungdomar lämnat dettraditionella föreningslivet, både inom idrottsföreningaroch andra ungdomsföreningar för attistället engagera sig i de individuella sporterna,ex. rullbrädesåkning, och då utan föreningsanknytning.Detta är en allvarlig utveckling. Detidéburna föreningslivet, som strävar efter att gemedlemmarna en demokratisk fostran och träningi samarbete för att tillgodose gemensamma behov,är det avgörande vapnet i kampen motkommersialisering.” (SUR 1978:57-58)Omslaget på Statens Ungdomsråds rapport. Kollage avChrister Themptander, där en skejtare med Lou Reedsansikte från skivan Transformer åker på enkonjunkturkurva, med en coca-cola i ena handen, enkeps med trycket ”US $ team” och en T-shirt medtexten ”Mc Donald’s is your kind of place”.RullbrädesmarknadenÄven om samhällets oro för skateboarden idagframstår som orimlig, är det ett faktum att denresulterade i kommersiell aktivitet med tonåringarsom målgrupp.Förväntningarna på framtiden var stora ochbranschföretagen i USA räknade med attmarknaden skulle femdubblas 1978, från 200miljoner dollar till 1 miljard dollar årligen. I USAfanns 80 skateparker 1977 och man räknade medatt bygga 1000 nya inom de närmsta åren.När skateboarden nådde försäljningsrekord iSverige 1978 åkte var fjärde 10 till 15 åring brädaoch nya prospektörer sökte sig till skateboardmarknaden.Nordiska Kompaniet startade NKSkateshop, Stor & Liten tog fram skateboardkollektioner, Gul & blå följde trenden och bjöd inTony Alva till Sverige. Men även tillverknings-Kickflip architecture 5(14)

Automobilen i Olofsbo utanför falkenberg. (Överst)Bild från Skateboarder 1978/2. (Underst)Bygglovritning daterad 780605, Olofsbo 1:43, ritadav Bo Magnusson.Kockums skateodrom, snaketrack, U-ramp, pipe ochbowl. Skateodromen kunde hyras för 2500 kronor imånaden.företag som exempelvis SSAB, SKF ochKockums såg nya produkter och framtida vinster.Sommaren 1977 öppnade Skate City iLondon som Europas första kommersiellaskatepark och året därpå planerades tvåanläggningar i Göteborg: inomhusbanan ”FreeLife Park” och utomhusparken ”Skateland”. FreeLife Park öppnade 1978 i ett nedlagt båtvarv, meden U-ramp och en parallellslalombana. Den hade”det mesta man kan begära av enparkanläggning” (Skateboard 1978/2:27) och detkostade 7 kronor per halvtimme att åka. Rampensaknade plan botten, vertikal avslutning, coopingoch avsatser, och motsvarade följande år inte vadskateboardåkarna begärde.De som ville slå mynt av skateboardtrendenunder slutet av 1970-talet var inte alltid initierade idess drivkrafter och utveckling. Vilken åkare ochvilken brädmodell som var den rätta i tidenväxlade snabbt. Sporthandlaren Kjell Andersson iGöteborg berättar nästan uppgivet att”skateboardbrädor måste flygas hit för att intevara omoderna till ankomsten. Det finns ettfemtiotal brädor idag och modet växlar fleragånger om året. Dessutom är vissa typer populärai en stadsdel, medan andra är populära i andra”(GT:790615).Få investerare kunde stå på en skateboard,och det kanske inte var så konstigt att mångasatsningar gick fel. I Falkenberg byggdes ensnakerun vid vägmotellet Automobilen 1978. Somförsta generationens skateboardpark och medCarlsbad i Los Angeles som förebild var denföråldrad innan betongen ens hunnit stelna.Skateland i Göteborg kunde ha gått samma ödetillmötes. Av en tillfällighet besökte en skejtare6(14) Conference Architectural Inquiries, Göteborg 2008

