SVAvet nr 4 2013 Tema

SVAVETTEMA: ANTIBIOTIKARESISTENSNummer 4 2013

INNEHÅLLGeneraldirektören har ordet 3Antibiotikaresistens– en fråga för djur, människor och miljö 4Den som vet kan välja– om vikten av övervakning 5MRSP hos hund− allvarligt och svårhanterligt 6MRSA hos djur− något att hålla under uppsikt 8MRSA hos lantbrukets djur 9GD har ordetGD Jens Mattsson, SVA.Foto: Magdalena Hellström /SVAMRSA hos hästar 10MRSA hos hundar och katter 11ESBL är en komplicerad smitta 12ESBL även hos svensk kyckling 13ESBL – ta lärdom av humanvården 14ESBL CARBA– hotet vid horisonten 15Snart måste alla följa hygienplan 16Vårdhygien viktig faktor för djursjukvården 17Hygienplan förebygger ochkontrollerar MRSA på hästsjukhus 18ANTIBIOTIKA, och för den delen antimikrobiellaämnen, är sedan några år ett stående inslag isamhällsdebatten. För många av oss är det efterlängtatatt varningarna, baserade på kliniska dataoch forskningsresultat, får ett brett genomslag.GENOM ETT FÖRUTSEENDE ARBETE på månganivåer så är situationen gynnsam i Sverige. Påmånga sätt uppfattas Sverige som ett uniktsamhälle, inte bara vad gäller hanteringen avantibiotika. Men vi är ingalunda isolerade. Förutsägelserfrån antibiotikaexperterna vid SVA ochandra svenska myndigheter har varit kusligtprecisa. De globala resistensproblemen kryper alltnärmare.På samma sätt behöver vi ständigt upprepa attantibiotika är livräddande läkemedel för djur ochmänniskor. Tyvärr hotas nu vår möjlighet atteffektivt behandla bakteriesjukdomar genom attresistens mot antibiotika blir allt vanligare.I DET HÄR NUMRET av SVAvet gör vi en beskrivningav vårt omfattande arbete kring antibiotikaresistens.Ett arbete som görs i samverkan med andramyndigheter, akademi, privata aktörer och övrigasamhället. Utifrån behovsstyrd forskning, eneffektiv övervakning och inte minst kunskapskommunikationvill vi fortsätta slå ett slag för att friskadjur inte behöver antibiotika. Oavsett om djuretföds upp här eller i en annan del av världen.besök. Ulls väg 2B post. 751 89 Uppsala telefon. +46 18 67 40 00fax. +46 18 30 91 62 e-post. sva@sva.se webb. www.sva.seAnsvarig utgivare. Jens MattssonRedaktör. Mikael PropstBitr. redaktör. Sofia LjungmanFormgivare. Sofia Ljungman och Mikael PropstOmslagsbild. Att tvätta händerna, god handhygien, är A och O för attminska risken för spridning av bakterier. Foto: Märit Pringle/SVAISSN 0281-7519Vill du prenumerera på SVAvet?Skicka ett mejl med dina adressuppgiftertill webmaster@sva.seså skickar vi dig tidningen kostnadsfrittinom Sverige.Nyheter från SVADu vet väl att du kan prenumerera pånyheter från SVA till din e-post. Gå inoch anmäl dig på fliken ”Nyheter &Press” på www.sva.seVi har ett lantbruk som i internationella jämförelser,i sällskap med några av de andra nordiskaländerna, använder absolut minst antibiotika.Samtidigt ökar importen av kött från länder somhar en betydande, och ibland mycket hög, användningav antibiotika i lantbruket. Kan vi då fortsättaslå oss för bröstet?INDIREKT SÅ GYNNAS INTE en modell med ansvarsfullantibiotikaanvändning av de val som landetskon sumenter fattar. Såväl fel- som överanvändningav antibiotika i andra länder riskerar att slå till bakapå oss själva. Kanske budskapet att friska djur intebehöver antibiotika inte hörs tillräckligt ofta?Jens Mattsson, generaldirektörStatens veterinärmedicinska anstalt3

TEMA: ANTIBIOTIKARESISTENSAntibiotikaresistens– en fråga för djur,människor och miljöAntibiotikaresistenta bakterier hotar både djursoch människors hälsa. Bakterier och resistensgenerkan på olika sätt spridas mellan djur,människor och miljön.Antibiotikaresistens hos bakterier som orsakarsjukdom hos djur har direkta konsekvenser fördjurens hälsa och välfärd. Ett exempel är Brachyspirahyodysenteriae som orsakar sjukdomen svindysenteri.Idag finns rapporter från flera länder omresistens mot de antibiotika som i första handanvänds för behandling. Svindysenteri kan vara enallvarlig sjukdom, och om den inte kan behandlaskan dödligheten vid akuta utbrott bli hög ochproduktionsförlusterna stora.Ett annat exempel är en variant av meticillinresistentStaphylococcus pseudintermedius (MRSP) somspritts i många länder i Europa, inklusive Sverige.Bakterien orsakar hud- och sårinfektioner hosfrämst hundar. Den aktuella varianten är multiresistentoch det finns därför få antibiotika som kantänkas fungera om behandling verkligen behövs.SMITTAR MELLAN DJUR OCH MÄNNISKORBakterier kan smitta mellan djur och människor,och så även resistenta bakterier. Därigenom kanantibiotikaresistens hos bakterier från djur ocksåpåverka folkhälsan. Det kan handla om livsmedelsburnabakterier som Salmonella och Campylobakter,men också om bakterier som meticillinresistentStaphylococcus aureus (MRSA) som spridsgenom direktkontakt.Resistensgener är ofta ”rörliga” och folkhälsankan också påverkas om sådana gener sprids fråndjurs till människors bakterier. Studier vid SVAoch i andra länder har till exempel visat att vissa avde gener som gör tarmbakterier resistenta motChristina Greko, SVA. Foto: Anna Duse/SVA.cefalosporiner (extended spectrum betalactamases,ESBL) finns hos bakterier från olika djurslag ochfrån människor. I vilken utsträckning dessa generfaktiskt sprids och vad det innebär är oklart menviktigt att klarlägga.Ofta studeras eventuellöverföring av bakterier ellerresistensgener från djur tillmänniska via livsmedel,men andra vägar är tänkbara.Genom gödsel ochavlopp når både djursoch människors bakterier,och en del av denantibiotika somanvänts för behandling,våra jordar ochvattendrag.Miljöns roll förspridning av antibiotikaresistensär oklar, men det ärtänkbart att djur kan få i sig resistentabakterier från människor genom atttill exempel dricka föro renat vatten.Sambanden mellan antibiotikaresistens hosbakterier från djur, människor och miljö ärkomplexa och det finns många tänkbara spridningsvägar.Det är därför svårt att värdera eventuellarisker. Samtidigt är antibiotikaresistens ett hotmot folk- och djurhälsa. Förekomsten av antibiotikaresistenspåverkas dels av hur och hur oftaantibiotika används, dels av smittspridning.Förnuftet och försiktighetsprincipen