11.07.2015 Views

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

4 | 2012 | ÅRGÅNG 21TEMA: Unga, idrottoch sjukdomarReportage: VintersportcentrumLandslagsgymnastiken i blåsväderCykla för en hållbar utveckling


INNEHÅLL nr 4/201234Ledare Per NilssonStora ledarproblem i svensk elitgymnastikJonas StierTEMA: UNGA, IDROTT OCH SJUKDOMAR8 Ta kontroll över astmanGöran Wennergren och Kai-Håkon Carlsen121820242832343840Konsten att träna med sin diabetesPeter AdolfssonMånga barn och ungdomar kan träna och tävla trots hjärtfelBengt O Eriksson, Håkan Wåhlander och Ingegerd Östman-SmithHitta rätt träning för unga med nedsatt funktionKristina Löwing, Marie André och Li VillardUnga med cystisk fibros lämnar avbytarbänkenMargareta Sahlberg och Anders LindbladREPORTAGE: Vintersportens laboratoriumJohan PihlbladFysisk aktivitet, hälsa och hållbar utvecklingPeter SchantzBättre undersökningar ger en bättre folkhälsaErik StigellFärdvägsmiljöer vid cykling till och från arbetetLina WahlgrenVandrande skolbuss är bättre än skjutsPeter Schantz och Stina EkAnsvarig utgivarePer NilssonChefredaktörChristine Dartschchristine.dartsch@gih.seRedaktörJohan Pihlbladjohan.pihlblad@gih.seAdressCentrum för idrottsforskningBox 5626114 86 StockholmTel 08-120 537 00Hemsidawww.centrumforidrottsforskning.seCIF på twitter@CIFofficialPrenumerationsprisHelår med fyra nummer kostar 200 kr.Beställs på hemsidan. Pg-konto 957849-3.PrenumerationsärendenMarie Broholmer08-120 537 62marie.broholmer@gih.seGrafisk form och produktionTomas TranstenGrafiska Huset ABTel. 08-10 30 25tomas@grafiskahuset.seTryckeriGrafiska punkten i Växjö ABFoto (om ej annat anges)Bildbyrån i HässleholmISSN-nr 1103-4629Utgivningsplan 2013Nr 1 – marsNr 2 – juniNr 3 – septemberNr 4 – decemberDebattDebattartiklar skickas till:johan.pihlblad@gih.se45Forskningsbidrag 20134 | 2012 | ÅRGÅNG 21TEMA: Unga, idrottoch sjukdomarReportage: VintersportcentrumLandslagsgymnastiken i blåsväderCykla för en hållbar utveckling2 svensk idrottsforskning 4/2012Foto: Arne Forsell Bildbyrån


Ledare nr 4/2012Bästa läsare!S j u k d o m behöver inte vara ett hinder för barn ochungdomars idrottande. Tvärtom är fysik aktivitet,anpassad till sina egna villkor, nästan alltid någotpositivt. I det här numret av Svensk Idrottsforskningkan du läsa om hur man tar kontrollen över vanligasjukdomar som till exempel astma och typ 1-diabetes.Eller hur unga med cerebral pares eller cystisk fibrosanvänder fysisk träning som en del av behandlingen,som ett medel för ett friskare och socialt rikare liv.Ledarkulturen inom landslagsgymnastiken i Sverigehar debatterats flitigt den senaste månaden. Det är enmörk bild som målas upp i medierna. Rubrikerna talarom en auktoritär ledarstil och en ohälsosam kontrollöver unga människors kroppar. Det är en viktig frågasom behöver tas på största allvar. Att debatten blossat upp just nu beror på enrapport skriven av Jonas Stier, professor på Mälardalens högskola. I det här numretskriver han själv och ger en bredare bild av sin undersökning. Rapporten är gjord påuppdrag av Svenska gymnastikförbundet. Den här typen av initiativ från ett specialidrottsförbundgynnar både svensk idrottsforskning och svensk idrott.Skador är ett annat ämne som fått stor uppmärksamhet i den allmänna debattenden här hösten och tidiga vintern. Särskilt skador på barn och ungdomar. Tilldebatten bidrog bland annat idrottsforskaren Jenny Jacobsson vid Linköpingsuniversitet som i sin avhandling visade friidrottens stora skadeproblem. Frågannådde ända till regeringsnivå när idrottsministern kallade till ett möte för attsamtala om alla typer av hälsorisker för barn och unga i idrotten.Hur man förebygger skador och sjukdomar är också temat för nästa års förstaidrottsforskningskonferens. på Bosön den 5 februari, som Centrum för idrottsforsknings(CIF) är med och anordnar. Riksidrottsförbundet är huvudarrangör. Nästa årgår också CIF:s satsning på hbt-frågor vidare. I mars arrangerar vi konferenstillsammans med Ungdomsstyrelsen, Riksidrottsförbundet och RFSL på Norra latini Stockholm.I början av december fattade CIF:s styrelse traditionsenligt beslut om vilkaforskningsprojekt som CIF kommer att stödja under nästa år. Den här gången fick viin fler ansökningar än någonsin tidigare. Nästan 18 miljoner delades ut i form avprojektbidrag, organisationsstöd till stöd till tjänster. Mer om hur bidragen fördeladeskan du läsa längst bak i tidningen.Nu skriver vi snart år 2013. Det innebär att det är 200 år sedan anrika Gymnastik-och idrottshögskolan (GIH) grundades. Det firar vi stort i nästa numer avSvensk Idrottsforskning som kommer ut i mars. Till dess, glöm inte att förnya dinprenumeration!God jul & gott nytt år!Per NilssonOrdförandeCentrum för idrottsforskning4/2012 svensk idrottsforskning 3


Stora ledarproblem isvensk elitgymnastikLedarkulturen inom svensk landslagsgymnastik har kritiserats för attvara odemokratisk och osund. Utredningen Blod, svett och tårar bekräftaratt ledare har en snedvriden syn på gymnasternas kroppar ochden egna auktoriteten. Samtidigt ger den också en bredare bild avproblematiken.Jonas StierProfessorAkademin för hållbarsamhälls- och teknikutvecklingMälardalens högskolaI början av år 2012 kunde man iDagens Nyheter läsa om gymnaster somtränade, trots allvarliga skador (1). Fleraföre detta gymnaster, med dåliga erfarenheterfrån svensk landslagsgymnastik,uttalade sig också i tidningen. Den kritiksom följde fick Riksidrottsförbundet ochSvenska gymnastikförbundet att agera,bland annat genom att tillsätta en oberoendeutredning av ledarkulturen inomsvensk landslagsgymnastiks samtligagrenar – det vill säga kvinnlig artistiskgymnastik, manlig artistisk gymnastik,rytmisk gymnastik, trampolin och truppgymnastik.I den här artikeln redovisas dehuvudsakliga resultaten och slutsatsernaav utredningen.Undersökning av en ledarkulturEn ledarkultur kan förstås som en uppsättningrelationer, ett kulturellt innehåll(normer, värden, ideal, kommunikationsmönster,föreställningar, språk och såvidare) och handlingsmönster som bådepåverkas av och påverkar en grupp avindivider.Ledarkulturen är något som sitter i väggarnaoch finns som ett inre raster hosledare, aktiva och andra personer i derasnärhet. Den både regleras av och skaparden värdegrund som omger verksamheten.Den värdegrund som ska genomsyrasvensk landslagsgymnastik uttrycks i ettantal styrdokument, till exempel Gymnastikförbundetsriktlinjer för träning ochtävling, Idrotten vill, Gymnastiken vill!,Skapa trygga idrottsmiljöer, Det socialaledarskapet, Idrott hela livet och FN:sbarnkonvention.Med dessa utgångspunkter varsyftet med utredningen att belysa ochproblematisera den ledarkultur ochdet sociala klimat inom vilka svenskagymnaster och tränare på landslagsnivåverkar.Utredningen var upplagd så att samtligaaktiva tränare (81 stycken) och samtligaaktiva gymnaster som var 18 år elleräldre (55 stycken) först fick besvara enenkät. Svarsfrekvensen för tränarna lågpå 79 procent och för gymnasterna på 60procent.Därefter gjordes intervjuer med 16 avtränarna och sex av de aktiva gymnasternasom hade besvarat enkäten. Därtillintervjuades sex före detta gymnastersamt sju andra personer med inblick i ochanknytning till svensk landslagsgymnastikssamtliga grenar.Intervjuerna kretsade kring hurintervjupersonerna ser på: mat, kost,vikt och viktkontroll, skador och smärta,relationen mellan gymnaster och tränare,relationen tränare emellan och mellantränare och förbundet, relationen mellantränare, gymnaster och föräldrar, kunskapoch kompetens, skillnader och likhetermellan olika grenar, samt förhållandetmellan ledarkulturen och styrdokumentenför svensk landslagsgymnastik.Äter för liteI enkäten uppger 91 procent av de aktivagymnasterna att de inte äter mindre änvad de borde och 92 procent av tränarnasäger sig vara vaksamma på ätstörningar.Samtidigt anser nästan varannan tränareatt de inte har tillräcklig kompetens påområdet.Intervjuerna ger emellertid en annanbild. Såväl tränarna som de aktiva4 svensk idrottsforskning 4/2012


och för detta gymnasterna menar attgymnasterna äter för lite, att en deltränare saknar kunskaper om sundkosthållning och att viktkontroll fråntränarnas sida har förekommit ochfortfarande förekommer. Både tränareoch före detta gymnaster berättar omgliringar och nedlåtande kommentarerfrån tränare om gymnasternas utseendeoch vikt.En aktiv gymnast berättar: ”Vi hadeblivit tillsagda att vi var för tjocka ochfick sitta i bastun för att gå ner i vikt”.Även uppmaningar från tränarna om attgymnasterna bör ”banta” förekommer.Det är inte ovanligt att bantningen skerutan vägledning och övervakning. Detsom beskrivs harmonierar inte medbefintliga styrdokument, som exempelvisRiksidrottsförbundets kostpolicy (2).Intervjuerna visar också att det hosbåde tränare och gymnaster finnsen föreställning om att i synnerhetkvinnliga gymnaster vinner på att varasmå och lätta. Skälet skulle vara attdet är lättare att klara av svåra ochkomplexa gymnastiska utföranden meden ”barnliknande” kropp (3,4). Ett annatskäl till att föredra en liten och lätt kroppär att risken för skador antas minska.Viktkontroll ses därmed som ett medel föratt motverka skador.Dessa synsätt genomsyrar träningsuppläggoch föreställningar om kostoch vikt, och leder till ett alltför lågteller felaktigt näringsintag hos somligagymnaster. Det finns forskning som visaratt det ökar risken för skador (5-7).Dessutom kan en ledarkultur prägladav viktkontroll göra att de aktiva får ettproblematiskt förhållande till den egnakroppen och till mat och vikt långt efteravslutad karriär (8,9). Det vittnar ocksåflera av de före detta gymnasterna om.Tränar skadadeI enkäten hävdar 90 procent avgymnasterna att de har tränat trots attde har varit skadade eller sjuka. Nästansamtliga gymnaster och 70 procent avtränarna tycker också att ”det får göra liteont” om man ska lyckas på elitnivå.I intervjuerna blir det ännu tydligareatt det inom svensk landslagsgymnastikfinns en utbredd föreställning om, ochen acceptans för, att ”det ska göra ont”att träna gymnastik. Det är en hållningsom även finns inom andra idrotter (10-12). Gymnasterna lär sig tidigt att skadorär oundvikliga om man ska lyckas i sinidrott. De upplever att de förväntas tränaäven om de är sjuka eller skadade ochegentligen borde avstå träning. En föredetta gymnast säger:”Om man inte tränade för att man var skadad fickman en utskällning, och fick tränaren reda på attman tränade skadad, fick man också en utskällning.Så det kvittade hur man gjorde.”Det finns även tränare som vittnar omgymnaster som har tränat eller tävlat medHos både tränare och gymnaster finnsi rapporten en föreställning om att isynnerhet kvinnliga gymnaster vinnerpå att vara små och lätta.Foto: Joel Marklund Bildbyrån4/2012 svensk idrottsforskning 5


BLOD, SVETT OCH TÅRARLEDARKULTUREN INOM SVENSK LANDSLAGSGYMNASTIK– BELYST OCH PROBLEMATISERADJONAS STIERArtikeln bygger på utredningen Blod,svett och tårar. Ledarkulturen inomsvensk landslagsgymnastik – belystoch problematiserad, som är skrivenav Jonas Stier på uppdrag av Svenskagymnastikförbundet. I undersökningeningick samtliga gymnastikgrenar:manlig artistisk gymnastik,kvinnlig artistisk gymnastik, rytmiskgymnastik, trampolin samttruppgymnastik. Rapporten finnstillgänglig på Svenska gymnastikförbundetshemsida.allvarligare skador.Det är tydligt att tränarna är medvetnaom att det finns risker för förvärradeskador om man återgår till hård träningoch tävling alltför fort. På sammagång anser de att långa skadeuppehållinverkar negativt på prestationen,vilket kan göra att gymnasten tapparmotivation och slutar.Sammantaget bidrar detta till attbåde tränare och aktiva känner sigmycket pressade vid skador, samtidigtsom det medicinska, psykologiska ochsociala stödet runt den skadade oftaär bristfälligt. Forskarna Johnston ochCarroll hävdar att just stödet till denskadade är centralt för tillfrisknandet(13,14).Auktoritära tränareI enkäten säger sig alla aktiva gymnastervara trygga med sin tränare, 88 procentvågar ifrågasätta tränarens råd och84 procent menar att tränaren alltiddiskuterar träningsupplägg med dem.Resultaten från enkäten visar atttränarnas och gymnasternas inbördesrelation upplevs som relativt jämbördigoch respektfull.Återigen framtonar en annan bild iintervjuerna. En aktiv gymnast talar om”control by fear”, medan en före dettagymnast berättar:”Tränarna gillar makt och har full kontroll ochpassar nån inte in tar man bort honom ellerhenne. De lyssnar inte på oss, men säger att destår för demokrati, men deras handlingar sägernåt annat.”Flera intervjupersoner, såvältränare som gymnaster, vittnar omauktoritära tränare som kräver absolutlydnad och har en verbalt aggressivkommunikationsstil. Intervjupersonernaberättar även om tränare som saknarprofessionell distans till gymnasterna.Gymnasterna knyts tätt till tränarna– på flera plan – och relationenemotionaliseras till en högre grad än vadsom motiveras av själva verksamheten.Var fjärde tränare säger sig någongång ha uttryckt sig på ett sätt som kanuppfattas som kränkande. Såväl föredetta gymnaster som tränare vittnarom andra tränare som har skällt ut,osynliggjort, förlöjligat, nedvärderat ellerbestraffat gymnasterna och talar omsådana ageranden i termer av mobbingoch kränkningar. En före detta gymnastberättar:”Tränaren var väldigt bestraffande. Det fanns inteutrymme för fel. Gjorde vi fel fick vi skäll. När jagvara åtta, nio år fanns det inte en enda träning närvi inte grät. Det har satt väldigt djupa spår i mig.”Resultaten visar också att flickor ochpojkar bemöts på olika sätt. En manligaktiv gymnast menar att ”tjejerna blirkontrollerade mycket mer av sina tränare,än vi killar”. Flickorna är föremål för merkontroll, får mer skäll, avkrävs blind lydnad,har mindre inflytande över sin träning, harmer kostrestriktioner. Resultaten ligger ilinje med exempelvis Sharmas studie somvisar att manliga gymnaster får en merdemokratiskt behandling, socialt stöd, merpositiv feedback av sina tränare etc. än sinakvinnliga motsvarigheter.Tydligt blir också att somliga tränarehar en oförståelse för att relationen mellantränare och gymnast är en asymmetriskmaktrelation, där en vuxen möter en ungmänniska, en tränare möter en gymnastoch i vissa fall en man möter en flicka ellerung kvinna. Tränaren har också makten attkritisera en prestation eller bestämma omnågon har kvalificerat sig för en tävling ellerinte.Tränarna saknar kunskapDet råder ingen tvekan om att vissatränares ageranden – som de beskrivs iintervjuerna – varken är förenliga medidrottens värdegrund, som den blandannat uttrycks i SISU Idrottsutbildarnasoch Riksidrottsförbundets dokumentSkapa trygga idrottsmiljöer för barnoch ungdomar, eller med andan iBarnkonventionen.Vissa tränare betonar också att samtligatränare måste inse – och agera utifrån – detfaktum att barn är sårbara och befinner sig iett maktmässigt underläge gentemot vuxna.Resultaten pekar också på attvärdegrunden och de etiska principerna,för somliga tränare, endast fungerar som enabstrakt inramning av det som utspelar sigmellan gymnaster, tränare och föräldrar.Som sådan är värdegrunden och de etiskaprinciperna varken internaliserade hos6 svensk idrottsforskning 4/2012


tränarna eller uttryckta i den vardagligapraxisen.Fortsättningsvis säger 87 procent avtränarna i enkäten att utbildningarnaförbereder dem för att fungera väl somtränare. Och 85 procent menar att dehar tillräcklig kompetens när det gällergymnasternas fysiska, sociala ochpsykiska utveckling.Ännu en gång ger intervjuerna en annanbild. Här blir det uppenbart att mångatränare saknar tillräckliga kunskaper omunga människors psykosociala utveckling,professionell distans, empati, mentaltstöd och ledarskapets risker. Nästansamtliga intervjuade tränare efterlyserockså mer utbildning om idrottsskador,osund träning och om barns, ungdomarsoch unga vuxnas psykosociala utveckling.Det är resultat som ligger i linje med dennulägesanalys som Riksidrottsförbundetgjorde av svenska gymnastiklandslaget ifebruari 2012. En tränare säger:”Utbildningarna handlar för mycket om teknik…tränarna saknar många gånger kunskaper om hurman hanterar barn.”Flera andra tränare menar att kunskapom barn och ungdomar finns hostränarna, men inte används i detvardagliga arbetet i gymnastikhallen.Att inte vilja se problemenResultaten visar även att gymnasternasföräldrar delvis saknar insyn i vad sompågår i gymnastikhallen. Både aktivaoch före detta gymnaster vittnar ocksåom att de inte alltid berättade för sinaföräldrar om sina negativa upplevelserav gymnastiken. En anledning, sägergymnasterna, var att de inte ville göra sinaföräldrar besvikna. En annan var att devar rädda för att föräldrarna skulle tvingadem att sluta med gymnastiken, när desjälva (trots sina negativa upplevelser)ville fortsätta.Föräldrarna å sin sida ville att derasbarn skulle bli framgångsrika och fortsättamed gymnastiken, även när gymnasternasjälva egentligen inte ville det.Enligt både tränare och gymnaster sätterockså föräldrarna stor tillit till tränarna– och till att de agerar professionellt och”snällt”. Denna inställning till tränarnaöverensstämmer med internationellforskning (15-17).Resultaten visar även att deaktiva gymnasterna är mer positivatill gymnastiken än de före dettagymnasterna. De senare började reflekteramer kritiskt över sin tid som aktiv förstefter att de hade slutat med gymnastiken.Även detta stöds av internationellforskning. I en studie rapporterade föredetta gymnaster fler negativa upplevelserän de aktiva gymnasterna (9). Enförklaring till denna skillnad är att deförra är yngre, har färre referensramaratt jämföra med, är mer fokuserade på attlyckas och ser inte följderna av satsningenförrän efteråt.Gårdagens problem är dagensEn del av de här beskrivna problemeninom svensk landslagsgymnastik kansammankopplas med enskilda personerspersonlighetsdrag, ledarstilar ellerbristande kompetens. Andra är utbreddaoch återfinns till viss del inom samtligagrenar, men är påtagligare i vissa.Gemensamt är att problemen fårfysiska och psykologiska konsekvenserför såväl gymnaster som tränare. Detsom unga gymnaster är med om i dag fårgenomgripande konsekvenser för derasframtid och därför har vi som vuxnaett ansvar att avgöra vad som är vårabarns bästa. Barnets bästa behöver intenödvändigtvis vara detsamma som vadbarnen tycker är kul i dag. Tränare, ledareoch föräldrar måste därför ha ett längretidsperspektiv när de ser till barnets bästa.Uppfattningen bland tränare, och blanden del föräldrar, om att gymnasterna”själva kan säga ifrån om något inte ärbra” är därför inte bara problematisk,utan direkt ansvarslös.Problemen som finns beskrivna här ärinte dåtidsproblem. De har stor bäringpå dagens ledarkultur inom svensklandslagsgymnastik, eftersom den växerfram ur gårdagens ledarkultur och i storastycken bärs upp av samma personer idag som i går. Därför bör ett långsiktigtförändringsarbete involvera såväl aktivasom före detta gymnaster, tränare,andra ledare och föräldrar, med måletatt göra svensk landslagsgymnastik merutvecklingsbenägen och respektfull.Referenser1. Dagens Nyheter Diverse artiklarden 14-16, 18, 20-21 januarisamt 11 och 23 februari. 2012.2. Riksidrottsförbundet. Riksidrottsförbundetskostpolicy.3. jfr Benn, T. mfl. After Olga. I E.Dunning. mfl. (eds.) Sport histories.2004.4. David, P. Human Rights inyour Sport. 2005.5. Nichols J.F. mfl. Arch PediatrAdolesc Med. 2006.160(2):137-42.6. Weiman, E. mfl. Wiener MedizinischeWochenschrift. 1998.148(10):231-234.7. Weiman, E. mfl. InternationalJournal of Sports Medicine.2000. 21(3): 210-215.8. Nordin, S. mfl. European Journalof Sport Science. 2010. 3:5.s 1-14.9. Kerr, G. mfl. Journal ofApplied Sport Psychology. 2006.18:1. s 28-43.10. Roderick, M. mfl. Managinginjuries in professional football.1999.11. Charlesworth, H. mfl. Injuredfemale athletes. I S. Loland. mfl.(eds.) Pain and Injury in sport.2006.12. Liston, K. mfl. Sport in Society.2006. 9(3):388-402.13. Johnston, L. H. mfl. Journalof Sport Rehabilitation. 1998.7:267-284.14. Podlog, L. mfl. Journal ofApplied Sport Psychology. 2006.19:207-225.15. Donelly, P. InternationalReview for the Sociology of Sport.1997. 32(4):389–406.16. McMahon, J. mfl. Sport,Education and Society. 2011.16(1):35-50.17. Pinheiro, M. mfl. Sport, Educationand Society. 2012. 5:1-16.KontaktJonas.Stier@mdh.se4/2012 svensk idrottsforskning 7