och reporter från det amerikanska magasinetSkateBoarder Göteborg sommaren 1979, ochgenom revideringsritningar tecknade i gjutsandenalltmedan betongarbetarna arbetade uppdateradesanläggningen till en modern så kallad andragenerationens skatepark (SkateBoarder1979/10:63).Skateland invigdes sommaren 1979 ochhela anläggningen hade då kostat 750.000 kronoratt bygga. För skatarna kostade det 8 kronor pertimme och ägaren Lars Eberthsson räknade meden avskrivningstid på fem år. Hans förväntningarpå skateboardens kommersiella framtid visade siggrovt överskattade. Skateland stod snart för fäfotoch revs slutligen 1993. Efter säsongen hösten1979 gick skateboarden i ide, med undantag av ettmindre numerär entusiaster, för att återkommamed ny kraft och större stabilitet 1987.Skateland i Frölunda. (Ovan) Emrik Larsson i poolen1982. Foto Jonas Wikström (gbgoldboyz.2fun.se)(Överst vänsterspalt) Bygglovritning Tynnered761:687 fastställd 781219. (nederst vänsterspalt)Relationsritning 790827. Förebilden till Skateland varparken ”Pipeline” i Upland, San Bernadino Valley,Kalifornien, som byggdes sommaren 1977, och hade,vilket namnet antyder, ett stort cirkulärt rör eller”fullpipe” som nytt element. Det cirka 5000kvadratmeter stora området till Skateland innehöll enexpedition med ’shop’ och ’snackbar’, ettmånlandskap och en yta för fristil och höjdhopp.Huvudelementet var åkytan med en njurformad pooloch pipen som förbindelse med en större rektangulärpool med cirka 20 cm vertikal och cooping. Denvertikala sträckan var klädd med blått kakel, som enreferens till den amerikanska swimmingpoolen och enarkitektonisk markör till skateboardens historiografi.Små och stora hemmabyggenI brist på kommersiella investeringar i dyrabetongparker kom träramperna att dominera under1980-talet. En konventionell träramp var omkring2,5 meter bred med maximalt 2 meter plan botten,en radie på 2,5 meter med 1-2 decimeter rakvertikal med cooping. Stommen var byggd avträreglar och beläggningen av plywood ibjörklaminat. Benämningen på dessa ramper varoch är fortfarande Hollywood-ramper. Iskatemagasin och internetbaserade skatespotguideringår Hollywoodrampen i en typologibland miniramper, pooler, bowls, plazas etcetera.Benämningen har en egen historieberättelse somleder till en liten stad i Florida men också tillRättvik i Dalarna.Kickflip architecture 7(14)

Bräckerampen i Krokängsparken stod som de flestaträramperna från 1980-talet undanskymd i ettgrönområde. De hade inte sällan byggts av delvisihopsamlat, delvis stulet virke, utan tillstånd i formav bygglov. Så här beskrivs Bräckerampen av enlocal: ”Rampen fanns i ett antal olika varianter, denrevs, byggdes upp i ny skepnad, vi fick inga bidragfrån kommunen så istället stal vi virke avgatubolaget o Ryaverket så...det vart helsponsrat avkommunen till slut ändå.” Foto Rasmus andersson,Åkare Anders Samuelsson (www.rampguiden.se)1978 var Hollywood-rampen namnet på enspecifik ramp i Pembroke Pines i Florida som engrupp locals byggde av virke som de stulit påbyggarbetsplatser. Rampen var inte den första isitt slag och egenskaperna skilde sig inte frånandra ramper vid denna tid, men den kom att blivärldskänd genom en av de lokala skejtarna; detvar nämligen i Hollywood-rampen i PembrokePines som Alan Gelfand satte sin första ”ollieaerial”. Genom skateboardmagasinens reportageoch bilder på Gelfand när han gjorde sittinnovativa trick blev Hollywood-rampen synonymmed alla hemmabyggda ramper i trä. Enkaraktäristisk egenskap som införlivades i dennaramptyp var den plana botten, och modellen fördenna byggdes i Rättvik inför Eurocana SummerCamp 1980.Under mitten av 1980-talet byggdesskateboardramper med allt större bredd, störreradie och längre