bjuder därföratt alla gör vad de kan för att stoppa all onödigantibiotikaanvändning, att välja rätt och klokt närdet är nödvändigt att behandla. Och motverkasmittspridning genom hygien och smittskydd.Christina Greko, laborator, SVASmittovägarnaär många,mellan djur,mellan djur ochmänniskor ochmellan länder.Illustration: FoF/Gunnar Kaj.Den som vet kan välja– om vikten av övervakningAntibiotika har länge använts till människor ochdjur utan eftertanke. Det har gynnat bakteriersom utvecklat resistens. Många menar att detär ett av de största hoten mot människors hälsa.Dessvärre försvinner inte resistens även om manslutar använda ett antibiotikum. Har Pandoras askväl öppnats är det för sent. Men hoppet är attansvarsfull användning och smittskydd fördröjerspridningen och att antibiotika då bevaras verksammalängre.KUNSKAP FÖR KLOKA VALMen kloka val kräver kunskap. Resistensläget blanddjur i Sverige är bättre än i de flesta andra länder. Enanledning till det är att det tidigt togs fram kun skapom resistensläge och antibiotikaanvändning och attresultaten diskuterades bland veterinärer, djurägareoch andra beslutsfattare. Tidig insikt om hotet frånresistenta bakterier ledde till kloka val.Ett exempel på ett klokt val är det svenskabeslutet 1986 att förbjuda användning av antibiotikaför att öka tillväxt hos djur, tjugo år innan ettsådant beslut togs i EU. Ett annat exempel är attslakta kor med juverinfektion orsakad av penicillinresistentastafylokocker istället för att behandladem med antibiotika. Juverinfektioner orsakade avsådana bakterier är nu ovanliga i Sverige ochpenicillin är fortfarande förstahandsval.SVARM – SVENSKA ÖVERVAKNINGSPROGRAMMETÅr 2000 samordnades vid SVA övervakningen avresistens hos bakterier från djur och livsmedel iprogrammet SVARM. Tre kategorier bakterierövervakas: zoonotiska bakterier (Salmonella ochBjörn Bengtsson, SVA. Foto: Märit Pringle/SVA.Campylobakter), bakterier som orsakar sjukdomhos djur samt tarmbakterier från friska djur ochlivsmedel, så kallade indikatorbakterier. Desistnämnda återspeglar selektionstrycket frånanvändningen av antibiotika och ger en uppfattningom ”resistensreservoaren” hos friska djur. ISVARM undersöks också förekomsten av specifikaresistenstyper som MRSA och ESBL. Dessutomövervakas användningen av antibiotika till djur.Data till SVARM tas fram i undersökningar inomprogrammet och kompletteras av fristående studieroch projekt. Uppgifter om sjukdomsframkallandebakterier hämtas till stor del från rutin diagnostikenvid SVA. Speciella frågeställningar om lantbruketsdjur undersöks i programmet SVARM pat som är ettsamarbete mellan SVA och Svenska Djurhälsovården.Data över användningen av antibiotikasammanställs tillsammans med Jord bruksverket ochbaseras på försäljning från apoteken.Sedan 2003 övervakas resistens hos vissa bakterierfrån lantbrukets djur med samma metoder ialla EU:s medlemsstater. EU-myndigheterna EFSAoch ECDC sammanställer uppgifterna och påliknande sätt sammanställer myndigheten EMAdata över förbrukning av antibiotika till djur.Rapporterna ger en god bild av läget i EU och visartydligt att Sverige har ett gynnsamt läge i förhållandetill de flesta andra medlemsstater.LÄS MER:SVARM och faktabladpå svenska www.sva.seEFSA-ECDC: www.efsa.europa.euEMA: European Surveillanceof VeterinaryAntimicrobial Consumption(ESVAC): www.ema.europa.euI rapporten SWEDRES-SVARM redovisas data omresistens och antibiotikaförbrukningfrån veterinärmedicinskoch medicinsk sektor.Björn Bengtsson, laborator, SVA4 5

TEMA: ANTIBIOTIKARESISTENSMRSP hos hund− allvarligt och svårhanterligtStaphylococcus pseudintermedius, tidigare kallad Staphylococcus intermedius, är hundens vanligastehudbakterie. Det är också en av de allra vanligaste orsakerna till bakteriella infektioner hos hund somkräver antibiotikabehandling. Vanliga problem är infekterade operationssår och allvarligahudinfektioner.Under år 2006 påvisades de första fallen avMRSP (meticillinresistenta S. pseudintermedius)hos svenska hundar. De svenskaMRSP-isolat som resistensundersökts vid SVA haroftast varit resistenta mot samtliga idag registreradeantibiotika för allmänbehandling av hund,med ett undantag: tetracyklin. En del isolat hardessutom varit resistenta även mot tetracyklin.Vid infektioner med multiresistenta MRSP ställsbåde den behandlande veterinären och djurägareninför svåra val. Resistenta infektioner leder till ettökat djurlidande. Infektioner som tidigare framgångsriktkunde antibiotikabehandlas kan idagockså leda till att hunden avlivas. Att motverkaspridning av MRSP i landet är alltså en mycketangelägen fråga.ANTIBIOTIKA STJÄLPER ISTÄLLET FÖR HJÄLPERVi vet att antibiotikabehandling generellt främjartillväxt av resistenta bakterier. I de studier avMRSP som hittills har publicerats pekas också justdetta ut som riskfaktor för infektionen hos hund.Behandling av till synes okomplicerade infektionerkan därför istället för att bota orsaka en allvarligareinfektion med resistenta bakterier, som man intevisste fanns hos hunden eller i hundens närmiljö.Tetracyklinresistens är vanligt förekommandehos meticillinkänsliga S. pseudintermedius. Därförmåste man ta hänsyn till att tetracyklinbehandlingav hundar med MRSP kan leda till utveckling avMRSP-bakterier som är resistenta även mot dettaantibiotikum. Hur snabbt en sådan resistens kanuppstå är inte specifikt studerat. Det är möjligt attden kan uppstå redan under den pågående behandlingsom är nödvändig för att hunden ska tillfriskna.Människor infekteras mycket sällan med hundensstafylokocker – med undantag för när de blirhundbitna. Eftersom hundens stafylokocker inte ärvälkända för humanmedicinska laboratorier kan detvara så att MRSP-infektioner i samband medhundbett underdiagnosticeras. SVA har därförinitierat en studie av just bakterieväxt vid hundbetthos människa.HUR SPRIDS MRSP?För att motverka spridning är kunskap om infektionensepidemiologi och olika riskfaktorer viktig.Mycket är ännu oklart vad gäller MRSP. Forskningvid SVA inriktades i ett första steg på att ta reda påhur länge en hund kan bära på bakterien efter enklinisk infektion. Uppföljande prover togs