TEMA: UNGA, IDROTT OCH SJUKDOMARTa kontroll över astmanTräning gör att unga med astma ökar konditionen, muskelkraften ochfår en bättre livskvalitet. Samtidigt utlöser ansträngningen ofta andningsbesvären,särskilt i kall luft. Uppvärmning och rätt medicineringär därför viktigt för att lära sig kontrollera sjukdomen.Göran WennergrenProfessor, överläkareGöteborgs universitetDrottning Silvias barn- ochungdomssjukhusKai-Håkon CarlsenProfessor, överläkareBarnkliniken, Rikshospitalet iOslo och Norges IdrottshögskolaI d r o t t är en viktig del av fritiden förde flesta barn och ungdomar. Det ger enmöjlighet att umgås och utvecklastillsammans med jämnåriga kamrater.Fysisk aktivitet håller kroppen i trim ochbehövs för att hålla övervikt borta.Fysisk aktivitet påverkar också tillväxtfaktoreroch ökar muskelmassan (1).Ungdomar som tränar är dessutom somregel noga med att äta bra mat och ha ensund livsstil vilket också bidrar till att deinte samlar på sig överflödigt fett.Samma kondition som friskaFör barn och ungdomar med astma ökarträning både kondition, det vill sägaaerob och anaerob kapacitet och förmågaatt utföra muskelarbete, muskelkraftoch livskvalitet (7). Däremotförbättras inte lungfunktionen i vila ellerastmans svårighetsgrad (8). Miljö- ochbarnastmastudien i Oslo har visat attskolbarn som får modern astmabehandlingkan ha samma kondition som friskabarn och vara lika fysiskt aktiva (9).Två systematiska genomgångar avden vetenskapliga litteraturen, såkallade Cochrane-analyser, har ävenbekräftat att regelbunden träning vidastma ökar det maximala syrgasupptagetoch livskvaliteten. Den senaste av dessasammanläggningsrapporter publiceradesså sent som i år 2012 (10).Bra med intervallträningBarn och ungdomar som får en luftrörssammandragningvid fysisk aktivitet villhelst slippa detta obehag. De undvikerdärför att träna. En förutsättning för attde ska bli fysiskt aktiva är att derasastma blir välkontrollerad och välbehandlad(11). Om de ska delta i systematiskträning bör den vara varierad ochrolig att delta i. Man bör lägga vikt vidatt stärka konditionen i samvaro ochsamspel med andra barn, gärna genomträning av intervalltyp. Framför allt börman vara noga med medicinering föreaktiviteten så att barnet inte blir tätt ibröstet av träningen. Genom att barnensjälva känner att de bemästrar träningenblir de spontant fysiskt aktiva också iandra situationer. Ansträngningsutlöstastma är ett tecken på att astman inte ärtillräckligt bra kontrollerad och attbehandlingen behöver justeras.Allt är inte astmaAnsträngningsutlöst astma karaktäriserasav andnöd som kommer vid kraftigansträngning. Den som drabbas uppleveratt det är svårt att andas ut.Om patienten istället har svårt attandas in kan det röra sig om stämbandsdysfunktion,störd stämbandsrörlighet,det vill säga att stämbanden sluter sigvid inandningen i stället för att öppnasig. Företeelsen brukar ofta benämnasmed sin engelska term, vocal corddysfunction (VCD). Ansträngningsutlöststämbandsdysfunktion kännetecknas aven väsande inandning, inte väsandeutandning som man har vid ansträngningsutlöstastma. Särskilt vanligt är detatt besvären kommer under maximalansträngning. Diagnosen VCD går attställa när patienten springer på ettlöpband. Diagnosen kan också ställas8 svensk idrottsforskning 4/2012


genom att iaktta stämbanden medfiberoptik, laryngoskopi, samtidigt somman gör ett ansträngningstest (12).Naturligtvis kan unga med astma ävenfå andnöd som helt enkelt beror på dåligkondition och övervikt och inte påastmabesvären. Andra möjliga diagnoserär andra kroniska lungsjukdomar ellerhjärtsjukdom. Ansträngningsutlöstastma uppstår vid en luftrörssammandragningutlöst av fysisk aktivitet, medanandra kroniska lungsjukdomar kanbegränsa den fysiska aktiviteten genomatt själva lungfunktionen begränsarluftflödet, så kallad flow limitation (13).Skillnaderna mellan ansträngningsutlöstastma och stämbandsdyfunktionsammanfattas i tabell 1.Behandlingen är centralMålsättningen är att barn och ungdomarmed astma ska kunna delta i sport ochträning på samma sätt som sina kamrater.Eftersom astmabesvär kan utlösasDet är vanligt att elitskidåkare harastma. Anna Haag är en av dem.Foto: Carl Sandin BildbyrånDiagnosAnsträngningsutlöst astma.Ansträngningsutlöststämbandsdysfunktion,(Vocal cord dysfunction).Klinisk bild hos patientenAndnöd med svårighet att andas ut.Väsande utandning.Pipande och visslande ljud (ronki) speciellt under utandningsfasen.Luftrörsvidgande medicin ger en förbättring.Andnöd med svårighet att andas in.Väsande inandning.Väsande från struphuvudet och stämbandsområdet.Inga tecken till bronkkonstriktion.Ingen effekt av förbehandling med luftrörsvidgande medicin.Tabell 1. Skillnader mellan ansträngningsutlöst astma och stämbandsdyfunktion.4/2012 svensk idrottsforskning 9


Behandlingstyp Läkemedel KommentarAnti-inflammatoriskbehandling.Luftrörsvidgandebehandling.Inhalationssteroider.Leukotrienantagonister.Kortverkandeinhalerade beta-2-stimulerare.Långverkandeinhalerade beta-2-stimulerare.AntikolinergikumInhalerat ipratropiumbromid.Brukar ge den bästa kontrollen avansträngningsutlöst astma.Skyddar mot ansträngningsutlöst astmautan att man utvecklar tolerans motmedicinen. För många patienter harmedicinen däremot ingen effekt.Bra för behandling innan träning och föratt häva andnöd.Bra om inhalationssteroider inte gertillräcklig effekt på ansträngningsutlöstastma. Kontinuerlig användning kan ledatill tolerans mot medicinen.Ska användas tillsammans medinhalationssteroid.Kan vara bra vid vagusreflexmedieradansträngningsutlöst astma och vidskidlöparastma.Tabell 2. Medicinering vid ansträngningsutlöst astma (16).av träning är det viktigt med uppvärmningoch att medicineringen är bra.Vid idrott i kyla ska man undvika attutsätta luftvägarna för snabb, stortemperaturväxling. Här kan luftvärmeväxlarevara till nytta under uppvärmningoch kanske också under träningspasset.”Den kraftigt ökadeventilationen underfysisk ansträngningmedför ökad exponeringför till exempel klorprodukterför simmare, kallluft för skidlöpare ochtrafikföroreningar förcyklister och maratonlöpare.”Men den bästa kontrollen av ansträngningsutlöstastma brukar man få meddaglig behandling med inhalationssteroider(inhalationskortison) (14). Behandlingmed inhalationssteroider minskarluftrörens retbarhet och minskar riskenför ansträngningsutlösta besvär. Detbrukar gå att se en effekt redan inom envecka efter start av medicineringen ocheffekten förbättras ytterligare under dekommande veckorna. En dansk studiehar visat att barn med nydiagnostiseradastma, som behandlades med inhalationssteroider,deltog i mer spontanfysisk aktivitet, fick en förbättradkondition och därigenom förbättradsjukdomskontroll och livskvalitet genomden förbättrade astmakontrollen (11).Barn och ungdomar med astma kanockså ha nytta av andas in en luftrörsvidgandemedicin direkt före ett träningspass,vilket ger en tilläggseffekt tillinhalationssteroiden. Luftrörsvidgarefinns i form av kortverkande och långverkandeså kallade beta-2-stimulerare.Vanliga kortverkande beta-2-stimulerareär salbutamol och terbutalin, vanligalångverkande beta-2-stimulerare ärsalmeterol och formoterol.En annan typ av luftrörsvidgare somkan fungera bra är ipratropiumbromid,ett så kallat antikolinergikum sommotverkar den luftrörssammandragningsom förmedlas via vagusnerven. Ipratropiumbromidhar visat sig särskiltlämpligt för idrottsutövare, speciellteftersom man har funnit att konditionsträningökar vagusaktiviteten (15). Ävenleukotrienantagonister kan ge skydd motansträngningsutlöst astma.Att lära sig att hindra ansträngningsutlöstabesvär med bra medicinering kandessutom vara en viktig del av att lärasig kontrollera astmasjukdomen. Denmedicinering som används vid ansträngningsutlöstastma sammanfattas i tabell2.10 svensk idrottsforskning 4/2012


Astma i olika idrotterFörutom de ansträngningsutlösta astmabesvärsom ses hos ungdomar med vanligastma, där det oftast finns en allergi ibotten, kan vissa idrottare utveckla astma.Ökad förekomst av astma hos längdskidåkarehar fått mycket uppmärksamhet.Hos skidlöpare som tränar och tävlari kyla utsätts luftrör och lungor för kallluft vilket naturligtvis kan påverkaluftrören. Skidlöparastma har ofta myckethosta och slem (4,14). Skidlöparastmainnebär dock inte någon speciell form hosjust skidlöpare. Det handlar om en astmasom utvecklar sig under en tid av kraftigträning hos elitidrottare som blir exponeradeför ogynnsamma miljöfaktorer underutövandet av idrotten. Hos skidlöpare ochskidskyttar är orsaken särskilt inandningenav kall luft, medan det hos simmarehandlar om att de andas in organiskaklorprodukter. Simning brukarannars framhållas som en bra sport förungdomar med astma eftersom denfuktiga och varma luften framkallarmindre ansträngningsutlöst astma än kall,torr luft. Under senare år har man dockuppmärksammat att långvarig exponeringför organiska klorföreningar från hårtklorerade bassänger kan påverka luftrörsslemhinnannegativt och ge ökat retbara,hyperreaktiva, luftrör (17,18).På liknande sätt som simmare kanreagera på klor kan även ishockeyspelareoch konståkare reagera om de utsätts förultrafina partiklar som friges från demaskiner som spolar isen i ishallarna (19).Hos maratonlöpare och cyklister handlardet om trafikföroreningar. Man får tänkapå att man under fysisk aktivitet har enstörre exponering för eventuella miljögifteri luften än under vila. Den kraftigtökade ventilationen under fysiskansträngning medför ökad exponering förtill exempel klorprodukter för simmare,kall luft för skidlöpare, trafikföroreningarför cyklister och maratonlöpare och såvidare.Dopning och dispensDet är viktigt att barn och ungdomar medastma kan ta sina mediciner också då detävlingsidrottar (20). En del astmamedicinerhar varit uppsatta på Riksidrottsförbundetsdopinglista. Emellertid är frånoch med januari 2012 alla astmamedici-FAKTA ANSTRÄNGNINGSASTMAHela 70–80 procent av obehandlade barnoch vuxna med astma får ansträngningsutlöstastma (2). I Miljö- och barnastmastudieni Oslo hade 36,7 procent av tioåringarnamed astma besvär vid ettansträngningstest (3). Bland ett tvärsnitt avalla tioåringar i Oslo var motsvarande siffra8,6 procent (3).Den viktigaste orsaken är uttorkning avslemhinnan i luftrören (4). Under fysiskansträngning ökar andningen kraftigt. Detleder till förlust av vätska och värme frånluftrörsslemhinnan. Vattenavgivningenleder till att osmolaliteten ökar i denextracellulära vätskan och vatten rör sig utfrån cellerna till extracellularvätskan. Detmedför att jonkoncentrationen inne icellerna ökar. Det leder i sin tur tillfrisättning av mediatorer från epitelcelleroch inflammatoriska celler (5), vilketstimulerar luftrörens glatta muskelceller tillsammandragning (6). Astmareaktionen ärett faktum.En annan orsak är att den kraftigaökningen av andningen kyler ner luftvägarna,särskilt om man idrottar i kalluteluft. Nedkylningen aktiverar detparasympatiska nervsystemet vilket påreflexmässigt ger en luftrörssammandragning(4).ner nu tillåtna och kan användas utanrestriktion eller ansökan. Den endainhalationsmedicin där dispens fortfarandebehöver sökas är terbutalin, Bricanyl(Therapeutic use extemption, TUE).Det gäller också för år 2013. För formoteroloch salbutamol finns det angivet enhögsta dos per dygn.Elitidrottare behöver i förväg sökadispens för dopingklassade läkemedelvilket gäller även för år 2013. Dit hör alltsterbutalin.Idrottare som tävlar på lägre nivåerbehöver inte ansöka om dispens i förväg.Idrottare på lägre nivåer som dopingtestasoch visar ett positivt prov kan med ettmedicinskt intyg i efterhand verifiera attdet funnits medicinska skäl till behandlingen.Information om vad som definieraren hög eller låg tävlingsnivå för olikaidrotter finns angivet på Riksidrottsförbundetshemsida.Referenser1. Scheett, TP. mfl. PediatricResearch. 2002. 52:491–497.2. Lee, TH. mfl. Thorax. 1985.40:481–487.3. Lødrup Carlsen, KC. mfl.Allergy. 2006. 61:454–460.4. Carlsen, KH. Eur RespirJ. 2011. 38:713–720.5. Hallstrand, TS. mfl. Am JRespir Crit Care Med. 2005.172:679–686.6. Anderson, SD. mfl. J AllergyClin Immunol. 2000. 106:453–459.7. Basaran, S. mfl. J Rehabil Med.2006. 38:130–135.8. Ram, FS. mfl. Br J Sports Med.2000. 34:162–167.9. Berntsen, S. mfl. Allergy. 2009.64:421–426.10. Chandratilleke, MG. mfl.Cochrane Database Syst Rev.2012. 5:CD001116.11. Vahlkvist, S. mfl. Allergy.2010. 65:1464–1471.12. Heimdal, JH. mfl. Laryngoscope.2006. 116:52–57.13. Johnson, BD. mfl. Chest.1999. 116:488–503.14. Del Giacco, SR, mfl. PediatrAllergy Immunol. 2012.23:11–20.15. Filipe, JA. mfl. Auton Neurosci.2003. 104:66–72.16. Carlsen, KH. mfl. PaediatricAsthma Eds: Carlsen KH, GerritsenJ. 2012. no. 56; Chapter 5.49–58.17. Bougault, V. mfl. Eur RespirJ. 2009: 33: 740–746.18. Stadelmann, K. mfl. Med SciSports Exerc. 2011: 43: 375–381.19. Rundell, KW. mfl. Inhal Toxicol.2003. 15:237–250.20. Wennergren, G. mfl. Barnläkaren.2011; Nr 5: 16–17.Kontaktgoran.wennergren@pediat.gu.sek.h.carlsen@medisin.uio.no4/2012 svensk idrottsforskning 11


startar till exempel ett träningspassminskar insöndringen av insulinautomatiskt. Därefter ökar mängden avde motreglerande hormonerna glukagon,kortisol, tillväxthormon, adrenalin ochnoradrenalin. Hormonerna frigör glukosfrån levern i takt med att muskulaturensbehov blir större. Regleringen gör attblodsockernivåerna normaliseras ävennär en person är fysiskt aktiv (figur 1).Personer med typ 1-diabetes saknardenna automatiserade reglering eftersomsjukdomen i sig innebär att de helt ellerdelvis saknar insulin. Insulinet får iställettillföras via en spruta, insulinpenna ellerinsulinpump. Reduceras inte mängdeninsulin i anslutning till träningen kandet uppstå en hypoglykemi, det vill sägalågt blodsocker. Den ökade risken förhypoglykemi kan dock kompenserasmed hjälp av kolhydrater. Mängdenkolhydrater anpassas till situationen.Hård träning höjer blodsockretVid fysisk aktivitet som bedöms som lättansträngande är responsen av adrenalinoch noradrenalin inte lika påtaglig somvid hårdare träning. Personer med typ1-diabetes får då ofta ett sjunkande glukosvärde(4). Vid mycket ansträngandeintensitet stiger å andra sidan nivåerna(5). Orsaken är att den höga ansträngningenär förenad med en betydligt mermarkant stegring av hormonerna adrenalinoch noradrenalin, och det frigörsbetydligt mer glukos än vad musklernabehöver.Insöndringen av adrenalin och noradrenalinpåverkas inte bara av intensitetsgradenutan också av känslor somstress, ilska, rädsla och mental laddninginför en viktig tävling. Alla dessa symtomförekommer vid olika typer av träningoch tävlingar. Känslorna kan också varahelt fristående från intensitetsgraden.Problemet för den som har typ 1-diabetesär att dessa känslor också direkt höjerglukosnivåerna.Den hormonella motregleringen viden hypoglykemi är lik den vid fysisk aktivitet.Träning dagen efter en långvarighypoglykemi ger en svagare reglering (6).Ju mer uttalad hypoglykemin är destosvagare blir den efterföljande regleringeni anslutning till fysisk aktivitet, vilket isig kan bidra till en ny hypoglykemi (7).Respons hosfriska: homeostasi Insulinh MotregleringääFYSISK AKTIVITETh Blodflöde till muskelnh Icke insulinmedierad glukostransporth Insulinmedierad glukostransport (GLUT-4)äh Glukosupptag till muskeläi Blodglukosäg Insulink MotregleringäKontroll ger normal regleringTidigare har studier visat att denhormonella motregleringen vid fysiskaktivitet ser olika ut mellan friska ochdiabetessjuka. I dessa studier säkerställdeman däremot inte om blodsockernivåernavar kontrollerade före ansträngningen.Därför gjorde vi nyligen en studie medtolv friska ungdomar och tolv ungdomarmed typ 1-diabetes (8). Deltagarnagenomförde tre olika typer av belastningarpå en ergometercykel.Dag ett fick de göra ett maximaltarbetsprov och dag två en uthållighetsbelastningunder 60 som minuter, motsvarande40 procent av den individuellamaximala prestationsförmågan. Dag tregenomfördes en intervallbelastning. Varjeintervall om 3 minuter motsvarade 75procent av den individuella maximala prestationsförmågan.Vid varje arbetsbelastningkontrollerade vi de motreglerandehormonerna före, under, direkt efter och30 minuter efter avslutad aktivitet. Underdessa dagar kontrollerades också glukosnivåernamed en mätning var femte minutdygnet runt.Som förväntat kunde vi se en signifikantskillnad i glukos- och insulinnivåernamellan de båda grupperna vid alla typerav belastningar. Det fanns ingen skillnad imjölksyrenivåer mellan grupperna, vilketi sig talar för en likvärdig arbetsbelastningunder de tre momenten. I övrigt noteradeh Insuling MotregleringNORMOGLYKEMI HYPOGLYKEMI HYPOGLYKEMIäGlukoskontroll före fysisk aktivitet påverkar responsenäKolhydrater kan reducera eller förhindra risk för hypoglykemiFigur 1. När friska personer startarträningen ökar glukosupptaget imusklerna och insulinet sjunkerautomatiskt (mörkgrön markering).Vid normal motreglering hos friskafrigörs de hormoner som gör attglukos frisätts och man uppnår ennormal glukosnivå, sk. normoglykemi.När en person med diabetes startarsin träning kan insulinnivåernaantingen sjunka som hos friska, varaoförändrad eller stiga, som denljusgröna vägen visar. Om insulinnivånblir för hög förhindras denmotreglering som sker hos friskavilket leder till att för lite glukosfrigörs. I båda fallen leder det tillhypoglykemi, d.v.s. lågt blodsocker.Den ökade risken för hypoglykemikan kompenseras med kolhydrater.4/2012 svensk idrottsforskning 13