sträcka med plan botten än detidigare Hollywoodramperna. Det blev ocksåvanligt att rampens vertikal förlängdes, en såkallad ’extention’, eller sänktes med en sektionmed plan botten, ’channel’ eller som en välvdHägerstensrampen i Täby 1983 och exempel på ’bio’vert-tricks. Hans Göthberg frontside aerial och NielBlender handplant. Svartvita foton Jonas Wikström(gbgoldboyz.2fun.se), färgfoto författaren.drop-in bana ’escalator’. En tidig ramp av dettaslag var Hägerstensrampen, som kom att ståmodell för andra rampbyggen i såväl Sverige somövriga världen.Hägerstens-rampen var exceptionellt stor:närmare 10 meter bred och 5 meter plan bottenmed rampradien 3,1 meter och 10 cm vertikalsamt en ’extension’ på 1,2 meter och en ’channel’på 1,2 meter. Bredden möjliggjorde långa carvingsoch ’grinds’, det vill säga när åkaren glider medtruckarna på coopingen. Kombinationen med enlång rak botten, en stor ramp-radie och en beläggningav lackerad formplywood, gav åkaren höghastighet och höjd men också återhämtningstid iåkningen från ena till den andra sidan. I en artikeli Trans World Skateboard Magazine beskrivsrampen som revolutionerande: ”The speed and8(14) Conference Architectural Inquiries, Göteborg 2008

consistency moves were a whole new dimension”(TWS 1983/11-12:44).Rampåkningen eller ‘verticalskateboarding’, förkortat ‘vert’, dominerade underbörjan av 1980-talet. Vert-tricken skulle vara”bionic”, det vill säga med någon slags twist,extremt högt eller som kombinationer av olikatrick. Otaliga variationer av ‘handplants’ och‘aerials’ utvecklades av åkare som Christian Hosoioch Tony Hawk. Mike McGill gjorde exempelvisen twistad 540° aerial under Summer Camp iHägersten 1984.StreetskateDe stora ramperna var inte för nybörjare, ochtricken som presenterades i skatemagasinen frånUSA var ouppnåeliga för de flesta. Å andra sidanattraherade freestyle, det vill säga trickåkning påplan backe, alltfler åkare. Under mitten av 1980-talet började skateytorna förändras tillkoncentrationer av stadens skateboardarkitektur.Element som parkbänkar, picnic bord ochgråsuggor flyttades eller kopierades. Dessa platserkom att kallas ‘street-plazas’ eller ‘street-courses’.Inom streetskate hämtades uppslag frånbåde freestyle och vert-tricks, en sammanlänkningav horisontell och vertikal praktik, vilket ocksåöppnade möjligheter att ta nya platser och elementi anspråk. YoYo Schultz gjorde en handplant påplan mark 1983, samtidigt som Rodney Mullenutvecklade ollie-pop till en ’flatland aerial’. ’Ollie’blev grundtricket framför andra inomstreetskating. Tricket innebär att man hoppar medbrädan på plan mark genom att trycka ned brädansbakdel, i en hård snärt så framkanten lyfter,samtidigt som framfoten trycks framåt ochdärigenom lyfter även bakdelen av brädan.Skickliga åkare hoppar dryga metern över markenutan ramper eller andra redskap än sin kropp.Det är fel att säga att streetskate uppfanns;den spontana åkningen i stadsmiljöer har alltidvarit skateboardens kärna, men när denamerikanska åkaren Mark Golzales omkring 1987kom upp på ett trappräcke med en ollie och gjordeen ’boardslide’ utmed hela trapploppet ochRodney Mullen utvecklade olika trick utifrån en’ollie’, exempelvis kickflip (brädan roterar runtsin axel), impossible (brädan roterar vertikalt)och här 360 (brädan roterar horisontellt). Fotoav författaren.(Överst) Rivningstomterna och de betongbelagdahusgrunderna på Marieholms industriområdeutvecklades till en street-course, kallad TjernobylPlaza, innan de helt nyligen raserades. Bild frånbloggen Brothers on the slide, augusti 2007(gcitymassive.blogspot.com) (Nederst)Beskrivning av en skatespot på tacky.se: Lidl iHalmstad: ”På Lidl kan man inte bara handlabilliga tyska varor. När man byggde affärlokalenså fixade man till tre trappor och lite manualcurbs.Då det byggdes sommaren 2004 så är asfaltenfortfarande härligt fräsch.”Kickflip architecture 9(14)