vidupprepade tillfällen från hundar med konstateradMRSP–infektion. Studien visade att hundar kanbära på bakterien under lång tid utan att visasymtom, över åtta månader eller över ett år efterdet att bakterien upptäcktes i en klinisk infektion.Hos ett flertal hundar kunde dock bakterien intepåvisas längre än högst nio månader.Bärartiden skilde sig inte mellan hundar medeller utan hudsår eller dermatit. En längre tidsantibiotikabehandling (tre veckor eller mer) leddedock till statistiskt signifikant längre bärartid. Hostre av fem hundar som behandlades med tetracyklin,som bakterien var känslig för, kundefortsatt bärarskap påvisas. Det är möjligt att dehundar som var odlingsnegativa för MRSP ändåfortsatte att bära på bakterien i så lågt antal att denundgick upptäckt. Troligen är risken för smitta isådana fall låg, men om hunden antibiotikabehandlasskulle det kunna leda till en tillväxt avMRSP och högre smittsamhet.Baserat på studien rekommenderas nu attprovtagning avseende bärarskap av MRSP hoskliniskt friska hundar sker från hudsår ellerMycket är ännu oklart vad gäller MRSP. För att motverka spridning är kunskap om infektionens epidemiologi och olika riskfaktorer viktig.Foto: Bengt Ekberg/SVAhudförändringar när sådana förekommer, frånsvalg och mungipa, samt perineum – det vill sägatvå till tre provtagningsställen, med tre separataprovtagningspinnar med transportmedium.Det pågår också en fortsättningsstudie därspridning mellan hundar inom samma hushållundersöks. Båda dessa studier skulle vara heltomöjliga att genomföra om inte veterinärer runtom i landet tillsammans med hundarnas ägare ställtupp och provtagit hundarna och fyllt i speciellaremisser.MER KUNSKAP BEHÖVSBehovet av vidare forskning är stort. Finns detåtgärder som effektivt skulle bidra till att förhindrarisken för smitta med resistenta bakterier isamband med vård, men som idag förbises? Hurstor är risken för smitta utanför veterinärvården,och kan man bedöma risken för smittspridningfrån den enskilda hunden? Finns det situationer dåenkla åtgärder kan vidtas så att risken för att orsakakroniskt bärarskap blir försumbar?Vi vet att restriktiv antibiotikaanvändning ochgod vårdhygien utgör grunden i bekämpandet avuppkomst och spridning av resistenta infektioner.Många enskilda veterinärer och arbetsplatser harmålmedvetet arbetat med detta, och antaletanmälda fall av MRSP–infektioner har ocksåminskat under de senaste åren.Ulrika Windahl, bitr. statsveterinär, SVANågra fakta om MRSPMeticillinresistens: innebär att bakterienbär på en gen (mecA-gen) som gör bakterienresistent mot samtliga betalaktam-antibiotika.Den kan dessutom vara resistent motytterligare antibiotikagrupper.Betalaktam-antibiotika: den mest användaantibiotikagruppen inom både veterinär- ochhumanmedicinen. Flera effektiva substansermed låg biverkningsrisk ingår, bland annatpenicillin, ampicillin, amoxicillin (med ellerutan clavulansyra) och cefalosporiner.MRSP är en anmälningspliktig infektion:SJVFS 2012:24 (K4)6 7

TEMA: ANTIBIOTIKARESISTENSMRSA hos djur– något att hålla under uppsiktMRSA rapporterades första gången frånEngland 1961 och orsakade då sjukhusspriddainfektioner hos människor, så kallad ”sjukhussjuka”.De första rapporterna var en varning omatt smittspridning på sjukhus borde förhindrasoch antibiotika användas med förnuft.Trots varningen har MRSA vuxit till ett globaltproblem, som nu även finns utanför sjukvården. Dethar lett till en ökad samhällskostnad och lidande förenskilda. Stafylokockinfektioner som förr varbehandlingsbara kan i värsta fall leda till döden.Den första rapporten om MRSA hos djur komfrån Belgien 1972 och rörde kor med juverinfektion.I början av 2000-talet rapporterades en merallmän förekomst av MRSA hos flera djurslag.Utvecklingen är allvarlig, främst för att djur kansmitta människor men också för att djuren kan fåsvårbehandlade infektioner.Ur ett internationellt perspektiv är MRSAfortfarande relativt ovanligt i Norden. I Sverigeoch en del andra länder arbetas aktivt med motåtgärderoch en låg förekomst ger naturligtvis bättreförutsättningar för framgång. De viktigasteåtgärderna är att använda antibiotika på ett kloktsätt samt att förebygga smittspridning genom godhygien och bra kännedom om bakteriens förekomst.För att lyckas krävs samarbete mellanhuman- och djursjukvård och myndigheter, samtengagemang hos enskilda.SMITTAR MELLAN DJUR OCH MÄNNISKORMRSA är en zoonos, det vill säga en sjukdom somkan överföras mellan djur och människor. Smittakan ske både från djur till människor och omvänt.Risker och smittvägar kan skilja sig för olikavarianter av bakterien och beroende på hur djuroch människor har kontakt med varandra. Men denstörsta källan till MRSA hos människor är smittspridningfrån andra människor.MRSA sprids vid direkt eller indirekt kontaktmellan individer. Det är därför främst vid närakontakt mellan djur och människor som zoonotiskHelle Ericsson Unnerstad, SVA. Foto: Märit Pringle/SVAsmitta kan förekomma. Erfarenheter från andraländer visar dock att bakterien även finns i damm istallar med MRSA-positiva grisar och kan överförasvia dammet i luften till personer som arbetar i stallet.MRSA kan överföras till livsmedel, till exempelvid hantering i livsmedelskedjan. Smitta tillmänniskor via maten anses dock inte vara någonviktig smittväg.Helle Ericsson Unnerstad,laboratorieveterinär, SVAKarin Bergström, bitr. statsveterinär, SVAFakta om MRSAStaphylococcus aureus är en bakterie som finnspå hud och slemhinnor hos många människoroch djur utan att orsaka problem. Ibland orsakarbakterien variga infektioner, oftast sårinfektionereller ytliga bölder i huden, men också djupareinfektioner.MRSA står för meticillinresistent Staphylococcusaureus och bakterien är resistent mot betalaktamer,de antibiotika som vanligen används vidstafylokockinfektioner. MRSA är ofta resistentäven mot andra antibiotika.Om en MRSA-infektion kräver antibiotikabehandlingfinns få alternativ att välja på. De antibiotikasom kan ha effekt har biverkningsrisker, måsteofta ges via blodet och är dyra.MRSA hos lantbrukets djurMRSA förekommer hos olika lantbruksdjur somgrisar, nötkreatur och