Träning vid insulinets maxeffekt.Kolhydratbehov: 1-1,5 g/kg kroppsvikt.Ex. 70 kg: 3,5-7 dl söt saft var 30:e minutTräning då insulinets effekt minskat efter90-120 min.Kolhydratbehov: 0,3-0,9 g/kg kroppsvikt.Ex. 70 kg: 1-1,5 dl söt saft var 30:e minutTimmarFigur 2. Kolhydratbehovet under en ansträngande fysisk aktivitet. Mängden påverkas av omträningen bedrivs under den tid då insulinet har sin maxeffekt (efter 1-3 timmar) eller den tid dåeffekten har minskat (efter 90-120 minuter).vi bara en skillnad i responsen av tillväxthormondär individerna med typ 1-diabetesjämfört med friska individer uppvisadehögre högstanivå och högre ”area-underkurva”vid intervallbelastningen. En noggrannglukoskontroll inför träning lederalltså till att personer med typ 1-diabetesockså visar tecken en normal hormonellmotreglering.Att planera sin träningGlukoskontroll innebär att man anpassarinsulin- och kolhydratmängden till denfysiska aktiviteten.Dagens direktverkande insulinsorteruppvisar en högsta nivå efter cirka en tilltvå timmar (figur 2). Dosen ges med storfördel i anslutning till en måltid två till tretimmar före träningen. Det leder delvistill en inlagring av glykogen i muskleroch levern och att depåerna därmed ärmer fyllda inför aktiviteten. Tar man måltidsdoseninsulin så pass lång tid innanleder det till sjunkande insulinnivåer närträningen börjar. Den kolhydratmängdsom sedan rekommenderas i anslutningtill en något ansträngande eller ansträngandefysisk aktivitet är 0,3-0,9 g/kg/timme, till exempel 1-3 dl söt saft eller enhalv banan var 30:e minut för den somväger 70 kilo (9).Om man å andra sidan tar dosen närmareinpå träningen kommer insulinnivåernaatt vara högre när träningen börjar.Vid sådana tillfällen krävs betydligt merkolhydrater i anslutning till aktiviteten.Behovet motsvarar då 1-1,5 g/kg/timme(9).Om måltiden och insulindosen tas enkort tid före fysisk aktivitet kommer enstigande insulinkoncentration att påverkaden hormonella motregleringen negativt.Vid sådana tillfällen måste därför insulinmängdenreduceras påtagligt i anslutningtill måltiden för att en hypoglykemi skakunna undvikas (10). Problemet med enkraftigt reducerad måltidsdos är emellertidatt man ibland får förhöjda blodsockervärden(hyperglykemi). En kombination av enviss minskning av dosen tillsammans meden tillförsel av kolhydrater skulle möjligenha givit ett annat resultat.De viktiga kolhydraternaVid sidan om insulinet är det viktigt attäta rätt kost. Efter en fysisk aktivitetbör det vara obligatoriskt att äta matsom innehåller såväl kolhydrater somprotein. Det leder till en förbättradåterhämtning och möjlighet till en bättreidrottsprestation och en mindre skaderiskdagen efter. Den som har diabetesoch äter kolhydrater fyller också påglykogenförrådet i levern. Det är viktigtsom ett försvar mot en eventuell nattlighypoglykemi.Under själva aktiviteten bör man ätakolhydrater mer frekvent än en gångper timme. Det skulle annars kunnaleda till att en stor mängd söt saft ellersportdryck behöver intas mindre ofta. Hurmycket kolhydrater man ska äta berorpå träningens intensitet och längd. Ettsätt att uppskatta intensiteten är att mätapulsen och jämföra det med maxpulsen,men man kan också använda sig av denså kallade Borg-skalan. Under en träningär intensiteten vanligtvis ansträngandeeller mycket ansträngande. Mängdenkolhydrater som då förbrukas motsvarar1-1,5 gram per kilo kroppsvikt. Det är braatt ha som målsättning att ersätta det efterträningen. På det viset kan risken för ensent uppkommen hypoglykemi förebyggaseller förhindras.GlukosmätningarFörutsättningarna att lyckas behålla ettnormalt glukosvärde under alla formerav idrott är i princip omöjligt, eftersomvärdet inte bara beror på intensitetsgradenutan också på hur länge aktivitetenpågår, individens vana av aktivitetenoch så vidare. Att uppnå en bra balans14 svensk idrottsforskning 4/2012


Referenser1. Reddigan, J.I. mfl. Diabetologia.2012. 55(3):632-5.2. Maggio, A.B.,mfl. Eur J Pediatr.2010. 169(10):1187-93.3. Nordfeldt, S. mfl. J PediatrEndocrinol Metab. 2005.18(1):83-91.4. Temple, M.Y. mfl. DiabetesCare. 1995. 18(3):326-32.5. Riddell, M.C. Canadian JournalOf Diabetes. 2006. 30(1):63-71.6. Galassetti, P. mfl. Diabetes,2003. 52(7):1761-9.7. Galassetti, P. mfl. Am JPhysiol Endocrinol Metab. 2006.290(6):E1109-17.8. Adolfsson, P. mfl. PediatrDiabetes. 2012. In Press.9. Robertson, K. mfl. Pediatr Diabetes.2009. 10 Suppl 12:154-68.10. Rabasa-Lhoret, R. mfl. DiabetesCare. 2001. 24(4):625-30.11. Haller, M.J. mfl. J Pediatr.2004. 144(5):660-1.12. Adolfsson, P. mfl. Acta Paediatr.2011.13. Riddell, M.C. mfl. DiabetesTechnol Ther. 2011. 13(8):819-25.14. Battelino, T. mfl. Diabetologia.2012. 55(12):3155-3162.15. Pickup, J.C. mfl. BMJ. 2011.343:d3805.16. se www.selmaspa.se.Kontaktpeter.adolfsson@vgregion.seKÄNDA IDROTTARE MED DIABETESDet finns flera kända svenska idrottare somblivit framgångsrika i sin sport trots att de hartyp 1-diabetes. Några exempel är: RobinBryntesson (längdskidor), Johannes Barsk(kanot), Petter Stymne (simning), Jan Brink(ridning), Mimmi Hjorth (golf), Per Zetterberg(fotboll), Kimmo Eskelinen (innebandy) ochEmil Molin (ishockey).de tillfällen då det annars är svårt elleromöjligt, till exempel mitt i ett träningspasseller under sömnen.Metoden har använts under fysisk aktivitetoch visar att hyper- och hypoglykemiupptäcks under såväl dag som natt (12).Kontinuerlig glukosmätning finns också iform av realtidsregistrering direkt på enmonitor. Med mätaren kan man ocksåaddera individuellt anpassade larmnivåerför högt och lågt glukos. Trendpilar visarhur snabbt värdet förändras och man kanockså få hjälp av ett prediktionslarm därmätaren kalkylerar ett aktuellt värde ochden aktuella hastigheten för hur snabbtvärdet stiger eller sjunker. Den tekniskautvecklingen är snabb inom området.Realtids-CGM har testats där man justanvänt information om det aktuella glukosvärdetunder träning tillsammansmed den hastighet varmed glukosvärdetförändras för att använda olika mängderkolhydrater. Syftet är att värdera möjlighetenatt på så vis kunna undvika hypoglykemier(13). Studien visar att dennakolhydratalgoritm, använd tillsammansmed informationen som realtids-CGMger, leder till att hypoglykemier går attförebygga.Kontinuerlig glukosmätning i kombinationmed insulinpumpbehandling har hosalla åldrar och individer visat att HbA1c(blodsockernivån under en längre period)förbättras samtidigt som tiden definieratsom hypoglykemi också reduceras (14).Teknologin ger nya möjligheterKontinuerlig glukosmätning innebartidigare att man bar en monitor där allavärden registrerades via kabel. Senareutvecklades trådlös registrering. För densom i dag har en insulinpump med sådanamöjligheter finns det alternativ där värdenanu överförs direkt till insulinpumpen.Sjunker glukosnivån sedan under enbestämd nivå utlöser ett larm och insulinpumpenstängs av under en begränsad tid.Men teknologin i sig löser inte alla problem.Allt avgörs av hur väl den används.En analys indikerar att kontinuerlig glukosmätningsänker HbA1c motsvarande0,30 procent alternativt 3,3 mmol/mol(14). Många av de studier som ingår ianalysen har visat att mer frekvent användandeledde till bäst effekt. I en studiedär insulinpumpar användes tillsammansmed kontinuerlig glukosmätning noteradessamma mönster – en tätare användningav insulinpump med mer frekventjustering av doser ger resultat (15).Rimligtvis har vi inte sett alla vinsterav dagens teknologi än. Det är inte bara”Rimligtvis har vi intesett alla vinster avdagens teknologi än.”patienter som behöver lära sig. Ävensjukvården har ett behov av att lära sigarbeta med tekniken på ett bättre och mersystematiserat sätt. På internet kan man,efter nedladdning, i dag åskådliggörabåde glukosvärden och givna doser, samtde justeringar man gjort med hjälp avpumpen. Denna information kan göra attman kan kontrollera utbildningsinsatseroch coacha patienten, det gäller i högstagrad i frågor om fysisk aktivitet. Teknologingör det även möjligt för patienten attpå sin dator se samma data som läkaren.Nu genomförs för första gången också enserie av idrottsläger (totalt 8 stycken) förvuxna med diabetes där just syftet är attoptimera glukoskontrollen i anslutning tillfysisk aktivitet – detta görs med stöd avutbildning och användande av teknologi(16).16 svensk idrottsforskning 4/2012


TEMA: UNGA, IDROTT OCH SJUKDOMARAV BENGT O ERIKSSON, professor emeritus i Barnkardiologi, Göteborgs Universitet, HÅKAN WÅHLANDER,professor i Barnkardiologi, Göteborgs Universitet. Alla är verksamma vid Drottning Silvias Barnsjukhus.Många barn och ungdomar kanDet kan vara farligt att idrotta med hjärtfel. Vissa medfödda hjärtfel, ärftliga hjärtmuskelsjukhjärtfel får ofta inte idrotta för sina föräldrar. Men diagnoserna är många och i de flesta fall ärtävla. Här följer en översikt av några av de vanligaste hjärtfel som drabbar barn och ungdomar.Hypertrofisk kardiomyopati (HCM)HCM består av en förtjockning av vänsterkammarensmuskelvägg och skiljeväggen mot högerkammaren.Ansträngning kan leda till kammarflimmer och död.Dödligheten är fyra gånger större hos vuxna män änhos vuxna kvinnor. Bland barn och ungdomar finnsingen könsskillnad. För dem är risken att dö som högstmellan 8-16 år (medianen är 14 år). Därför är detviktigare att undersöka tonåringar än vuxna elitidrottare.HCM behandlas med höga doser betablockerare, helstpropranolol, för att minska risken för kammarflimmer.Sådan behandling ger också minskad väggförtjockning.Vissa barn och ungdomar förses med en ICD-pacemakersom känner av kammarflimmret och defibrillerar detomedelbart. Personer med HCM bör undvika ansträngandeidrott, framför allt tävlingar.Dilaterad cardiomyopati (DCM)DCM består av en vidgad, dåligt kontraherandevänsterkammare. Ofta leder det till nedsatt ork. Orsakentill sjukdomen är oftast ärftlig. Vissa kan träna och tävlatrots sjukdomen. Behandlingen består av medicineringmed betablockerare och ibland ACE-hämmare. DCM är denvanligaste orsaken till hjärttransplantation. Det finns ävenen stor risk för plötslig död.Arytmogen högerkammardysplasi/kardiomyopati (ARVC)AVRC är en sjukdom som drabbar högerkammaren därhjärtmuskelceller gått under och ersatts av fett och bindväv.Många med sjukdomen har olika former av rytmrubbningarsom brukar märkas i tonåren. De bör absolut undvikatävlingsidrott. Träning får anpassas till tillståndet.Behandlingen består av betablockerare som propranololeller sotalol. Ibland blir hjärttransplantation nödvändig.Marfans syndromDet är en dominant ärftlig sjukdom, d.v.s. det räcker medatt ena föräldern bär på anlaget. Karakteristiskt är attden starka (kollagena) bindväven blir skörare. Den delav kroppen där detta är viktigast är den första delen avkroppspulsådern. Den blir vidgad och kan spricka medomedelbar död som följd. Är kroppspulsåderns för vidgadbyts den ut. Personer med sjukdomen är ofta långa medlånga fingrar och tår. Åkomman kallas därför också förspindelfingersjukan. De har ofta krokig rygg (Scolios) ochtratt- eller fågelbröst. P.g.a. sina stora händer och sin längdblir de ofta rekryterade till basket och volleyboll. Ett antaldödsfall finns registrerade i amerikansk basket. Det ärlätt att screena för sjukdomen genom att jämföra breddi armspan (fingertopp till fingertopp) med kroppslängd.På personer med Marfan överstiger armspannetkroppslängden.AortastenosEtt medfött hjärtfel som består av en förträngningi utflödet från vänster kammare (före, i eller efteraortaklaffarna). Vänsterkammaren får ta i mer för attpumpa ut blodet i kroppspulsådern. Ju högre tryckökningdesto allvarligare är hjärtfelet! Vid plötslig ansträngninguppstår problem för vänster kammare. Den ska då ökamängden blod som pumpas ut per slag, öka pulsen ochtrycket i vänsterkammaren. Samtidigt minskar hjärtats egengenomblödning. Det leder till att vänsterkammaren inte kanåstadkomma adekvat tryckökning. Trycket i aorta sjunkermed nedsatt blodtillförsel till hjärtats kranskärl och medrisk för plötslig död som följd. Barn och ungdomar medaortastenos ska undvika tävlingsidrott. Med en noggrannuppvärmning och successivt ökande belastning kan de tränalätt till måttligt.Coarctatio aortaeDet är ett hjärtfel som består av en förträngning påkroppspulsådern efter kroppspulsåderbågen. Det ledertill högt blodtryck i övre kroppshalvan. Under arbete kantrycket i övre kroppshalvan bli mycket högt med risk förhjärnblödning. Av den anledningen opereras hjärtfelet så18 svensk idrottsforskning 4/2012


med.dr., överläkare I Barnkardiologi och INGEGERD ÖSTMAN-SMITH,Kontaktbengt.o.eriksson@bredband.nethakan.wahlander@vgregion.seingegerd.ostman-smith@pediat.gu.seträna och tävla trots hjärtfeldomar och hjärtrytmrubbningar kan leda till plötslig död. Barn meddet tvärtom viktigt att man tränar. Många gånger går det också bra attCyanotiska hjärtfel (Blå hjärtfel)Det är hjärtfel karakteriseras av att kroppspulsåderblodet harnedsatt syrgasmättnad. Barn med sådana hjärtfel (transpositionav de stora kärlen, Fallots anomali, tricuspidalisartresi m.fl.)måste därför vid ansträngning använda anaeroba processer videnergileveransen. Då uppkommer surhet i blodet (acidos) p.g.a.mjölksyrebildning som begränsar deras arbetsförmåga påtagligt.De får också huvudvärk vid ansträngning.Opererade medfödda hjärtfelI dag opereras de flesta allvarliga hjärtfel relativt tidigt, allt frånunder första levnadsveckan upp till 5 års ålder eller när hjärtfeletupptäcks. De hjärtopererade barnen fungerar i stort sett somfriska barn men har en ökad risk för hjärtrytmrubbningar vidansträngning. Det är viktigt att i varje enskilt fall höra med denbehandlande barnhjärtläkaren vad som gäller för varje barn.Foto: Larsa/Flickrfort det upptäcks genom att man tar bort det förträngdapartiet och syr ihop ändarna. Men även efter en lyckadoperation finns det en risk för högt blodtryck i övrekroppshalvan under ansträngning. Blodtryckssänkandemedicin kan då bli aktuellt.Förhöjt tryck i lungpulsådern (Pulmonellhypertension)Det förekommer vid flera olika hjärtfel: hål ikammarskiljeväggen (VSD), stor öppen fosterförbindelsemellan lung- och kroppspulsådern (Ductus arteriosus) ochgemensamt hål mellan förmak och kammare (AVSD). Mensjukdomen kan även uppkomma på egen hand. Normaltär trycket i lungpulsådern ca 25 mm Hg i vila och ökarmycket litet under arbete, trots flera gånger ökat blodflöde.Det sker genom att lungpulsådergrenarna vidgar sig. Vidpulmonell hypertensionen saknas den egenskapen. Trycketökar då linjärt med det ökade blodflödet och kan iblandöverstiga trycket i aorta. Karakteristiskt för sjukdomen är atthögerkammaren plötsligt inte orkar längre, hjärtat stannaroch personen dör. De barn och ungdomar som har dessaåkommor bör definitivt undvika tävlingsidrott men kanmotionera på låg eller måttlig intensitet.HjärtrytmrubbningarStörningar i hjärtats impulsgivning kan ge allvarliga tillstånd medrisk för att dö. De står för ca 50 procent av dödsfallen. Barn ochungdomar kan oftast träna och tävla, men man bör ta hänsyntill riskerna. Medicineringen har också en negativ påverkan påprestationen.Ett exempel på ärftliga rytmrubbningar är det långaQT-syndromet (LQTS) som finns i minst tio olika former. De ärkänsliga för ökad halt av stresshormoner (katekolaminer). LQTS 1ger en risk att dö vid ansträngning. Den som har LQTS 2kan dö avett högt ljud (t.ex. från väckarklockan eller telefonen) och LQTS 3under sömnen. LQTS orsakas av rubbningar i jontransporten ihjärtmuskelcellerna. LQTS behandlas med betablockerare ochibland med ICD-pacemaker vid hög risk. Personer med LQTS bördiskutera träning och tävling med sin hjärtläkare. Man måsteabsolut undvika vissa mediciner som förlänger QT-intervallet(se www.qtdrugs.org). QT-tiden är tiden för hjärtats elektriskasystole, d.v.s. sammandragningsfasen. Brugadas syndrom ärett annat exempel på ärftliga hjärtrytmrubbningar med risk förplötslig död.Barn och ungdomar kan också ha andra typer avrytmrubbningar. Många är ofarliga men andra är däremotfarliga. En av dem är s.k. hjärtrusning (Paroxysmal Tachycardi)som består av snabb hjärtrytm (kammarfrekvensen är 250-350slag/min) och därmed nedsatt hjärtfunktion. Under pågåendeattack kan man inte idrotta. Därför är det viktigt att stoppahjärtrusningen endera med medicin eller med olika manövrar.Tillståndet kräver sedan skyddande medicinering, ofta medbetablockerare. För vissa finns en bakomliggande orsak somt.ex. en extra ledningsbana i hjärtat. Man kan då bota patentengenom att lokalisera banan och förstöra den.Hjärtopererade barn kan ibland få förmaksflimmer. Detär en snabb, ofta oregelbunden förmaksrytm där bara vissaförmaksimpulser leds över till kamrarna. Pulsen blir dåoregelbunden. De som har den åkomman behöver skyddandemedicinering, t.ex. betablockare.4/2012 svensk idrottsforskning 19


TEMA: UNGA, IDROTT OCH SJUKDOMARHitta rätt träning för ungamed nedsatt funktionAlla barn och ungdomar behöver vara fysiskt aktiva på ett sätt somkänns roligt och stimulerande – även unga med nedsatt funktion imuskler och leder. Den här artikeln sammanfattar forskning om träningför unga med CP, barnreumatism och neuromuskulära sjukdomar.Kristina LöwingLeg sjukgymnast, Med drAstrid Lindgrens BarnsjukhusKarolinska UniversitetssjukhusetMarie AndréLeg sjukgymnast, Med drAstrid Lindgrens BarnsjukhusKarolinska UniversitetssjukhusetLi VillardLeg sjukgymnast, Med drAstrid Lindgrens BarnsjukhusKarolinska UniversitetssjukhusetE n l i g t internationella rekommendationerbör skolbarn vara fysiskt aktivaminst 60 minuter varje dag med enintensitet som är medelhög och hög. Debör även träna muskel- och benstärkandeövningar tre gånger i veckan (1). Barn ochungdomar med neurologiska och inflammatoriskafunktionsnedsättningar är inteundantagna. Utmaningen för dem är atttillsammans med sjukgymnasten finnarätt sätt att träna: vad, hur ofta, hur längeoch hur hårt.Man behöver också ta hänsyn till hurlänge en träningsperiod ska pågå, ochvilken form av träning som passar individenbäst. En växande kunskap finns omatt överföringseffekterna efter träning ärsmå, vilket betyder att man blir bra på deövningar man tränar men att det sällansker en överföringseffekt till andrafärdigheter. Övar barnet till exempel påatt cykla och blir snabbare så behöver detinte betyda att barnet också blir bättre påatt gå i trappor. Detta gäller alla men ärsärskilt viktigt att ha i åtanke för dessabarn och ungdomar.Att hitta en träningsform som ger ökadlivskvalitet, social interaktion och glädjeär av stort värde för barnen och ungdomarnaoch deras familjer. Skolan har hären unik möjlighet att ge barnen chansenatt hitta sina former för fysisk aktivitetoch att få delta efter egen förmåga,tillsammans med klasskamraterna påidrottslektionerna.Cerebral ParesCerebral pares (CP) är den vanligastemotoriska funktionsnedsättningen hosbarn. Fler än hälften av barnen med CPhar också svårigheter som berör tillexempel syn, perception, kognition ochkommunikationsförmåga. Ungefär 2 per1000 levande födda barn får diagnosen iSverige (2). Förekomsten i övriga Europa ärungefär densamma.CP är en hjärnskada som oftast uppkommitredan under graviditeten. Faktorersom anses betydelsefulla för skadan ärmissbildningar, infektioner och störning avhjärnans cirkulation. En liten grupp avbarnen (cirka 5 procent) har fått sinaskador under de första levnadsåren.Orsaken kan vara infektioner, trauma ellerdrunkningstillbud.Hjärnans mognad vid skadetillfället ochskadans omfattning har betydelse förbarnets utveckling och vilken typ avfunktionsnedsättning som barnet får.Under många år var träningen för barn ochungdomar inriktad mot att normaliseraderas rörelsemönster. Att träna styrka ochkondition ansågs riskfyllt. Det kunde ledatill ökad spasticitet, vilket i sin tur kundege upphov till ett ännu mer avvikanderörelsemönster. Barnen betraktades mersom passiva mottagare av en behandling,till skillnad från i dag då de ses som aktivaproblemlösare. I dag är målet med träningenatt ge unga så goda förutsättningarsom möjligt att vara aktiva och delaktiga ilivet.På senare år har mycket forskninghandlat om effekter av styrketräning ochkonditionsträning för barn, ungdomar ochvuxna med CP. Forskarna har varit intresseradeav om de svarar på träning och i såfall hur de gör det. Forskarna har ocksåvelat ta reda på hur personer med CP i såfall kan dra nytta av effekterna, till exem-20 svensk idrottsforskning 4/2012


pel för att förbättra gångförmågan och attklara sina vardagsaktiviteter.En granskning av 13 studier somutvärderat konditionsträning för barn ochungdomar med CP visar att träningen gerpositiva fysiologiska effekter. Det saknasdäremot kunskap om vilka effekter detkan ha på barnens aktivitet och delaktighet.För att få reda på det behövs fortsattforskning (3).En annan översiktsartikel inkluderadealla typer av träningsprogram med fokuspå konditionsträning och styrketräningför benen. Tjugo studier ingick i granskningen.Resultaten visar positiva effekterefter både styrketräning och konditionsträning,samt träning som kombinerar debägge träningsformerna. Författarnakonstaterar däremot att de utvärderingsinstrumentsom användes inte var framtagnaför den här typen av träning. Deanser att det finns stora frågetecken kringhur effekten av träningen kan överförastill att förbättra förmågor och aktiviteter,som till exempel kan ge en ökad delaktigheti vardagssituationer och ge en förbättradlivskvalitet (4).I ytterligare en översikt studeradeforskare styrketräningens effekter påfunktion och gång. Deltagarna i de 13studierna var 4-20 år. Slutsatsen är attträning ger gynnsamma effekter och attisotonisk träning, det vill säga dynamisktmuskelarbete, ger bättre effekter änisokinetisk träning då rörelsehastighetenär densamma. Dessutom uppvisade barnstörre förbättringar än vad ungdomargjorde (5).Det finns även en översikt som visarmotsatta resultat. Författarna har sammanfattatresultaten från sex studier ochslutsatsen är att styrketräning varken äreffektivt eller värt att erbjuda som träningsform(6).Forskningsresultaten kring fysiskaktivitet, styrketräning, konditionsträningoch idrott för barn och ungdomar med CPär alltså fortfarande motstridiga. Mångaforskare är dock överens om att styrketräningger en ökad muskelstyrka, men vilkafunktionella vinster som det ger är meromtvistat. Det kan finnas många förklaringartill varför resultaten skiljer sig åt.Det kan handla om vilka grupper av barnoch ungdomar som har tränat och omträningsformen var anpassad till dem. Detkan också handla om träningsperiodenslängd och intensitet. En viktig faktor ärvalet av utvärderingsinstrument, vilket harstor betydelse för möjligheten att fångautfallet (7). Det är därför viktigt att användautvärderingsinstrument som är känsligaoch fångar det som är avsett att mätas.Fortfarande saknas mycket kunskap omeffekter av styrketräning och konditionsträningför barn med CP och framför allt omvilka långsiktiga hälsoeffekter de har.Därför behövs fortsatt forskning. Undertiden är det viktigt att barn och ungdomarerbjuds träning som är möjlig för dem attdelta i och som är utmanade, rolig ochmeningsfull.FAKTA CEREBRAL PARESCerebral pares (CP) är den vanligastemotoriska funktionsnedsättningen hosbarn. Cirka 2 per 1 000 födda barn fårdiagnosen i Sverige.CP betraktas som ett paraplybegreppoch täcker en mycket heterogen grupp avbarn. Vilka möjligheter och svårighetersom barnen upplever varierar stort. Detgäller även hur behovet av insatser skaprioriteras. Paraplyet spänner över barnsom kanske endast har svårt att styrakontrollen över den ena fotens placeringoch därför går på tå, till barn som behöverhjälp att vända på sig och som inte kan seeller kommunicera.Variationen gör att det inte finns enstandardbehandling för alla barn.Behandling och åtgärder är riktade mot detindividuella barnet och familjen. Det gälleräven för insatserna att främja fysiskaktivitet och idrott.Emil Andersson har en halvsidesCP-skada och tävlar i bordtennis förÖrebroklubben BTK Safir. I åretsParalympics i London vann hanbrons i singel. Foto: Carl SandinBildbyrån4/2012 svensk idrottsforskning 21