landade på trottoaren nedanför, då stakade hanockså ut en ny riktning för skateboardpraktiken(Månsson 2006). Skatare över hela världenbörjade läsa platser som skateytor, trappräckensom ’slidebars’, kurvaturer som hoppramper.Mellan de arrangerade plasterna förstreetåkning och de oavsiktliga ianspråktagnaplatserna råder ett slags dialektik. Element frånstaden registreras och kopieras och modifieras på’plazan’, där nya varianter och kombinationer avtrick utvecklas, som återförs till stadslandskapetoch tolkas på dess arkitektur, och vice versa.Det dröjer till 1987 innan skateboardenåterigen samlar ett större antal utövare i Sverige,men inom ett par år är det uppenbart attskateboard inte är en skör trend. Stadsplanerareoch politiker väntar sig att skateboardåkandet skadö ut under vintersnön, men det kommer åter årefter år som en fågel Fenix.Det finns flera anledningar till attskateboard växer och består.- Många skejtare kombinerar skateboardsommartid med snowboardåkning vintertid.- Streetskate är lättillgängligt och oberoende avfunktionsspecifika anläggningar.- Skateboarden som redskap är helt standardiseradsedan åtminstone 10 år tillbaka. Det är fysisktslitage och inte trender som gör att man behöverköpa en ny bräda.- Skejtare är inte bara 10 till 14 åringar. De är intebara konsumenter utan förestår själva produkterna,affärerna och skateanläggningarna.1997 öppnade exempelvis inomhusanläggningenNya Galaxen i Majorna och året därpå invigdesArea 51 inrymt i SKF:s gamla skyddsrumBunkeberget, som tillkom och fortfarande drivs avskateboardåkare själva.- Sökordet skateboard ger 19 miljoner träffar påGoogle och 139.000 film clip på YouTube. ÖverInternet, via ’communities’ och ’bloggar’,förmedlar tricks och inte minst ‘skatespots’. Vissaspotguider fungerar liksom reguljäraarkitekturguider. På hemsidanoperationgranskning finns exempelvis 1800svenska skatespots registrerade.Alltmedan hollywoodramperna förföll under 1990-taletbyggdes istället nya så kallade miniramper. Den planabotten är kvar, avsatserna, cooping, chanels,extensions och spines d.v.s. en gemensam coopingför två mötande ramper, men höjden är betydligtlägre och avslutningen är inte nödvändigtvis vertikal.I dessa ramper görs inte främst aerials och handplats,utan ett slags trick som benämns ’liptricks’, det villsäga kanttrick i form av boardslides och grinds. Entämligen spektakulär rampanläggning av detta slagbyggdes i Välenparken i Göteborg 1993; ett drygt 700kvadratmeter stort komplex av träramper. Välenuppfördes under lågkonjunkturen av arbetslösabyggarbetare. Centrum i rampkomplexet var en pooloch en ramp, förbunden med ’chanel’ och ’spines’,med tydliga referenser till Tony Hawk’s privataskatepark i Fallbrook från 1989. Kring poolen låg tvåminiramper och en dubbelramp. Åkytorna nåddesmed en trappa i vartdera väderstrecket. Det varsannolikt den största skateanläggningen i Sverige isitt slag, men den blev inte äldre än 10 år. Rampernalåg i ett undanskymt grönstråk mellanJärnbrottsmotet och reningsverket, och det gicksamma öde tillmötes som många gamlaHollywoodramper. Vandalisering, bristande underhålloch dålig tillgänglighet för skejtarna.10(14) Conference Architectural Inquiries, Göteborg 2008