fjäderfä. Spridningen blirstörst när djuren hålls i grupper och har tätkontakt. Detta är mest beskrivet hos grisar och ivissa former av kalvuppfödning.MRSA är vanligt hos grisar i många länder. Grisarhar ofta en särskild variant av MRSA som kallas”livestock-associated” MRSA eller LA-MRSA, somhittades första gången 2004 i Nederländerna.LA-MRSA anses vara speciellt anpassad till grisaroch en del andra lantbruksdjur men andra varianterkan också förekomma hos dessa djurslag.Grisarna blir som regel inte sjuka utan harbakterien på huden och i trynet utan symtom.Problemet med MRSA hos grisar är att de fungerarsom en reservoar med risk för spridning tillmänniskor. Bakterierna sprids i miljön meddammet från grisarna och personer som arbetar istallet blir ofta själva bärare, i till exempel näsan.LA-MRSA orsakar inte så ofta sjukdom hosmänniskor och om det sker är infektionen oftastmindre allvarlig. Bakterien brukar försvinna omkontakten med grisar upphör, men arbetar manmed MRSA-positiva grisar utsätts man fortlöpandeoch förblir sannolikt bärare.I vissa länder där MRSA är vanligt hos grisarbetraktas människor med griskontakt som enriskgrupp för MRSA-bärarskap när de besökersjukvården. Det innebär att man tar prov påpatienten och sätter in extra smittskyddsåtgärder,vilket kostar pengar och resurser.En bidragande orsak till spridningen av MRSAbland grisar är handel och flyttning av levandedjur. Djuren tar med sig smittan och spridningenMRSA har bara hittats en gång på grisar i Sverige.kan gå ganska fort. En annan faktor är användningav antibiotika, som ökar möjligheterna för resistentabakterier att föröka sig och spridas.Sverige har ännu ett gynnsamt läge när detgäller MRSA hos grisar. Undersökningar hargjorts vid flera tillfällen men bakterien har barahittats en gång, i en studie 2010. Begränsad livdjurshandeloch måttfull antibiotikaanvändning harsannolikt bidragit till den goda situationen. Läget bördock övervakas kontinuerligt eftersom det kanförändras snabbt.MJÖLKANDE KOR KAN FÅ JUVERINFEKTIONERÄven hos nötkreatur förekommer LA-MRSA menandra varianter finns också. Kalvar och ungdjurkan bära MRSA utan symtom, med risk förspridning till människor. Hos mjölkande kor kanbakterien orsaka sjukdom i form av juverinfektioner.Eftersom bakterien är resistent mot deantibiotika som vanligen används till kor blirinfektionen svår att behandla. Juverinfektionerkräver smittskyddsrutiner i samband medmjölkning.Risken för spridning från ko till ko är stor ochden bästa lösningen är att få bort en MRSA-infekteradko ur besättningen. Eftersom ko och bondeofta har nära kontakt i samband med mjölkningfinns risk för spridning från djur till människa elleromvänt.MRSA har bara hittats i mjölkprover från korvid enstaka tillfällen i Sverige och aldrig frånkalvar. Därmed har Sverige fortfarande ett gynnsamtläge även för nötkreatur, men utvecklingenmåste följas.Helle Ericsson Unnerstad,laboratorieveterinär, SVAFoto: Bengt Ekberg/SVA8 9

MRSA hos hästarDen första rapporten om MRSA hos hästar kom1995 och gällde livmoderinfektion hos avelsston iJapan. Sedan dess har MRSA hittats hos bådetill synes friska hästar och hästar med infektioneri många länder. Ytliga infektioner är vanligast.Två MRSA-varianter överväger hos hästar. Denena är LA-MRSA och den andra har hittats hoshästar i bland annat Europa och Nordamerika ochanses möjligen anpassad till just häst. Den huvudsakligareservoaren för djurslaget häst verkar varahästarna själva eller lantbrukets djur. Smitta skerframförallt genom direkt eller indirekt kontakt.Förflyttning av hästar ökar risken för spridningmellan olika regioner. Människor kan smittas avbåda varianterna men utvecklar mer sällan infektion.RUTINER FÖR ATT UNDVIKA INFEKTIONERUtbrott av MRSA på hästsjukhus har rapporteratsfrån flera länder. För att undvika spridning påsjukhusen är smittskyddsrutiner viktiga. Infektioni operationssår överväger här, men andra infektionerförekommer också. När infektionen läktsverkar flertalet hästar bli negativa vid provtagning,men hur lång tid det tar varierar mellan individer.Friska, tillfälliga bärare av MRSA förekommer.Behandling med antibiotika kan öka risken för atten häst blir bärare av MRSA. Även tidigare bärarskapoch/eller infektion, samt hög förekomst avMRSA i hästens närmiljö, är sådana risker. MRSAMRSA kan orsaka infektioner i sår men ytliga MRSAinfektionerhos hästar läker ofta utan antibiotika.hos friska bärare hittas oftast i näsborrarna.Den första hästen med MRSA i Sverige hittades2007 och var en frisk bärare. Fram till september2013 har 20 fall av MRSA-infektion konstaterats.Vanligast har infektion i operationssår varit. I 18fall var LA-MRSA orsak till infektionen medan tvåhästar var infekterade med varianten som anseshästanpassad. Eftersom hästar reser mycket är detinte förvånande att Sverige följer det internationellamönstret.Svenska erfarenheter visar att ytliga MRSAinfektionerhos hästar ofta läker utan antibiotika.De antibiotika som finns registrerade för häst iSverige har dessutom sällan effekt mot MRSA och/eller kan orsaka biverkningar, som allvarlig diarré.Karin Bergström, bitr. statsveterinär, SVAKarin Bergström disputerade i juni i ämnet MRSA och hästsjukhus.Foto: John Pringle, SLUFoto: Madeleine LarssonTEMA: ANTIBIOTIKARESISTENSMRSA hoshundar och katterDen första rapporten om MRSAhos sällskapsdjur kom 1988 ochhandlade om en katt somvisade sig sprida bakterienmellan patienterna på enäldrevårdsklinik i England.Foto: Bengt Ekberg/SVAUnder de följande åren beskrevsfall också från andrahåll, men inte förrän ibörjan av 2000-talet harMRSA hos hundar ochkatter rapporterats inågon större omfattning.Detta stämmer bramed att MRSA under1990-talet blev allt vanligarebland människor ochbörjade spridas ocksåutanför sjukhusen.Ökande spridning avMRSA bland människorär troligenockså en av orsakernatill att bakteriernaallt oftaredrabbar hundaroch katter. DerasMRSA-varianter är nämligendesamma som är vanliga hosmänniskor i samma region, ochsannolikt har bakterierna förstspridits från människor till djur.Även om djur sällan är denursprungliga källan för bakterienblir de en faktor att ta hänsyn tilli spridning av MRSA blandmänniskor, till exempel i etthushåll.