BarnreumatismBarnreumatism är en diagnos där dehuvudsakliga symtomen är led- ochmuskelinflammation. Orsaken till sjukdomenär till en del ännu okänd, men att detär immunförsvaret som är involverat ärklarlagt. I Sverige finns det mellan 1 100och 1 500 barn med diagnosen och varjeår insjuknar mellan 11-14 per 100 000barn (8). Sjukdomen kan drabba allakroppens leder och påverkar möjligheternaatt röra sig. Sjukdomen går i skov,det vill säga att den periodvis är merintensiv.Unga med diagnosen barnreumatismhar en sämre fysisk kapacitet jämfört medfriska jämnåriga. De har till exempel ennedsatt syreupptagningsförmåga ochmuskelstyrka och deltar också i färresportaktiviteter (9). Målet med densjukgymnastiska behandlingen är att ökaden fysiska kapaciteten genom till exempelkonditionsträning, doserad styrketräningoch ökad delaktighet i skolidrotten.Ledinflammation med svullna leder kange stelhet och smärta och ger en spänd,stram eller försvagad muskulatur. Förrhade man en försiktigare rekommendationtill barn och ungdomar, då man varorolig för att fysisk aktivitet och rörelsekunde förvärra symptomen och konsekvensernaav sjukdomen. Vetenskapligastudier och den beprövade erfarenhetenvisar däremot samstämmigt att fysiskaktivitet och träning inte försämrarsjukdomstillståndet. Men forskningen harinte lyckats visa några bevisvärden,evidens, för att träning har goda effekter.Det går att utläsa tendenser, men de ärinte tillräckligt starka för att bilda evidens(9,11).År 2002 kom en internationell arbetsgruppinom barnreumatologi fram till enrekommendation om 30 minuters fysiskaktivitet dagligen, samt muskelträningminst tre gånger i veckan (10). Det var entydlig markering att frångå det tidigareförsiktiga förhållningssättet. Dagensgenerella internationella rekommendationför fysisk aktivitet, inkluderar naturligtvisäven barn och ungdomar med barnreumatism.En stor fördel är att man kan delaupp 60 minuters fysisk aktivitet, till exempeltre gånger 20 minuter. Det kan iblandvara lättare för barn med en intensivaresjukdom att orka och klara av lite kortareFAKTA BARNREUMATISMBarnreumatism (juvenil idiopatisk artrit)kan debutera i alla åldrar under 16 år, menfrämst hos små barn (0-3 år). I Sverige harmellan 1 100 och 1 500 barn diagnosensom är vanligast bland flickor.Det finns sju undergrupper, med olikakliniska sjukdomsbilder och varierandegrad av sjukdom. Vanligast är fåledsartrit.Den ger ledinflammationer i upp till fyraleder och drabbar 55 till 65 procent avunga med barnreumatism. Den näststörsta gruppen är flerledsartrit, medinflammation i fem eller flera leder. 20-35procent har den diagnosen.Den medicinska behandlingen harförbättrats avsevärt de senaste decennierna.Många tillfrisknar från sin sjukdom,men prognosen varierar stort mellanundergrupperna. Barn med fåledsartrit harbäst prognos (8).pass, men ändå uppnå rekommendationen.Forskning visar även att barn ochungdomar vill ha sin träning där debefinner sig till vardags, i det egna socialasammanhanget (11).Neuromuskulära sjukdomarDet finns flera hundra olika typer avneuromuskulära sjukdomar. Flertalet avdem är ärftliga och mycket ovanliga.Sjukdomarna har olika förlopp och olikasvårighetsgrad. Få kan botas, men detfinns många behandlingsinsatser som ärviktiga för att förbättra funktionen. Medhjälp av medicinering och multiprofessionellainsatser av sjukgymnaster, arbetsterapeuter,neurologer, ortopeder, ortopedingenjörermed flera försöker manmotverka ledstelhet, stimulera denmotoriska funktionen, motverka komplikationerfrån luftvägarna och hjärtat samtunderlätta det dagliga livet (13).Sammanlagt förekommer någon avsjukdomarna hos 1 av 1 500 barn. Muskelsvagheteller uttröttbarhet i viss eller allmuskulatur är gemnsamma symptom.Svagheten påverkar barnets möjlighet attförflytta sig, klara sin vardag och att deltai aktiviteter i skolan och på fritiden. Tidigasymptom kan vara svårigheter att springa,resa sig från sittande ställning, gå itrappor eller greppa tyngre föremål.Flertalet neuromuskulära sjukdomar22 svensk idrottsforskning 4/2012


försämras med tiden vilket medför attmånga barn förlorar gångförmåganunder uppväxtåren (13,14).För alla neuromuskulära sjukdomargäller det att försöka hitta lämpligaträningsformer där den svaga muskulaturenblir så lite begränsande sommöjligt, exempelvis armcykling vidbenmuskelsvaghet, eller specifik träningav vissa och bättre bibehållna muskelgrupper,då muskelsvagheten ofta ärojämnt fördelad (15).Lågintensiv konditionsträning ochlågintensiv styrketräning i syfte att ökakonditionen har hos dessa barn ochungdomar visat sig kunna motverkasekundära effekter av stillasittande ochinaktivitet, motverka övervikt, osteoporos,hjärt- och kärlsjukdom och medverkatill ökad livskvalitet samt bibehålleneller ökad förmåga i dagligaaktiviteter (16). Ett exempel på en lämpligform av lågintensiv träning är bad ochsimning (gärna ryggsim), där man fåravlastning för svag muskulatur ochmotstånd för den muskulatur som klarardet.Regelbunden lågintensiv träning kanförbättra den motoriska funktionen,förlänga förmågan att gå och ge en ökadlivskvalitet (16). Det kan till och med ökamuskelstyrkan och den motoriskafunktionen för personer med vissadiagnoser. Hos andra kan den motverka”Skolan har här en unikmöjlighet att ge barnenchansen att hitta sinaformer för fysisk aktivitet.”nedbrytningen av muskulaturen (15-17).Däremot bör man undvika högintensivstyrketräning, excentrisk träning (närmuskler ansträngs på ett bromsandesätt) och träning som ger uttalad trötthet(överträning), eftersom det kan medföraen risk för en snabbare sjukdomsutvecklingoch nedbrytning av muskulaturen(16,17). Överträning kan visa sig somsmärta, ökad svaghet och ökad uttröttbarhetoch finnas kvar flera dagar eller ivärsta fall permanent. För att undvikaFAKTA NEUROMUSKULÄRASJUKDOMAREtt av 1 500 barn drabbas av någon av deflera hundra neuromuskulära sjukdomarsom finns. Symptomen skiljer sig åtberoende på vilken del av det neuromuskulärasystemet som drabbats. Man skiljermellan neuropatiska förändringar (orsakenfinns i nervceller och nervbanor), ochmyopatiska förändringar (orsaken finns isjälva muskeln) (13).Ett exempel på det förstnämnda ärspinal muskelatrofi (SMA) som bryter nermotoriska nervceller i ryggmärgen. Detleder till muskelsvaghet och muskelförtvining(atrofi). Varje år föds cirka 1 barn per6 000 med SMA. Sjukdomen är ärftlig ochförekommer i tre olika former med olikasvårighetsgrad (14).Exempel på myopatiska förändringar ärmuskeldystrofier. Den vanligaste ärDuchennes muskeldystrofi (DMD). Dendrabbar nästan enbart pojkar (ca 10 per åri Sverige). Orsaken är brist på proteinetdystrofin i muskulaturen vilket gör att denförtvinar. De första symptomen brukarmärkas när barnet är mellan 2 och 4 år.Muskelförsvagningen tilltar efter hand ochger stora funktionshinder i ungdomsåren(14).överträning bör man träna med en lägrebelastning och hellre träna fler korta passän ett långt (17). WHO:s rekommendationom 60 minuters fysisk aktivitet per dagkan man därför med fördel dela upp så attman tränar flera gånger varje dag, ellerhelt enkelt sänka intensitetsgraden för attorka en längre stund. Ett annat sätt är attfördela träningen mellan olika dagar så attman har en vilodag efter en träningsdag.Sammanfattningsvis kan lågintensivträning rekommenderas för dennapatientgrupp. Forskningen kring fysiskaktivitet, styrketräning, konditionsträningoch idrott för barn och ungdomar medneuromuskulära sjukdomar är dockfortfarande bristfällig. En anledning tilldet är svårigheten att genomföra studiermed tillräckligt stora material och tillräckligtlång uppföljningstid, då många avsjukdomarna är mycket ovanliga ochförsämras med tiden (16).Referenser1. World Health Organization.Global recommendations onphysical activity for health. 2010.2. Himmelmann, K. Acta Paediatr.2005. 94:287-94.3. Butler, JM. mfl. Int J RehabilRes. 2010. 33:97-103.4. Verschuren, O. mfl. Am J PhysMed Rehabil. 2008. 87:404-17.5. Mockford, M. mfl. Pediatr PhysTher. 2008. 20:318-33.6. Scianni, A. mfl. Aust J Physiother.2009. 55:81-7.7. Verschuren, O. mfl. Phys Ther.2011. 91:1130-1139.8. Hagelberg, S. mfl (red). Barnreumatologi.2008.9. Klepper, S. Exercise in pediatricrheumatic diseases. CurrentOpinion in Rheumatology, 2008.10. Work Group Recommendations.Arthritis Rheum 2003.49:453-454.11. Sällfors, C. mfl. Scand J DisRes. 2001. 3:3-20.12. Takken, T. mfl. Eur J PhysRehab Med. 2008. 44:287-297.13. Aquilonius, S.M. mfl (red).Neurologi 2 Uppl. Neuromuskulärasjukdomar. 1994:110-151.14. Socialstyrelsen. Ovanligadiagnoser. www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser. 23 oktober2012.15. Grimby, G. Läkartidningen.2004. 23:2008-12.16. Abresch, RT. mfl. Phys MedRehabil Clin N Am. 2012. Aug23(3):653-73.17. Fowler, WM. Am J PhysMed Rehabil. 2002. 81(II suppl):S187-95.Kontaktkristina.lowing@karolinska.semarie.andre@karolinska.seli.villard@karolinska.se4/2012 svensk idrottsforskning 23


TEMA: UNGA, IDROTT OCH SJUKDOMARUnga med cystisk fibroslämnar avbytarbänkenCystisk fibros är en kronisk och ärftlig sjukdom som drabbar många organi kroppen. I stort sätt alla med CF har en påverkan på lungorna. Fysiskträning är viktigt redan som riktigt liten. I dag kan man gå in i vuxenlivetmed en normal muskelstyrka och en lungfunktion på över 80 procent.Margareta SahlbergLeg. sjukgymnast, med drInstitutionen förKliniska vetenskaperDrottning Silvias barn- ochungdomssjukhus, GöteborgAnders LindbladÖverläkare, med drInstitutionen förKliniska vetenskaperDrottning Silvias barn- ochungdomssjukhus, GöteborgP å 1970-talet satt barn med cystiskfibros (CF) ofta på bänken under gymnastiklektionerna,om de inte var helt befriadefrån skolgymnastiken. Orsaken var attde hade hosta och dålig ork när deansträngde sig. Vila ansågs vara den bästaboten. I dag ser behandlingen av CFannorlunda ut och att delta i skolgymnastikenär en självklarhet. Många ungdomarmed CF tränar och tävlar dessutom påelitnivå, bland annat i badminton, bordtennis,golf och ishockey. Flera vuxna fortsätterockså med sin idrott på eller straxunder elitnivå.CF är en kronisk och ärftlig sjukdomsom försämras med tiden. Den somdrabbas får onormalt mycket slembildningi andningsvägarna, vilket gör detsvårt att andas och försämrar lungfunktionen.Flera studier har sökt svar påvarför träning underlättar slemmobiliseringenså att luftvägarna hålls öppnalängre. En förklaring är att det ger entillfällig ökning av vattenhalten i slemmet(1). En annan är att träningen ger ett ökatluftflöde (2). Oavsett förklaringsmodellföredrar barn och ungdomar fysiskträning framför den traditionella passivabehandlingen, inte minst eftersom det gördem mer oberoende.Lika stark som friskaI en studie kartlade vi muskelstyrkan hos33 patienter (13 kvinnor och 20 män)mellan 16 och 35 år med CF. Fysiskträning tre gånger per vecka var enordinerad och viktig del i behandlingen.Det visade sig att i 14 av de 15 testen varstyrkan hos testpersonerna likvärdig medfriska jämnåriga kontrollpersoner, vilkatränade lika mycket (3).I samma studie visade mätningen av denmaximala syreupptagningsförmågan ettmedelvärde på 3,0 Watt/kg för kvinnoroch 3,7 Watt/kg för män. Inte heller detresultatet visade någon signifikant skillnadjämfört med den friska kontrollgruppen.Den forcerade utandningsvolymen underen sekund var, hos kvinnorna, 90 procentav det förväntade värdet hos en friskperson och hos männen 94 procent (4).Resultaten innebär att ungdomar medCF bör kunna gå in i vuxenlivet med enlungfunktion som är minst 80 procent, enmuskelstyrka som är likvärdig med friskajämnåriga och en normal syreupptagningsförmågapå minst 3 Watt/kg. För det krävsatt man i tidig ålder börjar med dagligandningsgymnastik och senare med fysiskträning som är anpassad efter ålder ochmotorisk utveckling.Det krävs också mycket uppmuntran,motivation och guidning från sjukvårdenoch skolan för att familjerna ska mäktamed den tunga och tidskrävande behandlingen.Sjukdom med många symptomCystisk fibros har en varierande symptombild.Hos 85 procent av patienternafungerar inte bukspottkörteln, vilketinnebär att enzymer, som ska bryta nerframför allt fettet i maten, inte kommer uttill tarmarna. Det försämrar upptaget avfett och de för kroppen viktiga fettlösligavitaminerna. Resultatet blir en dåligviktuppgång och näringsbrist vilket i sintur ger minskad ork. Barn med CF har ettstörre kaloribehov än det som är rekommenderatför friska barn. Ibland kankosttillskott behövas (5). För att balanseranäringsintag och träning behövs ett tätt24 svensk idrottsforskning 4/2012


samarbete mellan dietist och sjukgymnast.Enligt studier beror CF-patientersökade risk för att utveckla benskörhettroligen på näringsbrist, kronisk inflammation,inaktivitet och användningen avkortison. Internationella studier visar flerfall av benskörhet med stigande ålder.Forskaren Eva Gronowitz och hennesmedarbetare fann också en lägre bentäthethos barn och vuxna med cystisk fibrosvid CF-centret i Göteborg, men få meddiagnosen benskörhet (6).I svett är salthalten förhöjd, på grundav den ursprungliga gendefekten. Detanvänds för att diagnosticera CF. Värmeoch framför allt hård träning i värme kaninnebära så stora saltförluster att tillskottav salttabletter kan behövas (7).Viktigt med tidig behandlingBehandlingen vid cystisk fibros riktar sigmot symptomen, någon bot finns inte idag.Ändrade näringsrekommendationermed effektivare enzymersättning isamband med måltider, en aggressivantibiotikabehandling, en annorlundasjukgymnastisk behandling och enteambaserad centraliserad vård har starktbidragit till den ökade överlevnaden (8).På universitetssjukhusen i Göteborg,Huddinge, Lund och Uppsala finnssärskilda center med team bestående avdietister, kuratorer, läkare, sjukgymnaster,sjuksköterskor samt psykologer.Att tidigt se symptom på försämring ärav avgörande betydelse vid CF. Föräldraruppmanas höra av sig om barnet harhosta eller känner en tilltagande trötthet.Var fjärde till var sjätte vecka kommerbarnet till mottagningen på sitt hemortssjukhus.Mindre barn får ofta förebyggandebehandling. Vid varje övre luftvägsinfektion(även virusutlösta) gesantibiotika som förebyggande mot nedreluftvägsinfektioner. Vid växt av blandannat bakterien Pseudomonas aeruginosakrävs intravenös antibiotikabehandling.För tio år sedan krävde denna behandlingsjukhusvistelse under tio dygn. I dag skötsden i hemmet och är inget hinder för attvara i skolan.En gång per år görs en större undersökning,så kallad årskontroll, vid ett center.Då ingår blodprovstagning, lungröntgen,lungfunktionsundersökningar, arbetsprovpå ergometercykel (från sex års ålder) samten bedömning av dietist och sjukgymnast.Arbetsprovet, ibland med mätning avmaximalt syreupptag, används för att kunnagöra en klinisk uppföljning och för att läggaupp ett träningsprogram.Från 10 års ålder görs vartannat år englukosbelastning, för att utesluta diabetes,vilket är ytterligare en förekommandekomplikation vid CF, samt ultraljud av leveroch galla. Vart tredje år, från 10 års ålder,görs även en bentäthetsmätning. Teametgör dessutom regelbundna besök i barnetsförskola eller skola för att informera omcystisk fibros.Modern andningsgymnastikTraditionell andningsgymnastik är fortfarandemycket vanlig i många delar avFAKTA CYSTISK FIBROSFörekomst och orsakCystisk fibros är den vanligaste ärftligalivsförkortande sjukdomen i Sverige.Ärftligheten är recessivt autosomal, d.v.s. ettsjukt anlag ärvs från varje förälder (5). Varjeår föds 1 per 5 600 barn med sjukdomen iSverige. Ungefär 670 personer lever meddiagnosen och 1 av 37 är anlagsbärare.Orsaken är förändringar i en gen som styr ettprotein (15). Proteinet är en jonkanal sombl.a. reglerar vatten och saltbalansen övercellmembranet. De slemproducerandekörtlarna bildar ett sekret som är segt ochtrögflytande. Tillsammans med en infektionoch inflammation i de nedre luftvägarnaleder det till att luftvägarna täpps till. Det blirsvårt att andas.Utan behandling försämras lungfunktionensuccessivt och leder till andningssvikt.Eventuellt behövs en lungtransplantation.På 1960-talet var medellivslängden 7 år. Idag är den 50 år (8). Sjukdomen betraktadestidigare som en barnsjukdom. I dag är cirkatvå tredjedelar över 18 år.Symptom och diagnosDålig viktuppgång eller upprepade luftvägsinfektionerär vanliga tidiga symptom.Diagnosen ställs med svettest, eller genomatt konstatera två genmutationer kända föratt orsaka sjukdomen (5).Ungefär 85 till 90 procent av patienternafår sin diagnos före två års ålder. Tidigupptäckt är av stor betydelse för ett längre liv(8). Många länder i världen (t.ex. Australien,Storbritannien och USA) gör en screening avalla nyfödda. I Sverige införs det med storsannolikhet under år 2013.4/2012 svensk idrottsforskning 25