Reglering och kodifiering avrummet1977 utfärdade Trafiksäkerhetsverketrekommendationer till Sveriges kommuner attförbjuda skateboardåkning på allmänna platser,vilket de flesta också gjorde. De lokalatrafikordningarna gäller vanligtvis fortfarande,även om de inte tillses med samma frenesi. Mennär skateboardåkare tar en plats i anspråk somogillas av legitima brukare, exempelvis bilister,gångare, fastighetsägare och hyresgäster,aktualiseras förordningarna. Skateboardåkning påGötaplatsen har nästan helt motats bort på dettasätt.1978 gjorde den svenska tidningenSkateboard en enkätundersökning, med tre frågorställda till berörda förvaltningar inom samtligalandets kommuner (Skateboard 1978/2: 39-44):- Var får man generellt sett åka skateboard ikommunen?- Har kommunen några planer på att bygga bana?- Hur många aktiva åkare finns i kommunen?Standardsvaret var att totalförbud rådde, attdet inte fanns någon anvisad plats eller bana, ochatt man inte visste hur många åkare som fanns.Skateboardtidningen kommenterar responsen som”kallt, kyligt, utan engagemang”, menuppmuntrar ändå läsarna - skejtarna - att våga tainitiativ. ”[D]et finns inget som säger att manmåste vara röstberättigad för att göra sin stämmahörd. I kommunens åtaganden ingår även atttillgodose barn och ungdomars behov, att sörjaför fritidsverksamhet av olika slag.” (Skateboard1978/2:39)Av 277 kommuner svarade 176. Sexkommuner hade medverkat i att bygga en bana,fem hänvisade till privata banor, fyra hade upplåtitmark till självbyggen och 15 kommuner utreddefrågan. Uddevalla uppskattade att det fanns 400aktiva åkare i sin kommun, där det råddetotalförbud och inte fanns några anvisade platsereller banor. Trollhättan hade inga planer på attanvisa platser eller att bygga banor, ”eftersomantalet är så litet”, men på frågan hur mångaaktiva åkare som fanns svarade man: vet ej.Munkedal skulle avvakta och se vad andra gjordeoch många kommuner avvaktade tills skejtarnabildat förening.Attityderna har förändrats, men synen påstadens funktionsseparering kvarstår. Politiker ochtjänstemän är ofta villiga att stödja skateparker,rampbyggen och arrangemang av streetytor – moten uttalad eller tyst överenskommelse om att delämnar gatorna till bilarna och torgen ochtrottoarerna till fortgängarna.Brottsförebyggande rådet skriver i enhandbok riktad till fastighetsägare att ”ett bra sättatt förhindra att tillfartsramperna används förskateboardåkning, inlinesåkning etc. är att förseramperna med grov eller ojämn ytbehandling”(BRÅ 2004:22). Det handlar alltså om attförebygga brott och mota kriminella element, såsom skateboardåkare.Anti-arkitektur vid entrén till nya Lärarhögskolan iGöteborg. Skateboardhinder i form av en bänk.Foto av författaren.Skejtaren som social kategori”Kom igen gubbar bygg en bana snart. Go-go-gomed en jävla fart”. Så sjöng rockbandet MagnumBonum 1978. Men det blev inte många banorbyggda, tvärtom inskränktes utövandet till inteteller till vissa inhägnade platser, som skolgårdaroch folkparker. Skateland i Frölunda var liksomNew Sport house i Stockholm undantag. Det varsom sagt förbjudet att åka på allmänna platser.Regleringen av rummet utgick från enklassificering av skateboardåkaren som tuff ochKickflip architecture 11(14)