Även LA-MRSA har hittats hoshundar, men inte i någon störreomfattning. När MRSA hittashos hundar och katter är det ofta isamband med infektioner ihuden, sårinfektioner är vanligast.Många gånger är detoperationssår som infekteratsvilket tyder på att bakterienspridits i samband med djursjukvård.Att så kan ske visar fleraundersökningar där MRSAkunnat isoleras från såvälpersonal som patienter viddjurkliniker och också imiljön.Det är en viktiguppgift för djursjukvårdenoch andra somarbetar med sällskapsdjuratt genomsmittskyddsrutinerse till att MRSAinte sprids.I Sverigehittades MRSAhos hund förstagången 2006 ochfram till i september2013 harbakterien hittatshos totalt 21hundar och 8katter. I de allra flesta fallen rördet sig om djur som haft någontyp av ytlig infektion medMRSA, ofta som en komplikationefter en operation.Det lilla antalet fall visar att deti Sverige är ovanligt att MRSAorsakar kliniska problem hossällskapsdjur. Att bakterien intehittades hos friska hundar i någonav de två studier som gjorts tyderockså på att MRSA är ovanligthos sällskapsdjur i Sverige.Björn Bengtsson, laborator, SVASvenska författningarom MRSAMRSA hos människor klassas somen allmänfarlig sjukdom och skaanmälas till Smittskyddsinstitutet ochsmittskyddsläkaren. En utredning föratt spåra smittan görs och patientenfår instruktioner om hur risken försmittspridning kan minskas.MRSA hos djur är också anmälningspliktigt.Anmälan görs tillJordbruksverket och länsstyrelsen.När MRSA misstänks eller upptäckshos sällskapsdjur och hästar ska dehanteras enligt specifika regler föratt minska risken för smittspridning.Bland annat ska djuret kontaktisolerasvid infektion.Specifika regler för hantering av MRSAhos lantbrukets djur finns ännu inte.Hur kan spridning avMRSA minskas?MRSA smittar genom kontakt ochenkla åtgärder minskar risken förspridning, till exempel handtvätt ochhanddesinfektion.Direkt smitta hindras om djur medMRSA-infektion inte kommer i direktkontaktmed andra djur.Risken för indirekt smitta via föremålminskas om egen utrustning användstill djur med MRSA-infektion, alternativtatt utrustningen desinfekterasinnan den används till andra djur.Länsveterinär och smittskyddsläkarekan ge specifika råd i enskilda fall.Läs merMRSA hos djurwww.sva.sewww.jordbruksverket.seMRSA hos tävlande hästarwww.travsport.sewww3.ridsport.seMRSA hos människor:www.smittskyddsinstitutet.se10 11

TEMA: ANTIBIOTIKARESISTENSESBL är en komplicerad smittaESBL är inte en specifik bakterie utan enegenskap som kan finnas i många olika bakterier,främst tarmbakterier. Egenskapen ärkopplad till ett stort antal olika gener.Gener för ESBL sitter i rörliga delar av arvsmassanframförallt på så kallade plasmider. Dessa kanöverföras mellan bakterier, till och med mellanolika arter. På så vis förekommer ett flöde av genermellan bakterier som kan kallas för gensmitta.Hundratals olika ESBL-gener som sitter påskilda plasmider i olika bakterier har identifierats.Detta gör det komplicerat att spåra och förståspridningen. Ett exempel är förekomsten avESBL-bildande E. coli hos svenska slaktkycklingar,där olika kloner (bakterier med samma arvsmassa =en klon) påvisats. Dessa kloner är sinsemellan olikamen de har identisk ESBL-gen på samma plasmid.Det är alltså en gen i en plasmid som spridit sig blandkycklingarnas bakterier och inte en specifik klon.FINNS HOS DE FLESTA DJURSLAGHos djur i Sverige påvisades ESBL för förstagången så sent som 2008. Sedan dessa har SVAhittat ESBL hos de flesta djurslagen.Förekomsten hos friska djur är generellt låg medundantag för slaktkyckling och värphöns. Hossjuka djur förekommer endast sporadiska fall medESBL. Genom undersökningar vid SVA ochLivsmedelsverket har ESBL-bildande bakterierStefan Börjesson och Stina Englund.påvisats på livsmedel, till exempel importerat köttoch svenskt kycklingkött. En liten andel friskamänniskor i Sverige bär också på ESBL ochförekomsten är högre bland personer som nyligenvarit utomlands.Infektioner med ESBL-bildande bakterier är ettväxande problem inom humansjukvården. Förekomstenbland människor och djur bidrar till enspridning till miljön bland annat genom avloppsvattenoch gödsel. Studier har visat att ESBL ocksåförekommer i svenska vattenmiljöer.Det sker troligen en kontinuerlig spridning avESBL mellan de olika sektorerna, men precis hur densker är oklart. Den europeiska myndigheten förlivsmedelssäkerhet, EFSA, konstaterar att livsmedelsproducerandedjur, framförallt fjäderfä, kan varaen källa för spridning av ESBL-bildande bakteriertill människor via livsmedel. I Sverige verkar svensktkycklingkött vara en begränsad källa för spridningtill människor, enligt de studier som gjorts hittills.Stefan Börjesson och Stina Englund, forskare, SVAGener för ESBL kan överföras mellan bakterierDen vänstra figuren visar olika bakterietyper varav en del kan ha egenskapen att bilda ESBL. Generna för ESBL sitterpå plasmider inuti bakterierna.Den högra figuren visar bakterierna i genomskärning. De blå bakterierna är av samma typ men har olika plasmider (blåeller orange), eller saknar plasmid. Den bruna bakterien är av en annan typ men har samma plasmid (blå) som en av deblå bakterierna. Plasmider kan överföras mellan bakterier.Illustrationer: Helena Johansson Foto: Anna Duse/SVAESBL även hos svensk kycklingEn stor andel av de slaktkycklingar somföds upp i Sverige har i sin tarmkanalbakterier som producerar ESBL. Dettaupptäcktes under 2010 genom övervakningsprogrammetSVARM.Kycklingarna blir inte sjuka av bakterierna. Menunder slakten kan de hamna på köttet och om intehygienen i köket är god när kycklingen tillagas kanvi människor få i oss bakterierna. Sedan problemetupptäcktes har SVA tillsammans med andramyndigheter och branschorganisationen SvenskFågel arbetat för att ta reda på orsaken tillproblemet och vad som kan göras åt det.FÅ STORA FÖRETAG DOMINERAR UPPFÖDNINGAtt bakterier som producerar ESBL finns hosslaktkycklingar har uppmärksammats i mångaländer runt om i världen. Anledningen till attproblemet är så spritt är troligen kombinationen avatt ett fåtal