Att klättra och hänga i ribbstol gerbåde rörlighet och styrka.Foto: Ann-Sofie Peterssonvärlden för både barn och vuxna. Metodengår ut på att banka personen i bröstkorgeni ett antal dränagelägen för att skapavibrationer. I studier under 1980-taletjämförde forskare den traditionellabehandlingen med fysisk träning (9-11). Iträningen ingick att cykla, hoppa hopprepeller studsmatta, göra situps, jogga,simma eller spela bollsporter 30 minuterper dag.Resultaten på lungfunktionen visadeingen skillnad mellan behandlingsformerna.Barnen liksom föräldrarnaföredrog däremot den fysiska träningen,vilken var betydligt roligare. Med demoderna metoderna ökade följsamheten ibehandlingen. Den tidigare, för patientenpassiva, behandlingen togs bort helt iSverige från slutet av 1980-talet.Det lilla barnetStudier har visat att man redan under deförsta levnadsmånaderna kan hitta teckenpå inflammation i lungorna även om detinte finns några symptom (12). För attundvika skador i lungorna är den förebyggandebehandlingen avgörande. Denökade mängden slem leder lätt till en ökadandningsfrekvens, ansträngd andningsmuskulatur,en stel bröstkorg och ettförsämrat gasutbyte i lungorna. Bröstkorg,rygg och axlar måste därför hållasrörliga. För att påverka storleken påandetaget och på den regionala ventilationenav lungorna gungas barnet på en boll,ANDNINGSGYMNASTIK I TRE STEGFysisk aktivitet är en viktig del i modernbehandling. Andningsgymnastiken tar 1-3timmar per dag, beroende på hur barnetmår i sina lungor. Behandlingen startardirekt efter att barnet fått sin diagnos.InhalationsbehandlingLuftrörsvidgande och slemlösande medicinerinhaleras 1 till 2 gånger per dag.Sekretmobilisering och evakueringFör att förflytta slem används olikastrategier och tekniker. Syftet är att påverkamängden luft och flöden i lungorna för atttransportera det sega sekretet motmunhålan. Små barn sväljer slemmetmedan större barn uppmuntras att spottaut det.Fysisk träningFöljer barnets mognad och består av:• puls och andningsfrekvenshöjandeövningar• rörlighets- och smidighetsövningar medtonvikt på bröstkorg, axlar och armar• styrketräning med tonvikt på muskler somär viktiga för andning och hållning• balans- och koordinationsövningar.95 cm i diameter, alternativt i föräldersknä. Under behandlingen ligger barnetbåde på mage och rygg samt på höger ochvänster sida. I samband med utandningenkan man trycka mjukt runt bröstkorgenför att påverka utandningsflödet.I magliggande på bollen stimuleras26 svensk idrottsforskning 4/2012


arnet till att lyfta huvudet och överkroppen,vilket stärker nacke och rygg.Barnet uppmuntras att sträcka sig eftersaker och här kan en spegel eller ettsyskon ge extra stimulans. Så småningomtar sig barnet upp på händer ochfötter på golvet, gör kanske en armhävning,övergår till att krypa och så småningomgåMellan 1 och 6 årNär barnet är cirka 1 år bör andningsgymnastikenbli mer aktiv. Blåsövningarhjälper till att tömma lungorna på luftoch att flytta slem. Övningarna går tillexempel ut på att blåsa ut ljus, blåsa påbomullstussar, pingisbollar och scarves.Barnet uppmuntras att hosta. Men ocksåandra mer skonsamma tekniker lärs uttill exempel att huffa, vilket är enforcerad utandning.Från ungefär två års ålder kan ettbarn, med handstöd, börja hoppa förstpå boll och sedan på en studsmatta. Föratt höja puls- och andningsfrekvensenanvänds mycket lekar och övningar iolika utgångsställningar och medkroppen som belastning, till exempelklättra i träd, i ringar, åla, rulla, krypaöver och under hinder och att hoppa.Den fysiska aktiviteten är nu lika medslemmobilisering, slemmet flyttar sig närandningsfrekvensen ökar.Studsmattan är ett viktigt träningsredskapunder hela uppväxten. Variationär betydelsefullt för att barnet ska tyckaatt det är kul. Använd gärna musik.Träningen under småbarnsåren är enlek, den ska vara lustfylld men ha etttydligt innehåll. Aktiviteterna ska vara30 minuter långa per dag och göras eftervarje inhalationsbehandling. I sexårsåldernbörjar många barn med aktivitetereller idrotter i föreningsform.Från skolstartenUtvecklingen av andningsgymnastikenliksom inhalationstekniken fortsätter närbarnet börjar i skolan. Barnet kan nu istörre utsträckning påverka sin andningoch variera andetagens djup. Motståndsandningmed hjälpmedel introducerasför att få en större variation.Ytterst få barn i Sverige har i dag enlungpåverkan som hindrar att de tränarpå samma vis som friska barn. De barnsom har en försämrad lungfunktion får ettän mer individanpassat program. Ombarnet sjunker i syrgasmättnad underträning kompenseras det med syrgas. Förskolbarn med CF kan konditionsträningenvarieras i det oändliga och pulsen börkomma upp 75 till 80 procent av maximalpuls. Övningar för balans, koordination,smidighet och styrka finns också med iprogrammet. Från att syftet med styrketräningeni yngre åldrar har varit en neuromuskuläranpassning blir den nu merexplosiv och uppbyggande. Vissa kommunerkan erbjuda barn med CF ett extragympapass i skolan. Ur CF-synpunkt voredet klart önskvärt med daglig gympa påschemat genom alla stadier.Barnet uppmuntras nu också till attträna på sin fritid utanför hemmet. Sjukgymnastensuppgift är att hjälpa barnet atthitta en egen idrott, individuell eller i lag– fotboll, gymnastik, innebandy, ishockey,ridning, simning, tennis och så vidare. Detviktiga är att träningen är kul och kanlocka till deltagande. Frekvensen, intensitetenoch durationen under träningenföljer normerna för friska barn. Den storautmaningen är motivationsarbetet, eftersomdet finns så mycket annat som lockar isamhället i dag.Under uppväxten utvecklas och ökarmineraliseringen av skelettet för att i 20års ålder uppnå den högsta mängdenbenmassa vi lagrar in under livet (13).Studier har visat att övningar som belastarskelettet före puberteten är positivt förskelettutvecklingen hos friska barn (14). Förbarn i den tidiga skolåldern läggs därför enstor vikt på övningar med kroppsegnaviktbärande belastningar. Barnen uppmuntrasäven att fortsätta med att hoppastudsmatta och hopprep.Från högstadiet och uppåtTonåringen behärskar nu förfinade teknikerför slemmobilisering och den tekniskaandningsgymnastiken är en mer integreraddel i inhalationsbehandlingen. Förhoppningsvisidrottar tonåringen rutinmässigt.Träningen är en del i behandlingen och skagöras minst 30 minuter per dag.Tät uppföljning och stöttning är viktigt,eftersom barn under tonåren ofta får nyaintressen som de tycker är roligare att göraoch som de hellre prioriterar.Referenser1. Hebestreit, A. m.fl. Am JRespir Crit Care Me. 2001.164:443-446.2. Kollberg, H. Int J Sports Med,1988. 9 Suppl 1:2-5.3. Sahlberg, M. m.fl. Chest. 2005.127: 1587-1592.4. Sahlberg, M. m.fl. Respiration.2008. 76:413-420.5. Andersson, T. m.fl. CystiskFibros. Medicinska Vetenskapsrådet.1994. s 9 ff.6. Gronowitz, E. m. fl. Acta Paediatr.2003. 92:688-693.7. Orenstein, DM. m. fl. PediatrRes. 1983. 17:267-269.8. Lannefors ,L. m.fl. Respir Med.2002. 96:681-685.9. Andreasson, B. m.fl. ActaPediatr Scand. 1987. 76:70-75.10. Blomquist, M. m.fl. Arch DisChild. 1986. 61:362-367.11. Stanghelle, J.K. m.fl. Int JSports Med. 1988. 9 Suppl 1: p.19-24.12. Gustafsson, P.M. m.fl. PediatrPulmonol. 2003. 35(1): p. 42-9.13. Bonjour, JP. m. fl. Clin EndocrinolMetab. 1991. 73:555-563.14. Sundberg, M. m.fl. CalcifTissue Int. 2002. 71(5):15. Rommens, J.M. m.fl. Science.1989. 245:1059-1065. 406-415.Kontaktmargareta.sahlberg@vgregion.seanders.lindblad@vgregion.se4/2012 svensk idrottsforskning 27


AV JOHAN PIHLBLAD, REDAKTÖRVintersportens laboratoriumCentrum för svensk vintersport finns på Mittuniversitetet i Östersund. Detsom började med ett rullband är nu en maktfaktor i sportvärlden. Vintersportcentrumhar i dag ett tiotal olika labb och närmare 30 anställda somjobbar med forskning, testverksamhet och produktutveckling tillsammansmed både idrotten och näringslivet.I ett källarutrymme bland svarvar ocharbetsbänkar står rader av längdskidstavari alla tänkbara längder, material och neonnyanser.Stavarna ingår ett kommersielltsamarbetsprojekt med ett företag ägt av denförre landslagsåkaren Christer Majbäck.Med hjälp av höghastighetskameror går detatt upptäcka hur en stav vibrerar beroendepå hur lång den är och i vilket material denär gjord. Målet kunna välja rätt stav till rätttillfälle, berättar professor Hans-ChristerHolmberg verksamhetsledare på Nationelltvintersportcentrum.I samma källare har skidförbundets servicegruppsin hemvist, när de inte är påresande fot. Här finns bland annat kylrum,vallabod och förråd med närmare ettusenpar skidor. Jämtland/Härjedalens idrottsförbundvar de som en gång startade Vintersportcentrum,det fanns ett behov av att görafysiologiska tester på landets elitskidåkare.Den direkta närheten till idrotten är fortsattmycket viktigt även om det nu är universitetetsom är huvudman. I dag är arbetet riktatmot skidåkning i alla dess former, men särskiltpå längden.– Vi är ledande i världen på smala skidor,säger Hans-Christer Holmberg.Forskning nära idrottenKlädd i lusekofta, med helskägg och yvigthår visar han vidare runt i Vintersportcentrumslokaler. En trappa upp pågår testermed unga längdåkare. De har sökt till någotav landets riksidrottsgymnasium och behövernu visa sin fysiska kapacitet på löpbandetför att komma in. I gymmet en bit borttränar långloppsåkaren Jerry Ahrlin.I dag har Vintersportcentrum cirka tio olikalabb och närmare 30 personer anställda.Hälften på heltid. Samtidigt finns ett stortHans-Christer Holmberg är verksamhetsledare för Vintersportcentrum.Foto: Johan Pihlblad”Det är rätt komiskt attden mest EU-kritiskaregionen i landet fickden här möjligheten”Sture Espwallutbyte med internationella forskare, framförallt från Österrike, Tyskland, Italien, USA,Norge, Danmark, berättar Sture Espwallsom är ställföreträdande verksamhetsledare.Syftet med forskningen är att den ska vararelevant och tillämpbar för idrotten. I labbkan man göra enkla fysiologiska tester somatt mäta den maximala syreupptagningsförmågan.Men också till exempel i detalj studeraskidåkarens rörelsemönster, det som påforskarspråk kallas för biomekanik, och hurkrafter fördelas när en skidåkare stakar. Denbiomekaniska forskningen inriktas mot attanalysera inre och yttre belastningar samtkrafter i kroppar och material. Det ger datasom sedan kan användas för att utveckla den28 svensk idrottsforskning 4/2012


FAKTA VINTERSPORTCENTRUMNationellt vintersportcentrum tillhörMittuniversitet i Östersund. Verksamhetenbestår av tester, forskning och teknologiskutveckling för att förbättra resultat inomolika vintersporter. Det startades som entestanläggning för skidåkning av Jämtland/Härjedalens idrottsförbund år 2002 ochinriktar sig än i dag främst mot skidsport.En viktig del är att integrera fysiologiskaoch biomekaniska mätningar för att mätakraft i kombination med en analys av t.ex.en skidåkarens rörelser. Verksamhetensomsättning år 2013 kommer att vara cirka14 miljoner kronor.individuella skidåkarens teknik och träning.Den mesta verksamheten finns här påcampusområdet i Östersund, men Vintersportcentrumhar även en fältstation i Årenågra mil bort.– Det senaste investeringen vi har gjortär ett mobilt labb som nu används för enhöghöjdsstudie tillsammans med SOK ochlängdskidåkningen, säger Sture Espwall.Ett ingående samarbete med Sverigesolympiska kommitté (SOK) gör att Vintersportcentrumockså kan titulera sigolympiskt testcentrum. I avtal som löpermellan varje vinter-OS köper SOK tjänster,som till exempel tester före och eftersäsongen för att få feedback på träningen.Hans-Christer Holmberg arbetar dessutomsom forsknings- och utvecklingschefpå SOK. Han har också fått bidragfrån Centrum för idrottsforskning för attforska om fysiologi och biomekanik inomelitidrott med fokus på aktivitetsnäraforskning.Kris ledde till satsningDen ekonomiska krisen på 1970-talet sloghårt mot Norrlands inland. Hög arbetslöshetoch utflyttning ledde till att regeringentillsatte en statlig enmansutredning. Denså kallade Mobergutredningen pekadeut naturen: fjällen, kylan och snön somen möjlighet att vända utvecklingen. Iavfolkningsbygden fanns en potentialför turismen att växa, och även idrottenkunde spela en viktig roll. Varför skulleJämtland inte kunna vara en plats förstora internationella tävlingar i vintersporter?Idrottsrörelsen tog till sig av rapporten.Efter många år av idoga försök för att fåmed sig finansiärer fick Riksidrottsförbundettill sist napp hos näringslivet ochde lokala och regionala myndigheterna.Tillsammans med rejäla bidrag från EUlades därmed grunden till satsningen påvinteridrotter i Åre och Östersund berättarSture Espwall.– Det är rätt komiskt att den mest EUkritiskaregionen i landet fick den härmöjligheten, säger han.En av de drivande krafterna var professorBengt Saltin, som också blev den försteverksamhetsledaren. Han var också enbidragande orsak till att Vintersportcentrumsedan år 2007 är en del av Mittuniversitetet.Starten är mycket viktig i skicross.Höghastighetskameran på Vintersportcentrumsfältstation i Åreavslöjar åkarens alla rörelser.Förbundskaptenen Tommy Eliassondemonstrerar. Foto: Johan Pihlblad4/2012 svensk idrottsforskning 29


Hampus Thyrén pustar ut efter attha testat sin maximala syreupptagningsförmåga.Han hoppaskomma in på skidgymnasiet iJärpen. Testledaren HampusLindblom mäter mjölksyrenivåernai blodet. Foto: Johan PihlbladNedan gör skidskytten EmelieLarsson samma typ av test.Martina Höök är testledare.Foto: Vintersportcentrum– Bengt Saltins mantra var att det måstekopplas till ett universitet och till forskningför att få långsiktighet och en högnivå på verksamheten. Verksamhetenbehöver vara mångfacetterad med forskningena dagen, studenter den andra,tester dag tre och så vidare för att få enbra användning av utrustningen som dåkan finansieras på olika sätt, säger StureEspwall.Skidor på internetEn kraftig duns hörs från ett av testrummen.Emil Thyrén 16 år från Söderhamnhar just mätt sin maximala syreupptagningsförmågapå ett löpband tills beneninte längre bar honom. Målet är skidgymnasieti Järpen. Testledaren Hampus Lindblomnoterar i sina papper.– Samma utrustning som avvänds för tester,forskning och studenter kan användas ävenför företag. Forskningsresultat som kommerut härifrån kan även användas i kommersielltsyfte och för att göra praktisk nytta,säger Sture Espwall.Den senaste delen i den utvecklingen ärutrustning kopplad till internet. Sakernasinternet (internet of things) är hett blandforskare inom informationsteknologi. Alltfler föremål i vår vardag väntas bli uppkoppladei framtiden. Enligt Institutionen fördata och systemvetenskap på Stockholmsuniversitet räknar man med att det finns 24miljarder uppkopplade prylar år 2020. Hälftenav dem väntas kommunicera via mobilnäten.Här ser Vintersportcentrum storamöjligheter till nytta både för idrotten ochkommersiellt.– Ett intressant projekt som ligger i pipelineär nästa generation av tester och uppföljningav träning. Vi har valt att kalla det internetof sports, säger Sture Espwall.Tillsammans med forskningsorganisationenSwedish institute of computer science(SICS) i Kista arbetar de för att utveckla produktersom är användarvänliga och som gåratt ta med sig ut i till exempel skidspåret.Det handlar bland annat om att nyttja denutveckling som har skett inom sensorteknologi.Sensorer går nu att göra väldigt små.Med hjälp av sensorer i till exempel gyronkan man studera kroppens rörelser i realtidoch lagra, mäta och skicka väldigt storamängder information. Det går till exempelatt se vilka tekniker som en skidåkare haranvänt. Accelerometrar mäter också hastigheten.– Tidigare var det här tunga saker som manhade i en ryggsäck som vägde flera kilon.Nu kan man ha en liten telefon som vägernågra gram tejpad mot kroppen. Just nutestas den första produkten. Det är en appsom skidlandslaget använder för att i realtidoch efterhand få feedback på hur man hargenomfört ett träningspass, berättar StureEspwall.Nu testas tekniken av eliten. I en snarframtid tror Sture Espwall att det kan varaen julklapp till motionären.– Mass follows class. Om eliten använder dethär är det även intressant för Vasaloppsåkarenså småningom.30 svensk idrottsforskning 4/2012


InbjudanKonferens omhbtq och idrott15 mars 2013 • Norra Latin i StockholmNär: 15 mars 2013Tid: 09.00–16.15Var: Norra Latin i Stockholm, Drottninggatan 71bUngdomsstyrelsen, Centrum för idrottsforskning, RFSL, RFSLUngdom och Riksidrottsförbundet bjuder in till en dag där nyforskning presenteras och intressanta föreläsare berättar omunga hbtq-personer och idrott.Konferensen riktar sig till dig som representerar en idrottsorganisation,utbildar idrottsledare som riktar sig till unga, personersom är verksamma inom idrott som riktar sig specikt till hbtqpersonersamt forskare inom området idrott och hälsa.Förmiddagen innehåller föreläsningar om bland annat hbtqungdomarsbild av villkor och erfarenheter inom svensk idrott.Du får också ta del av nya siffror om unga hbt-personers idrottande.Under eftermiddagen presenteras en studie om homoochbisexuella elitidrottare erfarenheter av heteronormer inomidrotten och från USA kommer författarna till rapporten Onthe team som innehåller rekommendationer för inkludering avkönsöverskridande idrottare.KostnadKonferensavgiften är kostnadsfri. Anmälan är bindande efter den15 februari, vilket innebär att debitering med 495 kronor kommerske vid avanmälan efter detta datum.Sista anmälningsdag 15 februariAnmäl dig här:http://www2.ungdomsstyrelsen.se/crs/Registration.do?confId=379Kontakta Ungdomsstyrelsenhbt@ungdomsstyrelsen.seUnder åren 2011–2013 har Ungdomsstyrelsen ett regeringsuppdrag attgenomföra utbildningsinsatser för personal som arbetar inom fritidsverksamheterför unga, i syfte att öka deras kompetens att skapa öppna ochfördomsfria miljöer för unga hbt-personer. Denna dag är en del i dennasatsning.Program09.00 Konferensen öppnasUngdomsstyrelsen presenterar regeringsuppdragetMötesplatser för unga hbt-personer och nya siffror omunga homo- och bisexuella och unga transpersonersidrottsutövande.09.30 Hbtq-ungdomar och idrottFör ator kan idrotten vara en frizon där man träffarsin första tjej och ingen kollar snett i omklädningsrummet.De homo- och bisexuella killarnas erfarenheter ärdesto sämre och präglas mer av utanförskap och trakasserier.Unga transpersoner utestängs genom idrottenskönsuppdelning. Hbtq-ungdomar har under 2012 gett sinbild av villkor och erfarenheter inom svensk idrott. Kartläggningenär en del i ett samarbetsprojekt mellan RFSL,RFSL Ungdom och Riksidrottsförbundet. Presentation avFrida Darj, RFSL Ungdom, och Mathilda Piehl, RFSL.10.40 Paus11.00 Diskussion och interaktivitet utifrån studien11.20 ”För en öppnare idrott”Under 2010–2013 ska pilotprojektet ”För en öppnareidrott” utbilda idrottsaktiva i Västra Götalandsregionen inormer rörande kön och sexualitet i idrotten. ProjektledareMoa Magnusson berättar om projektets upplägg,metod och resultat.11.40 Lunch12.40 Elitidrotten befriar och begränsarHur förhåller sig homo- och bisexuella elitidrottare tillidrottens köns- och sexualitetsnormer? Och hur utmanarde dessa? Studien Heteronormativitet inom tävlingsidrotten– som homo och bisexuella personer erfar denvisar att tävlingsidrotten delvis präglas av heteronormersom begränsar idrottares handlingsutrymme. Men inomidrotten nns även frizoner med er möjligheter änbegränsningar. Presentation av Håkan Larsson.13.30 Diskussion och interaktivitet utifrån studien13.50 Paus14.10 On the TeamProjektet Equal Opportunity for Transgender Studentsgenomfördes I USA 2009-2010. En tankesmedja beståendeav amerikanska tränarförbundet, studentförbund,transidrottare och ett stort antal experter på transfrågorarbetade fram åtgärdsrekommendationer förinkludering av könsöverskridande idrottare. Projektetutmynnande i rapporten On the Team. Presentation avPat Grifn och Helen J Carroll. Programpunkten är påengelska.15.40 Diskussion och interaktivitet utifrån projektet16.00 Summering och avslutning16.15 Slut på konferensenFör mer information: www.ungdomsstyrelsen.se/hbtq4/2012 svensk idrottsforskning 31Sprid gärna inbjudan vidare till andra som du tror kan vara intresserade!