’Bananen’ eller ’banana bowl’ i Landala. Bild fråntidningen Skateboard 1978. Göteborgs första(oavsiktliga) skatepark var en betongbelagdvattenreservoar från 1950-talet. Här samladesmånga ungdomar för att åka skateboard, fram tillomkring 1984 då betongen bilades bort för attstoppa användningen.subversiv. Skejtaren gjordes till en social kategori,till ett ”dom” bland ”normala” ungdomar. Ett led idetta arbete kan spåras till en sociologiskundersökning - Skateboardåkaren – av SIFO ochSUR från 1979. Utredningen sammanfattades iGT på följande sätt: ”Skateboardåkaren trivssämre i skolan och skolkar oftare än sinakompisar. Han läser mindre och har färrehobbyverksamheter. Han är sämre ängenomsnittet när det gäller nutidsorientering. Hanär lite tuffare än sina klasskamrater, han har svårtatt hålla sig still, måste jämt ha en massa grejerpå gång.” (GT 1979.05.14).Problemet skateboard avvärjde sig självtunder 1970-talet. Intresset bland ungdomar dog ut,vilket kanske delvis hade att göra med denmassiva nedbrytning av förutsättningar somsamhällsapparaten åstadkom vid den tiden. NärSvenska Skateboardförbundet bildades 1980/81lyckades man värva cirka 150 medlemmar ochprenumeranter till skatefanzinet Uppåt Väggarna(UV). Förbundet var i många avseenden allt vadStatens Ungdomsråd skulle önska. De gav ut entidning, arrangerade tävlingar och läger. De varinsocialiserade i föreningslivet med stadgar,kassör, ordförande, medlemmar och årsstämma.Under hela 1980-talet kämpade ett mindreantal utövare mot den bild som byggts upp kringskateboard; ett motstånd som kanske ocksåförstärktes av att flertalet skejtare också lyssnadepå punkmusik. De hade så att säga två fördomaratt bekämpa. Skateboard framställdes inte längresom farligt och subversiv; men som en’spontanidrott’, det vill säga ett flyktigt utövande ibåde tid och rum. De som drev frågor omplatsanspråk och verksamhetsstöd i förhållande tillsamhället avfördes som eldsjälar.Skateboardförbundet utlovades medlemskapi Riksidrottsförbundet om de uppnådde 300medlemmar. När de väl nådde detta mål i slutet av1980-talet skulle de istället vara 3000. När de nusamlar 7 000 medlemmar i 20 föreningar över helalandet anses organisationen fortfarande bristfällig”Enligt RS nuvarande ståndpunkt finns12(14) Conference Architectural Inquiries, Göteborg 2008

fortfarande tveksamheter rörande förbundetsorganisation och då framförallt om den har denorganisatoriska stadga som kan krävas förmedlemskap.” (www.rf.se 2007.10.29)De nya betongskulpturerna2003 finansierade Ewa Groppfeldt huvuddelen avbetongparken ”Fun Skatepark” i Linköping uregen ficka. Groppfeldt är en huvudperson i densvenska IT branschen, som själv åkte skateboardunder 1970-talet och som nu har barn i tonårensom skejtar. Det var Sveriges första nyabetonganläggning, och därefter har det byggtsåtminstone tre till: i Avesta, Malmö och Alingsås.Det har gått en generation sedan denamerikanskinfluerade action-sporten slog igenom iSverige. Idag sitter personer som själva åkteskateboard som unga på maktpositioner, redo attförverkliga drömmar hos dagens ungaskateboardåkare. Men vad representerar dessaanläggningar, förutom att de tillåts ta plats istadens centrum och att de kostar mycket pengar?Malmö stad och arkitekten Stefan Hauserfick Region Skånes arkitekturpris 2007 förStapelbäddsparken. I Juryns motivering prisasframförallt arkitekturens sociala funktion, menparkens egenskaper skateboardarkitektur berörsmed svepande ord. ” en skateboardpark medmjuka men dramatiska betongformer // Även denoinvigde har tillträde till anläggningen och kannjuta av spännande skulpturala markformer somgjutits i den bästa betongen med sidenlen yta.”