stora företag dominerar uppfödningenav avelsdjur för världens kycklingproduktion ochatt avelsdjuren behandlats med antibiotika iförebyggande syfte i samband med att de skickatsmellan olika länder. Missbruket av antibiotika hargett resistenta bakterier en överlevnadsfördel.Dessa resistenta bakterier har följt med de djur somimporteras till Sverige och sedan spridits vidare iflera led ner till de djur som slaktas.Antibiotika ska numera inte längre användasförebyggande till avelsdjuren. Vilken effekt detkommer att ha på förekomsten av bakterier somproducerar ESBL längre ner i avelspyramidenAvelsstrukturen i kommersiell slakkycklingproduktionkan liknas vid en pyramid. För att få fram de cirka 78miljoner djur som slaktas varje år i Sverige behövsendast ett tiotal djur högst upp.Illustration: Anna Duse/SVAåterstår att se.I Sverige behandlas slaktkycklingar väldigtsällan med antibiotika. Men när det görs väljssubstanser med så liten påverkan som möjligt påandra bakterier än de som orsakar den sjukdomsom ska behandlas. Det finns därför inget i svenskslaktkycklingproduktion som tyder på att debakterier som producerar ESBL har någon överlevnadsfördelpå grund av sin resistens. Men risken ärändå att bakterierna är så spridda att de kommer attfinnas kvar länge inom produktionen.I länder med andra skötselrutiner och störreanvändning av antibiotika är risken ännu större attbakterierna kommer att stanna kvar iproduktionen.Oskar Nilsson, laboratorieveterinär, SVAVad är ESBL?ESBL står för extended spectrum beta-lactamasesoch är enzymer som bryter ner antibiotikaur beta-laktamgruppen (penicilliner och cefalosporiner)och gör läkemedlet verkningslöst vidbehandling av infektioner. Följderna blir längresjukdomsförlopp och sjukhusvistelser, ökadekostnader för hela samhället och ökat antaldödsfall.Förekomsten av ESBL-bildande bakterier hossjuka och friska människor och djur ökar. Fyndav ESBL är sedan 2007 anmälningspliktiga inomsvensk humansjukvård.12 13

TEMA: ANTIBIOTIKARESISTENSTEMA: ANTIBIOTIKARESISTENSESBL – ta lärdom av humanvårdenDet viktigaste är att bedöma grupper av patienteroch göra riskanalyser. Gör ofta bakterieodlingar,skaffa bra diagnostiska kriterier och varrestriktiv med antibiotikabehandling. Det är godaråd från humanvården som överläkare OlovAspevall, Smittskyddsinstitutet, delar med sig av.Inom humanvården är de ESBL-producerandebakterierna oftast orsak till svårbehandladeurinvägsinfektioner. Vanligen är det E. coli somligger bakom, men på sjukhus är Klebsiella den somoftast sprider sig bland patienterna. Även den kange komplicerade infektioner.Olov Aspevall ser faran med ESBL inomhumanvården:– Det är 7 000 fall per år och ökar hela tiden.Det har förekommit flera spridningstillfällen, tillexempel ett sjukhusövergripande utbrott påAkademiska sjukhuset i Uppsala och inom neonatalvårdeni Stockholm, där för tidigt födda vårdas.Det finns spridning också inom äldrevården. ESBLorsakar problem både inom sluten och öppen vårdoch för patienterna.”UTVÄRDERAR RISKER”Veterinärsidan är inte riktigt där ännu, men bör seupp.– Små enheter, som inom veterinärvården, är isig en fördel då risken för resistensutveckling ochsmittspridning är mindre jämfört med storaenheter på humansidan. I humanvården utvärderarvi risker och anpassar miljöerna efter det. Manborde jobba på samma sätt inom veterinärmedicinen,försöka hitta smittvägar, se över antibiotikaanvändningenoch hitta bra förebyggande rutiner,säger Olov Aspevall.Han tillägger att det kan krävas att man separerardjur på samma sätt som patienter inomhumanvården separeras. Andra viktiga lärdomar äratt ha en tydlig, skriven antibiotikapolicy medkriterier för diagnostik av sjukdomar. Så att dettydliggörs vad som krävs för att skriva ut antibiotikaoch hur många bakterieodlingar man ska göra.– En viktig riskfaktor för spridning av antibiotikaresistensär att 30-40 procent av patienter i slutenOlov Aspevall, överläkare vid Smittskyddsinstitutet.vård får antibiotika. Jag tror att det är en hög andeläven på djursjukhus.Olov Aspevall påminner om vikten av basalahygienregler för att förhindra kontaktsmitta: godhandhygien bland vårdpersonalen samt inte minstordentlig rengöring och desinfektion mellandjurpatienterna.Han nämner ett typexempel på varför ESBLproducerandebakterier är så farliga:– Om en patient har blodförgiftning så vet maninte vilken bakterie det är – utan väljer antibiotikabaserad på erfarenhet och antibiotikaresistensläge.En större andel patienter kan dö om inte medicinenär effektiv. Om exempelvis ett cefalosporin väljs dåpatienten har en ESBL-bildande bakterie så är detinte effektivt, men det tar minst två dygn att fåresultatet från odling och resistensbestämning.– Det är samma situation för djursjukvården, detblir svårare att välja rätt behandling. Man riskeraratt välja fel från början. Det är alltid sämre om enpatient är smittad av resistenta bakterier. Och detfinns en risk att de sprids till människor ochlivsmedel.Mikael Propst, pressekreterare, SVAFoto: Magnus PehrssonBakterier har utvecklat olika metoder för att skydda sig mot antibiotika, genom mutationer eller genom att plocka uppgener från andra bakterier. Den största oron idag är karbapenemresistens vilket bakterierna får genom att ta upp olikagener till exempel bla OXA-48eller bla NDM.Dessa gener ger bakterier förmågan att producera enzymer som gör karbapenemverkningslöst.ESBL CARBA– hotet vid horisontenEtt av de största orosmomenten inom sjukvårdenidag är ESBL CARBA-bildande bakterier.ESBL CARBAinnebär att bakterierna är resistentamot antibiotikagruppen karbapenem, men ävenandra beta-laktamantibiotika, inkluderatcefalosporiner.De flesta ESBL CARBA-bildande bakterierna är endastkänsliga för ett fåtal antibiotika och ibland finnsbara ett kvar att använda, kolistin. Förekomsten avdessa bakterier är mycket illavarslande därför attkarbapenemer varit det sista alternativet vid behandlingav multiresistenta bakterier.På grund av oron för ESBL CARBA-bildandebakterier är sedan 2012 alla humanfall i Sverigeanmälningspliktiga och smittspårning måsteutföras. Förekomst hos djur i Sverige är ocksåanmälningspliktiga och anmälan ska göras tillJordbruksverket och länsstyrelsen. Karbapenemer,såsom erta-, imi- och meropenem, är endastgodkänt för humant bruk i Sverige och inte tillåtetatt förskriva till djur.