AV PETER SCHANTZ, PROFESSOR GIHFysisk aktivitet, hälsaoch hållbar utvecklingKan fysisk aktivitet bidra till både folkhälsa och en hållbar utveckling?Det är en övergripande frågeställning för FoU-gruppen för rörelse,hälsa och miljö vid GIH. I tre artiklar ger vi exempel på vår forskningom aktiva transporter. Men först ut en beskrivning av hur hållbarutveckling ställer krav och kan samverka med området fysisk aktivitetoch folkhälsa.Grönska stimulerar till fysiskaktivitet. Foto: Johan PihlbladÅ r 1987 kom en skrift som skullesätta agendan för genomgripandebehov av samhällsutveckling. Jag syftarpå slutrapporten från FN:s världskommissionom miljö och utveckling OurCommon Future (1). Bakgrunden tillkommissionens arbete var den eskalerandebelastningen på miljön i vidbemärkelse, och de risker som fannsatt situationen snabbt skulle förvärrasgenom en förväntad befolkningsökning.Avgörande frågor var: Hur ska manförsörja en allt större befolkning medmat och energi, utan att förvärra denekologiska situationen. Hur ska skogsavverkningenoch ökenspridningenminskas? Hur ska man bekämpa fattigdomen?Hur ska man klara av vattenförsörjningen?Hur ska myndigheternaförändra arbetet för att få en helhetssynoch förutsättningar för att verka förbyggandeoch motverka miljöhoten?Hur ska man kunna omdana västvärldenssamhällen, förändra livsstilaroch utveckla teknik så att vi förbrukarmindre energi? Hur?I rapporten fick begreppet ”hållbarutveckling” sin definition som enutveckling som ”tillgodoser dagensbehov utan att äventyra kommandegenerationers möjligheter att tillgodosesina behov.” Kommissionens tydligabudskap var att inte betrakta miljöfrågornaisolerat, utan att värdera ochhantera dem utifrån ett bredare förhållningssättän vad man tidigare hadegjort. Att kombinera perspektiv frånekologi med ekonomiska och socialafaktorer bedömdes vara en framkomligväg.I dag, 25 år senare, känns dessvärremycket av problembeskrivningen ochanalysen igen. Visserligen kan man uppfattamånga ljusglimtar, men även atten hel del av de värsta scenarierna i rapportenär på väg att bli verklighet. Denglobala uppvärmningen är ett sådantexempel (2). Vidare går befolkningsökningensnabbare än vad kommissionenberäknade år 1987. Och i både Indienoch Kina har den ackompanjerats av förändringari livsstilar som alltmer liknarde som länge funnits i väst, vilket ledertill en ökad förbrukning av både energioch fossila bränslen. Västvärldens misstagupprepas alltså.Aktivitet bör bidra till hållbarhetVad har då detta att göra med fysiskaktivitet och folkhälsa? Ett första svar äratt hållbar utveckling har att göra medalla samhällssektorer. Fysisk aktiviteti vid bemärkelse, inklusive idrotts- ochfriluftslivsrörelserna samt ämnet idrottoch hälsa i skolan, är en sådan sektor.De olika delkulturerna inom sektorn,och livsstilar knutna till dem, behöveralla belysas ur ett perspektiv av hållbarhet.Och, menar jag, respektive delkulturbehöver förhålla sig till och sökamedverka till en hållbar utveckling.Om syftet med fysisk aktivitet är en32 svensk idrottsforskning 4/2012


ättre folkhälsa finns det närmast anledningatt ställa sig frågan hur befolkningenska kunna vara så aktiv att de tillgodogörsig hälsovinsterna, och att det samtidigtsker under betingelser som helst bidrartill en hållbar utveckling. Om en aktivlivsstil, och de faktorer som omger den,istället bidrar till en ohållbar utvecklingpåverkar det folkhälsan negativt. Effektenkanske inte märks i Sverige, åtminstoneinte i ett kortare perspektiv, men väl påandra ställen på vår jord.Vi har alltså anledning att fråga ossvilka krav som fältet hållbar utvecklingställer på fältet fysisk aktivitet och folkhälsaför att det senare inte ska motverkaen hållbar utveckling utan helst stöttaden. En annan fråga berör om de bådafälten kan samverka och ömsesidigt stärkavarandra, och i så fall hur.Att planera för fysisk aktivitet och folkhälsaär i sig krävande. Det handlar blandannat om att förhålla sig till de behovsom finns för olika människor beroendepå ålder, kön, etnicitet, fysisk kapacitet,privatekonomi, livsmiljö, geografi, klimatoch ljusförhållanden. Vidare måste manalltid beakta behovet av miljöer för fysiskaktivitet.Om man till det lägger behovet av atthitta lösningar som harmonierar med enhållbar utveckling, ja då ökar komplexiteten(3). Låt mig här bara ange två typer avkravspecifikationer för de lösningar somföreslås: Det hela måste vara ekonomisktförsvarbart, och lösas inom ramen förbehov av en kraftigt minskad energiförbrukningper capita, och en urfasning avfossila bränslen. Därav vår forskningsgruppsintresse av att studera aktivatransporter.Kollektivtrafik, grönska och rörelseHur kan då hållbar utveckling och aktivitetoch folkhälsa samverka och ömsesidigtstärka varandra? Låt mig ge två exempel.Det första bygger på studier av vilka faktoreri närområdet där man bor som kanbidra till att vi blir mer fysiskt aktiva. Detär en forskningslinje som under 2010-talet har lett till många studier, och förnågra år sedan publicerades en sammanfattningav resultat från elva länder (4).Den visade att om man har nära till hållplatserför kollektivtrafik, affärer, rekreationsmöjlighetertill låg kostnad samt trottoareroch infrastruktur för cykel, ja dåökar sannolikheten för att människor ärfysiskt aktiva med hundra procent.Av detta kan vi dra slutsatsen attstads- och trafikplanering verkar kunnapåverka vår fysiska aktivitet, blandannat genom att skapa förutsättningarför ett mindre bilberoende. Vidarebidrar resultaten med en ny aspekt avnytta vid kostnads- och nyttoberäkningarför kollektivtrafik, nämligenfysisk aktivitet. Då dessa beräkningarnormalt sett utgör underlag vid beslutinom transportsektorn, är det ett exempelpå fynd som kan stärka förutsättningarnaför både fysisk aktivitet och enhållbar utveckling (5).Det andra exemplet bygger på studiersom talar för att grönområden ärmycket uppskattade miljöer för fysiskaktivitet, och att grönska verkar stimuleratill fysisk aktivitet (6-8). Det skullealltså kunna vara ett motiv för att spara,skydda och utveckla grönområden näradär människor bor. Ytterligare ett motivkan vara att samma grönområden kanbidra till att upprätthålla biologiskmångfald, vilket är ett viktigt krav för enhållbar utveckling (3).En tredje form av stöd kan hämtasfrån studier inom miljöpsykologi ochmiljöepidemiologi, vilka har visat attgrönska i närområdet där man bor påett positivt sätt påverkar välbefinnandetoch motverkar sjuklighet och en för tidigdöd (9). Här handlar det således om attsåväl ekologiska som ekonomiska ochsociala faktorer kan samverka, och bildabreda underlag för beslut. Att den kombinationenav motiv verksamt kan bidratill beslutsfattande för en hållbar utvecklingkan man se i den politiska processsom ledde till att Stor-Stockholm år1995 fick Sveriges första nationalstadspark(10).Omställningen av samhället till enhållbar utveckling behöver gå betydligtsnabbare än under de senaste decennierna.Här måste alla samhällssektorersöka bidra. När det gäller fältet fysiskaktivitet i vid bemärkelse menar jag attdet har allt att vinna på att tänka, planera,omdana, utbilda och forska medhållbar utveckling som ett inkluderatperspektiv.Referenser1. UN World Commission onEnvironment and Development.Our Common Future. 1987.2. The World Bank. Turn Downthe Heat. Why a 4oC WarmerWorld Must Be Avoided. 2012.3. Schantz, P. Svensk Idrottsforskning.2006. 3:4-7.4. Sallis, JF. mfl. Am J Prev Med.2009. 36(6):484-90.5. Sælensminde, K. TranspRes Part A Policy Pract. 2004.38(8):593-606.6. Schantz, P. Svensk Idrottsforskning.2003. 1:6-11.7. De Vries, S. mfl. Contributionsof Natural Environmentsto Physical Activity. I: Forests,Trees and Human Health, (Eds.Nilsson, K. mfl). 2011.8. Wahlgren, L. mfl. BMC PublicHealth. 2012. 12:168.9. Hartig, T. mfl. Health benefitsof nature experience. I: Forests,Trees and Human Health, (Eds.Nilsson, K. mfl). 2011.10. Schantz, P. The Formationof National Urban Parks. I: TheEuropean City and Green Space.(Ed. Clark, P.). Historical UrbanStudies Series (Eds. Pinol, J.mfl). 2006. s. 159-174.Kontaktpeter.schantz@gih.seTurn DowntheVärldsbankens klimatrapport inovember gav en dyster bild avutvecklingen på planeten.HeatWhy a 4°C Warmer WorldMust be Avoided4/2012 svensk idrottsforskning 33


Bättre undersökningarger en bättre folkhälsaCykling har en stor potential att bidra till bättre folkhälsa. Resvaneundersökningarfrågar ofta efter restiden. Men sällan om till exempelresans längd, som behövs för att mäta cyklistens intensitet. Om cykelnska ta en större plats trafiksystemet behöver mätningen och uppföljningenbli bättre.Erik StigellFil. dr.Gymnastik- och idrottshögskolanC y k l i n g är i ropet som aldrig förr.Cyklandet ökar i de stora städerna,försäljningen av cyklar ökar, det skrivsmer om cykling i pressen och den 31oktober i år presenterades Sverige förstaoffentliga utredning som bara handlarom cykling. Idrottsforskningen är ocksåmed på resan. Denna artikel bygger påen avhandling med titeln Assessment ofactive commuting behaviour – walkingand bicycling in Greater Stockholmfrån september 2011 (1). Avhandlingenhandlar i huvudsak om att utvärderacyklister och fotgängares fysiska aktiviteti samband med arbetspendling.Cykling är dock inte bara en formav fysisk aktivitet, det är också etttransportsätt. En beskrivning av cyklingmåste därför vara bred och även taupp hur cykling betraktas av andravetenskapsområden. Syftet med dennaartikel är att ge en bredare bild av hurcykling och cykelpendling mäts i dagoch ge förslag på hur dagens mätningarkan utvecklas så att fler aspekter avcykling kan följas upp. För att göraframställningen enklare avgränsar jagmig till att beskriva mätning av cyklingäven om avhandlingen också behandladefotgängare. Gång och cykel är förvissotvå skilda färdsätt men när det gällermätning och uppföljning uppvisarde stora likheter i hur de hanteras avstatliga myndigheter.Pendling som problemlösareEn forskningsfråga brukar motiverasmed att den har ett inomvetenskapligtintresse eller ett samhällsintresse ochhelst båda två. Intresset för mätning avcykelpendling har tydligt uttryckts av denkanadensiske forskaren Roy Shephardsom i två översiktsartiklar identifieratkunskapsbrister och efterfrågat bättremätning (2,3). Cykling och cykelpendlingframhålls även regelbundet som enlösning på problem inom trafik, miljö ochfolkhälsoområdet formulerade i nationellamåldokument och policyprogram.Att formulera lösningen i skrift räckeroftast inte för att få en förändring tillstånd. Problemlösning kräver ocksåhandling och genomförande. Ett sätt attstimulera till handling är att följa upp ochutvärdera uppsatta mål. Utvärderingenger då en återkoppling till beslutsfattarnasom vid behov kan tillsätta nya resurseroch vidta nya åtgärder. Utvärderingeni sig själv kan skapa en positiv spiral avhandlingskraft som får tjänstemän ochutförare att agera effektivare och mermålinriktat. Ofta pratar man om ”Whatgets measured gets managed”, det villsäga att de mål som mäts och utvärderashar större sannolikhet att också bligenomförda. Vad och hur man följer uppoch mäter kan således också påverka vadsom i slutändan blir genomfört.Här följer tre exempel på områden därcykelpendling och cykling kan vara endel av lösningen på ett samhällsproblem.Exemplen kommer från tre olikasamhällssektorer: folkhälsa, miljö ochtrafik. Det första exemplet handlar om attökad cykling kan bidra till att förbättrafolkhälsan. Ett problem i vår tid är att virör oss för lite och sitter stilla för mycket(4,5). Fysisk aktivitet är därför ett av elva34 svensk idrottsforskning 4/2012


nationella folkhälsomål. Ett sätt att ökaden fysiska aktiviteten är att i högregrad välja transportsätt där vi själva äraktiva. I en rapport från år 2008 lyfterFolkhälsoinstitutet fram cyklingen:”Aktiv transport – att gå, cykla ellergenom annan form av fysisk aktivitetförflytta sig till en viss målpunkt –ären av de viktigaste formerna av fysiskaktivitet.” (6)Det andra exemplet är att man oftaframhåller ökad cykling som en lösningpå de miljöproblem i städerna somorsakas av biltrafiken, till exempel buller,avgaser och koldioxidutsläpp. Eftersomcykeln är utsläppsfri och inte bullrar sesden som ett miljövänligt alternativ tillbilen, framför allt för korta resor upptill fem kilometer. Stockholm är en stadmed återkommande problem på mångagator med höga halter kväveoxideroch partiklar i luften. Halternaöverskrider ofta vad som är tillåtet enligtmiljökvalitetsnormerna i miljöbalken.I ett förslag till åtgärdsprogram för attkomma tillrätta med problemen pekarLänsstyrelsen ut att ”främja gång- ochcykeltrafik” som en långsiktig åtgärd (7).Trafiken är ett område där cykeln förstnyligen börjat betraktas som en lösning.I Stockholm och andra större städer ärdet trafikträngseln på bilvägarna somgjort cyklingen intressant. Motiveringenär att cykeln tar mindre plats än en bil,både i trafiken och när den är parkerad.I linje med det har Stockholms stad i årbeslutat om en framkomlighetsstrategidär är en av fyra huvudstrategier för attminska trängseln är: ”Fler människoroch mer gods ska kunna förflyttasgenom att fler använder kapacitetsstarkafärdmedel, det vill säga kollektivtrafik,cykel och gång.” (8)De tre exemplen ger antydningarom att cykling är en bra företeelse,men frågan är om inte cykelpendlingär en särskilt bra form av cykling.Cykelpendlingen avlastar trafiksystemetmest, eftersom den oftast ägerrum på morgon och eftermiddagpå tider då också trängseln ochmiljöproblemen är som störst. Sett urett folkhälsoperspektiv är cykelpendlingi särklass eftersom det sker regelbundetoch därför lätt blir en vana. Att flermänniskor cyklar till jobbet eller i andraärenden är något som företrädare förflera samhällssektorer eftersträvar.Frågan är hur enkelt det är att följa uppalla goda intentioner och mål med hjälpav offentliga institutioner och befintligadatainsamlingar.Få regelbundna mätningarFlera cykelrelaterade undersökningargörs varje år av ideella organisationer,privata företag, forskare ochmyndigheter. Men få av dem upprepas.De fåtalet regelbundna undersökningarsom finns görs av statliga Trafikanalys(resvaneundersökningar ungefär vartfemte år), Statistiska centralbyrån(undersöker levnadsförhållanden ochtidsanvändning), samt Polisen ochlandets sjukhus (rapporterar löpande incykelolyckor). Många kommuner mäterockså cykelflöden på vissa gator.Vad man mäter i dag kan till stordel förklaras av vad man mätt undertidigare årtionden. Det kan tyckas varakonservativt men beror på att mätningär relativt kostsamt. Enkätfrågor ochformulär är dessutom etablerade sedanen lång tid tillbaka. Ändras en frågabryts mätserien och jämförbarhetenmellan åren går förlorad. Plockar manin nya frågor riskerar formulären att tillslut bli för långa vilket kan leda till enlägre svarsfrekvens. Cyklingen har i dagen annan roll i samhället men den gamlaFoto: Lennart Månsson BildbyrånBild nedan: Cykling i städer har börjatbli mer uppskattat av trafikplanerareeftersom cyklarna tar så mycketmindre plats än bilarna.Foto: carltonreid/Flickr4/2012 svensk idrottsforskning 35


CYKELPENDLING I STOCKHOLMEtt exempel på mätning av cykelpendlinghar jag hämtat från min avhandling (1). I enenkät fick ett stort antal pendlare uppgehur ofta de cyklade till sitt arbete per veckaunder olika månader. Dessa cykelfrekvenserkombinerade jag med den tid de uppgivitatt cykelturen vanligtvis tar. Resultatet blirdå antalet cykelpendlingsminuter per veckaför varje månad under året. Dessa minuterkan sedan jämföras med rekommendationenför fysisk aktivitet som är på 150minuter per vecka.Figuren visar de betydande säsongsvariationersom finns bland cyklisterna men sominte finns bland fotgängarna. Det kan tolkaspå olika sätt men det antyder att det finnsen möjlighet att öka cyklandet blandbefintliga cyklister, till exempel genombättre skötsel av cykelvägarna vintertid.Figuren väcker också frågan om vilkafärdmedel cyklisterna byter till undervintern och om de på något sätt kompenserarför bortfallet av fysisk aktivitet fråncykling genom annan motion eller träning.Svaret på den första frågan är att någrabyter till att promenera, som figuren visar.Resten kanske byter till sitt näst bästafärdsätt, cirka 60 procent uppgav att det ärkollektivtrafik. Ett byte från cykel tillkollektivtrafik minskar förvisso den fysiskaaktiviteten men inte lika mycket som om debytt till bil, eftersom kollektivtrafiken oftastmedför promenader till och från enhållplats. De som byter till bilpendlingriskerar, förutom minskad fysisk aktivitet,dessutom att också öka sin stillasittandetid. Också det en hälsorisk (5).Pendlingsminuter per vecka, medianvärdePendlingsminuter per vecka, medianvärde250200150100250200150100505000MänJan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sept Okt Nov DecMånadKvinnorJan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sept Okt Nov DecMånadGC = Pendlare som omväxlande går och cyklarc = Endast cykelturerc+g = Både gång- och cykelturerRek. FArekommend.fysiskaktivitetpå 150 min150permin/veckaFotgängareCyklisterGC‐grupp c+gGC‐grupp cRek. FArekommend.150fysiskaktivitetmin/vecka på 150 perveckaFotgängareCyklisterGC‐grupp c+gGC‐grupp cmätpraktiken lever fortfarande kvar.Den folkhälsoaspekt som tilldragitsig störst intresse historiskt är antaletskadade och dödade cyklister. Sedanår 1998 samlas olycksstatistik idatabasen STRADA (Swedish TrafficAccident Data Acquisition) sombygger på sjukhusrapporterade ochpolisrapporterade trafikolyckor. I linjemed intresset för cyklisters skador hardet statliga transportforskningsinstitutetVTI sedan år 1988 också mätthjälmanvändningen i landet. Sedanår 2004 genomför Folkhälsoinstitutetdessutom årligen en nationellfolkhälsoenkät med frågor om hur fysisktaktiv svensken är en vanlig vecka. Ingafrågor rör dock specifika aktiviteter somcykling.Det bristande intresset för cyklingsom transportsätt har gjort att endast ettfåtal aspekter av cyklingen har mäts. Degamla instrumenten, som utveckladesi en tid då cykeln bara var ett problem,passar inte alltid för de nya behov avdatainsamling som uppstår när cykelnistället ska axla rollen som lösningen påallehanda samhällsproblem. Slutsatsenär att forskningen måste utveckla nya sättatt samla in nya variabler för nya syften.Det kan också kräva att nya metodermåste utvecklas och testas. Bättre mätningkan också sätta press på makthavare attfaktiskt förverkliga de goda intentioner36 svensk idrottsforskning 4/2012