(www.skane.se)I Göteborg planerar man som sagt för enskatepark i betong i Burgårdsparken. Jag läserHausers 3D visualiseringar av parken som enkoncentration av skateboardens arkitekturhistoria.Parken är uppdelad i två zoner: en street-course påden ena sidan, och en komplex betongbowl på denandra. På den ena sidan staden, på den andrahavet.Streetytan samlar arkitekturelement från deturbana landskapet: trappor, bumps, banks, curbsoch mycket mer. Betongbowlen är på motsvarandesätt en aggregation av element från olikaskateparker och ramper. Elementen binds sammanliksom i en snakerun, och det är möjligt attförflytta sig med brädan obehindrad mellanytorna. I ena änden av finns en mjuk drop-in tillett öppet böljande våglandskap. I den andra ändenligger en kopia av Uplands djupa kombi-pool medsnäv rampradie och rak vertikal. Utmed kanternaradas ytterligare fem åkytor upp, varav fyra iminirampsformat med plan botten och i parförbundna genom spines och channels.Anläggningen är nedsänkt och kringbetongbowlen löper en plan yta, som framstår somen strandpromenad från St Monica.Stefan Hausers design till Burgårdens ActionPark. Bilderfrån www.skatepark.se.Alla älskar skejtare?”Det blir som en gratis cirkus” som en tjänstemanutrryckte sig (GT:071005). När länsstyrelsenöverprövade kommunens bygglov lovadebyggnadsnämndens ordförande Anneli Hultén att”om man inte hittar en utrotningshotad salamandereller en vikingagrav i Burgårdsparken skaKickflip architecture 13(14)

vi se till att det blir en actionpark” (GT 060517).”Vi får ta en runda till. De ska ha sin actionpark.Så är det bara.” (GT 060512). Tjänstemän ochpolitiker tävlar om uppmärksamheten somtillskyndare av projektet.Som skejtare är jag också förväntansfullinför den nya anläggningen. Men det finns en förmig skrämmande social arkitektur, som har följtskateboarden och dess utövare de senaste 30 åren.Den territorialiserade funktionsspecifikaskateparken är ett sätt att klassificera ochkontrollera skejtare. Det finns bakom stödet frånpolitiker och tjänstemän en förväntan att skejtarnaska låta andra platser vara. Parken blir en säkerplats, en begriplig plats, som också möjliggörövervakning och påtvingade uppföranderegler.Skateboardpraktikens bruk av stadsrum ochomtolkning av arkitektur är enligt min mening enform av emancipation av det reglerade urbanalivet. Skejtare utgör ingen fara för andramänniskor. Skateboardåkning konkurrerar intemed andra sätt att bruka staden på. Det sliter inteheller orimligt på den offentliga miljön. Skejtarevisar att staden kan användas på andra sätt.ArkivBygglovarkivet, Göteborgs stadStadsbyggnadskontorets arkiv i FalkenbergUngdomsråde. Liber: Stockholm.SIFO (1978) Frågor om skateboard. SIFOsungdomsundersökning.SUR (1978) Rullbrädesmarknaden. Rapport 1 iserien ’Till varje pris’. Statens Ungdomsråd.Liber: Stockholm.TidningarAffärsvärldenDagens NyheterGöteborgs PostenGöteborgs TidningSkateBoarderSkateboardThrasher Skateboard MagazineTrans World Skateboarding MagazineUppåt Väggarna.Hemsidorgcitymassive.blogspot.comgbgoldboyz.2fun.serampguiden.serf.seskane.seskatepark.seskateboardmemories.comtacky.sewfsafreestyle.org/f/html/ask_2001/can_you_do.htmlLitteraturIan Borden (2005) Skateboarding, space and thecity. Architecture and the body. Berg: Oxford.Michael Brooke (2005) The concrete wave. Thehistory of skateboarding. Warwick: LosAngeles.Ian Borden (1996) Stragely familiar. Narratives ofarchitecture in the city. Routledge: London.BRÅ (2004) Säkrare parkeringsplatser!Brottsförebyggande rådet: Stockholm.Konsumentverket (1977) Rullbrädor, risker ochskadeförebyggnade åtgärder.Henri Lefebvre (1991) The production of space.Blackwell: Oxford.Bo Schelin (1979) Skateboardåkaren, Statens14(14) Conference Architectural Inquiries, Göteborg 2008