ÖKANDE PROBLEM INOM SJUKVÅRDENInom svensk sjukvård förkommer idag ESBL CARBAendast sporadiskt, men är ett allvarligt och ökandeproblem. I Europa varierar förekomsten mellanländer, men är mycket vanlig framförallt i Sydeuropa,till exempel i Grekland. ESBL CARBApåvisasIllustration: Helena Johanssonockså i resten av världen och är vanligt förekommandei delar av Asien.I Sverige finns inga fall beskrivna på djur och änså länge har endast ett fåtal beskrivits i övrigaEuropa. ESBL CARBAhittades för första gången hosdjur så sent som 2012, först hos kor i Frankrike ochsedan samma år hos hästar i Belgien. Det förstupptäckta utbrottet skedde 2012 hos hundar vid ettdjursjukhus i Tyskland. Under 2013 har enskildafall beskrivits hos livsmedelsproducerande djur somgris och fjäderfä, samt hos en död vildfågel iTyskland. I Kina har bakterietypen rapporterats igris och kyckling. ESBL CARBAförekommer också ivattenmiljöer i Europa, Asien och Amerika.KORREKT OCH AKTUELL INFORMATION BEHÖVSEftersom ESBL CARBA-bildande bakterier också ärcefalosporinresistenta, så kan användningen avcefalosporiner gynna förekomst. För att på etttidigt stadium identifiera ESBL CARBA-bildandebakterier, motverka spridningen och ha en braöverblick av situationen är det viktigt för SVA attha korrekt och aktuell information. Därföruppmanas veterinärer och laboratorier att kontaktasektionen för antibiotika vid SVA om man identifierarcefalosporin- och/eller karbapenemresistentabakterier från djur. Då kan beslut tas isamråd om ytterligare karakterisering av bakterieni fråga är nödvändig.Stefan Börjesson, forskare, SVA14 15

TEMA: ANTIBIOTIKARESISTENSSnart måste alla följa hygienplanFoto: Anna Duse/SVAminska vissa vårdrelaterade infektioner till näranoll.Ulrika Grönlund-Andersson, SVA.Oskar Nilsson, SVA. Foto: Märit Pringle/SVA.Från och med 1 april 2014 ska all klinisk veterinärverksamhet ha och arbeta efter en hygienplan.Det kanske kan ses som ytterligare enpappersbörda. Men det kan också ses som ettsätt att förbättra kvalitén på den vård manbedriver, säkerheten för patienterna samtarbetsmiljön för eventuella anställda.Att inte sprida smitta mellan olika patienter inomen veterinär verksamhet kan tyckas vara ensjälvklarhet och en naturlig del av vetenskap ochbeprövad erfarenhet. Men den som gör en grundliggenomgång av den egna verksamheten kommersäkert att upptäcka att det finns tillfällen då manjobbar på ett sätt så att man riskerar att spridasmitta. Och den som ärligt funderar över sitthandlande inser nog att det inte är i alla situationerman gör så som man borde.SAMARBETE FRAMGÅNGSFAKTOR– På humansidan i Sverige finns exempel påverksamheter som genom att uppmärksamma ochförbättra följsamheten till hygienrutiner lyckatsstoppa pågående smittspridning. Viktiga faktorerför att lyckas har bland annat varit samarbetemellan olika yrkeskategorier och specialistkompetenser,delaktighet samt regelbundna mätningar avinfektioner och följsamhet, säger Inga Zetterqvist,vårdhygiensjuksköterska vid Smittskyddsinstitutet.– Verksamheter som aktivt och systematisktarbetat med sina hygienrutiner har också lyckatsBÖRJA MED ENKLA FÖRBÄTTRINGAREn bra startpunkt för arbetet med att ta fram enhygienplan är att gå igenom hur verksamheten ärupplagd just nu och bedöma var de största riskernafinns. På så sätt kan man prioritera det som kan hastor effekt. Samtidigt måste man vara realist ochbörja med enkla genomförbara förbättringar. Detär också viktigt att inte lägga sig på en orimlig nivåutan sätta upp rutiner som går att leva efter idag.Devisen ”Det ska vara lätt att göra rätt!” är ocksåbra att alltid ha i minnet.Precis som med så mycket annat förändringsarbeteligger utmaningen i att få folk att ta till sig denya hygienrutinerna. Men om både ledning ochalla medarbetare är engagerade ger det en verksamhetatt vara stolt över. En verksamhet därdjuren slipper onödiga infektioner, kunderna ärnöjda och arbetsmiljön förbättrats genom minskadrisk för smittspridning från patient till personal.Med en sådan inställning till vårdhygien blirarbetet aldrig helt klart, det finns alltid saker somkan förbättras. Men det blir så mycket mer givandeför alla parter.Oskar Nilsson, laboratorieveterinär, SVAFÖRESKRIFTER ÄNDRASFrån 1 september 2013 gäller en ny versionav Jordbruksverkets föreskrift K112 (SJVFS2013:14). Därmed är det, från och med 1 april2014, krav på att all verksamhet inom djurenshälso- och sjukvård där veterinärmedicinsk vårdbedrivs ska ha och arbeta efter en hygienplan.I planen ska det framgå hur smittspridning ochvårdrelaterade infektioner ska motverkas.SVA driver just nu ett projekt för att ge stödtill alla dem som nu ska ta fram hygienrutiner försin verksamhet, men även för länsveterinärernasom ska kontrollera att alla verksamheter haroch jobbar efter en hygienplan.Mer information samt länkar finns på SVA:shemsida: www.sva.se/sv/Antibiotika.Vårdhygienviktig faktorför djursjukvårdenMed nya smittor, mer avancerad vård och medny lagstiftning blir vårdhygien allt viktigare. Denomfattar rutiner som ska förhindra smittspridningmellan patienter och mellan patienter ochpersonal, där handhygien spelar den viktigasterollen. Effektiva vårdhygienrutiner är troligen detbästa sättet att förhindra spridning av antibiotikaresistentabakterier och av andra smittsammasjukdomar.Ungefär var tionde patient i svensk humanvårddrabbas av en smitta orsakad av vården. Dethandlar om infektioner i operationssår, lunginflammationoch blodförgiftning. Förutomlidandet för patienten är kostnaden för samhälletstor. Problemet blir än allvarligare då vårdrelateradeinfektioner orsakas av resistenta bakterier somMRSA och ESBL-bildande bakterier.Vårdrelaterade infektioner inom veterinärmedicinenär ett mer okänt kapitel. Internationellt och iSverige finns rapporter om bland annat infektioneri operationssår. Men det är oklart hur vanligt detär. En ökad övervakning är ett måste inom dagensdjursjukvård för att kunna rikta insatser