och vackra mål som finns för att ökacyklingen.Att mäta cyklingens hälsopåverkanCyklingen påverkar folkhälsan på en radolika sätt men jag väljer här att förenklapåverkan till tre viktiga områden:hälsofrämjande fysisk aktivitet, avgasersom man andas in och skador till följdav trafikolyckor. Dessa positiva ochnegativa resultat av att cykla har någranederländska forskare försökt väga motvarandra (9). De uppskattade att denpositiva effekten av fysisk aktivitet är runtnio gånger större, mätt i levnadsdagar,än de negativa effekterna av att andas indålig luft och exponeras för olycksrisker itrafiken.För att få reda på hur mycket fysiskaktivitet cyklingen bidrar med behövsdata om hur lång tid, hur snabbt och hurofta man cyklar. Man kan också behövakomplettera med bakgrundsuppgifterom cyklistens fysiska aktivitetunder arbete och fritid med mera. Iresvaneundersökningar finns alltidfrågor om restid men sällan om avstånd.Att mäta avståndet har flera fördelareftersom det är en fast variabel som intevarierar från dag till annan. Till skillnadfrån restiden som påverkas av stopp vidrödljus med mera. Tillsammans medrestiden ger också avståndet en uppgiftom medelhastigheten som i sin tur ärett mått på intensiteten i den fysiskaaktiviteten.Hastighet är annars en variabel somaldrig finns med i officiella mätningar.Oftast antar man att cykling sker imåttligt tempo. Men med de rättaförutsättningarna kan också enpendlingstur ske med hög intensitet, detvill säga med en medelhastighet över 20km/h. Hälsofördelarna med att hålla enhögre hastighet, även om cykeltiden blirkortare, blev nyligen framförda av dendanske forskaren Peter Schnohr (9). Högrehastighet kan dock öka skaderisken vid enolycka eftersom cyklistens rörelseenergiblir större. Många cykelvägar har inteheller en utformning som passar snabbarecykling. Tvära kurvor, dålig beläggningoch smala passager är inte ovanligt påstora pendlingsstråk.För att mäta exponeringen för skadligaavgaser och trafikolyckor behöver manveta hur länge och hur ofta människorcyklar, men också när man de cyklar ochframför allt var de cyklar. Kväveoxider(NO x)och partiklar (PM 10) kommerfrån biltrafiken och blir därför merkoncentrerade på trafikerade gator ochunder tider då biltrafiken är tät. Densom cyklar när trafiken är gles och på enlågtrafikerad gata andas in en mindremängd avgaser (11). En annan viktigaspekt är att inte behandla cykelpendlaresom en homogen grupp. Olika personligaegenskaper som kön och ålder kanpåverka hur man cykelpendlar (12). Entysk studie har också visat på betydelsenav en lokal eller nationell cykelkultur (13).Kartan är den bästa måttstockenFör att samla in de nya variablerna behövsnya användbara metoder. I dag vet mansällan var cyklisterna cyklar. För att fåsäkrare uppgifter om det och cykelturenslängd bör dagens undersökningarkompletteras med kartor där cyklisternafår ange vilka gator de cyklat på. Kartornakan vara på papper eller finnas digitaltpå en webbsida. Med kartans hjälp kancyklisterna enkelt svara på frågan om varde har cyklat, samtidigt som man lättarekan beräkna det cyklade avståndet genomatt mäta på papperskartan eller via ettGIS-program (datorprogram för hanteringav geografiska informationssystem).Undersökningar från Stockholm visaratt pendelcyklister är duktiga på att ritain sin riktiga cykelrutt på kartan ochockså upprepa samma sak efter två veckor(14,15). En utvärdering av olika metoderför att uppskatta avstånd visar ocksåatt mätning av färdvägar inritade på enkarta ger giltigare resultat än alternativametoder, som att låta cyklister självaskatta avståndet, mäta fågelvägen, mätakortaste vägen eller mäta avståndet meden GPS (14). Kartan ger också möjlighetertill geografiska analyser, till exempel attberäkna cyklisters exponering för avgaseroch trafikfarliga platser som varierarmellan olika geografiska områden.Referenser1. Stigell, E. Assessment of activecommuting behaviour: walkingand bicycling in Greater Stockholm,in Örebro University,School of Health and MedicalSciences. 2011.2. Shephard, R. Sports Medicine.2008. 38:751-758.3. Shephard, R. Current CardiovascularRisk Reports. 2012.6:299-306.4. Statens folkhälsoinstitut. FYSS2008: fysisk aktivitet i sjukdomspreventionoch sjukdomsbehandling.2008.5. Statens folkhälsoinstitut.Stillasittande och ohälsa – enlitteratursammanställning. Vol. R2012:07. 2012.6. Faskunger, J. Aktiv transport –på väg mot bättre förutsättningarför gång- och cykeltrafik. Vol. R2008:31. 2008.7. Länsstyrelsen i Stockholmslän. Åtgärdsprogram för kvävedioxidoch PM10 i Stockholmslän (Remissversion). 2012.8. Stockholms stad. Framkomlighetsstrategiför Stockholm2030. 2012.9. de Hartog, J.J. mfl. EnvironmentalHealth Perspectives.2010. 118:1109-1116.10. Schnohr, P. mfl. EuropeanJournal of Preventive Cardiology.2012. 19:73-80.11. Hertel, O. mfl. The Science ofThe Total Environment. 2008.389:58-70.12. Bernhoft, I.M. mfl. TransportationResearch Part F: TrafficPsychology and Behaviour. 2008.11:83-95.13. Goetzke, F. mfl. Urban Studies.2011. 48:427-437.14. Stigell, E. mfl. Journal ofTransport Geography. 2011.19:563-574.15. Schantz, P. mfl. Medicine &Science in Sports & Exercise.2009. 41:472-8.Kontaktstigell.erik@gmail.com4/2012 svensk idrottsforskning 37


Färdvägsmiljöer vid cyklingtill och från arbetetAtt cykla till jobbet kan vara en möjlighet för fler att bli fysiskt aktivaoch bidra till en bättre folkhälsa. Miljön kan ha betydelse. Vår forskargrupphar skapat en enkät för att studera cykelpendlares upplevelserav färdvägsmiljöer i Stockholms inner- och ytterstad. I min avhandlinghar jag prövat och använt enkäten.Lina WahlgrenDoktor i idrottGymnastik- och idrottshögskolanI dag är det vanligt att människoruppger att de låter bli att idrotta ochmotionera på grund av tidsbrist (1). Objektivaaspekter, liksom människors upplevelserav den omgivande miljön, antaspåverka beteendet (2). Till exempel kan encykelbana vara säker, objektivt sett, menuppfattas som osäker. Det skulle eventuelltkunna leda till ett uteblivet beteende– att man slutar att cykla. Därför är detviktigt att studera människors upplevelserav färdvägsmiljöer. Arbetspendling medcykel innebär sannolikt ett upprepat beteende– cykling längs en specifik väg. Detinnebär att dessa cyklister blir väl bekantamed sina färdvägsmiljöer.Enkäten ACRESForskning kring miljöer och fysisk aktivitetär relativt ung (3). Olika forskningsstrategier,var och en med styrkor ochsvagheter, har använts för att undersökaområdet. En svaghet är att forskarna harmätt miljö och fysisk aktivitet separat ochsedan kopplat samman dem. Det betyderatt det saknas kunskap om var denegentliga fysiska aktiviteten äger rum. Enannan svaghet är att det saknas en specificeringav både miljö och fysisk aktivitet(4).Därför har vår forskargrupp skapaten enkät – the Active Commuting RouteEnvironment Scale (ACRES) (5). Syftetmed enkäten är att studera fysiskt aktivaarbetspendlares upplevelser av sina självvaldafärdvägsmiljöer. ACRES matcharfärdvägsmiljö och cykelpendling. Vidarehar vi valt att studera färdvägsmiljö somspecifik miljö och cykelpendling som enspecifik fysisk aktivitet. Det ledde framtill min avhandling i ämnet idrott vidÖrebro universitet: Studies on Bikeabilityin a Metropolitan Area Using the ActiveCommuting Route Environment Scale(ACRES) (6).Det område som vi studerat är Stockholmsinner- och ytterstad. Innerstadeninnefattar Gamla stan, Södermalm, Kungsholmen,Vasastan, Norrmalm och Östermalm.Dessa två områden representerarskilda miljöer. Innerstadsmiljön består avtätare byggelse och gator som kännetecknasav rutnätssystem, vilket är typiskt föreuropeiska storstäder.Enkäten består av 18 frågor (6). Femtonav dessa frågor avser att mäta följande faktoreri färdvägsmiljön: avgas, buller, flödetav motorfordon, hastighet hos motorfordon,hastighet hos cyklister, trängseli blandtrafik, trängsel bland cyklister,konflikter, cykelbana, grönska, fulhet ellerskönhet, vägens dragning, backighet,rödljus och färdväg (kort eller lång). Resterandetre frågor handlar om upplevelser avfärdvägsmiljön som helhet: hur färdvägsmiljönsom helhet upplevs, om miljön mancyklar i som helhet upplevs som stimulerandeeller motverkande och hur tryggeller otrygg man känner sig som cyklist itrafiken under sin färd.Varje fråga behandlar Stockholmsinner- och ytterstad separat. Deltagarna iundersökningen ombands att skatta sinahelhetsupplevelser av sina färdvägsmiljöerbaserat på de senaste två veckorna. Deinformerades inte om syftet med ACRES.Miljöns påverkanI avhandlingen ingår tre studier (5,7,8).Syftet med studie 1 var att mäta ACRES:s38 svensk idrottsforskning 4/2012


validitet (giltighet) och reliabilitet (pålitlighet).Studie 2 hade tre syften. Det första varatt upprepa mätningarna av giltighetenpå en större grupp av cykelpendlare. Denstörre gruppen möjliggjorde en uppdelningav män och kvinnor. Cykelpendlarnarekryterade via annonsering. Det andrasyftet var att jämföra skattningar av färdvägsmiljöermellan deltagare rekryteradevia annonsering och via direkt kontakti färdvägsmiljöer, eftersom den senaregruppen antas ge en mer representativbild. Det tredje syftet var att jämförainner- och ytterstadens färdvägsmiljöer,i form av färdvägsmiljöprofiler. Häranvände vi cykelpendlare rekryterade viaannonsering uppdelade på tre grupper: desom cyklar i både inner- och ytterstaden,de som endast cyklar innerstaden och desom endast cyklar i ytterstaden.Syftet med studie 3 var att, i innerstaden,mäta sambadet mellan upplevelserav om färdvägsmiljön som helhet stimulerartill, respektive motverkar, arbetspendlingmed cykel och upplevelser av miljöfaktoreri färdvägsmiljön. Här använde vicykelpendlare rekryterade via annonseringoch data från innerstaden.Totalt deltog 1 379 cykelpendlare rekryteradevia annonsering i analyserna och 100pendlare rekryterade via kontakt. Datasamlades även in från en expertpanel sombestod av anställda inom vid Trafikkontoret,Miljöförvaltningen, Exploateringskontoretoch Stadsbyggnadskontoret i Stockholmskommun. Totalt kunde vi inkluderasvar från 24 experter i analysen.högre värden för inner- jämfört medytterstaden för följande frågor: avgas,buller, flödet av motorfordon, trängseli blandtrafik, trängsel bland cyklister,konflikter, vägens dragning och rödljus.Motsatsen, det vill säga högre värdenför ytter- jämfört med innerstaden,kunde vi se för följande frågor helhet,stimulerande eller motverkande, cykelbana,trafik: trygg eller otrygg, grönskaoch färdväg (kort eller lång).Vackra, gröna och trygga färdvägsmiljöerverkar, oberoende av varandra, varastimulerade faktorer för arbetspendlingmed cykel i innerstadsmiljöer. I motsats,verkar höga avgasnivåer, höga trängselnivåeroch färdvägar som kräver mångariktningsändringar vara motverkandefaktorer.Det verkar det vara viktig att skapatrygga och stimulerade miljöer för cykling.Stimulerande miljöer kan förväntasha påverkan på cyklisters välmående ochhur mycket de cyklar, med vilken frekvensoch hur långt. De förväntas ävenkunna påverka bibehållandet av ett beteendeoch beslutet – att cykla.Frågan om trygghet verkar varaen starkt styrande faktor för om arbetspendligmed cykel blir av eller inte(9). Därför vore det, som ett ytterligaresteg, intressant att undersöka vilka faktorerinom ramen för färdvägsmiljöersom uppfattas som otrygga respektivetrygga vid arbetspendling.Referenser1. Trost, S.G. et al. Med Sci SportsExerc. 2002. 34:1996-2001.2. Sallis, J.F. et al. Annu RevPublic Health. 2006. 27:297-322.3. Sallis, J.F. Am J Prev Med.2009. 36 (4S):S86-S92.4. Giles-Corti, B. et al. ExercSport Sci Rev. 2005. 4:175-181.5. Wahlgren, L. et al. Int J BehavNutr Phys. 2010. 7:58 www.ijbnpa.org/content/7/1/586. Wahlgren, L. Studies onBikeability in a MetropolitanArea Using the Active CommutingRoute Environment Scale(ACRES). 2011.7. Wahlgren, L. & Schantz,P.BMC Medical ResearchMethodology. 2011. 11:6. www.biomedcentral.com/1471-2288/11/68. Wahlgren, L. & Schantz, P.(2012). BMC Public Health. 2012.12:168 www.biomedcentral.com/1471-2458/12/168.9. Parkin, J. mfl. Barriers tocycling: an exploration of quantitativeanalyses. Cycling and Society.2007. s. 67-82.Kontaktlina.wahlgren@gih.seJag vill rikta ett tack tillföljande som direkt ellerindirekt stöttat dettaarbete finansiellt: Centrumför idrottsforskning(CIF), Gymnastik- ochidrottshögskolan (GIH),Trafikverket (FUD-anslag),Stockholms läns landsting(folkhälsoanslag) ochMittuniversitet.Tryggheten viktigI sammanfattning visar resultaten attACRES går att reproducera och att denvisade god kriterierelaterad validitet, detvill säga den mäter det vi vill mäta. Detvar en god överrensstämmelse mellanskattningar av de cykelpendlare somrekryterades via annonsering och de somrekryterades via direkt kontakt i färdvägsmiljöer.Färdvägsmiljöprofilerna visade tydligaskillnader mellan inner- och ytterstadsmiljöer.Ytterstadens färdvägsmiljöerskattades som tryggare och mer stimulerandeför arbetspendling med cykelän innerstadens färdvägsmiljöer. Samtligagrupper av cykelpendlare angavStockholms inner- och ytterstad.4/2012 svensk idrottsforskning 39


Vandrande skolbussär bättre än skjutsAllt färre barn går eller cyklar till skolan trots att de flesta borde rörapå sig mer. Vi har skapat en modell över vad som påverkar valet avtransportsätt. Vuxenvärldens inställning spelar stor roll. Och nyainnovationer som vandrande skolbussar hjälper föräldrar och skola atttänka annorlunda.Peter SchantzProfessorGymnastik- och idrottshögskolanoch MittuniversitetetStina EkMasterexamen i folkhälsaGymnastik- och idrottshögskolanE n gång i tiden var det en självklarhetatt man gick eller cyklade till skolan.Och oftast kunde man göra det själv. Såsent som på 1970-talet gick eller cykladeöver 90 procent av alla barn i Sverigetill skolan, år 2006 var siffran under 60procent. Anledningar till den drastiskaminskningen kan vara ökade avståndtill skolan och mer intensiv motortrafiki kombination med att barn ges mindrefrihet att röra sig fritt i närområdet (1).Kanske är det även så att allt mer avbiltrafik skapar en känsla av minskadotrygghet som egentligen inte ärmotiverad. Eller så skapar denna trafik enotrivsel som gör att man inte vill gå ellercykla. Antalet döda barn i trafiken har ialla fall sjunkit drastiskt sedan 1950-talet,medan antalet motorfordon i vårt landhar ökat påtagligt (tabell 1) (2).Föräldrars oro för mycket biltrafik runtskolorna blir också lätt en ond cirkelom de själva väljer att köra sina barn tillskolan och i och med det bidrar till att ökabiltrafiken i området.Få barn uppnår de rekommenderadenivåerna av minst 60 minuter fysiskaktivitet per dag med en ansträngningsom ska vara medel till hög (3). Attföräldrarna skjutsar barnen gör detän svårare för barnen att uppnårekommendationerna (4). Inom ramen förGymnastik- och idrottshögskolans (GIH)SIH-studie (skola, idrott, hälsa) fann manför några år sedan att barn som gick ellercyklade till skolan fick 10-20 minuter avfysisk aktivitet om dagen på det sättet(5). Det är alltså ett värdefullt bidrag,som tillsammans med andra former avfysisk aktivitet kan göra att de närmarsig de rekommenderade nivåerna. Ettannat värde är att vanor som rör fysiskaktivitet ofta grundläggs i barndomen(6). Fysisk aktivitet för barn och ungdomvid transporter är alltså inte bara viktigtför hälsan utan kan även påverka deraslivsstilar och välmående som vuxna.En modellSkolpendling var länge ett outforskatområde, och det gäller såväl i Sverige sominternationellt. Men efter översiktartikelnActive commuting to school – Anoverlooked source of children’s physicalactivity? i Sports Medicine år 2001 togforskningen fart (7). Vi frågade oss hurkunskapsläget ter sig i dag, och gickigenom de forskningsöversikter vi kundefinna. Vi studerade också de modellersom har utvecklats och kom fram till attdet fanns ett behov av att skapa en rimligtenkel men ändå heltäckande modell.Årtal 1947 1970 2005Antal motorfordon 250 000 2 500 000 4 700 000Antal dödade cyklande eller gående barn ålder 0-17 år. 106 99 7Tabell 1. Utveckling av antalet motorfordon år 1911-2005 och antalet dödade gående eller cyklande barn 0-17 år. (2)40 svensk idrottsforskning 4/2012


Yttre FaktorerDistansTrafiksäkerhetByggd miljö: mångfald inom området, grad av urbanisering, effektiv färdvägSocial interaktion: kamrater som går eller cyklar, många andra barn i områdetOffentliga samhällets åsikter kring transport och barnSkola: storlek, skolans policyTransportalternativPassiv transportExempel: bil, mopedKombination passiv ochaktiv transport1. Med sällskap2. SjälvständigtExempel: gå eller cykla tilltågstation eller busshållplatsdärefter passiv transport tillskolan Ride 2 School: Part Wayis OK, Living streetsSemi‐aktiv transportExempel: elcykelAktiv transport1. Med sällskapExempel: cykla tillsammans medförälder eller andra skolkamraterWalking School Bus2. SjälvständigtSafe Routes to School, Walk toSchool Day, Cykla och Gå tillSkolan▼▼Föräldrar/VårdnadshavareEgna transportbehovAttityder: om vikten av fysisk aktivitet,aktiv transport och miljönUppfattningar: om trafiksäkerhet,personlig säkerhet och barnets förmågaEgenskaper: inkomst, tillgång till biloch yrke (Socioekonomisk status)▼▼▼Barn/UngdomKön, ålderGrad av självständighet och fysiskförmågaEgna attityder och uppfattningarom aktiv transport▼▼▼Beslut om transportsättDen mesta forskningen inomområdet bedrivs i USA, Australien ochStorbritannien. Som så ofta när ettnytt forskningsområde etableras harstudiedesignen i många fall svagheter.Men trots att mer forskning med merjämförbara metoder behövs finns detexempel på tydliga resultat om vadsom påverkar valet av transportsätt förbarn och ungdomar. Deras beteendeär mer komplext att studera än envuxens eftersom barnet till så stordel påverkas av sina föräldrars ellervårdnadshavares förutsättningar ochåsikter. De vuxnas behov av att ta sigtill och från arbetet behöver ocksåbeaktas. Det handlar alltså ofta omatt väga samman hur man ska klaraav minst två olika transportbehov.En modell som sammanför vad sompåverkar beteendet presenteras i figur 1.Nedan kommenteras de olika delarna imodellen.Barn och ungas självständighetSjälvständigheten, det vill säga kombinationenav föräldrars tilltro till barnet ochbarnets egen förmåga, ökar chansen fören aktiv pendling till skolan. I vissastudier ser man också skillnader mellanpojkar och flickor. Pojkar använder sigmer av aktiv transport än vad flickor gör.Dessa två faktorer hör möjligtvis ihopeftersom pojkar bedöms klara sig själva ihögre grad än flickor. Flickor ses iblandsom mer utsatta för upplevda faror (8).Det är ingen tydlig skillnad mellan olikaåldersgrupper och resultaten går isär.Sambandet mellan ålder och aktiv transportkanske inte heller bör uppfattas somlinjärt då olika åldersgrupper kan påverkasmer eller mindre av olika yttre faktorer(8,9). Yngre barn har till exempelsällskap till skolan och är helt styrda avvad deras föräldrar väljer, medan äldrebarn kan välja själva i större grad och ärmer påverkade av hur deras kamrater gör.Figur 1. Modell av vad som påverkarvalet av transport och vad det finnsför alternativ till transport till skolanför barn och ungdomar. Underrubriken Transportalternativ finnsexempel på organisationer ellerprojekt som verkar för aktivskolpendling.4/2012 svensk idrottsforskning 41