ochdärmed höja patientsäkerheten.FÖLJ VÅRDHYGIENRUTINERDet viktigaste verktyget för att minska smittspridningmellan patienter, samt mellan patienter ochpersonal, är att följa de basala vårdhygienrutinerna.Dessa innefattar, förutom handhygien, ocksåklädkod som kortärmad klädsel, rutiner förhandskanvändning och annan skyddsutrustning.Till exempel ska händerna rengöras före och eftervarje patientkontakt. Händerna ska rengöras medtvål och vatten vid synlig smuts och åtföljt avalkoholbaserat handdesinfektionsmedel, varderaunder minst 15 sekunder. Är händerna inte synligtsmutsiga räcker det med handdesinfektion.TVÄTTA, STÄDA OCH DESINFEKTERAInom vårdhygien ingår även rutiner för patientflöden,tvätt, städning och desinfektion av lokalersamt sterilisering av utrustning.För att uppnå effektiva vårdhygienrutiner bördessa vara framtagna gemensamt och dokumenteras.Varje person får skriva under på att de vetvilka rutiner som gäller och att de kommer att följadem. Rutinerna bör avspegla verkligheten inomvården. Om förändringar sker ska dokumentenrevideras och diskuteras med personalen. Att börjaenkelt för att sedan höja nivån är attrekommendera.ANSVARIG PERSON KRÄVSEn eller två personer, gärna en djursjukvårdare ochen veterinär, ska utses som särskilt ansvariga förvårdhygienen och det är viktigt att ledningen visardem sitt stöd. Dessa personer blir, genom extrautbildning, en tillgång för övrig personal ivårdhygienfrågor.En övervakande funktion, så kallad egenkontroll,behövs också. Det innebär att personalensföljsamhet till rutiner kontrolleras. Enklast är attpersonalen själv regelbundet får skatta sin följsamhetgenom att svara på frågor. Förbrukningenav handdesinfektionsmedel i förhållande till antalpatienter är också ett användbart mått. Rutiner kanäven observeras för att se om de utförs korrekt.Resultat från egenkontrollen utgör ett viktigtpedagogiskt diskussionsunderlag för personalen.Ulrika Grönlund-Andersson, laborator, SVA16 17

TEMA: ANTIBIOTIKARESISTENSSVA HAR FÖRÄNDRAT VACCINSORTIMENTETHygienplan förebygger ochkontrollerar MRSA på hästsjukhusSommaren 2008 skedde ett sjukhusutbrott medMRSA-infekterade hästar i Sverige. Händelsenunderströk vikten av infektionsförebyggandeåtgärder på hästsjukhus och ledde till forskningom att förebygga och kontrollera MRSA.Resultaten av forskningen visade på att infektionskontrollinom hästsjukvård i Sverige kan utvecklas.I utbrottsfallet blev ett nära samarbete mellansjukhusledning, en vårdhygienexpert inom humanmedicinoch myndigheter nyckeln för att snabbthöja den vårdhygieniska kvaliteten. Att utnyttjaprofessionell kunskap och erfarenhet i uppbyggnadsskedetkan rekommenderas.GOLV OCH VÄGGAR SVÅRA DESINFEKTERAMiljön på ett hästsjukhus medför att en delspecifika rutiner och lösningar behövs. Hanteringav sövda hästar till och från operation är ettexempel på smittorisk som inte är jämförbar medhumansjukvård. Att golv- och väggmaterial påhästsjukhus passar för hästar, men samtidigt ärsvåra att desinfektera är ett annat problem. Härbehövs forskningssamarbete mellan olikavetenskapsgrenar.Hur väl hygienrutiner följs på svenska hästsjukhusmättes med samma metoder som användsinom humansjukvård. Personalen observerades ochinköp av hygienartiklar relaterat till antal patientermättes. Resultaten visade att rutiner för handhygienoch användande av engångshandskar hadelägst följsamhet. Inom humansjukvården har manockså problem med handhygien och en slutsats äratt man redan vid första införandet av rutiner skalägga huvudfokus på just handhygien.INKÖP LÄMPLIGT FÖRSTA MÅTTEn annan slutsats är att inköpssiffror på hygienartiklarvar förhållandevis lätta för sjukhusen att taKarin Bergström, SVA. Foto: Anna Duse/SVA.fram och det kan därför vara ett lämpligt förstamått när hygienkontroll ska införas. Praktiska skäl,okunskap och hög arbetsbelastning, angavs somorsaker till bristande följsamhet till hygienregler.Sådant går att åtgärda. Om det är lätt att göra rättoch det finns tydliga, skrivna rutiner så kanföljsamheten påverkas positivt.NÄR MRSA HITTADES VÄSSADES ARGUMENTENMätningar av följsamhet bör följas av feedback tillpersonalen. Dessutom kunde fynd av MRSA efterprovtagning i miljön på ett hästsjukhus utnyttjasför att påtala vikten av korrekt handhygien,städning och desinfektion. När MRSA hittades påutrustning, eller ytor som var svårsanerade,vässades argumenten för att byta ut eller renovera.Efter att ha infört hygienrutiner krävs fortlöpanderevisioner, utbildning, påminnelser ochövervakning. Sjukhusledningar måste stötta genomaktivt engagemang och med att tillsätta resurser.Det är ett självklart ansvar för hästsjukhus attinföra infektionsförebyggande och kontrollerandeåtgärder då det berör både patientsäkerhet ocharbetsmiljö. Utbrott kan också bli kostsamma.Sjukhusets direkta kostnader för MRSA-utbrottet2008 beräknades till 1,2 miljoner kronor.Karin Bergström, bitr. statsveterinär, SVASYFTET MED ATT SVA TILLHANDAHÅLLER VACCINERär att Sverige ska ha en god vaccinberedskap.På uppdrag av Jordbruksverket tillhandahåller SVAvacciner vid sjukdomsutbrott.FORTSÄTTNINGSVIS FOKUSERAR SVA PÅvacciner till livsmedelsproducerande djur somgris, nöt, får, fjäderfä och fisk.VI ERBJUDER DESSUTOM VACCIN TILL HÄSTmot botulism och EHV 1,4 samt tetanusserum.Utbudet av provtagningsmaterial samt mikrobiologiskamedier har ej förändrats.FÖR MER INFORMATIONse www.sva.se eller kontaktaEnhet för vacciner och laboratorieproduktertelefon 018-67 43 00VetMICEtt MIC-baserat system för resistensbestämning av bakterierPraktiskt att användaMikrotiterplattor som är anpassade för frågeställningari veterinär diagnostik.Information om VetMIC-systemet finns på vår hemsida: www.sva.se/VetMICBeprövatAnvänds vid SVA i såväl rutindiagnostik som övervakningoch forskning. Produktionen är ISO-certifierad.18

DDTTDAFADDAFDFFADTAATTADTAFFTTFTAFDTDDDDDT20206620Följ oss i sociala medier@SVAexpertmyndig @JensMattsonSVA @GittanGr@YlvaPersson @RovdjurSVA @MooseSVAStatens.veterinarmedicinska.anstaltSTABEN FÖR KOMMUNIKATIONbesök. Ulls väg 2B post. 751 89 Uppsala telefon. +46 18 67 40 00fax. +46 18 30 91 62 e-post. sva@sva.se webb. www.sva.se