I dag är det vanligare än tidigareatt föräldrar skjutsar sina barn.Foto: Daniel Stiller BildbyrånBarnets egna attityder till aktivskolpendling, uppfattningar om fysiskaktivitet och motivation till att gå, verkarinte spela någon större roll för hur barnettar sig till skolan (8). Det visar att barn tillstor del är styrda av sina föräldrar i de valsom finns att göra.Föräldrarnas vanor går i arvFöräldrars transportsätt till jobbet ochuppfattningar om vikten av fysisk aktivitetstyr till stor del barnets sätt att ta sigtill skolan (8). Om föräldrar upplever attdet finns faror med att cykla eller gå tillskolan påverkar det negativt. En studievisar att barn till föräldrar som inte oroarsig för personlig säkerhet har flera gångerstörre sannolikhet att använda sig avaktiv transport (10). Dock verkar upplevdpersonlig säkerhet inte vara någon av deviktigaste faktorerna, det verkar mer varatrafiksäkerhet som oroar föräldrar (8,11).Föräldrars socioekonomiska statusoch tillgång till bil i familjen har i vissafall visat sig ha ett samband med aktivtransport till skolan: barn i familjer medlåg socioekonomi pendlar aktivt i högregrad än de med hög socioekonomi (8).Miljön och samhällets inställningAvståndet mellan hem och skola ären tungt vägande faktor för val avtransportsätt till skolan (8,11-13). Gränsenför vad som är lagom kort och för långtverkar gå ungefär vid 800 meter till 1kilometer (12).Upplevd trafiksäkerhet är en förutsättningför aktiv skolpendling. Upplevda säkravägar till skolan ökar sannolikheten föraktiv pendling, medan sannolikheten för42 svensk idrottsforskning 4/2012


passiv pendling ökar om barnen behöverkorsa stora vägar eller om det är ontom trafikljus och övergångsställen (11,12).Frågan om trafiksäkerhet blir viktigareför föräldrar till pojkar och äldre barn ochungdomar, då de i högre grad än flickoroch yngre barn får röra sig självständigtutomhus (11). Väl fungerande gång- ochcykelvägar till skolan ökar chansen förbarns aktiva transport (11,12). Det finnsdäremot inget samband mellan mängdengång- och cykelvägar och aktiv pendling(13).Att bo i en stadsmiljö och en platsmed hög befolkningstäthet ökar chansenför att barnet ska använda sig av aktivtransport, jämfört med om man bor i merglesbyggda områden. Anledningen ärtroligtvis att det i staden finns ett bättre”Det finns däremotinget samband mellanmängden gång- ochcykelvägar och aktivpendling.”utbyggt transportnät och att barnet oftarehar en kortare väg till skolan (8,11,13).Variation inom bostadsområdet verkaruppmuntra till aktiv skolpendling. Finnsdet en blandning av bostadshus, parker,affärer och idrottsanläggningar är dethögre sannolikhet att barnet inte baraanvänder sig av aktiv transport till ochfrån skolan utan även på fritiden. Det äräven positivt om kamrater bor nära så attbarnet har någon att gå tillsammans med(11,13).Elever i små skolor cyklar eller gårtill skolan i högre grad än barn som gåri större skolor (11). Detta kan eventuelltkopplas till skillnader i distans, då störreskolor har ett större upptagningsområde.Skolor kan även ha en egen policy omhur barnen tar sig till skolan. I Sverigefinns det exempel på skolor som haren tolvårsgräns för att få cykla själv tillskolan.Det offentliga samhällets prioriteringaroch syn på aktiv skolpendling för barnspelar förstås en stor roll. Beslutsfattareoch intresseorganisationer kan möjliggöraför aktiv skoltransport genom bland annatstadsplanering som är anpassad för gångSVENSKA PROJEKT FÖR AKTIVTRANSPORTNationellt Centrum för främjande av godhälsa hos barn och ungdom (NCFF) OrganiserarWalk To School Day i Sverige samt ärmedarrangör, tillsammans med SvenskCykling, för den årliga nationella tävlingen Gåoch Cykla till skolan. Organisationen läggs ner vidårsskiftet.På Egna Ben – Trafikkontoret i GöteborgsStad har utvecklat pedagogiskt material medbland annat tävlingar, målet är att minskabiltrafik tiIl skolorna och därmed minskautsläppen samtidigt som barnen får lära sigom trafiken för att tryggt kunna gå eller cyklatill skolan.Vänlig väg till skolan – Malmö Stad viIluppmuntra barn och föräldrar att gå tiIlskolan genom information om bland annatvandrande skolbuss.Säkra skolvägar – Huddinge Kommuninformerar om vandrande skolbuss, avlämningsplatseroch deltagande i tävlingen Gåoch Cykla tiIl skolan på sin hemsida.Gå och Cykla till skolan – Eskilstuna Kommunhar i projektform arbetat för att öka denaktiva transporten tiIl skolan i ett samarbetemed Naturvårdsverket, projektet har gettgoda resultat och fortätter på fler skolor.Hållbar Resväg – Gävleborgs län har arbetatför säkrare skolväg och uppmuntrat tiIl att gåoch cykla tiIl skolan inom projektet HållbarResväg med goda resultat.Mer information finns på respektive projektswebbplats.och cykling, resurser till forskning samtinformation och utbildning om trafik ochvikten av fysisk aktivitet. Ett exempelär den omfattande cykelutredning somnyligen har utförts på uppdrag av densvenska regeringen med syftet att ökacyklingen och göra den säkrare i landet(14). I inledningen poängterar utredningenatt barn i enlighet med barnkonventionenhar rätt att vara med att påverka sinamöjligheter till transport och att cykelnär ett viktigt transportsätt för barn.Utredningen poängterar även att detfinns två sätt att öka trafiksäkerhetenför cyklande barn: ändra trafikmiljöneller utbilda barnet om trafik. Det bästaär förstås en kombination av dessa (14).Intressant nog föreslår nämnda utredningatt barn upp till 9 års ålder ska få cyklapå trottoarer om cykelbanor saknas. Man4/2012 svensk idrottsforskning 43


Referenser1. Faskunger J. Barns miljöer förfysisk aktivitet. Statens Folkhälsoinstitut2008.2. Gummesson, M. Barns säkratillgånglighet till skolan. Trafikverket2007. www.trafikverket.se.3. Global recommendations onphysical activity for health. WorldHealth Organization 2010. www.who.int.4. Skolbarns vanor inom fysiskaktivitet, tv-tittande och datoranvändning.Statens folkhälsoinstitut2011. www.fhi.se.5. Dang, P. m.fl.Svensk Idrottsforskning3:14-15.6. Loprinzi, PD. m.fl. Obes Facts.2012. 5:597-610.7. Tudor-Locke, C. m.fl. Sports Med.2001. 31:309-313.8. Davison, KK. m.fl. Prev Chronic Dis.2008. 5(3):A100.9. Lee, M. m.fl. Journal of PhysicalActivity and Health. 2008. 5:930-949.10. Kerr, J. m.fl. Med Sci Sports Exerc.2006.38:787-94.11. Panter, JR. m.fl. Int J Behav NutrPhys Act. 2008. 5:34.12. Kerr, J. m.fl. Med Sci Sports Exerc.2006.38:787-94.13. Giles-Corti, B. m.fl. Sports Med.2009. 39:995-1009.14. Wong, B. m.fl.InternationalJournal of Behavioral Nutrition andPhysical Activity. 2011. 8:39.15. Ökad och säkrare cykling. Statensoffentliga utredningar 2012. www.sou.gov.se.Kontaktpeter.schantz@gih.seINTERNATIONELLA ORGANISATIONERFÖR AKTIV TRANSPORTSafe Routes to School – Organisation i USAmed slogan ”Connecting the trip to school withSafety, Health, Community, Choice. Hemsidamed material att ladda ner som hjälp för lärareoch föräldrar. Håller i utbildningsdagar ocharrangerar Walk to School Day.Walking School Bus – Uppmuntrar föräldrar attsjälva organisera sina egna gående ellercyklande skolbussar. Tillhandahåller informationoch handfasta tips på hur man går tillväga.Living Streets – Finns i Storbritannien ochstartades för att minska biltrafik och öka gångoch cyklande generellt i samhället. Stöttaraktiv skoltransport genom tävlingarsom Walk once a Week.Bicycle Network – i Australien, propagerargenom sitt Ride2 School för aktiv skoltransport,även om det är med okonventionella färdmedeleller bara en del av vägen, med slogan”Part Way is OK”. Bicyclenetwork visar att mankan anpassa transportsättet efter olikageografiska förhållanden.Transport, Health and Environment Pan-EuropeanProgramme (PEP) – är ett forskningsprograminom WHO som vill få fram vikten avhälsosam transport för barn genom samarbetemellan experter från Sverige, Frankrike, Malta,Nederländerna, Schweiz och Österrike. Genomworkshops har de kommit fram till ett antalhuvudsakliga budskap inom ämnen som rörtransport för barn: psykologiska problem,luftförorening, trafiksäkerhet, buller, ekonomioch fysisk aktivitet. Meningen är att samla denkunskap och expertis som finns för att kunnaagera för mer hälsosam transport (PEP).lnternational Walk to School (IWALK) – Ettinternationellt nätverk som arrangerar Walk toSchool Day och Walk to School Month samthjälper de olika nationella organisationer somfinns att lyckas med evenemangen i sinaländer.Mer information finns på respektive organisationswebbplats.Inom respektive alternativ finns det ävenmer eller mindre av självständighet iutförandet av dem. Om föräldrar ellervårdnadshavare måste följa sina barn tilloch från skolan begränsar det sannoliktvalet av transportsätt. Genom att ökatrafiksäkerheten och erbjuda mer avaktiv transport i en gemenskap gör mandet möjligt för fler barn att cykla eller gåtill skolan.Avslutningsvis, vid vår genomgångav översiktslitteraturen har vi fåtttydliga indikationer på vad man faktisktskulle kunna göra i dagens skola föratt stötta en skolpendling som har mereller mindre inslag av fysisk aktivitet.Intressant nog verkar föräldrars kunskapom barns behov av fysisk aktivitetha betydelse, vilket ger en tydlig rollför våra idrottslärare. Men det bordeäven vara rimligt att skolan stöttarföräldrarna i att skapa så kallade gåendeskolbussar, eller andra innovativametoder som finns i olika länder för attuppmuntra till barnens fysiska aktivitet.Förhoppningsvis kan förteckningen avolika organisationer och projekt i den härartikeln bidra till mer kunskap om vilkamöjligheter som finns.Förnya dinprenumerationför 20134 | 2012 | ÅRGÅNG 21kan hoppas att detta förslag signaleraren större framtida lyhördhet för barnensbehov i vår trafikplanering.44 svensk idrottsforskning 4/2012TransportalternativTransportalternativ kan ses som exempelpå yttre faktorer, men vi vill att de skaframgå tydligare i modellen och hardärför samlat dem i en egen grupp. Deär förtecknade så att de går från passivtransport till alltmer av aktiv transport.TEMA: Unga, idrottoch sjukdomarReportage: VintersportcentrumLandslagsgymnastiken i blåsväderCykla för en hållbar utvecklingEn helårsprenumeration med fyranummer kostar 200 kr. Beställ på:www.centrumforidrottsforskning.se


Forskningsbidrag 2013Centrum för idrottsforsknings styrelse beslutade vid sammanträden den 9 oktober och 3-4december 2012 om följande fördelning för 2013 av forskningsbidrag till projekt samt lönemedeltill forskarstuderande och nydisputerade. I år kom det in totalt 252 ansökningar och det kanjämföras med förra året då totalt 216 ansökningar skickades in. Totalt har styrelsen avsatt cirka18 miljoner kronor till forskningsmedel för 2013 och nedan tabeller visas fördelningen av dessamedel. För mer information och statistik se CIF:s hemsida www.centrumforidrottsforskning.se.Observera att endast besked via brev är garanti för beviljat bidrag.FORSKARSTUDERANDENya från 2013Tilldelat bidragAnna Maria Hellborg, MAH Idrottsvetenskap: Handledare Susanna Hedenborg 275 000Håkan Rundqvist, KI Fysiologi: Handledare Eva Jansson 275 000Per Swärd, LU Traumatologi: Handledare Harald Roos 275 000Fortsättning från tidigare årAnna Aggestål, UmU Pedagogik, Handledare: Josef Fahlén 275 000William Apró, GIH Fysiologi, Handledare: Eva Blomstrand 275 000Frida Björkman, GIH Fysiologi, Handledare: Karin Henriksson-Larsén 275 000Harald Engan, Miun Fysiologi, Handledare: Erika Schagatay 275 000Susanne Johansson, GIH Pedagogik, Handledare: Håkan Larsson 275 000Karolina Kristenson, LiU Traumatologi/Rehabilitering: Handledare: Jan Ekstrand 275 000Niklas Psilander, GIH Fysiologi, Handledare: Kent Sahlin 275 000Kerstin Sunding, KI Traumatologi/Rehabilitering: Handledare: Suzanne Werner 275 000Daniel Svensson, KTH Historia, Handledare: Sverker Sörlin 275 000Fredrik Tinmark, GIH Biomekanik Handledare: Alf Thorstensson 275 000Joakim Wirén Åkesson, MAH Idrottsvetenskap Handledare: Johan R Norberg 275 000NYDISPUTERADENya från 2013Tilldelat bidragAnnette Heijne, KI Traumatologi/Rehabilitering 400 000Mathias Wernbom, GU Fysiologi 400 000Marie Öhman, ORU Pedagogik 400 000Fortsättning från tidigare årAnna Bjerkefors, GIH Rehabilitering 400 000Karin Grahn, GU Pedagogik 400 000Henrik Gustafsson, KAU Idrottsvetenskap 400 000Martin Hägglund, LiU Traumatologi/Rehabilitering 400 000Filip Larsen, KI Fysiologi 400 000Carolina Lundqvist, GIH Psykologi 400 000Jessica Norrbom, KI Fysiologi 400 000Helena Tolvhed, SU Idrottsvetenskap 400 000FYSIOLOGI/MEDICIN/BIOMEKANIKToni Arndt, GIHDynamiska egenskaper i triceps surae muskeln efter träning med eller utan stretchshortening cycles.Tilldelatbidragår 180 000Eva Blomstrand, GIH Effekt av kombinationsträning på markörer för nedbrytning av muskelprotein 250 000Frieder Braunschweig, KI Cardiac effects of endurance exercise 120 000Tilldelatbidragår 24/2012 svensk idrottsforskning 45


Mats Börjeson, GIH LIV 2013 - levnadsvanor och prestationsförmåga hos svenska män och kvinnor 150 000Maria Ekblom, GIH Potentiering av kraftutveckling hos poweridrottare 80 000Lena Ekström, KI Therapeutic hormones, genetics and sex – confounders to consider in doping tests. 50 000Thomas Gustafsson, KI Skelettmuskeln anpassning till uthållighetsarbete, cell-cell interaktioner 300 000Kjartan Halvorsen, KTH Effektivare paddelteknik genom mätning av effektutveckling och verkningsgrad 75 000Angelica L Hirschberg, KI Genetic variation in androgen metabolism in top-level athletes 70 000HC Holmberg, Miun Role of glycogen and reactive oxygen species on performance and muscle function in XC 125 000skiingEva Jansson, KI Sprint Exercise in Sports and Health 400 000 300 000Abram Katz, KI Role of reactive oxygen species in rodent and human muscle performance 100 000Filip Larsen, KI Metabol effektivitet: Betydelse för prestation och anpassning till höghöjd 80 000Hans Rosdahl, GIH Vilken betydelse har benarbetet vid kajakpaddling för prestationen på elitnivå? 70 000Kent Sahlin, GIH Optimering av uthållighet genom kombinationsträning 300 000Thomas Stöggl, Miun Development and validation of a push-off model skating techniques 80 000Carl Johan Sundberg, KI Endurance training and epigenetic mechanisms in human skeletal muscle 250 000 150 000Per Tesch, MiunSambandet mellan molekylär respons och muskelns anpassning till styrke- och50 000uthållighetsträningMathias Wernbom, GU Fortsatta studier på träningseffekter och mekanismer vid ischemisk styrketräning 120 000Håkan Westerblad, KI Mekanismer för ändrad muskelfunktion vid uttröttning och träning 400 000 300 000Björn Äng, KI Sportfallskärmshoppning 80 000SUMMA 3 230 000 750 000HUMANIORA/SAMHÄLLSVETENSKAPChristian Augustsson, Idrottsskolan - en verksamhet på barns villkor? 100 000KAUErik Backman, GIH Vad ska en idrottslärare kunna? 100 000Natalie Barker-Ruchti, Positive sport coaching: Towards best practice 100 000GUPer Göran Fahlström, Idrottscoachen som pedagog 100 000LNUPeter Hassmén, UmU Elittränaren och stressen: Personlighet, emotioner och psykofysiologi 150 000Gunnar Johansson, HH Psykisk hälsa och välmående i svenska fotbollsakademier 176 400Urban Johnson, HH Mindfulness baserad intervention för skadeprevention hos fotbollsspelare 150 000Göran Kenttä, GIH Förekomst av beröring och dess effekter på prestation under matchsituation i lagbollspel 100 000(handboll)KonstantinFotboll och idrottsdidaktik: Tränares latenta- och handlingsteorier 100 000Kougioumtzis, GUHåkan Larsson, GIH Heteronormativitet inom elitidrotten - som bi- och homosexuella personer erfar den 275 000Eva-Carin Lindgren, GU Top-level women football coaches: Tracing exceptional career pathways 125 000Magnus Lindwall, GU Idrott, upplevd kompetens och självkänsla: Analyser av förändring och mediering över tid 250 000Susanne Linner, LNU Idrottens föräldrar - deras roller och funktioner i talangutvecklingsprocessen 100 000Carolina Lundqvist, GIH Välbefinnande och stresshantering bland elitidrottare: Tillämpning av positiv psykologi och 150 000KBTBirgitta Plymoth, LiU Män och maskulinitet i ridsporten: en intersektionell analys av berättelser om150 000”ridsportkarriärer”Karin Redelius, GIH Inkilning inom ungdomsidrotten. En kvantitativ och kvalitativ studie. 200 000Katarina Schenker, LNU Idrottsdidaktik i självständiga arbeten 100 000Tobias Stark, LNU Power Play: Sverige och den Nordamerikanska ishockeyindustrin, 1957-2012 100 000Bill Sund, SU Den moderna fotbollens utvecklingsprocess 150 000Tor Söderström, UmU Fotbollens talangsystem. En studie av distriktsförbundens verksamhet 150 000Claudio Tamburrini, SU Intersexuella idrottare och sexsegregationen inom elitidrott 175 000Leif Yttergren, GIH Dan Waern: pengarna, träningen och diskningen 120 000SUMMA 3 121 400 0TRAUMATOLOGI/ORTOPEDI/REHABILITERINGPaul Ackermann, KISmärta och läkning i sena - Neuro-vaskulära effekter vid fysikalisk och farmakologiskbehandling75 000 75 00046 svensk idrottsforskning 4/2012


Håkan Alfredson, UmU Forskning kring kroniskt smärttillstånd i Akilles och patellarsen 100 000Toni Arndt, GIH Application of speckle tracking as a diagnostic tool for achilles tendon injuries 50 000 50 000Carl Askling, GIH Utvärdering av rehabilitering och testning efter olika typer av hamstringsskador inom75 000elitidrottPer Aspenberg, LiU Senor, senläkning och mekanisk belastning 90 000Anna Bjerkefors, GIH Klassificering av funktion samt utveckling och utvärdering av träningsövningar inom80 000 80 000handikappidrottLeif Dahlberg, LU Monitorering av elitfotbollspelares menisk och brosk med knä-MR 85 000Patrik Danielson, UmU Experimentella studier på lokalt producerade signalsubstansers betydelse för tendinos 55 000Jan Ekstrand, LiU Lårmuskelskador hos professionella fotbollspelare 115 000 125 000Sture Forsgren, UmU Sena/muskel i relation till nociceptiva centra och signalsubstans vid akillestendinos/75 000muskelskadaAnna Frohm, KIRegistrering av skade- och träningsvariabler relaterade till överbelastningsskador hos70 000 70 000elitaktivaMartin Hägglund, LiU Implementering och bibehållande av skadeförebyggande träning i flickfotboll 50 000Hanna Isaksson, LU Ökad förståelse av uppkomst och behandling av stressfrakturer i tibia hos elitidrottare 80 000Per-Mats Janarv, KI Traumatiska patellaluxationer hos barn - Epidemiologi, långtidseffekter och utveckling av 50 000ny kirurgiKajsa Johansson, LiU Axelträning enligt KAP; en utvärdering av isokinetisk muskelstyrka i axel och50 000skuldermuskulaturenJón Karlsson, GU Nya metoder för behandling av korsbandsskador 120 000 120 000Jón Karlsson, GU Behandling av akut hälseneruptur, nya möjligheter 105 000 115 000Jón Karlsson, GU Höftproblem hos unga idrottare 130 000 130 000Magnus Karlsson, LU Could Physical Activity Improve School Results-A prospective controlled exercise70 000intervention studyJoanna Kvist, LiU Främre korsbandsskador inom damfotboll - återgång till fotboll och riskfaktorer för ny60 000 60 000skada.Joanna Kvist, LiU Funktion och aktivitet efter icke-opererad främre korsbandsskada 60 000 60 000Mattias Lorentzon, GU Barfotalöpnings effekter på benstamceller, bennybildning och skelettets struktur och50 000 50 000hållfasthetSofia RymanRelationship between muscle strength in the lower extremity and risk of ACL injury in50 000Augustsson, GUfemale athletePer Stål, UmU Kroniskt kompartment syndrom - orsak och konsekvens 50 000Yelverton Tegner, LTU Hjärnskakning inom idrotten 70 000Roland Thomeé, GU Återgång till idrott efter korsbandsskada Prospektiva multi-center-studier, web-baserade 85 000 85 000& on-lineToomas Timpka, LiU Nationellt Kvalitetsregister för Prevention och Behandling av Idrottsskador (NKIS) 60 000 60 000Markus Waldén, LiU Systematisk videoanalys av skademekanismer för främre korsbandsskador i professionell 50 000fotbollMarkus Waldén, LiU Broskskador i elitfotboll 50 000 50 000Suzanne Werner, KI Utvärdering av preventionsprogram på Sveriges Alpina skidgymnasier 85 000Suzanne Werner, KI Prevention av innebandyskador: ett hälsoekonomiskt fokus 50 000Suzanne Werner, KIUltrasonography, can it verify cartilage injuries in the femuropatellarjoint more accurately 50 000than MRSUMMA 2 295 000 1 130 000ORGANISATIONSSTÖDSvensk förening för Sport Management20 000 (1 år)Svensk förening för samhälls- och beteendevetenskaplig forskning70 000 (1 år)Svensk förening för fysiska aktivitet och idrottsmedicin60 000 (1 år)Svensk idrottspsykologisk förening70 000 (1 år)Svenska idrottshistoriska föreningen70 000 (1 år)Svensk IdrottsJuridisk Förening20 000 (1 år)Svensk förening för idrottsnutrition10 000 (1 år)SUMMA 320 0004/2012 svensk idrottsforskning 47


POSTTIDNING B-POSTBEGRÄNSAD EFTERSÄNDNINGVid definitiv eftersändning återsändes försändelsenmed nya adressen på adressidanAVSÄNDARE: CIF, Box 5626, 114 86 StockholmPrenumerera!3 | 2011 | ÅRGÅNG 201 | 2012 | ÅRGÅNG 21TEMA:Forskning vidLinnéuniversitetetJakten på talangenIshockeyns tidigahistoriaPromenaden somersätter medicinenTema:IDROTTSLYFTETTidernas satsninggranskad3 | 2012 | ÅRGÅNG 214 | 2012 | ÅRGÅNG 21TEMA DELAKTIGHETVem platsar i laget?Reportage: Hjärnskakningar växandeproblem i ishockeyTEMA: Unga, idrottoch sjukdomarReportage: VintersportcentrumLandslagsgymnastiken i blåsväderCykla för en hållbar utvecklingEn helårsprenumeration med fyra nummer kostar 200 kr.Beställ på www.centrumforidrottsforskning.se

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!